Kungl. Maj.ts proposition nr 301.
1
Nr 301.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
angående ändrad lydelse av 20 § 1—3 mom. förordningen
den 15 juni 1934 (nr 264) örn erkända arbetslöshetskassor,
m. m.; given Stockholms slott den 10
november 1944.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden
för denna dag vill Kungl. Maj:t härmed föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till
1) förordning angående ändrad lydelse av 20 § 1—3 mom. förordningen
den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor,
2) förordning angående beloppet av barntillägg och hustrutillägg enligt
förordningen om erkända arbetslöshetskassor, samt
3) förordning om kristillägg å daghjälp från erkända arbetslöshetskassor.
GUSTAF.
Tage Erlander.
Bihang till riksdagens protokoll Idit. 1 sami. Nr 301.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 301.
Förslag
till
Förordning
angående ändrad lydelse av 20 § 1—3 mora. förordningen den 15 juni
1934 (nr 264) örn erkända arbetslöshetskassor.
Härigenom förordnas, att 20 § 1—3 mom. förordningen den 15 juni 1934
om erkända arbetslöshetskassor1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
20 §.
1 mom. Såsom daghjälp må ej utgivas mer än som svarar mot, för medlem
som är familjeförsörjare fyra femtedelar och för annan medlem tre femtedelar
av den i orten vanliga arbetsförtjänsten för arbetsdag för arbetare inom
samma yrke och av samma arbetsförmåga som den arbetslöse; och må vad
sålunda utgår icke i något fall överstiga sju kronor om dagen.
Daghjälp skall---lämnat medgivande.
Såsom familjeförsörjare---eller adoptant.
2 mom. Beträffande barntilläggs----särskilt stadgas.
I daghjälp, barntillägg och hustrutillägg må icke tillhopa utbetalas högre
belopp för dag än som svarar mot fyra femtedelar av den i 1 mom. första
stycket angivna arbetsförtjänsten; dock att i fall, då antalet barn, för vilka
barntillägg enligt 17 § 2 mom. skola utgå, överstiger två, det sammanlagda
understödsbeloppet må uppgå till högst nio tiondelar av sagda arbetsförtjänst.
Måste understödet på grund härav minskas, skall först hustrutillägget samt
därefter, om det erfordras, jämväl bamtillägget nedsättas eller helt innehållas.
Barntillägg och hustrutillägg må utgå, även om summan av daghjälp
och tillägg överstiger sju kronor om dagen.
3 mom. Är medlem i erkänd arbetslöshetskassa i anledning av arbetslöshet
lagligen berättigad till regelbundet utgående understöd av annan beskaffenhet
än fattigvård, må daghjälp, barntillägg och hustrutillägg till honom
utgivas allenast i den mån understödet icke uppgår till den andel av arbetsförtjänsten,
varom i 1 och 2 mom. sägs.
Kassa äger---tillförsäkrade daghjälpen.
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1945.
1 Senaste lydelse se SFS 1941: 494.
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
3
Förslag
till
Förordning
angående beloppet av barntillägg och hustrutillägg enligt förordningen
om erkända arbetslöshetskassor.
Härigenom förordnas som följer.
Barntillägg enligt förordningen om erkända arbetslöshetskassor utgör en
krona om dagen för varje barn, för vilket sådant tillägg skall utgå enligt
17 § 2 mom. nämnda förordning. Hustrutillägg, varom i samma moment
förmäles, utgör en krona 25 öre om dagen.
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1945, från och med vilken
dag förordningen den 28 juni 1941 (nr 496) angående beloppet av bamtilllägg
och hustrutillägg enligt förordningen om erkända arbetslöshetskassor
skall upphöra att gälla.
Förslag
till
Förordning
om kristillägg å daghjälp från erkända arbetslöshetskassor.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Å daghjälp, som utgives från erkänd arbetslöshetskassa, skall utgå kristillägg
med 75 öre för varje dag, för vilken daghjälp erhållés; dock att det
sammanlagda beloppet av daghjälp och kristillägg icke må överstiga sju kronor
örn dagen.
2 §\
Vad i 20 § 1—3 mom. förordningen om erkända arbetslöshetskassor stadgas
därom, att daghjälp jämte i förekommande fall därå utgående hustrutillägg
och barntillägg icke må utgivas till högre belopp än som svarar mot
viss del av i nämnda moment angiven arbetsförtjänst, skall äga tillämpning
jämväl å kristillägg. Måste understöd på grund härav minskas, skall kristillägget
nedsättas eller innehållas före annat tillägg.
3 §.
Kristillägg utbetalas i samband med övriga från erkänd arbetslöshetskassa
utgående förmåner.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
4 §.
Statsbidrag till kristillägg utgår med tilläggets hela belopp. Sådant bidrag
skall sökas och utbetalas i den ordning, som föreskrives i förordningen örn
statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.
Denna förordning träder i kraft den 1 mars 1945 och gäller till och med
den 30 juni 1946.
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
5
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 november
19AA.
Närvarande:
Statsministern Hansson, statsråden Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller,
Sköld, Quensel, Bergquist, Bagge, Domö, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad,
Ohlin, Erlander, Danielson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler statsrådet
Erlander fråga om vissa ändringar i gällande bestämmelser örn arbetslöshetsförsäkring.
Gällande förhållanden.
Förordningen örn erkända arbetslöshetskassor antogs vid 1934 års riksdag
samt utfärdades den 15 juni 1934 (nr 264). Ändringar i densamma ha senare
vidtagits genom förordningar den 22 maj 1936 (nr 151), den 21 maj 1937
(nr 227), den 24 mars 1938 (nr 99), den 29 juni 1941 (nr 494), den 21 april
1943 (nr 185) samt den 30 juni 1944 (nr 405).
I detta sammanhang skall redogörelse lämnas endast för de huvudsakliga
bestämmelserna i förordningen om olika former av understöd och dessas
belopp ävensom om villkoren för understödens utgivande. I sistnämnda hänseende
bortses emellertid från sådana allmänna villkor, som hänföra sig till
vederbörandes ålder, arbetsförmåga och arbetsvillighet.
De olika formerna av understöd från erkänd arbetslöshetskassa regleras i
17 § 1 mom. förordningen. Enligt här given föreskrift skall erkänd arbetslöshetskassa
utgiva understöd dels i form av ett för dag beräknat belopp, benämnt
daghjälp, dels ock i form av ett för barn utgående tillägg till daghjälp,
benämnt barntillägg. Därjämte må understöd utgivas, dels i form av ett för
hustru utgående tillägg till daghjälp, benämnt hustrutillägg, dels ock såsom
hjälp till täckande av rese- och flyttningskostnader för tillträdande av arbete
å annan ort. I annan form må understöd icke utgivas av erkänd arbetslöshetskassa.
— Barntillägg utgår till försäkrad, som har barn eller adoptivbarn
under 16 år, vilket är kyrkoskrivet hos honom eller beträffande vilket
eljest styrkes, att den försäkrade fullgör honom åliggande underhållsskyldighet.
Efter samma grunder skall barntillägg utgivas till gift försäkrad för
andra makens barn i tidigare gifte eller utom äktenskap. I intet fall må
dock barntillägg för ett och samma barn utgå lill mera än en person. Äro
flera personer berättigade till barntillägg för samma barn, skall tillägget utgå
till fadern, om han är en av de berättigade, samt eljest till modern. Hustru
-
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 301.
tillägg utgår till försäkrad för äkta maka eller för frånskild hustru, beträffande
vilken styrkes, att den försäkrade fullgör honom åliggande underhållsskyldighet.
Hustrutillägg skall dock icke utgå, där makan eller den frånskilda
hustrun har förvärvsarbete motsvarande tre dagar eller därutöver i
veckan eller själv uppbär daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa (17 § 2
mom.).
Som daghjälp må ej utgivas mer än som svarar mot, för medlem som
är familjeförsörjare fyra femtedelar och för annan medlem tre femtedelar
av den i orten vanliga arbetsförtjänsten för arbetsdag för arbetare inom samma
yrke och av samma arbetsförmåga som den arbetslöse. Vad sålunda utgår
må icke i något fall överstiga sex kronor om dagen. Daghjälp skall utgöra
minst två kronor; dock att daghjälp i vissa angivna undantagsfall må
utgå med lägre belopp (20 § 1 morn.). Beträffande barntilläggs och hustrutilläggs
belopp skall gälla vad därom särskilt stadgas (20 § 2 mom. första
stycket). I daghjälp, barntillägg och hustrutillägg må icke tillhopa utbetalas
högre belopp för dag än som svarar mot fyra femtedelar av den i 20 § 1 mom.
angivna arbetsförtjänsten. Måste understödet på grund härav minskas, skall
först hustrutillägget samt därefter, om det erfordras, jämväl barntillägget
nedsättas eller helt innehållas. Barntillägg och hustrutillägg må utgå, även om
summan av daghjälp och tillägg överstiger sex kronor örn dagen (20 § 2 mom.
andra stycket). Är medlem i erkänd arbetslöshetskassa i anledning av arbetslöshet
lagligen berättigad till regelbundet utgående understöd av annan beskaffenhet
än fattigvård, må daghjälp, barntillägg och hustrutillägg till honom
utgivas allenast i den mån understödet icke uppgår till den andel av
arbetsförtjänsten — fyra femtedelar respektive tre femtedelar — som nyss
nämnts (20 § 3 mom. första stycket). Kassa äger i sina stadgar föreskriva,
att till medlem, vilken uppbär understöd, som i 20 § 3 mom. första stycket
sägs, må utgå daghjälp allenast i den mån understödet icke uppgår till
den medlemmen eljest tillförsäkrade daghjälpen (20 § 3 mom. andra stycket).
Enligt förordningen den 28 juni 1941 (nr 496), angående beloppet av barntillägg
och hustrutillägg enligt förordningen om erkända arbetslöshetskassor
utgör barntillägg 60 öre örn dagen för varje barn, för vilket sådant tillägg
skall utgå, samt hustrutillägg en krona örn dagen.
Bestämmelser om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor äro givna i
förordningen den 15 juni 1934 (nr 265), vilken ändrats genom förordningarna
den 21 maj 1937 (nr 228) den 28 juni 1941 (nr 495) och den 21 april 1943
(nr 186). Enligt 1 § denna förordning utgår statsbidrag till erkänd arbetslöshetskassa
bland annat i form av daghjälp sbidrag, barntilläggsbidrag och,
där kassa beslutat att hustrutillägg skall utgå, av hustrutilläggsbidrag. Jämlikt
2 § utgår daghjälpsbidraget för kalenderår med viss procentuell andel av
kassans sammanlagda kostnader för understöd vid arbetslöshet under tid av
året, då antagande till erkänd arbetslöshetskassa varit gällande. Procenttalet
bestämmes därvid i förhållande till antalet understödda dagar per medlem
i överensstämmelse med en vid förordningen fogad tabell. Barntilläggsbidrag
och hustrutilläggsbidrag utgå för kalenderår med belopp, motsvarande 75
Kungl. Maj.ts proposition nr 301. 7
procent av kassans sammanlagda utgifter för barntillägg och hustrutillägg
under året.
Enligt av socialstyrelsen lämnade uppgifter var antalet medlemmar i erkända
arbetslöshetskassor den 30 juni 1944 737 156. Kassamedlemmarnas
fördelning samma dag efter tillförsäkrade daghjälpsbelopp åskådliggöres i
följande sammanställning:
Daghjälpsbelopp, kronor |
Antal medlemmar |
Procent |
1:25-2:00 ...........’......... |
.................. 97 023 |
13.2 |
2:25-3:00 .................... |
.................. 121164 |
16.4 |
3:25—4:00 .................... |
.................. 152 031 |
20.6 |
4:25-5:00 .................... |
.................. 307 397 |
41.7 |
5:50-6:00 .................... |
.................. 59 541 |
8.1 |
787156 |
100.0 |
Genomsnittssiffran för daghjälpen håller sig för närvarande vid omkring 4
kronor 20 öre.
Samtliga kassor utom en betala stadgeenligt hustrutillägg.
Beträffande hjälpverksamheten vid oförvållad arbetslöshet finnas bestämmelser
dels i lagen den 30 juni 1944 (nr 475) om arbet slö shet snämnd och
kungörelsen samma dag (nr 476) med tillämpningsföreskrifter till nämnda
lag, dels ock i kungörelsen den 30 juni 1934 (nr 434) angående statlig och
statsunderstödd hjälpverksamhet vid arbetslöshet, ändrad i vissa delar genom
kungörelserna den 28 juni 1935 (nr 426), den 30 juni 1936 (nr 464) samt den
30 juni 1937 (nr 545), varjämte vissa paragrafer upphävts genom nyssnämnda
kungörelse den 30 juni 1944.
Enligt lagen om arbetslöshetsnämnd äger Konungen förordna, att inom
kommun skall finnas arbetslöshetsnämnd för handhavande av lokala åtgärder
i fråga om statlig och statsunderstödd hjälpverksamhet vid oförvållad arbetslöshet,
ävensom att för ändamålet skall tillsättas särskild sådan nämnd. Närmare
bestämmelser örn nämndernas verksamhet och sammansättning finnas i
den samma dag utfärdade kungörelsen. Tidigare fullgjordes motsvarande
uppgifter enligt 1934 års hjälpkungörelse av kommunernas arbetslöshetskommittéer.
1934 års hjälpkungörelse upptager i 4 kap. bestämmelser örn kommunernas
kontantunderstödsverksamhet, som äger rum dels i form av dagunderstöd, dels
i form av hyreshjälp. Genom särskilda beslut av Kungl. Maj:t ha dock dessa
bestämmelser, i vad angår understödens belopp och grunderna för statsbidrag,
åtminstone temporärt satts ur kraft. Genom beslut den 6 december 1940
bär Kungl. Majit bemyndigat statens arbetsmarknadskommission alt tills
vidare försöksvis genomföra ändringar i fråga örn då gällande grunder för
kommunernas understödsverksamliet. Ytterligare ändringar ha sedermera
skett genom särskilda enligt Kungl. Majlis bemyndigande av arbetsmarknadskommissionen
meddelade beslut.
För dagunderstöden gälla för närvarande de maximibelopp, som framgå av
närslutna tabell (Bilaga A).
Att märka är, att dagunderstöd utgår efter beliovsprövning och att antalet
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
»understödsrum», som disponeras av viss kommun, icke är obegränsat utan
fastställes av arbetsmarknadskommissionen.
För hyreshjälpen gälla särskilda maximibelopp, olika för ensamstående och
familjeförsörjare. Envar av de ortsgrupper, som tillkommit jämlikt lagen örn
folkpensionering, är här indelad i klasser med skilda maximibelopp för månad,
växlande för ensamstående mellan 10 kronor och 45 kronor samt för
familjeförsörjare mellan 20 kronor och 90 kronor. Antalet klasser är i ortsgrupp
1 fyra, varvid dock ingen hyreshjälp förutsättes skola utgå i den lägsta
klassen, samt i vardera av ortsgrupperna 2 och 3 fem. Hyreshjälp tilldelas
endast i särskilt ömmande fall.
Det totala understödet, varmed förslås summan av dagunderstöd och hyreshjälp,
må ej uppgå till den i orten gängse lönen för icke kvalificerad arbetskraft,
ej heller till de inkomster vederbörande åtnjutit under förutvarande
anställning.
I enlighet med beslut av 1941 års riksdag har Kungl. Majit i brev den 28
juni 1941 bemyndigat arbetsmarknadskommissionen att vidtaga den ändring
i gällande grunder för kommunernas kontantunderstödsverksamhet, att hyreshjälp
till person, som åtnjuter daghjälp från erkänd arbetslöshetskassa, må
utgå i ömmande fall och under förutsättning att sökanden genom intyg från
kassan kan styrka, att han vid den tid, då hyreshjälp skall börja utgå, under
de närmast dessförinnan förflutna 60 dagarna uppburit daghjälp för sammanlagt
minst 40 dagar.
Framställningar om ändringar i gällande bestämmelse.!-.
Med anledning av att Kungl. Majit genom beslut den 10 mars 1944 godkänt
ett av arbetsmarknadskommissionen i skrivelse den 8 februari 1944
framlagt förslag till höjning av maximibeloppen för dagunderstöd och hyreshjälp,
som av kommuner må utgivas till oförvållat arbetslösa, hemställde
socialstyrelsen i skrivelse till Kungl. Majit den 17 mars 1944 om höjning av
de från arbetslöshetskassorna utgående barntilläggen. I ett särskilt uttalande
förordade föredraganden därjämte en höjning av hustrutilläggen jämte en
uppmjukning av villkoren för utgivande av hyresbidrag till kassamedlemmar.
— över socialstyrelsens framställning avgåvos efter remiss yttranden
av statskontoret, arbetsmarknadskommissionen och socialvårdskommittén.
I skrivelse den 23 mars 1944 hemställde en delegation av representanter
för de erkända arbetslöshetskassorna hos Kungl. Majit om vidtagande av
de åtgärder till förbättring av understöden till kassamedlemmar, som redan
föreslagits av socialstyrelsen och dess föredragande ledamot, ävensom om införande
av ett särskilt av statsmedel helt bekostat kristillägg. Skrivelsen remitterades
till arbetsmarknadskommissionen för att tagas i övervägande vid
avgivande av yttrande över socialstyrelsens framställning. I yttrande den 12
april 1944 instämde arbetsmarknadskommissionen i nämnda delegerades
hemställan, varvid kommissionen dock ansåg, att utredning borde företagas
beträffande storleken av kristillägget. En minoritet inom kommissionen anmälde
reservation mot vissa delar av detta beslut.
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
9
Ytterligare hemställde gron- och fabriksarbetarnas erkända arbetslöshetskassa
i skrivelse den 16 maj 1944 om vidtagande av sådana åtgärder, att möjligheter
bereddes för arbetslös medlem av erkänd arbetslöshetskassa att erhålla
hyresbidrag från arbetslöshetskommitté, om medlemmen styrkte sig ha
uppburit daghjälp från kassan eller understöd fran arbetslöshetskommitte
under det minsta antal dagar och under den tidrymd, som gällande föreskrifter
medgåve. Över framställningen avgåvos efter remiss yttranden av socialstyrelsen
och arbetsmarknadskommissionen.
Sedan Kungl. Majit genom beslut den 30 juni 1944 uppdragit åt socialstyrelsen
att verkställa utredning rörande de ändringar i bestämmelserna om
arbetslöshetsförsäkring, som styrelsen kunde finna påkallade med hänsyn till
utvecklingen inom den hjälpverksamhet, som bedreves av arbetslöshetskommittéerna,
avgav socialstyrelsen den 30 september 1944 förslag i sådant
hänseende, innebärande höjning av barn- och hustrutilläggen, införande av
ett särskilt av statsmedel helt bekostat kristillägg, viss ändring av den i 20 §
2 morn. förordningen om erkända arbetslöshetskassor givna s. 1c. överförsäkringsregeln,
höjning av daghjälpens övre gräns samt förbättring av möjligheten
för kassamedlem att erhålla hyreshjälp från arbetslöshetsnämnd.
Vid framställningen var bl. a. fogat protokoll vid sammanträde med nämnden
för den statsunderstödda arbetslöshetsförsäkringen den 30 september
1944, enligt vilket protokoll nämnden tillstyrkt socialstyrelsens förslag, varvid
emellertid reservationer framförts av vissa enskilda ledamöter.
över socialstyrelsens förslag avgåvos efter remiss yttranden av arbetsmarknadskommissionen,
statskontoret, socialvårdskommittén, landsorganisationen i
Sverige, svenska arbetsgivareföreningen, tjänstemännens centralorganisation
och svenska stadsförbundet. Dessutom har, i anledning av remiss till svenska
landskommunernas förbund, yttrande avgivits av förbundets centralbyrå,
sorn meddelat, att det icke varit möjligt att sammankalla förbundets styrelse
inom den tid, som stått till förfogande för avgivande av yttrande. Förslaget
har vidare blivit föremål för behandling vid en av socialstyrelsen anordnad
konferens med representanter för de erkända arbetslöshetskassorna
den 19 oktober 1944.
Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering har i skrivelse den 4 oktober
1944 hemställt örn proposition i huvudsaklig enlighet med det i nyssnämnda
skrivelse den 23 mars 1944 framlagda förslaget eller alternativt
med socialstyrelsens liknande förslag av den 30 september 1944.
Allmänna synpunkter.
Tidigare framställningar.
I förut omnämnda skrivelse den 17 mars 1944 anför socialstyrelsen, att
styrelsen för sin del tillstyrkt den höjning av dagunderstödens maximibelopp,
som av Kungl. Majit godkänts den 10 mars 1944, men därvid tillika
framhållit de oförmånliga konsekvenser för arbetslöshetsförsäkringen, som
10
Kungl. M a jäs proposition nr SOI -
härigenom bleve följden, då dagunderstöden i allmänhet Romme att avsevärt
överstiga motsvarande understödsbelopp från erkända arbetslöshetskassor,
i varje fall från grov- och fabriksarbetarnas erkända arbetslöshetskassa,
som härvid använts som jämförelsematerial. Ur statsfinansiella och andra
synpunkter erbjöde försäkringsformen såsom hjälpanordning för de arbetslösa
uppenbara fördelar. Medan kostnaderna för den allmänna arbetslöshetshjälpen
helt bestredes av allmänna medel, täcktes utgifterna för försäkringen
till mycket väsentlig del genom de försäkrades egna insatser. För arbetstagarna
själva måste det te sig mera tilltalande att såsom medlemmar i
en egen arbetslöshetskassa kunna göra gällande en obestridlig rätt till fastställt
understöd utan någon form av behovsprövning än att såsom hjälpsökande
behöva hänvända sig till vederbörande arbetslöshetskommitté eller
fattigvårdsmyndighet. För försäkringens vidkommande vore det emellertid
av stor betydelse, att de till kassamedlemmarna utgående förmånerna vore
åtminstone jämförbara med dem, som arbetslöshetskommittéerna kunde erbjuda.
Härvid kunde åberopas ett uttalande av 1932 års sakkunniga för arbetslöshetsförsäkring,
enligt vilket det icke kunde tillåtas, att de kontanta
kommunala understöden skulle utgå med högre belopp än vad vederbörande
arbetare kunde tillförsäkra sig genom medlemskap i erkänd arbetslöshetskassa.
I åtskilliga hänseenden, såsom i fråga om understödstidens längd, inskränkning
vid säsongarbetslöshet samt tillämpningen av karensreglerna och
av föreskrifterna om avstängning vid arbetsvägran, erbjöde emellertid den av
arbetslöshetskommittéerna bedrivna kontantunderstödsverksamheten bättre
villkor än arbetslöshetsförsäkringen. Det vöre då av så mycket större vikt, att
de understödsbelopp, som utginge till de försäkrade, läge åtminstone någorlunda
i nivå med arbetslöshetskommittéernas dagunderstöd. Enligt socialstyrelsens
mening vore det därför ofrånkomligt, att möjlighet bereddes till en
avsevärd förbättring av de från kassorna utgående understöden.
Liknande synpunkter framhållas i skrivelsen från delegationen av kassarepresentanter
den 23 mars 1944, där det jämväl anföres, att då kassorna
måste räkna med en avsevärt stegrad understödsfrekvens vid en befarad arbetsmarknadskris
efter kriget och då avgiftshöjningar icke kunde vidtagas
i nuvarande läge på grund av nedpressningen av reallönen, kostnaderna för
en understödshöjning till huvudsaklig del måste gäldas av statsmedel.
I de över socialstyrelsens framställning den 17 mars 1944 avgivna yttrandena
har vitsordats behovet av förbättring av kassamedlemmamas förmåner.
Socialstyrelsens framställning den 30 september 1944.
I sin framställning den 30 september 1944 utvecklar socialstyrelsen ytterligare
sin ståndpunkt, att de från arbetslöshetskassorna utgående understöden
måste höjas. Styrelsen framhåller, att man vid arbetslöshetsförsäkringens
tillkomst åsyftade, att den allmänna arbetslöshetshjälpens dagunderstödsbelopp
skulle vid en mera omfattande anslutning till försäkringen anpassas
till en nivå, som komme att understiga och stå i visst förhållande till de
lägsta normalt förekommande daghjälpsbeloppen från de erkända arbets
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
11
löshetskassorna. Utvecklingen, särskilt efter det nu pågående krigets utbrott,
hade emellertid kommit att gå i annan riktning, vilket haft till följd, att
de gång efter annan förhöjda kontantunderstöden numera i ett stort antal
fall läge över de understödsbelopp, som genom kassorna erbjödes de
försäkrade.
Efter en jämförelse mellan de nuvarande dagunderstödsbeloppen (maximibelopp)
och de understöd, som för närvarande i olika fall utgå från
erkänd arbetslöshetskassa, framhåller socialstyrelsen, att hänsyn även måste
tagas till de avsevärt mindre möjligheterna för kassornas medlemmar att erhålla
hyreshjälp. Socialstyrelsen har av denna anledning gjort en siffermässig
beräkning angående förhållandet mellan å ena sidan dagunderstöd och
hyreshjälp i allmänhet från arbetslöshetsnämnd och å andra sidan understöd
från arbetslöshetskassa jämte till kassamedlem utgående hyreshjälp.
Därvid framhåller styrelsen, att en sådan jämförelse komme att ställa sig
något olika, beroende på understödstidens längd, att vid exempelvis en månads
understöd kassamedlem tydligen icke ägde uppbära någon hyreshjälp
alls, men att om understödsperioden utsträcktes till fyra månader, kassamedlem
kunde erhålla hyreshjälp för mer än halva tiden. Styrelsen har uträknat
genomsnittliga månadsbelopp för de båda understödstagargruppema
dels för en två-månadersperiod, dels för en fyra-månadersperiod.
De av socialstyrelsen verkställda beräkningarna giva bl. a. vid handen,
att för en medlem av grov- och fabriksarbetamas erkända arbetslöshetskassa,
i vilken daghjälpen är dyrortsgraderad och utgår med respektive 2,
3 och 4 kronor, understödsbeloppen (inklusive hyreshjälp) under såväl en
två-månadersperiod som en fyra-månadersperiod i samtliga ortsgrupper och
för samtliga familjestorlekar, även för ensamstående, komma att, merendels
ganska avsevärt, understiga den hjälp, som i form av dagunderstöd och hyreshjälp
kan erhållas från arbetslöshetsnämnd. Undantag gäller endast för
ensamstående i ortsgrupp 3 under en fyra-månadersperiod. För kassamedlemmar
med den genomsnittliga daghjälpen, 4 kronor 20 öre, komma under
en två-månadersperiod för samtliga familjeförsörjare i ortsgrupperna 2 och
3 samt dessutom för familjer med tre och fyra barn i ortsgrupp 1 understödsbeloppen
att understiga understöden från arbetslöshetsnämnd. Under en fyra-månadersperiod
är enligt styrelsens beräkning detsamma fallet med samtliga
familjeförsörjare i ortsgrupperna 2 och 3 — dock med undantag för
barnlös gift man i ortsgrupp 2 — samt dessutom med familjeförsörjare med
hustru och fyra barn i ortsgrupp 1.
Socialstyrelsen framhåller vidare, att styrelsen utgått från att man borde
söka eftersträva sådana åtgärder med avseende å försäkringen, att de därifrån
utgående understödsbeloppen såvitt möjligt komme att ligga klart över
dagunderstöden i motsvarande fall. Som målsättning för en förbättring av
de från försäkringen erbjudna förmånerna hade styrelsen ansett sig böra
räkna med understödsbelopp, som i allmänhet läge ungefär 25 procent över
de nuvarande kontantunderstöden. Med nu gällande statsbidragsgrunder
kunde beräknas, att i det långa loppet de försäkrade betalade omkring 50
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
procent av försäkringskostnaderna. Det torde icke vara orimligt, att de då
finge ungefär hälften av denna insats såsom en premiering i form av en förhöjning
över kontantunderstöden.
Efter en siffermässig utredning av liknande slag som den nyss omnämnda
kommer socialstyrelsen till det resultatet, att man för att uppnå syftet,
att kassaunderstödet skulle mera allmänt komma att ligga ett stycke över
kontantunderstödet, måste dels höja de nu utgående barn- och hustrutilläggen,
dels ock åstadkomma en höjning av 50—75 öre per dag av kassornas
understödsförmåner i övrigt. Socialstyrelsen fortsätter:
I detta sammanhang vill styrelsen erinra om alt den enskilde kassamedlemmen
icke kan lastas för att en sådan allmän förbättring av kassornas understödsbelopp
icke gärna kommer till stånd. Han äger nämligen i regel icke
rätt att utan vidare flytta upp i högre dagshjälpsklass på grund av de i kassornas
stadgar numera införda klasstillhörighetsreglerna. En förbättring av
hans daghjälp kan ofta åstadkommas först genom beslut av kassaris årssammanträde
och får då formen av en kollektiv höjning av daghjälpen för samtliga
medlemmar i klassen. En dylik höjning av daghjälpen kräver emellertid
som regel en höjning av avgiften. Då emellertid flertalet av kassornas medlemmar
under nu pågående krig fått sin reallön sänkt, står icke denna utväg
öppen över hela linjen utan endast för medlemmar i kassor med mycket låga
avgifter. En höjning av förmånerna genom ett kristillägg synes därför vara
nödvändig dels för att trygga försäkringens fortbestånd och dels för att göra
understöden ur försörjningssynpunkt effektiva.
Yttranden över socialstyrelsens förslag den 30 september 1944.
Mot den principiella ståndpunkt, som socialstyrelsen intagit i sitt senare
förslag, uttalar sig statskontoret, som säger sig finna det i hög grad tvivelaktigt,
huruvida det kunde vara lämpligt eller i längden ens möjligt att i
ett krisläge som det nuvarande söka lösa arbetsslöshetsförsäkringens problem
genom att undan för undan anvisa statsmedel för att hålla arbetslöshetskassornas
utan behovsprövning utgående bidrag i jämnhöjd med arbetslöshetsnämndernas
kontantunderstöd. Dessutom innefattade förslaget åtgärder,
^som vöre ägnade att föregripa socialvårdskommitténs utredning örn
obligatorisk arbetslöshetsförsäkring. Statskontoret anser därför, att andra
vägar borde tillgripas, och ifrågasätter, huruvida icke den år 1941 av
Kungl. Maj:t föreslagna men av riksdagen avvisade möjligheten att komplettera
de från kassorna utgående bidragen med kontantunderstöd efter behovsprövning
från vederbörande arbetslöshetsnämnd skulle innebära en lösning,
som vida bättre än socialstyrelsens förslag vore ägnad att under rådande
kristid och i avvaktan på socialvårdskommitténs nyssnämnda utredning
avhjälpa svårigheterna för den frivilliga försäkringen, samtidigt som
de försäkrades berättigade krav på hjälp av det allmänna skulle bliva fullt
tillgodosedda.
Socialvårdskommittén anmärker till en början mot den av socialstyrelsen
verkställda siffermässiga utredningen, att den i viss mån givit resultat, som
icke direkt återgåve värdet av de verkliga olikheterna de båda hjälpformerna
emellan. Det borde nämligen beaktas, att hjälpen från arbetslöshetsnämn
-
Kunni. Mai ts proposition nr 301.
13
derna utginge efter behovsprövning och storleken av hjälpen i varje individuellt
fall efter det föreliggande hjälpbehovet, vilket särskilt gällde i fråga
om hyreshjälpen. Detta medförde, alt de försäkringsmässiga understöden icke
ställde sig så ogynnsamma, som av socialstyrelsens beräkningar syntes framgå.
Kommittén delade emellertid socialstyrelsens uppfattning, att förbättringar
i förmånerna för medlemmarna i de erkända arbetslöshetskassorna
vore av behovet påkallade, och tillstyrkte fördenskull i huvudsak de av socialstyrelsen
förordade åtgärderna. Införandet av ett av statsmedel helt bekostat
kristillägg avstyrktes dock, enär därigenom avvikelse skulle ske från
de hittills tilämpade principerna för avvägningen mellan de försäkrades och
statens bidrag till kassorna. Kommittén fortsätter:
Kommittén kan icke dela styrelsens uppfattning, att den utvägen icke skulle
vara framkomlig att genom viss höjning av avgifterna få till stånd en förbättring
av försäkringsförmånerna. Det synes tvärtom föreligga vissa möjligheter
att inom ramen av förhållandevis blygsamma avgiftshöjningar få till
stånd en ökning av daghjälpen inom de erkända arbetslöshetskassorna. Enligt
kommitténs uppfattning böra kassornas medlemmar lia ekonomiska möjligheter
att bära höjningen. De synas även böra äga intresse av att inom ramen
av nuvarande statsbidragsbestämmelser fa till stand erfoideiliga förbättringar
av försäkringsförmånerna.
Icke heller svenska arbetsgivareföreningen godkänner förslaget örn införande
av kristillägg. Föreningen anför — efter att utförligt lia berört de höjningar
av dagunderstödsbeloppen. som vidtagits — bl. a. följande:
Det kan enligt föreningens mening med fog ifrågasättas, huruvida de höjningar
av kontantunderstöden, sorn företagits på detta sått, nödvändigtvis
måste medföra en höjning av förmånerna från arbetslöshetskassorna. Förutom
att de skäl, som lörebragts för höjningarna av kontantunderstöden vid
arbetslöshetshjälpen, icke kunna anses bärande och därför icke lämpligen
böra ligga till grund för ett beslut beträffande arbetslöshetsförsäkringen, kan
mot en dylik åtgärd även anföras, att förhållandena icke äro likartade, i det
att vid arbetslöshetshjälpen behovsprövning alltid skall företagas, medan
sådan icke förekommer beträffande understöden från arbetslöshetskassorna.
Men även om man accepterar den av socialstyrelsen uttalade principen att sådana
arbetslösa, som inbetalat avgifter till erkänd arbetslöshetskassa, böra
erhålla ett högre dagunderstöd än andra arbetslösa, som uteslutande äro hänvisade
till den offentliga hjälpverksamheten, kunna starka invändningar göras
mot socialstyrelsens förslag. Om på grund av höjning av kontantunderstöden
vid den statliga arbetslöshetshjälpen, en anpassning av dagunderstödet från
de erkända arbetslöshetskassorna anses böra vidtagas, bör enligt föreningens
mening en härav betingad höjning av daghjälpsbeloppen ske med kassornas
egna, genom medlemsavgifterna influtna medel och efter kassornas vanliga
finansieringsgrunder. I dessa innefattas statsbidrag efter vissa fastställda
regler. Det framgår av socialstyrelsens utredning, att inom vissa kassor en
höjning av daghjälpsbeloppen kan ske inom ramen av nuvarande avgifter.
I den mån denna marginal icke är tillräcklig, förutsätter här antydda linje
e.i höjning av försäkringsavgifterna. Denna nära till hands liggande utväg
har emellertid socialstyrelsen icke valt. Styrelsen har synbarligen förutsatt,
att den reallönesänkning, som ägt rum under kriget, omöjliggör en höjning
av försäkringsavgifterna. Så är emellertid enligt föreningens uppfattning långt
ifrån fallet. Enligt socialstyrelsens preliminära redogörelse över löneutveck
-
u
Kungl. Majds proposition nr 301.
Före
draganden.
lingen år 1943 har nominallönen för samtliga arbetare under kriget ökats
med 31 %, vilket är liktydigt med att reallönen sjunkit omkring 8 %. Begränsar
man undersökningen endast till arbetarna inom den egentliga industrin,
tinner man att reallönen t. o. m. utgången av år 1943 reducerats med
allenast 6 %. Som bekant har under år 1944 vissa löneökningar inträtt, varför
man har anledning antaga, att reallönen för närvarande endast ligger 4
eller 5 % under förkrigstidens nivå.
Redan dessa siffror giva vid handen, att utrymme finnes för höjning av
försäkringsavgifterna, som i vissa fall måste betraktas som exceptionellt
låga. Inom vissa yrkesgrenar med föga omfattande arbetslöshet äro avgifterna
t. o. m. så låga, att de sakna nämnvärd betydelse.
I övriga yttranden har socialstyrelsens förslag i princip tillstyrkts.
Kommissionen för ekonomisk efterkrigsplanering framhåller, att det förhållandet,
att arbetslöshetskassorna i många fall numera gåve sämre hjälp
än arbetslöshetsnämnderna, framstode såsom synnerligen olämpligt. Kassornas
medlemmar hade gjort vissa prestationer för att få rätt till hjälp vid
arbetslöshet. De kunde därför med skäl ställa krav på att få en hjälp som
vore bättre än den som arbetslöshetsnämnderna gåve. Visserligen vore de
i så måtto privilegierade, att de — utom i fråga om hyreshjälpen — sluppe
underkasta sig någon egentlig behovsprövning. Men det hindrade icke, att
de även borde vara bättre ställda i fråga om själva understödsbeloppen.
Såsom framgår av den redogörelse, som lämnats i det föregående, ha
maximibeloppen av de dagunderstöd, som av kommunerna må med statsbidrag
utgivas till oförvållat arbetslösa, i mars 1944 undergått förhöjning.
Härigenom ha dagunderstödsbeloppen i ett stort antal fall kommit att avsevärt
överstiga de understödsbelopp, som vid arbetslöshet i form av daghjälp
samt barn- och hustrutillägg utgå till medlemmar av erkända arbetslöshetskassor.
Förhållandet illustreras närmare av tabellen, Bilaga A, där
de för dagunderstöden fastställda maximibeloppen jämförts med de understödsbelopp,
som enligt gällande regler skola utgå från grov- och fabriksarbetarnas
erkända arbetslöshetskassa, från den beslutade sågverksindustriarbetarnas
erkända arbetslöshetskassa samt i fall, då daghjälpen uppgår
till det genomsnittliga beloppet, 4 kronor 20 öre. Härvid bör ytterligare
märkas, att möjligheten för arbetslös medlem av erkänd arbetslöshetskassa
att erhålla hyreshjälp av arbetslöshetsnämnd är betydligt mera begränsad
än motsvarande möjlighet för annan arbetslös. Inverkan av sistnämnda
förhållanden illustreras närmare å tabellen, Bilaga B.
Det borde stå utanför diskussion, att medlem av erkänd arbetslöshetskassa
i händelse av arbetslöshet bör ur understödssynpunkt lia en fördelaktigare
ställning än annan arbetslös. Detta följer redan därav, att medlemmen själv
genom inbetalande av avgifter lämnat bidrag till understödet. Ur allmän
social synpunkt måste det vidare anses vara ett intresse, att erkända arbetslöshetskassor
bildas i så stor utsträckning som möjligt och att alltså arbetstagarna
själva genom användande av försäkringsformen organisera sig för att
möta uppkommande arbetslöshetsrisker. Anslutningen till och nybildningen
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
15
av erkända arbetslöshetskassor måste emellertid antagas bliva hämmad, örn
de, som icke äro medlemmar av sådan kassa, kunna under arbetslöshet erhålla
lika stora eller rent av bättre understödsförmåner än kassamedlemmar.
Socialstyrelsens utredning synes giva vid handen, att med hänsyn till nu
anförda förhållanden en höjning av de från de erkända arbetslöshetskassorna
utgående understödsbeloppen är påkallad. Den frågan uppställer sig
då, huruvida en sådan höjning kan åstadkommas av arbetslöshetskassorna
och deras medlemmar själva genom att daghjälpsbeloppen höjas. Även
om inom en eller annan kassa en viss höjning av daghjälpsbeloppen är möjlig
utan ökning av de nu utgående avgifterna, torde dock i allmänhet införande
av högre daghjälpsbelopp förutsätta en sådan ökning. Med hänsyn
till att den fördyring av levnadskostnaderna, som ägt rum under kriget,
icke mer än i viss utsträckning kompenserats av höjda arbetslöner
och att reallönenivån för de flesta arbetargrupper alltså nu är lägre än före
kriget, synes man dock icke kunna kräva av kassamedlemmarna, att de påtaga
sig ökade kostnader för här ifrågavarande ändamål.
Av sålunda angivna orsaker måste andra vägar än höjning av daghjälpsbeloppen
sökas för att en förbättring av de från de erkända arbetslöshetskassorna
utgående understöden skall kunna ernås. Statskontoret har i sitt
yttrande över socialstyrelsens förslag uttalat sig för en kombination av arbetslöshetsförsäkring
och dagunderstöd från arbetslöshetsnämnd på sådant
sätt, att de från erkänd arbetslöshetskassa utgående understödsbeloppen i
ömmande fall skulle efter behovsprövning kunna kompletteras med dagunderstöd
från arbetslöshetsnämnd. Därmed har statskontoret upptagit ett
förslag, som framlades i propositionen nr 214 till 1941 års riksdag angående
ändring i vissa delar av förordningen om erkända arbetslöshetskassor
(prop s. 25). Riksdagen avvisade emellertid detta förslag, varvid av andra
lagutskottet (utlåtande nr 33 s. 15) åberopades såväl principiella skäl som
även hänsynen därtill, att antalet verksamma arbetslöshetskommittéer för
det dåvarande var relativt obetydligt. Dock förordade riksdagen viss begränsad
möjlighet för kassamedlem att erhålla hyreshjälp från arbetslöshetskommitté.
I anslutning till riksdagens då intagna ståndpunkt anser jag, att
boskillnad alltjämt bör i största möjliga utsträckning upprätthållas mellan
arbetslöshetskassornas verksamhet och den kommunala hjälpverksamheten
för arbetslösa. Fördenskull finner jag mig icke böra förorda statskontorets
förslag utan anser andra medel böra tillgripas för att åstadkomma en lämplig
relation mellan arbetslöshetskassornas och arbetslöshetsnämndernas understödsbelopp.
Som av det följande kommer att framgå, vill jag dock i
likhet med socialstyrelsen och arbetsmarknadskommissionen förorda en viss
uppmjukning av kassamedlemmarnas nuvarande möjligheter att erhålla hyreshjälp
från arbetslöshetsnämnd.
Socialstyrelsen har i sin framställning den 30 september 1944 föreslagit
vissa åtgärder för uppnående av det här angivna syftet, därvid såsom målsättning
angivits, alt understöden från erkänd arbetslöshetskassa böra med
25 procent överstiga motsvarande understöd från arbetslöshetsnämnd. Deri
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
sålunda föreslagna relationen mellan understöd från arbetslöshetskassa, och
understöd från arbetslöshetsnämnd synes vara i stort sett lämpligt avvägd.
Särskilda omständigheter föranleda, att jag anser denna fråga böra upptagas
redan vid årets riksdag. I samhällets beredskap mot en mera omfattande
arbetslöshetskris ingår arbetslöshetsförsäkringen som ett väsentligt
moment, och det måste anses önskligt, att, när en dylik kris inträder, den
här såsom lämplig angivna relationen mellan understöden från arbetslöshetskassa
och från arbetslöshetsnämnd kommit till stånd. Visserligen är
måhända ingen allmän arbetslöshetskris att vänta under våren, men fara
föreligger dock för att inom vissa arbetargrupper mer omfattande arbetslöshet
uppstår, exempelvis såsom följd av att handeln med Tyskland avstängts.
Härtill kommer en annan omständighet. För att erforderliga ändringar
i kassornas stadgar skola hinna antagas och registreras torde erfordras en
tid av omkring tre månader efter det riksdagen beslutat i ärendet. Ett av riksdagen
i mars 1945 fattat beslut torde därför kunna börja tillämpas tidigast i
juni samma år. Under vintern tvingas emellertid många medlemmar av de
kassor, som ha s. k. säsongavstängningar, att söka understöd hos arbetslöshetsnämnderna.
När avstängningstiden upphör, förlora de möjligheten att erhålla
understöd hos nämnderna och tvingas då söka understöd hos kassorna. Samtidigt
upphör jämlikt nuvarande bestämmelser åtminstone för en tid deras
möjlighet att få hyreshjälp. Understödsbeloppet från kassan blir med nuvarande
regler för arbetslöshetsnämndernas kontantunderstödsverksamhet, även
om man bortser från hyreshjälpen, i allmänhet lägre än det belopp, vederbörande
åtnjutit under avstängningstiden. Den för kassorna kritiska perioden är
härvid månaderna april och maj. Då en sådan demonstration av skiljaktigheterna
mellan understödsbeloppen säkerligen kommer att föranleda missnöje
med kassornas verksamhet och detta bör undvikas, måste de nya bestämmelserna
kunna börja tillämpas redan före den kritiska periodens inträde.
Förutsättning härför är, att beslut i frågan fattas av innevarande års riksdag.
Jag har för avsikt att i det följande behandla de av socialstyrelsen föreslagna
åtgärderna var för sig.
De särskilda frågorna.
1) Barn- och hustrutilläggen.
Redan i framställningen den 17 mars 1944 hemställer socialstyrelsen örn
sådan ändring i gällande bestämmelser, att det till kassamedlemmar utgående
barntillägget skulle höjas till en krona. Styrelsen framhåller, att det i
främsta rummet vöre den medgivna höjningen av kontantunderstödens barntillägg,
som åstadkomme den inträdda försämringen i relationen mellan de
från arbetslöshetskassorna och de från arbetslöshetskommittéerna utgående
understödsbeloppen, varför förskjutningen till arbetslöshetsförsäkringens
nackdel bleve mest kännbar för de barnrikare familjerna. Vid valet av
utvägar för en under rådande förhållanden nödvändig förbättring av understöden
från försäkringen borde man därför i första hand tänka sig en
kraftig förhöjning av barntilläggen, vilken borde erhålla bestående karaktär.
Kungl. Maj:ts proposition nr Sol -
li
— Styrelsen uttalar vidare, att vissa skäl möjligen talade för en förhöjning
av hustrutillägget. Då emellertid hustrutillägget intoge en särskild ställning
inom försäkringen och då styrelsen icke funnit en höjning av ifrågavarande
tillägg oundgängligen erforderlig, hade styrelsen ej ansett sig böra framlägga
förslag därom.
Föredraganden i socialstyrelsen föreslår emellertid i särskilt uttalande till
nyssnämnda framställning en höjning även av hustrutillägget. Föredraganden
påpekar därvid, att hustrutillägget infördes i lagstiftningen för att bringa
upp kassornas förmåner till sådan nivå, att de skulle kunna ge den försäkrade
och hans familj icke blott medel till bestridande av de allra oundgängligaste
utgifterna för mat och dylikt utan även en hjälp till täckande av
utgifterna för familjens bostad. Det vore fortfarande önskvärt, att kassaunderstödet
finge den storlek i förhållande till levnadskostnaderna, som riksdagen
åsyftade år 1941. Sedan sommaren 1941 hade emellertid de allmänna
levnadskostnaderna stigit med i det allra närmaste tio procent. Vidare hade
skillnaden mellan arbetslöshetskommittéernas kontantunderstöd till å ena sidan
ogift person över 18 år och å den andra familj, bestående av man och
hustru, nu utökats från en krona eller en krona 15 öre till en krona 50 öre.
Med hänsyn till sålunda anförda förhållanden borde höjning ske jämväl
av hustrutillägget. Tillägget skulle kunna höjas till en krona 50 öre per dag,
dock att, om kassamedlemmarna erhölle ökade möjligheter att erhålla hyreshjälp,
hustrutillägget borde begränsas till 1 krona 25 öre för dag.
I de över socialstyrelsens ifrågavarande framställning avgivna yttrandena
tillstyrkas höjningen av barntilläggen. Arbetsmarknadskommissionens majoritet
förordar därutöver höjning av hustrutillägget från en krona till en krona
25 öre för dag. Samma yrkande framställes i skrivelsen den 23 mars 1944
av representanter för arbetslöshetskassorna.
I socialstyrelsens framställning den 30 september 1944 föreslås såväl höjning
av barntillägget från 60 öre till en krona som höjning av hustrutillägget
från en krona till en krona 25 öre. Beträffande hustrutillägget framhålles
därvid bl. a., att örn villkoren för extra hyreshjälp uppmjukades på sätt av
styrelsen komme att föreslås, det kunde befaras, att kassamedlemmarna i väsentligt
ökad omfattning började ansöka om hyreshjälp vid iråkad arbetslöshet.
För att kunna motverka en dylik tendens syntes det välbetänkt, att någon
höjning vidtoges även av hustrutillägget. En sådan höjning torde icke
böra fastställas till lägre belopp än en krona 25 öre.
Socialstyrelsens i denna del framlagda förslag ha i de däröver avgivna yttrandena
tillstyrkts eller lämnats utan erinran, utom av statskontoret. Svenska
arbetsgivareföreningen framhåller därvid, att även örn principiella betänkligheter
kunde anföras mot förslagen, vissa skäl emellertid talade för desamma,
varför föreningen icke ville motsätta sig de föreslagna höjningarna. Socialvårdskommittén
föreslår en provisorisk höjning av hustrutillägget till en
krona 50 öre. Två av kommitténs ledamöter (herrar Hagård och Wallén) uttala
dock i särskilt yttrande betänkligheter mot ett hustrutillägg av sådan
storlek i anledning av dess konsekvenser för kommitténs pågående arbete
med förslag lill obligatorisk arbetslöshetsförsäkring.
Bihang till riksdagens protokoll 1944. 1 sand. Nr 301.
2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 301-
Före
draganden.
Socialstyrelsen har föreslagit, att de nu utgående barn- och hustrutilläggen
skola höjas, barntillägget från 60 öre till en krona för dag samt hustrutillägget
från en krona till en krona 25 öre för dag. I remissyttrandena ha de föreslagna
höjningarna i allmänhet tillstyrkts. Då ökningen av dagunderstödens
maximibelopp till väsentlig del avse understöden till familjeförsörjare samt de
av socialstyrelsen föreslagna tilläggsbeloppen synas vara väl avvägda, finner
jag mig böra tillstyrka socialstyrelsens förslag i denna del. Statsbidrag å de
förhöjda tilläggsbeloppen torde böra utgå enligt samma grunder som å de nu
utgående tilläggsbeloppen eller med 75 procent av tilläggsbeloppen.
2) Kristillägget.
I skrivelsen den 23 mars 1944 från representanter för arbetslöshetskassorna
föreslås bl. a. ett av statsmedel helt bekostat dyrtidstillägg av 75 öre
å varje från erkänd arbetslöshetskassa utgivet daghjälpsbelopp att utgå så
länge nuvarande kontantunderstödsbelopp gällde.
I sitt yttrande över socialstyrelsens framställning den 17 mars 1944 hemställer
arbetsmarknadskommissionens majoritet, att efter utredning angående
beloppets storlek visst dyrtidstillägg av statsmedel skulle medgivas att
utgå å varje utgivet daghjälpsbelopp, så länge nuvarande kontantunderstödsbelopp
gällde.
Såsom förut nämnts har socialstyrelsen upptagit frågan örn kristillägg i
framställningen den 30 september 1944. Efter att ha framhållit, att enligt
den av socialstyrelsen verkställda siffermässiga utredningen ett kristillägg
av 50 öre jämte övriga föreslagna förbättringar av understöden till de försäkrade
i allmänhet skulle medföra, att dessa understöd skulle komma att
betydligt överstiga kontantunderstödsbeloppen för motsvarande kategorier,
tillägger styrelsen, att detta icke gällde grov- och fabriksarbetarnas kassa och
vissa andra kassor med låg daghjälp. Dessa kassoi*s medlemmar syntes därför
böra beredas möjlighet att erhålla ett högre kristillägg än 50 öre. Då man
för att icke i alltför stor utsträckning rubba försäkringens karaktär icke borde
göra kristillägget alltför högt, syntes man böra stanna vid ett kristillägg
av 75 öre. Socialstyrelsen fortsätter:
Vid övervägandena örn kristilläggets utformning har man icke kunnat undgå
att taga hänsyn till den omständigheten, att några arbetslöshetskassor
hava så låga avgifter (på grund av liten arbetslöshetsrisk), att deras medlemmar
med mycket ringa uppoffring skulle kunna betala det tillägg till
avgiften, som krävs för en ökning av daghjälpen med 75 öre eller en krona.
Andra kassor åter hava så höga avgifter, att erläggandet av den avgift, som
krävs för ett med 75 öre eller en krona förhöjt daghjälpsbelopp, ofta stöter
på svårigheter, särskilt så länge den sedan några år inträdda nedpressningen
av reallönen fortfar. Det kan anses rimligt att — då staten betalar huvudparten
av de förhöjningar av barntdlläggen och hustrutilläggen, som här föreslås
— det överlämnas åt kassor med låga avgifter att själva ordna och
med sedvanligt statsbidrag bestrida kostnaderna för ett tillägg motsvarande
kristillägget, medan andra kassor få tillägget helt ersatt av statsmedel. Denna
synpunkt leder över till tanken att gradera kristillägget.
Genom en lämplig gradering av ett blivande kristillägg skulle det resultatet
kunna ernås, att kassornas understödsbelopp förutom att de skulle
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
19
allmänt höjas i förhållande till kontantunderstöden också komme att undergå
en önskvärd utjämning. I detta syfte har nu ifrågasatts, att kristillägg
skulle utgå med förslagsvis 25, 50 och 75 öre och i vissa fall helt bortfalla.
Vid tillämpningen i praktiken av en anordning med ett sålunda differentierat
kristillägg bör med hänsyn till det nyss förda resonemanget tilläggets
belopp bestämmas icke av daghjälpens storlek i och för sig i respektive kassor
utan i första hand av storleken av de avgifter, som vederbörande kassamedlemmar
hava att erlägga. På detta sätt skulle ett differentierat kristillägg i
viss mån komma att fungera såsom ett slags avgiftsutjämningsbidrag. Av
olika orsaker äro medlemsavgifterna till sina belopp mycket växlande inom
de skilda kassorna. Styrelsen har gjort vissa beräkningar angående »medelavgiftens»
storlek per daghjälpskrona för samtliga kassor (inklusive de beslutade
kassorna för järnvägsmän och sågverksindustriarbetare), varvid de
utgående avgifterna vägts mot antalet medlemmar i respektive avgiftsklasser.
För närvarande fluktuerar medelavgiften per daghjälpskrona mellan 2
öre och 27 öre för vecka räknat (för 5 kronors daghjälp varierar veckoavgiften
alltså mellan 10 öre och 1 kr. 35 öre).
Sammanställas dessa medelavgifter med de på motsvarande sätt framräknade
siffrorna för medeldaghjälpen i varje kassa, visar det sig, att det
mestadels råder ett visst samband mellan avgifternas storlek och daghjälpens
belopp. Med en del undantag, som i någon mån bryta regeln, förhåller
det sig nämligen så, att i kassor med speciellt låga avgifter daghjälpen är
hög och vice versa. Mot en medelavgift understigande 6 öre svarar således en
medeldaghjälp av omkring 5 kr., under det att vid en medelavgift av 18—
27 öre den genomsnittliga daghjälpen ligger vid en siffra, som understiger
4 kr.
Det har efter dessa överväganden befunnits lämpligt att alltefter medelavgifternas
storlek indela kassorna i fyra grupper, varvid den övre gränsen
för medelavgiften i de tre lägre grupperna satts till respektive 5,99 öre, 11.99
öre och 17,99 öre. Beträffande kassor tillhörande den lägsta gruppen, för
närvarande 3 st., skulle icke något kristillägg komma ifråga. För kassor med
en medelavgift av 6 till 11,99 öre (6 st.) skulle kristillägget fastställas till 25
öre och för kassor med 12—17,99 öres medelavgift (13 st.) till 50 öre. Slutligen
skulle kristillägget för kassor med lägst 18 öres medelavgift (10 st.)
utgå med 75 öre.
Avgörande för de särskilda kassornas inplacering i kristilläggsklass, vilken
procedur bör ankomma på tillsynsmyndigheten, bör vara de avgifter, som
vid en viss tidpunkt, förslagsvis den 1 november 1944, utgå enligt stadgarna.
Någon ändring av det sålunda i varje särskilt fall fastställda kristillägget för
viss kassa bör i fortsättningen icke komma i fråga. Det skulle nämligen
eljest kunna föreligga risk för att kassor, som under närmaste framtiden få
ekonomisk möjlighet att med oförändrade medlemsavgifter vidtaga höjningar
av daghjälpen, skulle underlåta att göra detta inför utsikten att genom
en sadan åtgärd möjligen sjunka ned i en lägre »medelavgiftsgrupp»
och därvid vidkännas reducering av kristillägget. Kassorna böra med andra
ord icke berövas eggelsen till att med egna medel söka förbättra understödsbeloppen.
Beträffande åter nytillkommande kassor böra även dessa komma i åtnjutande
av kristillägg; i annat fall skulle nytillslutningcn till försäkringen
under den närmaste framtiden säkerligen komma att hämmas. I sådana fall
bör kristillägget bestämmas med ledning av dels de avgifter, som tillsynsmyndigheten
finner sig böra fastställa flir kassan, och dels det sannolika
antalet medlemmar i kassans respektive avgiftsklasser.
Med hänsyn lill syfte! med denna anordning är det givet, alt kristillägget
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
icke är avsett att bliva en bestående påbyggnad på försäkringen utan så
snart ske kan bör avvecklas. Sålunda kan det förutses, att en sänkning av tilllägget
bör kunna ske i den mån den under krigsåren nedpressade reallönen
för olika berörda löntagargrupper kan komma att höjas och ånyo närma sig
1939 års nivå. Vidare bör givetvis kristillägget sänkas i händelse reduceringar
av de nuvarande kontantunderstöden komma att företagas. Bestämmelser
angående sådant tillägg torde således böra meddelas för ett budgetår i sänder.
Under alla förhållanden förutsätter socialstyrelsen, att kristillägget icke kommer
att behöva bibehållas under längre tid än tre år.
Vid sammanträdet den 30 september 19U med nämnden för den statsunderstödda
arbetslöshetsförsäkringen framställdes kritik mot socialstyrelsens
konstruktion av kristilläggen. Från flera kassarepresentanters sida framhölls,
att kristillägget borde utgå med samma belopp till samtliga understödsberättigade,
förslagsvis med 75 öre. Under diskussionen framkastades även, att
statsbidraget kunde, om så ansåges lämpligt, graderas så, att kassor med
mycket låga avgifter ej finge något särskilt bidrag, medan övriga erhölle
bidrag med belopp enligt förslaget. Vidare ifrågasattes, att skillnaden mellan
de olika graderna av kristilläggen skulle göras mindre och exempelvis
en gradering 40 — 60 — 75 öre införas, varvid man möjligen för att
minska avståndet mellan den grupp, som erhölle ett kristillägg om 40 öre,
och den grupp, som över huvud ej finge något tillägg, borde tänka sig införandet
av ett nytt lägsta steg i tilläggsskalan.
I yttrandena över socialstyrelsens förslag ha kristilläggen, såsom förut
nämnts, helt avstyrkts — förutom av statskontoret, som ställt sig avvisande
till förslaget över huvud — jämväl av socialvårdskommittén och svenska
arbetsgivareföreningen. Landsorganisationen åter förordar, att kristillägget för
samtliga kassor skall utgå med enhetligt belopp, 75 öre per daghjälpsdag.
Landsorganisationen ville ifrågasätta, om den föreslagna graderingen vöre
psykologiskt välbetänkt och framför allt örn den erbjöde tillräckliga garantier
för att kristillägget verkligen fullt ut och över hela linjen finge den
avsedda effekten, nämligen att bringa försäkringsförmånerna i den ur försäkringens
synpunkt betryggande relation till kontantunderstöden, som förslaget
i övrigt icke åstadkomme och som för flertalet kassor icke heller torde
vara praktiskt uppnåelig genom en höjning av daghjälpen. Det varierande avgiftstrycket
i de olika kassorna vöre ett förhållande, som borde uppmärksammas;
en utjämning härutinnan vore självfallet önskvärd. Landsorganisationen
kunde dock icke finna, att den föreslagna graderingen av kristillägget
vore en lämplig form härför. Utjämningen torde riktigast böra ske efter omprövning
i ett vidare sammanhang av statsbidragsreglerna, under hänsynstagande
till samtliga de faktorer, som betingade de nuvarande starka fluktuationerna.
Jämväl tjänstemännens centralorganisation hemställer om ett kristillägg
å 75 öre till samtliga arbetslöshetskassor under framhållande av bl. a.,
att arbetslöshetskassorna byggde just på den principen, att löntagare inom
ett och samma yrkesområde med likartad arbetslöshetsrisk skulle sammanföras
till en arbetslöshetskassa, varför en strävan att åstadkomma avgiftsutjämning
genom ett kristillägg måste anses strida mot den grundläggande
principen för de erkända kassornas verksamhet. Organisationen fortsätter:
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
21
Införande av ett kristillägg måste betraktas som ett led i strävandena att
upphäva den under kriget inträdda penningvärdeminskningens oförmånliga
inverkningar på arbetslöshetsförsäkringen. Denna penningvärdeminskning har
haft samma oförmånliga verkningar för alla löntagare, vilka undantagslöst
måst vidkännas en avsevärd reallönesänkning. Alla arbetslöshetsförsäkrade
kunna därför anses vara i samma läge och ha samma behov av ett kristilllägg.
Inom varje arbetslöshetskassa finnes det medlemmar med mycket skilda
löneförmåner. Ur medlemmarnas synpunkt skulle det förefalla egendomligt,
örn de bara därför att de tillhöra en viss arbetslöshetskassa icke skulle få
möjlighet att erhålla detta statliga tillägg, medan medlemmar i en annan
kassa och med samma lönevillkor utan vidare skulle erhålla ett sådant tilllägg.
Om gradering av ett kristillägg skulle äga rum, borde man i så fall
söka gradera det efter löneinkomsten. De enskilda medlemmarna ha icke
ställts inför ett frivilligt val av daghjälpsgrupp utan ha fått finna sig i vad
kassorna bestämt i enlighet med tillsyningsmyndighetens direktiv. Någon
möjlighet för medlemmen att själv skaffa sig ett högre daghjälpsbelopp föreligger
icke.
Vid behandlingen inom arbetsmarknadskommissionen av förslaget angående
införande av kristillägg yrkade till en början ledamöterna Brodén och
Carell, att kommissionen skulle avstyrka, att dylikt tillägg utginge. Kommissionen
beslöt emellertid tillstyrka införande av kristillägg. Beträffande
kristilläggets utformning beslöt kommissionen tillstyrka socialstyrelsens förslag.
En minoritet inom kommissionen (ledamöterna Falk, Vahlberg, Adamsson
och Disa Västberg) uttalade sig emellertid för ett enhetligt kristillägg å
75 öre, medan en annan minoritet (ledamöterna Andersson, Brodén och
Caren) förordade, att statsbidrag å kristillägget skulle utgå efter gällande
grunder för arbetslöshetsförsäkringen.
Även vid konferensen med representanter för de erkända arbetslöshetskassorna
den 19 oktober 19U har frågan om kristilläggens gradering varit
före. Därvid har, sedan under diskussionen olika meningar gjort sig gällande,
till protokollet antecknats, att flertalet deltagare sympatiserade med socialstyrelsens
förslag.
Den i det föregående föreslagna höjningen av barn- och hustrutilläggen är
uppenbarligen icke tillräcklig för att uppnå den relation mellan understödsbeloppen
från erkänd arbetslöshetskassa och från arbetslöshetsnämnd, som
jag enligt vad nyss anförts anser lämplig. Såsom ytterligare åtgärd har socialstyrelsen
därför föreslagit införandet av ett av statsmedel helt bekostat kristillägg.
Delta förslag har väckt principiella betänkligheter hos svenska arbetsgivareföreningen
och socialvårdskommittén. Då emellertid såsom ovan anförts
någon generell höjning av daghjälpsbeloppen genom kassornas och deras medlemmars
egna åtgöranden näppeligen kan påräknas eller ens skäligen fordras
av dem, synes det mest ändamålsenliga vara, att staten helt bekostar de ytterligare
höjningar av understödsbeloppen, som kunna anses erforderliga, lämpligen
genom kristillägg. Denna utväg synes vara att föredraga framför den
av socialvårdskommitténs majoritet förordade utvägen att ytterligare höja
liustrutilläggcn. Härför talar — utom det förhållandet all genom en ytterligare
Före
draganden.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
höjning av hustrutilläggen endast familjeförsörjare skulle tillgodoses — även
den omständigheten, att det är avsevärt lättare att, när förhållandena så påkalla,
avveckla ett kristillägg, som till sin natur är provisoriskt, än att genomföra
en sänkning av utgående hustrutillägg, som gärna betraktas såsom definitiva.
Det må slutligen anmärkas, att liknande kristillägg sedan år 1942
under vissa förutsättningar utgår å sjukpenning, som utgives från erkänd
sjukkassa.
Socialstyrelsens förslag innebär, att kristillägget skall graderas efter medelstorleken
av avgiften per daghjälpskrona på sådant sätt, att intet kristillägg
skall utgå å daghjälp från kassa, där medelavgiften understiger 6 öre
för dag och daghjälpskrona, samt att kristillägg skall utgå med 25 öre för
dag, när samma medelavgift uppgår till 6 öre men icke till 12 öre, med 50
öre för dag, när medelavgiften uppgår till 12 öre men understiger 18 öre,
samt med 75 öre för dag, när medelavgiften uppgår till lägst 18 öre. Härigenom
skulle kristillägget tillika verka avgiftsutjämnande. Mot detta förslag
har anmärkning framställts av en minoritet inom arbetsmarknadskommissionen
samt av landsorganisationen och tjänstemännens centralorgaisation, vilka
anse kristillägget böra utgå med samma belopp till samtliga kassamedlemmar,
förslagsvis med 75 öre för dag.
Den avgiftsutjämning, som socialstyrelsen åsyftar med sitt förslag, skulle
visserligen ur en del synpunkter vara fördelaktig, helst som, enligt vad socialstyrelsen
framhåller, medelavgiftens storlek i allmänhet kommit att stå i omvänd
proportion till daghjälpens storlek. Emellertid kan det ifrågasättas, om
en sådan avgiftsutjämning bör åstadkommas på det sätt, som här föreslagits.
Häremot tala psykologiska skäl. För medlemmar av en viss kassa, vilka vid
ett genomförande av socialstyrelsens förslag icke skulle erhålla kristillägg
eller skulle uppbära sådant endast med det lägsta föreslagna beloppet, skulle
det sannolikt framstå som en orättvisa, att till medlemmar av en annan kassa,
för vilka lönenivån och de tillförsäkrade daghjälpsbeloppen måhända vore högre,
skulle utgå större kristillägg endast av den anledningen, att arbetslösheten
i deras fack vid avgifternas fastställande bedömts högre och avgifterna fördenskull
bestämts till högre belopp. Med hänsyn härtill synes den av socialstyrelsen
föreslagna graderingen av kristillägget icke böra förordas.
På grund härav och då icke heller gradering av kristillägget efter annan
grund, exempelvis efter daghjälpsbeloppens storlek, synes böra ifrågakomma,
anser jag mig böra föreslå, att kristillägget skall utgå med samma belopp
till samtliga kassamedlemmar.
Vad angår kristilläggets belopp synes detsamma böra bestämmas till 75
öre för dag, med hänsyn till att för en väsentlig del av kassamedlemmarna
en höjning med detta belopp erfordras för att den önskvärda relationen
mellan understöden från de erkända arbetslöshetskassorna och från arbetslöshetsnämnderna
skall uppnås. Understödsbeloppens storlek efter höjningen
framgå för vissa fall av Bilaga A och Bilaga B.
Bestämmelserna om kristillägg böra i enlighet med socialstyrelsens förslag,
erhålla begränsad giltighetstid, lämpligen till utgången av budgetåret
1945/46.
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 301-
3) Ändring av de s. k. överförsäkringsreglerna.
I skrivelsen den 30 september 1944 hemställer socialstyrelsen om viss ändring
av de s. k. överförsäkringsregler, som äro intagna i 20 § 1—3 mom. förordningen
om erkända arbetslöshetskassor. Styrelsen framhåller, att även örn
dessa regler för närvarande hade mycket ringa praktisk betydelse, det med
de nu föreslagna förbättringarna av understödsbeloppen dock kunde tänkas,
att reduktionsregeln kunde komma att öka i vikt, åtminstone för vissa lägre
avlönade kassamedlemmar med stora familjer. Med hänsyn härtill och för
att ernå en bättre överensstämmelse mellan försäkringens överförsäkringsregler
och kontantunderstödsverksamhetens motsvarande regler föreslår styrelsen,
att den ifrågavarande maximigränsen för understödsbeloppet beträffande
familjeförsörjare med tre barn och däröver höjdes från nuvarande4/^ till
9/io av den normala arbetsförtjänsten. Samtidigt torde böra klargöras, att vid
tillämpningen av överförsäkringsreglerna skulle i förmånerna från kassan inräknas
icke blott daghjälp och familjetillägg utan även förekommande kristillägg.
I sitt yttrande över socialstyrelsens ifrågavarande framställning säger svenska
arbetsgivareföreningen sig icke ha funnit bärande skäl föreligga för den
föreslagna ändringen av överförsäkringsreglerna. Det vore enligt föreningens
mening nödvändigt, att man även för de försäkrade bibehölle ett klart incitament
att söka arbete i den öppna arbetsmarknaden. Hur effektiva man än
gjorde kontrollåtgärderna, torde det knappast finnas möjlighet att i tider av
mera omfattande arbetslöshet på ett fullt tillfredsställande sätt kontrollera
arbetsviljan hos de försäkrade. Samma åsikt har uttalats av en minoritet
inom arbetsmarknadskommissionen (ledamöterna Brodén och Carell). Av
arbetsmarknadskommissionens majoritet samt i övriga remissyttranden har
socialstyrelsens förslag i denna del tillstyrkts eller lämnats utan erinran.
De i 20 § 1—3 mom. förordningen om erkända arbetslöshetskassor givna s. k.
överförsäkringsreglerna ha till ändamål att garantera en viss marginal mellan
en kassamedlems normala arbetsinkomst och hans inkomst under den tid,
då han uppbär understöd från kassan. Gällande bestämmelser innebära såsom
nämnts härutinnan bl. a., att de från kassorna utgående understöden — barnoch
hustrutillägg däri inberäknade — icke få överstiga, för ensamstående 3/s
och för familjeförsörjare iU av den i orten vanliga arbetsförtjänsten för arbetsdag
för arbetare inom samma yrke och av samma arbetsförmåga som
den arbetslöse. Socialstyrelsens förslag innebär en modifikation av denna regel
på sådant sätt, alt för familjeförsörjare med tre barn eller därutöver understödets
maximibelopp höjes till n/io av berörda arbetsförtjänst. Med hänsyn
till angelägenheten av att bereda flerbarnsfamiljer största möjliga understöd
synes den föreslagna ändringen böra godkännas.
Såsom socialstyrelsen framhållit, bör vid tillämpningen av berörda regler
hänsyn tagas även till kristillägget, varvid detsamma bör i första hand nedsättas
eller innehållas.
Före draganden -
24
Före
draganden.
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
4) Höjning av maximibeloppet för daglijälpen.
Redan i skrivelsen den 17 mars 1944 ägnade socialstyrelsen uppmärksamhet
åt frågan om en höjning av den övre gränsen för daghjälpen, varigenom
möjlighet skulle öppnas för de kassor, som så kunde och önskade, att genom
införande av klasser med högre daghjälpsbelopp ytterligare stärka sin ställning
gentemot konkurrensen från kontantunderstödsverksamheten. Styrelsen
säger sig emellertid icke ha funnit tillräckliga skäl föreligga för att framlägga
ett förslag av sådan innebörd. Därvid hade hänsyn tagits till i huvudsak
följande omständigheter, nämligen att redan den föreslagna höjningen av
barntilläggen syntes åtminstone till mycket väsentlig del tillgodose berörda
syfte, att den nu gällande maximigränsen hittills utnyttjats i mycket obetydlig
omfattning, att en mera allmän förbättring av daghjälpen för närvarande
knappast syntes möjlig att vidtaga på annat sätt än att staten åtoge sig hela
merkostnaden, samt att en dylik höjning skulle verka i så hög grad bindande
för den nu pågående utformningen av en blivande obligatorisk dylik
försäkring — och därigenom även för den obligatoriska sjukförsäkringen —
att redan av denna anledning en dylik anordning örn möjligt borde undvikas.
I framställningen den 30 september 1944 föreslår däremot socialstyrelsen
en höjning av daghjälpens maximibelopp till 7 kronor. Som motivering anför
styrelsen:
Därest ett system med ett graderat kristillägg i enlighet med socialstyrelsens
förslag genomföres, torde man icke kunna undgå att samtidigt vidtaga
en höjning med minst 75 öre av det nu medgivna maximibeloppet för daghjalpen.
Den tankegång, som ligger bakom detta, är följande. Därest en kassa,
sorn har en daghjälpsklass å 6 kr., icke erhåller något kristillägg eller
exempelvis placeras i 25-öresklassen, synes det vara fullt i sin ordning, att
denna kassa tillätes att med egna medel och efter vanliga finansieringsgrunder
vidtaga en sådan höjning av daghjälpen, att densamma ensam eller tillhopa
med det beviljade lägre kristillägget uppgår till den angivna gränsen
av 6: 75 kr. Eljest skulle den komma i sämre läge än en kassa med 6 kronors
daghjälp, som får 75 öre i kristillägg. Det torde emellertid vara lämpligt,
att den nya liksom den gamla gränsen sättes till ett helt krontal. Daghjälpen,
vari eventuellt utgående kristillägg vid maximeringsreglernas tilllämpning
bör inräknas, bör alltså tillåtas uppgå till 7 kr. men får ej överstiga
detta belopp.
I den män i sådana fall daghjälpen bomme att överstiga 6 kr., bör statsbidrag
i vanlig ordning få beräknas även på det överskjutande beloppet.
I de avgivna yttrandena har socialstyrelsens förslag i denna punkt tillstyrkts
eller lämnats utan erinran.
För närvarande gäller ett absolut maximibelopp för daghjälpen — oberäknat
barn- och hustrutillägg — av 6 kronor. I samband med sitt förslag örn graderade
kristillägg ifrågasätter socialstyrelsen en höjning av detta maximibelopp
till 7 kronor, varvid styrelsen förutsätter, att kristillägget skall medräknas
vid maximeringsregelns tillämpning. Då en dylik höjning av maximibeloppet
synes motiverad, även om, såsom jag här föreslagit, ett ograderat kristillägg
införes, finner jag mig böra tillstyrka socialstyrelsens förslag i denna
del.
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
25
5) Uppmjukning av föreskrifterna om hyreshjälp till kassamedlemmar.
I det till socialstyrelsens skrivelse den 17 mars 1944 fogade särskilda yttrandet
av föredraganden föreslås en ändring av gällande regler om hyreslijälp
till kassamedlemmar av innebörd, att hyreshjälp skulle kunna utgå
till kassamedlem redan då han under en tid av 30 dagar uppburit daghjälp
från erkänd arbetslöshetskassa under 18 dagar. Som skäl härför anföras bostadsbristen
och det förhållandet, att de konsekvenser, som en utebliven inbetalning
av hyresbelopp o. d. i nuvarande läge kunde medföra för den arbetslöse
och hans familj, vore betydligt värre än år 1941, varför det torde
vara nödvändigt att något lätta på restriktionerna. Alltjämt borde man dock
försöka ordna försäkringen så, att behov av hyreshjälp från arbetslöshetskommitté
mera sällan uppkomme, och därmed skapa en grundval för en
fortsatt tillämpning av vissa restriktioner för utgivandet av hyreshjälp till
kassamedlemmar.
Föredragandens förslag upptogs i skrivelsen den 23 mars 1944 från representanter
för de erkända arbetslöshetskassorna och har med reservation av
ledamöterna Brodén och Styrman tillstyrkts av arbetsmarknadskommissionen
i dess yttrande över båda skrivelserna. I sistnämnda yttrande framhålles, att
en sådan ändring syntes så mycket mera befogad, som daghjälpens konstruktion
i vissa kassor, vilkas medlemmar hade sysselsättning endast en viss del
av året, medförde starkt försämrade möjligheter att erhålla hyreshjälp enligt
nu gällande bestämmelser. I
I skrivelsen den 16 maj 1944 av g rov- och fabriksarbetarnus erkända arbetslöshetskassa
hemställes om vidtagande av sådana åtgärder, att möjlighet
bereddes för medlem i erkänd arbetslöshetskassa, som uppbure daghjälp
från kassan, att erhålla hyreshjälp från arbetsiöshetskommitté, örn han styrkte
att daghjälp från kassa eller understöd från arbetslöshetskommitté uppburits
under det maximiantal dagar och den tidrymd, som gällande föreskrifter
medgåve. I motiveringen framhålles, att denna hemställan hade avseende
på sådana fall, då för viss kassa säsongmässigheten i det yrke, som
kassans medlemmar tillhörde, föranlett vissa därav betingade begränsningar
i understödsrätten. Antalet medlemmar i de kassor, som berördes av dessa
säsonginskränkningsbestämmelser, hade den 31 december 1943 utgjort omkring
95 600, fördelade på sex erkända kassor. Erfarenheten hade visat, att
en stor del av dessa kassamedlemmar, speciellt i de större städerna, blivit
nödsakade att vända sig till arbetslöshetskommittéerna med begäran örn understöd
under den tid, då sådant icke kunnat erhållas från kassorna. Gällande
bestämmelser tolkades så, att kassamedlem för erhållande av hyresbidrag
måste kunna förete intyg från kassan, utvisande att han under de senast
förflutna dagarna uppburit daghjälp från kassan under sammanlagt
minst 40 dagar. Detta medförde, att kassamedlemmar, som på grund av sin
anställning inom ett starkt säsongbetonat yrke under viss längre tid vöre underkastade
begränsning i understödsrätten, icke kunde fylla angivna villkor,
oavsett örn de varit helt arbetslösa under avsevärd lid. Denna tillämpning
syntes icke stå i god överensstämmelse med avsikten med dessa bestämmelser.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
Socialstyrelsen och arbetsmarknadskommissionen lia i yttranden över
framställningen tillstyrkt de ändringar i gällande bestämmelser örn hyreshjälp
till kassamedlemmar, som åsyftades i framställningen.
Socialstyrelsen har vidare i framställningen den 30 september 1944 upptagit
nu omnämnda frågor och föreslagit sådan ändring i direktiven för utgivande
av hyreshjälp till kassamedlem, att sådan finge utgå under förutsättning
att sökanden genom intyg från kassan eller arbetslöshetsnämnd kunde
styrka, att han vid den tid, då hyreshjälp skulle börja utgå, under de närmast
dessförinnan förflutna 30 dagarna uppburit daghjälp eller dagunderstöd
för sammanlagt minst 18 dagar.
Socialvårdskommittén har i sitt yttrande ställt sig tveksam röi-ande ifrågavarande
förslag, då kommittén funne det principiellt oriktigt, att de arbetslöshetsförsäkrade
i vissa fall skulle hänvisas till en kompletterande
hjälpform, som utginge först efter behovsprövning. Kommitténs majoritet
har dock, med hänsyn till att hyreshjälpen vore avsedd att utgå till försäkrade
allenast i ömmande fall, icke velat motsätta sig den föreslagna uppmjukningen.
Två av ledamöterna i kommittén (herrar Hagård och Wallén)
ställa sig dock bestämt avvisande. De anföra härom:
De förbättringar av den frivilliga arbetslöshetsförsäkringen, som genomfördes
år 1941, uppbyggdes under försök att undvika en då föreslagen anordning
med förmåner från såväl försäkringen som den allmänna arbetslöshetshjälpen,
vilken senare utgår efter behovsprövning. Denna ledande
princip blev dock icke fullt upprätthållen. Hustru- och barntillägg infördes
för att öka stödet åt de försäkrade, men en möjlighet lämnades
öppen för de försäkrade »att i ömmande fall och under vissa restriktiva
villkor erhålla ett speciellt slag av kompletterande hjälp från arbetslöshetskommitté,
nämligen hyreshjälp». Statsmakterna förutsatte sålunda, att det
endast undantagsvis —- då fråga vore om ett särskilt omfattande hjälpbehov
— skulle förekomma, att medlem av erkänd arbetslöshetskassa skulle
uppbära hyreshjälp. Allenast ett helt litet antal försäkrade har även enligt
föreliggande uppgifter uppburit hyreshjälp från arbetslöshetsnämnder.
Denna sammanblandning mellan de båda hjälpformema har alltså blott i
undantagsfall förekommit. Det har nämligen visat sig — och detta förutsågs
även -— att kassamedlemmama hysa en bestämd motvilja att underkasta
sig den behovsprövning, som är förenad med den allmänna arbetslöshetshjälpen.
Denna motvilja förstärkes genom den ojämnhet, som enligt
sakens natur vidlåder utdelningen av hyreshjälp. Möjligheten att erhålla
dylik hjälp är nämligen knuten till den förutsättningen, att arbetslöshetsorgan
finnes inrättat i kommunen, och att detta dessutom innehar vederbörligt
medgivande att utbetala hyreshjälp med statsbidrag.
Den uppmjukning, som i föreliggande förslag framföres i fråga om hyreshjälpen,
står icke i samklang med den inställning, som statsmakterna intagit
så sent som år 1941. Ur kassamedlemmarnas synpunkt innebär den
icke någon eftersträvansvärd anordning. Det är i stället angeläget, att de
försäkrades förmåner inom försäkringens ram bliva av sådan storlek, att
man ej behöver giva ytterligare bidrag i annan form efter behovsprövning.
Varje sammanblandning av hjälpformer strider dessutom helt naturligt mot
försöken att förenkla organisationen för hjälpverksamheten i allmänhet.
Den föreslagna uppmjukningen av nu gällande regler i fråga örn hyreshjälp
till kassamedlemmar från arbetslöshetsnämnd måste därför bestämt avstyrkas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
27
Föreliggande förslag beträffande hyreshjälp till kassamedlemmar innebär
modifikationer i två särskilda hänseenden av nu gällande principer för
denna hjälp, nämligen dels minskning av den tid, under vilken arbetslös
skall ha åtnjutit understöd för att komma i fråga till erhållande av hyreshjälp,
dels ock införande av möjlighet att i samma tid inräkna jämväl tid,
under vilken dagunderstöd åtnjutits från arbetslöshetsnämnd. Då de föreslagna
modifikationerna måste anses skäliga och dessutom i sin mån bidraga
till en lämpligare relation mellan de till arbetslösa kassamedlemmar
och de till andra arbetslösa utgående understödsbeloppen, har jag för avsikt
att föreslå Kungl. Maj:t, att arbetsmarknadskommissionen erhåller bemyndigande
att vidtaga berörda ändringar i föreskrifterna om grunderna
för kommunernas ifrågavarande hjälpverksamhet.
6) Författningsförslag. Ikraftträdande.
I socialstyrelsens skrivelse den 30 september 1944 äro intagna dels förslag
till ändring av förordningarna om erkända arbetslöshetskassor och om beloppet
av barntillägg och hustrutillägg enligt arbetslöshetskasseförordningen,
dels förslag till förordning om kristillägg å daghjälp från erkända arbetslöshetskassor,
dels ock förslag till ändrade föreskrifter rörande hyreshjälp till
kassamedlem. De ifrågasatta ändringarna och nya föreskrifterna föreslås
skola träda i kraft den 1 januari 1945. Förslaget till förordning om kristilllägg
torde få såsom bilaga (Bilaga C) fogas till detta protokoll.
Vid konferensen med representanter för de erkända arbetslöshetskassorna
den 19 oktober 1944 hemställdes, att tidpunkten för de föreslagna ändringarnas
ikraftträdande skulle skjutas något framåt i tiden, förslagsvis till
det månadsskifte, som infölle närmast efter tre månader från den tidpunkt,
då riksdagen fattat beslut beträffande ändringarna, detta med hänsyn särskilt
till behovet av tid för stadgeändringar och registrering av dem.
Med ledning av de av socialstyrelsen framlagda författningsförslagen ha
inom departementet utarbetats förslag till dels förordning angående ändring
av 20 § 1—3 mom. förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) om erkända arbetslöshetskassor,
dels förslag till förordning angående beloppet av barntilllägg
och hustrutillägg enligt förordningen om erkända arbetslöshetskassor,
dels ock förordning om kristillägg å daghjälp från erkända arbetslöshetskassor.
Bestämmelserna i dessa författningsförslag torde icke erfordra särskild
motivering utöver vad förut anförts. Framhållas må dock, att på grund
av vad som påpekats vid konferensen den 19 oktober 1944 tidpunkten för
förordningarnas ikraftträdande ansetts böra uppskjutas till den 1 mars 1945.
Kostnadsberäkningar:
Socialstyrelsen bär i sin skrivelse den 30 september 1944 framlagt vissa
beräkningar angående de kostnader, som de av socialstyrelsen förordade
ändringarna skulle betinga, dels under budgetåret 1945/46, dels under ett
s. k. genomsnittsår.
Före
draganden.
Före
draganden.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
Före
draganden.
Vad angår budgetåret 1945/46 utgår socialstyrelsen från ett antal av
770 000 försäkrade samt ett antal av 5 understödda dagar per medlem och
år. Följande beräkning göres:
Beräknad ökning av statsbidrag
Barntillägg (0: 60 1:00).............................. 0.68 milj. kr.
Hustrutillägg (1:00 1,25) ............................ 0.33 > »
Kristillägg (i genomsnitt 0:55)........................ 2.12 > >
Summa 3.13 milj. kr.
För ett »genomsnittsår» utgår socialstyrelsen från ett antal av 850 000
försäkrade. För antalet understödda dagar per medlem och år (u) ha upptagits
tre olika fall: u == 7, u = 10, u = 13.
Beräknad ökning av statsbidrag
u = 7 u = 10 u = 13
Barntillägg (0: 60 1: 00)...................... 1.05 milj. kr. 1.49 milj. kr. 1.94 milj. kr.
Hustrutillägg (1:00 1: 25).................... 0.51 , > 0.72 > > 0.94 > >
Kristillägg (i genomsnitt 0:55) .............. 3.28 » > 4.68 > » 6.08 > >
Summa 4.84 milj. kr. 6.89 milj. kr. 8.96 milj. kr.
Slutligen tillägger socialstyrelsen, att även förslaget om ändrade villkor
för utgivande av hyreshjälp till kassamedlem skulle medföra vissa utgiftsstegringar,
vilka väsentligen komme att belasta statsverket. Styrelsen hade
emellertid icke kunnat bedöma därmed sammanhängande kostnadsfrågor.
Arbetsmarknadskommissionen har i sitt yttrande framhållit, att hyreshjälpsverksamheten
för kassamedlemmar hittills varit av mycket ringa omfattning
och att i samtliga fall statsbidraget varit begränsat till 20 procent.
Merkostnaderna för denna period skulle alltså väsentligen kommit att belasta
kommunerna. Med avseende på kostnadernas storlek eller fördelning
under en arbetslöshetskris rådde givetvis stor svårighet att göra förhandsberäkningar.
Sannolikt vore dock att större delen av kostnaden även i ett
sådant fall skulle komma att åvila kommunerna.
Därest vad här föreslagits om införande av ett ograderat kristillägg om
75 öre för dag vinner bifall, måste motsvarande ändringar göras i de av
socialstyrelsen verkställda kostnadsberäkningarna. Under de i övrigt av socialstyrelsen
angivna förutsättningarna kunna kostnaderna för kristillägget
under budgetåret 1945/46 beräknas till 2,89 miljoner kronor och alltså den
sammanlagda ökningen av statsbidragen till arbetslöshetskassorna till 3,9
miljoner kronor. För det av socialstyrelsen angivna genomsnittsåret skulle
motsvarande belopp bliva, om antalet understödda dagar per medlem och år
antages vara 7 dagar, 4,47 och 6,03 miljoner kronor, om samma antal antages
vara 10 dagar, 6,38 och 8,59 miljoner kronor, samt om samma antal antages
vara 13 dagar, 8,29 och 11,17 miljoner kronor. Emellertid bör här anmärkas,
att jag anser mig icke i detta sammanhang böra taga ställning till frågan,
i vad mån de angivna förutsättningarna för beräkningarna, särskilt det angivna
antalet understödda dagar per medlem och år, skola läggas till grund
för anslagsberäkningen för budgetåret 1945/46.
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
29
Vad innevarande budgetår angår är att märka, att enligt gällande föreskrifter
statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor utgå årsvis i efterskott,
dock att vederbörande kassa efter varje kvartals slut må kunna erhålla utbetalning
intill i regel tre fjärdedelar av det bidrag, som skäligen kan antagas
belöpa å kvartalet. Örn, såsom här föreslagits, de nya bestämmelserna skola
träda i kraft den 1 mars 1945, skulle alltså kassorna äga att under innevarande
budgetår utfå statsbidrag med tre fjärdedelar av det belopp, som belöper
på mars 1945. Härför erforderliga medel torde kunna bestridas ur det å riksstaten
för budgetåret 1944/45 under femte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget
B. 13. Bidrag till erkända arbetslöshetskassor å 10 000 000 kronor.
Att nu vidtaga någon höjning av detta anslag torde icke vara erforderligt.
Den föreslagna uppmjukningen av villkoren för kassamedlemmar att erhålla
hyreshjälp från arbetslöshetsnämnd torde även komma att medföra
någon kostnadsökning. Densamma torde böra bestridas ur det å riksstaten
för budgetåret 1944/45 under femte huvudtiteln uppförda reservationsanslaget
B. 16. Åtgärder för arbetsmarknadens reglering å 68 000 000 kronor.
Föredraganden hemställer härefter, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att
antaga förut omnämnda inom socialdepartementet upprättade
förslag till
1) förordning angående ändrad lydelse av 20 § 1—3 mom.
förordningen den 15 juni 1934 (nr 264) örn erkända arbetslöshetskassor,
2) förordning angående beloppet av barntillägg och hustrutillägg
enligt förordningen örn erkända arbetslöshetskassor,
samt
3) förordning örn kristillägg å daghjålp från erkända arbetslöshetskassor.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Majit Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till detta
protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Anders Lundstedt.
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
Bilaga A.
Tabell
över understödsbelopp per dag till hjälpsökande hos arbetslöshetsnämnd samt försäkrad
hos Grov- och fabriksarbetarnas eller Sågverksindustriarbel arnäs erkända arbetslöshetskassor
eller mot den genomsnittliga daghjälpen 4 kronor och 20 öre. Hyreshjälp
har icke medtagits i tabellen. Yid beräknandet av understödsbelopp enligt föreslagna
normer har kristidstillägg satts till 0,;ö kr., hustrutillägg 1,25 kr. och barntillägg l,oo kr
Familj bestående |
av man och |
||||||||
över |
hustru jämte |
Anm. |
|||||||
18 år |
0 barr |
1 barl |
1 2 banv 3 barn |
4 barn |
|||||
j Ortsgr. 1 |
2:50 |
4: — |
4:85 |
5: 70 |
6: 55 |
7: 35 |
|||
Arbetslöshets- |
< T> |
2 |
2:75 |
4: 25 |
5:30 |
6: 35 |
7:40 |
8:20 |
|
nämnd......... |
4: 50 |
5: 75 |
|||||||
( > |
3 |
3: — |
7:- |
8: 25 |
9:05 |
||||
Grov- och fabriks- |
| |
f |
2: — |
3: — |
3: 60 |
4:20 |
4:80 |
5:40 |
|
arbetarnas enligt |
1 |
4: 60 |
5:20 |
5: 80 |
|||||
nuvarande nor- |
2 |
3: — |
4: — |
6: 40 |
|||||
mer............ |
( |
3 |
4: — |
5; |
5: 60 |
6:20 |
6:80 |
7:40 |
|
Grov- och fabriks- |
( * |
1 |
2:75 |
4: — |
5:- |
6:- |
7:- |
8: — |
|
arbetarnas enligt |
< > |
2 |
3: 75 |
5: — |
|||||
föreslagna normer |
( T> |
3 |
4:75 |
6: — |
7: — |
8: — |
9: — |
10: — |
|
» |
1 |
2: — el. |
3: — |
3: 60 |
4: 20 |
4: 80 |
5: 40 |
||
Sågverksindustriar-betarnas enligt |
» |
2 |
3:50 2: — el. |
4:50 3: — |
5: 10 3: 60 |
5:70 4:20 |
6: 30 4:80 |
6:90 5: 40 |
Understödsbelop-pen kunna ut-gå i såväl orts- |
mer............ |
3:50 |
4: 50 |
5: 10 |
5:70 |
6:30 |
6: 90 |
grupp 1 som 2. |
||
> |
3 1 |
5: — |
6: — |
6:60 |
7:20 |
7:80 |
8:40 |
||
f > |
1 |
2: 75 el. |
4: — |
5: — |
6: — |
7:- |
8:- |
||
Sågverksindustriar- |
4:25 |
5: 50 |
6:50 |
7:50 |
8:50 |
9:50 |
D:o d:o |
||
betarnas enligt |
> |
2 |
2: 75 el. |
4: — |
5: — |
6: — |
7: — |
8: — |
|
föreslagna normer |
4: 25 |
5: 50 |
6:50 |
7:50 |
8: 50 |
9:50 |
|||
3 1 |
5:75 |
7:- |
8: — |
9: — |
10: — |
11: — |
|||
Genomsnittsdag- |
|||||||||
hjälp 4 kronor 20 |
4:20 |
5: 20 |
5:80 |
6:40 |
7: — |
7: 60 |
|||
Genomsnittsdag- |
|||||||||
hjälp 4 kronor 20 |
_ |
4:95 |
6: 20 |
7: 20 |
8:20 |
9: 20 |
10:20 |
1 Avser medlemmar i Stockholms stad eller ort inom Stockholms län tillhörande ortsgrupp 3.
Kungl. Maj.ts proposition nr 301.
31
Bilaga B.
Tabell
över de understödsbelopp i kronor räknat, sonj enligt socialstyrelsens beräkningar i
olika fall skola utgå till en arbetslös nied hustru och två barn i genomsnitt för månad
dels under en två-månadersperiod, dels under en fyra-månadersperiod. Hyreshjälp har
härvid medräknats.
Två-månadersperiod |
Fyra-månadersperiod |
|||||
Orts- |
Orts- |
Orts- |
Orts- |
Orts- |
Orts- |
|
grupp |
grupp |
grupp |
grupp |
grupp |
grupp |
|
1 |
2 |
3 |
1 |
2 |
3 |
|
Understöd från arbetslöshetsnämnd . . |
151 |
186 |
221 |
160 |
196 |
232 |
Understöd från Grov- och fabriksar-betarnas erkända arbetslöshetskassa enligt nuvarande regler............ |
100 |
126 |
153 |
115 |
151 |
187 |
enligt föreslagna regler med 50 öres |
146 |
182 |
219 |
158 |
199 |
240 |
enligt föreslagna regler med 75 Öres |
152 |
188 |
224 |
164 |
205 |
246 |
Understöd från den beslutade erkända enligt gällande principer .......... |
135 |
138 |
176 |
152 |
163 |
212 |
enligt föreslagna regler med 50 öres |
181 |
194 |
242 |
195 |
211 |
265 |
enligt föreslagna regler med 75 öres |
186 |
199 |
247 |
201 |
217 |
271 |
Understöd vid genomsnittsdaghjälpen enligt gällande regler.............. |
151 |
154 |
157 |
169 |
180 |
192 |
enligt föreslagna regler med 50 öres |
197 |
210 |
223 |
212 |
228 |
245 |
enligt föreslagna regler med 75 öres |
203 |
216 |
229 |
218 |
236 |
251 |
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 301.
Bilaga C.
Socialstyrelsens förslag
till
förordning oin kristillägg å daghjälp från erkända arbetslöshetskassor.
1 §•
Å daghjälp, som för dag under tiden 1 januari 1945—30 juni 1946 utgives
från erkänd arbetslöshetskassa, skall utgå kristillägg under de förutsättningar
och till de belopp, som i denna förordning stadgas.
2 §.
Kristillägg skall utgivas av kassa, i vilken medelavgiften för daghjälpskrona
och vecka den 1 november 1944 uppgår till lägst 6 öre, och utgår med
25 öre för dag om medelavgiften understiger 12 öre, 50 öre för dag örn medelavgiften
uppgår till 12 öre men understiger 18 öre samt 75 öre för dag om
medelavgiften uppgår till lägst 18 öre.
3 §‘
Medelavgiften framräknas för varje särskild kassa under hänsynstagande
till avgiftens storlek för daghjälpskrona och antalet medlemmar i de olika
daghjälpsklassema inom kassan.
Där kassa upptager månadsavgift, skall en sådan avgift anses motsvara
4^3 veckoavgifter.
4 §.
För kassa, som efter den 1 november 1944 antages till erkänd arbetslöshetskassa,
fastställer tillsynsmyndigheten kristillägget med ledning av den
medelavgift, som framräknats med hänsyn till de för kassan fastställda avgifterna
och det antal medlemmar, vilka kunna antagas komma att tillhöra
de olika avgiftsklasserna inom kassan.
5 §•
Beträffande kristillägg skall tillämpas vad i 20 § förordningen om erkända
arbetslöshetskassor stadgas om att daghjälp jämte därå utgående tillägg ej
må utgivas till högre belopp än som angives i 1 och 2 mom. samt 3 mom.
första stycket av nämnda paragraf, och skall, då understödet på grund av
dessa stadganden måste minskas, kristillägget nedsättas eller innehållas före
annat tillägg.
6 §•
Kristillägg utbetalas i förekommande fall i samband med övriga från kassan
utgivna förmåner.
7 §.
Statsbidrag till kristillägget utgår med tilläggets hela belopp. Sådant bidrag
skall sökas och utbetalas i den ordning, som föreskrives i förordningen
om statsbidrag till erkända arbetslöshetskassor.
Stockholm 1944. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner.
444484