Bankoutskottets utlåtande nr 77.
1
Nr 77.
Ankom till riksdagens kansli den 9 december 1943 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag
till vissa ändringar i den till allmänna tjänstepensionsreglementet
hörande pensionsåldersförteckningén m.
m. jämte en i ämnet väckt motion.
I en den 8 oktober 1943 dagtecknad proposition nr 353, som hänvisats till
bankoutskottets förberedande handläggning, har Kungl. Majit, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden
för samma dag, föreslagit riksdagen att dels godkänna vid propositionen
fogat förslag till kungörelse örn ändrad lydelse av den till allmänna tjänstepensionsreglementet
den 30 december 1941 (nr 1008) hörande pensionsåldersförteckningen,
dels bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i propositionen förordats medgiva, att såsom tjänstår
vid tillämpning av 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare må tillgodoräknas
två tredjedelar av tid, under vilken arbetare vid statens järnvägars
nybyggnads- och förändringsarbeten efter avgången ur statens järnvägars
tjänst i anledning av vissa tunnelarbetens inställande men före utgången
av den kalendermånad, under vilken han uppnår en levnadsålder av 60
år, efter anvisning av arbetsmarknadskommissionen fullgjort arbete vid flygfältsanläggning
i Bromma, dels medgiva, att indelt personal vid armén, som
varit inkallad till s. k. ständig tjänstgöring och kvarstått i sådan tjänstgöring
efter den 30 juni 1942, må, oavsett arten av det arbete den indelte haft att
under tjänstgöringen förrätta, kunna, räknat från anställningens upphörande,
tillerkännas pension enligt bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni
1942 (nr 696) med föreskrifter angående pensionering av viss arbetarpersonal
i statens tjänst, därest för kungörelsens tillämpning eljest gällande förutsättningar
äro för handen, dels ock bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig
överensstämmelse med vad i propositionen förordats meddela bestämmelser
i fråga om ändrade grunder för ålderdomsunderstöd m. m. åt vissa anställningshavare
vid post- och telegrafverken.
Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet, i den
mån ej redogörelse härför lämnas i det följande, hänvisa till propositionen.
Berörda författningsförslag är av följande lydelse:
Bihang till riksdagens protokoll 1943. 8 sami. Nr 77. 1
2
Bankoutskottets utlåtande nr 77.
Förslag
till
kungörelse om ändrad lydelse av den till allmänna tjänstepensionsreglementet
den 30 december 1941 (nr 1008) hörande
pensionsåldersförteckningen.
Härigenom förordnas, att den vid allmänna tjänstepensionsreglementet den
30 december 1941 såsom bilaga A fogade pensionsåldersförteckningen1 skall i
angivna delar erhålla ändrad lydelse på sätt bilaga vid denna kungörelse utvisar.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1944.
Bilaga A.
PensionsåldersföHackning tillhörande allmänna tjänstepensionsreglementet.
För innehavare---angivna levnadsålder.
A. Befattningshavare i allmänhet.2
B. Befattningshavare vid vissa verk.2
Lev- |
Lev- |
||
Verk och befattningar |
nads- ålder, |
Verk och befattningar |
nads- ålder, |
år |
år |
||
1. Allmänna civilförvaltningen |
Marinen? |
||
och försvarsväsendet. |
|||
Flaggunderofficer.................... |
55 |
||
Regementskassör av 2. klassen ...... |
60 |
||
Fjärde huvudtiteln. |
Polisöverkonstapel, tillika poliskom-missarie .......................... |
60 |
|
Armén? |
Flygvapnet? |
||
Fanjunkare vid fortifikationskåren.... |
55 |
Chef för flygflottilj.................. |
55 |
Regementskassör av 2. klassen ...... |
60 |
Flottiljkassör av 2. klassen .......... |
60 |
Poliskonstapel ...................... |
55 |
Verkmästare av 2. klassen .......... |
60 |
1 Senaste lydelse, se 1943: 505.
2 För befattning,---upptagen pensionsålder.
8 För beställning---upptagen pensionsålder.
Bankoutskottets utlåtande nr 77.
3
I samband med Kungl. Maj:ts förevarande förslag har utskottet till behandling
förehaft en inom andra kammaren under nr 461 väckt motion, för
vilken redogörelse kommer att lämnas här nedan under punkten 2.
1. Pensionsåldern för regementskassörer och flottiljkassörer av 2. klassen.
Enligt beslut vid 1942 års riksdag ändrades från och med den 1 juli 1942
tjänstebenämningen för beställning såsom regementskassör, tillhörande lönegraden
UO 3, till regementskassör av 1. klassen, varjämte beställningar såsom
regementskassör av 2. klassen, tillhörande lönegraden UO 2, inrättades vid
de till armén hörande kårerna. Samtidigt tillkommo liknande beställningar
med motsvarande lönegradsplacering vid marinen och flygvapnet, nämligen
vid kustartilleriet beställningar såsom regementskassör av 1. respektive 2.
klassen samt vid flygvapnet beställningar såsom flottiljkassör av 1. respektive
2. klassen. I anledning av riksdagens beslut vidtogos vederbörliga ändringar
i tjänsteförteckningen till militära avlöningsreglementet genom kungörelse
den 30 juni 1942 (nr 683).
Pensionsåldern för beställningar tillhörande lönegraderna UO 2 och 3
militära avlöningsreglementet utgör enligt 9 § 2 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet
50 respektive 60 år. I den vid reglementet såsom bilaga
A fogade pensionsåldersförteckningen, i vilken angivas för vissa tjänster
gällande avvikande pensionsåldrar, finnas regements- eller flottiljkassörsbeställningar
icke upptagna.
I skrivelse nr 374 år 1942 uttalade riksdagen, att även för de nya, till
lönegraden UO 2 hänförliga kassörsbeställningarna borde gälla en pensionsålder
av 60 år. Härför erforderlig ändring i förenämnda pensionsåldersförteckning
blev emellertid icke vidtagen.
Till riksdagen har nu ansetts böra avlåtas förslag om dylik ändring, innebärande
att i pensionsåldersförteckningen upptagas dels under rubrikerna
armén och marinen beställning såsom regementskassör av 2. klassen, dels
ock under rubriken flygvapnet beställning såsom flottiljkassör av 2. klassen
med en pensionsålder för samtliga dessa beställningar av 60 år. Ändringen
har ansetts böra träda i kraft den 1 januari 1944.
2. Rätt för vissa arbetare vid statens järnvägar att såsom tjänstår i pensionshänseende
tillgodoräkna tid för viss icke-statlig anställning. I
I en inom finansdepartementet upprättad promemoria har ifrågasatts med
givande för vissa arbetare vid statens järnvägars nybyggnads- och förändringsarbeten
att såsom tjänstår i pensionshänseende tillgodoräkna tid för viss
icke-statlig anställning. Härom har anförts i huvudsak följande.
Sedan slutet av år 1941 lia vid statens järnvägar, med anlitande av särskilt
anslag, pågått arbeten för en ny tunnel mellan Tomteboda och Hagalund.
Vid arbetena har sysselsatts en arbetsstyrka av omkring 25 man, bestående
uteslutande av arbetare med långvarig anställning vid statens järn
-
4
Bankoutskotlets utlåtande nr 77.
vägsbyggnader. Arbetarna ha samtliga blivit underkastade 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare.
I skrivelse till chefen för kommunikationsdepartementet den 8 februari
1943 anmälde järnvägsstyrelsen, att tillgängliga anslagsmedel medgåve arbetenas
fortsättande endast till omkring den 1 juli 1943, samt framlade till
övervägande frågan, huruvida nvtt anslag borde äskas för arbetenas fortsättande
efter nämnda tidpunkt. Ur statens järnvägars synpunkt vore det,
framhöll styrelsen, givetvis önskvärt, att arbetet finge fortsättas i samma takt
som hittills, så att detsamma inom en ej alltför lång tid kunde slutföras och
bli till nytta. Även de vid företaget sysselsatta arbetarna, vilkas anställningstid
vid statens järnvägar varierade mellan 18 och 36 år, hyste helt naturligt
önskan att få fortsätta arbetet. Å andra sidan ville järnvägsstyrelsen icke helt
bestrida, att detsamma i dessa tider måhända borde stå tillbaka för mera
angelägna arbeten. På grund härav ansåge sig styrelsen för egen del icke
kunna framställa något direkt yrkande örn arbetets fortsättande utan hade
endast velat redogöra för frågans läge.
Något anslag för tunnelarbetets fortsättande har icke anvisats för budgetåret
1943/44. De överväganden, som i anledning av järnvägsstyrelsens skrivelse
ägde rum under våren 1943 inom kommunikationsdepartementet i samråd
med finansdepartementet samt representanter för arbetsmarknadskommissionen
och den inom socialdepartementet tillsatta byggnadsberedningen,
ledde till ståndpunkten, att arbetet icke borde omedelbart fortsättas utan att
arbetarna tills vidare borde överföras till allmänt arbete av högre angelägenhetsgrad.
Det befanns lämpligt att, i den mån ej i något fall annan sysselsättning
vid statens järnvägar bereddes de arbetare, som bleve övertaliga i anledning
av tunnelarbetets inställande, överföra dem till de pågående arbetena
vid Bromma flygfält, där en förstärkning av arbetsstyrkan var behövlig. Dessa
arbeten bedrivas i Stockholms stads regi. De bekostas emellertid till övervägande
del av statsmedel, och statsbidrag förutsättes skola täcka bland annat
hela avlöningskostnaden för ifrågavarande arbetare.
Vägande billighetsskäl synas i förevarande fall tala för ett medgivande,
att tiden för den icke-statliga anställningen må tillgodoräknas i viss omfattning
utan hinder av pensionsreglementets bestämmelser. Framhållas må särskilt,
att den vidtagna anordningen varit betingad av det allmännas intresse
att i fråga om arbetskraftens utnyttjande lämna företräde åt flygfältsanläggningen,
vilken visserligen utföres såsom kommunalt arbete men till väsentlig
del bekostas av statsmedel. Det synes under förhandenvarande omständigheter
skäligt, att den ifrågavarande tiden får tillgodoräknas till två tredjedelar
eller alltså i samma omfattning, varmed tid för icke pensionsberättigande
statsanställning får tillgodoräknas enligt bestämmelse i pensionsreglementet.
Endast sådan tid bör dock få tillgodoräknas, som infallit före den enligt
pensionsreglementet gällande pensionsåldern.
I förenämnda inom andra kammaren under nr 461 väckta motion har herr
Eriksson i Stockholm hemställt, »att riksdagen må medgiva, att arbetare, å
vilken 1942 års tjänstepensionsreglemente för arbetare äger tillämpning, må
vara underkastad reglementets bestämmelser även under den tid, han efter
anvisning av arbetsmarknadskommissionen fullgör arbete vid flygfältsanläggning
i Bromma».
Motionärens förslag innebär, att arbetarna, mot vidkännande av pensionsavdrag,
skulle få tillgodoräkna anställningen vid flygfältsarbetena i Bromma
i dess helhet såsom tjänstår i pensionshänseende, och har motiverats med
Bankoutskottets utlåtande nr 77.
5
att arbetarna blott provisoriskt, på grund av nu rådande förhållanden på
arbetsmarknaden och med beaktande av angelägenhetsgraden av ifrågavarande
arbeten, överförts från arbete i statens regi till arbete i kommunal regi,
varvid emellertid avlöningskostnaderna helt bestridas av statsmedel.
3. Tillämpning å viss indelt personal vid armén av kungörelsen den 30 juni
1942 (nr 696) med föreskrifter angående pensionering av viss arbet arpersonal
i statens tjänst.
Det under förevarande punkt framlagda förslaget innebär, att det genom
kungörelsen den 18 juni 1937, nr 449, lämnade medgivandet att tillämpa de
summariska arbetarpensionsbestämmelsema å indelt personal vid armén, som
varit inkallad till s. k. ständig tjänstgöring, skulle, såvitt angår personal, som
avgått eller avgår ur tjänst efter den 30 juni 1942, i stället avse de genom
kungörelsen den 30 juni 1942 (nr 696) utfärdade summariska arbetarpensionsbestämmelserna.
4. Ändrade grunder för ålderdomsunderstöd m. m. åt vissa anställningshavare
vid post- och telegrafverken.
Gällande föreskrifter örn ålderdomsunderstöd åt post- och växelstationsföreståndare
samt lant- och lådbrevbärare hava tillkommit med riksdagens
medverkan och innebära i huvudsak, att understödsverksamheten reglerats
helt vid sidan av gällande pensioneringsföreskrifter samt grundats på en behovsprövning.
Generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen ha emellertid framlagt
förslag örn vissa principiella ändringar i de nuvarande bestämmelserna.
Frågan örn dessa ändringar har ansetts böra underställas riksdagens prövning.
Chefen för finansdepartementet har i ärendet anfört huvudsakligen
följande:
Vad angår lant- och lådbrevbärarna innebär förslaget, att de skola kunna
erhålla pension enligt de summariska arbetarpensionsbestämmelsema. Ifrågavarande
anställningshavare torde knappast vara att anse såsom arbetare
i den mening, som avses i pensionsförfattningarna rörande statens arbetarpersonal.
Då emellertid förslaget i denna del synes innebära en äncfamålsenlig
lösning av pensionsfrågan för flertalet av lant- och lådbrevbärarna, synes
mig hinder icke böra möta mot att de summariska pensionsbestämmelserna
göras tillämpliga även å dessa anställningshavare.
För sådana fall, där de stadgade förutsättningarna för en tillämpning av
nämnda bestämmelser å lant- och lådbrevbärare icke föreligga, skulle enligt
förslaget generalpoststyrelsen alltjämt äga befogenhet att bevilja ålderdomsunderstöd
enligt i huvudsak samma grunder som för närvarande, ehuru utan
behovsprövning. Som skäl för en dylik ålderdomspensionering vid sidan av
den författningsenligt ordnade pensioneringen har från generalpoststyrelsens
sida särskilt framhållits, ali för lant- och lådbrevbäringen på många håll även
med fördel kunna anställas personer vid sådan levnadsålder, att de på grund
av kravet på 12 års tjänstetid före 60 års ålder icke skulle kunna komma i
åtnjutande av pension enligt de summariska bestämmelserna. Det har även
ansetts önskvärt att undantagsvis kunna bevilja ålderdomsunderstöd även i
6
Bankoutskottets utlåtande nr 77.
sådana fall då den i nämnda bestämmelser stadgade förutsättningen, att anställningen
skall hava utgjort vederbörandes huvudsakliga sysselsättning och
förvärvskälla, icke är för handen. Med hänsyn till de särskilda anställningsoch
tjänstgöringsförhållandena för ifrågavarande personal vill jag icke motsätta
mig, att generalpoststyrelsen även i fortsättningen må kunna bevilja
ålderdomsunderstöd enligt i stort sett samma grunder som hittills tillämpats.
Vad beträffar frågan örn beviljandet av dylika understöd skall göras beroende
av särskild behovsprövning, anser jag i betraktande av de förutsättningar,
som i övrigt regelmässigt uppställas för beviljande av understöden,
rimligt att eftergiva kravet på behovsprövning. Denna eftergift torde icke
medföra någon större kostnadsökning beträffande vare sig denna eller i det
följande omförmälda personalgrupper, beträffande vilka sådan eftergift förordas.
För poststationsföreståndarnas vidkommande har föreslagits, att nuvarande
understödsverksamhet bibehålies. Mot detta förslag har jag icke funnit
anledning till erinran. Även för ifrågavarande personal synes med hänsyn
till såväl arbetsuppgifternas beskaffenhet som förhållandena i övrigt befogat
att på sätt generalpoststyrelsen ifrågasatt eftergiva den nuvarande behovsprövningen.
Såsom statskontoret påpekat böra understödsbeloppen icke överstiga
det i de summariska pensionsbestämmelserna fastställda högsta normalbeloppet
för manlig arbetare. Vidare delar jag statskontorets uppfattning, att
till poststationsföreståndare, som avgår utan att komma i åtnjutande av ålderdomsnnderstöd,
i stället för nuvarande gratifikation å högst etthundra
kronor örn året bör i förekommande fall utgå avskedsersättning i form av
ett engångsbelopp. Grunderna för bestämmande av dylik engångsersättning
böra fastställas av Kungl. Majit.
Även för växelstationsföreståndarnas del synes det nuvarande kravet på
behovsprövning kunna slopas, då fråga är örn ålderdomsunderstöd. I nu
avsedda fall bör samma maximeringsregel iakttagas, som nyss förordats för
poststationsföreståndarna. Jag är däremot icke nu beredd att förorda ett eftergivande
av behovsprövningen vid entledigande på grund av växelstations
automatisering eller i andra fall, som avses i brevet den 16 januari 1935.
Det torde böra ankomma på Kungl. Majit att, sedan riksdagen fattat beslut
i ärendet, utfärda erforderliga föreskrifter, vilka böra tillämpas från och med
den 1 januari 1944.
Utskottet. De av Kungl. Majit framlagda, under punkterna 1, 3 och 4 redovisade förslagen
har utskottet ansett sig kunna tillstyrka.
Vad angår det under punkten 2 upptagna spörsmålet örn rätt för ett antal
arbetare vid statens järnvägars nybyggnads- och förändringsarbeten att
såsom tjänstår i pensionshänseende tillgodoräkna tid för anställning vid vissa
flygfältsarbeten i Bromma, innebär Kungl. Majlis förslag, att ifrågavarande
anställningstid skulle, sedan förnyad anställning vunnits vid statens järnvägar,
tå tagas i beräkning till två tredjedelar. Tillgodoräkning skulle med
andra ord få ske i samma omfattning, varmed tid för icke pensionsberättigande
statsanställning får tillgodoräknas enligt bestämmelserna i 1942 års tjänstepensionsreglemente
för arbetare. Det i motionen 11:461 väckta förslaget
åsyftar, att arbetarna under ifrågavarande tid alltjämt skola vara underkastade
pensionsreglementet och vidkännas pensionsavdrag. Till följd härav skulle
anställningstiden få tillgodoräknas i dess helhet. Utskottet får till en början
framhålla, att arbetarna vid statens järnvägars nybyggnads- och föränd
-
Bankoutskottets utlåtande nr 77-
7
ringsarbeten först den 1 april innevarande år erhållit på avgiftsplikt grundad
tjänstepensionsrätt och i samband därmed vunnit familjepensionsrätt.
Även om man beaktar, att ifrågavarande arbetare sålunda endast kort tid före
entledigandet haft på avgiftsplikt grundad pensionsrätt, tala ändock enligt
utskottets uppfattning övervägande skäl till förmån för det av motionären
framförda yrkandet. Överförandet av ifrågavarande arbetare till kommunal
anställning har ju betingats av det allmännas intresse att i fråga om arbetskraftens
utnyttjande lämna företräde åt flygfältsanläggningen. Det är vidare
att märka, att arbetena vid denna anläggning till övervägande del bekostas
av statsmedel samt att statsbidrag förutsatts skola helt täcka avlöningskostnaderna
för arbetarna i fråga. Det torde ock kunna antagas, att arbetarna
inom en icke alltför avlägsen framtid komma att återanställas vid statens
järnvägar. Enligt utskottets mening får det anses vara med billighet förenligt,
att arbetarna, vilka samtliga kunna åberopa en långvarig föregående anställningstid
i statens tjänst, ej endast efter eventuell återanställning vid statens
järnvägar utan även under tiden för avbrottet i den statliga tjänstgöringen i
såväl tjänste- som familjepensionshänseende försättas i samma ställning,
som om de under hela tiden kvarstått i statens tjänst. Några icke önskvärda
konsekvenser av ett dylikt medgivande synes utskottet i betraktande av de
i förevarande fall föreliggande särskilda omständigheterna knappast behöva
befaras.
Utskottet vill i enlighet härmed föreslå, att här avsedd arbetare, som därom
uttalar önskan, medgives kvarstå å tillämpningen av 1942 års tjänste- och
familjepensionsreglementen för arbetare under den lid han efter anvisning
av arbetsmarknadskommissionen fullgör arbete vid flygfältsanläggning i
Bromma, dock längst intill utgången av den kalendermånad, under vilken
han uppnår en levnadsålder av 60 år. Begagnar sig arbetaren av detta medgivande,
bör därmed följa skyldighet att till järnvägsstyrelsen inbetala belopp
motsvarande summan av de på ifrågavarande tid belöpande tjänste- och familjepensionsavdragen.
Inbetalningen bör fullgöras omedelbart, såvitt den avser
belopp, som belöper på den efter statsanställningens upphörande redan
förflutna tiden, men i övrigt genom successiva inbetalningar. Det torde böra
ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare föreskrifter i ämnet.
Åberopande det anförda får utskottet hemställa.
att riksdagen må
1. godkänna Kungl. Maj:ts förslag till kungörelse om ändrad
lydelse av den till allmänna tjänstepensionsreglementet
den 30 december 1941 (nr 1008) hörande pensionsåldersförteckningen;
2.
i anledning av Kungl. Maj :ts förslag och motionen II: 461
bemyndiga Kungl. Majit att medgiva arbetare vid statens
järnvägars nybyggnads- och förändringsarbeten, vilkens anställning
vid statens järnvägar upphört i anledning av vissa
tunnelarbctens inställande, rätt att på vissa villkor alltjämt
8
Bankoutskottets utlåtande nr 77.
kvarstå å tillämpningen av 1942 års tjänste- och familjepensionsreglementen
för arbetare under tid, då han efter anvisning
av arbetsmarknadskommissionen fullgör arbete vid flygfältsanläggning
i Bromma, dock längst intill utgången av
den kalendermånad, varunder han uppnår en levnadsålder av
60 år;
3. medgiva, att indelt personal vid armén, som varit inkallad
till s. k. ständig tjänstgöring och kvarstått i sådan
tjänstgöring efter den 30 juni 1942, må, oavsett arten av det
arbete den indelte haft att under tjänstgöringen förrätta,
kunna, räknat från anställningens upphörande, tillerkännas
pension enligt bestämmelserna i kungörelsen den 30 juni
1942 (nr 696) med föreskrifter angående pensionering av viss
arbetarpersonal i statens tjänst, därest för kungörelsens tilllämpning
eljest gällande förutsättningar äro för handen; samt
4. bemyndiga Kungl. Maj:t att meddela erforderliga bestämmelser
i fråga om ändrade grunder för ålderdomsunderstöd
m. m. åt vissa anställningshavare vid post- och telegrafverken.
Stockholm den 9 december 1943.
På bankoutskottets vägnar:
HARALD ÅKERBERG.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Åkerberg, Sandén*, Sundvik*, Sylwan, Ohlin, Bodin
och Löjgren;
från andra kammaren: herrar Paulsen, Andersson d Falkenberg, Andersson i Munkaljungby*,
Mattsson i Eneryda och Malmborg samt fru Humla*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
489200. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1943.