Kungl. Majlis proposition nr 354.
1
Nr 354.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående den
militära väderlekstjänstens organisation; given Stockholms
slott den 24 september'' 1943.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 24 september 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.
Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, anmäler, efter gemensam
beredning med cheferna för kommunikations-, finans-, ecklesiastik- och
jordbruksdepartementen, fråga angående den militära väderlekstjänstens organisation
samt anför därutinnan följande.
1. Inledning.
Den militärmeteorologiska informationstjänsten hade ursprungligen till
uppgift att upprätthålla förbindelsen mellan statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt och de militära myndigheterna samt att verka för samarbete och
enhetlighet inom den militärmeteorologiska verksamheten. Den hade att till
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 354.
ISIG 13
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 354.
försvaret överlämna sådana vid anstaltens allmänna väderlekstjänst uppgjorda
prognoser, varom överenskommelse träffats mellan vederbörande militära
myndighet och anstalten. Det var därför naturligt att den förlädes till anstalten
och fick ingå i dess meteorologiska avdelning. Efter hand som den
militärmeteorologiska tjänstens arbete ökades övergick informationstjänsten
till att bliva en under anstaltens överinseende arbetande central för försvarets
meteorologiska tjänst.
År 1940 föreslog överbefälhavaren över rikets försvarskrafter, att verksamheten
i fråga skulle utbrytas ur nämnda anstalt och övertagas av ett särskilt
centralorgan, benämnt militära väderlekscentralen. Då den militära väderlekstjänsten
otvivelaktigt hade den största betydelsen för flygvapnet, ansåg
överbefälhavaren, att den nya väderlekscentralen borde underställas chefen
för flygvapnet.
Förslaget tillstyrktes av chefen för flygvapnet och biträddes i princip av
chefen för meteorologisk-hydrografiska anstalten. I dennes yttrande anfördes
bland annat följande. För att försvarets behov av meteorologisk tjänst skulle
kunna tillgodoses på önskvärt sätt måste olika meteorologiska organ finnas,
som vore direkt anknutna till försvaret. Sålunda erfordrades ett stort antal
meteorologiska observationsstationer icke blott för väderlekstjänsten utan
även för direkt militära ändamål. Vid flygvapnet erfordrades flera fullständiga
väderlekstjänster, vilkas arbete måste övervakas. Vidare vore ett omfattande
personligt samarbete mellan militära befattningshavare och meteorologer
behövligt för att försvaret skulle kunna draga full nytta av den meteorologiska
tjänsten. Några olägenheter av att försvaret erhölle eget meteorologiskt
centralorgan syntes icke behöva befaras. Försvarets meteorologiska
verksamhet vore nämligen av för försvaret rent intern natur och därjämte
väsentligen av rutinmässig karaktär. Genom nära samarbete med statens
meteorologisk-hydrografiska anstalt kunde dennas erfarenheter och i all synnerhet
dess förmåga av vetenskaplig behandling av föreliggande problem fortfarande
utnyttjas. Det torde ej möta några svårigheter att avgränsa arbetsuppgifterna
så att varje dubbelarbete undvekes. En ofrånkomlig förutsättning
vore emellertid att inom den militära väderlekscentralen tillgång funnes
till framstående fackkunskap, allsidig erfarenhet samt fullgod kännedom örn
vetenskaplig metod.
Förslaget anmäldes av mig i propositionen 1941: 190. Jag framhöll, att
jag icke vore främmande för tanken, att den militära väderlekstjänsten för
att på bästa sätt kunna fylla sin uppgift måhända borde omhänderhavas av
och lyda under militär myndighet, närmast då chefen för flygvapnet. Å andra
sidan vore det onekligen förenat med allvarliga betänkligheter att utan
tvingande skäl uppdela den civila och den militära väderlekstjänsten, vilka i
mångt och mycket hade likartat arbetsmaterial och gemensamma arbetsområden,
på två från varandra helt skilda statliga organ. I varje fall vore jag
icke beredd att på grundval av den då föreliggande utredningen förorda ett
fullständigt utbrytande av den militärmeteorologiska informationstjänsten
från statens meteorologisk-hydrografiska anstalt. Frågan härom borde upp
-
Kungl. Majlis proposition nr 354.
3
tagas till bedömande först i den mån ytterligare skäl för en sådan åtgärd
kunde komma att förebringas. Däremot föreslog jag, att för ändamålet skulle
vid anstalten upprättas en särskild militärmeteorologisk avdelning, och förordade
även en förstärkning av den med militärmeteorologisk informationstjänst
sysselsatta personalen. Själva väderlekstjänstens utövande borde enligt
min mening instruktionsmässigt nära anknytas till flygvapnet. Jag utgick
sålunda från att chefen för flygvapnet skulle äga till byrådirektören vid
den militärmeteorologiska avdelningen giva de direktiv med avseende å verksamhetens
bedrivande, som han ur militär synpunkt kunde anse påkallade,
samt att det nödvändiga samarbetet mellan avdelningen å ena sidan samt
flygvapnets väderleksstationer å den andra borde äga rum i den ordning
chefen för flygvapnet föreskreve. Vidare förutsatte jag, att åt chefen för flygvapnet
möjligen borde inrymmas visst inflytande vid tillsättande av befattningarna
vid avdelningen.
Eiksdagen (skrivelse nr 4, punkten 140) delade mina betänkligheter mot
ett genomförande vid nämnda tillfälle av överbefälhavarens förslag och biträdde
jämväl i övrigt min uppfattning. Eiksdagen förutsatte, att Kungl.
Majit hade sin uppmärksamhet riktad på frågan.
Från och med budgetåret 1941/42 har i överensstämmelse härmed den militära
väderlekstjänsten handhafts av en särskild avdelning inom statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt.
2. Nuvarande organisation.
Deri centrala väderlekstjänsten. Enligt Kungl. Maj:ts instruktion för statens
meteorologisk-hydrografiska anstalt åligger det bland annat anstalten att dels
handhava den allmänna väderlekstjänsten, den civila flygväderlekstjänsten,
stormvamingstjänsten och issignaltjänsten, dels ock handhava den militärmeteorologiska
informationstjänsten i enlighet med de direktiv rörande tjänstens
omfattning och formerna för samarbetet med försvaret, som chefen för
flygvapnet utfärdar efter samråd med chefen för anstalten.
Dessa uppgifter fullgöras vid dess meteorologiska och militärmeteorologiska
avdelningar.
Den meteorologiska avdelningen är i första hand uppdelad på klimattjänsten
och väderlekstjänsten. Av dessa har den förra till främsta uppgift
att för vetenskapligt och praktiskt ändamål kontrollera, bearbeta och i översiktliga
arbeten sammanställa det inhemska meteorologiska observationsmaterialet.
Väderlekstjänsten har till speciell uppgift att sammanställa och
bearbeta de dagligen per teleprinter och radio inkommande inhemska och utländska
väderleksrapporterna och på grundval av dessa meddela väderleksförutsägelser
för det kommande dygnet och utfärda stormvarningar. Till
väderlekstjänstens uppgifter räknas vidare den civila flygväderlekstjänsten,
issignaltjänsten och den aerologiska tjänsten.
Den militärmeteorologiska informationstjänsten, som enligt vad förut anförts
ursprungligen endast hade till uppgift att upprätthålla förbindelsen
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 354.
mellan anstalten och de militära myndigheterna samt till de olika försvarsgrenarna
överbringa dels vissa regelbundna väderleksmeddelanden, dels vid
behov tillfälliga sådana meddelanden, kom emellertid på grund av den militärmeteorologiska
tjänstens starkt. ökade betydelse tämligen snart att, åtminstone
med avseende på väderleksmeddelanden, fungera självständigt. I samband
med att den förstärkta försvarsberedskapen infördes, kom den att fungera
som en särskild avdelning.
Den 1 juli 1941 inrättades därefter den militärmeteor olo giska avdelningen,
vilken är centralorgan för krigsmaktens meteorologiska informationstjänst.
Omfattningen av avdelningens verksamhet och formerna för dess samarbete
med krigsmakten skola, som framgår av det förut anförda, närmare bestämmas
genom direktiv, utfärdade av chefen för flygvapnet i samråd med chefen för
anstalten. Sådana direktiv, efter vilka verksamheten nu bedrives, fastställdes
den 29 mars 1943. Avdelningens huvuduppgifter äro militärmeteorologisk informationstjänst,
signaltjänst, utbildning av krigsmaktens väderlekspersonal
samt handläggning av utrustningsfrågor.
Avdelningen sysselsätter från och med den 1 juli 1943 följande personal:
1 byrådirektör ................................................... Eo 28
1 föreståndare för den militärmeteorologiska informationstjänsten
............................................. A 24 (å övergångsstat)
2 militärmeteorologer .......................................... A 18
2 d:o .......................................... Eo 18
6 väderleksassistenter ....................................... Eo 12
2 kontorsbiträden ............................................. Ex 4.
Därtill komma från flygvapnet 7 skrivbiträden (MEx 2) samt omkring 20
värnpliktiga väderleksbiträden från de olika försvarsgrenarna.
Den lokala väderlekstjänsten. Försvarets behov av lokal väderlekstjänst tillgodoses
nu av flygflottiljernas och kustflottans väderleksstationer.
Väderleksstationernas huvuduppgifter äro att tjänstgöra som rådgivande
organ i väderleksfrågor, tjänstgöra som observationsstationer samt uppsamlingscentraler
för observationerna vid samtliga civila och militära observationsstationer
inom tilldelat distrikt fdistriktsstation), organisera, leda och övervaka
tjänsten vid underlydande förbands väderleksstationer, handha utbildningen
i väderlekstjänst av förbandens flygande personal, väderleksbiträden och i
viss omfattning väderleksunderbefäl.
Personalen vid flygflottiljernas väderleksstationer skall enligt gällande
organisationsplan utgöras av en flottiljmeteorolog (MEo 18) och två väderleksassistenter
(MEol2). Vid en flottilj (F2) samt vid flygbaskåren (F 21)
skola dessutom finnas ytterligare två väderleksassistenter. Härtill kommer
ett antal värnpliktiga väderleksbiträden.
Kustflottans väderleksstation har hittills icke haft någon civil personal.
Vid armén har hittills icke förelegat behov av någon lokal väderlekstjänst.
Kungl. Majlis proposition nr 354.
o
Observationsstaiionsnätet. Det observationsmaterial, varpå väderlekstjänsten
bygger, insamlas från ett nät av observationsstationer, tätast i Svealand och
Götaland. Observationsstationerna indelas i synoptiska stationer, varningsstationer
och förfrågningsstationer.
De synoptiska stationerna, vilka ha till uppgift att på bestämda tider, i
regel fem till åtta gånger dagligen, till respektive distriktsstationer (d. v. s.
flottiljernas väderleksstationer och de civila flygväderlekstjänsterna vid
Bromma och Bulltofta) sända rapport angående verkställda väderleksobservationer,
äro dels civila, dels militära. Som militära observationsstationer tjänstgöra
flottiljernas och kustflottans väderleksstationer. Vidare finnas militära
synoptiska stationer vid kustartilleriregementena och vid en del förband inom
armén.
Vid varningsstationer och förfrågningsstationer verkställas särskilda observationer
för civil- och militärflygets räkning.
Omkring 30 varningsstationer ha hittills inrättats för flygvapnet, vilka ha
till uppgift att mellan kl. 6 och 17 rapportera till närmaste distriktsstation
örn dåligt flygväder råder. Ett 20-tal liknande varningsstationer finnas sedan
flera år tillbaka upprättade i anslutning till de civila flygväderlekstjänstema
vid Bromma, Bulltofta och Torslanda.
På 2—5 mils avstånd från varje flottiljs förläggningsplats har vidare upprättats
en ring av förfrågningsstationer, vilka ha till uppgift att på förfrågan
per telefon från flottiljernas väderleksstationer lämna vissa enkla uppgifter
angåen de väderleksförhållandena.
Rapporterna från de civila och militära observationsstationerna utnyttjas
gemensamt av samtliga väderleksorgan i landet.
Den militära väderlekstjänstens arbetssätt. Man kan urskilja fyra huvudmoment
i den militära väderlekstjänstens arbetssätt:
1. Observationerna verkställas.
2. Observationsmaterialet insamlas.
3. Det insamlade materialet bearbetas.
4. Det bearbetade materialet befordras till dem, som skola tillgodogöra
sig det.
De verkställda observatioherna överföras till sifferbeteckningar enligt en
öppen internationell kod och telefoneras in till närmaste distriktsstation. Från
distriktsstationerna vidarebefordras de insamlade observationerna per teleprinter
till teleprintercentralerna vid militärmeteorologiska avdelningen respektive
Bromma, vilka sinsemellan lia teleprinterförbindelse, och därifrån
vidare till övriga distriktsstationer samt allmänna väderlekstjänsten vid meteorologisk-hydrografiska
anstalten. Det inhemska observationsmaterialet finnes
därigenom så gott som samtidigt tillgängligt vid nämnda avdelning och vid
de lokala väderleksstationerna.
Det utländska observationsmaterialet erhålles i fredstid genom att en uppsamlingscentral
för varje land (för Sverige meteorologisk-hydrografiska anstalten)
per radio utsänder ett antal inom landet verkställda observationer
till de internationella uppsamlingsstationerna. Från dessa centraler sker därefter
återutsändning. Mottagning av det sålunda återutsända observationsmaterialet
sker vid nämnda anstalt, varifrån det i erforderlig utsträckning
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 354.
vidarebefordras. Under nu rådande förhållanden äger i Europa ingen utsändning
enligt fredsplanen runi utom från Spanien och Portugal.
De sålunda insamlade observationerna införas på väderlekskartor, vilka
uppgöras dels vid nämnda anstalt respektive avdelning, dels vid de militära
väderleksstationerna och de civila flygväderlekstjänsterna. De kartor, som
ritas vid de lokala väderleksorganen, omfatta endast skandinaviska halvön
och östersjöländerna, medan anstaltens och avdelningens kartor avse större
områden. Då anstaltens och avdelningens kartor skola tillgodose olika behov,
införas på dem något olika uppgifter ur observationsmaterialet.
Med ledning av väderlekskartorna verkställas vid anstalten och avdelningen
prognoser, vilka senare utsändas till bland annat de militära väderleksstationerna.
På grundval av dessa prognoser och de vid stationerna ritade väderlekskartorna
sker därefter den meteorologiska rådgivningen vid respektive
försvarsorgan. Vid flygvapnet sker denna vanligen dels i form av föredragning
av väderleksassistent (flottiljmeteorolog) inför vederbörande förbandschef
(flottiljchef) i samband med övningarnas planläggning, dels i form av
redogörelse för väderleksläget för den flygande personalen omedelbart före
starten.
3, Utredningsuppdrag.
Genom beslut den 5 mars 1943 bemyndigade Kungl. Majit chefen för försvarsdepartementet
att tillkalla sakkunniga för att inom departementet biträda
med utredning av frågan örn försvarets väderlekstjänst samt avgiva de
förslag, till vilka utredningen kunde föranleda. Vid anmälan av detta ärende
anförde jag bland annat följande.
Väderlekstjänsten måste givetvis anpassas efter de olika behov, som skola
tillgodoses. De prognoser, som erfordras för exempelvis jordbruket och
fisket, äro av annan art än dem av vilka försvaret har behov. Inom försvaret
ha arméns truppslag, marinen och flygvapnet olika krav på väderleksinformationerna.
Det observationsmaterial, som dagligen från en omfattande rapportorganisation
tillföres statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, bearbetas
med hänsyn härtill och iordningställes, i den mån så är möjligt, med tanke
på de olika uppgiftsmottagarnas önskemål i fråga örn materialets bearbetning.
Vad särskilt försvaret angår, torde ännu så länge anstalten i förhållandevis
mindre omfattning ha tagits i anspråk för arméns och marinens räkning. En
vidare utveckling i detta hänseende torde emellertid vara att emotse. Eör
flygvapnets räkning är anstalten sysselsatt i vida större omfattning. Det
torde kunna sägas, att anstalten särskilt inriktat sig på denna uppgift, icke
minst efter den år 1941 genomförda omorganisationen, och att verksamheten
i samråd med flygvapnets myndigheter planlagts med tanke på flygvapnets
speciella behov. Enligt lämnad uppgift bedrives arbetet i nära samarbete
med flygvapnet och med anlitande jämväl av flygvapnets resurser för anskaffande
av det till grund för väderleksrapporterna liggande materialet. Att på
grundval av nu föreliggande uppgifter uttala något omdöme rörande den nuvarande
organisationens lämplighet torde emellertid icke vara möjligt. Den
har endast kort tid varit i verksamhet. Arbetet har bedrivits under sämsta
Kungl. Maj:ts proposition nr 354.
7
tänkbara yttre förhållanden på grund av att det hittills icke varit möjligt att
anskaffa det i fredstid tillgängliga utländska observationsmaterialet. Därtill
kommer att bristen på för ändamålet utbildad personal varit och är besvärande.
Ehuru sålunda de yttre förutsättningarna för verksamhetens bedrivande —
vilken organisationsform som än väljes — för närvarande under alla förhållanden
måste bliva ogynnsamma och endast kort tids erfarenhet kan läggas
till grund för ett omdöme rörande den nuvarande organisationens ändamålsenlighet,
finner jag det befogat, att den ytterligare undersökning på området,
som vid 1941 års riksdags beslut rörande den nuvarande väderlekstjänstens
organisation förutsattes skola i sinom tid företagas, redan nu igångsättes. Vid
denna undersökning böra helt förutsättningslöst prövas och mot varandra
vägas de förslag rörande väderlekstjänstens organisation, som kunna befinnas
genomförbara, och eftersträvas en sådan organisation av denna tjänst, att den
på bästa sätt kan fylla försvarets behov av väderleksunderrättelser. Uppmärksamhet
bör sålunda ägnas icke blott flygvapnet utan även armén och
marinen och hänsyn jämväl tagas till en eventuell omorganisations inverkan
på den på civila ändamål inriktade förmedlingen av väderleksuppgifter. Vid
utredningen bör härförutom undersökas den lokala väderlekstjänstens organisation,
speciellt då vad avser flygförbanden. Det bör även undersökas örn
den flygande personalen vid flygvapnet äger tillräcklig underbyggnad för att
rätt kunna tillgodogöra sig de av de meteorologiska organen lämnade väderleksuppgifterna.
Med hänsyn till rekryteringsfrågans läge kan det bli nödvändigt
att taga ståndpunkt till frågan örn utbildningen av meteorologer samt
till löneställningen för den på området sysselsatta personalen. I sistnämnda
fråga ha i olika sammanhang förslag framställts från statens meteorologiskhydrografiska
anstalt.
Vid utredningen bör ingående övervägas och belysas örn och i vad mån
organisatoriska förändringar på detta område kunna förbättra flygsäkerhetstjänsten
samt möjliggöra snabbare och tillförlitligare väderleksförutsägelser
och en smidigare differentiering av förutsägelserna efter olika behov. Då en
omorganisation givetvis bör ske endast örn fördelar i dessa hänseenden kunna
ernås är det av särskild vikt att utredningen noggrant genom faktiska uppgifter
preciserar de fördelar och nackdelar som olika organisationsformer härutinnan
erbjuda.
Med stöd av bemyndigandet tillkallade jag såsom sakkunniga för ändamålet
f. d. generaldirektören C. G. O. Malm, militärmeteorologen C. O. P.
Herrlin, numera översten K. J. A. Silfverberg och extra ordinarie byrådirektören
C. J. Östman. Åt Malm uppdrogs att i egenskap av ordförande
leda de sakkunnigas arbete.
Utredningen — 1943 års militära väderleksutredning — har med skrivelse
den 10 maj 1943 överlämnat betänkande med förslag till den militära väderlekstjänstens
organisation.
4. Föreliggande utredning,
a. Militära önskemål i fråga om förbättrad organisation.
De krav på förbättring av den militära väderlekstjänsten och den kritik,
som framförts mot densamma, lia — anföra de sakkunniga — främst kommit
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 354.
från flygvapnets sida och haft sin direkta orsak i de många på senaste tid
inträffade haverier och haveritillbud, vilka förorsakats av väderleken. Men
även från övriga försvarsgrenar ha kritik och krav på förbättringar framförts.
Kritiken har riktat sig dels mot prognostjänsten, dels mot att cheferna
för flygvapnet och marinen icke ha ständig möjlighet att med stöd av aktuellt
observations- och kartmateriel omedelbart samråda med fackkunnig meteorologisk
personal och sakna eget organ för ledning och inspektion av sin väderlekstjänst,
dels mot att försvarets fredsorganisation icke inrymmer något
organ, som utan vidare åtgärder i krig eller vid mobilisering kan tjänstgöra
som högkvarterets väderleksorgan, dels mot att ett civilt organ omhänderhar
den del av de militära väderleksunderrättelserna, som är av hemlig natur.
De haverier eller haveritillbud, som förorsakats av väderleken, ha enligt
kritiken antingen inträffat på grund av att vädret visat sig vara sämre än
vad prognosen angivit eller också på grund av att flygaren givit sig in i
förutsett dåligt väder, därför att han misstolkat prognosen eller saknat förtroende
till den, så att han trott vädret vara bättre än som förutsagts.
I anslutning härtill anföres vidare i de sakkunnigas betänkande följande
rörande flygvapnets önskemål.
På grund härav kräver man från flygvapnets sida förbättrad prognostjänst
genom specialisering av den militärmeteorologiska avdelningens verksamhet,
genom förstärkning av observationsnätet samt genom att direkt kontakt
åvägabringas mellan meteorolog och flygare, då väderleksläget bedömes och
prognosen formuleras.
Beträffande prognostjänstens effektivisering har bland annat anförts, att
erfarenheten visar, att den som är mest beroende av resultatet av en viss
verksamhet också är den, som mest arbetar på denna verksamhets effektivisering.
Då den ifrågavarande avdelningen helt och hållet är till för krigsmakten,
och flygvapnet är den försvarsgren, som är mest beroende av resultatet
av avdelningens verksamhet, är det enligt kritiken naturligt, att flygvapenchefen
även bör bära ansvaret för denna verksamhet. Erfarenheten
säges vidare ha visat, att nämnde chef hittills tagit initiativet till de väsentligaste
åtgärderna för effektivisering av avdelningens verksamhet. Av denna
anledning borde avdelningen utbrytas ur anstalten, varvid dock de vetenskapliga
uppgifter, som nu åligga avdelningen, borde överflyttas till annan
avdelning vid anstalten.
Plygarnas feltolkning av prognoser och misstro mot dessa är enligt kritiken
en allvarlig företeelse. Även örn den flygande personalen icke alltid kan fritagas
från fel och omdömeslöshet, finner man denna haverianledning i
mångå fall lätt förklarlig på grund av att prognoserna ofta äro vagt formulerade
och ibland svårtydda. Den flygande personalen skall dessutom av
erfarenhet ha lärt, att prognoserna ofta äro överdrivet pessimistiska, vilket
medfört att dess förtroende till prognoserna avtrubbats.
För att komma till rätta med detta förhållande är det enligt flygvapnets
åsikt nödvändigt, dels att det prognostiska underlaget förbättras genom förbättring
av observationsnätet, dels att direkt kontakt mellan meteorolog och
flygare åvägabringas, då väderleksläget bedömes och prognosen formuleras.
Prognosen måste nämligen uttryckas så, att den ur flygsynpunkt blir fullt
klargörande och otvetydig. På grund av att väderleksläget kan växla mycket
snabbt och meddelanden härom (vädervarningar), vilka ögonblickligen måste
Kungl. Maj:ts proposition nr 354. 9
beaktas, ständigt kunna inkomma, är det nödvändigt, att meteorologen och
flygaren tjänstgöra i samma lokal.
Man har framhållit, att det teoretiskt sett vore tänkbart, att flygofficerare
kommenderades till tjänstgöring vid avdelningen för att på detta sätt åvägabringa
det nödvändiga samarbetet. Ur praktisk synpunkt har man dock
ansett denna lösning mindre lämplig, då det enligt flygvapnets åsikt i varje
fall är nödvändigt att skapa ett väderleksorgan, som står till flygvapenchefens
direkta förfogande. Av ekonomiska skäl vore det olämpligt och på grund av
bristen på utbildade meteorologer för närvarande dessutom ogenomförbart
att inrätta två centrala militära väderleksorgan.
Som skäl för att ett centralt väderleksorgan bör ställas till chefens för
flygvapnet direkta förfogande har anförts, dels att flygledningen vid behov
bör kunna ingripa och förbjuda, inskränka eller ge direktiv för flygning inom
sådana delar av landet, där flygledningen anser väderlekssituationen särskilt
riskfylld, vilket endast kan ske efter samråd med fackmeteorolog med väderlekskarta,
dels att flygledningen icke utan sådant samråd kan beordra spanings-
och räddningsflygningar vid inträffade eller befarade haverier eller
beordra insättande av flygförband eller flygplan vid neutralitetskränkning,
dels att i krig meteorolog med väderlekskarta oundgängligen ständigt måste
vara till hands inom flygstaben, och att samarbetet mellan flygstabens
personal och meteorologerna måste vara intränat under fredstid för att kunna
fungera tillfredsställande.
Ett mycket viktigt skäl är också, att ett vittförgrenat system av lokala
militära väderleks- och observationsstationer håller på att växa fram, vilket
fordrar ett ledande och sammanhållande organ, som för närvarande saknas.
I flygvapnets kritik har slutligen framhållits, att en stor del av de militära
väderleksunderrättelserna är av hemlig natur. Flygvapnet är exempelvis i
fred och krig beroende av väderleksunderrättelser från krigsflygplatserna,
vilkas lägen hållas strängt hemliga. Hemliga äro likaledes sjöstridskrafternas
baser, kustartilleriets positioner, lantstridskrafternas stabskvarter o. s. v.,
till vilka väderleksunderrättelser skola sändas från den militära väderlekscentralen.
Då den militärmeteorologiska informationstjänsten är förlagd i
omedelbart lokal anslutning till meteorologisk-hydrografiska anstalten, är det
naturligtvis svårt för den militärmeteorologiska avdelningens personal att i
längden undanhålla sina civila kolleger inblick i dessa förhållanden. Man anser
det därför även av denna anledning lämpligt, att den militärmeteorologiska
tjänsten sorterar under militär myndighet och förlägges i anslutning till
denna.
Även från marinens sida har viss kritik framförts mot den nuvarande
organisationen av den militära väderlekstjänsten. Denna har i första hand
riktat sig mot att kustflottan icke äger tillgång till en fullgod väderlekstjänst,
som intimt kan samarbeta med den operativa ledningen. I skrivelse till chefen
för försvarsdepartementet den 13 juli 1942 har chefen för marinen härom
anfört följande.
Enbart för de flygförband, vilka såväl i krig som fred ingå i kustflottan,
föreligger ett behov av väderleksorgan i stort sett likvärdigt med en flygdepås.
Men utöver detta tillkommer sjöstyrkornas behov. Som jag i mitt
yttrande över 1941 års försvarsutrednings betänkande framhållit, visa erfarenheterna
från det nu pågående kriget, huru en säkert arbetande väderlekstjänst
kan underlätta och ibland på ett avgörande sätt möjliggöra en marin
operation (tyska slagskeppens förflyttning genom Kanalen). Våra sjöstyrkor
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 354.
böra i största möjligt utsträckning utnyttja väderleksförhållandena (sikt,
sjöhävning, molnighet) för genomförandet av olika operationer. Detta gäller
i särskilt hög grad flygförbanden och torpedbåtsförbanden såväl när det
gäller överraskningsmoment (sikt) som när det gäller att tillvarataga båtarnas
möjligheter att uppträda till sjöss (vind och sjöhävning). För att vapen skola
kunna fullt komma till sin rätt fordras alltså en snabbt och pålitligt arbetande
marin väderlekstjänst i intimt samarbete med den operativa ledningen.
I anslutning härtill hemställde marinchefen, att för tjänstgöring vid kustflottans
väderlekscentral skulle upptagas en meteorolog (ME0I8), en förste
väderleksassistent (MEo 15) och en andre väderleksassistent (MEo 12).
Denna hemställan ledde då icke till resultat.
I en till utredningen överlämnad promemoria angående marinens väderlekstjänst
har marinchefen ånyo framhållit önskvärdheten av att kustflottan
erhåller viss meteorologisk personal. I samma promemoria påpekas vidare
behovet av att inom marinledningen upprättas en marin väderleksstation,
avsedd att såväl svara för marinledningens direkta behov av väderlekstjänst
som vara centralorgan för den marina väderlekstjänsten. Den personal, som
skulle erfordras, skulle vara en förste marinmeteorolog, en marinmeteorolog
samt två väderleksassistenter.
Kommendörkapten G. Landström, som av marinchefen utsetts till marinens
representant för samråd med utredningen, har emellertid inför utredningen
förklarat, att örn en militär väderlekscentral inrättas under chefen
för flygvapnet intet finnes att erinra mot att marinens väderleksstation inordnas
i detta organ. Därvid skulle den meteorologiskt utbildade personalen
endast behöva utgöras av en förste marinmeteorolog (militärmeteorolog) och
två väderleksassistenter.
Den kritik, som framförts från arméns sida, har främst riktat sig mot
krigsorganisationen och syftat till en förenkling av denna. Utredning härom
pågår för närvarande inom försvarsstaben. Kraven på väderleksprognoser
i fredstid anser man däremot kunna tillgodoses genom att förbanden beställa
erforderliga uppgifter antingen från militärmeteorologiska avdelningen eller
en eventuell militär väderlekscentral via högkvarteret eller från. närmaste
flygdepås väderleksstation.
b. Förslag till omorganisation av den militära väderlekstjänsten.
Allmänna synpunkter. Den meteorologiska verksamheten har två huvuduppgifter,
nämligen dels att verkställa fortlöpande undersökningar rörande
klimatet, dels att för olika ändamål förutsäga vädret. För att dessa uppgifter
skola kunna fyllas, kräves personal och organisation både för idkande av
meteorologisk forskning jämte lärarverksamhet och för forskningsresultatens
omsättande i praktiskt nyttig verksamhet. De sakkunniga framhålla, att
ändring påfordras endast beträffande den del av den meteorologiska verksamheten,
som har att för dagliga praktiska behov förutsäga väderleken.
Inom väderlekstjänsten stöter man, yttra de sakkunniga vidare, på svårigheten
att inom en enda organisatorisk enhet tillgodose alltför många intressen
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 354.
och krav. Prognostjänsten bygger på synoptiska kartor, vilka var och en
icke kunna bearbetas och utnyttjas av mer än en meteorolog samtidigt.
Vidare är det av största betydelse att de prognoser, som grunda sig på en
viss karta, snarast utsändas för att vara aktuella. Under sådana förhållanden
är det med hänsyn till den korta tid, som vid varje tillfälle står till förfogande,
helt enkelt omöjligt för meteorologen att med bibehållande av krav
på fullgott arbetsresultat tillgodose flera intressegrupper än som kunna låta
sig nöja med en gemensam formulering av prognosen. Om stor detaljrikedom
kräves och då felaktigheter kunna leda till avsevärd skada för person och
materiel, måste en uppdelning av verksamheten vid statens meteorologiskhydgrografiska
anstalt äga rum, så att de speciella intressena bli betjänade
på sådant sätt, som deras vikt och betydelse kräva. Ett steg i denna riktning
togs för mer än tio år sedan, då lokala väderlekstjänster vid trafikflyget inrättades,
vilka ha till uppgift att ge lokala flygprognoser, och man har delvis
fortsatt på denna väg genom att inrätta meteorologbefattningar vid flygflottiljernas
väderleksstationer.
På grundval av en analys rörande värdet av en flygprognos anföra de
sakkunniga såsom allmän slutledning, att prognostjänsten kan bedrivas mest
effektivt
a) om meteorologen befinner sig på den plats prognosen skall omfatta;
b) örn han där beredes tillfälle till ständig och intim samverkan med den
flygande personalen;
c) örn det prognosområde hans verksamhet skall omfatta är så begränsat,
att han hinner ta hänsyn till lokala terrängförhållanden m. m.;
d) örn hans arbete begränsas till att enbart betjäna flygverksamhet och
han sålunda icke samtidigt behöver intressera sig för exempelvis marin verksamhet;
samt
e) örn det antal prognoser, som kräves av honom, är så begränsat, att
han hinner noga intressera sig för var och en.
Från dessa utgångspunkter ha de sakkunniga diskuterat följande utvägar
för ordnande av prognosverksamhet för flygvapnet:
a) Väderlekstjänsten vid varje flottilj bedrives fullt självständigt av det
minsta antal meteorologer, som behöves för tjänstgöring dygnet runt. En
väderleksstation av samma omfattning kräves för flygledningens operativa
behov, för den centrala flygsäkerhetstjänsten samt för att fungera som högkvarterets
väderleksstation i krig. I staben erfordras dessutom meteorologer
för gemensam ledning av den meteorologiska verksamheten vid flygvapnets
olika stationer m. m. Kostnaderna för enbart löner till meteorologerna beräknas
till omkring 700,000 kronor.
b) Landet uppdelas i fem distrikt med distriktsstationer, var och en
bemannad med erforderligt antal meteorologer samt biträden. Kostnaderna
för enbart löner till meteorologerna skulle därvid nedgå till omkring 350,000
kronor.
c) Distriktens antal nedbringas till tre — södra, mellersta och norra
12
Kungl. Majlis proposition nr 354.
Sverige. Med denna organisation bli lönekostnaderna för enbart meteorologerna
omkring 300,000 kronor.
d) Vid ytterligare reduktion till en enda central för prognoser vid distansflygningar
samt en meteorolog per flottilj, som tillsammans med den underordnade
personalen upprätthåller en rimlig passning dygnet runt för utförande
av lokalprognoser för eget område samt redogör för väderleksläget
för den flygande personalen vid distansflygningar, blir kostnaden ytterligare
minskad till 216,000 kronor, motsvarande 24 utbildade meteorologer.
På anförda skäl — beträffande vilka torde få hänvisas till betänkandet —
har utredningen vid upprättande av sitt organisationsförplag utgått från
att man för närvarande bör stanna vid en lösning i anslutning till alternativ
d), d. v. s. med en relativt starkt bemannad prognoscentral och en
svagare organisation vid varje flottilj eller motsvarande förband och vid
kustflottan. Centralen kan, anföra de sakkunniga, på ett signaltekniskt
smidigt sätt infordra lokalprognoser för de enskilda distrikten och ta hänsyn
till dessa vid utfärdande av prognoser för distansflygningar. Centralens
meteorologer komma vidare att erhålla ständig övning i att ställa sådana
prognoser, vilket de icke kunna erhålla vid de enskilda förbanden. Vid krig,
då centralen tjänstgör som högkvarterets väderleksstation, blir tillämpning
av detta system helt enkelt nödvändig vid informationerna för den operativa
ledningen av inom olika delar av landet grupperade flygstridskrafter, och då
böra meteorologerna redan i fred vara väl övade i detta förfarande.
Centralorganet. Utredningen har funnit de skäl, som anförts från de militära
myndigheternas sida, för den militära prognostjänstens överflyttande till flygvapnets
ämbetsbyggnad och till flygvapenchefens omedelbara disposition övertygande.
Utredningen har övervägt följande alternativ för organiserande
av ett centralorgan förlagt till flygvapnets ämbetsbyggnad och ställt till
chefens för flygvapnet omedelbara disposition, nämligen alternativ I med
centralorganet helt ställt under flygvapnet och alternativ II med bibehållande
av centralorganet i administrativt avseende lydande under statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt.
Alternativ 1 (centralorganet ställt under flygvapnet). Den nuvarande
militärmeteorologiska avdelningen har, framhålla de sakkunniga, vissa uppgifter
av allmän-meteorologisk natur, från vilka ett militärt centralorgan bör
vara befriat, örn det med full effekt och intensitet'' skall kunna ägna sig åt
sin egentliga uppgift. Dessa uppgifter bestå väsentligen i teoretisk
meteorologisk utbildning, klimatiska utredningar och bearbetningar samt försök
rörande utrustning och observationsmateriel. Härtill kommer godkännande
av nya meteorologiska instrument för försvarets räkning samt rådgivning
i samband med upphandling och reparation av meteorologisk materiel.
I den omfattning dessa arbetsuppgifter nu bedrivas torde de motsvara det
arbete, som utföres av en statsmeteorolog, en väderleksassistent och ett skrivbiträde.
Detta skulle motsvara en total personalkostnad av omkring 20,000
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 354.
kronor per år. Erforderlig personal för lösande av ifrågavarande arbetsuppgifter
bör enligt de sakkunnigas mening på lämpligaste sätt inorganiseras i
meteorologisk-hydrografiska anstalten.
Vid uppgörande av den till centralorganet hörande personalstaten har
utredningen utgått ifrån, att en personalökning är erforderlig dels för att
erhålla ökad effektivitet i fråga örn den militära väderlekstjänsten, dels för
att behandla den på grund av observationsnätets förstärkning ökade mängden
av till centralen dagligen och månadsvis inströmmande observationsmaterial,
dels ock för att i görligaste mån undvika användning av värnpliktiga
i personalorganisationen.
Örn de arbetsuppgifter, som måste utföras för marinen, sammanföras
med flygvapnets i centralorganet, kan behovet av tjänstebefattningar för
marinens räkning i detta organ enligt de sakkunnigas beräkningar inskränkas
till tre. För armén erfordras, yttra de sakkunniga, ingen särskild personal
i centralorganet, ty armén torde ur de meddelanden, vilka skola utsändas
till flygvapnets förband, kunna tillgodose sitt behov av väderleksunderrättelser,
företrädesvis höj dprognoser.
Med angivna utgångspunkter har utarbetats följande förslag till utformning
av alternativ I.
Den militära väderlekscentralen tänkes förlagd i flygvapnets ämbetsbyggnad,
där plats för densamma är beredd. Denna central bör ingå i flygvapnets
organisation såsom en väderleksavdelning, sidoordnad med bland
annat signalavdelningen samt haveri- och flygsäkerhetsavdelningen, med
vilka den skall bedriva intimt samarbete.
Väderleksavdelningen förestås av en särskild avdelningschef i civilmilitär
beställning, benämnd stdbsmeteorolog.
Väderleksavdelningen skall handlägga den operativa och administrativa
delen av centralorganets uppgifter samt biträda vid handläggningen av personalärenden,
som beröra väderlekstjänsten.
Den militära väderlekscentralens huvuduppgifter böra vara
att utföra erforderlig central prognostjänst för hela krigsmaktens behov;
att tjänstgöra som flyg- och arméledningarnas väderleksstation;
att tjänstgöra som marinledningens väderleksstation;
att tjänstgöra som högkvarterets (försvarsstabens) väderleksstation;
att organisera, leda och övervaka tjänsten vid flygvapnets och marinens
väderleksstationer och vid försvarets observationsstationer;
att på anfordran biträda försvarsstaben, armén och marinen vid utredningar
och andra ärenden berörande den militära väderlekstjänstens organisation
och utförande;
att i viss utsträckning biträda de militära förvaltningarna vid specificering,
upphandling, kontroll, provning och reparation av väderleksmateriel,
att handha utbildningen av försvarets väderlekspersonal ur militär och
praktiskt meteorologisk synpunkt;
att granska och sammanställa observationsmaterialet från de militära
observationsstationerna samt vid behov överlämna detta till statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt för den vetenskapliga bearbetning som kan befinnas
erforderlig.
14
Kungl. Majlis proposition nr 354.
För att centralorganet nöjaktigt skall kunna lösa dessa uppgifter förutser
utredningen följande personalbehov:
Antal Befattning Lönegrad
1 Stabsmeteorolog ................................. C 5
3 1. militärmeteorologer ........................... Ca 24
3 militärmeteorologer ....... Ca 21
6 militärmeteorologer av 2. graden ............ MEo 15
1 militärmeteorolog av 3. graden ............... MEo 12
5 tekniska biträden ................................. MEo 7
7 kontorsbiträden .................................... MEo 4
Av dessa böra en förste militärmeteorolog, en militärmeteorolog av 2.
graden och en militärmeteorolog av 3. graden uppföras på marinens personalförteckning
och de återstående på flygvapnets.
Utredningen har utgått från att tjänsten pågår dygnet runt och därför
fortgår i skift samt att vakttjänstgöringen indelas i fem vakter mot
nu fyra. Beträffande den av de sakkunniga anförda utförliga motiveringen
för personalberäkningarna torde få hänvisas till betänkandet.
Alternativ II (centralorganet bibehålies i administrativt avseende under
meteorologisk- hydrografiska anstalten). Örn centralorganet tillhör anstalten,
synes det utredningen med hänsyn till de starka skäl, som enligt dess mening
föreligga för behovet av att flygledningen snabbt och utan omgång skall
kunna få orientering angående väderleksförhållandena över de delar av landet,
där flygvapnet bedriver sina övningar — vilka numera omfatta så gott
som hela landet — vara bestämt att förorda, att den militära väderlekstjänsten
hos anstalten förlägges i flygvapnets ämbetsbyggnad.
Även i alternativ II skulle det bli nödvändigt att från militärmeteorologiska
avdelningen avskilja de uppgifter, som enligt alternativ I föreslagits skola
kvarbli hos meteorologisk-hydrografiska anstalten, örn den militära väderlekstjänsten
skulle kunna utövas med den effektivitet, som påfordras, särskilt
efter utökning av observationst jönsten.
Uppgifterna för militärmeteorologiska avdelningen i alternativ II borde
ju vara desamma som för centralorganet i alternativ I, men da avdelningens
personal vid inspektioner av lokalorganen ej kan ha befälsställning i förhållande
till i försvarets tjänst anställda befattningshavare, finge inspektionerna
mera karaktär av konsultationer. Beträffande personalstaten är det
uppenbart, att en personal, som är lika stor och likvärdig med den i alternativ
I, måste anställas.
Den lokala militära väderlekstjänstens organisation. Lokala militära väderleksorgan
försedda med fackmeteorologisk personal finnas i fred endast vid flygvapnets
förband. Erfarenheterna ha emellertid, yttra de sakkunniga, gett vid
handen, att av marinens enheter kustflottan och två marindistrikt äro i
behov av en bättre fungerande väderlekstjänst än som hittills stått till buds.
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 854.
De uppgifter, som tillkomma de lokala väderleksorganen vid flygvapnets
förband bli enligt de sakkunniga:
att tjänstgöra som vederbörande förbands väderleksstation;
att tjänstgöra som distriktväderleksstation (regionalinsamlingsplats);
att tjänstgöra som observationsstation, varvid flottiljs (motsvarande förbands)
väderleksstation ingår i det fasta observationsnätet;
att organisera, leda och övervaka tjänsten vid underlydande förbands
väderlekssta tioner;
att handha utbildningen d väderlekstjänst av förbandets flygande personal;
att
handha utbildningen av väderleksunderbefäl och väderleksbiträden;
samt
att handha, vårda och underhålla förbandets väderleksmateriel.
För att flottiljs (motsvarande förbands) väderleksorgan skall kunna nöjaktigt
lösa dessa uppgifter i fred samt med godtagbar kvalitet kunna uppsätta från
flottiljen (motsvarande förband) utgående krigsförband, beräknar utredningen
följande ständiga personal i fred vara erforderlig:
Antal Befattning Lönegrad
1 militärmeteorolog av 1. graden .................. MEo 20
1 militärmeteorolog av 2. graden .................. MEo 15
2 militärmeteorologer av 3. graden ............... MEo 12
1 skrivbiträde (tillika kartritare) .................. MEo 2
3 värnpliktiga väderleksbiträden. I 2
I likhet med vad som upptagits i 1942 års försvarsplan beräknar utredningen
därjämte två militärmeteorologer av 3. graden vid vardera F 2 för
distriktsväderleksstation i Fårösund och F 21 för dess övningsplatser i övre
Norrland.
Vid flottilj (motsvarande förband) föreslår utredningen av i princip samma
skäl, som anförts beträffande ändrad organisation inom flygstaben, att en särskild
väderleksavdelning inrättas inom flottiljstaben. Militärmeteorologen av
1. graden bör vara chef för denna avdelning.
Vid flygförbanden ha hittills endast två väderleksassistenter samt värnpliktigt
väderleksunderbefäl och värnpliktiga väderleksbiträden tjänstgjort.
Genom 1942 års försvarsplan tillfördes emellertid flottiljerna (motsvarande
förband) en befattning för meteorolog. Dessa meteorologbefattningar ha emellertid
på grund av brist på kompetenta sökande hittills icke kunnat besättas.
Enligt 1942 års försvarsplan skulle sålunda — om utredningens tjänstebenämningar
användas — vid varje flottilj finnas följande meteorologpersonal:
1 militärmeteorolog av 1. graden ............... (MEo 18)
2 militärmeteorologer av 3. graden ............ (MEo 12)
Erfarenheterna från väderlekstjänsten såväl vid flygvapnets förband som
vid de civila flyghamnarna ha enligt vad de sakkunniga anföra visat, att det är
nödvändigt att öka deras meteorologutbildade personal från tre till fyra man.
Organisationen vid flottiljerna (motsvarande förband) är nu närmast tillrätta
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 354.
lagd för ordinarie fredsförläggningsplatsers (depåers) behov. Detta betyder,
att organisationen splittras, då flottiljen eller delar av denna bedriver övningar
utanför depån, vilket ofta förekommer, eller då flottiljen i krig går i fält.
Depån kan vid sådana tillfällen icke lämnas utan meteorologutbildad personal,
enär depån ingår i stommen för hela krigsmaktens väderleksorganisation
i sin egenskap av distriktsväderleksstation. Med en tillgång av fyra militärmeteorologer
fördelade på ur flera synpunkter sett lämpligt avvägda grader,
d. v. s. en av 1. graden (MEo 20), en av 2. graden (MEo 15) och två av 3. graden
(MEol2), anser utredningen, att en betryggande passning vid flottiljens
väderleksstation skall kunna upprätthållas samtidigt som utgående förbands
behov av väderlekspersonal hjälpligt kan tillgodoses.
Utredningen, som på anförda skäl icke anser sig kunna föreslå en ökning
av antalet värnpliktiga väderleksbiträden i den årliga fredskontingenten, föreslår
i stället, att varje förband tillföres en kvinnlig arbetskraft för kartritning,
skötsel av teleprinter och skrivgöromål (väderleksrapporter m. m.). De värnpliktiga
avses bland annat för turvis vakttjänst på annan tid än tjänstetid och
främst då under natten samt för krigsbehov.
I anslutning till det anförda beräknar utredningen för den lokala väderleksorganisationen
vid flygvapnets förband (16 flottiljer, en krigsflygskola och
en flygbaskår) följande personal erforderlig:
Antal Befattning Lönegrad
18 militärmeteorologer av 1. graden ............ MEo 20
18 militärmeteorologer av 2. graden ............ MEo 15
401 militärmeteorologer av 3. graden ............ MEo 12
18 skrivbiträden (tillika kartritare) ............... MEo 2
Härtill komma 3 värnpliktiga väderleksbiträden vid varje förband.
Den verksamhet, som tillkommer de lokala väderleksorganen vid marinens
förband är, anföra de sakkunniga, beträffande lokal prognostjänst,
väderleksinformation, observationstjänst, utbildning m. m. av samma art som
angivits för flygvapnets förband. Då kustflottan ständigt har flygförband till
sitt förfogande, gälla för dennas väderlekstjänst i stort sett samma synpunkter,
som anförts beträffande väderleksstation vid flottilj, varför detta förbands
väderleksorgan bör anpassas med hänsyn härtill. I betraktande av att personalen
vid kustflottans väderleksorgan icke behöver avses för andra uppgifter
torde dock antalet meteorologutbildade kunna begränsas till tre.
För marindistrikten erfordras främst tillgång på militärmeteorolog för
väderlekstjänstens organisation, utbildning av väderlekspersonal samt för föredragning
av väderleksläget i marindistriktstaben.
För Ostkustens marindistrikt kunna dessa uppgifter handhas av den personal
ur marinen, som är placerad i den militära väderlekscentralen.
För marindistrikten i övrigt anser utredningen, att en militärmeteorolog bör
beräknas endast för vardera av de två marindistrikt, vilka ha behov av kontinuerlig
väderleksinformation i större omfattning, nämligen Sydkustens och
1 Varav två extra vid vardera F 2 och F 21.
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 354.
Västkustens marindistrikt. Dessa marindistrikt tilldelade militärmeteorologer
böra genom kommendering jämväl i mån av behov kunna fullgöra tillfällig
tjänst inom övriga marindistrikt.
I anslutning till det sagda beräknar utredningen följande personal erforderlig
för kustflottan och marindistrikten:
Avsedda för '' Antal Befattning Lönegrad
Kustflottan 1 Militärmeteorolog av 1. graden ...... MEo 20
2 Militärmeteorologer av 3. graden ... MEo 12
Sydkustens marindistrikt 1 Militärmeteorolog av 3. graden ...... MEo 12
Västkustens marindistrikt 1 Militärmeteorolog av 3. graden ...... MEo 12
Härtill komma väderleksunderbefäl och väderleksbiträden såväl vid kustflottan
som vid samtliga marindistrikt ävensom vid vissa andra förband inom
marinen.
Diskussion av de olika alternativförslagen till centralorganets organisation. De
sakkunniga framhålla, att kostnaderna för genomförande av det ena eller andra
förslaget kunna beräknas bli ungefär lika stora, varför valet mellan alternativ I
och alternativ II borde kunna ske oberoende av kostnadsfrågan.
För alternativ I ha de sakkunniga antecknat följande fördelar:
1. Chefen för flygvapnet får till sin direkta disposition och under sitt befäl
ett välkvalificerat väderleksorgan, som även har önskvärd insikt i försvarets
synpunkter och som han utan omgång kan utnyttja så som tjänsten kräver.
2. Den lokala väderleksorganisationen får en övervakande gemensam ledning,
som är sakkunnig såväl på väderleksområdet som beträffande militära
synpunkter. Denna direkta ledning av den lokala organisationen, vilken senare
vid den nu föreslagna effektiviseringen drager den största kostnaden, bör
kunna verka hälsosamt ur besparingssynpunkt, varigenom sannolikt mer står
att vinna än genom inknappningar i centralorganet.
3. Centralorganet är så uppbyggt, att det utan vidare åtgärder kan tjänstgöra
som högkvarterets väderleksorgan i krig eller vid mobilisering.
4. Den militära väderlekstjänsten, som arbetar med underrättelsematerial
av till stor del hemlig natur, kommer att handhas av personal, som icke har
någon ämbetsgemenskap med civil personal på andra håll.
Som nackdel framstår väsentligen, att centralorganet genom att avskiljas
från den civila väderlekstjänsten skulle kunna befaras bli en sluten värld för
sig och att svårigheter skulle uppkomma för centralorganet att följa med den
vetenskapliga utvecklingen.
Alternativ II anse de sakkunniga ur försvarets synpunkt underlägset
alternativ I i punkterna 1, 2 och 3. Den dubbelställning, som centralorganet
skulle få enligt alternativ II, anses olämplig med hänsyn till befälsordningen
och kan bidraga till osäkerhet och tidsspillan. I fråga örn den lokala organisationen
kan centralorganet ej tänkas bli en ordergivande instans utan endast
ett rådgivande organ. Det kan näppeligen heller få den militära inställning,
som gör det omedelbart lämpligt som högkvarterets väderleksorgan.
Bihang lill riksdagens protokoll 1948. 1 sami. Nr 354. isis 43 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 354.
Den i punkt 4 framförda fördelen för alternativ I finna de sakkunniga kanske
mest vara av känslomässig natur, men reellt sett anse de sakkunniga vid alternativ
II föreligga större risk att ett hemligt material kan komma till ovidkommande
persons kännedom.
Den egentliga fördelen vid alternativ II ligger i den öppna förbindelse med
den meteorologiska sakkunskapens vetenskapliga källor, som den administrativa
lydnaden under meteorologisk-hydrografiska anstalten medför, ävensom i
alla lättnader i fråga örn samarbetet i övrigt med anstaltens olika avdelningar
och ledande krafter, som följa därav.
Då de sakkunniga funnit åtgärder möjliga för att effektivt reducera olägenheterna
av skilsmässan från sistnämnda anstalt, då det erforderliga samarbetet
— i motsats till vad fallet är beträffande krigsmaktens väderleksorgan — icke
behöver vara av daglig natur och då fördelarna i Övrigt kraftigt tala till förmån
för alternativ I, har utredningen stannat vid den uppfattningen, att den
militära väderlekstjänstens centralorgan skall inorganiseras som en avdelning
i flygvapnets stab.
Då det möjligen kan uppstå tvekan örn att ett sådant speciellt militärt väderleksorgan
i fredstid skulle få full sysselsättning, ha de sakkunniga framhållit,
att flygvapnets övningar för närvarande icke ha den omfattning, som de komma
att få vid fullt uppsatt flygvapen. Enligt årets statsverksproposition, fjärde
huvudtiteln, beräknas nämligen för budgetåret 1943/44 antalet flygtimmar
komma att uppgå till 143,575 timmar, medan vid fullt uppsatt flygvapen motsvarande
antal flygtimmar för utbildning och övningar i fred beräknas uppgå
till 167,100 timmar.
I detta sammanhang ha de sakkunniga även framhållit, att kostnaden även
för en högst avsevärd utökning av den militära väderlekstjänsten icke är större
än kostnaden för ett enda förlorat större flygplan.
c. Personalfrågor.
Den militärmeteorologiska personalen. Utredningen finner det vara av stor
betydelse, att flygvapnets i fred tjänstgörande meteorologutbildade personal
håller kontakt med flygtjänsten. Detta gäller personalen såväl vid väderlekscentralen
som vid de olika förbanden. Denna personal bör därför vara skyldig
att fullgöra flygtjänst i den omfattning som med hänsyn till tjänstens krav
finnes erforderligt. Med hänsyn härtill, och då därjämte denna personal i
sin tjänst kommer att föra befäl över militärpersonal, har utredningen ansett
det lämpligt att den jämväl i fred ingår i flygvapnets civilmilitära personal.
Av i stort sett samma skäl, som anförts beträffande flygvapnets meteorologpersonal,
föreslår utredningen, att även den meteorologiska personalen vid
marinen erhåller civilmilitär tjänsteställning.
Utredningen föreslår, att alla, som önska erhålla anställning som militärmeteorologer,
först skola antagas till meteorologaspiranter och därefter genomgå
en utbildning, som ger dem teoretiska kunskaper motsvarande betyget med
beröm godkänd i meteorologi och jämsides därmed viss flygutbildning. De,
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 354.
som genomgått denna utbildning, böra enligt utredningens uppfattning äga
förutsättningar att utföra självständig prognostjänst vid väderleksstation efter
cirka ett års praktik. Utbildningsplanen omfattar tre år. Fyra år efter studentexamen
bör sålunda meteorologaspiranten vara fullt användbar som prognostiker.
Med hänsyn till de kvalifikationer, aspiranten uppnått efter utbildningens
slut, föreslås han då bli utnämnd till militärmeteorolog av 3. graden i reserven.
Detta förslag medför, att i första hand inom flygvapnets civilmilitära reservpersonal
kategorien militärmeteorolog i reserven bör tillkomma. Denna reservanser
utredningen jämväl böra kunna tillgodose arméns och marinens behov.
Flygvapnets civilmilitära reservpersonal bör enligt utredningens förslag omfatta
följande kategorier, nämligen militärmeteorolog av 3. graden, militärmeteorolog
av 2. graden och militärmeteorolog av 1. graden.
De i reserven antagna militärmeteorologerna av 3. graden i reserven avses
i fredstid skola utgöra rekryteringsbas för samtliga meteorologbefattningar
inom försvaret. I den mån befattningar som militärmeteorolog av 3. graden
(enligt nuvarande tjänstebenämning andre väderleksassistent) bli lediga, böra
sålunda militärmeteorologer av 3. graden i reserven komma i fråga till dessa
befattningar. För vidare befordran till militärmeteorolog av 2. och 1. graden
böra inga ytterligare fordringar på teoretiska kvalifikationer uppställas. Däremot
bör för befordran krävas, att vederbörande visat duglighet i den praktiska
tjänsten och, särskilt beträffande befordran till militärmeteorolog av
1. graden, att han är fullt kvalificerad att självständigt utfärda prognoser och
leda tjänsten vid de lokala väderleksstationerna.
Av militärmeteorolog bör fordras, att han genom i riket avlagd filosofie
kandidat- eller filosofisk ämbetsexamen visat sig äga väl vitsordade kunskaper
i de ämnen, som äro av särskild vikt, samt genom sammanlagt minst ett års
tjänstgöring vid militära väderlekscentralen ådagalagt fallenhet för dess
arbete.
För stabsmeteorolog och 1. militärmeteorolog böra gälla samma kompetensfordringar,
som föreskrivits för byrådirektör vid militärmeteorologiska avdelningen.
De böra sålunda genom avlagd filosofie licentiatexamen eller på annat
godtagbart sätt ha visat sig äga väl vitsordade kunskaper i de ämnen, som
falla inom verksamhetsområdet, ävensom genom utgivna skrifter ha visat skicklighet
i vetenskaplig behandling av till avdelningen hörande frågor. Dock bör
den vetenskapliga skickligheten kunna i viss mån ersättas genom framstående
praktisk militärmeteorologisk erfarenhet.
Utredningen övergår härefter till att behandla frågan om militärmeteorologernas
avlöning.
De väderleksassistenter, som för närvarande finnas vid försvaret, erhålla
lön enligt lönegrad MEo 12. Trots att utredningen för militärmeteorologerav
3. graden, vilka skola ersätta dessa assistenter, föreslår avsevärt högre
utbildning, anser utredningen en begynnelselön i denna lönegrad lämplig för
meteorologer av denna kategori.
Någon befattning som 1. väderleksassistent, motsvarande militärmeteo -
20
Kungl. Marits proposition nr 354.
rolog av 2. graden enligt utredningens förslag, finnes nu icke inrättad
vid försvaret, men sådana befattningar lia föreslagits dels av 1941 års försvarsutredning,
dels senare av cheferna för marinen och flygvapnet. I avbidan
på utredning av meteorologisk-hydrografiska anstaltens lönefråga innebar försvarsbeslutet,
att samtliga väderleksassistenter tills vidare skulle erhålla lön
enligt lönegrad MEo 12. Rörande denna lönefråga yttra de sakkunniga bland
annat följande.
Det är fullständigt felaktigt att jämföra flygvapnets väderleksassistenter
med meteorologisk-hydrografiska anstaltens. De senare, d. v. s. de vid de
civila flyghamnarna tjänstgörande assistenterna, äro radiotelegrafister, som
genomgått en kortare väderlekskurs vid anstalten, vilken ger dem färdighet i
att göra observationer och inrita dessa på synoptiska kartor. De nuvarande
väderleksassistenterna vid flygvapnet lia dels en högre utbildning, dels en
helt annan, på ett högre plan liggande uppgift.
Militärmeteorolog av 2. graden är avsedd att kunna tjänstgöra som meteorologens
ställföreträdare. Han skall därför självständigt kunna utföra prognostjänst
och kommer därmed att belastas med ett stort ansvar. Han och även
militärmeteorologen av 3. graden skola för flygande personalen kunna redogöra
för väderleksläget. Han skall därjämte kunna tjänstgöra såsom instruktör
vid utbildning av flygande personal i väderlekstjänst. Vidare skall han vara
uppbördsman för och handha väderleksstationens meteorologiska utrustning
och instrumentering.
Rekryteringen av väderleksassistenter har hittills till övervägande del verkställts
bland examinerade sjökaptener med långvarig praktik till sjöss, vilka
visat sig vara särskilt kvalificerade för denna speciella tjänst. Risk föreligger
emellertid, att denna personal söker annan och bättre avlönad anställning inom
sitt yrke. Detta vore beklagligt, enär flygvapnet endast är betjänt av kompetent
väderlekspersonal, och mindre kvalificerad sådan kan befaras allvarligt
äventyra flygsäkerheten eller åtminstone skapa en för flygtjänsten farlig
osäkerhetskänsla hos den flygande personalen.
För att underlätta rekryteringen synes det ofrånkomligt, att en differentiering
i avlöningshänseende göres och att militärmeteorologer av 2. graden
givas en löneställning, som ur väderlekspersonalens synpunkt är tillfredsställande.
Enbart den avsevärt större kompetens, som fordras av militärmeteorologerna
av 2. graden, enligt vad som framgår av ovanstående, synes
utan tvekan berättiga dem till en placering i 15 lönegraden.
För befattning som militärmeteorolog av 1. graden föreslår utredningen
avlöning enligt lönegrad MEo 20. Detta kan, framhåller utredningen,
måhända anses omotiverat, då dessa befattningar (flottiljmeteorologtjänsterna)
inrättades så sent som år 1942 och då sattes i lönegrad MEo 18. Enligt utredningens
uppfattning föreligga emellertid vägande skäl för en sådan löneökning.
Härom anföra de sakkunniga följande.
Ett av dessa skäl är, att det icke varit möjligt att få en enda av de 13
hittills ledigförklarade tjänsterna av detta slag besatta, enär ingen kompetent
sökande anmält sig. Visserligen låter det säga sig, att vid tidpunkten för
tjänsternas ledigblivande ytterst få till tjänsterna kompetenta sökande funnos
att tillgå inom landet, men detta i sin tur var förorsakat av de synnerligen
dåliga framtidsutsikterna på meteorologbanan. Av det föregående framgår, att
för den kår på 95 militärmeteorologer av olika grader, som utredningen före
-
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 354.
slår, beläst 7 egentliga slutposter finnas. Åtskilliga militärmeteorologer måste
därför beräknas komma att stanna som militärmeteorologer av 1. graden. Då
man enligt utredningen bör ställa stora fordringar på samtliga militärmeteorologers
praktiska och teoretiska kvalifikationer, måste man för att få god rekrytering
också kunna locka med goda framtidsutsikter. Redan av detta skal
anser utredningen den föreslagna lönesättningen för militärmeteorologer av
1. graden berättigad.. Viktigare är emellertid, att redan tjänstens egen beskaffenhet
väl motiverar en högre lön än lönegrad MEo 18. Militärmeteorolog av 1.
graden får enligt utredningens förslag en ansvarsfull ställning som chef för
flottiljstabens väderleksavdelning. Hans arbetsuppgift kan väl jämföras med
föreståndarens för en civil flygväderlekstjänst. Då denne för närvarande
placerats i lönegrad Eo 20, synes det väl motiverat att även giva militärmeteorolog
av 1. graden motsvarande löneställning.
Befattningarna som 1. militärmeteorolog och militärmeteorolog
böra enligt de sakkunnigas mening såsom slutposter göras till ordinarie befattningar
och löneställningen anslutas till den löneskala, som gäller för motsvarande
befattningshavare vid meteorologisk-hydrografiska anstaltens väderleksavdelning.
Utredningen har framhållit, att den anser den löneskala, som
gäller för den akademiskt utbildade meteorologpersonalen, alltför låg men
anser, att frågan örn en lönereglering för denna peronal bör upptas först i
samband med en allsidig utredning örn lönesättningen för meteorologpersonalen
över huvud taget.
Enligt de sakkunnigas förslag bör 1. militärmeteorolog sålunda tills vidare
erhålla lön enligt 24 lönegraden i löneplan Ca i militära avlöningsreglementet
(jämför förste statsmeteorolog i lönegrad A 24) och militärmeteorolog tills
vidare avlönas enligt 21 lönegraden i samma reglemente (jämför statsmeteorolog
i lönegrad A 21). Militärmeteorologerna äro för närvarande placerade i
lönegrad A 18 (Eo 18). Detta är enligt de sakkunnigas mening så mycket mer
anmärkningsvärt som av dem förutom de teoretiska kompetensfordringar, som
gälla för statsmeteorolog, fordras att de skola ha fullgjort viss militärtjänstgöring
och äga mot tjänstens krav svarande kroppsbeskaffenhet. Dessutom
är att observera, att den meteorologiska tjänsten vid den civila väderleksavdelningen
vid meteorologisk-hydrografiska anstalten endast bedrives i form
av dagtjänst, medan vid militärmeteorologiska avdelningen tjänsten pågår i
vakter dygnet runt. De sakkunniga framhålla emellertid, att militärmeteorologerna
på grund av sin låga lönegradsplacering kunnat erhålla övertidsersättning,
och då övertidsarbete i stor utsträckning förekommit, har den faktiska
löneskillnaden mellan statsmeteorolog och militärmeteorolog icke varit stor.
Rent principiellt finna de sakkunniga det emellertid oriktigt, att de båda kategorierna
av befattningshavare ställas i olika lönegrader. I varje fall böra
enligt de sakkunnigas mening icke militärmeteorologerna placeras lägre än
statsmeteorologerna.
Med hänsyn till att stabsmeteorologen enligt utredningens förslag
skall vara ledare för en omfattande organisation, omspännande hela krigsmaktens
väderlekstjänst, och främst uppbära hela ansvaret för flygvapnets livsviktiga
meteorologiska säkerhetstjänst samt med hänsyn till att han föreslås
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 354.
bli avdelningschef för flygstabens väderleksavdelning, anse de sakkunniga
stabsmeteorologen i lönehänseende lägst böra jämställas med byrådirektör vid
meteorologisk-hydrografiska anstalten. Då det emellertid är av största vikt,
att den betydelsefulla befattningen som stabsmeteorolog alltid blir besatt med
en fullt lämplig person, finner utredningen, att stabsmeteorologen bör tillsättas
på förordnande och erhålla lön enligt lönegrad C 5 i civila avlöningsreglementet.
Frågan örn den militärmeteorologiska personalens pensions förhållanden
har varit föremål för utredningens uppmärksamhet. Utredningen har på anförda
skäl funnit det sannolikt, att en pensionsålder av 55 år måste beräknas
för den militärmeteorologiska personalen, i varje fall för militärmeteorologer
av 1.—3. graden. Emellertid har utredningen ansett, att med lösande av pensionsfrågan
bör kunna anstå, till dess erfarenheter hunnit vinnas av den nu
föreslagna organisationen.
Övrig personal. För närvarande utföres kartritningsarbetet vid militärmeteorologiska
avdelningen av värnpliktiga. Tidigare verkställdes kartritningsarbetet
i stor utsträckning av väderleksassistenter i lönegrad Eo 12 och
fortgick då utan anmärkning. Utredningen finner det emellertid icke nödvändigt,
att kartritningsarbete utföres av så högt avlönad personal utan föreslår,
att det i stället skall ombesörjas av tekniska biträden i lönegrad
MEo 7. Utbildningen i kartritning och teleprintersignalering torde i regel
komma att ta omkring två månader i anspråk och bör försiggå vid militära
väderlekscentralen. Benämningen tekniska biträden i stället för exempelvis
ritbiträden, vilken beteckning användes vid de statliga kartverken, har valts
med hänsyn till att dessa biträden även skola arbeta i teleprintercentralen.
För kontorsbiträdena, på vilka ställes fordran på högt uppdriven
färdighet i maskinskrivning och vilka även skola tjänstgöra i teleprintercentralen
samt kunna sköta viss expeditionstjänst, föreslår utredningen avlöning
enligt lönegrad MEo 4. Kontorsbiträdenas utbildning, vilken anses böra
ske vid militära väderlekscentralen, beräknas ta en månad i anspråk.
För skrivbiträdena, vilka skola tjänstgöra som kartritare och sköta
teleprintern vid de lokala väderleksstationerna och på vilka ej skola ställas
samma höga fordringar som på de tekniska biträdena, anser utredningen en
avlöning enligt lönegrad MEo 2 tillräcklig.
Vid förslag till lönesättning för tekniska biträden och kontorsbiträden har
utredningen även tagit hänsyn till att tjänstgöringen skall ske vaktvis och
delvis nattetid och att särskild ersättning för nattjänstgöring icke bör utgå.
Personal a övergångsstat. Befattningen som föreståndare för den militärmeteorologiska
informationstjänsten överfördes å övergångsstat i samband
med tillkomsten av den militärmeteorologiska avdelningen. Samtidigt föreskrevs,
att den vid avdelningen inrättade befattningen som 1. militärmeteorolog
skulle hållas vakant, så länge innehavaren av föreståndarbefattningen komme
att kvarstå i denna befattning.
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 354.
Då denna bestämmelse gavs, avsåg man sannolikt, att föreståndaren skulle
uppehålla befattningen som 1. militärmeteorolog vid avdelningen. Så har
emellertid icke blivit fallet.
Utredningen, som funnit, att befattningen som föreståndare för den militärmeteorologiska
informationstjänsten blir överflödig i den nya organisationen,
föreslår, att denna befattning får kvarstå å övergångsstat. Samtidigt har utredningen
betonat önskvärdheten av att frågan örn besättande av tjänsterna
i den nu föreslagna organisationen icke göres beroende av örn innehavaren av
den å övergångsstat uppförda föreståndarbefattningen kvarstår i denna befattning.
d. Observationsnätet.
Det nuvarande observationsnätet. Kostnaderna för det nuvarande observationsnätet
bestridas i huvudsak av meteorologisk-hydrografiska anstalten och
beräknas uppgå till omkring 60,000 kronor årligen. För en hittills genomförd
nödvändig provisorisk förbättring av nätet, avseende att utöka antalet
regelbundna observationer per dygn vid vissa av anstaltens stationer, utgå
dessutom av beredskapsmedel 25,000 kronor örn året. Härtill komma vissa
kostnader, som bestridas av flygvapnets övningsanslag. Dessa äro dock icke
större än att de i detta sammanhang kunna förbigås.
Det nuvarande observationsnätet lider, yttra de sakkunniga, ur civil- och
militärflygets synpunkter i huvudsak av följande brister:
a) Antalet observationsstationer är otillräckligt. Tätheten kan anses betryggande
endast i vissa delar av södra Sverige, främst vid kusterna och invid
flygstambanorna, men är i övriga delar av landet för gles till och med för
allmänna prognoser och fullkomligt otillräcklig för flygprognoser.
b) Endast ett mindre antal av de befintliga observationsstationerna rapportera
vid samtliga internationellt fastställda observationstider, d. v. s. cirka
var tredje timme. I stort sett är det endast flygvapnets och de större civila
flygplatsernas observationsstationer, som alla årstider rapportera regelbundet
dygnet runt.
c) Endast ett fåtal av de befintliga observationsstationerna äro utrustade
med apparatur för mätning av molnhöjd och höjdvind m. fl. aerologiska element.
I stort sett är det endast flygvapnets och de större civila flygplatsernas
observationsstationer, som äga utrustning för molnhöjdsmätning och
höjdvindbestämning. För bestämning av temperatur och fuktighet i de högre
luftlagren (isbildningsrisk i moln) finnes endast en station i landet. Dess
verksamhet omfattar 2 sonderingar i veckan. Dessutom utföras vid flygvapnets
förband enstaka meteorografuppstigningar.
Förslag till observationsnätets förstärkning. En effektivisering av väderlekstjänsten
sammanhänger, yttra de sakkunniga, intimt med observationsnätets
förbättring. Detta gäller alldeles oberoende av om prognostjänsten utföres
lokalt vid flygplatserna eller vid centrala väderleksorgan. I första hand böra
de största luckorna i observationsnätet fyllas med nya observationsstationer
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 354.
och stationernas kvalitet bringas upp på ett tillfredsställande plan. Båda
dessa åtgärder medföra kostnader. Utredningen har därför ansett sig böra
gå fram med största återhållsamhet och med tillvaratagande av varje möjlighet
till besparingar. Sålunda föreslås, att militära fredsförläggningsplatser
och andra statliga organ i största möjliga utsträckning utnyttjas som observationsstationer.
Det förslag till en begränsad utökning av observationsnätet, som utredningen
slutligen stannat inför, motsvarar de minimifordringar, som ur flygprognostisk
synpunkt kunna ställas på observationsnätet under en normal
väderlekssituation. I en svåranalyserad situation måste observationsunderlaget
väsentligt utökas. Utredningen förutsätter, att detta kan ske genom
varnings- och förfrågningsstationer, insprängda på lämpliga platser bland de
regelbundet rapporterande observationsstationerna. Dessa varnings- och förfrågningsstationer
utnyttjas alltså endast, då väderleksläget under en viss tid
och i en viss del av landet så kräver. Systemet erbjuder därför största tänkbara
elasticitet ur kostnadssynpunkt och torde även med avseende på effektiviteten
få anses godtagbart.
Enligt utredningens förslag, som närmare motiveras i en särskild (hemlig)
bilaga, avses följande regelbundet rapporterande stationer böra nyupprättas,
nämligen en distriktsväderleksstation, fem observationscentralstationer samt
67 observationsstationer.
De nya observationsstationerna böra enligt de sakkunnigas förslag förses
med en begränsad standardutrustning å 300 kronor per station. Därjämte
böra 50 stationer utrustas med enkel apparatur för mölnbojdsmätning.
Följande slag av observationsstationer kunna särskiljas med avseende på
till personalen utgående ersättning:
Kategori A: Militära observationsstationer, upprättade vid fredsförläggningsplatser
(depåer).
Kategori B: Statliga observationsstationer med heltidsanställd personal,
upprättade t. ex. vid civila flyghamnar. Observationscentralstationerna tillböra
även denna kategori.
Kategori C: Statliga (kommunala) observationsstationer, där personalen
kontraktsenligt kan åläggas utföra observationstjänst såsom bisyssla. Sådana
observationsstationer kunna bland annat upprättas vid civila hjälplandningsplatser
och vid militära krigsflygfält. Personalen utgöres av statligt (kommunalt)
anställda tillsynsmän, fyr- och lotspersonal m. fl.
Kategori D: Privata observationsstationer, vilkas personal avlönas av meteorologisk-hydrografiska
anstalten eller flygvapnet.
För kategori A och B avses ingen som helst ersättning utgå.
För kategori C och D har ersättning beräknats enligt de grunder, som
framgå av förutnämnda särskilda bilaga.
Utredningen framhåller, att de använda beräkningsgrunderna icke äro
allmängiltiga och att ersättningen måste anpassas med hänsyn till möjligheten
att erhålla observatör, platsens belägenhet m. fl. faktorer. Utredningen
anser därför, att det bör ankomma på chefen för flygvapnet och
25
Kungl. Maj-.ts proposition nr 354.
överdirektören för meteorologisk-hydrografiska anstalten att inom ramen för
av utredningen föreslaget belopp efter särskild prövning fixera ersättningsbeloppen.
Ehuru det ur vissa synpunkter måhända kunde vara fördelaktigt att hela
observationsnätet sorterar under en myndighet, har utredningen icke velat
föreslå detta. Då några större olägenheter icke nu kunna påvisas och kostnaderna
i varje fall bli desamma, förutsätter utredningen alltså, att den del av
observationsnätet, som nu är organiserad av meteorologisk-hydrografiska anstalten,
alltjämt skall kvarstanna under anstalten, medan däremot de militärt
organiserade stationerna samt de förhyrda stationer utredningen föreslår tillkomma
böra sortera under flygvapnet.
Behovet av en förbättrad väderlekstjänst för flygvapnets räkning har utredningen
ansett så trängande, att den föreslagna organisationen snarast bör
genomföras, delvis redan under budgetåret 1943/44. Kostnaderna för den
föreslagna organisationen efter full utbyggnad och under nästkommande
budgetår ha beräknats i den hemliga bilagan (jfr det följande).
e. Utbildningsfrågor.
Den starkt ökade användning av meteorologiens vetenskapliga resultat i
praktisk tjänst, som särskilt flygets utveckling medfört, har enligt vad de
sakkunniga framhålla haft till följd en i hög grad ökad efterfrågan på sakkunniga
meteorologer, som i ingen mån motsvaras av tillgången. Detta beror
på att framtidsutsikterna på meteorologbanan hittills varit föga lockande.
Med denna utgångspunkt ha de sakkunniga upptagit frågorna om utbildning
av olika slag av väderlekspersonal samt i anslutning därtill frågan örn
huruvida den flygande personalen äger tillräcklig underbyggnad för att tillgodogöra
sig de av de meteorologiska organen lämnade väderleksuppgifterna.
Utbildning av väder/ekspersona/en. Utbildning av värnpliktiga väderleksbiträden
äger för närvarande rum vid krigsmaktens väderleksstationer och
omfattar två månaders kurser i observationstjänst, kartritning, expeditionstjänst
m. m. Utbildningens huvudmål är att tillgodose behovet av observatörer
och kartritare. I denna utbildning föreslå de sakkunniga ingen ändring.
Utbildning av värnpliktigt väderleksunderbefäl sker enligt nuvarande organisation
under en första period vid krigsmaktens egna väderleksorgan,
varvid eleverna utbildas till väderleksbiträden. Andra perioden är förlagd
till militärmeteorologiska avdelningen och omfattar tre ä fyra månaders utbildning
i väderlekslära, grunderna för kartanalys och prognostjänst, signaltjänst,
övningar i redogörelser för väderleksläget på grundval av synoptisk
karta och (flyg)prognos. Utbildningens huvudmål är att utbilda chefer för
mindre väderleksstationer vid fiiltförband. Kompetensfordringarna äro studentexamen
eller motsvarande kunskaper.
Ej heller i denna utbildning förutsätta de sakkunniga någon ändring.
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 354.
Utbildning av civilanställda väderleksassistenter sker genom att eleverna
efter en kortare uttagningsperiod vid militärmeteorologiska avdelningen och
omkring 1 ä 2 månaders provtjänstgöring vid flygflottiljerna genomgå en
5 ä 6 månaders kurs vid avdelningen med uppgift att skapa goda vaktcliefer
för flygvapnets väderleksstation er vid flottiljerna. Kompetensfordringarna
för antagning äro studentexamen på reallinjen eller motsvarande kunskaper.
Erfarenheterna beträffande civilanställda väderleksassistenter visa enligt
de sakkunniga, dels att deras kunskapsmått icke är tillfyllest dels att rekryteringen
icke är fullgod med avseende på de sökandes förkunskaper och föregående
utbildning. För att snabbt kunna tillgodose det ökade behovet av
fackmeteorologisk personal i den föreslagna organisationen erfordras emellertid
nu, anför utredningen, särskilda åtgärder för utbildning av militärmeteorologer.
Utredningen förordar en kombinerad militär och civil fackutbildning,
analog med den för flygingenjörer. Utredningen har funnit den hittills
tillämpade akademiska studievägen icke rationell, enär denna utbildning
främst syftar till allmän vetenskaplig skolning utan inriktning på direkt
praktiskt nyttiggörande. Den akademiska studievägen är vidare, yttrar de
sakkunniga, lång och kostsam. Tidigast ungefär sex år efter studentexamen
kan den studerande beräkna att få tjänstgöra som prognostiker mot en lön
i högst lönegraden A 21. De sakkunniga ha därför sökt finna en kortare
utbildningsväg, som svarar mot den militära väderlekstjänstens behov, och
framlägga härutinnan följande förslag, som bygger på förutsättningen att
meteorologpersonalen — vilket utredningen funnit erforderligt — är flygutbildad.
1. Meteorologaspirant skall ha avlagt studentexamen på reallinjen.
2. Sommaren och hösten första året genomgå aspiranterna allmän militärutbildning
samt utbildning till väderleksbiträden.
3. Under därpå följande vinter och sommar sker utbildning till navigatör
i flygplan jämte fortsatt utbildning i väderlekstjänst, omfattande utbildning
till väderleksunderbefäl.
4. Under kommande vinterhalvåret genomgås en första kurs av fackmeteorologisk
utbildning vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt.
5. Under därpå följande sommar äger fortsatt flygslagsutbildning rum
jämte fortsatt utbildning i väderlekstjänst.
6. Följande vinter äger en avslutande fackutbildning rum vid meteorologisk-hydrografiska
anstalten.
Efter godkända vitsord avlägger aspiranten efter omkring tre års utbildning
meteorologexamen under våren och utnämnes till militärmeteorolog av
3. graden i reserven med fänriks tjänsteklass. Utbildningen medför kompetens
till bestridande av befattningar upp till militärmeteorolog av 1. graden.
Sådan kompetens bör tillerkännas även dem, som gått den akademiska
vägen, skaffat sig tillfredsställande militär utbildning och praktisk
erfarenhet i prognostjänst. De som genomgått den icke-akademiska utbild
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 354. 27
ningen böra få tillfälle att fortsätta studierna i den mån så är möjligt vid
universitet för förvärvande av kompetens till högre meteorologbefattning.
På grund av extrem brist på meteorologutbildad personal bör, yttra de
sakkunniga, utbildningen enligt detta program snarast möjligt påbörjas helst
hösten 1943.
De meteorologaspiranter, som enligt detta förslag skulle kunna antas
redan hösten 1943, äro emellertid icke färdigutbildade förrän i april 1946.
Vissa provisoriska, åtgärder måste därför enligt de sakkunniga vidtagas för att
övergångsvis tillgodose det mest trängande behovet av meteorologer. De
sakkunniga erinra, att flera av de vid flygvapnets förband anställda väderleksassistenterna
äga förutsättningar för att kunna utbildas till meteorologer
samt anse en annan utväg att provisoriskt lösa frågan örn utbildning av
mititärmeteorologer vara, att sökande, vilka redan tillägnat sig kunskaperna
för betyget med beröm godkänd i ämnet meteorologi i filosofie kandidatexamen
och fullgjort värnplikt i linjetjänst, antagas som aspiranter.
Utbildning av den flygande personalen. Enligt de sakkunniga har det visat
sig, att den flygande personalens meteorologiska kunskaper icke varit fullt
tillfredsställande, vilket ansetts ha sin grund i dels avsaknaden av meteorologer
som lärare, dels den knappt tillmätta utbildningstiden. Utredningen
föreslår en utökning av timantalet (ungefär 30) för utbildning i meteorologi
med 30—50 procent.
f. Kostnadsberäkningar.
Årskostnader. De sakkunniga ha beräknat årskostnaderna — sedan den
av dem föreslagna organisationen i sin helhet genomförts — på följande
sätt.
För ändamål |
Kostnad enligt utredningens Förslag kronor |
Kostnad enligt nuvarande organisation kronor |
Merkostnad enligt utredningens förslag kronor |
Militära väderlekscentralen respektive nuvarande |
211,tiOO |
137,800 |
73,800 |
Utbildningen av meteorologaspiranter .......... |
13,000 |
— |
13.000 |
Väderleksorganisationen vid flygvapnets förband |
578,100 |
357,900 |
220,200 |
Väderleksorganisationen vid marinens förband |
28,900 |
_ |
28,900 |
Observationsnätet.............................. |
345.700l) |
42,000'') |
303,700 |
Summa kronor |
1,177,300 |
537,700 |
639,600 |
Utredningen uttalar såsom sin uppfattning att till meteorologflygningar
kommenderad personal ur väderlekscentralen och den lokala väderleksorga
-
x) I dessa belopp ingå telefon avgifter; däremot icke förut nämnt belopp 60,000 kronor
för de under meteorologisk-hydrografiska anstalten lydande observationsstationerna.
28
Kungl. May.ts proposition nr 354.
nisationen i likhet med övrig till flygtjänstgöring beordrad personal bör beredas
särskild ersättning för dessa flygningar. Ersättningen bör enligt utredningens
förmenande utgå i form av flygtraktamente. Ifrågavarande belopp föreslås
utgå i enlighet med de i 27 § 5 mom. militära avlöningsreglementet den
15 juni 1939 (nr 275) angivna grunderna, därvid för personal avlönad enligt
MEo-planen synes böra gälla vad som finnes stadgat beträffande personal,
hänförd till motsvarande lönegrader å löneplan Ca. Dessa kostnader finna
de sakkunniga böra belasta flygvapnets anslag till avlöningar till aktiv
personal m. fl.
Med hänsyn till den skiftvis, ständigt återkommande nattjänst, som parallellt
med dagtjänstgöringen måste åläggas personalen vid militära väderlekscentralen,
bör denna personal enligt de sakkunnigas mening beredas
särskild ersättning för nattjänstgöring. Ersättningen kan, anföra de sakkun -niga, tänkas utgå i form av kompensationsledigliet, kontant ersättning eller
en kombination av nyssnämnda båda ersättningsformer. Utredningen har
stannat för alternativet kontant ersättning. Ersättningen föreslås utgå till
befattningshavare i lönegrad Ca 24 och Ca 21 med 7 kronor för natt och
till beställningshavare i lönegrad MEo 15 och MEo 12 med 5 kronor för
natt. En viss maximigräns har förordats i det att ersättningen till befattningshavare
i lönegraderna Ca 24 och Ca 21 bör utgå med högst 500 kronor
för år och till befattningshavare i lönegraderna MEo 15 och MEo 12 med
högst 350 kronor för år. Utredningen har i detta sammanhang erinrat örn
stadgandet i 58 § 4 mom. 6 punkten civila avlöningsreglementet, enligt vilket
stadgande tjänsteman, vilken såsom vakthavande vid statens vattenfallsverks
driftkontor bestrider beredskapstjänst, kan tilldelas särskild ersättning, beräknad
efter högst 400 kronor för år. Kostnaderna för nu ifrågavarande
särskilda ersättning beräknar utredningen för fem alternerande vakter till
(5 X 500 + 5 X 350 =) 4,250 kronor. Kostnaderna böra enligt de sakkunniga
bestridas av flygvapnets anslag till avlöningar till aktiv personal m. fl.
De nu angivna kostnaderna för flygtraktamente och för nattjänstgöring
ingå i nyss återgivna tablå.
Vid beräkningen av kostnaderna för utbildning av meteorologaspiranter
vid statens meteorologisk-hydrografiska anstalt har utredningen förutsatt, att
antingen lämplig lärarkraft anställd vid anstalten eller innehavaren av en
blivande professur i meteorologi vid Stockholms högskola skall handha
huvuddelen av den teoretisk-meteorologiska utbildningen utan att härför
erhålla särskild ersättning.
Beträffande de av de sakkunniga beräknade kostnaderna av tillhopa
345,700 kronor för observationsnätets förstärkning anföra de sakkunniga i
huvudsak följande.
Utredningen beräknar vid fullt genomförd organisation ett årligt belopp
av 59,000 kronor erforderligt för en distriktsstation och fem observationscentralstationer.
Dessa medel böra tillföras anslaget Flygvapnets övningar.
Utredningen beräknar vidare vid fullt genomförd organisation ett årligt
belopp av 175,000 kronor erforderligt för förstärkning av observationsnätet.
Dessa medel böra tillföras anslaget Flygvapnets övningar.
29
Kungl. Maj:ts proposition nr 354.
Kostnaderna för de under statens meteorologisk-liydrografiska anstalt lydande
observationsstationerna belöpa sig nu till omkring 60,000 kronor,
vilket anslag utgår till anstalten. Motsvarande anslag bör alltjämt utgå till
anstalten. Därjämte ba ur beredskapsanslag under budgetåret 1941/42 utgått
25,000 kronor för förbättring av anstaltens observationsnät. Detta belopp
ingår i ovannämnda belopp av 175,000 kronor för förstärkning av observationsnätet.
För förnyelse av observationsmateriel räknar utredningen med ett årligt
belopp av 10,000 kronor att tillföras flygvapnets anslag till Anskaffning av
flygmateriel från och med budgetåret 1944/45. För underhåll av denna
materiel beräknar utredningen ett årligt belopp av 1,700 kronor att tillföras
flygvapnets anslag till Underhåll av flygmateriel. — För telefonavgifter m. m.
beräknar utredningen en årlig kostnad av 100,000 kronor, vilket belopp
synes böra tillföras flygvapnets övningsanslag. Telefon- och telegramkostnaderna
för nästkommande budgetår lia beräknats till 17,000 kronor. Merkostnaden
blir således 87,500 kronor.
Engångskostnader. För observationsstationernas utrustning beräknar utredningen
ett engångsanslag av 85,000 kronor vara erforderligt. Nämnda
belopp bör enligt de sakkunniga i sin helhet utgå under budgetåret 1943/44.
I övrigt beräknar utredningen icke några engångskostnader för genomförande
av utredningens förslag.
g. Den nya organisationens genomförande.
De sakkunniga föreslå, att genomförandet av den nya organisationen påbörjas
den 1 oktober 1943.
Den militärmeteorologiska avdelningen vid meteorologisk-hydrografiska
anstalten borde från och med den 1 oktober 1943 överflyttas till flygvapnet
och inordnas i dess organisation. Överflyttningen borde avse såväl avdelningens
meteorologiska utrustning och övriga tjänstgöringsmateriel som dess
personal enligt personalförteckningen för den militärmeteorologiska informationstjänsten
med undantag för i denna förteckning upptagen föreståndare
å övergångsstat, vilken borde kvarstå vid anstalten. Därest ny personalförteckning
i enlighet med utredningens förslag icke kunde fastställas för
budgetåret 1943/44, borde i samband med överflyttningen byrådirektören
vid militärmeteorologiska avdelningen i Eo 28 och de båda militärmeteorologerna
i A 18 beredas arvode för utfyllande av löneskillnaden mellan lön
enligt lönegraderna Eo 28 och C 5 respektive A 18 och Ca 21. För militärmeteorologerna
i Eo 18 borde möjlig lönegradsuppflyttning övervägas. Vidare
borde tekniska biträden och kontorsbiträden från och med nämnda tidpunkt
anställas vid militära väderlekscentralen såsom extra personal i lönegraderna
MEx 7 respektive MEx 4.
Beträffande de lokala väderleksstationerna vid flygflottiljerna (motsvarande
förband) föreslår utredningen, att en befattning som väderleksassistent vid
varje förband från och med ingången av budgetåret 1943/44 uppflyttas från
lönegrad MEo 12 till lönegrad MEo 15. Motsvarande lönegradsuppflyttning
för högst 6 väderleksassistenter vid nuvarande militärmeteorologiska avdel
-
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 354.
ningen borde kunna ske i samband med tillkomsten av militära väderlekscentralen
den 1 oktober 1943. Vid var och en av flygflottiljernas (motsvarande
förbands) väderleksstationer borde vidare från och med ingången av
budgetåret 1943/44 ett skrivbiträde i lönegrad MEx 2 anställas. — Utbildningen
av meteorologaspiranter vid meteorologisk-hydrografiska anstalten
borde påbörjas redan hösten 1943 och bestridas från anslaget till flygvapnets
övningar.
Under budgetåret 1943/44 borde observationsnätets förstärkning omedelbart
påbörjas. Då utbyggnaden av nätet måste ske successivt, komme årskostnaderna
att bli något mindre under sagda budgetår än som förutsetts
bli fallet efter fullständigt genomförande av den föreslagna organisationen,
eller för distrikts- och observationscentralstationer 45,000 kronor, för observationsstationer
107,000 kronor och för telefonavgifter 53,000 kronor. Utrustningskostnaderna,
85,000 kronor, borde i sin helhet utgå redan under budgetåret
1943/44. Några kostnader för förnyelse och underhåll av observationsmateriel
förutses däremot icke för ifrågavarande budgetår.
5. Yttranden.
Över de sakkunnigas betänkande ha utlåtanden avgivits av överbefälhavaren,
chefen för armén, chefen för marinen, marinförvaltningen, chefen
för flygvapnet och flygförvaltningen, statens meteorologisk-hydrografiska anstalt,
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statskontoret och kanslern för rikets
universitet samt av allmänna lönenämnden, gemensamt med försvarsväsendets
lönenämnd.
Beträffande de av de sakkunniga anförda allmänna synpunkterna har
statens meteorologisk-hydrografiska anstalt uttalat, att de slutsatser utredningen
dragit av sin analys rörande villkoren för en fullt effektiv flygväderlekstjänst
fullständigt överensstämde med den uppfattning anstalten ständigt hyst
och som legat till grund för anstaltens yrkande på lokala flygväderlekstjänster.
Flygvapnet hade däremot, yttrar anstalten vidare, till helt nyligen företrätt
den uppfattningen, att flygväderlekstjänsten borde skötas centralt och
sökte år 1935 till och med åvägabringa en centralisering även av den civila
flygväderlekstjänsten. Detta försök strandade dock lyckligtvis, bland annat
därpå, att enligt av Sverige biträdda konventioner lokala väderlekstjänster
skulle finnas på flygplatser med internationell trafik. Prognosverksamheten
vid flottiljerna hade emellertid tyvärr ännu ej kunnat träda i funktion på
grund av brist på kompetenta sökande till de nyinrättade meteorologtjänsterna.
Anstalten ville livligt tillstyrka, att flottiljernas väderlekstjänster utbyggdes
på föreslaget sätt. Anstalten funne det vidare uppenbart, att flygstaben
hade behov av en väderlekstjänst eller, örn man så ville, en väderlekscentral.
Det vore emellertid att märka, att denna icke skulle vara en central i den
bemärkelse begreppet hittills fattats, så att den skulle utfärda alla prognoser,
som de lokala tjänsterna endast hade att delgiva vederbörande, utan dess
prognoser, endast långflygningsprognoser, skulle grundas på de lokala väder
-
31
Kungl. Maj-.ts proposition nr 354.
lekstjänsternas prognoser och dessa lokala tjänster skulle informera flygaren
i detalj och närmast svara för alla informationers riktighet.
Statskontoret har närmast det intrycket, att utredningen utan någon mera
ingående undersökning accepterat den militära kritiken och inriktat sig
huvudsakligen på ett utformande av detaljerna i en organisation, som byggde
på en uppdelning av den civila och den militära väderlekstjänsten, vilka i
mångt och mycket hade likartat arbetsmaterial och gemensamma arbetsområden,
på två från varandra helt skilda statliga organ. En på dylikt sätt
verkställd utredning syntes föga ägnad att utan kompletterande undersökningar
läggas till grund för en så genomgripande omorganisation som här
ifrågasatts.
Statskontoret ville också rikta en bestämd varning mot att utan fullgoda
och tvingande skäl vidtaga brådstörtade organisation sändringar under intryck
av en tillfälligt uppagiterad känslostämning, som av allt att döma saknade
reellt underlag. Det vore nämligen att märka, att vad som nu aktualiserat
frågan örn upprättandet av en från statens meteorologi sk-hydrografiska anstalt
skild militär väderlekstjänst vore att vissa under senare tid inträffade
flyghaverier förmenats ha berott på brister i den nuvarande väderlekstjänsten,
något som från anstaltens sida bestritts. Man hade då haft anledning förvänta,
att utredningen sökt närmare klarlägga, hur härmed förhölle sig.
Emellertid hade denna viktiga sida av problemet icke upptagits till behandling
av de sakkunniga, varigenom riktigheten av den framförda kritiken ej
heller kunnat verifieras.
Det förtjänade i detta sammanhang erinras, att den militärmeteorologiska
avdelningen inrättades så sent som den 1 juli 1941, att avdelningens föreståndare
icke tillsattes förrän från och med den 1 mars 1942 och att de
direktiv rörande den militärmeteorologiska informationstjänstens omfattning
och formerna för samarbetet med försvaret, som chefen för flygvapnet instruktionsenligt
hade att utfärda efter samråd med chefen för meteorologiskhydrografiska
anstalten, fastställdes först den 29 mars 1943, således efter
den nu verkställda utredningens igångsättande. Någon mera ingående erfarenhet
rörande den nuvarande organisationens vare sig fördelar eller nackdelar
kunde därför svårligen lia hunnit förvärvas. Anstaltens arbete hade
också, såsom i utredningsdirektiven framhållits, bedrivits under sämsta tänkbara
_ yttre förhållanden på grund av att det icke varit möjligt att anskaffa
det i fredstid tillgängliga utländska observationsmaterialet. Därtill bomme
att bristen på för ändamålet utbildad personal varit och vore besvärande.
Dessa förhållanden påverkades uppenbarligen icke av förslaget att ställa
viss del av väderlekstjänsten under militär ledning.
Vad av de sakkunniga anförts rörande centralorganet har föranlett
överbefälhavaren att uttala, att han funne de fördelar alternativ I erbjöde i
fråga om möjligheter att leda, övervaka och effektivt utnyttja den militära
väderlekstjänsten så stora, att han ville understryka utredningens förord åt
att centralorganet underställdes flygvapnet.
Chefen för flygvapnet och flygförvaltningen lia i detta avseende anfört följande.
Behovet av en väderleksavdelning och en militär väderlekscentral i flygstaben
med alla de uppgifter utredningen angivit vore överhängande. Icke
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 354.
minst viktigt vore att chefen för flygvapnet finge ett organ, som kunde leda
och övervaka tjänsten vid flygvapnets många lokala väderleksstationer, ingående
i vapnets freds- och krigsorganisation. Särskilt under sistförflutna
vinterhalvår med dess ur flygsynpunkt svåra väderleksförhållanden och därav
följande ökade belastning på väderleksorganisationen hade avsaknaden av
ett sådant organ jämte en militär väderlekscentral varit i hög grad kännbar.
Statens meteor ologisk-hy dr ografiska anstalt har beträffande centralorganet
yttrat följande.
Utredningen hade uppställt två olika alternativ. Då, såvitt anstalten
kunnat finna, mellan dessa icke förelåge någon skillnad i sakligt utan endast
1 formellt avseende, behandlades i det följande endast alternativ I.
Anstalten hade ingen erinran mot den föreslagna uppdelningen av de
uppgifter som nu tillkomma militärmeteorologiska avdelningen.
Beträffande de angivna arbetsuppgifterna finge följande erinras. Flygstabens,
respektive marinstabens, meteorologer bleve i mycket hög grad
specialiserade, och .man måste fråga sig, örn de vore de lämpligaste för utförande
av sådana prognoser, som högkvarteret och arméledningen behövde
under krig. Eventuellt kunde en bättre lösning vinnas genom att, då så
behövdes, meteorolog från anstaltens allmänna väderlekstjänst beordrades
tjänstgöra härför. Centralen borde månatligen, och ej blott »vid behov»,
till anstalten överlämna de under densamma sorterande observationsstationernas
klimatjournaler för granskning, bearbetning och förvaring.
Prognostjänsten skulle uppehållas medelst 5 vakter, vardera bestående av
2 meteorologer, 1 tekniskt biträde och 1 kontorsbiträde. Yarje dag beräknades
3 skift ä 8 timmar. Under vaktfria dygn beräknades personalen
disponerad för en mångfald särskilt angivna arbeten, och utredningen uppgåve,
att alltid 2 hela vakter funnes disponibla för tjänstgöring cirka 7 arbetstimmar
utom vid sjukdom eller semester.
Enligt anstaltens erfarenhet vore väderlekstjänst så krävande, att personalen
icke kunde åläggas längre effektiv tjänstgöringstid än annan personal,
d. v. s. 42 timmar per vecka; snarare borde den vara kortare. Detta motsvarade
med hänsyn till helgdagar, särskilda ledighetsdagar, semester och
sjukdom omkring 1,800 timmar för år. Den erforderliga vakttiden måste
beräknas till omkring 25 timmar per dygn, enär den avgående vakten skulle
ge den tillträdande vakten nödiga informationer rörande situationen. För
år bleve sålunda det effektiva tjänstgöringsbehovet omkring 9,000 timmar.
De föreslagna 5 vakterna räckte således nätt och jämnt för själva prognostjänsten,
och någon för annat arbete disponibel tid förefunnes ej enligt de
givna förutsättningarna.
Anstalten avsåge icke att nu på grund härav föreslå ökning av personalen.
Erfarenheten, sedan de lokala väderlekstjänsterna blivit fullt utbyggda
och intränade, finge visa örn utredningen överskattat behovet av
I senare fallet måste en utvidgning
prognostjänst inom centralen eller ej.
då ske.
Förslaget till den lokala militära väderlekstjänstens organisation
har icke föranlett statens meteorologisk-hydrografistca anstalt till erinran.
Beträffande diskussionen av de olika alternativförslagen till
centralorganets organisation har statens meteorologisk-hydrograftslca anstalt
anfört följande.
33
Kungl. Maj-.ts proposition nr 354.
Utredningen hade utförligt redogjort för de fördelar, som för försvarets
del kunde uppkomma genom en förläggning av väsentliga delar av den
militärmeteorologiska avdelningen till flygvapnets lokaler i Stockholm. Däremot
hade utredningen blott i största allmänhet ingått på det i direktiven
meddelade uppdraget att precisera de nackdelar, som denna organisationsform
erbjöde.
Så länge ännu en starkt begränsad tillgång på meteorologer gjorde sig
gällande, medförde en uppdelning av anstaltens alltför fåtaliga personal en
inskränkning i möjligheterna att snabbt vidtaga förflyttningar och ombyten
av personal mellan de olika avdelningarna. Särskilt under nuvarande förhållanden
måste ej sällan utbyte av personal vidtagas, beroende på den
ena eller andra avdelningens trängande behov av arbetskraft. Det hade
därvid ofta varit nödvändigt med hänsyn till arbetskraftens begränsning att
låta en meteorolog tjänstgöra på olika avdelningar samma dag. Genom utbrytningen
minskades denna möjlighet att till det yttersta utnyttja en fåtalig
personal.
På sätt nyss nämnts hade anstaltens olika avdelningar i betydande grad
kunna stödja och komplettera varandra genom intimt samarbete. För den
militärmeteorologiska avdelningen hade det vidare icke varit utan betydelse,
att erfarna meteorologer vid den allmänna väderlekstjänsten i anslutning
till dagens prognos kunnat demonstrera kartanalys och synpunkter på prognosen,
och ej heller utan betydelse, att väderlekssituationen kunnat diskuteras
med den aerologiska tjänsten, vars erfarenheter beträffande de aerologiska
mätningarnas användning i prognostiskt syfte utgjorde en viktig
tillgång. Enligt anstaltens mening läge en väsentlig möjlighet att förbättra
de nuvarande prognoserna just i ett ökat och mera intimt samarbete mellan
prognostjänsterna inbördes och med den aerologiska tjänsten. Skulle en
utbrytning av den militärmeteorologiska avdelningen kunna äga rum utan
större men särskilt för dess egen prognostjänst, så måste enligt anstaltens
mening betryggande garantier skapas för att en intim samverkan mellan de
meteorologiska förutsägelseorganen fortfarande kunde äga rum.
Statskontoret har anfört, att ämbetsverket icke kunde tillstyrka den föreslagna
ombildningen av militärmeteorologiska avdelningen till en särskild
väderleksavdelning inom flygstaben för hela försvarets behov utan föresloge,
att den nuvarande organisationen, tills närmare erfarenhet vunnits, bibehölles
och förstärktes bland annat genom inrättande av förste militärmeteorologbefattningar
till flyg- och marinledningarnas förfogande.
Enligt statskontorets mening kunde en förstärkning och förbättring av
den militära väderlekstjänsten inom den nuvarande organisationens ram även
tänkas vara en lösning, som vore värd att närmare diskutera. Några egentliga
svårigheter av teknisk eller praktisk natur att förlägga den centrala
flygprognostjänsten till en i erforderlig omfattning utökad militärmeteorologisk
avdelning inom meteorologisk-hydrografiska anstalten torde icke förefinnas.
De lokala militära väderleksorganen kunde oberoende härav utbyggas
i huvudsak enligt utredningens förslag och den teknisk-meteorologiska
tillsynen över dessa organ torde kunna utövas av anstalten utan tillgripande
av militär ordergivning. Vid anmälan av propositionen 1941: 190
angående den militärmeteorologiska informationstjänsten hade föredragande
departementschefen bland annat framhållit, att det syntes ligga nära till
hands att antaga att ett utnyttjande av erfarenheter av vetenskaplig och
praktisk art för såväl den militära som den civila väderlekstjänsten skulle
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 354. 121543 3
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 354.
försvåras i oell med ett fullständigt avskiljande av den militära tjänsten
från dess organisatoriska samband med meteorologisk-liydrografiska anstalten.
Att vissa omkostnader kunde hållas lägre, därest de båda tjänstegrenarna
inginge i samma statliga organisation och sålunda kunde gemensamt
utnyttja resurser av enhetligt slag, syntes också vara att förmoda,
liksom det förefölle uppenbart, att frågor rörande personaltillsättningar och
vad därmed sammanhängde kunde få ett enhetligare bedömande, örn gemenskapen
med det redan förut befintliga statsorganet upprätthölles. Såvitt
statskontoret kunde finna hade de sålunda anförda skälen för den nuvarande
organisationen alltjämt sin fulla giltighet. En brist i den nuvarande organisationen
vöre däremot, att flygledningen icke hade direkt tillgång till
meteorologisk sakkunskap inom flygstaben, som kunde tillhandagå med råd
och anvisningar i meteorologiska frågor och säkerställa den direkta kontakten
mellan militärmeteorologiska avdelningen inom meteorologisk-liydrografiska
anstalten och flygledningen. En liknande fackmannarepresentation
vore måhända behövlig även för marinledningens vidkommande.
De militära myndigheterna ha icke haft annat att erinra mot de sakkunnigas
förslag beträffande den militärmeteorologiska personalen än
att chefen för marinen funnit den av de sakkunniga föreslagna benämningen
militärmeteorolog böra i konsekvens med benämningen försvarsattaché
ändras till försvarsmeteorolog.
Statens meteor ologisk-hydrograjislca anstalt har anfört följande.
Anstalten vore icke övertygad örn nödvändigheten eller ens önskvärdheten
av att för de högsta befattningarna ställa krav på vetenskaplig skicklighet.
Det förefölle som örn dylikt krav ställts för att, som utredningen sade, få
möjlighet att inrätta åtminstone ett mindre antal tämligen väl avlönade slutposter.
Vid så rutinbetonade tjänster, som det här vore fråga örn, syntes
förutom en omsorgsfull utbildning det väsentliga vara lämplighet och intresse
för tjänsten. Örn emellertid vetenskaplig skicklighet skulle utgöra
en av befordringsgrunderna till vissa tjänster, syntes samråd böra ske med
anstalten vid tillsättandet av dessa. Anstalten anslöte sig till vad utredningen
anfört rörande meteorologernas pensionsålder och ville framhålla,
att liknande synpunkter gällde beträffande de civila flygmeteorologerna.
Statskontoret har anfört betänkligheter mot tillskapandet av en särskild
civilmilitär kår för meteorologer med rätt och skyldighet att i tjänsten bära
uniform.
Beträffande löneställningsfrågorna för den militärmeteorologiska personalen
föreligga yttranden av statens meteorologisk-liydrografiska anstalt,
statskontoret samt lönenämnderna.
MeteorologisJc-hydrografis/ca anstalten har i denna fråga anfört följande.
Såvitt anstalten kunde bedöma, behövde icke större krav ställas på de
föreslagna militärmeteorologbefattningarna än på de vid de lokala väderlekstjänsterna
föreslagna militärmeteorologbefattningarna av lia graden; snarare
måste de senare befattningarna anses mera krävande. Örn dessa senare
befattningar icke höjdes till lönegrad 21, vilket givetvis vore önskvärt, syntes
konsekvensen fordra att de tre militärmeteorologerna utbyttes mot militärmeteorologer
av lia graden i lönegrad Ca 20. På l:e militärmeteorologerna
behövde icke krav ställas på vetenskaplig skicklighet, och anstalten hyste
35
Kungl. Maj:ts proposition nr 354.
därför tvekan om det vore befogat att placera dem i samma lönegrad som
anstaltens l:e statsmeteorologer, för vilka sådana fordringar vore uppställda.
Då emellertid enligt anstaltens mening l:e statsmeteorologerna i förhållande
till sin kompetens nu vöre alldeles för lågt placerade och då å andra sidan
den praktiska utbildningens omfattning i viss mån måste vara större för
l:e militärmeteorologerna, ansåge sig anstalten, ehuru med viss tvekan,
kunna tillstyrka förslaget till löneplacering för de sistnämnda. Skulle, vilket
vore önskvärt, l:e statsmeteorologerna efter en omorganisation uppflyttas i
en lönegrad likställd med lektorernas (27:e lönegraden), borde detta ej nödvändigt
medföra samma uppfattning för l:e militärmeteorologerna.
I fråga örn lönegradsplaceringen för personalen vid den lokala väderlekstjänsten
ansåge anstalten att det, i betraktande av att den lokala väderlekstjänsten
utan tvekan vore den betydelsefullaste delen av den meteorologiska
säkerhetstjänsten, borde övervägas, örn det icke vore väl befogat att placera
militärmeteorolog av l:a graden i lönegrad 21 och att göra ett antal av
dessa platser ordinarie. Befattningarna som skrivbiträden, tillika kartritare,
syntes allt för lågt placerade i jämförelse med befattningarna som tekniskt
biträde vid centralen. Arbetsuppgifterna vore alldeles likartade och kravet
på vissa personliga egenskaper, såsom snabbhet och noggrannhet, måste
vara samma. Även örn utbildningstiden för befattningar vid centralen gjordes
en månad längre än för de andra, kunde detta icke gärna motivera en så
stor skillnad som mellan lönegraderna 7 och 2.
Statskontoret har i avseende å löneställningsfrågorna yttrat följande.
I fråga örn de föreslagna lönegradsplaceringarna ville statskontoret erinra,
att militära)eteorologernas löneställning icke kunde bedömas fristående utan
måste ses i samband med resultatet av den allsidiga utredning örn lönesättningen
för meteorologpersonalen över huvud taget, som f. generaldirektören
Malm erhållit i uppdrag att verkställa. Det torde heller icke vara
lämpligt att genomföra en provisorisk lönereglering för militärmeteorologerna,
innan man genom utbildning av tillräckligt antal nya aspiranter för banan
säkerställt en fullgod rekrytering av de nyinrättade eller omreglerade
tjänsterna.
Vad beträffade biträdespersonalen vid militära väderlekscentralen och de
lokala väderleksstationerna hade statskontoret uppmärksammat att, medan
de för kartritning och arbete i teleprintercentralen avsedda tekniska biträdena
vid väderlekscentralen föreslagits placerade i lönegrad MEo 7 skulle
de biträden, som fullgjorde ungefär motsvarande tjänstgöring vid de lokala
väderleksstationerna, erhålla lön såsom skrivbiträden i lönegrad MEo 2.
Den speciella utbildningen för de tekniska biträdena beräknades taga två
månader i anspråk, medan skrivbiträdena skulle utbildas på en månad. Om
än någon olikhet förelåge mellan arbetsuppgifternas kvalitet, kunde statskontoret
dock icke finna en löneskillnad på icke mindre än fem lönegrader
vara motiverad. En utjämning torde böra ske, förslagsvis på så sätt, att
samtliga här avsedda biträden hänfördes till lönegraden MEo 4.
Lönenämnderna lia anfört följande.
Med hänsyn till de skärpta utbildnings- och kompetenskrav, som skulle
ställas pa den meteorologutbildade personalen, ville det synas lönenämnderna,
att de föreslagna löneställningarna delvis tillmätts i underkant. Särskilt
gällde detta militärmeteorologerna av 3. graden i MEo 12 (enligt nuvarande
tjänstebenämning andre viiderleksassistenter), av vilka skulle krävas
36
Kungl. Maj:ts proposition nr S54.
avlagd studentexamen, en treårig fackutbildning samt ett års praktik. Det
syntes lönenämnderna — icke minst med hänsyn till de relativt begränsade
befordringsmöjligheter, som enligt den föreslagna organisationen skulle stå
dessa befattningshavare till buds — på goda grunder kunna betvivlas, att
en nöjaktig rekrytering kunde ernås, med mindre befattningshavarna i fråga
bereddes en mera förmånlig lönegradsplacering än den av de sakkunniga
föreslagna.
Vad beträffade löneställningen för lie militärmeteorolog och militärmeteorolog
innebure de sakkunnigas förslag, att lönegradsplaceringarna
skulle anslutas till den löneskala, som gällde för motsvarande personal vid
meteorologisk-hydrografiska anstaltens väderleksavdelning. Militärmeteorologerna,
vilka för närvarande vore inplacerade i 18 lönegraden, skulle således
uppflyttas till 21 lönegraden. I betraktande av att för ifrågavarande befattningar
gällde minst samma kompetensfordringar, som funnes föreskrivna för
statsmeteorolog i lönegraden A 21, torde någon erinran icke kunna framställas
mot förslaget i denna del. Med tanke på de svårigheter, som för närvarande
förelåge att erhålla en fullgod rekrytering av militärmeteorologer, torde härvid
få förutsättas, att dispens kunde beliöva meddelas från de för militärmeteorolog
jämlikt instruktionen -för meteorologisk-hydrografiska anstalten
uppställda kompetenskraven. Motsvarande dispensmöjlighet torde däremot
icke böra ifrågakomma vid tillsättande av befattning såsom l:e militärmeteorolog.
Det borde i detta sammahang framhållas, att spörsmålet örn löneavvägningen
för militärmeteorologerna ägde direkt sammanhang med den nu pågående
utredningen örn lönesättningen för den statliga meteorologpersonalen
över huvud taget. Resultatet av denna utredning kunde således komma att
påverka den framtida löneställningen för militärmeteorologerna.
Med hänsyn till att stabsmeteorologen enligt utredningens förslag skulle
vara ledare för hela krigsmaktens väderlekstjänst och främst uppbära hela
ansvaret för flygvapnets meteorologiska säkerhetstjänst ävensom förestå flygstabens
väderleksavdelning, hade befattningshavaren synts utredningen böra
i löneliänseende lägst jämställas med byrådirektör vid meteorologisk-hydrografiska
anstalten. För säkerställande av ett lämpligt personval hade utredningen
emellertid funnit det vara erforderligt, att befattningshavaren tillsattes
på förordnande och erhölle avlöning enligt lönegraden C 5. Med
hänsyn till angelägenheten av att ifrågavarande befattning ständigt hölles
besatt med person, som fyllde samtliga de krav, som borde ställas på innehavaren
av befattningen, ansåge sig lönenämnderna icke böra framställa
erinran mot den föreslagna lönesättningen.
Utredningens förslag i fråga örn lönegradsplaceringarna för biträdespersonalen
hade icke givit lönenämnderna anledning till erinran i vidare mån
än att det synts motiverat, att skrivbiträde, tillika kartritare, vid flottiljs
(motsvarande förbands) väderleksstation inplacerades i kontorsbiträdesgraden
(MEo 4).
Det lokala observationsnätet skulle enligt utredningens förslag förstärkas
med bland annat fem observationscentralstationer med heltidsanställd personal,
bestående av en föreståndare i lönegrad MEx 7 och två ä tre biträden
i MEx 2. Åtminstone såvitt anginge föreståndarna syntes emellertid en något
högre lönegradsplacering motiverad med hänsyn till rekryteringen.
Yad slutligen anginge förslaget örn utgivande av flygtraktamente och särskild
ersättning för nattjänstgöring i vissa fall hade utredningens förslag
härutinnan icke givit lönenämnderna anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Kungl. Majlis proposition nr 354.
37
Med anledning av de sakkunnigas förslag till utökning av observationsnätet
har chefen för flygvapnet och flygförvaltningen anfört, att erfarenheter
angående observationsnätets brister förelåge inom såväl flygvapnet
som trafikflyget. Utredningens förslag kunde väntas medföra, att de väsentligaste
bristerna avhjälptes. Det vore emellertid av stor vikt, att förslaget
snarast genomfördes, emedan flygsäkerheten med avseende på vädret ytterst
vore beroende av observationsnätets kvalitet.
Statens meteorologislc-hydrografisTca anstalt har anfört följande.
Anstalten kunde till alla delar vitsorda de uttalanden, som utredningen
gjort rörande otillräckligheten av det nuvarande antalet observationsstationer,
otillräckligheten av antalet observationsterminer vid flertalet av dem samt
otillräckligheten av observationerna rörande de högre luftlagren. Anstalten
hade under de gångna åren gjort upprepade framställningar örn ökade anslag
för observationer men de beviljade medlen hade varit alldeles otillräckliga.
Den av utredningen föreslagna utvidgningen av antalet stationer och
observationer vore synnerligen välbehövlig och syntes mycket väl avvägd
med hänsyn både till behovet och kostnaderna. Man kunde möjligen vara
tveksam örn de fem observationscentralerna, som droge mycket stora kostnader,
vore fullt motiverade om de endast skulle tjäna meteorologiska syften,
ehuru de härför vore synnerligen värdefulla. Då emellertid både teleprinteranläggning
och en väsentlig del av personalen av rent militära skäl syntes
vara behövliga på dessa platser, bleve i själva verket kostnaden för dessa
meteorologiska observationer icke oskäligt stora.
Utredningen hade icke anfört något bärande skäl för sitt förslag, att de
nya rent civila observationsstationerna skulle sortera under flygvapnet. Den
enda rationella uppdelningen syntes anstalten vara, att flygvapnet handhade
krigsmaktens väderleksstationer och anstalten de civila synoptiska stationerna.
Förfrågningar och varningar borde givetvis betalas av den, som begärt
uppgiften.
De föreslagna grunderna för ersättning till de nya civila synoptiska stationerna
syntes böra tillämpas även på anstaltens nuvarande stationer, vilket
krävde en ökning av anstaltens observatörsanslag av omkring 40,000 kronor.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen yttrar följande.
Från aktiebolaget Aerotransport hade vid flera tillfällen framhållits önskvärdheten
av en förbättring av de observationer, som för närvarande erhölles
från markobservationsnätet, ävensom utvidgade aerologiska observationer.
Den förstärkning av observationsnätet, som utredningen föresloge, medförde
en väsentlig utökning av observationsmaterialet och torde komma att i huvudsak
tillgodose dessa önskemål. I detta sammanhang finge styrelsen
understryka vikten av att observationsmaterielet snabbt bleve tillgängligt
även för den civila väderlekstjänsten. Det vore därför angeläget att vid förslagets
genomförande stor hänsyn toges till att signalförbindelserna inom
det militära nätet och mellan det civila och militära nätet bleve sådana att
väderleksmeddelandena snabbt och säkert kunde överföras dem emellan.
Statskontoret har förklarat sig icke lia något att erinra mot att en utbyggnad
av observationsnätet bomme till stånd. Däremot måste ämbetsverket
bestämt avstyrka, att andra observationsstationer än de militära skulle
sortera under flygvapnet. Det borde få anses uppenbart, att eventuella
merkostnader för en speciell väderlekstjänst för flygvapnet skulle bestridas
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 354.
inom den av statsmakterna fastställda totala kostnadsramen för flygvapnet
och sålunda föranleda motsvarande reduktion å andra anslag.
Vad beträffar frågan örn utbildning av meteorologpersonalen föreligga
uttalanden av överbefälhavaren, chefen för flygvapnet och flygförvaltningen,
statens meteorologisk-hydrografiska anstalt, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt kanslern för rikets universitet.
Överbefälhavaren har anfört, att förslaget i denna del syntes lämpligt. Liknande
synpunkter framhållas av chefen för flygvapnet och flygförvaltningen
med understrykande av att utbildningen enligt förslaget snarast borde påbörjas.
Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt har anfört följande.
I fråga örn utbildningen av värnpliktiga väderleksbiträden och väderleksunderbefäl
hade anstalten ingen erinran.
Mot den allmänna planläggningen av utbildningen för militärmeteorolog
av 1. graden eller lägre hade anstalten ingen erinran. Den teoretiska utbildningen
i meteorologi för ifrågavarande tjänster borde äga rum vid anstalten
genom för denna uppgift särskilt anställd personal. Denna borde uppfylla
sådana kompetensvillkor, att anstalten under sin övervakning kunde förrätta
flygmeteor olo pisk examen. Anstalten räknade bland sin egen personal de
enda personer inom landet, som ägde full kompetens att bedriva dylik undervisning
och förrätta sådan examen. Utöver denna flygmeteorologiska examen
fordrades i enlighet med nuvarande kompetenskrav för vissa befattningshavare
betyg i meteorologi motsvarande fordringarna i akademisk examen.
Det syntes lämpligt att detta krav på akademisk examen utöver den flygmeteorologiska
examen bibehölles för meteorologer av 21 lönegraden och
högre. Även om ämnet meteorologi borde ingå i den flygmeteorologiska examen
i en omfattning, som ungefär motsvarade två betyg i kandidatexamen,
vore det lämpligt, att den av anstalten förrättade examen mera inriktade sig
på meteorologiens praktiska sida och främst på väderlekslära och prognostik,
under det att den akademiska examen ju vore avsedd att fylla krav på en i
andra avseenden mera allsidig kunskap inom ämnet. I den akademiska examen
inginge även minst två andra ämnen som vore av betydelse för en allsidig
meteorologisk fackutbildning, såsom fysik och mekanik. En undervisning
i dessa ämnen kunde anstalten givetvis ej påtaga sig utöver vad som
erfordrades för flygmeteorologisk examen. För befattningarna i 21 lönegraden
borde emellertid dispens från akademisk examen kunna medgivas i fall då
anstalten ansåge att så kunde ske.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har anfört, att i fråga örn den militärmeteorologiska
personalens tjänsteställning symtes det vara av vikt, att konkurrens
örn anställandet av kompetenta meteorologer ej uppkomme mellan
den civila och den militära väderlekstjänsten. Den föreslagna utbildningen
av militärmeteorologer syntes med hänsyn till bristen på kompetent personal
vara synnerligen nödvändig. För att de civila och militära meteorologerna ej
skulle stå främmande för varandras arbete syntes gemensamma utbildningskurser
böra ordnas och förutsättningar böra skapas för transport av personal
mellan de båda organisationerna.
Kanslern för rikets universitet, som i ärendet infordrat yttranden av professorn
i meteorologi vid universitetet i Uppsala H. Köhler och läraren i
Kungl. Maj-.ts proposition nr 354. 39
samma ämne vid Stochholms högskola, docenten T. Bergeron, har anfört
följande.
Med anledning av vissa uttalanden i betänkandet önskade kanslern understryka,
att den meteorologiska utbildningen för militärmeteorologer till sin
art måste vara väsentligen densamma som för civila meteorologer. Den militärmeteorologiska
specialutbildningen borde utgöra en relativt obetydlig del
av den allmänmeteorologiska utbildningen. Det vore ödesdigert, örn militärmeteorologernas
utbildning lades på det sätt, att de icke erhölle den grundläggande
vetenskapliga allsidiga utbildning i meteorologi, som fordrades av
den civila väderlekstjänstens meteorologer. I betänkandet förekomme en
jämförelse mellan utbildningen av flygingenjörer och av militärmeteorologer.
Med hänsyn till frågan om specialiseringens betydelse vid utbildningen syntes
der vara riktigare att göra en jämförelse med exempelvis militärläkares utbildning.
Med hänsyn till dessa synpunkter hade professorn Köhler förordat den
teoretiska utbildningens förläggande till Uppsala universitet. Det torde emellertid
vara möjligt att förlägga den till statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt, så som i betänkandet föresloges, under den bestämda förutsättningen,
att garantier skapades för en vetenskapligt fullgod ledning av utbildningen.
Såsom nyss anförts, skulle av aspiranterna till befattningarna i fråga krävas
kunskaper, motsvarande betyget med beröm godkänd i filosofie kandidatexamen.
Det syntes oundgängligt, att den som hade ansvaret för undervisning
och examination inom statens meteorologisk-hydrografiska anstalt besutte
minst docentkompetens i meteorologi. Han måste dessutom beredas en sådan
ställning, att han finge tillräcklig tid att följa forskningens framsteg, och
lian borde följaktligen vara väsentligen befriad från annat arbete än sådant
som hade med forskning och undervisning att göra. Programmet för undervisningen
torde böra fastställas efter förslag av den blivande ledaren för
undervisningen.
Kanslern funne det sålunda icke möjligt att tillstyrka utbildningens förläggande
till statens meteorologisk-hydrografiska anstalt under annan förutsättning
än att där inrättades en särskild undervisningsavdelning, vars ledare
ägde minst docentkompetens i meteorologi. Tillräckliga arbetskrafter till
hjälp vid undervisningen borde dessutom stå till denne lärares förfogande.
Beträffande vissa av statens meteorologisk-hydrografiska anstalt och statskontoret
anförda synpunkter på frågan örn meteorologisk utbildning
för den flygande personalen torde få hänvisas till handlingarna i
ärendet.
Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt har i anslutning till de sakkunnigas
kostnadsberäkningar anfört följande rörande förslaget örn rätt
till flygtraktamente för meteorologer.
Enligt förslaget skulle dagligen 20 meteorologflygningar göras vid flygvapnet,
medförande en årlig kostnad för flygtraktamente av omkring 58,500
kronor. Därtill borde läggas meteorologernas arbetstid och eventuella kostnader
för flygplanet. Anstalten ansåge visserligen meteorologflygningar i
viss omfattning behövliga, men kunde ej finna att förslaget inneburo bästa
möjliga medelsdisposition för främjande av flygsäkerheten. Rimligare vore,
att sådan flygning skedde på den plats och tid, som centralen beordrade med
hänsyn till föreliggande behov, och anslaget till flygtraktamente torde i så
fall kunna nedsättas till avsevärt mindre än hälften av det beräknade beloppet.
Beträffande den nya organisationens genomförande ha chefen
för flygvapnet och fly g förvaltningen framhållit, att det för anskaffning av
40
Kungl. Maj:ts proposition nr 354.
utrustning till observationscentralstationer och observationsstationer beräknade
engångsbeloppet av 85,000 kronor syntes kunna inrymmas under flygvapnets
anslag till anskaffning av flygmateriel.
Statens meteor ologisk-hydrograf iska anstalt har framhållit, att det torde
fä anses ligga i sakens natur, att det icke vore lämpligt att mera stadigvarande
tillsätta viktigare befattningar i en ny organisation under en tid, då utsikterna
att få väl meriterade sökande vore små på grund av att befattningarna
inom yrket förut varit underbetalda och fåtaliga. Befattningarna borde tillsättas
först sedan genom lönereglering och utbildningsverksamhet en tillräckligt
stor och god rekryteringsbas erhållits.
Det vore därför enligt anstaltens mening naturligast att successivt i mån
av tillgång på aspiranter tillsätta meteorologbefattningarna vid de lokala
väderlekstjänsterna, vilka vore de för flygsäkerheten viktigaste, och att först
därefter tillsätta de högre befattningarna vid centralen. Dennas verksamhet
finge under tiden uppehållas provisoriskt genom militärmeteorologiska avdelningen.
Detta syntes kunna ske enligt gällande instruktion genom att personalen
beordrades till tjänstgöring vid flygvapnet. För de nuvarande militärmeteorologema
vore den nuvarande placeringen i lönegrad 18 med möjlighet
till kontant ersättning för övertid avsevärt förmånligare än placering i
lönegrad Ca 21, i varje fall så länge övertid måste tillgripas i samma utsträckning
som nu, vilket säkerligen bleve fallet under större delen av provisorietiden.
Tekniska biträden och kontorsbiträden borde vid centralen tillsättas snarast
och vid de lokala väderlekstjänsterna allteftersom de hunne utbyggas.
Av vad sålunda och i det föregående anförts framginge, att anstalten icke
kunde tillstyrka utredningens förslag till den nya organisationens genomförande
och till bestridande av kostnaderna för budgetåret 1943/44. Storleken
av de av utredningen beräknade anslagen torde emellertid i varje fall kunna
läggas till grund för beräkning av kostnaderna.
6. Särskild promemoria.
Till belysande av speciellt de i ärendet berörda utbildningsfrågorna har
från förste statsmeteorologen fil. d:r F. Lindholm införskaffats en den 20
augusti 1943 dagtecknad promemoria.
I promemorian framhålles inledningsvis, att ett förverkligande av de sakkunnigas
förslag skulle innebära en avsevärd utveckling av den militära
väderlekstjänsten till uppenbar nytta för försvaret. Den svenska militära
väderlekstjänsten måste, anföres i promemorian vidare, med den utveckling
som skett utomlands anses efterbliven och det vore uppenbart, att det svenska
försvaret med meteorologiens allt större utveckling måste bättre än hittills
direkt — framför allt för flygvapnets säkerhetstjänst — utnyttja den för
dryga kostnader upprättade internationella organisation, varav den svenska
väderlekstjänsten vore en integrerande del. Då den militära väderlekstjänsten
hade att tillgodose i främsta rummet flygvapnets behov borde såsom
de sakkunniga föreslagit den erforderliga väderlekstjänsten för armén och
marinen organiseras från och underställas det föreslagna centralorganet vid
flygvapnet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 354.
41
I promemorian framhålles vikten av en förstärkning av observationssystemet.
En utvidgning och förtätning av stationsnätet syntes
ofrånkomlig. Den stora utgiftsökningen härför berodde delvis på det ökade
antalet observationsterminer. Under fredsförhållanden kunde emellertid
detta antal minskas till samma antal som under förkrigstiden, från föreslagna
7 till 5, under förutsättning att varnings- och förfrågningsmeddelandena vid
väderleksförändringar under mellanterminerna effektivt utnyttjades. Organiserandet
av ett nät av aerologiska stationer för temperatur- och fuktighetssonderingar
vore för närvarande den viktigaste frågan för att den svenska
väderlekstjänsten skulle komma i paritet med väderlekstjänster i andra länder
och bidraga till ökad prognossäkerhet.
Inom kostnadsramen för observationsnätet borde kunna ingå även ett nät
av aerologiska stationer innefattande flottiljerna och centralobservationsstationerna.
För väderlekscentralen tillkomme i så fall någon förstärkning
av personalen för den aerologiska tjänsten och viss förstärkning av utrustningsanslaget.
Promemorians huvuddel behandlar frågan örn utbildning av
meteorologer. Härom anföres i promemorian bland annat, att man kunde
med skäl mot utredningens förslag rikta den anmärkningen, att utredningen
ej tillräckligt tillvaratagit de utbildningsmöjligheter och lärarkrafter, som för
närvarande funnes.
För den högre undervisningen i meteorologi funnes i landet den akademiska
lärostolen i meteorologi vid Uppsala universitet med tillhörande meteorologiskt
observatorium, som alltsedan meteorologiens framträdande som självständig
vetenskapsgren varit centralobservatoriet för meteorologi i landet.
Genom den planerade och av statsmakterna i princip godkända moderniseringen
och utvidgningen av observatoriet, som av universitetskanslern betecknats
som synnerligen välbehövlig och angelägen, komme detta att erbjuda
ökade möjligheter för forskning inom ämnet. Självfallet bleve den så
utvidgade meteorologiska institutionen vid Uppsala universitet ett utmärkt
centrum för utbildning av meteorologer genom den tillgång, som där funnes
av lärarkrafter, professor, assistent och amanuenser och av studiematerial
såväl i form av modern meteorologisk litteratur som rörande observationsmetoder
och instrument i samband med ett fullständigt meteorologiskt
observatorium.
Det finge erinras om att, i och med Upplands flygflottiljs och därmed en
lokal väderlekstjänsts förläggande till Uppsala, det dagliga synoptiska
observationsmaterialet komme att finnas att tillgå där, och att för en ringa
kostnad detta skulle per teleprinter samtidigt kunna överföras till meteorologiska
institutionen för undervisningsändamål under pågående kurser,
varigenom den undervisning i synoptisk meteorologi med tillämpningsövningar,
som motsvarade kunskapsfordringarna för filosofisk ämbetsexamen
och filosofie kandidatexamen i ämnet meteorologi, på ett tillfredsställande
sätt skulle kunna bedrivas.
För de förberedande studierna till den i utredningen föreslagna meteorologexamen
syntes försvarets läroverk i Uppsala, då det här gällde militär
personal, komma i fråga.
Beträffande flottiljmeteorologerna skisseras i promemorian följande utbildningsgång: -
42
Kungl. Majlis proposition nr 354.
A. För att antagas som meteorologaspirant fordrades att ha avlagt kvalificerad
realexamen. Utbildningen skedde sedan till väderleksunderbefäl
till och med furir i enlighet med utredningens förslag.
De som visat sig särskilt lämpliga uttoges att genomgå militärläroverket
för att avlägga begränsad studentexamen, samtidigt som aspiranterna under
mellanterminerna fortsatte sin flygslagsutbildning och tjänstgjorde vid flygförbandens
väderleksorganisationer och tillägnade sig praktisk färdighet som
biträdande extra meteorologer. Varje år, eller när behovet påkallade, anordnades
av Uppsala universitet vid dess meteorologiska institution en ettårig
specialkurs för vidare utbildning av meteorologaspiranter. Denna
specialkurs avslutades med meteorologexamen med ämnesprofessorn och tillkallade
sakkunniga som censorer. Efter godkänd meteorologexamen följde
utnämning till militärmeteorolog av 3. graden med fänriks tjänsteställning.
Befordran skedde sedan enligt utredningens förslag.
B. Yngling, som avlagt realexamen och utbildats till väderleksunderbefäl,
kunde efter undergången särskild prövning enligt fordringarna för
studentexamen enligt Kungl. Maj:ts kungörelse 1937: 148 vinna inträde i
specialkursen vid universitetet och där avlägga meteorologexamen med befordran
på samma sätt som under A. Detsamma gällde örn student som utbildats
till underbefäl.
C. Den omedelbart erforderliga åtgärden vore anordnandet av en utbildningskurs
för de väderleksassistenter, som kunde komma i fråga för fortsatt
utbildning till militärmeteorolog av 3. graden. Härför föresloges en tvåårig
utbildningskurs med början innevarande höst. Kursen skulle första året förläggas
till försvarets läroverk och det följande året till meteorologiska institutionen
i Uppsala med speciallärare i matematik och fysik och om så
erfordrades i tillämpad synoptisk meteorologi och kursplan skulle uppgöras
i samråd med de bägge berörda institutionerna.
Till kursen skulle kommenderas i första hand väderleksassistenter vid
flygvapnets väderleksorgan, som efter godkänd tentamen visat sig äga tillräckliga
förkunskaper för att kunna tillgodogöra sig undervisningen vid den
tvååriga utbildningskursen.
Departementschefen.
Inledningsvis har framhållits hurusom frågan örn en mera genomgripande
omorganisation av den militära väderlekstjänsten i riktning mot ett lösgörande
av denna från sambandet med den civila väderlekstjänsten vid 1941
års riksdag ställdes på framtiden och ansågs böra upptagas till bedömande
först i den mån ytterligare skäl för en sådan åtgärd kunde komma att förebringas.
Timade flyghaverier ha därefter påkallat ökad uppmärksamhet åt
flygsäkerhetstjänsten och därmed även åt den militära väderlekstjänstens organisation.
Även örn haverierna icke kunna föras tillbaka på någon brist i den nuvarande
väderlekstjänstens organisation och arbetsmetoder, är det naturligt, att
på detta område full säkerhet måste eftersträvas och största hänsyn tagas till
de önskemål, som framställas från de för flygsäkerheten närmast ansvariga
myndigheterna. Från dessa utgångspunkter har den nu slutförda utredningen
rörande den militära väderlekstjänstens organisation igångsatts, och målsättningen
har varit att ernå största möjliga säkerhet ur militär synpunkt,
icke minst för flygvapnet. Såsom i väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
yttrande framhållits är frågan av betydelse även för civilflyget —- såväl det
kommersiella som det privata —- ävensom för segelflyget.
43
Kungl. Maj:ts proposition nr 354.
Enligt utredningens förslag bör den militära väderlekstjänsten bestå av
följande organ, nämligen en central för prognosgivning vid långdistansflygningar
samt vid varje flygflottilj ett väderleksorgan för utförande av lokalprognoser.
Denna organisation bör enligt förslaget grunda sig på ett observationsnät
av väsentligt större omfattning än det nuvarande samt utrustas
med en delvis efter nya grunder utbildad personal. Till detta förslag ha
samtliga i ärendet hörda myndigheter i stort sett givit sin anslutning.
Statskontoret, som ansett sig böra uttala en varning mot vidtagande av brådstörtade
organisationsändringar, har dock ansett sig kunna för närvarande
tillstyrka de sakkunnigas förslag i huvudsak endast i vad avser utbyggande
av observationsnätet.
Såsom av utredningen framgår, finnas redan nu meteorologtjänster vid
flygförbanden för lokal prognosgivning. Kompetenta sökande ha emellertid
ej erhållits, varför denna organisation ej kunnat träda i verksamhet. I likhet
med de sakkunniga finner jag det nödvändigt att dessa organ göras fullt
arbetsdugliga, vilket förutsätter inrättande av erforderligt antal meteorologbefattningar
och åtgärder för en tillfredsställande rekrytering av dessa. Jag finner
det även ådagalagt, att till stöd för denna organisation bör finnas en central
väderleksinstitution med huvudsaklig uppgift att avgiva prognoser vid långdistansflygningar.
Av största vikt synes även vara, att det nuvarande glest
utbyggda observationsnätet kompletteras på sådant sätt, att ett för prognoserna
tillräckligt observationsmaterial kan erhållas. De av de sakkunniga
angivna allmänna synpunkterna på väderlekstjänstens organisation giva mig
sålunda icke anledning till erinran. Härvid förbiser jag i likhet med statskontoret
icke, att ytterligare någon tids erfarenhet av den nuvarande organisationen
varit önskvärd, innan en annan ordning tillskapas, särskilt som de
vid 1941 års riksdag beslutade förbättringarna av den militära väderlekstjänsten
först relativt nyligen kunnat genomföras. Den väsentliga utbyggnad
av flygvapnet, som sedan dess ägt rum, har emellertid bringat frågan i ett
delvis nytt läge, vartill kommer, att den avsevärda tid som åtgår för organisationens
uppbyggande -—- särskilt utbildningen av meteorologer — gör det
erforderligt, att frågan så snart ske kan bringas till ett avgörande. Jag
finner mig därför böra föreslå, att förslag i ämnet underställes riksdagen i
syfte att vinna fasta hållpunkter för det fortsatta organisationsarbetet.
En fråga, som redan i samband med 1941 års omorganisation var föremål
för prövning och som i den föreliggande utredningen ytterligare övervägts,
är frågan om det centrala prognosorganets ställning i förhållande till den
civila väderlekstjänsten. De förslag, som i detta hänseende övervägts, äro
följande, nämligen antingen fortsatt anknytning av organet till statens
meteorologisk-hydrografiska anstalt eller också anknytning av detsamma till
flygvapnet. För egen del har jag vid den tidigare behandlingen av skäl,
som i det föregående angivits, varit tveksam rörande vilken organisationsform
som lämpligen bör väljas. Då jag nu i likhet med flertalet av de i
ärendet hörda myndigheterna ansluter mig till utredningens förslag örn
centralorganets förläggande till flygvapnet, sker detta därför, att jag
44
Kungl. Majlis proposition nr 354.
finner det klarlagt, att flygledningen har behov av ett sådant organ
och att det synes riktigt och lämpligt att ansvaret för den militära flygsäkerhetstjänsten
icke i någon väsentlig del ankommer på civilt ämbetsverk.
Jag förordar sålunda, att med flygledningen förenas en väderleksavdelning under
chefskap av en stabsmeteorolog och utrustad med en väderlekscentral, och
har intet att erinra mot att dessa organ erhålla i huvudsak de uppgifter, som
av de sakkunniga angivits. Härvid vill jag dock i överensstämmelse med vad
meteorologisk-hydrografiska anstalten anfört i sitt remissyttrande erinra, att
denna central ej bör vara en central i den bemärkelse begreppet hittills
fattats, d. v. s. utföra samtliga prognoser för delgivning genom de lokala
organen, utan utföra på grundval av de lokala stationernas material utfärdade
långflygningsprognoser. Jag förutsätter vidare i likhet med anstalten, att en
intim samverkan mellan de meteorologiska förutsägelseorganen kommer att
fortfarande äga rum, vilket måste vara till fördel för verksamheten i dess
helhet. Såsom av remissyttrandena framgår finnes från arméns och marinens
sida intet att invända mot att flygvapnet handhar jämväl dessa försvarsgrenars
centrala väderlekstjänst.
Vissa med den militärmeteorologiska tjänsten sammanhängande arbetsuppgifter
komma, såsom i utredningen framhållits, även efter upprättandet
av en väderlekscentral vid flygvapnet att fortfarande åvila meteorologiskhydrografiska
anstalten. Bland sådana uppgifter ha de sakkunniga nämnt
teoretiskt meteorologisk utbildning, klimatiska utredningar och bearbetningar,
försök rörande utrustning och observationsmateriel, godkännande av
nya meteorologiska instrument samt rådgivning i samband med upphandling
och reparation av meteorologisk materiel. För ändamålet ha de sakkunniga
beräknat en personal vid anstalten av en statsmeteorolog, en väderleksassistent
och ett skrivbiträde. Detta förslag, som biträtts av anstalten, torde
kunna godtagas. I det följande återkommer jag dock närmare till frågan om
formerna för meddelandet av den teoretiskt meteorologiska utbildningen.
De sakkunnigas förslag till personalorganisation innefattar följande tre
kategorier militärmeteorologisk personal, nämligen
meteorologer med utbildning, motsvarande filosofie licentiatexamen (stabsmeteorolog
i lönegraden C 5 och 1. militärmeteor olog i lönegraden Ca 24),
personal med utbildning motsvarande filosofie kandidat- eller filosofisk
ämbetsexamen (militärmeteorolog i lönegraden Ca 21) samt
personal med teoretisk utbildning vid statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt motsvarande visst betyg i meteorologi ävensom flygutbildning, sammanlagt
omfattande — förutom praktisk tjänstgöring under ett år —- en utbildningstid
av tre år efter studentexamen (militärmeteorologer av 1., 2. och 3.
graderna i respektive lönegraderna MEo 20, MEo 15 och MEo 12).
Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt har i sitt nu föreliggande remissutlåtande
förklarat sig icke vara övertygad om nödvändigheten eller ens
önskvärdheten av att för de högsta befattningarna ställa krav på vetenskaplig
skicklighet. Däremot anser anstalten (jfr sid. 2 i det föregående), att den
militära väderlekstjänsten bör sysselsätta personal med fullgod kännedom örn
45
Kungl. Maj:ts proposition nr 354.
vetenskaplig metod. Liknande uppfattning har, såsom även av det följande
framgår, anförts av kanslersämbetet för rikets universitet. För egen del finner
jag det icke minst ur rekryteringssynpunkt erforderligt att i viss omfattning
bibehålla dylika tjänster i personalorganisationen. Det synes även välbetänkt,
att den militära väderlekstjänsten icke blir i sin helhet beroende av för huvudsakligen
rutinmässigt arbete utbildad personal. Försiktighet vid inrättandet av
befattningar med högre teoretisk kompetens måste emellertid iakttagas.
Yad sålunda anförts gäller i viss mån även beträffande personal med utbildning
motsvarande filosofie kandidat- eller filosofisk ämbetsexamen.
I och för sig har jag icke något att invända mot vad som föreslagits i fråga
örn kompetenskrav och utbildning såvitt avser stabsmeteorolog, 1. militärmeteorolog
och militärmeteorolog. Dock förutsätter jag, att den för motsvarande
civila meteorologer fordrade teoretiska kompetensen må kunna i viss
utsträckning ersättas med framstående praktiska insikter i den speciella militära
meteorologien och att vid tillsättning av tjänster samråd kommer att äga
rum med statens meteorologisk-hydrografiska anstalt.
Yad beträffar utbildningsgången för militärmeteorologer av 1., 2. och 3.
graderna har de sakkunnigas^ förslag i huvudsak biträtts av de i ärendet hörda
myndigheterna. Kanslern för rikets universitet har dock anfört betänkligheter
mot att militärmeteorologer icke överlag erhålla den grundläggande
vetenskapliga allsidiga utbildning i meteorologi, som fordras av den civila
väderlekstjänstens meteorologer. Meteorologisk-hydrografiska anstalten har
funnit sig kunna omhänderhava den föreslagna teoretiska utbildningen, varemot
kanslersämbetet ansett denna utbildning kunna förläggas till anstalten
endast under förutsättning att vid denna inrättas en särskild undervisningsavdelning,
vars ledare äger minst docentkompetens i meteorologi. I förutnämnda
särskilda promemoria har förordats en utbildning, grundad på kvalificerad
realexamen och begränsad studentexamen vid försvarets läroverk
samt omfattande en ettårig specialkurs i meteorologi vid Uppsala universitets
meteorologiska institution.
Innehållet i den föreslagna lägre meteorologutbildningen synes mig ungefärligen
motsvara de fordringar, som med de avsedda tjänsteuppgifterna böra
ställas. Den normala utbildningsgången synes böra vara, att vederbörande
aspirant efter studentexamen undergår teoretisk utbildning samt militär utbildning
— om möjligt till omfattningen något begränsad i jämförelse med
de sakkunnigas förslag -—- i vilket fall efter godkännande vitsord utnämning
till militärmeteorolog av 3. graden må äga rum. Skulle vederbörande icke
kunna nöjaktigt tillgodogöra sig undervisningen eller av annan orsak befinnas
mindre lämplig för erhållande av fast anställning, bör eventuellt placering kunna
ske i krigsbefattning såsom väderleksbiträde eller väderleksunderbefäl. Möjlighet
bör emellertid hållas öppen för sökande mod realexamen att efter utbildning
till väderleksbiträde och väderleksunderbefäl genomgå försvarets läroverk
samt där avlägga begränsad studentexamen i syfte att efter den förutnämnda
teoretiska utbildningen vinna anställning som militärmeteorolog av 3. graden.
Den närmare utformningen av denna utbildning torde böra ankomma på Kungl.
46
Kungl. Maj:ts proposition nr 354.
Majit. Då den teoretiska utbildningen kommer att bliva i hög grad praktiskt
inriktad, finner jag övervägande skäl tala för att den i enlighet med de sakkunnigas
förslag förlägges till statens meteorologisk-hydrografiska anstalt.
Beaktande bör dock ägnas åt de av kanslersämbetet anförda synpunkterna. Det
synes sålunda önskvärt, att undervisningen ställes under ledning av vetenskapligt
utbildad person med minst docentkompetens i meteorologi; även i
övrigt bör lämplig anknytning till den akademiska undervisningen och forskningen
eftersträvas.
Enligt de sakkunnigas förslag till reglering av avlöningsförhållandena
skola militärmeteorologer av 3. graden, vilka ersätta de nuvarande väderleksassistenterna,
hänföras till lönegraden MEo 12. Då väderleksassistenterna
trots lägre utbildning äro placerade i samma lönegrad, innebär alltså de sakkunnigas
förslag i denna del i realiteten en löneminskning. Militärmeteorologer
av 2. och 1. graderna, för vilka befattningar enligt det föregående icke
avses skola uppställas krav på högre teoretisk kompetens än för militärmeteorologer
av 3. graden men väl på genom praktisk tjänstgöring ådagalagd duglighet,
skola enligt de sakkunnigas förslag hänföras till respektive lönegraderna
MEo 15 och MEo 20. Då de nuvarande ^flottiljmeteorologtjänsterna,
närmast motsvarande de föreslagna militärmeteorologerna av 1. graden, äro
hänförda till lönegraden MEo 18, innebär de sakkunnigas förslag i denna del
en lönehöjning. Vid avvägningen av sitt förslag ha de sakkunniga eftersträvat
att åstadkomma en befordringsgång, som bereder säkerhet för en tillfredsställande
rekrytering. För 1. militärmeteorolog, av vilken enligt det
föregående skulle fordras vetenskaplig utbildning, föreslå de sakkunniga motsvarande
löneställning som för 1. statsmeteorolog, d. v. s. lönegraden Ca 24.
För militärmeteorolog, av vilken enligt det föregående skulle fordras lägre
akademisk utbildning, föreslå de sakkunniga motsvarande löneställning som
för statsmeteorolog, d. v. s. lönegraden Ca 21. Då de nuvarande militärmeteorologerna
äro hänförda till 18 lönegraden, trots att av dem fordras
samma teoretiska kompetens som av statsmeteorolog och dessutom viss militärtjänstgöring,
innebär de sakkunnigas förslag i denna del en lönehöjning,
som dock motväges därav att militärmeteorolog hittills i motsats till statsmeteorolog
är berättigad till övertidsersättning, vilken bortfaller i och med
uppflyttning till 21 lönegraden. Den militära väderlekscentralens chef, stabsmeteorologen,
bör enligt förslaget hänföras till lönegraden C 5.
I remissutlåtandena ha myndigheterna i huvudsak biträtt de sålunda framställda
förslagen. Statskontoret har emellertid framhållit frågans samband
med den pågående utredningen örn lönesättningen för meteorologpersonal
över huvud taget och funnit det icke vara lämpligt att genomföra en provisorisk
lönereglering för militärmeteorologerna, innan genom utbildning av
tillräckligt antal nya aspiranter säkerställts en fullgod rekrytering. Statens
meteorologisk-hydrografiska anstalt har ansett, att militärmeteorolog av 1.
graden borde placeras i 21 lönegraden i stället för den av de sakkunniga föreslagna
20 lönegraden och att ett antal av dessa platser borde bliva ordinarie.
Örn så icke bleve fallet, borde de föreslagna militärmeteorologerna i 21
47
Kungl. Maj:ts proposition nr 354.
lönegraden utbytas mot militärmeteorologer av 1. graden i 20 lönegraden.
Lönenämnderna lia funnit de föreslagna löneställningarna delvis tillmätta
i underkant, särskilt vad avser militärmeteorolog av 3. graden.
För egen del skulle jag givetvis helst ha sett, att den föreliggande frågan
kunnat bedömas i sitt samband med det under utredning varande spörsmålet
örn löneställningen för meteorologpersonal i allmänhet. Ett uppskjutande av
ställningstagandet till frågan i dess helhet synes emellertid icke kunna ske.
Det är av vikt att rekryteringen till tjänsterna i den nya organisationen blir
från början tillfredsställande och detta torde ej kunna bliva fallet, örn icke
till ledning för blivande aspiranter redan i detta sammanhang löneställningen
för de olika tjänsterna blir föremål för ställningstagande. Tills vidare och så
länge meteorologernas lönefråga i övrigt är svävande, torde löneställningen
för stabsmeteorologen icke böra fixeras. Av samma skäl böra de övriga
meteorologbefattningarna tills vidare uppföras såsom extra ordinarie.
De sakkunnigas förslag till löneställningar för sistnämnda befattningar finner
jag—även vid en modifikation av utbildningen för de lägre meteorologtjänsterna
på sätt av mig i det föregående antytts — kunna godtagas utom försåvitt angår
militärmeteorolog av 1. graden. En generell placering av dessa befattningshavare
i 20 lönegraden synes —- i betraktande bland annat av att i utbildningen
ingår jämväl värnpliktstjänstgöring — erbjuda en jämförelsevis gynnsammare
löneställning än den för vissa andra befattningshavare gällande. Jag anser
mig därför icke böra nu förorda, att dessa meteorologtjänster hänföras till
högre lönegrad än 18 lönegraden, men förutsätter samtidigt, att en viss utökning
av antalet militärmeteorologer av 2. graden och en motsvarande minskning
av antalet militärmeteorologer av 3. graden kommer till stånd på sätt av
mig i det följande förordas.
Ehuru vissa skäl tala för att militärmeteorologtjänsterna, på sätt statens
meteorologisk-hydrografiska anstalt förordat, utbytas mot tjänster som militärmeteorologer
av 1. graden, anser jag mig dock, med hänsyn till önskvärdheten
av en jämn befordringsgång från militärmeteorolog av 1. graden,
icke böra förorda en sådan åtgärd, som för övrigt ej skulle medföra nämnvärd
kostnadsbesparing. Efter slutförandet av pågående utredning rörande lönereglering
för meteorologpersonal i allmänhet bör till förnyat övervägande
upptagas det av anstalten framlagda förslaget örn inrättande av ordinarie
tjänster för militärmeteorologer av 1. graden. I samband härmed kan det förtjäna
att övervägas, huruvida icke — i viss anslutning till vad för närvarande
gäller beträffande musikdirektörer vid armén —- ett mindre antal befattningar
för militärmeteorolog av 1. graden bör placeras i något högre lönegrad, varvid
denna löneställning skulle vara bunden icke vid placering i viss befattning
utan tilläggas vederbörande alltefter antalet tjänstår.
I likhet med de sakkunniga finner jag det lämpligt att meteorologpersonalen
hänföres till flygvapnets civilmilitära personal — denna fråga torde i
sinom tid komma att anmälas av chefen för justitiedepartementet —- och att
personalen bör vara skyldig fullgöra flygtjänst i erforderlig omfattning. Däremot
finner jag det ur rekryteringssynpunkt nödvändigt att nu taga ställ
-
48
Kungl. Maj:ts proposition nr 354.
ning till frågan om hänförande av personal till reserven. Denna fråga torde i
sinom tid efter närmare övervägande få upptagas till behandling. Måhända bör
försiktigtvis redan nu föreskrivas skyldighet för sådan personal att underkasta
sig de bestämmelser i ämnet, som kunna bliva meddelade. På Kungl. Majit
lärer få ankomma att meddela beslut i denna fråga. Frågan örn utgivande av
särskild ersättning för nattjänst åt personalen vid militära väderlekscentralen
torde få bedömas i samband med spörsmålet om löneställningen för meteorologpersonal
i allmänhet.
Biträdespersonalen bör enligt de sakkunnigas förslag bestå av tekniska
biträden i lönegraden MEo 7 (utbildning under två månader), kontorsbiträden
i lönegraden MEo 4 (utbildning under en månad) och skrivbiträden, tilllika
kartritare, i lönegraden MEo 2 (utbildning under en månad). Statens
meteorologisk-hydrografiska anstalt har på anförda skäl icke funnit det motiverat,
att mellan de sistnämnda och förstnämnda tjänsterna uppehålla så
stor skillnad i lönehänseende. Statskontoret har av samma skäl föreslagit,
att båda kategorierna hänföras till lönegraden iMEo 4. Lönenämnderna ha
förordat en uppflyttning av skrivbiträdena till sistnämnda lönegrad. För egen
del finner jag i likhet med lönenämnderna motiverat, att skrivbiträde, tillika
kartritare, vid flottiljs (motsvarande förbands) väderleksstation inplaceras i
kontorsbiträdesgraden (MEo 4). De för centralorganet avsedda biträdena synas
böra uppdelas på lönegraderna MEo 4 och MEo 2 och av dem förslagsvis omkring
en tredjedel hänföras till den lägre lönegraden. Jag vill dock lämna
öppet, huruvida icke ett mindre antal av dessa tjänster, med vilka äro förenade
mera kvalificerade arbetsuppgifter, bör i anslutning till de sakkunnigas förslag
hänföras till lönegraden MEo 7. Denna fråga torde få framdeles närmare
övervägas.
Yad de sakkunniga anfört rörande befattningen som föreståndare för den
militärmeteorologiska informationstjänsten har icke givit mig anledning till
erinran.
De sakkunniga ha föreslagit, att vid centralorganet skola tjänstgöra följande
antal befattningshavare, nämligen 1 stabsmeteorolog, 3 1. militärmeteorologer,
3 militärmeteorologer, 6 militärmeteorologer av 2. graden, 1
militärmeteorolog av 3. graden, 5 tekniska biträden och 7 kontorsbiträden,
d. v. s. inalles 26 befattningshavare. Av personalen avses 1 1. militärmeteorolog,
1 militärmeteorolog av 2. graden samt 1 militärmeteorolog av
3. graden böra uppföras å marinens personalförteckning och övriga å flygvapnets
personalförteckning. Härtill komma de tre befattningshavare, som
enligt det föregående fortfarande erfordras vid meteorologisk-hydrografiska
anstalten för utförande av vissa med den militära väderlekstjänsten sammanhängande
göromål. Då vid den nuvarande militärmeteorologiska avdelningen
äro anställda inalles omkring 21 befattningshavare, innebär sålunda förslaget en
ej oväsentlig utökning av personalen. Å andra sidan har statens meteorologiskhydrografiska
anstalt i sitt remissutlåtande verkställt vissa beräkningar
rörande personalbehovet, som närmast synas giva vid handen, att personalbehovet
av de sakkunniga beräknats lågt från de förutsättningar rörande
Kungl. Maj:ts proposition nr 354. 49
prognostjänstens omfattning, från vilka de sakkunniga utgått. Hänsyn måste
även tagas till att de sakkunnigas beräkningar avse personalbehovet vid fullt
utbyggd organisation av flygvapnet jämlikt 1942 års försvarsbeslut. För egen
del vill jag på grund härav icke nu ifrågasätta någon reduktion av personalen.
Jag utgår emellertid från att behovet av nya tjänster kommer att i samband
med deras inrättande bli föremål för ytterligare prövning.
Vad den lokala militära väderlekstjänsten beträffar skola enligt 1942 års
försvarsbeslut vid varje flygflottilj finnas tre meteorologer (1 i lönegrad
MEo 18 och 2 i lönegrad MEo 12). De sakkunniga föreslå på anförda skäl
en utökning av denna personal till fyra meteorologer (1 militärmeteorolog
av 1. graden i lönegrad MEo 20, 1 av 2. graden i lönegrad MEo 15 och 2 av
3. graden i lönegrad MEo 12), vartill skulle komma tre värnpliktiga väderleksbiträden
per förband och ett skrivbiträde, tillika kartritare, i lönegrad MEo 2.
Vidare föreslå de sakkunniga, att särskild väderlekspersonal anställes jämväl
vid kustflottan och marindistrikten, inalles fem militärmeteorologer av
1. och 2. graderna förutom väderleksunderbefäl och väderleksbiträden.
Mot de sakkunnigas beräkning av antalet befattningshavare vid den lokala
militära väderlekstjänsten har jag intet att erinra. Däremot kan jag icke, såsom
redan i det föregående antytts, biträda de sakkunnigas förslag beträffande
sammansättningen av den militärmeteorologiska personalen vid flygflottiljerna.
Ur rekryteringssynpunkt torde den av de sakkunniga förordade proportionen
mellan å ena sidan antalet militärmeteorologer av 3. graden samt å
andra sidan antalet motsvarande befattningshavare av 1. och 2. graderna icke
vara lämplig. På längre sikt torde en dylik avvägning icke kunna bibehållas.
En utökning av de högre tjänsterna och en motsvarande minskning av de lägre
synes vara erforderlig med tanke på dels befattningshavarnas ålder vid tillträdet
av de lägst avlönade tjänsterna dels ock de sannolika utsikterna för
befordran till högre tjänster. Jag föreslår därför, att antalet befattningshavare
i den mellersta militärmeteorologgraden utökas med en och att motsvarande
minskning sker av antalet militärmeteorologer i den lägsta lönegraden. Vid
bifall till vad av mig i det föregående förordats rörande löneställningen för
denna personal skulle alltså vid flygflottiljerna finnas anställda 1 militärmeteorolog
av 1. graden i lönegrad MEo 18, 2 militärmeteorologer av 2.
graden i lönegrad MEo 15 och 1 militärmeteorolog av 3. graden i lönegrad
MEo 12. I övrigt har jag intet att erinra mot de sakkunnigas förslag
rörande personalen vid den lokala militära väderlekstjänsten än som följer av
vad jag i det föregående yttrat rörande löneställningen för skrivbiträden,
tillika kartritare.
Hedan i det föregående har jag uttalat mig för en förstärkning av observationsnätet.
De sakkunnigas härutinnan framlagda förslag innefattar bland
annat upprättande av ett antal distrikts- och observationscentralstationer samt
vanliga observationsstationer ävensom förbättrade grunder för ersättning till
observatörspersonalen. Av utredningen framgår, att det numera är mycket
svårt att finna personal, som är villig åtaga sig observationstjänst för den
nu utgående ersättningen, vilken bestämdes för 19—20 år sedan. Av betän
Bihang
till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 354. isis 48 4
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 354.
kandet framgår vidare, att militära fredsförläggningsplatser och andra statliga
organ i största möjliga utsträckning avses skola till nedbringande av kostnaderna
utnyttjas som observationsstationer och att genom inrättandet av
de förordade observationscentralstationerna väsentliga besparingar i fråga
örn telefonavgifter beräknas uppstå. De sakkunnigas ifrågavarande förslag
har biträtts av de i ärendet hörda myndigheterna. Ehuru kostnaderna vid ett
genomförande av förslaget — 303,700 kronor oberäknat den höjning av meteorologisk-hydrografiska
anstaltens observatörsanslag med omkring 40,000
kronor, vilken blir erforderlig vid tillämpning av de nya grunderna för observatörsersättning
jämväl på anstaltens nuvarande stationer — måste anses betydande,
anser jag mig böra av förut angivna skäl biträda detsamma. I likhet
med meteorologisk-hydrografiska anstalten och statskontoret kan jag dock icke
tillstyrka, att de nya rent civila stationerna skola sortera under flygvapnet.
En sådan organisation, som förutsätter att observationsstationer av
samma typ komma att sortera under olika myndigheter — de nuvarande under
meteorologisk-hydrografiska anstalten, de nytillkommande under flygvapnet
— kan icke vara ur arbetssynpunkt tillfredsställande. Någon särskild anledning
att de nya stationerna skola tilldelas flygvapnet kan heller icke föreligga.
Då det icke gärna bör ifrågakomma, att samtliga stationer ställas under militär
ledning, vill jag därför föreslå, att endast krigsmaktens observationsstationer
samt de nya distrikts- och observationscentralstationerna underställas flygvapnet
och att de civila synoptiska stationerna underställas meteorologiskhydrografiska
anstalten. Emellertid förutsätter jag, att vid verksamhetens handhavande
ett nära samarbete kommer att äga ruin mellan flygvapnet och anstalten.
Sålunda bör flygvapnet, vars organ komma att i stor omfattning tjänstgöra
såsom uppsamlingsställen för meddelanden från observationsstationerna
och som därför kommer i nära kontakt med dessa stationer, kunna efter över
enskommelse med meteorologisk-hydrografiska anstalten åtaga sig skyldighet
att i erforderlig omfattning inspektera stationerna och bör även i övrigt genom
sina lokala organ kunna underlätta utövandet av anstaltens tillsyn över desamma.
Självfallet bör tillses, att observationsmaterialet snabbt blir tillgängligt
även för den civila väderlekstjänsten och därmed för den civila flygfarten.
En betryggande flygsäkerhetstjänst kan knappast anses förefinnas, med
mindre också den flygande personalen erhåller sådan meteorologisk utbildning,
att den kan rätt tillgodogöra sig väderlekstjänstens prognoser. Detta
spörsmål har icke mer ingående behandlats av de sakkunniga, som dock förordat
viss förlängning av undervisningen i ämnet. Meteorologisk-hydrografiska
anstalten har anfört starka erinringar mot den nuvarande utbildningen
av den flygande personalen. På grund härav har efter därom av mig gjord
hemställan Kungl. Maj:t genom beslut den 28 maj 1943 uppdragit åt chefen
för flygvapnet att i samråd med statens meteorologisk-hydrografiska anstalt
uppgöra och till Kungl. Maj :t inkomma med förslag till förbättrad utbildning
i meteorologi för flygvapnets flygande personal. Det i ämnet av nämnda myndigheter
den 6 september 1943 avgivna förslaget innefattar en relativt väsent
-
Kungl. Maj:ts •proposition nr 354. 51
lig utökning av undervisningstiden och förutsätter dessutom, att ämnet väderlekstjänst
skall utbrytas ur ämnet luftnavigation och bilda ett fristående ämne
med särskild betygssättning. Då denna fråga icke synes vara av sådan natur,
att riksdagens medverkan erfordras, upptager jag densamma icke i detta sammanhang
till ytterligare behandling.
De av de sakkunniga framlagda kostnadsberäkningarna synas kunna i
stort sett godtagas. Vissa jämkningar påkallas dock vid bifall till de av
mig i det föregående framställda förslagen. I anslutning till statskontorets
utlåtande vill jag framhålla, att merkostnaderna för den nya organisationen
skola till den del de bestridas från fjärde huvudtiteln självfallet medräknas
inom den kostnadsram, som av 1942 års riksdag angivits för försvarets utbyggande
under budgetåren 1942/47. Kostnadsökningen i förhållande till
nämnda ram måste alltså föranleda reduktioner inom andra delar av de berörda
försvarsgrenarna, företrädesvis flygvapnet.
T nu förevarande sammanhang torde endast böra till särskild behandling
upptagas de kostnader, som sammanhänga med de förberedande åtgärderna för
den nya organisationens genomförande, till vilka frågor jag nu övergår.
Enär 1942 års riksdag för hela budgetåret 1943/44 fastställt avlöningsstat
och.personalförteckning för meteorologisk-hydrografiska anstalten, grundade
på nuvarande organisation av väderlekstjänsten, bör en övergång till den nya
organisationsformen ske först från och med budgetåret 1944/45 såvitt avser
den centrala ledningen av väderlekstjänsten. Detta utesluter dock icke, att
den nuvarande militärmeteorologiska avdelningen redan dessförinnan överflyttas
till flygstabens lokaler i den mån utrymme för densamma där finnes
disponibelt. Yad de lokala väderleksstationerna vid flygflottiljerna (motsvarande
förband) beträffar, har jag intet att erinra mot att en befattning som
väderleksassistent vid varje förband från och med den 1 januari 1944 uppflyttas
från lönegrad MEo 12 till lönegrad MEo 15 under förutsättning att
innehavarna av dessa tjänster ha i stort sett samma utbildning, som blivande
militärmeteorologer av 2. graden. Jag förordar vidare, att vid var och en av
sistnämnda väderleksstationer anställes ett skrivbiträde i lönegrad MEx 4
från och med den 1 januari 1944. Kostnaderna för nämnda lönegradsuppflyttning
och för ifrågavarande biträden torde få i vanlig ordning bestridas från
flygvapnets avlöningsanslag.
Utbildningen av meteorologaspiranter bör påbörjas så snart riksdagens
beslut föreligger. Härvid bör givetvis uppmärksammas, att utbildningen planlägges
så, att den nuvarande väderleksorganisationen kan fungera. Kostnaderna
för denna utbildning torde böra bestridas från anslaget till flygvapnets
övningar. Utbyggnaden av observationsnätet bör påbörjas från och med den
1 januari 1944 och så snart som möjligt genomföras.
Frågan i vilken omfattning nya befattningar böra från och med budgetåret
1944/45 inrättas i enlighet med den nya organisationsplanen liksom
rörande organisationens genomförande i övrigt bör bliva beroende på framställning
från chefen för flygvapnet i samråd med statens meteorologisk-hydro
-
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 354.
grafiska anstalt. Härvid bör beaktas, att nya tjänster böra upprättas endast
i den mån kvalificerad personal finnes att tillgå.
Särskild medelsanvisning erfordras sålunda för budgetåret 1943/44 endast
till förstärkning av observationsnätet. De sakkunniga ha för ändamålet under
budgetåret 1943/44 räknat med följande anslag utöver redan anvisade medel,
nämligen 45,000 kronor för kostnader för distrikts- och observationscentralstationer,
107,000 kronor för kostnader för observationsstationer och 53,000 kronor
för telefonavgifter, eller tillhopa 205,000 kronor. Dessa kostnader äro,
såsom av de sakkunnigas redogörelse framgår, att betrakta såsom årskostnader.
Härtill kommer ett engångsbelopp av 85,000 kronor för anskaffning
av meteorologisk utrustning till observationsstationerna. Med hänsyn till vad
jag i det föregående yttrat rörande organisationens ställning i administrativt
hänseende, torde de nu förtecknade kostnaderna böra anvisas under nionde
huvudtiteln med undantag av kostnaden, 45,000 kronor, för distrikts- och observationscentralstationerna,
vilken kostnad bör redovisas å fjärde huvudtiteln.
Efter att i denna del ha samrått med chefen för jordbruksdepartementet föreslår
jag, att kostnaderna för observationsstationerna må utgå av det obetecknade
anslaget Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt: Verksamheten
i allmänhet: Observatörer. Då de sakkunniga räknat med att utbyggnaden av
nätet skulle påbörjas redan med ingången av budgetåret 1943/44, medan jag
utgått från att åtgärder härför kunna vidtagas först från och med den 1
januari 1944, torde det vara tillräckligt, örn för budgetåret 1943/44 under angiven
benämning anvisas ett tilläggsstatsanslag av 75,000 kronor. Härvid har
hänsyn tagits till att förhöjd ersättning från och med nämnda tidpunkt bör
utgå till observationspersonalen vid anstaltens nuvarande stationer. Telefonavgifterna
torde få bestridas av förslagsanslaget till Statens meteorologiskhydrografiska
anstalt: Verksamheten i allmänhet: Telegramkostnader m. m.,
vartill riksdagens medgivande torde utverkas. För bestridande av engångskostnaderna
för anskaffning av meteorologisk utrustning till observationsstationerna
torde böra anvisas ett tilläggsstatsanslag av reservationsanslags
natur under rubriken Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt: Verksamheten
i allmänhet: Underhåll av stationer m. m. Med ledning av de sakkunnigas
betänkande och från statens meteorologisk-hydrografiska anstalt lämnade
uppgifter torde sistnämnda anslag kunna beräknas till 20,000 kronor. Återstoden
av det av de sakkunniga beräknade beloppet, (85,000 — 20,000 =)
65,000 kronor, belöper på förutnämnda distriktsstation och observationscentralstationer
och på andra militära stationer. Dessa kostnader kunna, såsom
chefen för flygvapnet och flygförvaltningen enligt det föregående meddelat,
inrymmas under flygvapnets anslag till anskaffning av flygmateriel
Beslut örn bestridande av kostnaderna från sistnämnda anslag torde få meddelas
av Kungl. Maj:t. I och med dessa medelsanvisningar bortfaller behovet
av det anslag å 25,000 kronor, som enligt det föregående från förskottsstaten
utgått till förbättring av observationsnätet. Kostnaden för förutnämnda
distrikts- och observationscentralstationer torde för innevarande budgetår
få bestridas från fjärde huvudtitelns anslag till Flygvapnet: Övningar. Möj
-
53
Kungl. Maj:ts proposition nr 354.
ligen böra sistnämnda kostnader från och med nästa budgetår överföras till
flygvapnets avlönings- och omkostnadsanslag. Till denna fråga torde jag få
framdeles återkomma.
Chefen för jordbruksdepartementet torde komma att i annat sammanhang
göra hemställan om erforderlig medelsanvisning under riksstatens nionde
huvudtitel för angivna ändamål.
Hemställan.
Åberopande vad förut anförts får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
att godkänna i det föregående av mig angivna riktlinjer för
den militära väderlekstjänstens organisation m. m.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att
till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
S. Lind.