Kungl. Maj.ts proposition nr 296.
1
JNr 296.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående provisorisk förbättring
av löneställningen för vissa befattningshavare
i statens tjänst m. fl.; given Stockholms slott den 20
oktober 1944.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Ernst Wigforss.
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 20 oktober
1944.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Quensel, Bergquist,
Bagge, Domö, Ewerlöf, Rubbestad, Ohlin, Erlander, Danielson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, fråga örn provisorisk förbättring
av löneställningen för vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl.
Departementschefen anför därvid följande.
•
A. Provisoriskt lönetillägg jämte tillfälligt barntillägg.
Inledning.
Den senaste allmänna löneregleringen, vilken omfattade det stora flertalet
statligt anställda eller med statsbidrag avlönade, kommunalt anställda befattningshavare,
innebar en avvägning av grundlönenivån med hänsyn tagen till
löneutvecklingen på allmänna arbetsmarknaden och levnadskostnadernas
Bihang till riksdagens protokoll 194i. 1 sami. Nr 296.
1
Kungl. Maj.ts proposition nr 296.
utveckling fram till år 1935. Lönerna gjordes i begränsad omfattning
automatiskt rörliga i förhållande till den fortsatta utvecklingen av levnadskostnaderna.
Det rörliga tillägg, som för sådant ändamål utgår, är i avlöningsreglementena
maximerat till 15 procent av lönen. Detta maximum uppnåddes
år 1940, då det procenttal, som angiver levnadskostnadernas förhållande till
1935 års nivå, uppgick till och överskred 120 (1935 = 100). Den ytterligare
levnadskostnadsstegringen bär föranlett, att från och med år 1941 beviljats
särskilda kristillägg å de lönebelopp, varå rörligt tillägg beräknas. Kristillläggsgrunderna
fastställas för begränsad tid av statsmakterna. För närvarande
utgör kristillägget 16 procent av lönebeloppet, vilket procenttal gällt
sedan levnadskostnadstalet uppnådde siffran 152.
Jämväl de löner, som utgå enligt äldre bestämmelser, äro i allmänhet rörliga
med levnadskostnaderna. De dyrtidstillägg, som utgå på ifrågavarande
löner, äro bestämda med augusti månad 1914 som basperiod. År 1940 begränsades
de procentuella dyrtidstilläggen till att utgå högst i förhållande till indextalet
188 (augusti 1914=100), vilket motsvarar levnadskostnadstalet 120
i indexserien med år 1935 som basperiod. Emellertid har kristilläggsregleringen
gjorts tillämplig även på äldre löner i egentlig bemärkelse. Kristillägg
utgår efter samma procenttal som för nyreglerad lön och beräknas på det
belopp, varå dyrtidstillägg utgår, ökat med det belopp, vartill dyrtidstillägget
uppgår vid indextalet 156 (augusti 1914 = 100), d. v. s. vid 1935 års genomsnittliga
levnadskostnadsnivå.
Allmänna synpunkter.
Den restriktiva lönepolitik, som statsmakterna för de statsanställdas del
under krisåren nödgats tillämpa i fråga om lönegradsplacering, inrättande
av nya befattningar och allmän befordringsgång, har icke kunnat undgå att
i förening med den allmänna begränsningen av kompensationen för levnadskostnadsstegringen
medföra kännbara verkningar för därav berörda löntagargrupper.
Främst gäller detta den lägst avlönade personalen. Från de
anställdas sida ha önskemål om löneförbättringar framförts i olika sammanhang.
De huvudorganisationer, som representera personal i de lägsta
graderna, ha under hösten begärt förhandlingar om provisoriska lönetillägg
åt sådan personal för undanröjande av de mest framträdande svårigheterna.
Frågan örn och i vad mån en provisorisk löneförbättring för sämre ställda
grupper statsanställda av nyss angivna skäl nu bör genomföras måste 1 rådande
läge bedömas mot bakgrunden av löneutvecklingen på den allmänna
arbetsmarknaden och dess betydelse ur allmänna ekonomiska synpunkter.
Sedan hösten 1942 har upprätthållits ett allmänt pris- och lönestopp. Ett
fortsatt vidmakthållande därav är en förutsättning för att penningvärdet
skall kunna skyddas trots de allvarliga påfrestningar, för vilka det utsättes
både genom de med kriget förbundna försörjningssvårigheterna och de omfattande
beredskapsutgifterna. Redan när lönestoppspolitiken först genomfördes,
förutsattes emellertid, att den icke skulle utesluta inkomstförbätt
-
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 296.
ringar för sämre ställda grupper. Sådana justeringar ha också kommit till
stånd i viss omfattning. Örn en provisorisk lönehöjning för vissa grupper
statsanställda nu skall kunna godtagas, måste den tydligen begränsas så, att
den faller inom ramen för sådana lönejusteringar, som kunna genomföras
utan att förutsättningarna för den allmänna stabiliseringspolitiken rubbas.
Jag kan beträffande här berörda förhållanden hänvisa till vad bankofullmäktige
uttalat i utlåtande över föreliggande förslag till komplettering av
prisregleringslagen (bilaga).
Hur ramen för lönejusteringar bör uppdragas, kan för de statsanställdas
del icke bedömas efter fullt samma grunder som på allmänna arbetsmarknaden,
bland annat därför att det statliga lönesystemets utformning medför,
att de statsanställda i de lägre lönegraderna i början av sin bana äro förhållandevis
sämre ställda än arbetare på allmänna arbetsmarknaden, även örn
de skulle komma över dessa, när de nå slutlönen i respektive befattningar.
En löneförbättring för de lägre löneklasserna blir under dessa omständigheter
i viss utsträckning endast ägnad att utjämna en nu bestående ojämnhet
mellan yngre anställda i statstjänst respektive enskild tjänst. Viktigare är
emellertid, att de statsanställda under kriget fått bära nedgången i försörjningen
i större utsträckning än flertalet privatanställda, ehuru de icke i
samma mån som dessa blivit delaktiga i den allmänna välståndsökningen
fram till krigsutbrottet. Arbetarna på den allmänna marknaden ha sålunda
genom olika omständigheter under krigsåren erhållit en nominallöneökning,
som överstiger den som samtidigt kommit statsjänstemännen till del.
Vid 1938 års lönereglering undersöktes utvecklingen av lönerna på den
allmänna arbetsmarknaden från tiden för föregående översyn över statstjänstemannalönerna,
och den statliga lönenivån justerades upp med hänsyn
till den stegring, som den allmänna lönenivån visade fram till år 1935.
Utan att man tog ställning till frågan om den rätta avvägningen i och för
sig mellan löner i enskild och statlig tjänst ernåddes därigenom, att de lägre
statstjänstemännen i stort sett lingö del av den allmänna nationalinkomstökningen
fram till nämnda tidpunkt i lika grad som jämförliga grupper anställda
i enskild tjänst. En kraftig fortsatt ökning av nationalinkomsten
kom till stånd från 1935 fram till krigsutbrottet. Den tog sig uttryck även i
en höjning av reallönerna på den allmänna arbetsmarknaden. Statstjänstemännens
reallönenivå sänktes däremot i någon mån genom den i avlöningsreglementena
förutsatta ofullständiga kompensationen för levnadskostnadsstegringen.
Redan i början av kriget nådde index på 1935 års basis upp till
120. Vid 1938 års lönereglering förutsattes, att en omreglering av lönerna
skulle ske, när detta inträffade. Med hänsyn till lådande läge måste emellertid
frågan örn en sådan omreglering skjutas på framtiden. Örn den kommit
till stånd, hade man otvivelaktigt ansett sig böra fullfölja principerna
från 1938 och i enlighet med dessa justera upp grundlönenivån för statstjänstemännen
med hänsyn lill reallönelörbätbingen på den allmänna arbetsmarknaden.
Vid övervägande av här berörda omständigheter har jag, med fullt beak -
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 296.
tande av nödvändigheten att bevara det allmänna pris- och lönestoppet, ansett
mig kunna tillstyrka, att en provisorisk löneförbättring nu genomföres.
I fråga om lönetilläggens storlek och antalet berörda löneklasser sträcker den
sig icke så långt som de statsanställdas huvudorganisationer föreslagit, men
den är likväl av en icke oväsentlig omfattning. För befattningshavare i de
löneklasser, i vilka fullt tillägg föreslås utgå, beräknas det i genomsnitt uppgå
till ungefär 12 % av samtliga nu utgående löneförmåner. För löneklasserna
&—e och d—a i det allmänna löneplanssystemet för civilförvaltningen ha
beloppen avrundats till respektive 300 och 360 kronor, medan de högsta beloppen
på 420 kronor skola utgå i löneklasserna 1—5 i samma löneplanssystem.
Beräknat för medeldyr ort medföra dessa tillägg, att reallönen för vederbörande
anställda praktiskt laget återföres till 1939 års nivå. Inom 6—8
löneklasserna föreslås en sjunkande skala för tilläggen, avpassad för ernående
av en lämplig anslutning till den därovanför liggande löneskalan.
Någon skillnad mellan tilläggen i olika dyrortsgrupper har icke gjorts.
Då det torde vara obestridligt, att vid en kommande lönereglering en sammanpressning
av löneskalan för olika dyrorter bör komma till stånd, har
det synts naturligt att låta de provisoriska tilläggen utgå med samma belopp
för alla dyrorter. De ha därför beräknats med utgångspunkt från lönerna på
medeldyr ort (E-ort).
Då behovet av en löneförbättring för de sämre ställda grupperna blivit
mera kännbart allteftersom krisförhållandena visat sig fortbestå, har det synts
skäligt att föreslå, att de provisoriska lönetilläggen utgå retroaktivt från
innevarande budgetårs början, alltså från och med den 1 juli 1944.
Likaledes med hänsyn till det särskilda krisläget och löneförbättringens
karaktär av ett provisorium förefaller det möjligt att med bortseende från
de invändningar, som kunna riktas mot en differentiering av lön efter försörjningsbörda,
låta de nu föreslagna tilläggen kompletteras med visst mindre
engångsbelopp till befattningshavare med försörjningsskyldighet mot barn.
De linjer för en provisorisk löneförbättring för vissa statstjänstemannagrupper,
som jag från dessa utgångspunkter funnit mig kunna tillstyrka, ha
lagts till grund för överläggningar med de berörda tjänstemannaorganisationerna,
som därvid förklarat, att de med hänsyn till läget och de starka
önskemålen att vinna en lösning av frågan redan vid den i höst sammanträdande
riksdagen ansett sig böra godtaga det här framlagda förslaget.
Jag torde nu få övergå till en redogörelse för detta.
Provisoriskt lönetillägg.
Det stora flertalet statliga civila befattningshavare och lärare vid det statsunderstödda
kommunala skolväsendet äro anslutna till det löneplanssystem,
som ursprungligen fastställts genom löneplan A i civila avlöningsreglementet
och sedermera utbyggts nedåt genom icke-ordinariereglementenas löneplaner
och speciallöneplanerna för lägre icke-ordinarie vård- och ekonomipersonal
vid vissa vårdanstalter m. fl. institutioner. Hit höra löneplanerna A,
Kungl. Maj:ts proposition nr 296.
5
Eo och Ex inom den statliga civilförvaltningen, Ca, MEo och MEx inom försvarsväsendet
samt Ek, U, V och MV för den lägre icke-ordinarie vård- och
ekonomipersonalen. Vad angår det kommunala skolväsendet upptager löneplan
L för lärare vid folkskoleväsendet löneklasser jämväl på den lägre lönenivå,
varom i detta sammanhang är fråga. Denna löneplan gäller även för
de statligt anställda nomadlärarna.
Det har, såsom förut nämnts, ansetts skäligt, att provisoriskt lönetillägg
tilierkännes befattningshavare i högst 8 löneklassen inom ifrågavarande
löneplanssystem. Denna löneklass upptager årslönebelopp -t- oberäknat rörligt
tillägg och kristillägg samt utan frånräknande av pensionsavdrag — av
2 877 kronor på A-ort och 3 837 kronor på I-ort, medan den lägsta hithörande
löneklassen, betecknad g, upptager årslönebelopp av 1 488 kronor på
A-ort och 1 944 kronor på I-ort. Med nu utgående rörligt tillägg och kristillägg
inberäknade men utan frånräknande av pensionsavdrag äro årslönebeloppen
i 8 löneklassen 3 766 kronor på A-ort och 5 023 kronor på
I-ort samt i löneklassen g 1 949 kronor på A-ort och 2 546 kronor på I-ort.
De av mig förordade årsbeloppen av det provisoriska lönetillägget äro följande.
Löneklass nr |
Kronor |
Löneklass nr |
Kronor |
g |
300 |
2 |
420 |
f |
300 |
3 |
420 |
e |
300 |
4 |
420 |
d |
360 |
5 |
420 |
c |
360 |
6 |
300 |
b |
360 |
7- |
180 |
a |
360 |
8 |
60 |
1 |
420 |
Provisoriskt lönetillägg skall sålunda enligt förslaget utgå till vissa befattningshavare
inom hithörande förvaltningsområden, vilka åtnjuta lön enligt
av Kungl. Maj:t fastställd löneplan. Vad däremot angår de befattningshavare
med stadigvarande eller tillfällig anställning inom samma förvaltningsområden,
vilka icke åtnjuta lön enligt dylik löneplan, stå dessa befattningshavare,
i likhet med kollektivavtalsanställd personal, utanför den för
personal å löneplan gällande regleringen av löneställningen med lön avvägd
efter en viss gemensam grundnivå samt rörligt tillägg och kristillägg. Också
saknas gemensamma hållpunkter för att beträffande de olika här avsedda
personalgrupperna åvägabringa en allmän omprövning av lönenivån motsvarande
den, som ligger till grund för förslaget örn provisoriskt lönetillägg.
Dessa personalgrupper kunna därför icke omfattas av den provisoriska lönetilläggsregleringen.
Emellertid bör hinder icke möta för att i särskilda fall
beträffande sådan personal inom ramen av tillgängliga medel företaga de
jämkningar i löneställningen, som kunna finnas påkallade och förenliga med
de allmänna riktlinjerna på löneområdet.
De för militära beställningshavare på aktiv stat gällande löneplanerna äro
uppbyggda på grundval av särskilda löneklassystem. På den lönenivå, varom
6 Kungl. Maj.ts proposition nr 296.
här är fråga, befinna sig dels de lägsta löneklasserna i löneplanema Oc och
UEo, upptagande fänriks- och extra ordinarie underofficersbeställningar, dels
löneplan Ma för fast anställt manskap och dels de lägsta löneklasserna i löneplan
Mb för sådant manskap. Vad angår beställningsliavare inom löneplanerna
Oc, UEo och Mb bör provisoriskt lönetillägg utgå med följande årsbelopp.
Löneplan |
Löneklass |
Kronor |
Oc |
a |
180 |
1 |
i |
60 |
UEo |
a |
60 |
Mb |
1 |
300 |
2 |
180 |
|
1 |
3 |
60 |
Vad härefter angår innehavare av manskapsbeställning tillhörande löneplan
Ma, utgår en väsentlig del av avlöningsförmånerna i naturaförmåner.
Beloppet av provisoriskt lönetillägg synes därför böra undergå skälig reducering,
varvid hänsyn bör tagas till att beställningshavaren såvitt angår den
del av avlöningen, som utgöres av naturaförmåner, icke behövt vidkännas
någon del av verkningarna av levnadskostnadsstegringen. De provisoriska
lönetilläggen för beställningshavare å löneplan Ma ha därför förslagsvis upptagits
till följande belopp, vilka ansetts kunna tillämpas även för de fall, då
beställningshavare i stället för fri inkvartering åtnjuter hyres- och ortstillägg.
Löneklass i |
Kronor |
Löneklass i |
Kronor |
1 |
180 |
7 |
300 |
2 |
180 |
8 |
300 |
3 |
180 |
9 |
300 |
4 |
240 |
10 |
300 |
5 |
300 |
11 |
180 |
6 |
300 |
12 |
120 |
Med personal på aktiv stat bör i förevarande avseende likställas manskap
å civilanställningsstat. Vidare bör på Kungl. Maj:ts prövning bero, i vad
mån ifrågavarande förmån bör tillkomma sådant överstatsanställt manskap,
som åtnjuter avlöning enligt samma eller väsentligen samma grunder som
manskap på aktiv stat.
Vad nu föreslagits örn provisoriskt lönetillägg åt vissa beställningshavare
synes böra gälla även när krigsavlöningsreglementet är tillämpligt på sådana
beställningshavare. Vidare bör rätt till provisoriskt lönetillägg åtnjutas även
av innehavare av anställning i reserven eller därmed jämförlig anställning,
när han vid tjänstgöring åtnjuter lön enligt någon av de för beställningshavare
på aktiv stat gällande löneklasser, i vilka dylikt tillägg utgår.
Av befattningshavare, som åtnjuta lön enligt äldre avlöningsbestämmelser
jämte dyrtidstillägg och som samtidigt i sin egenskap av löntagare i egent
-
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 296.
lig mening uppbära kristillägg, finnas endast enstaka smärre grupper i sådant
löneläge, att provisoriskt lönetillägg kan ifrågakomma för dem. Det
synes böra ankomma på Kungl. Maj :t att efter erforderliga ytterligare undersökningar
förordna örn provisoriskt lönetillägg åt ifrågavarande befattningshavare
samt om de beräkningsgrunder, som i sådant fall böra tillämpas, allt
med iakttagande av principerna för det nu framlagda förslaget. Dylik förmån
synes icke i något fall böra tillkomma befattningshavare a indragningsstat
utan tjänstgöringsskyldighet.
I det föregående har förordats, att provisoriskt lönetillägg skall tillkomma
en grupp kommunalanställda lärare, nämligen till folkskolans avlöningsreglemente
hänförliga lärare i lägre löneklasser. Nämnda avlöningsreglemente
upptager bl. a. en löneplan för extra lärare med lönebeloppen bestämda såsom
dagbelopp. Även dessa lärare, som åtnjuta rörligt tillägg och kristillägg,
böra erhålla provisoriskt lönetillägg — omräknat till lämpligt avrundat dagbelopp
— i den mån de befinna sig på den lägre lönenivå, som eljest förutsättes
för dylik förmån. Med lärare vid folkskoleväsendet böra vidare likställas
sådana befattningshavare vid sjukvårdsanstalter och barnhem m. fl.
institutioner som avses i kungörelsen den 18 juli 1942 (nr 704) angående utsträckt
tillämpning av folkskolans avlöningsreglemente m. m.
I fråga om den provisoriska lönetilläggsregleringens tillämpning på personal,
som övertagits från enskilt järnvägsföretag eller annat enskilt företag
vid dess förstatligande, uppkomma vissa särskilda spörsmål sammanhängande
med de specialregler, som gälla för sådan personals övergång från det enskilda
företagets avlöningsgrunder till de statliga lönebestämmelserna. Då
dessa spörsmål icke ägna sig för en generell reglering i nu förevarande sammanhang,
bör det ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga föreskrifter
om provisoriskt lönetillägg i ifrågavarande fall. Detta bör gälla även
tidigare övertagen personal.
På det provisoriska lönetillägget bör icke beräknas rörligt tillägg eller kristillägg.
I övrigt bör det provisoriska lönetillägget i allmänhet likställas med
lön, sålunda exempelvis i fråga örn ordningen för utbetalning, tillämpningen
av tjänstledighetsavdrag och reducering av tillägget vid nedsättning av tjänstgöringstiden.
Vad särskilt angår tjänstledighetsavdrag innebär det anförda,
att det provisoriska lönetillägget skall utgå vid tjänstledighet med A- eller
B-avdrag men icke vid tjänstledighet med C-avdrag, d. v. s. med avstående
av hela lönen. Vissa undantag från regeln att provisoriskt lönetillägg
skall likställas med lön synas dock böra ifrågakomma. Särskild reglering
kräva också de fall, då befattningshavare har mer än en statlig eller med
statsbidrag avlönad anställning. Det torde böra ankomma på Kungl. Majit
att i dessa och andra avseenden fastställa erforderliga detaljföreskrifter, när
riksdagen fattat beslut om grunderna för lönetillägget.
Såsom förut anförts, bör det provisoriska lönetillägget utgå retroaktivt
från och med den 1 juli 1944. Tilläggsregleringens giltighet framåt i tiden
synes för närvarande böra begränsas till innevarande budgetår.
o Kungl. Maj:ts proposition nr 296.
Tillfälligt barntillägg.
Såsom i det föregående nämnts har införandet av det provisoriska lönetillägget
ansetts böra kombineras nied engångsutbetalning av ett tillfälligt
barntillägg, vilket under vissa förutsättningar bör tillkomma underhållspliktig
befattningshavare med rätt till provisoriskt lönetillägg. Det tillfälliga barntillägget
synes böra avvägas sålunda.
Löneplan |
Löneklass |
För befattnings-havare nied 1 barn |
För befattnings-havare med 2 eller |
nr |
Kronor |
Kronor |
|
A o. järnh |
g—a, 1—6 |
||
Ma |
1-11 |
100 |
200 |
Mb |
1 |
||
A o. järnh |
7 |
||
Oc |
a |
75 |
150 |
Ma |
12 |
||
Mb |
2 |
||
A o. järnh |
8 |
||
Oc |
1 |
50 |
100 |
UEo |
a |
||
Mb |
3 |
Från rätten till tillfälligt barntillägg bör emellertid undantag göras beträffande
barn, för vilket barntillägg utgår enligt gällande dyrtidstilläggsbestämmelser
eller enligt de genom kungörelsen 1939: 428 m. fl. författningar meddelade
bestämmelserna om barntillägg åt befattningshavare, som övergått
till nu gällande avlöningsreglementen. Undantaget synes böra innebära, att
sådant barn icke skall tagas med i beräkningen vid tillämpning av bestämmelserna
örn tillfälligt barntillägg, varemot dylikt tillägg skall kunna utgå
med det lägre resp. högre beloppet för annat resp. andra barn till samma befattningshavare.
Enahanda undantag synes böra gälla beträffande barn, som
åtnjuter familjepension eller därmed jämförlig förmån av statsmedel.
De hittillsvarande barntilläggen avse barn under 16 års ålder, och samma
åldersgräns synes böra gälla även för det nu föreslagna tillfälliga barntilllägget.
Då tillfälligt barntillägg skall utgå som engångsbelopp, måste förutsättningarna
för rätt att åtnjuta tillägget — såväl vad angår anställningens art
och löneläget som beträffande underhållsplikten — hänföras till en bestämd
tidpunkt eller tidsperiod. Vidare synes böra tillses, att barntillägget icke får
utgå på grund av en alltför kortvarig anställningstid. Därjänate erfordras reglering
av frågan om inverkan av tjänstledighet m. m. i förevarande hänseende.
Närmare förslag i dessa ämnen torde få underställas Kungl. Maj:t, sedan
riksdagen fattat beslut i ärendet. Jag torde här få inskränka mig till att
angiva vissa huvudsakliga riktlinjer, efter vilka spörsmålen synas kunna
lösas. t
Kungl. Maj:ts proposition nr 296-
9
För rätt att åtnjuta tillfälligt barntillägg bör förutsättas, att befattningshavaren
viss dag, förslagsvis den 1 december 1944, innehar sådan anställning
och befinner sig i sådan löneställning, varmed följer rätt till provisoriskt
lönetillägg. Löneställningen nämnda dag bör också vara avgörande för tilliäggets
storlek. Vidare bör förutsättas, att befattningshavaren ägt uppbära
provisoriskt lönetillägg för viss minsta del, förslagsvis 80 dagar, av andra
halvåret 1944, dock i förekommande fall med den jämkning som betingas av
att befattningshavaren fått avstå hela lönen jämte provisoriskt lönetillägg
vid tjänstledighet för offentligt uppdrag eller för militär tjänstgöring, vilken
ålegat honom som anställningshavare i reserven eller i därmed jämförlig
egenskap. Ytterligare bör förutsättas, att befattningshavaren under andra
halvåret 1944 eller del därav, medan han varit anställd i statens tjänst eller
som lärare vid det statsunderstödda skolväsendet, haft att underhålla barn
som enligt vad förut anförts må tagas i beräkning för erhållande av tillfälligt
barntillägg. Örn båda föräldrarna åtnjuta avlöning, som bestrides av
statsmedel, bör barntillägg icke utgå med mindre den av föräldrarna, som
har högsta avlöningen, är berättigad till provisoriskt lönetillägg, Äro båda
föräldrarna berättigade till provisoriskt lönetillägg, bör barnet i princip
räknas endast till den av föräldrarna, som åtnjuter den högsta avlöningen,
eller, örn avlöningarna äro lika, till fadern. Vid nedsättning av
tjänstgöringstiden bör även nedsättning av tillfälligt barntillägg kunna ske.
Vad angår de ytterligare detaljerna för barntilläggsregleringen, synes den
omständigheten att innehavare av anställning i reserven eller därmed jämförlig
anställning vid försvarsväsendet under tjänstgöring åtnjuter lön jämte
provisoriskt lönetillägg liksom beställningshavare på aktiv stat, icke böra
medföra rätt till tillfälligt barntillägg. Vad i det föregående förordats beträffande
prövningen av speciella frågor om provisoriskt lönetillägg åt vissa
personalgrupper synes böra gälla beträffande motsvarande trågor rörande
tillfälligt barntillägg.
Kostnadsberäkningar m. m.
1 det föregående har förordats, att bestämmelserna om provisoriskt lönetillägg
skola erhålla tillämpning för hela det löpande budgetåret. Kostnaderna
för det provisoriska lönetillägget lia för budgetåret ansetts kunna uppskattas
till i runt tal 20,5 milj. kronor, därav 9 milj. kronor för affärsverken och
11,5 milj. kronor för förvaltningen i övrigt. Härtill kommer engångsutbetalningen
av tillfälligt barntillägg. Kostnaden härför kan endast uppskattningsvis
angivas; man synes kunna räkna med att den ej kommer att överstiga
2 milj. kronor. Av de beräknade sammanlagda kostnaderna för provisoriskt
lönetillägg och tillfälligt barntillägg falla i runda tal 10 milj. kronor på
affärsverken och 12 milj. kronor på förvaltningen i övrigt.
I de anförda beräkningarna ingår icke kostnaden för provisoriskt lönetillägg
och tillfälligt barntillägg åt vissa grupper icke statsanställda lärare,
för vilka folkskolans avlöningsreglemente gäller. Denna kostnad, som torde
begränsa sig lill mellan 200 000 och 800 000 kronor, bör bestridas av stats
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 296.
medel, men på grund av ordningen för utbetalning av statsbidrag kommer
kostnaden att belasta först nästa budgetårs riksstat.
Såvitt angår befattningshavare vid affärsverken böra ifrågavarande utgifter
bestridas från de medel, av vilka dessa verks utgifter eljest bestridas,
övriga på det innevarande budgetåret belöpande utgifter, som här avses,
böra bestridas från särskilt förslagsanslag å tilläggstat under sjunde huvudtiteln,
utan att undantag därvid göres beträffande personal, vars avlöning
i övrigt bestrides å specialbudget eller från förskottsanslag. Tilläggsstatsanslaget
bör upptagas till 12 milj. kronor.
B. Kompensation för förlängd väntetid för extra ordinarie
anställning.
Vid rekryteringen av stationskarlsbefattningar hos statens järnvägar tilllämpas
som regel en fast befordringsgång sålunda, att vid antagningarna till
aspirant (lönegrad Ex 5) och extra ordinarie tjänsteman (lönegrad Eo 5)
fordras en anställningstid av 6 respektive 18 månader. Tiden för anställning
i lönegrad Ex 5 är således regelmässigt 12 månader. Under åren 1940—1943
gjordes avvikelse från denna rekryteringsgång, i det att väntetiden för befordran
till extra ordinarie anställning förlängdes. En viss åtstramning av extraordinarieantagningarna
hade nämligen ansetts påkallad, främst med tanke
på en efter kriget inträdande trafikminskning med därav följande nödvändighet
att minska personalen.
Under höstens förhandlingar om förbättring av löneförhållandena för de
lägst avlönade har från personalens sida gjorts framställning, att i förevarande
och eventuellt andra liknande fall gottgörelse måtte beredas för förseningen
i befordringsgången genom utbetalning av viss löneskillnad samt
omräkning av löneturen i vederbörande tjänstemans nuvarande befattning.
Enligt föreliggande uppgifter gäller frågan för statens järnvägars del 5 000
nuvarande extra ordinarie eller ordinarie stationskarlar, vilka antagas på
grund av berörda förhållande lia fått sin extra-ordinarieantagning fördröjd
med 3—15 månader.
De större eller mindre växlingar i befordringsgången, som förekomma
inom olika grenar av förvaltningen, böra uppenbarligen i vanliga fall icke
kunna grunda anspråk från personalens sida på gottgörelse i en eller annan
form. Det föreliggande fallet är emellertid av säregen natur så till vida, att
en av verket fastställd befordringsgång av vissa särskilda skäl suspenderats
utan att detta varit betingat av inträdd nedgång i trafiken, vilken fastmer
fortgått med stegrad intensitet och under krävande förhållanden. För de årsklasser,
som berörts av den temporära åtstramningen i extra-ordinarieantagningen,
har denna kommit att i sin mån skärpa trycket av krisförhållandena.
Anmärkas bör i detta sammanhang, att en relativt stor del av rekryteringspersonalen
för stationskarlstjänst befinner sig i 22—25-årsåldern redan
vid den första anställningen hos statens järnvägar.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 296.
Med hänsyn till sålunda föreliggande särskilda omständigheter har jag
ansett mig böra förorda ett tillmötesgående av personalens under förhandlingarna
framförda önskemål. Jag tillstyrker således, att gottgörelse lämnas
vederbörande befattningshavare för den skillnad mellan nettolön i extra
ordinarie stationskarlsbefattning (löneklass 4) och lönen i aspirantanställning
(löneklass 2), som belöper på det antal månader, varmed väntetiden i varje
särskilt fall förlängts. Dessutom bör med retroaktiv verkan företagas en omräkning
av löneturen i den fortsatta anställningen, i den mån löneturen blivit
påverkad av väntetidens förlängning. Därvid framkommande löneskillnad
synes likaledes böra gottgöras. Summan av de löneskillnadsbelopp, som
sålunda böra gottgöras för den förflutna tiden, kan uppskattas till 1 milj.
kronor. Härtill kommer den på framtiden belöpande kostnadsökning, som
föranledes av löneturens omräkning.
Med hänsyn till att frågan angår även löneturen för ordinarie personal och
jämväl till frågans principiella innebörd i övrigt synes densamma böra underställas
riksdagen. Bemyndigande torde därvid böra utverkas för Kungl.
Majit att i enlighet med det anförda förordna örn gottgörelse för väntetidens
förlängning. För den händelse det skulle kunna pavisas, att fullt jämförbara
förhållanden äro för handen i andra under krisåren förekomna fall, torde bemyndigandet
böra gälla även för dessa fall.
C. Hemställan.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
dels medgiva, att provisoriskt lönetillägg under budgetåret
1944/45 samt tillfälligt barntillägg må i huvudsaklig överensstämmelse
med av mig föreslagna grunder utgå till vissa befattningshavare
i statens tjänst m. fl. enligt de närmare föreskrifter,
som meddelas av Kungl. Majit;
dels besluta, att utgifterna för provisoriskt lönetillägg och
tillfälligt barntillägg skola bestridas beträffande befattningshavare
vid de affärsdrivande verken eller vid av dessa övertagna
företag eller inrättningar från de medel, av vilka verkens
utgifter i övrigt bestridas, samt beträffande andra befattningshavare
från för ändamålet anvisat anslag;
dels till Provisoriskt lönetillägg och tillfälligt barntillägg å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1944/45 under
sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av ............................ kronor 12 000 000;
dels ock bemyndiga Kungl. Majit att i enlighet med vad i
det föregående tillstyrkts förordna örn gottgörelse i vissa
fall åt befattningshavare för förlängning av väntetid för
befordran.
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 296.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Sören Lane.
Kanyl. Maj.ts proposition nr 296.
13
Bilaga.
Bankofull mäktiges utlåtande över priskontrollnämndens förslag
till revision av prisregleringslagen.
Fullmäktige i riksbanken lia genom remiss bereus tillfälle alt avgiva utlåtande
över en av priskontrollnämnden gjord framställning rörande vissa
ändringar i nu gällande prisregleringslag, i samband varmed nämnden till behandling
upptagit frågan örn riktlinjerna för den fortsatta priskontrollen. Med
hänsyn till den betydelse de av priskontrollnämnden härvid berörda problemen
äga för utformningen av den ekonomiska politiken under den närmaste
tiden, ha fullmäktige funnit anledning att upptaga dessa till en mera
ingående behandling än de framlagda författningsförslagen i och för sig
skulle föranleda.
I sin framställning har priskontrollnämnden inledningsvis behandlat de
allmänna riktlinjerna för penningpolitiken och därvid pekat på olika faktorer,
vilka kunna försvåra genomförandet av det i våras fastställda programmet.
Den översikt över sannolika utvecklingsmöjligheter närmast efter krigsslutet,
som nämnden därvid lämnar, leder enligt nämndens mening till slutsatsen,
att fortsatt statlig priskontroll blir nödvändig under övergångstiden till
fredshushållning. Nämnden framhåller i detta sammanhang särskilt, att en
snabb nedgång av prisnivån i det penningpolitiska programmet angivits vara
förutsättningen för den begärda lönestabiliseringen och otvivelaktigt är den
enda möjligheten att förhindra starka lönerörelser. Av väsentlig betydelse i
detta sammanhang är enligt nämndens mening, alt prissättningen på jordbruksprodukter
utformas i överensstämmelse med det allmänna prispolitiska
programmet.
I anslutning till vad priskontrollnämnden i detta sammanhang anfört vilja
fullmäktige erinra om följande uttalande i den skrivelse, med vilken riksbanken
i våras framlade förslag till det program för penningpolitiken under
övergångstiden efter fientligheternas upphörande, som sedermera godkändes
av statsmakterna.
»Även om utifrån kommande impulser till prisstegringar skulle utebliva,
kan det inträffa, att en förbättrad varuförsörjning icke medför en omedelbar
prissänkning inom landet utan att i stället de inflationsrisker, som det nuvarande
läget inrymmer, utlösas och bliva dominerande i den ekonomiska utvecklingen.
Fullmäktige vilja betona, att ett fullföljande av den penningpolitiska
målsättningen kräver, att en dylik intern inflationsprocess förhindras
genofti åtgärder som framkalla den avsedda prissänkningen. Har man misslyckats
härmed torde det bliva mycket svårt att undvika en höjning av de
nominella inkomsterna som syftar till att ge den realinkomstförbättring, som
en rikligare försörjning bör medföra. Då emellertid en höjning av nominalinkomsterna
i ett läge, där inflationstendenser göra sig gällande, skulle vara
ägnad att ytterligare förstärka dessa tendenser, måste tydligen alla ansträngningar
inriktas på att förebygga uppkomsten av en sådan situation som den
här ifrågavarande.»
Den situation som i det återgivna uttalandet skildrats blott såsom ett möjligt
utvecklingsalternativ har i dag ryckt oss närmare. Skall dess uppkomst
förebyggas, är det otvivelaktigt nödvändigt att — såsom priskontrollnämnden
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 296.
understrukit — föreliggande möjligheter till prisreduktioner effektivt tillvaratagas.
Den nedpressning av realinkomsterna, som försörjningssvårigheterna under
kriget nödvändiggjort, kännes givetvis mera tryckande, ju längre den äger
bestånd. Det är därför naturligt, att krav på löneförbättringar skola framträda
och göra sig gällande i stigande grad ju längre lönestoppet måste vidhållas i
väntan på det väsentliga prisfall, som borde vara att påräkna, när importen
kommer i gång. Reaktionen mot lönestoppspolitiken kommer givetvis att förstärkas,
om priserna stiga inom den för levnadskostnaderna föga betydelsefulla
men psykologiskt viktiga fria sektorn, liksom också när lättnader i ransoneringen
utan samtidigt Drisfall göra bristen på medel för inköp ay disponibla
varor mera kännbar.
Särskilt inom vissa delar av statsförvaltningen ha på senare tid framträtt
starka anspråk på löneförbättringar för sämre ställda grupper. Att så blivit
fallet får ses mot bakgrunden bl. a. av att den besparingspolitik som genomförts
under krigsåren på olika håll medfört försämringar i befordringsgången.
I synnerhet torde tiden för befordran till pensionsberättigande befattningar
successivt ha förlängts. Av betydelse för utvecklingen synes även ha vamb att
den anställde vid det statliga lönesystemet under alla förhållanden först långt
senare än i enskild tjänst når den för respektive befattningar fastställda maximilönen,
vilket under rådande förhållanden måste kännas tryckande i synnerhet
vid den nu icke ovanliga tidiga familjebildningen. Det har ställts i utsikt,
att förslag redan denna höst skulle framläggas i syfte att genomföra
vissa löneförbättringar för de sämst ställda statstjänstemannagrupperna. En
revision av statstjänstemannens ställning i nyss berörda hänseenden skulle
icke i föreliggande sammanhang påkalla uppmärksamhet, om icke en risk
funnes, att de vidtagna åtgärderna kunna få ogynnsamma återverkningar på
den allmänna arbetsmarknaden genom att de tagas till intäkt för krav på
längre gående lönejusteringar. Skulle så bli fallet, kan prisutvecklingen befaras
inträda i ett farligt skede.
Redan vid pris- och lönestoppets genomförande förutsattes, att detta icke
skulle förhindra inkomstjusteringar för vissa särskilt ogynnsamt ställda grupper.
Olika sådana justeringar ha också kommit till stånd. Även löneförhöjningar
på begränsade områden medföra givetvis en ökad köpkraft och därmed
också i sin mån ökade svårigheter att hålla prisnivån, respektive åstadkomma
den eftersträvade prisreduktionen. Skulle de i nämnvärd grad påverka
produktionskostnaderna, kunna de leda till att den penningpolitiska balansen
inom ramen av pris- och lönestoppsprogrammet brytes sönder.
För en fortsatt stabilisering av penningvärdet fram till den tidpunkt, då efter
ett vapenstillestånd en tillräcklig import till lägre priser kommer till stånd,
är det nödvändigt att prisstoppet kan vidmakthållas obrutet och önskvärt
att möjliga prissänkningar genomföras. Vid förbättringar av löneläget för
sämre ställda grupper måste därför i varje fall iakttagas, att dessa icke erhålla
en sådan omfattning eller inriktning, att de direkt eller indirekt förhindra en
eljest möjlig prissänkning eller nödvändiggöra en prishöjning. Skulle detta
underlåtas, riskerar man, att den växelverkan mellan prishöjningar och lönehöjningar
ånyo inledes som framgångsrikt bröts genom pris- och lönestoppet
hösten 1942 och som, om den ånyo får göra sig gällande, skulle leda till en
successiv försämring av penningvärdet. Särskild uppmärksamhet påkallar
givetvis inkomstregleringar i sådana fall, där de — såsom förhållandet är
inom bl. a. jordbruket — genom sin betydelse för levnadskostnaderna kunna
återverka på lönerna på hela arbetsmarknaden. Å andra sidan får icke förbises.
att lönesättningen och utvecklingen av kostnadsförhållandena i övrigt
även inom sådana områden, vilkas produktion endast till en ringa del vinner
Kungl. Maj:ts proposition nr 296.
15
avsättning på hemmamarknaden, är av betydelse för den allmänna prisnivån,
eftersom exportpriserna på olika vägar inverka på denna.
Den praktiska innebörden av den angivna gränsdragningen för lönejusteringar
inom stabiliseringsprogrammets ram blir tydligen ytterst beroende på
med vilken stränghet prisstoppspolitiken vid stigande lönekostnader rimligen
kan genomföras. Om det än skulle vara möjligt att på mycket kort
sikt förhindra, att en lönestegring återverkar på prisnivån, är det icke därför
givet att så blir fallet även på något längre sikt. Den möjlighet till en
löneförbättring för vissa sämre ställda grupper, som stabiliseringsprogrammet
kan lämna, måste bedömas nied beaktande härav. Då lönejusteringar
av större räckvidd icke kunna undgå att åtminstone efter en tid återverka
på prisnivån, blir konsekvensen av det anförda, att nödvändigheten av fortsatt
prisstopp leder till att även kravet på allmänt lönestopp, sådant det
senast formulerats vid fastställandet av det penningpolitiska programmet i
våras, fortsättningsvis måste upprätthållas. Vid successiva jämkningar av
lönerna inom olika områden i syfte att förbättra läget för sämre ställda
grupper är det emellertid svårt att avgöra, när den kritiska punkten är
nådd; frestelsen ligger nära att, i den mån det psykologiska trycket stiger,
hänföra allt större kategorier till gruppen sämre ställda, så att omärkligt
en allmän förskjutning av lönenivån inträder med alla därav följande konsekvenser.
De krav som på senare tid rests på löneförbättringar även för
vissa relativt gynnsamt ställda grupper synas erbjuda exempel på en sådan
utveckling.
Det anförda ger vid handen, att de inledningsvis omnämnda krav på löneförbättringar,
som framträtt och i väntan på ett allmänt prisfall kunna väntas
växa sig allt starkare, endast i begränsad omfattning kunna tillgodoses
utan att penningvärdet äventyras. Angelägenheten av att en prisreduktion
kommer till stånd är under dessa förhållanden och med hänsyn till förekomsten
av krav på längre gående löneförbättringar uppenbar. Alla möjligheter
till prissänkningar måste därför tillvaratagas. Emellertid äro så viktiga
kostnadsposter som hyror och bränslepriser för tillfället bundna. Även
livsmedelskostnaderna lämna för närvarande blot! en ringa marginal för
reduktioner efter det beslut rörande prissättningen på jordbruksprodukter,
som i våras fattades av statsmakterna, vilka då av hänsyn till jordbruksarbetets
ogynnsamma läge icke togo ut hela den prissänkning vartill möjligheter
eljest förelågo. Det vore ur penningpolitisk synpunkt önskvärt att
frågan om prissättningen på jordbrukets område stöde öppen vid förhandlingar
åsyftande en allmän inbördes avvägning av priser och löner; särskilt
inför den utveckling som nu hotar framträder angelägenheten därav.
På andra områden synas möjligheterna till prisreduktioner vara beroende
av att lönenivån kvarstår oförändrad. Pris- och lönepolitikens närmare utformning
svnes bland annat med tanke därpå böra hänskjutas till överläggningar
mellan berörda parter under statlig ledning. Vid dessa överläggningar
borde ett försök göras att stabilisera läget genom ömsesidiga medgivanden,
å ena sidan i form av prisreduktioner, å andra sidan genom accepterandet
av en oförändrad allmän lönenivå med en klar avgränsning av de sämre
ställda grupper för vilka en lönejustering kan ifrågakomma. Med hänsyn
till det prisfall som så småningom är alt motse efter ett vapenstillestånd kan
liven övervägas att föregripa detta pris fall genom alt för vissa varor införa
allmänna subventioner, som dels böra kunna bliva av relativt kort varaktighet,
dels liro förbundna med mindre risker ur penningpolitisk .synpunkt än
de löneförändringar som genom dem skulle förebyggas.
Fullmäktige vilja betona, att de penningpolitiska hjälpmedel som stå riksbanken
till huds äro helt otillräckliga för att råda bot på de skador som
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 296.
kunna vållas, om i det föregående angivna utgångspunkter för pris- och
lönepolitiken icke fasthållas. Icke heller på det finanspolitiska området är
under den närmaste tiden en utveckling att påräkna, som skulle neutralisera
verkningarna av att pris- och lönestoppet brytes. En reduktion av utgifterna
för beredskapsändamål bör visserligen bli möjlig efter kriget. Denna förbättring
i läget lämnar dock tydligen kostnadsnivån orubbad. Dess betydelse
kommer främst att ligga däri, att den kan motväga verkningarna av
den kreditgivning till utlandet som blir påkallad av bl. a. humanitära och
handelspolitiska skäl.
Även vid en försiktig pris- och lönepolitik kan den närmaste tiden efter
ett vapenstillestånd komma att medföra svårigheter för en stabilisering avpenningvärdet
därigenom, att ett uppdrivet varubehov i utlandet leder till
en tillfällig, omfattande prisstegring på vissa exportvaror. För inflationen i
Sverige efter förra kriget synes en sådan utveckling ha spelat en avgörande
roll, och tendenser i här angiven riktning måste därför följas med största
uppmärksamhet för att vid behov mötas genom lämpliga åtgärder. Efter
en övergångstid kan det internationella varubehovet väntas visa en tillbakagång.
Med hänsyn därtill kan en förskjutning uppåt av kostnadsläget inom
exportindustrierna, för vilken en första exportprisstegring kan lämna utrymme,
på något längre sikt komma att ställa dessa i ett ogynnsamt konkurrensläge
och därigenom försvåra sysselsättningspolitiken. Möjligheterna
att genom växelkursförändringar motväga en exportprisstegring och ett efterföljande
exportprisfall synas mycket ovissa.
Fullmäktige som icke ingått i detaljgranskning av de i priskontrollnämndens
skrivelse framlagda författningsförslagen finna dessa i huvudsak ägnade
att tillgodose de krav som den kommande tiden kan väntas ställa på
priskontrollens utformning.
I handläggningen av detta ärende ha förutom fullmäktiges samtliga ledamöter
deltagit suppleanterna herrar Johansson, Bergvall, Hall och Janson.
Herr Anderson har yrkat att sista meningen å s. 6 (»Med hänsyn till det
prisfall---skulle förebyggas.»)1 skulle utgå ur fullmäktiges yttrande.
1 Näst sista meningen å s. 15 i denna proposition.
448690. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1944.