Statsutskottets utlåtande nr 240.

1

Nr 240.

Ankom till riksdagens kansli den 24 november 1944 kl. 1 em.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående provisorisk
förbättring av löne ställning en för vissa befattningshavare
i statens tjänst m. fl. jämte i ämnet väckta
motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 296 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 20 oktober 1944,
föreslagit riksdagen att

dels medgiva, att provisoriskt lönetillägg under budgetåret 1944/45 samt
tillfälligt barntillägg må i huvudsaklig överensstämmelse med av chefen för
finansdepartementet föreslagna grunder utgå till vissa befattningshavare i
statens tjänst m. fl. enligt de närmare föreskrifter, som meddelas av Kungl.
Majit;

dels besluta, att utgifterna för provisoriskt lönetillägg och tillfälligt barntillägg
skola bestridas beträffande befattningshavare vid de affärsdrivande
verken eller vid av dessa övertagna företag eller inrättningar från de medel,
av vilka verkens utgifter i övrigt bestridas, samt beträffande andra befattningshavare
från för ändamålet anvisat anslag;

dels till Provisoriskt lönetillägg och tillfälligt barntillägg å tilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1944/45 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 12 000 000 kronor;

dels ock bemyndiga Kungl. Majit att i enlighet med vad av departementschefen
tillstyrkts förordna om gottgörelse i vissa fall åt befattningshavare för
förlängning av väntetid för befordran.

Provisoriskt lönetillägg jämte tillfälligt barntillägg.

Efter en inledande redogörelse behandlar departementschefen vissa allmänna
synpunkter. Departementschefen anför därvid följande.

Den restriktiva lönepolitik, som statsmakterna för de statsanställdas del
under krisåren nödgats tillämpa i fråga om lönegradsplacering, inrättande
av nya befattningar och allmän befordringsgång, har icke kunnat undgå att
i förening med den allmänna begränsningen av kompensationen för levnadskostnadsstegringen
medföra kännbara verkningar för därav berörda löntagargrupper.
Främst gäller detta den lägst avlönade personalen. Från de
anställdas sida lia önskemål om löneförbättringar framförts i olika samman Bihang

till riksdagens protokoll 19M. 6 sami. Nr 240—241.

1

2

Statsutskottets utlåtande nr 240.

hang. De huvudorganisationer, som representera personal i de lägsta graderna,
ha under hösten begärt förhandlingar om provisoriska lönetillägg åt sådan
personal för undanröjande av de mest framträdande svårigheterna.

Frågan örn och i vad mån en provisorisk löneförbättring för sämre ställda
grupper statsanställda av nyss angivna skäl nu bör genomföras måste i rådande
läge bedömas mot bakgrunden av löneutvecklingen på den allmänna
arbetsmarknaden och dess betydelse ur allmänna ekonomiska synpunkter.

Sedan hösten 1942 har upprätthållits ett allmänt pris- och lönestopp. Ett
fortsatt vidmakthållande därav är en förutsättning för att penningvärdet
skall kunna skyddas trots de allvarliga påfrestningar, för vilka det utsättes
både genom de med kriget förbundna försörjningssvårigheterna och de omfattande
beredskapsutgifterna. Redan när lönestoppspolitiken först genomfördes,
förutsattes emellertid, att den icke skulle utesluta inkomstförbättringar
för sämre ställda grupper. Sådana justeringar ha också kommit till stånd
i viss omfattning. Örn en provisorisk lönehöjning för vissa grupper statsanställda
nu skall kunna godtagas, måste den tydligen begränsas så, att den
faller inom ramen för sådana lönejusteringar, som kunna genomföras utan
att förutsättningarna för den allmänna stabiliseringspolitiken rubbas, dag
kan beträffande här berörda förhållanden hänvisa till vad bankofullmäktige
uttalat i utlåtande över föreliggande förslag till komplettering av prisregleringslagen.
1

Hur ramen för lönejusteringar bör uppdragas, kan för de statsanställdas
del icke bedömas efter fullt samma grunder som på allmänna arbetsmarknaden,
bland annat därför att det statliga lönesystemets utformning medför,
att de statsanställda i de lägre lönegraderna i början av sin bana äro förhållandevis
sämre ställda än arbetare på allmänna arbetsmarknaden, även om
de skulle komma över dessa, när de nå slutlönen i respektive befattningar.
En löneförbättring för de lägre löneklasserna blir under dessa omständigheter
i viss utsträckning endast ägnad att utjämna en nu bestående ojämnhet
mellan yngre anställda i statstjänst respektive enskild tjänst. Viktigare är
emellertid, att de statsanställda under kriget fått bära nedgången i försörjningen
i större utsträckning än flertalet privatanställda, ehuru de icke i samma
mån som dessa blivit delaktiga i den allmänna välståndsökningen fram
till krigsutbrottet. Arbetarna på den allmänna marknaden ha sålunda genom
olika omständigheter under krigsåren erhållit en nominallöneökning, som
överstiger den som samtidigt kommit statstjänstemännen till del.

Vid 1938 års lönereglering undersöktes utvecklingen av lönerna på den
allmänna arbetsmarknaden från tiden för föregående översyn över statstjänstemannalönerna,
och den statliga lönenivån justerades upp med hänsyn
till den stegring, som den allmänna lönenivån visade fram till år 1935.
Utan att man tog ställning till frågan om den rätta avvägningen i och för
sig mellan löner i enskild och statlig tjänst ernåddes därigenom, att de lägre
statstjänstemännen i stort sett fingo del av den allmänna nationalinkomstökningen
fram till nämnda tidpunkt i lika grad som jämförliga grupper anställda
i enskild tjänst. En kraftig fortsatt ökning av nationalinkomsten
kom till stånd från 1935 fram till krigsutbrottet. Den tog sig uttryck även i
en höjning av reallönerna på den allmänna arbetsmarknaden. Statstjänstemännens
reallönenivå sänktes däremot i någon mån genom den i avlöningsreglementena
förutsatta ofullständiga kompensationen för levnadskostnadsstegringen.
Redan i början av kriget nådde index på 1935 års basis upp till
120. Vid 1938 års lönereglering förutsattes, att en omreglering av lönerna
skulle ske, när detta inträffade. Med hänsyn till rådande läge måste emellertid
frågan örn en sådan omreglering skjutas på framtiden. Om den kom 1

Utlåtandet har såsom bilaga fogats till propositionen nr 296.

Statsutskottets utlåtande nr 240.

3

mit till stånd, hade man otvivelaktigt ansett sig böra fullfölja principerna
från 1938 och i enlighet med dessa justera upp grundlönenivån för statstjänstemännen
med hänsyn till reallöneförbättringen på den allmänna arbetsmarknaden.

Vid övervägande av här berörda omständigheter har jag, med fullt beaktande
av nödvändigheten att bevara det allmänna pris- och lönestoppet, ansett
mig kunna tillstyrka, att en provisorisk löneförbättring nu genomföres.
I fråga örn lönetilläggens storlek och antalet berörda löneklasser sträcker den
sig icke så långt som de statsanställdas huvudorganisationer föreslagit, men
den är likväl av en icke oväsentlig omfattning. För befattningshavare i de
löneklasser, i vilka fullt tillägg föreslås utgå, beräknas det i genomsnitt uppgå
till ungefär 12 u/o av samtliga nu utgående löneförmåner. För löneklasserna
g—e och d—a i det allmänna löneplanssystemet för civilförvaltningen ha
beloppen avrundats till respektive 300 och 360 kronor, medan de högsta beloppen
på 420 kronor skola utgå i löneklassema 1—5 i samma löneplanssystem.
Beräknat för medeldyr ort medföra dessa tillägg, att reallönen för vederbörande
anställda praktiskt taget återföres till 1939 års nivå. Inom 6—8
löneklassema föreslås en sjunkande skala för tilläggen, avpassad för ernående
av en lämplig anslutning till den därovanför liggande löneskalan.

Någon skillnad mellan tilläggen i olika dyrortsgrupper har icke gjorts.
Då det torde vara obestridligt, att vid en kommande lönereglering en sammanpressning
av löneskalan för olika dyrorter bör komma till stånd, har
det synts naturligt att låta de provisoriska tilläggen utgå med samma belopp
för alla dyrorter. De ha därför beräknats med utgångspunkt från lönerna på
medeldyr ort (E-ort).

Då behovet av en löneförbättring för de sämre ställda grupperna blivit
mera kännbart allteftersom krisförhållandena visat sig fortbestå, har det
synts skäligt att föreslå, att de provisoriska lönetilläggen utgå retroaktivt
från innevarande budgetårs början, alltså från och med den 1 juli 1944.

Likaledes med hänsyn till det särskilda krisläget och löneförbättringens
karaktär av ett provisorium förefaller det möjligt att med bortseende från
de invändningar, som kunna riktas mot en differentiering av lön efter försörjningsbörda,
låta de nu föreslagna tilläggen kompletteras med visst mindre
engångsbelopp till befattningshavare med försörjningsskyldighet mot barn.

Departementschefen redogör därefter för frågan om provisoriskt lönetilllägg
samt anför därvid i huvudsak följande.

Det stora flertalet statliga civila befattningshavare och lärare vid det statsunderstödda
kommunala skolväsendet äro anslutna till det löneplanssystem,
som ursprungligen fastställts genom löneplan A i civila avlöningsreglementet
och sedermera utbyggts nedåt genom icke-ordinariereglementenas löneplaner
och speciallöneplanerna för lägre icke-ordinarie vård- och ekonomipersonal
vid vissa vårdanstalter m. fl. institutioner. Hit höra löneplanerna A,
Eo och Ex inom den statliga civilförvaltningen, Ca, MEo och MEx inom försvarsväsendet
samt Ek, U, V och MV för den lägre icke-ordinarie vård- och
ekonomipersonalen. Vad angår det kommunala skolväsendet upptager löneplan
L för lärare vid folkskoleväsendet löneklasser jämväl på den lägre lönenivå,
varom i detta sammanhang är fråga. Denna löneplan gäller även för
de statligt anställda nomadlärarna.

Det har, såsom förut nämnts, ansetts skäligt, att provisoriskt lönetillägg
tillerkännes befattningshavare i högst 8 löneklassen inom ifrågavarande 1<C
neplanssystem. De av mig förordade årsbeloppen av det provisoriska lönetillägget
äro följande.

4

Statsutskottets utlåtande nr 240.

Löneklass

Kronor

Löneklass

Kronor

nr

nr

g

300

2

420

f

300

3

420

e

300

4

420

d

360

5

420

c

360

6

300

b

360

7

180

a

360

8

60

1

420

Provisoriskt lönetillägg skall sålunda enligt förslaget utgå till vissa befattningshavare
inom hithörande förvaltningsområden, vilka åtnjuta lön enligt
av Kungl. Maj:t fastställd löneplan. Vad däremot angår de befattningshavare
med stadigvarande eller tillfällig anställning inom samma förvaltningsområden,
vilka icke åtnjuta lön enligt dylik löneplan, stå dessa befattningshavare,
i likhet med kollektivavtalsanställd personal, utanför den för
personal å löneplan gällande regleringen av löneställningen med lön avvägd
efter en viss gemensam grundnivå samt rörligt tillägg och kristillägg. Också
saknas gemensamma hållpunkter för att beträffande de olika här avsedda
personalgrupperna åvägabringa en allmän omprövning av lönenivån motsvarande
den, som ligger till grund för förslaget om provisoriskt lönetillägg.
Dessa personalgrupper kunna därför icke omfattas av den provisoriska lönetilläggsregleringen.
Emellertid bör hinder icke möta för att i särskilda fall
beträffande sådan personal inom ramen av tillgängliga medel företaga de
jämkningar i löneställningen, som kunna finnas påkallade och förenliga med
de allmänna riktlinjerna på löneområdet.

De för militära beställningshavare på aktiv stat gällande löneplanerna äro
uppbyggda på grundval av särskilda löneklassystem. På den lönenivå, varom
här är fråga, befinna sig dels de lägsta löneklasserna i löneplanerna Oc och
UEo, upptagande fänriks- och extra ordinarie underofficersbeställningar, dels
löneplan Ma för fast anställt manskap och dels de lägsta löneklasserna i löneplan
Mb för sådant manskap. Vad angår beställningshavare inom löneplanerna
Oc, UEo och Mb bör provisoriskt lönetillägg utgå med följande årsbelopp.

Löneplan

Löneklass

Kronor

Oc

a

180

>

i

60

UEo

a

60

Mb

1

300

2

180

»

3

60

Vad härefter angår innehavare av manskapsbeställning tillhörande löneplan
Ma, utgår en väsentlig del av avlöningsförmånerna i naturaförmåner.
Beloppet av provisoriskt lönetillägg synes därför böra undergå skälig reducering,
varvid hänsyn bör tagas till att beställningshavaren såvitt angår den
del av avlöningen, som utgöres av naturaförmåner, icke behövt vidkännas
någon del av verkningarna av levnadskostnadsstegringen. De provisoriska
lönetilläggen för beställningshavare å löneplan Ma ha därför förslagsvis upptagits
till följande belopp, vilka ansetts kunna tillämpas även för de fall, då
beställningshavare i stället för fri inkvartering åtnjuter hyres- och ortstillägg.

Statsutskottets utlåtande nr 240.

5

Löneklass i
löneplan Ma

Kronor

Löneklass i
löneplan Ma

Kronor

1

180

7

300

2

180

8

300

3

180

9

300

4

240

10

300

5

300

11

180

6

300

12

120

Med personal på aktiv stat bör i förevarande avseende likställas manskap
å civilanställningsstat. Vidare bör på Kungl. Maj:ts prövning bero, i vad
mån ifrågavarande förmån bör tillkomma sådant överstatsanställt manskap,
som åtnjuter avlöning enligt samma eller väsentligen samma grunder som
manskap på aktiv stat.

Vad nu föreslagits om provisoriskt lönetillägg åt vissa beställningshavare
synes böra gälla även när krigsavlöningsreglementet är tillämpligt på sådana
beställningshavare. Vidare bör rätt till provisoriskt lönetillägg åtnjutas även
av innehavare av anställning i reserven eller därmed jämförlig anställning,
när han vid tjänstgöring åtnjuter lön enligt någon av de för beställningshavare
på aktiv stat gällande löneklasser, i vilka dylikt tillägg utgår.

Av befattningshavare, som åtnjuta lön enligt äldre avlöningsbestämmelser
jämte dyrtidstillägg och som samtidigt i sin egenskap av löntagare i egentlig
mening uppbära kristillägg, finnas endast enstaka smärre grupper i sådant
löneläge, att provisoriskt lönetillägg kan ifrågakomma för dem. Det
synes böra ankomma på Kungl. Maj :t att efter erforderliga ytterligare undersökningar
förordna örn provisoriskt lönetillägg åt ifrågavarande befattningshavare
samt örn de beräkningsgrunder, som i sådant fall böra tillämpas, allt
med iakttagande av principerna för det nu framlagda förslaget. Dylik förmån
synes icke i något fall böra tillkomma befattningshavare å indragningsstat
utan tjänstgöringsskyldighet.

I det föregående har förordats, att provisoriskt lönetillägg skall tillkomma
en grupp kommunalanställda lärare, nämligen till folkskolans avlöningsreglemente
hänförliga lärare i lägre löneklasser. Nämnda avlöningsreglemente
upptager bl. a. en löneplan för extra lärare med lönebeloppen bestämda såsom
dagbelopp. Även dessa lärare, som åtnjuta rörligt tillägg och kristillägg,
böra erhålla provisoriskt lönetillägg — omräknat till lämpligt avrundat dagbelopp
— i den mån de befinna sig på den lägre lönenivå, som eljest förutsättes
för dylik förmån. Med lärare vid folkskoleväsendet böra vidare likställas
sådana befattningshavare vid sjukvårdsanstalter och barnhem m. fl.
institutioner som avses i kungörelsen den 18 juli 1942 (nr 704) angående utsträckt
tillämpning av folkskolans avlöningsreglemente m. m.

I fråga om den provisoriska lönetilläggsregleringens tillämpning på personal,
som övertagits från enskilt järnvägsföretag eller annat enskilt företag
vid dess förstatligande, uppkomma vissa särskilda spörsmål sammanhängande
med de specialregler, som gälla för sådan personals övergång från det enskilda
företagets avlöningsgrunder till de statliga lönebestämmelsema. Då
dessa spörsmål icke ägna sig för en generell reglering i nu förevarande sammanhang,
bör det ankomma på Kungl. Majit att meddela erforderliga föreskrifter
örn provisoriskt lönetillägg i ifrågavarande fall. Detta bär gälla även
tidigare övertagen personal.

På det provisoriska lönetillägget bör icke beräknas rörligt tillägg eller kristillägg.
I övrigt biir det provisoriska lönetillägget i allmänhet likställas med
lön, sålunda exempelvis i fråga om ordningen för utbetalning, tillämpningen

G

Statsutskottets utlåtande nr 240.

av tjänstledighetsavdrag och reducering av tillägget vid nedsättning av tjänstgöringstiden.
Vad särskilt angår tjänstledighetsavdrag innebär det anförda,
att det provisoriska lönetillägget skall utgå vid tjänstledighet med A- eller
B-avdrag men icke vid tjänstledighet med C-avdrag, d. v. s. med avstående
av hela lönen. Vissa undantag från regeln att provisoriskt lönetillägg skall
likställas med lön synas dock böra ifrågakomma. Särskild reglering kräva
också de fall, då befattningshavare har mer än en statlig eller med statsbidrag
avlönad anställning. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att i
dessa och andra avseenden fastställa erforderliga detaljföreskrifter, när riksdagen
fattat beslut om grunderna för lönetillägget.

Det provisoriska lönetillägget har föreslagits utgå retroaktivt från och med
den 1 juli 1944. Tilläggsregleringens giltighet framåt i tiden har för närvarande
ansetts böra begränsas till innevarande budgetår.

I fråga örn tillfälligt barntillägg anför departementschefen följande.

Såsom i det föregående nämnts har införandet av det provisoriska lönetillägget
ansetts böra kombineras med engångsutbetalning av ett tillfälligt
barntillägg, vilket under vissa förutsättningar bör tillkomma underhållspliktig
befattningshavare med rätt till provisoriskt lönetillägg. Det tillfälliga barntillägget
synes böra avvägas sålunda.

Löneplan

Löneklass

För befattnings-havare med 1 barn

För befattnings-havare med 2 eller
flera barn

nr

Kronor

Kronor

A o. jämf.

g—a, 1—6 |

Ma

1-11

100

200

Mb

1 1

f

A o. jämf.

7

Oc

a

I 75

150

Ma

12

Mb

2 1

A o. jämf.

8 1

1

Oc

1

50

100

UEo

a

Mb

3 j

Från rätten till tillfälligt barntillägg bör emellertid undantag göras beträffande
barn, för vilket barntillägg utgår enligt gällande dyrtidstilläggsbestämmelser
eller enligt de genom kungörelsen 1939: 428 m. fl. författningar meddelade
bestämmelserna om barntillägg åt befattningshavare, som övergått
till nu gällande avlöningsreglementen. Undantaget synes böra innebära, att
sådant barn icke skall tagas med i beräkningen vid tillämpning av bestämmelserna
om tillfälligt barntillägg, varemot dylikt tillägg skall kunna utgå
med det lägre resp. högre beloppet för annat resp. andra barn till samma befattningshavare.
Enahanda undantag synes böra gälla beträffande barn, som
åtnjuter familjepension eller därmed jämförlig förmån av statsmedel.

De hittillsvarande barntilläggen avse barn under 16 års ålder, och samma
åldersgräns synes böra gälla även för det nu föreslagna tillfälliga bamtilllägget.

Då tillfälligt barntillägg skall utgå som engångsbelopp, måste förutsättningarna
för rätt att åtnjuta tillägget — såväl vad angår anställningens art
och löneläget som beträffande underhållsplikten — hänföras till en bestämd
tidpunkt eller tidsperiod. Vidare synes böra tillses, att bamtillägget icke får

Statsutskottets utlåtande nr 240. <

utgå på grund av en alltför kortvarig anställningstid. Därjämte erfordras reglering
av frågan om inverkan av tjänstledighet m. m. i förevarande hänseende.
Närmare förslag i dessa ämnen torde få underställas Kungl. Majit, sedan
riksdagen fattat beslut i ärendet. Jag torde här få inskränka mig till att
angiva vissa huvudsakliga riktlinjer, efter vilka spörsmålen synas kunna
lösas.

För rätt att åtnjuta tillfälligt barntillägg bör förutsättas, att befattningshavaren
viss dag, förslagsvis den 1 december 1944, innehar sådan anställning
och befinner sig i sådan löneställning, varmed följer rätt till provisoriskt
lönetillägg. Löneställningen nämnda dag bör också vara avgörande för tillläggets
storlek. Vidare bör förutsättas, att befattningshavaren ägt uppbära
provisoriskt lönetillägg för viss minsta del, förslagsvis 80 dagar, av andra
halvåret 1944, dock i förekommande fall med den jämkning som betingas avad
befattningshavaren fått avstå hela lönen jämte provisoriskt lönetillägg
vid tjänstledighet för offentligt uppdrag eller för militär tjänstgöring, vilken
ålegat honom som anställningshavare i reserven eller i därmed jämförlig
egenskap. Ytterligare bör förutsättas, att befattningshavaren under andra
halvåret 1944 eller del därav, medan han varit anställd i statens tjänst eller
som lärare vid det statsunderstödda skolväsendet, haft att underhålla barn
som enligt vad förut anförts må tagas i beräkning för erhållande av tillfälligt
barntillägg. Örn båda föräldrarna åtnjuta avlöning, som bestrides avstatsmedel,
bör barntillägg icke utgå med mindre den av föräldrarna, som
har högsta avlöningen, är berättigad till provisoriskt lönetillägg. Äro båda
föräldrarna berättigade till provisoriskt lönetillägg, bör barnet i princip
räknas endast till den av föräldrarna, som åtnjuter den högsta avlöningen,
eller, örn avlöningarna äro lika, till fadern. Vid nedsättning av- tjänstgöringstiden
bör även nedsättning av tillfälligt barntillägg kunna ske.

Vad angår de ytterligare detaljerna för barntilläggsregleringen, synes den
omständigheten att innehavare av anställning i reserven eller därmed jämförlig
anställning vid försvarsväsendet under tjänstgöring åtnjuter lön jämte
provisoriskt lönetillägg liksom beställningshavare på aktiv stat, icke böra
medföra rätt till tillfälligt barntillägg. Vad i det föregående förordats beträffande
prövningen av speciella frågor om provisoriskt lönetillägg åt vissa
personalgrupper synes böra gälla beträffande motsvarande frågor rörande
tillfälligt barntillägg.

I fråga örn kostnadsberäkningar m. m. erinras, att bestämmelserna om provisoriskt
lönetillägg skola erhålla tillämpning för hela det löpande budgetåret.
Kostnaderna för det provisoriska lönetillägget lia för budgetåret ansetts kunna
uppskattas till i runt tal 20,5 milj. kronor, därav 9 milj. kronor för affärsverken
och 11,5 milj. kronor för förvaltningen i övrigt. Härtill kommer engångsutbetalningen
av tillfälligt barntillägg. Kostnaden härför kan endast uppskattningsvis
angivas; man synes kunna räkna med att den ej kommer att överstiga
2 milj. kronor. Av de beräknade sammanlagda kostnaderna för provisoriskt
lönetillägg och tillfälligt barntillägg falla i runda tal 10 milj. kronor
på affärsverken och 12 milj. kronor på förvaltningen i övrigt.

I de anförda beräkningarna ingår icke kostnaden tor provisoriskt lönetillägg
och tillfälligt barntillägg åt vissa grupper icke statsanställda lärare,
för vilka folkskolans avlöningsreglemente gäller. Denna kostnad, som torde
begränsa sig till mellan 200 000 och 300 000 kronor, har ansetts böra bestridas
av statsmedel, men på grund av ordningen för utbetalning av statsbidrag
kommer kostnaden att belasta törst nästa budgetars riksstat.

8

Statsutskottets utlåtande m 240.

Såvitt angår befattningshavare vid affärsverken föreslås ifrågavarande utgifter
skola bestridas från de medel, av vilka dessa verks utgifter eljest bestridas.
Övriga på det innevarande budgetåret belöpande utgifter, som här avses,
skola bestridas från särskilt förslagsanslag å tilläggsstat under sjunde huvudtiteln,
utan att undantag därvid göres beträffande personal, vars avlöning
i övrigt bestrides å specialbudget eller från förskottsanslag. Tilläggsstatsanslaget
har föreslagits till 12 milj. kronor.

Kompensation för förlängd väntetid för extra ordinarie anställning.

Departementschefen anför härutinnan följande.

Vid rekryteringen av stationskarlsbefattningar hos statens järnvägar tilllämpas
som regel en fast befordringsgång sålunda, att vid antagningarna till
aspirant (lönegrad Ex 5) och extra ordinarie tjänsteman (lönegrad Eo 5)
fordras en anställningstid av 6 respektive 18 månader. Tiden för anställning
i lönegrad Ex 5 är således regelmässigt 12 månader. Under åren 1940—1943
gjordes avvikelse från denna rekryteringsgång, i det att väntetiden för befordran
till extra ordinarie anställning förlängdes. En viss åtstramning av extraordinarieantagningarna
hade nämligen ansetts påkallad, främst med tanke
på en efter kriget inträdande trafikminskning med därav följande nödvändighet
att minska personalen.

Under höstens förhandlingar om förbättring av löneförhållandena för de
lägst avlönade har från personalens sida gjorts framställning, att i förevarande
och eventuellt andra liknande fall gottgörelse måtte beredas för förseningen
i befordringsgången genom utbetalning av viss löneskillnad samt
omräkning av löneturen i vederbörande tjänstemans nuvarande befattning.
Enligt föreliggande uppgifter gäller frågan för statens järnvägars del 5 000
nuvarande extra ordinarie eller ordinarie stationskarlar, vilka antagas på
grund av berörda förhållande ha fått sin extra-ordinarieantagning fördröjd
med 3—15 månader.

De större eller mindre växlingar i befordringsgången, som förekomma inom
olika grenar av förvaltningen, böra uppenbarligen i vanliga fall icke
kunna grunda anspråk från personalens sida på gottgörelse i en eller annan
form. Det föreliggande fallet är emellertid av säregen natur så till vida, att
en av verket fastställd befordringsgång av vissa särskilda skäl suspenderats
utan att detta varit betingat av inträdd nedgång i trafiken, vilken fastmer
fortgått med stegrad intensitet och under krävande förhållanden. För de årsklasser,
som berörts av den temporära åtstramningen i extra-ordinarieantagningen,
har denna kommit att i sin mån skärpa trycket av krisförhållandena.
Anmärkas bör i detta sammanhang, att en relativt stor del av rekryteringspersonalen
för stationskarlstjänst befinner sig i 22—25-årsåldern redan
vid den första anställningen hos statens järnvägar.

Med hänsyn till sålunda föreliggande särskilda omständigheter har jag
ansett mig böra förorda ett tillmötesgående av personalens under förhandlingarna
framförda önskemål. Jag tillstyrker således, att gottgörelse lämnas
vederbörande befattningshavare för den skillnad mellan nettolön i extra
ordinarie stationskarlsbefattning (löneklass 4) och lönen i aspirantanställning
(löneklass 2), som belöper på det antal månader, varmed väntetiden i varje
särskilt fall förlängts. Dessutom bör med retroaktiv verkan företagas en omräkning
av löneturen i den fortsatta anställningen, i den mån löneturen bli -

Statsutskottets utlåtande nr 240.

9

vit påverkad av väntetidens förlängning. Därvid framkommande löneskillnad
synes likaledes böra gottgöras. Summan av de löneskillnadsbelopp, som
sålunda böra gottgöras för den förflutna tiden, kan uppskattas till 1 milj.
kronor. Härtill kommer den på framtiden belöpande kostnadsökning, som
föranledes av löneturens omräkning.

Med hänsyn till att frågan angår även löneturen för ordinarie personal och
jämväl till frågans principiella innebörd i övrigt synes densamma böra underställas
riksdagen. Bemyndigande torde därvid böra utverkas för Kungl.
Maj :t att i enlighet med det anförda förordna örn gottgörelse för väntetidens
förlängning. För den händelse det skulle kunna påvisas, att fullt jämförbara
förhållanden äro för handen i andra under krisåren förekomna fall, torde
bemyndigandet böra gälla även för dessa fall.

Motioner.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr 5. Linderot (I: 353) och den andra inom andra kammaren av herr
S. Persson i Stockholm m. fl. (II: 553), vari hemställts, att i anledning av
Kungl. Maj :ts proposition nr 296 riksdagen måtte

medgiva, att provisoriskt lönetillägg under budgetåren 1944/45 må i överensstämmelse
med i motionerna refererade förslag från statstjänarnas organisationer
utgå till vissa befattningshavare i statens tjänst,

besluta, att utgifterna för provisoriskt lönetillägg skola bestridas beträffande
befattningshavare vid de affärsdrivande verken eller vid av dessa övertagna
företag eller inrättningar från de medel, av vilka verkens utgifter i
övrigt bestridas, samt beträffande andra befattningshavare från för ändamålet
anvisat anslag,

till Provisoriskt lönetillägg å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1944/45 under sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 16 000 000
kronor,

samt bemyndiga Kungl. Majit att, i enlighet med vad i Kungl. Maj:ts proposition
nr 296 tillstyrkts, förordna om gottgörelse i vissa fall åt befattningshavare
för förlängning av väntetid för befordran;

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr G. Siljeström (I: 359) och den andra inom andra kammaren av
herr F. Nyling (11:562), vari hemställts, att provisoriskt lönetillägg under
budgetåret 1944/45 samt tillfälligt barntillägg i överensstämmelse med av
Kungl. Majit i propositionen nr 296 föreslagna grunder måtte utgå till statliga
befattningshavare med akademisk utbildning, vilka för närvarande avlönas
med arvode motsvarande högst löneklass 8 i civila avlöningsreglementet; dels

Ivå likalydande molioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herr N. Holmström m. fl. (I: 360) och den andra inom andra kammaren

10

Statsutskottets utlåtande nr 240.

av herrar E. Håstad och F. Ryling (11:563), vari hemställts, att riksdagen
vid behandlingen av proposition nr 296 måtte uttryckligt framhålla, att ett
bifall till propositionen blott får — utan någon statsmakternas avsikt att
rubba avlöningssystemens hittillsvarande differentiering — betraktas såsom
en av krisen betingad tillfällig hjälp till förmån för de lägsta befattningshavarna,
vilken hjälp på motsvarande sätt så fort sig göra låter skall komma
även övriga statliga befattningshavare till godo;

dels ock en inom andra kammaren av herrar A. Spångberg och E. Gustafsson
i Bogla väckt motion (11:561), vari hemställts, att årsbeloppen av det
provisoriska lönetillägget måtte utgå med 120 kronor i löneklass 8 och 60
kronor i löneklass 9.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de motionsvis gjorda yrkandena,
hänvisas till motionerna I: 353, I: 359, I: 360 och II: 561.

Utskottet.

Såsom departementschefen framhållit bär den restriktiva lönepolitik, som
statsmakterna för de statsanställdas del under krisåren nödgats tillämpa
i fråga örn lönegradsplacering, inrättande av nya befattningar och allmän befordringsgång,
icke kunnat undgå att i förening med den allmänna begränsningen
av kompensationen för levnadskostnadsstegringen medföra kännbara
verkningar för därav berörda löntagargrupper. Givetvis ha dessa varit särskilt
framträdande för den lägst avlönade personalen. Redan vid krigets början
nådde levnadskostnadsindex den punkt, då — enligt vad som förutsattes
vid 1938 års lönereglering — en omreglering av lönerna borde ske. Ehuru en
allmän omreglering i rådande läge måste skjutas på framtiden, är det enligt
utskottets mening angeläget att genom provisoriska åtgärder bereda de lägst
avlönade sådana inkomstförbättringar, som te sig möjliga med hänsyn till
förutsättningarna för den sedan hösten 1942 genomförda pris- och lönestoppspolitiken.

Det sagda innebär, att utskottet helt ansluter sig till den uppfattning örn
utgångspunkterna för en löneförbättring i nuvarande läge, som ligger till
grund för Kungl. Maj:ts förslag. Då genomförandet av ett sådant provisorium,
varom här är fråga, icke i och för sig beror på något principiellt ställningstagande
till frågan om avlöningssystemets hittillsvarande differentiering,
torde med det anförda jämväl motionerna 1:360 och 11:563 få anses
besvarade.

Den provisoriska löneförhöjningen för de lägre avlönade statsanställda
bör alltså begränsas så, att den faller inom ramen för sådana lönejusteringar,
som kunna genomföras utan att förutsättningarna för den allmänna
stabiliseringspolitiken rubbas. Departementschefen har framhållit, att frågan,
hur denna ram bör uppdragas för de statsanställdas del, icke kan bedömas
efter fullt samma grunder som på den allmänna arbetsmarknaden.
Detta beror delvis på det statliga lönesystemets utformning, som medför,
att de statsanställda i de lägre lönegraderna i början av sin bana äro för -

Statsutskottets utlåtande nr 240.

■ 11

hållandevis sämre ställda än arbetare på den allmänna arbetsmarknaden
även om de skulle komma över dessa när de intjänat ålderstilläggen och nått
slutlönen i respektive befattningar. Viktigare är emellertid, framhåller departementschefen,
att arbetarna på den allmänna marknaden genom olika
omständigheter under krigsåren erhållit en nominallöneökning, som överstiger
den som samtidigt kommit statstjänstemännen till del.

Kungl. Maj:ts förslag innebär för de tolv lägsta löneklasserna (g—a samt
1—5) i det allmänna lönesystemet för civilförvaltningen ett lönetillägg av
i genomsnitt ungefär 12 % av samtliga nu utgående löneförmåner. Beräknat
för medeldyr ort medföra dessa tillägg, att reallönen praktiskt taget
återföres till 1939 års nivå. För de tre närmast ovanför liggande löneklassema
föreslås en sjunkande skala för tilläggen, avpassad för ernående av
en lämplig anslutning till den därovanför liggande löneskalan. Dessa lönetillägg
ha i Kungl. Maj:ts förslag kompletterats med visst mindre engångsbelopp
till befattningshavare med försörjningsskyldighet mot barn. Vid
överläggningar med de berörda tjänstemannaorganisationerna ha dessa förklarat,
att de med hänsyn till läget och de starka önskemålen att vinna en
lösning av frågan redan vid den i höst sammanträdande riksdagen ansett
sig böra godtaga det av Kungl. Majit framlagda förslaget.

I de likalydande motionerna I: 353 och II: 553 föreslås, att de provisoriska
lönetilläggen skola bestämmas i enlighet med av järnvägsmannaförbundet
och statstjänarkartellen vid ovannämnda överläggningar framlagda
förslag och att tillfälliga barntillägg icke skola utgå. För de tolv löneklasserna
g—a och 1—5 ligga dessa lönetillägg mellan 50 och 110 % högre än
Kungl. Majits förslag. Vidare skiljer sig motionernas förslag från propositionens
däri, att lönetillägg skulle utgå i ytterligare fyra löneklasser (löneklasserna
9—12). Därjämte föreslås i motionen 11:561 vissa smärre jämkningar
i Kungl. Majits förslag, nämligen att lönetillägg skall utgå jämväl i löneklass
9 med ett belopp av 60 kronor, i samband varmed tillägget i löneklass
8 föreslagits höjt från 60 till 120 kronor.

Det är givet att frågan, hur stora löneförbättringar som nu från här angivna
utgångspunkter kunna medgivas, kan bli föremål för olika bedömanden.
I tjänstemännens egna led anses Kungl. Majits förslag på många håll
otillfredsställande. Med hänsyn till den ännu kvarstående ovissheten örn den
närmaste framtiden har utskottet vid sina överväganden av frågan dock funnit
sig böra i princip stanna vid Kungl. Majits förslag i fråga om lönetilläggens
storlek.

Beträffande gränsområdet mellan de löneklasser, i vilka fullt tillägg utgår,
och de, i vilka tillägg icke alls skall utgå — omfattande enligt Kungl. Majits
förslag löneklasserna 6—8, men enligt motionen lii 561 löneklasserna 6—9 —
vill utskottet framhålla, att en viss ojämnhet alltid måste uppkomma där
gränsen skall dragas. Utskottet har i nuvarande läge icke funnit sig böra frångå
Kungl. Majits förslag, men anser, att tilläggens avgränsning uppåt bör
göras till föremål för förnyad prövning i samband med frågan örn förlängning
av tilläggsregleringens giltighetstid.

12

Statsutskottets utlåtande nr 240.

Befattningshavare med stadigvarande eller tillfällig anställning inom hithörande
förvaltningsområden, vilka icke åtnjuta lön enligt av Kungl. Maj:t
fastställd löneplan, stå i likhet med kollektivavtalsanställd personal utanför
den reglering av löneställningen -—• med lön avvägd efter en viss gemensam
grundnivå samt rörligt tillägg och kristillägg — som gäller för personal å
löneplan. Departementschefen framhåller, att gemensamma hållpunkter också
saknas för att beträffande de olika här avsedda personalgrupperna åvägabringa
en allmän omprövning av lönenivån motsvarande den, som ligger
till grund för förslaget om provisoriskt lönetillägg Dessa personalgrupper
kunna därför icke omfattas av den provisoriska lönetilläggsregleringen. Emellertid
bör, fortsätter departementschefen, hinder icke möta för att i särskilda
fall beträffande sådan personal inom ramen av tillgängliga medel företaga
de jämkningar i löneställningen, som kunna finnas påkallade och förenliga
med de allmänna riktlinjerna på löneområdet.

Utskottet ansluter sig till vad departementschefen härutinnan anfört. Därvid
förutsätter utskottet, att medel skola vara tillgängliga för genomförande av
de jämkningar, som i och för sig anses böra komma till stånd. Detta är också
fallet beträffande de affärsdrivande verken och de större civila förvaltningarna,
exempelvis fångvården, statens sinnessjukhus, tull- och lotsverken. I
den mån emellertid medel för ändamålet skola tagas från av riksdagen maximerade
anslagsposter och det skulle visa sig, att dessa icke giva tillgång därtill,
förutsätter utskottet, att framställningar göras till nästkommande riksdag
om medgivande att med erforderliga belopp överskrida sådana poster.

Till här ifrågavarande kategori tjänstemän är att räkna de i motionerna
!: 359 och II: 562 avsedda befattningshavare med akademisk utbildning, vilka
or närvarande avlönas med arvode motsvarande högst löneklass 8 i civila
ivlöningsreglementet. Då emellertid frågan örn reglering av arvoden med
fixa belopp på de skäl departementschefen anfört icke lämligen bör generellt
lösas i förevarande sammanhang, är utskottet icke heller berett att
nu taga ställning till dessa särskilda arvodesfrågor. Utskottet förutsätter
emellertid, att Kungl. Maj:t beaktar vad motionärerna anfört vid bedömande
av frågan örn jämkning i arvodesbeloppen.

Vidkommande kollektivavtalsanställd personal i statens tjänst vill utskottet
erinra om att man vid ett tidigare krisläge i vissa fall funnit sig föranlåten
att under gällande avtalsperiod justera lönerna uppåt då avtalen haft längre
löptid. Utskottet förutsätter, att Kungl. Majit har sin uppmärksamhet riktad
på utgången av nu stundande avtalsuppgörelser med i statens tjänst anställda
och beaktar frågan, i vad mån förutsättningarna för på längre sikt gällande
avtal kunna anses väsentligt rubbade.

På de skäl departementschefen anfört tillstyrker utskottet, att de provisoriska
lönetilläggen kombineras med engångsutbetalning av ett tillfälligt barntillägg
enligt Kungl. Maj:ts förslag.

Vad departementschefen anfört rörande provisoriskt lönetillägg och tillfälligt
barntillägg till militära beställningshavare föranleder ej erinran från utskottets
sida.

Statsutskottets utlåtande nr 240.

13

Kungl. Maj:t har jämväl framlagt förslag i fråga örn kompensation för
förlängd väntetid för extra ordinarie anställning i vissa fall, då avvikelser
av särskilda skäl gjorts från eljest tillämpad fast befordringsgång. Förslaget
avser i främsta rummet väntetiden för befordran till extra ordinarie stationskarl
i lönegraden Eo 5 bos statens järnvägar. Sålunda föreslås bemyndigande
för Kungl. Majit att lämna vederbörande befattningshavare gottgörelse för
den skillnad mellan nettolön i extra ordinarie stationskarlsbefattning (löneklass
4) och lönen i aspirantanställning (löneklass 2), som belöper på det
antal månader, varmed väntetiden i varje särskilt fall förlängts. Dessutom
skall enligt förslaget med retroaktiv verkan företagas en omräkning av löneturen
i den fortsatta anställningen, i den män löneturen blivit påverkad av
väntetidens förlängning. Därvid framkommande löneskillnad föreslås likaledes
skola gottgöras. För den händelse det skulle kunna påvisas, att fullt
jämförbara förhållanden äro för handen i andra under krisåren förekomna
fall än det av Kungl. Majit nämnda, anses bemyndigandet böra gälla även
för dessa fall.

Vad i detta avseende föreslagits tillstyrker utskottet. Utskottet vill likväl
framhålla, att vid befordran av kollektivavtalsansluten arbetare till
extra ordinarie befattning bör i varje särskilt fall tagas i beaktande, huruvida
och i vad mån den tidigare tjänstgöringen kan i nu nämnt hänseende
likställas med tjänstgöring såsom aspirant eller extra tjänsteman. Utskottet
vill även understryka, att här ifrågavarande gottgörelser givetvis böra omfatta
såväl löneskillnadsbelopp som därå belöpande rörligt tillägg och kristillägg.

Vad departementschefen i övrigt anfört föranleder ej erinran från utskottets
sida. Beträffande retroaktivt utgående förmåner i form av provisoriskt
lönetillägg och kompensation för förlängd väntetid förutsätter utskottet därvid,
att dessa förmåner skola tillkomma jämväl befattningshavare, som numera
lämnat den tjänst, med vilken nämnda förmåner äro förbundna, kompensation
för förlängd väntetid dock endast därest vederbörande icke lämnat
statstjänst, därvid villkoret om fortsatt innehav av statstjänst synes böra
anknytas till viss dag, förslagsvis den 1 december 1944.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

I. att riksdagen må

A. med bifall till Kungl. Majits förslag och med avslag
å motionerna 1:353 och 11:553, 1:359 och 11:562 samt II:
561, sistnämnda tre motioner i den mån de ej må anses besvarade
med vad utskottet anfört,

1) medgiva, att provisoriskt lönetillägg under budgetåret
1944/45 samt tillfälligt barntillägg må i huvudsaklig överensstämmelse
med i statsrådsprotokollet över finansärenden för
den 20 oktober 1944 föreslagna grunder utgå till vissa befattningshavare
i statens tjänst m. fl. enligt de närmare föreskrifter,
som meddelas av Kungl. Majit,

14

Statsutskottets utlåtande nr 240.

2) besluta, att utgifterna för provisoriskt lönetillägg och
tillfälligt barntillägg skola bestridas beträffande befattningshavare
vid de affärsdrivande verken eller vid av dessa övertagna
företag eller inrättningar från de medel, av vilka verkens
utgifter i övrigt bestridas, samt beträffande andra befattningshavare
från för ändamålet anvisat anslag,

3) till Provisoriskt lönetillägg och tillfälligt barntillägg å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1944/45 under
sjunde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 12 000 000
kronor,

B. med bifall till Kungl. Maj:ts förslag bemyndiga Kungl.
Majit att i enlighet med vad utskottet anfört förordna örn
gottgörelse i vissa fall åt befattningshavare för förlängning
av väntetid för befordran;

II. att motionerna 1:360 och 11:563 må anses besvarade
med vad utskottet anfört.

Stockholm den 24 november 1944.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö,
Oscar Olsson, Pauli, Lindström, Sven Larsson, Bäckström, Bäcklund, Holmström, Heiding,
Carlström och Ivar Persson; samt

från andra kammaren: herrar Törnkvist, Skoglund i Doverstorp, Eriksson i Stockholm,
Svensson i Grönvik, Bergström, Ward, Persson i Tidaholm, Pettersson i Dahl, Andersson
i Malmö, Holmdahl, Mårtensson och Malmborg.

Statsutskottets utlåtande nr 240.

15

Reservation

av herr Bäcklund, som ansett, att utskottets yttrande och hemställan bort
hava följande lydelse:

»Såsom departementschefen---lönetilläggens storlek.

Gränsområdet mellan de löneklasser, i vilka fullt tillägg utgår, och de, i vilka
tillägg icke alls skall utgå, omfattar enligt Kungl. Maj:ts förslag löneklasserna
6—8, men enligt motionen II: 561 löneklasserna 6—9. Den närmaste
anledningen till att motionärerna önskat få med även 9 löneklassen
i detta sammanhang är, att de stora grupperna statstjänstemän i 5 lönegraden
(stationskarlar, banvakter, brevbärare, expeditionsvakter m. fl.) erhålla
slutlön i denna löneklass. Även utskottet finner vägande skäl tala för
motionärernas förslag. Utskottet tillstyrker alltså ett provisoriskt lönetillägg
i 9 löneklassen av 60 kronor. I 8 löneklassen bör tillägget under sådana omständigheter
på sätt motionärerna föreslagit höjas till 120 kronor. Kostnaderna
härför kunna överslagsvis beräknas uppgå till omkring 900 000 kronor,
varav 500 000 kronor belöpa sig på affärsverken. Vid bifall till motionerna
bör alltså det av Kungl. Majit äskade anslaget höjas med 400 000 kronor. I
dessa beräkningar ingå ej den med förslaget följande merutgiften till icke
statsanställda lärare. Denna merutgift, som ej torde överstiga 100 000 kronor,
kommer dock att belasta först nästa budgetårs riksstat.

Motsvarande jämkningar av Kungl. Maj:ts förslag böra genomföras även
för militära beställningshavare. Det torde böra överlämnas åt Kungl. Majit
att närmare bestämma lönetilläggsbeloppen i de olika för dylika beställningshavare
gällande löneklasserna.

Befattningshavare med---december 1944.

Under åberopande--— utskottet hemställa,

I. att riksdagen må

A. i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och med bifall
till motionen 11:561 samt med avslag å motionerna 1:353
och 11:553 samt 1:359 och 11:562, sistnämnda två motioner
i den mån de ej må anses besvarade med vad utskottet
anfört,

1) medgiva, att provisoriskt lönetillägg under budgetåret
1944/45 samt tillfälligt barntillägg må i huvudsaklig överensstämmelse
med av utskottet förordade grunder utgå till
vissa befattningshavare i statens tjänst m. fl. enligt de närmare
föreskrifter, som meddelas av Kungl. Majit,

16

Statsutskottets utlåtande nr 240.

2) besluta, att---anvisat anslag,

3) till Provisoriskt lönetillägg och tillfälligt barntillägg å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1944/45 under sjunde
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 12 400 000 kronor,

B. med bifall —--för befordran;

II. att motionerna---utskottet anfört.»