Kungl. Majlis proposition nr 346.
1
Nr 340.
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning
om ändring i vissa delar av förordningen den 17
november 1939 (nr 810) med särskilda bestämmelser
angående indrivning av utskylder hos vissa skattskyldiga,
m. m.; given Stockholms slott den 21 november
1941.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag,
dels inhämta riksdagens yttrande över härvid fogade förslag till förordning
örn ändring i vissa delar av förordningen den 17 november 1939 (nr
810) med särskilda bestämmelser angående indrivning av utskylder hos vissa
skattskyldiga,
dels ock föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag angående
undantag i vissa fall från stadganden örn uttagande av avgift vid indrivning
av kommunalutskylder.
GUSTAF.
. Ernst Wigforss.
Hihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sand. Nr 34G.
I
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 346.
Förslag
till
förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 17
november 1939 (nr 810) med särskilda bestämmelser angående
indrivning av utskylder hos vissa skattskyldiga.
Härigenom förordnas, att 1 §, 2 § 1 inom. samt 4 och 6 §§ förordningen
den 17 november 1939 med särskilda bestämmelser angående indrivning av
utskylder hos vissa skattskyldiga skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives:
1 §■
Skattskyldig, som inkallats till tjänstgöring vid krigsmakten jämlikt 28 §
1 mom. värnpliktslagen, äger enligt vad i denna förordning stadgas åtnjuta
anstånd i avseende å indrivningen av honom påförda utskylder.
Med utskylder---med kronouppbörden.
2 §•
1 mom. Underlåter den skattskyldige att i behörig ordning erlägga honom
påförda utskylder, vilka förfalla till betalning vid uppbördsstämma
eller uppbördstermin, som helt eller delvis infaller under tiden för tjänstgöringen
vid krigsmakten eller inom två månader efter tjänstgöringens slut,
må indrivning av belopp, som på grund därav uppföres i restlängd, icke ske
förrän den skattskyldige efter beviljad ledighet för återgång till civil verksamhet
(hempermittering) eller hemförlovning två månader i följd varit fri
från sådan tjänstgöring.
Har underlåtenhet---sådant belopp.
4 §•
Vad i uppbördsförfattningarna är stadgat rörande skyldighet att erlägga
indrivningsavgift skall icke äga tillämpning å restfört utskyldsbelopp, som
i 2 § avses, i den mån betalning inflyter innan den skattskyldige efter beviljad
ledighet för återgång till civil verksamhet (hempermittering) eller hemförlovning
ett år i följd varit fri från tjänstgöring, som i 1 § sägs.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 346.
6 §•
Militär befälhavare,---vederbörlig utmätningsman.
Ilar anmälan som nyss sagts insänts direkt till utmätningsmannen, åligger
det denne att från vederbörande inskrivningschef eller annan militär myndighet
införskaffa erforderliga uppgifter angående den skattskyldiges tjänstgöring,
och skall i avbidan på sådana uppgifter anstå med indrivningen av
de utskylder varom fråga är.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1942, där ej Konungen förordnar
att densamma skall träda i kraft vid senare tidpunkt. Förordningen
gäller i tillämpliga delar även utskylder, vilka påförts skattskyldig som inkallats
till tjänstgöring vid krigsmakten jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2
värnpliktslagen den 30 juni 1936 (nr 443), jämväl till den del utskylderna
förfallit till betalning under tiden från och med den 1 september 1939 till
dagen för förordningens ikraftträdande men ej före sistnämnda tidpunkt
indrivits.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 346.
Förslag
till
lag angående undantag i vissa fall från stadganden om uttagande
av avgift vid indrivning av kommunalutskylder.
Härigenom förordnas som följer:
Vad i lag är stadgat rörande uttagande av särskild avgift för indrivning
av kommunalutskylder skall icke äga tillämpning med avseende å utskylder,
påförda skattskyldig som inkallats till tjänstgöring vid krigsmakten jämlikt
28 § 1 mom. värnpliktslagen, i den mån med indrivning av utskylderna fått
anstå enligt särskilda, av Konungen utfärdade bestämmelser och betalning
inflyter innan den skattskyldige efter beviljad ledighet för återgång till civil
verksamhet (hempermittering) eller hemförlovning ett år i följd varit fri från
sådan tjänstgöring.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1942, där ej Konungen förordnar
att densamma skall träda i kraft vid senare tidpunkt, samt gäller även utskylder,
vilka påförts skattskyldig som inkallats till tjänstgöring vid krigsmakten
jämlikt § 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen den 30 juni
1936 (nr 443).
Genom denna lag upphäves lagen den 17 november 1939 (nr 811) angående
undantag i vissa fall från stadganden om uttagande av avgift vid indrivning
av kommunalutskylder.
Kungl. Maj:ts proposition nr 346.
5
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
21 november 1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet och t. f.
chefen för socialdepartementet, statsrådet Bergquist, anför chefen för finansdepartementet,
statsrådet Wigforss:
Enligt 2 § förordningen den 17 november 1939 (nr 810) med särskilda bestämmelser
angående indrivning av utskvlder hos vissa skattskyldiga må,
därest skattskyldig, som inkallats till tjänstgöring vid krigsmakten jämlikt
§ 28 mom. 1 eller § 36 mom. 2 värnpliktslagen, underlåter att i behörig ordning
erlägga honom påförda utskylder, vilka förfalla till betalning vid uppbördsstämma
eller uppbördstermin, som helt eller delvis infaller under tiden
för tjänstgöringen vid krigsmakten eller inom två månader efter tjänstgöringens
slut, indrivning av belopp, som på grund därav uppföres i restlängd,
icke ske förrän två månader förflutit från tjänstgöringens slut.
Enligt 4 § samma förordning och lagen den 17 november 1939 (nr 811)
angående undantag i vissa fall från stadganden om uttagande av avgift vid
indrivning av kommunalutskylder är sådan skattskyldig vidare befriad från
att erlägga indrivningsavgift å restfört utskyldsbelopp, som i 2 § förordningen
avses, försåvitt betalning inflyter inom ett år från det den skattskyldiges
tjänstgöring vid krigsmakten upphörde.
Förordningen överensstämmer i nu angivna delar helt med det förslag lill
förordning i ämnet, över vilket Kungl. Maj:t genom proposition, nr 63, till
1939 års urtima riksdag inhämtade riksdagens yttrande. Lagen är likalydande
med ett lagförslag, som genom samma proposition förelädes riksdagen till
antagande..
I sitt i anledning av propositionen avgivna, av riksdagen godkända utlåtande,
nr 27, yttrade andra särskilda utskottet beträffande förslaget till förordning
bl. a. följande:
Utskottet har uppmärksammat alt enligt förslaget en värnpliktig, som
under flera perioder inkallas till tjänstgöring vid förstärkt förvarsberedskap
eller mobilisering, icke alltid kommer att erhålla det skydd mot indrivningsåtgärder,
som förslaget är avsett att giva. Inom utskottet har därför bland
c
Kungl. Maj:ts proposition nr 346.
annat elen lösningen ifrågasatts, att därest ny inkallelse av värnpliktig sker
inom viss kortare tid efter den första tjänstgöringens slut, skall så anses som
örn tjänstgöringen varit sammanhängande. Utskottet förutsätter, att Kungl.
Maj:t har sin uppmärksamhet riktad på frågan örn beredande av skydd åt
värnpliktiga av denna kategori.
I skrivelse den 11 oktober 1941 har riksräkenskapsverket meddelat, att
hos verket framställts förfrågningar från länsstyrelser och landsfiskaler huruvida,
i det fall att skattskyldig efter att ha fullgjort militärtjänstgöring ånyo
inkallades till sådan tjänstgöring innan de i förordningen angivna tidsfristerna
-—- två månader respektive ett år — gått till ända, nämnda
tidsperioder skulle räknas från den första eller från den andra tjänstgöringens
slut eller om tvåmånadersfristen skulle beräknas från den andra
tjänstgöringens avslutande och årsfristen från det den första tjänstgöringen
upphörde. Enligt verkets uppfattning vore ifrågavarande spörsmål av den
art, att det icke torde ankomma på verket att med stöd av det i 9 § förordningen
givna bemyndigandet utfärda föreskrift i ämnet. På grund därav
hade verket funnit sig böra underställa frågan Kungl. Maj:ts prövning. För
egen del funne verket -— i viss anslutning till de önskemål, som kommit
till uttryck vid frågans behandling inom vederbörande riksdagsutskott -—
övervägande skäl tala för att militärtjänstgöring med kortare avbrott än
två månader respektive ett år borde i förevarande avseenden räknas som en
sammanhängande tjänstgöring.
över riksräkenskapsverkets skrivelse lia efter remiss utlåtanden avgivits
av överbefälhavaren över rikets försvarskraftev och statskontoret, vilka biträtt
den av riksräkenskapsverket i slutet av dess skrivelse uttalade meningen.
I proposition nr 318 till innevarande års riksdag har Kungl. Majit framlagt
förslag till ny värnpliktslag. Såsom i propositionen (sid. 125) anmärkts,
kommer förslaget, därest det upphöjes till lag, att nödvändiggöra ändringar
i andra lagar och författningar. I anledning härav har inom försvarsdepartementet
upprättats en den 10 november 1941 dagtecknad promemoria angående
vissa författningsändringar med anledning av förslaget till ng värnpliktslag.
I promemorian har bland annat erinrats, att i 6 § förordningen den 17 november
1939 med särskilda bestämmelser angående indrivning av utskylder
hos vissa skattskyldiga ålägges utmätningsman för visst fall skyldighet
att från vederbörande rullföringsbefälhavare eller annan militär myndighet
införskaffa vissa uppgifter. Då rullföringsbefälhavares åligganden enligt
förslaget till ny värnpliktslag skulle övertagas av inskrivningschefen, borde
tydligen ifrågavarande författningsrum ändras i enlighet därmed. I samband
med ändring av 6 § torde en formell omarbetning av 1 § äga rum.
Över promemorian har infordrat utlåtande avgivits av ställföreträdaren
för chefen för försvarsstaben, som förklarat sig icke ha något att erinra mot
vad sålunda anförts.
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 346.
I samband med ikraftträdandet av den föreslagna nya värnpliktslagen Dep^f™°nts
synas 1 och 6 §§ förordningen med särskilda bestämmelser angående indrivning
av utskylder hos vissa skattskyldiga böra ändras i enlighet med vad
som föreslagits i den inom försvarsdepartementet upprättade promemorian.
Vad angår övriga här förut berörda bestämmelser i förordningen ävensom
i lagen angående undantag i vissa fall från stadganden om uttagande av
avgift vid indrivning av kommunalutskylder, torde med grunderna för
ifrågavarande lagstiftning bäst överensstämma, att indrivningsåtgärder icke
vidtagas förrän den skaltskyldige två månader i följd kunnat ägna sig åt
civil verksamhet. Likaledes anser jag befrielsen fran skyldigheten att erlägga
indrivningsavgift skäligen böra gälla så länge den skattskyldige icke ett ar i
följd varit fri från värnpliktstjänstgöring. Då det synes tveksamt, huruvida
bestämmelserna härutinnan kunna tillämpas i enlighet med det nu anförda,
förordar jag ändring av desamma.
Samtidigt härmed torde lämpligen i förtydligande syfte den ytterligare
ändringen i 4 § förordningen böra vidtagas, att ordet »försåvitt» utbytes
mot uttrycket »i den mån». Härigenom kommer det att av författningstexten
klart framgå, att, därest den skattskyldige under den tid, under vilken
indrivningsavgift ej får uttagas, gör avbetalning å det restförda utskyldsbeloppet,
efter utgången av nämnda tid indrivningsavgift får uttagas å
det då oguldna beloppet men allenast å detta. Ett motsvarande förtydligande
synes böra göras i lagen angående undantag i vissa fall från stadganden örn
uttagande av avgift vid indrivning av kommunalutskylder.
Förevarande författningsändringar synas lämpligen böra träda i kraft samtidigt
med den nya värnpliktslagen. Vissa övergångsbestämmelser böra därvid
meddelas.
Inom finansdepartementet lia upprättats förslag till de sålunda av mig
förordade författningsändringarna, nämligen förslag till
1) förordning om ändring i vissa delar av förordningen den 17 november
1939 (nr 810) med särskilda bestämmelser angående indrivning av utskylder
hos vissa skattskyldiga samt
2) lag angående undantag i vissa fall från stadganden örn uttagande av
avgift vid indrivning av kommunalutskylder.
Under hänvisning till vad jag nu anfört får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte genom proposition dels inhämta riksdagens yttrande över förstnämnda
förslag, dels ock föreslå riksdagen att antaga lagförslaget.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att proposition
av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
II. Wairneman.