Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

1

Nr 54.

Ankom till riksdagens kansli den 29 oktober 1943 kl. 2 e. m.

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition angående bemyndigande för Kungl. Maj:t
att i vissa fall medgiva skattskyldig rått att vid taxering
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt m. m. åtnjuta
avdrag för gåva, avsedd för internationellt hjälparbete.

I en den 8 oktober 1943 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr 355, har Kungl. Majit, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att bemyndiga Kungl. Majit att medgiva, att skattskyldig — som
under beskattningsår, för vilket taxering verkställes år 1944 eller år 1945,
lämnat penninggåva å minst 1,000 kronor till internationellt hjälparbete till
lindrande av nöd bland civilbefolkningen i krigshärjade länder —- må vid
taxering till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt till krigskonjunkturskatt
eller till syfte likartad skatt, utöver eljest medgivna avdrag, ånjuta avdrag
med belopp motsvarande vad den skattskyldige under beskattningsåret
utgivit såsom sådan gåva.

Av statsrådsprotokollet i ärendet inhämtas bland annat följande.

Under hänvisning till det alltmer ökade behovet av hjälp åt den nödlidande
civilbefolkningen i de krigförande länderna har från skilda håll — bland annat
från representanter för näringslivet — hos chefen för finansdepartementet
under hand gjorts framställning om att lämnandet av gåvor för nämnda ändamål
måtte stimuleras genom sådan ändring av gällande beskattningsregler,
att skattebefrielse erhölles för belopp, motsvarande berörda gåvor.

I anledning härav har inom finansdepartementets rättsavdelning upprättats
en den 16 september 1943 dagtecknad promemoria angående viss skattebefrielse
för gåvor, avsedda för det internationella hjälparbetet.

I promemorian har framhållits, att skattebefrielsen borde avse allenast penninggåvor,
som skattskyldig lämnat till ideell organisation i Sverige för att
användas i internationellt hjälparbete till lindrande av nöd bland civilbefolkningen
i krigshärjade länder eller i visst sadant land, samt att en tidsbegränsning
bolde föreskrivas för lämnandet av gåvor, som kunde föranleda skattebefrielse;
tidsbegränsningen syntes kunna ske sålunda att skattebefrielse inträdde,
där gåvan skett under beskattningsår, för vilket taxering verkställdes

Biban!) tilt riksdagens protokoll 1953 7 sami. Nr 54. 1

V tslcottet.

2 Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

år 1944 eller år 1945 (d. v. s. i huvudsak gåvor som lämnats under något avkalenderåren
1943 och 1944).

I promemorian anföres vidare:

Beträffande omfattningen av skattebefrielsen torde denna böra avse statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt, värnskatt samt krigskonjunkturskatt eller
till syfte likartad skatt. Däremot synes det ej lämpligt att medgiva skattebefrielse
för den kommunala inkomstskatten.

Tekniskt sett bör skattebefrielsen konstrueras på det sätt, att skattskyldig,
som lämnat gåva av förevarande slag, får avdraga gåvobeloppet vid taxeringen
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt till krigskonjunkturskatt elleatin
syfte likartad skatt. Genom att avdrag får ske vid taxeringen till statlig
inkomst- och förmögenhetsskatt kommer befrielsen automatiskt att gälla även
i fråga örn värnskatten.

Då det givetvis är angeläget, att statsmakterna erhålla möjlighet att kontrollera,
under vilka förutsättningar skatteavdragen ske, torde en sådan anordning
böra införas, att skatteavdragen göras beroende av Kungl. Maj:ts
prövning i varje särskilt fall. Ansökan om rätt till skatteavdrag torde kunna
få göras såväl av den skattskyldige som av den organisation, till vilken gåvan
överlämnas. Något hinder bör icke föreligga att redan i förväg ■—• innan den
skattskyldige lämnat gåvan — hos Kungl. Maj:t göra ansökan örn rätt till
skatteavdrag under förutsättning att gåvan kommer till stånd inom viss bestämd
tid. Vid bifall till ansökan örn rätt till skatteavdrag torde Kungl. Maj:t
samtidigt böra meddela sådana föreskrifter, att avdragsrätten bringas till vederbörande
taxeringsmyndigheters kännedom.

Av praktiska skäl är det icke möjligt att medgiva rätt till skatteavdrag i
sådana fall, då gåvan uppgår till endast ett ringa belopp. Lämpligen torde
böra gälla, att avdragsrätt må beviljas, där gåvan eller, om skattskyldig lämnat
flera gåvor under ett och samma beskattningsår, dessa gåvor sammanlagt
uppgå till minst 1,000 kronor.

Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att pröva, huruvida den organisation,
som angives såsom gåvomottagare, kan anses äga sådana förutsättningar
för förvaltningen av gåvan, att skatteavdrag bör medgivas.

över promemorian ha, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten,
Överståthållarämbetet, som bifogat ett av taxering sintendenten i Stockholm
avgivet yttrande, samt av länsstyrelsen i Stockholms län. Beträffande innehållet
i berörda yttranden tillåter sig utskottet hänvisa till propositionen (s.
3—5).

Angående vad departementschefen anfört till stöd för det nu framlagda förslaget
får utskottet likaledes hänvisa till propositionen (s. 5—8).

Frågan örn avdragsrätt vid taxeringen för gåvor till allmännyttiga ändamål
har de senare åren vid upprepade tillfällen varit under behandling i riksdagen.
Utskottet får i detta hänseende erinra örn att enligt beslut vid 1938, 1939,
1941 och 1942 års riksdagar genom särskilda författningar föreskrivits, att
skattskyldig skulle äga rätt att vid taxering vissa år enligt förordningen om
statlig inkomst- och förmögenhetsskatt åtnjuta avdrag för gåva till staten
eller försvarsförening för luftvärnet, gåva till staten eller luftskyddsförening
för luftskyddet, gåva till staten eller hemvärnsförening för hemvärnet eller

Bevillningsutskottets betänkande m 64.

3

dess underavdelningar samt gåva till sjövärnskåren eller densamma underställda
sjövärnsflottiljer. Redan då avdragsrätten för gåvor av angivet slag
lörsta gången infördes i skattelagstiftningen, uttalades inom riksdagen tveksamhet
rörande lämpligheten av en sådan anordning. Sålunda framhöll 1938
års bevillningsutskott i anledning av då väckt förslag om avdragsrätt för gåvor
till luftvärnet, att en bestämmelse av berörda beskaffenhet innebure en uppenbar
avvikelse från de principer, som läge till grund för gällande skattelagstiltning.
Detta underströks även av 1939, 1941 och 1942 års bevillningsutskott
i samband med då föreslagna utvidgningar av avdragsrätten. Vid innevarande
års riksdag väcktes motioner med yrkanden om förlängd giltighetstid för
ovannämnda bestämmelser. I sitt i anledning av dessa motioner avgivna betänkande
nr 8 hemställde utskottet, att motionerna icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd. Till stöd för berörda hemställan framhöll utskottet —
förutom omförmälda principiella betänkligheter — bland annat den framträdande
benägenheten att söka erhålla utsträckning av dessa skatteförmåner lill
nya områden. Utskottet anförde vidare, att enligt gällande skattelagstiftning
avdrag vid taxering eljest ej vore medgivet för gåvor, även om desamma utgått
till i hög grad behjärtansvärda ändamål. Vid ärendets behandling i riksdagens
kamrar uttalade chefen för finansdepartementet i första kammaren
sin anslutning till utskottets förslag. Utskottets hemställan bifölls av riksdagen.

Vid upprepade tillfallen har utskottet liksom även tidigare års bevillningsutskott
framhållit angelägenheten av att främjandet av behjärtansvärda eller
eljest allmännyttiga ändamål icke sker i form av lättnader vid beskattningen
utan att, i den mån stöd från statens sida för något ändamål befinnes påkallat,
detta stöd lämnas i form av anslag till det avsedda ändamålet. Denna
ståndpunkt har godkänts av riksdagen och även chefen för finansdepartementet
har i annat sammanhang givit sin anslutning lill densamma. Det nu
framlagda förslaget strider sålunda i principiellt hänseende mot den ståndpunkt,
som tidigare intagits till hithörande spörsmål.

Då avdragsrätt för gåvor till allmännyttiga ändamål medgivits, har det
hittills alltid gällt syften av inrikes natur. Med avdragsrätten har sålunda avsetts
sådana ändamål, som, om desamma icke blivit tillgodosedda på detta
sätt, enligt utskottets mening bort föranleda anslag av statsmedel. I nu föreliggande
fall är situationen så till vida en annan, att det intresse, som med
den föreslagna avdragsrätten åsyftas, är av utrikes art, nämligen lindrande
av nöd bland civilbefolkningen i krigshärjat land, och alltså icke av samma
tvingande natur som då fråga är exempelvis örn vårt lands försvar. Då
emellertid vårt land icke bör undandraga sig att — särskilt vad angår oss
närstående länder — i en eller annan form stödja här avsett ändamål samt
frågan nu blivit väckt att i den form, som i propositionen föreslagits, tillgodose
detsamma, finner sig utskottet trots sina principiella betänkligheter icke
böra avstyrka bifall till propositionen. Utskottet vill dock starkt understryka
vikten av att ett medgivande av den nu föreslagna avdragsrätten icke får
innebära ett återbeträdande av den väg för anslagsbeviljande i form av skattelättnad,
som riksdagen genom sitt tidigare ställningstagande lill hithörande
spörsmål velat undvika.

4 Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

I ett remissyttrande har uppgivits, att den minskning i statlig inkomstoch
förmögenhetsskatt samt värnskatt, som genom den föreslagna avdragsrätten
komme att drabba staten, approximativt kunde beräknas, örn givarna
vore fysiska personer med beskattningsbart belopp över 50,000 kronor,
till lägst 33 procent av gåvornas värde och, om givarna vöre aktiebolag eller
därmed i beskattningshänseende jämställda juridiska personer, 32 procent
av gåvornas värde. Utskottet vill i anslutning härtill påpeka, att berörda
minskning i statsskatt torde, vad angår fysiska personer, vara för lågt beräknad.
Under förutsättning att procenttalet för den statliga inkomst- och
förmögenhetsskattens uttagande för taxeringsåren 1944 och 1945 icke kommer
att understiga det för år 1943 gällande samt att värnskatt uttages med
enahanda belopp för budgetåren 1944/45 och 1945/46 som för innevarande
budgetår torde i fråga örn dessa båda skatter skatteförlusten för staten
genom ifrågavarande avdragsrätt, då givarna äro fysiska personer med beskattningsbart
belopp överstigande 50,000 kronor, komma att utgöra minst
49.75 procent av gåvornas värde. I sådana fall, då krigskonjunkturskatt påförts
den skattskyldige, blir givetvis skatteförlusten för staten beträffande
såväl fysiska som juridiska personer större.

Enligt propositionen förutsättes att gåva, för vilken avdrag skall få tillgodonjutas,
uppgått till minst 1,000 kronor. Denna begränsning av avdragsrätten
har av departementschefen motiverats med praktiska skäl. Med hänsyn
till principen om likformighet och rättvisa vid beskattningen hade det
enligt utskottets mening varit önskvärt, att avdragsrätt kunnat medgivas
jämväl för gåva understigande nämnda belopp. Då det emellertid visat sig
möta vissa svårigheter att med det nu föreslagna ansökningsförfarandet förena
avdragsrätt även för mindre gåvor, har utskottet nödgats avstå från
tanken på en sådan utvidgning av avdragsrätten.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bifalla Kungl. Maj:ts förevarande proposition
nr 355.

Stockholm den 29 oktober 1943.

På bevillningsutskottets vägnar:

A. J. BÄRG.

Närvarande:

från f örsta kammaren: herrar Johan Bärg, Elon Andersson*, Sjödahl, Ekman, Frans
Ericson*, friherre Lagerfelt, Sandström, Robert Berg*, Gustaf Elofsson och Sylwan*; samt

från andra kammaren: herrar Olsson i Gävle, Orgard*, Sandberg*, Lundell*, Karlsson
i Grängesberg*, Rosander, Jonsson i Skedsbygd, Sundström i Skövde*, Nilsson i Kristinehamn*
och Olson i Göteborg*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

5

Reservationer:

1) av herr Lundell, som anfört:

»Den genom beslut av tidigare riksdagar medgivna avdragsrätten för gåvor
till olika försvarsändamål är genom beslut av 1943 års riksdag numera avvecklad.
Vid dessa gåvor stannade dock de skänkta värdena inom landet. För
gåvor till humanitär hjälpverksamhet inom landet har ej medgivits avdragsrätt,
ehuru förslag därom framställts.

I föreliggande proposition är fråga om gåvor avsedda att utan vederlag
föras ur landet. Det kan ej anses rimligt att stimulera till sådana gåvor genom
skattefrihet, när sådan ej medgives för gåvor inom landet. För övrigt
erinras om att tidigare förslag om avdragsrätt för gåvor till Finland icke vunnit
riksdagens bifall.

Härtill kommer att garantier icke finnas för att den av Kungl. Majit begärda
fullmakten, alt efter gottfinnande i varje särskilt fall medgiva avdragsrätt,
komme att brukas allsidigt under hänsynstagande till huvudsakligen
humanitära grunder.

Den föreslagna 1,000-kronorsgränsen borde ersättas med en gräns om 100
eller eventuellt 50 kronor, då det måste anses olämpligt att särskilt premiera
större gåvogivare på sätt som föreslagits. Många svenska familjers uppoffringar
för t. ex. finska barn kunna värderas till åtskilliga 100 kronor pr år,
och härför borde avdragsrätt medgivas, om sådan skall införas för större
gåvor.

På grund av vad sålunda anförts får jag hemställa,

att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts proposition nr
355.»;

2) av herrar Gustaf Elofsson och Jonsson i Skedsbygd, vilka ansett, att
utskottets yttrande och hemställan bort hava följande lydelse:

»I den Kungl, propositionen har föreslagits skattefrihet för gåva, avsedd
för internationellt hjälparbete till lindrande av nöd bland civilbefolkningen
i krigshärjade länder, först då gåvans belopp uppgår till 1,000 kronor.

Utskottet finner det emellertid icke vara förenligt med rättvisa ur beskattningssynpunkt,
att en viss kategori skattedragare befrias från erläggande
av statsskatt, under det att en annan del av de skattedragande icke
erhåller motsvarande befrielse. Då härtill kommer, att de skattebetalare,
som enligt den Kungl, propositionen skulle erhålla skattebefrielse, få antagas
i regel komma att utgöras av juridiska personer och företag, som av
överskjutande vinstmedel överlämna belopp, vilka, därest de stannade kvar
inom företagen, till stor del skulle tillfalla staten i form av skatter, synes
utskottet ännu mindre skäl tala för att endast större givare skola erhålla
skattebefrielse.

Enskilda överlämnare av sådan gåva få ofta vid dennas avstående göra
personliga uppoffringar. Då gåvans storlek endast i undantagsfall för så -

6

Bevillningsutskottets betänkande nr 54.

dana enskilda givare kan komma att uppgå till så stort belopp som 1,000
kronor, blir följden att dessa icke erhålla skatteavdrag.

Det torde med skäl kunna befaras, att den hjälpverksamhet som pågår
och helt visst kommer att ytterligare utvidgas efter kriget, i syfte att lindra
nöden bland våra av kriget drabbade nordiska grannländer, kommer att
lida avbräck av en sådan ordning.

Även under beaktande av att det kan vara av betydelse att denna hjälpverksamhet
blir omfattad av så stora lager av vårt folk som möjligt synas
skäl tala för att någon undre gräns för gåvans storlek icke fastställes.

Ehuru starka skäl tala för att skattebefrielse för gåva icke lämnas, vilken
ståndpunkt såväl bevillningsutskottet som riksdagen förut i år hävdat,
synes under föreliggande omständigheter i detta fall sådan skattebefrielse
böra lämnas. Men denna skattebefrielse bör då göras allmän och icke vara
bunden av gåvans storlek.

De betänkligheter, som ur skatteteknisk och kontrollsynpunkt kunna
framföras häremot, kunna icke tillmätas den betydelse, att dessa få bliva
avgörande. Utskottet anser även, att möjligheter att åstadkomma erforderlig
kontroll förefinnas. Då enligt propositionen Kungl. Maj:t skulle bemyndigas
att medgiva denna skattefrihet, borde kontrollen kunna ordnas så,
att Kungl. Maj:t lämnade auktorisation åt det eller de för ändamålet bildade
organ, som skulle ha hand om insamlingsarbetet. Härvid borde föreskrivas,
att sådan organisation hade att till givaren överlämna kvitto å det
belopp, gåvan omfattar. Skattskyldig, som önskade komma i åtnjutande av
avdragsrätt för sådan gåva, hade att till skattemyndigheterna i samband
med deklarationen översända detta kvitto. På så sätt skulle enligt utskottets
förmenande full kontroll erhållas.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa,

att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj:t att medgiva,
att skattskyldig — som under beskattningsår för vilket taxering
verkställes år 1944 eller år 1945 lämnat penninggåva
till internationellt hjälparbete till lindrande av nöd bland
civilbefolkningen i krigshärjade länder — må vid taxering
till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt samt till krigskonjunkturskatt
eller till syfte likartad skatt, utöver eljest
medgivna avdrag, åtnjuta avdrag med belopp, motsvarande
vad den skattskyldige visat sig hava under beskattningsåret,
enligt från auktoriserad hjälporganisation utfärdat
kvitto, utgivit såsom sådan gåva.»;

3) av herrar Sjödahl och Sundström i Skövde.

438976. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag. 1943.