Statsutskottets utlåtande nr 263.
1
Nr 263.
Ankom till riksdagens kansli den 26 november 1943 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
statsbidrag till social hemhjälpsverksamhet
jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 332 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 8 oktober 1943, föreslagit
riksdagen att
dels medgiva, att av statsmedel må beviljas bidrag till social hemhjälpsverksamhet
i huvudsaklig överensstämmelse med av chefen för socialdepartementet
i nämnda statsrådsprotokoll förordade grunder;
dels föreskriva, att under kalenderåret 1944 statsbidrag må utgå för högst
500 heltidsanställda eller däremot svarande antal deltidsanställda hemvårdarinnor;
dels
medgiva, att utbildningen av hemvårdarinnor understödjes med statsbidrag
på det sätt som departementschefen förordat;
dels medgiva, att Kungl. Majit må under budgetåret 1943/44 från det under
åttonde huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till Kommunala och enskilda
anstalter för yrkesundervisning: Understöd åt enskilda anstalter för yrkesundervisning
bevilja understöd med ytterligare högst 25,800 kronor utöver
tidigare medgivet belopp, 425,000 kronor;
dels ock å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 under femte
huvudtiteln till Prov- och kompletteringskurser för hemvårdarinnor anvisa
ett reservationsanslag av 72,500 kronor.
I samband med Kungl. Majits förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft
dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren av
herr A. Sundvik (I: 329) och den andra inom andra kammaren av herr A. Hallberg
(11:482), vari hemställts, Ilo) att riksdagen med ändring av vad som i
denna del föreslagits i propositionen må besluta, att alla landsting obligatoriskt
skola lämna bidrag till den statsunderstödda sociala hemhjälpsverksamheten;
samt 2:o) att riksdagen må antingen med ändring av vad som i denna
del föreslagits i propositionen besluta, att landstingen icke genom särskilda
för ändamålet tillsatta hemhjälpsstyrelser skola taga del i utformandet av
kommunernas hemhjälpsverksamhet eller öva inflytande på dennas bedrivande;
eller, därest det i propositionen upptagna förslaget om landstingens
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Nr 263.
»476 43
2
Statsutskottets utlåtande nr 263.
medverkan i utformandet av kommunernas hemil jälpsverksamhet skulle bifallas,
besluta, att landstingens bidrag till den statsunderstödda hemhjälpsverksamheten
skall utgå med cirka 30 procent på totala kostnaderna för denna
verksamhet;
dels en inom första kammaren av herrar E. O. Wiklund och A. Sundvik
väckt motion (1:331), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att huvudmannaskapet
för hemhjälpsverksamheten även må kunna anförtros åt de erkända
sjukkassorna;
dels en inom första kammaren av herr G. Karlsson m. fl. väckt motion
(I: 344), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta fastställa lönen för hemvårdarinnor
till 1,800 kronor för år jämte tre ålderstillägg örn vartdera 100
kronor efter tre, sex och nio års tjänst;
dels en inom första kammaren av herr E. Arrhén väckt motion (1:345),
vari hemställts, att riksdagen vid behandling av förevarande proposition måtte
beakta de synpunkter, som i motionen anförts;
dels en inom andra kammaren av herrar K. E. Hansson i Skediga och
C. O. Carlsson i Bakeröd väckt motion (11:456), vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta sådana ändringar i propositionen, att statsbidrag utgår
till en hemvårdarinna per 1,500 invånare i kommun på landsbygden och att
i övrigt tillbörlig hänsyn tages till kommunens ytvidd;
dels en inom andra kammaren av fru Hulda Skoglund-Lindblom väckt motion
(11:464), vari hemställts, att riksdagen måtte teo) uttala, att väl kvalificerade
hembiträden icke blott i undantagsfall utan i talrikast möjliga fall skola
tagas i anspråk för uppgiften som hemvårdarinnor; 2:o) fastställa generösare
grunder än i propositionen föreslagna för statsbidrag till deltidsanställda
hemvårdarinnor och fixera minimiersättningen för dag till 6 kronor; samt
3:o) för lindrande av de skattetyngda kommunernas kostnad för hemhjälpens
ordnande bestämma landstingens bidrag till kostnaderna till samma belopp
som statens;
dels en inom andra kammaren av fru Hanna Rydh Munck af Rosenschöld
m. fl. väckt motion (11:481), vari hemställts, teo) att riksdagen måtte fastställa
den kontanta minimilönen för heltidsanställd hemvårdarinna till 1,500
kronor i grundlön jämte dyrtidstillägg och tre ålderstillägg å 100 kronor efter
tre, sex och nio års tjänstgöring; samt 2:o) att riksdagen i konsekvens härmed
måtte fastställa statsbidraget för varje heltidsanställd hemvårdarinna till 1,000
kronor med möjlighet till jämkning vid sjunkande dyrtidstillägg;
dels ock en inom andra kammaren av fröken Ebon Andersson i Stockholm
m. fl. väckt motion (11:483), vari hemställts, att riksdagen vid behandlingen
av förevarande proposition måtte beakta de synpunkter, som i motionen
anförts.
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden,
får utskottet, i den mån de ej framgå av utskottets yttrande här nedan, hänvisa
till motionerna.
Vid 1939 års lagtima riksdag väcktes i första kammaren av herr Domö
m. fl. och i andra kammaren av herr Bagge m. fl. likalydande motioner an
-
Statsutskottets utlåtande nr 263.
3
gående hemhjälpsverksamhetens planmässiga organiserande och stödjande
från det allmännas sida (1:84, 11:139).
Motionärerna hemställde, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t
begära en allsidig utredning om hemhjälpsverksamhetens planmässiga organiserande
och stödjande från det allmännas sida samt om framläggande för
riksdagen av de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.
Sedan första kammarens första tillfälliga utskott infordrat yttrande över
den av herr Domö m. fl. väckta motionen från överstyrelsen för svenska röda
korset, fritidsutredningen och Sveriges husmodersföreningars riksförbund,
vilka samtliga yttranden gingo i tillstyrkande riktning, beslöt utskottet tillstyrka
den begärda utredningen.
Andra kammarens fjärde tillfälliga utskott, till vilken den av herr Bagge
m. fl. väckta motionen hänvisades, avgav ett utlåtande (utlåtande nr 2), likalydande
med nyssnämnda utskotts.
På hemställan av utskotten avlät riksdagen den 17 maj 1939 en skrivelse
till Kungl. Maj:t (nr 268) med anhållan örn en allsidig utredning örn hemhjälpsverksamhetens
planmässiga organiserande och stödjande från det allmännas
sida samt örn framläggande för riksdagen, av de förslag, vartill utredningen
kunde föranleda.
Hemhjälpsfrågan har även uppmärksammats av vissa organisationer.
Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund hemställde 1937 i en skrivelse
till Kungl. Maj:t örn utredning bland annat i fråga örn hjälp i hemmet vid
husmoderns frånvaro för semester. I en skrivelse av den 10 mars 1939 hemställde
förbundet om utredning rörande hemhjälpsverksamhetens organiserande.
Förbundet framhöll bland annat, att en undersökning borde göras
rörande tillgången på lämplig arbetskraft samt att vissa kompetenskrav borde
fixeras för arbetskraften. Förbundet hänvisade bland annat till en utredning,
som verkställts inom förbundets lokalavdelningar, vilken givit vid handen, att
ett stort behov existerade av ordnad hemhjalpsverksamhet.
Centralnämnden för Sveriges hemsysterskolor ingav en skrivelse den 8 maj
1939 till statsrådet och chefen för ecklesiastikdepartementet, vari — med hänvisning
till behovet av väl kvalificerade och utbildade hemsystrar — förordades
ett ökat stöd till utbildningen av hemsystrar.
Göteborgs och Bohus läns landsting ingav en skrivelse den 15 december
1942 till Kungl. Majit med anhållan örn att den av riksdagen begärda utredningen
örn hemhjälpsverksamhetens planmässiga organiserande och stödjande
snarast måtte verkställas.
Samtliga nu omförmälda skrivelser överlämnades sedermera till den jämlikt
Kungl. Majit* bemyndigande den 12 september 1941 tillkallade 1941 års
befolkningsutredning, som uppdragit åt den av utredningen tillsatta delegationen
för hem- och familjefrågor att verkställa utredning av de i skrivelserna
berörda frågorna.
Den 10 mars 1943 har utredningen överlämnat utredning och förslag angående
statsbidrag till social hemhjälpsverksamhet (statens off. utredn. 1943: 15).
De av utredningen framställda förslagen kunna i korthet sammanfattas i
följande huvudpunkter:
4
Statsutskottets utlåtande nr 263.
1. Statsbidrag må utgå till avlöning åt hemvårdarinnor, som anställas hos
kommuner i och för social hemhjälpsverksamhet, varmed förstås tillfälligt
biträde med barnavård och andra hemsysslor i enskilda, företrädesvis medellösa
hem, som på grund av sjukdom, barnsbörd eller andra därmed jämförbara
omständigheter äro i behov därav.
2. Som villkor för statsbidraget föreskrives bland annat, att viss minimiavlöning
tillerkännes hemvårdarinna. För heltidsanställd vårdarinna utgör
denna 1,800 kronor med tre ålderstillägg örn 100 kronor jämte fri bostad
eller hyresersättning samt rätt till semester och sjukavlöning lika med ordinarie
statstjänstemän i motsvarande löneställning ävensom pensionsrätt i
statens pensionsanstalt. För s. k. deltidsanställd hemvårdarinna utgör minimilönen
5 kronor per arbetsdag dock minst 400 kronor per år.
3. Statsbidraget utgör högst 1,000 kronor örn året jämte förekommande
ålderstillägg för varje hemvårdarinnebefattning och 2 kronor för varje fullgjord
arbetsdag av deltidsanställd hemvårdarinna. Bidraget är dock normalt
begränsat till en hemvårdarinna per 4,000 invånare i städerna och en per 2,000
invånare i landskommunerna. Obligatoriskt villkor för statsbidrag är, att
vederbörande landsting bidrager med halva statsbidragets belopp. Enligt
dessa regler komma totalkostnaderna för verksamheten att bestridas till cirka
40 % av staten, 20 % av landstingen och återstoden eller cirka 40 % av kommunen,
såvida lönerna utgå med föreslagna minimibelopp.
4. Hemvårdarinnekompetens kan förvärvas antingen genom utbildning
vid särskilda skolor eller genom långvarigt praktiskt arbete, kompletterat med
en kortare provkurs. För skolor, som bedriva fullständig hemvårdarinneutbildning,
föreslås utöver det sedvanliga statsbidraget, som utgår till yrkesskolor,
ett extra statsbidrag av 100 kronor för varje utbildad hemvårdarinneelev.
Vidare föreslås, att de statsstipendier örn högst 45 kronor per
månad, som kunna tilldelas skolornas elever, även må utgå under den
praktikanttjänstgöring, varmed utbildningen avslutas. Slutligen föreslås,
att kostnaderna för provkurserna må bestridas av statsmedel.
5. Verksamhetens omedelbara ledning skall enligt förslaget handhas av
en hemhjälpsnämnd inom varje kommun. Innan landstingsområdet verkar en
hemhjälpsstyrelse. Som central statlig tillsynsmyndighet föreslås socialstyrelsen,
förstärkt med en konsulent för social hemhjälp och en rådgivande
nämnd.
Över befolkningsutredningens förslag ha yttranden avgivits av statskontoret,
medicinalstyrelsen, socialstyrelsen, lantbruksstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission,
Överståthållarämbetet, länsstyrelserna, landstingens förvaltningsutskott,
socialvårdskommittén, svenska landstingsförbundet, svenska
landskommunernas förbund, svenska stadsförbundet, svenska fattigvårds- och
barnavårdsförbundet, överstyrelsen för svenska röda korset, centralnämnden
för Sveriges hemsysterskolor, svensk sjuksköterskeförenings centralstyrelse,
svenska lanthushållslärarinnornas förening, Sveriges husmodersföreningars
riksförbund, yrkeskvinnors riksförbund, Fredrika Bremer-förbundet, Vita
bandets centralstyrelse, kooperativa kvinnogillesförbundet, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund, folkpartiets kvinnoförbund, högerns centrala
kvinnoråd samt hjälpbyrån för hem och barn i Stockholm. Länsstyrelserna
hava före avgivandet av sina utlåtanden berett vissa kommuner tillfälle
att yttra sig.
Departementschefen har anfört följande.
Statsutskottets utlåtande nr 263.
5
För ett samhälles sunda växt är familjens trygghet, sammanhållning och
ekonomiska stabilitet av utslagsgivande betydelse. Genom bostads- och mödrahjälp
i olika former, genom skattedifferentieringar samt nu under kristiden
genom familjebidrag till de inkallade och livsmedelsrabatter ger staten ett
stöd, som syftar till att familjernas svårigheter skola kunna bemästras. En
för familjehushållet och dess sammanhållning central faktor är den arbetskraft.
som husmodern nedlägger inom hemmet. Blir husmodern av sjukdom
eller andra orsaker urståndsatt att sköta sina uppgifter, förlamas vissa av
familjelivets viktigaste funktioner. Särskilt i sådana fall, där man har minderåriga
barn, kan detta äventyra familjens trygghet och leda till dess upplösning.
Behovet av hjälp från utomstående åt familjer, där husmodern blivit urståndsatt
att arbeta, har man på åtskilliga håll sökt tillgodose genom att
organisera och finansiera social hemhjälp. Kommuner och landsting ha redan
i viss utsträckning lämnat bidrag härtill.
Den översikt, som lämnats av befolkningsutredningen, över vad som hittills
åtgjorts på ifrågavarande område, visar emellertid, att den sociala hemhjälpsverksamhet,
som hittills bedrivits, varit av ringa omfattning i jämförelse
med det behov, som förefinnes. I regel har det varit allenast inom ekonomiskt
mera bärkraftiga kommuner, som dylik verksamhet kunnat komma till stånd.
Jag delar befolkningsutredningens och flertalet remissinstansers uppfattning,
att staten bör lämna sin medverkan till den sociala hemhjälpens utbyggnad.
Skapandet av en effektiv social hemhjälp torde vara en av de viktigaste
åtgärder, som kan vidtagas för att stödja familjen. Hemmen lia för
närvarande stora svårigheter att anskaffa lejd arbetskraft. Uttryck för missmod
inför de hopade arbetsuppgifterna och inför det allmännas bristande förmåga
att komma hemmen till hjälp ha från åtskilliga håll gjort sig hörda. På grund
av de allt större svårigheter som i detta hänseende möta husmödrarna, måste
en snar lösning av nu berörda fråga eftersträvas.
Därigenom att staten utan dröjsmål ingriper stödjande och reglerande på
den sociala hemhjälpens område kunna garantier erhållas för att hemhjälpsverksamheten
i fortsättningen först utbygges i de delar av landet, där behovet ter
sig mest trängande. I konkurrensen örn den i förhållande till behovet fåtaliga
arbetskraften kommer i annat fall landsbygden att sättas i efterhand. Utbyggnaden
skulle nämligen såsom hittills ske snabbare i städerna och tätorterna
än på den egentliga landsbygden. Bristen på arbetskraft vållar säkerligen större
svårigheter för landsbygdens än för städernas husmödrar. Enligt min
mening bör därför statsbidraget till den sociala hemhjälpen tills vidare i första
hand komma landsbygden till godo. Först sedan efterfrågan där något så när
tillfredsställande tillgodosetts, bör statsbidrag till städerna komma ifråga. Det
förslag, som jag i det följande förordar, omfattar visserligen statsbidrag såväl
till landsbygds- som till stadskommuner, men det torde uttryckligen böra
föreskrivas företrädesrätt för landsbygden vid prövning av ansökningar om
statsbidrag. Särskilt under första tiden torde försiktighet böra iakttagas vid
beviljandet av statsbidrag till hemhjälp i städerna. Man kan nämligen förutsätta,
att en viss tid kommer att förflyta, innan landsbygden skapat organisationsformer
för att tillgodose hemhjälpsbehovet.
Yäl tvingar det nuvarande statsfinansiella läget till stor varsamhet, när
det gäller att engagera staten för nya utgiftsändamål. Ett genomförande av
utredningens förslag innebär emellertid icke allenast en kostnadsökning för
det allmänna. Betydande vinst på andra områden kunna förväntas bli
följden av en väl arbetande hemhjälpsorganisation. Ett ingripande med hemhjälp
i tid i ett hem, där husmodern är klen, kan inhibera en långvarig sjukhusvård
av för det allmänna kostsamt slag. För närvarande lämnar staten
Allmänna
principer.
6
Statsutskottets utlåtande nr 263.
Sammanfattning
av
organisationsförslaget.
Kommunerna
huvudmän för
verksamheten.
genom mödrahjälps verksamheten ungefär en miljon kronor årligen till bekostande
av hemhjälp i samband med barnsbörd. Med nu rådande brist på
arbetskraft för ifrågavarande arbetsuppgifter kan denna hjälp icke alltid utnyttjas
på mest ändamålsenliga och rationella sätt. Med en rätt utbyggd hemhjälp
bör man i detta avseende kunna räkna med en bättre användning av
medlen. Allt som allt torde man kunna våga det omdömet, att ett införande
av statsbidrag till social hemhjälpsverksamhet låter sig väl försvara
icke blott ur sociala utan jämväl ur samhällsekonomiska synpunkter.
Mot de av utredningen skisserade arbetsuppgifterna för hemhjälpen
har jag intet att erinra. I hem, där på grund av sjukdom, barnsbörd
eller andra därmed jämförbara omständigheter behov av biträde med
hemmets skötsel tillfälligt uppstår, skall enligt utredningens mening hemhjälpen
träda till. Förslagets grundtanke är, att hemhjälpen skall lämnas då
ett hushåll blivit tillfälligtvis strandsatt på arbetskraft genom tvingande omständigheter,
som innebära en desorganisation av familjelivet. Intet hinder
torde enligt dessa definitioner i och för sig föreligga att lämna hemhjälp vid
husmoders dödsfall. Jag finner det jämväl berättigat, att hemhjälp skall
kunna lämnas icke blott obemedlade utan även andra, därest omständigheterna
i övrigt göra sådan hjälp påkallad. I mån av tillgång på arbetskraft
skall hemhjälp mot ersättning lämnas även åt sådana, som icke kunna anses
vara mindre bemedlade. Vid bedömande av ekonomiska förutsättningar samt
behovet av hjälp torde de lokala organen böra tillerkännas en tämligen vid
prövningsrätt.
Ett realiserande av förslaget innebär alltså icke en lösning av hemmens
alltmer trängande arbetskraftsproblem i den meningen, att deras normala
behov av arbetskraft kommer att tillgodoses. Samhällets medverkan vid lösandet
av denna fråga synes böra ske genom insatser från den offentliga arbetsförmedlingen.
Det förefaller emellertid icke uteslutet, att goda resultat skulle
kunna uppnås genom en samverkan mellan den sociala hemhjälpen och arbetsförmedlingens
organ. På befolkningsutredningens initiativ kommer, enligt
vad jag inhämtat, arbetsmarknadskommissionen att innevarande höst påbörja
viss försöksverksamhet i detta hänseende. Kesultatet av dessa experiment
torde bli vägledande för den framtida organisationen av såväl den sociala
hemhjälpen som förmedlingen av huslig arbetskraft.
Organisatoriskt innebär befolkningsutredningens förslag i korthet följande.
Statsbidrag skall kunna utgå till i kommuns tjänst anställda hemvårdarinnor.
Anställningen skall antingen avse heltid eller deltid. En heltidsanställd hemvårdarinna
skall åtnjuta en begynnelselön å lägst 1,800 kronor jämte fri bostad.
Utredningen har förutsatt, att dyrtidstillägg icke skulle utgå härå. Deltidsanställd
skall åtnjuta en minimiinkomst av 5 kronor per arbetsdag, dock minst 400
kronor per år. Statsbidraget har föreslagits till 1,000 kronor per heltidsanställd
och 2 kronor per arbetsdag för deltidsanställd hemvårdarinna, Landstingens
medverkan är obligatorisk och landstingsbidraget skall utgå med
minst hälften av statsbidraget. I varje landstingsområde skall finnas en hemhjälpsstyrelse.
I likhet med utredningen finner jag de övervägande skälen tala för att
den statsunderstödda sociala hemhjälpsverksamheten baseras på kommunerna
som huvudmän. Svagheten i en så uppbyggd organisation ligger i svårigheterna
att ordna hemhjälpen inom sådana kommuner, som äro av så ringa
storleksordning, att förutsättningar för och ekonomiska möjligheter till anställande
av antingen heltidsanställd eller deltidsanställd hemvårdarinna sak
-
Statsutskottets utlåtande nr 26S.
7
nas. Med kännedom om småkorumunernas ådagalagda mindre beredvillighet
till sammanslutningar i kommunalförbund torde inga större förhoppningar
kunna byggas på en frivilligt uppbyggd samordning av två eller flera mindre
kommuner. I längden måste det dock te sig som ett samhälleligt intresse,
att en utveckling fram emot större kommunala enheter eller samverkan mellan
vissa kommuner för lösande av uppgifter, som endast på sådan väg kunna
lösas till rimliga kostnader, befrämjas. Den tanken ligger nära till hands, att
såsom villkor för erhållande av statsbidrag för smärre kommuner sättes kommunalt
samarbete efter en indelning, som uppgjorts av länsorganet för den
sociala hemhjälpen. Länsorganet bör äga goda förutsättningar att upprätta
en sådan indelning i distrikt med nödigt hänsynstagande till folkmängd och
avstånd etc. Från regeln att kommunerna böra stå som huvudmän för verksamheten
torde, som jag senare kommer att framhålla, undantag kunna ske,
örn vederbörande landsting finner, att för visst område en enskild sammanslutning
lämpligen bör anförtros ledningen av verksamheten.
Men även örn de övervägande skälen tala för att huvudmannaskapet för
den sociala hemhjälpsverksamheten anförtros primärkommunerna, finner jag i
likhet med utredningen det önskvärt och befogat, att jämväl landstingen lämna
medverkan såväl i form av bidrag till hemvårdarinnas avlöning som för hjälpens
utformning inom respektive landstingsområde. För denna landstingens
medverkan talar dels dessas hittills ådagalagda intresse för verksamheten, dels
landstingens direkta nytta av en väl utbyggd social hemhjälp, enär — såsom
redan betonats — kostnader för sjukhusvård å slutna anstalter, vilka till
väsentlig del falla på landstingen, i vissa fall kunna undvikas, örn den sociala
hemhjälpsverksamheten fungerar på åsyftat sätt.
Ett samband med frågan om landstingens medverkan och frågan örn
hemhjälpens länsorgan har den av vissa remissinstanser berörda frågan örn
hemhjälpens förhållande till distriktsvården. I detta sammanhang torde jag
böra anmäla, att besparingsberedningen den 11 februari 1943 inlämnat
en av särskilt tillkallade sakkunniga utarbetad promemoria rörande
vissa grenar av hälso- och sjukvården, i vilken jämväl frågan om hemvårdens
samband med distriktsvården beröres. I nämnda promemoria betonas, att
hemvårdarinnor kunna i viss utsträckning tjänstgöra som kompletterande
arbetskrafter inom hemsjukvården, under förutsättning dock, att hemvårdarinnorna
icke finge arbeta på egen hand i fråga örn sjukvården utan att de
därvid skulle stå under vederbörande distriktssköterskors och tjänsteläkares
förmanskap. Mot vad besparingsberedningens sakkunniga anfört finns från
min sida intet att invända. Det förefaller naturligt, att en hemvårdarinna,
som utövar sitt kall i ett hem, där husmodern insjuknat men vårdas i hemmet
under distriktssköterskas tillsyn, måste — i vad hennes tjänster
avse biträde med sjukvård — komma att vara underordnad hem- eller
distriktssköterskan. Här förefinnes sålunda en direkt anknytning till
distriktsvården. Något ytterligare inordnande av den sociala hemhjälpen
under distriktsvården är enligt min mening icke påkallat. Försök att
i detta hänseende gå längre skulle kunna förrycka de skisserade uppgifterna
för hemhjälpen. Erforderlig samverkan mellan hemhjälp och distriktsvård
torde tryggas, örn landstingen medverka vid uppbyggandet av den sociala hemhjälpens
organisation.
Åtskilliga remissinstanser ha förordat, att statsbidrag skall kunna
utgå jämväl till enskild organisation, som anordnar social hemhjälp
enligt de i författningsutkastet uppställda villkoren. Även enligt min mening
torde möjlighet böra beredas enskilda och sammanslutningar, som hittills helt
Landstingens
medverkan.
J)e enskilda
hcmhjälpsorganisationeryia.
Lokala organ.
Den statliga
tillsynen m. m.
Hem
vårdarinnas
anställningsform
och
kompetens
m. m.
0 Statsutskottets utlåtande nr 263.
eller delvis finansierat hemhjälpsverksamhet att komma i åtnjutande av det
allmännas stöd. Så torde framför allt böra bli fallet då kommun lämnat bidrag
men överlåtit verksamheten åt beprövat frivilligt organ inom socialvården,
såsom skett exempelvis i Stockholm och Göteborg. Lämpligast torde vara,
att statsbidraget som sådant utgår till kommun och att denna får fritt pröva
och avgöra, huruvida hemhjälpsverksamheten skall kunna överlåtas på enskild
sammanslutning. Förutsättningen härför skall dock vara, att samtliga övriga
föreskrivna bestämmelser rörande rätten till statsbidrag — såsom minimilön,
kompetens m. m. — äro uppfyllda.
13et kan vidare tänkas fall, då ett landsting skulle anse det vara ändamålsenligt,
örn huvudmannaskapet anförtroddes åt en enskild sammanslutning för
vissa områden, där kommunerna av ekonomiska eller andra skäl icke förmå uppbygga
en hemhjälpsorganisation. I sådana fall torde möjlighet böra förefinnas
för den anslagsbeviljande myndigheten att under förutsättning av landstingets
medverkan lämna stöd även örn kommunerna icke stå som huvudmän.
Enligt utredningens förslag skall i varje landstingsområde finnas en hemhjälpsstyrelse
och i envar kommun, som ordnar hemhjälpsverksamhet enligt
de för statsunderstödsrätt uppställda villkoren, en hemhjälpsnämnd, dock att
1 senare fallet möjligheten lämnas öppen att uppdraga de nämnden tillämnade
uppgifterna åt någon redan befintlig kommunal nämnd eller styrelse.
Den sistnämnda bestämmelsen tillförsäkrar kommunerna full valfrihet. Kommunerna
lämnas härigenom rätten att uppdraga de arbetsuppgifter, som hemhjälpsnämnd
förutsatts skola handhava, antingen åt exempelvis fattigvårdsstyrelse
eller barnavårdsnämnd eller annat kommunalt organ eller ock åt tillsatt
särskild hemhjälpsnämnd, därest sammansättningen av redan befintliga
kommunala organ eller dessas arbetsbörda skulle tala emot att uppdraget
lämnas redan befintlig kommunal instans. Vad hemhjälpsstyrelserna angår
finner jag, i likhet med ett flertal länsstyrelser och landstingsförvaltningsutskott,
överflödigt föreskriva tillsättandet av särskild hemhjälpsstyrelse i
varje landstingsområde. Samma valfrihet, som föreslagits beträffande det rent
lokala organet, bör också här tillåtas. Landstingen böra alltså äga att
antingen utse en särskild hemhjälpsstyrelse, vars samtliga ledamöter i så
fall utses av landstingen, eller också överlåta arbetsuppgifterna på något
av landstingens nuvarande organ. I första hand torde hälsovårdsberedningarna
komma i fråga. Härigenom skulle för övrigt det önskvärda samarbetet med
distriktsvården kunna tryggas.
Från åtskilliga håll har ifrågasatts sådan ändring i utredningens förslag,
att statsbidraget till avlönande av hemvårdarinnor ställes till landstingens
förfogande, varefter det skulle ankomma på länsorganet för hemhjälpsverksamheten
att fördela bidraget mellan ansökande kommuner. Ehuru onekligen
vissa skäl tala för en sådan ordning, anser jag mig likväl böra förorda,
att ett centralt organ får handhava fördelningen av statsbidraget för att undvika,
att en kommun inom ett län skulle kunna erhålla statsbidrag, medan en
kommun i ett annat län med större behov av hemhjälp skulle kunna bli utan.
Som ett provisorium har utredningen föreslagit, att den statliga tillsynen
över den statsunderstödda sociala hemhjälpsverksamheten uppdrages åt socialstyrelsen,
som till sitt förfogande skulle få dels en hemhjälpskonsulent och
dels ett rådgivande organ, sammansatt på sätt utredningen närmare angivit.
Til! denna mening kan jag giva min anslutning.
Utredningens förslag örn formerna för hemvårdarinnornas anställning
synes mig välgrundat. Genom att möjligheterna till såväl heltids- som deltidsanställda
hemvårdarinnor förefinnas torde hemhjälpen kunna anpassas efter
olika skiftande behov. Endast erfarenheterna torde härutinnan i längden
kunna fälla utslaget om vad som på olika orter kan vara mest ändamålsenligt.
Statsutskottets utlåtande nr 263.
9
Ej heller i fråga om utredningens grundlinjer för förvärvande av hemvårdarinnekompetens
finner jag mig föranlåten att framföra några
väsentliga erinringar.
Det synes klart ådagalagt att det å ena sidan förefinnes ett behov av en
yrkesskola, som ger möjlighet för unga flickor att från början utbilda sig till
hemvårdarinnans yrke, men att å andra sidan praktiskt dugliga kvinnor med
personlig lämplighet för uppgiften och erfarenhet från det husliga området,
böra kunna användas inom den sociala hemhjälpsverksamheten även örn de
icke genomgått yrkesskola.
Yad beträffar utredningens förslag örn skolutbildning finner jag det lämpligt
att, som utredningen föreslagit, de nuvarande hemsysterskolorna få fortsätta
och utvidga sin verksamhet, men att samtidigt hemvårdarinneutbildning
kan upptagas av andra skolor såsom lanthushållskolor och husmodersskolor.
Det önskemål, som framförts örn anordnandet av en hemvårdarinneskola
i Norrland, anser jag i första hand böra förverkligas genom att lanthushållskolorna
därstädes taga emot hemvårdarinneelever.
Beträffande inträdesfordringama vid hemvårdarinneskolorna anser jag i
likhet med medicinalstyrelsen den av befolkningsutredningen föreslagna minimiåldern
(20 år) vara för hög. Det torde vara lämpligast att icke stipulera
någon viss minimiålder utan låta skolorna tillse att eleverna ha den mognad,
att de kunna tillägna sig utbildningen.
Jag förordar i likhet med befolkningsutredningen, att hemvårdarinnekompetens
skall kunna förvärvas genom en 2-månaders kompletterings- och provkurs.
Dessa kurser böra anordnas på ett sådant sätt, att de lämpa sig för
personer med övervägande praktisk skolning. Jag förutsätter, att man försäkrar
sig örn att hemvårdarinnor för landsbygden besitta tillräcklig kunnighet
i mjölkning. För personer med långvarig, väl vitsordad praktisk tjänstgöring
torde dispens böra kunna givas även från genomgång av ifrågavarande
2-månaderskurs.
Mot de av utredningen föreslagna lönevillkoren för heltidsanställda hemvårdarinnor
ha under remissbehandlingen erinringar framställts. Såväl statskontoret
som medicinalstyrelsen ha förordat ett grundlönebelopp av 1,200
kronor jämte dyrtidstillägg enligt för distriktssköterska gällande grunder.
Av förvaltningsutskotten i vissa landsting har framhållits, att de av befolkningsutredningen
föreslagna lönebeloppen i allt för hög grad överstiga vad
som på åtskilliga orter i vårt land anses såsom skälig ersättning för den husliga
arbetskraften. Med hänsyn till att i regel fri kost torde komma att ingå
i avlöningsförmånerna de dagar, då hem vårdarinna tjänstgör torde grundlönebeloppet
kunna nedsättas under av utredningen föreslagna 1,800 kronor.
Likaledes torde lönen böra konstrueras så, att ett dyrtidstillägg efter samma
grunder som för distriktssköterskorna utgår på lönen. Med stöd av vad jag
nu anfört, anser jag mig, örn ock med tvekan, kunna förorda att grundlönebeloppet
sättes till 1,200 kronor för år jämte fri bostad eller ersättning för densamma.
Härjämte Isora tre ålderstillägg å vardera 100 kronor utgå på sätt befolkningsutredningen
föreslagit. Skäligt synes vara, att hemvårdarinna tillhandahålles
fri telefon samt beredes ersättning för resekostnader i tjänsten enligt
taxa, som det torde ankomma på det kommunala organet att i samråd med
det för ledning av hemiljälpsarbetet tillsatta länsorganet fastställa. De föreslagna
semesterförmånerna synas mig också, med hänsyn särskilt till hemvårdarinnearbetets
krävande natur, skäligt avvägda. Däremot torde rätten till avlöning
under sjukdom böra regleras i anslutning till bestämmelserna härutinnan
för distriktssköterskor. Frågan om hemvårdarinnornas pensionering
torde komma att i annat sammanhang anmälas av statsrådet och chefen för
finansdepartementet.
10
Statsutskottets utlåtande nr 263.
Statsbidrag
et s
storlek m. r
Kostnads
beräkning.
De för deltidsanställda hemvårdarinnor föreslagna lönevillkoren synas
skäliga.
Mot den av utredningen föreslagna fördelningen av kostnaderna mellan
stat, landsting och kommuner —- innebärande att staten bidrager med ungefär
40 procent av kostnaderna till hemvårdarinnas avlönande, landstingen med
cirka 20 procent och kommunerna med cirka 40 procent — har jag intet att
erinra. Likaledes finner jag förslaget om att landstingets bidrag skall utgöra
obligatoriskt villkor för att kommunerna skola erhålla statsbidrag väl motiverat.
Utredningen har föreslagit att statsbidraget i förekommande fall skall utgå
med 1,000 ^kronor örn året för varje heltidsanställd hemvårdarinna, varjämte
fastställda ålderstillägg helt skulle bestridas av statsmedel i överensstämmelse
med gällande regler för statsbidrag till distriktssköterskors avlöning. För deltidsanställd
hemvårdarinna skall statsbidraget i motsvarande fall utgå med
2 kronor per fullgjord arbetsdag, örn hon uppbär avlöning för minst 80 arbetsdagar
per år.
I anslutning till vad jag förordat beträffande lönerna, torde statsbidraget
bora reduceras till 800 kronor per år för varje hemvårdarinna. Skulle dyrtidstillägget
sjunka till hälften av nu utgående belopp, torde statsbidraget böra
sänkas med 50 kronor. Skulle dyrtidstillägget helt försvinna, bör statsbidraget
utgå med 700 kronor per år. Jag förordar vidare, att den föreslagna
huvudregeln skall till följd av denna ändring modifieras tills vidare
sålunda, att statsbidrag ej må utgå med högre sammanlagt belopp än,
vad angår stad, 20 kronor för varje påbörjat 100-tal av folkmängden,
och, vad angår annan kommun, 40 kronor för varje påbörjat 100-tal av
kommunens folkmängd. I praktiken innebära dessa bidragsgrunder, att statsbidrag
kan utgå till en heltidsanställd hemvårdarinna eller däremot svarande
deltidsanställd arbetskraft på 4,000 invånare i städerna och 2,000 invånare på
landsbygden. Örn särskilda skäl såsom svag ekonomi hos kommun föreligga,
bör socialstyrelsen kunna medgiva, att statsbidrag per 100-tal invånare utgår
med högst 40 kronor för stad och högst 75 kronor för annan kommun. Delina
möjlighet att höja bidragsbeloppen bör även kunna användas för att stimulera
småkommuner till samarbete vid ordnandet av den sociala hemhjälpsfrågan. I
särskilt fattiga landsbygdsområden, där behoven kunna te sig särskilt angelägna,
torde socialstyrelsen böra kunna medgiva bidrag upp till 75 kronor per
100 invånare även då enskilda sammanslutningar, enligt var jag tidigare anfört,
stå som huvudmän för verksamheten.
För undanröjande av viss osäkerhet torde böra stadgas, att kommun, som
en gång tillerkänts statsbidrag till hemvårdarinnas avlönande, icke behöver
riskera att få detta indraget enbart på den grund, att senare av annan kommun
gjord ansökan befinnes vara angelägnare ur behovssynpunkt.
Utredningen har räknat med att organisationen fullt utbyggd kommer att
leda till att 2,800 heltidsanställda hemvårdarinnor bliva anställda. De totala
kostnaderna härför skulle med bibehållande av de av utredningen föreslagna
lönerna bliva cirka 6.7 miljoner exklusive ålderstillägg, som helt skola bekostas
av statsmedel. Med den av mig förordade reduktionen skulle det sammanlagda
lönebeloppet utgå med cirka 5.6 miljoner kronor, härav faller på staten något
över 2.2, på landstingen icke fullt 1.2 och på kommunerna något över 2.2 miljoner
kronor. Med de 500 hemvårdarinnor, utredningen ansett verksamheten
kunna komma att maximalt omfatta första verksamhetsåret komma statens
kostnader att belöpa sig till 400,000 kronor, landstingens till 200,000 kronor
och kommunernas till 400,000 kronor. Därvid har bortsetts från den inkomst,
Statsutskottets utlåtande nr 263.
11
som kan komma att tillföras verksamheten genom avgifter för lämnad hemhjälp,
vilken — med hänsyn till företrädesrätten för de obemedlade och de
anställda hemvårdarinnornas fåtal i förhållande till föreliggande hjälpbehov
-—- åtminstone till en början blott torde bliva ringa. Enär statsbidraget skall
utgå först för verksamheten under kalenderåret 1944 och då utbetalningen
under första året måste ske i efterskott, kommer icke något statsbidrag till
hemvårdarinnelön att utanordnas under budgetåret 1943/44. Däremot måste
redan 1943 års riksdag till ledning för socialstyrelsens prövning av ansökningarna
i slutet av år 1943 angiva det antal hemvårdarinnebefattningar, till
vilket statsbidrag må utbetalas för verksamheten under kalenderåret 1944. I
likhet med utredningen förordar jag detta antal till 500 eller ett däremot svarande
antal deltidsanställda.
Organisationskostnaderna för landstingens befattning med den sociala hemhjälpen
torde helt få bestridas av landstingen.
Utredningen har förordat, att hemsysterskolor och andra läroanstalter, som
engagera sig för utbildning av hemvårdarinnor, skola erhålla ett extra bidrag
utöver vad som eljest tillkommer dem, i form av ett statsunderstöd av 100
kronor för varje elev. Då man beräknat, att skolorna skulle komma att utbilda
225 elever för år, skulle kostnaderna för detta extra bidrag komma att uppgå
till 22,500 kronor för år. Bidraget skulle avse kostnader, som föranledas av
speciella organisationsfrågor, ordnande av praktikantverksamheten, anlitande
av speciallärare etc. Skolöverstyrelsen har tillstyrkt förslaget, dock med den
begränsningen, att statsbidraget ej skulle få sammanlagt uppgå till högre belopp
än som svarade mot huvudmannens verkliga kostnad för ändamålet. Statskontoret
har däremot icke funnit övertygande skäl förebragta för att statsbidraget
skulle utgå efter förmånligare grunder än som i allmänhet, tillämpades
beträffande lärlingskurser i husligt arbete. För egen del finner jag icke
anledning att, innan närmare erfarenhet vunnits beträffande behovet av extra
statsunderstöd till ifrågavarande utbildningsverksamhet, för närvarande ifrågasätta
sådant statsunderstöd. I likhet med utredningen förutsätter jag emellertid,
att de skolor, som ägna sig åt utbildning av hemvårdarinnor, skola kunna
erhålla statsunderstöd enligt de grunder, som gälla för yrkesutbildning i allmänhet.
— Skolöverstyrelsen har i detta sammanhang erinrat, att två hemsysterskolor
(i Uppsala och Lund) för närvarande åtnjuta statsunderstöd ur
det under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget till understöd åt enskilda
anstalter för yrkesundervisning. Som detta anslag vore ganska knappt tilltaget,
hade de enskilda skolorna hittills erhållit proportionsvis mindre understöd
än de kommunala. För att möjliggöra höjning av statsunderstödet till
dessa två hemsysterskolor till samma nivå som för kommunala skolor för yrkesundervisning
i husligt arbete skulle, framhåller överstyrelsen vidare, erfordras
14,000 kronor, med vilket belopp nämnda anslag alltså skulle behöva höjas.
Skolöverstyrelsen har vidare upplyst, att ansökningar inkommit till överstyrelsen
om statsunderstöd för budgetaret 1943/44 till två nya hemsysteiskolor
i Göteborg respektive Härnösand; örn understöd till dem skulle beräknas
efter samma grunder som gälla för kommunala skolor, syntes ett belopp, av
ytterligare 11,800 kronor vara erforderligt. Då det är angeläget, att utbildning
av hemvårdarinnor äger rum i tillräcklig omfattning., får jag efter samråd med
chefen för ecklesiastikdepartementet förorda, att Kungl. Majit beredes möjlighet
att tilldela ökat statsunderstöd.i enlighet mod skolöverstyrelsens förslag
åt de nuvarande hemsysterskolorna i Uppsala och. Hund ävensom att tilldela
statsunderstöd åt de planerade hemsysterskolorna i Göteborg och Härnösand.
Kungl. Majit torde alltså böra utverka medgivande av riksdagen, att Kungl.
Majit må under budgetåret 1.943/44 bevilja understöd åt enskilda anstalter för
yrkesundervisning med — utöver förut medgivet belopp, 425,000 kronor
Utskottet.
12
Statsutskottets utlåtande nr 263.
(14,000 + 11,800) 25,800 kronor. Då
slagsanslag, torde detsamma likväl
höjas.
anslaget i fråga är betecknat såsom föricke
för innevarande budgetår behöva
Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen, avses utbildningen av
hemvardannnor skola bestå av — förutom en kurs i husligt arbete — en 5
månaders praktikanttjänstgöring. Enligt gällande stipendiegrunder kunna stipendier
ej utgå under praktiktiden. Utredningen har förordat, att stipendier
skulle kunna utgå även under detta moment av utbildningen i de fall då
eleverna ej erhålla ersättning för sitt arbete på arbetsplatsen. Skolöverstyreisen,
som^ med visst förbehåll icke haft något att erinra mot förslaget, har
dock framhållit, att ett genomförande av detta skulle innebära ett klart avste"
från de principer, som ligga till grund för elevstipendier vid skolor för yrkes^
undervisning. Statskontoret säger sig icke ha funnit övertygande skäl anförda
tor att stipendier i ifrågavarande fall böra utgå efter förmånligare grunder än
som i allmänhet tillämpas beträffande lärlingskurser i husligt arbete. För egen
del har jag efter samråd med chefen för ecklesiastikdepartementet ansett mig
icke bora för närvarande förorda, att stipendiegrunderna jämkas på sätt utredningen
ifrågasatt. Jag förutsätter emellertid härvid i stället, att eleverna under
praktiktiden som regel skola erhålla skälig ersättning för sitt arbete, exempelvis
i form av fri bostad och fri kost.
, Kostnäderna ^°r de planerade prov- och kompletteringskurserna torde böra
bestndas från ett särskilt reservationsanslag under femte huvudtiteln, att
stallas till socialstyrelsens förfogande. Räknar man med att vid tillgängliga
skolor ungefär 225—250 hemvårdarinnor kunna utbildas, torde man — för att
uppnå det för första verksamhetsåret beräknade antalet av 500 hemvårdarinnor
— böra räkna med en utbildning vid prov- och kompletteringskurserna av cirka
250 hemvårdarinnor. Kostnaderna för kurserna torde i enlighet med utredningens
kalkyler böra beräknas till 200 kronor per elev d. v. s. till 50 000
kronor, vartill komma kostnader för stipendier åt eleverna, vilka torde böra
uppskattas till (250 X 2 X 45) 22,500 kronor. Ifrågavarande reservationsanslag
torde alltså böra uppföras med (50,000 + 22,500) 72,500 kronor.
Såsom departementschefen framhållit torde skapandet av en effektiv social
hemhjälp vara en av de viktigaste åtgärder, som kan vidtagas till stöd åt
familjen. Den verksamhet, som hittills bedrivits i syfte att tillgodose behovet
av hjälp från utomstående åt familjer, där husmodern blivit tillfälligtvis urståndsatt
att arbeta, har varit av ringa omfattning i jämförelse nied det behov,
som förefinnes. Med hänsyn härtill och till de allt större svårigheterna för
husmödrarna att anskaffa lejd arbetskraft delar utskottet departementschefens,
uppfattning, att en snar lösning av frågan örn det allmännas stöd till den
sociala hemhjälpsverksamheten nu bör eftersträvas.
Såsom ett särskilt skäl för att staten utan dröjsmål ingriper stödjande och
reglerande på förevarande område vill utskottet i likhet med departementschefen
framhålla, att garantier därigenom vinnas för att hemhjälpsverksamheten
i fortsättningen först utbygges i de delar av landet, där behovet ter sig
mest trängande. Utskottet delar departementschefens uppfattning, att statsbidrag
till den sociala hemhjälpen tills vidare i första hand bör komma landsbygden
till godo.
Hemhjälp är avsedd att lämnas hem, där på grund av sjukdom, barnsbörd
eller andra därmed jämförbara omständigheter behov av biträde med hemmets.
Statsutskottets utlåtande nr 263.
13
skötsel tillfälligt uppstår. Förslagets grundtanke, att hemhjälpen därvid skall
ersätta den arbetskraft, som hushållet genom dylika tvingande omständigheter
blivit tillfälligtvis strandsatt på, finner utskottet välbetänkt. Vid bedömande
av behovet av hemhjälp böra, såsom departementschefen framhållit, de lokala
organen tillerkännas en tämligen vid prövningsrätt. Givetvis bör hjälpen
alltid lämnas där behovet är störst men uteslutet bör icke vara att hjälp i
mån av tillgång på arbetskraft meddelas under sådan frivillig bortovaro av
husmodern, som kan jämställas med semester.
Departementschefen har funnit det berättigat, att hemhjälp skall kunna
lämnas icke blott obemedlade. I mån av tillgång på arbetskraft förutsättes
hemhjälp skola kunna mot ersättning lämnas även åt sådana, som icke kunna
anses vara mindre bemedlade, därest omständigheterna i övrigt göra dylik
hjälp påkallad. I motionen II: 483 befaras, att, örn tillgången på arbetskraft
skall vara allena utslagsgivande, resultatet kan bliva, att en bemedlad familj
icke ens i det mest trängande nödläge kan komma i åtnjutande av hjälp. Motionärerna
föreslå därför en närmare precisering i denna fråga. Utskottet
vill framhålla, att man vid bedömande av framställningar örn hemhjälp från
sådana, som icke kunna anses såsom mindre bemedlade, givetvis bör taga i
betraktande deras möjligheter att på annat sätt erhålla lejd arbetskraft. Då
de lokala organen emellertid förutsättas skola få en tämligen vid prövningsrätt
vid bedömande av såväl behovet av som de ekonomiska förutsättningarna
för hemhjälp, kan utskottet icke finna ett mera detaljerat fastställande av
dessa förutsättningar lämpligt.
Den statliga tillsynen över den statsunderstödda sociala hemhjälpsverksamheten
föreslås skola provisoriskt uppdragas åt socialstyrelsen, som till sitt
förfogande skulle få dels en hemhjälpskonsulent och dels en rådgivande nämnd,
som ansetts böra omfatta representanter för centralnämnden för Sveriges
hemsysterskolor, svenska röda korset och husmödrarnas samarbetskommitté.
Dessutom skulle i nämnden beredas plats för experter inom den husliga undervisningens
och sjukvårdens områden. I motionen II: 483 har framhållits, att
husmödrarnas samarbetskommitté representerar två politiska och två opolitiska
kvinnoorganisationer. Att vissa politiska kvinnoorganisationer skola ha
större inflytande än andra har förefallit motionärerna icke vara sakligt motiverat.
Utskottet finner för sin del de i propositionen uppdragna riktlinjerna
för den statliga tillsynens organisation i huvudsak ägnade att på tillfredsställande
sätt tillgodose behovet av sakkunskap på området. Yad angår den
rådgivande nämnden torde på Kungl. Maj:t böra ankomma att vid utseende av
ledamöter i nämnden vidtaga den jämkning, som må föranledas av motionärernas
påpekande.
Medan huvudmannaskapet för den sociala hemhjälpsverksamheten enligt
förslaget skall anförtros primärkommunerna, föreslås landstingen skola lämna
sin medverkan såväl i form av bidrag till hemvårdarinnas avlöning som för
hjälpens utformning inom respektive landstingsområde. Landstingens bidrag
föreslås skola utgöra obligatoriskt villkor för att kommunerna skola erhålla
statsbidrag. Kostnadsfördelningen enligt Kungl. Majis förslag innebär, att,
14
Statsutskottets utlåtande nr 263.
medan staten bidrager med ungefär 40 procent av kostnaderna för hemvårdarinnas
avlönande, på landstingen skulle falla omkring 20 procent och på kommunerna
omkring 40 procent, I de likalydande motionerna I: 329 och II: 482
föreslås, att samtliga landsting obligatoriskt skola lämna bidrag till hemhjälpsverksamheten
ävensom, alternativt, att de antingen icke alls skola äga taga
del i utformandet av kommunernas hemhjälpsverksamhet eller att deras bidrag
till hemhjälpsverksamheten skall höjas till cirka 30 procent av kostnaderna.
I motionen II: 464 föreslås landstingens andel i kostnaderna höjd till samma
belopp som statens eller till omkring 40 procent.
Utskottet finner för sin del Kungl. Maj :ts förslag ifråga örn landstingens
medverkan vid hemhjälpens utformning välgrundat. Deras hittills ådagalagda
intresse för verksamheten och den nytta de såsom huvudmän för den slutna
kroppsvården ha av en hemhjälpsverksamhet, som fungerar på åsyftat sätt,
talar såsom departementschefen framhållit för en sådan medverkan, genom
vilken även det önskvärda samarbetet med distriktsvården skulle tryggas. Det
synes utskottet lämpligast, att handläggningen av landstingens hemiljälpsärenden
anförtros hälsovårdsberedningarna. Såsom departementschefen framhållit
böra landstingen dock vara oförhindrade att i stället för ändamålet tillsätta
en särskild hemhjälpsstyrelse eller anförtro uppgiften åt annat organ.
Att landstingen skola lämna bidrag till verksamheten och att sådant bidrag
skall utgöra obligatoriskt villkor för statsbidrag till kommunerna finner utskottet
även väl motiverat. I motionerna I: 329 och II: 482 uttalade farhågor
för att landstingen skola vägra lämna sitt bidrag och därigenom utestänga
kommunerna jämväl från statsbidrag kan utskottet icke dela. Tillräckliga skäl
för en tvångslagstiftning på detta område torde icke föreligga. Yad åter angår
fördelningen av kostnaderna mellan stat, landsting och kommun, har utskottet
vid sitt övervägande av denna fråga anslutit sig till Kungl. Majda förslag.
Huvudmannaskapet för den sociala hemhjälpen torde på sätt departementschefen
föreslagit böra tillkomma primärkommunerna, Då kvinnor med husmoderserfarenhet
mera sällan torde vara ledamöter i landskommunernas redan
befintliga nämnder och styrelser, synes det utskottet mest ändamålsenligt;
att den kommunala ledningen av verksamheten anförtros en särskild hemhjälpsnämnd.
Att så sker bör dock icke utgöra villkor för statsbidrag. Utskottet
delar alltså departementschefens uppfattning örn att kommunerna böra
ha full valfrihet mellan att tillsätta särskild hemhjälpsnämnd och att lämna
uppdraget åt redan befintligt organ. Likaså tillstyrker utskottet Kungl. Maj:ts
förslag, att kommun, som erhåller statsbidrag, skall kunna under av departementschefen
angivna förutsättningar överlåta hemhjälpsverksamheten på enskild
sammanslutning. Att huvudmannaskapet — då landstinget anser det
vara ändamålsenligt — anförtros åt en enskild sammanslutning för vissa områden,
där kommunerna av ekonomiska eller andra skäl icke förmå uppbygga
en hemhjälpsorganisation, vill utskottet icke heller motsätta sig, ehuru verksamheten
i dylika fall skulle komma att bedrivas utan kommunalt stöd. I
motionen 1:331 framhålles, att sjukkassorna äro synnerligen lämpliga och
kompetenta att handhava de uppgifter, som skulle ankomma å hemhjälps
-
Statsutskottets utlåtande nr 263.
15
nämnd, därest sådan vore inrättad. Motionärerna föreslå, att huvudmannaskapet
för kemhjälpsverksamheten skall kunna anförtros även de erkända
sjukkassorna. Utskottet delar motionärernas uppfattning örn att sjukkassor i
nämnda hänseende böra vara likställda med andra enskilda sammanslutningar.
Behov har ansetts föreligga av särskild yrkesskola, som ger möjlighet för
unga flickor att från början utbilda sig till hemvårdarinnans yrke. Å andra
sidan förutsättes, att praktiskt dugliga kvinnor med personlig lämplighet för
uppgiften och erfarenhet från det husliga området böra kunna användas inom
den sociala hemhjälpsverksamheten även örn de icke genomgått yrkesskola.
Sökande, vilka icke genomgått yrkesskola, skola kunna förvärva hemvårdarinnekompetens
genom en 2-månaders kompletterings- eller provkurs, varvid de
skulle undervisas i näringslära, teoretisk barnavård, sjukvård och hälsolära,
hemekonomi och socialvård. Under kursen skulle vidare elevernas praktiska
färdighet prövas i matlagning, sömnad, barnavård och övriga grenar av husligt
arbete samt mjölkning (för jordbruksområden). Från genomgång av sådan
kurs förutsättes dock tillsynsmyndigheten skola kunna medgiva dispens.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot vad departementschefen
anfört i fråga örn skolutbildningen. Eftersom av hemvårdarinna framför allt
bör krävas att hon skall kunna intaga en husmoders plats i hushållet, bör
emellertid praktisk erfarenhet, kompletterad med ifrågavarande 2-månaders
kurs, i mycket stort antal fall utgöra tillräcklig utbildning för ifrågavarande
tjänster. Frågan örn i den praktiska utbildningen i sådana fall obligatoriskt
bör ingå viss tids tjänstgöring å sjukvårdsinrättning och barnbördsavdelning
vid lasarett har varit föremål för delade meningar inom utskottet. Såsom skäl
för att fastställa en dylik tjänstgöring såsom villkor för erhållande av hemvårdarinnekompetens
har framhållits, att hemvårdarinnornas arbete i mycket
stor utsträckning kommer att förläggas till hem, där husmoderns arbetskraft
på grund av exceptionella förhållanden behöver ersättas eller kompletteras,
och att de då icke borde stå handfallna inför uppgiften att lämna biträde åt
distriktssköterska eller barnmorska. Utskottet har emellertid icke ansett sig
böra förorda en dylik bestämmelse men förutsätter, att tillsynsmyndigheten
skall äga medgiva vederbörande landsting att för sitt område uppställa ett
dylikt kompetensvillkor.
Genom vad utskottet sålunda anfört torde motionen II: 464 få anses besvarad
i vad däri påyrkats uttalande från riksdagens sida, att väl kvalificerade
hembiträden skola i talrikast möjliga fall tagas i anspråk för uppgiften såsom
hemvårdarinnor. I motionen I: 345 har ifrågasatts om tillsynsmyndigheten
bör äga möjlighet att medgiva dispens från 2-månaderskursen. Behov av dylik
dispensrätt torde kunna uppkomma, då statsbidrag lämnas kommun, inom
vilken social hemhjälpsverksamhet redan bedrives. Men även i övrigt bör
tillsynsmyndigheten enligt utskottets mening vara oförhindrad att tillerkänna
hemvårdarinnekompetens åt sökande, vilka visserligen ej genomgått 2-månaderskursen
men vilkas kunskaper och praktiska färdigheter dokumenterats på
ett sätt som väl motsvarar vitsord från sådan kurs.
Hemvårdarinnorna skola enligt förslaget kunna vara hel eller deltidsan -
16
Statsutskottets utlåtande nr 263.
ställda. De heltidsanställda skola i löneförmåner åtnjuta lön efter ett grundlönebelopp
av 1,200 kronor för år jämte dyrtidstillägg efter samma grunder
som gälla för distriktssköterska (för närvarande 19.6 procent). Härtill kommer
förmånen av fri bostad eller ersättning för densamma ävensom tre ålderstillägg
å vartdera 100 kronor.
I motionen II: 483 anses möjligheterna att höja den sålunda föreslagna
lönenivån böra undersökas. I motionen I: 344 föreslås, att grundbelopp jämte
dyrtidstillägg utbytes mot ett fast belopp örn 1,800 kronor, medan slutligen i
motionen II: 481 föreslås, att grundbeloppet med bibehållande av dyrtidstilllägget
höjes till 1,500 kronor.
I likhet med vad som gäller för distriktssköterskor och barnmorskor synes
lönen till heltidsanställd hemvårdarinna böra på sätt Kungl. Maj:t föreslagit
utgå i form av ett grundbelopp och ett procentuellt tillägg. Emellertid har
utskottet funnit, att avlöningsförmånerna böra i överensstämmelse med vad
som förordats i nämnda motioner utgå efter gynnsammare grunder än
dem Kungl. Maj:t föreslagit. Utskottet har för sin del funnit skäligt, att
grundlönebeloppet, med godtagande av Kungl. Maj:ts förslag i övrigt, bestämmes
till 1,500 kronor, vilket vid nuvarande indexläge innebär en begynnelselön
av 1,794 kronor och en slutlön av 2,153 kronor.
I motionen II: 464 har föreslagits, att minimiersättningen till deltidsanställd
hemvårdarinna skall bestämmas till sex kronor för dag mot av Kungl.
Maj:t föreslagna fem kronor för dag. Utskottet tillstyrker i denna del bifall
till Kungl. Maj:ts förslag.
Statsbidraget utgör enligt Kungl. Maj:ts förslag 800 kronor per år för heltidsanställd
hemvårdarinna. Sjunker dyrtidstillägget till hälften av nu utgående
belopp, skall statsbidraget sänkas med 50 kronor. Försvinner kristidstillägget,
skall statsbidraget utgå med 700 kronor per år. Fastställda ålderstillägg
skola helt bestridas av statsmedel i överensstämmelse med gällande
regler för statsbidrag till distriktssköterskors avlöning. För deltidsanställd
hemvårdarinna skall statsbidraget utgå med 2 kronor per fullgjord arbetsdag,
örn hon uppbär avlöning för minst 80 arbetsdagar per år.
Efter dessa grunder utgående statsbidrag förelås dock maximerade med
hänsyn till folkmängden. Sålunda skall statsbidraget enligt förslaget ej utgå
med högre sammanlagt belopp än beträffande stad 20 kronor för varje påbörjat
100-tal av folkmängden och beträffande annan kommun 40 kronor för
varje påbörjat 100-tal av kommunens folkmängd. I praktiken innebära dessa
bidragsgrunder, att statsbidrag kan utgå till en heltidsanställd hemvårdarinna
eller däremot svarande deltidsanställd arbetskraft på 4,000 invånare i städerna
och på 2,000 invånare på landsbygden. Örn särskilda skäl såsom svag ekonomi
hos kommun föreligga, skall vidare socialstyrelsen kunna medgiva, att statsbidrag
per 100-tal invånare utgår med högst 40 kronor för stad och högst 75
kronor för annan kommun. Denna möjlighet att höja bidragsbeloppen skall
även kunna användas för att stimulera småkommuner till samarbete vid ordnandet
av den sociala hemhjälpsfrågan. I särskilt fattiga landsbygdsområden,
där behoven kunna te sig särskilt angelägna, föreslås befogenhet för social
-
17
Statsutskottets utlåtande nr 263.
styrelsen att medgiva bidrag upp till 75 kronor per 100 invånare, även då enskilda
sammanslutningar stå som huvudmän för verksamheten. I motionen
II: 456 föreslås sådana ändringar i Kungl. Maj:ts nu ifrågavarande förslag, att
statsbidrag kan utgå till en hemvårdarinna per 1,500 invånare i kommun på
landsbygden och att i övrigt tillbörlig hänsyn tages till kommunens ytvidd.
Ltskottet har icke funnit anledning till erinran mot ifrågavarande huvudgrunder
för bestämmande av statsbidragets belopp.
Med hänsyn till vad utskottet ovan föreslagit rörande statsbidrag till hemvårdarinnornas
avlöning torde statsbidraget dock böra höjas. I enlighet med
befolkningsutredningens förslag bör sålunda, dels statsbidraget till heltidsanställd
hemvårdarinnas avlöning höjas till 1,000 kronor per år och dels statsbidraget
per 100-tal av folkmängden kunna uppgå till 25 kronor i stad och 50
kronor i annan kommun. Med anslutning till yrkandet i motionen II: 456 vill
utskottet framhålla, att vid beräkning av maximibidraget bör särskild hänsyn
tagas till befolkningstätheten i de olika landskommunerna, Då utskottets förslag
innebär, att socialstyrelsen i vissa fall skall kunna medgiva statsbidrag
till landskommun till ett belopp, motsvarande lönen till en hemvårdarinna per
1,333 invånare synas tillräckliga skäl knappast föreligga för bifall till motionen
i övrigt.
Utskottet vill understryka vad departementschefen anfört örn att kommun,
som en gång tillerkänts statsbidrag till hemvårdarinnas avlönande icke skall
behöva riskera att få detta indraget enbart på den grund, att senare av annan
kommun gjord ansökan befinnes vara angelägnare ur behovssynpunkt.
Statsutgifterna för ändamålet avses skola maximeras även därigenom, att
riksdagen varje år bestämmer det antal hem vårdarinnor, till vilkas avlönande
statsbidrag må utgå under det följande kalenderåret. Första verksamhetsåret
(1944) beräknas verksamheten kunna maximalt omfatta 500 hemvårdarinnor.
Yad härutinnan ävensom i övrigt anförts och föreslagits giver icke utskottet
anledning till erinran.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,
att riksdagen må
1) i anledning av Kungl. Maj.ts förslag och motionerna I: 331
och 344 samt II: 456, 464, 481 och 483 ävensom med avslag å
motionerna I. 329 och 345 samt II: 482 medgiva att av statsmedel
må beviljas bidrag till social hemhjälpsverksamhet i huvudsaklig
överensstämmelse med av utskottet förordade grunder,
2) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag
a) föreskriva, att under kalenderåret 1944 statsbidrag må utgå
för högst 500 heltidsanställda eller däremot svarande antal deltidsanställda
hemvårdarinnor,
b) medgiva, att utbildningen av hemvårdarinnor understödjes
med statsbidrag på det sätt som förordats i statsrådsprotokollet
över socialärenden för den 8 oktober 1943,
c) medgiva, att Kungl. Maj:! må under budgetåret 1943/44
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Nr 263.
2-I7C 4.7 2
18
Statsutskottets utlåtande nr 263.
från det under åttonde huvudtiteln upptagna förslagsanslaget till
Kommunala och enskilda anstalter för yrkesundervisning:
Understöd åt enskilda anstalter för yrkesundervisning bevilja
understöd med ytterligare högst 25,800 kronor utöver tidigare
medgivet belopp, 425,000 kronor,
d) till Prov- och kompletteringskurser för hemvårdarinnor å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten
under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av
72,500 kronor.
Stockholm den 26 november 1943.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i
Malmö, Lindström, Bäckström, Sven Larsson, Andrén, Heiding, Karl Andersson,
Gustaf Iwar Anderson, Björkman, Johan Eric Ericson och Persson i Skabersjö;
samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Skoglund i Doverstorp, Eriksson
i Stockholm, Ward, Persson i Tidaholm, Andersson i Södergård, Bergström, Mårtensson,
Nilsson i Steneberg, Lindholm, Pettersson i Dahl och Eriksson i Frägsta.
Reservation
av herrar Johan Bernhard Johansson, Bäckström, Andrén, Heiding, Björkman,
Persson i Skabersjö, Skoglund, Andersson i Södergård, Pettersson i
Dahl och Eriksson i Frägsta, vilka ansett, att utskottets yttrande och hemställan
bort hava följande lydelse:
»Såsom departementschefen--- 1,500 kronor.
I likhet med vad som gäller för distriktssköterskor och barnmorskor synes
lönen till heltidsanställda hemvårdarinnor böra på sätt Kungl. Maj:t föreslagit
utgå i form av ett grundbelopp och ett procentuellt tillägg. Med hänsyn till
att fri kost torde komma att ingå i avlöningsförmånerna de dagar, då hemvårdarinnorna
tjänstgöra, har utskottet funnit Kungl. Maj:ts förslag beträffande
grundlönen väl avvägt.
I motionen II: 464 ---statsbidragets belopp.
Med anslutning till yrkandet i motionen II: 456 vill utskottet framhålla, att
vid tillämpning av maximeringsbestämmelserna särskild hänsyn bör tagas till
befolkningstätheten i de olika landskommunerna. Då Kungl. Maj:ts förslag
innebär, att socialstyrelsen i vissa fall skall kunna medgiva statsbidrag till
landskommun till ett belopp, motsvarande lönen till en hemvårdarinna per
1,060 invånare, synas tillräckliga skäl knappast föreligga för bifall till motionen
i övrigt.
Utskottet vill---utskottet hemställa,
Statsutskottets utlåtande nr 263.
19
att riksdagen må
1) med bifall till Kungl. Maj:ts förslag och i anledning av
motionerna I: 831 samt II: 456, 464 och 483 ävensom med avslag
å motionerna I: 329, 344 och 345 samt II: 481 och 482 medgiva,
att av statsmedel må beviljas bidrag till social hemhjälpsverksamhet
i huvudsaklig överensstämmelse med av utskottet förordade
grunder,
2) med bifall--- 72,500 kronor.»