Andra lagutskottets utlåtande nr 67.
1
Nr 67.
Ankom till riksdagens kansli den 18 november 1943 kl. 10 f. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till lag angående ändring i vissa delar av lagen
den 21 juni 1940 (nr 540) om krigsskadeersättning,
dels ock i ämnet väckta motioner.
Genom en den 15 oktober 1943 dagtecknad proposition, nr 361, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
förda protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
angående ändring i vissa delar av lagen den 21 juni 1940 (nr 540)
om krigsskadeersättning.
Härigenom förordnas, dels att 1 §, 16 §, 25 § 2 mom. och 43 §* lagen den 21
juni 1940 örn krigsskadeersättning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives, dels att till 2 §2 nämnda lag skall fogas ett nytt moment, betecknat
4 morn., av den lydelse nedan sägs, dels ock att till samma lag skall fogas
ett nytt kapitel, betecknat 6 kap., med den överskrift och det innehåll som
nedan angives.
1 §•
För skada å egendom här i riket i följd av krig, vari riket kommit, skall, i
den mån sådan krigsskada ej gottgöres i annan ordning, beredas ersättning
genom statlig krigsförsäkring i den omfattning och på de villkor som i 1—5
kapitlen stadgas.
Ersättning genom sådan försäkring skall ock under enahanda förutsättning
som nyss nämnts beredas för skada å egendom här i riket i följd av krig,
vari riket icke indragits (krigsskada under neutralitetstid), och gäde härom
vad i 6 kapitlet stadgas.
Krigsskada å fiskefartyg, som har en brultodräktighet understigande tjugu
registerton och är stationerat här i riket, skall, liksom sådan skada å ombord
därå befintlig egendom, ersättas såsom ovan sägs även där skadan
uppkommit under det fartyget nyttjats till fiske utanför den svenska territorialgränsen.
1 Senaste lydelse av dessa lagrum se SFS 1940: 980.
’ Senaste lydelse se SFS 1941 •: 980.
Bihang till riksdagens protokoll 19i3. 9 sami. 2 avd. Nr 67.
1
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 67.
2 §•
4 mom. Konungen äger förordna, att från lagens tillämpning skall undantagas
egendom, som direkt eller genom förmedling av juridisk person helt
eller till största delen äges av medborgare eller juridisk person i viss främmande
stat.
16 §.
Ersättning enligt — -—- — erforderliga förbrukningsartiklar.
Ersättning utgår jämväl för krigsskada å fartyg, som är under byggnad
å varv och ännu ej blivit sjösatt, såframt fartyget är brandförsäkra! i
svenskt försäkringsbolag eller i utländsk försäkringsanstalt med rätt att
driva försäkringsrörelse här i riket; och skall krigsskadenämnden i fråga om
samtliga å varje särskilt varv under byggnad varande fartyg, som här avses,
bestämma, att de skola anses tillhöra endera av de i första stycket angivna
egendomsgrupperna. Med brandförsäkring förstås här även försäkring mot
brandskada, som meddelats i form av sjöförsäkring.
Har egendom--— å egendomen.
25 §.
2 mom. Från bestämmelserna i detta kapitel undantagas:
a) fartyg (båt, pråm), vilket är avsett att nyttjas till handelssjöfart eller
resandes förskaffande eller till annat ändamål, som med handelssjöfarten
äger gemenskap, såsom bogsering, isbrytning, bärgnings- eller dykeriföretag,
så ock fiskefartyg, som har en bruttodräktighet av minst tjugu registerton,
ävensom ombord å sålunda undantagna fartyg befintliga tillbehör;
b) luftfartyg;
c) smycken, ädla---äkta pärlor.
43 §.
Krigsskadenämndens beslut må ej överklagas. Finner nämnden att beslut,
varigenom ersättning vägrats eller yrkad ersättning till beloppet nedsatts,
blivit oriktigt i följd av nämndens förbiseende eller felaktig upplysning
eller på grund av att omständighet eller bevis av beskaffenhet att inverka på
ärendets avgörande icke varit nämnden bekant, äger nämnden dock upptaga
ärendet till förnyad prövning.
Den, som ej åtnöjes med nämndens beslut i fråga om vem rätten till krigsskadeersättning
skall tillkomma eller rörande fråga huruvida eller i vad mån,
vid tillämpning av 17, 21, 26 eller 30 §, kan å brand- eller sjöförsäkringsavtal
grundas rätt till ersättning eller skyldighet att erlägga avgift, äger utan hinder
av vad i första stycket stadgas instämma sin talan till domstol inom en månad
från det han fick meddelande om beslutet.
6 kap. Krigsskada under neutralitetstid.
45 §.
Vad i 1—5 kapitlen finnes stadgat skall med nedan angivna undantag äga
motsvarande tillämpning å krigsskada under neutralitetstid.
Andra lagutskottets utlåtande nr 67.
3
46 §.
Värdering av krigsskada under neutralitetstid å fastighet, som avses i 2
kapitlet, skall verkställas snarast möjligt efter det anmälan om skadan inkommit.
47 §.
Ersättning för krigsskada under neutralitetstid utbetalas å tid, som krigsskadenämnden
för varje särskilt fall bestämmer. Ränta gottgöres ej.
48 §.
Konungen äger förordna huruvida och vid vilken tidpunkt utdebitering av
bidrag eller avgifter skall ske till täckande av belopp, som utgivits eller beräknas
komma alt utgivas i ersättning för krigsskador under neutralitetstid
eller såsom kostnad för krigsskadenämndens verksamhet under sådan tid.
49 §.
Egendom, som avses med bestämmelserna i 4 kapitlet, skall vara undantagen
från försäkring för krigsskada under neutralitetstid, såframt försäkringstagaren
gör förbehåll därom hos försäkringsgivaren vid försäkringsavtalets
ingående.
50 §.
Krigsskada under neutralitetstid skall, vid äventyr som stadgas i 35 §, anmälas
hos krigsskadenämnden inom tre månader efter erhållen kännedom
örn skadan. I varje fall förloras rätten lill ersättning, om anmälan ej inkommit
till nämnden inom sex månader efter det skadan inträffat.
51 §.
Örn riket indrages i krig, skola bestämmelserna i 2—5 kapitlen äga omedelbar
tillämpning jämväl å skada, som dessförinnan inträffat och som eljest
varit att bedöma enligt bestämmelserna i detta kapitel, dock att vad sålunda
stadgats icke skall medföra ändring i ersättningsbeslut, som redan meddelats
av krigsskadenämnden.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Vad i 6 kapitlet finnes stadgat skall äga tillämpning å skada, som inträffat
efter den 31 augusti 1939. Anmälan om skada, som inträffat före lagens
ikraftträdande, skall hava inkommit till krigsskadenämnden inom sex månader
från dagen för lagens ikraftträdande, vid äventyr att rätten till ersättning
eljest är förlorad.
Egendom, som avses med bestämmelserna i 4 kapitlet och som vid tiden
för denna lags ikraftträdande var på sätt i 25 § angives brand- eller sjöförsäkrad,
skall vara undantagen från försäkring för krigsskada under neutralitetstid,
såframt försäkringstagaren gör anmälan därom hos försäkringsgivaren
inom tre månader från dagen för lagens ikraftträdande.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 67.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två
i anledning av densamma väckta motioner, nämligen nr 334 i första kammaren
av herr Sylwan och nr 471 i andra kammaren av herr Hagberg i
Malmö. För motionärernas hemställan kommer redogörelse att lämnas i det
följande.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det genom propositionen
framlagda förslaget, ävensom i fråga om motiveringen för motionärernas
hemställan får utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan,
hänvisa till propositionen och motionerna.
Enligt lagen den 21 juni 1940 (nr 540) om krigsskadeersättning skall, i den
mån skada å egendom i följd av krig, vari riket kommit, icke gottgöres i
annan ordning, för sådan krigsskada beredas ersättning genom statlig krigsförsäkring
i den omfattning och på de villkor som i lagen stadgas. Lagen
omfattade från början tre skilda egenaomsgrupper, nämligen fastigheter jämte
vissa inventarier och produkter därå, vidare varor, huvudsakligen handelsvaror,
samt slutligen maskiner. Genom lag den 6 december 1940 (nr 980)
utsträcktes emellertid lagen om krigsskadeersättning att gälla ytterligare en
egendomsgrupp, omfattande personligt lösöre och annan lösegendom. Varje
egendomsgrupp utgör enligt lagen ett i förhållande till annan egendom fullt
fristående försäkringskollektiv.
Såsom redan nämnts, avser det försäkringsskydd, som sålunda tillskapats,
endast skada i följd av krig, vari vårt land indragits. Motsvarande skydd
saknas däremot beträffande skada, som drabbar egendom i riket då detta är
neutralt och som orsakats av krig mellan andra nationer. På grund av en av
de privata försäkringsbolagen allmänt tillämpad s. k. krigsklausul torde möjligheten
att genom frivillig försäkring täcka sådan skada vara praktiskt taget
Utesluten.
Den 21 april 1943 bemyndigade Kungl. Majit chefen för handelsdepartementet
att tillkalla högst fyra utredningsmän för att verkställa utredning av
frågan örn ersättning för krigsskador å egendom under neutralitetstid. Med
stöd av detta bemyndigande tillkallade departementschefen den 10 maj 1943
Överdirektören i försäkringsinspektionen fil. doktorn O. A. Åkesson samt
försäkringsdirektörerna K. Eriksson, C. G. Juhlin Dannfelt och P. Ulmgren
att verkställa denna utredning samt uppdrog åt Åkesson att i egenskap av
ordförande leda utredningsmännens arbete.
Utredningsmännen, vilka antagit benämningen 1943 års krigsskadeutredning,
hava den 31 augusti 1943 avgivit betänkande med förslag till lag angående
ändring i vissa delar av lagen om krigsskadeersättning. Betänkandet finnes
såsom bilaga fogat vid propositionen. Det huvudsakliga innehållet i betänkandet
är i korthet följande.
I syfte att belysa spörsmålet, huruvida behov föreligger
av den ifrågasatta lagstiftningen, har utredningen införskaffat
Andra lagutskottets utlåtande nr 67.
5
uppgifter angående arten och omfattningen av sådana egendomsskador i vårt
land, som förorsakats av det nu pågående kriget. Vidare har utredningen
haft överläggningar i ämnet med vissa större näringsorganisationer. I fråga
örn antalet och omfattningen av redan inträffade skador framhåller utredningen,
att även örn den hittillsvarande erfarenheten icke enbart kan anses
utgöra tillräckligt skäl för en utvidgad lagstiftning, så bör man av försiktighetsskäl
räkna med en stegring såväl beträffande frekvens som omfattning
av inträffade skador efter hand som kriget ingår i sitt slutskede. Utredningen
konstaterar, att det hos landets näringsorganisationer föreligger ett starkt önskemål
om en utvidgning av krigsskadelagen till att gälla även skador under
neutralitetstid, samt att såsom motiv för denna önskan bland annat åberopats
en i vida kretsar utbredd oro över frånvaron av möjlighet till ersättning
för de ekonomiska följderna av en skadegörelse, som kan bliva omfattande
och för den enskilde mycket betungande. Utredningen, som kommit till den
slutsatsen, att behov föreligger av utökat skydd för ekonomiska förluster
härrörande från skador av nu berörd art, framhåller önskvärdheten av att
ett sådant skydd snarast möjligt måtte komma till stånd.
Förslagets allmänna grunder innebära i stort sett följande.
De principer, som ligga till grund för utformningen av krigsskadelagen, tilllämpas
i stort sett vid lagstiftningens utbyggande att gälla även under neutralitetstid.
Lagförslaget omfattar sålunda samma egendom som den gällande
lagen, och dennas uppdelning av egendomen på fyra särskilda fullt fristående
försäkringskollektiv bibehålies. Under neutralitetstid saknas anledning att i
fråga örn någon egendomsgrupp uppskjuta skaderegleringen, varför inträffade
skador värderas och ersättas snarast möjligt. Statsverket förskjuter erforderliga
medel för skadereglering samt för bestridande av därmed förenade
kostnader. Vid viss tidpunkt sker uttaxering av bidrag eller avgifter. Ersättningsfrågor
handläggas av den i nuvarande lag omförmälda krigsskadenämnden,
som alltså måste omedelbart tillsättas och träda i funktion.
Beträffande kostnaderna för den utsträckta försäkringen
förutsätter utredningen, att dessa skola bäras av vederbörande egendomskollektiv.
Ett accepterande av principen örn snabb reglering av under
neulraliteisliden inträffade krigsskador leder till frågan örn lämpligaste sältet
för åstadkommande av likvida medel för skadeersältningarnas ^anordnande.
Enda praktiska lösningen av denna fråga anser utredningen vara, att
de för skadereglering och omkostnader i övrigt erforderliga medlen förskotteras
av statsverket. Örn det vid neutralitetsperiodens slut skulle visa sig, att
de sammanlagda skadeersättningarna inom något kollektiv uppgå till ett
blon obetydligt belopp, bör spörsmålet huruvida uldebilering överhuvud skall
verkställas inom detta kollektiv avgöras med hänsyn dels till storleken av
det sammanlagda ersättningsbeloppet och dels till koslnaderna för debiteringens
genomförande. Skulle skadorna inom ett kollektiv vara mera betydande,
medan inom eli annat endast obetydliga skador förekommit, bör icke
finnas något hinder för att avgiflsdebiteringen inskränkes till förstnämnda
kollektiv, i vilket fall de obetydliga ersättningsbelopp, som avse det andra
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 67.
kollektivet, skulle komma att åvila det allmänna. Såsom en möjlighet nämner
utredningen även det alternativet, att de under löpande neutralitetstid av
statsverket förskotterade skadeersättningarna uppgå till ett belopp av sådan
storlek, att frågan om verkställande av debitering aktualiseras redan före
neutralitetsperiodens slut. Under löpande neutralitetsperiod bör enligt utred-*
ningens mening debitering inom varu- och maskinkollekliven icke igångsättas
för täckande av kostnaderna för redan inträffade skador, med mindre
det belopp, som behöver utdebiteras, uppgår till 1 %>o av försäkringssumman.
Enligt av utredningen införskaffade uppgifter uppgår sammanlagda brandförsäkringsbeloppet
för närvarande till omkring 7,058 miljoner kronor inom
varukolleklivet och omkring 4,470 miljoner kronor inom maskinkollektivet.
I fråga örn övriga båda kollektiv bör, anser utredningen, utdebitering ej ske
förrän vid neutralitetstidens slut skadeförloppet i dess helhet är känt.
Enligt utredningens mening är en konsekvens av ståndpunkten rörande
snabb skadereglering, att grunden för krigsskadelagens bestämmelser om
ränta å ersättningsbelopp bortfaller. I överensstämmelse därmed
föreslår utredningen, att ränta icke må åtnjutas å ersättning för krigsskada
under neutralitetstid.
Vad angår frågan om tiden för lagens tillämplighet finner
utredningen övervägande skäl tala för alt lagen får tillämpning å krigsskador,
som inträffat efter den 31 augusti 1939. Däremot avvisar utredningen tanken
att redan nu fixera någon tid för lagens hållande i kraft.
Statens krigsskadenämnd bör anförtros handläggningen av frågor
om ersättning för krigsskada under neutralitetstid.
Nämnden bör tillföras erforderlig sakkunskap särskilt beträffande brandförsäkring.
Däremot synes det utredningen åtminstone för närvarande ej påkallat
att till ledamöter i nämnden utse representanter för envar mera betydande
intressegrupp, som beröres av lagen. Utredningen finner, att antalet
ledamöter i nämnden bör kunna begränsas till högst fem jämte lika antal
suppleanter.
Utöver de genom införandet av försäkring för skador under neutralitetstid
direkt betingade ändringarna av lagen om krigsskadeersättning har utredningen
föreslagit ändrad lydelse av vissa lagrum, bl. a. 16 § och 25 § 2 morn.,
såvitt angår de däri upptagna stadgandena beträffande fartyg och fartygstillbehör.
Jämlikt 16 § är — under förutsättning av frivillig brandförsäkring —
varje fartyg under bygnad å varv (obligatoriskt) försäkrat mot krigsskada
i varu- eller maskinkollektivet. På grund av bestämmelserna i 25 § 2 mom.
undantages från lagens tillämpning varje fartyg, som nyttjas till handelssjöfart
eller för likartat ändamål, så ock fiskefartyg med en bruttodräktighet
av tjugu registerton eller därutöver, jämte sålunda undantaget fartygs tillbehör.
Vad sålunda stadgats kunde enligt utredningens mening möjligen föranleda
till den tolkningen, att krigsskadelagen ägde tillämpning å färdigbyggt handelsfartyg,
även då detta av en eller annan anledning icke nyttjades för sitt
Andrei lagutskottets utlåtande nr 67. 7
ändamål. Det syntes utredningen mest troligt, att lagstiftaren med uttrycket
»nyttjas till handelssjöfart» avsett att ange en viss fartygskategori på grundval
av det ändamål, för vilket fartyget byggts, därvid det förhållandet saknade
relevans, huruvida fartyget vid ett visst tillfälle faktiskt nyttjades eller
icke. Dock horde enligt utredningens mening icke förbises, att en tolkning,
som fäste avgörande vikt vid om fartyget verkligen nyttjades, i vissa fall
kunde hava fog för sig. Örn sistnämnda tolkning skulle vara den riktiga, så
innebure detta, att t. ex. temporärt upplagda handelsfartyg vöre eller kunde
vara att hänföra till krigsskadelagens lösörekollektiv. Utredningen ansåge
det icke rimligt att belasta nämnda kollektiv, som avsåge att skydda helt
andra egendomsgrupper, med risker av detta slag. Utan alt vilja taga ställning
till förenämnda tolkningsproblem ansåge utredningen, att krigsskadelagen
uttryckligen borde från lösörekollektivet undantaga varje fartyg, som
vöre avsett att nyttjas som handelsfartyg.
I betänkandet påpekas vidare, att även upplagda handelsfartyg i stor utsträckning
äro frivilligt krigsförsäkrade hos statens krigsförsäkringsnämnd.
Om man godkände den tolkningen av krigsskadelagen — fortsätter utredningen
— att även temporärt upplagda handelsfartyg vore föremål för obligatorisk
försäkring enligt krigsskadelagen, bleve konsekvensen tydligen den,
att i händelse av krigsskada å upplagt handelstonnage såväl krigsförsäkringslagen
som krigsskadelagen kunde ’bliva tillämpliga pa försäkringsfallet. Vidare
framhålles, att samma förhållande kunde inträffa i fråga om fartyg,
som i krigsskadelagens mening alltjämt vore under byggnad å varv men som
desslikes blivit försäkrat hos krigsförsäkringsnämnden. Denna hade dock
hittills icke meddelat försäkring av fartyg under byggnad å svenskt varv före
sjösättningen. I syfte att åstadkomma en klar gränslinje mellan å ena sidan
området för krigsförsäkring enligt krigsskadelagen och å andra sidan
krigsförsäkringsnämndens verksamhetsområde föreslå!'' utredningen sadan
jämkning i krigsskadelagen, att fartyg under byggnad å varv bibehålies som
objekt för denna lag endast intill dess fartyget blivit sjösatt. I fråga örn undantaget
fartygs tillbehör föreslås, att blott sådana tillbehör undantagas, vilka
finnas ombord å fartyget.
Över utredningens förslag hava, efter remiss, yttranden avgivits av fullmäktige
i riksbanken och i riksgäldskontoret, statskontoret, kommerskollegium,
försäkringsinspeklionen, lantbruksstyrelsen, statens krigsförsäkringsnämnd,
kooperativa förbundet, sjöassuradörernas förening, svenska försäkringsbolags
riksförbund, svenska järnvägsföreningen, Sveriges allmänna exportförening,
Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges grossistförbund, Sveriges
hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges industriförbund, Sveriges
klip manna förbund, Sveriges lantbruksförbund samt Sveriges redareförening.
Vid kommerskollegii utlåtande hava fogats yttranden från handelskamrarna
i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Icke från någol båll hava betänkligheter uttalats mot en lagstiftning till
skydd mot krigsskador under neutralitetstid. Tvärtom bär i flertalet ydran
-
° Andra lagutskottets utlåtande nr 67.
den framhållits såsom önskvärt, att en sådan lagstiftning snarast möjligt
kommer till stånd.
På vissa punkter av större eller mindre principiell betydelse ha emellertid
erinringar framställts mot utredningens förslag.
Beträffande det närmare innehållet i yttrandena hänvisas till propositionen
(sid. 9—13, 18, 19, 21, 22 och 24).
Vid remiss till lagrådet av ett inom handelsdepartementet på grundval av
utredningens förslag utarbetat lagförslag i ämnet anförde departementschefen,
statsrådet Eriksson, bl. a. följande:
j6Hedan under förarbetena till den nu gällande krigsskadelagen uttalades
från olika håll önskemål om att anordningar vidtoges för reglering jämväl
av sådana skador, som inträffat genom andra makters tillskyndan utan att
krigstillstånd för Sveriges del förelåge. Sedan dess har egendom i vårt land
gång efter annan drabbats av skador såsom följd av det utanför våra gränser
pågående kriget. Jag delar visserligen utredningens uppfattning, att de
skador, vilka inträffat fram till tiden för den av utredningen verkställda undersökningen,
i och för sig knappast kunna anses utgöra tillräckligt skäl för
en utvidgning av gällande lagstiftning till alt omfatta jämväl sådana krigsskador,
som uppkomma medan vårt Iand är neutralt. Emellertid synas den
senaste tidens erfarenheter giva vid handen, att krigets intensifiering ökar
riskerna för dylik skadegörelse. Det förhållandet, att den enskilde för närvarande
står utan möjlighet att genom försäkring skydda sig mot de ekonomiska
följderna av sådan skadegörelse, har helt naturligt — särskilt inom
näringslivet framkallat en viss oro, vilken uppenbarligen skulle komma
att dämpas genom den ifrågasätta lagstiftningen. Det bör också beaktas, att
den förefintliga luckan i vår beredskapslagstiftning på detta område kan medföra
svårigheter för svenska medborgare och företag i utlandet att utfå ersättning
för krigsskador å deras där befintliga egendom.
Med hänsyn till vad sålunda framhållits finner jag avgörande skäl tala för
att den nuvarande lagstiftningen angående ersättning för krigsskador snarast
möjligt utbygges att gälla jämväl sådana skador, som under neutralitetstid
drabba egendom i vårt land.
Jag ansluter mig till utredningens uppfattning att lagstiftningen bör utbyggas
efter i stort sett samma principer, som ligga till grund för den nuvarande
krigsskadelagen. De skäl, som motiverat egendomens uppdelning på
fyra särskilda, i princip självförsörjande försäkringskollektiv, äga alltjämt
giltighet. Jag anser mig därför icke kunna biträda det av Sveriges fastighetsägareförbund
framförda förslaget att låta det allmänna bära kostnaderna för
inträffade krigsskador.
Den i ett pär yttranden berörda frågan örn försäkringsskyddets utsträckning
till att avse ersättning jämväl för driftsavbrott och för inkomstminskning
av fast egendom diskuterades redan under förarbetena till den nuvarande
krigsskadelagen. Enligt min mening saknas anledning att nu göra
avsteg från den därvid godtagna principen, att sådan skada icke skall er
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 67.
9
sältas. Ett frångående av denna princip skulle uppenbarligen skapa helt
nya problemställningar av delvis svårlöst art. Det må vidare framhållas, att
ett snabbt skaderegleringsförfarande — vilket synes möjligt att i regel genomföra
under neutralitetstid — torde i avsevärd mån reducera behovet av
avbrottsförsäkring. Den enligt uppgift icke särskilt stora frekvensen av civila
avbrottsförsäkringar synes även tala för att denna försäkringsform ej införlivas
med den obligatoriska statliga krigsskadeförsäkringen.
Utredningens påpekande, att krigsskadelagen avser att skydda endast
egendom i Sverige, ehuru detta icke klart framgår av lagtexten, är uppenbarligen
riktigt. Till förebyggande av tveksamhet angående lagens tillämplighet
i rummet torde det vara lämpligt att, på sätt utredningen föreslagit,
förtydliga lagtexten i denna del. Försäkringsinspektionen har framhållit, att
fiskefartyg med en bruttodräktighet under tjugu registerton jämte ombord
därå befintligt lösöre icke skulle komma att omfattas av krigsskadelagen, då
fartyget befunne sig utanför territorialgränsen. Denna fråga bör icke lämnas
obeaktad, ehuru den torde sakna större praktisk betydelse. Fiskefartyg
av denna storleksklass jämte därtill hörande redskap lära nämligen allenast
i ringa utsträckning vara frivilligt brand- eller sjöförsäkrade och omfattas
i följd härav endast undantagsvis av krigsskadelagen. Oavsett detta
bör det dock icke komma ifråga att ställa denna egendom utan möjlighet
till försäkringsskydd mot krigsskador då egendomen — i och för fiske —
nyttjas utanför territorialgränsen. Formellt möter intet hinder att hänvisa
denna egendom till frivillig försäkring hos statens krigsförsäkringsnämnd,
antingen helt och hållet eller i den mån egendomen icke skyddas av krigsskadelagen.
En lösning av spörsmålet efter dessa linjer synes emellertid behäftad
med uppenbara praktiska olägenheter. Jag vill vidare understryka
vad som härutinnan framhölls under förarbetena till nuvarande lag, nämligen
att den fiskarbefolkning, varom här är fråga, i allmänhet står främmande
för försäkringstanken och dessutom till stora delar lever i så begränsade
ekonomiska förhållanden, att krigsförsäkringspremierna skulle kännas
svåröverkomliga. Då man under dylika omständigheter kan befara, att
anslutningen till en frivillig krigsförsäkring skulle bliva ringa, förordar jag
såsom en lämpligare lösning, att sådana fiskebåtar, varom här är fråga, jämte
därå befintlig egendom bibehållas som försäkringsobjekt enligt krigsskadelagen.
även då fartygen för fiske nyttjas utanför territorialgränsen.
Främmande stat tillhörig egendom är enligt 2 § 1 mom. krigsskadelagen
undantagen från lagens tillämpning. Däremot omfattar lagen annan utländsk
egendom här i riket. Då ändring härutinnan ifrågasatts i vissa yttranden,
samt spörsmålet örn den utländska enskilda egendomens ställning i detta
hänseende icke tidigare särskilt uppmärksammats, synes det lämpligt att
denna fråga nu upptages till behandling.
Jag vill då lill en början framhålla, att den omständigheten att viss egendom
omfattas av lagen visserligen för ägaren medför vissa förmåner men
även en viss förpliktelse, nämligen skyldighet att med avgift för egendomen
bidraga till finansieringen av denna försäkring. Då försäkringsskyddet så
-
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 67
lunda lämnas mot ersättning från de försäkrade, kan det i och för sig knappast
anses olämpligt att detsamma omfattar även utlänningar. Dessa skulle
ju eljest komma att i visst hänseende intaga en förmånligare ställning än
svenska medborgare. Erinras må tillika, hurusom vid tillkomsten av lagen
som motiv för densamma bland annat framhölls dels såsom ett samhällsintresse
av första ordningen, att ägare av krigsskadade fastigheter erhölle
medel för fastigheternas återställande i brukbart skick, dels ock angelägenheten
av åtgärder, som möjliggjorde ett snabbt ersättande av skador berörande
varuförsörjningen under ett krig. Vad sålunda anfördes äger uppenbarligen
giltighet oberoende av om ägarna till den skadade egendomen äro
svenskar eller utlänningar.
Örn man emellertid anser vad nyss sagts icke böra hindra, att från försäkringsskyddet
undantages utländsk enskild egendom, måste jämväl beaktas
att ett dylikt undantagande kan allvarligt skada även svenska intressen.
Därigenom skulle, därest en fastighet i utländsk ägo genom inteckning är
belånad hos svensk långivare, denne i händelse av krigsskada å fastigheten
gå miste om sin rätt — enligt 9 § i lagen — till betalning ur utfallande ersättningsbelopp.
Vid krigsskada å varulager, maskiner eller annan lös egendom,
tillhörig utlänning, skulle dennes ekonomiska ställning kunna bli undergrävd,
till skada för hans svenska borgenärer. Äro utlänningar genom förmedling
av juridisk person, svensk eller utländsk, delägare i egendom här
i landet, skulle ett undantagande av denna egendom från skydd enligt krigsskadelagen
även gå ut över eventuella svenska delägare.
Att, oaktat de skäl som sålunda tala emot ett undantagande av utländsk
enskild egendom från lagens tillämpning, förslag härom likväl väckts i detta
ärende har huvudsakligen motiverats med önskemålet att vårt land måtte
komina i ett bättre läge vid förhandlingar med främmande stat rörande behandlingen
av krigsskadad svensk egendom å denna stats territorium. Detta
är otvivelaktigt, med hänsyn till de betydande värden som den svenska egendomen
utomlands representerar, förtjänt av allvarligt beaktande. Framhållas
må tillika, att det skulle kunna framstå såsom stötande för rättsuppfattningen,
därest ersättning enligt lagen ulginge för utländsk egendom ågången
krigsskada, som vållats -av den utländska statens krigsmakt.
Jag vill med hänsyn till det nyss anförda förorda, visserligen icke att utländsk
enskild egendom undantages från lagens tillämpning men att Konungen
förlänas befogenhet att, då omständigheterna föranleda därtill, förordna
örn sådant undantag beträffande egendom, som direkt eller genom förmedling
av juridisk person helt eller till största delen äges av medborgare eller
juridisk person i viss främmande stat. Dylikt förordnande synes böra komma
i fråga huvudsakligen då i den främmande staten svensk egendom icke beredes
skydd, som kan anses likvärdigt med skydd enligt lagen. Även andra
fall kunna dock tänkas, då det måste anses med svenska intressen förenligt
att ett förordnande av nyss angivet innehåll kan meddelas. Att emellertid
ifrågavarande befogenhet enligt min mening bör utövas med största varsamhet
torde framgå av vad jag tidigare anfört i detta ämne.
Andra lagutskottets utlåtande nr 67.
11
Därest förordnande av nyss antydd innebörd meddelas, torde i samband
därmed vissa tillämpningsföreskrifter böra utlärdas med stöd av 44 § i lagen.
Särskilt lärer behov då föreligga av bestämmelser för reglering av frågan
i vilken ordning egendom tillhörig medborgare eller juridisk person i den
främmande staten skall särskiljas vid avgiftsuppbörden inom de olika försäkringskollektiven.
För krigsskada å egendom inom lösörekollektivet skall enligt 26 § krigsskadelagen
den försäkrade stå viss självrisk, motsvarande fem procent av
försäkringsbeloppet. Fullmäktige i riksbanken hava nu ifrågasatt, huruvida
icke från försäkringsskyddet i regel borde uteslutas skador under en viss
värdegräns. Frågan härom har, vad lösörekollektivet beträffar, tidigare varit
under diskussion, därvid emellertid den lösning, som återspeglas i nyssnämnda
lagregel, ansågs vara att föredraga. Jag finner icke skäl föreligga
att härutinnan förorda en lagändring. Vad härefter angår fastighets-, varuoch
maskinkollektiven skulle visserligen genom en bestämmelse med syfte
att från skaderegleringsförfarandet utmönstra bagatellskador antagligen kunna
vinnas en förenkling av administrationsapparalen. Gent emot denna praktiska
synpunkt må emellertid framhållas, att, enligt vad jag inhämtat, hittills
inträffade smärre krigsskador i flertalet fall drabbat personer, för vilka även
ett ringa ersättningsbelopp är av betydelse. Omdömet gäller särskilt fönsterskador
och andra mindre skador å fastigheter i samband med minexplosioner.
Med hänsyn härtill, och då en reduktionsregel skulle innebära en viss
orättvisa gent emot de mindre försäkringstagarna, vilka dock själva måste
för fulla värdet av sin egendom bidraga till finansieringen av utgående skadeersättningar,
anser jag mig icke böra förorda en generell bestämmelse om
självrisk till visst belopp. Den av fullmäktige föreslagna anordningen, enligt
vilken i lagen skulle stadgas dylik självrisk men krigsskadenämnden samtidigt
bemyndigas alt i ömmande fall utanordna ersättning, torde knappast
innebära några större praktiska fördelar i fråga örn administrationen. Man
finge nämligen sannolikt räkna med stor frekvens av ersättningsanspråk
under åberopande av ömmande ekonomiska förhållanden.
Utredningen har förebragt övertygande skäl för att slaten bör förskottera
erforderliga medel till gäldande av krigsskadeersättningar jämte administrationskostnader.
I enlighet med vad utredningen vidare föreslagit, bör det
ankomma på Kungl. Maj:t att avgöra huruvida och vid vilken tidpunkt utdebitering
av bidrag eller avgifter skall ske.
Såsom jag redan framhållit bör man räkna med att reglering av inträffade
skador under neutralitetstiden i allmänhet kommer alt ske utan uppskov.
Vid sådant förhållande delar jag utredningens uppfattning att skäl till räntegottgörelse
under denna tid icke föreligger. Gentemot försäkringsinspektionens
påpekande att räntegottgörelse synes skälig i fall, då frågan örn ersättning
kan komma att förhalas genom förhandlingar med främmande makt,
må framhållas, alt hinder icke torde möta för krigsskadenämnden att i dylikt
fall utanordna ersättning till den skadelidande. Den utdömda ersättningen
kan därefter vid förhandlingarna sökas åter på diplomatisk väg.
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 67.
Jag finner icke anledning att — på sätt föreslagits i vissa yttranden — i
detta sammanhang upptaga den fristående frågan om ändring av räntebestämmelsen
i 18 § krigsskadelagen.
Beträffande frågan huruvida lagen bör göras tillämplig på skador, som
redan inträffat då de nya bestämmelserna träda i kraft, bar i vissa yttranden
intagits en från utredningens förslag avvikande ståndpunkt. I dessa yttranden
ur principiella och praktiska synpunkter framförda betänkligheter
mot utredningens förslag kunna icke frånkännas betydelse vid frågans bedömande.
Enligt vad från utredningens sida för mig uppgivits torde hittills
inträffade skador så gott som undantagslöst hava gjorts till föremål för utredning
och värdering av den lokala polismyndigheten. Även örn värderingen
i regel icke skett efter strängt försäkringsmässiga normer, torde detta förhållande
dock vara av underordnad betydelse med hänsyn till skadornas i
genomsnitt ringa omfattning. I betraktande av det klarläggande, som sålunda
redan skett av de inträffade skadornas art och omfattning, lärer skaderegleringen
icke komma att erbjuda alltför stora svårigheter. En viss anhopning
av ärenden under tiden närmast efter det krigsskadenämnden trätt i
funktion synes dock ofrånkomlig. En enligt min mening särskilt betydelsefull
synpunkt på frågan är emellertid, att vid utdebitering inom respektive
försäkringskollektiv avgift i princip skall uttagas jämväl för egendom som
drabbats av krigsskada, oavsett örn denna inträffat före eller efter de nya
bestämmelsernas ikraftträdande. Det förefaller rimligt att kompensera denna
i och för sig obegränsade bidragsskyldighet med en motsvarande rätt till
ersättning. Med hänsyn härtill och jämväl till övriga av utredningen åberopade
skäl till förmån för förslaget örn retroaktiv giltighet av de nya bestämmelserna
anser jag mig böra biträda detta förslag.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda instruktion för krigsskadenämnden
samt att utse ledamöter och suppleanter i nämnden. Vad i
olika yttranden framhållits angående nämndens sammansättning bör därvid
tagas under övervägande.»
Beträffande utredningens förslag i fråga om gränsdragningen mellan den
automatiska försäkringen enligt krigsskadelagen och den frivilliga krigsförsäkringen,
såvitt angår fartyg, anförde departementschefen:
»Enighet synes råda örn att färdigbyggda handelsfartyg och därmed i
25 § 2 mom. a) krigsskadelagen likställda fartyg principiellt böra vara uteslutna
ur lösörekollektivet, oavsett örn i det särskilda fallet fartyget nyttjas
för sitt ändamål eller ej. Detta torde jämväl hava varit syftet med undantagsbestämmelsen
i 25 § 2 mom. a). Såsom utredningen påpekat, kan emellertid
i vissa fall uppstå tvekan vid bestämmelsens tillämpning. I likhet med
utredningen finner jag det därför önskvärt att åstadkomma ett förtydligande
i lagtexten, vilket torde vinnas genom den av utredningen föreslagna formuleringen,
att varje till handelssjöfart (eller likartat ändamål) avsett fartyg
skall vara uteslutet ur lösörekollektivet.
Varje fartyg under byggnad å varv hänföres enligt 16 § till endera varueller
maskinkollektivet. På grund av bestämmelser, som meddelats jämlikt
Andra lagutskottets utlåtande nr 67.
13
samma paragraf, skola alla fartygsbyggen å våra större skeppsvarv tillhöra
maskinkollektivet, övriga däremot varukollektivet. Av utredningen har påpekats,
att uttrycket »under byggnad» är oklart och därför kan ge anledning
till vissa svårigheter vid lagtillämpningen. Utredningen framhåller särskilt,
att det av praktiska skäl är angeläget att skapa en klar gräns mellan
området för krigslörsäkringsnämndens verksamhet och området för krigsskadelagens
tillämpning. För egen del instämmer jag med utredningen härutinnan.
Såsom alternativ till utredningens förslag att låta sjösättningen markera
gränsen har i vissa yttranden gjorts gällande, att ett fartyg under byggnad
bör kvarstå såsom objekt för försäkring enligt krigsskadelagen intill
dess leverans skett. I ett annat yttrande har föreslagits att tidpunkten, då
fartyget är färdigställt för leverans, bör vara avgörande. Enligt min mening
kan icke något av dessa alternativ anses tillfredsställa samma krav på klarhet
som utredningens förslag. Jag vill särskilt understryka angelägenheten
av att gränsen markeras av en utåt tydligt manifesterad händelse, i möjligaste
mån undandragen parternas disposition. Gentemot utredningens förslag
har — särskilt från varvsindustriens sida — anförts, bland annat, att fartyget
efter sjösättningen såsom objekt för krigsförsäkringsnämndens verksamhet
troligen komme att belastas med större kostnader för försäkringsskyddet
än örn fartyget finge intill leveransen kvarbliva inom något av krigsskadelagens
egendomskollektiv, ävensom att krigsförsäkringsnämnden äger uppställa
villkor för meddelande av försäkring. Vidare har framhållits, att även i ersättningshänseende
fartyget enligt utredningens förslag skulle komma i försämrad
ställning. Härtill må anmärkas att, enligt vad jag inhämtat, krigsförsäkringsnämnden
torde komma att tillämpa en synnerligen moderat premiesättning
beträffande ifrågavarande fartygskategorier. Även örn — vilket
dock icke kan anses säkert — premieutgifterna till krigsförsäkringsnämnden
i det särskilda fallet kunna komma att överstiga den avgift, som kan bliva
uttaxerad enligt krigsskadelagen, bör icke förbises, att varvet i regel torde
äga möjlighet att taga ut åtminstone en väsentlig del av kostnaderna av sin
uppdragsgivare. Ur denna synpunkt sett bör det av krigsförsäkringsnämnden
praktiserade systemet med förutbeslämda, fixa premier erbjuda en fördel
för varven framför krigsskadelagens anordning med avgifter, vilka -—• åtminstone
under neutralitetstid — bestämmas kanske relativt lång tid i efterhand.
Möjligheten för krigsförsäkringsnämnden att uppställa villkor lärer
i förevarande fall icke betyda annat än ett i och för sig rimligt krav på
åtgärder i syfte att förebygga skadefall. Beträffande den för krigsförsäkringsnämnden
föreskrivna maximeringen av ersättningsbelopp bör observeras,
alt denna, såsom kommerskollegium påpekat, icke gäller nybyggnader.
Enär invändningarna mot den rationella lösning av problemet, som utredningens
förslag innebär, alltså icke synas övertygande, förordar jag nämnda
förslag. Genomförandet av detsamma förutsätter viss ändring i de för krigsförsäkringsnämndens
verksamhet gällande bestämmelserna.»
Beträffande detaljmotiveringen i övrigt hänvisas till propositionen (sid.
18—25).
14
Andra lagutskottets utlåtande nr 67.
Utskottet.
Lagrådet har i utlåtande över det till lagrådet remitterade förslaget hemställt
örn vissa jämkningar av huvudsakligen formell nalur. Vissa av dessa
anmärkningar ha beaktats i det genom propositionen framlagda förslaget.
Föredragande departementschefen har i samband med avlåtandet av propositionen
beträffande frågan om täckandet av de kostnader statsverket förutsatts
skola förskottera i anledning av den föreslagna lagstiftningen anfört
följande:
»Därest riksdagen intet har att däremot erinra, torde för nu ifrågavarande
förskottering erforderliga medel, vilkas storlek det givetvis är omöjligt att på
förhand beräkna, tills vidare få gäldas från det å förskottsstaten för försvarsväsendet
under fonden för förlag till statsverket uppförda förslagsanslaget
till försvarsberedskapens stärkande i allmänhet. Till täckande av kostnaderna
böra medel äskas av riksdagen först vid slutet av budgetåret, då den totala
medelsåtgången under budgetåret kan beräknas.»
I motionerna I: 334 och II: 471, vilka äro likalydande, har hemställts, att
riksdagen måtte vidtaga sådan ändring av förslaget, »att ersättning enligt
krigsskadelagen skall utgå för krigsskada å brandförsäkra! fartyg, som ännu
icke blivit levererat».
Genom nu gällande lag om krigsskadeersättning är all fast och lös egendom
bär i riket, som icke blivit uttryckligen undantagen, försäkrad för skada
i följd av krig, vari riket indragits. Den av lagen omfattade egendomen indelas
i fyra särskilda grupper, kollektiv, vilka med hänsyn till det huvudsakliga
föremålet för försäkringen vanligen bruka benämnas fastighets-, varu-,
maskin- och lösörekollektiven. Varje sådan grupp är avsedd att vara självförsörjande,
så att kostnaderna för skadeersättningar och förvaltning inom
varje grupp bestridas genom försäkringsavgifter å egendomen inom den gruppen.
Försäkringen är vad beträffar varu-, maskin- och lösörekollektiven anknuten
till villkoret, att egendomen är på vanligt sätt brandförsäkrad eller i
vissa fall sjöförsäkrad. Ersättning för skada å egendom tillhörande fastighets-
eller lösörekollektivet utbetalas i regel först efter krigets slut, medan
ersättning för skada å egendom tillhörande varu- eller maskinkollektivet utbetalas
så snart ske kan av medel, som inflyta genom utdebitering av avgifter
omedelbart efter krigsutbrottet. Förvaltnings- och skaderegleringsverksamheten
skall omhänderhavas av statens krigsskadenämnd.
Såsom redan nämnts avser försäkringsskyddet enligt lagen endast skada i
följd av krig, vari riket indragits. Genom det nu iramlagda förslaget åsyftas en
utvidgning av skyddet att gälla även skada, som orsakats av krig mellan andra
nationer då vårt land är neutralt (krigsskada under neutralitetstid) Förslaget
har beträffande försäkringen för sådan skada bibehållit de bärande
principerna i gällande lag. Dock har skaderegleringen icke beträffande någon
egendomsgrupp ansetts böra uppskjutas. Inträffade skador skola sålunda värderas
och ersättas snarast möjligt. Erforderliga medel för skadeersättningar
Andra lagutskottets utlåtande nr 67.
15
och förvaltningskostnader hava förutsatts skola förskotteras av statsverket,
medan försäkringsavgifter avsetts skola utdebiteras i efterhand i enlighet med
vissa i propositionen uppdragna riktlinjer. Enligt dessa bör, om de sammanlagda
skadeersättningarna inom någon egendomsgrupp utgöra ett endast obetydligt
belopp, avgiftsdebitering kunna helt inställas inom den gruppen och
kostnaderna stanna å statsverket. Med hänsyn till den föreslagna snabba skaderegleringen
skall enligt förslaget ränta ej åtnjutas å ersättning för skada
under neutralitetstid.
De nya bestämmelserna hava föreslagits skola erhålla retroaktiv verkan
beträffande skador, som inträffat efter den 31 augusti 1939.
Utskottet anser den föreslagna lagstiftningen fylla ett genom den befarade
intensifieringen av kriget alltmer aktualiserat behov och har ej funnit anledning
till erinran mot de principer, efter vilka den utformats.
Inom utskottet har emellertid fråga uppstått om lämpligheten av bestämmelsen
att ränta ej skall utgå å ersättning för skada under neutralitetstid.
Enligt gällande lag äger ersättningsberättigad åtnjuta ränta, då fråga är örn
skada å egendom tillhörande varu- eller maskinkollektivet efter etet en månad
förflutit från skadeanmälan och då fråga är örn skada å egendom inom
fastighets- eller lösörekollektivet, då sex månader förflutit efter krigets slut.
Dessa regler vila på det antagandet, att skaderegleringen under krigstid kan
bli fördröjd ävensom att en viss olikformighet mellan skilda ersättningsberättigade
inom samma försäkringskollektiv kan uppkomma i följd av mer
eller mindre tillfällig brist på likvida medel till täckande av skadorna. Räntegottgörelsen
har avsetts skola kompensera det dröjsmål eller den bristande
likställighet i ersättningshänseende, som sålunda förutsatts kunna uppstå.
Utskottet delar den av 1943 års krigsskadeutredning uttalade meningen, att
dessa synpunkter till förmån för räntegottgörelse ej äga giltighet under neutralitetstid.
Den skadegörelse av väsentligt mindre omfattning, varmed man
då har att räkna, behöver icke föranleda uppskov med reglering av inträffade
skador. Såsom departementschefen anfört möter icke hinder för krigsskadenämnden
att i fall, då förhandlingar om ersättning föras med främmande
makt, utanordna ersättning till den skadelidande utan avvaktan på
resultatet av förhandlingarna. Ej heller föreligger risk, att utbetalning av ersättning
fördröjes på grund av brist på likvida medel, då ju statsverket förutsatts
skola förskottera ersättningsbeloppen. Att, såsom föreslagits av försäkringsinspektionen,
hålla möjligheten till räntegottgörelse öppen genom en
bestämmelse om befogenhet för Konungen att för visst fall medgiva undantag
från regeln, att ränta ej skall utgå, kunde komma att leda till att framställningar
gjordes i oträngt mål och sålunda åsamka onödigt arbete. Då man
torde vara berättigad räkna med alt reglering av skador under neulralitetstiden
i allmänhet kommer att ske utan uppskov, skulle en sådan undantagsbestämmelse
dessutom komma att sakna praktiskt värde. Med hänsyn till
vad sålunda anförts ansluter sig utskottet jämväl till förslaget, att ränta ej
skall gottgöras å ersättning för skada under neutralitetstid.
16
Andra lagutskottets utlåtande nr 67.
Utöver de genom införandet av försäkring för skada under neutralitetstid
direkt betingade ändringarna av lagen om krigsskadeersättning ha föreslagits
vissa ändringar av lagen i övrigt. Av sistnämnda ändringar ådrager sig
den som avser 16 § största intresset. Enligt detta lagrum i dess nuvarande
lydelse är — under förutsättning av frivillig brandförsäkring — varje fartyg
under byggnad å varv obligatoriskt försäkrat mot krigsskada i varu- eller
maskinkollektivet. Fartyg under byggnad kunna, sedan de sjösatts, även frivilligt
krigsförsäkras bos statens krigsförsäkringsnämnd. I syfte att åstadkomma
en klar gränslinje mellan å ena sidan området för krigsförsäkring enligt
lagen örn krigsskadeersättning och å andra sidan krigsförsäkringsnämndens
verksamhetsområde har nu föreslagits, att fartyg under byggnad å varv bibehålies
som objekt för krigsskadelagen endast till dess fartyget blivit sjösatt.
I motionerna 1:334 och 11:471 har yrkats sådan ändring av förslaget,
»att ersättning enligt krigsskadelagen skall utgå för krigsskada å brandförsäkra!
fartyg, som ännu icke blivit levererat». Yrkandet torde innebära, att
fartyget skall vara föremål för försäkring enligt krigsskadelagen ej allenast
så länge det är under byggnad utan även sedan det blivit färdigställt men
ännu ej levererat. 1 sistnämnda avseendet åsyftas alltså en utvidgning även
av gällande lags tillämpningsområde. Departementschefen har i propositionen
lämnat en utförlig motivering för det framlagda förslaget. Utskottet ansluter
sig till vad departementschefen anfört. Det kan beträffande ifrågavarande
gränsdragning tilläggas, att en reglering, som förläde gränsen till en
senare tidpunkt än sjösättningen, kunde missbrukas genom förhalning av
fartygets färdigställande. Enligt vad utskottet inhämtat torde krigsförsäkringsnämnden
ej komma att uppställa sådana villkor för frivillig krigsförsäkring
av ett sjösatt fartyg, att de med hänsyn till riskens art och storlek
skulle te sig obilliga.
Vad angår fartygsbyggen, som redan nu äro kontrakterade, bör vid bedömande
av ifrågavarande spörsmål hållas i minnet, att den ifrågasatta lagstiftningen
ej medför någon för varven oförmånlig rubbning av de förutsättningar
som legat till grund för beräknande av kostnaden för försäkring
mot risker under neutralitetstiden, då ju skada under neutralitetstid ej alls
ersättes enligt gällande krigsskadelag. Däremot kan det icke förnekas, att
den nya gränsdragningen kan komma att åsamka varven kostnader för frivillig
försäkring mot skada under krigstid, vilka ej tagits i beräknande vid
avtalssluten. Kostnaden för själva försäkringen torde emellertid bliva förhållandevis
ringa. Den omständigheten att kostnader kunna uppstå för sådan
förflyttning av fartyg, som föreskrivits såsom villkor för försäkringens meddelande,
torde ej i och för sig kunna åberopas såsom skäl för ändringar av
den föreslagna bestämmelsen. 1 fall då särskilda omständigheter, exempelvis
politiska överväganden, föranleda därtill att en ur säkerhetssynpunkt eljest
ändamålsenlig förflyttning lämpligen bör underlåtas, torde frivillig krigsförsäkring
ändå kunna komma till stånd. Utskottet förutsätter, att sådana omständigheter
utom de enskildas rådighet ej komma att inverka förhöjande på
premiesättningen. På grund av vad sålunda anförts och med hänsyn till
Andra lagutskottets utlåtande nr 67.
17
intresset av att försäkringsskyddet enligt krigsskadelagen förbehålles för
sådana risker, mot vilka frivillig försäkring ej kan erhållas, finner utskottet
ej heller beträffande redan nu kontrakterade fartygsbyggen skäl att förorda
avsteg från den i propositionen föreslagna bestämmelsen.
Mot de föreslagna ändringarna i övrigt har utskottet intet att erinra.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition;
samt
B. att motionerna I: 334 och II: 471 måtte anses besvarade
genom vad utskottet under A. hemställt.
Stockholm den 16 november 1943.
På andra lagutskottets vägnar:
DAVID NORMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit
från första kammaren: herrar Norman, Linder, Wistrand, Olof Carlsson, Mannerskantz,
Loos, Holstenson och Nils Elowsson;
från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Olovson i Västerås, fröken Andersson,
herr Hallagård, fru Nordgren* samt herrar Hermansson, Holm och Lundgren.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
bihang till riksdagens protokoll 1918. 9 sami. Havd. Nr 67.
2