Kungl. Maj:ts proposition nr 365.

1

Nr 365.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående allmän beredskapsstat
för budgetåret 1953/H; given Stockholms
slott den 15 oktober 1953.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

■> )?''. fv; . ,-y. • h- ■ . '' ,, "A i

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 15 oktober
1953.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist, Bagge,
Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, följande.

Genom beslut den 19 mars 1943 bemyndigade Kungl. Majit chefen för finansdepartementet
att föranstalta örn vissa utredningar rörande de ekonomiska
problem, som möta vid omställningen efter ett vapenstillestånd. Planläggningen
av dessa utredningar, vilka väsentligen avse att klarlägga utgångspunkterna
för den ekonomiska politiken efter kriget, framgår av det anförande
till statsrådsprotokollet för nämnda dag, vari frågan anmäldes för
Kungl. Majit (bil. A).

Med stöd av Kungl. Majits bemyndigande ha sedermera igångsatts undersökningar
inom olika områden i huvudsaklig överensstämmelse med nyssBihang
till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 365. 1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 365.

nämnda plan. Utredningsarbetets nuvarande organisation belyses av en schematisk
översikt vilken torde få såsom bilaga fogas vid statsrådsprotokollet i
detta ärende (bil. B). För den närmare utformningen av de utredningsuppdrag,
som meddelats olika myndigheter och sakkunniga, torde jag få hänvisa
till handlingarna i ärendet. Upplysningar rörande utredningsarbetets
organisation i detalj torde, i den mån så anses önskvärt, få lämnas direkt
till vederbörande riksdagsutskott.

Jag får i detta sammanhang även erinra om riksdagens beslut att hos
Kungl. Maj:t hemställa om tillsättande vid lämplig tidpunkt av ett särskilt organ
med uppgift att undersöka hur näringslivets omställning till fredsproduktion
bör ske och vilka praktiska åtgärder, som för detta ändamål kunna vidtagas,
samt hur de sociala efterkrigsproblemen böra lösas, varvid hänsyn till
internationella förhållanden och humanitära hjälpåtgärder borde tagas. När
resultaten av nu pågående utredningar föreligga, är avsikten att sammanställa
dessa och överlämna dem till ett organ av den av riksdagen åsyftade typen
för fortsatt bearbetning och prövning.

Slutligen må nämnas, att Föreningen Norden jämte ett antal andra organisationer
i skrivelse den 15 september 1943 gjort framställning örn planerande
av åtgärder för att efter kriget bereda hjälp åt de nordiska grannländerna.

Utredningsarbetet har numera på ett par punkter fortskridit så långt, att
anledning finnes att vidtaga vissa förberedande praktiska åtgärder. Jag torde
i det följande få framlägga förslag härom. Inledningsvis synes det emellertid
lämpligt, att en kort översikt lämnas rörande fredsutredningarnas nuvarande
läge.

Fredsutredningarnas allmänna läge.

Vid diskussionen av efterkrigsproblemen framstår spörsmålet om inrtidningen
av penningpolitiken såsom grundläggande. En orienterande utredning
har därför ansetts nödvändig rörande den möjliga utvecklingen av dels
den inhemska prisnivån, dels växelkurserna i förhållande till utlandet. En sådan
utredning har under sommaren och hösten bedrivits inom en särskild
kommitté, tillsatt av bankofullmäktige. Kommittén torde inom en nära framtid
kunna avlämna en promemoria, avsedd att, i den mån så låter sig göra,
klarlägga de förutsättningar av penningpolitisk natur, med vilka man har
att räkna vid behandlingen av övriga spörsmål rörande den svenska efterkrigsekonomien.

Såsom en annan central uppgift vid undersökningen av utgångspunkterna
för den ekonomiska politiken efter kriget har framstått att beräkna den
sannolika friställningen av arbetskraft vid ett vapenstillestånd. Grundläggande
undersökningar, åsyftande att giva det nödvändiga materialet för en sådan
beräkning, pågå dels inom statens arbetsmarknadskommission, dels vid
industriens utredningsinstitut.

Kungl. Maj.ts proposition nr 365.

3

Kommissionen har i enlighet med sitt uppdrag föranstaltat om en undersökning
av den inom krisförvaltningen anställda personalens sysselsättningsmöjligheter.
Den har vidare igångsatt en utredning rörande möjligheterna för
viss arbetskraft, som under längre tid varit inkallad till militärtjänstgöring,
att vid demobilisering återgå till fredsanställning. Industriens utredningsinstitut
har enligt den för arbetet fastställda planen inriktat sina undersökningar
på den egentliga industriens sysselsättningsproblem. I samverkan mellan
kommissionen och institutet ha uppgifter infordrats från industrien rörande
sysselsättningsförhållanden och produktionsplaner efter ett vapenstillestånd.
Vidare verkställas specialutredningar, åsyftande att belysa riskerna för en
mera betydande lokal arbetslöshet till följd av krigsindustriernas koncentration
till vissa orter.

I nära sammanhang med den senast berörda frågan örn friställningen av
arbetskraft vid ett vapenstillestånd står spörsmålet, vilka sysselsättningsmöjligheter
som i ifrågavarande läge äro att påräkna. Utredningar rörande sistnämnda
spörsmål verkställas för industriens del av utredningsinstitutet i omedelbart
samband med dess förut nämnda undersökning av friställningen av
arbetskraft; uppgifter angående industriens planerade investeringar insamlas
i samarbete med institutet av kommerskollegium. Motsvarande utredningar
verkställas för skogsbrukets del av skogsstyrelsen, beträffande jordbruket av
1942 års jordbrukskommitté samt med avseende å bostadsproduktionen av
den sakkunnige, som tillkallats för utredning av byggnadsindustriens efterkrigsläge.

Den omställningsprocess på arbetsmarknaden, med vilken man har att
räkna under den första fredstiden och vars olika sidor nyss berörts, kommer
att ställa betydande krav på arbetsförmedlingens effektivitet. En undersökning
av arbetsförmedlingens organisation, åsyftande att klarlägga möjligheterna
att öka dess funktionsduglighet, skulle enligt den ursprungliga
planen för fredsutredningarna verkställas inom arbetsmarknadskommissionen.
Under arbetets gång har en förändring skett såtillvida, att det befunnits
lämpligt att tillkalla särskilda sakkunniga för ifrågavarande uppgift.
Dessa sakkunniga arbeta emellertid under ordförandeskap av arbetsmarknadskommissionens
chef.

Även örn det kan förutsättas, att en väsentlig del av den arbetskraft, som
berövas sina arbetstillfällen vid fredsslutet, kan vinna anställning i samband
med den expansion, som då är att emotse inom vissa områden, och även örn
arbetsförmedlingen lyckas att friktionsfritt genomföra omflyttningen av arbetskraft,
föreligger en avsevärd risk för att man under en övergångstid kommer
att möta en icke obetydlig arbetslöshet. För att lindra denna och samtidigt
täcka en del av de brister i landets kapitalutrustning, vilka blivit en följd
av kriget, kan det visa sig nödvändigt att i relativt stor utsträckning igångsätta
allmänna arbeten. Särskilda sakkunniga lia tillkallats för att inventera
och föranstalta örn planläggning av statliga, statsunderstödda och kommunala
investeringar, lämpade att användas i ifrågavarande syfte. De direktiv,
som meddelats för de sakkunnigas arbete, torde få såsom bilaga fogas till

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 365.

detta protokoll (bil. C). Från de sakkunnigas arbetsområde ha utbrutits de
delar, vilkas natur medför att de lämpligen böra sammanföras med arbetsuppgifter,
som anförtrotts åt andra med fredsutredningama sysselsatta organ
och institutioner. Sålunda ha frågorna rörande investeringsmöjligheterna
inom skogsbruket uppdragits åt skogsstyrelsen. 1942 års jordbrukskommitté
har verkställt och för någon tid sedan inkommit med en redogörelse för en
första inventering på jordbruksområdet. Från kommerskollegium har överlämnats
en första utredning rörande investeringsproblemen vid handelshamnama.
Vad slutligen den statsunderstödda bostadsbyggnadsverksamheten beträffar,
utredas dess problem av den sakkunnige, som tillkallats för behandling
av byggnadsindustriens läge efter kriget.

I anslutning till de i det föregående berörda spörsmålen har det ansetts motiverat
att underkasta även frågan om utformningen av den allmänna hjälpverksamheten
vid en arbetslöshetskris en översyn, som bör avse jämväl frågan
örn lämpliga hjälpformer för kvinnlig arbetskraft. Uppdraget har anförtrotts
åt arbetsmarknadskommissionen.

De två näringsområden, vilka både ur penningpolitisk synpunkt och med
tanke på utvecklingen av sysselsättningsmöjligheterna efter kriget kunna väntas
komma att träda i förgrunden, äro byggnadsindustrien och exportindustrierna.

Såsom redan antytts, har byggnadsindustriens efterkrigsproblem upptagits
till utredning genom en särskild sakkunnig. Denne, som arbetar med hjälp
av tillkallade experter, har i första hand att undersöka frågan om pris-kostnadsrelationerna
såsom bestämningsgrunder för efterkrigskonjunkturen på
byggnadsmarknaden med beaktande av möjligheten av en kostnadssänkande
rationalisering samt av utvecklingen av materialförsörjningen etc. Såsom
av det föregående framgått, är utredningen ifråga även avsedd att bidraga till
belysningen av sysselsättningsmöjligheterna efter kriget och av tillgången på
investeringsobjekt. Resultaten av byggnadsutredningen bli också av betydelse
för frågan, i vad mån lösningen av sysselsättningsproblemen efter kriget förutsätter
vissa förberedande investeringsåtgärder redan i nuvarande läge.

Möjligheterna att f. n. planlägga eller ens nödtorftigt klarlägga de svenska
exportindustriernas marknadsförhållanden efter kriget äro givetvis mycket
ringa. Utredningsarbetet har därför på ifrågavarande område tillsvidare begränsats
till att avse frågan om exportindustriernas produktionsförutsåttningar.
Av vederbörande exportorganisationer har i samråd med finansdepartementet
igångsatts en undersökning rörande exportindustriernas kapacitet.
Utredningsresultatet kan väntas bli av omedelbart värde icke endast när det
gäller att bedöma sysselsättningsproblemen utan även såsom underlag för bedömningen
av frågan om utrymmet för svenska bidrag till återuppbyggnadsarbetet
efter kriget.

I mycket nära samband med frågan om exportindustriernas framtida leveransförmåga
står spörsmålet örn importutvecklingen och möjligheten att
täcka de materialbehov, som kunna väntas framträda vid en återgång till en
mera normal konjunktur, inriktad bl. a. på återuppbyggnadsverksamheten i

Kungl. Maj:ts proposition nr 365.

5

de krigshärjade länderna. Åt statens industrikommission har uppdragits att
i samarbete nied den byggnadssakkunnige och industriens utredningsinstitut
verkställa en första beräkning av de svenska materialbehoven under efterkrigskonjunkturen.
Den fortsatta utredningen i ämnet — som måste avse att
klarlägga bl. a. i vilken utsträckning dessa behov kunna täckas genom inhemsk
produktion, för den händelse importen icke kan återställas — bör givetvis
ske i nära kontakt med, respektive delvis överföras till andra på området
sakkunniga statliga och enskilda organ.

De senast berörda frågorna rörande export- och importutvecklingen samt
utrymmet för svenska bidrag till internationellt återuppbyggnadsarbete stå
givetvis i nära samband med frågan om det svenska transportväsendets kapacitet
och utveckling, närmast i vad avser den transoceana sjöfarten. Genom
kommerskollegii försorg har verkställts en utredning rörande tonnagetillgången.
Undersökningar lia tills vidare icke igångsatts rörande det inhemska
transportväsendet.

På ett allmännare plan än de i det föregående berörda utredningarna ligga
vissa undersökningar som upptagas inom konjunkturinstitutet. Dessa undersökningar
kunna allmänt sett sägas gälla de förhållanden inom det svenska
näringslivet, som kunna väntas förstärka eventuella deflations- resp. inflationstendenser
under tiden för omställningen till fredsproduktion. Till
stöd för undersökningarna av denna allmänna fråga verkställas inom institutet
samt genom industriens utredningsinstitut specialutredningar, avseende
å ena sidan utvecklingen av relationerna mellan pris och kostnader inom
olika näringsområden, å andra sidan relationerna mellan varutillgång och
potentiell varuefterfrågan på konsumtionsvarumarknaden, eller med andra
ord förekomsten av konsumtionsreserver under förutsättning av en ökning
av nationalinkomsten upp mot förkrigsnivån.

Samtliga här berörda undersökningar åsyfta att klarlägga vissa väsentliga
förutsättningar för utformningen av vår ekonomiska politik efter kriget. Såsom
redan anförts, är avsikten att, när resultaten av dessa tekniska utredningar
föreligga, i enlighet med riksdagens tidigare berörda hemställan underkasta
dem en enhetlig bedömning inom en särskild kommission. De igångsatta utredningarna
äro av beredskapsnatur. Kommissionens uppgift blir att insätta
utredningsresultaten i deras sammanhang med statsmakternas allmänna strävanden
och ange riktlinjer för den fortsatta planeringen. En annan och senare
uppgift blir att söka utforma faktiska handlingsplaner. För att en sådan
planering skall kunna anses praktiskt motiverad måste förutsättas, att vissa
utgångspunkter erhållits för en bedömning av det allmänna politiska läget
efter kriget och av de möjligheter som i detta läge kunna komma att föreligga
för vårt land att självständigt inom ramen av ett internationellt samarbete
utforma en efter fredsförhållanden anpassad ekonomisk politik.

De i det föregående berörda punkter, sorn nu synas påkalla närmare uppmärksamhet,
avse dels detaljplaneringen av allmänna arbeten, dels Sveriges
medverkan vid det internationella återuppbyggnadsarbetet. Jag torde nu få
övergå till dessa båda frågor.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 365.

Planering av allmänna arbeten.

Den inventering av allmänna arbeten, lämpade att tillgodose behovet av
sysselsättningsmöjligheter och av en förstärkning av landets kapitalutrustning,
som enligt vad som nyss anförts bedrives av olika statliga organ, måste
för att bli av värde fullföljas genom en detaljplanering av arbetena, som
gör det möjligt att sätta igång dessa, örn och när läget så kräver. En svaghet
i den tidigare svenska konjunkturpolitiken har varit, att detaljplaneringen
icke hållit jämna steg med den allmänna inventeringen och uppläggandet
av arbetsprogram. Konsekvensen har blivit, att alltför lång tid — trots de
vidtagna förberedelserna — kommit att förflyta innan arbetena kommit
i gång. Det nu aktuella arbetsprogrammet är avsett att inskränkas till att
avse företag, örn vilkas nödvändighet ingen tvekan räder, även örn delade
meningar kunna göras gällande beträffande den lämpligaste tidpunkten för
deras igångsättande. Det finnes under dessa omständigheter ingen anledning
att underlåta en omedelbar detaljplanering trots de stundom rätt avsevärda
kostnader en sådan planering kräver.

Inventeringen av arbetsobjekt har ännu icke fortskridit så långt, att anledning
till detaljplanering av vissa bestämda inventeringar föreligger mer
än inom ett förhållandevis begränsat område, nämligen det som avses i 1942
års jordbrukskommittés första promemoria i ämnet. Redan för planering av
de där berörda relativt sett mycket begränsade investeringarna beräknas ett
belopp av inemot 1 miljon kronor bliva erforderligt. Det är av förut angivna
skäl önskvärt, att medel stå till förfogande för detta och motsvarande
ändamål. Kostnaderna låta sig ännu icke beräkna, och man torde därför i
detta sammanhang få inskränka sig till att fastställa en första ram, inom
vilket planeringsarbetet tillsvidare bör kunna få fortgå. Förslagsvis synes
denna kunna anges till 10 milj. kronor. Beloppet torde böra ställas till Kungl.
Maj:ts förfogande såsom en särskild finansfullmakt.

Bidrag till internationellt återuppbyggnadsarbete.

Den andra fråga som i detta sammanhang synes böra föranleda framställning
till riksdagen avser vissa åtgärder till förberedande av Sveriges medver
kan vid återuppbyggnadsarbetet efter kriget. Jag tror mig därvid kunna utgå
från att det i Sverige föreligger en allmänt omfattad önskan att vårt land,
som hittills lyckligen förskonats från krigets direkta härjningar, skall efter
sin förmåga bidraga vid den återuppbyggnad som blir nödvändig i anledning
av förstörelsen under kriget. Denna vilja att hjälpa avser i första rummet
våra nordiska grannländer. Att så är fallet torde vara naturligt framför allt
med tanke på de band, som föreligga, men även i betraktande av Sveriges
särskilda, av det geografiska läget betingade förutsättningar för hjälpleveranser
till grannländerna. Den här angivna grundinställningen innebär gi -

Kungl. Maj:ts proposition nr 365.

7

vetvis icke, att icke ett levande intresse finnes för svensk hjälp även till andra
av kriget drabbade länder i Europa.

Omfattningen av hjälpverksamheten torde böra bedömas i sammanhang
med den ekonomiska politiken under efterkrigsperioden i dess helhet. Hjälpen
måste baseras på export och utförandet av transporter för andra länders
räkning. Våra möjligheter att lämna sådana prestationer komma självfallet
a*t bliva beroende av vår folkhushållnings läge under tiden efter ett vapenstillestånd.
Kriget har orsakat allvarliga förluster av svenskt tonnage, en
snedvridning av den svenska produktionsutrustningen till förmån för ersättningsvaror
och krigsmateriel samt en väsentlig försämring i bostadssituationen.
Den långvariga försvarsberedskapen har vidare betytt ett hårt tryck på
statsfinanserna och en försvagning av vårt penningpolitiska läge som kräver
fortsatt uppmärksamhet.

Av särskild betydelse för vår förmåga att lämna hjälp kommer utan tvivel
att bliva frågan örn våra importmöjligheter under perioden efter ett vapenstillestånd.
Det består givetvis ett nära sammanhang mellan importen å
den ena och exporten å den andra sidan. Det är — för att nämna ett exempel
— sannolikt att behov komma att föreligga av svenska hjälpleveranser
av stål och verktyg och andra järnprodukter. Vår förmåga att erbjuda sådan
export är emellertid i hög grad beroende av våra möjligheter att importera
koks, skrot, handelsjärn, legeringsmetaller m. m. På liknande sätt består ett
sammanhang mellan exporten av trävaruprodukter och importen av kol. En
förutsättning för hjälpverksamheten måste under dessa omständigheter bliva,
att vår import får en tillfredsställande gestaltning under perioden efter ett
vapenstillestånd.

En särställning inlager frågan om export av livsmedel. Importen är för närvarande
underkastad så radikala inskränkningar, att en begränsning av den
svenska konsumtionen av livsmedel genom ransonering blivit nödvändig. Om
importmöjligheterna komma att vara begränsade ännu under åtskillig tid
efter ett vapenstillestånd, lärer det knappast rimligen kunna ifrågakomma,
att Sverige skulle uppehålla en livsmedelsexport av mera omfattande eller
långvarig karaktär; de hjälpbehövande länderna komma för övrigt sannolikt
i här ifrågavarande läge att kunna räkna på tillfredsställande leveranser
av livsmedel från andra håll. Däremot torde redan nu planer böra uppgöras
för engångsleveranser, avsedda att bereda en första hjälp.

Det torde icke vara möjligt att på frågans nuvarande stadium draga upp
närmare riktlinjer beträffande hjälpverksamhetens utformning. Det ligger
i sakens natur, att hjälpprestationernas omfattning och art först kan bestämmas,
sedan överläggningar ägt rum med vederbörliga institutioner och
organisationer i de hjälpbehövande länderna. Det synes även lämpligt att
kontakt såvitt möjligt upprätthålles med de internationella organisationer,
vilka fullfölja samma huvudsyfte, nämligen att lämna hjälp vid återuppbyggnadsarbetet
efter vapenstilleståndet.

Likaledes lärer frågan örn villkoren för de svenska hjälpprestationerna tills
vidare få lämnas öppen. Det torde emellertid redan nu böra konstateras, att

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 365.

vi äro beredda att i den utsträckning som kan visa sig påkallad lämna hjälpleveranser
även utan vederlag.

Det finnes å andra sidan skäl att antaga, att åtskilliga av de länder, vilka
i ifrågavarande läge kunna vara i behov av svenska hjälpleveranser, samtidigt
komma att vara intresserade av att snarast möjligt kunna återupptaga
sin export till bl. a. Sverige, detta närmast i syfte att bereda sysselsättning
inom det egna näringslivet. Man har att räkna med att den synpunkten kommer
att göra sig gällande, att ett effektivt återuppbyggnadsarbete måste
förutsätta icke blott ensidiga hjälpprestationer till de krigshärjade länderna
utan även skapande av sunda förutsättningar för ett snabbt återupptagande
av det ömsesidiga och för sysselsättningen i respektive länder nödvändiga
handelsutbytet. Det är under dessa omständigheter tydligt att hjälpverksamhetens
utveckling kan leda över även till frågor av handelspolitisk natur.

Det torde av det sagda framgå, att den närmare utformningen av hjälpverksamheten
förutsätter å ena sidan em fortsatt prövning av vår folkhushållnings
möjligheter samt å den andra överläggningar med de hjälpbehövande
länderna, varjämte den kan komma att röna inflytande av kontakten
med de internationella organisationer, vilka hava till syfte att arbeta för återuppbyggnaden
efter ett vapenstillestånd. Bedömandet av hjälpverksamhetens
omfattning och lämpliga avvägning torde böra infogas inom ramen av
det utredningsarbete rörande den ekonomiska politiken under efterkrigsperioden,
vilket för närvarande bedrives under finansdepartementets ledning.
Undersökningar i syfte att klarlägga vissa ekonomiska förutsättningar
för hjälpverksamheten lia, såsom tidigare omnämnts, redan igångsatts. Prövningen
av de försörjningsmässiga synpunkterna torde i övrigt få i första hand
företagas av vederbörande kommissioner, särskilt statens industri-, livsmedels-,
bränsle- och trafikkommissioner. Vid uppköp av varor liksom vid upprättande
av kontrakt för lämnande av tjänster torde statens reservförrådsnämnd
kunna anlitas, överläggningarna med vederbörande utländska organisationer
torde böra ankomma på utrikesförvaltningen. Emellertid synes
det mig erforderligt att även upprätta en särskild organisation med uppgift
att planlägga och centralt handhava ärendena rörande den svenska hjälpverksamheten.
Denna organisation, som lämpligen kan få ikaraktären av en
särskild statens kommission för återuppbyggnad, torde böra få en sådan
sammansättning, att samarbetet med nyssnämnda andra statsmyndigheter
kan bedrivas på ett så smidigt och effektivt sätt som möjligt.

Den föregående redogörelsen har tagit sikte på det svenska bidraget till
återuppbyggnadsarbetet i egentlig mening. Det bör emellertid framhållas,
att en svensk insats kan ifrågakomma även i andra avseenden, särskilt på det
humanitära området, där det gäller att lämna hjälp till krigsfångar, till
sjuka, till barn m. m. På detta område lämnade Sverige efter förra världskriget
ett effektivt bidrag, särskilt genom Svenska Röda Korsets vittomfattande
verksamhet. Det är mig bekant, att Svenska Röda Korset liksom
även andra svenska organisationer förbereda en liknande svensk insats efter
det nuvarande krigets slut. Det torde ligga i sakens natur, att de svenska

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 365.

bidragen på det humanitära området bäst ombesörjas av vederbörande privata
organisationer. Å andra sidan har det från olika håll framhållits, att
det vore önskvärt att söka koordinera de olika privata initiativen. Det synes
mig vara lämpligt, att Kungl. Maj:t i sådant syfte utser en eller flera personer
med uppgift att planlägga och samordna de svenska insatserna på det
humanitära området.

Inom ramen för den humanitära verksamheten kunna tydligen ifrågakomma
leveranser till krigshärjade länder av medicin, sjukvårdsmateriel,
vissa partier livsmedel m. m. Det förefaller vara naturligt, att sådana leveranser
skola kunna finansieras på samma sätt som de svenska leveranser till
återuppbyggnaden i egentlig mening, varom i det föregående talats. I detta
hänseende torde alltså samarbete böra äga rum mellan å ena sidan de personer,
som hava till uppgift att planlägga insatserna på det humanitära området,
och å den andra kommissionen för återuppbyggnad.

Att redan nu söka slutgiltigt bedöma den kostnadsram, inom vilken den
statliga hjälpverksamheten bör kunna inrymmas, lärer icke vara möjligt.
Den torde komma att påverkas både av hjälpbehovets storlek, som ännu icke
kan beräknas, av den omfattning i vilken en internationell hjälpverksamhet
överhuvud taget kommer till stånd och av de former under vilka återuppbyggnadsarbetet
i övrigt kommer att bedrivas. Det är icke heller möjligt att
nu säga, i vad mån hjälpverksamheten bör taga formen av prestationer utan
varje vederlag eller baseras på krediter med eller utan fullt vederlag i vanlig
kommersiell mening.

Under dessa förhållanden synes det vara riktigast att nu endast hemställa
om bemyndigande för Kungl. Maj:t att inom gränserna för ett preliminärt
beräknat belopp, förslagsvis 100 miljoner kronor, medverka till åtgärder som
syfta till hjälp åt av kriget härjade länder och till återuppbyggnad av deras
näringsliv.

Hemställan.

I det föregående har jag förordat, att Kungl. Maj:t måtte utverka riksdagens
bemyndigande att inom ramen av vissa belopp vidtaga förberedande åtgärder
med avseende å Sveriges ekonomiska politik efter ett vapenstillestånd.
Bemyndigandena borde lämnas såsom särskilda finansfullmakter och alltså
icke genom anslagsanvisning.

Formerna för finansfullmakter vid sidan av budgeten regleras för närvarande
närmast genom bestämmelserna i § 63 regeringsformen. Enligt denna
må riksdagen antaga allmän beredskapsstat, upptagande de anslag, som kunna
erfordras vid ekonomisk kris eller annat nödläge. De här ifrågasatta
finansfullmakterna torde lämpligen böra sammanföras å allmän beredskapsstat.

Jag vill sålunda förorda, att Kungl. Majit förelägger riksdagen förslag örn
antagande av allmän beredskapsstat för innevarande budgetår, omfattande de

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 365.

båda här behandlade finansfullmakterna, nämligen dels ett förskottsanslag
å 10 milj. kronor till planering av allmänna arbeten, dels ett förskottsanslag
å 100 milj. kronor till bidrag till internationellt återuppbyggnadsarbete. Båda
anslagen böra uppföras under sjunde huvudtiteln med förslagsvis angivna belopp.
För disposition av anslagen böra gälla samma regler som beträffande
förskottsanslagen å beredskapsstaten för försvarsväsendet; dispositionsbesluten
böra givetvis ankomma på de departement till vilkas arbetsområde utgifterna
i varje särskilt fall närmast äro att hänföra. Riksdagens bemyndigande
att omedelbart sätta den allmänna beredskapsstaten i kraft torde böra
inhämtas samtidigt med att förslag till stat framlägges.

I anslutning till vad här anförts har upprättats förslag till allmän beredskapsstat
för innevarande budgetår. Förslaget torde få fogas till detta protokoll
såsom bihang.

Jag hemställer, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna det sålunda upprättade förslaget till allmän
beredskapsstat för budgetåret 1943/44,

dels bemyndiga Kungl. Majit att med iakttagande av vad
i det föregående anförts fastställa denna beredskapsstat att
omedelbart lända till efterrättelse såsom allmän förskottsstat
samt att ställa å förskottsstaten uppförda anslag till vederbörande
myndigheters förfogande,

dels ock medgiva, att de i beredskapsstaten angivna anslagsbeloppen
må överskridas, under förutsättning att Konungen
låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock skall
inom tjugo dagar sammanträda.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

W. Dickson.

Kungl. Maj.ts proposition nr 365.

11

Bihang.

Förslag till allmän beredskapsstat för budgetåret 1943/44.

Driftbudgeten.

Kronor

A. Egentliga statsutgifter:

VII. Finansdepartementet............................

110,000,000

Egentliga statsutgifter.

VII. Finansdepartementet.

Kronor

a

Planering av allmänna arbeten, förslagsvis..............

10,000,000

b

Bidrag till internationellt återuppbyggnadsarbete, förslagsvis

100,000,000

Summa

110,000,000

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 365.

Bilaga A.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 19 mars
1943.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, följande.

Under krigsåren ha omfattande förskjutningar inträtt i produktionens inriktning
och i fördelningen av arbetskraften mellan olika områden. När den
förstärkta försvarsberedskapen en gång kan upphöra eller väsentligt inskränkas
samt mera normala förhållanden åter komma att råda inom utrikeshandeln,
har man därför att motse en betydande omställning på arbetsmarknaden
och inom näringslivet överhuvud. Det är angeläget, att de problem som
därvid uppkomma i god tid bli föremål för uppmärksamhet, så att en krisartad
utveckling såvitt möjligt undvikes och förutsättningar för full sysselsättning
av produktionsmedlen skapas, så snart förhållandena det tillåta.

En definitiv planläggning av de åtgärder, som bli påkallade under omställningstiden
efter ett vapenstillestånd, är utesluten redan på den grund, att
ovisshet råder om de yttre förutsättningar under vilka omställningen kommer
att genomföras. Men det bör vara möjligt att klarlägga åtskilliga av de
förhållanden inom landet, som komma att bli av betydelse. Jag vill förorda,
att utredningar i detta syfte utan dröjsmål igångsättas. Såvitt möjligt böra
de anförtros åt redan bestående myndigheter och organ. Härigenom undvikas
de kostnader som äro förbundna med utbyggandet av den omfattande utredningsorganisation,
som arbetet eljest skulle kräva, och samtidigt vinnes, att
de myndigheter på vilka en väsentlig del av arbetet under omställningsperioden
måste falla redan från början bli väl insatta i problemställningarna. I viss
utsträckning måste emellertid utredningsarbetet anförtros åt särskilda sakkunniga.

Ehuru ovisshet i väsentliga hänsenden måste råda om de yttre förhållanden,
under vilka omställningen till fredsekonomi kommer att äga rum, kan
man dock icke lämna de internationella förutsättningarna för lösningen av
omställningsfrågorna åsido. Den verksamhet, som genom vår utrikesrepresentation
bedrives i syfte att hålla statsmakterna underrättade om utvecklingstendenser
och strävanden inom den ekonomiska politiken i skilda länder, bör
sålunda samordnas med utredningarna av här ifrågavarande inhemska problem
och i ökad grad inriktas på de spörsmål, som i detta sammanhang särskilt
tilldraga sig intresse. Vid behandlingen av omställningsfrågorna bör
uppmärksamhet ägnas även de anspråk vilka kunna komma att ställas på
vårt näringsliv i det internationella hjälparbete, som blir påkallat efter krigets
slut. Att i sistnämnda hänseende intresset särskilt måste avse möjligheterna
att lämna bidrag till återuppbyggnadsarbetet i de nordiska länderna är
givet.

I nära samband med de senast berörda spörsmålen står frågan örn förutsättningarna
för en reglering av kronans internationella värde. Enligt vad jag
inhämtat ha bankofullmäktige för avsikt att mot bakgrunden av en orientering
rörande de valutapolitiska överväganden som möta i utlandet föranstalta

Kungl. Maj.ts proposition nr 365.

13

om en utredning av denna fråga. Därvid blir det även nödvändigt att diskutera
verkningarna av olika målsättningar för penningpolitiken, närmast med
avseende pa den allmänna prisnivån. Då den genom riksbankens försorg
verkställda undersökningen av sistnämnda spörsmål måste begränsa sig till
ett klargörande av frågeställningen, torde den framdeles böra fullföljas genom
en särskild utredning som tar upp till behandling de konkreta spörsmålen
örn inriktningen av lönepolitiken och den allmänna prispolitiken.

Som bakgrund till de olika specialundersökningar, som i övrigt ifrågakomma,
är det önskvärt att erhålla en utredning rörande det svenska näringslivets
utgångsläge i en fredskris och av de allmänna utvecklingstendenser, till
vilka sannolika förändringar i näringslivets arbetsvillkor efter ett vapenstillestånd
kunna väntas ge upphov. Det gäller här undersökningar som falla inom
konjunkturinstitutets arbetsområde. Redan med hänsyn till angelägenheten
av förbättrad information rörande den fortgående ekonomiska utvecklingen
torde institutet, som varit nedlagt under krigsåren, böra snarast möjligt återupptaga
sin verksamhet. Institutet bör då närmast inrikta sitt arbete på här
angivna problem.

Den första fråga inför vilken näringslivet kommer att ställas efter krigets
slut blir, hur sysselsättning skall beredas den arbetskraft som då omedelbart
kommer att friställas. Av vikt är att man pa förhand söker bilda sig en föreställning
örn storleksordningen av detta problem.

Det gäller i detta sammanhang närmast att utreda betydelsen av en demobilisering
samt av en inskränkning i verksamheten inom skogsbruket och
andra områden till vilka arbetskraft överförts för tillgodoseende av vissa
krisbehov. Statens arbetsmarknadskommission torde lämpligen böra erhålla
i uppdrag att klarlägga dessa förhållanden, varvid det givetvis icke endast blir
fråga om en kvantitativ bedömning utan även örn en undersökning av bl. a.
den utsträckning, i vilken en återgång till tidigare sysselsättning kan väntas
komma till stand automatiskt. Kommissionen bör i samband därmed uppmärksamma
det behov av särskilda förmedlings-, omskolnings- eller hjälpåtgärder,
som i berörda sammanhang kan väntas framträda. En särskild undersökning
kräver därvid den kvinnliga arbetskraftens sysselsättningsproblem.

En motsvarande utredning är behövlig även beträffande de delar av den
fria arbetsmarknaden, där sysselsättningen ökats på grund av avspärrningen
och försvarsorganisationens utbyggnad. Vid överläggningar med representanter
för Sveriges industriförbund ha dessa förklarat, att Industriens utredningsinstitut
är berett att i samarbete med de statliga myndigheterna verkställa
den erforderliga utredningen av rustnings- och ersättningsproduktionens
betydelse ur sysselsättningssynpunkt. Undersökningen bör avse den omfattning,
i vilken ifrågavarande produktion kan väntas fortgå, och den inskränkning
i antalet sysselsatta som är att motse vid cm avveckling. Det är
önskvärt att utredningsinstitutet också söker att, såvitt möjligt, klarlägga i
vilken utsträckning ökade arbetstillfällen äro att påräkna inom den på hemmamarknaden
inriktade industriproduktionen, när tillförseln av utländska
råvaror förbättrats.

Översikten av arbetstillfällena inom industrien måste omfatta även exportföretagen.
Utredningen av utvecklingen på våra exportmarknader torde
tå ankomma på Sveriges allmänna exportförening i samråd med kommerskollegium.
Jag har försäkrat mig örn att föreningen är beredd alt samordna
sina redan fortgående undersökningar på området med övriga här berörda
utredningar. Sysselsättningsmöjligheterna inom exportindustrien under olika
förutsättningar få sedan upptagas till bedömning av utredningsinstitutet i
samarbete med vederbörande statliga organ.

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 366.

Det är i förevarande sammanhang nödvändigt att uppmärksamma också
byggnadsindustrien. De problem som där möta äro av särpräglad art. Balansen
mellan avkastning och omkostnader bar under kriget allvarligt rubbats.
Åt särskilda sakkunniga torde böra uppdragas att utreda i första hand
kostnadssituationen och möjligheterna att som ett led i den allmänna omställningspolitiken
skapa förutsättningar för en normal bostadsproduktion.

I nära sammanhang med vissa industriproblem står frågan örn skogsbrukets
ställning och arbetsvillkor under omställningstiden. Det torde böra ankomma
på skogsstyrelsen att i samråd med på området verksamma organisationer
verkställa de specialundersökningar till vilka anledning kan föreligga.

Jordbruksproduktionens läge vid en återgång till mera normala marknadsförhållanden
är redan föremål för utredning inom 1942 års jordbrukskommitté.
De där bedrivna undersökningarna ha ett annat direkt syfte än det
här aktuella men torde utan olägenheter kulma kompletteras och i övrigt
så utformas, att de tillgodose även nu ifrågavarande behov.

Under omställningstiden komma transportproblemen att intaga en nyckelställning.
Särskilt gäller detta frågan örn tillgången på tonnage. Det synes
lämpligt, att kommerskollegium i samråd med Sveriges redareförening sammanställer
de uppgifter som erfordras för att man skall erhålla ett grepp
örn läget i nämnda hänseende. De inhemska transportfragorna torde närmast
böra utredas av statens trafikkommission.

Även om den arbetslöshet som är att motse vid en demobilisering och en
inskränkning av den krisbetingade produktionen i stor utsträckning kan
väntas kompenserad genom ökade sysselsättningsmöjligheter inom expanderande
produktionsområden, måste man räkna med risker för en omfattande
krisarbetslöshet. För att möta denna kan det bli nödvändigt att igångsätta
för ändamålet lämpade anläggningsarbeten. Erfarenheterna visa, att
sådana arbeten måste omsorgsfullt planläggas för att resultatet skall bli
tillfredsställande. Det synes därför önskvärt, att de här förordade utredningarna
rörande vissa efterkrigsproblem kompletteras med en undersökning av
föreliggande investeringsreserver och en förhandsplanering av anläggningsarbeten
vilkas art och angelägenhetsgrad lämpar dem såsom arbetsobjekt,
avsedda att under en övergångstid öka sysselsättningsmöjligheterna. Utredningarna
böra i denna del omfatta icke endast statliga arbeten utan även
kommunala företag och sådana investeringar som kunna påräknas ^ inom
industrien. Jag vill erinra om att de allmänna arbetena under krigsåren i
väsentlig utsträckning inskränkts och att härigenom skapats en betydande
investeringsreserv. Åtgärder ha även vidtagits för att underlätta en förskjutning
av industriella investeringar till en senare, ur sysselsättningssynpunkt
lämplig tidpunkt. För industriens del torde ifrågavarande problem komma
att undersökas av industriens utredningsinstitut. Den statliga och kommunala
investeringsreserven bär delvis undersökts av arbetsmarknadskommissionen.
Inventeringen torde i samråd med kommissionen böra fullföljas genom
sakkunniga, representerande berörda myndigheter och investeringsområden.
.. , , ...

Den omfattande utredningsverksamhet, som här forordats och som enligt
förslaget skulle fördelas på ett stort antal skilda myndigheter och organ,
måste givetvis samordas till ett helt för att åsyftat resultat skall vinnas.
Det kan övervägas att senare tillskapa en särskild beredning för att koordinera
de olika undersökningarna. Till en början torde det emellertid vara
lämpligt att arbetet hålles samman av finansdepartementet. En effektiv ledning
från departementets sida och en rationell samverkan mellan de särskilda
utredningsorganen skulle befrämjas, örn dessa utsåge var sin representant

Kungl. Majlis proposition nr 365.

15

med uppgift att vid överläggningar företräda de olika utredningsområdena.
Jag vill förorda, att så sker.

Med åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
bemyndiga chefen för finansdepartementet att föranstalta om utredningar
av här berörda ekonomiska problem i enlighet med den framlagda planen
och sålunda dels meddela olika verk och myndigheter härför erforderliga
uppdrag, dels tillkalla sakkunniga att inom finansdepartementet biträda med
utredningar av vissa specialproblem, dels ock träffa överenskommelse med
vissa enskilda organisationer om dessas medverkan i utredningsarbetet.

Jag får vidare hemställa, att de kostnader som må föranledas av utredningar
anordnade med stöd av nämnda bemyndigande må, där ej för visst
fall annorlunda bestämmes, bestridas av det under sjunde huvudtiteln uppförda
anslaget till kommittéer och utredningar genom sakkunniga.

Slutligen hemställer jag, att utdrag av statsrådsprotokollet i detta ärende
måtte få offentliggöras.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
behagar Hans Majit Konungen bifalla.

Ur protokollet:

Lars Gabrielson.

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 365.

Bilaga B.

Fredsutredningarnas allmänna organisation.

Finans departe mentet -

Riks banken -

Konjunkturinstitutet: Allmänna konjunkturproblem i efterkrigsläget.

Arbetsmarknadskommissionen: Friställning av arbetskraft inom krisförvaltningen,
vid demobilisering resp. inom skogsbruket. Hjälpformerna.

Sakkunniga angående arbetsförmedlingens organisation.

Industriens utredningsinstitut: Friställning av arbetskraft inom ersättningsproduktionen.
Sysselsättningsmöjligheter inom industrien vid
fredskonjunktur.

Investeringssakkunniga: Inventering och planläggning av allmänna arbeten
(med vissa undantag).

Sakkunnig rörande bostadsproduktionen: Byggnadsindustriens läge i efterkrigskonjunkturen;
arbetsreserv, sysselsättningsmöjligheter.

1942 års jordbrukskommilté: Inventering och planläggning av arbetsreserv
inom jordbruket. Sysselsättningsmöjligheter inom jordbruket.

Skogsstyrelsen: Inventering och planläggning av arbetsreserv inom skogsbruket.
Sysselsättningsmöjligheter inom skogsbruket.

Kommerskollegium: Investeringsbehov vid handelshamnarna. Tonnageutvecklingen
(tillsammans med Sveriges redareförening). Industriens
investeringsplaner (tillsammans med industriens utredningsinstitut).

Industrikommissionen: Materialbehoven vid återgång till fredskonjunktur.

Exportorganisationerna: Exportindustriens kapacitet (tillsammans med
kommerskollegium och industriens utredningsinstitut).

Valutasakkunniga: Utgångspunkter för regleringen av penningvärdet efter
kriget.

Kungl. Maj.ts proposition nr 36ö.

17

Bilaga C.

Utdrag av protokoll, hållet inför statsrådet och chefen för finansdepartementet
den 21 maj 1943.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

Vid anmälan den 19 mars 1943 av förslag om igångsättande av vissa utredningar
rörande de med omställningen efter ett vapenstillestånd förbundna
problemen anförde jag bland annat följande.

»Även örn den arbetslöshet som är att motse vid en demobilisering och en
inskränkning av den krisbetingade produktionen i stor utsträckning kan väntas
kompenserad genom ökade sysselsättningsmöjligheter inom expanderande
produktionsområden, måste man räkna med risker för en omfattande krisarbetslöshet.
För att möta denna kan det bli nödvändigt att igångsätta för
ändamålet lämpade anläggningsarbeten. Erfarenheterna visa, att sådana arbeten
måste omsorgsfullt planläggas för att resultatet skall bli tillfredsställande.
Det synes därför önskvärt, att de här förordade utredningarna rörande
vissa efterkrigsproblem kompletteras med en undersökning av föreliggande
investeringsreserver och en förhandsplanering av anläggningsarbeten vilkas
art och angelägenhetsgrad lämpar dem såsom arbetsobjekt, avsedda att under
en övergångstid öka sysselsättningsmöjligheterna. Utredningarna böra i
demrn del omfatta icke endast statliga arbeten utan även kommunala företag
och sådana investeringar som kunna påräknas inom industrien. Jag vill erinra
om alt de allmänna arbetena under krigsåren i väsentlig utsträckning inskränkts
och att härigenom skapats en betydande investeringsreserv. Åtgärder
ha även vidtagits för att underlätta en förskjutning av industriella investeringar
till en senare, ur sysselsättningssynpunkt lämplig tidpunkt. För industriens
del torde ifrågavarande problem komma att undersökas av industriens
utredningsinstitut. Den statliga och kommunala investeringsreserven
har delvis undersökts av arbetsmarknadskommissionen. Inventeringen torde
i samråd med kommissionen böra fullföljas genom sakkunniga, representerande
berörda myndigheter och investeringsområden.»

Det utredningsarbete, som bör verkställas av de i detta uttalande avsedda
sakkunniga, torde böra utsträckas alt gälla hela den statliga, kommunala
och statsunderstödda anläggningsverksamheten med undantag tills vidare för
vissa delar av denna som lämpligen böra upptagas till behandling av andra
organ. Bostadsproblemen komma enligt den av Kungl. Majit godkända utredningsplanen
att undersökas av särskilda sakkunniga.

Avgränsningen av de sakkunnigas arbetsområde betingas av att den enskilda
investeringsverksamheten och vissa delar av den anläggningsverksamhet,
som eljest i princip faller inom ramen för de sakkunnigas uppdrag, äga sådant
samband med planläggningsfrågor som hänskjutits till utredning i annan
ordning, att de lämpligen böra behandlas i sammanhang med dessa.
Vad den enskilda anläggningsverksamheten beträffar, kommer sålunda denna
att undersökas av industriens utredningsinstitut, som åtagit sig att i samarbete
med de statliga organen insamla de uppgifter som fordras för prövningen av
de olika industriella efterkrigsproblemen. 1942 års jordbrukskommitté, som har
hela frågan örn jordbrukspolitiken under behandling, bör i första hand få ta
ställning till möjligheterna att bereda sysselsättning för arbetslösa inom jordII
i hang till riksdagens p/olokoll 1943. 1 sami. Nr 36.i. 2

18

Kungl- Maj:ts proposition nr 36-j.

bruket genom en ökning av investeringsverksamheten inom detta område.
Anläggningsverksamheten inom skogsbruket bör bli föremål för undersökning
inom skogsstyrelsen. Och hamnbyggnadsverksamheten bör, i den mån
fråga är örn liandelshamnarna, upptagas till utredning av kommerskollegium.
Då de allmänna trafikfrågorna äro avsedda att utredas med ledning från statens
trafikkommission, kunde det övervägas att bryta ut även väg- och järnvägsanläggningarna
från de sakkunnigas arbetsområde. Så synes dock ej böra
ske. De sakkunnigas undersökningar i denna del böra emellertid bedrivas i
nära samarbete med trafikkommissionen.

De sakkunnigas arbete bör närmast avse att inregistrera föreliggande investeringskrav
inom de områden, som falla inom ramen för de sakkunnigas
uppdrag. En första avgränsning av behoven torde lämpligen kunna vinnas
därigenom, att uppgifter infordras endast örn sådana investeringskrav, som
enligt vederbörande statliga eller kommunala myndigheters mening böra tillgodoses
under de närmaste två eller tre åren under förutsättning av den för
fredsförhållanden normala angelägenhets- och produktivitetsbedömningen.
Inventeringen av behoven bör följas av en gallring och inbördes avvägning
som åsyftar att få fram de investeringsobjekt, vilka med tillämpning av såvitt
möjligt enhetliga normer enligt de sakkunnigas mening framstå såsom så
motiverade, att fullgod anledning föreligger att omedelbart utarbeta närmare
planer för anläggningarna. De sålunda utvalda arbetsobjekten böra därefter
på de sakkunnigas initiativ i kontakt med vederbörande departement bli föremål
för skyndsam detaljplanering. Målet bör vara att nå fram till en total investeringsreserv
motsvarande ungefär två års normala investeringsbehov, vilken
är så noggrant förberedd, att den. örn så anses önskvärt, kail fullt utnyttjas
redan under ett första år.

De sakkunniga lia. såsom av det anförda framgått, i väsentliga hänseenden
att leda ett utredningsarbete som närmast måste komma till utförande
genom de myndigheter som normalt ansvara för investeringsverksamheten
inom vederbörande områden och som komma att administrera företagens
utförande. De sakkunniga böra därför bemyndigas att från olika verk och
myndigheter infordra för arbetet erforderliga uppgifter samt att föranstalta
om planering av de utvalda företagen, i den män dessa äro statliga eller
statsunderstödda. Vad de kommunala arbetena beträffar, torde de sakkunniga
närmast få falla tillbaka på inom statens arbetsmarknadskommission
redan verkställda inventeringar som böra fullföljas, kompletteras och sovras
efter normer motsvarande dem som tillämpas för de statliga arbetenas
vidkommande. Planeringen blir för dessa företags del beroende på kommunala
initiativ. De sakkunniga böra söka att förhandlingsvägen främja ett
skyndsamt utarbetande av detaljplaner även på ifrågavarande område. Möjligheterna
att underlätta planeringsarbetet genom bidrag för ändamålet till
ekonomiskt svagare kommuner torde böra upptagas till övervägande av de
sakkunniga.

En undersökning av den art som här angivits kan givitvis icke betraktas
som en engångsåtgärd. Den bör avse att bilda grunden för ett fortsatt vidmakthållande
av en detaljplanerad investeringsreserv av offentliga arbeten.
Med hänsyn därtill är det önskvärt, att de sakkunniga försöka vinna en såvitt
möjligt fast organisatorisk ram för utredningsarbetet, som med lämplig
anknytning till statsdepartementen kan äga bestånd, även sedan de sakkunnigas
omedelbara uppgift blivit löst. Det är önskvärt att den grundläggande
utredningen skyndsamt slutföres. De sakkunniga torde böra bedriva arbetet
etappvis, så att delresultat inom varje särskilt område framkomma snarast
möjligt och sålunda eventuellt påkallade praktiska åtgärder kunna komma

Kungl. Majlis proposition nr 36ö.

19

till stånd redan innan utredningsarbetet i dess helhet avslutats. I första hand
böra resultat eftersträvas beträffande de rent statliga arbetena.

Vid de sakkunnigas sovring av de arbetsobjekt som framkomma vid den
grundläggande inventeringen synes urvalsgrunden böra vara arbetenas förmåga
att snabbt bidraga till en höjning av nationalinkomsten. Denna rent
ekonomiska bedömningsgrund är motiverad med hänsyn till att det ekonomiska
läget efter ett vapenstillestånd trots en eventuellt omfattande arbetslöshet
likväl sannolikt kommer att framstå såsom en bristsituation, i det att
betydande eftersatta behov föreligga samtidigt som landets produktionsmöjligheter
i varje fall icke förbättrats. Den här angivna bedömningsgrunden
måste tillämpas även när det blir fråga om att i en arbetslöshetssituation med
beaktande av den planerade anläggningsverksamheten i övrigt bestämma, i
vilken utsträckning de allmänna investeringarna böra komma till stånd.

Registreringen och planläggningen av den allmänna och enskilda investeringsverksamheten
för viss tid framåt har givetvis sin motivering i risken för
att arbetstillfällena under omställningstiden visa stig otillräckliga om icke
den — även oavsett sysselsättningsynpunkterna — angelägna investeringsverksamheten
bedrives i ett starkt forcerat tempo. Att denna risk anses vara
så betydande, att den påkallar särskilda beredskapsåtgärder, får icke leda
till att man förbiser den risk som kan finnas för en utveckling i motsatt
riktning; investeringsobjekt på den fria marknaden kunna komma att anmälas
i sådan utsträckning, att arbetskraften icke förslår att fylla behoven.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 19 mars 1943 uppdrog därefter
chefen för finansdepartementet åt statssekreteraren T. Erlander, förste
byråingenjören E. Sundström, landshövdingen A. Thomson samt statssekreteraren
A. Westling, att såsom sakkunniga inom departementet verkställa inventering
och ombesörja planering av statliga, kommunala och statsunderstödda
investeringar efter de allmänna riktlinjer som departementschefen sålunda
angivit. Departementschefen uppdrog tillika åt Thomson att såsom ordförande
leda de sakkunnigas arbete.

Tillika förklarade departementschefen, att de sakkunniga skulle äga att
från verk och myndigheter infordra de uppgifter som erfordras för uppdragets
fullgörande samt att i kontakt med vederbörande departement föranstalta
örn detaljplanering av olika anläggningsarbeten.

Ur protokollet:
Mats Lanne.