Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
1
Kr 66.
Ankom till riksdagens kansli den 11 december 1945 kl. 5 em.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till förordning om nöjesskatt jämte
i ämnet väckta motioner.
I en den 12 oktober 1945 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 344, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogat förslag till förordning om nöjesskatt.
Beträffande författningsförslagets lydelse hänvisas till utskottets hemställan.
Till utskottets behandling ha överlämnats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 407 av herr Einar Persson och herr Boman
samt II: 620 av herr Allard m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte vidtaga
sådan ändring i den av Kungl. Maj :t föreslagna nöjesskatteförordningen,
att inkomsterna av tävlingar och uppvisningar i icke professionell idrott och
gymnastik bliva helt befriade från nöjesskatt»;
2) de likalydande motionerna I: 413 av herr Wagnsson m. fl. och II: 628
av fru Alvén m. fl., vari hemställts, »att riksdagen, under förklaring att Kungl.
Maj:ts proposition nr 344 icke kunnat bifallas oförändrad, måtte antaga nedanstående
ändrade förslag till förordning örn nöjesskatt
14 §.
För nöjestillställning---att utgå.
Ej heller skall —--sådant syfte.
Ej heller skall nöjesskatt utgå för av nykterhets- och fölkbildningsorganisationer
anordnade nöjestillställningar av upplysnings-, uppfostrande eller
opinionsbildande karaktär, även örn i programmet skulle ingå exempelvis
amatörteater, mu^ik, sång, litterär underhållning, visning av upplysningsfilm,
folkdans och lek.
16 §.
Skall behållning av nöjestillställning användas uteslutande för välgörande
eller allmännyttigt ändamål, såsom för beredande av hjälp åt behövande eller
sjuka, för främjande av barns eller ungdoms vård, fostran eller utbildning
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 7 sami Nr 66. 1
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
eller för stödjande av rikets försvar eller till främjande av sådan verksamhet,
som bedrives av nykterhets- och folkbildningsorganisationer, må länsstyrelsen
---del av nöjesskatten»;
3) de likalydande motionerna I: 415 av herr Gustaf Karlsson m. fl. och
II: 631 av herr Petterson i Degerfors m. fl., vari hemställts, att 15 § i Kungl.
Maj:ts förslag till förordning om nöjesskatt måtte erhålla följande tillägg:
a) För nöjestillslällning, som anordnas av sammanslutning, vilken äger
och upplåter allmän samlingslokal, åtnjutes för varje tillställning befrielse
från den del av nöjesskatten, som belöper å ett sammanlagt avgiftsbelopp av
1 000 kronor.
b) I fråga om nöjestillställning, som anordnas av ideell eller politisk förening,
åtnjutes för varje tillställning befrielse från den del av nöjesskatten,
som belöper å ett sammanlagt avgiftsbelopp av 500 kronor;
4) de likalydande motionerna I: 428 av herr Olof Carlsson m. fl. och
II: 656 av herr Olson i Göteborg m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid
behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 344 med förslag till förordning
om nöjesskatt måtte uttala, att med nöjestillställning i förordningens mening
icke skall avses tävling i schack»;
5) de likalydande motionerna I: 429 av herr Englund m. fl. och II: 658
av herr Malmborg i Skövde m. fl., vari hemställts, »att riksdagen, med förklaring
att Kungl. Maj:ts proposition icke kunnat oförändrad bifallas, måtte med
bifall i övrigt till propositionen besluta att 15 § skall utgå samt att 3, 7, 11,
14 och 16 §§ skola erhålla följande lydelse:
3 §•
Nöjestillställning, som avses i denna förordning, hänföres till någon av
följande skatteklasser:
Klass I:
a) teaterföreställning, musikunderhållning, litterär underhållning samt
uppvisning i konstnärlig dans;
b) uppvisning eller tävling i sport, idrott eller gymnastik så ock i yrkesduglighet
eller eljest i skicklighet av visst slag;
c) sånglek, folkdans och folk visedans; samt
d) förevisning av undervisnings- eller upplysningsfilm ävensom av annan
film, som på grund av verklighetstrogen och konstnärligt fullödig skildring
av betydelsefulla livsförhållanden av biografcensuren ansetts böra hänföras
lill skatteklass I;
klass II:
Annan filmförevisning än som i klass I d) avses; *
klass III:
a) revy, kabaret- och varietéföreställning;
b) annan danstillställning än som i klass I a och c avses;
c) cirkusföreställning;
d) förevisning av människor, djur eller föremål; samt
e) marknads- och tivolinöjen.
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
3
Till nöjesföreställning hänföres icke visning av museum eller annan liknande
inrättning, ej heller utställning av djur eller utställning av konst eller
andra föremål.
Annan ovan icke särskilt angiven nöjestillställning hänföres till samma
skatteklass som nöjestillställning, med vilken den till art och syfte är närmast
jämförlig.
7 §•
Nöjesskatten beräknas i förhållande till bruttopriset för varje biljett, inberäknat
skatten, och utgör
vid nöjestillställning, som hänförts till skatteklass I:
15 procent av biljettpriset;
vid nöjestillställning, som hänförts till skatteklass II:
när biljettpriset icke överstiger 1 krona: 15 procent av biljettpriset;
när biljettpriset överstiger 1 krona: 15 procent av 1 krona samt 30 procent
av återstoden av biljettpriset;
vid nöjestillställning, som hänförts till skatteklass III:
när biljettpriset icke överstiger 50 öre: 20 procent av biljettpriset;
när biljettpriset överstiger 50 öre: 20 procent av 50 öre och 30 procent
av återstoden av biljettpriset.
11 §•
Medgives rätt---örn biljett utlämnats.
Kan sådan utredning icke vinnas, beräknas skatten i skatteklass I till 20
procent, i skatteklass II till 25 procent och i skatteklass III till 35 procent av
de bruttobelopp, som influtit i inträdesavgifter och andra därmed jämställda
avgifter. Där tillförlitlig utredning ej kan vinnas angående den verkliga bruttoinkomsten,
uppskattas denna till bruttoinkomst vid utsålt hus eller efter
annan lämplig beräkningsgrund.
14 §.
För nöjestillställning---icke utgå.
Föreläsningsförening, studiecirkel inom riksstudieförbund, kyrklig eller
frikyrklig sammanslutning, förening för amatöridrott eller gymnastik, scoutkår,
nykterhetsförening eller därmed jämförlig sammanslutning för folkundervisning
eller folkuppfostran ävensom politisk ungdomsförening vare
befriad från skatt för tillställning, som är att hänföra till skatteklass I:
a) där tillställningen utgöres av dramatisk eller litterär framställning eller
filmförevisning, som genom sitt ämnesval är ägnad att direkt främja sammanslutningens
strävanden;
b) där tillställningen ingår som del av tillställning, vilken jämväl som
framträdande del omfattar föredrag eller annan muntlig framställning ägnad
sammanslutningens syfte;
c) där tillställningen utgör uppvisning av skicklighet, som förvärvats genom
sammanslutningens verksamhet;
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
d) där tillställning till huvudsaklig del utgöres av tävlingar mellan föreningens
medlemmar eller mellan dessa och andra utövare av amatöridrott
eller gymnastik.
Ej heller i övrigt skall nöjesskatt utgå för nöjestillställning, som anordnas
i undervisnings- eller uppfostringssyfte och som med hänsyn till sitt innehåll
jämväl är ägnad att tjäna sådant syfte.
16 §.
Skall behållning---eller för stödjande av rikets försvar eller för stöd
jande
av verksamheten inom sådan förening eller annan sammanslutning, som
i 14 § andra stycket sägs, må länsstyrelsen — — — intresse»;
6) de likalydande motionerna I: 431 av herr Berling och II: 659 av herr
Fahlman m. fl., vari hemställts, »att riksdagen vid behandling av Kungl.
Majrts proposition nr 344 måtte besluta, att nöjestillställning, som anordnas
av statsunderstödd teater- eller musikförening å lokal, som stadigvarande
begagnas för föreningens verksamhet, skall vara undantagen från tilllämpningen
av den föreslagna förordningen örn nöjesskatt»;
7) de likalydande motionerna I: 432 av herr Helgesson m. fl. och II: 661
av herr Holmström m. fl., vari hemställts, »att samma lindring som i propositionen
föreslagits för tävlingar i icke professionell idrott måtte utsträckas
att gälla även hästsportstävlingar»;
8) motionen I: 414 av herr Ivar Persson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 344 med förslag
till förordning örn nöjesskatt och med beaktande av övriga i motionen framförda
synpunkter måtte besluta, att 2 § nämnda förordning skall erhålla
följande lydelse:
2 §.
Av nöjesskattens belopp skola 20 % behållas av den kommun, inom vars
område nöjestillställningen äger rum, 50 °/o inlevereras till statsverket och
30 % avsättas till en fond, benämnd statens kulturfond, som enligt Kungl.
Maj:ts bestämmande skall användas för att främja olika kulturella ändamål»
;
9) motionen 1:416 av herrar Berling och Jonsson, vari hemställa, »att
riksdagen vid behandling av Kungl. Maj:ts proposition nr 344 behagade antaga
nedanstående ändrade förslag till förordning om nöjesskatt.
15 §.
I fråga om upplysning--- 2 000 kronor.
Samma gäller anordning till främjande av nykterhets- och folkbildningsverksamhet,
i vilken till huvudsaklig del ingå andra nöjen än dans»;
10) motionen 1:427 av herr Bror Nilsson m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 344 med förslag till
förordning örn nöjesskatt för sin del måtte besluta att 3 § punkt d) och
4 § skola erhålla följande lydelse:
Bevillningsutskottets betänkande nr 66-
5
3 §•
d) uppvisning eller tävling i sport, idrott eller gymnastik så ock i skicklighet
av visst slag.
4 §•
Såsom nöjestillställning,---därest tillställningen
uppenbarligen utgör---dylika tillställningar,
eller ingår---offentlig lokal (abonnerad föreställning),
eller eljest,---har tillträde.
Anordnas tillställning av en till viss organisation ansluten förening, skall
den omständigheten, att utom föreningens egna medlemmar jämväl medlemmar
i andra till organisationen anslutna föreningar äga tillträde, icke föranleda,
att tillställningen skall vara att anse såsom sådan, till vilken allmänheten
har tillträde»;
11) motionen 1:430 av herrar Sten och Sandegård, vari hemställts, »att
riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 344 måtte besluta
att för konsert och annan underhållning i kyrka och därmed jämförlig gudstjänstlokal
nöjesskatt icke skall utgå»;
12) motionen II: 629 av herr Johanson i Norrköping m. fl., vari hemställts,
»att riksdagen, med avslag å Kungl. Maj:ts proposition nr 344, måtte besluta
upphäva nu gällande förordning om nöjesskatt»;
13) motionen II: 630 av herr Hansson i Skegrie m. fl., vari hemställts, »att
riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 344 med förslag
till förordning örn nöjesskatt och med beaktande av övriga i motionen
framförda synpunkter måtte besluta, att 2 § nämnda förordning skall erhålla
följande lydelse:
2 §•
Av nöjesskattens belopp skall 20 procent behållas av den kommun, inom
vars område nöjestillställningen äger rum, 50 procent inlevereras till statsverket
och 30 procent avsättas till en fond, benämnd statens kulturfond, som
enligt Kungl. Maj:ts bestämmande skall användas för att främja olika kulturella
ändamål»;
14) motionen 11:632 av herr Wallentheim m. fl., vari hemställts, »att
riksdagen måtte besluta sådana ändringar i nu gällande bestämmelser angående
nöjesskatt att politiska, ideella, religiösa, nykterhets-, scout- och
idrottsorganisationer helt befrias från skatt för av dem anordnade festtillställningar»
;
15) motionen II: 633 av herrar Hansson i Skediga och Boman i Stafsund,
vari hemställts, »att riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition
nr 344 med förslag till förordning om nöjesskatt måtte besluta, att 15 §
denna förordning skall erhålla följande lydelse:
15 §.
I fråga örn uppvisning eller tävling i icke professionell idrott eller gymnastik
liksom beträffande av sammanslutning anordnad nöjestillställning åt
-
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
njutes för varje tillställning befrielse från den del av nöjesskatten, som belöper
å ett sammanlagt avgiftsbelopp av 2 000 kronor»;
16) motionen II: 634 av herr Larsson i Julita m. fl., vari hemställts, »att
riksdagen ville besluta sådan ändring av Kungl. Maj:ts proposition nr 344,
att riksorganisation, som uppbär bidrag av statsmedel och till sådan riksorganisation
ansluten underavdelning, må åtnjuta befrielse från den del av
nöjesskatten som belöper å ett sammanlagt avgiftsbelopp av 2 000 kronor vid
varje nöjestillställning som anordnats till förmån för organisationens verksamhet»
;
17) motionen 11:657 av herr Johnsson i Skoglösa m. fl., vari hemställts,
att riksdagen måtte besluta, att 3 § punkt d) och 4 § skulle erhålla den ändrade
lydelse, som föreslagits i motionen 1:427;
18) motionen II: 660 av herr Johnsson i Stockholm, vari hemställts, »att
riksdagen ville besluta till 12 § i nämnda förordning göra ett tillägg så lydande:
Förening
eller sammanslutning som i ovan nämnt syfte återkommande
anordnar tillställning, som i denna paragraf avses, må på ansökan, där länsstyrelsen
så prövar lämpligt, för en tid, som länsstyrelsen bestämmer, befrias
från erläggande av nöjesskatt för samtliga tillställningar, som den i angivna
syfte under tiden anordnar.
Skulle skäl till anmärkning uppstå, kan denna generella rätt till befrielse
när som helst återkallas»;
19) motionen II: 662 av herr förste vice talmannen Magnusson, vari hemställts,
»att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 344 med
förslag till förordning om nöjesskatt ville besluta, att nöjesskatt icke skall
utgå för tillställning, som av ideell förening anordnas till förmån för föreningens
verksamhet»;
20) motionen II: 663 av herr Håstad, vari hemställts, »att riksdagen
i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 344 med förslag till förordning
om nöjesskatt måtte besluta, dels att statens intäkter i form av nöjesskatt
för uppvisning eller tävling i icke professionell idrott eller gymnastik skola
fonderas till främjande av idrotts- och gymnastikföreningarnas verksamhet,
dels ock att motsvarande intäkter från motorcykeltävlingar skola fonderas
för motorismens främjande,
eller, därest nu nämnda yrkande icke bifalles, att nöjesskatt icke skall
utgå för uppvisning eller tävling i icke professionell idrott eller gymnastik».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna 11:620, 1:413, 1:415, 1:428, 11:658, 1:431,
11:661, I: 414, 1:416, 1:427, 1:430, 11:629, 11:630, 11:632, 11:633, 11:634,
II: 657, II: 660, II: 662 och II: 663.
I en till utskottet inkommen skrivelse rörande nöjesskatten å idrottsrörelsen
har svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund hemställt,
att frågan om idrottens och gymnastikens fullständiga befrielse
Bevillningsutskottets betänkande nr 66. 7
från nöjesskatt måtte göras till föremål för en fullständig och förutsättningslös
omprövning.
Vidare lia vissa önskemål rörande nöjesskatten å teater- och musiktillställningar
framställts i skrivelser till utskottet från dels teatrarnas riksförbund,
dels svenska teaterförbundets fackorganisation jämte teaterledarna
för Blancheteatern, Vasateatern och Nya teatern, dels ock styrelsen för Siljansbygdens
körförbund.
Teatrarnas riksförbund har uttalat, att förbundet anslöte sig till de förslag,
som innebure, att teaterföreställningar befriades från den del av nöjesskatten,
som belöpte å ett sammanlagt avgiftsbelopp av 1 000 kronor.
Svenska teaterförbundets fackorganisation jämte ngssnämnda privata
teaterledare i Stockholm ha — under åberopande av en av Nya teatern till
chefen för finansdepartementet överlämnad skrivelse -—- hemställt dels att.
till förnyat övervägande måtte upptagas frågan, huruvida ej värdefull dramatisk
konst och därmed jämställda föreställningar kunde erhålla befrielse
från nöjesskatt samt dels att bestämmelsen i 15 § i förslaget om nöjesskatt
måtte utvidgas till att omfatta jämväl bl. a. av de privata teatrarna anordnade
teaterföreställningar, varvid emellertid i bestämmelsen angivet avgiftsbelopp
skulle maximeras till 1 000 kronor.
Slutligen har styrelsen för Siljansbygdens körförbund föreslagit, att nöjesskatteförordningen
utformades så att varje ideell sammanslutning bleve befriad
från nöjesskatt för underhållning med sång eller musik, som fyllde
rimliga krav på konstnärlighet.
De nu gällande bestämmelserna om nöjesskatt äro upptagna i förordningen
den 14 juni 1940 (nr 478) om nöjesskatt samt kungörelsen samma
dag (nr 481) med tillämpningsföreskrifter till nämnda förordning. Genom
förordning den 26 november 1943, nr 786, har nöjesskatteförordningen ändrats
i vissa hänseenden.
Enligt nöjesskatteförordningen gäller såsom huvudregel, att för nöjestillställning,
till vilken allmänheten har tillträde mot avgift, skall uttagas en
särskild avgift, benämnd nöjesskatt, vilka lika fördelas mellan staten och vederbörande
kommun. Denna nöjesskatt — som upptages i form av skatt
på biljett eller annat bevis, som berättigar till deltagande i nöjestillställning
och beräknas i förhållande till bruttopriset för varje biljett, inberäknat
skatten — utgår efter olika taxor, beroende på nöjestillställningens
art och syfte. Enligt taxa I, som tillämpas dels vid konsert, operaföreställning
och annan musikalisk föreställning, dramatisk och litterär föreställning
samt uppvisning i konstnärlig dans och dels i fråga om uppvisning
eller tävling i icke professionell idrott samt hästkapplöpning och travkörning,
utgör nöjesskatten 15 procent av biljettpriset. Vid biografföreställning
uttages nöjesskatt enligt taxa II med 15 procent av biljettpriset, när detta
icke överstiger en krona, och eljest med 15 procent av en krona samt 30
procent av återstoden av biljettpriset. Slutligen tillämpas taxa lil vid ett
flertal slag av nöjestillställningar såsom vid cirkus-, varieté- och kabaret
-
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
föreställning, uppvisning eller tävling i professionell idrott, danstillställning
samt vid marknads- och tivolinöjen. Enligt taxa III utgör nöjesskatten 20
procent av biljettpriset, när detta icke överstiger 50 öre, och eljest 20 procent
av 50 öre samt 30 procent av återstoden av biljettpriset.
Är nöjestillställning sammansatt av delar, som falla under olika taxor,
bestämmes skatten efter den del som är den huvudsakliga.
Beträffande den s. k. restaurangdansen gälla särskilda regler för beräkning
av nöjesskatten i sådana fall, då särskild avgift för tillträde till danstillställningen
icke upptages eller avgift uppbäres med visst lägre belopp.
Äger nöjestillställning rum uteslutande för välgörande eller allmännyttigt
ändamål, må länsstyrelsen, när kommunen det tillstyrkt, medgiva befrielse
från nöjesskatten eller skattebeloppets användande för det ändamål, till vars
främjande tillställningen anordnats. Lämnas ej sådant medgivande av länsstyrelsen
eller är fråga om nöjestillställning av annat slag, må kommunen,
när skäl därtill äro, medgiva att den kommunen tillkommande andelen av
skatten återbetalas att användas på nyss angivet sätt.
Nöjesskatteförordningen äger icke tillämpning å nöjestillställning, anordnad
av kungl, teatern eller kungl, dramatiska teatern i Stockholm å lokal,
som för teaterns verksamhet i huvudstaden stadigvarande begagnas. Om avgift
för sådan nöjestillställning gälla särskilda föreskrifter, upptagna i förordningen
den 14 juni 1940 (nr 479) örn särskild avgift vid nöjestillställning,
anordnad av kungl, teatern eller kungl, dramatiska teatern i Stockholm.
Ifrågavarande föreskrifter innebära bland annat, att influtna avgifter
skola användas för dessa teatrars verksamhet enligt Kungl. Maj:ts bestämmande.
Vid 1944 års riksdag var frågan om tillämpningen av nöjesskatteförordningen
föremål för uppmärksamhet. Sedan riksdagens år 1943 församlade
revisorer framställt vissa erinringar med avseende å bestämmelserna i nämnda
förordning — därvid revisorerna dels påtalat vissa rådande svårigheter
att i praktiken avgöra, huruvida en nöjestillställning vore att anse som offentlig
och såsom sådan underkastad nöjesskatt, ävensom att bestämma den
taxa, efter vilken skatt för en viss nöjestillställning rätteligen borde utgå,
dels ock påtalat det förhållandet, att de vid s. k. förköp betingade pristilläggen
vore befriade från nöjesskatt — anförde riksdagen i skrivelse den
10 juli 1944 (nr 455), att riksdagen funne befogat, att åtgärder vidtoges för
att i görligaste mån undanröja de påtalade svårigheterna vid nöjesskatteförordningens
tillämpning och för att åstadkomma en såvitt möjligt likformig
beskattning av nöjestillställningar av samma slag. I skrivelsen anfördes
vidare att, vad beträffade frågan örn beskattning av de s. k. förköpstilläggen,
vissa skäl syntes tala för att skattskyldigheten, på sätt revisorerna ifrågasatt,
utvidgades till att omfatta jämväl dessa tillägg. Under åberopande
härav anhöll riksdagen, som fann lämpligt att omhandlade spörsmål bleve
föremål för vidare behandling, att Kungl. Majit ville låta verkställa översyn
av nöjesskatteförordningen.
Bevillningsutskottets betänkande nr 66. “
Jämväl i vissa andra framställningar till Kungl. Majit ha påyrkats ändringar
i nämnda förordning.
Sedan Kungl. Majit den 20 oktober 1944 bemyndigat chefen för finansdepartementet
att tillkalla högst tre sakkunniga att inom departementet biträda
med utredning om revision av gällande bestämmelser rörande nöjesskatten,
tillkallades med stöd av nämnda bemyndigande borgmästaren J.
Laurin, uppbördsintendenten A. Lundberg och ordföranden i svenska teaterförbundet,
regissören Sven d’Ailly att såsom sakkunniga inom departementet
biträda med utredningen, därvid åt Laurin uppdrogs att i egenskap av
ordförande leda de sakkunnigas arbete.
Efter fullgjort uppdrag ha de sakkunniga, vilka antagit benämningen
1944 års nöjesskatteutredning, den 10 februari 1945 till departementschefen
överlämnat en samma dag dagtecknad PM angående ändrade bestämmelser
örn nöjesskatt. Denna promemoria har såsom Bihang fogats vid ovannämnda
statsrådsprotokoll.
över betänkandet ha efter remiss yttranden avgivits av ett flertal myndigheter
och sammanslutningar. Beträffande innehållet i remissyttrandena
hänvisas till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet (se särskilt s.
11—28).
Jämväl såvitt angår motiveringen för det i propositionen framlagda förslaget
tillåter sig utskottet hänvisa till nyssnämnda statsrådsprotokoll. Redogörelsen
härutinnan återfinnes i propositionen å sidorna 28—31 ^allmän motivering)
samt sidorna 31—59 (specialmotivering).
Vad härefter angår den närmare motiveringen för de i det föregående omnämnda
motionerna vill utskottet till en början erinra om att i dessa motioner
yrkats dels borttagande av nöjesskatten, dels bibehållande av skilda taxor
för olika nöjestillställningar, dels utvidgning av möjligheterna att erhålla
befrielse från eller lindring i nöjesbeskattningen, dels ändrade bestämmelser
angående nöjesskattemedlens användning och dels slutligen vissa andra jämkningar
i nöjesskatleförordningen.
i
Yrkande om borttagande av nöjesskatten har, såsom förut antytts, framställts
i motionen 11:629. Motionärerna ha framhållit bland annat, att nöjesskatten,
som vöre en indirekt skatt och i största utsträckning drabbade
ungdomen, i stort sett kunde jämföras med den allmänna omsättningsskatten.
Nöjesskatten hindrade i stor utsträckning olika föreningar att ekonomiskt
gå ihop, varför man tvunges reducera utgifterna på bekostnad av programmens
kvalitet. De samlade inkomsterna av nöjesskatten, som i och för
sig vore nödvändiga som en samhällets inkomst, borde kunna uttagas pa ett
för ungdomen och småfolket fördelaktigare sätt.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
I de likalydande motionerna 1:429 och 11:658 behandlas bland annat frågan
om bibehållande av skilda taxor för olika slag av nöjestillställningar. Enligt
motionärernas mening hade det varit naturligt, örn man i anslutning till
ungdomsvårdskommitténs strävanden försökt att närmare precisera den socialpolitiska
effekten av den ena eller andra utformningen av nöjesskatten.
Det framginge som antagligt, att stegringar eller sänkningar i nöjesskatten
direkt påverkade tillströmningen av besökare till en viss nöjesform först om
biljettpriset hade en icke alltför ringa höjd. Indirekt torde emellertid oberoende
härav skattehöjd och skattedifferentiering utöva ett avsevärt inflytande
på nöjeslivets inriktning genom påverkan på nöjesarrangörernas programkombinationer.
De sakkunniga eller finansministern hade icke förebragt tillräckliga
skäl för att avskaffa den indelning av nöjestillställningarna i olika
skatteklasser, som hittills förefunnits och som syntes äga bestämda socialpolitiska
fördelar. Den nuvarande indelningen i tre skatteklasser, ehuru med
vissa jämkningar, borde därför bibehållas.
I de motioner, i vilka förordas en utvidgning av möjligheterna att erhålla
befrielse från eller lindring i nöjesbeskattningen, har hemställts örn ändringar
av nöjesskatteföroidningen till förmån för ideella föreningar i allmänhet, nykterhet
och folkbildning, statsunderstödda föreningar, kyrkokonserter ävensom
för idrott, gymnastik och hästsport.
Yrkanden angående nöjesbeskattningen av ideella föreningar i allmänhet
ha framställts i de likalydande motionerna I: 415 och II: 631 samt i de likalydande
motionerna I: 429 och II: 658 ävensom i motionerna II: 632, II: 633,
II: 657 och II: 662.
I de likalydande motionerna I: 415 och II: 631 har anförts, alt folkrörelserna
i vårt land med dess olika idériktningar vore liksom sugrötter för det demokratiska
samhällslivet. Inte minst vore detta fallet med de sammanslutningar,
som åt föreningsverksamheten uppläte samlingslokaler, varförutan intet föreningsliv
skulle kunna uppehållas. Under senare år hade det blivit allt svårare
för dessa små föreningar att kunna hävda sig, särskilt i fråga om ekonomien.
Det vore numera uteslutet att annat än under särskilda förhållanden
kunna samla folk lill agitations- eller upplysningomöten vid vilka endast ett
föredrag skulle hållas. För att kunna samla folk lill sådana sammankomster
krävdes även ett underhållningsprogram bestående av sång, musik samt film
eller liknande. Vad nu sagts örn de ideella och politiska föreningarnas verksamhet
gällde i ännu högre grad om de sammanslutningar, som ägde och
underhölle allmänna samlingslokaler. Av avgivna yttranden över förslag till
den av Kungl. Majit nu förordade förordningen angående nöjesskatt framginge,
att flera organisationer framhållit skäligheten av att berörda föreningar
jämställdes med idrottsrörelsen; i dessa uttalanden kunde motionärerna i huvudsak
instämma. En angelägen uppgift syntes vara att nöjesskatteförordningen
utformades så, att de mindre och ekonomiskt svagaste föreningarna av
förut nämnt slag icke helt och hållet hindrades att utöva sin gagnande verksamhet.
Det skulle vara till god hjälp örn de vid anordnande av tillställningar,
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
11
som avsåge att stärka respektive föreningars ekonomi, för varje tillställning
vöre befriade från den del av nöjesskatten, som belöpte å ett sammanlagt belopp
av 500 kr. Vad anginge de lokalägande föreningarna borde, med hänsyn
till dessa sammanslutningars ekonomiska struktur och verksamhet, ett sammanlagt
belopp av 1 000 kr. för varje tillställning vara befriat från nöjesskatt.
Skulle det anses, att denna befrielse från erläggande av nöjesskatt komme att
medföra alltför stor minskning av skatteintäkterna, torde såväl rättvisa som
billighet kräva att det nöjesskattefria beloppet i 15 § sänktes från 2 000 till
1 000 kronor.
I de likalydande motionerna I: 429 och II: 658 har i förevarande hänseende
hemställts om en utvidgning av möjligheterna att erhålla lindring i nöjesbeskattningen
för ideella föreningar. Det kunde befaras, att propositionens
vaga allmänbegrepp »undervisnings- och uppfostringssyfte» och »huvudsakliga
innehåll» icke komme att visa sig vara ett tillräckligt skydd för de ideella
föreningarna i alla de fall, där dessa syntes äga ett berättigat krav på skattefrihet.
Ett dylikt krav syntes förefinnas, då nöjcsanordningen tillhörde första
skatteklassen och då därjämte något av de fyra fall förelåge, som omnämnts
i motionärernas yrkande. — De ideella föreningarna torde emellertid böra
tillerkännas även den förmånen, att dispensrätten enligt 16 § vidgades att avse
tillställning till stödjande av de ändamål, för vilka nämnda föreningar arbetade.
I motionen 11:632 har anförts bland annat, att enligt ungdomsvårdskommitténs
åsikt borde ideella föreningar befrias från nöjesskatt för sådana tillställningar,
som anordnades till förmån för föreningarnas verksamhet för ungdomens
fysiska och andliga fostran. Därvid förutsatte kommittén, att till
ideella ungdomsorganisationer skulle räknas alla sådana av politisk, religiös,
scout-, nykterhets- och idrottskaraktär, vilka arbetade på demokratisk grund.
Motionärerna ansåge, att riksdagen vid sin provning av föreliggande proposition
borde taga ungdomsvårdskommitténs förslag under allvarligt övervägande.
Därjämte förelåge starka skäl att gå ytterligare ett steg längre och helt
befria av politiska, fackliga, ideella, religiösa, nykterhetsbefrämjande, scoutliga
och idrottsutövande organisationer anordnade festtillställningar från nöjesskatt.
I motionen II: 633 har framhåilits, att det arbete för bättre seder och allmän
medborgarfostran, som bedreves av folkbildnings- och nykterhetsorganisationer
samt ideella och politiska ungdomsföreningar, utgjorde ett starkt
skäl för att de borde komma i samma gynnade ställning som idrotts- och gymnastikföreningar.
I motionen II: 662 har anförts bland annat, att de svenska folkrörelserna
av olika slag fyllde en folkuppfostrande funktion, som icke kunde av någon
annan fyllas. Den utväg, som föreningarna brukade tillgripa för att skaffa
medel för en vidgad verksamhet, vore alt anordna en fest eller annat offentligt
nöje, dit allmänheten inbjödes mot erläggande av entré. Det resultat
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
som föreningarna i ekonomiskt avseende kunde nå begränsades emellertid
genom att ett avsevärt belopp måste erläggas i nöjesskatt. Man måste finna
det principiellt oriktigt, att de organisationer, som bedreve ett folkligt fostringsarbete
av stor betydelse, skulle hindras i sin verksamhet genom att samhället
försvårade för dem att ekonomisera denna.
Frågan om ändrade bestämmelser till förmån för nykterhet eller folkbildning
behandlas i de likalydande motionerna I: 413 och II: 628 samt i motionen
I: 416.
I de likalydande motionerna 1:413 och 11:628 har anförts, att, då riksdagen
år 1919 beslutade rätt för kommunerna alt uttaga nöjesskatt, det torde
ha varit en allmän uppfattning inom riksdagen, att de ideella organisationernas
tillställningar i direkt programfrämjande syfte ej skulle vara föremål
för nöjesskatt. Men jakten efter skatteobjekt medförde så småningom
att man även började betrakta årsfester och liknande tillställningar, anordnade
av politisk organisation, nykterhetsorganisation, studiecirkel eller dylikt
såsom skattebelagda nöjestillställningar så snart något underhållningsprogram
förekomme och entréavgift upptoges. Särskilt vanligt hade detta
blivit efter tillkomsten år 1940 av den statliga nöjesskatten. Det vore sålunda
tydligt, att vad riksdagen år 1919 antagit skola utgöra ett skydd mot
en icke avsedd tillämpning av nöjesskatteförordningen icke vore effektivt.
Det vore därför nödvändigt att i förordningen direkt angiva, att tillställningar
som anordnats av nykterhets- och folkbildningsorganisationer och
som utgjorde ett led i resp. föreningars upplysnings-, uppfostrings- och opinionsbildande
verksamhet, vore undantagna från nöjesskatt. Detta kunde
lämpligen ske genom ett tillägg till 14 §. — Utöver dessa tillställningar anordnades
emellertid en rad andra i syfte att skaffa medel för själva verksamheten.
Det vore även rimligt, att skattefrihet erhölles för dessa. Denna
skattebefrielse borde vara beroende av ansökan och beslut av resp. kommun
och länsstyrelse enligt 16 §, vars undantagsexempel för detta ändamål borde
utökas att även avse ifrågavarande syften. — Genom en utökning av undantagsbestämmelserna
i 14 § komme också nykterhetsrörelsens och folkbildningsrörelsens
strävanden att ställas i paritet med idrottsrörelsens. Skattefrihet
för idrottstävlingar hade visserligen begränsats till en biljettinkomst
av 2 000 kronor. Det torde vara ytterst sällan, som något av en ideell organisation
anordnat upplysnings- eller propagandamöte medförde större biljettinkomster
än 2 000 kronor, varför det icke kunde anses, att dessa rörelser
genom ett bifall till motionärernas förslag skulle favoriseras framför idrottsrörelsen.
I motionen I: 416 har framhållits bland annat, att det vöre både riktigt
och konsekvent, att även de nöjestillställningar, som anordnades av nykterhets-
och folkbildningsorganisationerna och vid vilka dans icke inginge som
huvudsaklig del av programmet, komme i åtnjutande av samma förmån
som föreslagits för idrotts- och gynmas tikuppvisningar. Som motiv för detta
13
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
förslag kunde framhållas, att dessa förstnämnda rörelser utförde genom
frivilliga uppoffringar från medlemmarnas sida en synnerligen betydelsefull
social och kulturell insats. För att kunna bedriva en framgångsrik nykterhets-
och folkbildningsverksamhet erfordrades ändamålsenliga lokaler.
Stora svårigheter förelåge att enbart pa frivillig väg säkerställa lokalfrågans
ekonomi. Därför ansåge motionärerna, att de tillställningar, som
åsyftade att inbringa medel till stöd åt nykterhets- och folkbildningsverksamheten
eller finansiering av den lokal, vari denna verksamhet bcdreves,
icke borde sättas i sämre läge än sådana tillställningar som anordnades av
gymnastik- och idrottsföreningar.
Yrkanden till förmån för statsunderstödda föreningar ha framställts i de
likalydande motionerna I: 431 och II: 659 samt i motionen II: 634.
I de likalydande motionerna I: 431 och II: 659 har framhållits bland annat,
att det vore förenat med mycket stora svårigheter att utan bidrag från
det allmänna uppehålla högtstående teater- och musikverksamhet. Både
staten och kommunerna lämnade i insikt härom regelbundna bidrag till
sådan verksamhet. De angivna förhållandena hade pa sin tid föranlett, att
föreställningarna av de kungliga teatrarna satts i undantagsställning beträffande
nöjesskatten. Enahanda skäl, vilka föranlett undantaget för de
kungliga teatrarna, förelåge för ett undantag beträffande övrig teater- och
musikverksamhet, som vore statsunderstödd. Denna verksamhet måste regelmässigt
i största utsträckning bygga på en publikorganisation med rabatterade
biljettpriser. Om alltså verksamheten i sin ekonomi i huvudsak måste
bygga på rabatterade priser, måste det framstå såsom onödigt betungande
att i enlighet med det framlagda förslaget räkna nöjesskatten på de ordinarie
biljettpriserna. Detta innebure i själva verket, att nöjesskatten för denna
verksamhet, som enligt allas mening vore värd att gynnas, skulle beräknas
efter en högre procentsats än övriga tillställningar, med undantag dock för
biografföreställningar. Redan i beslutet om statsbidrag läge ju en prövning,
som garanterade, att kulturella skäl utgjorde en bärande anledning att främja
verksamheten.
I motionen 11:634 har anförts bland annat, att Sveriges storloge av IOGT
och Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling hemställt, att av
ideella sammanslutningar anordnade tillställningar till främjande av nykterhet,
fred och folkuppfostran skulle undantagas från nöjesbeskattningen.
Ett sådant undantagsstadgande för de ideella sammanslutningarna komrne
att medföra en förmånsställning för dem bland övriga nöjesanordnare —
däribland dem, som bedreve sådan verksamhet för egen vinnings skull
men ett sådant förhållande syntes ingalunda giva anledning till erinran, utan
torde i stället ur olika synpunkter få anses såväl eftersträvansvärt som
angeläget. Den ideella föreningsrörelsen fyllde förvisso ett oundgängligt behov
i vårt samhällsliv och åtnjöte i anledning därutav också ekonomiskt
stöd från det allmänna. Inom den verksamhet, som staten på detta sätt
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
understödde, kunde nämnas nykterhets-, bildnings- och idrottsrörelserna
samt den frivilliga försvarsrörelsen. Frågan örn befrielse från nöjesskatt för
dessa sammanslutningar kunde lika gärna bedömas med hänsyn till syftemålet
med den verksamhet, behållningen vid nöjestillstäilningen skulle användas
för, som med hänsyn till beskaffenheten av nöjestillställningien.
Eventuella farhågor för en därav föranledd standardsänkning på nöjestillställningarna
kunde på mycket goda grunder anses oberättigade. Avgörande
för befrielse från nöjesbeskattning enligt 15 § skulle vara, att å tillställningen
uppkommande behållning tillfölle statsunderstödd idrottsrörelses
riksorganisation eller till densamma ansluten underavdelning. Motsvarande
befrielse från nöjesbeskattning borde åtnjutas även av övriga statsunderstödda
riksorganisationer och till desamma anslutna underavdelningar.
I motionen I: 430 har hemställts om skattebefrielse för kyr kokonsert er och
annan underhållning i kyrka och därmed jämförlig gudstjänstlokal. Till stöd
för detta yrkande har åberopats, att det syntes tämligen klart, att här ingalunda
kunde vara fråga om nöjestillställning av den art, som en nöjesskalteförordning
borde avse. I regel ginge ju dessutom den ekonomiska behållningen
oavkortad till välgörande eller allmännyttiga ändamål.
Rörande nöjesbeskattningen av gymnastik och idrott har i de likalydande
motionerna 1:407 och 11:620 anförts, att vid upprepade tillfällen och olika
sammanhang hade såväl ungdomsvårdskommittén som riksidrottsförbundet
yrkat på tullständig befrielse från nöjesskatt för inkomster vid uppvisningar
och tävlingar i icke professionell idrott och gymnastik. Kungl. Maj:ts förslag
vore icke till fyllest, även om bestämmelsen i 15 § medförde en lindring
för mindre uppvisningar och tävlingar med smärre intäkter. Föreningarnas
ekonomi vore nämligen i väsentlig grad beroende av de bidrag, som kunde erhållas
genom utdelning av nettoinkomster vid de stora tävlingsevenemangen.
Eftersom emellertid nöjesskatten skulle utgå efter bruttoinkomsten å varje
biljett, bleve det kvarstående nettot, sedan alla omkostnader för förhyrning
av idrottsplats, regnförsäkringar, resor m. m. blivit täckta, ofta nog även vid
publikdragande tävlingar så oväsentligt, att bidragen till föreningarna bleve
skäligen betydelselösa.
Frågan om uttagande av nöjesskatten å hästsporttävlingar har upptagits
till behandling i de likalydande motionerna I: 432 och II: 661. Motionärerna
lia framhållit bland annat, att den svenska hästsportens principiella ställning
i nöjesskattehänseende så nyligen som år 1940 varit föremål för riksdagens
behandling och beslut. Frågans behandling i riksdagen resulterade i att ett
enhälligt bevillningsutskott föreslog hästsportens jämställande med idrotten,
vilket också utan debatt blev båda kamrarnas beslut. Bevillningsutskottets
motivering för avvikelsen från propositionen i denna detalj hade givetvis
varit hästsportens betydelse såsom stöd för landets hästavel. Departementschefen
hade i förevarande proposition tydligen velat återgå till den gamla,
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
15
av 1940 års riksdag underkända ordningen, att hästsporten skulle behandlas
sämre än annan sport och idrott. Alldeles oavsett att propositionen på denna
punkt rubbade den av 1940 års riksdag fastslagna principen om lika behandling
i nöjesskattehänseende av idrott och hästsport, kunde man näppeligen
anse, att de för lindringen åt idrotten anförda skälen icke skulle vara tilllämpliga
jämväl på hästsporten. Den största publiksporten vore ju f. ö. fotbollen,
och det kunde knappast anses rimligt, att exempelvis en fotbollsmatch
på Råsundastadion skulle beskattas enligt andra normer än tävlingarna
på de någon kilometer därifrån liggande hästsportbanorna, som i regel
hade mindre publik. Samtliga anordnare av hästsporttävlingar i Sverige vore
ideella föreningar utan särskilda vinstintressen, och de hade till syfte att
främja hästsporten och hästaveln. Anläggandet av våra hästsportbanor hade,
i motsats mot idrottsplatserna, måst ske i stort sett utan anslag från det allmänna.
Enbart de permanenta travbanorna vid sista årsskiftet hade en skuldsumma
på mer än en miljon kronor. I Norge, där nöjesskatten vore dels
statlig och dels kommunal, vore hästsporten helt och hållet befriad från den
statliga skatten. Den kommunala skatten uttoges på en enda bana med 5
procent, medan alla övriga vore helt fria även från kommunal nöjesskatt.
Frågan om nöjesskattemedlens användning behandlas i motionerna 1:414,
II: 630 och II: 663.
I motionen 1:414 har anförts bland annat följande. Den avsevärda ökning,
som den totala nöjesskatten fått och som vid förbättrade kommunikationsförhållanden
ytterligare torde stiga, motiverade en ändrad fördelning.
Det skäl, som ursprungligen vore anledning till den statliga nöjesskatten år
1939, nämligen statsverkets behov av ökade inkomster, torde vara ännu starkare
nu. Samtidigt torde knappast motsvarande skäl kunna anföras till försvar
för en eventuell ökning i kommunens samlade andel. Delta sammanhängde
med den omständigheten, att nöjesskatten verkade mycket ojämnt
kommunerna emellan. Enligt motionäx-ernas mening borde nöjesskatten helt
förstatligas, men en sådan omändring borde icke ske utan föregående utredning.
Det mest bärande skälet för en viss kommunal andel vore att därmed
ersätta besvär genom uppbörd och redovisning av skatten till statsverket.
Men detta torde kunna kompenseras med exempelvis 20 procent av den totala
skatten. En större del av nöjesskatten, förslagsvis 30 procent, borde användas
till kulturella ändamål och till att skapa möjligheter till ett rikare nöjesliv
genom lämpligare fritidssysselsättningar. Denna del av skatten borde
därför överföras till en statens kulturfond, ur vilken anslag skulle kunna
lämnas till det frivilliga bildningsarbetet men även till andra liknande ändamål.
I motionen II: 630 ha åberopats samma skäl som i motionen I: 414.
I motionen 11:663 har anförts bland annat, alt de synpunkter, som utvecklats
i motionen 11:375 vid 1944 års riksdag angående en fondering till
förmån för idrotten av nöjesskattemedel, som härledde från denna, behölle
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
sin giltighet även inför det nu framlagda förslaget. En sådan fondering skulle
också i sin mån kunna bidraga till att minska frestelserna till professionalism
inom idrotten. Utanför den egentliga idrotten förelåge intresse av en motsvarande
fondering av nöjesskattemedel från motorcykeltävlingar för främjande
av motorismens utveckling. — Därest icke vägen med en fondbildning
beträddes, anslöte sig motionären till de synpunkter, som anförts i motionen
II: 620.
I de likalydande motionerna 1:428 och 11:656 har hemställts, att schacktävlingar
mätte undantagas från tillämpningen av nöjesskatteförordningen.
Motionärerna ha erinrat att i motiven lill nöjesskatteförordningen av år 1919
uttalats, att nöjesskatt borde omfatta tillställningar, i vilka nöjes- och förströelsemomentet
vore det enda eiler åtminstone huvudsakliga. I motiven till
1940 års förordning förekomme icke någon ändring i denna allmänna definition.
1944 års nöjesskatteutredning uttalade, att dess förslag endast i ringa
mån innebure beskattningens utsträckning till nya områden, men att, då
man eftersträvat en rationell gränsdragning, det synts önskvärt att medtaga
vissa tillställningar, vid vilka förströelsemomentet vore mera framträdande
men vilka icke ansetts ingå i någon av de i författningen nu uppräknade
nöjesformerna. Motionärerna holle före, att schacktävlingar icke borde anses
såsom föremål för nöjesbeskattning, vilken uppfattning torde överensstämma
med nu gällande nöjesskatleförordning. Det torde vara omöjligt
hävda, att det enda momentet vid rena schacktillställningar vore nöje eller
förströelse. Fastmer vore uppenbart, att vid sådana tillställningar det enda
eller åtminstone det huvudsakliga momentet vore en rent intellektuell njutning
i oupplöslig förening med varje schackintresserad åskådares önskan att
samtidigt vinna nya eller fördjupade insikter i spelet. Det borde i sistnämnda
sammanhang understrykas, att det svenska schacklivet vore organiserat genom
ett landsförbund. som vore grundat å distriktsförbund, vilka i sin tur
utgjorde sammanslutningar av schackklubbar. Flertalet medlemmars ekonomiska
förhållanden (det helt övervägande flertalet medlemmar vore kroppsarbetare
eller ungdomar tillhörande arbetareklassen) vore ytterst obetydliga,
och hela den svenska schackorganisationen vore därför i sin verksamhet,
som med fog torde kunna betecknas samhällsnyttig, beroende av frivilliga bidrag.
I åtskilliga andra länder åtnjöte schackorganisationerna ekonomiskt
stöd från statligt eller kommunalt håll; detta givetvis enär man erkände
schackspelets socialt nyttiga karaktär. I Sverige hade sådant stöd förekommit
vid enstaka tillfällen. Att införa beskattning av de blygsamma tillställningar,
vid vilka klubbar och förbund vore i tillfälle att i någon mån lätta
sina ekonomiska bekymmer, vore icke blott stridande mot sociala intressen
utan skulle tillika vara en orättvis åtgärd gentemot det oegennyttiga arbete,
som på det schackliga området här i landet utförts.
I vardera motionen I: 427 och II: 657 behandlas två särskilda detaljfrågor,
nämligen dels frågan örn nöjesbeskattningen av tävlingar i yrkesskicklighet
och dels frågan örn tillställnings offentlighet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
17
Rörande tävlingar i yrkesskicklighet har i motionen I: 427 framhållits
bland annat, att propositionens sammanställning av tävlan i mjölkning och
plöjning med tävlan i bridge- och trolleriföreställning måste anses föga passande
och gåve även omedelbart belägg för att det här vore fråga om beskattningsobjekt
av så vitt skilda slag, att de helt enkelt icke kunde eller
borde sammanföras; å ena sidan främjandet av yrkesskickligheten hos vår
ungdom på ytterst betydelsefulla arbetsområden och å andra sidan rena
skämt- och nöjestillställningar. Den föreslagna bestämmelsen i 3 § d) stöde
också i uppenbar strid mot 14 § i samma förslag. Visserligen skulle nöjesskatt
enligt förslaget utgå även för sådana av det allmänna omhuldade
verksamhetsgrenar som tävlan i sport, idrott eller gymnastik, men dessa
tävlingsgrenar hade fått en favör, som gjorde, att de icke kunde jämföras
med tävlingar i yrkesskicklighet. Vid ett eventuellt övervägande att giva
tävlingar i yrkesskicklighet en liknande favör eller utesluta dem ur lagtexten,
förordades utan tvekan det senare alternativet. Det borde framhållas, att
även mera festligt betonade tävlingar i yrkesduglighet, exempelvis rytlartävlingar,
anordnade av jordbruksungdom, borde vara befriade från nöjesskatt.
Enligt vad i motionen vidare anförts kunde en anmärkning av mera formell
natur riktas emot det framlagda förslaget i 4 § rörande tillställnings
offentlighet. Detta gällde främst frågan, huruvida tillställning, vartill förening
inbjudit en eller flera angränsande föreningar av samma slag, skulle
vara att anse såsom offentlig eller icke. För att vinna full och otvetydig klarhet
i detta avseende borde till 4 § fogas sista stycket i samma paragraf i nu
gällande förordning örn nöjesskatt.
I motionen II: 657 ha anförts i huvudsak samma synpunkter som i motionen
I: 427. Därutöver har i förstnämnda motion ifrågasatts, huruvida icke
nöjestillställningar, som anordnades av ideellt betonade organisationer för att
förbättra föreningens ekonomi, borde åtnjuta befrielse från nöjesskatt. Ungdomsvårdskommittén
hade avgivit förslag i denna riktning. Enligt motionärernas
mening borde denna fråga emellertid bli föremål för förnyat övervägande.
Man kunde tänka sig, att en bygdegårdsförening finge hålla ett
fåtal nöjesskattefria tillställningar per år under förutsättning att inkomsterna
användes till finansiering av bygdegården.
Slutligen har i motionen 11:660 hemställts örn ändring i nöjesskatteförordningen
i syfte att bereda möjlighet till medgivande av generell befrielse
från erläggande av nöjesskatt för vissa nöjestillställningar. Motionären bär
påpekat att många sammanslutningar, som arbetade just för de här avsedda
ändamålen, måste för att få in tillräckligt med medel gång efter annan anordna
sådana tillställningar, som »12» § i förordningen avsåge. Det vållade
både dem och skattemyndigheterna icke så litet besvär, att proceduren
för varje gång skulle genomgås med ansökan örn befrielse, deklaration örn
försålda biljetter, insändande av beräknad nöjesskatt och sedan skattens res
Bihang
till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr GG. 2
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
Utskottet.
tituering, vilket ofta skedde månader efter tillställningen. Förordningen borde
lämna möjlighet för vederbörande myndighet att för viss tid bevilja institution,
förening eller annan samanslutning, som visat sig pålitlig i hithörande
stycken, generell befrielse från erläggande av nöjesskatt för alla tillställningar,
som anordnades i anförda syften. Såsom belysande exempel kunde
anföras stadsmissionen i Stockholm, som genom sin sociala frivilligkår
varje år anordnade en rad dylika underhållningar.
Den särskilda beskattningen av offentliga nöjestillställningar, som infördes
i vårt land efter förra världskrigets slut genom 1919 års nöjesskatteförordning,
åsyftade i främsta rummet att bereda ökade inkomster åt kommunerna.
Emellertid har nöjesbeskattningen numera — genom 1939 och 1940
års ändringar med avseende å fördelningen av nöjesskatteintäkterna — erhållit
en icke oväsentlig betydelse såsom inkomstkälla även för staten. Enligt
utskottets mening kan nöjesskatten —- i motsats till vissa andra slag av indirekta
skatter — varken ur sociala synpunkter eller av andra skäl anses
vara förenad med sådana olägenheter att lagstiftningen örn nöjesskatten därför
bör upphävas. Utskottet avstyrker fördenskull det i motionen II: 629
framställda yrkandet, att den nu föreliggande propositionen med förslag till
ny nöjesskatteförordning måtte avslås och att den gällande förordningen på
förevarande område måtte upphävas.
Då utskottet sålunda är av den åsikten, att en särskild nöjesskattelagstiftning
alltjämt har sitt berättigande, har utskottet härefter att taga ställning
till frågan rörande den närmare utformningen av denna lagstiftning.
Det i propositionen framlagda förslaget till förordning om nöjesskatt innehåller
en väsentlig nyhet därutinnan, att det nu gällande systemet med beräkning
av nöjesskatten efter tre olika klasser ersatts med den regeln, att
nöjesskatten i princip skall utgå efter en enhetlig taxa.
Beträffande storleken av nöjesskatten — som genom 1939 och 1940 års
ändringar skärptes avsevärt bland annat för de till taxa III hänförliga nöjestillställningarna
— föreslogs i den sakkunnigutredning, som ligger till grund
för propositionen, att nöjesskatten skulle utgå efter en enhetlig taxa å 20 procent
av bruttoinkomsten för nöjestillställningen. Då emellertid genom sistnämnda
förslag en icke önskvärd skärpning av nöjesskatten skulle inträda för
sådana nöjestillställningar som för närvarande beskattades efter taxa I med
endast 15 procent av det erlagda biljettpriset, föreslog utredningen därjämte,
att särskild kompensation skulle beredas såväl teater- och musiklivet som
idrottsrörelsen. Emellertid har i departementsförslaget enhetstaxan bestämts
till endast 15 procent av biljettpriset och härigenom ha åtskilliga svårigheter,
som sakkunnigutredningen haft att beakta, eliminerats. I denna enhetstaxa om
15 procent ha dock gjorts vissa modifikationer. Sålunda har föreslagits, att örn
biljettpriset vid biografföreställning överstiger en krona, nöjesskatten skall
utgöra 15 procent av en krona samt 30 procent av återstoden av biljettpriset.
Vidare har i departementsförslaget — i 15 § — förordats den lindringen i
Bevillningsutskottets betänkande nr 66■
19
beskattningen av uppvisning eller tävling i icke professionell idrott eller gymnastik,
att för varje sådan tillställning skall åtnjutas befrielse från den del av
nöjesskatten, som belöper å ett sammanlagt avgiftsbelopp av 2 000 kronor.
I övrigt innebär det förslag till nöjesskatteförordning som framlagts i nu
förevarande proposition vissa förenklingar och förtydliganden i jämförelse
med hittills gällande bestämmelser. Sålanda har en överarbetndng verkställts
av stadgandena angående vad som skall hänföras under begreppet offentlig
nöjestillställning, sättet för biljettprisets fastställande kompletterats med nya
föreskrifter — som bland annat gå ut på att jämväl förköpsavgifter o. d.
skola beläggas med nöjesskatt — och möjligheterna att i särskilda fall erhålla
befrielse från nöjesskatt för vissa slag av tillställningar vidgats.
Enligt utskottets mening skulle införandet av en enhetlig taxa för alla slag
av nöjes tillställningar i hög grad förenkla tillämpningen av nöjesskattelagstiftningen.
Framför allt skulle härigenom vinnas den fördelen, att de nu rådande
svårigheterna att avgöra om en nöjestillställning, vare sig den är sammansatt
av flera delar eller icke, skall hänföras till taxa I eller till den betydligt
strängare taxa lil, skulle i huvudsak bortfalla. Det argument till stöd för bibehållande
av systemet med tre olika taxor, som framförts i de likalydande
motionerna 1:429 och 11:658, eller att en differentiering av nöjesskatten
skulle kunna öva inflytande på nöjeslivets inriktning, torde icke kunna tillmätas
någon större betydelse. Jämväl förslaget örn fastställande av enhetstaxan
till endast 15 procent av biljettpriset — dock med den ur fiskalisk synpunkt
mycket betydelsefulla modifikationen, att nöjesskatten för biografföreställning
beräknas till 30 procent, såvitt angår den del av biljettpriset
som överstiger en krona — anser utskottet vara förenat med så betydande
fördelar, att det kan vara försvarligt att bortse från den minskning av nöjesskatteintäkterna,
som uppenbarligen blir en följd av att enhetstaxan fastställes
till denna låga procentsats.
Med hänsyn härtill och då — såsom utskottet i det följande kommer att
närmare utveckla — möjligheter torde finnas att inom ramen för det förslag
lill ny förordning om nöjesskatt, som framlagts i propositionen, vidtaga vissa
detaljändringar i förslaget för att därigenom tillgodose sådana motionsvis
framförda önskemål, som enligt utskottets mening äro värda att beaktas, anser
utskottet sig kunna i princip biträda förslaget i fråga. Vid sådant förhållande
avstyrker utskottet i nyssnämnda två motioner framställda yrkanden
om bibehållande av skilda taxor för olika slag av nöjestillställningar.
Vad härefter angår de detaljändringar i departementsförslaget, vilka aktualiserats
genom de i ärendet väckta motionerna, synes det största intresset
vara knutet till frågan, örn och i vilken utsträckning ideella organisationer
och sådana sammanslutningar, vilka ha till uppgift att tillhandahålla allmän
samlingslokal, skulle kunna beredas särskild lindring med avseende å nöjesbeskattningen.
Yrkanden i dessa hänseenden — vilka yrkanden gå ut på
ändringar i 13—16 §§ i departementsförslaget — lia framställts i de likalydande
motionerna I: 407 och II: 620, de likalydande motionerna I: 413 och
20
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
11:628, de likalydande motionerna 1:415 och 11:631, de likalydande motionerna
I: 429 och II: 658, de likalydande motionerna I: 431 och II: 659, de likalydande
motionerna 1:432 och 11:661 ävensom i motionerna 1:416, 1:430,
11:632, 11:633, 11:634, 11:662 och 11:663. Vidare ha hithörande spörsmål
berörts i de till utskottet inkomna skrivelserna från representanter för teateroch
musikverksamhet samt idrottsrörelsen.
För ulskottet har det framstått såsom angeläget att i detta sammanhang
understryka den stora betydelse som måste tillmätas det arbete för medborgarfostran,
som uti ättas av ideella organisationer av olika slag. Huvudsakligen
genom enskildas initiativ och genom intresserade medlemmars oegennyttiga
arbete lia inom olika delar av landet byggts upp ideella organisationer,
som tagit hand örn särskilt ungdomen. Att dessa organisationer alltifrån
sin start haft betydande ekonomiska svårigheter att brottas med torde vara
allmänt känt; och under senare år, då organisationernas utgifter av olika
skäl avsevärt stegrats, har det ekonomiska resultatet av organisationernas
arbete och strävanden än ytterligare försämrats.
En lindring av nöjesbeskattningen för dessa ideella organisationer, vilka
uppenbarligen äro förtjänta av det allmännas stöd, skulle självfallet vara av
stor betydelse för deras verksamhet, och med hänsyn härtill ha inom utskottet
övervägts olika utvägar att på nämnda sätt understödja dessa organisationer.
Sålunda har inom utskottet ifrågasatts den lösningen av förevarande spörsmål,
att befrielse från nöjesskatt skulle i viss utsträckning beviljas — förutom
för uppvisning eller tävling i icke professionell idrott eller gymnastik — jämväl
för sådana tillställningar som avses i 3 § a) i departementsförslaget. En
dylik undantagsbestämmelse skulle äga främst den fördelen, att man holle
fast vid principen, att frågan örn uttagande av nöjesskatt skulle bedömas med
hänsyn till tillställningen såsom sådan. Vidare skulle de mera högklassiga
tillställningarna — med all rätt —- gynnas i nöjesskattehänseende, och detta
skulle bliva fallet, oavsett örn dessa tillställningar anordnades av en ideell
organisation eller av enskild teaterledare eller konsertgivare. Å andra sidan
kan mot detta alternativ invändas, att man härigenom skulle på nytt komma
tillbaka till det nuvarande systemet med tre taxor; och vidare skulle lindringen
i nöjesbeskattningen bliva mera omfattande än som kan anses motiverat
av hänsynen till de ideella organisationerna.
Utskottet har därför ansett sig böra följa en annan linje och i stället anknyta
rätten att erhålla lindring i nöjesbeskattningen i första hand till det
förhållandet, att nöjestillställningen anordnas av en ideell organisation av
närmare angivet slag. En lindring i nöjesskatten i enlighet med detta alternativ
bör givetvis utformas på sådant sätt att missbruk av ifrågavarande förmån
såvitt möjligt förebygges. Enligt utskottets mening bör en lindring i
nöjesbeskattningen medgivas sådan ideell organisation, som har till uppgift
att stödja teater- eller musikverksamhet, att befordra nykterhet, folkbildning
eller folkuppfostrart eller att främja religiösa eller politiska syften, dock
endast under den förutsättningen att behållningen av tillställningen skall
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
21
användas att direkt främja nu nämnda ändamål. Emellertid torde ytterligare
en inskränkning i rätten att åtnjuta lindring i nöjesbeskattningen böra föreskrivas.
För att stimulera de ideella organisationerna att anordna nöjestillställningar
av mera högklassigt innehåll torde såsom förutsättning för rätt att
erhålla lindring i nöjesbeskattningen böra uppställas jämväl det villkoret, att
tillställningen till huvudsaklig del skall bestå av annat än dans eller biografföreställning.
Detta villkor är såvitt angår danstillställningar särskilt motiverat
även ur den synpunkten, att redan införandet av en enhetstaxa å L5
procent innebär i förhållande till nu gällande bestämmelser — enligt vilka
danstillställningar beskattas efter taxa III — en betydande reducering av nöjesskatten
för dessa tillställningar. I fråga om biografföreställningar torde,
på sätt yrkats i de likalydande motionerna I: 429 och II: 658, undantag böra
göras för filmförevisning, som genom sitt ämnesval är ägnad att direkt främja
organisationens syfte.
Beträffande härefter frågan i vilken utsträckning lindring i nöjesbeskattningen
bör ske har utskottet — med hänsyn särskilt därtill att en dylik förmån
i beskattningshänseende torde ha sin största betydelse för organisationer
som arbeta med små resurser och anordna tillställningar, till vilka anslutningen
är förhållandevis ringa — stannat för att förorda, att befrielse från nöjesskatt
skall åtnjutas för varje tillställning från den del av skatten, som belöper
å ett sammanlagt avgiftsbelopp av 500 kronor.
Den sålunda förordade undantagsbestämmelsen för ideella organisationer
av nu angivet slag torde böra medföra, att den i 15 § i departementsförslaget
intagna bestämmelsen bör utvidgas att avse samtliga nöjestillställningar, anordnade
av ideella organisationer som avse att främja icke professionell idrott
eller gymnastik, dock under de förutsättningar som ovan angivits i fråga
om behållningens användning samt angående dans- och biograftillställningar.
Beträffande det i 15 § föreslagna avgiftsbeloppet om 2 000 kronor
är utskottet av den åsikten, att även örn idrotten är förtjänt av att i största
möjliga utsträckning stödjas av det allmänna, det dock icke kan vara befogat
att ställa idrotten i särskilt gynnad ställning i förhållande till förstnämnda
ideella organisationer. På grund härav förordar utskottet, att berörda
i 15 § upptagna avgiftsbelopp nedsättes till 500 kronor eller alltså till
samma belopp, som föreslagits såsom gräns för skattelindringen för av övriga
ideella organisationer anordnade nöjestillställningar.
Vidare förordar utskottet —- i anslutning till de likalydande motionerna
1:432 och 11:661 — alt ideell organisation, som avser att främja hästsport,
må åtnjuta befrielse från nöjesskatt i samma omfattning som ideell organisation,
vilken har till uppgift att stödja icke professionell idrott eller gymnastik.
I de likalydande motionerna 1:415 och 11:631 har särskilt understrukits
vikten av att jämväl sammanslutningar, som äga och underhålla allmänna
samlingslokaler, beredas vissa lättnader i nöjesbeskattningen. Enligt vad för
utskottet upplysts kunna till samlingslokaler av nu angivet slag hänföras i
huvudsak folkets hus- och nykterhetslokaler samt s. k. bygdegårdar, och de
lokalägande sammanslutningarna torde i allmänhet vara registrerade såsom
22 Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
ekonomiska föreningar, ehuru dessa regelmässigt icke utdela någon vinst till
sina medlemmar.
Jämväl i fråga om sammanslutningar, som ha till uppgift att tillhandahålla
allmän samlingslokal, är det av betydelse, att dylika sammanslutningar icke
på grund av alltför hög nöjesbeskattning hindras att utöva sin ur allmänna
synpunkter gagnande verksamhet. Särskilt för de mindre och ekonomiskt
svagare sammanslutningarna torde skyldigheten att erlägga nöjesskatt för av
dem anordnade nöjestillställningar vålla ett betydande avbräck i deras verksamhet.
Utskottet tillstyrker med hänsyn härtill att befrielse från nöjesskatt
medgives även i de fall, där nöjestillställning anordnas av organisation, som
har till uppgift att tillhandahålla allmän samlingslokal. Å andra sidan kan
utskottet dock icke förorda, att denna befrielse göres mera omfattande än den
befrielse från nöjesskatt som utskottet, enligt vad förut anförts, funnit sig
kunna tillstyrka i fråga om tillställningar anordnade av vissa ideella organisationer.
Det kan sålunda icke rimligen ifrågakomma, att nöjesskatt icke skall
utgå för biografföreställningar, som anordnas av sammanslutning med uppgift
att tillhandahålla allmän samlingslokal. Vad nu sagts torde böra gälla
även i fråga om danstillställningar; i annat fall skulle det egendomliga förhållandet
kunna uppkomma, att om en dylik sammanslutning i sin lokal anordnade
en danstillställning, lindring skulle i nöjesbeskattningen inträda,
medan detta icke skulle bliva fallet, därest i stället en ideell organisation
hyrde lokalen och ställde sig själv såsom anordnare av danstillställningen.
Såsom ytterligare villkor för rätt att erhålla lindring i nöjesbeskattningen
torde böra stadgas, att sammanslutningen i fråga icke lämnat utdelning till
sina medlemmar under de senast förflutna fem åren. Ej heller bör nu berörda
förmån inträda, där tillställning av samma slag hålles inom samma
lokal eller område mer än två dagar i följd. Lindringen i nöjesbeskattningen
torde därjämte böra lill beloppet begränsas på sätt utskottet förordat med
avseende å tillställningar som anordnas av vissa ideella organisationer.
Utskottet är givetvis medvetet om afl de nu föreslagna lindringarna i nöjesbeskatlningen
för vissa ideella organisationer och för sammanslutningar,
som ha till uppgift att tillhandahålla allmänna samlingslokaler — vilka lindringar
innebära ett betydande avsteg från departementsförslagets mera konsekvent
genomförda princip om enhetlig nöjesskatt -— komma att föranleda
vissa praktiska olägenheter. Utskottet har emellertid icke kunnat anvisa någon
annan framkomlig utväg än den nu förordade för att tillgodose de önskemål
om uppmjukningar i nöjesbeskattningen, vilka utskottet anser särskilt
berättigade. De praktiska olägenheterna med nu ifrågavarande lindringar i nöjesbeskattningen
böra dock icke överskattas.
Vad angår den närmare beskaffenheten av nyssnämnda olägenheter kan
självfallet mot de av utskottet nu förordade utvidgningarna göras den invändningen,
att ökade svårigheter uppkomma för uppbördsmyndigheterna
vid prövning av frågan örn skattskyldigheten för olika nöjestillställningar;
uppbördsmyndigheterna skulle sålunda bliva nödsakade att undersöka icke
endast beskaffenheten av en nöjestillställning såsom sådan utan därutöver
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
23
utforska — genom granskning av stadgar, verksamhetsberättelser m. m. —
huruvida den organisation, som ställer sig såsom anordnare av en nöjestillställning,
är berättigad åtnjuta den av utskottet förordade lindringen i nöjesbeskattningen.
Dylika farhågor torde emellertid enligt utskottets mening
vara överdrivna; särskilt ute på landsbygden torde uppbördsmyndigheterna
äga sådan kännedom örn där verksamma ideella organisationer, alt några
särskilda undersökningar icke erfordras för att utröna örn sådana organisationer
äro berättigade att komma i åtnjutande av lindring i nöjesbeskattningen.
Ej heller anser utskottet — bland annat med hänsyn till alt befrielsen
från nöjesskatt icke uppgår till högre belopp än 75 kronor för varje tillställning
— att någon risk föreligger för att bulvanorganisationer bildas i syfte
att söka illojalt utnyttja möjligheterna att undgå att betala nöjesskatt.
Den av utskottet nu förordade lindringen i nöjesbeskattningen för vissa
ideella organisationer och för sammanslutningar, som ha till uppgift att
tillhandahålla allmän samlingslokal, torde lämpligen böra införas i 15 § i
departementsförslaget.
Att införa ytterligare bestämmelser om undantag eller befrielse helt eller
delvis från skyldigheten att erlägga nöjesskatt anser utskottet icke tillrådligt.
I den mån i nu ifrågavarande motioner framställts yrkanden örn lättnader
i nöjesbeskattningen, vilka icke tillgodosetts genom den av utskottet förordade
ändringen i 15 § departementsförslaget, avstyrkas samma yrkanden av
utskottet.
Jämväl såvitt angår utformningen av begreppet nöjestillställning i 3 §
departementsförslaget ha vissa ändringsyrkanden framförts i de i ärendet
väckta motionerna Sålunda yrkas i motionerna 1:427 och 11:657, att uppvisning
eller tävling i yrkesduglighet icke skall anses såsom nöjestillställning
i författningens mening, och motsvarande yrkande har beträffande schacktävlan
framställts i de likalydande motionerna I: 428 och 11:656. Dessa ändringsförslag
böra enligt utskottets mening beaktas, dock bör ur 3 § första
stycket uteslutas endast sådan uppvisning eller tävling i yrkesduglighet, som
främst syftar till förkovran i visst yrke. I enlighet härmed bör nöjesskatt icke
utgå vid tävling i exempelvis plöjning eller mjölkning, medan däremot uppvisningar
av yrkesakrobater eller tävlingar mellan yrkesboxare, i vilka fall
det ekonomiska intresset torde vara det dominerande hos de tävlande, allt
fortfarande skola nöjesbeskattas. I fråga örn schacktävlingar, vilka ofta torde
stå på gränsen till enskilda tillställningar, äro dessa tävlingar till sin natur
förhållandevis egenartade; det kan därför icke anses oegentligt att befria
dylika tävlingar från nöjesskatt och samtidigt behålla exempelvis bridge- och
frågesporttävlingar såsom nöjesskattepliktiga tillställningar.
I motionerna 1:414 och 11:630 har upptagits till behandling frågan örn
nöjesskattemedlens användning, och samma fråga bar berörts jämväl i motionen
11:663. I anledning härav vill utskottet erinia örn alt frågan, huruvida
nöjesskattemedlen böra i sin helliot tillkomma staten eller icke, utförligt
behandlats av kommunalskatteberedningen, vars förslag härutinnan alltjämt
24
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
är beroende på Kungl. Maj :ts prövning. Vid sådant förhållande anser utskottet
det icke lämpligt att i detta sammanhang upptaga frågan örn nöjesskattemedlens
användning till närmare prövning. Utskottet avstyrker alltså de i
berörda tre motioner framställda yrkandena om ändring i deparlementsförslaget
i denna del.
I de nyssnämnda motionerna I: 427 och II: 657 har hemställts, att den nu
gällande bestämmelsen i 4 § andra stycket i 1940 års nöjesskatteförordning
däri stadgas att, därest tillställning anordnas av en till viss organisation
ansluten förening, den omständigheten, att utom föreningens egna medlemmar
jämväl medlemmar i andra lill organisationen anslutna föreningar
äga tillträde, icke skall föranleda, att tillställningen skall vara att anse såsom
sådan till vilken allmänheten har tillträde — måtte bibehållas även i departementsförslaget.
Da emellertid under förarbetena till propositionen framlagts
fullgoda skäl för uteslutande ur nöjesskatteförordningen av berörda bestämmelse
och densamma med hänsyn till innehållet i 4 § departementsförslaget
torde sakna självständig betydelse, finner utskottet anledning icke
föreligga att tillstyrka någon ändring på denna punkt i sistnämnda förslag.
Vad härefter beträffar det i motionen 11:660 framställda yrkandet om sådan
ändring i departementsförslaget, att befrielse från nöjesskatt skulle
kunna meddelas för vissa föreningar eller sammanslutningar för längre tidsperioder,
vill utskottet understryka, att erfarenheterna från tillämpningen av
1940 ars nöjesskatteförordning visat, att det är angeläget med kontroll från
uppbördsmyndigheternas sida även i fråga om sådana tillställningar, som
avses i 16 och 17 §§ i departementsförslaget. På grund härav kan utskottet
icke tillstyrka det ändringsförslag, som framlagts i sistnämnda motion.
Vad angår departementsförslaget i de delar, vilka icke förut berörts i detta
betänkande, har utskottet vid sin granskning av sagda förslag icke funnit
anledning till erinran mot detsamma.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
I) att riksdagen måtte -— med förklarande att Kungl.
Maj:ts förevarande proposition nr 344 icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas, samt med bifall till de likalydande
motionerna I: 428 av herr Olof Carlsson m. fl. och II: 656
av herr Olson i Göteborg m. fl. ävensom med avslag å motionerna
I: 414 av herr Ivar Persson m. fl., II: 629 av herr
Johanson i Norrköping m. fl., 11:630 av herr Hansson i
. Skegrie m. fl. och II: 660 av herr Johnsson i Stockholm —-
antaga följande såsom utskottets förslag betecknade
Bevillningsutskottets betänkande nr 65.
25
Förslag
till
förordning om nöjesskatt.
(Kungl. Maj.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Härigenom förordnas som följer.
Allmänna bestämmelser.
1 §■
För nöjestillställning, till vilken allmänheten har tillträde mot avgift,
ävensom för annan nöjestillställning, som i 5 § avses, skall erläggas en särskild
avgift benämnd nöjesskatt.
2 §.
Nöjesskatten fördelas med hälften till staten och med hälften till den
kommun, inom vars område nöjestillställningen äger rum.
3 §•
Med nöjestillställning avses i denna förordning:
a) teaterföreställning, musikunderhållning, litterär underhållning samt
uppvisning i konstnärlig dans;
b) revy-, kabaret- och varietéföreställning;
c) biografföreställning;
d) uppvisning eller tävling i sport, d) uppvisning eller tävling i sport,
idrott eller gymnastik så ock i yrkes- idrott eller gymnastik så ock eljest i
duglighet eller eljest i skicklighet av skicklighet av visst slag;
visst slag;
e) danstillställning;
f) cirkusföreställning;
g) förevisning av människor, djur eller föremål;
h) marknads- och tivolinöjen; samt
i) annan tillställning, som till sin art och sitt syfte är jämförlig med tillställning
som avses under a)—h).
Till nöjestillställning hänföres Till nöjestillställning hänföres
icke visning av museum eller annan icke uppvisning eller tävling i skickliknande
inrättning, ej heller utställ- lighet, som främst syftar till förkänning,
av djur eller utställning av konst rån i visst yrke, ej heller scliacktäveller
andra föremål. Ian, visning av museum eller annan
liknande inrättning, utställning av
djur eller utställning av konst eller
andra föremål.
26
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
4 §.
Såsom nöjes tillställning, till vilken allmänheten äger tillträde, skall anses
jämväl nöjestillställning, till vilken tillträde är beroende av medlemskap i
viss förening eller av inbjudning, därest tillställningen
uppenbarligen utgör del av rörelse, som föreningen eller inbjudaren driver
uteslutande eller väsentligen för anordnande av dylika tillställningar,
eller ingår i ett nöjesföretags rörelse och äger rum i offentlig lokal (abonnerad
föreställning),
eller eljest, såsom med avseende å omfattningen av den krets som äger
tillträde till tillställningen eller de villkor varunder tillträde lämnas, är att
jämställa med tillställning, till vilken allmänheten har tillträde.
5 §.
Anordnas danstillställning, till vilken allmänheten äger tillträde, i lokal
eller å plats, där utskänkning av spritdrycker, vin, pilsnerdricka eller alkoholfria
drycker samtidigt må äga rum, eller i annan lokal, som står i obehindrad
inre förbindelse med lokal som ovan sägs, skall, ändock att särskild avgift
för tillträde till danstillställningen icke uppbäres, nöjesskatt utgå för densamma.
Om sättet för beräkning av nöjesskatten.
6 §•
Nöjesskatten upptages i form av skatt på biljett eller annat bevis, som berättigar
till deltagande i nöjestillställning.
7 §•
Nöjesskatten utgår med 15 procent å bruttopriset för varje biljett, inberäknat
skatten; dock att, om biljettpriset vid biografföreställning överstiger
en krona, nöjesskatten utgör 15 procent av en krona samt 30 procent av återstoden
av biljettpriset.
B §•
För danstillställning som avses i 5 § skall, där avgift för tillträde till
danstillställningen icke uppbäres eller uppbäres med lägre belopp än nedan
sägs, skatten beräknas som om avgift för varje person, vilken äger rätt att
deltaga i dansen, erlagts med
a) fem kronor, där utskänkning av spritdrycker må äga rum;
b) tre kronor, där utskänkning av vin men ej av spritdrycker må äga rum;
samt
c) en krona 50 öre, där utskänkning av endast pilsnerdricka eller alkoholfria
drycker må äga rum.
Uttages vid sådan danstillställning avgift för varje dans, skall nöjesskatt
utgå som om avgiften för varje dansande par utgjorde minst 50, 30 eller
15 öre för de under a)—c) angivna olika slagen av utskänkningsställen.
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
27
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
9 §•
Såsom biljettpris anses det ordinarie priset för den tillställning, varom
fråga är, utan hänsyn till att nedsättning medgives för vissa grupper av deltagare
eller att biljett utlämnas utan betalning (fribiljett).
I biljettpriset inräknas förköpsavgift, särskild sittplatsavgift eller annan
dylik avgift ävensom sådan program-, garderobs- eller därmed jämförlig avgift,
vars erläggande utgör villkor för tillträde till tillställningen.
Avser biljett ett flertal tillställningar eller ett flertal personer, beräknas
skatt därå såsom för motsvarande antal biljetter för en tillställning eller en
person. Har icke vid biljettens utlämnande bestämts, huru många tillställningar
eller personer biljetten avser, beräknas skatten å biljetten till 20 procent
av biljettpriset eller, då fråga är om biografföreställning, till 25 procent
av nämnda pris.
10 §.
Skatt utgår icke:
a) för fribiljett, som utlämnas till begagnande av polismyndighet, ortens
brandväsende eller den, som eljest å tjänstens vägnar skall närvara;
b) för fribiljett, som utlämnas till tidningsredaktion för recension eller anmälan
av nöjestillställning, dock att sådan skattefrihet må åtnjutas för högst
två biljetter till samma tidning för varje tillställning av enahanda beskaffenhet;
c)
för fribiljett till nöjestillställning, som avses i 3 § a), då biljetten utlämnas
till begagnande i studiesyfte; samt
d) för fribiljett åt barn under 12 år.
11 §■
Medgives rätt att deltaga i nöjestillställning mot avgift, utan att biljett
eller annat dylikt bevis utlämnas, men kan på annat sätt, såsom genom vändkors
med räkneverk eller dylikt, tillförlitlig utredning vinnas örn antalet inträdesavgifter
jämte motsvarande friplatser i olika prislägen, må nöjesskatten
därå beräknas såsom om biljett utlämnats.
Kan sådan utredning icke vinnas, beräknas skatten till 20 procent av det
bruttobelopp, som influtit i inträdesavgifter och andra därmed likställda avgifter,
eller, då fråga är om biografföreställning, lill 25 procent av nämnda
bruttobelopp. Där tillförlitlig utredning ej kan vinnas angående den verkliga
bruttoinkomsten, uppskattas denna till bruttoinkomsten vid utsålt hus
eller efter annan lämplig beräkningsgrund.
12 §.
Där nöjesskatten för biljett eller eljest uppgår till del av öre, avrundas
skattebeloppet till närmast högre hela öretal.
28
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Om undantag eller befrielse från nöjesskatten.
13 §.
Nöjestillställning, som anordnas av kungl, teatern eller kungl, dramatiska
teatern i Stockholm å lokal, som för teaterns verksamhet i huvudstaden stadigvarande
begagnas, är undantagen från tillämpningen av denna förordning.
14 §.
För nöjestillställning, som tjänar vetenskapligt ändamål, skall nöjesskatt
icke utgå.
Ej heller skall nöjesskatt utgå för nöjestillställning, som anordnas i undervisnings-
eller uppfostringssyfte och som med hänsyn till sitt innehåll jämväl
är ägnad att tjäna sådant syfte.
15 §. 15 §.
I fråga om uppvisning eller tåv- Dår ideell organisation, som bär
ling i icke professionell idrott eller till uppgift att stödja teater- eller mugymnastik
åtnjutes för varje tillställ- sikverksamhet, att befordra nykterning
befrielse från den del av nöjes- het, folkbildning eller folkuppfostran
skatten, som belöper å ett samman- eller att främja religiösa eller polilagt
avgiftsbelopp av 2 000 kronor. tiska syften, anordnar nöjestillställning,
vars behållning skall användas
att direkt främja nämnda ändamål,
åtnjutes för varje tillställning befrielse
från den del av nöjesskatten, som
belöper å ett sammanlagt avgiftsbelopp
av 500 kronor. Vad nu sagts
skall dock icke gälla med avseende
å tillställning, i vilken till huvudsaklig
del ingår dans eller biografföreställning
med undantag för sådan
filmförevisning, sorn genom sitt ämnesval
år ägnad att direkt främja organisationens
syfte.
Vad i första stycket stadgas skall
äga motsvarande tillämpning jämväl
beträffande sådan ideell organisation,
sorn avser att stödja icke professionell
idrott eller gymnastik eiler
att främja hästsport.
Där nöjestillställning anordnas av
organisation, som har till uppgift att
tillhandahålla allmän samlingslokal
och som under de senast förflutna
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
29
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
fem åren icke lämnat utdelning dt
sina medlemmar, åtnjutes befrielse
från nöjesskatt för varje tillställning
med belopp som i första stycket angives,
dock endast under förutsättning
att tillställning av samma slag
hålles högst två dagar i följd inom
samma lokal eller område och att tillställningen
icke är av beskaffenhet
som avses i första stycket andra
punkten.
16 §.
Skall behållning av nöjestillställning användas uteslutande för välgörande
eller allmännyttigt ändamål, såsom för beredande av hjälp åt behövande eller
sjuka, för främjande av barns eller ungdoms vård, fostran eller utbildning
eller för stödjande av rikets försvar, må länsstyrelsen, efter hörande av vederbörande
kommun, medgiva befrielse från nöjesskatten, dock att mot kommunens
avstyrkande befrielse icke må medgivas frän den kommunen tillkommande
andelen av skatten. Där behållningen endast till viss del skall användas
för välgörande eller allmännyttigt ändamål må, enligt nyss angivna
grunder, befrielse medgivas från motsvarande del av nöjesskatten.
Befrielse från nöjesskatt må jämväl, enligt i första stycket angivna grunder,
medgivas då skolungdom utan medverkan av utomstående anordnar nöjestillställning,
i vilken till huvudsaklig del ingå andra nöjen än dans och vars
behållning, utan att vara avsedd för välgörande eller allmännyttigt ändamål,
avses skola användas till främjande av skolans bästa eller eljest till att främja
elevers gemensamma intresse.
17 §.
Lämnas ej sådant medgivande som i 16 § sägs eller är fråga om nöjestillställning
av annat slag än där avses, må kommunen, om skäl därtill äro,
medgiva befrielse från den kommunen tillkommande andelen av nöjesskatten.
18 §.
Preliminärt beslut örn befrielse från nöjesskatt gillig! 16 eller 17 § må meddelas
innan nöjestillställning hålles. I sådant fall må slutligt beslut, innefattande
befrielse från nöjesskatt, icke meddelas förrän anordnaren av tillställningen
inkommit med redovisning över densamma.
Befrielse från nöjesskatt enligt 16 eller 17 § må icke meddelas i anledning
av ansökan som inkommit senare än tre månader efter det tillställningen
ägt rum.
30
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Om nöjesskatten vid s. k. sammansätta tillställningar.
19 §.
Är tillställning sammansatt av skilda delar, av vilka någon är att anse såsom
nöjestillställning, skall frågan huruvida nöjesskatt skall utgå bedömas
med hänsyn till tillställningens huvudsakliga innehåll och syfte.
Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga örn beräkningen
av nöjesskatt för sådan av skilda delar sammansatt nöjestillställning,
där nöjesskatten för de olika delarna beräknas efter olika grunder.
20 §.
Uttages särskild avgift för tillträde till lokal eller område, inom vilket anordnats
en eller flera särskilda nöjestillställningar, skall, oavsett om tillställningen
eller någon av dem är avgiftsbelagd eller icke, nöjesskatt utgå å förstnämnda
avgift, såvida denna icke kan anses huvudsakligen avse tillgång till,
förutom själva lokalen eller området, sådana anordningar för vilka nöjesskatt
ej skall utgå.
Örn uppbörd av nöjesskatten.
21 §.
Nöjesskatten skall erläggas av den som anordnar nöjestillställningen.
22 §.
Det åligger den kommun, inom vars område nöjestillställning äger rum,
att fastställa nöjesskattens belopp samt uppbära densamma. Jämväl i övrigt
ankommer det på kommunen att övervaka att gällande bestämmelser rörande
nöjesskatten efterföljas.
De uppgifter som enligt vad nu sagts åvila kommunen skola fullgöras i
Stockholm av Överståthållarämbetet, i annan stad av drätselkammaren samt
på landet av kommunalnämnden, där ej kommunen annorledes bestämt.
23 §.
Där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar är anordnare av nöjestillställning
skyldig att till uppbördsmyndigheten överlämna på heder och samvete
avgiven deklaration rörande vid tillställningen influtna avgifter.
24 §.
Det åligger kommun att till statsverket inleverera staten tillkommande
andel av influten nöjesskatt.
Särskilda bestämmelser.
25 §.
Kommuns beslutanderätt i frågor som avses i 17 § må kommunen överlåta
åt den i 22 § andra stycket angivna myndigheten eller åt annan kommunal
nämnd eller styrelse.
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
31
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
26 §.
Äger nöjestillställning rum inom två eller flera kommuner och kunna uppbördsmyndigheterna
i dessa kommuner ej överenskomma om nöjesskattens
uttagande och fördelning, har vederbörande länsstyrelse att på framställning
förordna därom. Höra kommunerna under olika länsstyrelser, bestämma
dessa gemensamt.
27 §.
I fråga om nöjestillställning, som hålles inom municipalsamhälle eller
inom köping vilken ej utgör egen kommun, skall vad i denna förordning
sägs angående kommun äga motsvarande tillämpning beträffande municipalsamhället
eller köpingen.
28 §.
Örn ansvar i vissa fall för den som i deklaration, varom i 23 § sägs, lämnat
oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.
29 §.
Underlåter någon att inom behörig tid avgiva föreskriven deklaration eller,
då deklaration befunnits ofullständig, att på anmodan av uppbördsmyndigheten
inom förelagd tid fullständiga densamma, vare förlustig rätten att
överklaga uppbördsmyndighetens beslut rörande det skattebelopp, för vars
fastställande deklarationen skolat ligga till grund.
30 §.
Den som icke åtnöjes med uppbördsmyndighetens beslut rörande nöjesskatt
och som ej till följd av stadgandet i 29 § förlorat sin rätt till talan,
äger i beslutet söka rättelse hos länsstyrelsen genom besvär, vilka skola hava
inkommit till länsstyrelsen inom en månad från den dag, då klaganden erhöll
del av beslutet.
I länsstyrelsens utslag i anledning av besvär enligt första stycket eller i
annat ärende rörande nöjesskatt må ändring sökas hos Kungl. Maj:t genom
besvär, vilka skola hava inkommit till finansdepartementet inom en månad
från den dag, då klaganden av beslutet erhöll del; dock äger menighet som
klagar tillgodonjuta femton dagar längre besvärstid än nu sagts.
31 §.
De ytterligare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna förordning,
meddelas av Kungl. Majit.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1946, från och med vilken
dag förordningen den 14 juni 1940 (nr 478) örn nöjesskatt samt förordningen
samma dag (nr 479) örn särskild avgift vid nöjestillställning, anordnad av
kungl, teatern eller kungl, dramatiska teatern i Stockholm, skola upphöra
att gälla.
32
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Sistnämnda båda förordningar skola dock alltjämt äga tillämpning i fråga
om nöjéstillställning, som tagit sin början före denna förordnings ikraftträdande.
II) att följande motioner, nämligen
a) de likalydande motionerna I: 407 av herrar Einar Persson
och Boman samt II: 620 av herr Allard m. fl.,
b) de likalydande motionerna I: 413 av herr Wagnsson
m. fl. och II: 628 av fru Alvén m. fl.,
c) de likalydande motionerna I: 415 av herr Gustaf Karlsson
m. fl. och II: 631 av herr Petterson i Degerfors m fl.,
d) de likalydande motionerna I: 429 av herr Englund m. fl.
och II: 658 av herr Malmborg i Skövde m. fl.,
e) de likalydande motionerna I: 431 av herr Berling och
II: 659 av herr Fahlman m. fl.,
f) de likalydande motionerna I: 432 av herr Helgesson
m. fl. och II: 661 av herr Holmström m. fl.,
g) motionen I: 416 av herrar Berling och Jonsson,
h) motionen 1:427 av herr Bror Nilsson m. fl.,
i) motionen I: 430 av herrar Sten och Sandegård,
j) motionen 11:632 av herr Wallentheim m. fl.,
k) motionen II: 633 av herrar Hansson i Skediga och Boman
i Stafsund,
l) motionen II: 634 av herr Larsson i Julita m. fl.,
m) motionen II: 657 av herr Johnsson i Skoglösa m. fl.,
n) motionen II: 662 av herr förste vice talmannen Magnusson,
samt
o) motionen II: 663 av herr Håstad,
måtte, i den mån de icke kunna anses besvarade genom
vad utskottet här ovan anfört och hemställt, av riksdagen
lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 11 december 1945.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Wahlmark, Sjödahl, Ekman, Velander,
Hobert Berg, Heuman, Näsgård, Wehtje* och Englund, samt
från andra kammaren: herrar Björklund*, Hammarlund, Olsson i Gävle, Orgård, Janson
i Frändesta*, Falk, Karlsson i Grängesberg, Henriksson, Fröderberg och Vigelsbo.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
33
Reservationer:
I) av herrar Velander, Wehtje, Janson i Frändesta och Henriksson, vilka
inom utskottet yrkat att utskottets yttrande och hemställan skulle erhålla
följande lydelse:
»Den särskilda beskattningen — —• — (= utskottet s. 18 råd 8 uppifrån
— s. 20 rad 20 uppifrån)---understödja dessa organisationer.
Inom utskottet har sålunda ifrågasatts den lösningen av förevarande
spörsmål, att befrielse från nöjesskatt skulle i viss utsträckning beviljas —
förutom för uppvisning eller tävling i icke professionell idrott eller gymnastik
— jämväl för sådana tillställningar som avses i 3 § a) i departementsförslaget.
En dylik undantagsbestämmelse skulle äga främst den fördelen,
att man holle fast vid principen, att frågan örn uttagande av nöjesskatt
skulle bedömas med hänsyn till tillställningen såsom sådan. Vidare skulle
de mera högklassiga tillställningarna — med all rätt — gynnas i nöjesskattehänseende,
och detta skulle bliva fallet, oavsett om dessa tillställningar
anordnades av en ideell organisation eller av enskilda teaterledare eller
konsertgivare. Med hänsyn härtill — och då en lindring i nöjesbeskattningen
för vissa ideella organisationer oavsett tillställningens beskaffenhet skulle
strida mot grunderna för nöjesskattens beräknande — har utskottet funnit
sig böra förorda den förstnämnda lösningen.
Beträffande frågan i vilken utsträckning den avsedda lindringen i nöjesbeskattningen
bör ske har utskottet — med hänsyn särskilt därtill att en
dylik förmån i beskattningshänseende torde ha sin största betydelse för
organisationer som arbeta med små resurser och anordna tillställningar,
till vilka anslutningen är förhållandevis ringa — stannat för att förorda,
att befrielsen från nöjesskatt skall åtnjutas för varje tillställning från den
del av skatten, som belöper å ett sammanlagt avgiftsbelopp av 500 kronor.
Vidare förordar utskottet — i anslutning till de likalydande motionerna
1:432 och 11:661 — alt uppvisning eller tävling i hästsport likställes med
uppvisning eller tävling i icke professionell idrott eller gymnastik.
Att införa ytterligare bestämmelser örn undantag eller befrielse helt eller
delvis från skyldigheten alt erlägga nöjesskatt anser utskottet icke tillrådligt.
I den män i väckta motioner framställts yrkanden om lättnader i nöjesbeskattningen,
vilka icke tillgodosetts genom den av utskottet förordade ändringen
i 15 § departementsförslaget, avstyrkas samma yrkanden av utskottet.
Jämväl såvitt — -— — (= utskottet s. 23 råd 23 uppifrån s. 24 råd 28
uppifrån)---erinran mot detsamma.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen---(= utskottet s. 24 rad 9 nedifrån
— s. 28 rad 11 uppifrån)---sådant syfte.
Bihang lill riksdagens protokoll 1945. 7 sami Nr 66.
3
34
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
15 §.
För nöjestillställmng, som avses i 3 § a), så ock i fråga om uppvisning
eller tävling i icke professionell idrott eller gymnastik eller i hästsport åtnjutes
för varje tillställning befrielse från den del av nöjesskatten, som belöper
å ett sammanlagt avgiftsbelopp av 500 kronor.
16 §.
Skall behållning---(= utskottet s. 29 rad 13 uppifrån — s. 32 rad
30 uppifrån)---lämnas utan åtgärd.»;
II) av herrar Heuman och Falk, som ansett, att utskottets yttrande och
hemställan bort hava följande lydelse:
»Den särskilda beskattningen---(= utskottet s. 18 rad 8 uppifrån
~ s. 21 råd 1 uppifrån)---främja nu nämnda ändamål.
Därest denna rätt till lindring i nöjesbeskattningen skulle begränsas till
att avse endast sådana tillställningar, där andra anordningar än dans och
biograf till huvudsaklig del ingår i tillställningen, skulle betydande
svårigheter uppkomma för uppbördsmyndigheterna vid bedömandet av
frågan om skattskyldigheten för olika nöjestillställningar. Då någon objektiv
gräns för vad som bör betraktas som huvudsaklig del av tillställningen
icke kan dragas, torde vederbörande myndigheters inställning till anordnarna
i mycket hög grad komma att påverka deras ställningstagande och leda
till helt olika beslut i fråga om skattelindring för alldeles lika tillställningar.
För organisationernas del skulle sådan inskränkning i rätten att erhålla
lindring i nöjesbeskattningen medföra, att de — för att undgå beskattning
— måste vid en nöjestillställning med dans ha anordningar av annat slag,
som i de flesta fall medför ökade kostnader, utan att i nämnvärd grad
öka inkomsterna. Den ekonomiska fördel, dessa organisationer skulle erhålla
genom lindring i nöjesbeskattningen, bleve på grund av denna begränsning
helt obetydlig, varför utskottet anser att någon begränsning av ovannämnda
slag i rätten att erhålla lindring i nöjesbeskattningen icke bör föreskrivas.
Beträffande härefter frågan ----(= utskottet s. 21 rad 15—21 uppifrån)
—-- 500 kronor.
Den sålunda förordade undantagsbestämmelsen för ideella organisationer
av nu angivet slag torde böra medföra, att den i 15 § i departementsförslaget
upptagna bestämmelsen bör utvidgas att avse samtliga nöjestillställningar,
anordnade av ideella organisationer som avse att främja icke professionell
idrott eller gymnastik, dock under den förutsättning som ovan angivits i
fråga om behållningens användning. Beträffande det i 15 § föreslagna
---(= utskottet s. 21 rad 18 nedifrån — s. 22 rad 2 uppifrån)---
medlemmar.
Jämväl i fråga om sammanslutningar, som ha till uppgift att tillhandahålla
allmän samlingslokal, är det av betydelse, att dylika sammanslutningar
icke på grund av alltför hög nöjesbeskattning hindras att utöva sin
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
35
ur allmänna synpunkter gagnande verksamhet. Särskilt för de mindre och
ekonomiskt svagare sammanslutningarna torde skyldigheten att erlägga nöjesskatt
för av dem anordnade nöjestillställningar vålla ett betydande avbräck
i deras verksamhet. Utskottet tillstyrker med hänsyn härtill att befrielse
från nöjesskatt medgives även i de fall, där nöjestillställning anordnas
av organisation, som har till uppgift att tillhandahålla allmän samlingslokal.
Å andra sidan kan utskottet dock icke förorda, att denna befrielse
göres mera omfattande än den befrielse från nöjesskatt som utskottet, enligt
vad förut anförts, funnit sig kunna tillstyrka i fråga om tillställningar
anordnade av vissa ideella organisationer. Det torde icke vara befogat att
sådana sammanslutningar, som ha till uppgift att tillhandahålla samlingslokaler
och som regelmässigt anordna biografföreställning eller som ha så
god ekonomi att de kunna lämna utdelning till medlemmarna, skola erhålla
lindring i nöjesbeskattningen. Det torde därför böra föreskrivas såsom villkor
dels att tillställningar av samma slag icke hållas inom samma lokal
eller område mer än två dagar i följd, dels att sammanslutningen i fråga icke
lämnat utdelning till sina medlemmar under de senast förflutna fem åren.
Lindringen i nöjesbeskattningen torde till beloppet begränsas till vad som
förordas i fråga om tillställningar som anordnas av vissa ideella organisationer.
Utskottet är givetvis---(■= utskottet s. 22 rad 16 — råd 7 nedifrån)
---icke överskattas.
Den granskning av stadgar, verksamhetsberättelser m. m., som uppbördsmyndigheten
får vidtaga för att utforska huruvida anordnare av nöjestillställning
är berättigad till den av utskottet förordade lindringen i nöjesbeskattningen,
torde icke medföra några större svårigheter. Särskilt ute på
landsbygden torde uppbördsmyndigheterna äga sådan kännedom örn där
verksamma ideella organisationer, att några särskilda undersökningar icke
erfordras för alt utröna om sådana organisationer äro berättigade att komma
i åtnjutande av lindring i nöjesbeskattningen. Ej heller anser utskottet
—- bland annat med hänsyn till att befrielsen från nöjesskatt icke uppgår
till högre belopp än 75 kronor för varje tillställning — att någon risk föreligger
för att bulvanorganisationer bildas i syfte att söka illojalt utnyttja
möjligheterna att undgå att betala nöjesskatt.
Den av utskottet--— (= utskottet s. 23 rad 13 uppifrån — s. 24
rad 11 nedifrån)---erinran mot detsamma.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att riksdagen---(= utskottet s. 24 rad 9 nedifrån
— s. 28 rad 11 uppifrån)---sådant syfte.
15 §.
Där ideell organisation, som har till uppgift att stödja teater- eller musikverksamhet,
alt befordra nykterhet, folkbildning eller folkuppfostran eller
att främja religiösa eller politiska syften, anordnar nöjestillställning, vars
36
Bevillningsutskottets betänkande nr 66.
behållning skall användas att direkt främja nämnda ändamål, åtnjutes för
varje tillställning befrielse från den del av nöjesskatten som belöper å ett
sammanlagt avgiftsbelopp av 500 kronor.
Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning jämväl
beträffande sådan ideell organisation, som avser att stödja icke professionell
idrott eller gymnastik eller att främja hästsport.
Där nöjestillställning anordnas av organisation, som bär till uppgift att
tillhandahålla allmän samlingslokal och som under de senast förflutna fem
åren icke lämnat utdelning åt sina medlemmar, åtnjutes befrielse från nöjesskatt
för varje tillställning med belopp som i första stycket angives, dock
endast under förutsättning att tillställning av samma slag hålles högst två
dagar i följd inom samma lokal eller område.
16 §.
Skall behållning---(= utskottet s. 29 rad 13 uppifrån — s. 32 rad
30 uppifrån)---lämnas utan åtgärd.»;
lil) av herr Fröderberg, som anfört följande:
»Vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 344 angående förslag
till förordning om nöjesskatt har bevillningsutskottet företagit en ändring
i förslagets 15 §. I propositionen föreslås befrielse från nöjesskatt för idrottsoch
gymnastiktävlingar och uppvisningar upp till ett sammanlagt avgiftsbelopp
av 2 000 kronor. Utskottet hemställeF att detta avgiftsbelopp skall
fastställas till endast 500 kronor. Detta skulle medföra att idrotts- och
gymnastikorganisationema skulle utsättas för en beskattning som skulle
för dem bliva ytterst kännbar.
Jag anser därför att utskottets hemställan, såvitt angår 15 § andra stycket,
bort lyda:
Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning jämväl
beträffande sådan ideell organisation, som avser att stödja icke professionell
idrott eller gymnastik eller att främja hästsport, dock att då fråga är om
uppvisning eller tävling i icke professionell idrott eller gymnastik befrielse
skall åtnjutas för varje tillställning från den del av nöjesskatten, som belöper
å ett sammanlagt avgiftsbelopp av 2 000 kronor.»;
IV) av herr Englund med avseende å den av utskottet förordade principen
att oavsett tillställningens beskaffenhet uttaga nöjesskatt efter en enhetlig
taxa; samt
V) av herr Orgård.
458945. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1945.