Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

1

Nr 302.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående inköp av tackjärn;
given Stockholms slott den 11 november 19M.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över follthushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Axel Gjöres.

Utdrag av protokollet över folkhushållningsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet d Stockholms slott
den 17 november 19AU.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Quensel, Bergquist, Bagge,
Domö, Gjörf.s, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen
anför chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet Gjöres.

Jag hemställer att till behandling få upplaga frågan örn finansiering av
vissa av Kungl. Majit beslutade inköp för kronans räkning av tackjärn.

Bihang till riksdagens protokoll t9ii. 1 samt. Nr 302.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

På grund av den utomordentligt viktiga ställning, som järnet intager inom
flertalet produktionsområden, har frågan om landets järnförsörjning i olika
sammanhang varit föremål för uppmärksamhet. Vid de överväganden som
förekommit har det framstått såsom angeläget icke blott att tillse, att den
aktuella efterfrågan på järn i möjligaste mån kunde tillgodoses utan även
att ett beredskapslager för framtida behov kunde uppläggas. Ett dylikt lager
har ansetts önskvärt för att kunna möta dels den försämring i järnförsörjningen
under ett slutskede av kriget, varmed man på grund av minskad eller
utebliven import av järn och av fossila bränslen för framställning av inhemskt
järn hade anledning räkna, dels ock den avsevärt ökade efterfrågan
på järn, som kunde antagas uppkomma under en övergångstid efter krigets
avslutande.

Under hösten 1943 var tillgången på träkol tämligen riklig. Med anledning
härav övervägdes vissa åtgärder i syfte att få till stånd en ökad produktion
av träkolstackjärn. Av olika skäl ansågos emellertid dylika åtgärder
icke då böra vidtagas. Beräkningar rörande järnförsörjningen under
år 1944, vilka verkställdes i början av året, gåvo sedermera vid handen, att
en viss lättnad i fråga örn järnförsörjningen var att emotse. Det befanns då
lämpligt att ett visst lager av armeringsjärn inköptes genom statens reservförrådsnämnd
för framtida behov. Sålunda uppdrog Kungl. Majit genom
beslut den 4 februari 1944 åt nämnden att inköpa dylikt järn intill ett belopp
av 10 000 000 kronor. Kostnaderna härför äro på sätt framgår av Kungl.
Majits proposition nr 163/1944 avsedda att bestridas av det anslag å
25 000 000 kronor till Förlagskapital för inköp av förnödenheter m. m.,
som riksdagen anvisade å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1943/44.

Vidare ifrågasattes under hand hos industrikommissionen, huruvida icke
tidpunkten vore lämplig för vidtagande av åtgärder i syfte att få till stånd
ett beredskapslager jämväl av tackjärn. Denna fråga har sedermera prövats
av industrikommissionen, varjämte även kommissionen för ekonomisk
efterkrigsplanering ägnat frågan särskild uppmärksamhet. Såsom en följd
av sina överväganden har industrikommissionen vid olika tillfällen inkommit
till Kungl. Majit med framställningar i ämnet. En redogörelse
för desamma och de av Kungl. Majit i anledning därav fattade besluten
torde i detta sammanhang böra lämnas riksdagen.

I skrivelse den 7 juni 1944 erinrade statens industrikommission om att
de träkol, som skulle förbrukas under år 1945, normalt borde börja kontrakteras
från och med våren 1944 för att bereda träkolsproducenterna tillfälle
att i tid planlägga och verkställa avverkningen av erforderlig kolved.
Gjorda undersökningar hade emellertid givit vid handen, att träkolshyttorna
dittills varit återhållsamma i fråga om köp av träkol. Det anmälda köpebehovet
hade sålunda i jämförelse med motsvarande tid föregående år visat
sig avsevärt mindre. Detta berodde enligt industrikommissionen bland annat
därpå, att företagen kände sig osäkra rörande framtidsutsikterna både vad

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

3

beträffade avsättningsmöjligheterna och priset på tackjärn. Träkolen inginge
med över hälften av totalbeloppet i träkolstackjärnets tillverkningskalkyl.
Köpen av träkol, som till mycket stor del måste ske åtminstone ett
år innan motsvarande tackjärn hunne tillverkas och levereras, representerade
därför en mycket tyngande finansiell belastning på företagen och förhållandevis
särskilt utpräglat på de fristående hyttorna. Vad priset beträffade
torde därjämte vissa mindre gynnsamt situerade företag betrakta de av
statens priskontrollnämnd fastställda tackjärnspriserna på den inhemska
marknaden såsom mindre tillfredsställande samtidigt som utsikterna att
kunna på export avsätta nämnvärda kvantiteter tackjärn till ett högre pris
ansåges små. Till en begränsning av träkolsinköpen hade även bidragit, att
ett tackjärnsöverskott förelåge på den svenska marknaden, vilket ej omedelbart
kunde absorberas. Överskottet vore emellertid i förhållande till den
totala tackjärnsförbrukningen rätt obetydligt och kunde lätt förbytas i ett
underskott, därest tackjärnsförsörjningen för år 1945 icke planlades i tid.
Det vore därför enligt industrikommissionens mening nödvändigt att åtgärder
snarast vidtoges med syfte att stödja produktionen av träkolstackjärn
år 1945.

Såsom en första åtgärd i angivna syfte föreslog kommissionen, att genom
statens försorg uppköptes och lagrades dels det överskott av träkolstackjärn,
som kunde framkomma hos de fristående träkolshyttorna, och dels
överskottet hos de koks- och elektrohyttor, som icke tillhörde stålverk. För
att uppnå avsedd effekt med dessa stödköp skulle enligt kommissionens förslag
därjämte utfästelse givas finn statens sida, att utförsäljning av de statliga
lagren av träkolstackjärn icke skedde vid en tidpunkt, då marknaden
för träkolstackjärn vore svag.

Såsom en andra åtgärd föreslog kommissionen vidare, att vissa statliga
garantier lämnades för avsättning av det tackjärn, som tillverkades med
användning av träkol, inköpt under 1944 års träkoissäsong. Garantien skulle
emellertid tills vidare endast avse de fristående träkolshyttorna, då det borde
ligga i stålverkens eget intresse att i rimlig utsträckning säkerställa sin egen
tackjärnstillverkning. Den statliga garantien för säkerställandet av en framställning
av träkolstackjärn av önskad omfattning skulle innefattas i avtal,
som skulle träffas med vederbörande företag, avseende åtagande från dessas
sida av köp respektive tillverkning av vissa bestämda kvantiteter träkol
före viss tidpunkt. Den statliga avsättningsgarantien för motsvarande kvantiteter
tackjärn skulle enligt avtalet hänföras till ett grundpris vid hyttorna
av 225 kronor per ton tackjärn av martinkvalitet, d. v. s. ett pris som nied
17 kronor 50 öre understege det pris av 242 kronor 50 öre per ton, som godkänts
av priskontrollnämnden såsom tillverkningspris. I avtalet skulle vidare
intagas en förklaring, att staten icke hade för avsikt att vid sådan tidpunkt,
då orderbrist förelåge, som förorsakade inställande av driften vid
tackjärnshyttorna, disponera över de statliga lagren av träkolstackjärn.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

Genom beslut den 9 juni 1944 fann Kungl. Majit gott att dels uppdraga
åt statens reservförrådsnämnd att under år 1944 i samråd med industrikommissionen
inköpa intill 35 000 ton koks-, elektra- och träkolstackjärn
av årets svenska tillverkning, dels ock bemyndiga industrikommissionen att,
i huvudsaklig överensstämmelse med ett vid kommissionens skrivelse fogat
förslag till avtal, för Kungl. Majit och kronan med tio särskilda företag
träffa avtal, varigenom företagen åtoge sig att inköpa träkol, avsett för
framställning av tackjärn. Den kvantitet träkol, varom här var fråga, motsvarade
en tackjärnskvantitet av 80 000 å 85 000 ton.

Med skrivelse den 20 juni 1944 överlämnade kommissionen för ekonomisk
efterkrigsplanering till industrikommissionen för kännedom och för vidtagande
av de åtgärder, som kunde befinnas lämpliga, en promemoria angående
möjligheterna att i beredskapssyfte utöka landets tackjärnsproduktion.
I promemorian framhölls huvudsakligen, hurusom det — med hänsyn
till de anspråk, som under omställningsperioden efter krigets slut komme
att ställas på landets tillgångar av järn och stål, samt till risken för en otillräcklig
import av handelsjärn och fossilt bränsle — vore angeläget att få
till stånd en utökad tillverkning av träkolstackjärn för lagringsändamål.
Enligt promemorian skulle en sådan utökad tackjärnstillverkning vara möjlig
under år 1945, enär utsikterna att anskaffa den för denna tillverkning
erforderliga kvantiteten träkol vore förhållandevis goda, medan däremot
möjligheterna för en utökad tackjärnstillverkning för tiden efter år 1945 bedömdes
vara mera ovissa med hänsyn till triikolsförsörjningen. En förutsättning
för att tillräckliga träkolskvantiteter för 1945 års tackjärnstillverkning
skulle kunna framkomma vore dock, att avverkningarna av kolved
snarast igångsattes.

I skrivelse den 26 juli 1944 meddelade industrikommissionen, att kommissionen
i anledning av förutnämnda promemoria låtit verkställa en undersökning
rörande landets behov av tackjärn under år 1945 vid olika produktionsbetingelser
och de förändringar i lagren av tackjärn, vilka kunde förväntas
uppstå under olika förhållanden. Resultaten av undersökningen finnas
innefattade i en promemoria. På grund av innehållet i densamma torde
någon närmare redogörelse därför icke böra intagas i statsrådsprotokollet,
utan riksdagens vederbörande utskott torde böra erhålla del av innehållet
genom handlingarna i förevarande ärende, vilka komma att tillhandahållas
utskottet.

Med anledning av efterkrigsplaneringskommissionens skrivelse ävensom
industrikommissionens utredning i ämnet föreslog industrikommissionen,
att slaten såsom en beredskapsåtgärd för tackjärnsförsörjningen efter år
1945 och i syfte att stimulera till ökad produktion av träkolstackjärn under
år 1944, i den mån så befunnes möjligt, dels ytterligare inköpte träkolstackjärn
av det överskott, som beräknades för innevarande år, dels ock redan
nu gjorde begränsade inköp av det tillskott av sådant tackjärn, som under

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

år 1945 kunde framkomma utöver de kvantiteter, som avsåges för hyttornas
eget behov, för leverans i enlighet med garantiavtalen och för avsalu. Priset
å det sålunda av staten inköpta tackjärnet skulle vara högst det nu gällande,
eller 242 kronor 50 öre per ton för martintackjärn med visst pristillägg för
gjuterikvalitet. Såsom särskilt villkor för inköp av 1945 ars produktion
skulle vidare gälla, att de berörda hyttorna, i likhet med vad fallet vore enligt
garantiavtalen, åtoge sig att före viss tidpunkt inköpa eller tillverka den
för tackjärnets tillverkning erforderliga kvantiteten träkol.

Genom beslut den 28 juli 1944 uppdrog Kungl. Majit åt reservförrådsnämnden
att, i samråd med industrikommissionen och i huvudsaklig överensstämmelse
med i kommissionens förenämnda skrivelse angivna riktlinjer,
under år 1944 inköpa dels intill 15 000 ton träkolstackjärn av 1944 års tillverkning
utöver de kvantiteter, som kunde komma att inköpas jämlikt
Kungl. Majits omförmälda beslut av den 9 juni 1944, dels ock intill 40 000
ton sådant tackjärn av den del av 1945 års produktion därav, som icke
vore avsedd för tillgodoseende av träkolshyttornas egna behov, för leverans
enligt förenämnda mellan Kungl. Majit och kronan och vissa producenter
av tackjärn träffade avtal eller för avsalu.

I skrivelse den 11 oktober 1944 meddelade industrikommissiaien, att
senare undersökningar givit vid handen, att man möjligen kunde räkna med
vissa överskottskvantiteter av träkolstackjärn utöver vad som tidigare uppskattats.
Därjämte hade från visst företag ställts i utsikt tillverkning under
återstoden av innevarande år och under första kvartalet 1945 av viss kvantitet
träkolstackjärn, som icke inginge i tidigare beräkningar.

Vad anginge behovet av ytterligare lagring av tackjärn för säkerställande
av försörjningen år 1945 och liden därefter hänvisade kommissionen till sin
skrivelse den 26 juli 1944. Kommissionen meddelade därjämte, att kommissionen
i samråd med kommissionen för ekonomisk efterkrigsplancring
och med jernkontoret igångsatt en undersökning rörande möjligheterna atl
öka tillverkningen av valsade järn- och stålprodukter utöver nuvarande
nivå. Vissa tekniska förutsättningar härför förefunnes. 1 den mån en ökning
av vals järnstillverkningen kunde genomföras måste som råvara härför tänkas
uteslutande tackjärn, då en ökning av tillgången på smidesjärnskrot
icke kunde påräknas. Tackjärnsförbrukningen år 1915 bleve på grund härav
eventuellt större än tidigare beräknats.

Med anledning av industrikommissionens skrivelse bemyndigade Kungl.
Majit den 20 oktober 1944 reservförrådsnämnden att i samråd med industrikommissionen
inköpa — utöver de kvantiteter, som reservförrådsnämnden
jämlikt av Kungl. Majit tidigare meddelade uppdrag inköpt eller Romme atl
inköpa — intill 20 000 ton träkolstackjärn av den inhemska tillverkningen
under återstoden av innevarande år och under första kvartalet 1945.

Sedan industrikommissionen i skrivelse den 25 oktober 1914 slutligen
meddelat, alt del torde bliva möjligt all inköpa vissa kvantiteter träkols -

6

Kungl. Maj-.ts proposition nr 302.

tackjärn utöver de 40 000 ton dylikt järn av 1945 års produktion, varom
reservförrådsnämnden erhållit inköpsuppdrag, uppdrog Kungl. Majit genom
beslut den 27 oktober 1944 åt reservförrådsnämnden att på motsvarande
villkor, som gällde för angivna kvantitet örn 40 000 ton tackjärn, inköpa
ytterligare intill 50 000 ton dylikt järn av 1945 års produktion.

°<!Plhej™nnts~ Av den ämnade redogörelsen framgår, att Kungl. Majit genom olika beslut
uppdragit åt reservförrådsnämnden att för statens räkning inköpa och
upplagra tackjärn intill en sammanlagd kvantitet av 160 000 ton. Kostnaderna
härför kunna beräknas till inemot 40 000 000 kronor. Av detta belopp
torde omkring 30 000 000 kronor belöpa på innevarande budgetår. Med
hänsyn till syftet med ifrågavarande lagring synas dessa kostnader lämpligen
böra bestridas från det å allmän förskottsstat I för budgetåret 1944/45
uppförda anslaget å 100 000 000 kronor till Åtgärder för ekonomisk efterkrigsberedskap.
Detta anslag är avsett för sådana angelägna beredskapsuPPgifter,
för vilka särskilda anslag ej beräknats på den allmänna beredskapsstaten,
i första hand åtgärder för att förbättra landets försörjning med
vissa varor, som äro väsentliga för produktionens fortgång men på vilka
tillgången fortsättningsvis kan befaras bliva otillräcklig. För disposition av
anslaget under tid då riksdagen är samlad till session förutsättes emellertid,
att riksdagens medgivande inhämtas i enlighet nied den praxis, som utbildats
beträffande större civila utgifter på försvarsberedskapsstaten.

Vad angår kostnaderna för de kvantiteter träkolstackjärn, vilka kronan
enligt förenämnda avtal med vissa företag örn inköp respektive tillverkning
av träkol för framställning av tackjärn kan bliva skyldig att inköpa på
grund av avsättningsgarantien, förutsätter jag, att jämväl dessa kostnader
i den mån de belöpa på detta budgetår må få finansieras genom anlitande
av anslaget till Åtgärder för ekonomisk efterkrigsberedskap.

Därest jämväl å allmän beredskapsstat för nästa budgetår anslag kommer
att upptagas för ekonomisk efterkrigsberedskap har jag för avsikt att framdeles
göra hemställan om att de å budgetåret 1945/46 belöpande kostnaderna
för tackjärnsinköp finansieras genom anlitande av sådant anslag. För det
fall att dylikt anslag icke står till förfogande, torde särskilda medel för
ändamålet framdeles få äskas av riksdagen.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen medgiva

att det å allmän förskottsstat I för budgetåret 1944/45
uppförda anslaget till Åtgärder för ekonomisk efterkrigsberedskap
må i enlighet med det föregående disponeras för
bestridande av kostnader för inköp av tackjärn.

Kungl. Maj:ts proposition nr 302.

7

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit
Konungen, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
;

Ur protokollet:

Sven Persson.