Statsutskottets utlåtande nr 248.
1
Nr 248.
Ankom till riksdagens kansli den 9 november 1943 kl. 12 m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående
anslag å tilläggsstat I till riksstaten för
budgetaret 1943:44 för befrämjande av frivillig
skyddsympning mot difteri.
(3:e avd.)
I propositionen nr .556 Ilar Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över socialärenden för den 8 oktober 1943, föreslagit
riksdagen att dels godkänna av chefen för socialdepartementet förordade
grundel för statens medverkan vid genomförande av frivillig skyddsympning
mot difteri, dels ock till Skyddsympning mot difteri å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1943/44 under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 300,000 kronor.
Medicinalstyrelsen har i skrivelse den 12 april 1943 framlagt förslag örn
åtgärder till befrämjande av frivillig skyddsympning mot difteri. Anledningen
tili denna framställning är den tendens till ökad spridning av sjukdomen, som
visat sig från och med år 1942.
Enligt medicinalstyrelsens utredning visar erfarenheten såväl från utlandet
som från vårt eget land, att sjukdomens utbredning kan verksamt bekämpas
genom skyddsympning. Erfarenheter utomlands ha även givit vid handen, att
en fullständig genomimmunisering av en hel befolkning icke är nödvändig för
ett effektivt bekämpande av den epidemiska difterien. Med hänsyn härtill
anser medicinalstyrelsen, att skäl icke föreligga att för närvarande påyrka
obligatorisk ympning. Däremot borde åtgärder vidtagas för åstadkommande
av en frivillig ympning, företrädesvis av barn i åldern 1—15 år samt av vissa
för smittorisk särskilt utsatta yrkesgrupper.
Uppgiften att under medicinalstyrelsens ledning organisera ympningen
skulle enligt styrelsens förslag anförtros landstingens epideminämnder. Kostnaderna,
vilka borde åtminstone under första året åvila staten, har styrelsen
beräknat till 600,000 kronor, varav 100,000 kronor för propaganda- och upplysningsverksamhet
och 500,000 kronor för ersättning åt ympare enligt vissa
av styrelsen närmare angivna grunder.
Beträffande den föreslagna propagandaverksamheten och kostnaderna härlöf
har medicinalstyrelsen anfört följande.
En riksomfattande upplysnings- oell propagandaverksamhet torde böra
igångsättas, därest en större anslutning skall kunna påräknas. Propagandan
Bihang till riksdagens protokoll 11143. fl samt. Nr 248. 2312 43
2
Statsutskottets utlåtande nr 248.
bör omfatta dels upplysningsföredrag i radio samt artiklar i dagspressen.
Utgifterna härför torde komma att bli obetydliga. Till ymparens handledning
bör utarbetas råd och anvisningar. En broschyr örn 8 sidor
torde vara tillräcklig, önskvärt är att den innehåller en färgplansch
över Schickreaktionen, vilket emellertid kommer att fördyra skriften. Upplagan
bör lägst beräknas till 5,000 exemplar. Kostnaden härför kan beräknas
uppgå till 800 kronor. Keklamaffischer böra lämpligen uppsättas i skolor, invid
kyrkor och gudstjänstlokaler, järnvägarnas väntsalar, läkarmottagningarnas
väntrum, å kommunala anslagstavlor, i möteslokaler, trafikmedel och andra
ställen, där människor samlas. Affischen bör givas ett konstnärligt utförande.
En upplaga på åtminstone 100,000 exemplar torde vara erforderlig. Kostnaderna
härför torde belöpa sig på 4,000 kronor.
Även filmen bör tagas i propagandans tjänst. Goda kortfilmer för detta
ändamål visas flerstädes utomlands och hava visat sig vara av stort värde. Det
borde icke vara omöjligt att förvärva och för svenska förhållanden adaptera
sådana filmer. Bäst vore naturligtvis en inhemsk inspelning. Kostnaderna
för framställning av en sådan undervisningsfilm torde komma att belöpa sig
på 20,000 kronor.
Flygblad för utdelning till skolbarn, föräldrar, sköterskor, barnmorskor
m. fl. krävas i en upplaga av åtminstone 1,000,000 exemplar, representerande
en kostnad av 3,500 kronor.
Det är ett oundgängligen erforderligt led i den föreslagna upplysningskampanjen,
att förste provinsialläkarna samt med dem jämställda stadsläkarna
beredas tillfälle överlägga med medicinalstyrelsen i frågan. Medicinalstyrelsen
har för avsikt att anordna en konferens för informering av dessa läkare.
Kostnaderna, som äro att hänföra till upplysningsverksamheten kunna beräknas
till cirka 4,000 kronor.
Uppgifter örn plats och tid för ympmöten borde efter Kungl. Maj:ts särskilda
förordnande utan större kostnad kunna införas i länskungörelserna. Det
torde emellertid dessutom bliva nödvändigt att utannonsera ympmötena i ortspressen.
Annonskostnaderna torde approximativt kunna beräknas till cirka
60,000 kronor.
För föreläsningsarvoden bör anslås en summa av 2,000 kronor.
En totalsumma på 100,000 kronor torde förslå för propaganda- och upplysningsverksamhet.
Medicinalstyrelsens förslag har remitterats för yttrande till statskontoret,
samtliga länsstyrelser efter hörande av vederbörande förste provinsialläkare
och därmed jämställda stadsläkare, samtliga läns landstings förvaltningsutskott
ävensom svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet, svenska
landskommunernas förbund, förste provinsialläkarnas förening, svenska provinsialläkarföreningen
och svenska stadsläkarföreningen. Yttranden hava
inkommit från samtliga utom fyra förvaltningsutskott.
Beträffande innehållet i yttrandena hänvisas till propositionen (sid. 9—26).
Departementschefen har anfört i huvudsak följande.
Såsom medicinalstyrelsens framställning utvisar har frekvensen av difterisjukdomen
under år 1942 visat en bestämd tendens till ökning. Enligt av styrelsen
i skrivelse den 23 augusti 1943 lämnade uppgifter har ifrågavarande
tendens under år 1943 blivit än mer utpräglad, i det att intill den 15 augusti
innevarande år anmälts 1,486 fall, vilket innebär nära nog en fördubbling
av frekvensen under år 1942. Orsaken härtill torde enligt sakkunskapen
Statsutskottets utlåtande nr 248.
3
få till övervägande grad tillskrivas nuvarande ogynnsamma immunitetsläge
hos befolkningen, vilket i sin tur förmodas sammanhänga med den synnerligen
låga difterifrekvens, som varit rådande hos oss under en lång följd
av år. Risk anses föreligga för en alltmera ökad spridning av difterisjukdomen
i vårt land, därest ej särskilda åtgärder vidtagas för att höja
immunitetsläget och därigenom öka befolkningens motståndskraft mot sjukdomen.
Det har vidare visat sig svårt att fullt behärska en större epidemi
med enbart isolering av sjuka samt uppspårande och isolering av bacillbärare
på sätt hittills vanligen skett.
Det är mot denna bakgrund man har att bedöma medicinalstyrelsens nu
framlagda förslag om införande på statens bekostnad av frivillig skyddsympning
mot difteri, i första hand omfattande barn i åldern 1—15 år jämte vissa
för smitta särskilt utsatta kategorier vuxna. Styrelsen har härvid framför allt
stött sig på de erfarenheter, som flerstädes utomlands vunnits av dylika
skvddsympningar och för vilka en redogörelse lämnats i det föregående.
Den medicinska effekten av dessa ympningar uppgives . lia varit god såtillvida,
att sjukdomsfrekvensen visat sig bliva avsevärt mindre hos ympade
än icke-ympade, samtidigt som sjukdomen, där sådan inträffat, fått ett
lindrigare förlopp hos de förra än hos de senare. Erfarenheterna fran de
ympningar i mindre skala, som i samband med lokala epidemier verkställts
på vissa håll i vårt land, synas även tala i samma riktning.
I de över medicinalstyrelsens förslag avgivna yttrandena har också praktiskt
taget enighet rått örn att möjlighet till skyddsympning på statens bekostnad
bör införas i vårt land. I några yttranden har visserligen uttalats
tveksamhet beträffande ympningens effekt med hänsyn såväl till skyddets varaktighet
som till den ökade smittrisk för oympade genom bacillbärare, som
ett genomförande av förslaget kan innebära, men ingen har dock velat taga
på sitt ansvar att helt avstyrka medicinalstyrelsens förslag. Rörande ympskyddets
varaktighet vill jag erinra örn att medicinalstyrelsen i sitt förslag
räknat med ett successivt underhållande av skyddet genom jmapning av nya
årgångar under andra levnadsåret och förnyad ympning vid första skolårets
början. Yad angår smittrisken genom bacillbärare, så torde det måhända
icke kunna bestridas, att densamma kan komma att ökas genom införande
av skyddsympning, särskilt örn denna icke erhåller avsedd anslutning. Å
andra''sidan får icke förbises, att, om och i den män epidemier uppträda,
man har att räkna med en ökning av såväl antalet bacillbärare som antalet
insjuknade, därest ympning icke genomföres. Då härtill kommer, att våra
möjligheter att å epidemisjukhus vårda och isolera sjuka och bacillbärare
under rådande förhållanden snabbt kunna försämras, anser jag mig för egen
del böra tillstyrka, att åtgärder snarast vidtagas för att underlätta ett
mera allmänt genomförande av skyddsympning mot difteri i vårt. land.
Jag åsyftar härvid närmast, att grunder böra fastställas för ympningens
organisation och det allmännas ekonomiska medverkan vid .ympningens
genomförande. Därigenom möjliggöres bland annat, att erforderliga åtgärder
av förberedande art kunna vidtagas utan dröjsmål. Den närmare tidpunkten
för och omfattningen av ympningens verkställande torde böra bli beroende
av utvecklingen i fråga örn difterisjukdomens utbredning och svårighetsgrad.
Sannolikt får man dock räkna med att, organiserad ympning inom den närmaste
tiden bör genomföras i vissa större städer och andra orter, där svårigheter
föreligga att vid en uppblossande eller hotande difteriepidemi snabbt
verkställa ympning i erforderlig omfattning.
Medicinalstyrelsens förslag innebär som nämnts, att ympningen bör i första
hand genomföras på frivillig väg samt tills vidare begränsas till att omfatta
4
Statsutskottets utlåtande ur 248.
.illa bani i åldern 1—-ln år samt vissa kategorier vuxna, som liro särskilt lil
satta för smittorisk, i främsta rummet sjukhus-, barnhems- och lärarpersonal.
Det stora flertalet hörda myndigheter och sammanslutningar delar medicinal
styrelsens uppfattning härutinnan. I åtskilliga yttranden har emellertid starkt
ifrågasatts, huruvida på frivillighetens väg tillräcklig anslutning kan uppnås
för att ympskyddet »kall bli effektivt. Härför erfordras nämligen enligt sakkunskapen,
att minst 75 procent av barnen i förenämnda ålder infinna sig för
ympning. I några yttranden har i anledning härav påyrkats, att möjlighet
beredes att på ett eller annat sätt införa ympningsplikt i riket i dess helhet
eiler vissa särskilt »difterihotade» delar därav.
dag vill ingalunda bestrida, att visst fog kan föreligga för nu berörda tveksamhet.
Medicinalstyrelsen har för egen del framhållit, att omständigheterna kunna
bliva sådana, att obligatorisk ympning framstår såsom ofrånkomlig. Styrelsen
har även tillkännagivit sin avsikt att upptaga denna fråga till närmare provning
i samband med inom styrelsen pågående omarbetning av epidemilagen.
Av erfarenheterna utomlands, icke minst från Danmark, synes emellertid fram
gå, att man med tillhjälp av en intensiv propaganda kan uppnå erforderlig
anslutning till en frivillig skyddsympning mot difteri. Särskilt gäller detta,
om propagandan insättes i samband med en pågående eller hotande epidemi.
Under sådana förhållanden och då enligt min uppfattning tvång i förevarande
hänseende icke bör tillgripas förrän i sista hand, tillstyrker jag medicinalstyrelsens
förslag i denna del. Beträffande ympningens omfattning hade det i
princip varit önskvärt, att avgiftsfri ympning stått varje medborgare till buds.
Av praktiska skäl torde dock möjligheten härtill böra tills vidare begränsas i
huvudsaklig överensstämmelse med medicinalstyrelsens förslag. Vägande skäl
synas mig likväl tala för att jämväl trafikmedlens och tullens personal beredes
möjlighet till avgiftsfri ympning, i den mån de genom sin tjänstgöring äro
särskilt utsatta för smittrisk.
_ Enligt medicinalstyrelsens förslag skulle den lokala ledningen av ymp
ningen handhavas av epideminämnderna. Såsom skäl härför har styrelsen
åberopat, bland annat, att landstingen hade ekonomiskt intresse av ympningens
genomförande genom den begränsning av utgifterna för epidemisjukvården,
som kunde beräknas bliva följden. Vidare skulle åtgärderna kunna
smidigare anpassas efter de folkpsykologiska stämningarna inom de olika
länen. Att anförtro huvudmannaskapet åt primärkommunerna eller länsstyrelserna
ansåge medicinalstyrelsen av olika skäl knappast böra ifrågakomma.
Kostnaderna för ympningen — utom för lokalerna — borde enligt styrelsen
åtminstone under första verksamhetsåret bestridas av statsmedel, varefter
frågan örn kostnadernas fördelning förutsattes bliva föremål för omprövning.
Av redogörelsen för avgivna yttranden framgår, att svenska landstingsförbundet
jämte landstingens förvaltningsutskott i fyra län ifrågasatt, huruvida
tillräcklig anledning föreligger att inordna landstingen i denna verksamhet
Förste provinsialläkarföreningen och svenska provinsialläkarföreningen uttala
samma tvekan. Verksamheten borde enligt nu nämnda yttranden lämpligen
kunna organiseras i huvudsaklig överensstämmelse med grunder, som gälla för
skyddskoppympningen, innebärande att den lokala ledningen av ympningens
genomförande skulle åvila förste provinsialläkarna respektive förste stadsläkarna
efter samråd med såväl ymparna som de kommunala myndigheterna.
Till stöd härför har främst anförts, att erfarenheterna från skyddskoppympningen
beträffande organisationen varit mycket goda samt att anledning icke
förelåge att i avbidan på resultatet av epidemilagens omarbetning tillämpa
annan organisation för skyddsympning mot difteri, helst som den föreslagna
ordningen lätt kunde komma att verka hindrande på ympningens genomförande
och medföra onödiga kostnader.
Statsutskottets utlåtande nr 248.
O
Viel prövning av detta spörsmål har jag funnit övervägande skäl tala för
en lösning efter sistnämnda linje. Jag har härvid icke förbisett, att skyddsympningens
frivilliga karaktär kan bereda vissa svårigheter, som icke före
ligga vid skyddskoppympningen. Enligt min mening vinnes emellertid det
smidigaste tillvägagångssättet och den största garantien för skyddsympningens
genomförande, om ansvaret härför pålägges förste provinsialläkarna
och förste stadsläkarna i stället för vederbörande epideminämnder. Jag förordar
därför, att ympningen organiseras i huvudsaklig anslutning till gällande
organisation för skyddskoppympningen med de smärre jämkningar, som
kunna befinnas erforderliga. Jag tillåter mig i detta avseende hänvisa till
svenska provinsialläkarföreningens i ämnet avgivna yttrande. Ympare, böra
för mottagningarnas förberedande, journalföring och dylikt äga anlita biträde
av distriktssköterska, till vars avlöning statsbidrag utgår. Jag förutsätter
därvid, att hänsyn i möjligaste mån tages till dennas övriga arbetsbörda.
Vidare anser jag mig kunna utgå från att såväl landstingen som primärkommunerna
skola låta sig angeläget vara att tillhandahålla de lokaler, som förste
provinsialläkaren respektive förste stadsläkaren efter samråd med vederbörande
ympare och kommunala organ finner erforderliga för ympningens
verkställande. I den mån så påkallas, böra de ock lämna sin medverkan till
propagandaverksamhetens bedrivande.
I fråga om kostnadernas bestridande delar jag den i åtskilliga yttranden
hävdade uppfattningen, att kostnaderna för ympningen i princip böra åvila
statsverket. Av praktiska skäl torde dock kostnaderna för tillhandahållande
av erforderliga lokaler böra bestridas av vederbörande landsting eller kommun.
Någon särskild ersättning av statsmedel bör icke heller utgå för biträde,
som lämnats av distriktssköterska.
Beträffande förslagets detaljer vill jag understryka vikten av. att mottagningarna
så anordnas, att ympningsmöjligheterna för barnen bliva lätt tillgängliga.
För skolbarnens del föreligga härvidlag inga svårigheter. För
småbarnen torde det i varje fall på landsbygden vara mest praktiskt, att
ympning verkställes i samband med mottagningarna i förebyggande mödraoch
barnavård, därvid bör tillses, att sistnämnda mottagningar icke lida avsevärt
intrång. I den mån så erfordras, böra särskilda mottagningar med anlitande
av extra läkare anordnas. Vad i yttranden anförts rörande ympning
av minderåriga arbetare föranleder allenast det uttalandet fran min sida,
att förslaget endast avser minderåriga arbetare under 15 år och att för
dessas del hinder icke torde föreligga att låta ympningen ske i samband med
de årliga besiktningarna.
Ersättning för verkställd ympning föreslås utgå till av medicinalstyrelsen
förordnade ympare med 35 kronor per dygn, varav 5 kronor avses som gottgörelse
för instrument och förbrukningsartiklar, samt till annan ympare med
75 öre för varje ympning till och med den trettionde och 25 Öre för varje ympning
därutöver, dock högst 35 kronor per dygn. För s. k. Schickprov, inklusive
avläsning, tillkommer en ersättning av 1 krona per prov. Förslaget har i denna
del lämnats utan erinran i nästan alla yttranden. Statskontoret har emellertid
ifrågasatt, huruvida ersättning överhuvudtaget borde utgå till provinsialläkarna
med hänsyn till elen lön, som dessa åtnjöte och som till avsevärd del
finge anses utgöra ersättning för arbete inom (leii förebyggande vården. Jag
vill med anledning härav erinra om, att vid genomförande av 1939 års lönereglering
för provinsialläkarna förutsatts, att hinder icke skulle föreligga för
provinsialläkare att åtnjuta särskild ersättning för deras befattning med den
söelalhygieniska verksamheten, ävensom örn att för verkställd skyddskoppympning
flir närvarande utgår ersättning med 75 örn per ympning och 25 öre
per besiktning utan begränsning. Vid sådant förhållande och så länge skydds
-
6
Statsutskottets utlåtande nr 248.
Utskottet.
ympningen mot difteri är frivillig och kan komma att belasta provinsialläkarna
synnerligen ojämnt, anser jag mig icke böra förorda, att ifrågavarande läkare
skola verkställa ympning utan ersättning. Däremot avser förslaget icke, att
särskild ersättning skall utgå till sjukhus- eller personalläkare, som till följd av
tjänsteföreskrift eller avtal kan anses vara skyldig att verkställa ympning. De
föreslagna ersättningsbeloppen synas mig godtagbara. Då statskontoret beträffande
ympare, som förordnats av medicinalstyrelsen, föreslagit en nedsättning
av ersättningen till överensstämmelse med vad som gäller för extra
läkare, som förordnas att biträda i den civila sjukvården, synes ämbetsverket
ha förbisett, att utöver fastställd ersättning per dag utgår gottgörelse enligt
gällande provinsialläkartaxa. Mot den av medicinalstyrelsen gjorda uppskattningen
av kostnaden för ersättningarna åt ymparna vid en mera allmänt genomförd
engångsympning, 500,000 kronor, har jag intet att erinra.
\ad slutligen angår propagandan, torde denna böra bedrivas efter de huvudsakliga
riktlinjer, som medicinalstyrelsen angivit. Genom den jämkning av
organisationen, som jag förordat, kommer det lokala ansvaret för propagandan
att främst vila på förste provinsialläkarna och de därmed jämställda stadsläkarna,
Det torde under sådana förhållanden vara angeläget att dessa få tillfälle
att överlägga med medicinalstyrelsen örn riktlinjerna för propagandans
bedrivande, och jag har därför intet att erinra mot den av medicinalstyrelsen
planerade konferensen i ämnet. Kostnaderna för denna torde i enlighet med
vad statskontoret anfört böra avföras från anslaget till reseersättningar åt
förste provinsialläkare eller provinsialläkare m. fl. Jag förutsätter, att
vid propagandaverksamhetens uppläggning och utformning kontakt sökes med,
bland andra, statens informationsstyrelse, som torde kunna stå till tjänst med
värdefulla råd och anvisningar, icke minst beträffande frågan örn filmpropagandans
ordnande. Genom en rationell uppläggning av propagandaverksamheten
torde kostnaderna för densamma kunna icke oväsentligt nedbringas. Då
emellertid kostnaderna för denna del av verksamheten äro svåra att på förhand
uppskatta, torde försiktigheten bjuda att icke beräkna lägre belopp för ändamålet
än 100,000 kronor.
För bestridande av de kostnader, som kunna uppkomma för skyddsympningens
förberedande och genomförande, torde å tilläggsstat till riksstaten
för innevarande budgetår böra under femte huvudtiteln uppföras ett anslag
av förslagsanslags natur, benämnt Skyddsympning mot difteri. Med hänsyn
till vad jag anfört rörande tidpunkten för och omfattningen av skyddsympningens
verkställande torde detta anslag kunna begränsas till i runt tal 300,000
kronor. Närmare bestämmelser rörande anslagets användning torde få meddelas
av Kungl. Majit.
Av utredningen framgår, att frekvensen av difterisjukdomen under år 1942
visat bestämd tendens till ökning. Med hänsyn härtill och på de skäl departementschefen
i övrigt anfört anser utskottet, att ett mera allmänt genomförande
av skyddsympning mot difteri nu bör stödas genom fastställande av
grunder för ympningens organisation och det allmännas medverkan vid ympningens
genomförande.
Ympningen tänkes åstadkommen på frivillig väg, varvid erforderlig anslutning
antages kunna åstadkommas med tillhjälp av en intensiv propaganda,
Utskottet, som finner förslaget i denna del välbetänkt, vill framhålla, att den
närmare tidpunkten för och omfattningen av ympningens verkställande föreslås
bliva beroende av utvecklingen i fråga örn difterisjukdomens utbredning
Statsutskottets utlåtande nr 248.
7
oell svårighetsgrad, vilket i och för sig torde komma att underlätta åstadkommandet
av tillräcklig anslutning. Mot den av praktiska skäl föreslagna begränsningen
av den avgiftsfria ympningen till barn i åldern 1—15 år och till
vissa kategorier vuxna, vilka genom sin tjänstgöring äro särskilt utsatta för
smittrisk, har utskottet icke funnit anledning till erinran.
Yerksamheten föreslås organiserad i huvudsaklig överensstämmelse med
de grunder, som gälla för skyddskoppympningen. Den lokala ledningen skall
i enlighet härmed åvila förste provinsialläkarna respektive förste stadsläkarna
efter samråd med såväl ymparna som de kommunala myndigheterna. Kostnaderna
för ympningen anses i princip böra åvila statsverket. Av praktiska
skäl skulle dock kostnaderna för tillhandahållande av erforderliga lokaler bestridas
av vederbörande landsting eller kommun. Någon särskild ersättning
av statsmedel anses icke heller böra utgå för biträde, som lämnas av distriktssköterska.
Yad departementschefen anfört i dessa ämnen ävensom beträffande
ersättning åt ympare och propagandans bedrivande föranleder ej erinran från
utskottets sida.
Kostnaderna för ersättning åt ymparna har vid en mera allmänt genomförd
engångsympning beräknats till 500,000 kronor och för propagandaverksamheten
till 100,000 kronor. Med hänsyn till vad som föreslagits rörande tidpunkten
för och omfattningen av skyddskoppympningens verkställande torde anslaget
till verksamheten för innevarande budgetår på sätt Kungl. Maj:t föreslagit
kunna begränsas till 300,000 kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen må
a) godkänna i statsrådsprotokollet över socialärenden för den
8 oktober 1943 förordade grunder för statens medverkan vid
genomförande av frivillig skyddsympning mot difteri;
b) till Skyddsympning mot difteri å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1943/44 å driftbudgeten under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 300,000 kronor.
Stockholm den 9 november 1943.
, På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joli. Nilsson i Malmö,
Oscar Olsson, Pauli, Gränebo, Bäckström, Sven Thursson, Karl Andersson, Gustaf
Karlsson, Nisser och Persson i Skabersjö; samt
från andra kammaren: herrar Törnkvist, Eriksson i Stockholm, Ward, Persson
i Tidaholm, Holmdahl, Andersson i Malmö, Andersson i Södergård, Nilsson i Steneberg,
Viklund, Lundberg i Hälsingborg, Pettersson i Dahl och Åkerström.