Jordbruksutskottets utlåtande nr 71.
1
Nr 71.
Ankom till riksdagens kansli den 22 november 1944 kl. 10 fm.
Utlåtande i anledning ao Kungl. Maj:ts proposition angående räntan
å ogulden köpeskilling för viss kronoegendom.
I en till riksdagen den 20 oktober 1944 avlåten, till jordbruksutskottet hänvisad
proposition nr 290, har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
medgiva, att i avseende å köpeskilling för sådan jordbrukslägenhet eller
byggnad å åbolägenhet, som år 1920 eller senare år försålts eller kommer att
försäljas från kronoegendom, räntan må, i den mån köpeskillingen förräntas
enligt enahanda grunder som gällt eller gälla för den stående delen av
före den 1 juli 1940 beviljat egnahemslån för jordbrukslägenheter, under åren
1945 och 1946 utgå efter 3,0 procent.
Enligt förordningen den 6 juni 1929 (nr 176) angående försäljning i vissa
fall av kronoegendom m. m. skall köpeskillingen för fastighet, som försäljes
enligt 9 § eller 13 § a) i förordningen, liksom även köpeskillingen för kronan
tillhöriga, å åbolägenhet befintliga byggnader, allt i den mån köpeskillingen
erlägges genom avbetalningar på sätt i 22 § A) i förordningen sägs,
betalas och förräntas enligt i huvudsak samma grunder, som jämlikt kungörelserna
nr 217 och 218/1928 tillämpas beträffande egnahemslån för jordbrukslägenheter.
I samband med att räntan ändrats för egnahemslån ha motsvarande
ändringar genom förordningarna nr 127/1934 och 55/1935 vidta
gits i nyssnämnda 1929 års förordning. Denna förordning, som trädde i kraft
den 1 juli 1929, ersatte en tidigare förordning i ämnet den 17 december
1926 (nr 509), vilken i sin tur trädde i stället för en kungörelse den 17 oktober
1913 (nr 271). Sistnämnda kungörelse ändrades i avseende å räntebestämmelserna
och betalningsvillkoren genom kungörelserna nr 728/1919 och
131/1923. Den år 1926 utfärdade förordningen erhöll i fråga om räntebestämmelserna
och betalningsvillkoren ändrad lydelse genom kungörelsen nr
240/1927. För de jämlikt 1913 och 1926 års författningar upplåtna lägenhe_
terna tillämpas ränte- och betalningsbestämmelser, som i allt väsentligt äro
av samma innebörd som de vid tiden för respektive upplåtelser gällande
egnahemslånebestämmelserna.
Med anledning av propositionen nr 265 medgav 1937 års riksdag, att i
avseende å köpeskilling för sådan jordbrukslägenhet eller byggnad å åbolägenhet,
som år 1920 eller senare år försålts eller försåldes från kronoegendom,
räntan finge, i de fall där köpeskillingen förräntades enligt enahanda
grunder, som gällt eller gällde för den stående delen av egnahemslån för
jordbrukslägenheter, under tiden 1937—1939 ulgå efter 3,0 procent. Härefter
har 1940 års lagtima riksdag, med bifall till propositionen nr 133,
Bihang lill riksdagens protokoll 19H. 10 sami. Nr 71—7S.
1
2
Jordbruksutskottets utlåtande nr 71.
Utskottet.
medgivit, att i avseende å dylik köpeskilling räntan finge, i den mån köpeskillingen
förräntades enligt enahanda grunder, som gällt eller gälla för den
stående delen av före den 1 juli 1940 beviljat egnahemslån för jordbrukslägenheter,
under åren 1940 och 1941 utgå efter 3,6 procent. På förslag av
Kungl. Majit har riksdagen lämnat motsvarande medgivande beträffande
åren 1942—1944 (prop. nr 200/1941 och 207/1942). De räntenedsättningar,
som sålunda medgivits, ha anslutit sig till motsvarande medgivanden beträffande
egnahemslån. Kungörelser i ämnet ha utfärdats den 30 juni 1937 (nr
575), den 14 juni 1940 (nr 571), den 13 juni 1941 (nr 499) och den 30 juni
1942 (nr 580).
Departementschefen har i ärendet anfört följande:
»Efter beslut av innevarande års riksdag (kapitalbudgeten, bil. 7, p. 17;
r.skr. nr 310) har Kungl. Majit den 2 juni 1944 (Sv. författa.sami. nr 324)
förordnat, att den årliga räntan å den stående delen av lån från egnahemslånefonden,
som beviljats efter ingången av år 1920 men före den 1 juli 1940
och för vilka amorteringsskyldighet inträtt, skall för åren 1945 och 1946
nedsättas till tre och sex tiondels procent.
Då den av 1942 års riksdag beslutade nedsättningen av räntan å ogulden
köpeskilling för kronoegendom upphör att gälla med utgången av år 1944,
torde frågan om fortsatt sådan räntenedsättning nu böra underställas riksdagen.
Enligt min mening bör, i anslutning till vad som beslutats beträffande
före den 1 juli 1940 beviljade egnahemslån, den nuvarande räntenedsättningen
provisoriskt förlängas för åren 1945 och 1946. Detta medgivande
torde böra gälla vare sig kronoegendom försålts före eller efter den 1 juli
1940.»
Liksom för vissa egnahemslån medgivits förlängd räntenedsättning för
åren 1945 och 1946 anser utskottet, att även den provisoriska räntelättnaden
beträffande ogulden köpeskilling för viss kronoegendom bör utsträckas
att gälla samma år på sätt departementschefen föreslagit. Utskottet hemställer
alltså,
att riksdagen må medgiva, att i avseende å köpeskilling för
sådan jordbrukslägenhet eller byggnad å åbolägenhet, som
år 1920 eller senare år försålts eller kommer att försäljas från
kronoegendom, räntan må, i den mån köpeskillingen förräntas
enligt enahanda grunder som gällt eller gälla för den stående
delen av före den 1 juli 1940 beviljat egnahemslån för jordbrukslägenhet,
under åren 1945 och 1946 utgå efter 3,6 procent.
Stockholm den 21 november 1944.
På jordbruksutskottets vägnar:
L. TJÄLLGREN.
Närvarande: se utlåtande nr 73.