Bevillningsutskottets betänkande nr 62.
1
Nr 62.
Ankom till riksdagens kansli den 20 november 1945 kl. 5 e. m.
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående ändrad
lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260)
om automobilskatt, m. m., jämte i ämnet väckta motioner.
I en den 19 oktober 1945 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 352, bär Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att
dels antaga följande vid propositionen fogade förslag till
1) förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922
(nr 260) om automobilskatt;
2) förordning angående visst undantag från bestämmelserna i 5 § förordningen
den 2 juni 1922 (nr 260) örn automobilskatt;
3) förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj
1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit; samt
4) förordning örn ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1935 (nr
142) angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor;
dels ock bemyndiga Kungl. Maj:t att beträffande sådana för försäljning
avsedda myckenheter drivmedel, för vilka drivmedelsskatt erlagts enligt
hittills gällande bestämmelser, meddela föreskrifter om restitution av den del
av skatten, som motsvarar den föreslagna skattesänkningen.
De ovannämnda vid propositionen fogade författningsförslagen äro av följande
lydelse:
Bihang till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 62.
1
2
Bevillningsutskottets betänkande nr 62.
1) Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2
juni 1922 (nr 260) om automobilskatt.
Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt1
skall erhålla följande ändrade lydelse.
Gällande lydelse:
5 §.
Skatt utgår för helt kalenderår
räknat med följande belopp:
a) för motorcykel utan bivagn
med femton kronor, då motorcykelns
tjänstevikt icke överstiger sjuttiofem
kilogram, men eljest med tjugo kronor;
b)
för motorcykel med bivagn
med trettio kronor;
c) för annan automobil med ringar
av mjuk kautschuk:
för personautomobil dels grundavgift
med femtio kronor dels ock fjorton
kronor för varje påbörjat tal av
etthundra kilogram av automobilens
tjänstevikt minskad med niohundra
kilogram;
för lastautomobil dels grundavgift
med femtio kronor dels ock aderton
kronor för varje påbörjat tal av etthundra
kilogram av automobilens
tjänstevikt minskad med niohundra
kilogram; samt
för omnibus dels grundavgift med
femtio kronor dels ock sexton kronor
för varje påbörjat tal av etthundra
kilogram av automobilens tjänstevikt
minskad med niohundra kilogram;
d) för annan automobil, med ringar
av annat ämne än mjuk kautschuk,
Föreslagen lydelse:
5 §.
Skatt utgår för helt kalenderår
räknat med följande belopp:
a) för motorcykel utan bivagn
med tjuguen kronor, då motorcykelns
tjänstevikt icke överstiger sjuttiofem
kilogram, men eljest med tjuguåtta
kronor;
b) för motorcykel med bivagn
med fyrtiotvå kronor;
c) för annan automobil med ringar
av mjuk kautschuk:
för personautomobil dels grundavgift
med sjuttio kronor dels ock tjugu
kronor för varje påbörjat tal av etthundra
kilogram av automobilens
tjänstevikt minskad med niohundra
kilogram;
för lastautomobil dels grundavgift
med sjuttio kronor dels ock tjugufem
kronor för varje påbörjat tal av etthundra
kilogram av automobilens
tjänstevikt minskad med niohundra
kilogram; samt
för omnibus dels grundavgift med
sjuttio kronor dels ock tjugutvå kronor
för varje påbörjat tal av etthundra
kilogram av automobilens
tjänstevikt minskad med niohundra
kilogram;
d) för annan automobil, med ringar
av annat ämne än mjuk kautschuk,
1 Senaste lydelse se 1940:1019.
Bevillningsutskottets betänkande nr 62.
3
Gällande lydelse:
med femtio kronor för varje påbörjat
tal av etthundra kilogram av automobilens
tjänstevikt;
e) för släpvagn:
om totalvikten understiger ettusen
kilogram, med fyrtio kronor;
om totalvikten uppgår till ettusen
men icke ettusenfemhundra kilogram,
med åttio kronor;
om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra
men icke tvåtusen kilogram,
med etthundratjugo kronor;
om totalvikten uppgår till tvåtusen
men icke tretusen kilogram, med etthundrafyrtio
kronor; samt
om totalvikten uppgår till tretusen
kilogram, med etthundrasextio
kronor.
Föreslagen lydelse:
med sjuttio kronor för varje påbörjat
tal av etthundra kilogram av automobilens
tjänstevikt;
e) för släpvagn:
om totalvikten understiger ettusen
kilogram, med femtiosex kronor;
örn totalvikten uppgår till ettusen
men icke ettusenfemhundra kilogram,
med etthundratolv kronor;
om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra
men icke tvåtusen kilogram,
med etthundrasextioåtta kronor;
örn
totalvikten uppgår till tvåtusen
men icke tretusen kilogram, med etthundranittiosex
kronor; samt
om totalvikten uppgår till tretusen
kilogram, med tvåhundratjugufyra
kronor.
Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Majit bestämmes.
2) Förslag
till
förordning angående visst undantag från bestämmelserna i 5 §
förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) örn automobilskatt.
Härigenom förordnas, att, utan hinder av vad i 5 § förordningen den 2
juni 1922 om automobilskatt1 finnes stadgat, för lastautomobil, som försetts
med boggianordning för bruk av personautomobilringar, automobilskatt tills
vidare skall utgå, för helt kalenderår räknat, med dels en grundavgift av
sjuttio kronor dels ock tjugufem kronor för varje påbörjat tal av etthundra
kilogram av automobilens tjänstevikt minskad med ettusenetthundra kilogram.
Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Majit bestämmes,
från och med vilken dag förordningen den 19 juni 1942 (nr 403) om visst
undantag från bestämmelserna i 5 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260)
om automobilskatt skall upphöra att gälla.
1 Senaste lydelse se 1945:
4
Bevillningsutskottets betänkande nr 62.
3) Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3
maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit.
Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 3 maj 1929 om särskild
skatt å bensin och motorsprit1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
Gällande lydelse:
1 §•
För bensin, som till riket införes
eller här tillverkas, skäll, i den ordning
nedan stadgas, erläggas särskild
skatt av tolv öre för liter. Skatt skall
dock icke utgå för mineraloljeprodukt,
som införes för att vid oljeraffinaderi
användas uteslutande såsom
råvara vid tillverkning av bensin.
För motorsprit skall erläggas särskild
skatt av sex öre för liter.
I denna---såsom motorsprit.
Föreslagen lydelse:
1 §•
För bensin, som till riket införes
eller här tillverkas, skall, i den ordning
nedan stadgas, erläggas särskild
skatt av aderton öre för liter. Skatt
skall dock icke utgå för mineraloljeprodukt,
som införes för att vid oljeraffinaderi
användas uteslutande såsom
råvara vid tillverkning av bensin.
För motorsprit skall erläggas särskild
skatt av sex öre för Uter.
I denna —--- — såsom motorsprit.
Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Maj :t bestämmes.
Genom denna förordning upphävas förordningen den 21 juni 1940 (nr
561) om tilläggsskatt å bensin samt förordningen den 16 mars 1945 (nr 61)
angående fortsatt tillämpning av sistnämnda förordning.
1 Senaste lydelse se 1989:711.
Bevillningsutskottets betänkande nr 62.
5
4) Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1935
(nr 142) angående skatt å vissa för drivande av automobil
använda brännoljor.
Härigenom förordnas, att 1 § förordningen den 3 maj 1935 angående skatt
å vissa för drivande av automobil använda brännoljor1 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
Gällande lydelse:
1 §•
För sådan petroleumprodukt (brännolja),
som användes för drivande av
automobil och för vilken icke utgår
skatt enligt 1 § förordningen den 3
maj 1929 (nr 62) om särskild skatt
å bensin och motorsprit, skall, enligt
vad nedan stadgas, erläggas skatt av
nio öre för liter.
Med automobil — — -—- såsom
automobil.
Föreslagen lydelse:
1 §•
För sådan petroleumprodukt (brännolja),
som användes för drivande av
automobil och för vilken icke utgår
skatt enligt 1 § förordningen den 3
maj 1929 (nr 62) om särskild skatt
å bensin och motorsprit, skall, enligt
vad nedan stadgas, erläggas skatt av
fjorton öre för Uter.
Med automobil — — — såsom
automobil.
Denna förordning träder i kraft å dag, som av Kungl. Majit bestämmes.
Genom denna förordning upphävas förordningen den 21 juni 1940 (nr
563) om tilläggsskatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor
samt förordningen den 16 mars 1945 (nr 62) angående fortsatt tillämpning
av sistnämnda förordning.
Till utskottets behandling ha överlämnats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: 408 av herr Heiding m. fl. och II: 621
av herr Jonsson i Skedsbygd m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte besluta
antaga Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition med den ändringen,
att för motorfordon, som drives med inhemskt fast bränsle, skatten skall
utgå med 50 procent av det i § 5 i förordningen stadgade beloppet»,
1 Senaste lydelse se 1938: 140.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr 62.
2) de likalydande motionerna I: 418 av herr Gunnar Andersson och II: 637
av herr Birke m. fl., vari hemställts, »att riksdagen måtte vid behandlingen
av Kungl. Maj:ts proposition nr 352 avslå densamma i vad den avser förslag
till
dels förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni
1922 (nr 260) om automobilskatt;
dels förordningen angående visst undantag från bestämmelserna i 5 § förordningen
den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt;
dels förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj
1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit; samt
dels förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den 3 maj 1935
(nr 142) angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor»,
3) de likalydande motionerna I: 419 av herrar Lindblom och Sundelin samt
11:639 av herr Kristensson m. fl., vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av Kungl. Maj:ts proposition nr 352 måtte uttala, att frågan om den
andel av kostnaderna för vägväsendet, som det borde ankomma på motorfordonstrafiken
att täcka, skulle göras till föremål för ny prövning när fredsmässiga
trafikförhållanden inträtt,
4) motionen II: 638 av herr Gustafsson i Lekåsa m. fl., vari hemställts, »att
riksdagen vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 352 med förslag
till förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922
om automobilskatt måtte besluta, att nämnda § punkt a) skall erhålla följande
lydelse:
5 §.
Skatt utgår för helt kalenderår räknat med följande belopp: a) för motorcykel
utan bivagn med femton kronor, då motorcykelns tjänstevikt icke överstiger
sjuttiofem kilogram, men eljest med tjuguåtta kronor», samt
5) motionen II: 640 av herr Johanson i Norrköping m. fl., vari hemställts
om »följande ändring i Kungl. Maj:ts förslag till förordning angående ändrad
lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt:
5 §.
Skatt utgår---- följande belopp:
a) för motorcyklar utan bivagn med tjuguåtta kronor, då tjänstevikten
överstiger sjuttiofem kilogram,
b) för motorcykel---med tvåhundratjugufyra kronor.»
Beträffande motiveringen för de i motionerna framställda yrkandena får
utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande, hänvisa till
motionerna 11:621, 11:637, 11:639, 11:638 och 11:640.
Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.
Beskattningen av automobiltrafiken är sedan år 1938 utformad såsom dels
en fordonsskatt och dels en skatt på bensin, motorsprit och brännoljor.
Bevillningsutskottets betänkande nr 62.
7
Bestämmelserna rörande fordonsskatten äro upptagna i förordningen den
2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt. Enligt 5 § nämnda förordning sådan
paragrafen lyder genom förordningen den 20 december 1940 (nr 1019) utgår
skatt för helt kalenderår räknat med följande belopp nämligen (a) för motorcykel
utan bivagn med 15 kronor, då motorcykelns tjänstevikt icke överstiger
75 kg, men eljest med 20 kronor, (b) för motorcykel med bivagn med 30
kronor, (c) för annan automobil med ringar av mjuk kautschuk dels grundavgift
med 50 kronor och dels därutöver avgift med 14, 18 och 16 kronor för
respektive personbil, lastbil och omnibus, allt för varje påbörjat tal av 100 kg
av tjänstevikten minskad med 900 kg, (d) för annan automobil, med ringar
av annat ämne än mjuk kautschuk, nied 50 kronor för varje påbörjat tal
av 100 kg av automobilens tjänstevikt samt (e) för släpvagn med belopp
om lägst 40 och högst 160 kronor beroende på släpvagnens totalvikt. Vidare
föreskrives i förordningen den 19 juni 1942 (nr 403) att för lastautomobil, som
försetts med boggianordning för bruk av personautomobilringar, automobilskatt
tills vidare skall utgå, för helt kalenderår räknat, med dels en grundavgift
av 50 kronor dels ock 18 kronor för varje påbörjat tal av 100 kg av automobilens
tjänstevikt minskad med 1 100 kg.
I fråga örn beskattningen av bensin, motorsprit och brännoljor gälla följande
föreskrifter.
Enligt 1 § förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin
och motorsprit, sådan paragrafen lyder enligt förordningen den 14 oktober
1939 (nr 711), skall för bensin, som till riket införes eller här tillverkas, erläggas
särskild skatt av 12 öre för liter. Härutöver utgår för närvarande en
särskild tilläggsskatt för bensin. Denna tilläggsskatt, som infördes vid 1939
års urtima riksdag, uppgick ursprungligen till 4 öre för liter men genom
förordningen den 21 juni 1940 (nr 561) om tilläggsskatt å bensin, vilken förordning
trädde i kraft den 1 juli 1940, höjdes denna skatt till 25 öre för liter.
Förordningen den 21 juni 1940 (nr 561), som ursprungligen gällde för tiden
till och med den 30 juni 1941, har sedermera successivt förlängts för ett år
i sänder, senast genom förordningen den 16 mars 1945 (nr 61) för tiden
den 1 juli 1945—den 30 juni 1946.
För motorsprit skall — enligt 1 § i 1929 års förordning sådan paragrafen
lyder genom förordningen den 29 april 1932 (nr 86) -—- erläggas särskild skatt
av sex öre för liter. Beskattningen av motorsprit, vilken ursprungligen beslutades
vid 1924 års riksdag, har emellertid ännu icke vunnit tillämpning, utan
genom upprepade beslut har uppskov med skattens ikraftträdande successivt
medgivits. Det senaste uppskovet har lämnats genom förordningen den 16
mars 1945 (nr 63) och gäller för tiden till den 1 juli 1946.
Beträffande brännoljor stadgas i 1 § förordningen den 3 maj 1935 (nr 142)
angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor, sådant
detta författningsrum lyder enligt förordningen den 29 april 1938 (nr 140),
att för sådan petroleumprodukt (brännolja), som användes för drivande av
automobil och för vilken icke utgår skatt enligt 1929 års förordning örn .särskild
skatt å bensin och motorsprit, skall erläggas skatt av 9 öre för liter.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr 62-
Jämväl i fråga om brännolja infördes vid 1939 års urtima riksdag en särskild
tilläggsskatt, vilken skatt då fastställdes till 2 öre för liter. Emellertid höjdes
genom förordningen den 21 juni 1940 (nr 563) om tilläggsskatt å vissa för
drivande av automobil använda brännoljor denna tilläggsskatt till 16 öre för
liter. Sistnämnda förordning, som trädde i kraft den 1 juli 1940 och gällde
med avseende å brännoljor, som förbrukades till och med den 30 juni 1941,
har därefter successivt förlängts för ett år i sänder, senast genom förordningen
den 16 mars 1945 (nr 62), vari stadgas, att förordningen den 21 juni
1940 (nr 563) skall äga fortsatt tillämpning beträffande brännoljor, som förbrukas
till och med den 30 juni 1946.
Inkomsterna av nu nämnda skatter —- dock icke av tilläggsskatterna å
bensin och brännoljor — redovisas i budgeten under inkomstposten automobilskattemedel,
vilka medel användas för vägväsendets behov. I riksstaten
för innevarande budgetår ha automobilskattemedlen upptagits till 55 miljoner
kronor, varav i bensinskatt 20 miljoner kronor och i fordonsskatt 35 miljoner
kronor. Den beräknade avkastningen av automobilskattemedlen täcker
för närvarande endast en mindre del av de utgifter för vägväsendet, som skola
avräknas mot automobilskattemedlen. Orsaken härtill är givetvis den starka
nedgången i bensinförsäljningen.
Statsverkets inkomster av tilläggsskatterna å bensin och brännoljor beräknas
för innevarande budgetår till 40 miljoner kronor. Ehuru dessa skatter
falla utom automobilskattemedlens specialbudget och alltså ingå i allmänna
budgeten, få de givetvis bedömas mot bakgrunden av nyssnämnda förhållande,
att de egentliga automobilskatterna blivit helt otillräckliga för att täcka
vägväsendets behov.
Sedan Kungl. Maj:! den 19 september 1945 bemyndigat chefen för finansdepartementet
att tillkalla högst tre sakkunniga med uppdrag att inom finansdepartementet
verkställa utredning av frågan örn beskattningen av bensin
och andra flytande drivmedel för automobiler, tillkallade departementschefen
med stöd av nämnda bemyndigande generallotsdirektören T. P. J.
Petersson, avdelningschefen i statens arbetsmarknadskommission E. V. Sundström
och direktören G. V. R. Wahlstedt att såsom sakkunniga verkställa
utredningen, därvid åt Petersson uppdrogs att i egenskap av ordförande leda
de sakkunnigas arbete.
Efter fullgjort uppdrag ha de sakkunniga till departementschefen överlämnat
ett den 17 oktober 1945 dagtecknat betänkande med förslag till ändringar
i beskattningen av motorfordonstrafiken.
Vad angår innehållet i nämnda betänkande har depaidementschefen i det
statsrådsprotokoll, som fogats vid propositionen, lämnat en översikt häröver
(se propositionen s. 8—12), till vilken utskottet torde få hänvisa.
För egen del har departementschefen anfört följande:
»De av krigsförhållandena föranledda särskilda restriktionerna på motor -
Bevillningsutskottets betänkande nr 62. J
fordonstrafikens område kunna förväntas inom en snar framtid bliva upphävda
eller i allt fall väsentligen mildrade. Det torde därför vara lämpligt
att nu upptaga till omprövning frågan örn beskattningen av motorfordonstrafiken.
Sedan länge har tillämpats den principen att motorfordonstrafiken skall
genom särskild beskattning gälda den kostnad, som denna trafik orsakar
vägväsendet. Visserligen har berörda princip icke kunnat upprätthållas under
krigsåren men anledning torde saknas att vid utformningen av de beskatt
ningsregler, som vid åter inträdande fredsförhållanden böra gälla med avseende
å motorfordonstrafiken, tillämpa annan princip än den nyss nämnda.
Såsom de sakkunniga framhållit är man vid beräknandet av de automobilskattemedel,
som under de närmaste åren erfordras för att täcka de under
samma tid uppkommande kostnaderna för vägväsendet, hänvisad att ställa
vissa prognoser i fråga örn bland annat vägkostnaderna, motorfordonsbeståndets
utveckling och förbrukningen av flytande drivmedel. Svårigheten att i
nuvarande läge ställa dylika prognoser är uppenbar och jag behöver knappast
framhålla den osäkerhet som måste vidlåda de gjorda beräkningarna.
Den kostnad för vägväsendet, som bör gäldas medelst beskattning av motorfordonstrafiken,
uppskattas av de sakkunniga till omkring 200 miljoner
kronor örn året. Vidare ha de sakkunniga ansett sig kunna räkna med att
under senare halvåret 1947 eller eventuellt något in på år 1948 en återgång
till den trafikvolym, som förefanns under åren närmast före kriget, skulle
komma att äga rum, och att vid normal fredstrafik förbrukningen av flytande
bränslen skulle utgöra omkring 773 miljoner liter per år. Med utgångspunkt
från dessa antaganden ha de sakkunniga kommit till den slutsatsen, att för
täckande av de beräknade årliga vägkostnaderna å omkring 200 miljoner
kronor skulle erfordras en höjning av fordonsskatten med cirka 40 procent
och av de ordinarie skatterna å bensin och brännoljor med 50 procent. De
sakkunniga förutsätta härvid, att de under kriget införda tilläggsskatterna å
flytande bränsle avskaffas.
Mot de beräkningar, som ligga till grund för de sakkunnigas förslag om
höjning av fordonsskatten och den ordinarie drivmedelsskatten, anser jag
mig icke kunna framföra någon erinran. Självfallet kunna dessa beräkningar
endast i stort angiva den antagliga utvecklingen under den närmaste framtiden.
Örn beräkningarna sålunda lia en provisorisk karaktär, blir detsamma
fallet med en företagen avvägning av skattesatserna. Det förslag till höjning
av olika skattesatser, som de sakkunniga framlagt, anser jag mig sålunda
kunna biträda i avvaktan på att en sådan stabilisering av motorfordonslrafiken
hinner inträda som kan göra det möjligt att på säkrare grunder bedöma
både det samlade behovet av skatteintäkter och avvägningen mellan
olika skatteformer.
De nu ifrågasatta ändringarna av beskattningsreglerna rörande motorfordonstralikcn
torde örn möjligt böra genomföras från och med den 1 januari
1946. 1 fråga örn tidpunkten för skattesänkningens ikraftträdande må emellertid
erinras örn att de nuvarande höga priserna å bensin och brännoljor
10
Bevillningsutskottets betänkande nr 62.
icke äga direkt samband med skattesatserna utan ingå såsom ett led i ransoneringsförfarandet.
Därest knappheten å drivmedel kommer att bestå, är det
därför icke utan vidare givet, att en skattesänkning skulle resultera i sänkta
drivmedelspriser. Därest varutillgången skulle medgiva en prissänkning, böra
å andra sidan skattesatserna icke få hindra en prisreducering. Det nu anförda
torde böra föranleda, att de föreslagna ändringarna förklaras skola
träda i kraft å dag som Kungl. Maj :t bestämmer.
De ifrågasatta ändringarna i drivmedelsbeskattningen innebära, att de nu
utgående skatterna sänkas för bensin med 19 öre för liter och för brännoljor
med 11 öre för liter. För att icke grossister, återförsäljare och detaljister,
vilka vid ändringarnas ikraftträdande inneha lager av bensin och brännoljor,
skola tillskyndas opåräknade förluster i följd av de ändrade skattesatserna,
synes restitution av redan erlagd drivmedelsskatt för dylika lager
böra medgivas. Frågan om ersättning för inbetald drivmedelsskatt till den
del skatten överstiger de nu föreslagna beloppen torde emellertid kunna på
ett praktiskt sätt regleras av statens bränslekommission genom dess clearingkassa
för drivmedel. Bemyndigande för Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga
föreskrifter härutinnan torde böra utverkas hos riksdagen.»
Motorfordon, som drivas med generatorgas av inhemskt ursprung, ha tidigare
varit gynnsammare ställda än övriga fordon i fråga om fordonsskatten.
Enligt en år 1932 vidtagen ändring i 5 § av 1922 års automobilskatteförordning
skulle för automobil, som vore inrättad för och dreves med träkolsgas,
utgå skatt med hälften av eljest stadgade skattesatser. Förenämnda
stadgande ändrades ar 1938 att avse automobil, som vore inrättad för och
dreves med generatorgas, framställd av inhemskt bränsle. År 1939 utsträcktes
skattelindringen till att gälla även för släpvagn. Syftet med ifrågavarande
skattelindring har varit att främja användningen av gengasdrivna fordon.
1932 års bevillningsutskott (betänkande nr 32) uttalade i anledning av
motionsvis framförda önskemål angående dels skattebefrielse och dels skattelindring
för automobiler, som inrättats för drift med träkolsgas, följande:
»I likhet med motionärerna har utskottet funnit angeläget, att användningen
av ett inhemskt motorbränsle befrämjas. Då emellertid träkolsdrivna
automobiler icke träffas av bensinskatten, har utskottet icke ansett sig
böra föreslå fullständig befrielse från fordonsskatt för dylika automobiler
utan allenast den lindring i beskattningen, som påyrkats i motionen nr 503
i andra kammaren. Med hänsyn till svårigheten att för närvarande bedöma
förutsättningarna för de träkolsdrivna automobilernas konkurrenskraft har
utskottet ansett skattelindringen böra gälla tills vidare och icke såsom i sistnämnda
motion föreslagits under 5 år.»
Den för gengasdrivna motorfordon sålunda medgivna skattelindringen
upphörde att gälla den 1 juli 1941. Enligt första särskilda utskottets av
riksdagen godkända utlåtande (nr 12) vid 1940 års urtima riksdag har såsom
skäl för skattelindringens borttagande anförts följande:
Bevillningsutskottets betänkande nr 62.
11
»Vad först angår förslaget om skärpning av fordonsskatten för de gengasdrivna
motorfordonen jämte därtill hörande släpvagnar finner utskottet med
hänsyn till den stora minskning i inkomsten av automobilskattemedlen, som
numera inträtt, det i nuvarande statsfinansiella läge icke vara möjligt att
bibehålla den hittills gällande skattelättnaden för sagda fordon. I motionen
II: 51 har föreslagits, att full fordonsskatt skall utgå endast för själva fordonet,
samt att aggregatet skall vara skattefritt. Då i marknaden finnas ett
mycket stort antal aggregat av olika slag och med varierande viktsatser med
mera, torde det i motionen föreslagna systemet erbjuda avsevärda svårigheter
i den praktiska tillämpningen. I följd härav finner utskottet i likhet
med departementschefen fordonsskatt för nu ifrågavarande fordon böra utgå
efter samma grunder som för andra motorfordon.»
Vad angår motiveringen för de i nu föreliggande motioner framställda
yrkandena må här återgivas följande.
Frågan örn motortrafikens skäliga andel i vågkostnaderna har upptagits
till behandling i de likalydande motionerna I: 418 och II: 637 samt i de likalydande
motionerna I: 419 och II: 639.
I de likalydande motionerna I: 418 och II: 637 har anförts bland annat
följande. Motortrafiken vore av fundamental betydelse för landets näringsliv.
Det vore därför av vikt, att den snarast möjligt kunde fylla sin normala
funktion i samhället. Enligt Kungl. Maj:ts förslag och den av bensinskattesakkunniga
gjorda beräkningen av antalet bilar och behovet av automobilskattemedel
skulle den genomsnittliga årliga skattekostnaden per bil utgöra
ca 815 kronor mot 500 kronor före kriget. Detta syntes motionärerna vara
en alltför betungande börda för bilismen särskilt i en tid, när det gällde att
snarast möjligt återuppbygga aulomobilbeståndet. Riksdagens uttalande år
1942 att vägväsendet huvudsakligen borde bekostas med automobilskattemedel
innebure, alt dessa medel icke skulle helt bestrida utgifterna för vägväsendet.
Bilismens andel i vägkostnaderna hade för 1 O-årsperioden 1929—
1939 utgjort följande lal i procent: 49; 50,5; 47,7; 48,4; 48,5; 49,9; 58,7; 62;
69,5 och 68,1. Med ledning av dessa tal syntes det rimligt att bilismens andel
fastställdes till 70 procent av vägkostnaderna. Godtoges utgifterna för vägväsendet,
d. v. s. 200 miljoner kronor per år, skulle det erfordras 140 miljoner
kronor i bilskattemedel. Motionärerna förutsatte, att samtliga bilskattemedel
oavkortade användes till vägväsendets underhåll och utbyggnad.
Det vore särskilt önskvärt, att bilismen icke nu, innan den på nytt hunnit
växa sig stark, betungades alltför hårt. De sakkunnigas beräkning av 245 000
bilar första halvåret 1948 förefölle vara en alltför pessimistisk uppskattning.
Genom kriget och avspärrningen avbröts ju en utveckling, som eljest sannolikt
fortsatt i samma riktning som dittills. Vid en normal utveckling med
en antagen årlig ökning av t. ex. 7 °/o av bilbeståndet den 1 januari 1940
kunde det eftersatta behovet beräknas utgöra ca 94 000 bilar den 1 juli 1945
och ca 145 000 bilar den 1 januari 1948. Dessa beräkningar hade givetvis
endast eli hypotetiskt värde.
12
Bevillningsutskottets betänkande nr 62.
Även om det vöre svårt att beräkna det potentiella behovet av bilar, måste
det betecknas såsom ytterst önskvärt att så många människor som möjligt
kunde skaffa sig egen bil. För distributionskostnaderna inom handeln vore
tillgången på billiga transportmedel av största vikt. För ett lösande av det
brännande bostadsproblemet bomme en utökad motortrafik att bliva av avgörande
betydelse genom att vidga räjongen för avståndet mellan arbetsplatsen
och bostaden. Då motionärerna på angivna grunder ansåge att efterfrågan
på bilar, så snart biltrafiken bleve fri och om skatten ej bleve prohibitiv,
kunde väntas vara betydligt större än som beräknats, hade motionärerna
gjort en uppskattning av antalet tillgängliga bilar första halvåret 1948 samt
undersökt anskaffningsmöjligheterna för nya bilar. Av det befintliga motorfordonsbeståndet
kunde ca 168 000 bilar beräknas finnas kvar den 1 januari
1948. Denna siffra finge anses försiktigt uppskattad. Vad beträffar
nyanskaffningen till den 1 januari 1948 hade motionärerna uppskattat denna
till 147 000 bilar. Med en oförändrad skattebelastning av ca 500 kronor per
bil skulle i automobilskattemedel inflyta ca 157,5 miljoner kronor, vilket
belopp skulle stiga med 10 miljoner kronor årligen för varje ytterligare ökning
av 20 000 bilar.
Under dessa antaganden skulle de inflytande skattemedlen väl räcka till
för att täcka bilismens skäliga andel i kostnaderna för vägväsendet, som i
motionerna beräknats efter 70 % av totalkostnaderna eller 140 miljoner kronor.
Sattes däremot skattesatserna för höga nu, kunde det befaras att motorfordonsbeståndets
återuppbyggnad och ökning försenades. Motionärerna
förutsatte, att den särskilda tilläggsskatten å bensin upphörde.
I de likalydande motionerna 1:419 och 11:639 ha motionärerna framhållit,
att i departementschefens anförande till statsrådsprotokollet underströkes
den princip, som riksdagen tidigare uttalat, att automobil trafiken icke skulle
betala hela kostnaden för vägväsendet utan endast den del, som räfctmätligen
kunde komma på dess lott. När vägväsendet förstatligades, hade dock
denna princip icke klart kommit till uttryck. En viss motsättning syntes
råda mellan departementschefens berörda uttalande och de ekonomiska beräkningarna
av medelsbehovet. De sakkunniga syntes med ledning av direktiven
utgå ifrån att hela det belopp av 200 miljoner kronor, som erfordrades
för uppehållande av vägväsendet på förkrigstidens standard, skulle täckas
genom beskattning av motorfordonstrafiken. Enligt motionärernas mening
vore det anledning för riksdagen att icke vid ett bifall till propositionen nu
binda sig för framtiden för en sådan från den tidigare gällande avvikande
uppfattning i denna fråga. Alldenstund för närvarande ingen utredning
förelåge örn de vägkostnader, som förorsakades av olika trafikslag samt av
kultur- och militärvägar, syntes det vara lämpligt att riksdagen på ett senare
stadium toge upp frågan till förnyad prövning. I avvaktan härpå ville motionärerna
icke nu förorda någon ändring av de i propositionen föreslagna
skattesatserna.
Bevillningsutskottets betänkande nr 62.
13
I de likalydande motionerna 1:408 och II: 621, motionen II: 638 samt
motionen 11:640 framställas vissa önskemål angående lättnader i fråga om
de i propositionen föreslagna skattesatserna såvitt angår gengasdrivna motorfordon
samt s. k. lättviktsmotorcyklar.
I de likalydande motionerna I: 408 och II: 621 lia motionärerna till en
början framhållit, att frågan örn automobilbeskattningen borde upptagas till
förnyat övervägande, örn det skulle visa sig att skattesänkning borde företagas,
när normal biltrafik åter kunde påräknas. Beträffande gengasdrivna
motorfordons beskattning lia motionärerna därefter bland annat anfört följande.
En given följd av att importen av flytande drivmedel åter kunde upptagas
i full utsträckning bleve givetvis en så gott som allmän övergång till
användande av sådana. De inhemska bränslena bomme säkerligen att överges,
enär användningen av kol och ved medförde större besvär. Därtill komme
att enligt propositionen skatten skulle beräknas efter automobilens totala
tjänstevikt, således inkluderande de ofta ganska tunga aggregaten.
Man kunde enligt motionärernas förmenande starkt ifrågasätta, huruvida
icke många skäl talade för ett bibehållande, åtminstone i viss utsträckning,
av en betydande del av bilparken, driven med inom landet tillverkade produkter.
Det ovissa internationella läget, oklarheten kring frågan om import
i tillräckliga mängder på längre sikt och vår beredskap vore starka skäl
som talade för att medelst statliga åtgärder stödja användningen av inhemska
drivmedel. Härtill komme rent nationalekonomiska synpunkter. Om
icke särskilda åtgärder vidtoges, komme säkerligen stora mängder mindervärdigt
virke att bliva till ingen nytta. Nödiga gallringar komme även därigenom
att eftersättas.
Dessa skäl talade för att riksdagen genom lindring i beskattningen sökte
stimulera till fortsatt användning av inhemska drivmedel. Genom den i propositionen
föreslagna skatteskalan motverkades detta, enär automobil, avsedd
för användning av sådant bränsle, bleve högre beskattad än sadan, avsedd
för användning av importbränsle.
Den skatteminskning, som skulle bliva följden av en sådan anordning att
skattelättnader beviljades bilar och bussar, vilka fortfarande använde sig
av inhemskt bilbränsle, skulle icke nämnvärt inverka på statens inkomster,
enär endast fordon, sysselsatta i trafik på längre sträckor, kunde tänkas
komma att gå in för fortsatt användning av ved eller kol. Redan före kriget
åtnjöte gengasdrivna motorfordon skattelättnad.
I motionen 11:640 har framhållits, alt, ehuru den bil- och motorcykelåkande
allmänheten i princip borde medverka till vägarnas underhåll och
förbättring, motionärerna ansåge, att de s. k. lättviktsmotorcyklarna icke
endast skulle befrias från skattehöjning ulan helt skattebefrias. Anledningen
härtill vore, att dessa motorcyklar i största utsträckning användes
vid förflyttningar till och från arbetet. Dessa cyklars åverkan på vägarna
vöre mycket liten. Vid deli stora bostadsbrist, som nu råddö, utgjorde lättviktsmotorcyklarna
ett lämpligt fortskaffningsmedel.
14
Bevillningsutskottets betänkande nr 62.
Jämväl i motionen II: 638 lia motionärerna ansett, att andra synpunkter än
de som varit bestämmande för de sakkunniga bort anläggas, när det gällde
beskattningen av lättviktsmotorcyklar. Förutom att lättviktsmotorcyklarna
ökat rörligheten hos arbetskraften hade de utan tvivel bidragit att minska
de stora avstånden på den egentliga landsbygden. Ur denna synpunkt framstode
den föreslagna ökningen av skatten å dessa motorcyklar som föga
önskvärd. Det vore att märka att redan den föreslagna höjningen av bensinskatten
komme att öka de årliga kostnaderna rätt avsevärt. Motionärerna
ansåge för sin del, att skatten fortfarande borde utgå med 15 kronor per år
och fordon. Den minskning i statens skatteintäkter, som härigenom skulle
uppstå, saknade praktisk betydelse.
Utskottet. I ett av särskilda sakkunniga till chefen för finansdepartementet avgivet
betänkande med förslag till ändringar i beskattningen av motorfordonstrafiken
ha de sakkunniga med stöd av vissa prognoser i fråga om bland annat
vägkostnaderna, motorfordonsbeståndets utveckling och förbrukningen av
flytande drivmedel beräknat den kostnad för vägväsendet, som borde gäldas
medelst beskattning av motorfordonstrafiken, till omkring 200 miljoner
kronor om året. De sakkunniga ha vidare ansett, att för täckande av berörda
kostnad erfordrades en höjning av fordonsskatten med cirka 40 procent
och av de ordinarie skatterna å bensin och brännoljor med 50 procent. Därvid
har förutsatts, att de under kriget införda tilläggsskatterna å bensin och
brännoljor skulle avskaffas.
De sakkunnigas sålunda gjorda beräkningar ha legat till grund för de i
den föreliggande propositionen framlagda förslagen. Departementschefen har
därvid sagt sig kunna biträda de sakkunnigas förslag till höjning av olika
skattesatser i avvaktan på att en sådan stabilisering av motorfordonstrafiken
hunne inträda som kunde göra det möjligt att på säkrare grunder bedöma
både det samlade behovet av skatteintäkter och avvägningen mellan
olika skatteformer. I propositionen föreslås vidare avskaffande av tilläggsskatterna
å bensin och brännoljor.
I de likalydande motionerna I: 418 och II: 637 har yrkats avslag å propositionen.
Till stöd härför har anförts bland annat, att det icke uteslutande
vore bilismen, som tillgodonjöte fördelarna av ett ändamålsenligt vägväsende,
samt att det med hänsyn till bilismens andel i vägkostnaderna för 10-årsperioden 1929—1939 syntes rimligt, att denna andel fastställdes till 70
procent av vägkostnaderna. Med utgångspunkt från de sakkunnigas beräkningar
av de totala vägkostnaderna skulle fördenskull såsom bidrag till täckande
av berörda kostnader av automobilskattemedel erfordras allenast 140
miljoner kronor för år vid normal fredstrafik.
I de likalydande motionerna I: 419 och II: 639 har hemställts, att riksdagen
vid behandlingen av ifrågavarande proposition måtte uttala att frågan
om den andel av kostnaderna för vägväsendet, som det borde ankomma
på motorfordonstrafiken att täcka, skulle göras till föremål för ny prövning,
när fredsmässiga trafikförhållanden inträtt.
Bevillningsutskottets betänkande nr 62.
15
Med anledning av vad i ovannämnda motioner anförts får utskottet framhålla,
att — såsom jämväl påpekats av departementschefen — sedan länge
tillämpats den principen att motorfordonstrafiken skall genom särskild beskattning
gälda den kostnad, som denna trafik orsakar vägväsendet. Något
frångående av denna princip har genom propositionen icke avsetts. Även
utskottet ansluter sig till denna princip.
Under de senare åren ha på grund av kända förhållanden vägunderhållet
samt behovet av vägförbättringar o. d. måst i hög grad eftersättas. Med hänsyn
härtill är angeläget, att för vägväsendet erforderliga underhålls- och förbättringsarbeten
snarast komma till stånd. Att enligt den föreliggande propositionen
vid normal fredstrafik vägkostnader till ett beräknat årligt belopp
av omkring 200 miljoner kronor skola täckas av automobilskattemedel kan
så mycket mindre väcka betänkligheter som utskottet är övertygat om att
— därest vägväsendet skall på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodoses —
detta belopp icke skall vara tillfyllest för täckande av samtliga vägkostnader.
Av representanter för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vilka tillhandagått
utskottet med närmare upplysningar angående vägväsendets nuvarande
tillstånd och de beräknade kostnaderna för ett iståndsättande av detsamma,
har utskottet nämligen bibragts deri uppfattningen, att dessa kostnader under
angiven förutsättning sannolikt komma att avsevärt överstiga det i propositionen
beräknade beloppet 200 miljoner kronor för år. Utskottet har fördenskull
intet att erinra mot att nämnda belopp uttages genom en höjd beskattning
av motorfordonstrafiken.
Emellertid vill utskottet i detta sammanhang starkt understryka, att den i
propositionen föreslagna avvägningen av skattesatserna allenast har en provisorisk
karaktär. Utskottet finner fördenskull angeläget, att, så snart säkrare
grunder för dessa frågors bedömande föreligga, en utredning äger rum
i syfte att klarlägga, på vad sätt vägkostnadema böra fördelas mellan motorfordonstrafiken
och andra trafikantgrupper liksom även mellan olika slag
av motorfordon inbördes. Därvid bör jämväl undersökas, i vilken omfattning
vägkostnadema skäligen skola bestridas genom andra statsmedel än
automobilskattemedel. Vid utredningen synes därjämte böra tagas under
övervägande, huruvida uppskov med ikraftträdandet av föreskriven skatt å
motorsprit fortfarande bör medgivas.
I de likalydande motionerna I: 408 och II: 621 har yrkats, att för motorfordon,
som drivas med inhemskt fast bränsle, fordonsskatten skall utgå med
50 procent av de i 5 § automobilskatteförordningen stadgade beloppen. Utskottet
får i anledning härav framhålla, att gengasdrivna motorfordon i beskattningshänseende
intaga en särställning såtillvida, att skatt icke utgår å
drivmedlet. Huruvida någon skattelättnad bör medgivas med avseende å
fordonsskatten för sådana motorfordon är en fråga, varom utskottet i sakens
nuvarande läge icke kan göra något uttalande. Utskottet förutsätter emellertid,
att även detta spörsmål kommer att ägnas uppmärksamhet vid den
nu föreslagna utredningen. Det behov, som må förefinnas av ett bibehållande
16
Bevillningsutskottets betänkande nr 62.
av gengasdriften åtminstone i någon mindre utsträckning, liksom även de
vådor ur hälsosynpunkt, som därav kunna föranledas, böra därvid beaktas.
Slutligen har i motionen II: 638 och i motionen II: 640 till behandling
upptagits frågan om beskattningen av de s. k. lättviktsmotorcyklarna, beträffande
vilka i propositionen föreslagits höjning av skattesatsen från nuvarande
15 till 21 kronor. I den förstnämnda motionen har yrkats bibehållande
av den nu stadgade skattesatsen. I den sistnämnda motionen har hemställts
örn hel skattebefrielse för sådana motorcyklar. Utskottet vill icke förneka,
att framför allt sociala skäl kunna tala för en lindrigare beskattning
av dessa motorcyklar än den i propositionen föreslagna. Då emellertid utskottet,
såsom framgår av vad ovan nämnts, till övervägande vid den föreslagna
utredningen förordat bland annat frågan örn skattebördans fördelning
mellan olika slag av motorfordon inbördes, finner utskottet jämväl nu förevarande
spörsmål böra upptagas till behandling i samband med berörda utredning.
De i propositionen föreslagna ändringarna i drivmedelsbeskattningen innebära,
att de nu utgående skatterna sänkas för bensin med 19 öre för liter
och för brännoljor med 11 öre för liter. För att icke grossister, återförsäljare
och detaljister, vilka vid ändringarnas ikraftträdande inneha lager av bensin
och brännoljor, skola tillskyndas opåräknade förluster i följd av de ändrade
skattesatserna, har departementschefen ansett restitution av redan erlagd
drivmedelsskatt för dylika lager böra medgivas. Departementschefen har i
anslutning härtill uttalat, att frågan om ersättning för inbetald drivmedelsskatt,
till den del skatten överstiger de i propositionen föreslagna beloppen,
torde kunna på ett praktiskt sätt regleras av statens bränslekommission genom
dess clearingkassa för drivmedel. Med hänsyn härtill har i propositionen
hemställts örn bemyndigande för Kungl. Maj:t att utfärda erforderliga föreskrifter
härutinnan.
Utskottet har intet att erinra mot vad sålunda föreslagits. Skulle emellertid
till följd av den under senaste tiden avsevärda importen av drivmedel befinnas,
att de i bränslekommissionens clearingkassa befintliga medlen icke
lämpligen böra användas för de restitutioner, som komma att ske, torde
enligt utskottets mening för resti tu Sönerna erforderliga medel kunna bestridas
av statsmedel i annan form.
Med hänsyn till ovan anförda omständigheter tillstyrker utskottet bifall
till den föreliggande propositionen. De likalydande motionerna I: 408 och
II: 621, de likalydande motionerna 1:418 och II: 637, motionen II: 638 samt
motionen II: 640 avstyrkas däremot av utskottet. De likalydande motionerna
I: 419 och II: 639 torde få anses besvarade genom vad utskottet i sin motivering
yttrat.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte — med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande
proposition nr 352 samt med avslag å de likalydande
motionerna I: 408 och II: 621, de likalydande motionerna
Bevillningsutskottets betänkande nr 62.
I: 41''8 och II: 637, motionen II: 638 samt motionen II: 640 —
antaga de vid propositionen fogade förslagen till
1) förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen
den 2 juni 1922 (nr 260) örn automobilskatt;
2) förordning angående visst undantag från bestämmelserna
i 5 § förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt;
3)
förordning angående ändrad lydelse av 1 § förordningen
den 3 maj 1929 (nr 62) örn särskild skatt å bensin och
motorsprit; samt
4) förordning om ändrad lydelse av 1 § förordningen den
3 maj 1935 (nr 142) angående skatt å vissa för drivande av
automobil använda brännoljor;
B) att de likalydande motionerna I: 419 och II: 639 måtte
av riksdagen anses besvarade genom vad i utskottets motivering
anförts; samt
C) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 352, bemyndiga Kungl. Maj :t att beträffande
sådana för försäljning avsedda myckenheter drivmedel,
för vilka drivmedelsskatt erlagts enligt hittills gällande
bestämmelser, meddela föreskrifter örn restitution av den del
av skatten, som motsvarar den föreslagna skattesänkningen.
Stockholm den 20 november 1945.
På bevillningsutskottets vägnar:
A. J. BÄRG.
Närvarande:
från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson, Axel Ivar Anderson*,
Sjödahl, Velander, Björnsson, Robert Berg*, Franzon, Ramberg* och Näsgård, samt
från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö, Hammarlund, Olsson i Gävle, Orgard,
Falk, Henriksson*, Vigelsbo, Bladh, Forsberg och Kristensson.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Bihang till riksdagens protokoll 19i5. 7 sami. Nr 62.
18
Bevillningsutskottets betänkande nr 62.
Reservationer:
1) av herrar Näsgård, Hammarlund, Orgård och Vigelsbo, som beträffande
ifrågasatt skattelättnad för gengasdrivna motorfordon anfört följande:
»Före den av kriget vållade avspärrningen utgick skatten för gengasdrivna
fordon med endast hälften av eljest stadgade skattesatser, och det torde
vara klart, att denna skattelindring bidrog till den utveckling av gengasdriften,
som möjliggjorde att omställningen från bensin- till gengasdrift efter
avspärrningen kunde genomföras snabbt och utan alltför stora olägenheter.
Att denna skattelindring upphävdes genom beslut av 1940 års urtima
riksdag får anses som en naturlig konsekvens av då rådande läge, som medförde
att praktiskt taget alla bilar måste inrättas för gengasdrift för att få
användas. Hur den framtida utvecklingen på detta område kommer att te
sig är svårt att för närvarande bedöma. Det torde dock få antagas, att de
gengasdrivna fordonen komma att försvinna mycket snart, om någon skattelättnad
icke medgives. Visserligen intaga dessa fordon en särställning såtillvida,
att skatt icke utgår å drivmedlet, men å andra sidan blir fordonsskatten
något drygare, då även aggregaten skola inräknas i automobilens tjänstevikt.
Det synes emellertid önskvärt, att gengasdriften kunde bibehållas åtminstone
i viss utsträckning, detta även ur den synpunkten, att det skulle
vara till fördel för skogsskötseln, om avsättning för ekonomiskt mindervärdigt
virke, s. k. gallringsvirke, kunde beredas genom efterfrågan på bränsle
till gengasdrivna fordon. Vi förutsätta, att även dessa spörsmål komma att
ägnas uppmärksamhet vid den nu föreslagna utredningen. Det behov, som
kan förefinnas av ett bibehållande av gengasdriften i lämplig utsträckning,
bör därvid beaktas. I avvaktan på resultatet av denna utredning synes den
tidigare tillämpade skattelindringen böra återinföras.
I anslutning härtill få vi hemställa, att riksdagen med bifall till de likalydande
motionerna 1:408 och 11:621 måtte antaga vid förevarande proposition
fogat förslag till förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen
den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt med den ändring att till
nämnda paragraf fogas ett nytt stycke av följande lydelse:
''För motorfordon, som är inrättat för och drives med generatorgas, framställd
av inhemskt fast bränsle, utgår skatt med hälften av de i denna paragraf
stadgade skattesatserna.’»; samt
2) av herrar Näsgård och Vigelsbo, som beträffande ifrågasatt skattelättnad
för s. k. lättviktsmotorcyklar anfört följande:
»Framför allt sociala skäl tala enligt vår mening för en lindrigare beskattning
av dessa motorcyklar än den i propositionen föreslagna. På landsbygden
utgöra lättviktsmotorcyklarna ett uppskattat och billigt trafikmedel,
Bevillningsutskottets betänkande nr 62.
19
som i hög grad bidrager till att underlätta tillgodogörandet av förefintliga
arbetstillfällen. Med anledning härav finna vi en skattehöjning för lättviktsmotorcyklar
mindre tilltalande och förorda, att skatten bibehålies vid nuvarande
belopp.
I anslutning härtill få vi hemställa, att riksdagen måtte bifalla motionen
II: 638.»