Statsutskottets utlåtande nr 256.

1

Nr 256.

Ankom till riksdagens kansli den 12 november 1948 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående inrättande
av statens geotekniska institut m. m.

(4:e avd.)

I propositionen nr 333 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden för den 8 oktober
1943, gjort framställning om inrättande av statens geotekniska institut m. m.

Sedan 1939 års lagtima riksdag i skrivelse nr 328 anhållit, att en utredning
måtte verkställas angående möjligheterna att effektivisera den tekniska forskningen,
icke minst för att erhålla billigare och snabbare resultat, samt att
utnyttja de vunna forskningsresultaten till hela landets bästa, bemyndigade
Kungl. Majit den 31 augusti 1940 chefen för handelsdepartementet att tillkalla
högst sju utredningsmän för att utreda frågan örn den tekniskt-vetenskapliga
forskningens ordnande.

De av departementschefen för ändamålet tillkallade utredningsmännen,
som antagit benämningen utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga
forskningens ordnande — f. d. generaldirektören C. G. O. Malm, tillika ordförande,
kommerserådet P. A. H. Carlborg, professorn vid tekniska högskolan
i Stockholm H. Kreuger, fil. doktorn, ledamoten av riksdagens första kammare
H. Nordenson, professorn T. Svedberg, verkställande direktören i ingenjörsvetenskapsakademien,
professorn E. Velander samt direktören S. Westerberg
—- ha efter att tidigare ha avgivit fem betänkanden i olika ämnen nied
skrivelse den 18 mars 1943 till chefen för handelsdepartementet överlämnat
ett med nr VI betecknat betänkande (SOU 1943: 22), innehållande förslag till
åtgärder för den geotekniska forskningens ordnande. Ärendets beredning bär
ansetts böra ske inom kommunikationsdepartementet.

över förslaget ha yttranden avgivits av statskontoret, allmänna lönenämnden,
riksräkenskapsverket, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, byggnadsstyrelsen,
järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, direktionen
för statens väginstitut, Sveriges geologiska undersökning, styrelsen för tekniska
högskolan i Stockholm efter hörande av högskolans lärarkollegium,
styrelsen för Chalmers tekniska högskola efter hörande av högskolans lärarkollegium,
ingenjörsvetenskapsakademien, statens kommitté för byggnadsforskning,
svenska teknologföreningen, svenska kommunaltekniska före Bihang

till riksdagens protokoll 1953. 6 sami. Nr 256—257.

I

2

Statsutskottets utlåtande nr 256.

ningen och svenska byggnadsentreprenörföreningen. Därjämte har svenska
konsulterande ingenjörers förening inkommit med en skrift.

För egen del har departementschefen anfört bland annat följande.

Det av utredningen rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande
avgivna förslaget innebär, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens geotekniska
avdelning, som enligt vad förut nämnts äger det bäst utrustade laboratoriet,
vid ingången av år 1944 utbrytes ur styrelsen och att med denna
avdelning som stomme en ny organisation uppbygges, avsedd att betjäna de
statliga myndigheter, vilka äro i behov av geoteknisk sakkunskap. Organisationen
skulle även stå till tjänst för kommunala myndigheter och enskilda
företag och personer, som önska anlita densamma. Denna skulle därjämte
erhålla möjligheter att genom forskningsarbeten fullfölja de uppslag, till vilka
de praktiska rönen kunna giva upphov.

För min del hyser jag den uppfattningen, att fördelarna ur allmän synpunkt
av att överföra järnvägsstyrelsens geotekniska verksamhet till en centralorganisation
äro så stora, att ett sådant överförande bör ske. Givetvis bör
därvid tillses, att centralorganisationens personaluppsättning samt formerna
för samverkan mellan denna organisation och järnvägsledningen avvägas på
sådant sätt, att järnvägarnas för trafiksäkerheten betydelsefulla intresse av
att utan tidsutdräkt få erforderliga undersökningar verkställda ej åsidosattes.
Jag förutsätter sålunda, att ett överförande av järnvägsstyrelsens geotekniska
avdelning till den nya organisationen skall komma till stånd efter det att de
nuvarande båda kvalificerade geoteknikerna i järnvägsstyrelsen avgått från
sina befattningar. Då dessa befattningshavare, enligt vad jag inhämtat, uppnå
pensionsåldern den ene vid utgången av januari och den andre vid utgången
av september 1945, synes överförandet lämpligen böra äga rum från och
med den 1 oktober 1945. Självfallet bör i avvaktan på överförandet återbesättande
av ledigblivande tjänst ej ske eller annan åtgärd för rekrytering av
ny kvalificerad personal vidtagas. Till frågorna örn den personalökning för
den blivande centralorganisationen, som erfordras vid bifall till vad jag här
förordat, samt örn de anordningar i övrigt, vilka eventuellt kunna bliva erforderliga
i samband med överförandet, torde efter närmare utredning ståndpunkt
få tagas i samband med prövning av centralorganisationens anslagsbehov
för budgetåret 1945/46.

Utredningen, som övervägt, huruvida den föreslagna nya geotekniska organisationen
borde inordnas i statens väginstitut eller inrättas såsom ett fristående
institut, har funnit övervägande skäl tala för det sistnämnda alternativet.
Flertalet av de hörda myndigheterna och institutionerna har också anslutit
sig till utredningens uppfattning, men några lia förordat den geotekniska
verksamhetens inordnande i väginstitutet.

Väginstitutets verksamhet, som i huvudsak är inskränkt till vägområdet,
är i allt väsentligt av annan art än den verksamhet, som skulle ankomma
på det ifrågasatta geotekniska institutet. Det torde därför icke behöva befaras,
att väginstitutet och ett geotekniskt institut komma att erhålla sammanfallande
arbetsuppgifter, bortsett möjligen från sådana, som kunna beröra
vissa gränsområden mellan geotekniken och väggeologien. Utredningen har
framhållit, att en anknytning av den geotekniska organisationen till väginstitutet
komme att medföra organisatoriska olägenheter i vad avsåge att
åstadkomma en ändamålsenligt uppbyggd överledning för ett gemensamt
institut. I ledningen för den geotekniska verksamheten borde nämligen finnas
företrädare för de viktigaste byggnadsområden, som verksamheten berörde,
medan däremot i väginstitutets ledning de olika intressena inom in -

Statsutskottets utlåtande nr 256.

3

stitutets specialområde borde vara företrädda. Vidare har utredningen framhållit,
att de håda verksamhetsområdena var för sig vore av sådan storleksordning,
att de kunde bilda underlag för organ med självständig ställning.
För arbetsresultatet vore det därjämte säkerligen av värde, därest de ifrågavarande
organen finge utveckla sig fritt och självständigt utan de inre friktioner,
som eljest kunde befaras.

På av utredningen anförda skäl och då några nämnvärda besparingar icke
torde uppkomma genom att anknyta den geotekniska organisationen till väginstitutet,
biträder jag utredningens förslag i nu förevarande hänseende. Jag
förutsätter emellertid i likhet med utredningen, att en viss kontakt och samverkan
mellan det geotekniska institutet och väginstitutet komma till stånd.
För att skapa trygghet för nödig samverkan böra styrelserna för de båda institutionerna
lia åtminstone en ledamot gemensam. Vidare utgår jag från att
ett direkt samarbete mellan de tekniska cheferna för de båda institutionerna
kommer att äga rum i frågor, som beröra institutionernas gemensamma
gränsområden.

Medan byggnadsverk av olika slag, häri inräknat såväl husbyggnader som
väg-, bro-, järnvägs- och dammanläggningar m. m., tidigare fingo planläggas
med ledning av rent erfarenhetsmässiga men i det stora hela ovissa antaganden
om markens bärighet, kunna hithörande beräkningar numera grundas
på geotekniska markundersökningar jämte efterföljande laboratorieundersökningar.
I all synnerhet vid planläggningen av mera vittutseende företag
ha dessa grundundersökningar visat sig vara till utomordentligt gagn i
kostnadsbesparande hänseende.

Geotekniken är en ny vetenskap, som särskilt under det senaste decenniet
före kriget kraftigt utvecklats. Inom Sverige hade emellertid långt tidigare
värdet av systematiska jord- och grundundersökningar börjat uppskattas,
vilket belyses av att redan år 1914, i anslutning till den år 1913 inträffade
stora järnvägsolyckan vid Jonsered, tillsattes en statens järnvägars geotekniska
kommission. Denna, som därefter var verksam fram till år 1922 och
då efterträddes av en geoteknisk avdelning inom järnvägsstyrelsen, hade till
främsta praktiska uppgift att förebygga jordskred utmed järnvägslinjerna.

På grund av de effektiva praktiska resultat, som den geotekniska forskningen
visat sig kunna lämna, har denna forskning i all synnerhet inom
Amerikas förenta stater understötts och utvecklats. Även inom ett stort antal
av Europas länder finnas statliga geotekniska institut och laboratorier,
flerstädes av betydande omfattning. Enligt utskottets mening får det, icke
minst med hänsyn till därmed förenade viktiga samhälleliga behov, anses
vara en brist att någon liknande institution hittills icke funnits i Sverige.

Utskottet anser sig från här angivna utgångspunkter böra tillstyrka förslaget
om inrättande av ett statligt geotekniskt institut.

Enligt propositionen skall järnvägsstyrelsens geotekniska verksamhet överflyttas
till det nya institutet från och med den 1 oktober 1945, under vilket
år de två kvalificerade geotekniker som för närvarande äro anställda hos
järnvägsstyrelsen uppnå pensionsåldern. Utskottet finner för sin del vanskligt
att nu avgöra i vad mån det blivande institutet bör övertaga all statens

Utskottet.

4

Statsutskottets utlåtande nr 256.

järnvägars geotekniska verksamhet. Sannolikt torde åtminstone viss personal
vid statsjärnvägarna alltjämt bliva erforderlig för markundersökningar och
andra praktiska uppgifter. Enligt utskottets mening bör frågan örn ett överflyttande
av järnvägsstyrelsens geotekniska avdelning till geotekniska institutet
bliva föremål för fönyad prövning. Med hänsyn till att de kvalificerade
geoteknikerna hos järnvägsstyrelsen avgå ur tjänst under år 1945, synes
spörsmålet böra upptagas till slutligt avgörande i samband med behandlingen
av institutets anslagsfrågor för budgetåret 1945/46. Vid de överväganden, som
dessförinnan må befinnas erforderliga, bör hänsyn tagas till vad utskottet
här antytt rörande fortsatt behov vid statens järnvägar av personal för vissa
geotekniska arbetsuppgifter.

Uppmärksammas bör att även inom statens väginstituts verksamhetsområde
falla vissa till geotekniken hörande forskningsuppgifter, bland vilka såsom
de viktigaste må nämnas tjälens verkningar samt stabiliteten av ytlager
på exempelvis vägar och flygfält. Alternativt har därför ifrågasatts och även
av ett flertal hörda institutioner, däribland statskontoret, förordats, att den
nya geotekniska centralorganisationen skulle förläggas till väginstitutet. De
skäl, som av departementschefen anförts för det i propositionen valda alternativet
med ett fristående institut, har utskottet funnit övertygande. Utskottet
har ansett sig böra fästa särskilt avseende vid vanskligheten av att inom väginstitutet
med dess enbart på vägväsendet inriktade uppgifter av olika slag inpassa
en hela det vidsträckta byggnadsområdet omspännande geoteknisk
forskning. Dessa svårigheter skulle säkerligen icke minst lia framträtt vid
tillskapandet av en lämplig överledning för en på dylikt sätt utvidgad institution.
Att märka är också, att statens väginstitut i sitt yttrande i ärendet
ej haft något att erinra mot det nu föreslagna alternativet, under uttalande
dock av behovet av samarbete mellan de båda instituten. Ett dylikt samarbete
måste även utskottet finna synnerligen angeläget. Särskilt nödvändigt framstår
detta på grund av behovet av gränsdragning mellan instituten med avseende
på deras inom geotekniken nära varandra liggande arbetsuppgifter
samt för uppnående av lämplig disposition av personal och utrustning.

Trots det blivande geotekniska institutets ganska begränsade arbetsområde
har personalbehovet redan från början beräknats bliva så avsevärt som ett
25-tal befattningshavare. Vad särskilt angår den med undersökningar å vägområdet
sysselsatta personalen antages redan nu, att behovet skall komma att
ytterligare stiga i samma mån som vägarbetena tilltaga. En återgång till normala
förhållanden inom byggnadsverksamheten kommer väl också att verka
i liknande riktning. Å andra sidan bör vid bedömandet av ifrågavarande
spörsmål uppmärksammas den särställning, som denna nya statsinstitution
förvaltningsekonomiskt kommer att intaga, i det att omkring tre fjärdedelar
av dess till cirka 200.000 kronor uppskattade årliga utgifter beräknas kunna
återvinnas genom inflytande inkomster, låt vara till övervägande del intäkter
av statliga uppdrag.

Då det gäller att för framtiden åstadkomma önskvärd begränsning av
kostnaderna för institutet bör beaktas en av tekniska högskolan anförd syn -

Statsutskottets utlåtande nr 256.

5

punkt, enligt vilken det geotekniska fältarbetet, i den mån undervisningen
vid de tekniska högskolorna förbättras, i allmänhet icke torde behöva kräva
anlitandet av särskilda fackmän utan kunna utföras av samma personal, som
planlägger arbetena i övrigt. Härigenom skulle geotekniska institutets terrängundersökningar
kunna inskränkas till mera komplicerade fall. I god
överensstämmelse med denna synpunkt framhålles i det nyligen avgivna betänkandet
angående den högre tekniska undervisningen vikten av en fruktbärande
undervisning vid högskolorna i geoteknik, så att de i praktiken arbetande
väg- och vattenbyggnadsingenjörerna skulle kunna utföra fältundersökningar.
I sådant syfte föreslås en geoteknisk speciallärarbefattning vid
tekniska högskolan och en vid Chalmers tekniska högskola.

Såväl vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som vid järnvägsstyrelsen lia
enligt uppgift de geotekniska tjänstemännen plägat driva privatpraktik i rätt
stor omfattning vid sidan av sina tjänstegöromål. Enligt vad riksräkenskapsverket
erinrat omhänderhar sålunda väg- och vattenbyggnadsstyrelsens geotekniker
uppgifterna inom styrelsens eget område såsom tjänsteåligganden,
medan uppdrag för annans räkning av honom mottagas såsom privata uppdrag,
vilka fullgöras på övertid. I båda fallen är den i övrigt anlitade personalen
ej fast statsanställd utan ersättes av uppdragsgivarna. En dylik förening
av statstjänst med privat verksamhet måste betraktas som mindre
lämplig. Utskottet förutsätter, att densamma upphör i samband med hithörande
personals övergång till det nya institutet.

Med tillstyrkande alltså av Kungl. Maj:ts proposition får utskottet hemställa,

att riksdagen må

a) besluta, att ett statens geotekniska institut med i huvudsak
de uppgifter, som i statsrådsprotokollet över kommunikationsärenden
för den 8 oktober 1943 angivits, skall inrättas
från och med den 1 januari 1944;

b) godkänna följande personalförteckning för statens geotekniska
institut:

Personalförteckning.

Befattning Lönegrad

Tjänsteman å ordinarie stat:

1 överingenjör och chef.......................... C 6

Extra ordinarie tjänstemän i högre lönegrad

än 20:

2 förste statsgeotekniker ........................ Eo 28

1 statsgeotekniker ............................. Eo 26

2 biträdande statsgeotekniker .................... Eo 21;

c) godkänna följande avlöningsstat för statens geotekniska
institut, att tillämpas för tiden den 1 januari—den 30 juni
1944:

6

Statsutskottets utlåtande nr 256.

Avlöningsstat.

1. Avlöning till ordinarie tjänsteman, förslagsvis... . 6,600

2. Avlöningar till icke-ordinarie personal.......... 23,050

3. Rörligt tillägg, förslagsvis .................... 4,550

4. Avlöningar till tillfällig personal, förslagsvis.... 30,800

Summa kronor 65,000;

d) å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1943/44 å
driftbudgeten under sjätte huvudtiteln anvisa följande anslag: 1.

till Statens geotekniska institut: Avlöningar ett förslagsanslag
av 65,000 kronor;

2. till Statens geotekniska institut: Omkostnader ett förslagsanslag
av 34,000 kronor;

3. till Statens geotekniska institut: Utrustning ett reservationsanslag
av 18,200 kronor;

e) till Tillbyggnad till statens väginstitut m. m. å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1943/44 å kapitalbudgeten
under statens allmänna fastighetsfond anvisa ett investeringsanslag
av 22,000 kronor.

Stockholm den 12 november 1943.

På statsutskottets vägnar:

J. B. JOHANSSON.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit

för första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joh. Nilsson i Malmö,
Lindström, Bäckström, Sven Larsson, Heiding, Karl Andersson, friherre De Geer, Gustaf
Karlsson, Gustaf Iwar Anderson och Björkman; samt

från andra kammaren: herrar Eriksson i Stockholm, Svensson i Grönvik, Mårtensson,
Staxäng, fru Alvén, herrar Åkerström, Eriksson i Frägsta och Olsson i Kullenbergstorp.