10

Riksdagens skrivelse nr 512.

>r 512.

Godkänd av första kammaren den 8 december 1943.
Godkänd av andra kammaren den 8 december 1943.

Riksdagens skrivelse till Konungen i anledning av Kungl.
Maj:ts proposition angående statsbidrag till social
hemhjälpsverksamhet jämte i ämnet väckta motioner.

(Statsutskottets utlåtande nr 263.)

Till Konungen.

I propositionen nr 332 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 8 oktober 1943, föreslagit
riksdagen att dels medgiva, att av statsmedel må beviljas bidrag till
social hemhjälpsverksamhet i huvudsaklig överensstämmelse med av chefen
för socialdepartementet i nämnda statsrådsprotokoll förordade grunder, dels
föreskriva, att under kalenderåret 1944 statsbidrag må utgå för högst 500 heltidsanställda
eller däremot svarande antal deltidsanställda hemvårdarinnor,
dels medgiva, att utbildningen av hemvårdarinnor understödjes med statsbidrag
på det sätt som departementschefen förordat, dels medgiva, att Kungl.
Majit må under budgetåret 1943/44 från det under åttonde huvudtiteln upptagna
förslagsanslaget till Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:
Understöd åt enskilda anstalter för yrkesundervisning bevilja understöd
med ytterligare högst 25,800 kronor utöver tidigare medgivet belopp,
425,000 kronor, dels ock å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44
under femte huvudtiteln till Prov- och kompletteringskurser för hemvårdarinnor
anvisa ett reservationsanslag av 72,500 kronor.

I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har riksdagen till behandling
förehaft dels motionen I: 331, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta,
att huvudmannaskapet för hemhjälpsverksamheten även må kunna anförtros
åt de erkända sjukkassorna, dels motionen I: 344, vari hemställts, att
riksdagen måtte besluta fastställa lönen för hem vårdarinnor till 1,800 kronor
för år jämte tre ålderstillägg örn vartdera 100 kronor efter tre, sex och nio
års tjänst, dels motionen II: 456, vari hemställts, att riksdagen måtte besluta
sådana ändringar i propositionen, att statsbidrag utgår till en hemvårdarinna
per 1,500 invånare i kommun på landsbygden och att i övrigt tillbörlig hänsyn
tages till kommunens jdvidd, dels motionen II: 464, vari bland annat hemställts,
att riksdagen måtte uttala, att väl kvalificerade hembiträden icke blott
i undantagsfall utan i talrikast möjliga fall skola tagas i anspråk för uppgiften
som hemvårdarinnor, dels motionen II: 481, vari hemställts, l:o) att riksdagen

Riksdagens skrivelse nr 512. 11

måtte fastställa den kontanta minimilönen för heltidsanställd hemvårdarinna
till 1,500 kronor i grundlön jämte dyrtidstillägg och tre ålderstillägg å 100
kronor efter, tre, sex och nio års tjänstgöring; samt 2:o) att riksdagen i konsekvens
härmed måtte fastställa statsbidraget för varje heltidsanställd hemvårdarinna
till 1,000 kronor med möjlighet till jämkning vid sjunkande dyrtidstillägg,
dels ock motionen II: 483, vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av förevarande proposition måtte beakta de synpunkter, som i
motionen anförts.

Såsom departementschefen framhållit torde skapandet av en effektiv social
hemhjälp vara en av de viktigaste åtgärder, som kan vidtagas till stöd åt
familjen. Den verksamhet, som hittills bedrivits i syfte att tillgodose behovet
av hjälp från utomstående åt familjer, där husmodern blivit tillfälligtvis urståndsatt
att arbeta, har varit av ringa omfattning i jämförelse med det behov,
som förefinnes. Med hänsyn härtill och till de allt större svårigheterna för
husmödrarna att anskaffa lejd arbetskraft delar riksdagen departementschefens
uppfattning, att en snar lösning av frågan örn det allmännas stöd till den
sociala hemhjälpsverksamheten nu bör eftersträvas.

Såsom ett särskilt skäl för att staten utan dröjsmål ingriper stödjande och
reglerande på förevarande område vill riksdagen i likhet med departementschefen
framhålla, att garantier därigenom vinnas för att hemhjälpsverksamheten
i fortsättningen först utbygges i de delar av landet, där behovet ter sig
mest trängande. Riksdagen delar departementschefens uppfattning, att statsbidrag
till den sociala hemhjälpen tills vidare i första hand bör komma landsbygden
till godo.

Hemhjälp är avsedd att lämnas hem, där på grund av sjukdom, barnsbörd
eller andra därmed jämförbara omständigheter behov av biträde med hemmets
skötsel tillfälligt uppstår. Förslagets grundtanke, att hemhjälpen därvid skall
ersätta den arbetskraft, som hushållet genom dylika tvingande omständigheter
blivit tillfälligtvis strandsatt på, finner riksdagen välbetänkt. Vid bedömande
av behovet av hemhjälp böra, såsom departementschefen framhållit, de lokala
organen tillerkännas en tämligen vid prövningsrätt. Givetvis bör hjälpen
alltid lämnas där behovet är störst men uteslutet bör icke vara att hjälp i
mån av tillgång på arbetskraft meddelas under sådan frivillig bortovaro av
husmodern, som kan jämställas med semester.

Departementschefen har funnit det berättigat, att hemhjälp skall kunna
lämnas icke blott obemedlade. I mån av tillgång på arbetskraft förutsättes
hemhjälp skola kunna mot ersättning lämnas även åt sådana, som icke kunna
anses vara mindre bemedlade, därest omständigheterna i övrigt göra dylik
hjälp påkallad. I motionen II: 483 befaras, att, örn tillgången på arbetskraft
skall vara allena utslagsgivande, resultatet kan bliva, att en bemedlad familj
icke ens i det mest trängande nödläge kan komma i åtnjutande av hjälp. Motionärerna
föreslå därför en närmare precisering i denna fråga. Riksdagen
vill framhålla, att man vid bedömande av framställningar om hemhjälp från
sådana, som icke kunna anses såsom mindre bemedlade, givetvis bör taga i
betraktande deras möjligheter att på annat sätt erhålla lejd arbetskraft. Då

12

Riksdagens skrivelse nr 512.

de lokala organen emellertid förutsättas skola få en tämligen vid prövningsrätt
vid bedömande av saväl behovet av som de ekonomiska förutsättningarna
for hemhjälp, kan riksdagen icke finna ett mera detaljerat fastställande av
dessa förutsättningar lämpligt.

Den statliga tillsynen över den statsunderstödda sociala hemhjälpsverksamheten
föreslås skola provisoriskt uppdragas åt socialstyrelsen, som till sitt
förfogande skulle få dels en hemhjälpskonsulent och dels en rådgivande nämnd,
som ansetts böra omfatta representanter för centralnämnden för Sveriges
hemsysterskolor, svenska röda korset och husmödrarnas samarbetskommitté.
Dessutom skulle i nämnden beredas plats för experter inom den husliga under
visningens och sjukvårdens områden. I motionen II: 483 har framhållits, att
husmödrarnas samarbetskommitté representerar två politiska och två opolitiska
kvinnoorganisationer. Att vissa politiska kvinnoorganisationer skola ha
större inflytande än andra har förefallit motionärerna icke vara sakligt motiverat.
Riksdagen finner för sin del de i propositionen uppdragna riktlinjerna
för den statliga tillsynens organisation i huvudsak ägnade att på tillfredsställande
sätt tillgodose behovet av sakkunskap på området. Yad angår den
rådgivande nämnden torde på Kungl. Majit böra ankomma att vid utseende av
ledamöter i nämnden vidtaga den jämkning, som må föranledas av motionärernas
påpekande.

Medan huvudmannaskapet för den sociala hemhjälpsverksamheten enligt
förslaget skall anförtros primärkommunerna, föreslås landstingen skola lämna
sin medverkan såväl i form av bidrag till hemvårdarinnas avlöning som för
hjälpens utformning inom respektive landstingsområde. Landstingens bidrag
föreslås skola utgöra obligatoriskt villkor för att kommunerna skola erhålla
statsbidrag. Kostnadsfördelningen enligt Kungl. Majits förslag innebär, att,
medan staten bidrager med ungefär 40 procent av kostnaderna för hemvårdarinnas
avlönande, på landstingen skulle falla omkring 20 procent och på kommunerna
omkring 40 procent.

Riksdagen finner för sin del Kungl. Maj:ts förslag i fråga örn landstingens
medverkan vid hemhjälpens utformning välgrundat. Deras hittills ådagalagda
intresse för verksamheten och den nytta de såsom huvudmän för den slutna
kroppsvården ha av en hemhjälpsverksamhet, som fungerar på åsyftat sätt,
talar såsom departementschefen framhållit för en sådan medverkan, genom
vilken även det önskvärda samarbetet med distriktsvården skulle tryggas. Det
synes riksdagen lämpligast, att handläggningen av landstingens hemhjälpsärenden
anförtros hälsovårdsberedningarna. Såsom departementschefen framhållit
böra landstingen dock vara oförhindrade att i stället för ändamålet tillsätta
en särskild hemhjälpsstyrelse eller anförtro uppgiften åt annat organ.
Att landstingen skola lämna bidrag till verksamheten och att sådant bidrag
skall utgöra obligatoriskt villkor för statsbidrag till kommunerna finner riksdagen
även väl motiverat. Vad angår fördelningen av kostnaderna mellan
stat, landsting och kommun, har riksdagen vid sitt övervägande av denna fråga
godtagit Kungl. Maj:ts förslag.

Huvudmannaskapet för den sociala hemhjälpen torde på sätt departements -

Riksdagens skrivelse nr 512.

13

chefen föreslagit böra tillkomma primärkommunerna. Då kvinnor med husinoderserfarenhet
mera sällan torde vara ledamöter i landskommunernas redan
befintliga nämnder oell styrelser, synes det riksdagen mest ändamålsenligt,
att den kommunala ledningen av verksamheten anförtros en särskild hemhjälpsnämnd.
Att så sker bör dock icke utgöra villkor för statsbidrag. Riksdagen
delar alltså departementschefens uppfattning om att kommunerna böra
lia full valfrihet mellan att tillsätta särskild hemiljälpsnämnd och att lämna
uppdraget åt redan befintligt organ. Likaså har riksdagen bifallit Kungl. Maj:ts
förslag, att kommun, som erhåller statsbidrag, skall kunna under av departementschefen
angivna förutsättningar överlåta hemiljälpsverksamheten på enskild
sammanslutning. Att huvudmannaskapet — då landstinget anser det
vara ändamålsenligt — anförtros åt en enskild sammanslutning för vissa områden,
där kommunerna av ekonomiska eller andra skäl icke förmå uppbygga
en hemhjälpsorganisation, har riksdagen icke heller velat motsätta sig, ehuru
verksamheten i dylika fall skulle komma att bedrivas utan kommunalt stöd. I
motionen 1:331 framhålles, att sjukkassorna äro synnerligen lämpliga och
kompetenta att handhava de uppgifter, som skulle ankomma å hemhjälpsliämnd,
därest sådan vore inrättad. Motionärerna ha föreslagit, att huvudmannaskapet
för hemhjälpsverksamheten skall kunna anförtros även de erkända
sjukkassorna. Riksdagen delar motionärernas uppfattning örn att sjukkassor
i nämnda hänseende böra vara likställda med andra enskilda sammanslutningar.

Behov har ansetts föreligga av särskild yrkesskola, som ger möjlighet för
unga flickor att från början utbilda sig till hemvårdarinnans yrke. Å andra
sidan förutsättes, att praktiskt dugliga kvinnor med personlig lämplighet för
uppgiften och erfarenhet från det husliga området böra kunna användas inom
den sociala hemhjälpsverksamheten även örn de icke genomgått yrkesskola.
Sökande, vilka icke genomgått yrkesskola, skola kunna förvärva hemvårdarinnekompetens
genom en 2-månaders kompletterings- eller provkurs, varvid de
skulle undervisas i näringslära, teoretisk barnavård, sjukvård och hälsolära,
hemekonomi och socialvård. Under kursen skulle vidare elevernas praktiska
färdighet prövas i matlagning, sömnad, barnavård och övriga grenar av husligt
arbete samt mjölkning (för jordbruksområden). Från genomgång av sådan
kurs förutsättes dock tillsynsmyndigheten skola kunna medgiva dispens.

Riksdagen har icke funnit anledning till erinran mot vad departementschefen
anfört i fråga örn skolutbildningen. Eftersom av hemvårdajrmna framför allt
bör krävas att hon skall kunna intaga en husmoders plats i hushållet, bör
emellertid praktisk erfarenhet, kompletterad med ifrågavarande 2-månaders
kurs, i mycket stort antal fall utgöra tillräcklig utbildning för ifrågavarande
tjänster. Frågan om i den praktiska utbildningen i sådana fall obligatoriskt
bör ingå viss tids tjänstgöring å sjukvårdsinrättning och barnbördsavdelning
vid lasarett har varit föremål för delade meningar inom riksdagen. Såsom skäl
för att fastställa en dylik tjänstgöring såsom villkor för erhållande av hemvårdarinnekompetens
har framhållits, att hemvårdarinnornas arbete i mycket
stor utsträckning kommer att förläggas till hem, där husmoderns arbetskraft

14

Riksdagens skrivelse nr 512.

på grund av exceptionella förhållanden behöver ersättas eller kompletteras,
och att de då icke borde stå handfallna inför uppgiften att lämna biträde åt
distriktssköterska eller barnmorska. Riksdagen har emellertid icke ansett sig
böra besluta en dylik bestämmelse men förutsätter, att tillsynsmyndigheten
skall äga medgiva vederbörande landsting att för sitt område uppställa ett
dylikt kompetensvillkor.

Hemvårdarinnorna skola enligt förslaget kunna vara hel- eller deltidsanställda.
De heltidsanställda skola i löneförmåner åtnjuta lön efter ett grundlönebelopp
av 1,200 kronor för år jämte dyrtidstillägg efter samma grunder
som gälla för distriktssköterska (för närvarande 19.6 procent). Härtill kommer
formånen av fri bostad eller ersättning för densamma ävensom tre ålderstillägg
å vartdera 100 kronor.

, 1 motionen II: 483 anses möjligheterna att höja den sålunda föreslagna
lönenivån bora undersökas. I motionen I: 344 har föreslagits, att grundbelopp
jamte dyrtidstillägg skall utbytas mot ett fast belopp om 1,800 kronor, medan
slutligen i motionen II: 481 föreslagits, att grundbeloppet med bibehållande
av dyrtidstillägget skall höjas till 1,500 kronor.

I likhet med vad som gäller för distriktssköterskor och barnmorskor synes
lonen till heltidsanställd hemvårdarinna böra på sätt Kungl. Majit föreslagit
utgå i form av ett grundbelopp och ett procentuellt tillägg. Emellertid har
riksdagen funnit, att avlöningsförmånerna böra i överensstämmelse nied vad
som förordats i nämnda motioner utgå efter gynnsammare grunder än
dem Kungl. Majit föreslagit. Riksdagen har för sin del funnit skäligt, att
grundlönebeloppet, med godtagande av Kungl. Majits förslag i övrigt, bestämmes
till 1,500 kronor, vilket vid nuvarande indexläge innebär en begynnelselön
av 1,794 kronor och en slutlön av 2,153 kronor.

I fråga örn minimiersättningen till deltidsanställd hemvårdarinna har riksdagen
bifallit Kungl. Majits förslag.

Statsbidraget utgör enligt Kungl. Majits förslag 800 kronor per år för heltidsanställd
hemvårdarinna. Sjunker dyrtidstillägget till hälften av nu utgående
belopp, skall statsbidraget sänkas med 50 kronor. Försvinner kristidstillägget,
skall statsbidraget utgå med 700 kronor per år. Fastställda ålderstillägg
skola helt bestridas av statsmedel i överensstämmelse med gällande
regler för statsbidrag till distriktssköterskors avlöning. För deltidsanställd
hemvårdarinna skall statsbidraget utgå med 2 kronor per fullgjord arbetsdag,
örn hon uppbär avlöning för minst 80 arbetsdagar per år.

refter dessa grunder utgående statsbidrag föreslås dock maximerade med
hänsyn till folkmängden. Sålunda skall statsbidraget enligt förslaget ej utgå
med högre sammanlagt belopp än beträffande stad 20 kronor för varje påbörjat
100-tal av folkmängden och beträffande annan kommun 40 kronor för
varje påbörjat 100-tal av kommunens folkmängd. I praktiken innebära dessa
bidragsgrunder, att statsbidrag kan utgå till en heltidsanställd hemvårdarinna
eller däremot svarande deltidsanställd arbetskraft på 4,000 invånare i städerna
och på 2,000 invånare på landsbygden. Örn särskilda skäl såsom svag ekonomi
hos kommun föreligga; skall vidare socialstyrelsen kunna medgiva, att stats -

15

Riksdagens skrivelse nr 512.

bidrag per 100-tal invånare utgår med högst 40 kronor för stad och högst 75
kronor för annan kommun. Denna möjlighet att höja bidragsbeloppen skall
även kunna användas för att stimulera småkommuner till samarbete vid ordnandet
av den sociala hemhjälpsfrågan. I särskilt fattiga landsbygdsområden,
där behoven kunna te sig särskilt angelägna, föreslås befogenhet för socialstyrelsen
att medgiva bidrag upp till 75 kronor per 100 invånare, även då enskilda
sammanslutningar stå som huvudmän för verksamheten. I motionen
11:456 ha föreslagits sådana ändringar i Kungl. Maj:ts nu ifrågavarande förslag,
att statsbidrag skall kunna utgå till en hemvårdarinna per 1,500 invånare
i kommun på landsbygden och att i övrigt tillbörlig hänsyn tages till kommunens
ytvidd.

Riksdagen har icke funnit anledning till erinran mot ifrågavarande huvudgrunder
för bestämmande av statsbidragets belopp.

Med hänsyn till riksdagens ställningstagande till frågan om statsbidrag till
hemvårdarinnornas avlöning torde statsbidraget dock böra höjas. I enlighet
med befolkningsutredningens förslag bör sålunda dels statsbidraget till heltidsanställd
hemvårdarinnas avlöning höjas till 1,000 kronor per år och dels statsbidraget
per 100-tal av folkmängden kunna uppgå till 25 kronor i stad och 50
kronor i annan kommun. Med anslutning till yrkandet i motionen II: 456 vill
riksdagen framhålla, att vid beräkning av maximibidraget bör särskild hänsyn
tagas till befolkningstätheten i de olika landskommunerna. Då riksdagens
ståndpunkt innebär, att socialstyrelsen i vissa fall skall kunna medgiva statsbidrag
till landskommun till ett belopp, motsvarande lönen till en hemvårdarinna
per 1,333 invånare, ha tillräckliga skäl icke synts föreligga för
bifall till motionen i övrigt.

Kiksdagen vill understryka vad departementschefen anfört örn att kommun,
som en gång tillerkänts statsbidrag till hemvårdarinnas avlönande icke skall
behöva riskera att få detta indraget enbart på den grund, att senare av annan
kommun gjord ansökan befinnes vara angelägnare ur behovssynpunkt.

Statsutgifterna för ändamålet avses skola maximeras även därigenom, att
riksdagen varje år bestämmer det antal hemvårdarinnor, till vilkas avlönande
statsbidrag må utgå under det följande kalenderåret. Första verksamhetsåret
(1944) beräknas verksamheten kunna maximalt omfatta 500 hemvårdarinnor.
Yad härutinnan ävensom i övrigt anförts och föreslagits har icke givit
riksdagen anledning till erinran.

Under åberopande av vad sålunda anförts får riksdagen anmäla, att riksdagen dels

i anledning av Kungl. Maj:ts förslag och motionerna 1:331 och
344 samt II: 456, 464, 481 och 483 medgivit att av statsmedel må beviljas
bidrag till social hemiljälpsverksamhet i huvudsaklig överensstämmelse med
av riksdagen ovan angivna grunder,

dels föreskrivit, att under kalenderåret 1944 statsbidrag må utgå för högst
500 heltidsanställda eller däremot svarande antal deltidsanställda hemvardarinnor,

dels medgivit, att utbildningen av hemvårdarinnor understödjes med stats -

16 Riksdagens skrivelse nr 512.

bidrag på det sätt som förordats i statsrådsprotokollet över socialärenden för
den 8 oktober 1943,

dels medgivit, att Kungl. Maj :t må under budgetåret 1943/44 från det under
åttonde huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till Kommunala och enskilda
anstalter för yrkesundervisning: Understöd åt enskilda anstalter för yrkesundervisning
bevilja understöd med ytterligare högst 25,800 kronor utöver
tidigare medgivit belopp, 425,000 kronor,

dels ock till Prov- och kompletteringskurser för hemvårdarinnor å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under femte huvudtiteln
anvisat ett reservationsanslag av 72,500 kronor.

Stockholm den 8 december 1943.

Med undersåtlig vördnad.

Stockholm 1943. K. L. Beckmans Boktryckeri.