Kungl. Maj:ts proposition nr 333.
1
Nr 333.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående inrättande av
statens geotekniska institut m. m.; given Stockholms
slott den 8 oktober 1943.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF.
Gustaf Andersson.
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 8 oktober 1943.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson, Quensel,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf,
Rubbestad.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans-, ecklesiastik- och handelsdepartementen
anmäler chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet
Andersson, fråga om organisationen av forskning och annan undersökningsverksamhet
på det geotekniska området och anför härutinnan följande.
Sedan 1939 års lagtima riksdag i skrivelse nr 328 anhållit, att en utredning
måtte verkställas angående möjligheterna att effektivisera den tekniska forskningen,
icke minst för att erhålla billigare och snabbare resultat, samt att
utnyttja de vunna forskningsresultaten till hela landets bästa, bemyndigade
Kungl. Majit den 31 augusti 1940 chefen för handelsdepartementet att tillkalla
högst sju utredningsmän för att utreda frågan om den tekniskt-vetenskapliga
forskningens ordnande.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 333.
1
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 333.
De av departementschefen för ändamålet tillkallade utredningsmännen,
som antagit benämningen utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga
forskningens ordnande — f. d. generaldirektören C. G. O. Malm, tillika ordförande,
kommerserådet P. A. H. Carlborg, professorn vid tekniska högskolan
i Stockholm H. Kreuger, fil. doktorn, ledamoten av riksdagens första kammare
H. Nordenson, professorn T. Svedberg, verkställande direktören i ingenjörsvetenskapsakademien,
professorn E. Velander samt direktören S. Westerberg
— ha efter att tidigare ha avgivit fem betänkanden i olika ämnen med
skrivelse den 18 mars 1943 till chefen för handelsdepartementet överlämnat
ett med nr VI betecknat betänkande (S. O. U. 1943: 22), innehållande förslag
till åtgärder för den geotekniska forskningens ordnande.
över förslaget ha yttranden avgivits av statskontoret, allmänna lönenämnden,
riksräkenskapsverket, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,
järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, direktionen
för statens väginstitut, Sveriges geologiska undersökning, styrelsen för tekniska
högskolan i Stockholm efter hörande av högskolans lärarkollegium,
styrelsen för Chalmers tekniska högskola efter hörande av högskolans lärarkollegium,
ingenjörsvetenskapsakademien, statens kommitté för byggnadsforskning,
svenska teknologföreningen, svenska kommunaltekniska föreningen
och svenska byggnadsentreprenörföreningen. Härjämte har svenska
konsulterande ingenjörers förening inkommit med en skrift.
Då utredningens förslag till övervägande delen berör frågor inom kommunikationsdepartementets
verksamhetsområde, har ärendets beredning ansetts
böra ske inom kommunikationsdepartementet.
Innan jag ingår på utredningens förslag och de avgivna yttrandena, torde
en kortfattad redogörelse för betänkandet i vissa övriga delar lämpligen böra
lämnas.
Översikt över nuvarande förhållanden.
Geotekniken omfattar läran om jordskorpan i dess egenskap av grand
för byggnadsverk och andra tekniska anordningar samt om jordarternas och
berggrundens beskaffenhet ur byggnadsteknisk synpunkt.
Till sin natur är geotekniken en teknisk vetenskap, som baseras på de
grundläggande byggnadsvetenskaperna, särskilt elasticitetsläran, hållfasthetsläran
och byggnadsstatiken samt på fysiken och geologien. I sin praktiska
tillämpning är geotekniken en hjälpvetenskap åt framför allt vägbyggnad,
järnvägsbyggnad, brobyggnad, husbyggnad, vattenbyggnad och bergsbruk
samt sysslar med de speciella problem och svårigheter, som inom dessa
tekniska verksamhetsgrenar förorsakas av markens beskaffenhet.
De byggande institutioner, som mera kontinuerligt komma i kontakt med
större geotekniska spörsmål, äro främst de statliga och kommunala verken.
Av dessa ha endast järnvägsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
inrättat särskilda avdelningar med specialutbildad personal för det geo
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 333.
3
tekniska arbetet. Inom övriga statliga och kommunala byggnadsorgan utföras
i regel enklare geolekniska provningar och undersökningar av samma
personal, som har hand örn byggnadsfrågor i allmänhet. För sådana undersökningar
finnes i de flesta fall någon utrustning (sondborrar och liknande)
för geotekniska fältarbeten. Stockholms stads gatukontor och Göteborgs hamnstyrelse
förfoga därjämte över laboratorieutrustning för rutinmässiga undersökningar
av liållfasthetsegenskaper hos jordprov. När det gäller mera komplicerade
och omfattande geotekniska arbeten, ha de statliga och kommunala
verk, som sakna egen geoteknisk expertis, brukat anlita utomstående sådan,
främst järnvägsstyrelsens och väg- och vattenbyggnadsstyrelsens geotekniker.
I samband med den geotekniska undervisningen vid de tekniska högskolorna
utföras geotekniska forskningsarbeten och andra undersökningar. De
högskoleprofessorer, som äro verksamma på det geotekniska området, bedriva
därjämte i någon omfattning privat konsultativ geoteknisk verksamhet.
Utom av dessa professorer vid de tekniska högskolorna samt geoteknikerna
i järnvägsstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bedrives för
närvarande konsultativ geoteknisk verksamhet i nämnvärd omfattning endast
av ett fåtal privata ingenjörsfirmor. Den konsultativa verksamheten avser
i regel rutinundersökningar. Med undantag för högskoleinstitutionerna
samt de geotekniska avdelningarna vid statens järnvägar och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
saknas utrustning för större laboratorieundersökningar.
Statens järnvägars geotekniska avdelning inrättades år 1920. Ehuru de
rent praktiska frågorna stått i förgrunden, har man dock, särskilt under de
första åren, utfört omfattande forskningsarbeten. Det gällde till en början
främst att få till stånd lämpliga arbetsmetoder och bedömningsgrunder.
Forskningsarbetet har emellertid undan för undan trängts mera i bakgrunden,
allt eftersom det löpande arbetet ökats samt tid och arbetskrafter för
det direkta forskningsarbetet därigenom blivit allt knappare. Det omfattande
undersökningsarbete, som ägt rum, kan dock i sig sägas innebära en art
av forskning, enär därigenom samlas ett omfattande material, som undan för
undan ställer de principiella frågorna under belysning.
Utom de vanliga geotekniska problemen sysslar avdelningen även med
sådana frågor som uppletning och inventering av grusförekomster samt undersökningar
angående tjälproblemen, ballastmaterialen samt riskerna för ras
i tunnlar och bergskärningar.
Under åren 1935—1939 uppgick geotekniska avdelningens lönekonto i medeltal
till cirka 60,000 kronor per år, och personalen utgjorde då i genomsnitt
8—10 personer. Senare lia arbetsuppgifterna ökats. Personalen uppgick hösten
1942 till 11 heltidsanställda och 2 deltidsanställda. I personaluppgifterna
är icke personal för hantlangning för fältarbetena medräknad.
Järnvägsstyrelsens geotekniska avdelning förfogar över en omfattande utrustning
för fältundersökningar, främst sundborg kolvborr samt spad- och
skopborr. Däremot har avdelningen endast ett mindre rutinlaboratorium, inrymt
i ett bostadsrum i järnvägens fastighet Vasagatan nr 1 i Stockholm. Laboratorieutrustningen
omfattar konapparater och enklare apparatur för be
-
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 333.
stämning av skärhållfasthet, vattenhalt, kornstorlek och volymvikt av jordprov.
I fråga om verksamheten vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens geotekniska
avdelning må erinras, att en förste byråingenjör med geoteknisk sakkunskap
anställdes hos styrelsen den 1 november 1936. Redan några månader
därefter visade det sig, att de geotekniska arbetsuppgifterna voro så omfattande,
att ytterligare personal erfordrades. Därvid inrättades icke nya fasta
tjänster, utan ingenjörspersonal och annan personal anställdes i erforderlig
utsträckning tillfälligt och deras avlöningar debiterades vägdistrikt och andra
uppdragsgivare. Ersättningar i övrigt för av avdelningen utförda arbeten
utgå enligt av Kungl. Majit fastställd taxa. På detta sätt har hittills avdelningens
hela verksamhet med undantag av en del av lönen till förste byråingenjören
finansierats genom ersättningar för utfört arbete.
Avdelningens arbete utgöres huvudsakligen av till lokal och natur avgränsade
problem, som uppstå i samband med vägbyggandet samt andra delar av
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens arbetsfält. Något systematiskt geotekniskt
studium av större delar av vägnätet har däremot icke utförts. Forskningsuppgifter
framkomma i många fall i samband med den löpande undersökningsverksamheten,
men då avdelningen är praktiskt taget helt hänvisad till
att finansiera sin verksamhet genom inkomster för uppdrag, ha dessa uppgifter
i regel endast kunnat bearbetas i den mån detta varit nödvändigt för
lösandet av de aktuella, praktiska uppgifterna.
Föreståndaren för geotekniska avdelningen har dock i några fall erhållit
medel från Kungl. Majit (av anslaget under sjätte huvudtiteln till bidrag till
vissa forsknings- och undersökningsarbeten), från ingenjörsvetenskapsakademien
och från andra håll för att fullfölja speciella forskningsuppslag.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens geotekniska avdelning genomgick fram
till utbrottet av det pågående kriget en snabb utveckling med betydande ökning
av arbetsuppgifter, personal och utrustning. Under tiden efter krigsutbrottet
har personalstyrkan nedgått något, beroende dels på minskade arbetsuppgifter
genom vägbyggnadsarbetenas begränsning, dels på inkallelser
av personal till militärtjänst. Personalen har under budgetåren 1938/39—
1941/42 i allmänhet uppgått till 13—15 personer.
Avdelningen disponerade till den 18 september 1943 en kontorsvåning om
10 rum (ca 300 m2) i huset Hantverkaregatan 21, men förfogar från och med
nämnda dag över nya och större kontorslokaler örn 10 rum och kök (370 m2)
i fastigheten Narvavägen 25. Avdelningens laboratorium är inrymt i statens
väginstituts byggnad och omfattar 180 m2.
Utrustningen för geotekniska undersökningar — såväl i vad avser laboratorie-
som fältundersökningar — är den mest fullständiga inom landet.
Geotekniken utgör för närvarande icke något självständigt läroämne vid
någon av våra tekniska högskolor, utan undervisning i geotekniska frågor ingår
i andra läroämnen. Vid högskolorna är det främst institutionerna för vattenbyggnad
och byggnadsstatik vid tekniska högskolan i Stockholm, som förfoga
över mera betydande laboratorieresurser på det geotekniska området.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 333.
Utredningens förslag.
Allmänna synpunkter.
Utredningen betonar, att forskningen och den praktiska tillämpningen på
det geotekniska området höra nära ihop, och anför vidare härom.
Som exempel må nämnas, att vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens geotekniska
avdelning forskningsverksamheten uppskattas till 20 procent av hela
arbetet, trots att avdelningen på grund av brist på anslag icke kan utföra
andra forskningsarbeten än sådana, som äro nödvändiga för att lösa praktiska
uppgifter.
Jordarternas geotekniska egenskaper äro i hög grad varierande pa grund av
olikhet i lagerföljd, lagertjocklek, kornstorleksfördelning, vattenhalt och så
vidare, varför forskningsuppgifterna i många fall bliva av tämligen lokal
natur. Detta sammanhänger i viss mån även med att geotekniken som självständig
vetenskap är ganska ny, och under den tidigare utvecklingen av en
teknisk vetenskap gälla ofta problemen i huvudsak praktiska uppgifter, ej
sällan av tämligen begränsad principiell räckvidd.
Inom geotekniken sammanhängde vidare, framhåller utredningen, grundforskning
och målforskning så intimt, att de icke på vetenskapens nuvarande
ståndpunkt borde åtskiljas. Då därjämte det geotekniska arbetet i väsentlig
omfattning vore ett intresse för statens och kommunernas byggande och
kontrollerande organ, funnes ej heller några starkare ekonomiska och organisatoriska
motiv att upprätthålla en gräns mellan grundforskningen och
målforskningen. Utredningen hade därför ansett sig böra i ett sammanhang
upptaga frågan om ordnandet av såväl den på praktiska problem inriktade
undersökningsverksamheten som den geotekniska grund- och målforskningen.
I fråga örn betydelsen och behovet av forsknings- och annan undersökningsverksamhet
på det geotekniska området anför utredningen bland annat.
Kännedomen örn de geotekniska egenskaperna hos jordarter är av avgörande
betydelse för byggnadsverksamheten, vare sig det är fråga om hus-,
bro-, väg-, järnvägs- eller dammbyggnader eller andra arbeten i jord såsom
flygfältsanläggningar, torrläggningsföretag och regleringar av vattendrag. En
stor procent av misslyckandena vid utförandet av byggnadsföretag beror på
felbedömningar av de geotekniska faktorerna. Genom tillräckligt omfattande
markundersökningar är det möjligt att avsevärt minska riskerna för skadliga
sättningar, ras och skred ävensom att vinna kostnadsbesparingar, ofta mycket
betydande. Det var också ett flertal jordras och därav förorsakade järnvägsolyckor
som på sin tid föranledde tillsättandet av statens järnvägars geotekniska
kommission samt inrättandet av järnvägsstyrelsens geotekniska avdelning.
Genom av dessa organ utförda undersökningar ha riskerna för ras och
skred väsentligt kunnat minskas.
I fortsättningen framhåller utredningen, att betydande värden kunna räddas
genom geotekniska undersökningar, samt belyser delta förhållande med
exempel från järnvägs-, väg- och dammbyggandet.
Utredningen övergår härefter till att redogöra för geotekniska spörsmål inom
olika verksamhetsområden.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 333.
Det geotekniska arbetet vid statens järnvägar har under de senaste
åren ökat i omfattning, påpekar utredningen samt fortsätter.
Med statens järnvägar lia under denna tid införlivats betydande delar av
det enskilda järnvägsnätet, vilket föranlett, att geotekniska undersökningar
av stor omfattning måst utföras på de nyförvärvade järnvägssträckorna.
Särskilt i den man fråga uppkommer om införande av tyngre rullande materiel
och ökad tåghastighet på sådana banor, måste en ingående undersökning
av stabilitetsförhållandena utföras och i förekommande fall förslag utarbetas
till förstärkning av bankroppen. Även på statens järnvägars gamla
linjer föranleda ofta höjningar av de tillåtna hjultrycken, att utredningar få
utföras angående undergrundens geotekniska egenskaper.
De fortgående arbetena med utbyggandet av dubbelspår på de viktigaste
järnvägslinjerna kräva icke endast omfattande geotekniska undersökningar
för bestämmande av linjeläget, erforderliga grundförstärkningar o. s. v. utan
jämväl fortlöpande undersökningar under hela arbetstiden för företaget.
I samband med banunderhållet och arbetena med förbättringar och ombyggnader
av banan med därtill hörande byggnader uppkommer vidare en
mångfald geotekniska problem.
Vidare erfordras undersökningar av sådana hela bansträckor, där de geotekniska
faktorerna äro av särskilt stor betydelse. Sådana systematiska och
genomgående utredningar utföras av geotekniska avdelningen i mån av tillgänglig
tid.
Man torde kunna förutsätta, att det geotekniska arbetet för statens järnvägar
även under den närmaste tiden kommer att fortgå i ungefär samma
omfattning som under de senaste åren.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen handlägger bland annat
ärenden angående väg- och brobyggnader, enskilda järnvägar, flygfält samt
hamnar, farleder och andra vattenbyggnader. På grund av styrelsens vidsträckta
och mångskiftande arbetsområde äro dess geotekniska frågor av
mångahanda slag. Utredningen anför härom bland annat.
Det vanligaste av de geotekniska problemen inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
verksamhetsfält är stabiliteten hos vägbankar. Under tiden
1 september 1938—1 september 1939 undersöktes ungefär 140 dylika fall,
undersökningssträckans längd var vanligen 100—200 m, men översteg i åtskilliga
fall 1 km. I regel gällde undersökningarna utfyllning av nya vägbankar
men i vissa fall var det fråga örn befintliga bankar, som drabbats
av skred eller oroväckande sjunkäng. I ungefär en tredjedel av de undersökta
fallen visade undersökningarna, att undergrnnden var tillräckligt bärkraftig
för de planerade arbetena, men i de övriga fallen föreskrevos olika åtgärder,
såsom pålning, utfyllning av tryckbankar, fyllning till fast botten sänkning
av balanslinjen elter flyttning av vägen i sidled.
Ett annat, ofta förekommande problem är grundläggning av vägbroar Under
tiden 1 september 1938—1 september 1939 behandlade styrelsens geotekniker
cirka 75 sådana frågor. De flesta uppgifterna gällde anläggning av nya
broar, där tveksamhet uppstått örn lämpligaste grundläggningssättet I ett
mindre antal fall erfordrades undersökningar av redan befintliga broar som
skadats av skred eller förskjutningar.
Utredningen uppräknar även ett flertal andra grupper av geotekniska problem
inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens ämbetsområde, såsom frågor
om stabiliteten hos vägskärningar, hos järnvägsbankar som utsättas för tyng
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 333.
7
re och snabbare trafik, hos kulvertar under och öppna diken omkring flygfält,
stabiliteten och rörelserna hos stödmurar, sättningar i vägar med permanentbeläggning,
stabiliteten hos kajer och vågbrytare, upplagsplatser
(t. ex. malm- och kolupplag i hamnar) samt hela terrängavsnitt, vidare frågor
om yt- och grundvattenerosion och åtgärder däremot, samt om grundläggning
av magasin och andra byggnader för vägdistrikten, reningsverk,
oljelagringsanläggningar m. m.
I fråga om arbetets sammanlagda omfattning anför utredningen.
I och med genomförandet av ett förstatligande av den allmänna väghållningen
på landsbygden skola, enligt vad som uttalats av Kungl. Majit och
riksdagen, undersökningarna för vägarbeten utföras på ett avsevärt noggrannare
sätt än vad som hittills varit fallet. Detta skulle i sin tur medföra, att de
geotekniska arbetena komme att ökas. Enligt av representanter för väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen gjorda uppskattningar räknas med en ökning av 25
procent, i händelse vägbyggnadsarbetena komma att bedrivas i ungefär oförändrad
omfattning. För närvarande hava alla vägarbeten och framförallt
vägbyggnadsarbetena avsevärt inskränkts på grund av rådande krisläge med
brist på tillgängliga medel, material och arbetskraft, men under förutsättning,
att de längre fram antingen på grund av nödvändigheten att igångsätta
arbetslöshetsarbeten eller på grund av återinträdande bättre konjunkturer
skulle komma i gång i normal omfattning, erfordras efter ett förstatligande
av vägväsendet avsevärt större geoteknisk personal än för närvarande. Personalbehovet
för fullgörande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens löpande
geotekniska arbete uppskattas med tillämpande av nämnda synpunkter till
13 å 14 personer, så länge vägbyggnadsverksamheten är av ungefär nuvarande
omfattning, och till 19 å 20 personer, när verksamheten uppnår ungefär
samma omfattning som under åren närmast före kriget.
I denna kalkyl har förutom det mera rutinmässiga^ arbetet även medräknats
sådan forskning, som nödvändiggöres av och ingår i lösandet av de aktuella
praktiska problemen.
Örn de praktiska geotekniska frågorna inom vattenfallsstyrelsens
ämbetsområde framhåller utredningen, att de uppkomme i samband
med utförandet av regleringsdammar, kraftstationsbyggnader och andra
byggnadsverk för produktion och distribution av elektrisk kraft. Frågorna
kunde exempelvis gälla stabiliteten hos dammar, risken för underspolning
och åtgärder däremot, egenskaperna hos material i jorddammar, stabiliteten
hos slänter i kanaler och stränder vid vattendrag, erosionsfrågor för grävda
och naturliga vattendrag, grundläggning av husbyggnader m. m.
Utredningen anför vidare
De under vattenfallsstyrelsen stående byggnadsarbetena äro ofta av betydande
storleksordning, men å andra sidan är deras antal jämfört med arbetena
under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och järnvägsstyrelsen tämligen
ringa. På grund härav torde vattenfallsstyrelsens behov av geotekniska undersökningar
förete relativt stora variationer från tid till annan. De geolekniska
problemen hos vattenfallsstyrelsen äro dock synnerligen betydelsefulla
och ofta förenade med omfattande forskningsarbeten, varlör det synes vara
av stor vikt att frågan örn geoteknisk expertis för vattenfallsverkets räkning
ordnas på ett tillfredsställande sätt. överslagsvis lia vattenfallsstyrelsens
geotekniska ärenden beräknats ge sysselsättning åt i medeltal 2 man.
8 Kungl. Maj:ts proposition nr 333.
Beträffande byggnadsstyrelsens geotekniska spörsmål yttrar utredningen.
De geotekniska frågor, som ifrågakomma i samband med byggnadsstyrelsens
verksamhet, avse huvudsakligen undersökningar och utredningar för fastställande
av lämpliga grundläggningsmetoder och dimensionering av grunderna
till husbyggnader. Ej sällan förekomma därjämte i fråga örn stödmurar
och grundläggningar för husbyggnader problem rörande jordslänters stabilitet,
vilka tarva jordstatiska undersökningar. I vissa fall har byggnadsstyrelsen
även att taga befattning med frågor om strandskoningar och kajer, för
vilka dylika undersökningar erfordras.
Byggnadsstyrelsens geotekniska ärenden äro icke så kontinuerligt förekommande
och ej heller av den storleksordningen, att det torde vara motiverat att
inom byggnadsstyrelsen inrätta någon särskild geoteknisk avdelning. Uppskattningsvis
torde byggnadsstyrelsens geotekniska undersökningar jämte de
forskningsarbeten, som sammanhänga därmed, beräknas motsvara 1—2 mans
arbete.
Lantbruksstyrelsen komme, framhåller utredningen, i kontakt med
sådana geotekniska spörsmål, som förekomme vid torrläggningsföretag. I
dylika företag inginge regelmässigt olika slags byggnadsarbeten i jord, såsom
jorddammar, avloppskanaler och grundläggningar för pumpstationer. De geotekniska
problemen kunde avse stabiliteten hos jordmassor, sättningar,
erosionsfrågor o. s. v. Behovet av geoteknisk expertis för lantbruksstyrelsens
arbeten beräknas komma att motsvara 2—3 mans arbete.
Om de geotekniska frågorna inom försvarsväsendet anför utredningen.
Geotekniska spörsmål av stor betydelse uppkomma i samband med befästmngsanläggningar,
uppförande av varv och kajer, utarbetande av olika typer
av stridsvagnshinder, anläggning av flygplatser, byggande av vägar och broar
tor militära ändamål samt uppförande av kaserner, hangarer, garage, verkstäder
etc. Ur vetenskaplig synpunkt äro de militära geotekniska problemen
av vitt skilda slag. De kunna exempelvis avse att förebygga markgenombrott,
släntras, vag- eller strömerosion och sättningar eller att övervinna svårigheter
vid för stark grundvattentillströmning o. s. v. Därjämte förekomma
stora forskningsarbeten av geoteknisk natur, som ha samband med krigföring.
Vidare framhåller utredningen, att även kommunala myndigheter
och verk samt enskilda företagare komme i kontakt med geotekniska
problem, ehuru de icke för var och en sådan institution eller företagare
vöre sa talrika och regelbundet förekommande. Problemen vöre emellertid
för dessa grupper i huvudsak av liknande art som de närmast motsvarande
statliga verkens.
Utredningen påpekar, att husbyggnadsverksamheten vore ett betydelsefullt
fält för geotekniska undersökningar, samt uttalar härom.
... Dittills ha dessa problem icke ägnats tillräckligt stort intresse, vilket torde
t örklar as därav, att utövare inom facket i många fall icke äga tillräckliga
kunskaper på området och därför överlämna avgörandet av grundläggningsoch
likartade frågor åt det subjektiva omdömet utan att utnyttja de senaste
forskningsresultaten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 333.
9
Med hänsyn till de stora värden, det på husbyggnadsområdet i många fall
är fråga om, är det viktigt att upplysningsverksamhet bedrives, så att byggnadsfackmännen
bringas till insikt om, att en teoretisk behandling av hithörande
spörsmål är möjlig och att man sålunda icke behöver vara hänvisad till
subjektiva bedömningar. Genom att betydelsen av noggranna grundundersökningar
blir allmänt känd kan man också räkna med, att enskilda företagare
komma att i avsevärd utsträckning låta utföra geotekniska undersökningar
för grundläggningsarbete!!.
En särskild kategori bland de enskilda företagarna äro de konsultativa
ingenjörsfirmorna. Om dessa anför utredningen.
Vissa konsultativa ingenjörsfirmor utföra mera rutinmässiga geotekniska
undersökningar, och därjämte bedrives konsultativ verksamhet av järnvägsstyrelsens
och väg- och vattenbyggnadsstyrelsens geotekniker samt vederbörande
professorer vid de tekniska högskolorna. Särskilt bör i detta sammanhang
framhållas, att en institution för geotekniska undersökningar skulle
kunna bli av stor betydelse även för den konsultativa ingenjörsverksamheten.
Erfarenheterna från utlandet visa också särskilt på värdet av, att ett geotekniskt
laboratorium finnes, som av konsultativa ingenjörer kan anlitas för
geotekniska laboratorieförsök.
I ett särskilt avsnitt av sitt betänkande lämnar utredningen ett flertal exempel
på aktuella forskningsuppgifter. I anslutning därtill framhåller utredningen
— under erinran om att geotekniken vore en tämligen ny vetenskap,
som måste arbeta med ett mycket heterogent och svårbedömt material — att
många problem ännu väntade på sin lösning, medan i andra fall endast provisoriska
lösningar kunnat uppnås innan den geotekniska vetenskapens utveckling
gåve möjlighet till mera tillfredsställande och slutgiltiga. Utredningen
framhåller vidare, att det vore angeläget, att den geotekniska forskningsverksamheten
ökades och systematiserades för att möjliggöra den geotekniska
vetenskapens framåtskridande och ge de arbetande geoteknikerna
erforderlig fördjupad geoteknisk kunskap.
Olika sätt att ordna den geotekniska undersökningsverksamheten.
På det geotekniska området förelåge, uttalar utredningen, behov av åtgärder
för verksamhetens ordnande i tre avseenden, nämligen beträffande praktiska
undersökningar, forskning och undervisning.
I fråga om de praktiska undersökningarna anför utredningen.
Därest utvecklingen skulle fortsätta på samma sätt som under de senaste
åren, kan man vänta sig att så småningom allt flera verk och myndigheter
skaffa sig egna geotekniska avdelningar. Örn dessa skola hållas på en hög
teknisk och vetenskaplig nivå, måste de även så småningom utrustas med
egna laboratorier. Följden av en dylik splittring skulle bli onödigt stora
kostnader. Genom att sammanföra den statliga geotekniska undersökningsverksamheten
till en gemensam organisation böra betydande fördelar kunna
vinnas. De byggande verk, som för närvarande sakna egen geoteknisk avdelning,
skulle därigenom på ett ändamålsenligt sätt få tillgång till geoteknisk
sakkunskap. På olika håll gjorda erfarenheter skulle samlas på ett
ställe och sålunda bättre kunna nyttiggöras. Särskilt i fråga örn iakttagelser
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 333.
på färdiga byggnadsverk skulle det vara av stort värde att få observationerna
samlade, då därigenom jämförelsematerialet skulle bli tillräckligt stort
för tillförlitlig statistisk behandling som underlag för principiella bedömanden.
Personal, materiel och laboratorier skulle även kunna utnyttjas på ett
effektivare sätt, örn verksamheten samlades inom en organisation, beroende
på att man kan räkna med jämnare arbets til Igång för en större, gemensam
organisation än för geotekniska avdelningar vid de olika berörda ämbetsverken.
Särskilt för de statliga verk, vilkas geotekniska frågor endast skulle
bereda sysselsättning för en eller ett par man, skulle egna geotekniska avdelningar
på grund av ojämnheter i arbetstillgången bliva mindre väl utnyttjade.
Såvitt utredningen kunnat finna, skulle några olägenheter ur arbetssynPunkt
ej behöva uppkomma genom att de olika intressenternas geotekniska
verksamhet sammanslås. De geotekniska frågorna bilda ett enhetligt och
tämligen väl avgränsat arbetsfält, och de olika berörda verkens och myndigheternas
geotekniska problem äro till väsentliga delar likartade. De enskilda
järnvägarnas geotekniska spörsmål, vilka handläggas av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen, äro sålunda desamma som statens järnvägars och
ganska likartade med vägväsendets. Problem angående jordslänters stabilitet
uppkomma ofta inom såväl vattenfallsstyrelsens, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
och järnvägsstyrelsens som inom lantbruksstyrelsen ämbetsområden.
Frågor om sättningar i och hållfasthet hos undergrund för byggnadsverk
äro vanliga hos alla byggande institutioner. På detta sätt kan man
granska de geotekniska problemen område för område och finna beröringspunkter
mellan likartade geotekniska problem inom olika områden av byggnadskonsten.
Representanter för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, militära myndigheter och svenska järnvägsföreningen
hade också, meddelar utredningen, vid överläggningar med
utredningen framhållit, att ett gemensamt organ för geotekniska arbeten
skulle vara ur deras synpunkt förmånligt och önskvärt. Endast järnvägsstyrelsens
representant hade uttalat, att arbetsuppgifterna för ett geotekniskt
institut syntes böra begränsas till utredningar av mera allmän och
grundläggande natur och att ett särskilt organ för det geotekniska arbetet
allt framgent borde vara direkt anslutet till järnvägsstyrelsen. Styrelsen hade
nämligen behov av att själv kunna dirigera undersökningsförrättarna till än
den ena än den andra platsen på det stora och vidsträckta järnvägsnätet.
Vidare vore särskild banteknisk sakkunskap erforderlig vid geotekniska undersökningar
av järnvägar.
Med anledning av vad järnvägsstyrelsens representant uttalat har utredningen
anfört.
Skälen mot en centralisation synas närmast bottna i farhågor för att ett blivande
centralt geotekniskt arbetsorgan icke skulle kunna arbeta lika snabbt
och effektivt som järnvägsstyrelsens nuvarande geotekniska avdelning. Genom
att utforma organisationen för en blivande geoteknisk central med särskild
tanke på att uppnå snabbhet och största möjliga obundenhet av formalism,
torde emellertid de från järnvägshåll påtalade svårigheterna säkerligen kunna
övervinnas.
Det bör i sammanhanget påpekas, att de två kvalificerade geotekniker, som
äro anställda vid statens järnvägars geotekniska avdelning, båda äro födda år
Kungl. Maj:ts proposition nr 333.
11
1880 och således komma att uppnå pensionsåldern under år 1945, varför
frågan örn verksamhetens vidare bedrivande för statens järnvägars del lämpligen
torde böra upptagas till prövning och avgörande i samband med frågan
örn nytillsättning av geotekniker vid järnvägsstyrelsen. Örn ett centralt
geotekniskt forsknings- och undersökningsorgan för statens övriga geotekniska
arbeten redan nu tillskapades, skulle järnvägsstyrelsen vid den kommande
omprövningen angående sin geotekniska verksamhet även kunna
stödja sig på erfarenheterna av den geotekniska centralens arbete.
Med hänsyn till det anförda och till vad som från järnvägsstyrelsens håll
uttalats synes det vara bäst att åtminstone till en början söka centralisera
statens praktiska geotekniska verksamhet nied undantag för järnvägsstyrelsens.
För statens järnvägar kan en geoteknisk central dock även under dessa
förutsättningar få stor betydelse. I dess bättre utrustade laboratorium kan
järnvägsstyrelsen låta utföra mera komplicerade undersökningar av jordprov,
och det omfattande och värdefulla undersökningsmaterial, som framkommit
och framkommer vid statens järnvägars praktiska geotekniska undersökningar,
skulle i deli geotekniska centralen kunna givas den teoretiska bearbetning,
som det enligt lämnade uppgifter icke kan erhålla vid nuvarande
organisation på grund av att de löpande arbetena i alltför hög grad taga
tiden i anspråk.
Utredningen framhåller vidare, att de ämbetsverk, vilka skulle anlita det
ifrågasatta geotekniska centralorganet, endast i den omfattning, som verken
själva funne nödvändigt, skulle behöva överlåta åt detta att ombesörja de
i samband nied geotekniska utredningar erforderliga arbetena. Verken kunde
exempelvis genom egen personal men gärna i samråd med den geotekniska
institutionen verkställa grundundersökningar och utföra enklare provningar.
Utredningen behandlar härefter frågan örn den geotekniska undersökningsverksamhetens
ordnande sedd ur forskningens och undervisningens synpunkt
och anför därvid bland annat följande.
För att främja den geotekniska forskningen och undervisningen synas flera
vägar vara framkomliga. Vid organisation av forskningsverksamhet bör nian
dock principiellt söka tillse, att god kontakt uppehälles mellan å ena sidan
forskningen och den praktiska tillämpningen och å andra sidan forskningen
och undervisningen. De lösningar, som från dessa utgångspunkter synas vara
värda närmare överväganden, äro antingen inrättande av en forsknings- och
undervisningsprofessur vid tekniska högskolan eller anordnandet av en särskild
institution för såväl forskning som praktiska undersökningar jämte en
speciallärarbefattning i geoteknik för högskoleundervisningen.
En praktisk, konsultativ verksamhet av det slag och den omfattning, det
här är fråga örn, kan dock ej gärna inrymmas inom tekniska högskolans
organisation. Det synes ej heller vara lämpligt all på sakens nuvarande
ståndpunkt inrätta både en professur och ett från högskolan fristående geotekniskt
institut. Det just nu mest angelägna är att få till stånd ett lämpligt
organ för den i det föregående berörda praktiska undersökningsverksamheten
och i samband därmed bereda möjligheter att genom forskningsarbeten fullfölja
de uppslag, som de praktiska rönen ge upphov till. Den mest direkta
kontakten mellan teori och praktik kan erhållas genom att på liknande sätt,
som redan tillämpas vid statens väginstitut, samla håde de grundläggande
forskningsproblemen och de praktiska tillämpningsfrågorna inom ett institut
för forskning och andra undersökningar.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 333.
Genom en sådan organisation skulle de nya vetenskapliga rönen direkt
kunna föras ut i tillämpning, och de praktiska erfarenheterna skulle kunna
verka uppslagsgivande och stimulerande på forskningen. Vidare skulle man
slippa att utrusta två fullständiga laboratorier och kunna få personal och
andra resurser bättre och jämnare utnyttjade. Om högskoleundervisningen i
geoteknik därjämte anknytes till forskningen och tillämpningen genom att
någon lämplig representant för den geotekniska centralinstitutionen uppehåller
en speciallärarbefattning i geoteknik vid högskolan, synes man på
bästa möjliga sätt skapa förutsättningar för den samverkan mellan undervisning,
forskning och tillämpning, som är önskvärd.
Utredningen erinrar vidare örn att, även om man bestämde sig för att såvitt
möjligt koncentrera den statliga geotekniska undersökningsverksamheten
till en enda organisation och att ordna frågan örn geoteknisk forskning
och undervisning genom samma organisation, lösningar efter olika principer
kunde tänkas. Härom anför utredningen.
De alternativ, som utredningen ansett kunna komma under övervägande,
äro dels samordnande till ett institut eller en anstalt av den geotekniska verksamheten
och statens väginstitut, i vars byggnad väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
geotekniska avdelnings laboratorium nu är inrymt, dels organiserande
av ett fristående geotekniskt institut.
Vid det första alternativet stöter man på den svåra uppgiften att samordna
ledningen av en undersöknings- och forskningsverksamhet, som, vilket ju är
fallet med geotekniken, berör alla slag av byggnadsteknisk verksamhet, med
ledningen av en verksamhet, som avser ett specialområde, vägbyggnadsområdet.
I ledningen för den geotekniska verksamheten böra finnas företrädare för
de viktigaste byggnadsområden, som verksamheten berör, medan däremot i
väginstitutets ledning de olika intressena inom institutets specialområde böra
vara företrädda. Uppgiften att åstadkomma en ändamålsenligt uppbyggd överledning
(styrelse eller dylikt) för en enligt detta alternativ kombinerad organisation
torde icke gå att lösa. Då de båda verksamhetsområdena var för sig
äro av sådan storleksordning, att de kunna bilda underlag för organ med självständig
ställning, och då icke någon ekonomisk fördel synes kunna vinnas genom
deras sammanförande, har utredningen icke ansett sig kunna förorda
detta alternativ. Arbetsresultatet torde säkerligen vinna på, att vart och ett
av de ifrågavarande organen får utveckla sig fritt och självständigt utan de
inre friktioner, som eljest skulle kunna befaras.
En viss kontakt och samverkan mellan väginstitutet och det ifrågasatta
geotekniska institutet är dock önskvärd och lär även utan svårighet kunna
etableras. För att skapa trygghet för nödig samverkan synas styrelserna för
de båda organen böra lia åtminstone en ledamot gemensam. Det bör också
kunna förutsättas, att ett direkt samarbete i gränsfrågorna kommer till stånd
mellan de tekniska cheferna för de båda institutionerna.
Med hänsyn till den geotekniska verksamhetens karaktär av kombination
mellan forskning och praktisk tillämpning synes det ej heller vara motiverat
att söka inordna den som en avdelning i ett eventuellt framtida större centrallaboratorium
för teknisk forskning.
På grund av det anförda har utredningen kommit till den slutsatsen, att
den för samordning av geoteknisk forsknings- och undersökningsverksamhet
lämpligaste organisationsformen är ett fristående institut under ledning av
en styrelse av representanter för de viktigaste intressenterna i verksamheten.
Därigenom skulle vinnas eftersträvad koncentration av verksamheten och
Kungl. Maj:ts proposition nr 333.
13
bättre hushållning med mänskliga och materiella resurser. Vidare skulle erfarenhetsrön
från ett område därigenom snabbast kunna tillgodogöras över hela
det geotekniska verksamhetsfältet, och arbetet skulle kunna hållas på en högre
vetenskaplig nivå än om det överlämnades åt hos de olika intressenterna var
för sig anställda experter.
Efter dessa överväganden föreslår utredningen, att ett statens geotekniska
institut måtte inrättas från och med den 1 januari 1944.
Yttranden.
Utredningens förslag i vad det innebär en centralisering av statens geotekniska
undersökningsverksamhet har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
alla hörda myndigheter och sammanslutningar utom statskontoret och svenska
kommunaltekniska föreningen.
Statskontoret ifrågasätter lämpligheten att i nuvarande statsekonomiska
läge genomföra den föreslagna organisationen. Enligt statskontorets mening
borde i första hand övervägas, om icke den geotekniska forsknings- och undersökningsverksamheten
kunde beredas den erforderliga förstärkningen inom
den nuvarande organisationens ram.
Riksräkenskapsverket, som anser att den för närvarande tillämpade organisationsformen
icke bör bibehållas, anför.
Den till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen knutna geotekniska verksamheten
har efter hand erhållit en betydande omfattning. Tillväxten av arbetsuppgifterna
har därvid lett till en splittring av verksamheten, som icke är
tillfredsställande ur organisatorisk synpunkt. Endast geoteknikern, en förste
byråingenjör i väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, är fast anställd, medan den
övriga med arbetet sysselsatta personalen är av honom antagen och ersättes
av uppdragsgivarna. Till följd av utökningen av de geotekniska arbetsuppgifterna,
främst för försvarsväsendets räkning, har en sådan uppdelning av
det utav ifrågavarande personal verkställda arbetet kommit till stånd, att
uppgifter inom väg- och vattenbyggnadsslyrelsens arbetsområde omhänderhavas
av geoteknikern såsom tjänståligganden, medan uppdrag för annans
räkning mottagas av geoteknikern såsom privata uppdrag, vilka fullgöras av
honom på övertid. I båda fallen anlitas såsom medhjälpare förut berörda, av
geoteknikern antagna personal. Den sålunda vidtagna anordningen utgör en
sådan avvikelse från hävdvunna organisationsformer inom statsförvaltningen,
att densamma enligt riksräkenskapsverkets mening bör övergivas. Enahanda
synpunkt torde också böra anläggas i fråga örn det framtida organiserandet
av järnvägsstyrelsens geotekniska arbete, då även inom detta arbetsområde
en omfattande privat praktik förekommer såväl för statens som för enskildas
räkning.
Svenska kommunaltekniska föreningen anser, att det för de geotekniska
frågorna erfordras dels en geoteknisk centralinstitution, dels geotekniska avdelningar
hos de viktigaste statliga och kommunala intressenterna och dels
professurer i geoteknik vid landets båda tekniska högskolor.
Vad angår utredningens förslag att inrätta ett fristående statligt geotekniskt
institut har detta tillstyrkts eller lämnats utan erinran av hörda myndigheter
och sammanslutningar med undantag av statskontoret, statens kommitté
för byggnadsforskning och svenska kommunaltekniska föreningen.
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 333.
Statens kommitté för byggnadsforskning, som finner det synnerligen önskvärt
och rationellt, att den statliga geotekniska undersökningsverksamheten i
lämplig omfattning sammanföres till en gemensam organisation, ifrågasätter,
om icke detta borde ske genom sådan utvidgning av statens väginstitut, att
den geotekniska verksamheten inrymdes inom dess organisation. Detta skulle
underlätta samarbetet mellan väginstitutet och det geotekniska organet, varjämte
vissa besparingar i fråga örn den kamerala personalen och personalen
för rit- och skrivhjälp skulle kunna göras.
Liknande synpunkter lia anförts av svenska kommunaltekniska föreningen.
Statskontoret uttalar i frågan, att därest det av skäl, som statskontoret icke
förmådde bedöma, skulle befinnas önskvärt att vid den förestående omorganisationen
av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i samband med vägväsendets
förstatligande från styrelsen utbryta dess geotekniska avdelning, det syntes
ligga närmast till bands att undersöka möjligheterna att inordna avdelningen
under statens väginstitut.
Beträffande övriga yttranden i detta spörsmål må följande återges.
Järnvägsstyrelsen framhåller, att inom geoteknikens område ett uppenbart
behov av forskning förelåge, samt förordar ett verksamt understöd åt denna
forskning. Till frågan, huruvida detta stöd borde ges genom att inrätta
ett fristående geotekniskt institut enligt utredningens förslag eller på annat
sätt, hade styrelsen svårt att fatta ståndpunkt. I likhet med utredningen ansåg
emellertid järnvägsstyrelsen, att dess geotekniska avdelning icke nu
borde inlemmas i det föreslagna institutet. Gentemot utredningens förslag
att frågan örn styrelsens geotekniska avdelning skulle tagas under förnyad
prövning vid den tidpunkt, da dess nuvarande ledande befattningshavare
uppnådde pensionsåldern, ansåge sig styrelsen böra som sin bestämda uppfattning
uttala, att det icke komme att bli möjligt att överföra det geotekniska
arbetet vid statens järnvägar till ett fristående geotekniskt institut.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför bland annat.
Den inom styrelsen inrättade geotekniska avdelningen har varit till stor
nytta för styrelsen och har städse fungerat på tillfredsställande sätt. Styrelsens
byggande tekniska byråer och styrelsens underlydande organ i landsorten
äro för sin verksamhet i ständigt behov av geoteknisk sakkunskap.
Detta behov kan på ett enkelt och praktiskt sätt — icke minst genom underhandskonsultationer
— tillgodoses genom nämnda avdelning, vars chef
och övriga tjänstemän alltid sta till styrelsens förfogande och av styrelsen
kunna disponeras för olika förekommande uppgifter. Fördelarna härav
framträda givetvis särskilt, när fråga är örn brådskande förrättningar. Styrelsen
kan då i allmänhet påräkna omedelbart biträde av sina geotekniker,
och detta medför i de flesta fallen avsevärda besparingar beträffande arbete,
material och kostnader. Ur styrelsens synpunkt — styrelsen tänker
har närmast pa de praktiska undersökningar, som erfordras inom styrelsens
verksamhetsområde — vöre det därför självfallet av största värde örn
den nuvarande organisationen på hithörande område kunde få bestå’ och
ytterligare utbyggas och förstärkas.
Vederbörande sakkunniga föreslå nu, att styrelsens geotekniska avdelning
skall omorganiseras till ett fristående institut till tjänst för byggnadsverksamheten
i dess helhet och under ledning av en styrelse bestående av representanter
for olika intressenter.
Kungl. Maj:ts proposition nr 333.
15
Vad de sakkunniga till stöd härför anfört är enligt styrelsens mening i
allt väsentligt riktigt och några erinringar av betydelse kunna svårligen
framställas. Det står för styrelsen klart, att ifrågavarande spörsmål måste
ses i stort, och att enskilda verks intressen här icke få göra sig gällande på
ett sätt, som skulle äventyra frågans lösning. Styrelsen tillstyrker därför,
att de sakkunnigas förslag lägges till grund för en blivande organisation.
Vattenfallsstyrelsen anför.
Geotekniska frågor av den art, som angivits i betänkandet, d. v. s. rörande
de kvartära jordarternas beskaffenhet ur byggnadsteknisk synpunkt, förekomma
i stor utsträckning i samband med vattenfallsstyrelsens byggnadsarbeten.
Deras betydelse har alltmera ökats under senare år, enär de ur byggnadssynpunkt
gynnsammaste fallen, d. v. s. de fall, där utbyggnad kan ske
på berggrund, tidigare i stor utsträckning blivit utbyggda, och man nu oftare
än förr blir nödsakad att utbygga vattenfall, även där grundläggningen måste
ske på jord. Då det därjämte nu oftare än tidigare är ekonomiskt bättre att
utföra stora delar av dammbyggnader såsom jorddammar på grund av lättheten
att utföra sådana arbeten med moderna grävmaskiner och modern
transportmateriel, förekomma sådana arbeten nu ganska ofta, och de geotekniska
frågorna äro därför även härvidlag av stor betydelse.
Under erinran om, att vattenfallsstyrelsens geotekniska ärenden ej vore så
många, att för desamma en särskild geoteknisk avdelning erfordrades, uttalar
styrelsen.
Trots att de geotekniska ärendena ej förekomma i stort antal inom vattenfallsstyrelsen,
äro de dock synnerligen betydelsefulla och måste ofta förenas
med omfattande forskningsarbeten. Det är därför av stor vikt, att frågan örn
geoteknisk expertis för vattenfallsstyrelsens räkning ordnas på ett tillfredsställande
sätt. Då detta synes kunna ske på sätt som föreslagits i det remitterade
förslaget, tillstyrker vattenfallsstyrelsen inrättande av ett geotekniskt
institut i huvudsaklig överensstämmelse nied förslaget.
Lantbruksstyrelsen understryker behovet av geoteknisk sakkunskap inom
styrelsens förvaltningsområde samt tillstyrker utredningens förslag.
Sveriges geologiska undersökning framhåller, att genom inrättandet av det
föreslagna institutet de vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens geotekniska
avdelning anställda fackmännen kunde erhålla en bättre och säkrare ställning
samtidigt som förutsättningarna förbättrades för ett effektivt och fruktbärande
samarbete mellan de olika statsinstitutioner, som bedreve forskningsarbeten
inom geotekniken eller som hade behov av geoteknisk sakkunskap.
Geologiska undersökningen betonar vidare vikten av forskning angående
den fasta berggrundens geoteknik, vilket problem icke upptagits till behandling
av utredningen, samt framhåller, att frågan om organisationen på detta
mycket svåra och hittills alltför litet beaktade forskningsområde snarast borde
upptagas till behandling.
Ingenjörsvetcnskapsakadcmien erinrar örn, att kännedom om jordarternas
geotekniska egenskaper vore av stor betydelse även för gruvhanteringen, som
sålunda hade intresse av en utvidgad geoteknisk forskning.
16
Kungl. May.ts proposition nr 333.
Departements
chefen.
Svenska teknologi Greningen yttrar bland annat.
Geotekniken har som vetenskap utvecklats först under de senaste två decennierna.
Statens järnvägars geotekniska kommission utförde åren 1914—
1922 ett även utomlands uppskattat pionjärarbete, men sedan dess har i Sverige
systematisk geoteknisk forskning bedrivits endast i mindre omfattning.
Med undantag av jordtrycks- och släntberäkningar samt enklare grundläggningar
har någon undervisning i modern geoteknik icke meddelats vid tekniska
högskolan.
Erfarenheterna från ett betydande antal byggnadsföretag utvisa, att man
genom ett riktigt utnyttjande av den geotekniska vetenskapen kan erhålla både
bättre och billigare byggnadsverk, varjämte risker för olyckor av skilda
slag kunna elimineras. Det är således ett stort såväl tekniskt som ekonomiskt
intresse, att det finnes ett organ, som kan stå de byggande till tjänst med undersökning
av grundförhållandena och bistå med råd beträffande byggnadsverkens
utformning med hänsyn härtill. Föreningen finner det därför önskvärt,
att det föreslagna institutet kommer till stånd.
I yttrandena av de tekniska högskolornas lärarkollegier, statens kommitté
för byggnadsforskning och svenska teknologföreningen har slutligen framhållits
betydelsen av att en professur inrättades vid den ena av de tekniska
högskolorna eller vid båda högskolorna.
Kännedomen om de geotekniska egenskaperna hos olika jordarter utgör vid
byggnadsverksamhet av skilda slag, såsom hus-, bro-, väg-, järnvägs- och
dammbyggnader, flygfältsanläggningar, torrläggningsföretag och regleringar
av vattendrag, en viktig förutsättning för att uppgöra rättvisande ekonomiska
kalkyler och riktigt avvägda tekniska konstruktioner. Genom ett rätt hänsynstagande
till de geotekniska faktorerna kunna å ena sidan kostnadsbesparingar
— ofta mycket betydande -— vinnas samt å andra sidan riskerna för
skadliga sättningar, ras och skred minskas. Även för bergsbruket ha de
geotekniska frågorna stor betydelse i vad avser såväl de lösa jordlagren som
berggrunden.
Någon för hela landet gemensam institution för undersökningar av geoteknisk
natur finnes för närvarande icke. De två statliga myndigheter, nämligen
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt järnvägsstyrelsen, vilkas verksamhet
uppvisat ett omfattande och mera stadigvarande behov av geoteknisk
sakkunskap, ha emellertid var för sig inrättat en särskild avdelning för geotekniska
undersökningar. De övriga statliga myndigheter, särskilt vattenfallsstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen samt försvarsmyndigheterna,
för vilka problem av geoteknisk art tid efter annan uppkommit, ha varit
hänvisade till att anlita utomstående experter, varvid främst väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
samt järnvägsstyrelsens geotekniska personal kommit i
fråga. Dessa uppdrag ha härvid betraktats såsom personalens privata och utförts
av denna vid sidan om tjänsten.
Bortsett från de betydelsefulla forskningsarbeten, som av statens järnvägars
geotekniska kommission utfördes under åren 1914—1922 och som närmast
åsyftade att få till stånd lämpliga arbetsmetoder och bedömningsgrun
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 333.
17
der, har den systematiska forskningsverksamheten på det geotekniska området
varit av tämligen ringa omfattning. Detta förhållande torde sammanhänga
med de mindre tillfredsställande villkor, under vilka den geotekniska
verksamheten i vårt land arbetar. De geotekniska avdelningarna
inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt järnvägsstyrelsen äro inrättade
för att i första hand lösa aktuella praktiska arbetsuppgifter och komma därför
i kontakt med forskningsverksamhet i huvudsak endast då de aktuella
uppgifterna för sin lösning erfordra särskild forskning eller bearbetning av
tidigare vunna resultat. Vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avdelning
angår må vidare framhållas, att densamma i vad avser ersättningen åt personalen
praktiskt taget helt är hänvisad till att finansiera sin verksamhet genom
inkomster för uppdrag.
Slutligen må framhållas, att undervisningen i geoteknik, särskilt i fråga
om träningen till det rutinmässiga undersökningsarbetet, hittills varit otillräcklig
vid våra tekniska högskolor och undervisningsanstalter.
Betydelsen av en geoteknisk forsknings- och undersökningsverksamhet har
under senare år alltmera uppmärksammats, särskilt av de byggande statliga
och kommunala myndigheterna men även i viss utsträckning av enskilda
företagare. Det kan antagas att, i den mån som verksamheten lämnar nya
rön till belysning av hithörande problem och kännedomen om geoteknikens
betydelse överhuvud vinner ökad utbredning, krav komma att resas på ökade
möjligheter att erhålla sakkunniga geotekniska undersökningar.
Vad här anförts giver enligt min mening vid handen, att åtgärder från
statsmakternas sida böra vidtagas i syfte att möjliggöra den utveckling av
den geotekniska verksamheten i vårt land, som med hänsyn till denna verksamhets
stora praktiska och ekonomiska betydelse måste anses angelägen.
För en omorganisation av den nuvarande verksamheten talar även det förhållandet,
att de arbetsformer, under vilka väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
samt järnvägsstyrelsens geotekniska avdelningar för närvarande arbeta, innebära
en mindre lämplig avvikelse från hävdvunna organisationsformer
inom statsförvaltningen. Så länge frågan om vägväsendets slutgiltiga organisation
ännu var föremål för utredning, bjöd försiktigheten att icke binda sig
för en ändring i organisationen av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens först
på senare år tillskapade geotekniska avdelning. Sedan beslut fattats om det
allmänna vägväsendets förstatligande från och med den 1 januari 1944 och
nära sex års erfarenhet bestyrkt vägväsendets stora oell stadigvarande behov
av geoteknisk expertis, föreligga, även om frågan betraktas enbart från vägväsendets
synvinkel, starka skäl att nu giva den geotekniska verksamheten en
fastare organisatorisk ställning.
Det förtjänar i detta sammanhang framhållas, att geotekniken utgör en så
speciell del av det tekniska verksamhetsfältet, att de, som en längre tid ägnat
sig däråt, oftast torde lia svårt att övergå till annan ingenjörsverksamhet.
För att kunna rekrytera personalen på ett tillfredsställande sätt och för all
kunna vid verksamheten för längre tidrymd knyta kunniga tekniker är det
därför angeläget, alt personalen kan vinna tryggare och bättre anställnings
Bihanij
till riksdagens protokoll 194.1. I sami. Nr 333. 2
1° Kungl. Maj.ts proposition nr 333.
villkor än de nuvarande, vilka innebära avlöning per timme i den mån uppdrag
inkomma.
Det av utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande
avgivna förslaget innebär, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens geotekniska
avdelning, som enligt vad förut nämnts äger det bäst utrustade laboratoriet,
vid ingången av år 1944 utbrvtes ur styrelsen och att med denna
avdelning som stomme en ny organisation uppbygges, avsedd att betjäna de
statliga myndigheter, vilka äro i behov av geoteknisk sakkunskap. Organisationen
skulle även stå till tjänst för kommunala myndigheter och enskilda
företag och personer, som önska anlita densamma. Denna skulle därjämte
erhålla möjligheter att genom forskningsarbeten fullfölja de uppslag, till vilka
de praktiska rönen kunna giva upphov.
Utredningen, som ansett starka skäl tala för, att all statlig geoteknisk verksamhet
här i landet centraliseras till en organisation, har emellertid på grund
av vissa invändningar, som vid överläggningar mellan utredningen och järnvägstyrelsen
framförts från styrelsens sida, funnit sig icke böra förorda, att
styrelsens geotekniska avdelning redan från början inlemmas i en central
geoteknisk organisation. Under erinran örn att de två kvalificerade geotekniker,
som för närvarande äro anställda hos styrelsen, uppnå pensionsåldern
under år 1945, anser utredningen, att frågan om den geotekniska verksamhetens
bedrivande för statens järnvägars del lämpligen bör upptagas till
prövning och avgörande först i samband med att fråga uppkommer om att
återbesätta ifrågavarande tjänster. I sitt yttrande över utredningens förslag
har järnvägsstyrelsen anfört, att styrelsen ansåge sig redan nu böra uttala
den uppfattningen, att det icke komme att bliva möjligt att till en central
organisation överföra det geotekniska arbetet vid statens järnvägar.
Enligt min mening är en splittring av den geotekniska verksamheten icke
önskvärd vare sig ur forskningssynpunkt eller ur ekonomiska och organisatoriska
synpunkter. Vad forskningen angår må endast framhållas, att inom
skilda verksamhetsområden gjorda erfarenheter kunna antagas bliva bäst nyttiggjorda,
därest de samlas på ett ställe. Detta gäller särskilt iakttagelser på
färdiga byggnadsverk. En tillförlitlig statistisk behandling av dylika observationer,
avsedd att tjäna såsom grundval för principiella bedömanden, förutsätter
nämligen, att jämförelsematerialet är tillräckligt stort. Genom att
sammanföra de geotekniska undersökningarna till en organisation bör vidare
en ökad effektivitet ernås liksom även kostnadsbesparingar. I en större organisation
bör man därjämte kunna räkna med en jämnare arbetstillgång. Man
undgår också genom en koncentration av verksamheten att i onödan dubblera
laboratorielokaler och utrustning.
För min del hyser jag den uppfattningen, att fördelarna ur allmän synpunkt
av att överföra järnvägsstyrelsens geotekniska verksamhet till en centralorganisation
äro så stora, att ett sådant överförande bör ske. Givetvis bör
därvid tillses, att centralorganisationens personaluppsättning samt formerna
för samverkan mellan denna organisation och järnvägsledningen avvägas på
sådant sätt, att järnvägarnas för trafiksäkerheten betydelsefulla intresse av
Kungl. Maj.ts proposition nr 333.
19
att utan tidsutdräkt få erforderliga undersökningar verkställda ej åsidosattes.
Jag förutsätter sålunda, att ett överförande av järnvägsstyrelsens geotekniska
avdelning till den nya organisationen skall komma till stånd efter det att de
nuvarande båda kvalificerade geoteknikerna i järnvägsstyrelsen avgått från
sina befattningar. Då dessa befattningshavare, enligt vad jag inhämtat, uppnå
pensionsåldern den ene vid utgången av januari och den andre vid utgången
av september 1945, synes överförandet lämpligen böra äga rum från och
med den 1 oktober 1945. Självfallet bör i avvaktan på överförandet återbesättande
av ledigblivande tjänst ej ske eller annan åtgärd för rekrytering av
ny kvalificerad personal vidtagas. Till frågorna om den personalökning för
den blivande centralorganisationen, som erfordras vid bifall till vad jag här
förordat, samt om de anordningar i övrigt, vilka eventuellt kunna bliva erforderliga
i samband med överförandet, torde efter närmare utredning ståndpunkt
få tagas i samband med prövning av centralorganisationens anslagsbehov
för budgetåret 1945/46.
Utredningen, som övervägt, huruvida den föreslagna nya geotekniska organisationen
borde inordnas i statens väginstitut eller inrättas såsom ett fristående
institut, har funnit övervägande skäl tala för det sistnämnda alternativet.
Flertalet av de hörda myndigheterna och institutionerna har också anslutit
sig till utredningens uppfattning, men några ha förordat den geotekniska
verksamhetens inordnande i väginstitutet.
Väginstitutets verksamhet, som i huvudsak är inskränkt till vägområdet,
är i allt väsentligt av annan art än den verksamhet, som skulle ankomma
på det ifrågasatta geotekniska institutet. Det torde därför icke behöva befaras,
att väginstitutet och ett geotekniskt institut komma att erhålla sammanfallande
arbetsuppgifter bortsett möjligen från sådana, som kunna
beröra vissa gränsområden mellan geotekniken och väggeologien. Utredningen
har framhållit, att en anknytning av den geotekniska organisationen
till väginstitutet komme att medföra organisatoriska olägenheter i vad
avsåge att åstadkomma en ändamålsenligt uppbyggd överledning för ett
gemensamt institut. I ledningen för den geotekniska verksamheten borde
nämligen finnas företrädare för de viktigaste byggnadsområden, som verksamheten
berörde, medan däremot i väginstitutets ledning de olika intressena
inom institutets specialområde borde vara företrädda. Vidare har utredningen
framhållit, att de båda verksamhetsområdena var för sig vore av
sådan storleksordning, att de kunde bilda underlag för organ med självständig
ställning. För arbetsresultatet vore det därjämte säkerligen av värde,
därest de ifrågavarande organen finge utveckla sig fritt och självständigt
utan de inre friktioner, som eljest kunde befaras.
På av utredningen anförda skäl och då några nämnvärda besparingar icke
torde uppkomma genom att anknyta den geotekniska organisationen till väginstilniet,
biträder jag utredningens förslag i nu förevarande hänseende. Jag
förutsätter emellertid i likhet med utredningen, att en viss kontakt och samverkan
mellan det geotekniska institutet och väginstitutet komma till stånd.
För att skapa trygghet för nödig samverkan böra styrelserna för de båda in
-
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 333.
stitutionerna ha åtminstone en ledamot gemensam. Vidare utgår jag från att
ett direkt samarbete mellan de tekniska cheferna för de båda institutionerna
kommer att äga rum i frågor, som beröra institutionernas gemensamma gränsområden.
Vad angår de i vissa yttranden framförda kraven på inrättande av professurer
i geoteknik vid de tekniska högskolorna, anser jag ställning härtill icke
böra tagas i detta sammanhang. Frågan om den högre tekniska undervisningens
ordnande är nämligen för närvarande under utredning genom 1940 års
sakkunniga för den högre tekniska undervisningen, vilka, enligt vad jag inhämtat,
torde komma att inom den närmaste tiden framlägga förslag, som
även beröra det geotekniska området.
Det geotekniska institutets arbetsuppgifter.
Statens geotekniska institut skulle enligt utredningens förslag ha till uppgift
att handlägga geotekniska frågor, både grundläggande forskningsuppgifter
och tillämpningsfrågor. I sådant avseende skulle det åligga institutet
att utföra vetenskaplig, teknisk och ekonomisk forskning,
att biträda järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen,
byggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen och övriga statliga myndigheter
samt enskilda järnvägars förvaltningar vid utredning av ärenden,
som av vederbörande myndighet eller förvaltning uppdragas åt institutet,
att, i den mån arbetet i övrigt det tillåter, verkställa undersökningar och
andra uppdrag åt kommunala myndigheter, enskilda företagare och andra,
att samverka med de tekniska högskolorna för främjande av undervisningen
på det geotekniska området,
att systematiskt samla, ordna, bearbeta och offentliggöra vid verksamheten
erhållna resultat i den omfattning, som erfordras för deras ändamålsenliga
utnyttjande, samt i övrigt verka för spridande av geoteknisk kunskap.
Till närmare utveckling härav anför utredningen.
Forskning på det geotekniska området har angivits som institutets första
uppgift och skulle, åtminstone ur kvalitativ synpunkt, vara den förnämsta,
även om det mera rutinmässiga arbetet med provtagning och undersökning
av jordprover samt rådgivning komme att bliva det kvantitativt sett största
verksamhetsområdet. Då de praktiskt-geotekniska problemen antagligen bli i
hög grad säsongbetonade, torde forskningen och den vetenskapliga bearbetningen
av de resultat, som vunnits genom det löpande provningsarbetet, komma
att främst äga rum under den av provningsuppdrag och dylikt minst
belastade årstiden, d. v. s. i regel vintertid.
Geotekniska undersökningur och provningar för de statliga myndigheternas
räkning torde bli den till omfånget största arbetsuppgiften. Sådana undersökningar
böra utföras efter rekvisition och ersättas av beställaren enligt
fastställda grunder.
I mån av tid bör institutet även utföra undersökningar åt andra än statsinstitutioner.
Särskilt torde institutet komma att få betydelse för kommunala
myndigheter samt för konsultativa ingenjörer. Det geotekniska institutet bör
dock icke åt enskilda uppdragsgivare åtaga sig konstruktionsarbeten och därigenom
göra intrång på den enskilda konsultativa verksamheten, utan arbetet
Kungl. Maj.ts proposition nr 333.
21
bör inskränkas till att bestämma de geotekniska förutsättningar, på vilka
konstruktionsarbetet sedan kan bygga.
Geoteknisk undervisning är en annan viktig uppgift. Eftersom högvärdig
geoteknisk sakkunskap kommer att finnas inom institutet, ligger det nära
till hands att utnyttja detta för den geotekniska undervisningen vid tekniska
högskolan. För den händelse särskild lärarbefattning i geoteknik inrättas, synes
denna lämpligen kunna uppehållas av geotekniska institutets chef eller
någon av dess högre tjänstemän. Frågan synes bäst kunna ordnas genom
föreskrift i chefens och personalens instruktion, att de skola ha att ställa
sig till efterrättelse de ändringar i tjänståliggandena, örn vilka Kungl. Majit
framdeles kan finna lämpligt att förordna i fråga örn undervisningen i geoteknik.
Institutet bör stå den geotekniska undervisningen till tjänst genom att anordna
demonstrationer av borrmateriel och laboratorieutrustning. I den mån
lokalutrymmet och resurserna i övrigt det tillåta utan hinder för institutets
andra arbetsuppgifter, böra elevlaborationer och examensarbeten kunna utföras
på institutet. I fråga örn licentiat-, doktors- eller docentarbeten pa det
geotekniska området bör ävenledes institutet ställa sina resurser till förfogande
under samma förbehåll.
Institutet bör över huvud taget verka för spridande av geoteknisk kunskap,
varvid kunna tänkas sådana åtgärder som att utgiva en geoteknisk handbok,
hålla demonstrationer och föredrag för geotekniska studerande och andra
intresserade, ävensom fortbildningskurser för tjänstemän i de statliga byggande
verken. Utredningen vill särskilt understryka betydelsen av sådana
fortbildningskurser. På grund av att geotekniken är en ny vetenskap, som utvecklats
snabbt, kan man nämligen utgå ifrån att en avsevärd del av de
tjänstemän, som handlägga byggnadsfrågor, icke besitta önskvärd insikt i
geotekniska problem. Genom lämpligt lagda fortbildningskurser kan man underlätta
för dem att rätt tolka geotekniska fenomen och att på lämpligt sätt
använda sig av geoteknisk expertis. I den mån de geotekniska kunskaperna
ökas ute på arbetsplatserna, kan också den geotekniska centralinstitutionen
avlastas i fråga örn de rutinmässiga markundersökningarna, varigenom besparingar
i undersökmngskostnader skulle kunna göras.
Genom deltagande i tekniskt dokumentationsarbete, om och när sådant blir
ordnat, kan också en betydande insats göras av institutet för att sprida geoteknisk
kunskap.
I fråga om publiceringsverksamheten böra de riktlinjer följas, som kunna
komma att uppdragas av statens tekniska forskningsråd.
Instruktion för institutet torde i huvudsak kunna uppgöras efter mönster
av instruktionen för statens väginstitut.
Yttranden.
Frågan örn det föreslagna institutets verksamhetsområde har särskilt berörts
endast i några av yttrandena.
Sveriges geologiska undersökning har — under erinran örn att dess verksamhetsområde
bland annat omfattade hydrogeologiska och agrogeologiska
undersökningar samt alt dess laboratorieutrustning för sådana frågor vore
begränsad men visat sig i stort sett tillfredsställande för hittillsvarande arbetsuppgifter
— anfört bland annat.
Någon väsentlig utveckling av laboratorieverksamheten är icke planerad
och torde redan på grund av rådande lokalförhållanden vara utesluten för
avsevärd tid framåt. Undersökningen har därför det största intresse därav,
22
Kungl. Maj.ts proposition nr 333.
att den i möjlig utsträckning erhåller tillfälle att för s. k. grundforskning
för speciella behov Utnyttja sådan apparatur, som kommer att förefinnas
på det statliga geotekniska institutet. Det remitterade förslaget rörande detta
instituts inrättande synes emellertid i första hand taga sikte på skapandet
av en statlig institution för konsultationsuppdrag och ej främst på grundforskning.
Ehuru undersökningen till fullo delar den i den remitterade utredningen
uttalade meningen, att en dylik konsultationsverksamhet i och
för sig kan förväntas resultera i en samlad fond av geoteknisk kunskap
av stort värde, och sålunda i viss utsträckning göra även samma gagn som
direkt grundforskning, måste under-sökningen dock hålla före, att principen
örn grundforskningens betydelse icke får skjutas i bakgrunden.
Då Sveriges geologiska undersökning förutsättes icke syfta till inrättandet
av något eget geotekniskt laboratorium av väsentligt större omfattning än
dess nuvarande »jordartslaboratorium», är det för undersökningen ett livligt
önskemål, att tillfälle beredes den att, vid förekommande behov och
i den utsträckning som är möjlig utan allvarlig olägenhet för det geotekniska
institutets egen drift, begagna dess specialutrustning för egna grundforskningsändamål.
Direktionen för statens väginstitut framhåller, att det beträffande forskningen
icke vore möjligt att göra samma radikala uppdelning mellan väginstitutets
och det geotekniska institutets arbetsområden som i fråga om den
praktiska undersökningsverksamheten, eftersom de teoretiska forskningsproblemen
i viss mån bli gemensamma för båda institutionerna. Detta gjorde
ett samarbete och samråd mellan institutionerna önskvärt. Väginstitutet
vore för sin del berett att medverka härtill.
Ledamöterna i ingenjörsvetenskapsakademien Bo Hellström. A. Freg Samsioe
och P. Wilh. Werner, vilka gjort ett särskilt uttalande, som fogats till
akademiens yttrande i ärendet, ha anfört.
Utredningen synes förutsätta, att institutets högre tjänstemän skulle vara
predestinerade till en eventuell lärarbefattning i geoteknik vid tekniska högskolan.
Lärarbefattningen bör tillsättas enligt högskolans stadgar (med hänsyn
till vetenskapliga meriter m. m.). Institutets huvudsakliga syfte bör
vara att befrämja målbunden forskning, under det att den fria forskningen
inom området bör tillgodoses genom inrättande av en särskild professur.
Vad här anförts utesluter givetvis icke, att institutet bör intimt samarbeta
med högskolorna, lämpligen på sådant sätt att institutet får skyldighet
att ställa lokal och apparatutrustning till den fria forskningens förfogande
i den utsträckning som kan ske utan att institutets målbundna forskning
därigenom eftersättes.
Ingenjörsvetenskapsakademien har med anledning av förenämnda yttrande
för egen del anfört.
Den erinran synes böra göras, att samarbetet med tekniska högskolan icke
bör inskränkas till att institutet »får skyldighet att ställa lokal och apparatutrustning
till den fria forskningens förfogande i den utsträckning som kan
ske utan att institutets målbundna forskning därigenom eftersättes». Såsom
av utredningen framhållits, bör institutets personal ha skyldighet att efter
framställning från tekniska högskolans styrelse och i den mån så kan ske
utan hinder för institutets verksamhet medverka till utbildning i geoteknik
av högskolans studerande.
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 333.
Svenska teknologföreningen framhåller, att institutet icke bör göra intrång
på den enskilda konsultativa verksamheten genom att åtaga sig
konstruktionsarbeten åt kommunala myndigheter.
Härutöver anför föreningen bland annat.
Av betänkandet framgår vidare, att institutet även skulle idka forskning.
Med all sannolikhet kommer institutets undersöknings- och rådgivande verksamhet
att bliva så omfattande, att forskningsverksamhet endast kommer
att kunna bedrivas i begränsad utsträckning och huvudsakligen i samband
med erhållna uppdrag. För den fria forskningen bör därför, oaktat institutet
kommer till stånd, inrättas ett särskilt organ, vilket bör förläggas till
tekniska högskolan.
Det är enligt föreningens mening av stor betydelse, att en god undervisning
i ämnet geoteknik meddelas de studerande vid de tekniska högskolorna. Enligt
betänkandet skulle, därest en lärarbefattning inrättas, denna lämpligen
uppehållas av institutets chef eller någon av dess högre tjänstemän. Denna
lärarbefattning synes böra tillsättas i samma ordning som övriga lärarbefattningar
vid högskolorna och icke bindas vid någon befattningshavare vid annan
institution. I betänkandet föreslås vidare, att institutets lokaler och resurser
böra stå till lärarens förfogande för elevlaborationer, examensarbeten,
licentiat- och doktorsarbeten i den mån det kan ske utan hinder för institutets
andra arbetsuppgifter. Ett sådant förbehåll torde komma att avsevärt
försvåra undervisningens ändamålsenliga bedrivande.
Den lämpliga lösningen av undervisnings- och forskningsfrågorna synes
vara, att en professur i geoteknik inrättas i första hand vid tekniska högskolan
i Stockholm. Såsom av betänkandet framgår, finnes redan en viss utrustning
för geotekniska undersökningar vid högskolan, varför kompletteringen
härav icke torde behöva bliva av sådan omfattning, att den behöver
stå hindrande i vägen för att professuren skall komma till stånd. Ett fruktbärande
samarbete bör självfallet etableras mellan innehavaren av professuren
och institutet.
Lärarkollegierna vid de tekniska högskolorna samt statens kommitté för
byggnadsforskning och svenska kommunaltekniska föreningen förmoda, att
det geotekniska institutet komme att bli så sysselsatt med lösandet av aktuella
praktiska problem, att tillräckligt arbete icke skulle kunna ägnas åt
forskning.
I fråga örn undervisningen anser tekniska högskolans i Stockholm lärarkollegium
de av utredningen föreslagna åtgärderna vara otillfredsställande och
framhåller bland annat.
Att göra undervisningen i geoteknik vid tekniska högskolan till en bisyssla
för en tjänsteman i en statens geotekniska anstalt kan på intet sätt tillfredsställa
undervisningens krav, så mycket mindre som denna anstalt blir affärsdrivande
och saknar särskilt intresse för den allmänna karaktären av hithörande
undervisning. Lärarbefattningen i detta ämne bör i vanlig ordning
tillsättas enligt högskolans stadgar med hänsyn till vetenskapliga meriter och
undervisningsskicklighet.
Styrelsen för tekniska högskolan i Stockholm anför i denna fråga.
Frågan örn den geotekniska undervisningens ordnande vid högskolan torde
komma att bliva föremål för utredning och förslag av de sakkunniga för den
högre tekniska undervisningens ordnande. Styrelsen har utgått från att för
-
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 333.
Departements
chefen.
slaget, i vad detsamma berör undervisningen i geoteknik vid högskolan, innebär,
att när en särskild lärarbefattning i nämnda läroämnen inrättas’ vid
högskolan, det skall åligga chefen för det föreslagna geotekniska institutet
eller någon av dess högre tjänstemän alt åtaga sig uppehållandet av befattningen,
varvid utredningen synbarligen förutsatt, att det skulle gälla en
speciallärarbefattning. Med ett sådant åläggande torde ej hava avsetts att
åstadkomma något tvång för högskolan att använda sig av arbetskraft från
institutet utan endast en möjlighet för högskolan att taga sådan arbetskraft
i anspråk, när högskolan efter vederbörlig prövning av vederbörandes kvalifikationer
finner detta önskvärt. Styrelsen kan ej finna annat än att utredningens
förslag innebär en fördel för högskolan utan att dess rätt och intressen
på något sätt trädas för nära.
Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola berör även det geotekniska
institutets ifrågasatta befattning med undervisningsfrågorna och framhåller.
De vid institutet anställda tjänstemännen skulle vara skvldiga att medverka
vid undervisningen i geoteknik vid tekniska högskolan i Slockholm,
i den mån högskolan därom gör framställning. Kollegiet anser en dylik anordning
förmånlig både för undervisningen och det geotekniska institutet, örn
för ändamålet fullt lämpade tjänstemän finnas vid institutet. Kollegiet vill
endast fi anthalia vikten av att högskolan ej sättes i något tvångsläge, så att
man genom den föreslagna anordningen skulle pressas att antaga en tjänsteman
vid institutet som lärare, om annan skickligare eller lämpligare sökande
finnes att tillgå. Undervisningen i detta ämne är av den ekonomiska betydelse
för byggnadstekniken inom landet, att valet av lärare ej får göras beroende
av den lilla besparing som kan vinnas genom att för undervisningen
utnyttja det geotekniska institutets apparatutrustning och lokaler.
I fråga örn det geotekniska institutets arbetsuppgifter vill jag i allt väsentligt
biträda vad utredningen föreslagit.
För de praktiska undersökningsuppdragen synes en naturlig avgränsning
av arbetsområdena mellan det geotekniska institutet och statens väginstitut
icke behöva bereda svårigheter, vilket också framhållits av såväl utredningen
rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande som direktionen
för väginstitutet. Härvid skulle väginstitutet såsom hittills handlägga de
rent väggeologiska uppgifterna, medan det geotekniska institutets verksamhetsområde
skulle erhålla i huvudsak den omfattning, som utredningen närmare
angivit.
Beträffande tekniskt-vetenskaplig forskning har erfarenheten visat, att en
skarpt uppdragen gräns mellan olika närliggande discipliner i allmänhet icke
går att upprätthålla. Med hänsyn härtill torde det ej vara lämpligt att alltför
snävt avgränsa det geotekniska institutets forskningsområde. En sådan begränsning
kan komma att minska effektiviteten och leda till att viktiga gränsområden
mellan geotekniken och andra discipliner försummas.
Vissa hörda myndigheter och organisationer ha framfört farhågor för att
det geotekniska institutets forskning skulle komma att undanträngas av den
mångfald praktiska uppgifter, som komrne alt åvila institutet. Under förutsättning
att tillräckliga medel ställas till institutets disposition för anställande
av forskningspersonal, anser jag det dock icke behöva befaras, att forskning
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 333.
25
en blir tillbakasatt. Det torde därjämte vara lämpligt, att i instruktionen för
institutet intages en bestämmelse av innebörd, att forskningsverksamheten
skall bedrivas i huvudsaklig överensstämmelse med på förhand för ett år i
sänder uppgjord och av institutets styrelse godkänd plan.
Vad utredningen anfört i fråga örn den geotekniska undervisningen och den
i samband därmed stående forskningen vid tekniska högskolan i Stockholm
innebär icke något ställningstagande till hur denna fråga slutgiltigt bör ordnas.
Detta spörsmål är, såsom jag förut framhållit, under utredning genom
1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen. Utredningens
förslag avser blott att öppna möjlighet för högskolan att, om så befinnes
lämpligt, anlita institutets personal ävensom utnyttja institutets laboratorier
för undervisningsändamål. Liknande bestämmelse gäller för övrigt redan för
statens väginstitut. Under dessa förhållanden anser jag utredningens förslag
icke medföra något tvång på högskolan men väl kunna bliva till fördel för
densamma vid anställandet särskilt av speciallärare och assistenter i geoteknik.
Antalet specialutbildade geotekniker inom landet torde nämligen vara så
litet, att det i vissa fall kan bliva förenat med svårigheter att anställa erforderlig
undervisaingspersonal, örn icke möjlighet finnes att utnyttja det geotekniska
institutets resurser.
Från Sveriges geologiska undersökning har framförts önskemål örn att det
geotekniska institutets laboratorieresurser även måtte kunna ställas till förfogande
för geologiska undersökningens forskning. Därjämte har från andra
håll framhållits lämpligheten av att institutets lokaler och utrustning även
måtte kunna utnyttjas för den fria, geotekniska forskningen. Frågan om i
vilken utsträckning och på vilka villkor institutets resurser skola få disponeras
av utomstående synes böra närmare övervägas i samband med utarbetande
av instruktion för institutet. Det synes emellertid redan nu kunna
framhållas som ett allmänt intresse, att såväl Sveriges geologiska undersökning
som andra utomstående erhålla möjligheter att för forskning på skäliga
villkor få utnyttja det geotekniska institutets laboratorier i den utsträckning
detta kan ske utan att därmed institutets egna arbeten bliva eftersatta.
Institutets organisation oell driftkostnader.
I fråga örn institutets organisation anför utredningen till en början.
Som ledning för det geotekniska institutet föreslås en av Kungl. Maj:t utsedd
styrelse bestående av ordförande och nio andra ledamöter. I styrelsen
bör väg- och vattenbyggnadsstyrelsen vara representerad med två ledamöter
samt järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, byggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen,
Sveriges geologiska undersökning och statens kommitté för byggnadsforskning
med vardera en. Slutligen böra de tekniska högskolorna lia en
gemensam representant i styrelsen.
Representanten för de tekniska högskolorna skulle, framhåller utredningen,
företräda undervisningsinlressena, och genom representanten för Sveriges
geologiska undersökning skulle kontakt erhållas med geologien, som vore
26
Kungl. Maj:ts proposition nr illo.
ett betydelsefullt gränsområde till geotekniken. Statens kommitté för byggnadsforskning
skulle vara representerad för att nå kontakt med byggnadsforskningen
i allmänhet. Representanten för denna kommitté syntes lämpligen
böra vara en icke-statstjänsteman.
Beträffande representanterna i styrelsen anför utredningen i övrigt.
Av särskild vikt är, att styrelsen för institutet har den nära kontakt med
forskningsproblemen och de praktiska uppgifterna, som erfordras för att utöva
den tekniskt-vetenskapliga ledningen. Vid den tämligen nyinrättade flygtekniska
försöksanstalten upptar organisationen både en administrativ styrelse
och ett vetenskapligt råd, men vid en så pass liten institution som det tilltänkta
geotekniska institutet, vilket till yttermera visso har ett mycket speciellt
och väl avgränsat arbetsområde, torde det innebära en viss grad av
överorganisation att tillsätta både en styrelse och ett vetenskapligt råd för ledningen.
Med hänsyn härtill synes man i förevarande fall endast böra inrätta
en styrelse men göra dennas sammansättning sådan, att den utom för de administatiya
uppgifterna även har tillräcklig förståelse för det vetenskapliga
arbetet vid institutet. Fördenskull böra lepresentanterna för de olika myndigheterna
vara sådana personer, som i sin verksamhet direkt komma i kontakt
med de geotekniska frågorna och icke främst företräda den högsta administrativa
ledningen inom respektive verk.
Som föreståndare för institutet, vilken eventuellt även skulle fungera sorn
styrelsens sekreterare, föreslår utredningen en överingen.jö r, som enligt
utredningen bör vara högt kvalificerad forskare och tekniker.
I fråga örn personalbehovet i övrigt anför utredningen.
Om man förutsätter, att statens järnvägar tills vidare bedriva sin praktisktgeotekniska
verksamhet som hittills, skulle institutet från detta håll huvudsakligen
tilltöras vissa uppdrag i samband med sådana undersökningar, som
erfordra större laboratorieresurser. Därjämte skulle institutet ha att verkställa
teknisk-statistisk och annan utredande bearbetning av det stora undersökningsmaterial,
som framkommit och framkommer genom det vid statens
järnvägar mycket omfattande praktiskt-geotekniska arbetet. Personalbehovet
för dessa undersökningar är mycket svårt att beräkna, men till dess det
visat sig, i hur stor omfattning institutet kommer att utnyttjas av järnvägsstyrelsen,
torde man uppskattningsvis böra räkna med, att dessa arbetsuppgifter
motsvara 1 mans arbetskapacitet. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
synes bliva den ojämförligt största intressenten i institutets verksamhet. Personalbehovet
för dess uppgifter har beräknats till 13—14 personer vid nuvarande
inskränkta vägbyggnadsverksamhet och till 19—20 personer, när
vägbyggandet åter kommit upp till ungefär samma nivå som före kriget.
Statens vattenfallsverk, byggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, försvarsväsendet,
andra statsinstitutioner, kommunala myndigheter och inrättningar samt
enskilda kunna tillhopa beräknas lämna geotekniskt arbete åt det tiilämnade
institutet motsvarande en personal om cirka 8 man.
Enligt dessa beräkningar skulle institutets bela personalbehov för de löpande
ärendenas behandling under nuvarande förhållanden uppgå till 22—
23 man.
Forskningsarbeten komma till en del att ingå i de aktuella praktiska uppgifterna,
men därjämte erfordras att institutet bedriver systematisk forskning
av mera grundläggande art. Även sådana arbeten kunna i viss omfattning
utföras av den ovannämnda personalen under de årstider, då omfattningen
av de aktuella arbetsuppgifterna är minst. Med hänsyn härtill kan den ökning
Kungl. Maj.ts proposition nr 333.
27
av personalen, som betingas av forskningsbehovet, beräknas tämligen lågt,
förslagsvis till 2—3 man. Hela personalstyrkan för institutet skulle enligt
dessa förutsättningar till en början kunna inskränkas till ungefär 25 man.
Vetenskapliga institutioner med en personal av liknande storlek hade ofta,
framhåller utredningen, brukat indelas i relativt självständigt arbetande avdelningar,
men beträffande det geotekniska institutet syntes en organisation
med en enda avdelning direkt under överingenjören vara att föredraga på i
huvudsak följande skäl.
Det är att vänta, att ganska stora variationer komma att uppstå i den inbördes
relationen mellan arbetsuppgifterna, och detta kräver, att framförallt
den lägre personalen på ett smidigt sätt kan dirigeras till än den exia, än deri
andra uppgiften, så att den hela liden blir väl utnyttjad. Särskilt brådskande
uppdrag kunna också beräknas framkomma och motivera ändringar i personaldispositionerna,
till och med så att redan pågående arbeten måste avbrytas.
För att arbetskraften skall kunna snabbt och utan onödiga friktioner och
intressekonflikter städse sättas in på de angelägnaste uppgifterna erfordras en
stark central ledning, vilket vinnes genom att hela personalen ställes direkt
under överingenjören.
Geotekniken är ett så väl avgränsat område, att svårigheter icke torde finnas
att till överingenjör få en person, som är kunnig i alla dess grenar. De
geotekniska arbetena äro därjämte ofta sådana, att de erfordra såväl fältundersökningar
och rutinmässiga provningsarbeten som teoretiska utredningar
och laboratorieforskning. Huvudmotivet till en indelning i avdelningar
skulle vara att skilja mellan praktiska fältundersökningar, laboratorieprovningar
och forskning. Då emellertid vid en dylik indelning i avdelningar
en väsentlig del av arbetena bomme att i tur och ordning handläggas
av de olika avdelningarna och dessas arbetsuppgifter sålunda icke skulle
kunna hållas i sär, bortfaller huvudmotiveringen till att indela institutet i
avdelningar eller byråer.
Av stor betydelse för nedbringandet av kostnaderna är, att fältundersökningarna
ordnas på ett tillfredsställande sätt. En sådan planläggning torde
bäst och säkrast kunna ske, om överingenjören själv dirigerar de anställda
till olika arbetsuppgifter och godkänner deras resplaner.
Det förhållandet att en indelning i avdelningar ej skedde, inverkade icke,
uttalar utredningen, på de kvalifikationer, man måste kräva av personalen
under överingenjören. Först och främst erfordrades fyra geotekniker med
förmåga att arbeta självständigt med tekniska och vetenskapliga problem.
En av dem skulle därvid företrädesvis ha hand örn fältundersökningarna
och en annan den systematiska forskningsverksamheten. Båda måste
lia förmåga att självständigt organisera och leda geotekniska arbeten samt
vid behov vikariera för överingenjören. De herde placeras i lönegraden Eo 28
i likhet med motsvarande befattningshavare vid statens väginstitut samt befattningarna
benämnas förste statsgeotekniker.
Vidare behövdes en geotekniker med uppgift att främst svara för det löpande
laboratoriearbetet (jordprovsundersökningar och dylikt). Denne borde
placeras i samma lönegrad som laboratoriedhefen vid väginstitutet, d. v. s.
Eo 20. Vidare erfordrades en geotekniker i lönegraden Eo 24 med huvuduppgift
att deltaga i det nyskapande forskningsarbetet. De båda sistnämnda be
-
28
Kungl Maj.ts proposition nr 333.
fattningshavarna föresloges skola benämnas statsgeotekniker. Av
personal med högre teknisk eller akademisk examen behövdes slutligen 2
biträdande statsgeotekniker i lönegraden Eo 21. För kontorsarbeten
erfordrades en fast anställd kansliskrivare i lönegraden
Eo 11.
Enligt utredningens förslag skulle alltså den fast anställda personalen omfatta
följande befattningshavare.
Lönegrad.
1 överingenjör .............................................. C 6
2 förste statsgeotekniker ...................................... Eo 28
1 statsgeotekniker ...................... Eo 26
1 statsgeotekniker ............................................ Eo 24
2 biträdande statsgeotekniker .................................. Eo 21
1 kansliskrivare .............................................. Eo 11
Förutom denna personal skulle enligt utredningen erfordras 15—20 tillfälligt
anställda hjälpkrafter.
I ett särskilt avsnitt av sitt betänkande framlägger utredningen sina synpunkter
beträffande samarbetet mellan clet geotekniska institutet och andra
institutioner och understryker därvid vikten av att ett fruktbringande samarbete
kommer till stånd såväl med institutets uppdragsgivare som med vetenskapliga
institutioner inom både institutets eget arbetsfält och angränsande
områden.
I fråga om äganderätten till vid institutet framkomna resultat anför utredningen,
att detta spörsmål enligt vad chefen för handelsdepartementet uttalat
i Kungl. Maj:ts proposition nr 282/1942 kunde väntas komma att inom
den närmaste framtiden bli föremål för särskild utredning, varför det icke
syntes böra upptagas till behandling i förevarande sammanhang. Utredningen
hänvisar till de allmänna riktlinjer beträffande denna fråga, vilka utredningen
uppdragit i sitt betänkande nr I och vilka därefter återgivits i nämnda
proposition samt föreslår, att dessa riktlinjer tills vidare tillämpas som provisoriska
direktiv.
Beträffande frågan om ersättning för av institutet utförda undersökningar
anför utredningen.
Sådana enklare yttranden till statliga myndigheter, vilka icke erfordra
särskilda fältundersökningar eller laboratoriearbeten och vilka icke kräva
mera avsevärt utredningsarbete, synas böra avgivas utan särskild ersättning.
För övriga uppdrag bör institutet debitera ersättning enligt fastställda
grunder. Härvid kunna t. ex. fastställas vissa enhetspris för olika undersökningsarbeten
i likhet med vad som stadgas i statens provningsanstalts taxa,
eller också kunna ersättningarna debiteras efter institutets egna självkostnader
i anslutning till vad som tillämpas vid statens väginstitut. Båda systemen
ha sina för- och nackdelar. Det förra är sålunda ägnat att på samma sätt som
ett arbetsackord stimulera arbetstakten, men kan å andra sidan icke gärna
tillämpas annat än i fråga om fullt standardiserade rutinundersökningar. De
geotekniska arbetena äro ofta individuellt särpräglade och utgöra i många
fall stora sammanhängande rutinmässiga undersökningar med insprängda
forskningsmoment. För dylika uppdrag är det icke lämpligt att stipulera er
-
Kungl. Maj:ts proposition nr 333.
29
sättningar efter den undersökta markytans eller våglängdens storlek eller
liknande. Utredningen föreslår därför, att institutets uppdrag betalas med bestämda
ersättningar per arbetsdag och person.
I utredningens betänkande finnes intaget ett förslag till dagarvoden för
olika befattningshavare, upptagande dagarvoden från 15 till 70 kronor, samt
till ersättningar för omkostnader i och för institutets undersökningar.
De årliga kostnaderna för statens geotekniska institut beräknar utredningen
till 200,000 kronor enligt följande sammanställning.
Avlöningar.
1. Avlöning till ordinarie tjänsteman, förslagsvis
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal .....
3. Rörligt tillägg, förslagsvis .................
4. Avlöningar till tillfällig personal, förslagsvis .
Omkostnader.
1. Sjukvård m. m., förslagsvis ...............
2. Reseersättning, förslagsvis .................
3. Expenser, förslagsvis .....................
4. Publikationstryck .........................
5. övriga utgifter, förslagsvis .................
Utredningen har förutsatt, att institutets kostnader till större delen skola
kunna täckas av inkomster från verksamheten. Dessa hava utredningen beräknat
till 150,000 kronor för år. Såsom anslag å riksstaten skulle endast anvisas
ett belopp, motsvarande den beräknade nettoutgiften för institutets
verksamhet.
Yttranden.
Frågan om styrelsens sammansättning beröres endast i några
av yttrandena.
Väg- och vattenbgggnadsstgrelsen har under erinran örn att det blivande institutets
uppgift till övervägande del skulle komma att avse utförande av
uppdrag för styrelsens räkning ansett det påkallat, att styrelsen finge ett häremot
svarande inflytande på institutets skötsel och verksamhet. Styrelsen ville
därför föreslå, att — i likhet med vad som gällde beträffande statens väginstitut
— styrelsens chef bleve självskriven ordförande i styrelsen för det geotekniska
institutet.
Allmänna lönenämnden har framhållit önskvärdheten av att administrativ
sakkunskap blir vederbörligen företrädd i styrelsen.
Sveriges geologiska undersökning yttrar, att genom inrättandet av ett självständigt
institut med styrelse av föreslagen sammansättning förutsättningarna
förbättrades för ett effektivt och fruktbärande samarbete mellan de olika
statsinstitutioner, som bedreve forskningsarbete inom geotekniken eller som
hade behov av tillgång till geoteknisk sakkunskap.
Kronor.
13,200
54,100
10,300
54,400
132,000
300
30.000
11.000
1,700
25.000
68.000
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 333.
Svenska byggnadsentreprenörföreningen uttalar önskemålet, att i institutets
styrelse måtte beredas plats även för en representant för byggnadsentreprenörerna.
Svenska teknologi öreningen uttalar sin tillfredsställelse med att även den
enskilda byggnadsverksamheten föreslagits skola bliva representerad i institutets
styrelse.
Beträffande personalfrågorna ha särskilda uttalanden gjorts av
ett flertal hörda myndigheter och sammanslutningar. De flesta av dessa
ha därvid tillstrykt utredningens förslag eller påyrkat ökning av personalen.
För minskning av organisationen har dock statskontoret uttalat sig och
härvid som sin mening framhållit, att det måste innebära en påtaglig överorganisation
att för en verksamhet, som hittills till sin huvudsakliga del
bedrivits inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen under ledning av en förste
byråingenjör i lönegrad A 26 med biträde av ett tiotal tillfälligt anställda
ingenjörer jämte viss lägre kontors- och laboratoriepersonal, tillskapa ett fristående
institut med en så omfattande personalorganisation, som förslaget
förutsätter. Statskontoret anför vidare.
.. V?d aagår den aY utredningen föreslagna organisationen vill statskontoret
särskilt fästa uppmärksamheten vid, att institutet är organiserat på en enda
avdelning. Då utredningen föreslår, att förste statsgeoteknikerna böra placeras
i lönegrad Eo 28 »i likhet med motsvarande befattningshavare vid statens
väginstitut», är denna jämförelse såtillvida missvisande som de åberopade
befattningshavarna vid väginstitutet äro avdelningschefer, vilket däremot
icke skulle bliva fallet med förste statsgeoteknikerna. Även vid ett godtagande
av utredningens organisationsförslag i övrigt torde sålunda sistnämnda
Danneman under inga förhållanden böra hänföras till högre lönegrad än
Allmänna lönenåmnden yttrar.
Med avseende å de föreslagna lönegradsplaceringarna anser sig lönenämnden
med hänsyn till löneställningen för befattningshavarna vid statens väginstitut
icke böra framställa någon erinran. Beträffande de lägre tjänsterna,
vilkas tilltänkta löneställning — bortsett från kansliskrivartjänsten — icke
framgår av betänkandet, vill lönenämnden allenast framhålla, att även för
dessa tjänster extra ordinarie anställning bör i viss utsträckning kunna ifrågakomma.
Lantbruksstyrelsen framhåller, att beräkningen av personalbehovet syntes
vara hållen i underkant, och uttalar en förmodan, att det ganska snart torde
komma att visa sig, att en utökning av personalen bleve nödvändig för att
institutet skulle kunna på tillfredsställande sätt fylla sin uppgift.
Svenska konsulterande ingenjörers förening understryker vikten av att
personer med fullgoda kvalifikationer må kunna förvärvas för de högre
befattningarna vid institutet samt anser de föreslagna lönerna vara väl avvägda
i förhållande till lönerna för motsvarande befattningar i övriga statliga
verk och inrättningar.
Betydelsen av samarbete med andra institutioner framhålles
från olika håll.
Kungl. Maj:ts proposition nr 333.
31
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anser det erforderligt, att särskilda åtgärder
vidtagas för att möjliggöra ett intimt samarbete mellan styrelsen och
institutet; särskilt anser styrelsen det vara av vikt, att det nuvarande systemet
med underhandskonsultationer även framgent kunde äga bestånd. Vidare
framhåller styrelsen, att den blivande överingenjören — i likhet med vad som
gällde för överingenjören i väginstitutet -— borde vara skyldig att deltaga i
handläggningen av eller föredraga hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förekommande
ärenden av geoteknisk innebörd. Föreskrifter härom borde intagas
i institutets instruktion.
Lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola uttalar, att de statliga verkens
samverkan med det geotekniska institutet helt måste bygga på förtroendefullt
samarbete och icke kunde grundas på föreskrifter örn skyldighet att
anlita ett dylikt institut.
Spörsmålet om äganderätten till forskningsresultat beröres
av lärarkollegiet vid Chalmers tekniska högskola, som härom bland annat
yttrar.
Bland de praktiska detaljer, som beröras i utredningen, lägger kollegiet
märke till frågan om patentering av uppfinningar, gjorda av det geotekniska
institutets tjänstemän. I allmänhet hava väg- och vattenbyggare i allmän
tjänst avhållit sig från att söka patentera sina idéuppslag till förfång för
landets byggnadsverksamhet, ehuru undantag observerats. En uppfinning på
geoteknikens område är i allmänhet frukten av mångas erfarenheter, som
utan misstänksam hemlighetsfullhet bruka meddelas yrkeskamrater. Att låta
en sådan idé bliva en inkomstkälla för en i detta avseende företagsam tjänsteman,
som skyndar sig att patentera en ny idé, måste hindra det eljest förtroendefulla
samarbete mellan olika statliga verk och tjänstemän, varpå det
nya institutets framgång och nytta för landet i hög grad måste bygga. Patenterade
förfaringssätt inom byggnadstekniken av sådan karaktär, att arbetet
kan utföras av vilken byggnadsfirma som helst, verka i hög grad hindrande
på utvecklingen. I detta avseende äro förhållandena inom byggnadsverksamheten
helt olika mot dem som råda inom industrien, där kapitalstarka storföretag
lättare kunna ordna patentköp eller licenser. Byggnadsverksamheten
med dess många småföretagare röner större svårigheter av patentskyddade
förfaringssätt. I fråga örn uppfinningar, vilkas tillämpning fordrar dyrbar
specialutrustning och vilka därför lämpa sig för specialfirmor, verka patent
ej på samma sätt hindrande. Under inga omständigheter bör emellertid patentering
av provningsapparater och provningsförfaranden vara tillåten för
institutets tjänstemän.
I fråga örn de föreslagna ersättningarna för av institutet utförda
undersökningar ifrågasätta riksräkcnskapsverket, svenska teknologföreningen
och svenska konsulterande ingenjörers förening viss höjning
av den föreslagna taxan. De nämnda föreningarna lia särskilt framhållit, alt
de föreslagna ersättningarna för omkostnader syntes otillräckliga.
Statskontoret och riksräkcnskapsverket lia framfört vissa synpunkter
av budgetmässig n a t u r.
Statskontoret anför.
Beträffande beräkningen av institutets inkomster och utgifter må erinras,
att den viktigaste inkomstposten huvudsakligen skulle komma att utgöras av
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 333.
Departementschefen.
avgifter, som andra statsinstitutioner finge erlägga för åt dem av institutet
utförda arbeten. Det gäller alltså här omföring av medel, som anvisats för
eller uppburits i annan statlig verksamhet. Att på förhand uppskatta storleken
av dessa medel är givetvis förenat med betydande svårigheter. Det kan
heller icke anses innebära en bokföringsmässigt riktig ordning, att dessa medel
skulle få av institutet direkt disponeras såsom driftmedel. I stället lära
utgifterna^ för institutet, därest ett sådant skulle komma till stånd, böra bestridas
från särskilda anslag å riksstaten, medan inflytande avgifter böra redovisas
å särskild inkomsttitel under rubriken A. Egentliga statsinkomster:
II. Uppbörd i statens verksamhet. Därigenom erhålles bättre översikt och
kontroll över den ekonomiska sidan av verksamheten.
Jämväl riksräkenskapsverket anser, att institutets inkomster böra redovisas
å särskild inkomsttitel på riksstatens inkomstsida under rubrik »Uppbörd
i statens verksamhet», därvid den nya inkomsttiteln torde böra benämnas
»Inkomster vid statens geotekniska institut». I övrigt anför ämbetsverket.
För bestridande av institutets löpande utgifter böra å riksstatens utgiftssida
anvisas ett avlöningsanslag och ett omkos tnadsanslag, båda av förslagsanslags
natur. För vartdera anslaget bör en stat fastställas i den ordning,
som regelmässigt sker beträffande stater för myndigheters avlönings- och
omkostnadsanslag.
I fråga om avlöningsstatens innehåll hava de sakkunniga föreslagit upptagande
av en anslagspost till avlöningar till tillfällig personal, vilken post
skulle vara förslagsvis beräknad. Behovet av sådan personal är beroende av
den omfattning, i vilken uppdrag komma att tillföras institutet, och det möter
därför svårigheter att på förhand fixera anslagspostens storlek. Det kan
dock antagas, att en personalökning på grund av ökade uppdrag kommer
att betyda, att institutet tillföres ökade inkomster och att statens nettoutgift
för institutet förty blir i stort sett densamma. Riksräkenskapsverket anser
det likväl önskvärt, att föreskrift meddelas, att ifrågavarande anslagspost
icke må av institutet överskridas utan efter Kungl. Ma.j:ts tillstånd. Vid framställning
till Kungl. Maj:t om medgivande till sådant överskridande blir institutet
i tillfälle att framlägga utredning rörande den inkomstökning, som
kan emotses av de uppdrag, vilka motivera begäran om ytterligare medel till
tillfällig personal. Härigenom lärer vara tillräckligt sörjt för en kontroll
från Kungl. Maj:ts sida över verksamhetens omfattning.
Beträffande omkostnadsstaten föreslår riksräkenskapsverket, alt, såsom är
brukligt beträffande andra myndigheters omkostnadsstater, föreskrifter meddelas
om maximering av anslagsposterna till övriga expenser och publikationstryck.
Anslagsposten till reseersättningar torde böra uppdelas på två
delposter, av vilka den ena avser resor, vilka skola ersättas av uppdragsgivare,
och den andra övriga för verksamheten erforderliga resor; endast den
senare delposlen bör maximeras av Kungl. Maj.-t. Jämväl samtliga delposter
under anslagsposten till övriga utgifter torde böra maximeras av Kungl
Maj:t.
Utredningens förslag, att styrelsen för det geotekniska institutet skall bestå
av representanter för de viktigaste intressenterna i vad avser den geotekniska
verksamheten synes ägnat att tillföra ledningen mångsidig sakkunskap
och främja samarbetet med andra institutioner. Det torde få överlåtas åt
Kungl. Maj:t att i samband med utfärdande av instruktion för institutet bestämma
antalet ledamöter och de speciella intressegrupper, vilka böra vara
33
Kungl. Majis proposition nr 333.
representerade i styrelsen. 1 likhet med utredningen förutsätter jag, att några
särskilda arvoden icke skola utgå till ledamöterna i styrelsen.
Med hänsyn till att föreståndaren för institutet lörutsättes skola vara en
högt kvalificerad forskare och tekniker torde en lägre löneställning än den
av utredningen föreslagna, eller lönegraden G 6, icke böra ifrågakomma.
I denna lönegrad, är väginstitutets föreståndare placerad. Befattningen bör
benämnas överingenjör och chef.
Personalbehovet för institutet är beroende av, i vilken omfattning institutet
kommer att anlitas för geotekniska undersökningar. Den geotekniska avdelningen
hos väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äger för närvarande en personal,
uppgående till 13 å 14 personer. Vid återgång till normal vägbyggnadsverksamhet
beräknas emellertid personalbehovet för undersökningar enbart å vägområdet
till omkring 20 personer.
Utgående från nu rådande förhållanden har utredningen beräknat, att utredningar
och undersökningar för andra statliga myndigheter än väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen samt för enskilda kunna antagas taga i anspråk omkring
8 personer, varför hela personalbehovet för de löpande ärendenas behandling
skulle uppgå till cirka 22 personer. För systematisk grundforskning,
som icke står i omedelbart sammanhang med de aktuella praktiska
uppgifterna, har utredningen slutligen beräknat 2 ä 3 personer. Utredningen
har emellertid förutsatt, att forskningsarbeten i viss utsträckning komma
att bedrivas jämväl av personalen i övrigt under de årstider, då omfattningen
av de aktuella uppgifterna är minst.
Utredningens beräkningar rörande personalbehovet finner jag mig i huvudsak
kunna godtaga. Med hänsyn till svårigheterna att nu exakt beräkna den
erforderliga personaluppsättningen anser jag dock, att fragan örn inrättande
av en befattning såsom statsgeotekniker i lönegraden Eo 24 av försiktighetsskäl
icke nu bör avgöras. Lämpligen synes detta spörsmål få upptagas till
bedömande i samband med den omprövning av institutets personalorganisation,
som enligt vad jag förut uttalat bör äga rum vid överförande till
institutet av järnvägsstyrelsens geotekniska avdelning. I avvaktan därpå torde
i stället en viss ökning i medelsanvisningen för tillfällig personal böra
ske. Jag förutsätter vidare, att den tillfälliga personalen, som enligt beräkningarna
skulle utgöra omkring 17 personer av institutets till ett 25-tal
uppgående befattningshavare och som skulle avlönas från en särskild utgiftspost
i avlöningsstaten, i möjligaste mån avpassas med hänsynstagande
till omfattningen av de vid olika tider föreliggande aktuella arbetsuppgifterna.
Utredningen bär diskuterat frågan huruvida personalen borde indelas i
särskilda, relativt självständigt arbetande avdelningar såsom fallet är i fråga
örn statens väginstitut. 1 likhet med utredningen anser jag övervägande skäl
tala för att så ej sker. Jag är sålunda av den uppfattningen, att institutet bör
organiseras på en avdelning, direkt underställd chefen. Institutets praktiska
arbetsuppgifter beräknas nämligen komma att till omfattningen variera avsevärt
med årstiderna. Forskning och andra mindre årstidsbundna arbeten
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 333. •*
34
Kungl. Maj.ts proposition nr 333.
torde därför komma att i viss man bedrivas sa att de verka utjämnande på
behovet av arbetskraft. Genom att låta institutets ledning själv göra den tillfälliga
indelning av arbetskrafterna, som uppkommande arbetsuppgifter kunna
motivera, torde garantier vinnas för att arbetskrafterna utnyttjas rationellt
och att arbetseffekliviteten blir den bästa.
Vad härefter angår löneställningen för den fast anställda personalen lia
utredningens olika förslag lämnats utan erinran av de hörda myndigheterna
och institutionerna utom statskontoret. Statskontoret bar sålunda ansett,
att — även vid ett godtagande av förslaget om inrättande av ett geotekniskt
institut — lönegradsplaceringen för de två befattningarna såsom förste statsgeotekniker
borde sänkas från föreslagna lönegraden Eo 28 till Eo 26. Statskontoret
har därvid motiverat sin uppfattning med att befattningshavarna
icke förutsatts skola tjänstgöra såsom avdelningschefer, varför den av utredningen
gjorda jämförelsen med avdelningscheferna vid statens väginstitut
vore missvisande. För egen del finner jag det förhållandet, att organisationen
ansetts böra så utformas, att arbetskrafterna bliva i viss mån rörliga,
i och för sig icke böra vara avgörande för frågan örn lönegradsplaceringen
av förste statsgeoteknikerna. Vid bedömningen bör i första hand hänsyn
tagas till de kvalifikationer, som måste förutsättas hos befattningshavarna.
Dessa böra självständigt kunna organisera och leda tekniska och vetenskapliga
undersökningar. Den ene av dem förutsättes skola omhänderhava
fältarbetena och den andre den systematiska forskningsverksamheten. Vid
behov skola de därjämte vikariera för överingenjören. Då jag anser tillräckliga
skäl icke finnas att frångå utredningens förslag, tillstyrker jag, att ifrågavarande
befattningar under benämningen förste statsgeotekniker placeras i
lönegraden Eo 28.
Utredningens förslag i övrigt i vad avser personalen föranleder icke annan
erinran från min sida än att i anslutning till vad jag nyss förordat anslagsposten
till avlöningar till icke-ordinarie personal bör minskas med 7,992 kronor
till i avrundat tal 46,100 kronor, vilket i sin tur föranleder en sänkning
av posten till rörligt tillägg till avrundat 9,100 kronor, medan å andra sidan
posten till avlöningar till tillfällig personal bör höjas med förslagsvis 7,200
kronor till 61,600 kronor, allt för helt år räknat. Avlöningsposternas summa
skulle alltså uppgå till 130,000 kronor för år.
Mot de av utredningen till 68,000 kronor för helt år beräknade omkostnaderna
har jag icke något att erinra.
Utredningen har utgått från att inkomsterna från institutets verksamhet,
uppskattade till 150,000 kronor för år, skulle upptagas i institutets stat
såsom en särskild inkomstpost och anslaget till institutet sålunda anvisas
med ett belopp, motsvarande nettoutgiften för verksamheten. Med hänsyn
till beloppets storlek och då det ur bokföringsmässig synpunkt synes mindre
lämpligt, att dessa inkomster av institutet direkt disponeras såsom driftmedel,
anser jag i likhet nied statskontoret och riksräkenskapsverket, att inkomsterna
böra redovisas å en särskild inkomsttitel på riksstatens inkomst
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 333.
35
sida under rubrik Uppbörd i statens verksamhet, varvid den nya inkomsttiteln
torde böra benämnas Inkomster vid statens geotekniska institut.
Jag delar riksräkenskapsverkets uppfattning, att för bestridande av utgifterna
för institutets verksamhet böra anvisas ett avlöningsanslag och ett
omkostnadsanslag, båda av förslagsanslags natur, och att för vartdera anslaget
en stat fastställes i den ordning, som regelmässigt sker beträffande stater
för myndigheters avlönings- och omkostnadsanslag. Vidare ansluter jag
mig till vad riksräkenskapsverket i sitt yttrande förordat beträffande vissa
delposter i avlönings- och omkostnadsstaterna.
Då anslagen till institutet för innevarande budgetår skulle avse tiden 1
januari—30 juni 1944, skulle i anslutning till vad förut anförts avlöningsanslaget
behöva anvisas med 65,000 kronor och omkostnadsanslaget med
34,000 kronor.
Vad inkomsterna från institutets verksamhet angår ha i några av de avgivna
yttrandena ifrågasatts, huruvida icke en jämkning uppåt borde ske
beträffande de av utredningen föreslagna, i taxan upptagna beloppen. Taxan
är uppgjord på grundval av den taxa, som för närvarande tillämpas av statens
väginstitut. Jag vill här erinra, att jag i årets ''statsverksproposition i
samband med anmälan av väginstitutets anslagsbehov uttalat mig för att de av
institutet tillämpade ersättningsbeloppen borde något höjas för att kunna
lämna skäligt bidrag till institutets allmänna omkostnader utöver gottgörelse
för av uppdragen direkt föranledda utgifter. Med anledning härav
torde, i samband med fastställande av taxa för det geotekniska institutet, vilket
lärer få ankomma på Kungl. Maj:t, ytterligare uppmärksamhet böra ägnas
här ifrågavarande taxespörsmål.
Utredningen har i förevarande sammanhang berört frågan om äganderätten
till vid institutet framkomna forskningsresultat. Spörsmålet är av
komplicerad natur och ingår i ett större problemkomplex, vilket gjorts till
föremål för en nyligen igångsatt utredning inom handelsdepartementet. Några
för det geotekniska institutet särskilt gällande bestämmelser i förevarande
ämne synas därför icke nu böra meddelas.
Förläggning, lokalbehov och utrustning.
Beträffande förläggningen av institutet samt dess lokalbehov
anför utredningen bland annat.
Eftersom en relativt väl utrustad avdelning för geotekniska undersökningar
redan inrättats inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och denna organisation
skulle avvecklas i samband med att det föreslagna geotekniska institutet
komme till, synes det lämpligt att i första hand söka utnyttja de lokaler,
som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förfogar över för denna sin verksamhet.
Dessa lokaler äro avpassade efter den hittillsvarande personalstyrkan, 13
—18 man, men otillräckliga för den ökning av organisationens omfattning
till ett 25-tal man, som måste ske, när eli geotekniskt institut inrättas för att
36
Kunni. Mcij:ts proposition nr 333.
handlägga även andra än väg- och vattenbyggnadsstyrelsens egna undersökningar.
Det är vidare en betydande olägenhet att ha kontorslokalerna och laboratorielokalerna
så långt ifrån varandra som för närvarande. Arbetet blir
därigenom splittrat och mycken tid går förlorad för personalen på vägen
mellan de båda arbetsplatserna. För den geotekniska undervisningens ordnande
erfordras ett geotekniskt övningslaboratorium, och det kan endast provisoriskt
och för små grupper i taget beredas plats för övningslaborationer i
de nuvarande lokalerna.
Med hänsyn till det nuvarande tidsläget med brist på arbetskraft och byggnadsmaterial
samt med hårt ansträngda statsfinanser anser utredningen emellertid,
att institutet tills vidare bör inrättas med utnyttjande av de tillgängliga
lokalerna. Så snart de allmänna konjunkturerna bleve gynnsammare,
borde dock, framhåller utredningen, sammanhängande och tillräckliga lokaler
ordnas för institutet, helst i närheten av tekniska högskolan i Stockholm.
Utredningen funné detta nödvändigt även emedan vid mera normala konjunkturer
på byggnadsområdet det geotekniska arbetet kunde väntas tilltaga
i omfattning, så att institutets personal måste ökas och större utrymme anskaffas.
Plats borde reserveras för nya lokaler för det geotekniska institutet
i samband med att plan uppgjordes för bebyggande av området omkring
Drottning Kristinas väg.
Utredningen har även undersökt möjligheterna att inom väginstitutets
byggnad öka laboratorieutrymmet för det geotekniska institutet och anför
härom följande.
Vissa möjligheter finnas att inom väginstitutets byggnad i någon mån öka
laboratorieutrymmet. Det geotekniska institutet skulle nämligen kunna få
disponera ett oinrett utrymme om 28 m2, som nu ligger omgivet av geotekniska
avdelningens laboratorielokaler. Detta utrymme begagnas för närvarande
av väginstitutet till lagerlokal, men den där förvarade materielen
torde utan större olägenheter kunna inrymmas i enklare magasinslokaler. Sådana
kunna åstadkommas genom en mindre tillbyggnad till väginstitutets nuvarande
magasin på tomten eller möjligen genom att hyra lämpligt utrymme
i de magasin, som äro belägna på Stockholm-Roslagens järnvägars mark
omedelbart utanför väginstitutets tomt. Gjorda undersökningar ha visat, att
vissa olägenheter äro förbundna med att hyra lagerlokaler, enär dessa endast
finnas att hyra i andra hand och för kort tid i sänder. Med hänsyn härtill
synes alternativet att tillbygga väginstitutets nuvarande magasin vara att föredraga.
Härvid synes tillbyggnaden böra göras något rymligare än de lagerlokaler,
som väginstitutet skulle avstå i institutionsbyggnaden. Förslagsvis
bör magasinets tillbyggnad utföras med en golvyta örn 75 m2, varvid möjlighet
kan beredas för det geotekniska institutet att i magasinet disponera ett
lagerutrymme om cirka 20 m2. I samband med tillbyggnaden bör magasinet
varmbonas i sådan mån, att dess temperatur kan hållas över fryspunkten.
Engångskostnaderna för inredning av det nya laboratorieutrymmet ha av
lil redningen uppskattats till 4,000 kronor, och kostnaderna för tillbyggnad
och varmboning av väginstitutets magasin ha preliminärt beräknats till
15,000 kronor.
I fråga om utrustningen föreslår utredningen, att institutet måtte
37
Kunni. Maj:ts proposition nr 333.
få övertaga kontors-, laboratorie- och fältutrustningen fran väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
geotekniska avdelning. Härom anför utredningen.
Denna utrustning har ett värde av ungefär 56,000 kronor. Större delen har
inköpts med anlitande av statsanslag till verksamheten och synes därför kunna
utan ersättning överföras till institutet. En mindre del, vid utgången av
år 1942 bokförd i 13,000 kronor, har dock inköpts på en förskottstitel, som i
väg- och vattenbyggnadsstyrelsens bokföring npplagts för den geotekniska
avdelningen. Denna sistnämnda kostnad skall enligt planerna amorteras med
inkomster för geotekniska uppdrag. Örn man kalkylerar med, att det geotekniska
institutet inrättas från och med den 1 januari 1944, kan man uppskatta
att intill dess hunnit amorteras cirka 3,000 kronor av förskottstitelns belopp,
så att ett belopp om 10,000 kronor återstår att betala. För ändamålet bör ett
statsanslag på 10,000 kronor utbetalas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
i samband med att det geotekniska institutet övertager utrustningen.
Utredningen framhåller därjämte att, då verksamheten bleve mera omfattande
för det geotekniska institutet än för den nuvarande geotekniska avdelningen
inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, en motsvarande ökning
av utrustningen erfordrades. I en till utredningens betänkande fogad bilaga
har behovet av komplettering av utrustningen närmare specificerats. Enligt
specifikationen hava kostnaderna för nyanskaffningarna beräknats till sammanlagt
26,700 kronor, varav för fältutrustning 14,100 kronor, laboratorieutrustning
8,600 kronor och kontorsutrustning 4,000 kronor.
Yttranden.
Utredningens förslag, att det geotekniska institutet inrättas i Stockholm,
har icke mött invändning i något av de avgivna yttrandena.
Förläggningsfrågan i övrigt har beröxts endast av byggnadsstyrelsen
och statens väginstitut.
Byggnadsstyrelsen anför sålunda.
Styrelsen har för sin del icke något att erinra mot den provisoriska lösning
av det geotekniska institutets lokalfråga, som utredningen föreslagit. Den
till 4,000 kronor beräknade kostnaden för inredning av ett förrådsutrymme
inom statens väginstituts bvggnad föranleder ej heller någon erinran. Däremot
synes den till 15,000 kronor angivna kostnaden för tillbyggnad och
varmboning av väginstitutets magasinsbyggnad vara för lågt beräknad och
böra höjas till 18,000 kronor. De sammanlagda kostnaderna för de sålunda
avsedda arbetena skulle alltså utgöra 22,000 kronor.
Vad beträffar frågan att framdeles bereda det geotekniska institutet mera
permanenta lokaler, är styrelsen för närvarande icke i tillfälle att göra något
närmare uttalande härutinnan, men denna fråga torde kunna lösas antingen
genom en tillbyggnad till statens väginstituts byggnad eller också genom
uppförande av en nybyggnad på lämplig plats inom tekniska högskolans
område.
Statens väginstitut anför.
Förslaget, att det geotekniska institutet skulle erhålla visst inom väginstitutets
huvudbyggnad befintligt utrymme, som nu användes till förråd och att
i stället motsvarande utrymme anskaffades åt institutet i en gårdsbyggnad,
38
Kungl. Mcij.ts proposition nr 333.
Departements
chefen.
förnander icke någon erinran från institutets sida. Härigenom skulle ett
högvärdig! utrymme i huvudbyggnaden erhålla ett mera kvalificerat utnyttjande.
Väginstitutet förutsätter emellertid, att en dylik disposition endast blir
av temporär natur, intill dess det geotekniska institutets lokalfråga hunnit
ordnas på annat sätt. Redan nu kan nämligen förutses behovet av ökade
utrymmen för väginstitutet, särskilt vad gäller förråd och magasin för förvaring
av apparater, instrument och prover.
I detta samband vill väginstitutet framhålla, att det är omöjligt att bereda
byggnadsplats för det nya geotekniska institutet på väginstitutets tomt, vilket
har diskuterats under hand. Tomten är mycket liten och alldeles otillräcklig
härtill, och den måste reserveras för väginstitutets framtida utvidgning.
I fråga om institutets utrustning ha särskilda synpunkter framförts
endast i ett fåtal av yttrandena.
Väg- och vattenbyggnad sst g reisen anför.
Enligt utredningen böra de verk, som anlita institutet, genom egen personal
verkställa grundundersökningar och utföra enklare provningar. För den
skull är det nödvändigt, att viss utrustning, som nu disponeras av styrelsens
geotekniska avdelning, kvarlämnas hos styrelsen. Sålunda torde styrelsen
böra få behålla erforderliga uppsättningar borrar ävensom den hydrauliska
pålprovningsapparaten. Undersökningar med denna utrustning kunna utföras
av styrelsens personal, och detta är så mycket mera önskvärt, som det
skulle bliva onödigt dyrbart för styrelsen, om styrelsen för sådana rutinmässiga
undersökningar skulle behöva anlita institutet.
Sveriges geologiska undersökning förmodar, att utvecklingen kommer atl
medföra behov av ökad instrument- och apparatutrustning för geoteknisk
forskning.
Riksräkenskapsverket yttrar.
Utredningen har föreslagit, att till utrustning för institutet måtte för budgetåret
1943/44 anvisas ett reservationsanslag av 36,700 kronor. Häri ingår
ett belopp om 10,000 kronor, varmed skulle ersättas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
förskotterade kostnader för anskaffande av viss utrustning folden
geotekniska avdelningen. Riksräkenskapsverket, som finner det tveksamt,
om väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ägt bemyndigande att från den
enligt kungl, brev den 11 augusti 1939 anordnade förskottstiteln bestrida
kostnader för berörda utrustning, har uppdragit åt sin revision att vid
granskningen av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens räkenskaper ägna ifrågavarande
åtgärd särskild uppmärksamhet. I avbidan å resultatet av denna
granskning torde med anvisande av medel till förskottets ersättande böra
anstå.
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens geotekniska avdelning disponerar för
närvarande dels en 10-rums kontorsvåning örn 370 nr sammanlagd golvyta
i huset Narvavägen 25 och dels laboratorielokaler om tillhopa 180 m2 i statens
väginstituts byggnad i närheten av tekniska högskolan. Med den i viss
mån begränsade omfattning, som den geotekniska verksamheten för vägändamal
för närvarande har, torde visst utrymme inom lokalerna kunna disponeras
även för andra geotekniska arbeten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 333.
39
Det är uppenbart, atl med de ökade resurser, som efter ett genomförande
av det förordade organisationsförslaget komma att stå till förfogande för geoteknisk
verksamhet, en ansvällning av denna verksamhet är att förvänta. De
nuvarande lokalerna kunna därför antagas inom en tämligen kort tid bliva
otillräckliga. Lokalernas förläggning å två skilda platser innebär därjämte
olägenheter för arbetets behöriga gång. I nuvarande läge nied brist å arbetskraft
och byggnadsmaterial och då viss erfarenhet rörande det blivande lokalbehovet
synes böra avvaktas, anser jag mig emellertid icke böra förorda, att
någon nybyggnad omedelbart uppföres för institutet.
För att i någon mån förbättra lokalförhållandena har utredningen föreslagit,
att de nuvarande laboratorieutrymmena skulle kompletteras med ett rum
om 28 m2 i statens väginstituts byggnad, vilket nu står oinrett och av väginstitutet
nyttjas till förråd. I ersättning för det avstådda utrymmet skulle
institutet erhålla utvidgade förrådslokaler genom en tillbyggnad örn 75 nr
till sin magasinsbyggnad, som därjämte skulle varmbonas för att kunna
bättre utnyttjas. Av det nya utrymmet i magasinsbyggnaden skulle det geotekniska
institutet få disponera 20 m’. Mot vad utredningen härutinnan föreslagit
har jag ej något att erinra. De av byggnadsstyrelsen för arbetena beräknade
kostnaderna, tillhopa 22,000 kronor, böra anvisas å kapitalbudgeten
under statens allmänna fastighetsfond.
Enligt utredningens förslag skulle det geotekniska institutet övertaga den
utrustning, varöver väg- och vattenbyggnadsstyrelsens geotekniska avdelning
förfogar. Styrelsen har emellertid ifrågasatt, att styrelsen skulle äga behålla
viss del av denna utrustning för att kunna genom egen personal utföra grundundersökningar
och enklare provningar. Enligt vad jag inhämtat åsyftar
styrelsen 4 sondborrsatser och en hydraulisk pålprovningsapparat. Med anledning
härav vill jag erinra om att flertalet vägingenjörskontor och åtskilliga
vägdistrikt för närvarande förfoga över utrustning för vanliga sonderingar.
Då denna materiel i samband med vägväsendets förstatligande torde
komma att överföras till väg- och vattenbyggnadsväsendets förrådsfond
och sålunda kommer att stå till förfogande för sådana rutinmässiga arbeten,
vilka lämpligen böra utföras genom styrelsens egen eller styrelsen underställd
personal, synas tillräckliga skäl icke föreligga alt undantaga den i styrelsens
skrivelse avsedda borrmaterielen fran den utrustning, som förutsatts
skola överlämnas till det geotekniska institutet. Enligt min mening tala övervägande
skäl för att jämväl pålprovningsapparaten, som nyligen konstruerats
av den geotekniska avdelningen och ännu ej är slutgiltigt utprovad, överlämnas
till geotekniska institutet för att detsamma må bliva i tillfälle att fullfölja
de påbörjade provningarna och sedan använda apparaten i sin verksamhet.
För närvarande torde det erbjuda vissa svårigheter att anskaffa ytterligare en
apparat av samma slag, då en till pålprovningsapparaten hörande hydraulisk
press på 80 ton är av utländskt fabrikat. För de fall, då väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
avser att i egen regi utföra pålprovningar, bör apparaten mot
ersättning kunna ställas till styrelsens förfogande.
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 333.
Av kostnaderna för den geotekniska avdelningens utrustning, vars värde
utredningen uppskattat till 56,000 kronor, har en del påförts en av väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen för den geotekniska avdelningen upplagd förskottstitel.
Utredningen beräknade, att av detta förskott 10,000 kronor skulle återstå
att amortera vid utgången av kalenderåret 1943. För gäldande av beloppet
skulle enligt utredningens förslag anvisas 10,000 kronor för innevarande budgetår.
Enligt vad jag inhämtat beräknas avdelningens från styrelsen uppburna
förskott vid utgången av år 1943 komma att uppgå till icke mindre
än omkring 30,000 kronor, varav emellertid omkring 23,000 kronor torde
komma att motsvaras av fordringar å uppdragsgivare för av avdelningen
nedlagt arbete på avslutade eller pågående uppdrag. Det belopp, som
slutligen behöver täckas, skulle sålunda nedbringas från 10,000 till 7,000
kronor. Den ur skilda synpunkter otillfredsställande anordningen med förskott
bör enligt min mening snarast avvecklas. Med hänsyn till att förskotten
till största delen motsvaras av fordringar och då det nu icke kan med
säkerhet bedömas, till hur stor del så icke kommer att vara förhållandet,
torde emellertid särskilda medel icke böra anvisas utan i stället det nya institutets
omkostnadsanslag få användas för reglering av förskottsbeloppet.
Efter närmare utredning om beloppets storlek vid årsskiftet 1943/44 torde
institutet för detta ändamål böra av Kungl. Maj:t bemyndigas att överskrida
sitt omkostnadsanslag i den mån så erfordras för att till styrelsen inbetala
av avdelningen uppburna förskott. De inkomster, som inflyta till institutet
i anledning av uppdrag, vilka helt eller delvis utförts av avdelningen, böra
i likhet med institutets övriga inkomster tagas till uppbörd å omkostnadsanslaget
intill dess en särskild inkomsttitel blivit upplagd å riksstaten, vilket
torde böra ske från och med ingången av budgetåret 1944/45.
För komplettering av utrustningen skulle enligt utredningens förslag erfordras
ett belopp av 26,700 kronor. I enlighet med Kungl. Maj:ts förslag i
proposition den 30 april 1943, nr 224, angående den statliga vägorganisationen
samt vissa vägväsendet berörande anslagsfrågor har i anslaget till vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens omkostnader för budgetåret 1943/44 inräknats
ett belopp av 8,500 kronor, avseende anskaffning av viss utrustning för styrelsens
geotekniska avdelning. Då utredningens förslag till komplettering av den
geotekniska utrustningen omfattar även den i nämnda proposition avsedda
utrustningen, bör det av utredningen beräknade beloppet, 26,700 kronor, mot
vars storlek jag i övrigt icke har något att erinra, minskas med 8,500 kronor
till 18,200 kronor.
De olika anslag, vilkas äskande jag i det föregående förordat, böra upptagas
å tilläggsstat för budgetåret 1943/44.
Kungl. Maj:ts proposition nr 333.
41
Hemställan.
Under åberopande av vad jr g i det föregående i skilda sammanhang anfört
hemställer jag, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen att
dels besluta, att ett statens geotekniska institut med i huvudsak
de uppgifter, som i det föregående angivits, skall inrättas
från oöh med den 1 januari 1944;
dels godkänna följande personalförteckning för statens
geotekniska institut:
Personalförteckning.
Befattning Lönegrad
Tjänsteman å ordinarie stat:
1 överingenjör och chef ........................ G 6
Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad än 20:
2 förste statsgeotekniker ........................ Eo 28
1 statsgeotekniker ............................ Eo 26
2 biträdande statsgeotekniker.................... Eo 21;
dels godkänna följande avlöningsstat för statens geotekniska
institut, att tillämpas för tiden den 1 januari—den 30
juni 1944:
Avlöningsstat.
1. Avlöning till ordinarie tjänsteman, förslagsvis .. 6,600
2. Avlöningar till icke-ordinarie personal.......... 23,050
3. Rörligt tillägg, förslagsanslag ................ 4,550
4. Avlöningar till tillfällig personal, förslagsvis .... 30,800
Summa kronor 65,000;
dels å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 under
sjätte huvudtiteln anvisa följande anslag:
1. till Statens geotekniska institut: Avlöningar ett förslagsanslag
av .............................. kronor 65,000;
2. till Statens geotekniska institut: Omkostnader ett förslagsanslag
av .......................... kronor 34,000;
3. till Statens geotekniska institut: Utrustning ett reservationsanslag
av ........................ kronor 18,200;
dels ock till Tillbyggnad till statens väginstitut m. m. å tillläggsstat
1 till riksstaten för budgetåret 1943/44 å kapitalbudgeten
under rubrik Statens allmänna fastighetsfond anvisa
ett investeringsanslag av.................. kronor 22,000.
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 1 sami. Nr 333.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 333.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
A. C. F. v. Krusenstierna.
Stockholm 1943. Kungl. Boktryckeriel P. A. Norstedt & Söner.