Statsutskottets utlåtande nr 261.
1
tfr 261.
Ankom till riksdagens kansli den 26 november 1943 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
den militära väderlekstjänstens organisation.
(l:a avd.)
I propositionen nr 354 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över försvarsärenden för den 24 september 1943, föreslagit
riksdagen att godkänna i berörda statsrådsprotokoll av departementschefen
angivna riktlinjer för den militära väderlekstjänstens organisation m. m.
Vid 1941 års riksdag beslöts, att vid statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt skulle upprättas en särskild militärmeteorologisk avdelning och en
förstärkning ske av den med militärmeteorologisk informationstjänst sysselsatta
personalen.
Frågan örn en mera genomgripande omorganisation av den militära
väderlekstjänsten i riktning mot ett lösgörande av denna från sambandet
med den civila väderlekstjänsten ställdes vid 1941 års riksdag på framtiden
och ansågs böra upptagas till bedömande först i den mån ytterligare
skäl för en sådan åtgärd kunde komma att förebringas. Timade
flyghaverier ha därefter påkallat ökad uppmärksamhet åt flygsäkerhetstjänsten
och därmed även åt den militära väderlekstjänstens organisation.
Även örn haverierna icke kunna föras tillbaka på någon brist i den nuvarande
väderlekstjänstens organisation och arbetsmetoder, är det naturligt, att
på detta område full säkerhet måste eftersträvas och största hänsyn tagas till
de önskemål, som framställas från de för flygsäkerheten närmast ansvariga
myndigheterna. Från dessa utgångspunkter har den åt 1943 års militära väderleksutredning
uppdragna och numera slutförda utredningen rörande den
militära väderlekstjänstens organisation igångsatts. Målsättningen för densamma
har varit att ernå största möjliga säkerhet ur militär synpunkt,
icke minst för flygvapnet. Frågan är av betydelse även för civilflyget — såväl
det kommersiella som det privata — ävensom för segelflyget.
Enligt utredningens förslag bör den militära väderlekstjänsten bestå av
följande organ, nämligen en central för prognosgivning vid långdistansflygningar
samt vid varje flygflottilj ett väderleksorgan för utförande av lokalprognoser.
Denna organisation bör enligt förslaget grunda sig på ett observationsnät
av väsentligt större omfattning än det nuvarande samt utrustas
med en delvis efter nya grunder utbildad personal. Till detta förslag ha
samtliga i ärendet hörda myndigheter i stort sett givit sin anslutning.
Statskontoret, som ansett sig böra uttala en varning mot vidtagande av bråd
Bihang
till riksdagens protokoll 1943. 6 sami. Nr 261—262.
2440 43
2
Statsutskottets utlåtande nr 261.
störtade organisationsändringar, har dock ansett sig kunna för närvarande
tillstyrka de sakkunnigas förslag i huvudsak endast i vad avser utbyggande
av observationsnätet.
Såsom av utredningen framgår, finnas redan nu meteorologtjänster vid
flygförbanden för lokal prognosgivning. Kompetenta sökande ha emellertid
ej erhållits, varför denna organisation ej kunnat träda i verksamhet. I likhet
med de sakkunniga har departementschefen funnit det nödvändigt att dessa
organ göras fullt arbetsdugliga, vilket förutsätter inrättande av erforderligt
antal meteorologbefattningar och åtgärder för en tillfredsställande rekrytering
av dessa. Departementschefen har funnit det även ådagalagt, att till stöd
för denna organisation bör finnas en central väderleksinstitution med huvudsaklig
uppgift att avgiva prognoser vid långdistansflygningar. Av största vikt
synes departementschefen även vara, att det nuvarande glest utbyggda observationsnätet
kompletteras på sådant sätt, att ett för prognoserna tillräckligt
observationsmaterial kan erhållas. De av de sakkunniga angivna allmänna
synpunkterna på väderlekstjänstens organisation hava sålunda icke givit departementschefen
anledning till erinran. Härvid har departementschefen i likhet
med statskontoret icke förbisett att ytterligare någon tids erfarenhet av den
nuvarande organisationen varit önskvärd, innan en annan ordning tillskapas,
särskilt som de vid 1941 års riksdag beslutade förbättringarna av den militära
väderlekstjänsten först relativt nyligen kunnat genomföras. Den väsentliga utbyggnad
av flygvapnet, som sedan dess ägt rum, har emellertid bringat frågan
i ett delvis nytt läge, vartill kommer, att den avsevärda tid som åtgår för organisationens
uppbyggande — särskilt utbildningen av meteorologer — gör det
erforderligt, att frågan så snart ske kan bringas till ett avgörande. Departementschefen
har därför funnit sig böra föreslå, att förslag i ämnet underställes
riksdagen i syfte att vinna fasta hållpunkter för det fortsatta organisationsarbetet.
En fråga, som redan i samband med 1941 års omorganisation var föremål
för prövning och som i den föreliggande utredningen ytterligare övervägts,
är frågan örn det centrala prognosorganets ställning i förhållande till den
civila väderlekstjänsten. De förslag, som i detta hänseende övervägts, äro
följande, nämligen antingen fortsatt anknytning av organet till statens
meteorologisk-hydrografiska anstalt eller också anknytning av detsamma till
flygvapnet. För egen del har departementschefen vid den tidigare behandlingen
varit tveksam rörande vilken organisationsform som lämpligen bör
väljas. I likhet med flertalet av de i ärendet hörda myndigheterna har departementschefen
anslutit sig till utredningens förslag örn centralorganets förläggande
till flygvapnet. Detta har skett därför, framhåller departementschefen,
att han funnit det klarlagt, att flygledningen har behov av ett sådant organ
och att det synes riktigt och lämpligt att ansvaret för den militära flygsäkerhetstjänsten
icke i någon väsentlig del ankommer på civilt ämbetsverk.
Departementschefen har sålunda förordat, att med flygledningen förenas en
väderleksavdelning under chefskap av en stabsmeteorolog och utrustad med
en väderlekscentral, och har intet haft att erinra mot att dessa organ erhålla
Statsutskottets utlåtande nr 261.
3
i huvudsak de uppgifter, som av de sakkunniga angivits. (Jfr sid. 13 i propositionen.
) Härvid har departementschefen dock i överensstämmelse med vad
meteorologisk-hydrografiska anstalten anfört i sitt remissyttrande velat erinra,
att denna central ej bör vara en central i den bemärkelse begreppet hittills
fattats, d. v. s. utföra samtliga prognoser för delgivning genom de lokala
organen, utan utföra på grundval av de lokala stationernas material utfärdade
långflygningsprognoser. Departementschefen förutsätter vidare i likhet med
anstalten, att en intim samverkan mellan de meteorologiska förutsägelseorganen
kommer att fortfarande äga rum, vilket måste vara till fördel för verksamheten
i dess helhet. Av remissyttrandena framgår att från arméns och
marinens sida intet finnes att invända mot att flygvapnet handhar jämväl
dessa försvarsgrenars centrala väderlekstjänst.
Vissa med den militärmeteorologiska tjänsten sammanhängande arbetsuppgifter
komma, såsom i utredningen framhållits, även efter upprättandet
av en väderlekscentral vid flygvapnet att fortfarande åvila meteorologiskhydrografiska
anstalten. Bland sådana uppgifter ha de sakkunniga nämnt
teoretiskt meteorologisk utbildning, klimatiska utredningar och bearbetningar,
försök rörande utrustning och observationsmateriel, godkännande av
nya meteorologiska instrument samt rådgivning i samband med upphandling
och reparation av meteorologisk materiel. För ändamålet ha de sakkunniga
beräknat en personal vid anstalten av en statsmeteorolog, en väderleksassistent
och ett skrivbiträde. Detta förslag, som biträtts av anstalten, synes
departementschefen kunna godtagas. Frågan örn formerna för meddelandet
av den teoretiskt meteorologiska utbildningen behandlas i det följande.
De sakkunnigas förslag till personalorganisation innefattar följande tre
kategorier militärmeteorologisk personal, nämligen
meteorologer med utbildning, motsvarande filosofie licentiatexamen (stabsmeteorolog
i lönegraden C 5 och 1. militärmeteorolog i lönegraden Ca 24),
personal med utbildning motsvarande filosofie kandidat- eller filosofisk
ämbetsexamen (militärmeteorolog i lönegraden Ca 21) samt
personal med teoretisk utbildning vid statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt motsvarande visst betyg i meteorologi ävensom flygutbildning, sammanlagt
omfattande — förutom praktisk tjänstgöring under ett år — en utbildningstid
av tre år efter studentexamen (militärmeteorologer av 1., 2. och 3.
graderna i respektive lönegraderna MEo 20, MEo 15 och MEo 12).
Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt har i sitt nu föreliggande remissutlåtande
förklarat sig icke vara övertygad om nödvändigheten eller ens
önskvärdheten av att för de högsta befattningarna ställa krav på vetenskaplig
skicklighet. Däremot anser anstalten (jfr sid. 2 i propositionen), att den
militära väderlekstjänsten bör sysselsätta personal med fullgod kännedom om
vetenskaplig metod. Liknande uppfattning har, såsom även av det följande
framgår, anförts av kanslersämbetet för rikets universitet. För egen del har
departementschefen funnit det icke minst ur rekryteringssynpunkt erforderligt
att i viss omfattning bibehålla dylika tjänster i personalorganisationen.
Det har synts departementschefen även välbetänkt, att den militära väderleks
-
4
Statsutskottets utlåtande nr 261.
tjänsten icke blir i sin helhet beroende av för huvudsakligen rutinmässigt
arbete utbildad personal. Försiktighet vid inrättandet av befattningar med
högre teoretisk kompetens måste emellertid enligt departementschefen iakttagas.
Yad sålunda anförts gäller i viss män även beträffande personal med
utbildning motsvarande filosofie kandidat- eller filosofisk ämbetsexamen.
I och för sig har departementschefen icke haft något att invända mot vad
som föreslagits i fråga örn kompetenskrav och utbildning såvitt avser stabsmeteorolog,
1. militärmeteorolog och militärmeteorolog. Dock förutsätter departementschefen,
att den för motsvarande civila meteorologer fordrade teoretiska
kompetensen må kunna i viss utsträckning ersättas med framstående
praktiska insikter i den speciella militära meteorologien och att vid tillsättning
av tjänster samråd kommer att äga rum med statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt.
Yad beträffar utbildningsgången för militärmeteorologer av 1., 2. och 3.
graderna har de sakkunnigas förslag i huvudsak biträtts av de i ärendet hörda
myndigheterna. Kanslern för rikets universitet har dock anfört betänkligheter
mot att militärmeteorologer icke överlag erhålla den grundläggande
vetenskapliga allsidiga utbildning i meteorologi, som fordras av den civila
väderlekstjänstens meteorologer. Meteorologisk-hydrografiska anstalten har
funnit sig kunna omhänderhava den föreslagna teoretiska utbildningen, varemot
kanslersämbetet ansett denna utbildning kunna förläggas till anstalten
endast under förutsättning att vid denna inrättas en särskild undervisningsavdelning,
vars ledare äger minst docentkompetens i meteorologi.
Innehållet i den föreslagna lägre meteorologutbildningen synes departementschefen
ungefärligen motsvara de fordringar, som med de avsedda tjänsteuppgifterna
böra ställas. Den normala utbildningsgången synes departementschefen
böra vara, att vederbörande aspirant efter studentexamen undergår teoretisk
utbildning samt militär utbildning — örn möjligt till omfattningen något
begränsad i jämförelse med de sakkunnigas förslag — i vilket fall efter godkännande
vitsord utnämning till militärmeteorolog av 3. graden må äga rum.
Skulle vederbörande icke kunna nöjaktigt tillgodogöra sig undervisningen eller
av annan orsak befinnas mindre lämplig för erhållande av fast anställning, bör
enligt departementschefen eventuellt placering kunna ske i krigsbefattning
såsom väderleksbiträde eller väderleksunderbefäl. Möjlighet bör emellertid,
fortsätter departementschefen, hållas öppen för sökande med realexamen att
efter utbildning till väderleksbiträde och väderleksunderbefäl genomgå försvarets
läroverk samt där avlägga begränsad studentexamen i syfte att efter
den förutnämnda teoretiska utbildningen vinna anställning som militärmeteorolog
av 3. graden. Den närmare utformningen av denna utbildning
synes departementschefen böra ankomma på Kungl. Majit. Då den teoretiska
utbildningen kommer att bliva i hög grad praktiskt inriktad, har departementschefen
funnit övervägande skäl tala för att den i enlighet med de sakkunnigas
förslag förlägges till statens meteorologisk-hydrografiska anstalt. Beaktande
bör dock enligt departementschefen ägnas åt de av kanslersämbetet anförda
synpunkterna. Det synes departementschefen sålunda önskvärt, att undervis
-
Statsutskottets utlåtande nr 261.
5
ningen ställes under ledning av vetenskapligt utbildad person nied minst
docentkompetens i meteorologi; även i övrigt bör lämplig anknytning till den
akademiska undervisningen och forskningen eftersträvas.
Enligt de sakkunnigas förslag till reglering av avlöningsförhållandena
skola militärmeteorologer av 3. graden, vilka ersätta de nuvarande väderleksassistenterna,
hänföras till lönegraden MEo 12. E»å väderleksassistenterna
trots lägre utbildning äro placerade i samma lönegrad, innebär alltså de sakkunnigas
förslag i denna del i realiteten en löneminskning. Militärmeteorologer
av 2. och 1. graderna, för vilka befattningar enligt det föregående icke
avses skola uppställas krav på högre teoretisk kompetens än för militärmeteorologer
av 3. graden men väl på genom praktisk tjänstgöring ådagalagd duglighet,
skola enligt de sakkunnigas förslag hänföras till respektive lönegraderna
MEo 15 och MEo 20. Då de nuvarande flottiljmeteorologtjänsterna,
närmast motsvarande de föreslagna militärmeteorologerna av 1. graden, äro
hänförda till lönegraden MEo 18, innebär de sakkunnigas förslag i denna del
en lönehöjning. Vid avvägningen av sitt förslag ha de sakkunniga eftersträvat
att åstadkomma en befordringsgång, som bereder säkerhet för en tillfredsställande
rekrytering. För 1. militärmeteorolog, av vilken enligt det
föregående skulle fordras vetenskaplig utbildning, föreslå de sakkunniga motsvarande
löneställning som för 1. statsmeteorolog, d. v. s. lönegraden Ca 24.
För militärmeteorolog, av vilken enligt det föregående skulle fordras lägre
akademisk utbildning, föreslå de sakkunniga motsvarande löneställning som
för statsmeteorolog, d. v. s. lönegraden Ca 21. Då de nuvarande militärmeteorologerna
äro hänförda till 18 lönegraden, trots att av dem fordras
samma teoretiska kompetens som av statsmeteorolog och dessutom viss militärtjänstgöring,
innebär de sakkunnigas förslag i denna del en lönehöjning,
som dock motväges därav att militärmeteorolog hittills i motsats till statsmeteorolog
är berättigad till övertidsersättning, vilken bortfaller i och med
uppflyttning till 21 lönegraden. Den militära väderlekscentralens chef, stabsmeteorologen,
bör enligt förslaget hänföras till lönegraden C 5.
I remissutlåtandena ha myndigheterna i huvudsak biträtt de sålunda framställda
förslagen. Statskontoret har emellertid framhållit frågans samband
med den pågående utredningen om lönesättningen för meteorologpersonal
över huvud taget och funnit det icke vara lämpligt att genomföra en provisorisk
lönereglering för militärmeteorologerna, innan genom utbildning av
tillräckligt antal nya aspiranter säkerställts en fullgod rekrytering. Statens
meteorologisk-hydrografiska anstalt har ansett, att militärmeteorolog av 1.
graden borde placeras i 21 lönegraden i stället för den av de sakkunniga föreslagna
20 lönegraden och att ett antal av dessa platser borde bliva ordinarie.
Om så icke bleve fallet, borde de föreslagna militärmeteorologerna i 21
lönegraden utbytas mot militärmeteorologer av 1. graden i 20 lönegraden.
Lönenämnderna ha funnit de föreslagna löneställningarna delvis tillmätta
i underkant, särskilt vad avser militärmeteorolog av 3. graden.
Departementschefen har framhållit, att han helst sett, att elen föreliggande
frågan kunnat bedömas i sitt samband med det under utredning varande spärs
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 261.
målet om löneställningen för meteorologpersonal i allmänhet. Ett uppskjutande
av ställningstagandet till frågan i dess helhet synes departementschefen
emellertid icke kunna ske. Det är av vikt, framhåller departementschefen,
att rekryteringen till tjänsterna i den nya organisationen blir från början tillfredsställande,
och detta torde ej kunna bliva fallet, örn icke till ledning för
blivande aspiranter redan i detta sammanhang löneställningen för de olika
tjänsterna blir föremål för ställningstagande. Tills vidare och så länge meteorologernas
lönefråga i övrigt är svävande, anser departementschefen, att löneställningen
för stabsmeteorologen icke bör fixeras. Av samma skäl böra de
övriga meteorologbefattningarna tills vidare uppföras såsom extra ordinarie.
De sakkunnigas förslag till löneställningar för sistnämnda befattningar har
departementschefen funnit — även vid en modifikation av utbildningen för de
lägre meteorologtjänsterna på sätt av departementschefen i det föregående
antytts — kunna godtagas utom försåvitt angår militärmeteorolog av 1.
graden. En generell placering av dessa befattningshavare i 20 lönegraden
synes — i betraktande bland annat av att i utbildningen ingår jämväl värnpliktstjänstgöring
— erbjuda en jämförelsevis gynnsammare löneställning än
den för vissa andra befattningshavare gällande. Departementschefen har därför
ansett sig icke böra nu förorda, att dessa meteorologtjänster hänföras till
högre lönegrad än 18 lönegraden, men förutsätter samtidigt, att en viss utökning
av antalet militärmeteorologer av 2. graden och en motsvarande minskning
av antalet militärmeteorologer av 3. graden kommer till stånd på sätt av
departementschefen i det följande förordas.
Ehuru vissa skäl tala för att militärmeteorologtjänsterna, på sätt statens
meteorologisk-hydrografiska anstalt förordat, utbytas mot tjänster som militärmeteorologer
av 1. graden, har departementschefen dock ansett sig, med
hänsyn till önsvärdheten av en jämn befordringsgång från militärmeteorolog
av 1. graden, icke böra förorda en sådan åtgärd, som för övrigt ej skulle medföra
nämnvärd kostnadsbesparing. Efter slutförandet av pågående utredning
rörande lönereglering för meteorologpersonal i allmänhet bör till förnyat övervägande
upptagas det av anstalten framlagda förslaget om inrättande av ordinarie
tjänster för militärmeteorologer av 1. graden. I samband härmed kan det
förtjäna att övervägas, fortsätter departementschefen, huruvida icke — i viss
anslutning till vad för närvarande gäller beträffande musikdirektörer vid
armén — ett mindre antal befattningar för militärmeteorolog av 1. graden
bör placeras i något högre lönegrad, varvid denna löneställning skulle vara
bunden icke vid placering i viss befattning utan tilläggas vederbörande alltefter
antalet tjänstår.
Enligt de sakkunnigas förslag skulle meteorologpersonalen hänföras till
flygvapnets civilmilitära personal och vara skyldig fullgöra flygtjänst i erforderlig
omfattning. Departementschefen har funnit detta förslag lämpligt.
Erågan örn personalens hänförande till reserven har departementschefen ansett
böra i sinom tid efter närmare övervägande upptagas till behandling. Måhända
bör försiktigtvis, framhåller departementschefen, redan nu föreskrivas
skyldighet för sådan personal att underkasta sig de bestämmelser i ämnet,
Statsutskottets utlåtande nr 261.
7
som kunna bliva meddelade. På Kungl. Majit bör få ankomma att meddela
beslut i denna fråga. Frågan örn utgivande av särskild ersättning för natttjänst
åt personalen vid militära väderlekscentralen bör enligt departementschefen
bedömas i samband med spörsmålet om löneställningen för meteorologpersonal
i allmänhet.
Eiträdespersonalen bör enligt de sakkunnigas förslag bestå av tekniska
biträden i lönegraden ME o 7 (utbildning under två månader), kontorsbiträden
i lönegraden MEo 4 (utbildning under en månad) och skrivbiträden, tilllika
kartritare, i lönegraden MEo 2 (utbildning under en månad). Statens
meteorologisk-hydrografiska anstalt har på anförda skäl icke funnit det motiverat,
att mellan de sistnämnda och förstnämnda tjänsterna uppehålla så
stor skillnad i lönehänseende. Statskontoret har av samma skäl föreslagit,
att båda kategorierna hänföras till lönegraden MEo 4. Lönenämnderna ha
förordat en uppflyttning av skrivbiträdena till sistnämnda lönegrad. Departementschefen
har i likhet med lönenämnderna funnit motiverat, att skrivbiträde,
tillika kartritare, vid flottiljs (motsvarande förbands) väderleksstation inplaceras
i kontorsbiträdesgraden (MEo 4). De för centralorganet avsedda biträdena
synas departementschefen böra uppdelas på lönegraderna MEo 4 och
MEo 2 och av dem förslagsvis omkring en tredjedel hänföras till den lägre
lönegraden. Departementschefen har dock velat lämna öppet, huruvida icke
ett mindre antal av dessa tjänster, med vilka äro förenade mera kvalificerade
arbetsuppgifter, bör i anslutning till de sakkunnigas förslag hänföras till lönegraden
MEo 7. Denna fråga bör enligt departementschefen framdeles närmare
övervägas.
Då befattningen som föreståndare för den militärmeteorologiska informationstjänsten
blir överflödig i den nya organisationen, hava de sakkunniga
föreslagit, att befattningen får kvarstå å övergångsstat. De sakkunnigas förslag
i denna del har icke givit departementschefen anledning till erinran.
De sakkunniga ha föreslagit, att vid centralorganet skola tjänstgöra följande
antal befattningshavare, nämligen 1 stabsmeteorolog, 3 1. militärmeteorologer,
3 militärmeteorologer, 6 militärmeteorologer av 2. graden, 1
militärmeteorolog av 3. graden, 5 tekniska biträden och 7 kontorsbiträden,
d. v. s. inalles 26 befattningshavare. Av personalen avses 1 1. militärmeteorolog,
1 militärmeteorolog av 2. graden samt 1 militärmeteorolog av
3. graden böra uppföras å marinens personalförteckning och övriga å flygvapnets
personalförteckning. Härtill komma de tre befattningshavare, som
enligt det föregående fortfarande erfordras vid meteorologisk-hydrografiska
anstalten för utförande av vissa med den militära väderlekstjänsten sammanhängande
göromål. Då vid den nuvarande militärmeteorologiska avdelningen
äro anställda inalles omkring 21 befattningshavare, innebär sålunda förslaget en
ej oväsentlig utökning av personalen. Å andra sidan har statens meteorologiskhydrografiska
anstalt i sitt remissutlåtande verkställt vissa beräkningar
rörande personalbehovet, som närmast synas giva vid handen, att personal
behovet av de sakkunniga beräknats lågt från de förutsättningar rörande
prognostjänstens omfattning, från vilka de sakkunniga utgått. Hänsyn mäste
8
Statsutskottets utlåtande nr 261.
även tagas till att de sakkunnigas beräkningar avse personalbehovet vid fullt
utbyggd organisation av flygvapnet jämlikt 1942 års försvarsbeslut. För egen
del har departementschefen på grund härav icke velat nu ifrågasätta någon
reduktion av personalen. Departementschefen utgår emellertid från att behovet
av nya tjänster kommer att i samband med deras inrättande bli föremål
för ytterligare prövning.
Yad den lokala militära väderlekstjänsten beträffar skola enligt 1942 års
försvarsbeslut vid varje flygflottilj finnas tre meteorologer (1 i lönegrad
MEo 18 och 2 i lönegrad MEol2). De sakkunniga föreslå på anförda skäl
en utökning av denna personal till fyra meteorologer (1 militärmeteorolog
av 1. graden i lönegrad MEo 20, 1 av 2. graden i lönegrad MEo 15 och 2 av
3. graden i lönegrad MEo 12), vartill skulle komma tre värnpliktiga väderleksbiträden
per förband och ett skrivbiträde, tillika kartritare, i lönegrad MEo 2.
Vidare föreslå de sakkunniga, att särskild väderlekspersonal anställes jämväl
vid kustflottan och marindistrikten, inalles fem militärmeteorologer av
1. och 2. graderna förutom väderleksunderbefäl och väderleksbiträden.
Mot de sakkunnigas beräkning av antalet befattningshavare vid den lokala
militära väderlekstjänsten har departementschefen intet haft att erinra. Däremot
har departementschefen icke kunnat, såsom redan i det föregående antytts,
biträda de sakkunnigas förslag beträffande sammansättningen av den
militärmeteorologiska personalen vid flygflottiljerna. Ur rekryteringssynpunkt
synes departementschefen den av de sakkunniga förordade proportionen
mellan å ena sidan antalet militärmeteorologer av 3. graden samt å
andra sidan antalet motsvarande befattningshavare av 1. och 2. graderna icke
vara lämplig. På längre sikt lärer en dylik avvägning icke kunna bibehållas.
En utökning av de högre tjänsterna och en motsvarande minskning av de lägre
synes departementschefen vara erforderlig med tanke på dels befattningshavarnas
ålder vid tillträdet av de lägst avlönade tjänsterna dels ock de sannolika
utsikterna för befordran till högre tjänster. Departementschefen har därför
föreslagit, att antalet befattningshavare i den mellersta militärmeteorologgraden
utökas med en och att motsvarande minskning sker av antalet militärmeteorologer
i den lägsta lönegraden. Vid bifall till vad av departementschefen
i det föregående förordats rörande löneställningen för denna personal skulle
alltså vid flygflottiljerna finnas anställda 1 militärmeteorolog av 1. graden
i lönegrad MEo 18, 2 militärmeteorologer av 2. graden i lönegrad MEo 15 och
1 militärmeteorolog av 3. graden i lönegrad MEo 12. I övrigt har departementschefen
intet haft att erinra mot de sakkunnigas förslag rörande personalen
vid den lokala militära väderlekstjänsten än som följer av vad departementschefen
i det föregående yttrat rörande löneställningen för skrivbiträden, tilllika
kartritare.
Redan i det föregående har departementschefen uttalat sig för en förstärkning
av observationsnätet. De sakkunnigas härutinnan framlagda förslag innefattar
bland annat upprättande av ett antal distrikts- och observationscentralstationer
samt vanliga observationsstationer ävensom förbättrade grunder för
ersättning till observatörspersonalen. Av utredningen framgår, att det numera
Statsutskottets utlåtande nr 261.
9
är mycket svårt att finna personal, som är villig åtaga sig observationstjänst för
den nu utgående ersättningen, vilken bestämdes för 10—20 år sedan. Av betänkandet
framgår vidare, att militära fredsförläggningsplatser och andra statliga
organ i största möjliga utsträckning avses skola till nedbringande av kostnaderna
utnyttjas som observationsstationer och att genom inrättandet av
de förordade observationscentralstationerna väsentliga besparingar i fråga
örn telefonavgifter beräknas uppstå. De sakkunnigas ifrågavarande förslag
Ilar biträtts av de i ärendet hörda myndigheterna. Ehuru kostnaderna vid ett
genomförande av förslaget — 303,700 kronor oberäknat den höjning av meteorologisk-hydrografiska
anstaltens observatörsanslag med omkring 40,000
kronor, vilken blir erforderlig vid tillämpning av de nya grunderna för observatörsersättning
jämväl på anstaltens nuvarande stationer — måste anses betydande,
har departementschefen ansett sig böra av förut angivna skäl biträda
detsamma. I likhet med meteorologisk-hydrografiska anstalten och statskontoret
har departementschefen dock icke kunnat tillstyrka, att de nya rent
civila stationerna skola sortera under flygvapnet. En sådan organisation,
som förutsätter att observationsstationer av samma typ komma att sortera
under olika myndigheter — de nuvarande under meteorologisk-hydrografiska
anstalten, de nytillkommande under flygvapnet — kan enligt departementschefen
icke vara ur arbetssynpunkt tillfredsställande. Någon särskild anledning
att de nya stationerna skola tillclelas flygvapnet kan heller icke föreligga.
Då det, framhåller departementschefen, icke gärna bör ifrågakomma, att samtliga
stationer ställas under militär ledning, har departementschefen därför
föreslagit, att endast krigsmaktens observationsstationer samt de nya distriktsoch
observationscentralerna underställas flygvapnet och att de civila synoptiska
stationerna underställas meteorologisk-hydrogafiska anstalten. Emellertid
förutsätter departementschefen, att vid verksamhetens handhavande
ett nära samarbete kommer att äga rum mellan flygvapnet och anstalten.
Sålunda bör flygvapnet, vars organ komma att i stor omfattning tjänstgöra
såsom uppsamlingsställen för meddelanden från observationsstationerna och
som därför kommer i nära kontakt med dessa stationer, kunna efter överenskommelse
med meteorologisk-hydrografiska anstalten åtaga sig skyldighet
att i erforderlig omfattning inspektera stationerna och bör även i övrigt genom
sina lokala organ kunna underlätta utövandet av anstaltens tillsyn över desamma.
Självfallet bör, fortsätter departementschefen, tillses, att observationsmaterialet
snabbt blir tillgängligt även för den civila väderlekstjänsten och
därmed för den civila flygfarten.
En betryggande flygsäkerhetstjänst kan enligt departementschefen knappast
anses förefinnas, med mindre också den flygande personalen erhåller sådan
meteorologisk utbildning, att den kan rätt tillgodogöra sig väderlekstjänstens
prognoser. Detta spörsmål har icke mer ingående behandlats av de sakkunniga,
som dock förordat viss förlängning av undervisningen i ämnet.
Meteorologisk-hydrografiska anstalten har anfört starka erinringar mot den
nuvarande utbildningen av den flygande personalen. På grund härav har
Kungl. Majit genom beslut den 28 maj 1943 uppdragit åt chefen för
10
Statsutskottets utlåtande nr 261.
flygvapnet att i samråd med statens meteorologisk-hydrografiska anstalt
uppgöra och till Kungl. Majit inkomma med förslag till förbättrad utbildning
i meteorologi för flygvapnets flygande personal. Det i ämnet av nämnda myndigheter
den 6 september 1943 avgivna förslaget innefattar en relativt väsentlig
utökning av undervisningstiden och förutsätter dessutom, att ämnet väderlekstjänst
skall utbrytas ur ämnet luftnavigation och bilda ett fristående ämne
med särskild betygssättning. Då denna fråga icke synes vara av sådan natur,
att riksdagens medverkan erfordras, har departementschefen icke upptagit
densamma i detta sammanhang till ytterligare behandling.
Med avseende a kostnadsberäkningarna hava de sakkunniga uppskattat årskostnaderna
sedan den av dem föreslagna organisationen i sin helhet genomförts
— till 1,177,300 kronor, vilket i förhållande till nuvarande organisation
innebär en merkostnad av 639,600 kronor. Engångskostnaderna, avseende
observationsstationernas utrustning, beräkna de sakkunniga till 85,000 kronor.
Kostnadsberäkningarna synas departementschefen kunna i stort sett godtagas.
Vissa jämkningar påkallas dock vid bifall till de av departementschefen
i det föregående framställda förslagen. Merkostnaderna för den nya organisationen
skola enligt departementschefen till den del de bestridas från fjärde
huvudtiteln självfallet medräknas inom den kostnadsram, som av 1942 års riksdag
angivits för försvarets utbyggande under budgetåren 1942/47. Kostnadsökningen
i förhållande till nämnda ram måste alltså föranleda reduktioner inom
andra delar av de berörda försvarsgrenarna, företrädesvis flygvapnet.
I nu förevarande sammanhang hava till särskild behandling endast upptagits
de kostnader, som sammanhänga med de förberedande åtgärderna för
den nya organisationens genomförande.
Enär 1942 års riksdag för hela budgetåret 1943/44 fastställt avlöningsstat
och personalförteckning för meteorologisk-hydrografiska anstalten, grundade
på nuvarande organisation av väderlekstjänsten, bör enligt departementschefen
en övergång till den nya organisationsformen ske först från och med budgetåret
1944/45 såvitt avser den centrala ledningen av väderlekstjänsten. Detta
utesluter dock icke, framhåller departementschefen, att den nuvarande militärmeteorologiska
avdelningen redan dessförinnan överflyttas till flygstabens
lokaler i den män utrymme för densamma där finnes disponibelt. Vad de
lokala väderleksstationerna vid flygflottiljerna (motsvarande förband) beträffar,
har departementschefen intet haft att erinra mot att en befattning som
väderleksassistent vid varje förband från och med den 1 januari 1944 uppflyttas
från lönegrad MEo 12 till lönegrad MEo 15 under förutsättning att
innehavarna av dessa tjänster ha i stort sett samma utbildning som blivande
militärmeteorologer av 2. graden. Departementschefen har vidare förordat,
att vid var och en av sistnämnda väderleksstationer anställes ett biträde
i lönegrad MEx4 från och med den 1 januari 1944. Kostnaderna för nämnda
lönegradsuppflyttning och för ifrågavarande biträden böra i vanlig ordning
bestridas från flygvapnets avlöningsanslag.
Utbildningen av meteorologaspiranter bör enligt departementschefen påbörjas
så snart riksdagens beslut föreligger. Härvid bör givetvis uppmärk
-
Statsutskottets utlåtande nr 261.
11
sammas, att utbildningen planlägges så, att den nuvarande väderleksorganisatiouen
kan fungera. Kostnaderna för denna utbildning synas departementschefen
böra bestridas från anslaget till flygvapnets övningar. Utbyggnaden
av observationsnätet bör påbörjas från och med den 1 januari 1944 och så
snart som möjligt genomföras.
Frågan i vilken omfattning nya befattningar böra från och med budgetåret
1944/45 inrättas i enlighet med den nya organisationsplanen liksom
rörande organisationens genomförande i övrigt bör bliva beroende på framställning
från chefen för flygvapnet i samråd med statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt. Härvid bör beaktas, att nya tjänster böra upprättas endast
i den mån kvalificerad personal finnes att tillgå.
Särskild medelsanvisning erfordras sålunda för budgetåret 1943/44 endast
till förstärkning av observationsnätet. De sakkunniga ha för ändamålet under
budgetåret 1943/44 räknat med följande anslag utöver redan anvisade medel,
nämligen 45,000 kronor för kostnader för distrikts- och observationscentralstationer,
107,000 kronor för kostnader för observationsstationer och 53,000 kronor
för telefonavgifter, eller tillhopa 205,000 kronor. Dessa kostnader äro,
såsom av de sakkunnigas redogörelse framgår, att betrakta såsom årskostnader.
Härtill kommer ett engångsbelopp av 85,000 kronor för anskaffning
av meteorologisk utrustning till observationsstationerna. Med hänsyn till vad
departementschefen i det föregående yttrat rörande organisationens ställning
i administrativt hänseende, synas departementschefen de nu förtecknade kostnaderna
böra anvisas under nionde huvudtiteln med undantag av kostnaden,
45,000 kronor, för distrikts- och observationscentralstationerna, vilken kostnad
bör redovisas å fjärde huvudtiteln. Efter att i denna del lia samrått med
chefen för jordbruksdepartementet har departementschefen föreslagit, att
kostnaderna för observationsstationerna må utgå av det obetecknade anslaget
Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt: Verksamheten i allmänhet: Observatörer.
Då de sakkunniga räknat med att utbyggnaden av nätet skulle påbörjas
redan med ingången av budgetåret 1943/44, medan departementschefen
utgått från att åtgärder härför kunna vidtagas först från och med den 1
januari 1944, synes det departementschefen vara tillräckligt, om för budgetåret
1943/44 under angiven benämning anvisas ett tilläggsstatsanslag av 75,000
kronor. Härvid har hänsyn tagits till att förhöjd ersättning från och med
nämnda tidpunkt bör utgå till observationspersonalen vid anstaltens nuvarande
stationer. Telefonavgifterna böra enligt departementschefen bestridas
av förslagsanslaget till Statens meteorologisk-hydrografiska anstalt: Verksamheten
i allmänhet: Telegramkostnader m. m., vartill riksdagens medgivande
erfordras. För bestridande av engångskostnaderna för anskaffning av
meteorologisk utrustning till observationsstationerna bör anvisas ett tilläggsstatsanslag
av reservationsanslags natur under rubriken Statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt: Verksamheten i allmänhet: Underhåll av stationer
m. m. Med ledning av de sakkunnigas betänkande och från statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt lämnade uppgifter synes departementschefen
sistnämnda anslag kunna beräknas till 20,000 kronor. Återstoden av det av
12
Utskottet.
Statsutskottets utlåtande nr 261.
de sakkunniga beräknade beloppet, (85,000 — 20,000=) 65,000 kronor, belöper
på förutnämnda distriktsstation och observationscentralstationer och
på andra militära stationer. Dessa kostnader kunna inrymmas under flyg■\
apnets anslag till anskaffning av flygmateriel. Beslut örn bestridande av
kostnaderna från sistnämnda anslag bör få meddelas av Kungl. Majit. I och
med dessa medelsanvisningar bortfaller behovet av det anslag å 25,000 kronor,
som enligt det föregående från förskottsstaten utgått till förbättring av observationsnätet.
Kostnaden för förutnämnda distrikts- och observationscentralstationer
bör för innevarande budgetår bestridas från fjärde huvudtitelns
anslag till Flygvapnet: Övningar. Möjligen böra sistnämnda kostnader från
och med nästa budgetår överföras till flygvapnets avlönings- och omkostnadsanslag.
Till denna fråga ämnar departementschefen att framdeles återkomma.
Departementschefen har slutligen meddelat, att chefen för jordbruksdepartementet
kommer att i annat sammanhang göra hemställan örn erforderlig
medelsanvisning under riksstatens nionde huvudtitel för angivna ändamål.
Såsom av den föreliggande propositionen framgår har det befunnits erforderligt,
att den militära väderlekstjänsten omorganiseras. Kungl. Majit har
nu framlagt förslag i sådant avseende. Enligt detta förslag skulle den militära
väderlekstjänsten bestå av följande organ, nämligen en central för prognosgivning
vid långdistansflygningar samt vid varje flygflottilj ett väderleksorgan
för utförande av lokalprognoser. Denna organisation skulle bygga på ett
observationsnät av väsentligt större omfattning än det nuvarande samt utrustas
med en delvis efter nya grunder utbildad personal. En organisation
av den militära väderlekstjänsten efter dessa allmänna riktlinjer torde otvivelaktigt
medföra större säkerhet ur militär synpunkt, särskilt för flygvapnet.
I likhet med de i ärendet hörda myndigheterna finner sig utskottet kunna
tillstyrka de sålunda angivna huvuddragen i organisationens utformning.
I fråga om det centrala prognosorganet hava två alternativ övervägts.
Enligt det ena skulle centralorganet underställas flygvapnet och ingå i
flygvapnets organisation såsom en väderleksavdelning under chefskap av
en stabsmeteorolog och utrustad med en väderlekscentral. Denna central
skulle emellertid endast utföra på grundval av de lokala stationernas material
utfärdade långflygningsprognoser. Enligt det andra alternativet skulle centralorganet
bibehållas i administrativt avseende under statens meteorologiskhydrografiska
anstalt. Vid bedömandet av denna fråga har utskottet funnit
övervägande skäl tala till förmån för förstnämnda alternativ, varför utskottet
tillstyrker Kungl. Majits förslag i denna del. Med hänsyn till att enligt
förslaget den militärmeteorologiska avdelningen utbrytes ur statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt vill utskottet i anslutning till vad departementschefen
och anstalten framhållit särskilt understryka vikten av att betryggande
garantier skapas för att en intim samverkan mellan de meteorologiska förutsägelseorganen
fortfarande kommer att äga rum.
Vad departementschefen anfört och föreslagit beträffande personalorganisationen
samt löne- och anställningsfrågorna för denna personal synes utskottet
Statsutskottets utlåtande nr 261.
13
kunna till alla delar godtagas. Vidkommande utbildningen av meteorologpersonalen
delar utskottet de av departementschefen anförda synpunkterna rörande
planläggningen av denna utbildning. I likhet med departementschefen
och kanslersämbetet finner utskottet böra eftersträvas att i fråga örn den
lägre meteorologutbildningen, som är avsedd att förläggas till statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt, lämplig anknytning sker till den akademiska
undervisningen och forskningen, dock givetvis med hänsynstagande till vederbörandes
praktiska kunskaper på området.
Enligt förslaget skulle observationsnätet förstärkas genom upprättandet av
bland annat ett antal distrikts- och observationscentraler samt vanliga observationsstationer.
Förslaget tillstyrkes av utskottet, som är ense med departementschefen
örn att endast krigsmaktens observationsstationer samt de nya
distrikts- och observationscentralstationerna underställas flygvapnet och att
de civila synoptiska stationerna underställas statens meteorologisk-hydrografiska
anstalt. Liksom departementschefen förutsätter utskottet att vid
verksamhetens handhavande ett nära samarbete kommer att äga rum mellan
flygvapnet och statens meteorologisk-hydrografiska anstalt.
Mot de verkställda kostnadsberäkningarna synes icke vara något att erinra.
Merkostnaderna för den nya organisationen böra till den del de bestridas
från fjärde huvudtiteln medräknas inom den kostnadsram, som av 1942 års
riksdag angivits för försvarets utbyggande under budgetåren 1942/47.
Vad departementschefen anfört och föreslagit i fråga örn vidtagandet av
vissa förberedande åtgärder för organisationens genomförande har utskottet
lämnat utan erinran liksom i samband därmed stående medelsdispositioner.
Såsom i propositionen framhållits erfordras särskild medelsanvisning för
budgetåret 1943/44 endast till förstärkning av observationsnätet. Kostnaderna
härför hava ansetts böra belasta nionde huvudtiteln, varför riksdagen
i annat sammanhang kommer att taga ställning till denna fråga.
Kungl. Maj:ts förslag i övrigt har i de delar, varom utskottet icke särskilt
yttrat sig, icke givit anledning till erinran.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må godkänna i statsrådsprotokollet över försvarsärenden
för den 24 september 1943 angivna riktlinjer för
den militära väderlekstjänstens organisation m. m.
Stockholm den 26 november 1943.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joli. Nilsson i
Malmö, Lindström, Bäckström, Sven Larsson, Andrén, Heiding, Karl Andersson,
Gustaf Iwar Anderson, Björkman, Johan Eric Ericson och Persson i Skabersjö;
samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Skoglund i Doverstorp, Eriksson
i Stockholm, Ward, Persson i Tidaholm, Andersson i Södergård, Bergström, Mårtensson,
Nilsson i Steneberg, Lindholm, Pettersson i Dahl och Eriksson i Frägsta.