Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

1

Nr 358.

Kungl. Majlis proposition till riksdagen angående vissa
ersättningar åt arbetare vid Salsåkers sågverk m. fl.;
given Stockholms slott den 8 oktober 1943.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet övei'' socialärenden, hållet inför Hans
Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
8 oktober 1943.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Brahstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,
Bergquist, Bagge, Andersso^ Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler
chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fråga om vissa ersättningar
åt arbetare vid Salsåkers sågverk m. fl. samt anför.

I skrivelse den 12 december 1932 anliöllo för Nordingrå, Ullånger och
Vibyggerå socknar i Västernorrlands län utsedda delegerade om bifall till
en hos domänstyrelsen gjord framställning om möjliggörande av återupptagande
av driften vid Salsåkers sågverk i form av legosågning för domänverkets
räkning. I skrivelsen till domänstyrelsen framhölls, att fyra
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 358.

1038 43

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

inom Nordingrå socken belägna sågverk, Häggvikens, Omne, Movikens och
Salsåkers ångsågar, till följd av då rådande förhållanden på trävarumarknaden
nödgats nedlägga sin rörelse. Av dessa vore Salsåkers ångsåg det
största med vid full drift cirka 180 arbetare, förutom personer, som sysselsattes
med stuveriarbete. De anställda vore bosatta i, förutom Nordingrå
kommun, jämväl de angränsande kommunerna Ullånger och Vibyggerå.
Genom driftsnedläggelsen hade de arbetare, som varit sysselsatta vid sågverken,
berövats sina utkomstmöjligheter, vilket i sin tur medförde kännbara
följder för kommunerna. Delegerade hemställde örn vidtagande av åtgärder,
varigenom sågverket, som saknade för verkets drivande egna skogstillgångar,
måtte tillhandahållas sågtimmer från statens skogar.

Sedermera anhöll disponenten B. Kjellström hos Kungl. Majit örn ett lån
å 350,000 kronor för möjliggörande av driftens återupptagande vid sågverket.

Genom beslut den 10 november 1933 beviljade Kungl. Majit — som fann
den av kommundelegerade gjorda framställningen ej föranleda någon Kungl.
Majis vidare åtgärd — Kjellström för återupptagande från och med 1934 års
sågningssäsong av drift vid Salsåkers sågverk ett lån å det begärda beloppet.
Lånet skulle vara såväl ränte- som amorteringsfritt under 2 år, varefter detsamma
skulle återbetalas med en tiondel årligen. För lånet skulle ställas
säkerhet i form av inteckningar i fastigheter och förlagsegendom. Beloppet
skulle av statskontoret utbetalas från reservationsanslaget till främjande av
enskild företagsamhet. Lånet övergick sedermera till ett för sågverkets drift
bildat aktiebolag, Salsåkers intressenter. — I skrivelse den 23 januari 1936
hemställde statskontoret, efter samråd med kommerskollegium, att Kungl.
Majit med hänsyn till sagda bolags ekonomiska ställning måtte förklara
lånet till återbetalning omedelbart förfallet. Genom beslut den 31 januari
1936 biföll Kungl. Majit nämnda framställning. — Med anledning av den
härigenom uppkomna situationen beslöts vid extra bolagsstämma med aktieägarna
sistnämnda dag, att bolaget skulle träda i likvidation.

Efter det likvidatorerna undersökt möjligheterna för fortsatt drift, anhöll
bolaget hos Kungl. Majit örn ytterligare lån å 80,000 kronor för att göra
det möjligt för bolaget att i viss omfattning upprätthålla driften under år
1936. Genom beslut den 17 april 1936 beviljade Kungl. Majit bolaget det
sökta lånet. Sociala skäl voro härvid av avgörande betydelse. År 1938
träffades överenskommelse med aktieägarna i bolaget, varigenom dessa med
visst förbehåll, varom här ej är ifråga, överläto sina aktier på ett nybildat
bolag, benämnt aktiebolaget Salsåkers industrier. I det nya bolaget innehades
aktiemajoriteten (46 aktier av 50) av landssekreteraren i Västernorrlands
län B. Stattin, vilken härvid representerade det allmännas intressen i
bolaget.

På därom av det nybildade bolaget gjord framställning medgav Kungl.
Majit den 30 juni 1938, att bolaget finge övertaga de lån, som beviljats aktiebolaget
Salsåkers intressenter, jämte kapitaliserade räntor å lånen. Lånen
skulle vara förfallna till betalning den 31 december 1938. Sedermera medgav
Kungl. Majit genom beslut den 9 december 1938 anstånd med lånens

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

inbetalning till den 31 december 1939. Bolagsledningens avsikt var att före
sistnämnda tidpunkt avveckla bolagets rörelse. Det förutsebara läget på
arbetsmarknaden bedömdes gynnsamt ur synpunkten att bereda den genom
sågverkets nedläggande ledigblivna arbetskraften annan sysselsättning. Krigsutbrottet
förändrade emellertid den förhållandevis fördelaktiga situationen.
Då det kunde befaras, att arbetstillgången i länet genom av krisen förorsakade
inskränkningar skulle avsevärt reduceras under den närmaste tiden,
hade bolagets styrelse tagit under övervägande, huruvida icke ur social synpunkt
fortsättning av driften under ett eller annat år kunde anses påkallad,
bör ändamalet var emellertid bolaget i behov av ytterligare ekonomiskt
stöd. På därom av bolagets styrelse gjord framställning beviljade Kungl.
Maj:t den 29 september 1939 bolaget subvention med 85,000 kronor, med
skyldighet dock för bolaget att, därest vid dess framtida avveckling överskott
skulle uppstå, återbetala subventionen innan återbäring till aktieägarna
ägde rum. Samtidigt medgav Kungl. Majit, att, under viss förutsättning,
återbetalningstiden för bolagets statslån framflyttades till den 31 december
1941.

Utöver av staten beviljade lån och subvention hade viss del av bolagets
kreditbehov måst täckas genom lån hos enskild kreditgivare mot säkerhet
i förlags- och fastiglietsinteckningar. Vissa omständigheter medförde, att
denna kredit indrogs. Då bolaget till följd härav kom att lida brist på
erforderligt rörelsekapital, beviljade Kungl. Majit den 12 januari 1940 bolaget
ytterligare ett statslån å 150,000 kronor med återbetalning senast den 31
december 1941, vid vilken tidpunkt en förbättring av arbetslöshetsläget förväntades
hava inträtt. Då sagda förhoppning ej syntes komma att gå i
uPPfyHelse — bland annat hade två ganska betydande närbelägna sågverk,
Köja och Fjärdvik, vid denna tid nedlagt driften — medgav Kungl. Majit
genom beslut den 8 augusti 1941 framflyttning till den 31 december 1942
av tiden för återbetalning av de statslån, som bolaget innehade på grund
av Kungl. Majits beslut den 30 juni 1938 och den 12 januari 1940.

I skrivelse den 9 juli 1942 anförde styrelsen för aktiebolaget Salsåkers industrier.
, bland annat, att det bleve ofrånkomligt för bolaget att omedelbart
avveckla den industriella rörelsen och realisera bolagets tillgångar, därest
föreskriften örn lånens återbetalning till den 31 december 1942 skulle kunna
uppfyllas. En avveckling på detta sätt av bolagets verksamhet framstode
emellertid för styrelsen, som utan egna privatekonomiska intressen i realiteten
måste anses förvalta bolaget helt för statsverkets räkning, såsom synnerligen
olycklig och syntes även ur det allmännas synpunkt icke vara tillrådlig.
Bolagets styrelse ansåge sig fördenskull i det allmännas intresse böra göra
framställning örn medgivande av Kungl. Majit av ytterligare framflyttning
till förslagsvis den 31 december 1944 av den bestämda tiden för återbetalning
av de av bolaget innehavda statslånen. Genom de beviljade lånen hade
rörelsen vid sågverket kunnat fortsättas, om än icke i full utsträckning, beredande
arbetarna därstädes en nödtorftig bärgning samt medförande för

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

såväl stat som kommun den betydande fördelen, att arbetslöshetslijälp icke
beliövt ifrågakomma för Salsåkers-arbetarna. Den besparing, som härigenom
uppstått för det allmänna, syntes, med tanke på att under tiden efter det
lånen beviljades i runt tal inemot 1,300,000 kronor utbetalats i avlöningar
till arbetare och tjänstemän vid företaget, kunna skattas till ett högst betydande
belopp. Under den tid rörelsen vid Salsåker till följd av brist på
rörelsekapital i full utsträckning måst bedrivas i inskränkt omfattning, hade
en successiv utflyttning av arbetarstammen ägt rum. Det vore särskilt de
yngre arbetarkategorierna, som sökt sig utkomst på andra orter genom att
övergå till annan verksamhet efter nödig omskolning vid verkstadsskolorna
i länet och genom att ägna sig åt hantverk och hemindustri, för vilket
senare den ifrågakomna arbetarbefolkningen liksom befolkningen överhuvud
i norra Ångermanland hade framträdande fallenhet. Till följd härav vore
medelåldern för de kvarvarande arbetarna vid Salsåker relativt hög.

Bolaget framhöll i detta sammanhang, att en av direktören för länsarbetsnämnden
i Västernorrlands län U. Undén verkställd utredning rörande
arbetarstammen vid Salsåkers sågverk utvisade, att av de vid utredningstillfället
sysselsatta 84 arbetarna beräknades mer än hälften av olika anledningar

_hög ålder, sjuklighet, fastighetsinnehav och dylikt — vara bundna vid

hemorten och för sin framtida försörjning så starkt beroende av driftens
upprätthållande vid sågverket att de i händelse av rörelsens nedläggande
komme att falla det allmänna till last. Slutligen framhölls i skrivelsen, att
arbetarbefolkningens övergång till småindustriell och hemindustriell sysselsättning
skulle väsentligt underlättas, därest tidpunkten för sågverksrörelsens
avveckling finge framflyttas ytterligare någon tid. Under hänvisning till det
anförda hemställde bolaget örn ytterligare framflyttning av tiden för statslånens
återbetalande, förslagsvis till den 31 december 1944.

Över bolagets sistnämnda framställning inhämtades yttranden från statens
arbetsmarknadskommission, länsstyrelsen i Västernorrlands län samt stats -

kontoret.

Statens arbetsmarknadskommission anförde därvid följande.

I bolagets framställning hänvisas till en av direktören vid länsarbetsnämnden
i länet verkställd preliminär undersökning av arbetarstammen.

Förutom i framställningen anförda resultat framgår av denna ^undersökning,
att medelåldern bland de kvarvarande 84 arbetarna är 42,3 år Deras
inkomster hos bolaget ha under år 1941 varit följande: 5 lia haft inkomster
under 100 kronor, 8 mellan 100 och 500 kronor, 32 mellan oOO och 1,200

kronor samt 39 över 1,200 kronor.

Beträffande de tre första grupperna, som omfatta 4o man, torde man bestämt
kunna säga, att de icke varit enbart beroende av sina inkomster hos
bolaget för sin försörjning. Beträffande den sista gruppen, 39 man som i
högre grad varit beroende av dessa inkomster, kan anföras, att medelåldern
inom denna grupp är obetydligt högre än inom hela arbetarstammen eller

Av undersökningen framgår i övrigt, att 45 man för närvarande anses böra
helt kunna få sin försörjning på annat sätt än genom sågverksarbete, huvud -

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

sakligen genom skogsarbete, samt att ytterligare 22 man redan nu delvis
haft sin försörjning genom annat arbete. Av totalantalet äro 18 torpare.

Vissa svårigheter torde vid eventuell driftsnedläggning det förhållande
kunna komma att bereda, att 26 haft fri bostad i företagets fastigheter. Det
borde emellertid ej vara omöjligt att medgiva behållandet av denna förmån
under viss övergångstid.

Av det anförda synes framgå, att den i framställningen lämnade uppgiften,
att medelåldern för de kvarvarande arbetarna vid Salsåker är relativt hög,
knappast är riktig. Det är ej heller troligt att, såsom det uppgives, mer än
hälften av dem i händelse av en nedläggning skulle under nuvarande förhållanden
på arbetsmarknaden falla det allmänna till last. Förhållandet
torde snarare vara att örn man av andra skäl finner, att sågverksdriften vid
Salsåker icke kommer att kunna fortsättningsvis bibehållas, är den innevarande
tidpunkten synnerligen lämplig ur arbetarstammens synpunkt med
hänsyn till de stora möjligheter, som för närvarande finnas till annan sysselsättning.

Givet är emellertid, att vissa svårigheter ej kunna undvikas för Nordingrå
kommun när det gäller att bereda arbete åt det mindre antal, som helt skulle
få omhändertagas, samt åt dem som viss del av året skulle behöva sysselsättas.
Med kännedom om det i framställningen omvittnade förhållandet,
att befolkningen i de berörda delarna av Ångermanland har stora förutsättningar
för bland annat hantverk och hemindustri, torde man dock våga
hoppas, att dessa svårigheter skola bli av övergående natur.

Såsom alternativ till en fullständig nedläggning kunde man tänka sig en
reducering av arbetarstammen genom att de yngre bereddes annan sysselsättning,
varigenom de kvarvarande äldre arbetarna samtidigt skulle kunna
få en längre arbetssäsong. En sådan reducering uppgives emellertid av
ekonomiska skäl icke vara möjlig att genomföra. Då så ej är fallet, linner
kommissionen skäl ej föreligga till förnyad framflyttning av återbetalningstiden
för de lån aktiebolaget Salsåkers industri erhållit. Skulle sådant medgivande
dock lämnas, torde det böra förbindas med föreskrift, att eventuell
nyanställning av arbetskraft skall ske genom den offentliga arbetsförmedlingen.

Med hänsyn till det nu anförda anser sig kommissionen icke kunna tillstyrka
bifall till bolagets framställning.

Statskontoret konstaterade, att om bolaget utan ytterligare utsträckning av
lånetiden trädde i likvidation, statsverket torde bliva helt täckt för sin fordran
på grund av såväl lånen som subventionen. Statskontoret avstyrkte
bifall till bolagets framställning. Därest likväl förlängd lånetid skulle beviljas
av sociala eller andra hänsyn, föreslog statskontoret en begränsning
av denna tid till den 31 december 1943.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län vitsordade önskvärdheten av förlängd
lånetid, bland annat därför att därigenom arbetarbefolkningens övergång till
småindustriell och hemindustriell sysselsättning skulle väsentligen underlättas,
men föreslog samma begränsning som den av statskontoret angivna
eller till och med utgången av år 1943.

Länsstyrelsen bifogade en av konsulenten hos Västernorrlands läns företagareförening
verkställd utredning rörande möjligheterna att bereda arbetarna
vid Salsåkers sågverk arbete vid småindustrier i orten. Utredningen utvisade,
att hösten 1942 vid Salsåker sysselsattes i småindustrier 20 personer

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

vid en trikåfabrik saint med tillverkning av filtsocker, handskar, snickerier
m. m. 13 personer. Antalet i småindustrier sysselsatta arbetare beräknades
genom stöd åt befintliga och ifrågasatta nya företag kunna utökas med
ytterligare 27—41 personer.

Genom beslut den 30 oktober 1942 medgav Kungl. Majit ytterligare framflyttning
av återbetalningstiden för lånen till den 31 december 1943.

I skrivelse den 1 juli 1943 hemställde vissa kommunala myndigheter i
Nordingrå kommun samt ortens fackförening m. fl. sammanslutningar örn ytterligare
förlängning av tiden för återbetalandet av bolagets statslån.

I skrivelsen framhölls, bland annat, att vid ett nedläggande av driften,
trots den rådande goda arbetstillgången, ett trettiotal anställda på grund
av ålder eller fastighetsinnehav skulle möta stora svårigheter att erhålla
arbete i öppna marknaden. Därest driften stoppades redan nu, mäste man
således räkna med att dessa på ett eller annat sätt måste fa sin framtida
försörjning ordnad av stat eller kommun. För ett år sedan funnes skäl antaga,
att denna vid orten bundna arbetskraft skulle genom övergång till
småindustriell och liemindustriell verksamhet kunna beredas försörjning vid
driftens nedläggande. Det hade emellertid sedan dess visat sig, att det nu
vore så gott som omöjligt att skapa någon småindustri. De småindustriföretagare
i Salsåker, som för ett år sedan lyckats bra med sina företag,
av vilka en del bedreves vid sidan av sågverksarbetet, stöde nu så gott
som hjälplösa på grund av, bland annat, brist på råmateriel. En annan
omständighet, som också förändrat läget till det sämre, vore driftsinskränkningarna
och driftsnedläggelserna vid skofabrikerna i Mjällom, som även
läge inom Nordingrå kommun ej långt ifrån Salsåker. Förutom Salsåkers
sågverk vore dessa de enda industrier av betydenhet, som funnes inom
Nordingrå och angränsande kommuner.

Under åberopande härav hemställdes i skrivelsen, att aktiebolaget Salsåkers
industri måtte beviljas ytterligare uppskov med återbetalningen av
bolagets statslån, intill dess åtgärder kunnat vidtagas för beredande av
försörjningsmöjligheter åt den ej flyttbara arbetskraften vid bolaget i åtminstone
samma omfattning som den dåvarande eller, om försäljning av
företaget måste ske, att företräde måtte givas sådan köpare, som ämnade
upprätthålla driften på platsen, eller slutligen, därest driften måste nedläggas,
att försörjningsmöjligheter måtte beredas den arbetskraft, som därvid bleve
ledig och ej kunde omplaceras.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län anförde i yttrande över sistnämnda
ansökning, att för driftens fortsättande av nuvarande ägaren till sågverket
vore ofrånkomligt, ej blott fortsatt anstånd med statslånens aterbetalande
utan även, med hänsyn till rådande höga timmerpriser, att ett ytterligare
rörelsekapital av minst 200,000 kronor ställdes till förfogande. Länsstyrelsen
underströk angelägenheten av åtgärder från statens sida för att i görligast
största utsträckning hålla arbetarna skadeslösa till följd av sågverksdriftens
nedläggande.

Genom beslut den 27 augusti 1943 fann Kungl. Majit framställningen i

7

Kungl. Marits proposition nr 358.

vad den avsåge ytterligare uppskov med lånets återbetalning ej föranleda
någon åtgärd, men förklarade sig vilja beträffande ärendet i övrigt framdeles
meddela beslut.

Bolagets styrelse har därefter efter samråd med ombudsmannen i statskontoret
inlett förhandlingar med spekulanter på bolagets egendom. Dessa ha nu lett
till att försäljningsavtal slutits med Igelsta trävaruaktiebolag, Östertälje.
Sistnämnda bolag har emellertid ej för avsikt att fortsätta driften vid sågverket.
Genom försäljningen har aktiebolaget Salsåkers industrier blivit i
stånd att till fullo återgälda statslånen, å vilka den 1 september 1943 återstod
oguldet ett kapitalbelopp av tillhopa 489,030 kronor, ävensom att erlägga
å lånen upplupen ränta. Försäljningssumman beräknas härutöver
komma att förslå till återbetalning av större delen av, eventuellt hela, den
bolaget beviljade statssubventionen å 85,000 kronor. Köparen har förklarat
sig villig att bereda sysselsättning åt ett trettiotal av bolagets arbetare vid
ett köparen tillhörigt sågverk i Östertälje, att bekosta flyttningskostnaderna
för dessa arbetare ävensom att lämna verksamt bidrag till uppförande av
egna hem vid den nya arbetsplatsen. Tre äldre förmän, vilka kvarstannade
i Salsåker, skulle där beredas förmånen av fri bostad under sin och eventuellt
efterlevande hustrus livstid. Motsvarande förmån skulle tillkomma 9
arbetare i åldern 56 år och därutöver under minst tre år samt alla övriga
arbetare under minst ett år.

Emellertid komma flertalet av företagets arbetare att — trots de åtagande,
vartill köparen av sågverket förmåtts — försättas i ett mycket bekymmersamt
läge genom sågverkets nedläggande. I denna angelägenhet har länsstyrelsen
i Västernorrlands län i skrivelse den 30 augusti 1943 anfört i
huvudsak följande.

Genom beslut den 30 oktober 1942 medgav Kungl. Majit framflyttning
till den 31 december 1943 av tiden för återbetalning av de lån av statsverket,
som innehaves av aktiebolaget Salsåkers industri. Då det på välgrundade
skäl kunde antagas, att ytterligare förlängning av återbetalningstiden
för ifrågakomna statslån till bolaget icke skulle komma att medgivas,
hade bolagsledningen i december 1942 hos länsstyrelsen anmält, att under
år 1943 åtgärder måste vidtagas för avveckling av bolaget och den vid
Salsåker bedrivna sågverksrörelsen. De vid sågverket sysselsatta arbetarna
skulle härigenom bliva försatta i en ytterst svår situation. Det hade fördenskull
synts länsstyrelsen angeläget, att frågan på vad sätt och i vilken
ordning bistånd skulle kunna beredas de genom sågverksrörelsens nedläggande
i arbetslöshet försatta arbetarna snarast möjligt bleve föremål för
närmare undersökning och utredning. Med föranledande härav beslöt länsstyrelsen
efter närmare överläggningar i ämnet den 19 december 1942 tillsätta
en särskild kommitté med uppdrag att följa utvecklingen av förhållandena
vid Salsåker och vidtaga de åtgärder, som kommittén kunde
finna påkallade beträffande de vid Salsåkers sågverk anställda.

Sedan till angivna kommittés kännedom kommit, att av Nordingrå kommun
och avdelningen vid Salsåker av svenska industriarbetareförbundet gjord
framställning hos Kungl. Majit angående ytterligare anstånd med återbetalning
av statslånen till aktiebolaget Salsåkers industri icke skulle komma
att bifallas och fördenskull allt talade för att driften vid sågverket skulle

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

komma att upphöra, har berörda kommitté till närmare dryftande föreliaft
frågan örn på vad sätt bistånd må kunna lämnas de vid sågverket
anställda. Då från bolagsledningen inhämtats, att realiserandet av bolagets
tillgångar icke kunde beräknas i någon män lämna tillgång till lijälpåtgärder
för arbetarna, och då annan utväg icke syntes stå till buds för att ekonomiskt
bis2^ringa arbetarna, har nu kommittén hos länsstyrelsen hemställt,
att länsstyrelsen ville hos Kungl. Maj:t göra underdånig hemställan örn anvisande
av statsmedel för ändamålet. Kommittén har därvid till länsstyrelsen
överlämnat protokoll vid sammanträden den 26 och 27 augusti 1943,
utvisande dels de grunder, som kommittén funnit att den ifrågasatta hjälpåtgärden
för arbetarna borde följa och dels förteckning över de arbetare,
som borde komma i åtnjutande av hjälp.

Länsstyrelsen, som varit i tillfälle att nära följa utvecklingen vid Salsåker,
har vid olika tillfällen för Kungl. Majit framhållit de svårigheter, som genom
nedläggandet av den industriella rörelsen vid Salsåkers sågverk skulle uppstå
ej allenast för vid sågverket anställda utan även för Nordingrå kommun.
Länsstyrelsen har härvid understrukit angelägenheten av att från statens
sida sådana åtgärder må vidtagas, som i görligast största utsträckning må
kunna hålla arbetarna skadeslösa till följd av sågverksdriftens nedläggande.
Länsstyrelsen vill även nu framhålla denna angelägenhet och därvid särskilt
poängtera, att såväl enligt samstämmiga uttalanden från olika vederhäftiga
håll som enligt den uppfattning länsstyrelsen själv kunnat bilda sig vid
olika sammanträffanden och överläggningar, arbetarna vid Salsåker äro av
en utpräglat god beskaffenhet, vilka i hög grad gjort sig förtjänta av att
bringas hjälp i den mycket brydsamma och svåra belägenhet de bliva försatta
genom sågverkets nedläggande. En mycket stor del av arbetarna har
tillbragt hela sin tid vid sågverket och där haft sin utkomst. Det synes
fördenskull enligt länsstyrelsens bestämda förmenande vara med billighet
och rättvisa i hög grad förenligt, att de förhjälpas att komma ur det bekymmersamma
läge, vari de utan något som helst eget förvållande komma
att bliva försatta genom driftens nedläggande vid verket. Enda utvägen för
att detta skall kunna ske är emellertid, att statsverket träder hjälpande
emellan. En viss skyldighet härtill för statsverket synes även kunna anses
föreligga, då rörelsen vid Salsåker under en följd av år drivits för statens
räkning. I detta sammanhang må förtjäna erinras örn de påtryckningar angående
hjälp till arbetare, som från olika statsmyndigheters sida gjorts, när
det gällt nedläggandet av driften vid helt privata företag, och länsstyrelsen
anser sig icke kunna återhålla det uttalandet, att det icke skulle vara staten
värdigt, att när det gäller Salsåkersarbetarna låta dessa komma i en annan
eller sämre ställning än som genom ingripanden från det allmännas sida
kunnat beredas arbetare vid helt privata företag, som nedlagts.

Under åberopande av det anförda vill länsstyrelsen livligt förorda åtgärd
av Kungl. Majit i enlighet med den s. k. Salsåkerskommitténs till
länsstyrelsen riktade hemställan. Mot av kommittén förordade grunder för
dén ifrågasatta statliga hjälpen har länsstyrelsen icke funnit anledning till
erinran utan anser länsstyrelsen desamma vara väl avvägda, helst som samma
grunder i stort sett tillämpades på sin tid ifråga örn arbetarna vid Köja
sågverk och därvid i olika avseenden befunnos rättvisa och hållbara.

Den av länsstyrelsen tillsatta kommittén för tillvaratagande av arbetarnas
intressen vid den förestående avvecklingen av aktiebolaget Salsåkers industri
har vid uppgörande av sitt förslag till ersättningar åt arbetarna med vissa
avvikelser följt de grunder för bestämmande av dylika ersättningar, som till -

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

lämpades vid nedläggandet år 1939 av Köja sågverk i Bjärtrå socken, tillhörigt
ett dotterbolag till Holmens bruks- och fabriksaktiebolag. Innan jag ingår på
kommitténs förslag, anser jag mig därför böra i korthet redogöra för de förmåner,
som av nämnda bolag efter förhandlingar mellan cheferna för socialocli
jordbruksdepartementen m. fl. samt bolagsledningen tillförsäkrades
arbetarna vid Köja sågverk. Dessa förmåner utgjordes av i huvudsak följande:
Bolaget ställde ett belopp av 125,000 kronor till förfogande för länsstyrelsen
i Yästernorrlands län, varav 100,000 kronor avsågos för mildrande
av verkningarna bland arbetarna av driftsnedläggelsen och 25,000 kronor
för utdelande av flyttningsbidrag åt arbetare, i första hand sådana under
40 år. Bolaget utfäste sig vidare att ställa ytterligare 25,000 kronor till förfogande
för utgivande av vissa engångsbelopp till arbetare mellan 40 och
50 år. De belopp, som ställdes till länsstyrelsens förfogande, fördelades
bland de anställda sålunda, att arbetare med försörjningsplikt, som varit
anställda i respektive minst 20, 10 och 5 år, erhöllo engångsersättningar
med respektive 1,000, 500 och 300 kronor. För personer utan försörjningsplikt
utgjorde ersättningarna vid motsvarande anställningstid respektive 700,
350 och 150 kronor. Arbetare över 50 år tillerkändes årliga understöd under
sin återstående livstid, att med vissa undantag utgå med de belopp, som
följande sammanställning utvisar.

Grupp

Arbetarnas ålder
år 1939

Understödsbelopp kronor

Intill 67 år

Efter fyllda
67 år

i............

67 år eller däröver

240

ii............

60—66 år

600

240

in............

55-59 »

500

240

IV............

50—54 »

400

240

Till arbetare, vilka år 1939 ej uppnått 60 års ålder, skulle understöd utgå
endast under förutsättning att de ej erhöllo annan anställning.

Den s. k. Salsåkerskommittén har föreslagit, att samma grunder för bestämmandet
av ersättningar till arbetarna vid Salsåkers sågverk skulle tilllampas
som vid avvecklingen av Köja sågverk med följande avvikelser:
Arliga ersättningar skulle tillkomma endast de arbetare i åldern 50—66 år,
vilka varit anställda vid Salsåkers sågverk i minst 20 år. Ersättningarna
skulle utgå med 400 kronor per år till varje arbetare samt lika mycket till
hans hustru. Ersättningarna skulle utgå endast intill 67 års ålder. Efter
fyllda 67 år skulle ej någon ersättning utgå. Något ^flyttningsbidrag föreslogs
icke skola utgå, enär den trolige köparen av företaget beräknades
komma att svara för kostnaden för flyttning m. m. av den del av arbetarstammen,
som icke uppnått 50 år. Yad de äldre arbetarna beträffade, uttalades
förhoppningar örn att de vid den troliga försäljningen skulle tillförsäkras
sina nuvarande bostäder på livstid. Såsom berättigade till ersättningar
föreslogos i princip endast de arbetare, som varit anställda i bolaget

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

vid den tid, då frågan om avveckling av företaget var aktuell, ock detta
oberoende av om de numera fått annan anställning.

Vid godtagande av kommitténs ock länsstyrelsens förslag skulle ersättningar
utgå med de belopp, som framgå av följande sammanställning, vilken
jämväl utvisar den maximalt totala kostnaden, därest ersättningarna som
länsstyrelsen föreslagit skulle utgå från och med år 1943.

Grupp

Antal

anställ-

ningsår

Ålder

Antal

arbetare

Engångs-

ersättning

kr.

Ärligt under-stödsbelopp
intill 67 år

1

Total
kostnad !
högst |

Man

Hustru

I. Med försörjnings-

400

400

196,200

plikt ............

II. Utan försörjnings-

minst 20

50 år el. mer

19

1,000

plikt ............

lil. Med försörjnings-

)>

»

7

700

400

35,300

plikt ............

IV. Utan försörjnings-

*

under 50 år

24

1,000

24,000

plikt ............

V. Med försörjnings-

”

5

700

3,500

plikt ............

VI. Utan försörjnings-

10-19

»

9

500

4,500

plikt ............

VII- Utan försörjnings-

”

6

350

2,100

plikt ............

5-9

3

150

Summa

kronor

450

266,050

Av den totala kostnaden, 266,050 kronor, utgöras 58,450 kronor av engångsersättningar
medan de årliga understödens sammanlagda belopp skulle
uppgå till 207,600 kronor, därest samtliga personer, som föreslagits skola
erhålla understöd, uppnå 67 års ålder.

Utöver förenämnda ersättningar föreslås, att på grund av särskilt ömmande
omständigheter engångsersättningar böra utgå till ytterligare 5 personer.
Av dessa äro två änkor efter arbetare vid sågverket, vilka avlidit
1941 respektive 1942. En av dessa, vars man varit anställd i 35 år, är
medellös och föreslås erhålla en engångsersättning med 700 kronor. Den
andra, vars man sedan år 1926 arbetat vid sågverket, lever i små omständigheter
och har ett minderårigt barn att försörja. Hon skulle tillerkännas
engångsersättning med 500 kronor. De tre andra äro arbetare, av vilka en
varit anställd sedan år 1893, en sedan år 1898 och en sedan år 1907. De
hava alla försörjningsplikt mot hustru. Emellertid åtnjuta de pension från
sågverkets förutvarande ägare, Kramfors aktiebolag, med 720 kronor per år.
Envar av dessa arbetare föreslås tilldelade en engångsersättning av 1,000
kronor. Nyssnämnda engångsersättningar utgöra tillhopa 4,200 kronor.

Länsstyrelsen framhåller slutligen, att i den av länsstyrelsen upprättade
förteckningen över anställda, som ansetts böra komma i åtnjutande av ersättning,
icke upptagits sågställaren Axel Hedin, född 1879, anställd 1891,
hustrun född 1880. Hedin hade sökt pension från Kramfors aktiebolag.
Besked hade hittills icke erhållits, huruvida framställningen komme att bi -

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

fallas eller icke. Därest Hedin icke skulle erhålla pension från Kramfors,
borde han i förevarande ordning beredas ersättning i enlighet med under
grupp I upptagna. Skulle han emellertid erhålla pension från Kramfors,
borde ersättningen till Hedin endast utgå med engångsbeloppet 1,000 kronor
i likhet med förenämnda tre arbetare med pension från Kramfors aktiebolag.

I anslutning till vad länsstyrelsen sålunda anfört har länsstyrelsen hemställt,
att Kungl. Majit måtte vidtaga åtgärder för anvisande av statsmedel i
erforderlig utsträckning för beredande av pensioner och engångsersättningar
i enlighet med vad länsstyrelsen föreslagit. Lämpligt syntes vara att anvisade
medel ställdes till länsstyrelsens förfogande för utbetalning i den
ordning, Kungl. Majit kunde finna skäl föreskriva.

Departementschefen.

När Kungl. Majit år 1933 beviljade lån av statsmedel för att göra det
möjligt att återupptaga driften vid Salsåkers sågverk, skedde detta med
hänsyn till behovet av att i någon mån söka undvika att ytterligare öka
den rådande svårartade arbetslösheten inom Västernorrlands sågverksindustri.
Emellertid visade det sig, att den omständigheten att sågverket ej disponerade
över egna skogstillgångar i hög grad inverkade menligt på driftsresultatet
och att utsikterna för att sågverket någonsin skulle bliva bärkraftigt
voro mycket små. Angelägenheten av att bereda arbetarna rådrum
för att söka sig utkomst inom andra näringsgrenar jämte utsikterna att
kunna sälja sågverket vid en tidpunkt, då detta kunde ske utan nämnvärd
förlust för statsverket har föranlett Kungl. Majit att giva fortsatt stöd för
driftens upprätthållande, om än i begränsad omfattning. Antalet arbetare,
som normalt utgjorde cirka 200, har successivt minskat och uppgår för närvarande
till endast cirka 80 personer. Emellertid torde det i längden vara
oekonomiskt att upprätthålla driften vid sågverket även i denna begränsade
omfattning. Ett nedläggande av driften måste därför förr eller senare ske.
Ur flera synpunkter, framför allt med hänsyn till möjligheterna att bereda
den kvarvarande yngre arbetskraften annan sysselsättning, synes tidpunkten
härför nu vara relativt gynnsam. Som framgår av den lämnade redogörelsen
har överenskommelse nu träffats angående försäljning av sågverket till ett
annat bolag. Genom försäljningen har staten erhållit täckning för hela det
utgivna låneunderstödet varjämte jämväl större delen av, eventuellt hela, den
liimnade subventionen torde kunna återgäldas.

Köparebolaget har emellertid ej för avsikt att fortsätta driften vid sågverket,
utan har redan vidtagit åtgärder för dess nedläggande. Härigenom
komma de kvarvarande arbetarna vid sågverket att försättas i en bekymmersam
situation. Framför allt gäller detta de arbetare, som på grund av ålder
eller andra skid ej kunna vinna sin utkomst på annat håll. För att undersöka
frågan på vad sätt och i vilken ordning bistånd skulle kunna lämnas
de genom sågverksrörelsens nedläggande berörda arbetarna har länsstyrelsen
i Västernorrlands län tillsatt en särskild kommitté mod representanter
för statsverket, företaget och arbetarna. Kommittén har till liinsstyrel -

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

sen överlämnat förslag till hjälpåtgärder samt hemställt, att länsstyrelsen
måtte utverka, att statsmedel anvisas för ändamålet. Länsstyrelsen, som
ej funnit anledning till erinran mot de av kommittén föreslagna grunderna
för hjälpåtgärder, har förordat kommitténs förslag. "Vid utarbetande av sitt
förslag har kommittén tagit som förebild de grunder för ersättningar till
arbetarna, som tillämpades vid nedläggandet av det Holmens bruks- och
fabriksaktiebolag tillhöriga Köja sågverk. Kommitténs förslag innebär, att
personer, som uppnått 50 års ålder och varit anställda vid sågverket i minst
20 år, skulle tillerkännas dels en årlig ersättning intill uppnådda 67 år av
400 kronor för sig själv och 400 kronor för hustrun, dels viss engångsersättning,
vilken för arbetare med försörjningsplikt skulle utgöra 1,000 kronor
samt för arbetare utan försörjningsplikt 700 kronor. Till arbetare under
50 år och med en anställningstid av minst 5 år skulle utgå endast engångsersättningar
med belopp varierande mellan högst 1,000 och lägst 150 kronor
beroende på anställningstidens längd samt huruvida försörjningsplikt förelåge
eller ej. Härutöver skulle utgå vissa ersättningar till fyra f. d. arbetare
samt till två hustrur efter avlidna arbetare.

Under senare år har den uppfattningen alltmer gjort sig gällande att, i
de fall då ett företag definitivt nedlägger driften, företagets ägare i mån av
förmåga bör bidraga till att lindra verkningarna för de anställda av driftsnedläggelsen.
I många fall ha även företagen på ett verksamt sätt bidragit
härtill. Billigheten talar för att åtgärder vidtagas jämväl till lindrande av
följderna av nedläggelsen av Salsåkers sågverk. Sågverket äges sedan år
1938 av det för sågverkets drift bildade aktiebolaget Salsåkers industrier.
Sagda bolag kan emellertid ej sägas ha drivit sågverket i eget intresse utan
fastmer för att tillgodose det allmänna intresset av att driften vid sågverket
komme att fortfara, till dess läget på arbetsmarknaden ansågs gynnsamt för
en avveckling av driften. Genom den nu träffade överlåtelsen blir bolaget
visserligen i stånd att återbetala sin skuld hos statsverket, men dess tillgångar
förslå ej till att härjämte ens till någon del lämna bidrag till lindring
av driftsnedläggelsens verkningar bland företagets arbetare. Med hänsyn
till föreliggande särskilda omständigheter finner jag det närmast vara
en det allmännas angelägenhet att sörja för att de svårigheter, som drabbat
de anställda, i någon mån lättas. Jag förordar därför, att statsverket i förevarande
fall påtager sig det ansvar för de anställda, som eljest skulle ha
ankommit på sågverkets ägare.

Som nämnts skulle enligt av länsstyrelsen föreslagna grunder för ersättningar
sådana utgå med dels vissa årliga belopp till arbetare över 50 år,
dels ock vissa engångsbelopp. Beträffande engångsbeloppen anser jag mig
vara i tillfälle att redan nu kunna taga ställning. Det ligger i sakens
natur, att den förestående driftsnedläggelsen kommer att omedelbart innebära
betydande ekonomiska svårigheter för framförallt de äldre arbetarna,
oavsett örn dessa kunna skaffa sig ny arbetsanställning efter längre eller
kortare tid. Utbetalandet av engångsbeloppen i samband med driftsned -

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 358.

läggelsen skulle i denna situation vara ett värdefullt stöd. Av länsstyrelsen
föreslagna grunder ifråga om engångsersättningar till arbetarna anser jag
mig kunna godtaga. Sammanlagda beloppet av nämnda engångsersättningar
skulle utgöra 58,450 kronor.

Jag anser mig likaledes böra förorda länsstyrelsens förslag i fråga örn
vissa engångsersättningar, som av särskilda anledningar skulle utgå till ytterligare
6 personer, varav 4 f. d. anställda samt två änkor efter arbetare vid
sågverket. Engångsersättningarna åt sistberörda personer skulle komma att
uppgå till 5,200 kronor. För engångsersättningar bör därför räknas med ett
belopp av inalles (58,450 + 5,200) 63,650 kronor eller avrundat 63,700 kronor.

Yad de årligen utgående beloppen beträffar, delar jag länsstyrelsens
uppfattning, att de äldre arbetarna böra beredas en rimlig ersättning.
Emellertid torde frågan örn såväl ersättningarnas storlek som deras form
behöva bli föremål för ytterligare utredningar och överväganden, varför jag
har för avsikt att, sedan en dylik utredning verkställts, framlägga förslag härutinnan.
Skulle därvid de årliga ersättningarna komma att begränsas på
sätt länsstyrelsen föreslagit att utgå allenast till arbetare över 50 år, torde
det böra övervägas, huruvida icke engångsersättningarna till arbetare, vilka
närma sig 50-årsåldern, böra bli föremål för en justering uppåt.

De av mig nu förordade ersättningarna synas lämpligen kunna utbetalas
genom länsstyrelsens försorg. Då det synes angeläget, att ersättningarna
snarast möjligt tilldelas vederbörande, torde medel för ändamålet böra anvisas
å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1943/44 och därvid upptagas
under ett särskilt anslag under rubriken Vissa ersättningar åt arbetare
vid Salsåkers sågverk m. fl.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna av mig förordade grunder för ersättningar åt
arbetare m. fl. vid Salsåkers sågverk;

dels ock till Vissa ersättningar åt arbetare vid Salsåkers sågverk
m. fl. å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44
anvisa ett anslag av .............................. kronor 63,700.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Sten-Eric Heinrici.