Kungl. Majus proposition nr 348.

1

Nr 348.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående beredande
av sjukhusvård i Sverige åt krigsinvalider
från Finland m. m.; given Stockholms slott den 28
november 1941.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Gustav Möller.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 28 november 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Bosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt cheferna
för försvars- och finansdepartementen anmäler chefen för socialdepartementet,
statsrådet Möller, fråga örn beredande av sjukhusvård i Sverige
åt krigsinvalider från Finland m. m. samt anför:

Tidigare beslut om sjukhusvård i Sverige åt krigsinvalider

från Finland.

Genom proposition den 10 februari 1940, nr 75, föreläde Kungl. Maj:t
riksdagen förslag örn beredande av sjukhusvård i Sverige åt krigsinvalider

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 348.

249» 41

2

Kungl. May.ts proposition nr 348.

från Finland m. m. samt om sättet för bestridande såväl av kostnaderna
härför som av kostnaderna för sjukhusvård i Sverige åt eljest evakuerade
finska medborgare. I propositionen konstaterades till en början, att möjligheter
förelåge att i viss utsträckning bereda sjukhusvård här i riket åt krigsskadade
från Finland. Humanitära skäl syntes bjuda, att dessa möjligheter
ställdes till förfogande för vård av sådana finska medborgare eller andra i
då pågående finsk-ryska krig deltagande personer, som till följd av krigsskador
blivit eller kunde antagas bliva invalider. För ändamålet borde, där
så lämpligen kunde ske, i första hand tagas i anspråk sjukvårdsanstalter,
som ägdes av staten eller för vilkas drift staten i sista hand svarade. Därutöver
torde möjlighet böra förefinnas att mottaga dylika patienter å landsting,
kommun eller annan tillhöriga sjukhus eller lokaler, främst sådana som
tjänstgjorde eller avsåges tjänstgöra såsom beredskapssjukhus.

Kostnaderna för invalidernas sjukhusvård borde enligt propositionen i
princip åvila staten, oavsett å vilket sjukhus vården lämnades. Preliminärt
syntes man beträffande lasarett och därmed jämställda sjukhus böra utgå
från en vårdkostnad av 8 kronor per underhållsdag, med rätt för vederbörande
sjukhusägare att på grundval av verifierade räkenskaper efter ansökan
erhålla den ytterligare ersättning, som kunde befinnas befogad med hänsyn
till genomsnittskostnaden för underhållsdag under det kalenderår vården
ägt rum, sedan eventuella utgifter för räntor och amorteringar frånräknats.
Efter utskrivningen från sjukhus borde invaliderna, i den mån så erfordrades
och kunde ske, beredas lämplig eftervård och yrkesutbildning. Kostnaderna
för utbildningen och uppehälle efter utskrivningen borde, örn andra
medel ej stöde till förfogande, i första hand bestridas av svenska staten.

I fråga örn bestridandet av kostnaderna för de eljest evakuerade finska
medborgarnas sjukhusvård föreslogs i propositionen, att staten skulle svara
jämväl för dessa kostnader samt att, där förhållandena så medgåve, av patienten
skulle uttagas en dagavgift av 3 kronor. Prövningen därav syntes
böra tillkomma sjukhusledningen i anslutning till vissa av Kungl. Maj:t utfärdade
närmare föreskrifter.

I propositionen föreslogs i enlighet härmed riksdagen att dels godkänna
de grunder för bestridandet av kostnader för sjukhusvård i Sverige åt krigsinvalider
från Finland m. m., som i propositionen förordats, dels ock för
ändamålet anvisa ett reservationsanslag av 1,000,000 kronor.

Riksdagen (skrivelse nr 115) biföll den i propositionen gjorda hemställan.

Närmare bestämmelser rörande användandet av ifrågavarande anslag meddelades
genom Kungl. Maj:ts brev den 21 mars 1940. Brevet innehöll särskilda
bestämmelser rörande sjukhusvård i Sverige åt dels medlemmar av
svenska frivilligkåren i Finland, vilka till följd av krigsskada blivit eller
kunde antagas bliva invalider, dels finska medborgare, som till följd av krigsskada
blivit eller kunde antagas bliva invalider, dels ock andra finska medborgare.

Kungl. Maj:ts proposition nr 348.

3

Framställning av överstyrelsen för svenska röda korset.

I skrivelse den 15 november 1941 anförde överstyrelsen för svenska röda
korset, att det under de förhandlingar, som i början av november 1941 förts
mellan överstyrelsen och finska röda korsets centralstyrelse angående möjligheterna
för fortsatt hjälp till Finlands befolkning, framkommit, att den
under centralstyrelsens ledning lydande oumbärliga finska invalidvården
stöde inför en ekonomisk kris, som i väsentliga avseenden hotade dess fortsatta
verksamhet, samt att en kontant gåva från svenska röda korset därför
vore synnerligen välkommen och av behovet påkallad. Då det kommit till
överstyrelsens kännedom, att en betydande del av det av riksdagen beviljade
anslaget å 1,000,000 kronor för finska invaliders vård i Sverige icke behövt
användas för detta ändamål, och då svenska röda korset icke självt förfogade
över tillräckliga medel för att bistå finska röda korset, hemställde överstyrelsen,
att ifrågavarande besparingar måtte få användas till understödjande
av den finska invalid vården. Det torde enligt överstyrelsens mening icke
råda något tvivel om att det bleve väsentligt billigare att använda ifrågavarande
belopp för invalidernas vård i Finland än för deras överförande
till och vård i Sverige.

Yttrande av medicinalstyrelsen.

Medicinalstyrelsen har, efter remiss, den 24 november 1941 avgivit yttrande
i anledning av överstyrelsens framställning. Inledningsvis lämnar styrelsen
en redogörelse för finska röda korsets resurser i fråga örn meddelande av
invalidvård. Styrelsen anför därvid:

Enligt vad medicinalstyrelsen från överstyrelsen för svenska röda korset
inhämtat, disponerar Finlands röda kors för invalidvård förutom över eget
stationärt sjukhus och tillfälligt inrättade sådana även över ett särskilt, till
nya sjuksköterskeskolans byggnad i Helsingfors förlagt invalidsjukhus, det
senare med plats för 600 patienter. Ett mycket omfattande sjukvårdsarbete
synes å dessa sjukhus hava lämnats. Edda korset har härutöver i förening
med andra för invalidvården arbetande sammanslutningar i olika hänseenden
uppträtt till krigsinvalidernas hjälp. Dessa hava sålunda i stor utsträckning
meddelats yrkesutbildning, ofta i särskilda av röda korset drivna invalidhem,
erhållit arbetsredskap, förbättrade bostäder, husdjur, klädhjälp till sig själva
och sina familjer m. m. Under tiden från april månad 1940 till utgåDgen
av september månad 1941 har finska röda korset för olika ändamål inom
invalidvårdens ram utgivit omkring 37 miljoner finska mark. Denna omfattande
verksamhet har varit möjlig framförallt på grund av de stora gåvor
finska röda korset tidigare erhållit från utlandet. Då numera de tidigare
stora gåvorna från Amerika och England utebliva, uppgives finska röda
korsets möjlighet till fortsatt bedrivande i önskvärd omfattning av invalidvård
vara i brydsam t läge.

Medicinalstyrelsen meddelar vidare, att det från Finland uttryckta önskemålet
örn hjälp till invalidvården i Finland, enligt vad styrelsen under hand
inhämtat, i första hand avsåge ett understödsbelopp av 250,000—300,000
kronor. Då emellertid hela medelsbehovet vore avsevärt större än nämnda

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 348.

summa, hade överstyrelsen för svenska röda korset för avsikt att för vidare
medelsanskaffning genom ett upprop till allmänheten anlita in samlingsvägen.
A förenämnda, av 1940 års lagtima riksdag anvisade anslag till beredande
av sjukhusvård i Sverige åt krigsinvalider från Finland m. m. hade hittills
disponerats omkring 619,000 kronor. I några fall bereddes dock ännu
svenska och finska medborgare vård eller yrkesutbildning, som styrelsen hade
att ersätta från nämnda anslag, vartill bomme att vissa ersättningsanspråk
ännu icke blivit framställda eller reglerade. En approximativ beräkning av
storleken av de medel, som skulle kunna bliva tillgängliga för det av överstyrelsen
för svenska röda korset ifrågasatta ändamålet, torde enligt medicinalstyrelsen
giva till resultat, att högst 250,000 kronor sannolikt skulle
kunna disponeras härför, varvid anslaget dock finge beräknas bliva till fullo
utnyttjat.

Medicinalstyrelsen framför i detta sammanhang jämväl frågan örn att, i
likhet med vad som skedde under förra finsk-ryska kriget, bereda finska
krigsinvalider sjukhusvård i Sverige. Styrelsen yttrar härom:

Den finske sanitetsöverläkaren Eino Suolahti har vid samtal den 21
november 1941 med chefen för medicinalstyrelsen uttalat, att ett erbjudande
från Sverige att härstädes för vård emottaga 500—600 krigsskadade skulle
från finsk sida mottagas med stor tacksamhet och innebära en väsentlig
lättnad. Med hänvisning till storleken av reservationen å redan beviljat
anslag måste uppenbarligen en förutsättning för ett dylikt svenskt erbjudande
vara, att ytterligare medel av riksdagen beviljas för ändamålet.
Därest i stort sett samma villkor som de nuvarande föreskreves, torde
medelsbehovet med hänsyn till nu gällande höga vårdkostnader, vilka för
de större sjukhusens vidkommande torde ligga vid en dagskostnad av omkring
14 kronor, icke kunna beräknas till lägre summa än 1,000,000 kronor.
Medan fred råder i Sverige böra sjukhusen här utan större svårighet kunna
mottaga det ifrågasatta klientelet från Finland.

Rörande sin egen inställning till nu berörda frågor anför medicinalstyrelsen: Medicinalstyrelsen

omfattar med stor sympati såväl överstyrelsens för
svenska röda korset vädjan örn hjälp åt invalidvården i Finland som även
tanken på ett förnyat mottagande i Sverige av finska krigsskadade och vill
för sin del med åberopande av de humanitära skäl, som uppenbarligen föreligga,
tillstyrka, att medelst svenskt statligt understöd hjälpaktioner till den
finska invalidvårdens fromma bedrivas parallellt efter båda nyss angivna
linjer. Med hänsyn till syftemålet med det år 1940 av riksdagen beviljade
anslaget torde överstyrelsens för svenska röda korset framställning kunna
förordas till bifall, såvitt avser ett å ifrågakomna anslag nu befintligt överskott
å 250,000 kronor till sjukhusvård och yrkesutbildning åt invalider i
Finland. Yad angår ifrågasatt mottagande i Sverige av krigsinvalider från
Finland synas enahanda villkor, som för 1940 års anslag fastställts, böra
föreskrivas beträffande krigsinvalidernas vård och ersättning för densamma,
dock att rätt bör inrymmas åt svenska röda korset att erhålla ersättning
jämväl för klädesutrustning åt vårdad, i fall där sådan utrustning är av behovet
påkallad. Till upplysning får styrelsen meddela, att enligt verkställda
förkandsundersökningar vid Stockholms stads sjukhus omkring 200—300
invalider kunna mottagas, vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg 100, vid

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 348. 5

Lunds lasarett 50, vid lasarettet oell vanföreanstalten i Härnösand 50, vid
det i pensionsstyrelsens kuranstalt i Malmö inrättade militärsjukhuset 50
samt mindre antal vid karolinska sjukhuset, akademiska sjukhuset i Uppsala
samt lasarettet och vanföreanstalten i Hälsingborg.

Medicinalstyrelsen förordar vidare, att man — i överensstämmelse med
vad som skedde i samband med beviljande av motsvarande anslag år 1940
— i detta sammanhang reglerar jämväl frågan örn invalidvård åt medlemmar
i den nuvarande svenska frivilligkåren i Finland. Styrelsen anser jämväl,
att styrelsen bör medgivas möjlighet att av statsmedel bevilja ersättning
för sjukhusvård i Sverige i förekommande fall åt finska barn. Sådana barn
vistades enligt styrelsen för närvarande till stort antal i svenska hem. Kommittén
för finska sommarbarn hade dittills i många fall bestritt kostnaden
för sjukhusvård åt finska barn. Kommittén hade emellertid uppgivit, att
den endast med svårighet varit i stånd till dessa utlägg och att den ansåge
sig i behov av hjälp för återfående av desamma. De svenska fosterhemmen
kunde antagas i många fall hava att dragas med svårigheter av enahanda
orsak.

Medicinalstyrelsen har upprättat ett i enlighet med de av styrelsen angivna
riktlinjerna avfattat förslag till bestämmelser rörande sjukhusvård i
Sverige åt krigsinvalider från Finland m. m. Förslaget torde få såsom
bilaga fogas till detta protokoll.

Svårigheter vore, enligt vad medicinalstyrelsen framhåller, förenade med
att mera exakt angiva storleken av det medelsbehov, som kunde föranledas
av bifall till styrelsens förslag örn invalidvård i Sverige åt finska medborgare
m. m. Det syntes därför medicinalstyrelsen önskvärt, att blivande anslag,
om det bestämdes till 1,000,000 kronor, finge formen av förslagsanslag
eller att det något höjdes.

Medicinalstyrelsen hemställer slutligen, att förslag måtte föreläggas riksdagen
dels att av reserverade medel å förenämnda, av 1940 års lagtima
riksdag beviljade anslag å 1,000,000 kronor till centralstyrelsen för finska
röda korset överföra 250,000 kronor för sjukhusvård och yrkesutbildning i
Finland åt finska krigsinvalider, dels ock att för beredande i Sverige av sjukhusvård
och yrkesutbildning åt krigsinvalider från Finland m. m. bevilja ett
förslagsanslag av ytterligare 1,000,000 kronor att disponeras jämlikt det av
medicinalstyrelsen överlämnade förslaget, med bemyndigande för styrelsen
att anlita anslaget, därest så skulle befinnas nödigt, även för tillgodoseende
av det med förstnämnda anslag avsedda ursprungliga syftet.

Av 1940 års lagtima riksdag beviljades ett anslag å 1,000,000 kronor förberedande
av sjukhusvård i Sverige åt krigsinvalider från Finland nr. m.
Ehuru samtliga utgifter å detta anslag ännu ej reglerats, kan man med stor
sannolikhet utgå från att ett överskott kommer att uppstå å anslaget. Enligt
en av medicinalstyrelsen gjord beräkning skulle överskottet komma att
uppgå till omkring 250,000 kronor.

Överstyrelsen för svenska röda korset har nu hemställt, att nämnda överskott
måtte få anlitas till understödjande av invalidvården i Finland- Av

Departements chefen.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 348.

medicinalstyrelsens tillstyrkande yttrande framgår, att vissa större hjälpkällor,
över vilka finska röda korset tidigare förfogat, nu icke längre kunna
påräknas. Det medelsbehov, som på grund därav uppkommit för finska
röda korset, uppgår visserligen till avsevärt större belopp än förenämnda
överskottsmedel, men det är överstyrelsens avsikt att söka genom insamling
hopbringa ytterligare penningmedel.

Av medicinalstyrelsen har därjämte framförts förslag att — jämte det på
angivet sätt understöd lämnades den finska invalidvården — ett upprepande
skulle ske av den i samband med förra finsk-ryska kriget vidtagna åtgärden
att låta krigsskadade från Finland på svenska statens bekostnad beredas
sjukhusvård i Sverige. Härutöver skulle enligt förslaget sjukhusvård på
statens bekostnad kunna beredas minderårig finsk medborgare, som vistades
här i landet. Ett belopp av 1,000,000 kronor föreslås skola anvisas för
dessa ändamål. Det sätt, varpå kostnaderna för nämnda sjukhusvård skulle
bestridas, skulle nära ansluta sig till de bestämmelser, som år 1940 meddelades
i fråga örn det då anvisade anslaget. Dessa bestämmelser gingo i
huvudsak ut på att staten i princip svarade för invalidernas sjukhusvård,
oavsett å vilket sjukhus vården lämnades, att även kostnaden för eftervård
och yrkesutbildning jämte uppehälle därunder bestredes av statsmedel, i
den mån enskilda medel ej stöde till förfogande, samt att staten jämväl svarade
för kostnaderna för de eljest evakuerade finska medborgarnas sjukhusvård,
med iakttagande av att den sjuke själv, därest han så förmådde, hade
att gälda en dagavgift av 3 kronor.

Beredande av sjukhusvård på statens bekostnad åt andra finska medborgare
än de krigsskadade föreslås emellertid skola ifrågakomma allenast
såvitt avser de genom förmedling av föreningen finska sommarbarn eller
samarbetskommittén för nordiskt hjälparbete till Sverige överförda finska
barnen. Kostnaden för vård av dessa barn skulle efter medicinalstyrelsens
provning få bestridas enligt de grunder, som i motsvarande fall gälla för
de krigsskadade. I fråga örn kostnaden för öppen vård, som lämnades barn,
vilket saknade medel att erlägga stadgad eller eljest begärd avgift, föreslås
motsvarande bestämmelser som enligt de tidigare föreskrifterna gällde vid
beredande av sådan vård åt icke krigsskadad finsk medborgare. Vidare har
föreslagits, att anslaget skulle få anlitas för att genom bemedling av svenska
röda korset giva invaliderna klädutrustning.

De humanitära skäl, vilka voro bestämmande för statsmakternas ställningstagande
till frågan om beredande under förra finsk-ryska kriget av
sjukhusvård i Sverige åt krigsinvalider från Finland, göra sig uppenbarligen
med samma styrka gällande i nuvarande situation. Av medicinalstyrelsens
yttrande i ärendet framgår, att ej obetydliga möjligheter erbjuda sig att för
vård i Sverige mottaga krigsskadade från Finland. Enligt vad jag inhämtat
behöver ej befaras, att ett mottagande i den utsträckning medicinalstyrelsen
tänkt sig av finska krigsinvalider skulle under nuvarande förhållanden
medföra intrång på möjligheterna för svenska medborgare till erforderlig
sjukhus- och invalidvård. Jag tillstyrker därför medicinalstyrelsens

7

Kungl. Marits proposition nr 348.

förslag härom. Med hänsyn till vad som blivit upplyst angående det finska
röda korsets minskade möjligheter till fortsatt bedrivande i önskvärd omfattning
av invalidvård anser jag mig jämväl böra biträda förslaget att stödåtgärden
denna gång även gives formen av kontant understöd åt finska röda
korset för dess invalidvårdande verksamhet. Mot storleken av det föreslagna
kontanta bidraget, 250,000 kronor, har jag ej heller något att erinra. Medlen
torde för ändamålet böra ställas till svenska röda korsets förfogande.

De grunder, som äro föreslagna för bestridandet av kostnaderna för ifrågavarande
sjukhus- och invalidvård, samt för användandet i övrigt av ifrågavarande
anslag, torde kunna i huvudsak lända till efterrättelse. Ett fastställande
i detalj av de föreslagna villkoren torde dock böra ske först i samband
med att anslaget ställes till vederbörandes förfogande.

Medel för täckande av de nya utgifter, som påkallas av förslaget, torde
böra äskas å tilläggsstat I till riksstaten för nu löpande budgetår. Medicinalstyrelsens
förslag att giva medelsanvisningen formen av förslagsanslag anser
jag mig icke kunna biträda. Medlen torde böra anvisas såsom reservationsanslag
under rubriken Beredande av sjukhusvård i Sverige åt krigsinvalider
från Finland m. m.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen att

dels godkänna de grunder för bestridandet av kostnader för
sjukhusvård åt krigsinvalider från Finland, som i det föregående
förordats,

dels oclc till Beredande av sjukhusvård i Sverige åt krigsinvalider
från Finland m. m. å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1941/42 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 1,000,000 kronor.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Majit Konungen lämna bifall
samt förordnar, att proposition av den lydelse bilaga
till detta protokoll utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
Anders Lundstedt.

8

Kungl. Majlis proposition nr 348.

Bilaga.

Förslag till villkor för anslag till sjukhusvård i Sverige åt krigsinvalider
från Finland m. lii.

1. Medlemmar av svenska frivilligkåren i Finland, vilka till följd av krigsskada
blivit eller kunna antagas bliva invalider, må utan avgift för vård
mottagas å dels arméns sjukhus i den ordning och omfattning arméförvaltningens
sjukvårdsstyrelse föreskriver, dels ocic de civila sjukhus i Sverige,
som medicinalstyrelsen efter överenskommelse med vederbörande huvudman
bestämmer.

2. Finska medborgare, som till följd av krigsskada blivit eller kunna antagas
bliva invalider, må utan avgift för vård mottagas å dels karolinska
sjukhuset, serafimerlasarettet, akademiska sjukhuset i Uppsala, vanföreanstalterna
och pensionsstyrelsens kuranstalter i elen omfattning, medicinalstyrelsen
i samråd med vederbörande sjukhusdirektion eller styrelse finner så kunna
ske utan väsentligt men för sjukvården i övrigt vid dessa anstalter, dels ock
sjukhus, som drivas av landsting eller städer utanför landsting, eller andra
lämpliga sjukvårdsanstalter, i den mån överenskommelse därom träffas mellan
medicinalstyrelsen och vederbörande huvudman.

3. Kostnaden för vård, som jämlikt punkt 1 lämnas å armén tillhörigt
sjukhus skall till ett belopp av högst 8 kronor för underhållsdag avföras
från ovannämnda, under femte huvudtiteln anvisade reservationsanslag till
beredande av sjukhusvård i Sverige åt krigsinvalider från Finland m. m. å
1,000,000 kronor.

Kostnaderna för vård, som jämlikt punkt 1 eller 2 lämnas å annat staten
tillhörigt sjukhus, skall till ett belopp, motsvarande eljest stadgad avgift
för vård å allmän sal av utländsk medborgare, avföras från samma anslag,
som nyss nämnts.

4. För vård, som jämlikt punkt 1 eller 2 lämnas å sjukhus, som tillhör
annan än staten, ersätter staten självkostnaden, frånsett utgifter för räntor
och amorteringar å byggnadslån. Därest överenskommelse örn lägre ersättning
icke kan träffas, utgår ersättningen med 8 kronor för underhållsdag,
med rätt för vederbörande huvudman att sedermera på grundval av verifierade
räkenskaper göra framställning örn den ytterligare ersättning, som kan
finnas befogad med hänsyn till genomsnittskostnaden vid sjukhuset för det
kalenderår, varunder vården ägt rum.

5. Patient, som jämlikt punkt 1 eller 2 intagits å lasarett eller därmed
jämförligt sjukhus, skall så snart omständigheterna det medgiva, utskrivas
från sjukhuset och kostnadsfritt beredas erforderlig eftervård å konvalescenthem,
poliklinik eller på annat lämpligt sätt. I den mån så påkallas och ske
kan, bör patient, som avses i punkterna 1 och 2, jämväl beredas fri yrkesutbildning
å vanföreanstalt.

6. Innan patient, som avses i punkterna 1 och 2, utskrives från sjukhus,
skall anmälan göras till medicinalstyrelsen. Sådan anmälan skall, örn patienten
behöver fortsatt läkarvård eller yrkesutbildning å vanföreanstalt, innefatta
förslag till dylik vård eller utbildning, samt i annat fall meddelande,
huruvida patienten efter utskrivningen kan omedelbart hemsändas.

7. Vård å konvalescenthem eller annan eftervård ombesörjes av svenska
röda korset, som av medicinalstyrelsen erhåller nödiga upplysningar örn det
enskilda fallet.

Påkallas yrkesutbildning, har medicinalstyrelsen att efter prövning av
omständigheterna i varje enskilt fall därom träffa överenskommelse med vanföreanstalt,
där plats kan beredas.

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 348.

8. Kostnaden för eftervård och yrkesutbildning jämte uppehälle därunder
samt klädesutrustning vid hemresa i fall av behov bestrides, i den
mån enskilda medel ej stå till förfogande, från ovannämnda under femte
huvudtiteln anvisade anslag.

9. Efter avslutad vård eller yrkesutbildning av krigsskadad, som är finsk
medborgare, har svenska röda korset att efter samråd med vederbörande
finska myndigheter ombesörja återresan till Finland.

10. I den mån minderårig finsk medborgare, som genom förmedling av
föreningen Finska sommarbarn eller Samarbetskommittén för nordiskt hjälparbete
överförts till Sverige, beretts eller beredes vård å sjukhus här i
landet, må efter prövning av medicinalstyrelsen kostnaden för vården bestridas
enligt de grunder, som angivits i punkterna 3 och 4. För öppen
vård, som lämnas finsk medborgare, varom här är fråga, vid av landsting
eller stad utanför landsting drivna sjukhus, må, därest den sjuke saknar
medel att erlägga stadgad eller eljest begärd avgift, ersättning av statsmedel
utgå med belopp motsvarande avgiften, dock att ersättning i intet
fall må utgå med högre belopp än gällande sjukkassetaxa medgiver.

11. Ersättning för vård eller yrkesutbildning ävensom för transport inom
Sverige av patienter, som avses i punkterna 1 och 2, utbetalas av medicinalstyrelsen
dit vederbörande hava att månadsvis ingiva räkningar med tillhörande
verifikationer.

Bihang till riksdagens protokoll 1841

1 sami.

Nr 348.

?49lt 41 2