Kungl. Maj.ts proposition nr 342.
1
Nr 842.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående bidrag
till utlandssvenskarnas förening; given Stockholms
slott den 8 oktober 1943.
Kungl. Maj:fc vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, örn vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Gustav Möller.
Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 8 oktober 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Hosander, Gjöres, Ewerlöf, Rubbestad.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt
cheferna för finans- och ecklesiastikdepartementen anmäler chefen för socialdepartementet,
statsrådet Möller, fråga örn bidrag av statsmedel till utlandssvenskarnas
förening samt anför.
Organisationer till stöd åt utlandssvenskarna.
För att i olika avseenden stödja och bistå svenskar i utlandet samt
stärka sambandet mellan utlandssvenskarna och hemlandet har inom Sverige
bildats ett flertal organisationer och sammanslutningar. Bland dessa märkas
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 342.
1080 43
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 342.
särskilt riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet med säte i
Göteborg samt institutet för svensk utlandstjänst och utlandssvenskarnas
förening, vilkas centrala organisation är förlagd till Stockholm.
Av nämnda organisationer är riksföreningen för svenskhetens bevarande i
utlandet, bildad år 1908 på initiativ av framlidne professorn Vilhelm Lundström,
den äldsta. Föreningens ändamål är att stödja arbetet för bevarande
och återväckande av svenskt språk och svensk odling hos svenskar och
svenskättlingar i utlandet, att utveckla samkänslan mellan moderlandet och
dem samt mellan dessa senare inbördes, att samla och förvara vittnesbörd
om svenskars liv och gärning i främmande land, att vårda och hugfästa
svenska minnen i utlandet samt att verka för kännedomen i utlandet om
svenskt språk och svensk odling.
För tillgodoseendet av sina nationellt-kulturella syften bland svenskar och
svenskättlingar har riksföreningen bland annat upprätthållit kontakt med
utlandssvenska föreningar samt förmedlat utsändning av böcker och periodiska
skrifter. Föreningen har vidare, såväl ekonomiskt som med råd och
anvisningar, understött skolor för utlandssvenska barn på olika håll i världen
och har därjämte ägnat sig åt att bereda fattiga utlandssvenska barn
tillfälle till ferievistelse i Sverige. Därjämte har föreningen befrämjat undervisning
i svenska språket vid utländska realskole- och gymnasieliknande
läroanstalter. Vidare bör här nämnas riksföreningens under åtskilliga år
bedrivna arbete för understödjandet av lektorat i svenska språket vid utländska
universitet. Föreningens syftemål är sålunda väsentligen av kulturell
art. Emellertid har föreningen vid sidan av sina nyss berörda kulturella
strävanden sökt tjänstgöra som en allmän rådfrågningsbyrå för utlandssvenskar
och förmedlat upplysningar åt dessa i rättsliga, ekonomiska och
sociala frågor av olika slag. Föreningen utgiver härjämte en tidskrift, benämnd
Allsvensk samling. Kungl. Majit har fastställt stadgar för föreningen.
Institutet för svensk utlandstjänst grundades år 1927 med ekonomiskt understöd
från vissa stiftelser och företag samt enskilda personer. Institutet,
vars stadgar äro fastställda av Kungl. Majit, har till ändamål att utan
bedrivande av propaganda vare sig för eller mot emigration eller immigration
— meddela sakliga upplysningar till tjänst, dels för svenskar, som lia
för avsikt att utvandra, dels för utlandssvenskar som lia för avsikt att återflytta
till hemlandet. För detta ändamål införskaffar och sammanställer
institutet samt tillhandahåller vid förfrågan erforderligt upplystngsmaterial
rörande förhållandena på arbetsmarknaden i skilda länder. Där fråga är
örn kvalificerade befattningar lämnar institutet i den omfattning så prövas
lämpligt sin medverkan vid svenskars anställande i utlandet samt vid utlandssvenskars
anställande i hemlandet.
Utlandssvenskarnas förening bildades år 1938. Föreningen har till ändamål
att upprätthålla kontakten med i utlandet bosatta svenskar samt att tillvarataga
och främja deras intressen i Sverige och arbeta för skapandet av
allmän förståelse i hemlandet för utlandssvenskarnas betydelse vid hävdandet
av Sveriges anseende och befordrandet av dess ekonomiska intressen
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 3d2.
i utlandet. Vidare har föreningen i samarbete med svenska institutioner
oell organisationer i utlandet eller hemlandet varit hemvändande eller redan
hemkomna utlandssvenskar behjälplig att erhålla lämplig sysselsättning, så
att deras i utlandet vunna erfarenheter komma landet och dem själva till
godo.
Föreningen har härjämte velat erbjuda utlandssvenskar, oavsett medlemskap,
upplysningar och råd i praktiska spörsmål och angelägenheter av skilda
slag, såsom dispens-, medborgarskaps-, värnplikts-, pensions- och legitimationsfrågor
m. m. Föreningen har vidare i viss utsträckning kunnat bereda
möjligheter till skolgång och inackordering åt utlandssvenska barn.
Slutligen bedriver föreningen en direkt understödsverksamhet till förmån
för liemvändande utlandssvenskar, vilken avser att ekonomiskt bistå de hemkomna
under den första tiden, till dess de själva kunnat anskaffa eller
genom föreningens förmedling erhålla lämpligt arbete. Jämväl utlandssvenskarnas
förening utger en tidskrift kallad Utlandssvenskarna.
Samtliga berörda föreningar hava för sin verksamhet erhållit ekonomiskt
stöd av staten. Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet erhöll
sålunda år 1926 ett bidrag av lotterimedel å 228,000 kronor. Föreningen
åtnjuter dessutom förmånen av tjänstebrevsrätt. Institutet för svensk utlandstjänst
har erhållit statsanslag åren 1930—1939. Under åren 1937—1939
utgick från ett under femte huvudtiteln uppfört anslag till bidrag till upplysningsverksamhet
i emigrationsfrågor statsbidrag med 10,000 kronor per
år. Utlandssvenskarnas förening har under åren 1938—1940 samt år 1942
beviljats bidrag av lotterimedel med respektive 10,000, 22,000, 20,000 och
23,000 kronor. Av sistnämnda belopp äro 2,000 kronor avsedda såsom bidrag
till täckande av kostnaderna för den av föreningen numera omhänderhavda
skötseln av institutets för svensk utlandstjänst verksamhet. Föreningen
har härjämte från ett under femte huvudtiteln uppfört anslag till
bidrag till utlandssvenskarnas förening såsom bidrag till sin hjälpverksamhet
till förmån för utlandssvenskar, vilka såsom flyktingar återvänt till
Sverige, för budgetåren 1939/40, 1940/41 och 1942/43 erhållit statsanslag å
respektive 50,000, 50,000 och 25,000 kronor. För innevarande budgetår har
riksdagen anvisat ett anslag av 50,000 kronor såsom bidrag till motsvarande
hjälpverksamhet m. m.
Förslag av socialstyrelsen.
I skrivelse den 25 maj 1938 anhöll riksdagen, i anledning av en inom
andra kammaren av herr E. Nylander väckt motion (nr 1) samt under åberopande
av andra kammarens femte tillfälliga utskotts utlåtande nr 6 och
första kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande nr 11, örn skyndsam
allsidig utredning örn utlandssvenskarnas rättigheter och skyldigheter i syfte
att fastare knyta banden mellan dem och hemlandet samt hemställde, att
Kungl. Majit måtte med ledning av utredningen framlägga förslag till riksdagen.
Kungl. Majit förordnade den 8 juli 1938, att riksdagens skrivelse skulle
4
Kungl. Maj-.ts proposition nr 342.
överlämnas till socialvårdskommittén, vilken emellertid den 19 oktober 1938
anhöll att bliva befriad från det erhållna utredningsuppdraget. I skrivelse
den 18 november 1938 har Kungl. Majit därpå anbefallt socialstyrelsen att
verkställa den utredning, varom riksdagen i sin skrivelse gjort framställning,
samt att inkomma med de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Den 30 september 1941 avgav socialstyrelsen utredning örn utlandssvenskarna
(S. O. U. 1941:36). Socialstyrelsen har häri till behandling upptagit,
förutom utlandssvenskarna berörande spörsmål i allmänhet, jämväl frågan
örn en särskild organisation för utlandssvenskarna. Efter att hava redogjort
för den verksamhet bland utlandssvenskarna, som bedrives av förutnämnda
tre organisationer framhåller socialstyrelsen, att för närvarande en organisatorisk
splittring, å förevarande område vore för handen, vars olägenheter
syntes vara obestridliga. Styrelsen anför härom i huvudsak följande.
Ifrågavarande organisationer ha oundvikligen och i ökad omfattning kommit
att utsträcka sin verksamhet på varandras arbetsområden, vilket icke blir
förmånligt och lämpligt med hänsyn till arbetets effektivitet. Denna rivalitet
i fråga örn arbetsuppgifterna är förenad med rivalitet i fråga örn värvandet
av medlemmar och utverkandet av bidrag från olika håll. Bland svenskar
såväl i hemlandet som i utlandet torde det också vara synnerligen vanligt,
att institutet för svensk utlandstjänst och utlandssvenskarnas förening förväxlas.
Man räknar där överhuvud icke med eventualiteten av att konkurrerande
organisationer förefinnas på området.
Det här föreliggande organisationsproblemet har synts styrelsen kunna
lösas på endera av två vägar: antingen genom en klar gränsdragning mellan
de tre organisationernas olika uppgifter eller genom deras sammanslagning
till en enda organisation, vilken i sig upptoge och förenade deras skilda
verksamhetsgrenar. Yid ett övervägande av dessa två möjligheter har sammanslagningsalternativet
tett sig som det mest önskvärda.
Genom bildandet av en enhetlig organisation på ifrågavarande områden
borde en ökad effektivitet och planmässighet i arbetet kunna ernås. En
sådan enhetlig organisation, vilken på en hand samlade de föreliggande
arbetsuppgifterna, borde också kunna få en betydande auktoritet såväl i utlandet
som i Sverige, örn blott vissa nödvändiga förutsättningar bleve uppfyllda.
Det skulle härför krävas, att organisationen erliölle en väl kvalificerad
ledning och därjämte finge en i någon mån officiell prägel jämte understöd
från statens sida. Bättre möjligheter till ekonomiskt stöd från enskilda personer
och institutioner kunde då antagas även komma att erbjuda sig. Det
torde till sist få räknas som en stor praktisk fördel, att utlandssvenskarna,
örn en sådan enhetlig organisation komme till stånd, icke skulle behöva stå
tveksamma i valet mellan olika instanser vid förfrågningar och hänvändelser
i de spörsmål, vilka angå dem, såsom veterligen ofta har varit fallet med
nu rådande ordning, vare sig det har gällt undervisningsfrågor eller frågor
om arbetsanställning o. d.
En given förutsättning för bildandet av en enhetlig organisation vore
dock, att praktiska garantier därvid skapades för att dess olika arbetsområden
alla bleve väl tillgodosedda samt att verksamheten jämväl erliölle en
tidsenlig och rationell utformning, något som icke till alla delar kan sägas
vara fallet i fråga örn de nuvarande organisationernas insatser.
Det borde vidare få förutsättas, att en lämplig samverkan i mån av behov
ägde rum med de andra institutioner och anstalter av skilda slag, som äro
verksamma på närgränsande arbetsområden.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 342.
Socialstyrelsen uppgiver, att styrelsen för att undersöka de tre berörda
organisationernas egen inställning till frågan om en samverkan på ny grundval
baft överläggningar med representanter för dessa organisationer. Av
organisationerna utsedda kommitterade hade sedermera preliminärt enats
örn att bilda en gemensam organisation samt godkänt ett förslag till stadgar
för denna.
Enligt detta förslag skulle den nya organisationen bland annat hava till
uppgift att uppehålla och förnya svenskt kultur- och språkmedvetande hos
svenskar och svenskättlingar utanför Sverige, att utanför Sverige sprida
kunskap örn svenskt språk och svensk odling, att främja utlandssvenskarnas
välfärdsintressen i samverkan med svenska myndigheter och institutioner, att
i möjligaste mån stödja utlandssvenskarna i deras verksamhet i utlandet och
att underlätta strävanden att inordna sig i svenskt samhällsliv för dem som
önska återvända till hemlandet, att lämna vederhäftiga och sakliga upplysningar
rörande närings- och arbetsförhållanden i främmande land till svenskar,
som hava för avsikt att dit förlägga sin verksamhet, ävensom att på andra
sätt stödja kvalificerade landsmän, vilka ämna där söka anställning eller
vinna vidare utbildning. I spetsen för organisationen skulle ställas en överstyrelse
med säte i Göteborg. Överstyrelsens ordförande samt två av dess
ledamöter skulle utses av Kungl. Majit. Härutöver skulle överstyrelsen bestå
av högst sexton och lägst tolv av organisationen valda ledamöter. Överstyrelsen
skulle utse två utskott, på vilka i enlighet med vissa i stadgarna
angivna bestämmelser och av överstyrelsen utfärdade instruktioner
organisationens arbetsuppgifter skulle fördelas. Det ena utskottet skulle ha
en byrå i Göteborg och det andra en i Stockholm. Yartdera utskottet
skulle under överstyrelsens överinseende komma att självständigt handlägga
sina uppgifter inom hela organisations verksamhetsfält. Göteborgsutskottet
skulle ägna sig åt sådana mera kulturellt betonade arbetsuppgifter, som
hittills ålegat riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet, och
Stockliolmsutskottet skulle få på sin lott sådan praktisk och social hjälpoch
informationsverksamhet m. m., som närmast hade omhänderhafts av utlandssvenskarnas
förening och institutet för svensk utlandstjänst.
Socialstyrelsen betonar, att det enligt styrelsens mening måste anses vara
mycket tillfredsställande, att detta organisationsärende kunnat föras så långt,
att bildandet av en enhetlig organisation tedde sig som sannolik. Ett betydande
statsunderstöd bleve emellertid ett oundgängligt villkor för organisationens
framgångsrika verksamhet. Styrelsen ansåge ett sådant understöd i
detta fall vara synnerligen väl på sin plats. Bärande skäl hade motiverat
de understöd med statsmedel, som i olika former givits åt de nuvarande tre
organisationerna. Ett fortsatt statsunderstöd åt den verksamhet, som hade
bedrivits av dessa, tedde sig i så mycket högre grad berättigat, som det kunde
förväntas, att de förelagda arbetsuppgifterna skulle kunna tillgodoses på ett
väsentligt effektivare sätt genom den enhetliga organisationen än som hade
kunnat ske med hittillsvarande organisatoriska splittring på detta område.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 342.
Nu föreliggande framställningar om statsbidrag.
I skrivelse den 10 februari 1943 hava riksföreningen för svenskhetens
bevarande i utlandet, utlandssvenskarnas förening och institutet för svensk utlandstjänst
anfört i huvudsak följande.
I enlighet med de rekommendationer, vilka framkommit vid sammanträden,
som i samband med socialstyrelsens utredning rörande utlandssvenskarna
hållits inför chefen för socialstyrelsen, ha vi preliminärt fattat beslut örn en
sammanslagning för att den av oss bedrivna verksamheten må bedrivas av
en enhetlig organisation. Denna sammanslagning har tänkts genomförd så
att institutet för svensk utlandstjänst och utlandssvenskarnas förening uppgå
i riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet, som i samband med
sammanslagningen skall antaga namnet riksföreningen för svenskarna i utlandet.
Den slutliga omorganisationen av de tre institutionerna är beroende
på konfirmerande beslut av institutets för svensk utlandstjänst styrelse och
av riksföreningens för svenskhetens bevarande i utlandet och utlandssvenskarnas
förenings årsmöten.
Riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet finansieras huvudsakligen
genom inflytande medlemsavgifter (för senast avslutade räkenskapsår
58,175 kronor för 17,249 medlemmar), varjämte beaktansvärda gåvomedel
kommit föreningens verksamhet till godo. Sagda förening, som år 1926
erhöll ett understöd av lotterimedel med 228,000 kronor, varav hälften avsågs
som bidrag till anskaffande av en fastighet i Göteborg, har därjämte
erhållit förmånen av tjänstebrevsrätt. Institutet för svensk utlandstjänst har
tidigare finansierats genom statsanslag eller anslag från enskilda stiftelser
och företag. Institutets verksamhet ombesörjes sedan den 1 mars 1941 av
utlandssvenskarnas förening. Utlandssvenskarnas förenings verksamhet har
finansierats genom medlemsavgifter (nuvarande medlemsantal 2,139), genom
bidrag från handel och industri och genom anslag av lotterimedel. Planen
för omorganisationen förutsätter ett statsanslag för budgetåret 1943/44 å
59,770 kronor. Därtill kommer det belopp, som Kungl. Majit redan begärt
hos riksdagen för utlandssvenskarnas förenings hjälpverksamhet under samma
budgetår, varjämte förutsatts, att den riksföreningen för svenskhetens bevarande
i utlandet beviljade tjänstebrevsrätten bibehålies.
Föreningarna hänvisa i detta sammanhang till ett vid skrivelsen fogat
förslag till budget för riksföreningen för svenskarna i utlandet för arbetsåret
1 juli 1943—30 juni 1944, vilket förslag upptager följande poster.
Inkomster.
Årsavgifter ........................................................ kronor
Hyror.............................................................. »
Annonsinkomster efter avdrag av provisioner ................ »
Anslag från företag och privatpersoner........................ »
Avkastning av kapital............................................ »
Disponibla gåvomedel, att enligt givarnas bestämmande tagas
i anspråk under året..........................................
Statsanslag........................................................
65.000
9,000
25.000
9,000
13.000
8,700
59,770
Kronor 189,470
7
Kungl. Majda -proposition nr 342.
Utgifter
Överstyrelse och sekretariat ..............
Finansförvaltning ..........................
Tidskriften ..................................
Verkställande utskottet i Göteborg ......
Verkställande utskottet i Stockholm ....
I anslutning till sagda budgetförslag anföres, bland annat, att budgeten
uppgjorts under den förutsättningen, att en sammanslagning av de nu på
det utlandssvenska området verksamma organisationerna skulle medföra en
effektivisering av arbetet och ett bättre tillgodoseende av de önskemål,
svenskar och svenskättlingar utanför Sverige hade uppställt och kunde
komma att uppställa. Avsikten med den nya organisationen borde vara,
att ett organ skapades åt vilket det allmänna kunde- överlämna bevakandet
av ofrånkomliga uppgifter till förmån för utlandssvenskarna. Då en förhållandevis
stor del av arbetet torde komma att bestå av rådgivande verksamhet
och av vad som med ett numera vanligt ord kallades »service»,
måste betydande delar av organisationens utgifter komma att utgöras av
ersättning till av denna verksamhet upptagen personal. Den nya organisationen
föranledde ej i och för sig anställning av ytterligare personal. Genom
lämplig fördelning av de centrala arbetsuppgifterna hade detta kunnat undvikas.
Däremot hade det vid sammanslagningen ansetts lämpligt att sätta
grundlönerna för personalen så att de någorlunda kunde anses motsvara
arbetets art och betydelse. Budgetförslaget upptoge liksom i nu gällande
lönestat av dyrtiden föranledda tillägg. De hittillsvarande lönerna måste
betecknas såsom för låga och icke avpassade efter det allmänna löneläget.
Den låga nivån hade möjliggjorts genom vederbörandes osjälviska intresse
för saken. Vid sammanslagningen hade eftersträvats en rationalisering av
arbetsformerna, varigenom arbetsuppgifterna kunde på samtidigt billigaste
och effektivaste sätt lösas. Man hade varit ytterst angelägen örn att undvika
att tynga organisationen med för stor administrativ apparat.
Föreningarna påpeka slutligen, att för bestridande av utgifter för understöd
åt hemvändande utlandssvenskar, respektive hjälpverksamhet bland av
kriget drabbade svenskar i utlandet, feriebarnsverksamliet och studiehjälp
särskilt anslag komme att begäras alltefter tidsläget.
Under åberopande av det anförda hemställde föreningarna örn bidrag av
statsmedel med ett belopp av 59,770 kronor till riksföreningens för svenskarna
i utlandet verksamhet under tiden 1 juli 1943—30 juni 1944.
Över framställningen hava utlåtanden avgivits av socialstyrelsen samt
generalpoststyrelsen.
Socialstyrelsen hänvisar till vad styrelsen beträffande förevarande spörsmål
anfört i sitt förutnämnda betänkande angående utlandssvenskarna samt framhåller,
att i och med beslutet om en enhetlig organisation för berörda tre
föreningar ett betydelsefullt organisationsspörsmål slutligen synes lia nått
kronor 34,840
» 15,450
» 36,300
» 51,420
» 51,460
Kronor 189,470
8
Kungl. Maj-.ts proposition nr 342.
en tillfredsställande lösning. Styrelsen erinrar vidare om sitt i förenämnda
utredning gjorda uttalande, att ett betydande statsunderstöd bleve ett oundgängligt
villkor för organisationens framgångsrika verksamhet. Med hänsyn
till omfattningen och betydelsen av organisationens verksamhetsfält anser
styrelsen det i framställningen äskade beloppet icke kunna anses oskäligt
högt. Styrelsen påpekar, att i detta sammanhang borde beaktas, att den
nya enhetliga organisationen kunde förväntas bliva i stånd att tillgodose
sina arbetsuppgifter på ett effektivare sätt än vad de tre hittills var för sig
arbetande organisationerna förmått. Styrelsen finner det vara synnerligen
väl på sin plats, att ett understöd av erforderlig storlek gives åt denna nya
organisation på det utlandssvenska arbetsfältet. Styrelsen har i enlighet
härmed tillstyrkt framställningen.
Generalpoststyrelsen, som förutsatt, att dess yttrande påkallats närmast i
anledning av vad i framställningen anförts angående bibehållandet av den
tjänstebrevsrätt, som för närvarande åtnjutes av riksföreningen för svenskhetens
bevarande i utlandet, har i detta spörsmål anfört i huvudsak följande.
Såsom framgår av statsverkspropositionen till 1932 års riksdag, sjätte
huvudtiteln, punkt 55, och riksdagens skrivelse den 16 mars 1932, nr 6 A,
punkt 44, lia statsmakterna i princip anslutit sig till den uppfattningen, att
tjänstebrevsrätt endast bör åtnjutas av — förutom ämbetsverk och myndigheter,
som äro organ för statsförvaltningen — anstalter och organisationer,
som avse allmänna ändamål av den betydelse, att desamma ansetts böra
helt tillgodoses av statsmedel. Anstalter och institutioner, som avse allmänna
ändamål, vilka befunnits kunna ombesörjas av kommuner eller stiftelser
eller enskilda sammanslutningar och föreningar, lia däremot ansetts icke
böra åtnjuta sådan rätt, även örn statsbidrag för ändamålet utgår i större
eller mindre omfattning.
Dessa riktlinjer lia icke kommit att tillämpas annat än vid prövning av
nyinkomna framställningar örn tjänstebrevsrätt. Någon indragning av tjänstebrevsrätt,
som beviljats tidigare, då mindre stränga principer tillämpades,
har icke ännu kommit till stånd.
Ett av Kungl. Majit givet förständigande att visa nödig varsamhet vid
tjänstebrevsrättens utnyttjande kan knappast sägas ha lett till åsyftat resultat.
Härtill kommer att icke statliga institutioners och sammanslutningars tjänstebrevsrätt
ofta missbrukas samt att deras funktionärer i allmänhet lia en
mycket oklar uppfattning om vad som överhuvudtaget får sändas som tjänsteförsändelse.
Riksdagens år 1942 församlade revisorer lia även uttalat, att
tjänstebrevsrätten bör förbehållas statliga myndigheter. Enligt generalpoststyrelsens
åsikt föreligga därför numera starka skäl att upptaga frågan örn indragning
av tjänstebrevsrätten för icke statliga institutioner till förnyad omprövning.
Detta spörsmål kommer även att framföras av styrelsen i samband
med en redogörelse för resultatet av 1939 års tjänstebrevsundersökning, som
under den närmaste tiden kommer att avges till Kungl. Majit.
Förmånen av tjänstebrevsrätt för en icke statlig institution innebär, att
institutionen kommer i åtnjutande av ett indirekt statsanslag, vilket dock
ej passerar statsbudgeten och på grund härav icke blir föremål för sådan
årlig omprövning, som statsanslag i allmänhet underkastas. Ur såväl principiell
som saklig synpunkt måste det dock anses riktigast, att, örn och i den
mån verksamhet, som bedrives av en icke statlig institution, finnes böra
understödjas med statsmedel, detta sker i form av ett direkt statsanslag.
Kungl. Maj:is proposition nr 342.
9
Den huvudsakliga användning, som riksföreningen för svenskhetens bevarande
i utlandet bär av sin tjänstebrevsrätt, markerar också särskilt tjänstebrevsförmånens
karaktär av blott statsanslag. Huvudparten av den post,
som avsändes av riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet, utgöres
nämligen av försändelser till utlandet. Vid den undersökning rörande
tjänstebrevsrättens omfattning, som verkställdes under tiden x/2—31/i 1939,
uppgick portobeloppet för inrikes försändelser från riksföreningen till
4,747 kronor, medan portot för tjänsteförsändelser till utlandet utgjorde
8,007 kronor. Tjänsteförsändelser till utlandet skola enligt gällande bestämmelser
frankeras på samma sätt som försändelser från enskild avsändare.
Dessa försändelser måste sålunda taxeras och frankeras var för sig i motsats
till de inrikes tjänsteförsändelserna. För frankeringen av försändelserna till
utlandet använder sig riksföreningen av frankostämplingsmaskin. Icke heller
ur praktisk synpunkt innebär därför tjänstebrevsrätten någon fördel. Denna
maskin torde utan väsentlig arbetsökning kunna användas även för den
mindre del av posten, som de inrikes försändelserna utgöra.
Därest den nybildade riksföreningen för svenskarna i utlandet anses böra
beredas ett statsunderstöd, som innefattar värdet av den tjänstebrevsrätt,
vilken för närvarande tillkommer riksföreningen för svenskhetens bevarande
i utlandet, synes detta böra ske i form av en förhöjning av det ifrågasatta
direkta statsanslaget.
Såsom föret meddelats uppgick portobeloppet för av sistnämnda förening
under tiden x/a—3l/i 1939 avsända tjänsteförsändelser till 12,754 kronor. Då
föreningens post under andra halvåret synes vara avsevärt större än under
första, torde portobeloppet för helt år kunna beräknas till närmare 30,000
kronor, Vid den åren 1927—1928 företagna undersökningen rörande tjänstebrevsrättens
omfattning uppgick portobeloppet för helt år till 29,232 kronor,
varav 10,414 kronor för inrikes försändelser och 18,818 kronor för försändelser
till utlandet. Portot för tiden x/2—31/i 1927 uppgick till 11,968
kronor.
Under hänvisning till vad sålunda anförts har generalpoststyrelsen
avstyrkt den föreliggande framställningen, i vad den avser ett bibehållande
av den tjänstebrevsrätt, som åtnjutes av riksföreningen för svenskhetens
bevarande i utlandet, efter det föreningen uppgått i riksföreningen
för svenskarna i utlandet, samt föreslagit, att i förekommande fall statsanslaget
till sistnämnda förening i stället ökas med ett belopp, som skäligen
kan anses motsvara värdet av ifrågavarande förmån.
Sedermera har utlandssvenskarnas förening i skrivelse den 28 augusti 1943
anhållit, att, därest den av föreningen samt riksföreningen för svenskhetens
bevarande i utlandet och institutet för svensk utlandstjänst den 10 februari
1943 gjorda framställningen ej skulle komma att bifallas, föreningen måtte
beviljas ett anslag av 30,000 kronor såsom bidrag till bestridandet av föreningens
administrationskostnader under tiden 1 juli 1943—30 juni 1944.
Föreningen har härvid till en början uppgivit, att föreningens sannolika
administrationskostnader under nämnda tid av föreningen beräknades till
53,500 kronor enligt följande uppställning.
Löner, inberäknat dyrtidstillägg .......... kronor 35,425
Hyra, lyse, städning m. m................. » 5,300
Skri vmaterial, porto, telefon m. m....... » 5,300
10
Kungl. Majlis proposition nr 342.
Diverse administrationskostnader ....— kronor 3,600
Värvnings- oell propagandakostnader ____ » £,200
Representation i Göteborg och Malmö .. » 1,200
Oförutsedda utgifter............ »_475
Summa kronor 53,500
Föreningens inkomster under ifrågavarande tid bär föreningen uppskattat
till cirka 25,000 kronor utgörande medlemsavgifter samt bidrag från näringslivet.
Det för täckande av föreningens förenämnda omkostnader ytterligare
erforderliga beloppet skulle sålunda uppgå till inemot 30,000 kronor. Föreningen
omnämner i detta sammanhang, att föreningen syntes ha utsikter
att erhålla visst bidrag från Oscar Ekmans stiftelse för immigrationens
främjande och motverkande av emigrationen. Föreningen framhåller emellertid,
att, även örn föreningen för innevarande verksamhetsår skulle erhålla
ett sådant bidrag till sin verksamhet, föreningen i första hand måste med
härigenom eventuellt inflytande medel ersätta den del av föreningens fond
för ständiga medlemsavgifter, som under det senast tilländalupna verksamhetsåret
använts för administrationskostnader. Emedan föreningen under
det senaste året icke åtnjutit statsanslag såsom bidrag för sina administrationskostnader
och samtidigt verksamheten på grund av tidsförhållandena
erhållit en än större omfattning, hade en stor del av nämnda fond måst
tagas i anspråk. Det vore av vikt för säkrandet av föreningens fortsatta
verksamhet, att denna fond åter bleve täckt. Den avsåge nämligen i första
hand att utgöra en säkerhetsreserv, från vilken under normala förhållanden
endast upplupna räntor och eventuella avskrivningar borde tagas i anspråk
för föreningens verksamhet.
Föreningen påpekar vidare, att de av föreningen angivna utgifterna upptagits
med i förhållande till de omfattande arbetsuppgifterna synnerligen
knappt beräknade belopp. Med hänsyn till att de nuvarande speciella förhållandena
kunde medföra behov av ökad arbetskraft, kunde viss del av de
medel, som möjligen infiöte utöver de i budgeten upptagna, behöva tagas i
anspråk härför. Därest emellertid anslag även i fortsättningen kunde beräknas
från nämnda stiftelse och i betraktande av att föreningens inkomster
av medlemsavgifter ej oväsentligt torde komma att successivt ökas, såvida
föreningens organisation finge utvecklas fritt och utan de hämningar, som
de senaste åren förorsakats av olika omständigheter, vore det anledning antaga,
att föreningens behov av statsanslag komme att minskas.
I detta sammanhang framhåller föreningen, att föreningen utöver den
löpande sociala hjälpverksamhet, som av föreningen utövades med för ändamålet
särskilt beviljat statsbidrag, åtagit sig att sörja för grupper av svenska
medborgare, vilka av olika anledningar nödgats återvända till Sverige, genom
att lämna dem understöd, bistå dem med anskaffande av förnödenheter av
olika slag samt ordna med arbetsanställning.
Föreningen anför slutligen, att föreningen redan från början inriktat sin
verksamhet på att genom praktiska åtgärder under effektiva och ändamåls
-
Il
Kungl. Maj:ts proposition nr 342.
enliga former gagna den svenska folkstammens utposter i främmande länder,
vare sig dessa vore den svenska industrins och handelns representanter,
den enskilda företagsamhetens målsmän eller anställda i annans tjänst. Föreningen
ansåge det även vara till landets gagn med tanke på den tid, som
förestode, och den omställning till fredsförhållanden, som en gång måste
komma, att svenska landsmäns berättigade intressen i största möjliga grad
tillvaratoges och att de erhölle det stöd och den uppmuntran deras hemland
kunde skänka dem. Föreningens verksamhet bidroge även till tillgodoseendet
av de önskemål, som under senare tid kommit till uttryck, nämligen
att utveckla Sveriges förbindelser med transoceana länder och stärka kontakten
med den stora svenska folkgrupp, som levde utanför Sverige. Föreningen
hade 67 ombud inom och utom Europa, vilka verkade i enlighet
med föreningens allmänna grundlinjer, och nya ombud tillkomme successivt.
Härjämte kan nämnas, att riksföreningen för svenskhetens bevarande i utlandet
den 2 september 1943 inkommit med en skrivelse, vari föreningen
lämnat en detaljerad redogörelse för föreningens verksamhet.
Departementschefen.
Den verksamhet till förmån för utomlands boende svenskar och svenskättlingar,
som, huvudsakligen med hjälp av frivilliga bidrag, bedrives av riksföreningen
för svenskhetens bevarande i utlandet, institutet för svensk utlandstjänst
och utlandssvenskarnas förening, är värd allt erkännande. Verksamheten
fyller viktiga uppgifter i såväl kulturellt som socialt hänseende. Genom
de ombud för organisationerna, som finnas i skilda delar av världen, torde
organisationerna vara i stånd att betjäna utlandssvenskarna praktiskt taget
var dessa än befinna sig. Ej minst under nuvarande förhållanden, då de
ordinarie förbindelserna ofta äro helt avbrutna, torde organisationernas
strävan att stärka sambandet mellan utlandssvenskarna och hemlandet vara
av stor betydelse.
Emellertid torde den omständigheten att berörda verksamhet bedrives av
tre olika organisationer med delvis sammanfallande uppgifter vara ägnad att
i viss mån motverka verksamhetens syftemål, bland annat därigenom att
ovisshet kan råda rörande vilken organisation man i olika frågor bör vända
sig till. För undanröjande av nämnda olägenheter har socialstyrelsen i sin
förutnämnda utredning rörande utlandssvenskarna framlagt förslag örn sammanslagning
av de tre ifrågavarande organisationerna till en förening, vilken
skulle benämnas riksföreningen för svenskarna i utlandet. Organisationerna
själva hava jämväl enats örn en sammanslagning och upprättat en preliminär
överenskommelse härom. Enligt denna skulle den nya organisationen arbeta
på två avdelningar eller utskott, ett i Stockholm, som huvudsakligen skulle
ägna sig åt de praktiskt och socialt betonade uppgifter, som nu handhavas
av utlandssvenskarnas förening och institutet för svensk utlandstjänst, samt
ett i Göteborg, som på sin lott skulle få de mera kulturellt inriktade arbetsuppgifter,
som hittills ålegat riksföreningen för svenskhetens bevarande i
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 342
utlandet. Genomförandet av sammanslagningen förutsatte att riksföreningen
för svenskarna i utlandet beviljades statsbidrag till sin verksamhet, vilket
för budgetåret 1943/44 beräknades till omkring 60,000 kronor. Härjämte bär
förutsatts att föreningen skulle komma i åtnjutande av tjänstebrevsrätt.
Enligt det förslag till lösning av berörda organisationsspörsmål, som framlagts
av socialstyrelsen, skulle en viss samordning av arbetet till förmån för
utlandssvenskarna, åstadkommas. Emellertid torde de fördelar, som därigenom
skulle vinnas, ej vara av den storleksordning att jag för närvarande
anser mig kunna tillstyrka, att statsmakterna anslå de medel, som synas
erforderliga för att sammanslagningen skall komma till stånd. De olägenheter,
som förekomsten av skilda organisationer medför, synas för övrigt i
hög grad kunna elimineras genom att en klar gränsdragning verkställes
mellan de uppgifter, som böra tillkomma å ena sidan riksföreningen för
svenskhetens bevarande i utlandet samt å andra sidan de redan nu samverkande
organisationerna institutet för svensk utlandstjänst och utlandssvenskarnas
förening.
Utlandssvenskarnas förening har, såsom nämnts, i skrivelse den 28 augusti
1943 hemställt, att, därest den planerade nya föreningen ej skulle komma
i åtnjutande av statsbidrag — för vilket fall denna ej torde komma till stånd
— föreningen måtte tilldelas statsanslag å 30,000 kronor såsom bidrag till
föreningens administrationskostnader. Bådande förhållanden lia gjort att föreningen,
som huvudsakligen inriktar sig på att socialt och ekonomiskt bistå
i utlandet bosatta svenskar, fått en allt större uppgift att fylla. Såsom
bidrag till sin hjälpverksamhet har föreningen som tidigare nämnts erhållit
statsbidrag, för innevarande budgetår 50,000 kronor. Jag vill vidare erinra
örn, att föreningen åtagit sig att emottaga svenska medborgare, som i anledning
av bombangrepp mot tyska städer återvända till hemlandet, samt
att föreningen för bestridande av hjälpverksamhet till förmån för dessa
svenskar erhållit bidrag med 40,000 kronor, vilket utgått från anslaget till
oförutsedda utgifter. Föreningens ökade uppgifter lia emellertid även fört med
sig en stegring av föreningens administrationskostnader. Föreningen kar
tidigare erhållit bidrag av lotterimedel för täckande av sina administrationskostnader.
Ar 1942 beviljades sålunda dylikt bidrag med 23,000 kronor.
Under innevarande år har föreningen ej ansett sig böra göra någon ansökan
örn lotterimedel, enär man räknat med att den överenskomna sammanslagningen
skulle komma till stånd och den nybildade föreningen erhålla statsanslag.
Av de av föreningen lämnade uppgifterna framgår, att föreningens
inkomster ej förslå till täckande av föreningens nuvarande administrationskostnader,
utan har föreningens fond för ständiga medlemsavgifter måst tagas
i anspråk. Enligt vad jag inhämtat har av sagda fond, med en tidigare behållning
av 52,000 kronor, 29,000 kronor redan förbrukats, därav 24,000
kronor under verksamhetsåret 1942—43. Därest föreningen skulle nödgas
taga i anspråk medel ur fonden i samma utsträckning, som måst ske under
sista verksamhetsåret, skulle fonden inom kort vara förbrukad och föreningen
se sig nödsakad att högst väsentligt inskränka sin verksamhet. Med hänsyn
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 342.
till betydelsen av föreningens verksamhet speciellt under nuvarande förhållanden
skulle detta vara synnerligen olyckligt. Härtill kommer att en
sådan utveckling otvivelaktigt skulle medföra ökat arbete för de myndigheter,
som närmast skulle övertaga föreningens arbete till förmån för utlandssvenskarna.
På grund av anförda förhållanden finner jag starka skäl tala för att
utlandssvenskarnas förening erhåller bidrag av statsmedel till bestridande av
sina administrationskostnader under innevarande verksamhetsår. Emot det
av föreningen begärda beloppet synes intet vara att erinra.
Jag anser mig alltså böra tillstyrka, att föreningen beviljas bidrag med
30,000 kronor att anvisas å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44.
lindet åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen
att till Bidrag till utlandssvenskarnas förening å tilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1943/44 anvisa ett
anslag av .......................................... kronor 30,000
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sten-Eric Heinrici.