Andra lagutskottets utlåtande nr 65.

1

Nr 65.

Ankom till riksdagens kansli den 6 november 1943 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om ändrad lydelse av 4 § lagen den
20 juni 1918 (nr 460) angående åtgärder mot utbredning
av könssjukdomar, m. m.

Genom en den 15 oktober 1943 dagtecknad proposition, nr 362, vilken
hänvisats till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl.
Maj:t, under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet
hållna protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande förslag till

1) Lag

om ändrad lydelse av 4 § lagen den 20 juni 1918 (nr 460) angående
åtgärder mot utbredning av könssjukdomar.

Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 20 juni 1918 angående åtgärder
mot utbredning av könssjukdomar skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.

4 §•

Befarar någon---5 § avses.

Den, som---därvid föreskrivas.

Erfordras enligt — — — vederbörande utlämnas.

Könssjuk, för vilken sjukhusvård finnes erforderlig, så ock den, vilken
av läkare förklarats böra intagas å sjukhus för undersökning, huruvida han
lider av könssjukdom, äga att utan avgift åtnjuta vård och underhåll å allmänt
sjukhus i enlighet med vad därom finnes särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1944.

Bihang till riksdagens protokoll 194.''i. ,9 sami. 2 avd. Nr 65.

2326 43

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 65.

.2) Lag

angående ändrad lydelse av 19 § 2 mom. och 20 § lagen den 20 december

1940 (nr 1044) örn vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus.

Härigenom förordnas, att 19 § 2 mom. och 20 § lagen den 20 december
1940 örn vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.

19 §.

2. Jämte vad i 1 mom. stadgats skall beträffande intagning å sjukstugor
och tuberkulossjukstugor gälla, att å sådant sjukhus ej utan särskilda skäl
må intagas annan vårdbehövande än sådan, som med hänsyn till sjukstugans
utrustning och sjukstuguläkarens utbildning lämpligen kan där behandlas.
Person, som lider av könssjukdom i smittsamt skede eller som av läkare
förklarats böra intagas å sjukhus för undersökning, huruvida han är angripen
av sådan sjukdom, må intagas å sjukstuga eller tuberkulossjukstuga endast
örn det kan ske utan olägenhet.

20 §.

Den, som — — — därom stadgat.

Sättes legosängsavgiften---omförmälda lagarna.

Personer, som vårdas för könssjukdom i smittsamt skede eller äro föremål
för undersökning, huruvida de lida av sådan sjukdom, skola oavsett
bestämmelserna i denna paragraf njuta underhåll och övriga sjukhusförmåner
kostnadsfritt, såvida de äro intagna å allmän sal eller å särskilt rum,
avsett för sjuka å sådan sal.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1944.

Beträffande de skäl, som ligga till grund för förslagen, får utskottet, i
den mån redogörelse därför ej lämnas här nedan, hänvisa till propositionen.

Förslagen hava föranletts av en av medicinalstyrelsen den 12 april 1943
till Kungl. Majit avlåten framställning i ämnet.

Över denna framställning hava, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret,
Överståthållarämbetet efter hörande av hälsovårdsnämnden och
förste stadsläkaren i Stockholm, länsstyrelsen i Östergötlands län efter
hörande av hälsovårdsnämnden och förste stadsläkaren i Norrköping, länsstyrelsen
i Malmöhus län efter hörande av hälsovårdsnämnderna och förste
stadsläkarna i Malmö och Hälsingborg, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus
län efter hörande av hälsovårdsnämnden och förste stadsläkaren i Göteborg,
svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet.

3

Andra lagutskottets utlåtande m 65

Föredragande departementschefen, statsrådet Möller, bär vid remiss till lagrådet
av förslaget till lag om ändrad lydelse av 4 § könssjuklagen anfört:

»Det är för främjande och underlättande av vården av könssjuka av väsentlig
betydelse, att erforderlig sjukvård kostnadsfritt står till de kön ssjukas
förfogande. Skulle för rätt till kostnadsfri sjukvård fordras bevis på mindre
god ekonomisk ställning, kunde nämligen befaras, att mången könssjuk
skulle underlåta att förskaffa sig erforderlig vård.

Principen örn kostnadsfri sjukvård för könssjuka är för vårt lands del fastslagen
i 4 § lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar.
Avgiftsfriheten gäller såväl den ambulatoriska vården som sjukhusvården.

Av samma skäl som kostnadsfri sjukvård bör beredas dem, som konstateras
lida av könssjukdom, böra även de personer, vilka befara sig vara angripna
av könssjukdom, komma i åtnjutande av denna förmån, oavsett huruvida
företagen läkarundersökning sedermera utvisar, att de lida av könssjukdom
eller ej. Denna ståndpunkt intages ock av könssjuklagen, såvitt
avser undersökning hos sådan läkare, som enligt 5 § lagen handhar vården
av könssjuka.

Emellertid är det stundom icke möjligt att vid dylik läkarundersökning
konstatera, huruvida könssjukdom föreligger eller ej. I sådana fall måste
den undersökte intagas å sjukhus, och visshet rörande frågan örn förekomsten
av könssjukdom vinnes först efter någon tids sjukhusvistelse. Då avgiftsfriheten
såvitt avser sjukhusvård enligt ordalagen i 4 § fjärde stycket könssjuklagen
endast avser könssjuka personer, är sjukhuset icke lagligen skyldigt
att meddela avgiftsfri vård i andra fall än då den å sjukhuset företagna
undersökningen utvisar, att den undersökte är angripen av könssjukdom.
Det förekommer, att sjukhus, med utnyttjande av den formella rätt därtill,
som könssjuklagen sålunda lämnar, vid intagning av sådana undersökningsfall,
varom här är fråga, städse debiterar vårdavgift men restituera!’ denna,
därest förekomsten av könssjukdom sedermera konstateras vid undersökningen.
Den som intages å sjukhuset därför att den undersökande läkaren
misstänker, att han lider av könssjukdom men som vid sjukhusundersökningen
befinnes vara fri från sådan sjukdom, kommer alltså ej i åtnjutande
av den förmånliga ställning i avgiftshänseende, som tillkommer könssjuka
patienter.

Av medicinalstyrelsen har nu framställning gjorts örn sådan utsträckning
av avgiftsfriheten, att den komme att omfatta jämväl fall av sistnämnda
slag. I de föreliggande yttrandena över framställningen har allmänt anförts,
att en ändring av könssjuklagen i föreslagen riktning skulle stå i överensstämmelse
med lagens anda och syftemål. Någon erinran mot förslaget har
sålunda icke framförts.

Den ståndpunkt könssjuklagen intager i nu berörda spörsmål utgör enligt
min mening en uppenbar inkonsekvens. Anledningen till att densamma ej
tidigare uppmärksammats kan antagas vara den att sjukhusen i allmänhet
underlåtit utkräva avgifter även för det fall att undersökning rörande förekomsten
av könssjukdom utvisat, att sådan ej förefunnes. Såsom av den i det

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 65.

föregående lämnade redogörelsen framgår förfares emellertid numera icke på
angivna sätt vid de undersökningar, som äga rum vid Stockholms stads
sjukhus. Då det fördenskull är av intresse att snarast få till stånd en utvidgning
av avgiftsfriheten i enlighet med vad medicinalstyrelsen förordat,
vill jag föreslå, att därför erforderliga åtgärder vidtagas. För ändamålet
kräves, att ändringar vidtagas i könssjuklagen, sjukhuslagen och sjukhusstadgan.

Såvitt avser könssjuklagen synes den föreslagna ändringen böra genomföras
på så sätt att förmånen enligt 4 § fjärde stycket att avgiftsfritt erhålla
vård och underhåll å allmänt sjukhus kommer att gälla — förutom könssjuk,
för vilken sjukhusvård linnes erforderlig — jämväl den, vilken av läkare
förklarats böra intagas å sjukhus för undersökning, huruvida han lider av
könssjukdom. Det torde ligga i sakens natur, att i sistnämnda fall avgiftsfriheten
icke består efter det undersökningen avslutats, därest denna givit
till resultat att den undersökte är fri från könssjukdom men för vård av
annan åkomma bör kvarstanna å sjukhuset.

I 20 § tredje stycket sjukhuslagen regleras den avgiftsfria sjukhusvården
för könssjuka närmare. I nämnda lagrum stadgas nu, att personer, som
vårdas för könssjukdom i smittsamt skede, skola oavsett bestämmelserna i
nämnda paragraf njuta underhåll och övriga sjukhusförmåner kostnadsfritt,
såvida de äro intagna å allmän sal eller å särskilt rum, avsett för sjuka å
sådan sal. Stadgandet bör erhålla den ändrade lydelsen, att detsamma
kommer att avse personer, som vårdas för könssjukdom i smittsamt skede
eller äro föremål för undersökning, huruvida de lida av sådan sjukdom.

Vidare bör föreskriften i 19 § 2 mom. sjukhuslagen att person, som lider
av könssjukdom i smittsamt skede, må intagas å sjukstuga eller tuberkulossjukstuga
endast örn det kan ske utan olägenhet utvidgas att avse jämväl
den, som av läkare förklarats böra intagas å sjukhus för undersökning, huruvida
han lider av sådan sjukdom.

De föreslagna lagändringarna torde böra träda i kraft den 1 januari 1944.

I ett flertal remissyttranden bär till diskussion upptagits spörsmålet vem
som slutligen bör bära kostnaderna för den avgiftsfria sjukhusvård, varom
här är fråga. För närvarande gäller härutinnan, att sjukhusets huvudman
har att bära dessa kostnader, oavsett huruvida den å sjukhuset intagne är
hemmahörande i länet eller ej. Det har nu framställts yrkande, att staten
skulle övertaga kostnaderna för vården av utomlänspatienterna.

Det nu förordade förslaget ökar visserligen — åtminstone för Stockholms
stads del — i någon örn än ringa mån kostnaderna för sjukhusvården.
Troligt är också att dessa ökade kostnader delvis belöpa sig på utomlänspatienter.
Då den föreslagna ändringen i könssjuklagen endast kan anses
innebära en ur konsekvenssynpunkt påkallad komplettering av ett ofullständigt
lagstadgande, synes det mig dock icke nödvändigt att därmed kombinera
den mera vittutseende frågan, huru nu ifrågavarande sjukhuskostnader
må kunna avvägas mellan berörda parter på ett mera rättvist sätt än hittills.
Det är därför ej min avsikt att nu framlägga något förslag till ändrade
kostnadsbestämmelser i det hänseende, varom nu är fråga.»

Andra lagutskottets utlåtande nr 65. 5

Lagrådet, vars utlåtande inhämtats över förslaget till lag om ändrad
lydelse av 4 § könssjuklagen, har lämnat förslaget utan erinran.

Vid granskning av de genom propositionen framlagda lagförslagen har
utskottet icke funnit anledning till erinran mot desamma. Utskottet får
därför hemställa,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 4 november 1943.

På andra lagutskottets vägnar:

DAVID NORMAN.

Vid ärendets behandling hava närvarit

från första kammaren: herrar Norman, Linder, Wistrand, Olof Carlsson,
Mannerskantz, Roos, Holstenson och Nils Elowsson;

från andra kammaren: fröken Hesselgren, herr Olovson i Västerås, fröken
Andersson, herr Hallagård, fru Nordgren samt herrar Hermansson, Holm och
Lundgren.

Utskottet.