Konstitutionsutskottets memorial Nr 21.

1

Nr 21.

Ankom till riksdagens kansli den 5 november 1942 kl. 12 m.

Konstitutionsutskottets memorial i anledning av en inom första
kammaren jämlikt § 57 riksdagsordningen gjord anmälan
örn anledning till anmärkning mot statsministern
Hansson.

Sedan enligt protokollsutdrag från första kammaren av den 2 november
1942 herr von Heland inom kammaren yttrat, att anledning förefunnes till
anmärkning mot statsministern Hansson, varom remiss begärdes till konstitutionsutskottet,
inför vilket anledningen skulle uppgivas, har jämlikt
föreskriften i § 57 riksdagsordningen detta yttrande tillika med ett av herr
von Heland i sammanhang därmed avlämnat förseglat konvolut blivit till utskottet
överlämnat.

Ifrågavarande konvolut befanns vid öppnandet innehålla en skrivelse, däri
herr von Heland såsom anledning till anmärkningen mot statsministern uppgav
dennes underlåtenhet att tillstyrka Kungl. Majit ej mindre att besluta
örn gottgörelse till mejerierna för den inkomstminskning, som dessa åsamkats
genom att handeln med grädde från och med den 20 november 1941
underkastats reglering, än även att redan i augusti månad år 1942 eller i
varje fall tidigare än som nu skett gå i författning örn fastställande av priserna
på spannmål och mjölk.

Med hänsyn till arten och omfattningen av de i förevarande anmärkningsanledning
berörda spörsmålen, vilkas konstitutionella bedömande normalt
ankommer på 1943 års lagtima riksdags konstitutionsutskott, har utskottet
funnit sig icke böra företaga desamma till granskning vid riksdagens nu pågående
sammanträden för frågor varom i § 56 riksdagsordningen sägs,

vilket utskottet får för riksdagen anmäla.

Stockholm den 5 november 1942.

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN

Närvarande: herrar Hallén, Andersson i Ovanmyra, Oscar Gottfrid Karlsson, Sandegård,
Holmström, Herlitz*, John Björck, Karl August Johanson, John Gustavson*,
Anders Andersson*, Johannes Pettersson, Albert Andersson, Lindmark, Fast,
Nordström, Mosesson, Nilsson i Göteborg, Hällgren, Fält och Sefve.

* Ej närvarande vid justeringen.

Bihang till riksdagens protokoll 19i2. 5 sami. 2 avd. Nr 21.

1

2

Konstitutionsutskottets memorial Nr 21-

Reservationer:

1) av herrar Andersson i Ovanmyra, John Gustavson och Albert Andersson,
vilka ansett, att utskottet i sitt förevarande memorial bort lämna en
fullständig redovisning för den av herr von Heland framställda anmärkningsanledningen; 2)

av herrar Sandegård, Anders Andersson, Nilsson i Göteborg och Hällgren,
som ansett att utskottet bort vid denna riksdag upptaga ärendet till
konstitutionell granskning.

Särskilt yttrande

av herr Herlitz, som till närmare utveckling av sin uppfattning anfört följande: Utskottet

har icke upptagit anmärkningsanledningen till saklig behandling;
det markeras särskilt i memorialet, att ingen granskning ägt rum, så att riksdagens
rätt icke enligt RF § 107 st. 3 blivit avskuren.

I vilken omfattning ett sådant förfaringssätt förekommit förut, har jag
ej kunnat närmare undersöka; säkert är emellertid att det ofta hänt, att utskottet
i sitt dechargebetänkande ej närmare gått in på en anmärkningsanledning,
som det prövat, och t. o. m. att en anmärkningsanledning ej alls blivit
föremål för något utskottets beslut. I varje fall skall man fasthålla, att
en anmärkare enligt RO § 57 ej har samma anspråk som en motionär på
saklig behandling.

De förhållanden, under vilka herr von Helands framställning gjorts, göra
det i alla händelser nu nödvändigt att lämna den utan saklig behandling.

Skulle saklig behandling av de i framställningen avsedda frågorna äga
rum, skulle den säkerligen taga avsevärd tid i anspråk; därefter åtginge
viss tid för behandlingen i kamrarna. Under nuvarande förhållanden, då
riksdagen sammanträtt för mottagande av meddelanden enligt RO § 56, är
det av uppenbara praktiska skäl ogörligt att åstadkomma en sådan behandling.

Ytterligare svårigheter yppa sig, om man besinnar frågans sammanhang
med konstitutionsutskottets granskningsarbete i övrigt.

Man måste beakta, att om vissa protokoll granskas av utskottet i år, möjligheten
att på samma protokoll grunda anmärkningar år 1943 avskäres
(RF § 107 st. 3). Härav följer, att örn utskottet vid nästkommande riksdag
skulle vilja upptaga exempelvis jordbruksfrågorna till en mer allsidig behandling,
två viktiga frågor på förhand uteslutits ur komplexet genom deras
behandling nu. Att upptaga herr von Helands anmälan nu skulle betyda
ett erkännande, att konstitutionsutskottet när som helst skulle vara skyldigt
att på enskilda riksdagsmäns önskan —- i den omfattning, som det kunde
falla dem in att påfordra — sönderbryta den enhetliga procedur som RF 107

Konstitutionsutskottets memorial Nr 21. 6

tänker sig som det normala. Något sådant kan icke vara grundlagarnas
mening.

Härtill kommer ännu en sak. Med tanke på den verkan, som granskning
av protokollen har (se ovan), måste utskottet, örn det inlåter sig på granskning
av infordrade protokoll, vara betänkt pa att, sin plikt likmätigt, granska
dem ur alla de synpunkter som kunna tänkas — alltså icke blott de av herr
von Heland angivna. Detta förhållande är i förevarande fall av stor vikt.
För att bedöma frågan nr 2 behöver utskottet infordra samtliga jordbruksprotokoll
för en längre tidrymd (ty endast därigenom erhålles tillförlitlig
översikt över regeringens prispolitik). Men härmed tvingas utskottet att nu
underkasta dessa protokoll en lika allsidig prövning som vid det normala
dechargearbetet. Ovan antydda olägenheter skärpas sålunda: 1) den tid som
åtgår blir längre; 2) dechargearbetet blir på ett ännu mera iögonenfallande
sätt söndersplittrat.

Till förebyggande av missförstånd må anmärkas, att konstitutionsutskottets
åtgärd ej innebär uppskov med behandlingen av herr von Helands anmärkningsanledning.
Något uppskov med ett ärendes behandling till en kommande
riksdag kan överhuvud taget ej äga rum. Det konstateras blott att de i anmärkningsanledningen
berörda frågorna, som ej kunna behandlas nu, i stället
enligt grundlagens bud komma under konstitutionsutskottets omprövning
vid 1943 års lagtima riksdag.