Bevillningsutskottets betänkande nt 61.

1

Nr 61.

Ankom till riksdagens kansli den 19 november 1945 kl. 11 fm.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om ändring i
taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr 379)
jämte i ämnet väckta motioner.

I en den 12 oktober 1945 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad
proposition, nr 339, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga följande vid propositionen fogade

Förslag

till

förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september

1928 (nr 379).

Härigenom förordnas, dels att underrubriken närmast före 42 § taxeringsförordningen
den 28 september 1928 skall hava följande lydelse: »Särskilda
uppgifter angående aktieutdelningar och obligationsräntor m. m.»
dels ock att 33 §, 37 § 1 mom. och 145 § 8 mom. samma förordning* 1 skola
erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

33 §.

Till ledning---utbetalts, angående det utbetalda beloppet.

I uppgift,---avdrag skett.

Beträffande annan---för lyftning.

Vid fullgörande---och födelseår.

Arbetsgivare, som avlämnar uppgift varom under a) förmäles, skall samtidigt
avlämna ett särskilt sammandrag, upptagande namn å den person
eller de personer, varom fråga är, ävensom beträffande var och en av dem
uppgift angående de åtnjutna förmånernas belopp samt huruvida till beloppet
ej angiven förmån utgått. Skyldighet att avlämna dylikt sammandrag
föreligger dock icke för statlig eller kommunal myndighet, ej heller för an 1

Senaste lydelse se beträffande 33 § och 145 § 8 morn. 1943:855 samt beträffande 37 §

1 mom. 1938:374.

Bihang till riksdagens protokoll 1945. 7 sami. Nr 61.

1

2

Bevillningsutskottets betänkande nr 61.

nan arbetsgivare om antalet uppgifter överstiger 25 eller om i uppgifterna avsedd
ersättning eller pension utgått från sådan av arbetsgivaren utövad rörelse,
vars resultat i arbetsgivarens självdeklaration redovisas å blankett avsedd
för rörelse med ordnad bokföring, som avslutats medelst vinst- och förlustkonto
i huvudbok.

37 §.

1 mom. Självdeklaration, som avgives utan anmaning, så ock uppgift enligt
33 eller 34 § skall avlämnas antingen direkt till ordföranden i den taxeringsnämnd,
som har att verkställa taxering, för vilken deklarationen eller
uppgiften är avsedd att tjäna till ledning, eller, om taxeringen skall äga
rum i Stockholm, till Överståthållarämbetet och eljest till länsstyrelsen i det
län, magistraten eller kommunalborgmästaren i den stad eller landsfiskalen
i det landsfiskalsdistrikt, där taxeringen skall äga rum. I fall, som avses
i 33 § sista stycket, skola dock uppgifterna jämte därtill hörande sammandrag
städse avlämnas till myndighet, hos vilken arbetsgivarens allmänna
självdeklaration må avlämnas.

Vad i första stycket första punkten sägs skall äga motsvarande tillämpning
i fråga om avlämnande av handlingar, som omförmälas i 31 § tredje och
fjärde styckena. Kunna handlingarna icke avlämnas, innan taxeringsnämnden
avslutat sitt arbete för året, skola de avlämnas till länsstyrelsen i det län,
där taxeringen skall äga rum.

Uppgifter enligt ----uppgifter avser.

145 §.

8 mom. De personer, som jämlikt 58 § 2 mom. eller 75 § inkallats av länsstyrelsen
för meddelande av upplysningar eller för överläggningar rörande
taxeringsarbetet,

de personer, som till sammanträde enligt 59 § 1 eller 2 mom. särskilt
inkallats av länsstyrelsen eller till sammanträde enligt 67 § 2 mom. inkallats
efter sådan myndighets medgivande,

de ordförande i beredningsnämnd och i fastighetstaxeringsnämnd, som
på vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, som omförmäles
i 59 § 1 morn.,

de ordförande och ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd i stad, som på
vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, varom förmäles i
59 § 2 morn.,

de ordförande och ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd eller i taxeringsnämnd,
som på vederbörlig kallelse inställt sig före eller under fastighetsprövningsnämnds
eller prövningsnämnds sammanträde för meddelande av
upplysningar, ävensom

de ordförande och kronoombud i taxeringsnämnd, som på vederbörlig
kallelse inställt sig vid instruktionssammanträde, som anordnats genom länsstyrelsens
försorg,

äga att för inställelsen åtnjuta dels resekostnadsersättning enligt reseklass
II i allmänna resereglementet, dels arvode med belopp, som för dygn, var -

Bevillningsutskottets betänkande nr 61.

3

under sammanträde ägt rum, utgör femton kronor, örn de äro bosatta å
sammanträdesorten, och nitton kronor, om de ej äro bosatta å sammanträdesorten,
samt för dygn, varunder sammanträde ej ägt rum, motsvarar traktamentsersättning
enligt traktamentsklass D i allmänna resereglementet.

Ersättning efter---i taxeringsfrågor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1946.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i propositionen framlagda
förslaget, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till ovannämnda statsrådsprotokoll.

Till utskottets behandling ha överlämnats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen:

1) motionen 11:624 av herr Onsjö m. fl., vari hemställts, »att riksdagen
med avslag på Kungl. Maj:ts proposition nr 339 med förslag till förordning
om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928 i vad den avser
33 § och 37 § 1 mom. måtte besluta, att löneuppgifter från arbetsgivare med
högst 25 anställda skola inlämnas till taxeringsmyndigheterna senast den 15
februari, samt att vederbörande utskott får i uppdrag att utarbeta förslag till
den härav föranledda ändringen i nämnda förordning», samt

2) motionen II: 625 av herr Pettersson i Dahl, vari hemställts, »att riksdagen
vid behandlingen av Kungl. Maj:ts proposition nr 339 med förslag till
förordning om ändring i taxeringsförordningen den 28 september 1928 (nr
379) måtte beakta de i motionen framförda synpunkterna».

I sistnämnda motion har föreslagits, att de i 77 § 2 mom. taxeringsförordningen
omförmälda särskilda taxeringsnämnderna, vilka ha till uppgift att
verkställa taxering av aktiebolag m. fl. juridiska personer, skola åläggas att
för yttrande remittera taxeringsärendena till de lokala taxeringsnämnder,
inom vilkas distrikt vedterbörande juridiska person har sin hemort.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till motionerna.

I förevarande proposition behandlas två frågor, nämligen dels om kontroll
över avdrag för avlöningar m. m. dels ock örn ersättning till ledamot i särskild
taxeringsnämnd m. m.

Kontroll över avdrag för avlöningar m. m.

Jämlikt 33 § taxeringsförordningen skall arbetsgivare varje år utan anmaning
beträffande person, som hos honom innehaft anställning eller uppdrag
eller utfört tillfälligt arbete eller som av honom åtnjutit pension, lämna
uppgift angående dennes förmåner under nästföregående år i avlöning, ar -

4

Bevillningsutskottets betänkande nr 61.

vode eller annan ersättning för utfört arbete eller i pension. Annan arbetsgivare
än statlig eller kommunal myndighet eller juridisk person är dock
skyldig avlämna uppgift endast i fråga om sådana förmåner, som utgått
från av honom utövad rörelse eller från av honom bedrivet jordbruk eller
skogsbruk. Uppgiftsskyldighet för ersättning för tillfälligt arbete föreligger
ej heller om sådan ersättning under året utgått med mindre än 100 kronor
till samma mottagare eller om beloppet utgått till rörelseidkare, som enligt
lag varit skyldig föra handelsböcker. Vid angivandet av de åtnjutna förmånernas
belopp skola däri inräknas skatter, försäkringsavgifter och dylikt,
som arbetsgivaren erlagt för vederbörandes räkning, särskilda felräkningspenningar,
ersättning för representationskostnad vid kommunal eller enskild
tjänst ävensom gratifikationer i penningar eller annat. Vidare skall anteckning
göras angående de förmåner i övrigt, som följt med anställning eller
uppdrag, såsom fri kost, boställe, bostad m. fl. ej till beloppet bestämda inkomster.
Avser uppgiven förmån endast en del av året, skall upplysning meddelas
om den tidrymd, för vilken förmånen utgått. Har från annan arbetsgivare
än statlig myndighet utgått särskild resekostnads- eller traktamentsersättning,
skall i uppgiften angivas beloppet av sådan ersättning jämte antalet
dagar, för vilka traktamentsersättning utgått. Därest vid avlönings utbetalande
avdrag skett för löntagarens eller hans efterlevandes pensionering,
skall i uppgiften upptagas endast den återstående avlöningen men upplysning
lämnas om att sådant avdrag skett. Särskild uppgiftshandling skall
upprättas för varje person, varom fråga är. Där så kan ske bör uppgift fullständigt
angiva persons namn, hemvist, bostadsadress och födelseår. Jämlikt
36 § 3 mom. taxeringsförordningen skola uppgifterna vara avlämnade
senast den 31 januari under taxeringsåret. Enligt 37 § 1 mom. samma förordning
skola uppgifterna avlämnas antingen direkt till ordföranden i den
taxeringsnämnd, som har att verkställa taxering, för vilken uppgiften är
avsedd att tjäna till ledning, eller, örn taxeringen skall äga rum i Stockholm,
till Överståthållarämbetet och eljest till länsstyrelsen i det län, magistraten
eller kommunalborgmästaren i den stad eller landsfiskalen i det landsfiskalsdistrikt,
där taxeringen skall äga rum. Uppgifterna skola vid avlämnandet
vara ordnade kommunvis eller, örn i kommun ingå flera församlingar,
församlingsvis; och skall medelst särskilda omslag eller annorledes
vara tydligt utmärkt, vilken kommun eller församling varje grupp av uppgifter
avser. Jämlikt 142 § taxeringsförordningen skall den som ej behörigen
fullgör vad honom åligger enligt 33 § böta högst 300 kronor.

I en till finansdepartementet ingiven, den 3 februari 1945 dagtecknad
framställning har taxeringsnämndsordförandenas riksförbund anfört:

Löneuppgifter skulle tidigare avlämnas senast den 15 februari. I regel avlämnades
de samtidigt med deklaration, vilket medförde alt löneavdragets
riktighet oftast kunde direkt kontrolleras, då det gällde lantbrukare eller
mindre rörelseidkare.

Denna bestämmelse ändrades 1943 därhän, att löneuppgifter skulle avlämnas
senast den 31 januari. Ovan angivna kontrollmöjlighet försvann där -

Bevillningsutskottets betänkande nr 61.

5

med utan att någon däremot svarande vinst gjordes i det övervägande flertalet
av landets taxeringsdistrikt. Uppgifterna kunna icke ens sorteras, förrän
stommar erhållits, eventuellt den 15 mars. Emellertid är det av vikt, att det
ofta betydande avdraget för löner kan kontrolleras. Då det tidigare avlämnandet
av löneuppgifterna väl förmodligen åtminstone i de största städerna
kan lia underlättat sorteringsarbetet, vill förbundet icke förutsätta någon
återgång till tidigare gällande bestämmelser, men däremot föreslå, att löneuppgiftema
vid avlämnandet skola vara åtföljda av en förteckning upptagande
samtliga uppgifter med angivande av mottagarens namn. Det blir då
möjligt att kontrollera riktigheten av arbetsgivarens deklaration och att till
deklarationen foga förteckningen.

Förbundet inser att detta skulle kunna medföra visst ökat arbete för större
arbetsgivare. Det bör emellertid vara möjligt att draga en gräns exempelvis
så, att endast den arbetsgivare, som sysselsätter högst 25 arbetare skulle vara
pliktig att utan anmaning medsända förteckning. I övriga fall, det långt mindre
antalet, finns möjlighet för ordförandena att infordra dylik förteckning
eller begära bokföringsgranskning, örn så skulle befinnas erforderligt.

Under åberopande härav anhöll förbundet, att gällande bestämmelser måtte
ändras i enlighet med vad i förbundets framställning anförts.

Över den av taxeringsnämndsordförandenas riksförbund nu gjorda framställningen
ha, efter remiss, yttranden avgivits av Överståthållarämbetet —
som överlämnat yttrande av t. f. taxeringsintendenten vid ämbetet — länsstyrelserna
i Stockholms, Kristianstads, Göteborgs och Bohus, Västmanlands
och Västernorrlands län, svenska arbetsgivareföreningen, svenska lantarbetsgivareföreningen
samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation.

Framställningen har avstyrkts av Överståthållarämbetet, länsstyrelserna i
Stockholms samt Göteborgs och Bohus län, t. f. taxeringsintendenten vid Överståthållarämbetet
och svenska lantarbetsgivareföreningen. övriga remissinstanser
ha däremot anslutit sig till det i framställningen framlagda förslaget.

Beträffande innehållet i nämnda yttranden tillåter sig utskottet hänvisa till
propositionen (s. 7—10).

Till stöd för det i den föreliggande propositionen framlagda förslaget vad
angår nu förevarande spörsmål har departementschefen anfört följande:

»Vid genomförandet år 1935 av en skärpning i vissa avseenden av deklarationskontrollen
lämnades å sido bland annat det av skattekontrollsakkunniga
framlagda förslaget om införande av särskild s. k. huvudlöneuppgift,
å vilken uppgift arbetsgivare skulle lämna upplysning om vad som
kontant utbetalats till anställd personal. Alt denna kontrollmöjlighet icke togs
i anspråk motiverades med att avlämnandet av sådana uppgifter komine att
medföra ej ringa besvär för de uppgiflsskyldiga, särskilt för de större arbetsgivarna,
och att behov av huvudlöneuppgift knappast förelåge i fråga om
den stora massan av arbetsgivare, såsom jordbrukare och idkare av rörelse
av mindre omfattning. Vidare anfördes mot ifrågavarande förslag, att med
den år 1935 förordade, i jämförelse med sakkunnigförslaget mera begränsade
taxeringsorganisationen skulle det säkerligen — åtminstone på många håll —
bliva svårt för taxeringsmyndigheterna att hinna bearbeta och tillgodogöra
sig del i huvudlöneuppgiften förekommande materialet.

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 61.

I det förslag till skärpning av kontrollen över arbetsgivares avdrag för utbetalad
avlöning, som nu framlagts av taxeringsnämndsordförandenas riksförbund,
har ifrågasatts den begränsningen av uppgiftsskyldigheten, att endast
arbetsgivare med högst 25 anställda skulle vara skyldig lämna särskilt
sammandrag över utbetalade avlöningar. Genom den ifrågasatta begränsningen
synes den tidigare framförda invändningen, att arbetsgivarna skulle
oskäligt betungas av en dylik uppgiftsskyldighet, i allt väsentligt bortfalla.

I fråga om taxeringsorganisationen har densamma från och med år 1944
blivit avsevärt utbyggd. Det finnes därför anledning förmoda, att det numera
icke av organisatoriska skäl möter något hinder att utvidga taxeringskontrollen
i det hänseende varom här är fråga. Vad särskilt angår den i ett
yttrande framförda invändningen att i städer, där sorteringsarbetet verkställes
centralt, den ifrågasatta anordningen skulle avsevärt försena sorteringsarbetet
vill jag framhålla, att det icke torde vara nödvändigt att före sorteringen
av löneuppgifterna summera sammandragen; däremot är det givetvis nödvändigt
att före sorteringen jämföra löneuppgifterna med sammandragen
och att å dessa ''pricka av’ respektive lönebelopp.

Såsom framhållits av taxeringsnämndsordförandenas riksförbund skola löneuppgifterna
efter 1943 års ändringar i taxeringsförordningen avlämnas senast
den 31 januari; och detta har haft till följd att den möjlighet som tidigare
förelegat att i viss utsträckning jämföra löneuppgifterna med vederbörande
arbetsgivares deklaration numera försvunnit. På grund härav synes
det vara mera angeläget än förut att skapa en kontrollmöjlighet av nu ifrågasatt
slag.

Å andra sidan kan det icke bortses ifrån, att vissa nackdelar äro förenade
med det nu väckta förslaget. Sålunda må framhållas, att ett dylikt sammandrag
skulle kunna komma till användning endast vid kontroll av sådana deklarationer,
som avlämnas av jordbrukare eller av rörelseidkare, vilka avfatta
deklarationsbilagan angående rörelsen å formulär nr 7 a. I fråga om rörelseidkare,
som vid fullgörandet av sin deklarationsskyldighet i stället begagna
formulär nr 8 a, skulle sammandraget icke äga någon som helst betydelse ur
kontrollsynpunkt. Härvid bör dock erinras om att arbetsgivare, som använda
deklarationsformuläret nr 7 a, mestadels torde förekomma inom den kategori
rörelseidkare, som ha högst 25 anställda. Det nu anförda torde emellertid
böra föranleda att rörelseidkare, som använda deklarationsformulär nr 8 a,
befrias från skyldighet att avlämna sammandrag över löneuppgifter, hänförliga
till rörelsen. Undantag torde jämväl böra stadgas i fråga om statliga och
kommunala myndigheter.

Vidare föreligger den nackdelen med förslaget att — även i de fall, där
en jämförelse kan ske mellan arbetsgivarens deklaration och sammandraget
över utbetalade avlöningar — det i arbetsgivarens deklaration avdragna beloppet
icke alltid exakt stämmer med slutsumman i sammandraget. Detta
kan inträffa om arbetsgivaren utbetalat ersättning för tillfälligt arbete, vilken
för en och samme arbetstagare icke uppgått till 100 kronor, eller örn
arbetsgivaren vid avlöningens utbetalande gjort avdrag för pensionering. Av -

Bevillningsutskottets betänkande nr 61.

7

drag för pensionskostnader torde dock vara ganska fåtaliga inom den grupp
arbetsgivare som i sin tjänst ha högst 25 anställda.

För egen del har jag kommit till den uppfattningen, att de fördelar, som stå
att vinna ur kontrollsynpunkt genom införandet av ett särskilt sammandrag
över utbetalade avlöningar, avsevärt överväga de därmed förknippade nackdelarna.
Jag tillstyrker därför — med nyss angivna begränsning i fråga om
vissa rörelseidkare ävensom myndigheter — det nu framförda förslaget, att
arbetsgivare med högst 25 anställda skall vara skyldig att till ledning för
taxeringen avgiva, förutom de vanliga löneuppgifterna, jämväl ett särskilt
sammandrag över utbetalade avlöningar. Det må anmärkas, att dylikt sammandrag
skall lämnas av arbetsgivaren även örn denne under året haft endast
en anställd.

I enlighet härmed torde i 33 § — såsom ett nytt sista stycke -— böra införas
en bestämmelse om att, där arbetsgivare är pliktig att avlämna uppgifter
enligt 33 § a) till ett antal av högst 25, uppgifterna skola vara åtföljda av ett
särskilt sammandrag, upptagande namnen å de personer, som avses med uppgifterna,
ävensom beträffande var och en av dem uppgift angående de åtnjutna
förmånernas belopp samt huruvida till beloppet ej angiven förmån
utgått. Vidare torde i samma paragraf böra stadgas, att skyldighet att avlämna
dylikt sammandrag icke föreligger beträffande statlig eller kommunal
myndighet, ej heller därest i uppgifterna avsedd ersättning eller pension utgått
från sådan av arbetsgivaren utövad rörelse, vars resultat i arbetsgivarens
självdeklaration redovisas å blankett avsedd för rörelse med ordnad bokföring,
som avslutats medelst vinst- och förlustkonto i huvudbok.

Formulär till sammandrag torde böra fastställas av Kungl. Maj:t. Liksom
formuläret till löneuppgift enligt 33 § a) bör ifrågavarande formulär icke
göras obligatoriskt. Formuläret torde lämpligen gestaltas som en omslagskappa
till de egentliga löneuppgifterna.

För att den åsyftade kontrollapparaten skall kunna fungera även i sådana
fall, då en eller flera av de hos en arbetsgivare anställda personerna icke skola
taxeras i samma taxeringsdistrikt som arbetsgivaren, torde i 37 § 1 mom.
taxeringsförordningen böra vidtagas den ändringen att i sådana fall, då arbetsgivaren
är skyldig att vid sina löneuppgifter foga särskilt sammandrag
enligt 33 § sista stycket, uppgifterna städse skola avlämnas till myndighet,
hos vilken arbetsgivarens allmänna självdeklaration må avlämnas.

Sedan löneuppgifterna med därtill hörande sammandrag kommit vederbörande
taxeringsnämndsordförande tillhanda, bör denne snarast möjligt jämföra
sammandraget med löneuppgifterna samt omedelbart därefter vidarebefordra
de uppgifter, som avse i andra taxeringsdistrikt bosatta personer
till taxeringsnämndsordförandena i sistnämnda distrikt. Sammandragen skola
förvaras för att så småningom insorteras i vederbörande arbetsgivares
deklaration.»

I motionen II: (324 har framhållits, att betydelsen av reformen huvudsakligen
torde begränsa sig till jordbrukarnas och de mindre företaganias dekla -

8

Bevillningsutskottets betänkande nr 61.

rationel*. Löneuppgiftema i dessa deklarationer kunde emellertid i allmänhet
lätt kontrolleras genom taxeringsnämndernas personkännedom eller genom
hänvändelse till den skattskyldige. Starka skäl talade för att den föreslagna
reformen icke komme till stånd. Bland allmänheten rådde en viss blankettleda.
Arbetsgivarna hade under de senaste åren ålagts en uppgiftsskyldighet,
som vore mycket betungande. Genom den ändring av skatteuppbörden, som
vöre avsedd att genomföras, komme denna börda att ytterligare öka. Därför
borde en utökning av blanketternas antal och uppgiftsskyldigheten icke ske
utan särskilt tvingande skäl. Med de olägenheter, som föranlett föreliggande
förslag, torde lättast gå att komma till rätta genom att beträffande arbetsgivare
med högst 25 anställda återgå till den före 1943 gällande bestämmelsen,
att löneuppgiftema skulle vara inlämnade senast den 15 februari.

Ersättning till ledamot i särskild taxeringsnämnd m. m.

I fråga om de ersättningar, som enligt taxeringsförordningen utgå till personer
vilka deltaga i taxeringsarbetet, gälla för närvarande i huvudsak följande
bestämmelser:

Enligt 145 § 8 mom. skall resekostnads- och traktamentsersättning utgå av
statsmedel till dels de personer, som jämlikt 58 § 2 mom. eller 75 g inkallats
av länsstyrelsen för meddelande av upplysningar vid förestående allmän
fastighetstaxering angående fastigheternas saluvärden å länets landsbygd
eller för överläggningar örn anvisningar m. m. för årlig inkomsttaxering, dels
de sakkunniga, som särskilt inkallats av länsstyrelsen till sammanträde enligt
59 § 1 eller 2 mom. (sammanträde för överläggningar inför landskamreraren
om tillämpning av de allmänna grunderna vid förestående allmän fastighetstaxering
resp. på landsbygden och i stad) eller som efter länsstyrelsens
medgivande inkallats till sammanträde enligt 67 § 2 mom. (sammanträde för
överläggningar inför fastighetstaxeringsnämndsordförande i stad rörande
grunder för allmän fastighetstaxering där), dels de ordförande i beredningsnämnd
och i fastighetstaxeringsnämnd på landsbygden, som på vederbörlig
kallelse inställt sig till sådant sammanträde, som omförmäles i 59 § 1 morn.,
dels de ordförande och ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd i stad, som på
vederbörlig kallelse inställt sig till sådant sammanträde, varom förmäles i
59 § 2 morn., dels ock de ordförande och ledamöter i fastighetstaxeringsnämnd
eller i taxeringsnämnd, som på vederbörlig kallelse inställt sig före
eller under fastighetsprövningsnämnds eller prövningsnämnds sammanträde
för meddelande av upplysningar. Resekostnadsersättningen skall utgå enligt
reseklass II i allmänna resereglementet. Beträffande traktamentsersättning
utgår denna i form av arvode med belopp, som för dygn, varunder sammanträde
ägt rum, utgör 12 kronor, om den ersättningsberättigade är
bosatt å sammanträdesorten, och eljest 16 kronor, samt för dygn, varunder
sammanträde ej ägt rum, motsvarar traktamentsersättning enligt traktamentsklass
D i allmänna resereglementet (12 kronor för dag och 7 kronor för natt).

Bevillningsutskottets betänkande nr 61.

9

Vidare föreskrives i 146 § 1 mom. första stycket, att av kommun valda ledamöter
i beredningsnämnd och i fastighetstaxeringsnämnd ävensom av kommun
jämlikt 8 § 3 mom. valda ledamöter i lokal taxeringsnämnd äga — därest
sådant beslutas av vederbörande kommun — att av kommunens medel åtnjuta
dels traktamentsersättning under såväl sammanträdes- som resedagar med
högst 15 kronor om dagen, dels ock, då de icke äro bosatta å förrättningsorten,
övrig resekostnadsersältning med högst vad som på grund av allmänna resereglemente!
utgår till nämndeman (efter klass II).

Enligt 146 § 1 mom. andra stycket äga de av landsting utsedda ledamöterna
i fastighetstaxeringsnämnd för sin inställelse vid nämndens sammanträden
och vid sådana sammanträden som omförmälas i 59 § 1 och 3 mom. samt
66 § 2 mom. (förberedande sammanträden för allmän fastighetstaxering på
landet inför landskamrerare eller fastighetslaxeringsnämnds ordförande) åtnjuta
ersättning av landstingets medel efter de i första stycket i samma mom.
angivna grunderna.

Jämlikt 146 § 1 mom. tredje stycket äga slutligen av landstings förvaltningsutskott
och stadsfullmäktige valda ledamöter i särskild taxeringsnämnd
att för deltagande i nämndens sammanträden åtnjuta ersättning av landstinget
respektive staden enligt de i 145 § 8 mom. angivna grunderna.

Den i 146 § 1 mom. första stycket taxeringsförordningen angivna traktamentsersättningen
fastställdes till högst 15 kronor — mot tidigare högst 10
kronor — genom förordningen den 9 mars 1945 (nr 49) angående ändrad lydelse
av 146 § 1 mom. taxeringsförordningen, vilken ändring trädde i kraft
den 1 juli 1945. Denna ändring föranleddes av två vid 1945 års riksdag
väckta motioner (I: 15 och II: 36).

I sitt i anledning av berörda motioner avgivna betänkande (nr 4) framhöll
bevillningsutskottet — samtidigt som utskottet tillstyrkte motionerna — att
denna höjning stämde mindre väl överens med det arvode, som enligt 146 §
1 mom. tredje stycket utginge för sammanträdesdagar till de av landstings
förvaltningsutskott och stadsfullmäktige valda ledamöterna i särskild taxeringsnämnd,
nämligen 12 kronor för dygn, örn sammanträdet hölles å bostadsorten,
och 16 kronor för dygn, örn sammanträdet hölles å annan ort. Ledamot
i särskild taxeringsnämnd borde givetvis icke erhålla lägre ersättning för sin
inställelse än ledamot i lokal taxeringsnämnd. Ledamöterna i särskild taxeringsnämnd
åtnjöte ersättning efter samma grunder — angivna i 145 § 8
mom. taxeringsförordningen — som de personer, vilka av länsstyrelsen inkallats
för meddelande av upplysningar eller för överläggningar rörande taxeringsarbetet.
Utskottet antoge, att denna överensstämmelse i fråga om ersättningsbeloppens
storlek fortfarande borde bibehållas. Utskottet förutsatte, att
Kungl. Majit snarast toge bestämmelserna örn ersättning till ledamöter i särskild
taxeringsnämnd liksom även till de i 145 § 8 mom. avsedda personer
under omprövning och för riksdagen framlade de förslag, som därav kunde
föranledas.

I en till finansdepartementet under hand ingiven promemoria har taxeringsintcndenfen
i Västernorrlands län framhållit, att föreskrift örn särskild

10

Bevillningsutskottets betänkande nr 61.

ersättning för närvaro vid instruktionssammanträde, som hålles av taxeringsintendent
eller taxeringsinspektör, saknades samt att det vore önskvärt, att
bestämmelserna i 145 § 8 mom. taxeringsförordningen om ersättning för inställelse
till vissa sammanträden utsträcktes att omfatta jämväl taxeringsnämndsordförandes
och kronoombuds inställelse vid dylik instruktionskurs.

Till stöd för det i propositionen framlagda förslaget, vad angår berörda ersättningar,
har departementschefen anfört följande:

»I likhet med 1945 års bevillningsutskott är jag av den uppfattningen, att
av landstings förvaltningsutskott eller stadsfullmäktige vald ledamot i särskild
taxeringsnämnd icke bör erhålla lägre ersättning för sin inställelse vid
sammanträde med taxeringsnämnden än ledamot i lokal taxeringsnämnd.

Enligt nu gällande bestämmelser utgår ersättningen till ledamöter i särskild
taxeringsnämnd efter samma grunder som ersättningen till de i 145 §
8 mom. angivna personer, vilka inkallas för meddelande av upplysningar i
taxeringsfrågor eller för att eljest deltaga i överläggningar rörande taxeringsarbetet.
Såsom bevillningsutskottet framhållit bör den sålunda föreliggande
överensstämmelsen i fråga örn ersättningsbeloppens storlek fortfarande bibehållas.

Med hänsyn härtill förordar jag, att traktamentsersättningen — från resekostnadsersättningen
bortses i detta sammanhang — till ledamöter i särskild
taxeringsnämnd ävensom till de personer, som avses i 145 § 8 morn., höjes
från 12 till 15 kronor för sammanträdesdygn, om den ersättningsberättigade
är bosatt å sammanträdesorten. Samtidigt härmed torde ersättningen per
sammanträdesdygn till den, som ej är bosatt å sammanträdesorten, böra höjas
från 16 till 19 kronor. Härigenom kommer ersättningen i sist angivna
fall att — i likhet med vad som gällde före 1942 års ändringar i allmänna
resereglemente! — i allmänhet uppgå till samma belopp som den traktamentsersättning
enligt traktamentsklass D, som utgår för dygn, varunder sammanträde
ej ägt rum.

De nu förordade ändringarna med avseende å ersättningsbeloppens storlek
föranleda ändring endast i 145 § 8 mom. taxeringsförordningen.

Beträffande härefter frågan om ersättning åt ordförande och kronoombud
i taxeringsnämnd, vilka deltaga i instruktionssammanträde, som anordnas
genom länsstyrelsens försorg, är det uppenbarligen av vikt att icke någon,
som bort deltaga i dylikt sammanträde, av kostnadsskäl avhåller sig därifrån.
För att underlätta deltagandet torde därför ersättning böra utgå även
i nu ifrågavarande fall. I enlighet härmed tillstyrker jag, att ordförande
och kronoombud i taxeringsnämnd, som på vederbörlig kallelse inställt sig
vid instruktionssammanträde, som anordnats genom länsstyrelsens försorg,
berättigas till ersättning för sitt deltagande i sammanträdet enligt de i 145 §
8 mom. angivna grunderna. En bestämmelse härom torde böra införas i sistnämnda
moment. Jag förutsätter att länsstyrelserna tillse, att dessa instruktionssammanträden,
om vilka inga bestämmelser finnas meddelade i taxeringsförfattningarna,
på lämpligt sätt begränsas och i förväg noga planläggas,
så att kostnaderna i möjligaste mån hållas nere.»

Bevillningsutskottets betänkande nr 61.

11

Till stöd för det i motionen 11:625 framställda yrkandet har motionären
anfört bland annat följande. I praktiken hade det visat sig, att det bruste i
det nödvändiga sambandet mellan de särskilda och de lokala taxeringsnämnderna.
Detta hade utan tvivel medfört, att taxeringarna av bolag i vissa fall
blivit icke fullt tillfredsställande. För att råda bot mot denna olägenhet borde
i taxeringsförordningen inryckas en bestämmelse örn att de särskilda taxeringsnämnderna
skulle för yttrande remittera taxeringsärendena till de lokala
taxeringsnämnder, inom vilkas distrikt den juridiska personen hade sin hemort.
Detta skulle givetvis ske, innan taxeringen fastställdes. Därigenom skulle
hänsyn till de lokala förhållandena kunna tagas och resultatet av taxeringen
i mångå fall bliva rikligare än nu.

Utskottets yttrande.

I den föreliggande propositionen föreslås införande av skyldighet för arbetsgivare
att till ledning vid taxeringen avlämna särskilt sammandrag över
av honom utbetalade avlöningar. Från sådan skyldighet undantages dock —
förutom statlig och kommunal myndighet — annan arbetsgivare, om antalet
avlämnade löneuppgifter överstiger 25 eller örn i uppgifterna avsedd ersättning
eller pension utgått från sådan av arbetsgivaren utövad rörelse, vars resultat
i arbetsgivarens självdeklaration redovisas å blankett avsedd för rörelse
med ordnad bokföring, som avslutats medelst vinst- och förlustkonto i
huvudbok.

I motionen II: 624 erinras örn att löneuppgifter enligt tidigare gällande bestämmelser
skulle avlämnas senast den 15 februari under taxeringsåret men
att tidpunkten för löneuppgiftemas avlämnande år 1943 ändrades till senast
den 31 januari under taxeringsåret. Motionärerna hemställa om en återgång
till de förut gällande bestämmelserna i så måtto, att löneuppgifter från arbetsgivare
med högst 25 anställda skola avlämnas senast den 15 februari under
taxeringsåret.

Med anledning av det i berörda motion framställda yrkandet får utskottet
framhålla, att ett av de främsta skälen för den år 1943 i ifrågavarande hänseende
vidtagna författningsändringen var den omständigheten, att därigenom
löntagare kunde förväntas tidigare än förut skett erhålla uppgift från
vederbörande arbetsgivare å under beskattningsåret åtnjutna lönebelopp, vilken
uppgift i ett stort antal fall torde ur kontrollsynpunkt vara behövlig vid
deklarationens upprättande. Vid bifall lill motionen skulle denna för löntagarna
betydelsefulla kontrollmöjlighet i stor utsträckning försvinna, liksom
även möjligheten för många löntagare att i god tid fullgöra sin deklarationsplikt.
Att såsom i motionen avsetts löneuppgifter från arbetsgivare nied högst
25 anställda skulle avlämnas lill taxeringsmyndigheter vid annan tidpunkt
än som vore fallet beträffande löneuppgifter från andra arbetsgivare torde ej
heller kunna ifrågakomma. Utskottet avstyrker fördenskull bifall till det i
motionen 11:624 framställda yrkandet.

12

Bevillningsutskottets betänkande nr 61.

Vad angår det i propositionen i nu ifrågavarande hänseende framlagda förslaget
får utskottet anföra, att den ifrågasatta skyldigheten för vissa arbetsgivare
att till ledning vid taxeringen avlämna ett sammandrag över utbetalade
avlöningar visserligen torde komma att förorsaka dessa arbetsgivare
visst merarbete. Detta merarbete synes emellertid icke vara av mera betydande
omfattning. Då införandet av sådan skyldighet torde kunna antagas bliva
till fördel för taxeringsarbetet, tillstyrker utskottet bifall till propositionen i
denna del.

I propositionen har vidare föreslagits införande av bestämmelser innefattande
höjning av ersättningen till vissa taxeringsnämndsledamöter vid inställelse
till sammanträden i och för taxeringsarbetet. Mot vad sålunda föreslagits
har utskottet intet att erinra.

Slutligen har i motionen 11:625 hemställts, att i taxeringsförordningen
måtte intagas en bestämmelse om att de särskilda taxeringsnämnderna, vilka
handlägga aktiebolags m. fl. juridiska personers taxering, skola för yttrande
remittera taxeringsärendena till de lokala taxeringsnämnder, inom vilkas
distrikt de juridiska personerna ha sin hemort. I anledning härav får utskottet
till en början påpeka, att det i motionen behandlade spörsmålet avser ett
ämne, som icke berörts i den föreliggande propositionen. Vad angår själva
sakfrågan vill utskottet erinra örn att i 78 § sista stycket taxeringsförordningen
finnes ett stadgande, enligt vilket det åligger ordförande i lokal taxeringsnämnd
att på begäran av ordförande i särskild taxeringsnämnd lämna de
upplysningar till ledning för taxeringen i sistberörda nämnd, som finnas erforderliga
och som av ordföranden i den lokala nämnden kunna lämnas.
Detta stadgande synes utskottet vara tillfyllest. Någon ändring av denna bestämmelse
i syfte att ordföranden i den särskilda nämnden skall vara skyldig
inhämta yttrande från ordföranden i den lokala nämnden kan utskottet
icke förorda. På grund härav avstyrker utskottet bifall till motionen.

Utskottets hemställan.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition nr 339 och med avslag å motionen II: 624
av herr Onsjö m. fl., antaga det vid propositionen fogade förslaget
till förordning örn ändring i taxeringsförordningen den
28 september 1928 (nr 379), samt

2) att motionen II: 625 av herr Pettersson i Dahl icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 17 november 1945.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

13

Bevillningsutskottets betänkande nr 61.

Närvarande:

från första kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson*, Wahlmark*, Axel Ivar
Anderson, Sjödahl, Velander, Franzon, Robert Berg*, Ramberg och Näsgård, samt

från andra kammaren: herrar Hagberg i Malmö*, Hammarlund*, Olsson i Gävle,
Orgard, Falk, Henriksson, Fröderberg*, Vigelsbo, Bladh och Forsberg*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.