Kungl. Maj:ts proposition nr 344.
1
Nr 344.
Kungl. Maj:ts •proposition till riksdagen angående vissa
anslag säskanden för försvarsändamål å tillägg sstat I
till riksstaten för budgetåret 194H42; given Stockholms
slott den 21 november 1941.
Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över. försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF.
Per Edvin Sköld.
Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 21 november 1941.
Närvarande:
Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet samt såvitt
angår det under punkten 5 upptagna ärendet även med cheferna för jordbruks-
och folkhushållningsdepartementen och såvitt angår de under punkterna
9 och 10 upptagna ärendena med chefen för jordbruksdepartementet anmäler
chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Sköld, vissa ärenden angående
medelsanvisningar för försvarsändamål å tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1941/42. Med förmälan, att ärendena under punkterna 1—4 samt 7
och 8 vore av den natur, att närmare redogörelse för deras innebörd än som av
det följande framginge icke borde ske till statsrådsprotokollet och att ytterBihang
till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 844.
2393 41
- Kungl. Maj:ts proposition nr 344.
ligare upplysningar i nämnda ärenden borde få lämnas genom de handlingar,
som bomme att överlämnas till riksdagens vederbörande utskott, samt under
framhållande, att ärendena borde upptagas under de särskilda rubriker i riksstaten
för innevarande budgetår, till vilka de enligt sin natur vore att hänföra,
anför departementschefen vidare:
EGENTLIGA STATSUTGIFTER.
Fjärde huvudtiteln.
C. Försvarskrafterna.
Armén.
[!•] 26 a. Barackbyggnader m. m. I särskilda skrivelser den 9 oktober och
den 1 november 1941 har arméförvaltningens fortifilcationsstyrelse på anmodan
av chefen för armén hemställt, att medel måtte ställas till fortifikationsstyrelsens
förfogande för anskaffning och uppförande av vissa för armén avsedda
baracker och badstugor m. m.
Fortifikationsstyrelsen föreslår till en början, att medel, tillhopa 217,000
kronor, ställas till förfogande för uppförande av monteringsfärdiga kokhus
och utspisningsbaracker vid vissa s. k. koncentreringsmåltidsstationer, d. v. s.
sådana järnvägsstationer som vid trupp transporter beräknas komma att användas
för måltidsuppehåll. Vidare föreslås anskaffning till en beräknad
kostnad av 1,228,000 kronor av visst antal matsals- och stallbaracker, avsedda
för i skrivelserna närmare angivna beredskapsförband, ävensom för en
kostnad av 63,000 kronor av vissa för landstorms- och luftvärn spersonal
inom västra militärområdet avsedda förråds- och förläggningsbaracker. För
anordnande av badstugor inom Bodens fästnings försvarsområden och inom
vissa barackläger i övre Norrland hemställes örn anvisande av tillhopa 372,000
kronor. Vidare har fortifikationsstyrelsen äskat medel, tillhopa 1,316,000
kronor, för beredande av ökade utrymmen för förläggning, sjukvård, förrådshållning,
expeditionstjänst, utbildning m. m. vid vissa fredstruppförband
eller till dessa anslutna förläggningar. Slutligen har hemställts örn anvisande
av 15 b000 kronor för ordnande av vatten- och avloppsförhållandena
vid två förläggningar för Värmlands regemente och Jönköpings-Kalmar regemente,
vilka förläggningar under rådande beredskap i stor omfattning tagas
i anspråk. För nu nämnda ändamål erfordras sålunda enligt fortifikationsstyrelsens
beräkningar tillhopa (217,000 + 1,228,000 + 63,000 + 372,000 +
1.316.000 + 157,000=) 3,353,000 kronor, vartill borde läggas ett belopp av
200.000 kronor för vissa transporter och oförutsedda utgifter. Det sammanlagda
medelsbehovet utgör alltså 3,553,000 kronor.
I anledning av förutnämnda båda framställningar har Kungl. Majit genom
beslut den 7 november 1941 medgivit, att ett belopp av högst 1,370,000
kronor finge för anskaffning av ovan angivna, för beredskapsförband avsedda
matsals- och stallbaracker ävensom för landstormsorganisationerna inom
3
Kungl. Majlis proposition nr 344.
västra militärområdet avsedda förråds- och förläggningsbaracker disponeras
från det å förskottsstaten för försvarsväsendet uppförda förskottsanslaget
till engångsutgifter (Ga). I samband härmed har Kungl. Majit anbefallt
fortifikationsstyrelsen att skyndsamt till Kungl. Majit inkomma med utredning
rörande den anskaffning av baracker, som sedan hösten 1939 ägt rum
för arméns del, innefattande uppgift örn bland annat barackernas nuvarande
användning.
Under de senaste åren hava medel i betydande omfattning ställts till
förfogande för anskaffning och uppförande av monteringsfärdiga baracker.
I en del fall hava för ändamålet tagits i anspråk särskilda å riksstat eller
tilläggsstat uppförda anslag; i andra fall åter hava medel förskottsvis disponerats
från anslag å förskottsstat. Medelsanvisningarna hava skett vid
olika tidpunkter och för att tillgodose skiftande behov. Oftast hava anslagsfrågorna
på grund av rådande försvarsberedskap varit av mycket brådskande
natur. Som regel har det icke varit möjligt att vid behandlingen av anslagsäskandena
pröva, huruvida redan befintliga baracker disponeras på lämpligaste
sätt, eller bedöma möjligheterna att för nya ändamål använda redan
tillgängliga baracker.
Tiden synes vara inne för en närmare granskning av förhållandena på
detta område. På grund härav har Kungl. Majit genom beslutet den 7
november 1941 anbefallt fortifikationsstyrelsen att tillhandahålla det utredningsmateriel,
som för en sådan granskning erfordras. Det är min förhoppning
att det skall vara möjligt att med hjälp av detta materiel få
underlag för en säkrare bedömning av de äskanden örn anslag till anskaffning
av baracker, som framdeles kunna framställas.
Med en prövning av fortifikationsstyrelsens nu föreliggande framställning
synes dock icke kunna anstå i avbidan på den nyssnämnda utredningens
slutförande. I stort sett synas nämligen anslagsändamålen vara av natur att
böra med det snaraste tillgodoses. För anskaffning och uppförande av vissa
av de i framställningen avsedda barackerna, beträffande vilka särskild brådska
förelegat, har såsom förut nämnts Kungl. Majit genom beslutet den 7 november
1941 anvisat medel från vederbörligt förskottsanslag. Frågan i vad mån de
av fortifikationsstyrelsen i övrigt äskade medlen böra anvisas torde i förevarande
sammanhang böra underställas riksdagens prövning.
För egen del är jag icke beredd att på grundval av den föreliggande utredningen
utan ändring godtaga fortifikationsstyrelsens ifrågavarande förslag.
Sålunda synes det tveksamt, örn det skall vara behövligt att för dryga
kostnader, 217,000 kronor, vidtaga sådana anordningar av stadigvarande
karaktär vid vissa järnvägsstationer, som av styrelsen förordats. Det torde ej
vara uteslutet att i vissa fall bereda för ifrågavarande ändamål erforderliga
utrymmen genom utnyttjande av redan anskaffade, under fortifikationsstyrelsens
förvaltning stående baracker. Det torde böra ankomma på Kungl.
Majit att i detta hänseende fatta beslut. Icke heller är jag beredd att i den
omfattning fortifikationsstyrelsen tänkt sig nu förorda, att medel äskas för
Departements
chefen.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 344.
anskaffande av badstugor. Jag begränsar mig till att föreslå anvisning av
anslag till detta ändamål för Bodens fästning, innebärande en minskning
med 312,000 kronor av den av fortifikationsstyrelsen äskade anslagssumman.
Med hänsyn till vad nu anförts synes det av fortifikationsstyrelsen äskade
anslaget kunna minskas med (217,000 4- 312,000 =) 529,000 kronor jämte
å sistnämnda belopp belöpande kostnader för transporter m. m., uppskattade
till 25,000 kronor, eller tillhopa 554,000 kronor. Övriga av fortifikationsstyrelsen
anmälda behov synas vara av den art, att möjlighet bör
föreligga för Kungl. Majit att tillgodose desamma. Emellertid finner jag
utredningen i vissa hänseenden icke vara av den beskaffenhet, att jag anser
mig kunna redan nu definitivt tillstyrka, att medel för de olika ändamålen
ställas till förfogande. Jag finner mig dock böra förorda, att anslag nu äskas
av riksdagen men förutsätter, att det får ankomma på Kungl. Majit att efter
närmare prövning av medelsbehovet träffa avgörande rörande anslagsmedlens
ianspråktagande för avsett ändamål. Från denna utgångspunkt får jag sålunda
förorda ett medelsäskande hos riksdagen av (3,553,000 — 554,000 =) i runt tal
3,000,000 kronor. I nämnda belopp har inräknats vad som kan åtgå för täckning
av den medelsanvisning, som skett genom beslutet den 7 november 1941.
Jag får i detta sammanhang framhålla, att Kungl. Majit genom beslut
den 4 juli och den 8 augusti 1941 medgivit, att tillhopa 848,000 kronor finge
för anskaffning av vissa baracker disponeras från förenämnda förskottsanslag.
Körande den närmare innebörden av dessa beslut torde, såsom inledningsvis
framhållits, upplysning böra lämnas genom de handlingar, som komma
att överlämnas till riksdagens vederbörande utskott. För täckning av dessa
från förskottsstaten bestridda utgifter torde medel nu böra anvisas å tillläggsstat
för innevarande budgetår. Det belopp, som bör av riksdagen äskas,
uppgår sålunda till (3,000,000 + 848,000 =) 3,848,000 kronor.
Vissa av de anskaffningar, örn vilka här är fråga, synas vara av den natur,
att medel böra anvisas såsom kapitalinvestering i försvarsväsendets fastiglietsfond.
Hit räknar jag kostnaden för anskaffning av badstugor, beräknad
till 60,000 kronor, den beräknade kostnaden, 1,316,000 kronor, förberedande
av ökade utrymmen vid truppförbanden eller till dessa anslutna förläggningar
ävensom kostnaden för iordningställande av förutnämnda förläggningar för
Värmlands regemente och Jönköpings—Kalmar regemente, 157,000 kronor.
Härtill synes böra läggas beräknad kostnad för vissa transporter och oförutsedda
utgifter, 45,000 kronor, varför den sammanlagda kapitalinvesteringen
skulle uppgå till 1,578,000 kronor. Det är min avsikt att senare denna dag hemställa,
att Kungl. Majit måtte äska sistnämnda belopp såsom kapitalinvestering
i försvarsväsendets fastighetsfond. I förevarande sammanhang torde
medel böra äskas för bestridande av övriga i det föregående angivna kostnader,
d. v. s. (3,848,000 — 1,578,000=) 2,270,000 kronor.
Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen
att till JBaracfcbyggnader m. m. å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag
av ........................................ kronor 2,270,000.
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 344.
Marinen.
Flytande materiel, artillerimateriel m. m.
[2], 79. Anskaffning av artilleri- och annan teknisk materiel. För anskaffning
av radiomateriel av olika slag för marinens behov hava sedan stormaktskrigets
utbrott avsevärda belopp ställts till förfogande över förskottsstaten. Sålunda
hava enligt särskilda Kungl. Maj:ts beslut den 8 september 1939, den 15 december
1939, den 23 februari 1940 samt den 1 och den 16 augusti 1940 för ändamålet
ställts till förfogande sammanlagt 6,150,000 kronor. Härjämte har
Kungl. Majit enligt beslut den 7 februari 1941 ställt ett belopp av 75,000
kronor, likaledes från förskottsstaten, till arméförvaltningens civila departements
förfogande för anordnande av vissa radiopejlstationer. För denna
medelsanvisning har 1941 års riksdag efter därom av Kungl. Majit i propositionen
nr 142 (punkten 9) framlagt förslag anvisat täckningsanslag.
I skrivelse den 29 augusti 1941 har nu marinförvaltningen — med förmälan
att nya utrustnings- och förrådsbehov, baserade på gällande krigsradiomaterielplaner,
numera förelåge — hemställt, att ytterligare medel måtte anvisas
för anskaffande av radiomateriel för marinen. Medelsäskandet avser i
huvudsak radiomateriel för eldledningsändamål, radiofyrar och specialmateriel
för vissa signaleringsbehov. Det sammanlagda medelsbehovet har av marinförvaltningen
angivits till 2,955,000 kronor, av vilket belopp 1,000,000 kronor
ansetts böra uppföras å tilläggsstat för innevarande budgetår och återstående
1,955,000 kronor anvisas för budgetåret 1942/43.
För marinens tillgodoseende med radiomateriel hava såsom i det föregående
nämnts medel anvisats över förskottsstaten. Det nu ifrågavarande
medelsäskandet, vilket avser komplettering av anskaffad eller under anskaffning
varande materiel, finner jag mig jämväl böra biträda.
Till frågan örn anvisande av de för nästa budgetår erforderliga medlen för
ändamålet, 1,955,000 kronor, torde jag framdeles få återkomma. Nu torde sålunda
böra upptagas det för innevarande budgetår äskade beloppet, 1,000,000
kronor, vilket synes böra uppföras under samlingsrubriken Anskaffning av
artilleri- och annan teknisk materiel.
Jag får därför hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Anskaffning av artilleri- och annan teknisk materiel å
tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa ett
reservationsanslag av ................................. kronor 1,000,000.
Departements
chefen.
6
Kungl. May.ts proposition nr 344.
KAPITALINVESTERING.
Försvarsväsendets fastighetsfond.
Arméförvaltningens delfond.
[3 ] 5 b. Garagebyggnader för stridsvagnar. Efter därom av Kungl. Maj:t i
propositionen 1941: 2 (Bil. 4, punkten 2) framlagt förslag har riksdagen (skrivelse
nr 57) till ytterligare anskaffning av artillerimateriel anvisat ett belopp
av 44,575,000 kronor. Av det vid nämnda proposition fogade utdraget av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden framgår, att ifrågavarande anslagsmedel
avsetts för, bland annat, anskaffning av ett avsevärt antal stridsvagnar.
Under erinran att några medel för uppförande av garage och verkstäder
för dessa stridsvagnar icke funnes disponibla hava arméförvaltningens tygdepartement
och fortifikations styr else i skrivelse den 16 augusti 1941 anfört,
bland annat, följande:
Chefen för armén hade i skrivelse till fortifikationsstyrelsen den 5 juli
1941 meddelat, att erforderliga medel borde äskas dels för garage till samtliga
angivna stridsvagnar, dels för en stridsvagnsverkstad av en omfattning
motsvarande nuvarande verkstad vid en pansarbataljon. Med ledning av dessa
direktiv hade fortifikationsstyrelsen beräknat byggnadskostnaderna sålunda:
för garage ..................................................................... kronor 470,000
» verkstad .................................................................. » 270,000
» värmecentral, bensinstation, spolplatta och smörjbryggor » 70,000
» staket, vägar och planeringsarbeten .............................. » 65,000
Summa kronor 875,000.
Kostnaderna för erforderlig maskinell utrustning hade vidare av tygdepartementet
beräknats till 150,000 kronor.
Under hänvisning till vad sålunda anförts och under framhållande av angelägenheten
av att erforderliga garage m. m. funnes färdigställda vid tidpunkten
för materielens leverans hemställde tygdepartementet och fortifikationsstyrelsen,
att Kungl. Maj:t måtte för uppförande av erforderliga garage- och
verkstadsbyggnader m. m. för ifrågavarande stridsvagnar ställa sammanlagt
1,025,000 kronor till fortifikationsstyrelsens förfogande.
I utlåtande över föreliggande framställning den 11 oktober 1941 har 1940
års militära byggnadsutredning anfört, bland annat, följande:
Numera hade upplysts, att nya garage- och verkstadsutrymmen skulle erfordras
jämväl för ett stort antal stridsvagnar, som skulle levereras tidigare
än de i den remitterade framställningen avsedda vagnarna, samt att ytterligare
leveranser planerades. Behovet av garage och verkstäder för stridsvagnar
syntes alltså vara stort. Mot uppförande av de nu föreslagna garagen vore
därför intet att erinra.
Yad beträffade verkstaden, holle utredningen före, att det icke kunde
anses rationellt att planlägga denna för enbart de i remisshandlingen avsedda
stridsvagnarna. En plan borde i stället uppgöras för uppförande i ett sammanhang
av verkstadsbyggnader med tillräcklig kapacitet för tillgodoseende
av hela det slutliga stridsvagnsbeståndets behov av verkstadsutrymme. En
sådan plan borde därför uppgöras så snart det slutliga antalet stridsvagnar
7
Kungl. Maj:ts proposition nr 344.
liksom ock platserna för deras stationering fastställts. I avvaktan härpå
syntes med byggandet av i remissen avsedda verkstäder böra anstå. Under
tiden intill dess verkstäder uppförts borde, örn befintligt verkstadsutrymme
nödvändigtvis måste utökas, garageutrymmen provisoriskt kunna användas
för verkstadsändamål. Under hänvisning till vad sålunda anförts finge byggnadsutredningen
tills vidare avstyrka anvisande av medel för uppförande av
verkstäder och anskaffande av maskinell utrustning för dessa.
Med skrivelse den 3 oktober 1941 hade fortifikationsstyrelsen till militära
byggnadsutredningen för yttrande överlämnat förslag till garagetyp för
stridsvagnar. I ett till fortifikationsstyrelsen den 8 oktober 1941 avgivet
yttrande hade byggnadsutredningen föreslagit viss minskning av byggnadsbredden
samt förenkling i fråga örn golvbehandlingen. Med utgångspunkt
från nämnda förslag beräknade utredningen, att kostnaderna för nu ifrågavarande
garage borde kunna begränsas till 440,000 kronor.
Mot det för värmecentral, bensinstation, spolplatta och smörjbryggor upptagna
beloppet, 70,000 kronor, eller den för staket, vägar och planeringsarbeten
beräknade kostnaden av 65,000 kronor hade byggnadsutredningen intet att
erinra.
Under åberopande av vad sålunda anförts finge byggnadsutredningen tillstyrka,
att för uppförande av varmgarage m. m. för stridsvagnar disponerades
sammanlagt (440,000 + 70,000 + 65,000 =) 575,000 kronor.
Vidare har fortifikationsstyrelsen i skrivelse den 3 oktober 1941 gjort framställning
om anvisande av ytterligare medel för garage å vissa i skrivelsen närmare
angivna platser. Fortifikationsstyrelsen har anfört i huvudsak följande:
I skrivelse till fortifikationsstyrelsen den 30 maj 1941 hade chefen för
armén meddelat, att i samband med genomförande av 1941 års krigsorganisation
utökning av vissa pansarförband komme att äga rum, vilket genom ökad
materieltilldelning komme att medföra behov av ytterligare garageutrymmen
m. m. vid nämnda förband. Rörande storleken av detta behov hänvisade
chefen för armén till genom vederbörande förbandschefers försorg verkställda,
skrivelsen närlagda utredningar. Slutligen meddelade chefen för armén, att
ifrågavarande materielanskaffning i huvudsak komme att vara slutförd under
år 1941 och anmodade fortifikationsstyrelsen att vidtaga för garagefrågans
lösning erforderliga åtgärder.
Det nybyggnadsbehov, som i detta sammanhang avsåges och för vilket
medel saknades, hänförde sig till varmgarage och kallgarage av angivna dimensioner
jämte erforderliga smörj- och tvätthallar. Dessutom erfordrades med
varmgaragen sammanhörande värmecentral, motor- och radioverkstäder, varmförråd
för bilkol och bilved, bod för brandskyddsmateriel, bensinstation, spolplattor
och smörjbryggor, utvändiga vatten-, avlopps- och elektriska ledningar
samt slutligen väg- och planeringsarbeten jämte stängsel.
Kostnaderna för anläggningarnas utförande till ifrågasatt omfattning beräknades
uppgå till sammanlagt 2,650,000 kronor.
Under åberopande av det anförda och med framhållande av att den materiel,
för vilken här ifrågavarande byggnader avsåges, redan befunne sig under
leverans, hemställde fortifikationsstyrelsen, att Kungl. Majit för uppförande
av stridsvagnsgarage m. m. för i skrivelsen avsedda förband ville ställa till
styrelsens förfogande 2,650,000 kronor.
Över föreliggande framställning har militära byggnadsutredningen den 7
november 1941 avgivit utlåtande. Byggnadsutredningen har därvid efter en
8
Departements
chefen.
Kungl. Majlis proposition nr 344.
närmare granskning av det av fortifikationsstyrelsen uppgjorde byggnadsprogrammet
funnit sig kunna tillstyrka en medelsanvisning för ändamålet av
sammanlagt högst 2,030,000 kronor. Utredningen har härvid — liksom i dess
i det föregående berörda utlåtande av den 11 oktober 1941 — räknat med en
i viss mån förenklad garagetyp. Vidare har byggnadsutredningen i överensstämmelse
med vad utredningen förordat i sitt nyssberörda utlåtande uttalat
sig för att med uppförandet av i det nu föreliggande byggnadsprogrammet
ingående verkstäder borde tills vidare anstå.
Av vad fortifikationsstyrelsen anfört framgår, att ett trängande behov av
garageutrymmen för ett stort antal stridsvagnar föreligger. Vid tidpunkten
för avlåtandet av styrelsens och tygdepartementets första skrivelse i ämnet
den 16 augusti 1941 kunde — enligt vad styrelsen under hand upplyst —
icke närmare bestämmas, var de då ifrågasatta garagebyggnaderna skulle förläggas.
Denna skrivelse avser sålunda ett i avseende å förläggningsplatser
icke fixerat lokalbehov för ett visst antal stridsvagnar, vilkas anskaffning
pågår med anlitande av förenämnda tilläggsstatsanslag av 44,575,000 kronor.
Sedermera har emellertid i styrelsens skrivelse i ämnet den 3 oktober 1941
närmare angivits vilka förläggningsplatser, som skulle ifrågakomma. Enligt
vad styrelsen under hand meddelat är avsikten att såväl de garage, för vilka
medel begärts i styrelsens och tygdepartementets skrivelse av den 16 augusti
1941, som ock de byggnader, som avses i styrelsens skrivelse av den 3 oktober
1941, skola förläggas till samma platser.
Det sammanlagda medelsbehovet för ändamålet har av fortifikationsstyrelsen
beräknats till (1,025,000 + 2,650,000 =) 3,675,000 kronor. Militära
byggnadsutredningen åter har tillstyrkt en medelsanvisning av (575,000 +
2,030,000 =) 2,605,000 kronor. Härvid är dock att märka, att byggnadsutredningen
ur det av fortifikationsstyrelsen utformade byggnadsprogrammet uteslutit
de av styrelsen förordade verkstadslokalerna.
För egen del förordar jag, att erforderliga garageutrymmen med det
snaraste anskaffas för det avsevärda antal stridsvagnar av olika typer, som
ingå i det fastställda anskaffningsprogrammet. De i detta avseende framlagda
förslagen tillstyrker jag med de ändringar, som av militära byggnadsutredningen
förordats. Enligt vad jag inhämtat pågår en utredning
inom tygdepartementet, fortifikationsstyrelsen och försvarsväsendets verkstadsnämnd
rörande den närmare utformningen av pansartruppernas verkstadsorganisation.
Med hänsyn härtill synes frågan örn de förutnämnda
verkstadsbyggnadernas uppförande böra i enlighet med byggnadsutredningens
förslag ställas på framtiden.
Jag vill i detta sammanhang framhålla, att vissa andra motsvarande anslagsäskanden
föreligga. Till dessa spörsmål torde jag få återkomma sedan
utlåtanden i ärendena inkommit från 1940 års militära byggnadsutredning.
I anslutning till det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj.t måtte föreslå
riksdagen
9
Kungl. Maj:ts ''proposition nr 344.
att till Garagebyggnader för stridsvagnar å tilläggsstat I till
liksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag
av ............................................................ kronor 2,605,000.
4.] 12 b. Barackbyggnader m. m. Under åberopande av vad jag underpunkten
1 anfört får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Tiarackbyggnader m. m. å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag
av ................................................ kronor 1,578,000.
Marinförvaltningens delfond.
[5.] 22 a. Utbyggnad av ångpanneanläggningen vid flottans skifferoljeverk å Kinnekulle.
Flottans skifferoljeverk å Kinnekulle består av två ugnshus enligt
bergsingenjören Sven V. Berghs system. I varje ugnshus finnas två rader
retortblock. Rökgaserna från skifferkoksförbränningen avgå genom en
skorsten för varje bloekrad. Varje ugnshus har således två skorstenar.
Rökgaserna hava en temperatur av omkring 400° Celsius och kunna utnyttjas
för ångalstring i avgaspannor. Sådana pannor hava uppställts vid de båda
skorstenarna till västra ugnshuset, under det att rökgaserna från östra ugnshuset
för närvarande avgå outnyttjade. Ånganläggningen har utformats med
tanke på att oljeverket skall bli självförsörjande i fråga örn ånga och kraft,
vilket ernåtts genom installation av förutnämnda avgasångpannor och genom
användning av den vid oljedestillationen erhallna s. k. restgasen som tillsatsbränsle
i pannorna.
I skrivelse den 17 september 1941 har marinförvaltningen till behandling
upptagit frågan örn användningen av restgasen för annat ändamål än såsom
bränsle för skifferoljeverkets äng- och kraftbehov och därvid anfört i huvudsak
följande:
Medel hade tidigare erhållits för anläggningar för utvinnande av svavel och
flygbensin ur restgasen. Vidare kunde ur gasen utvinnas avsevärda mängder
kolväten med högt värmevärde, s. k. gasol. Gasen torde även kunna omvandlas
till sådana kväveprodukter, som inginge i vår lanthushållning som gödningsämnen
m. m. Marinförvaltningen undersökte för närvarande dylika möjligheter.
Givetvis kunde gasen även användas som bränsle vid t. ex. cementtillverkning.
För att kunna använda restgasen på annat sätt än som tillsatsbränsle i de
tvenne avgaspannor, som installerats för fyllande av verkets äng- och kraftbehov,
måste avgaspannor även insättas i rökkanalerna till de båda skorstenarna
vid östra ugnshuset och en tillbyggnad av de två befintliga pannorna
ske. En dylik anläggning beräknades med nu gällande priser kunna utföras
för 650,000 kronor. Själva pannorna torde kunna färdigställas på ungefär sex
månader och installationer m. m. på cirka tre månader. En avsevärd tid måste
alltså förflyta från det beslut fattades örn gasens användande på annat sätt
än som nu skedde och till dess gasen verkligen kunde frigöras. Marinförvaltningen
ansåge det fördenskull vara önskvärt att snarast möjligt kunna beställa
två nya avgasångpannor jämte utbyggnad av de två befintliga pannorna.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 344.
Med anledning av vad sålunda anförts hemställde marinförvaltningen, att
Kungl. Maj:t matte ställa 650,000 kronor till ämbetsverkets förfogande för utbyggnad
av avgasångpanneanläggningen vid flottans skiffer olie verk å Kinnekulle.
I utlåtande den 5 november 1941 har statens industrikommission anfört
följande:
Såsom marinförvaltningen framhölle, skulle genom den ifrågasatta utbyggnaden
den från skifferoljedestillationen erhållna restgasen vilken för närvarande
utnyttjades såsom tillsatsbränsle i ångpannorna, kunna nyttiggöras för andra
ändamål, under det att skifferoljeverket fortfarande bleve självförsörjande i
fråga örn ånga. De ändamål, för vilka restgasen i sådant fall skulle kunna användas,
angåves av marinförvaltningen till:
1) utvinning av avsevärda mängder kolväten med högt värmevärde, s. k
gasol,
2) omvandling av gåsen till sådana kväveprodukter, som inginge i vår lanthushållning,
såsom gödningsämnen m. m.,
3) utnyttjande såsom bränsle vid t. ex. cementtillverkning.
De båda första alternativen vore för närvarande föremål för undersökning
genom marinförvaltningens försorg, och något material ägnat att möjliggöra
industrikommissionens bedömning av dessa alternativs genomförbarhet och
ekonomiska bärkraft hade icke kunnat ställas till förfogande. För det tredje
alternativet, utnyttjande av gasen såsom bränsle vid cementtillverkning, förelåge
en på marinförvaltningens uppdrag av Mellersta och Norra Sveriges
Ångpanneförening utarbetad utredning, av vilken industrikommissionen haft
tillfälle att taga del. Industrikommissionen kunde således endast basera sitt
utlåtande över marinförvaltningens ansökan på detta sistnämnda alternativ.
Den förbrukare, till vilken gasen avsåges bliva levererad, vore Skånska
Cement Aktiebolagets cementfabrik i Hällekis. Enligt av bolaget upprättat
utkast till avtal skulle kostnaderna för genomförandet av projektet komma att
fördelas mellan parterna på följande sätt:
Att bäras av marinförvaltningen:
Anläggningskostnad inom skifferoljeverket för ut -
..byggnad av avgasångpanneanläggningen ......... kronor 650,000
Förlust i samband med det vid uppförandet av den
nya anläggningen nödvändiga driftsstoppet ...... » 130,000 780,000
Att bäras av Skånska Cement Aktiebolaget:
Kostnad för anläggning för överföring av gasen från
skifferoljeverket till Hällekis ....................................... kronor 300,000
Summa kronor 1,080,000.
Enligt det av bolaget upprättade avtalsförslaget skulle 1,000 kalorier av
gasen vid varje avräkningstillfälle åsättas samma värde som 1,000 kalorier
ober-schlesiska stybbkol eif Göteborg, minskat med cementbolagets överföringskostnader
för gåsen från skifferoljeverket till Hällekis, varvid i överföringskostnaderna
ej inräknas gasförluster, ränta och amortering. Med en
uppskattad levererad kvantitet av per år 9 miljoner normala kubikmeter gas å
4,500 kg kalorier per normal kubikmeter, motsvarande 7,000 ton oberschlesiska
stybbkol å 5,800 kg-kalorier per kg, skulle marinförvaltningen, räknat
efter det nu rådande kolpriset av 40 kronor per ton eif Göteborg, årligen tillföras
ett belopp av 280,000 kronor, minskat med 39,000 kronor, utgörande
11
Kungl. Majus proposition nr 844.
cementbolagets överföringskostnader för gasen (exklusive ränta och amortering),
d. v. s. 241,000 kronor per år. Förutom ränta och avskrivningar beräknades
de vid skifferotjeverket uppkommande merkostnaderna i samband
med det föreliggande projektet till 28,000 kronor per år.
Enligt avtalsförslaget vore cementbolaget ej skyldigt att mottaga mer än
vad som ekonomiskt kunde brännas i de roterugnar, som vore i drift. I betraktande
av att gaskvantiteten 9 miljoner normala kubikmeter per år endast
motsvarande 15—20 procent av det nuvarande bränslebehovet vid cementfabriken
i Hällekis, vore det ej troligt, att denna klausul skulle komma att
medföra avsättningssvårigheter för gåsen.
Skånska Cement Aktiebolaget vore enligt avtalsförslaget villigt att binda
sig för inköp av gasen under 10 år, under det att marinförvaltningen förbehölle
sig rätten att uppsäga avtalet med 6 månaders frist, sedan 30 miljoner
normala kubikmeter gas levererats. Under förutsättning att nuvarande kolpriser
bleve rådande, skulle ett avtal som det föreslagna möjliggöra en avskrivning
av det ovannämnda beloppet, 780,000 kronor, på mindre än 5 år
med en beräknad ränta av 4 procent. Även örn man ej med säkerhet kunde
räkna med att nuvarande prisförhållanden bleve bestående under så lång tid,
måste det anses sannolikt, att det föreslagna avtalet komme att möjliggöra
full avskrivning av den på marinförvaltningen belöpande delen av de med
projektet förenade kostnaderna.
Én särskilt under nuvarande förhållanden betydelsefull vinning av det här
behandlade förslaget vore den, att det möjliggjorde en tillverkning, för vilken
eljest åtginge stora kvantiteter kol. Då emellertid marinförvaltningen, såsom
ovan anförts, utredde vissa andra möjligheter till användning av restgasen,
ville industrikommissionen ej för närvarande taga bestämd ståndpunkt beträffande
gasens användning. Å andra sidan vore det angeläget, att utbyggnaden
av avgasångpanneanläggningen snarast möjligt beslutades samt att
marinförvaltningen därvid genom kontrakt vore tillförsäkrad avsättning av
gasen på tillfredsställande villkor. Då den enligt ovanberörda alternativ behövliga
överföringsledningen till Hällekis torde kunna beställas och utföras
på något kortare tid än som krävdes för avgasångpanneanläggningen, skulle
de olika nyss anförda önskemålen kunna tillgodoses på följande sätt: Marinförvaltningen
träffade med Skånska Cement Aktiebolaget överenskommelse
i huvudsaklig överensstämmelse med avtalsförslaget och med rätt för marinförvaltningen
att uppsäga avtalet under en tid efter undertecknandet av 2 å o
månader — motsvarande den nyss berörda tidsskillnaden mellan arbetet
på ångpanneanläggningen å ena sidan och överföringsledningen å andra
sidan. På detta sätt kunde arbetet med avgasångpanneanläggningen omedelbart
igångsättas med trygghet för marinförvaltningen att finna avnämare
på godtagbara villkor, men samtidigt vunne marinförvaltningen tid för vidare
utredning av övriga alternativ för gasens användning.
Under hänvisning till vad sålunda anförts finge statens industrikommission
tillstyrka, att 650,000 kronor ställdes till marinförvaltningens förfogande
under förutsättning av att avtal träffades mellan förvaltningen och Skånska
Cement Aktiebolaget, varigenom förvaltningen tillförsäkrades ekonomiska
förmåner av i huvudsak samma värde som enligt föreliggande förslag. Industrikommissionen
hemställde att bliva satt i tillfälle att taga del av marinförvaltningens
förslag till avtal med bolaget samt, därest förvaltningen sedermera
skulle önska uppsäga nämnda avtal, av dess motiv härför och av i samband
därmed utarbetade förslag till avtal med annan avnämare av gasen.
12
Kungl. Maj-.ts proposition nr 344.
Deichefen"13 ,^V ^en ^ämnac^e redogörelsen framgår, att den restgas, som erhålles vid
oljedestillationen vid flottans skifferoljeverk å Kinnekulle, för närvarande
utnyttjas som bränsle för tillgodoseende av oljeverkets eget kraftbehov. Enligt
marinförvaltningens föreliggande förslag böra sådana anordningar vidtagas
vid oljeverket, att restgasen kan nyttiggöras för andra ändamål än som tillsatsbränsle
i ångpannorna. För ångalstring skulle rökgaserna från skifferkoksförbränningen
utnyttjas; oljeverket skulle alltså fortfarande kunna utan
bränsletillskott utifrån tillgodose sitt behov av ånga.
Frågan om restgasens utnyttjande kan ännu icke betraktas som fullt utredd.
Olika alternativa utvägar äro möjliga, exempelvis utvinning av gasol, omvandling
av gasen till gödningsämnen eller användning av gasen som bränsle
vid cementtillverkning. En förutsättning är emellertid — vilken användning
än restgasen kommer att få — att den nuvarande avgasångpanneanläggningen
u^bygges för en kostnad, som beräknats till 650,000 kronor.
Endast i fråga om det sist nämnda alternativet, restgasens utnyttjande för
cementtillverkning, föreligga mer ingående tekniska och ekonomiska kalkyler.
Enligt dessa kalkyler, vilka förutsätta att gasen kommer till användning såsom
bränsle vid Skånska Cement Aktiebolagets cementfabrik i Hällekis, skulle statsverket
bära kostnaden för utbyggnaden, beräknad till 650,000 kronor, samt kostnaden
för det under utbyggnadsskedet oundvikliga driftsavbrottet vid oljeverket,
uppskattad till 130,000 kronor, medan cementbolaget skulle bekosta erforderliga
anordningar för gasens överförande från oljeverket till cementfabriken
och såsom betalning för gasen erlägga belopp, beräknade i förhållande till
priset på ober-schlesiska stybbkol. Den årliga bruttoinkomsten för skifferoljeverket
har med nuvarande kolpris beräknats till 241,000 kronor för år,
möjliggörande en avskrivning av anläggningskostnaderna för statsverket på
mindre än fem år med en beräknad ränta av fyra procent.
o För egen del finner jag det vara av vikt särskilt under nuvarande förhållanden,
att skifferoljeverket erhåller en teknisk utrustning, som möjliggör
ett fullständigare utnyttjande av restgasen. Ehuru alla detaljer i det föreliggande
projektet icke äro klarlagda, torde med hänsyn till den relativt långa
leveranstiden den under alla omständigheter erforderliga maskinella utrustningen
böra anskaffas med det allra snaraste. Av skäl som industrikommissionen
anfört torde avtal redan nu böra träffas mellan marinförvaltningen och
cementbolaget i anslutning till de riktlinjer, som av industrikommissionen
angivits. Därest avtalet utformas på sätt kommissionen förordat vinner marinförvaltningen,
såsom kommissionen påpekat, tid för vidare utredning av övriga
alternativ för gasens användning. Jag vill framhålla betydelsen av att denna
utredning bedrives med största möjliga skyndsamhet.
Även örn sålunda ståndpunkt icke i detta sammanhang kan fattas till
frågan örn gasens utnyttjande — denna fråga torde efter slutförd utredning
böra prövas av Kungl. Majit efter förslag, som marinförvaltningen
i samråd med industrikommissionen bör hava att skyndsamt avgiva — torde
redan nu anslag med 650,000 kronor böra anvisas såsom kapitalinvestering i
marinförvaltningens delfond av försvarsväsendets fastighetsfond till ut
-
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 344.
byggnad av ångpanneanläggningen. Frågan om upptagande av häremot svarande
avskrivningsanslag å driftbudgeten torde sedermera få anmälas av
chefen för finansdepartementet. Den av industrikommissionen till 130,000
kronor beräknade kostnaden för driftsavbrott under installationstiden synes
med hänsyn till grunderna för finansieringen av driften vid skifferotjeverket
icke behöva föranleda särskild medelsanvisning.
Under åberopande av det anförda får jag hemställa, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att till Utbyggnad av ångpanneanläggningen vid flottans steiff eroljeverk
å Kinnetetdle å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret
1941/42 anvisa ett reservationsanslag av...... kronor 650,000.
[6.] 25 a. Ytterligare medel till modernisering av Stockholms örlogsvarv. Efter förslag
av Kungl. Majit i propositionen 1940 U: 60 (punkten 5) anvisade riksdagen
(skrivelse nr 73, punkten 5) till modernisering av Stockholms örlogsvarv
såsom kapitalinvestering i marinförvaltningens delfond av försvarsväsendets
fastighetsfond å tilläggsstat I för budgetåret 1940/41 ett reservationsanslag
av 430,000 kronor, varjämte riksdagen bemyndigade Kungl. Majit
att för samma ändamål av Stockholms varvs byggnadsfonds under budgetåret
1940/41 tillgängliga medel disponera ett belopp av 2,200,000 kronor.
Vidare anvisade 1941 års riksdag (skrivelse nr 80, punkten 16) efter förslag
av Kungl. Majit i statsverkspropositionen (kapitalbudgeten, bilaga 1, punkten
20) för ifrågavarande ändamål å riksstaten för innevarande budgetår ett
reservationsanslag av 2,520,000 kronor. Det sammanlagda beloppet av de
för modernisering av Stockholms örlogsvarv anvisade anslagsmedlen uppgår
således till 5,150,000 kronor.
Marinförvaltningen har i skrivelse den 29 augusti 1941 hemställt, att
ytterligare medel för örlogsvarvets modernisering måtte ställas till ämbetsverkets
förfogande. I ärendet har marinförvaltningen anfört följande:
Sedan planerna för moderniseringsarbetena vid Stockholms örlogsvarv
uppgjorts och kostnadsberäknats, hade arbetena undergått en väsentlig fördyring.
Orsaken härtill vore att tillskriva dels stigande löner, dels ökade
material- och transportkostnader, användning av ersättningsmateriel, ökat
pris å arbetsmaskiner m. m. Dessa kostnadsökningar uppskattades till i
genomsnitt omkring 15 procent eller 775,000 kronor.
Under arbetets gång hade det vidare visat sig, att en del ytterligare arbeten,
vilka icke inrymdes i den ursprungliga planen, borde komma till utförande.
De viktigaste av dessa arbeten vore rivning av det nuvarande gjuteriet, som
menligt inkräktade på den stora transportvägen till varvet, och ändring av
den förutvarande elektriska kraftcentralen till gjuteri. Kostnaden härför
beräknades till omkring 50,000 kronor.
Under åberopande av det anförda hemställde marinförvaltningen, att för
modernisering av Stockholms örlogsvarv ett ytterligare belopp av 825,000
kronor måtte ställas till ämbetsverkets förfogande.
Statens industrikommission har i utlåtande den 11 oktober 1941 anfört
bland annat följande:
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 344.
Kommissionen hade genom sin sakkunnige, direktören Y. Nordström,
under hand tagit närmare del av den reviderade plan, som marinförvaltningen
nu uppgjort för örlogsvarvets modernisering, samt den till grund för
framställningen örn ytterligare anslag liggande specificerade kostnadsuppställningen.
Den nu föreliggande moderniseringsplanen avveke på åtskilliga
punkter från den ursprungliga. Kommissionen hade icke varit i tillfälle att
i detalj jämföra de beräknade kostnaderna för olika poster i de båda planerna
men ville^ beträffande det för den nya planens genomförande äskade tilläggsanslaget
å 825,000 kronor framlägga följande synpunkter.
Kostnaderna för pirål'', fyllningar, vägar m. m. hade från början beräknats
på ett sådant sätt, att ett fullföljande i nu planerad omfattning syntes kunna
ske inom den ursprungliga kostnadsramen.
Mot den nu föreslagna förflyttningen av gjuteriet till en kostnad av 50,000
kronor hade kommissionen intet att erinra.
För anskaffning av arbetsmaskiner hade i den reviderade planen upptagits
220,000 kronor utöver tidigare beräknat belopp, eller inalles 630,000
kronor. Det vore emellertid i nuvarande läge knappast möjligt att överblicka
kostnaderna för maskinutrustningen. En del av maskinerna torde
överhuvudtaget icke stå att erhålla inom överskådlig tid. Kommissionen
ville därför ifrågasätta, huruvida icke frågan örn tilläggsanslag för denna
post borde upptagas vid en senare tidpunkt, då det verkliga medelsbehovet
läte sig närmare fastställa.
För uppförande eller modernisering av byggnader hade i den ursprungliga
planen beräknats sammanlagt 2,870,000 kronor. En av kommissionen företagen
undersökning visade, att prisstegringen för industribyggnader av här
avsett slag den 1 september 1941 uppginge till cirka 8 procent, räknat från
den tid då det tidigare kostnadsförslaget uppgjorts. Enligt denna beräkningsgrund
skulle de ursprungligen beräknade byggnadskostnaderna vid
omräkning till nuvarande prisläge böra ökas med endast cirka 230,000 kronor.
Som emellertid en del av byggnaderna redan färdigställts, borde den verkliga
kostnadsstegringen vara något lägre. Å andra sidan kunde man för
närvarande icke utesluta möjligheten av ytterligare prisstegringar under den
återstående byggnadstiden.
Av det begärda tilläggsanslaget, 825,000 kronor, återstode, sedan ovan
berörda poster fråndragits, 325,000 kronor. Detta belopp kunde enligt kommissionens
uppfattning icke betraktas såsom erforderligt för täckande av
genom. prisstegringen uppkommen kostnadsökning utan torde vara att hänföra
till en viss. ökning av byggnadsvolymerna och en viss höjning av anläggningens
tekniska standard i samband med omarbetningen av den ursprungliga
moderniseringsplanen. Kommissionen hade emellertid ur verkstadsteknisk
synpunkt intet att erinra mot det utvidgade moderniseringsprogrammet
i nu föreliggande skick.
I anslutning till det ovan anförda och med hänsyn till varvets betydelse
för en snabb reparation av marinens fartyg i Östersjön finge kommissionen
sålunda tillstyrka bifall till marinförvaltningens framställning med den inskränkningen,
att den del av tilläggsanslaget, som vore avsedd för anskaffning
av arbetsmaskiner, 220,000 kronor, tillsvidare utginge. Ytterligare medel
för maskinanskaffning borde i stället göras till föremål för särskild framställning
från marinförvaltningen — i samråd med industrikommissionen —
vid den tidpunkt, då anskaffningsmöjligheterna och kostnaderna för de olika
maskinerna klarlagts.
Med anledning av vad statens industrikommission sålunda anfört har
mar vnför ränningen den 6 november 1941 ånyo yttrat sig i ärendet. Ämbets
-
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 344.
verket Ilar därvid till en början hänvisat till ett av chefen för Stockholms
örlogsvarv biträtt yttrande av chefen för ingenjördepartementet vid örlogsvarvet,
i vilket yttrande närmare redogörelse lämnats för de feviderade kostnadsberäkningar
och ändringar i det ursprungliga moderniseringsprogrammet,
som föranlett marinförvaltningens i det föregående berörda framställning örn
ytterligare medel för varvets modernisering. För egen del har marinförvaltningen
anfört i huvudsak följande:
Planer och kostnadsberäkningar för varvets modernisering och för rationalisering
av driften därstädes hade uppgjorts under tiden april till juli 1940
och till grund härför hade legat de priser, som gällde vid årsskiftet 1939
—1940. Då ärendet, med hänsyn till nu rådande utomordentliga förhållanden,
vore av synnerligen brådskande natur, hade tiden icke medgivit ingående
detaljstudier av alla de föreslagna anläggningarna. Planerna och
kostnadsberäkningarna hade utgjort den ram, inom vilken moderniseringen
såsom helhet skulle hållas.
Det närmare studiet av erforderliga byggnads- och inredningsarbeten
hade med nödvändighet medfört modifikationer i det ursprungliga förslaget.
A ena sidan hade byggnadsplanen för vissa byggnader måst ökas, men å
andra sidan hade det ansetts möjligt att beträffande andra minska densamma.
Härav hade föranletts motsvarande ändringar uppåt och nedåt i
den tekniska standarden. Endast i fråga örn det mekaniska verkstadskomplexet
med kontorsbyggnad kunde en höjning av den tekniska standarden
anses hava uppkommit genom nybyggnad i stället för ombyggnad, men å
andra sidan hade dess volym minskats från 64,200 till 62,875 kubikmeter.
Någon ökning av den ursprungliga totala byggnadsvolymen hade ingalunda
blivit en följd av den fortsatta planläggningen. Såsom av chefens för ingenjördepartementet
i Stockholm utredning vidare framginge, vore den angivna
kostnadsökningen av 15 procent icke för högt beräknad. Marinförvaltningen
ansåge sålunda, att den uppkomna kostnadsökningen vore beroende
på höjda priser och icke på ökning av byggnadsvolymen och höjning
av den tekniska standarden. Slutligen finge framhållas, att omstuderingen
skett i samråd med 1940 års militära byggnadsutredning och statens industrikommission.
Beträffande den del av tilläggsanslaget, som avsetts för anskaffning av
arbetsmaskiner, 220,000 kronor, vore det, såsom statens industrikommission
anfört, otvivelaktigt, att stora svårigheter förelåge för anskaffning av sådana.
Dock torde såsom chefen för ingenjördepartementet vid örlogsvarvet i sitt
yttrande närmare utvecklat, möjligheter kunna yppas för anskaffning av den
erforderliga maskinparken inom en rimlig tidrymd. Marinförvaltningen finge
därför hemställa, att jämväl detta belopp måtte ställas till ämbetsverkets
förfogande.
Under åberopande av det anförda hemställde marinförvaltningen, att
Kungl. Majit måtte till marinförvaltningens förfogande för modernisering av
Stockholms örlogsvarv ställa det av ämbetsverket i skrivelsen den 29 augusti
1941 begärda beloppet av tillhopa 825,000 kronor.
I förnyat utlåtande den 13 november 1941 har statens industrikommission
anfört följande:
Av kommissionens tidigare utlåtande liksom av marinförvaltningens förnyade
yttrande i ärendet framginge, att den nu föreliggande moderniseringsplanen
på flera punkter avveke från den plan, som legat till grund för det
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 344.
ursprungligen beviljade anslaget. Marinförvaltningens önskan att fullfölja
moderniseringsplanen i nu föreliggande skick överensstämde emellertid helt
med vad kommissionen ansett vara motiverat, och kommissionen ville ånyo
tillstyrka, att medel ställdes till förfogande för ändamålet.
I _ vad det gällde maskinanskaffningen, vore kommissionen även av den
meningen, att ytterligare nödiga medel vid behov skulle ställas till marinförvaltningens
förfogande, men ansåge, att medelsbehovet och anskaffningsmöjligheterna
för maskinerna först borde klarläggas. I detta sammanhang
ville kommissionen framhålla möjligheten av att medelsbehovet för maskinerna
kunde komma att överskrida det belopp, 220,000 kronor, som marinförvaltningen
beräknat nödvändigt.
Yad slutligen beträffade frågan huru stor del av det äskade tilläggsanslaget,
som vore att hänföra till kostnadsökning på grund av prisstegringar
under byggnadstiden, ville kommissionen med anledning av marinförvaltningens
utredning anföra följande synpunkter. Kommissionen följde
därvid samma uppdelning av anslaget, som användes i dess tidigare skrivelse.
Kostnaderna för pirar, fyllningar, vägar m. m. hade i den sista moderniseringsplanen
upptagits till lägre belopp än i den ursprungliga. Något tillläggsanslag
för kostnadsökningen på denna punkt vore således icke erforderligt.
Aven för omflyttningen av maskiner-, dockans pumpmaskiner, kranar, väg-,
vatten- och spårarbeten m. m. beräknades — sedan de osäkra kostnaderna
för anskaffning av arbetsmaskiner uteslutits — i den nya moderniseringsplanen
lägre kostnader än tidigare, varför icke heller här någon kostnadsökning
förelåge.
För uppförande eller modernisering av byggnader hade i den ursprungliga
planen beräknats 2,870,000 kronor. Med ledning av den prisstegring,
som sedan inträffat för industribyggnader av liknande slag, hade kommissionen
uppskattat kostnadsökningen för dessa byggnader till cirka 8 procent
eller ungefär 230,000 kronor och hänfört det överskott på 325,000 kronor,
som återstode sedan denna och övriga poster å tilläggsanslaget fråndragits,
till höjning av byggnadsvolymerna eller ökning av anläggningens tekniska
standard. I den undersökning, som sedermera genom marinförvaltningens
försorg verkställts hade kostnadsstegringen för byggnaderna beräknats uppgå
till 12.2 procent på den ursprungliga kostnaden. Örn denna siffra foges
till utgångspunkt, bleve kostnadsstegringen cirka 350,000 kronor och det
återstående beloppet cirka 205,000 kronor.
Då den tjänsteman inom kommissionen, som verkställde utredning örn
dylika prisstegringar, för närvarande befunne sig på tjänsteresa, hade kommissionen
ännu icke kunnat närmare granska de av marinförvaltningen anförda
siffrorna. Som emellertid denna fråga icke syntes vara av väsentlig
betydelse för ärendets fortsatta handläggning, hade ljommissionen icke velat
låta detta fördröja utlåtandets avgivande.
I anslutning till vad sålunda anförts ville industrikommissionen sålunda
tillstyrka, att ett tilläggsanslag på 605,000 kronor omedelbart beviljades för
örlogsvarvets modernisering samt att ytterligare medel för anskaffning av
arbetsmaskiner beviljades, så snart medelsbehovet härför närmare klarlagts.
I detta sammanhang torde jämväl böra till behandling upptagas fråga
örn beredande av täckning för ett över förskottsstaten för försvarsväsendet
anvisat belopp för utförande av slipar och förvaringshallar för motortorpedbåtar
vid Stockholms örlogsvarv. Härom får jag anföra följande:
Genom beslut den 1 november 1940 bemyndigade Kungl. Majit marinför -
17
Kungl. Majus proposition nr 344.
■valtrången att med anlitande av ett av riksdagen under kapitalbudgeten,
försvarsväsendets fastighetsfond, anvisat reservationsanslag av 2,900,000
kronor gå i författning örn utförande av vissa förvaringshallar för motortorpedbåtar
och minsvepare. I skrivelse den 6 juni 1941 erinrade marmförvaltningen,
att i nämnda anslagsbelopp icke inräknats medel för uppförande
av förvaringshallar å Stockholms örlogsvarv för motortorpedbåtar
tillhörande Ostkustens marindistrikt, enär med frågan härom ansetts bora
anstå i avvaktan på viss utredning rörande förvaring av minsvepare, samt
anförde vidare i huvudsak följande:
Verkställd utredning i berörda hänseende hade av marinförvaltningen
överlämnats med skrivelse den 22 april 1941. Utredningen hade givit vid
handen, att för minsvepare planerade förvaringsutrymmen icke kunde disponeras
jämväl för förvaring av motortorpedbåtar. För marindistriktets
förutnämnda motortorpedbåtar erfordrades sålunda lampliga förvaringsplatser
med tillhörande slipanordningar. Marinförvaltningen hade uppgjort förslag
till uppförande av dylik anläggning å Stockholms örlogsvarv Kostnaderna
härför beräknades till 700,000 kronor, i vilket belopp jämväl mginge kostnaderna
för erforderlig sliptagningsanordning, förrådsrum och mindre kajbvg»nad
Då det för närvarande icke funnes lämplig förvaringsplats tor
motortorpedbåtar å Ostkustens marindistrikt och då det vore av utomordentligt
stor betydelse för det nyuppsatta motortorpedbåtsvapnet, att »marnas
vinterförvaring samt översyn kunde ske på ändamålsenligt satt, hemställde
marinförvaltningen, att för skyndsamt uppförande vid Stockholms orlogsvarv
av förvaringshallar, förrådsrum, slipanordning etc. för motortorpedbatar matte
till marinförvaltningens förfogande ställas ett belopp av 700,000 kronor att
av marinförvaltningen disponeras under budgetåret 1941/42 enligt berörda
förslag med de jämkningar, som kunde befinnas ändamålsenliga.
Genom beslut den 28 juni 1941 bemyndigade Kungl. Majit marmforvaltningen
att med anlitande av det å förskottsstaten för försvarsväsendet under
kapitalbudgeten, fonden för förlag till statsverket uppförda förskottsanslaget
till Försvarsberedskapens stärkande i allmänhet (YII: b) intill ett belopp av
högst 700,000 kronor gå i författning om utförande i huvudsaklig överensstämmelse
med marinförvaltningens förslag av anläggningar å Stockholms
örlogsvarv för förvaring av motortorpedbåtar.
Inledningsvis har jag erinrat, att avsevärda anslagsmedel - tillhopa Departement,
5.150.000 kronor — av 1940 års urtima riksdag och 1941 års riksdag ställts
till marinförvaltningens förfogande för modernisering av Stockholms örlogsvarv.
Ytterligare erfordras nu enligt marinförvaltningens beräkningar ett
belopp av 825,000 kronor för moderniseringens genomförande. Av denna
merkostnad belöpa 50,000 kronor på flyttning av örlogsvarvets gjuteri och
220.000 kronor på anskaffning av arbetsmaskiner. Kostnadsökningen i övrigt
har enligt marinförvaltningens beräkningar vållats av prisstegringar. Industrikommissionen
däremot anser, att endast en del av denna återstående kostnadsökning
belöper på prisstegringar och att det okade medelsbehovet i
övrigt är att hänföra till utvidgning av byggnadsvolymen och förbättring av
den tekniska standarden i förhållande till vad som ursprungligen projekterats.
Bihang till riksdagens protokoll lill 1. G sami. Nr 344
2393 dl 2
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 344.
För egen del måste jag i likhet med industrikommissionen konstatera,
att den nu föreliggande moderniseringsplanen på flera punkter avviker från
den plan, som låg till grund för beräkningen av de ursprungligen anvisade
anslagsmedlen. Av handlingarna i ärendet framgår, att dessa modifikationer
medfört en utökning av den i det ursprungliga förslaget beräknade golvytan
med omkring 2,000 kvadratmeter men däremot en minskning av byggnadsvolymen
med något över 12,000 kubikmeter. Örn och i vad mån dessa
jämkningar i det år 1940 framlagda byggnadsprogrammet medfört behov av
ökad medelsanvisning synes icke kunna med säkerhet fastställas. Att däremot
en stor del av kostnadsökningen är att hänföra till prisstegringar
synes vara uppenbart. Jag vill erinra, att de ursprungliga kostnadsberäkningarna
grundade sig på prisläget vid årsskiftet 1939—1940. Den av denna
anledning uppstående kostnadsökningen torde dock icke kunna på grundval
av den nu föreliggande utredningen fixeras till visst belopp.
Helst skulle jag med hänsyn till vad sålunda anförts vilja förorda, att
den föreliggande frågan underkastades ytterligare utredning i syfte att klarlägga
orsakerna till kostnadsökningen. Då emellertid — såsom jag framhöll
i den förutnämnda propositionen 1940 U: 60 — varvets modernisering icke
utan våda för flottans krigsberedskap kan uppskjutas och då vidare moderniseringsprogrammet
av industrikommissionen befunnits lämpligt ur verkstadsteknisk
synpunkt, har jag ansett mig böra i huvudsak godtaga marinförvaltningens
förslag. Vidkommande det till 220,000 kronor beräknade beloppet
för anskaffning av arbetsmaskiner är jag dock ense med industrikommissionen
därom, att frågan örn anvisande av detta belopp bör upptagas
till behandling först sedan medelsbehovet i denna del närmare klarlagts.
Jag beräknar därför det nu erforderliga medelsbehovet för Stockholms
örlogsvarvs modernisering till (825,000 — 220,000 =) 605,000 kronor.
Såsom i det föregående anförts, uppgår det för uppförande av slipar och
förvaringshallar för motortorpedbåtar vid Stockholms örlogsvarv förskotterade
belopp, för vilket täckning torde böra beredas över riksstaten, till
700,000 kronor. Det sammanlagda medelsbehovet under förevarande anslag
skulle i följd härav utgöra (605,000 + 700,000=) 1,305,000 kronor.
I anslutning till det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen
, att till Ytterligare medel till modernisering av Stochholms
örlogsvarv å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1941/42
anvisa ett reservationsanslag av .................. kronor 1,305,000.
[7.] 2o b. Centralt torpedförrad. Kfter därom av Kungl. Majit i propositionen
1941: 221 (punkten 9) framlagt förslag har riksdagen (skrivelse nr 360) till anordnande
av förrådslokaler för artilleriammunition m. m. såsom kapitalinvestering
i försvarsväsendets fastighetsfond, marinförvaltningens delfond, å tillläggsstat
II till riksstaten för budgetåret 1940/41 anvisat ett reservationsanslag
av 3,500,000 kronor. Genom brev den 28 juni 1941 uppdrog Kungl.
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 344.
Majit åt marinförvaltningen att — med beaktande av vad i ämnet anförts i
förenämnda proposition — till Kungl. Majit inkomma med förslag rörande
användningen av ifrågavarande anslag. Sedan marinförvaltningen i skrivelse
den 5 september 1941 hemställt, att ifrågavarande anslagsmedel måtte få
disponeras för uppförande av förrådslokaler på sätt en i skrivelsen intagen
förteckning närmare utvisade, i vilken förteckning bland annat upptagits
torpedförråd för 240,000 kronor, medgav Kungl. Majit genom brev den 26
september 1941, att marinförvaltningen finge med anlitande av nämnda reservationsanslag
gå i författning örn uppförande av förrådslokaler för artilleriammunition
m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med vad i förteckningen
angivits, med undantag för de i förteckningen upptagna torpedförråden.
Efter utredning rörande totalbehovet av förrådslokaler för torpeder, inklusive
flygplantorpeder, har nu marinförvaltningen i skrivelse den 29 augusti
1941 angående vissa anslagsäskanden å tilläggsstat på närmare anförda skäl
ifrågasatt, att ett för flottan och flygvapnet gemensamt centralt torpedförråd
borde anordnas på närmare angivet sätt i stället för förut angivna förråd.
Totalkostnaden för anordnande av ett dylikt förråd har marinförvaltningen
beräknat till 800,000 kronor, inberäknat inredning, erforderliga installationer,
markförvärv m. m. Kostnaderna i fråga borde enligt marinförvaltningens mening
bestridas sålunda, att det i nyssnämnda tilläggsstatsanslag ingående beloppet
för torpedförråd — enligt den i det föregående lämnade redogörelsen
fixerat till 240,000 kronor — toges i anspråk för centralförrådets anordnande,
varjämte ytterligare erforderliga (800,000-—240,000=) 560,000 kronor anvisades
å tilläggsstat för innevarande budgetår.
Över marinförvaltningens framställning har för svar sväsendets verkstadsnämnd
den 20 november 1941 avgivit utlåtande och därvid förklarat sig icke
hava något att erinra mot det av marinförvaltningen förordade förslaget
örn anordnande av ett centralt torpedförråd.
Med hänsyn till vad i ärendet blivit upplyst har jag funnit avsevärda för- Departementsdelar
vara förenade med anordnande i enlighet med marinförvaltningens för- chefen.
slag av ett centralt torpedförråd. Jag biträder därför föreliggande förslag men
förutsätter, att 1940 års militära byggnadsordning skall beredas tillfälle att
överse kostnadsberäkningar och ritningar, innan dispositionsbeslut fattas.
Kostnaderna avses såsom i det föregående anförts skola bestridas sålunda,
att 240,000 kronor tagas i anspråk av det av riksdagen för förrådslokaler för
artilleriammunition m. m. för budgetåret 1940/41 anvisade tilläggsstatsanslaget,
medan återstoden eller 560,000 kronor anvisas över innevarande års tilläggsstat.
Till detta förslag vill jag ansluta mig. Därest riksdagen icke har något
att däremot erinra, torde sålunda angivna belopp av 240,000 kronor få utgå
av nyssnämnda tilläggsstatsanslag.
Jag hemställer således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Centralt torpedförråd å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag
av ................................................... kronor 560,000.
20
Kungl. Majlis proposition nr 344.
Departements
chefen.
Flygförvaltningens delfond.
[8.] 45 b. Ammunitionsförrådsbyggnader. I skrivelse den 11 september 1941
tar flygförvaltningen hemställt, att ett belopp av sammanlagt 570,000 kronor
måtte ställas till flygförvaltningens förfogande för uppförande av vissa
ammunitionsförråd. I ärendet Ilar, på given anledning, statens ammunitionsnämnds
avdelning för militär spräng ämnesinspehtion i skrivelse den 27 september
1941 framlagt vissa synpunkter i avseende å ammunitionsförrådens
konstruktion m. m. Med anledning av vad sålunda förekommit bär flygförvaltningen
den 1 oktober 1941 inkommit med yttrande i ärendet. Härvid
har ämbetsverket i huvudsaklig anslutning till de av militära sprängämnesinspektionen
förordade riktlinjerna ifrågasatt vissa jämkningar i tekniskt
hänseende i det tidigare framlagda programmet. Merkostnaderna beräknades
till sammanlagt 138,700 kronor.
Yid ärendets fortsatta beredning inom försvarsdepartementet har det befunnits
önskvärt, att utredning verkställdes dels i vad mån bifall till det i det
föregående berörda förslaget komme att medföra behov av särskild tillsyns- eller
bevakningspersonal, dels beträffande kostnaderna för anställandet av sådan
personal, dels och örn möjligheterna att förlägga de ifrågasatta föl-råden på
sådant sätt, att eventuellt uppkommande dylika kostnader undvekes.
Med anledning härav har fly g för v a l tn ingen den 10 november 1941 inkommit
med förnyat yttrande i ärendet. Ämbetsverket har därvid till en
början framhållit, att beräkningen av flygvapnets ammunitionsbehov och i
samband därmed även vapnets behov av ammunitionsförrådsbyggnader undergått
vissa förändringar. På grund härav uppskattade flygförvaltningen numera
det sammanlagda medelsbehovet för ammunitionsförråd till 540,000 kronor,
exklusive väg- och eventuella markkostnader. — Vissa förråd avsåges skola förläggas
till platser, vilka under alla förhållanden stöde under bevakning, andra
åter i nära anslutning till tjänstebostäder för särskilda tillsynsmän. Dylika befattningshavare,
av vilka behov förelåge även örn förråden ej komme till stånd,
hade nämligen avsetts skola i sinom tid tillföras flygvapnet. Kostnaderna
för tjänstebostäderna beräknades till omkring 300,000 kronor och årskostnaderna
för nyssnämnda tillsynsmän till 37,800 kronor. Dessa siffror inkluderade
även kostnaderna för tillsynsmän på platser, där ammunitionsförråd
ej förekomme, och betingades alltså icke i sin helhet av de nya förråden.
Erfarenheterna från det pågående stormaktskriget hava givit vid handen,
att för flygvapnets del föreligger behov av speciella förrådsbyggnader för
ammunition. I flygförvaltningens framställning sådan densamma slutligen
fullföljts räknas som nämnts med ett medelsbehov för ändamålet av 540,000
kronor. Härvid hava frågorna örn förrådsbyggnadernas bevakning förutsatts
skola lösas i annat sammanhang, varjämte kostnaderna för erforderliga markförvärv-
och väganläggningar icke medtagits.
Kungl. Maj:ts proposition nr 344.
21
Då det är av allra största betydelse, att den ammunition, som nu i stora
kvantiteter undan för undan tillverkas, förvaras på ett ur flygvapnets synpunkt
tillfredsställande sätt, vill jag icke motsätta mig, att medel nu äskas
för förrådens uppförande på sätt flygförvaltningen föreslagit. Kostnaderna
för markförvärv och vägarbeten torde få förskjutas över förskottsstaten,
sedan närmare utredning i denna del inkommit. Till frågan örn anställande
av omförmälda särskilda tillsynsmän och anskaffande av tjänstebostäder åt
dessa torde jag få återkomma i annat sammanhang.
Jag hemställer således, att Kungl. Majit måtte föreslå riksdagen
att till Ammunitions}örrådsbyggnader å tilläggsstat I till riksstaten
för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag
av ............................................. kronor 540,000.
[9.] 52 a. Fritidsbyggnad vid Skaraborgs flygflottilj. I samband med uppsättandet
av den till Såtenäs förlagda Skaraborgs flygflottilj uppfördes ett
antal tjänstebostäder för flottiljens personal. Sedan det konstaterats, att
bostadsförhållandena i trakten vore sådana att, förutom nämnda tjänstebostäder,
ytterligare ett antal bostäder måste iordningställas, anvisade
1940 års urtima riksdag på förslag av Kungl. Majit medel för uppförande av
bostäder av egnahemstyp, avsedda huvudsakligast för gift civil personal, som
icke är berättigad till tjänstebostad. Sedermera har flygförvaltningen anmält
behov av ytterligare ett antal dylika bostäder för den .gifta personalen.
Det är min avsikt att senare denna dag föreslå Kungl. Majit att förelägga
riksdagen härav betingat medelsäskande.
Ifrågavarande bostadsanskaffning har närmast åsyftat att tillgodose behovet
av bostäder för den gifta personalen. Yid planerandet av bostadsbebyggelsen
har emellertid räknats med att även den ogifta personalens bostadsbehov i
viss utsträckning skulle bliva tillgodosett. Det har nämligen förutsatts, att
möjlighet skulle föreligga för denna personal att hyra rum hos de befattningshavare,
som disponera familjebostäderna.
Tämligen snart efter flottiljens upprättande uppstodo åtskilliga problem
såväl med avseende å den ogifta personalens bostadsförhållanden och mathållning
som även beträffande vissa andra personalen i gemen berörande förhållanden.
Detta föranledde mig att i juni 1941 taga under övervägande ett
av chefen för flottiljen framställt önskemål att i anslutning till flottiljens förläggning
uppföra en särskild byggnad, innehållande enkelrum för uthyrning
till ogift personal och till tillfälliga besökare ävensom matservering för
dylik personal, konditori, biograf och eventuellt även bageri. Jag fann mig
i anslutning härtill böra uppdraga åt 1940 års militära byggnadsordning
att utarbeta skissritningar jämte tillhörande preliminära kostnadsberäkningar
för en byggnad av angivet slag.
I skrivelse den 10 oktober 1941 har nu militära byggnadsutredningen framlagt
resultatet av den i ärendet verkställda undersökningen. Utredningen
har därvid till en början anfört, att chefen för Skaraborgs flygflottilj be
-
22 Kungl. Maj:ts proposition nr 344.
träffande förhållandena vid flottiljen och föreliggande önskemål framhållit
följande:
Skaraborgs flygflottilj organiserades vid Såtenäs inom Tuns socken från
och med den 1 oktober 1940. Såtenäs vore beläget på landsbygden 1.5 mil
från närmaste större samhälle, Grästorp, och omkring 4 mil från Vänersborg
och Lidköping. Flottiljen hade från tiden för sin organisation utökats successivt
och dess personalstyrka — räknat efter antal löntagare — uppginge den
12 juli 1941 till 669. Härtill bomme de anställdas familjemedlemmar. Under
förstärkt försvarsberedskap, då ytterligare personal vore inkallad, hade antalet
militär personal ökats avsevärt därutöver. Flottiljen vore emellertid
för närvarande icke färdigorganiserad och det funnes ali anledning antaga,
att Såtenäs under de närmaste två å tre åren komme att utvidgas till ett
samhälle omfattande omkring 1,500 personer. Tuns socken hade redan nu
genom flottiljens tillkomst ökats med lågt räknat 1,000 personer. Vid detta
på landsbygd nyuppbyggda samhälle uppstode problem av olika slag, vilka
krävde en snar och effektiv lösning. Det gällde dels att ordna personalens
fritidsproblem, dels att skaffa bostäder för anställd civil personal — framför
allt de ogifta — och dels att ordna dessas mathållning. I avsikt att få dessa
problem lösta, hade flottiljchefen sökt förbindelse med institutioner och
civila företag, som skulle kunna hava intresse av att från början etablera
verksamhet i detta nya samhälle. De ifrågavarande företagen hade emellertid
av olika anledningar hittills icke visat något större intresse för saken.
Biografföreställningar kunde visserligen ordnas i manskapets matsal men
manskapet hade icke rätt att till flottiljens biografföreställningar inbjuda
anhöriga eller kvinnliga vänner. Manskapet vistades under sin fritid hellre
utom än inom förläggningsområdet. Det vore under dessa förhållanden och
under beaktande, av ungdomens vällovliga nöjesbehov, som det ansetts nödvändigt,
att bland annat en biograf anordnades i närheten av flottiljen.
Det inginge vidare i personalens fritidsbegrepp, att den skulle äga tillgång
till lokal, där den utan uppsikt från militärt befäl kunde intaga kaffe
och andra förfriskningar. Sådana serveringar komme otvivelaktigt att uppstå
även kring Såtenäs, men med kännedom örn vad som skett kring andra förläggningar
kunde befaras, att dessa serveringar komme att bliva av låg standard,
Under dessa förhållanden ansåge flottilj chefen otvivelaktigt, att en kaférörelse
(konditorirörelse), som från början gåves relativt hög klass och som bleve väl
övervakad, hade en stor uppgift att fylla vid förbandet.
Viss del av den ogifta personalen hade kunnat beredas inkvartering i den
så kallade Såtenäs villastad, men inkvartering måste beredas för ytterligare
20 å 25 ogifta personer. Dessutom måste mathållning ordnas för omkring
40 ogifta personer. Närmaste hotell läge i Grästorp.
Ett bageriföretag på platsen syntes väl kunna konkurrera med bagerierna
i Grästorp och Lidköping, varifrån flottiljen och vid denna boende familjer
nu erhölle bröd. Enligt flottiljchefen borde i ett och samma hus beläget på
lämplig plats utanför flottiljens område inrymmas biograf, konditori jämte
matservering, hotell samt bageri för konditorivaror och grövre brödsorter.
Behov förelåge även av lokaler för hantverkare, såsom skomakare och skräddare.
Dessa lokaler skulle lämpligen kunna inrymmas i samma byggnad.
Militära byggnadsutredningen har i fråga om plats för den föreslagna byggnadens
och byggnadens utformning anfört följande:
Såsom plats för byggnaden hade föreslagits antingen ett område 300
meter NO örn Tuns kyrka eller ett område inom Såtenäs villastad. Den
förstnämnda platsen ansågs lämplig med hänsyn till att rörelsen där skulle
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 344.
kunna erhålla större kundkrets från den kringliggande landsbygden. Å andra
sidan läge den omkring tre kilometer från förläggningen. Området inom
Såtenäs villastad, som läge närmare förläggningen, ansåges lämpligare, då
där kunde utnyttjas redan befintliga avlopps- och elekriska ledningar.
Särskilda kostnader måste emellertid beräknas för utvidgning av förläggningens
vattenverk, varifrån villastaden nu erhölle sitt vatten. Flottiljchefen
hade stannat för att föreslå den sistnämnda platsen.
Utredningen hade för sin del funnit sistnämnda plats vara den lämpligaste
och vid uppförandet av skissritningar och kostnadsberäkningar utgått ifrån,
att byggnaden skulle förläggas dit.
Byggnaden, vilken närmare åskådliggjorts å fyra skrivelsen bilagda ritningar,
bestode av en central byggnadskropp, inrymmande bageri, butiker
och vaktmästarbostad ävensom biografvestibul m. m. på nedre botten samt
restaurang, bestående av matsal, köksavdelning, kafé och två personalrum
m. m. i övre våningen. Till denna byggnadskropp anslöte sig en flygel, innehållande
biograf, samt en annan flygel, inrymmande i två våningar 22 bostadsrum
att uthyras till ogift personal eller till resande personer jämte bad- och
toalettutrymmen. Sistnämnda flygel hade utformats så, att den vid behov
kunde tillbyggas med ytterligare bostadsrum. Byggnaden skulle enligt förslaget
uppföras av trä med två brandavskiljande väggar av tegel på grund
av betong och med bjälklag delvis av betong och delvis av trä.
Kostnaderna för byggnaden hava beräknats till 365,000 kronor, därav för
egentliga byggnadsarbeten 300,000 kronor och för inredning av biograf,
restaurang med kafé och konditori, bageri och hotellrum 65,000 kronor. I
dessa beräkningar ingår dock icke andel i kostnader för utvidgning av förläggningens
vattenverk, vilken kostnad emellertid, då utvidgningen även vore
betingad av bland annat planerad utökning av antalet bostadshus inom
Såtenäs villastad, enligt utredningens mening icke behövde i detta sammanhang
beräknas.
Rörande den avkastning, som rörelsen kan beräknas lämna, har byggnadsutredningen
anfört följande:
Med ledning av från flottiljchefen lämnade uppgifter angående personal
vid flottiljen m. m. hade utredningen efter samråd med enskild företagare
gjort en överslagsberäkning rörande den avkastning, som kunde erhållas vid
ifrågavarande företag, med undantag för skomakeriet och skrädderiet. Enligt
denna beräkning skulle avkastningen utan avdrag för hyror men med vederbörlig
avskrivningar för inventarieköp enligt försiktig beräkning kunna uppskattas
till 32,000 kronor. De årliga utgifterna för fastigheten syntes kunna
uppskattas till 7 procent av det i fastigheten nedlagda kapitalet, d. v. s. i
detta fall omkring 21,000 kronor, vilket belopp alltså borde tagas ut i form
av hyror av respektive företag samt för i byggnaden inrymda skomakeri- och
skrädderilokaler samt vaktmästarebostad. Örn hyrorna för sistnämnda utrymmen
beräknades till sammanlagt 1,500 kronor, skulle alltså 19,500 kronor erläggas
för biograf, konditori, kafé, restaurang och hotell. Nettot på dessa
rörelser skulle därför kunna beräknas till (32,000—-19,500=) 12,500 kronor
per år.
Därest staten även bekostade inventarierna, borde hyrorna ökas med belopp,
motsvarande avskrivningarna å dessa eller 6,500 kronor, vilket belopp, som
av det anförda framginge, fråndragits bruttoinkomsterna vid beräkningen av
den ovannämnda avkastningen.
24
Departements
chefen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 344.
Beträffande frågan om driften av de olika företag, som skulle inrymmas
i byggnaden, har byggnadsutredningen anfört följande:
I första hand syntes driften av de olika rörelserna böra utbjudas till enskilda
företagare, därvid de förbehåll borde göras, som fordrades för att tillgodose
flottiljens behov av bostäder och matservering för ogift personal m. m.
Örn därvid godtagbart anbud icke kunde erhållas eller så eljest skulle visa
sig lämpligt, borde skötseln av företaget eller del därav överlämnas till
enskilda lägerkassan eller särskilt för ändamålet bildat rättssubjekt, i vilket
flottilj chefen hade ledningen. De närmare bestämmelserna om fastighetens
förvaltning och skötseln av däri inrymda företag borde utformas i samråd
med flygförvaltningen och flottiljchefen.
Byggnadsutredningen har slutligen framhållit, att, då några ekonomiska
risker för statsverket beträffande företaget knappast syntes föreligga och
sociala synpunkter i viss män talade för att detsamma komme till stånd, utredningen
ansåge sig böra tillstyrka dess utförande. Uppförandet av byggnaden
borde ombesörjas av flygförvaltningen, som jämväl borde handhava
vården och förvaltningen av fastigheten.
Flygförvaltningen har i skrivelse den 13 oktober 1941 framhållit behovet
av att 22 enkelrum för den ogifta personalen vid Skaraborgs flygflottilj uppfördes
samt att lokaler för samma personals mathållning iordningställdes.
Dessutom borde vid flottiljen uppföras ett s. k. fritidshus, inrymmande biograflokal,
konditorilokal m. m. Dessa byggnader syntes lämpligen böra uppföras
av egnahemsstyrelsen.
Statens egnahemsstyrelse, som den 29 oktober 1941 yttrat sig i ärendet,
har anfört följande:
Vad 1940 års militära byggnadsutredning anfört rörande det s. k. fritidshuset
hade icke givit anledning till erinringar från egnahemsstyrelsens sida.
Örn, såsom flygförvaltningen syntes mena, handhavandet av även detta byggnadsprojekt
kunde anförtros åt egnahemsstyrelsen, borde styrelsen ha att
själv upprätta erforderliga arbetsritningar och därmed sammanhängande
handlingar, dock att byggnadsutredningens skisser finge utgöra ungefärlig
anvisning ifråga örn byggnadens storlek och indelning. Byggnaden syntes
kunna uppföras inom den beräknade kostnadsramen, 300,000 kronor. Enligt
styrelsens mening kunde den av byggnadsutredningen till anskaffande föreslagna
inredningen till stor del betecknas såsom fast.
Det torde få anses uppenbart, att i Såtenäs föreligger ett starkt behov av
en anläggning av ifrågavarande slag. Då det hittills icke visat sig möjligt att
för ändamålet intressera enskild företagsamhet, lärer staten icke kunna underlåta
att stödja strävandena att på ett ur flottiljens och personalens synpunkt
tillfredsställande sätt ordna denna angelägenhet. Den lämpligaste formen
för statens insats synes vara, att staten tillhandahåller medel för iordningställande
av för ändamålet avsedda lokaler; däremot synes det ur olika synpunkter
välbetänkt att personalen själv på ett eller annat sätt blir ansvarig
för verksamhetens bedrivande. Detta synes kunna ske på så sätt, att byggnaden,
sedan densamma genom statens försorg uppförts, mot lämplig årlig
avgäld utarrenderas till flottiljens lägerkassa, som driver rörelsen i egen regi
eller i sin tur utarrenderar rörelsen till lämpligt företag.
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 3d4.
Vad av militära byggnadsutredningen anförts rörande byggnadens förläggning
ger mig icke anledning till erinran. Icke heller synes erinran kunna
riktas mot de för byggnadens uppförande och inredning beräknade kostnaderna,
365,000 kronor. Det synes icke erforderligt att nu beräkna medel
för bestridandet av kostnaden för en utvidgning av flottiljens vattenverk; enligt
vad jag under hand inhämtat komma nämligen medel för detta ändamål att
i annat sammanhang äskas.
Byggnadsföretaget synes böra omhänderhavas av statens egnahemsstyrelse,
som vid bifall till vad i det följande föreslås kommer att få befattning
även med annan byggnadsverksamhet vid flottiljen. Egnahemsstyrelsen
torde böra vara oförhindrad att i samråd med flygförvaltningen
och målsmän för lägerkassan vidtaga de ändringar i föreliggande byggnadsritningar,
som befinnas ändamålsenliga och kunna genomföras inom ramen
för de för ändamålet tillgängliga anslagsmedlen.
Den årliga arrendeavgift, som staten enligt vad nyss sagts bör betinga sig,
synes böra framdeles av Kungl. Majit bestämmas på grundval av byggnadsutredningens
föreliggande kalkyler. Byggnadens vård och förvaltning synes
böra ankomma på lägerkassan under flygförvaltningens överinseende. De i
detta hänseende och i övrigt erforderliga bestämmelserna torde det böra
ankomma på Kungl. Majit att meddela efter förslag av flygförvaltningen. Jag
förutsätter, att det härvid skall vara möjligt för Kungl. Majit att, örn så befinnes
lämpligt, utarrendera byggnaden — i stället för till lägerkassan — till
annat lämpligt rättssubjekt, som ur de ovan angivna synpunkterna finnes
kunna träda i lägerkassans ställe.
Erforderliga medel för byggnadens uppförande torde böra anvisas i form
av kapitalinvestering i försvarsväsendets fastighetsfond, flygförvaltningens
delfond. Med hänsyn till vad som upplysts angående inredningens karaktär
synes jämväl härför erforderligt belopp böra anvisas i form av kapitalinvestering
i nämnda delfond. Egnahemsstyrelsen torde böra äga rätt att från anslaget
tillgodogöra sig ersättning för sina egna kostnader i samband med
själva byggnadsverksamheten och förberedelserna därtill.
Åberopande det anförda får jag hemställa, att Kungl. Majit måtte föreslå
riksdagen
att till Fritidsbyggnad vid Skaraborgs flygflottilj å tilläggsstat
I till riksstaten för budgetåret 1941/42 anvisa ett reservationsanslag
av ............................................. kronor 365,000.
26
Kungl. Majlis proposition nr 344.
FONDEN FÖR FÖRLAG TILL STATSVERKET.
Försvarsdepartementet.
[10.] 1 b. Anordnande av bostäder för personal vid Skaraborgs och Västgöta
flygflottiljer. Till anordnande av bostäder för personalen vid Skaraborgs
och Yästgöta flygflottiljer hava betydande anslag anvisats av riksdagen.
Sålunda anvisades å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1940/41
—• utöver tidigare för tjänstebostäder anvisade anslagsmedel å tillhopa
1,699,750 kronor — ett anslag av 1,000,000 kronor till anordnande av bostäder
för viss personal vid Skaraborgs flygflottilj (proposition 1940 U: 49;
riksdagens skrivelse nr 66). Vidare anvisade riksdagen för budgetåret 1941/42
ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor till anordnande av bostäder för
bland annat personalen vid Västgöta flygflottilj (proposition 1941:267; skrivelse
nr 364). Medlen skulle användas för uppförande i egnahemsstyrelsens
regi av 46 lägenheter vid SkaraborgsfloWiljen och av 40 lägenheter vid VästgötafloWiljen.
Lägenheterna skulle antingen uthyras till vederbörande befattningshavare
eller också, under förbehåll av återköpsrätt för kronan, överlåtas
med äganderätt å dessa, därvid egnahemslån skulle kunna beviljas i
vanlig ordning. Bostäderna skulle förvaltas av egnahemsstyrelsen.
I skrivelse den 13 oktober 1941 har flygförvaltningen gjort framställning
örn anordnande av ytterligare ett antal bostäder för personalen vid dessa
flottiljer. Flygförvaltningen framhåller, att då Skaraborgs och Västgöta flygflottiljer
uppsattes man endast räknade med behov av ett visst antal tjänstebostäder,
enär man ansåg sig kunna förutsätta, att den enskilda företagsamheten
skulle stimuleras därhän att i övrigt erforderligt antal bostadsbyggnader
uppfördes. I de framställningar, som legat till grund för propositionerna
1940 U: 49 och 1941:267, hade räknats med endast det mest
trängande behovet av bostäder i förhoppning att därigenom gynnsammare
betingelser för privat byggnadsverksamhet skulle uppstå. Någon förbättring
i detta hänseende hade emellertid ej inträtt. Behov förelåge nu av ytterligare
bostäder för personalen vid de båda nämnda flottiljerna. Det ökade
behovet grundade sig dels på personalökning dels ock på ökad giftermålsfrekvens.
Vid Västgöta flygflottilj erfordrades 24 och vid Skaraborgs flygflottilj
40 bostäder. Flygförvaltningen hemställde, att Kungl. Majit måtte
dels uppdraga åt statens egnahemsstyrelse att närmare utreda frågan örn
fortsatt bebyggelse för flottiljerna, dels ock ställa för bebyggelsens genomförande
erforderliga medel till förfogande.
Sedan Kungl. Majit anbefallt egnahemsstyrelsen att verkställa den ifrågasatta
utredningen, har styrelsen i skrivelse den 29 oktober 1941 angivit
medelsbehovet för de av flygförvaltningen föreslagna byggnadsföretagen till
1,300,000 kronor och i övrigt anfört bland annat följande:
Flygförvaltningens framställning hade bland annat grundats på den uppfattningen,
att man trots tidigare förhoppningar icke syntes kunna för närvarande
påräkna ett tillfredsställande av behovet av bostäder för personalen
27
Kungl. Majda proposition nr 344.
vid Skaraborgs och Västgöta flygflottiljer genom privat byggnadsverksamhet.
Egnahemsstyrelsen ville med stöd av egna erfarenheter uttala sin anslutning
till denna uppfattning.
Vad beträffade den nu aktuella bebyggelsens omfattning, hade styrelsen
självfallet icke ansett sig kunna göra något eget uttalande, varför av flygförvaltningen
gjorda beräkningar av detsamma i det följande lagts till grund
för utredningen.
Egnahemsstyrelsen funne det med hänsyn till sin tidigare byggnadsverksamhet
vid Såtenäs och Karlsborg naturligt, örn, såsom flygförvaltningen
föreslagit, åt styrelsen skulle uppdragas att handhava ett fortsatt bostadsbyggande
å dessa platser. Styrelsen vore följaktligen beredd att åtaga sig
ett sådant rrppdrag.
De skäl, som i egnahemsstyrelsens skrivelser den 11 oktober 1940 (angående
Såtenäs) och den 6 maj 1941 (angående Karlsborg) framlagts för bebyggelse
med enfamiljshus, torde äga tillämpning även för ifrågavarande fall.
Detsamma gällde frågorna örn byggnadsarbetenas bedrivande, lägenheternas
upplåtande och förvaltning, viss avskrivning å anläggningskapitalet m. m.
Vid val av plats för den utökade bostadsbebyggelsen för Viistgöta flygflottilj
i Karlsborg kunde enligt egnahemsstyrelsens mening knappast
ifrågakomma något annat än området »Norra skogen», där den tidigare
bostadsbebyggelsen för flygflottiljen m. m. uppförts. För ett fåtal nya hus
funnes tomtmark inom den av styrelsen redan disponerade delen av området.
Därjämte erfordrades ytterligare 18—20 nya byggnadstomter. Lämpligaste
mark härför syntes kunna erhållas omedelbart väster om förenämnda tomtområde.
Denna mark vore, liksom den tidigare disponerade, i kronans ägo
och stöde under arméförvaltningens vård och förvaltning. ^ Upplåtande av
densamma för här berörda ändamål syntes kunna ske utan svårigheter, vilken
fråga dock syntes böra närmare behandlas först sedan områdets gränser
— efter upprättande av plan för bebyggelsen — kunnat närmare fastställas.
Bebyggelsen borde alltså uppföras i anslutning till den tidigare bebyggelsen
med utnyttjande av tillfartsvägarna till densamma och i viss utsträckning
också av dess huvudledningar m. m. för vatten, avlopp och elektricitet.
Hustyperna borde vara i huvudsak samma som de tidigare. Under hand
hade inhämtats, att flottiljen inför flygförvaltningen angivit behovet till 8
lägenheter för förmän och liknande ‘enligt egnahemsstyrelsens typ III K
samt 16 lägenheter för arbetarpersonal enligt styrelsens typ II K.
Kostnaderna hade för inom området nu pågående bebyggelse kunnat
hållas så pass, att anvisat anslag vore tillräckligt. Sannolikt kunde räknas
med att t. o. m. någon del kunde återredovisas. Trots nu rådande osäkerhetstillstånd,
särskilt i fråga örn materialtillgång och materialpriser, kunde styrelsen
därför fortfarande våga beräkna erforderligt byggnadsarb^ enligt
samma grunder, som tidigare tillämpats för egnahemsområdena i Karlsborg
och Såtenäs. Med hänsynstagande till att vissa redan utförda anläggningar
komme även de nya lägenheterna till nytta hade egnahemsstyrelsen beräknat
anslagsbehovet flir uppförande av begärda 24 enfamiljshus enligt ovanstaende
fördelning till 500,000 kronor, vilken summa innefattade även kostnaderna
för markens iordningställande, ledningars framdragande m. m.
Yad beträffade Skaraborgs flygflottilj i Såtenäs, funnes ett fåtal tomter
disponibla inom det tidigare egnahemsområdet, men för huvuddelen av den
nya bebyggelsen krävdes ytterligare mark. I till remisshandlingarna fogad
promemoria från flottilj chefen hade uppgivit*, att avsedd mark ägdes av Silvi!
donationsfond och att möjligheter till förvärv av densamma förelåge. Egnahemsstyrelsen
hade konstaterat, att marken i fråga vore lämplig för byggnadsändamål,
men styrelsen hade ännu så länge icke inlett underhandlingar i
Departements chefen -
28 Kungl. Majus proposition nr 344.
och för dess förvärvande. Därest åt styrelsen komme att anförtros byggnadsuppdragets
genomförande, borde styrelsen också omhänderhava frågan om
inköp av ifrågavarande tomtmark.
Bebyggelsen, fördelad på 5 förmäns- och 35 arbetarbostäder, avsåges även
till sin utformning ansluta sig till tidigare typer. Med tillämpande av samma
resonemang som ovan beträffande Karlsborg beräknades erforderligt anslag
för uppförande av ifrågavarande 40 enfamiljshus, inklusive markförvärv, till
800,000 kronor, vilken summa innefattade även kostnaderna för markens
iordningsställande, ledningars framdragande m. m.
Varken vid Karlsborg eller Såtenäs torde förhållandena nödvändiggöra,
att här avsedda byggnader uppfördes vintertid. Man borde följaktligen räkna
med att igångsätta arbetena i mitten av april och att ha det hela färdigt
för inflyttning senast den 1 oktober 1942. För att kunna i god tid förbereda
arbeten och materialinköp vore det emellertid önskvärt, att frågan gjordes till
föremål för statsmakternas beslut redan innevarande höst.
Av egnahemsstyrelsens skrivelse framgår, att den föreslagna nya bostadsbebyggelsen
vid Karlsborg delvis skulle komma att förläggas å mark, som för
närvarande står under arméförvaltningens vård och förvaltning. Av utredning,
som efter remiss förebragts av arméförvaltningens fortifikationsstyrelse, inhämtas,
att platsbefälhavaren i Karlsborg ansett sig böra framhålla, att ett
ianspråktagande av ytterligare områden av den s. k. Norra skogen skulle
medföra en beskärning av övningsmöjligheterna för lantförsvaret tillhöriga
truppförband och framtvinga en utökning av det vid Karlsborg belägna
skjutfältet. Under förutsättning att skjutfältet framdeles utökades kunde
emellertid den för bebyggelsen erforderliga marken ställas till förfogande.
Till vad sålunda anförts har fortifikationssty reisen anslutit sig.
Såsom i den föreliggande utredningen framhållits, torde man icke kunna
räkna med att den vid förevarande flygflottiljer föreliggande bostadsbristen
skall kunna avhjälpas genom enskild byggnadsverksamhet. Vid sådant förhållande
synes det vara nödvändigt att staten sörjer för att bostäder i tillräcklig
omfattning anordnas utöver dem, som genom statliga åtgärder redan
kommit till stånd.
Yad angår Skaraborgs flygflottilj, har flottiljchefen såsom av handlingarna
i ärendet framgår räknat med ett behov av ytterligare 52 lägenheter. Av
dessa lägenheter erfordras enligt flottiljchefens beräkningar 40 för personal,
som redan är anställd eller beräknas komma att under innevarande budgetår
vinna anställning. De återstående 12 lägenheterna skulle vara avsedda
bland annat för personal, som vid bifall till vissa på Kungl. Maj:ts prövning
beroende framställningar skulle komma att anställas. Emellertid har flottiljchefen
i förhoppning örn att enskild byggnadsverksamhet skulle komma till
stånd icke ansett sig böra göra framställning örn uppförande av fler än 40
nya bostadshus. Beträffande Västgöta flygflottilj har enligt lämnad uppgift
räknats med det antal bostadslägenheter, som erfordras för redan anställd
personal.
Mot vad sålunda anförts synes intet vara att erinra. Jag utgår alltså från
att 40 nya bostadslägenheter anordnas i Såtenäs och 24 i Karlsborg.
29
Kungl. Majda proposition nr 344.
För ändamålet lämplig tomtmark kan, såsom av det sagda framgår, beredas
i Karlsborg genom ianspråktagande av ett kronan tillhörigt område
och i Såtenäs genom förvärv av mark, tillhörande en donationsfond. Häremot
har jag intet att erinra. I detta sammanhang anser jag mig icke böra
ingå på en prövning av frågan, huruvida disposition för nu förevarande
ändamål av det förstnämnda tomtområdet kan behöva medföra behov av en
utökning av det vid Karlsborg belägna skjutfältet. Jag förutsätter emellertid,
att vid bebyggelsens planering största möjliga hänsyn tages till arméns
intressen.
Liksom hittills skett torde bostäderna böra uppföras med tanke på att
de skola kunna i sinom tid överlåtas med äganderätt till vederbörande befattningshavare
under förbehåll av återköpsrätt för kronan. Bostadsbebyggelsen
synes även denna gång böra utföras i egnahemsstyrelsens regi.
De föreliggande kostnadsberäkningarna hava icke givit mig anledning till
erinran. Jag beräknar alltså kostnaderna till sammanlagt 1,300,000 kronor,
vilket belopp på sätt tidigare skett torde böra anvisas under fonden för
förlag till statsverket. Frågan örn den framtida finansieringen av företagen
torde få bedömas i samband med de frågor av samma art, som föreligga
beträffande den redan färdigställda bebyggelsen.
Det anslag, som sålunda av mig tillstyrkes, lärer böra disponeras av
egnahemsstyrelsen, som liksom hittills skett torde böra få av anslaget tillgodogöra
sig ersättning för sina egna kostnader i samband med själva byggnadsverksamheten
och förberedelserna därtill.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Majit måtte föreslå riksdagen
att till Anordnande av bostäder för personal vid Skaraborgs
och Västgöta fygflottiljer å tilläggsstat I till riksstaten förbudgetåret
1941/42 anvisa ett reservationsanslag av., kronor 1,300,000.
Yad departementschefen sålunda, med instämmande
av statsrådets övriga ledamöter, hemställt, behagar Hans
Majit Konungen bifalla samt förordnar, att proposition
av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar skall
avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Kinnander.