Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

1

Nr 339.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till allmänna
tjänste- och familjepensionsreglementen m. m.; given
Stockholms slott den 14 november 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels godkänna härvid fogade förslag till

1) reglemente angående tjänstepension för befattningshavare i statens
tjänst (allmänna tjänstepensionsreglementet) samt

2) reglemente angående familjepension för efterlevande till befattningshavare
i statens tjänst (allmänna familjepensionsreglementet),

dels ock bifalla de förslag i övrigt, örn vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.

GUSTAF.

Ernsi Wigforss.

Bihang till riksdagens protokoll 19H. 1 sami. Nr 339.

I

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Förslag

till

reglemente angående tjänstepension för befattningshavare i statens
tjänst (allmänna tjänstepensionsreglementet).

1 avd. Allmänna bestämmelser.

1 §•

1 mom. Detta reglemente skall, med de undantag som angivas i 2 §, äga
tillämpning å:

a) ordinarie tjänsteman, som är underkastad civila avlöningsreglementet;

b) justitieråd och regeringsråd;

c) chefen för rasbiologiska institutet och följande vid universitet eller vid
karolinska mediko-kirurgiska institutet anställda ordinarie tjänstemän, nämligen
professor, prosektor, laborator, lärare i medicinsk radiologi, observator
och föreståndare för zoologiska institutionens i Lund entomologiska avdelning; d)

ordinarie beställningshavare, som är underkastad militära avlöningsreglementet; e)

beställningshavare tillhörande den i manskapsavlöningsreglementet intagna
löneplanen Mb;

f) extra ordinarie tjänsteman, som är underkastad civila eller militära
icke-ordinariereglementet eller militära avlöningsreglementet; samt

g) tjänsteman vid bank- och fondinspektionen eller sparbanksinspektionen,
som finnes uppförd å av Kungl. Majit fastställd personalförteckning.

2 mom. Kungl. Majit äger besluta, att reglementets bestämmelser, i vad de
avse tjänstemän som omförmälas i 12 §, skola lända till efterrättelse jämväl
för annan icke-ordinarie anställningshavare än i 1 mom. f) eller g) sägs, där
anställningshavaren åtnjuter avlöning enligt civila eller militära avlöningsreglementet
eller enligt civila eller militära icke-ordinariereglementet, så ock
eljest där särskilda skäl därtill äro.

3 mom. Vad i detta reglemente sägs örn tjänst eller befattning samt om
tjänsteman eller befattningshavare skall, där ej annat framgår, i tillämpliga
delar gälla med avseende å beställning eller beställningshavare vid försvarsväsendet.

Vad i reglementet sägs örn tjänstepensionsbestämmelser skall, där ej annat
framgår, avse dels tjänstepensionsbestämmelser, antagna av Kungl. Majit
och riksdagen, dels ock tjänstepensionsbestämmelser för riksdagens verk,

Kungl. Alaj:ts proposition nr 339.

3

vilka antagits av riksdagen eller med stöd av dess bemyndigande utfärdats
av delegerade för riksdagens verk. Såsom tjänstepensionsbestämmelser av
förstnämnda slag anses icke bestämmelser om pensionering av försvarsväsendets
reserver av befäl och civilmilitär personal.

Med tjänstepensionsrätt, varom i reglementet förmäles, förstås pensionsrätt
enligt i nästföregående stycke avsedda bestämmelser.

2 §•

1 mom. Från reglementets tillämpning är undantagen

a) innehavare av annan ordinarie tjänst, som tillsättes medelst förordnande
tills vidare, än befattningen såsom chef för försäkringsinspektionen, såvitt
angår dylik tjänst;

b) innehavare av i 1 § 1 moni. c) avsedd professorstjänst, därest avlöningsbelopp
för tjänsten icke angivits i vederbörande för professorer gällande avlöningsstat
samt Kungl. Maj:t särskilt förordnat, att reglementet icke skall
äga tillämpning å tjänsten; samt

c) extra ordinarie tjänsteman, vilkens dagliga tjänstgöringstid vid ett och
samma verk understiger hälften av den för ordinarie tjänstemän vid verket
föreskrivna.

2 mom. Där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnar, är ock från reglementets
tillämpning undantagen tjänsteman, vilken vid statens övertagande helt
eller delvis av enskilt företag eller i samband med dylikt företags nedläggande
övergått till befattning, som avses i reglementet,

3 §•

1 mom. Avgår justitieråd eller regeringsråd från sin tjänst för tillträdande
av annan med pensionsrätt enligt detta reglemente förenad tjänst än som
i 23 § avses, av statsrådsämbete eller av annan befattning i statens tjänst,
som icke är förenad med pensionsrätt enligt detta reglemente, eller för fullgörande
av något av Kungl. Maj:t meddelat uppdrag, för vilket ersättning
av statsmedel utgår, skall, så länge han i oavbruten följd innehar sådan
befattning eller sådant uppdrag, i pensionshänseende så anses, som örn han
alltjämt kvarstode i justitieråds- eller regeringsrådsämbetet. I fråga örn avgång
från tjänst, som ej är att hänföra till domarämbete, skall dock härvid
gälla vad för den innehavda tjänsten är stadgat.

2 morn. Försättes ordinarie diplomatisk eller konsulär tjänsteman i disponibilitet,
skall, därest han åtnjuter exspektansarvode eller annan eljest med rätt
till pension icke förenad avlöning av statsmedel till belopp ej understigande
tjänstepensionsunderlaget för den av honom senast innehavda ordinarie befattningen,
i pensionshänseende så anses, som örn han alltjämt kvarstode i
nämnda befattning.

Vad i nästföregående stycke sägs skall äga motsvarande tillämpning beträffande
annan tjänsteman, som försättes i disponibilitet mot åtnjutande av
disponibilitetsarvode.

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

3 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i detta reglemente skall avlöning,
ersättning av statsmedel, exspektansarvode eller disponibilitetsarvode
åt tjänsteman, som avses i denna paragraf, betraktas som lön.

•

4 §.

Tjänsteman, a vilken detta reglemente äger tillämpning, har att vidkännas
tjänstepensionsavdrag samt är efter avgång från tjänsten berättigad att åtnjuta
tjänstepension eller tjänstelivränta, allt enligt de föreskrifter och under
de villkor, som innehållas i reglementet jämte de närmare bestämmelser,
som för tillämpningen av detsamma utfärdas av Kungl. Maj:t.

I reglementet meddelas jämväl bestämmelser örn ordinarie tjänstemans
skyldighet att avgå från tjänsten m. m.

5 §.

1 mom. Fråga örn rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension eller
tjänstelivränta enligt detta reglemente prövas

a) i fall som avses i 13 § 2 mom. och 24 § 1 mom. av Kungl. Majit; samt

b) i andra fall beträffande tjänsteman vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar, statens vattenfallsverk eller domänverket av vederbörande
verks styrelse och beträffande annan tjänsteman av statskontoret.

Pension eller livränta, vartill rätt föreligger, skall till beloppet fastställas
av den här ovan under b) omförmälda myndigheten.

2 mom. Då pension eller livränta fastställes, skall skriftligt bevis därom
tillställas den till förmånen berättigade.

2 avd. Om tjänstepensionsavdrag.

6 §.

Från och med den dag, då tjänsteman blir underkastad reglementets bestämmelser,
intill dess avgång ur tjänst äger rum skall tjänstemannen tillkommande
lön minskas med tjäiistepensionsavdrag.

Innehar tjänsteman samtidigt mer än en befattning med pensionsrätt enligt
reglementet, verkställes pensionsavdrag i varje sådan befattning, dock
att ordinarie tjänsteman, som med frånträdande av tjänstens utövande innehar
icke-ordinarie befattning, vidkännes pensionsavdrag allenast i sistnämnda
befattning.

7 §•

1 mom. Såsom tjänstepensionsavdrag skall tillämpas det belopp, som i 2
och 3 morn. här nedan angives för den befattning tjänstemannen innehaft
under tid, för vilken pensionsavdraget verkställes.

Där ordinarie tjänst nedflyttats till lägre lönegrad eller tjänstepensionsavdraget
för ordinarie befattning eljest nedsatts, skall nedsättningen likväl

Kungl. Maj.ts proposition nr 339. 5

icke bliva gällande beträffande den, som omedelbart dessförinnan innehade
befattningen.

Vad i nästföregående stycke stadgas skall äga motsvarande tillämpning
beträffande ordinarie tjänsteman, som utan något sitt förvållande förflyttats
till tjänst med lägre tjänstepensionsavdrag.

2 mom. För följande befattningar, som äro hänförda till viss löneplan,
skola, där ej annat följer av stadgandet i 4 morn., tjänstepensionsavdragen
för år räknat utgöra de belopp, som här nedan för de särskilda lönegraderna
angivas:

A. Ordinarie befattningar, som avses i civila avlöningsreglementet.

Löneplan J

Lönegrad

Tjänstepen-

sionsavdrag

kronor

Lönegrad

Tjänstepen-

sionsavdrag

kronor

Lönegrad

Tjänstepen-

sionsavdrag

kronor

1

A

1

54

13

129

25

339 !

1

2

57

14

141

26

366

3

63

15

156

27

393

4

66

16

171

28

420

5

69

17

186

29

447

6

72

18

204

30

474

7

78

19

222

31

492

8

84

20

222

32

504

9

90

21

243

33

516

10

99

22

267

34

525

11

108

23

291

12

117

24

315

13

1

492

2

528

3

561

C

1

360

7

483

13

606

2

372

8

CO

Oi

14

612

3

334

9

510

15

612

4

420

10

528

16

654

5

468

11

546

17

654

6

468

12

591

D

—

393

E

1

384

6

420

11

468

2

402

7

420

12

468

3

402

8

420

13

468

4

402

9

420

14

468

5

402

10

468

F

_

243

6

Kungl. Mcij:ts proposition nr 339-

B. Ordinarie beställningar, som avses i militära avlöningsreglementet.

Löneplan

Lönegrad

Tjänstepen-

sionsavdrag

kronor

Lönegrad

Tjänstepen-

sionsavdrag

kronor

Lönegrad

Tjänstepen-

sionsavdrag

kronor

Oa

1

96

3

288

5

414

2

183

4

363

6

492

Ob

1

516

3

561

2

528

4

60G

uo

1

105

2

129

3

156

Ca

1

54

11

108

21

243

2

57

12

117

22

267

3

63

13

129

23

291

4

66

14

141

24

315

5

69

15

156

25

339

6

72

16

171

26

366

7

78

17

186

27

393

8

84

18

204

28

420

9

90

19

222

29

447

10

99

20

222

30

474

Cb

1

492

2

510

3

561

C. Beställningar, som avses i manskapsavlöningsreglementet.

Löneplan

Lönegrad

Tjänste-

pensionsavdrag ;

kronor

Mb

1

72

i-

2

78

D. Extra ordinarie befattningar.

Löneplan

Lönegrad

Tjänstepen-

sionsavdrag

kronor

Lönegrad

Tjänstepen-

sionsavdrag

kronor

Lönegrad

Tjänstepen- i
sionsavdrag j
kronor

Eo, MEo

1

51

6

69

11

99

2

54

7

72

12

108

3

57

8

78

13

117

4

63

9

84

14

129

5

66

10

90

15

141

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

7

Löneplan

Lönegrad

Tjänstepen-

sionsavdrag

kronor

Lönegrad

Tjänstepen-

sionsavdrag

kronor

Lönegrad

Tjänstepen- i
sionsavdrag ]
kronor |

Eo, MEo

16

156

21

222

26

339

17

171

22

243

27

366

18

186

23

267

28

393

19

204

24

291

29

420

20

204

25

315

30

447

Oc

1

78

Ek

1

45

4

45

7

51

2

45

5

45

8

54

3

45

6

48

U

1

45

2

45

För tjänsteman vid bank- och fondinspektionen eller sparbanksinspektionen.
som finnes uppförd å av Kungl. Majit fastställd personalförteckning,
utgör tjänstepensionsavdraget för år räknat det belopp, som enligt vad ovan
sägs gäller för den lönegrad tjänstemannen tillhör enligt personalförteckningen,
dock skall pensionsavdraget för andra tjänstemän med lön enligt
löneplan C civila avlöningsreglementet än cheferna för ifrågavarande inspektioner
utgöra 474 kronor.

För extra ordinarie tjänstemän med lön enligt löneplan B civila avlöningsreglementet
utgör tjänstepensionsavdraget det belopp, som gäller för motsvarande
ordinarie tjänstemän.

3 mom. För nedan angivna, till viss löneplan ej hänförliga ordinarie
tjänstemän utgöra tjänstepensionsavdragen för år räknat:
för justitieråd och regeringsråd 654 kronor,
för landshövding 654 kronor,

för professor i arkitektur vid konsthögskolan, tillika föreståndare för
arkitekturskolan, det belopp, som enligt 2 mom. gäller för lönegraden A 30,
för annan förordnad professor vid konsthögskolan det belopp, som enligt
2 mom. gäller för lönegraden A 24,

för chefen för rasbiologiska institutet och professor vid universitet eller
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet 492 kronor,

för innehavare av befattning vid universitet eller vid karolinska medikokirurgiska
institutet såsom prosektor, laborator, lärare i medicinsk radiologi,
observator eller föreståndare för zoologiska institutionens i Lund entomologiska
avdelning 366 kronor,

för sakkunnig vid konjunkturinstitutet, tillika ledare för institutets undersökningar,
det belopp, som enligt 2 mom. gäller för lönegraden A 30, samt
för annan sakkunnig vid konjunkturinstitutet det belopp, som enligt 2
moni. gäller för lönegraden A 26.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

I fråga om annan icke-ordinarie befattning än i 2 mom. sägs äger Kungl.
Majit antingen bestämma den lönegrad befattningen skall anses med avseende
å tjänstepensionsavdrag tillhöra eller ock fastställa särskilt tjänstepensionsavdrag.

i mom. För tjänsteman, som av annan anledning än offentligt uppdrag
erhållit sådan nedsättning av tjänstgöringstiden, vilken medför C-avdrag å
lönen, så ock för icke-ordinarie tjänsteman med avkortad tjänstgöringstid
skall vidtagas en mot nedsättningen eller avkortningen svarande minskning
av tjänstepensionsavdraget. Härvid iakttages, att pensionsavdrag för år räknat,
som icke utgöres av helt med tre jämnt delbart krontal, jämkas till närmast
högre sålunda delbara tal.

3 avd. Om ordinarie tjänstemans skyldighet att avgå m. m.

8 §•

1 mom. Ordinarie innehavare av domarämbete, med undantag av vattenrättsingenjör,
är skyldig att avgå från tjänsten, därest han

a) uppnått en levnadsålder, som med två år överstiger hans ålder vid
pensionsålderns inträde, eller ock under tillhopa sex månader efter pensionsålderns
inträde åtnjutit tjänstledighet av annan anledning än för fullgörande
av offentligt uppdrag;

b) till följd av olycksfall i tjänsten befinnes för framtiden oförmögen att
på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst; eller

c) oavbrutet under två på varandra följande år åtnjutit tjänstledighet av
annan anledning än för fullgörande av offentligt uppdrag samt befinnes till
följd av sjukdom, vanförhet eller lyte i andra fall än under b) sägs eller till
följd av nedsatt arbetsförmåga för framtiden oförmögen att på tillfredsställande
sätt sköta sin tjänst.

2 mom. Annan ordinarie tjänsteman än i 1 mom. avses är skyldig att avgå
från tjänsten, därest han

a) i fråga om tjänsteman, som tillsatts medelst fullmakt eller konstitutorial,
uppnått den levnadsålder, vid vilken pensionsåldern inträder;

b) till följd av olycksfall i tjänsten befinnes för framtiden oförmögen att
på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst; eller

c) till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte i andra fall än under b) sägs
eller till följd av nedsatt arbetsförmåga befinnes för framtiden oförmögen
att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst.

Finner i fall, varom under b) och c) här ovan förmäles, den myndighet,
som äger pröva frågan örn tjänstemannens rätt att komma i åtnjutande av
pension, anledning antaga att tjänstemannen kan tjänstgöra i sådan annan
befattning till vilken han må vara pliktig att låta förflytta sig, skall frågan,
huruvida förflyttning lämpligen bör ske, underställas Kungl. Majits prövning
eller, där prövningen av nämnda fråga enligt Kungl. Majits beslut ankommer
på myndigheten, av denna upptagas till avgörande.

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Vad sålunda stadgats skall icke föranleda inskränkning i den vidsträcktare
avgångsskyldighet, som på grund av beslut av Kungl. Majit och riksdagen
må vara för viss tjänsteman gällande.

3 mom. I fråga om i 2 mom. avsedd tjänsteman, som tillsatts medelst fullmakt
eller konstitutorial, må den myndighet, sorn äger att från tjänsten avskeda,
då synnerliga skäl därtill äro, medgiva tjänstemannen anstånd med
avsked efter pensionsålderns inträde, sa länge han är fullt tjänstduglig, dock
icke längre tid än sammanlagt ett år.

Då särskilda omständigheter därtill föranleda, må Kungl. Maj:t beträffande
tjänsteman, varom förmäles i nästföregående stycke, medgiva kvarstående
i tjänst längre tid efter pensionsålderns inträde än där sägs, dock icke i
något fall längre än sammanlagt tre år efter nämnda tidpunkt.

h mom. Befinnes i 2 mom. avsedd tjänsteman, som tillsatts medelst fullmakt
eller konstitutorial, urståndsatt att på tillfredsställande sätt fullgöra sina
tjänståligganden och är ej sådant fall för handen, varom i 2 mom. första
stycket sägs, må Kungl. Majit, därest för tjänstemannen högst fem år återstå
till pensionsålderns inträde, förklara honom skyldig att avgå från tjänsten
och entlediga honom.

Tjänsteman, som genom lagakraftägande dom befunnits skyldig till förfarande
i tjänsten, varå avsättning kunnat följa, men som jämlikt 5 kap.
5 § strafflagen förklarats fri från ansvar, må av Kungl. Majit, jämväl i annat
fall än i nästföregående stycke sägs, förklaras skyldig att avgå samt entledigas.

5 mom. Icke-ordinarie befattningshavare må ej bibehållas i sin befattning,
därest han

a) uppnått en levnadsålder, som med ett år överstiger hans ålder vid pensionsålderns
inträde, Kungl. Majit dock obetaget att, då särskilda omständigheter
därtill föranleda, medgiva bibehållande i befattningen ytterligare
sammanlagt högst två år;

b) till följd av olycksfall i tjänsten befinnes för framtiden oförmögen att
på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst; eller

c) till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte i andra fall än under b) sägs,
eller till följd av nedsatt arbetsförmåga befinnes för framtiden oförmögen att
på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst.

I fall, varom under b) eller c) här ovan förmäles, skall bestämmelsen i
2 morn. andra stycket äga motsvarande tillämpning.

9 §•

1 mom. För ordinarie befattningar, vilka tillsättas medelst fullmakt eller
konstitutorial, så ock för icke-ordinarie befattningar med undantag av befattningarna
såsom chef för bank- och fondinspektionen eller sparbanksinspektionen,
inträder pensionsåldern vid den tid, som nedan i denna paragraf angiven Har

ordinarie tjänsteman utan något sitt förvållande förflyttats till tjänst,
för vilken gäller annan pensionsålder, skall dock den nya pensionsåldern icke

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

tillämpas å honom, såframt han icke inom viss, av Kungl. Maj:t bestämd
tid anmäler sin önskan att bliva underkastad den nya åldersbestämmelsen.

2 mom. För sådana i 1 mom. avsedda befattningar, som äro hänförda til!
viss löneplan, inträder pensionsåldern vid den i 4 morn. angivna tid efter
det befattningshavaren uppnått följande levnadsålder:

A. Ordinarie befattningar, som avses i civila
avlöningsregleinentet.

Löneplan

Lönegrad

Levnadsår

A I

1-12

60

l

13-34

65

B

1-3

65

D

—

63

F

—

63

B. Ordinarie beställningar, som avses i militära
aviöningsreglementet.

Löneplan

Lönegrad

1

Levnadsår

1—3

50

Oa <

4, 5

55

1

6

60

Ob J

1, 2

60

l

3

65

uo 1

1, 2

50

t

3

60

1

1—12

60

Ca |

13-30

63

Cb

1, 3

65

C. Beställningar, som avses i manskapsavlöningsreglementet.

Löneplan

Lönegrad Levnadsår

Mb

1 55

2 50

Kungl. Majlis proposition nr 339. 11

D. Extra ordinarie befattningar.

Löneplan

Lönegrad

Levnadsår

Eo, MEo |

1-12

60

13-30

65

Oc

1

50

Ek

1-8

60

U

1, 2

60

För här avsedd tjänsteman vid bank- och fondinspektionen eller sparbanksinspektionen,
som finnes uppförd å av Kungl. Majit fastställd personalförteckning,
inträder pensionsåldern vid den i 4 mom. angivna tid efter det
tjänstemannen uppnått den levnadsålder, som här ovan upptages för den
lönegrad tjänstemannen tillhör enligt personalförteckningen, eller, vad angår
tjänsteman med lön enligt löneplan C civila avlöningsreglementet, en
levnadsålder av 65 år.

För extra ordinarie tjänstemän med lön enligt löneplan B civila avlöningsreglementet
tillämpas den pensionsålder, som gäller för motsvarande ordinarie
tjänstemän.

För innehavare av vissa i civila och militära avlöningsreglementena avsedda
befattningar skall utan hinder av vad under A och B här ovan sägs
gälla den pensionsålder, som angives i den såsom bilaga A till reglementet
fogade pensionsåldersförteckningen.

För extra ordinarie befattningar äger Kungl. Majit, med avvikelse från vad
i detta moment i övrigt stadgats, fastställa särskild pensionsålder.

3 mom. För i 1 mom. avsedda befattningar, vilka ej äro hänförliga till
viss löneplan, inträder pensionsåldern vid den i 4 mom. angivna tid efter
det befattningshavaren uppnått följande levnadsålder:

för ordinarie tjänsteman......................................65 år,

» icke-ordinarie anställningshavare: den levnadsålder, som av Kungl.
Majit fastställts.

4 mom. För beställningar, som avses i militära avlöningsreglementet och
manskapsavlöningsreglementet, inträder pensionsåldern, där den i 2 mom.
avsedda levnadsåldern uppnås under tiden 1 oktober—31 mars, vid utgången
av mars månad, men eljest vid utgången av september månad.

För övriga befattningar inträder pensionsåldern, där ej annat följer av i
reglementet meddelade särskilda bestämmelser, vid utgången av den kalendermånad,
under vilken stadgad levnadsålder uppnås.

10 §.

Med olycksfall i tjänsten förstås i detta reglemente sådant vid utövande
av befattning eller uppdrag i statens tjänst eller av annan befattning, som
är förenad med tjänstepensionsrätt, inträffat olycksfall, som enligt allmän
lag är afl hänföra till olycksfall i arbete.

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

Vad i reglementet stadgas om olycksfall i tjänsten skall äga tillämpning
j™1 där tjänsteman på grund av befattning eller uppdrag, som i näst
föregående stycke sägs, blivit utsatt för våld eller annan misshandel eller
i befattningen eller uppdraget ådragit sig sådan yrkessjukdom, varom förmäles
i gällande lag örn försäkring för vissa yrkessjukdomar.

11 §•

1 mom. Beträffande ordinarie tjänsteman, som tillsatts medelst förordnande,
samt innehavare av befattning såsom chef för bank- och fondinspektionen
eller sparbanksinspektionen skall frågan örn tjänstemannens rätt att
komma i åtnjutande av tjänstepension, där sådan fråga förekommer, avgöras
i sammanhang med beslut om förordnandes upphörande, så ock då
meddelat förordnande utlöper utan att efterföljas av förnyat förordnande.

2 mom. Beträffande ordinarie tjänsteman, som tillsatts medelst fullmakt
eller konstitutorial, samt annan icke-ordinarie befattningshavare än i 1 morn.
sägs må beslut om avsked eller entledigande icke meddelas utan att frågan
örn tjänstemannens rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension, där sådan
fråga förekommer, dessförinnan avgjorts eller i samband med beslutet
avgöres. Vad nu sagts har dock icke avseende å innehavare av förtroendesyssla
enligt § 35 regeringsformen.

Underlåter tjänsteman, som i nästföregående stycke avses, att söka avsked
eller entledigande, ändock att enligt vederbörande myndighets beprövande
förhållande föreligger, som enligt 8 § 1, 2 eller 5 mom. bör föranleda hans
avgång, ankommer på myndigheten att föranstalta örn prövning av frågan
örn tjänstemannens rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension samt att,
därest pensionsrätt prövats föreligga, entlediga tjänstemannen eller göra
hemställan örn hans entledigande.

3 mom. I fall, varom förmäles i 8 § 4 inom., må beslut örn entledigande
icke meddelas utan att tjänstemannen erhållit tillfälle att inkomma med yttrande
i ärendet.

4 avd. Om tjänstepension.

1 kap. Tjänstemän i allmänhet.

Gemensamma bestämmelser.

12 §.

Bestämmelserna i detta kapitel äga tillämpning å dels ordinarie tjänstemän,
som tillsättas medelst fullmakt eller konstitutorial, dels oek icke-ordinarie
befattningshavare med undantag av cheferna för bank- och fondinspektionen
samt sparbanksinspektionen.

13 §.

1 mom. Rätt att vid avgång från tjänsten komma i åtnjutande av tjänstepension
tillkommer, där ej annat följer av bestämmelsen i 3 mom. första
stycket, i detta kapitel avsedd tjänsteman,

a) därest han uppnått den levnadsålder, vid vilken pensionsåldern inträ -

Kungl. Maj.ts proposition nr 339. 13

der, och sådant fall som under b) eller c) sägs icke föreligger (ålderspension): b)

i fall som avses i 8 § 1 mom. b), 8 § 2 mom. första stycket b) eller
8 § 5 mom. första stycket b) (invtdidpension); samt

c) i fall som avses i 8 § 1 mom. c), 8 § 2 mom. första stycket c) eller 8 §

5 mom. första stycket c), så ock där tjänsteman med tillämpning av bestämmelserna
i 8 § 4 mom. förklarats skyldig att avgå (sjukpension).

Härvid iakttages dock

a) att tjänsteman icke må komma i åtnjutande av invalid- eller sjukpension.
därest han i den ordning, varom i 8 § 2 mom. andra stycket förmäles,
prövats lämpligen böra förflyttas till annan befattning; samt

b) att ordinarie tjänsteman, som med frånträdande av tjänstens utövande
innehar icke-ordinarie befattning, ej må, därest båda befattningarna äro förenade
med tjänstepensionsrätt enligt detta reglemente, komma i åtnjutande
av tjänstepension vid avgång allenast från den icke-ordinarie befattningen
och ej heller vid samtidig avgång från båda tjänsterna bekomma mer än en
pension.

2 mom. Befattningshavare, som tidigast fem år före pensionsålderns inträde
frivilligt avgår ur tjänst, må kunna av Kungl. Maj:t medgivas rätt att
därvid komma i åtnjutande av tjänstepension (förtidspension), därest avgången
finnes icke vara stridande mot statens intressen och under förutsättning
tillika

a) beträffande innehavare av beställning vid försvarsväsendet, för vilken
pensionsåldern vid den i 9 § 4 mom. angivna tid inträder efter det beställningshavaren
uppnått en levnadsålder av 50 eller 55 år, att han innehar
minst 20 respektive 25 tjänstår; samt

b) beträffande annan tjänsteman, att han innehar minst det antal tjänstår,
som erfordras för erhållande av hel pension.

Genom fullmakt tillsatt tjänsteman, som är innehavare av förtroendesyssla
enligt § 35 regeringsformen, må ock av Kungl. Maj:t kunna medgivas rätt
att komma i åtnjutande av förtidspension, därest tjänstemannen entledigas
utan att han själv därom uttryckt önskan och utan att på grund av i detta
reglemente meddelade bestämmelser skyldighet att avgå från tjänsten föreligger.

3 mom. Har tjänsteman genom beslut, som vunnit laga kraft, blivit dömd
lill avsättning eller till följd av tjänstefel skild från befattning i statens tjänst
eller från annan befattning, som är förenad med tjänstepensionsrätt, eller har
han genom laga kraft ägande beslut blivit för förbrytelse i tidigare innehavd
tjänst av sådant slag dömd, i stället för till avsättning, till straff enligt 2 kap.
17 § strafflagen, må han ej komma i åtnjutande av pension.

Där beträffande tjänsteman beslut, som i nästföregående stycke avses,
meddelats men cj vunnit laga kraft, eller tjänsteman hålles häktad för brott,
vilket kan föranleda att han dömes till avsättning eller, i stället för avsättning,
till straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen, eller tjänsteman av polismyndighet
kvarhålles såsom misstänkt för sådant brott, må frågan om tjänstemannens
rätt ali komma i åtnjutande av pension icke upptagas till prövning,
så länge sådant förhållande föreligger.

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 339-

14 §.

1 morn. Tjänstepension utgöres av grundbelopp samt, i förekommande
fall, rörligt tillägg.

2 morn. Tjänstepension utgår från och med dagen näst efter den, då avgång
från tjänsten ägt rum, till och med den dag, då en månad förflutit efter pensionstagarens
frånfälle.

Såsom undantag härifrån skall dock gälla, dels att den, som dömts till
mistning på viss tid av innehavd tjänst, icke må åtnjuta pension för tjänsten
före utgången av nämnda tid, dels ock att, där i fråga örn pensionstagare sådant
beslut föreligger, som i 13 § 3 mom. första stycket avses, pensionen skall
upphöra att utgå från och med månaden näst efter den, under vilken beslutet
vunnit laga kraft.

Vid tillämpning av bestämmelsen i första stycket iakttages, att för tiden
efter fråntället utgående pensionsbelopp icke må sammanlagt överstiga 600
kronor.

3 morn. Pensionstagare, som undergår direkt ådömt frihetsstraff eller är
föremål för åtgärd, som förklarats skola träda i stället för sådant straff, eller
ock avtjänar ådömt tvångsarbete, må för den tiden uppbära allenast en tredjedel
av den pension, som eljest skolat till honom utgå.

Har pensionstagaren anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av honom,
må den myndighet, som fastställt pensionen, kunna medgiva sådan anhörig
rätt att uppbära det förverkade pensionsbeloppet eller del därav.

4 mom. Utbetalning av tjänstepension sker månadsvis i efterskott enligt de
närmare bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t; vederbörande myndighet
likväl obetaget att efter pensionstagarens frånfälle förskottvis utbetala
återstående pensionsbelopp.

Tjänstepensionens grundbelopp.

15 §.

} mom- Storleken för år räknat av tjänstepensionens grundbelopp bestämmes,
där ej annat föranledes av stadgandena i 2—4 mom. här nedan, dels
av det tjänstepensionsunderlag, som enligt föreskrifterna i 16 § skall för
tjänstemannen tillämpas, dels ock av den tid tjänstemannen enligt 17 § äger
tillgodoräkna såsom tjänstår, allt enligt de närmare bestämmelser, som meddelas
i 18—21 §§.

2 mom. Har för ordinarie tjänst ändring skett beträffande pensionsålder,
tjänstepensionsunderlag eller för hel pension erforderligt antal tjänstår, varom
fomiäles i 18 § (tjänstålder), må grundbeloppet av tjänstepension för den
som omedelbart före ändringen innehade tjänsten likväl icke understiga det
belopp, vartill det skulle hava beräknats, därest ändringen icke ägt rum och,
i fall där pensionsåldern sänkts, såsom tjänstår fått tillgodoräknas den lid’

‘ varmed sänkningen skett.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande ordinarie
tjänsteman, som utan något sitt förvållande förflyttats till annan
tjänst.

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

15

3 mom. Har tjänsteman tidigare innehaft med tjänstepensionsrätt förenad
ordinarie befattning, tillsatt medelst förordnande för viss tid, eller befattning
av det slag, som i 23 § c) detta reglemente avses, och åtnjuter han icke
tjänstepension för nämnda befattning, skall — så framt tjänstemannen innehaft
befattningen minst så lång tid, att han ägt komma i åtnjutande av
tjänstepension för densamma, örn avgången från befattningen skett på hans
egen därom uttryckta önskan och tillika innefattat avgång ur statens tjänst
— vid bestämmande av tjänstepensionens grundbelopp iakttagas, att detsamma
icke må understiga grundbeloppet av tjänstepension för den tidigare
innehavda tjänsten, beräknat enligt de grunder, som för tjänstemannen gällde
vid förordnandets upphörande.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, där tjänsteman tidigare
innehaft en och samma befattning av det slag, som avses i 23 § b), under
tid, för vilken förordnande å sådan befattning längst må meddelas, eller annan
med tjänstepensionsrätt förenad befattning vid inträdet av för densamma
stadgad pensionsålder och tjänstemannen icke åtnjuter tjänstepension folden
tidigare innehavda befattningen.

4 mom. Där tjänsteman, som samtidigt avgår från ordinarie tjänst och
sådan icke-ordmarie befattning, vilken av honom innehafts med frånträdande
av den ordinarie tjänstens utövande, på grund av bestämmelsen i 13 §
1 mom. andra stycket b) endast äger komma i åtnjutande av en pension,
skall dennas grundbelopp motsvara det högsta av de för de särskilda tjänsterna
beräknade grundbeloppen.

Äger avgång med rätt till pension samtidigt rum från icke-ordinarie med
tjänstepensionsrätt enligt detta reglemente förenade befattningar, vilka innehavas
med avkortning i tjänstgöringstiden, må pensionernas grundbelopp
sammanlagt icke överstiga det högsta av tjänstepensionsunderlagen för tjänsterna.
Härav föranledd minskning fördelas lika å de särskilda grundbeloppen.

5 mom. Beräknat grundbelopp, som icke utgöres av helt med 12 eller,
i fråga om grundbelopp understigande 1,680 kronor, med 6 jämnt delbart
krontal, jämkas till närmas! högre sålunda delbara tal.

16 §.

1 mom. Såsom tjänstepensionsunderlag skall tillämpas det belopp, som
enligt 2 eller 3 mom. gäller för den befattning, från vilken avgången sker.

Har den tjänst, från vilken avgången äger rum, innehafts under kortare
tid än tre år före pensionsålderns inträde eller, i fråga örn tjänsteman som
avgår med rätt till förtidspension, Ire år före avgången, må dock, där ej
Kungl. Majit annorlunda förordnar, vid bestämmandet av ålders- respektive
förtidspension icke tillämpas högre tjänstepensionsunderlag än som motsvarar
en tredjedel av sammanlagda beloppet av de högsta tjänstepensionsunderlag,
vilka må hava varit för tjänstemannen gällande under vart och eif
av de senast förflutna tre åren på grund av därunder innehavd, med tjänstepensionsrätt
förenad anställning.

2 mom. För följande befattningar, som äro hänförda lill viss löneplan,
utgöra tjänstepensionsunderlagen de belopp, som här nedan för de särskilda
lönegraderna angivas:

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

A. Ordinarie befattningar, som avses i civila avlöningsreglementet.

Löneplan

j Lönegrad

Tjänste-

pensions-

underlag

kronor

Lönegrad

Tjänste-

pensions-

underlag

kronor

Lönegrad

Tjänste-

pensions-

underlag

kronor

A

1

1,776

13

3,300

25

6,360

2

1,884

14

3,528

26

6,696

3

1,980

15

3,768

27

7,020

4

2,076

16

3,996

28

7,356

5

2,184

17

4,236

29

7,680

6

2,280

18

4,500

30

8,016

7

2,376

19

4,800

31

8,268

8

2,484

20

4,800

32

8,436

9

2,616

21

5,124

33

8,580

10

2,760

22

5,436

34

8,736

11

2,916

23

5,736

12

3,072

24

6,036

B

1

8,268

2

8,820

3

9,372

D

—

7,020

F

—

5,124

B. Ordinarie beställningar, som avses i militära avlöningsreglementet.

Löneplan

Lönegrad

Tjänste-

pensions-

underlag

kronor

Lönegrad

Tjänste-

pensions-

underlag

kronor

Lönegrad

Tjänste-

pensions-

underlag

kronor

Oa

1

2,724

3

5,712

5

7,296

2

4,200

4

6,648

6

8,268

Ob

1

8,580

2

8,820

3

9,372

UO

1

2,844

2

3,312

3

3,780

Ca

1

1,776

11

2,916

21

5,124

2

1,884

12

3,072

22

5,436

3

1,980

13

3,300

23

5,736

4

2,076

14

3,528

24

6,036

5

2,184

15

3,768

25

6,360

6

2,280

16

3,996

26

6,696

7

2,376

17

4,236

27

7,020

8

2,484

18

4,500

28

7,356

9

2,616

19

4,800

29

7,680

10

2,760

20

4,800

30

8,016

Cb

1

8,268

3

9,372

17

Kungl. Majlis proposition nr 339.

C. Beställningar, som avses i manskapsavlöningsreglementet.

Tjänstepensions-

Löneplan

Lönegrad

underlag

kronor

Mb

1

2,256

2

2,400

D. Extra ordinarie befattningar.

Löne-

plan

Löne-

grad

Tjänste-

pensions-

underlag

kronor

Löne-

grad

Tjänste-

pensions-

underlag

kronor

Löne-

grad

Tjänste-

pensions-

underlag

kronor

Eo, MEo

1

1,680

11

2,760

21

4,800

2

1,776

* 12

2,916

22

5,124

3

1,884

13

3,072

23

5,436

4

1,980

14

3,300

24

5,736

5

2,076

15

3,528

25

6,036

6

2,184

16

3,768

26

6,360

7

2,280

17

3,996

27

6,696

8

2,376

18

4,236

28

7,020

9

2,484

19

4,500

29

7,356

10

2,616

20

4,500

30

7,680

Oc

1

2,400

Ek

1

1,500

4

1,500

7

1,680

2

1,500

5

1,500

8

1,776

3

1,500

6

1,590

U

1

1,500

2

1,500

I

För tjänsteman vid bank- och fondinspektionen eller sparbanksinspektionen,
som finnes uppförd å av Kungl. Maj:t fastställd personalförteckning, utgör
tjänstepensionsunderlaget det belopp, som enligt vad ovan sägs gäller
för den lönegrad tjänstemannen tillhör enligt personalförteckningen, eller,
vad angår tjänsteman med lön enligt löneplan G civila avlöningsreglementet,
8,016 kronor.

För extra ordinarie tjänstemän med lön enligt löneplan B civila avlöningsreglementet
tillämpas de tjänstepensionsunderlag, som gälla för motsvarande
ordinarie tjänstemän.

3 mom. För nedan angivna, till viss löneplan ej hänförliga ordinarie tjänstemän
skola gälla följande tjänstepensionsunderlag:

Bihang till riksdagens protokoll 19il. 1 sami. Nr 339. 2

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

för justitieråd och regeringsråd 10,920 kronor,

för landshövding 10,920 kronor,

för chefen för rasbiologiska institutet och professor vid universitet eller
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet 8,268 kronor, samt

för innehavare av befattning vid universitet eller karolinska medikokirurgiska
institutet såsom prosektor, laborator, lärare i medicinsk radiologi,
observator eller föreståndare för zoologiska institutionens i Lund entomologiska
avdelning 6,696 kronor.

I fråga örn annan icke-ordinarie befattning än i 2 mom. sägs äger Kungl.
Maj:t antingen bestämma den lönegrad befattningen med avseende å tjänstepensionsunderlag
skall anses tillhöra eller ock fastställa särskilt tjänstepensionsunderlag.

17 §.

1 moni. Såsom tjcinstdr må tillgodoräknas tid före pensionsålderns inträde,
under vilken tjänsteman varit underkastad detta reglemente.

Vid tjänstårsberäkningen skall dock avdrag göras för tid, under vilken
tjänsteman av annan anledning än tjänstledighet för offentligt uppdrag vidkänts
C-avdrag å lönen eller, i fråga om tjänsteman som icke åtnjuter avlöning
enligt något av de i 1 § 1 mom. angivna avlöningsreglementena, eljest
avstått samtliga kontanta avlöningsförmåner.

Tid, under vilken icke-ordinarie tjänsteman haft avkortad tjänstgöring,
skall vid tjänstårsberäkningen, i förekommande fall efter avdrag varom i
nästföregående stycke förmäles, minskas med så stor del, som svarar mot
avkortningen i tjänstgöringstiden.

2 mom. Såsom tjänstår må jämväl tillgodoräknas dels tid, varunder
tjänsteman varit underkastad andra tjänstepensionsbestämmelser än de i
detta reglemente innefattade, i den omfattning sådan tid enligt berörda bestämmelser
med därtill hörande övergångsstadganden fått tillgodoräknas, dels
ock tid i övrigt, vilken tjänstemannen ägt räkna såsom tjänstår enligt de
andra tjänstepensionsbestämmelser med övergångsstadganden, vilka han sålunda
varit senast underkastad, dock endast i den mån sådan tid ej tillgodoräknats
enligt föreskrifterna i 1 mom.

Såsom inskränkning i vad nu stadgats gäller, att tid varunder tjänsteman
innehaft beställning å reservstat vid försvarsväsendet må tillgodoräknas endast
i den mån i delta reglemente meddelade särskilda bestämmelser därtill
föranleda.

3 mom. På prövning i den ordning Kungl. Majit föreskriver beror, om och
i vad mån såsom tjänstår må tillgodoräknas tid varunder tjänsteman, i andra
fall än i 1 och 2 mom. avses, fullgjort arbete eller uppdrag i eller utom
statens tjänst.

4 mom. Vid tjänstårsberäkning skall i förekommande fall iakttagas, att
tid varunder mer än en med tjänstepensionsrätt förenad befattning innehafts
skall tillgodoräknas med sammanlagda antalet av de för varje särskild befattning
beräknade tjänståren, dock med högst det antal som motsvarar tiden
för samtidigt innehav av befattningarna. Sker avgång samtidigt från mer än

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

19

en med tjänstepensionsrätt enligt detta reglemente förenad befattning, skall
vad sålunda stadgats lända till efterrättelse med avseende å tjänstårsberäkning
för varje särskild avgångstjänst.

5 mom. Därest vid beräkning av tjänstår den uppkomna slutsumman utvisar
del av dag, skall jämkning ske till närmast högre hela dagantal.

18 §.

Grundbeloppet av ålderspension bestämmes enligt följande grunder. Kan
tjänsteman räkna minst 30 eller — i fråga örn ordinarie befattning, upptagen
i den såsom bilaga B till detta reglemente fogade tjänståldersförteckningen,
eller icke-ordinarie befattning, som av Kungl. Maj:t förklarats vara i pensionshänseende
likställd med dylik ordinarie befattning — minst 25 tjänstår,
utgår hel pension, vars grundbelopp är lika med tjänstepensionsunderlaget.
Är tjänstårens antal mindre än nu sagts, utgår avkortad pension, vars grundbelopp
motsvarar tjänstepensionsunderlaget minskat med V120 eller, där för
hel pension erfordras allenast 25 tjänstår, med V100 för varje full fjärdedel
av år, varmed antalet tjänstår understiger 30 respektive 25.

19 §.

Grundbeloppet av invalidpension motsvarar det för tjänstemannen gällande
tjänstepensionsunderlaget eller, i fråga om icke-ordinarie tjänsteman med avkortad
tjänstgöringstid, nämnda underlag reducerat i samma omfattning,
som vid avgången gällt i fråga om lönen. Beträffande tjänsteman, som avgår
efter pensionsålderns inträde, skall likväl grundbeloppet bestämmas enligt
de i 18 § angivna grunderna.

20 §.

Grundbeloppet av sjukpension bestämmes enligt de i 18 § angivna grunderna.
Grundbeloppet skall dock utgöra lägst 75 procent av tjänstepensionsunderlaget
eller, i fråga om icke-ordinarie tjänsteman med avkortad tjänstgöringstid,
av nämnda underlag reducerat i samma omfattning, som vid avgången
gällt i fråga örn lönen, allt i den mån beloppet icke härigenom överstiger
grundbeloppet av den ålderspension, som skulle hava tillkommit tjänstemannen,
därest han under oförändrade förhållanden kvarstått i sin befattning
till pensionsålderns inträde.

21 §.

1 mom. Grundbeloppet av förtidspension, varom förmäles i 13 § 2 mom.
första stycket, bestämmes enligt de i 18 § angivna grunderna men skall för
tiden intill den tidpunkt, vid vilken pensionsåldern skulle hava inträtt, vara
minskat med 1/i8o eller, där för hel pension erfordras 25 tjänstår, 1/150 för
varje tull eller påbörjad fjärdedel av år, som vid avgångstillfället återstått
till nämnda tidpunkt.

2 morn. Grundbeloppet av förtidspension, som avses i 13 § 2 inom. andra
stycket, bestämmes enligt de grunder, som i 24 § 3 mom. första och andra
styckena stadgas beträffande förordnandepension.

20

Kungl. Alaj.ts proposition nr 339.

Rörligt tillägg.

22 §''

1 mom. Å tjänstepensionens grundbelopp eller, där mer än en pension
enligt reglementet åtnjutes, å de sammanlagda grundbeloppen utgår rörligt
tillägg under samma förutsättningar och enligt samma grunder, som enligt
vederbörliga avlöningsreglementen gälla angående dylikt tillägg å lön till ordinarie
och extra ordinarie tjänstemän vid den civila och militära statsförvaltningen.

2 mom. Rörligt tillägg beräknas å grundbeloppet för månad.

Härvid skall dock iakttagas, att tillägg ej beräknas å belopp, varmed
grundbeloppet överstiger 600 kronor, och ej heller å däri ingående öretal, som
överskjuter fullt krontal.

3 mom. Till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg utfärdar Kungl. Maj:t
de tabeller och anvisningar, som må finnas erforderliga.

2 kap. Tjänstemän, som tillsättas medelst förordnande.

23 §.

Bestämmelserna i detta kapitel äga tillämpning å

a) ordinarie tjänstemän, som tillsättas medelst förordnande för viss tid;

b) ordinarie tjänstemän, som tillsättas medelst förordnande för begränsad
anställningstid; samt

c) cheferna för försäkringsinspektionen, bank- och fondinspektionen samt
sparbanksinspektionen.

24 §.

1 mom. Ordinarie tjänsteman, som tillsatts medelst förordnande för viss
tid, äger rätt att vid avgång från befattningen, som tillika innefattar avgång
ur statens tjänst, komma i åtnjutande av tjänstepension (förordnandepension
),

a) därest tjänsten av honom innehafts minst 12 år i oavbruten följd;

b) i fall som avses i 8 § 2 mom. första stycket b) eller c) eller i 8 § 4
mom. andra stycket;

c) därest — utan att sådant fall är för handen som avses under a) eller

b) här ovan — förordnandet utlöper och av annan anledning än av tjänstemannen
därom uttryckt önskan icke efterföljes av förnyat förordnande;
samt

d) därest, i fråga om tjänsteman som är innehavare av förtroendesyssla
enligt § 35 regeringsformen, tjänstemannen entledigas på grund av stadgandet
i sistnämnda lagrum.

Innehavare av befattning såsom chef för försäkringsinspektionen, bankoch
fondinspektionen eller sparbanksinspektionen äger rätt att vid avgång
från befattningen, som tillika innefattar avgång ur statens tjänst, komma i
åtnjutande av förordnandepension, därest sådant fall föreligger, som avses
under a) bär ovan eller i 8 § 2 mom. första stycket b) eller c) respektive
8 § 5 mom. första stycket b) eller c), så ock eljest därest förordnandet upphäves
utan att tjänstemannen därom uttryckt önskan.

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

Vad i 13 § 3 mom. stadgas skall lända till efterrättelse jämväl i fråga örn
pension, som i denna paragraf avses.

2 mom. I fråga örn grundbeloppet av förordnandepension gäller vad nedan
i 3 och 4 mom. stadgas. I övrigt skola föreskrifterna i 14 och 22 §§
äga motsvarande tillämpning.

3 mom. Grundbeloppet för år räknat av förordnandepension motsvarar

a) där tjänsten innehafts minst 12 år eller avgången är föranledd av
olycksfall i tjänsten, det för befattningen gällande tjänstepensionsunderlaget
(grundbelopp av hel pension);

b) eljest tjänstepensionsunderlaget, minskat med Vieo-del för varje full
fjärdedel av år, varmed tjänstetiden understiger 12 år, dock med högst 24/i6odelar
(grundbelopp av avkortad pension).

I fråga om den som vid tjänstens tillträdande innehade annan med
tjänstepensionsrätt förenad befattning skall iakttagas, att grundbeloppet ej
må understiga det belopp, vartill det skulle hava beräknats, örn tjänstemannen
intill tiden för avgången kvarstått i sin förra befattning och det för denna
gällande tjänstepensionsunderlaget varit ökat med halva skillnaden mellan
underlagen för de båda befattningarna. Dylik ökning må dock äga rum endast
om tjänstepensionsunderlaget för den tjänst, från vilken avgång sker, är större
än underlaget för den tidigare innehavda tjänsten.

Vad i 15 § 2 mom. första stycket samt 15 § 3 och 5 mom. stadgas skall
i tillämpliga delar lända till efterrättelse jämväl där pension fastställes enligt
bestämmelserna i denna paragraf.

4 mom. Tjänstepensionsunderlagen för de i denna paragraf avsedda befattningarna
utgöra följande belopp:

A. Ordinarie befattningar, tillhörande löneplan C civila avlöningsreglementet.

Lönegrad

Tjänstepensions-

underlag

kronor

Lönegrad

Tjänstepensions-

underlag

kronor

Lönegrad

Tjänstepensions-

underlag

kronor

1

6,000

7

8,040

13

10,080

2

6,180

8

8,280

14

10,200

3

6,420

9

8,520

15

10,200

4

7,020

10

8,820

16

10,920

5

7,800

11

9,120

17

10,920

6

7,800

12

9,840

B. Ordinarie befattningar

, tillhörande

löneplan E civila avlöningsreglementet.

Lönegrad

Tjänstepensions-

underlag

kronor

Lönegrad

Tjänstepensions-

underlag

kronor

Lönegrad

Tjänstepensions-

underlag

kronor

1

6,420

6

7,020

11

7,800

2

6,720

7

7,020

12

7,800

3

6,720

8

7,020

13

7,800

4

6,720

9

7,020

14

7,800

0

6,720

10

7,800

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

C. Ordinarie beställningar, tillhörande någon av löneplanerna Ob eller Cb
militära avlöningsreglementet:

beställning tillhörande lönegraden Ob 4: 10,080 kronor,

beställning tillhörande lönegraden Cb 2: 8,520 kronor.

D. Övriga här avsedda befattningar:

chefen för bank- och fondinspektionen: 10,200 kronor,

chefen för sparbanksinspektionen: 8,280 kronor.

25 §.

1 morn. Ordinarie tjänsteman, som tillsatts medelst förordnande för begränsad
anställningstid, är vid avgång från tjänsten, som tillika innefattar
avgång ur statens tjänst,

a) därest han innehaft tjänsten under tid, för vilken förordnande å densamma
längst må meddelas, så ock i fall, som avses i 8 § 4 mom. andra
stycket, försäkrad till erhållande av tjänstepension från och med månaden
näst efter den, under vilken han fyller 65 år (uppskjuten pension); samt

b) i fall, som avses i 8 § 2 mom. första stycket b) eller c), berättigad att
komma i åtnjutande av tjänstepension (invalidpension, sjukpension).

Vad i 13 § 3 mom. stadgas skall lända till efterrättelse jämväl i fråga om
pension, som i denna paragraf avses.

2 mom. I fråga om grundbeloppet av pension, som avses i 1 morn., gäller
vad nedan i 3 och 4 mom. stadgas. I övrigt skola föreskrifterna i 14 och
22 §§ äga motsvarande tillämpning, dock med den inskränkning i fråga
örn uppskjuten pensions utgående, som följer av stadgandet i 1 mom. första
stycket a) här ovan.

3 mom. Grundbeloppet för år räknat av här avsedd pension bestämmes av
det för befattningen gällande tjänstepensionsunderlaget ävensom, såvitt gäller
uppskjuten pension, av den tid varunder tjänsten innehafts. Härvid iakttages a)

beträffande uppskjuten pension, att grundbeloppet av sådan pension
bestämmes med tillämpning av de i 18 § meddelade stadgandena angående
avkortad pension;

b) beträffande invalidpension, att grundbeloppet av dylik pension fastställes
enligt den i 19 § meddelade föreskriften angående tjänstepension av
sådant slag; samt

c) beträffande sjukpension, att grundbeloppet av sådan pension skall motsvara
75 procent av tjänstepensionsunderlaget.

I fråga om den som vid förordnandets tillträdande innehade annan med
tjänstepensionsrätt förenad befattning skall iakttagas, att grundbeloppet ej
må understiga det belopp, vartill det skulle hava beräknats, örn tjänstemannen
intill tiden för avgången kvarstått i sin förra befattning.

Vad i 15 § 2 mom. första stycket samt 15 § 3 och 5 mom. stadgas skall
i tillämpliga delar lända till efterrättelse jämväl där pension fastställes enligt
bestämmelserna i denna paragraf.

4 morn. Tjänstepensionsunderlagen för de i denna paragraf avsedda be -

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

23

fattningarna utgöra de belopp, vilka enligt 16 § 2 mom. gälla för befattningar
i nedan angivna lönegrader, nämligen

för professor i arkitektur vid konsthögskolan, tillika föreståndare för arkitekturskolan,
lönegraden A 30,

för annan förordnad professor vid konsthögskolan lönegraden A 24,
för sakkunnig vid konjunkturinstitutet, tillika ledare för institutets undersökningar,
lönegraden A 30, samt

för annan sakkunnig vid konjunkturinstitutet lönegraden A 26.

Vid beräkning av uppskjuten pension skall tillämpas en tjänstålder för
hel pension av 30 eller, i fråga om befattning som är upptagen i bilaga B
till reglementet, 25 år.

5 mom. Tillträder den som är försäkrad till erhållande av uppskjuten
pension ånyo med tjänstepensionsrätt förenad anställning, upphör hans rätt
till uppskjuten pension.

6 mom. Har den som äger rätt till uppskjuten pension, innan denna börjat
utgå, blivit varaktigt oförmögen till arbete och på grund därav erhållit
folkpension enligt gällande lag örn folkpensionering, skall på därom gjord
ansökning rätten till uppskjuten pension utbytas mot en genast börjande
pension.

Grundbeloppet för år räknat av sådan tjänstepension bestämmes enligt
grunder, som fastställas av Kungl. Maj:t, till sådant belopp att, då hänsyn
icke tages till rörligt tillägg, pensionens värde vid den tidpunkt, från och
med vilken densamma utgår, motsvarar värdet vid nämnda tidpunkt av den
uppskjutna pensionen. Grundbeloppet skall likväl lägst motsvara 50 procent
av den uppskjutna pensionens grundbelopp.

I övrigt skola föreskrifterna i 14 och 22 §§ äga motsvarande tillämpning
med den avvikelsen från vad i 14 § 2 mom. första stycket stadgas, att pensionen
utgår från och med den månad, med vars ingång folkpensionen börjat
löpa, dock tidigast från och med den månad, då ansökningen örn genast
börjande pension gjorts.

5 avd. Om tjänstelivränta.

26 §.

1 mom. Den som, efter att hava blivit underkastad detta reglemente, avgått
ur statens tjänst utan rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension för
den av honom vid avgångstillfället innehavda befattningen, är berättigad att
på därom gjord ansökning erhålla tjänstelivränta,

a) när han uppnått en levnadsålder av 65 år (uppskjuten livränta); eller

b) därest han före uppnåendet av 65 års ålder blivit varaktigt oförmögen
till arbete och på grund därav erhållit folkpension enligt gällande lag örn
folkpensionering (förtidslivränta).

Såsom förutsättning för rätt till tjänstelivränta skall likväl gälla,

a) att tjänstemannen under sammanlagt minst tre år före avgången innehaft
anställning, som vid nämnda tillfälle varit förenad med tjänstepensionsrätt
enligt detta reglemente eller andra tjänstepensionsbestämmelser; samt

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

b) att tjänstemannen icke efter avgången men före den i första stycket a)
eller b) avsedda tidpunkten innehaft annan anställning, förenad med tjänstepensionsrätt
som nyss sagts.

Där tjänsteman samtidigt avgått från ordinarie tjänst och sådan icke-ordinarie
befattning, som av honom innehafts med frånträdande av den ordinarie
tjänstens utövande, äger han, därest båda befattningarna varit förenade med
tjänstepensionsrätt enligt detta reglemente, allenast komma i åtnjutande av
en t jäns telivränta.

2 mom. Där tjänstepension upphör att utgå på grund av stadgandet i
14 § 2 mom. andra stycket, inträder i stället rätt till tjänstelivränta enligt bestämmelserna
i 1 mom. här ovan.

3 mom. Tjänstelivränta utgår

a) uppskjuten livränta från och med månaden näst efter den, under vilken
vederbörande uppnått 65 års ålder, eller, där nämnda ålder redan uppnåtts
och livräntan träder i stället för tjänstepension, från och med dagen
näst efter den, då tjänstepensionen upphört att utgå; dock att livränta i förstnämnda
fall ej må utgå för längre tid tillbaka än sex månader före den månad,
under vilken ansökning därom gjorts; samt

b) förtidslivränta från och med den månad, med vars ingång folkpensionen
börjat löpa, dock tidigast från och med den månad, då ansökningen om
tjänstelivränta gjorts.

Livräntan utgår till och med den månad, varunder livräntetagaren avlider.

4 mom. Utbetalning av tjänstelivränta sker i efterskott enligt de närmare
bestämmelser, som meddelas av Kungl. Maj:t.

27 §.

1 mom. Beloppet för år räknat av tjänstelivränta bestämmes, där ej annat
föranledes av vad nedan i 2 mom. stadgas, i förhållande till dels det för befattningshavaren
vid avgången gällande tjänstepensionsunderlaget, dels antalet
vid avgången uppnådda tjänstår, dels ock nämnda antal tjänstår utökat med
tid, som vid avgången må hava återstått till utgången av den månad varunder
befattningshavaren uppnår 65 års ålder, allt på sätt närmare stadgas
i 28 §.

Härvid iakttages

a) att i fall, där den tjänst från vilken avgången ägt rum innehafts under
kortare tid än tre år, tjänstepensionsunderlaget bestämmes på motsvarande
sätt som i 16 § 1 mom. andra stycket stadgas i fråga örn förtidspension; b)

att tid, för vilken bidragsplikt för tjänstepensionering ej förelegat, vid
tjänstårsberäkning i intet fall må tagas i betraktande till större del än två
tredjedelar; samt

c) att såsom tjänstår för den som avgått från tjänst, vilken avses i 23 §,
må tagas i betraktande allenast lid, under vilken tjänstemannen i oavbruten
följd före avgången innehaft nämnda tjänst.

2 mom. Föreligger beträffande den som äger rätt till tjänstelivränta sådant
fall som avses i 15 § 3 morn., skall vad i nämnda författningsrum före -

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

25

skrives om bestämmande av tjänstepensions grundbelopp iakttagas vid fastställande
av livräntans belopp.

I övrigt skall vad i 14 § 3 morn., 15 § 2 och 4 morn., 24 § 3 mom. andra
stycket och 25 § 3 mom. andra stycket stadgas om tjänstepension eller tjänstepensions
grundbelopp äga motsvarande tillämpning i fråga örn tjänstelivränta.

3 mom. Tjänstelivräntas årsbelopp jämkas, där så erfordras, till närmast
högre öretal, som är jämnt delbart med 120.

28 §.

1 mom. Uppskjuten livränta bestämmes, med iakttagande i förekommande
fall av vad nedan i 3 morn. stadgas, till ett belopp motsvarande så stor del
av tjänstepensionsunderlaget, som antalet vid avgången uppnådda fulla eller
påbörjade fjärdedels tjänstår utgör av det på sätt i 27 § 1 mom. sägs utökade
antalet fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår, dock minst av 120. Om
antalet vid avgången uppnådda fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår är
mindre än 120, skall likväl iakttagas, att det på nyssnämnda sätt beräknade
beloppet skall minskas med J/io procent för varje felande fjärdedels år.

2 mom. Förtidslivränta bestämmes enligt grunder, som fastställas av
Kungl. Majit, till sådant belopp att livräntans värde vid den tidpunkt, från
och med vilken densamma utgår, motsvarar värdet vid nämnda tidpunkt av
den uppskjutna livräntan. Förtidslivräntans årsbelopp skall likväl lägst motsvara
10 procent av den uppskjutna livräntans årsbelopp.

3 morn. Tjänstelivränta till den som, på sätt i 13 § 3 mom. första stycket
närmare sägs, blivit dömd till avsättning eller till följd av tjänstefel skild
från tjänsten eller för förbrytelse i tidigare innehavd tjänst dömd, i stället
för till avsättning, till straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen, utgör en tredjedel
av det belopp, varmed livräntan i annat fall skolat utgå, med rätt likväl
för Kungl. Majit att tillerkänna vederbörande större del, dock ej mera än
två tredjedelar.

6 avd. Om sammanträffande av förmåner.

29 §.

Om den som kommer i åtnjutande av tjänstepension för i detta reglemente
avsedd tjänst vid avgång från den tjänsten åtnjuter eller därvid eller sedermera
erhåller annan tjänstepension, antingen enligt detta reglemente eller
enligt andra tjänstepensionsbestämmelser, beror på Kungl. Majits prövning,
örn och i vad mån de till förstnämnda pension hörande förmånerna av sadan
anledning skola minskas med de till den sistnämnda pensionen hörande
förmånerna. Utgå båda tjänstepensionerna enligt detta reglemente, må allenast
en av dem minskas.

Vad i nästföregående stycke stadgas rörande sammanträffande av tjänstepensioner
skall äga motsvarande tillämpning med avseende a sammanträffande
av tjänstepension och tjänstelivränta eller av flera tjänstelivräntor.

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

7 avd. Särskilda bestämmelser.

30 §.

Såsom tillägg till eller undantag från vad i 2—5 avd. stadgas skola för

vissa tjänstemän gälla de särskilda bestämmelser, som här nedan under 31_-

36 §§ meddelas.

31 §.

Fjärde huvudtiteln.

Armén, marinen och flygvapnet.

1. I fråga om beställningshavare, som tillhör någon av lönegraderna Oa

^ ^ eller Uo 1 eller 2 samt för vilken pensionsåldern vid den i 9 § 4 mom.

angivna tid inträder efter det beställningshavaren uppnått en levnadsålder
av 50 eller 55 år, skall gälla, i stället för vad i 8 § 3 mom. andra stycket stadgas,
att Kungl. Maj :t må, då särskilda omständigheter därtill föranleda, medgiva
kvarstående i tjänst sammanlagt högst fem år efter pensionsålderns
inträde.

2. Beställningshavare som avses i militära avlöningsreglementet eller
manskapsavlöningsreglementet må, oavsett stadgandena i 17 §, såsom tjänstår
tillgodoräknas följande tid, nämligen

a) officer (musikdirektör), underofficer (musikunderofficer), högbåtsman
och flaggkorpral tid, under vilken beställningshavaren efter fyllda 21 år innehaft
med tjänstepensionsrätt icke förenad fast anställning såsom manskap
vid försvarsväsendet, samt annan beställningshavare två tredjedelar av sådan
tid;

b) beställningshavare, som från reservstat övergått till beställning på aktiv
stat, den tid, varunder han i beställning å reservstat fullgjort tjänstgöring,
ävensom av tid i övrigt, varunder beställningshavaren tillhört reservstaten,
den del Kungl. Maj :t bestämmer;

c) beställningshavare, som innehaft anställning i reserv vid försvarsväsendet
eller såsom bataljonsläkare vid fältläkarkåren, marinläkare av andra
graden eller marinläkarstipendiat, tid, varunder han fullgjort tjänstgöring i
sådan anställning; samt

d) beställningshavare, som haft avsked med tillstånd att under viss tid
såsom lönlös kvarstå över stat, tid för därunder fullgjord tjänstgöring vid
försvarsväsendet.

Annan icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet än extra ordinarie
fänrik må, oavsett stadgandena i 17 §, såsom tjänstår tillgodoräknas
två tredjedelar av den tid, under vilken han efter fyllda 21 år innehaft med
tjänstepensionsrätt icke förenad fast anställning såsom manskap vid försvarsväsendet.

Vid tjänstårsberäkning enligt bestämmelserna i denna punkt skall i fråga
örn avdrag bestämmelsen i 17 § 1 mom. andra stycket lända till efterrättelse.

3. Ordinarie beställningshavare, som är att hänföra till militär eller civil -

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

militär personal, är efter avgång från tjänsten med ålders- eller förtidspension
pliktig att inträda i vederbörlig reserv och kvarstå i reserven intill fyllda
70 år, örn han innehaft beställning, för vilken gäller en pensionsålder av
65 år, eller beställning tillhörande lönegraden Ob 4 eller Cb 2, och i annat tall
intill fyllda 65 år, med skyldighet att tjänstgöra i krig och då värnpliktiga
eljest tagas i anspråk för rikets försvar eller säkerhet ävensom vid sådan
övning eller större rustning, som till utrönande av arméns, marinens eller
flygvapnets krigsberedskap eller för utbildning av beväringens äldre årsklasser
eller landstormen eller eljest kan bliva särskilt anbefalld.

Erhåller pensionstagare, som avses i nästföregående stycke, före den tidpunkt,
då skyldigheten att kvarstå i reserven upphört, avsked från anställningen
i reserven, skall pensionen upphöra att utgå fran och med manaden
näst efter den, varunder anställningen upphör.

Har pensionstagare, varom här är fråga, under tid då han är skyldig kvarstå
i reserven upphört att vara svensk medborgare eller utan vederbörligt
tillstånd ingått i främmande makts krigstjänst, skall, ändå att avsked från
anställningen i reserven ej erhållits, pensionen upphöra att utgå från och
med månaden näst efter den, varunder pensionstagaren förlorat svenskt medborgarskap
eller gått i främmande tjänst.

Där tjänstepension enligt vad här ovan sägs upphör att utgå, inträder i stället
rätt till tjänstelivränta enligt bestämmelserna i 26—28 §§. I här avsett fall
utgör tjänstelivräntan, där ej sådant förhållande föreligger, varom i 28 §
3 mom. förmäles, en tredjedel av det belopp, varmed livräntan i annat fall
skolat utgå, med rätt likväl för Kungl. Maj:t att tillerkänna vederbörande
större del, dock ej mera än två tredjedelar.

4. Har den som avgått från ordinarie beställning kommit i åtnjutande av
pension enligt gällande bestämmelser i fråga örn pensionering av försvarsväsendets
reserver av befäl och civilmilitär personal, är han icke berättigad
att erhålla tjänstelivränta.

32 §.

Femte huvudtiteln.

1 mom. Statens skyddshem.

För befattning såsom chef, tillika läkare, vid statens skyddshem skola
tillämpas det tjänstepensionsavdrag och det tjänstepensionsunderlag, som enligt
7 § 2 mom. och 16 § 2 morn. gälla för lönegraden A 29.

2 mom. Statens sinnessjukhus.

För befattningar såsom överläkare vid statens sinnessjukhus skola tilllämpas
de tjänstepensionsavdrag och tjänstepensionsunderlag, som enligt
7 § 2 mom. och 16 § 2 mom. gälla för nedan angivna lönegrader, nämligen:
för överläkare av 3:e klass...................... A 28

» y> » 2:a » ...................... A 29

» » » Ira » ...................... A- 30,

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

dock att för överläkare, som tillika är professor i psykiatri vid universitet,
tjänstepensionsavdraget skall utgöra 492 kronor och tjänstepensionsunderlaget
8,268 kronor.

3 mom. Statens anstalt för fallandesjuka.

För befattning såsom överläkare av 2:a klass vid statens anstalt för fallandesjuka
skola tillämpas det tjänstepensionsavdrag och det tjänstepensionsunderlag,
som enligt 7 § 2 mom. och 16 § 2 mom. gälla för lönegraden A 29.

4 mom. Länsstyrelserna.

1. För landshövding tillämpas en tjänstålder för hel pension av 20 år.
I fråga om avkortad pension för sådan tjänsteman skall gälla, i stället för
vad i 18 § sägs, att grundbeloppet skall motsvara tjänstepensionsunderlaget
minskat med 1/so för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger
20.

2. Grundbeloppet av förtidspension enligt 13 § 2 mom. första stycket skall
för landshövding motsvara grundbeloppet av hel ålderspension men för tiden
intill den tidpunkt, vid vilken pensionsåldern skulle hava inträtt, vara
minskat med V120 för varje full eller påbörjad fjärdedel av år, som vid avgångstillfället
återstått till nämnda tidpunkt.

33 §.

Åttonde huvudtiteln.

Högre lärarinneseminariet, de allmänna läroverken,
folkskoleseminarierna, småskoleseminarierna, läroanstalterna
för blinda, vårdanstalten för blinda med
komplicerat lyte, läroanstalterna för dövstumma
samt de tekniska läroverken.

1. För lärare, som innehar rektorsbefattning, skall, oavsett bestämmelsen
i 6 § andra stycket, tjänstepensionsavdrag verkställas allenast i rektorsbefattningen.

Angående tjänstepensionsavdrag i vissa fall för lärare, som tidigare innehaft
rektorsbefattning, stadgas i 4 punkten andra stycket här nedan.

2. För medelst fullmakt eller konstitutorial tillsatta ordinarie tjänstemän
ävensom extra ordinarie befattningshavare vid här avsedda läroanstalter,
dock med undantag av maskinister, husmödrar, sjuksköterskor, översköterskor,
vaktmästare och eldare, inträder pensionsåldern vid utgången av det
kalenderhalvår, varunder den i 9 § avsedda levnadsåldern uppnås.

3. Beträffande innehavare av rektorsbefattning skall bestämmelsen i 24 §

1 mom. första stycket a) icke äga tillämpning.

I fråga om rektor, som innehar lärarbefattning, skall iakttagas,

a) att såsom förutsättning för rätt att komma i åtnjutande av tjänstepension
för rektorsbefattningen skall gälla, utöver vad i 24 § 1 mom. första
stycket b) och c) samt 24 § 1 mom. tredje stycket stadgas, att tjänstemannen
jämväl är berättigad till tjänstepension för lärartjänsten; samt

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

b) att, där avgång samtidigt sker från båda befattningarna, allenast en
tjänstepension eller en tjänstelivränta må utgå ävensom att grundbeloppet av
pensionen eller livräntebeloppet skall motsvara det högsta av de för de säiskilda
tjänsterna beräknade beloppen.

4. övergår rektor, som innehar lärarbefattning, till sistnämnda befattning,
skall i tjänstepensionshänseende gälla vad för denna finnes stadgat och skall
härvid bestämmelsen i 15 § 3 mom. första stycket icke äga tillämpning.

Har med tjänstepensionsrätt förenad rektorsbefattning innehafts under
minst 12 år i oavbruten följd, skola dock, där tjänstemannen inom viss av
Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt anmäler sin önskan därom, med avseende
å tjänstepensionsunderlag och tjänstepensionsavdrag allt fortfarande tillämpas
de stadganden, som gällde vid tiden för frånträdande av förordnandet.

34 §.

Nionde huvudtiteln.

1 mom. Statens iantbruksingenjörer.

För befattning såsom lantbruksingenjör skola tillämpas det tjänstepensionsavdrag
och det tjänstepensionsunderlag, som enligt 7 § 2 mom. och 16 §
2 mom. gälla för lönegraden A 26.

2 mom. Länsveterinärer.

För befattning såsom länsveterinär skola tillämpas det tjänstepensionsavdrag
och det tjänstepensionsunderlag, som enligt 7 § 2 mom. och 16 § 2 mom.
gälla för lönegraden A 24.

35 §.

Tionde huvudtiteln.

1 mom. Lotsstyrelsen samt lots- och fyrstaten.

För ordinarie lotspersonal skola tillämpas de tjänstepensionsavdrag och
tjänstepensionsunderlag, som enligt 7 § 2 mom. och 16 § 2 mom. gälla för
nedan angivna lönegrader, nämligen

( tillhörande lönegraden A 7............. A 9

f5r lots \ » , A 8............. A 10

I tillhörande lönegraden A 8..... A 10

» lotsförman ■! » » A9..... All

1 » » A 11..... A 13

» Överlots..................................... A- 14.

2 mom. Navigationsskolorna.

I fråga örn rektorsbefattning skola de i 33 § meddelade bestämmelserna
äga motsvarande tillämpning.

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

36 §.

Affärsdrivande verk.

Statens järnvägar.

För befattningar såsom lokförare och lokeldare skola tillämpas de tjänstepensionsavdrag
och tjänstepensionsunderlag, som enligt 7 § 2 mom. och 16 §
2 mom. gälla för nedan angivna lönegrader, nämligen

för lokeldare.................................... \ g

» lokförare I tillhörande lönegrad A 10......... A 11

l » » A 12......... A 13.

8 avd. Reglementets tillämplighet m. m.

37 §.

1 mom. Beträffande tjänsteman, vilken vid detta reglementes ikraftträdande
innehar ordinarie befattning, som i reglementet avses, skall såsom förutsättning
för reglementets tillämpning gälla, att tjänstemannen ej före viss av
Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt gjort anmälan, att han icke vill underkasta
sig reglementets villkor och bestämmelser.

2 mom. Tjänsteman, å vilken reglementet erhåller tillämpning, skall vara
pliktig att underkasta sig ändrade bestämmelser i de hänseenden, om vilka
i reglementet förmäles. Ordinarie tjänsteman är likväl icke skyldig underkasta
sig ändring av föreskrifterna i 7 § 2 och 3 mom. örn beloppet av
tjänstepensionsavdrag, i 16 § 2 och 3 morn., 24 § 4 mom. och 25 § 4 mom.
om beloppet av tjänstepensionsunderlag, i 18—20 §§, 24 § 3 mom. första
stycket och 25 § 3 mom. första stycket om bestämmande av tjänstepensions
grundbelopp eller i 22 § om rörligt tillägg, dock att sådan tjänsteman skall
vara pliktig att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå med tio procent
eller mera i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnader,
efter prövning av Kungl. Majit och riksdagen vidkännas minskning med
högst fem procent av grundbeloppet av tjänstepension eller beloppet av tjänstelivränta.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1942. Reglementet skall dock, intill
dess annorlunda förordnas, icke tillämpas å innehavare av sådan ordinarie
eller extra ordinarie befattning såsom lärare i övningsämne, för vilken
årslönen i förekommande fall bestämmes genom ökning eller minskning av
det för vederbörande löneklass och ortsgrupp gällande lönebeloppet i enlighet
med föreskrifterna i 55 § 9 mom. 5 punkten b) civila avlöningsreglementet
eller motsvarande stadgande i civila icke-ordinariereglementet.

Vad i tidigare av Kungl. Majit utfärdad författning eller föreskrift finnes
stridande mot reglementets bestämmelser skall vid ikraftträdandet upphöra
att gälla, såvitt angår den å vilken reglementet erhåller tillämpning.

Kungl. Majlis proposition nr 339.

31

Övergångsbestämmelser.

1. Reglementet skall icke äga tillämpning å tjänsteman vid statens järnvägar,
vilken övergått i statens järnvägars tjänst vid statens övertagande av
enskild järnväg eller bandel men vilken påfund av stadgandet i 2 § 1 mom.

d) civila tjänstepensionsreglementet varit undantagen från sistnämnda reglementes
tillämpning.

2. Vid beräkning av tjänstår för distriktsveterinär, vilken till följd av statens
övertagande av distriktsveterinärväsendet övergått i statens tjänst, skall
iakttagas, att de jämlikt 17 § beräknade tjänståren ökas med två år.

3. Reglementet skall äga tillämpning å den som före dess ikraftträdande
avgått från justitieråds- eller regeringsrådsämbete för tillträdande av befattning
eller fullgörande av uppdrag varom i 3 § 1 mom. förmäles, under förutsättning
att dylik befattning eller sådant uppdrag efter avgången innehafts
i oavbruten följd och alltjämt innehaves.

Reglementet äger ock tillämpning å ordinarie diplomatisk eller konsulär
tjänsteman, som före ikraftträdandet försatts i disponibilitet, under förutsättning
att tjänstemannen vid ikraftträdandet åtnjutit och sedermera alltjämt
åtnjuter exspektansarvode till belopp ej understigande det i reglementet
fastställda tjänstepensionsunderlaget för den av honom senast innehavda
ordinarie befattningen.

Beträffande i denna punkt avsedd tjänsteman skall likväl gälla vad i 37 §
1 mom. reglementet stadgas med avseende å innehavare av ordinarie befattning.

4. Utan hinder av vad i 6 § stadgas skall tjänsteman, som omedelbart
före reglementets ikraftträdande varit underkastad bestämmelserna i civila
tjänstepensionsreglementet, vara befriad från skyldighet att vidkännas
tjänstepensionsavdrag eller åtnjuta nedsättning i sådant avdrag på sätt och
under villkor, som här nedan sägs.

Tjänsteman, som före ikraftträdandet av detta reglemente på grund av
stadgandena i 4 § civila tjänstepensionsreglementet eller i 5 punkten av de
till nämnda reglemente hörande övergångsbestämmelserna vunnit befrielse
från skyldighet att vidkännas pensionsavdrag eller som enligt nämnda stadganden
skulle hava under tiden 1 juli 1942—30 juni 1943 vunnit befrielse
från skyldighet att vidkännas pensionsavdrag, vare befriad från skyldighet
att vidkännas tjänstepensionsavdrag enligt detta reglemente från och med
dess ikraftträdande respektive från den tidpunkt, då berörda befrielse enligt
civila tjänstepensionsreglementet skulle hava inträtt.

Tjänsteman, som enligt omförmälda stadganden i civila tjänstepensionsreglementet
skulle hava vunnit befrielse från avdragsskyldighet under tiden
1 juli 1943—30 juni 1945, skall, räknat från den tidpunkt då nämnda befrielse
skulle hava inträtt, åtnjuta nedsättning i honom enligt detta reglemente
åliggande tjänstepensionsavdrag med två tredjedelar, örn befrielsen

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

skulle hava inträtt under tiden 1 juli 1943—30 juni 1944, och eljest med en
tredjedel.

Vad i denna punkt stadgats skall icke äga tillämpning å den, som efter
reglementets ikraftträdande erhåller tillstånd att kvarstå i tjänst efter uppnådd
pensionsålder och som ej före pensionsålderns inträde vunnit befrielse
från avdragsskyldighet.

5. Utan hinder av bestämmelserna i 8 och 9 §§ skola stadgandena i 2
punkten övergångsbestämmelserna till civila tjänstepensionsreglementet, i 3
punkten övergångsbestämmelserna till kungörelsen den 15 juni 1939 (nr
371) örn ändring i vissa delar av nämnda reglemente ävensom i 2 punkten
övergångsbestämmelserna till militära tjänstepensionsreglementet i tillämpliga
delar lända till efterrättelse jämväl i fråga örn tjänsteman, som blir underkastad
detta reglemente.

6. Är den som åtnjuter tjänstepension eller tjänstelivränta enligt reglementet
tillika berättigad till särskild förmån av följande slag, nämligen pension
från pensionsförsäkringsfonden på grund av inbetalning till pensionsstyrelsen
jämlikt stadgande i tidigare gällande författning rörande pensionering
av i statens tjänst anställd personal eller därmed jämförlig uppskjuten
pension från av staten upprättad eller understödd pensionsanstalt eller pensionskassa,
skall grundbeloppet av tjänstepensionen respektive tjänstelivräntans
belopp minskas med beloppet av nämnda förmån. Vid bestämmande av
det oreducerade grundbeloppet respektive livräntebeloppet skall i sådant fall,
ändå att annat följer av eljest tillämpliga bestämmelser, såsom tjänstår tillgodoräknas
all den tid, som lagts till grund för beräkning av sagda förmån.

Därest pensionsåldern för den i nästföregående stycke omförmälda förmånen
icke sammanfaller med den tidpunkt, från vilken tjänstepensionen eller
tjänstelivräntan enligt detta reglemente börjar utgå, eller ock är valfri, skall
i nästföregående stycke omförmäld minskning ske med det belopp, som enligt
de för beräkningen av förmånen gällande grunderna skolat utgå från och
med angivna tidpunkt.

7. Där hänsyn skall tagas till grundbelopp av tjänstepension eller, i andra
fall än i 9 punkten här nedan sägs, till tjänstepensionsunderlag enligt andra
tjänstepensionsbestämmelser än de i detta reglemente innefattade, förstås med
grundbelopp respektive tjänstepensionsunderlag sammanlagda beloppet vid
indextalet 156 (juli 1914 = 100) av dels tjänstepensionen respektive tjänstepensionsunderlaget,
dels ock, i förekommande fall, pensionstillägg och pensionsförhöjning
samt procentuellt dyrtidstillägg.

8. Vid reglementets tillämpning å tjänsteman, som före civila tjänstepensionsreglementets
ikraftträdande övergått till tjänst med lägre pensionsunderlag
och för vilken jämlikt 7 punkten övergångsbestämmelserna till sistnämnda
reglemente skall gälla ett pensionsunderlag lika med det för den
lägre tjänsten fastställda underlaget, förhöjt med en tredjedel av skillnaden
mellan pensionsunderlagen för de båda tjänsterna, skall iakttagas, att tjänstepensionsunderlaget
icke må understiga sammanlagda beloppet av det enligt

Kungl. Maj-.ts proposition nr 339.

33

civila tjänstepensionsreglementet gällande pensionsunderlaget och procentuellt
dyrtidstillägg därå motsvarande indextalet 156 (juli 1914 = 100).

9. Därest vid tillämpning av stadgandet i 16 § 1 mom. andra stycket detta
reglemente hänsyn skall tagas till tjänstemans tjänstepensionsunderlag för
tid innan reglementet blev gällande för honom, skall därvid sa anses, som
om för tjänstemannen gällt det tjänstepensionsunderlag, som enligt reglementet
är fastställt för den tjänst, han under nämnda tid innehaft, eller för därmed
närmast jämförlig tjänst.

10. För den som omedelbart före reglementets ikraftträdande var underkastad
civila eller militära tjänstepensionsreglementet skall — i stället för
vad i 17 § 2 mom. och 31 § 2 punkten detta reglemente stadgas samt oavsett
vad 27 § 1 mom. andra stycket b) reglementet innehåller — med avseende
å beräkning av tjänstår för tid före ikraftträdandet gälla, att såsom
tjänstår må tillgodoräknas dels tid, varunder tjänstemannen varit underkastad
i 1 § 3 mom. andra stycket detta reglemente omförmälda tjänstepensionsbestämmelser,
i den omfattning sadan tid fått tillgodoräknas enligt
civila respektive militära tjänstepensionsreglementet med därtill hörande
övergångsstadganden, dels ock tid i övrigt, vilken han ägt räkna såsom
tjänstår för pension respektive uppskjuten livränta antingen enligt civila
respektive militära tjänstepensionsreglementet med övergångsstadganden
eller ock enligt de andra tjänstepensionsbestämmelser av nyssnämnt slag,
vilka han varit underkastad närmast före det angivna tjänstepensionsreglemente
blivit för honom gällande.

11. Beträffande ordinarie, medelst fullmakt eller konstitutorial tillsatt
tjänsteman, för vilken före detta reglementes ikraftträdande civila tjänstepensionsreglementet
var gällande och vilken genom sistnämnda reglemente
blev underkastad strängare föreskrifter i fråga om för hel pension erforderligt
antal tjänstår än de å honom omedelbart dessförinnan tillämpliga stadgandena
härutinnan, skola vid bestämmandet av tjänstepensions grundbelopp
de tidigare gällande stadgandena i berörda hänseende lända till efterrättelse
under förutsättning att tjänstemannen alltjämt är innehavare av den tjänst,
som han vid civila tjänstepensionsreglementets ikraftträdande innehade.

12. Därest den, som vid reglementets ikraftträdande innehar ordinarie,
medelst förordnande för viss tid tillsatt befattning eller befattning såsom
chef för försäkringsinspektionen, avgår med tjänstepension enligt reglementet
utan att hava innehaft nämnda tjänst minst 12 år i oavbruten följd, skall
iakttagas, att tjänstepensionens grundbelopp icke må understiga det belopp,
vartill det skulle hava uppgått, örn de bestämmelser alltjämt ägt tillämpning,
vilka varit gällande för tjänstemannen omedelbart före reglementets ikraftträdande.
Beträffande vad med pensions grundbelopp skall förstås länder
bestämmelsen i 7 punkten här ovan till efterrättelse.

13. Å lärare, som på grund av bestämmelserna i kungörelsen den 12 april
1935 (nr 145) med föreskrifter i fråga örn pensionsrätten för vissa förutvarande''
reklorer vid allmänna läroverk m. fl. läroanstalter efter rektorsförordnandes
upphörande kvarstår vid rektors pensionsrätt, så ock å förutvarande rck Dihang

lill riksdagens protokoll 19il. I sami. Nr-33:0. 3

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

tor, för vilken jämlikt 24 § 4 mom. andra punkten civila tjänstepensionsreglementet
fortfarande tillämpas de stadganden med avseende å pensionsunderlag
och pensionsavdrag, som gällde vid tiden för frånträdande av förordnandet,
skola tillämpas det tjänstepensionsunderlag och det tjänstepensionsavdrag,
som i detta reglemente äro stadgade för vederbörande rektorstjänst.

14. Därest för lärare, som vid ikraftträdandet för vederbörande läroanstalt
av avlöningsreglementet den 30 september 1937 (nr 873) för ordinarie
lärare vid statens undervisningsväsende innehade ordinarie befattning såsom
lärare i övningsämne, det enligt detta reglemente fastställda grundbeloppet av
pension skulle understiga den pension jämte dels, i förekommande fall, pensionstillägg
och pensionsförhöjning, dels ock procentuellt dyrtidstillägg motsvarande
indextalet 156 (juli 1914 = 100), som vid avgång från den av honom
vid avlöningsreglementets ikraftträdande innehavda tjänsten skulle hava utgått
enligt de för honom före övergången till civila tjänstepensionsreglementet
gällande pensionsbestämmelserna, skall det enligt detta reglemente fastställda
grundbeloppet ökas med belopp motsvarande skillnaden.

15. Lärare, som under tiden närmast före ikraftträdandet för vederbörande
läroanstalt av förenämnda avlöningsreglemente den 30 september 1937,
nr 873, innehade sådan med pensionsrätt enligt då gällande tjänstepensionsbestämmelser
ej förenad icke-ordinarie läraranställning, som till art och omfattning
kan anses hava motsvarat extra ordinarie befattning enligt de i anslutning
till avlöningsreglementet utfärdade avlöningsbestämmelserna för
icke-ordinarie lärare, äger, oavsett vad i 17 § detta reglemente samt 10 punkten
här ovan stadgas, såsom tjänstår tillgodoräkna före avlöningsreglementets
ikraftträdande förfluten tjänstetid, i den mån densamma fått tillgodoräknas
enligt de äldre tjänstepensionsbestämmelserna för ordinarie lärare.

Kungl. Majlis proposition nr 339.

35

Bilaga A.

Pensionsåldersförteckning tillhörande allmänna tjänstepensionsreglementet.

För innehavare av följande ordinarie befattningar inträder pensionsåldern
vid den i 9 § 4 mom. respektive 33 § 2 punkten angivna tid efter det befattningshavaren
uppnått nedan angivna levnadsålder.

Verk och befattningar

Lev-

nads-

ålder,

år

Verk och befattningar

Lev-

nads-

ålder,

år

A. Civilförvaltningen.

Statens uppfostringsanstalt å Bona.

63

1. Civila verk i allmänhet.

63

Expeditionsvakt (expeditionsvakt, till-lika gårdskarl; expeditionsvakt, till-lika maskinist och eldare; vakt-mästare; vaktmästare, tillika port-

63

63

63

Tredje huvudtiteln.

Förste expeditionsvakt (förste expedi-tionsvakt, tillika portvakt; förste

Utrikesdepartementet.

63

vaktmästare; vaktmästare; vakt-mästare och maskinist; vaktmästare,
tillika automobilförare; vaktmästare,
tillika maskinist och eldare; vakt-mästare, tillika portvakt, maskinist
och planteringsvakt; vaktmästare,
tillika preparator; vaktmästare, till-lika trädgårdsskötare; akademivakt-mästare; laboratorievaktmästare;
ränteri- och kontorsvaktmästare;

Fjärde huvudtiteln.

Marinförvaltningen.

Andre kemist på övergångsstat.....

63

63

Sjökarteverket.

63

63

63

63

63

Femte huvudtiteln.

63

63

Yrkesinspektionen.

63

63

2. Allmänna civilförvaltningen.

63

Andra huvudtiteln.

63

63

Fångvårdsstaten.

63

63

63

63

63

63

63

Pensionsstyrelsen.

Assistent av 4:e klass..............

63

Värmeledningsskötare, tillika reparatör

63

36

Kungl. Matts proposition nr 339.

Verk och befattningar

Lev nads ålder,

år

Verk och befattningar

Lev nads ålder,

år

Statens tvångsarbetsanstalt d Svartsjö
och statens alkoholistanstalt därstädes.

Förste förman.....................

Yrkesmästare av 2:a klass..........

Uppsyningsman....................

Trädgårdsmästare..................

63

63

63

63

Statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona
och statens alkoholistanstalt därstädes.
Sjuksköterska på övergångsstat .... 55

Assistent av 4:e klass på övergångsstat 63

Statens alkoholistanstalt å Venngarn.

Förste förman.....................

Maskinist.........................

63

63

Statens alkoholistanstalt å Haknäs.
Assistent av 4:e klass.............

63

Statens skyddshem.

Avdelningssköterska................

Lärarinna i hushållsgöromål........

Lärarinna i kvinnlig slöjd..........

Avdelningsföreståndarinna..........

Folkskollärarinna..................

Assistent..........................

Folkskollärare.....................

Föreståndarinna...................

Avdelningsföreståndare, tillika lärare
Avdelningsföreståndare, tillika redogörare
..........................

55

60

60

60

60

60

60

60

60

60

Medicinalstyrelsen.

Inspektris över sjuksköterskeväsendet

63

Ekonomipersonal:
Maskinmästare av 2:a klass
Maskinmästare av lia klass

63

63

Statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa
gossar.

Lärarinna.........................

Lärare............................

60

60

Statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa
flickor.

Lärarinna i kvinnlig slöjd.......... 60

Föreståndarinna................... 60

Statens anstalt för fallandesjuka.
Kontorspersonal:

Kassör.......................

Sj ukvårdspersonal:

Sköterska....................

Översköterska................

Förestånderska av 2:a klass . ..
Förestånderska av l:a klass . . .

63

55

55

55

55

Landsfiskalerna.
Landsfiskal..............

63

Sjätte huvudtiteln.

Väg''- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Järnvägsinspektor...............

Luftfartsinspektör...............

Väginspektör...................

Byråchef och broinspektor.......

Byråchef och vägtrafikinspektör ..

Vägorganisationen i länen.
Vägingenjör....................

63

63

63

63

63

63

Statens bakteriologiska laboratorium.

Laboratoriebiträde................

Maskinist........................

Stallförman......................

Preparator .......................

Förste laboratoriebiträde..........

63

63

63

63

63

Byggnadsstyrelsen.

Värmeledningsskötare, tillika reparatör
.............................

Maskinist.........................

63.

63

Sjunde huvudtiteln.

Statens sinnessjukhus.
Kontorspersonal:

Kassör....................

Sjukvårdspersonal:

Sköterska.................

Översköterska.............

Förestånderska av 2:a klass
Förestånderska av l:a klass
Uppsyningsman av l:a klass

Statistiska centralbyrån.
Biblioteksassistent...........

63

55

55

55

55

60

Tullstaten.

Lokaltullförvaltningen:

Tullvakt.............

Tillsyningsman.......

Tulluppsyningsman

Tullkontorist.........

Tullöveruppsyningsman

63

63

63

63

63

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

37

Verk och befattningar

Hadsal
eler,
år

Åttonde huvudtiteln.

Eldare

Riksarkivet.

63

Livrustkammaren.

Livrustmästare...........

Åldfru...................

63

63

Naturhistoriska riksmuseet.

Maskinist....................

Preparator ...................

Uppsyningsman...............

63

63

63

Verk och befattningar

Lunds universitet:

nads ålder,

år

Biblioteket:

Eldare ..........................

Vetenskapliga institutioner och inrättningar,
tillhörande medicinska och
filosofiska fakulteterna:

Trädgårdsmedhjälpare............

Underträdgårdsmästare...........

Preparator......................

Räntekammaren:

Eldare..........................

63

63

63

63

63

Domkapitlen och stiftsnämnderna.
Skoglig personal hos stiftsnämnderna:
Stiftsjägmästare.................

Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien.

Riksantikvarieämbetet m. m.:

Värmeledningsskötare, tillika reparatör
...........................

Statens historiska museum m. m.:
Preparator......................

Akademien för de fria konsterna med
konsthögskolan.

Portvakt..........................

Eldare............................

Musikaliska akademien med musikhögskolan.

Portvakt..........................

Uppsala universitet.
Biblioteket:

Maskinist.......................

Vetenskapliga institutioner och inrättningar,
tillhörande medicinska och
filosofiska fakulteterna:

Eldare, tillika biträdande vaktmästare
.......................

Trädgårdsmedhjälpare............

Underträdgårdsmästare...........

Maskinist.......................

Instrumentmakare...............

Preparator ......................

Kansliet:

Portvakt........................

Drätselverket:

Maskinist.......................

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Vetenskapliga institutioner och inrättningar: Preparator

......................

Kansliet:

Maskinist.......................

Karolinska sjukhuset.

Garnisonsavdelningarna:

Sjuksköterska...................

Sjukhuset i övrigt:

Sjukvårdspersonal:

Barnmorska...................

Sjuksköterska.................

Ekonomipersonal:

Reparatör.....................

Andre maskinist...............

Trädgårdsmästare..............

Förste maskinist...............

Maskinmästare.................

Administrations- och kontorspersonal: Kassör.

.......................

Serafimerlasarettet.

Sjukvårdspersonal:

Sjuksköterska...................

Ekonomipersonal:

Reparatör.......................

Snickare........................

Trädgårdsmästare................

Maskinist.......................

Maskinmästare...................

Administrations- och kontorspersonal:
Kassör..........................

63

63

55

55

55

63

63

63

63

63

63

55

63

63

63

63

63

63

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Verk och befattningar

Lev-

nads-

ålder,

år

Verk och befattningar

Lev-

nads-

ålder,

år

Tekniska högskolan.

Statens biografbyrå.

Reparatör.........................

63

Maskinist, tillika vaktmästare

63

Maskinist.........................

63

Maskinist.................

63

Verkmästare......................

63

Kassör....................

63

Chalmers tekniska högskola.

Gymnastiska centralinstitutet.

63

Lärarinna i fysisk fostran..........

60

63

Lärare i fysisk fostran..............

60

Högre lärarinneseminariet.

Nionde huvudtiteln.

Lärarinneseminariet:

Lärare i gymnastik med lek och

Lantbruksstyrelsen.

Kassör............................

63

Lärare i musik..................

63

Övningsskollärare................

63

Statens våxlskyddsanslalt.

Maskinist och vaktmästare.........

63

De allmänna läroverken.

Lärare i gymnastik med lek och idrott

63

Lantbrukshögskolan.

Snickare..........................

63

Maskinist.........................

63

Folkskoleseminarierna.

Trädgårdsmästare..................

63

övningsskollärare..................

63

Lärare i gymnastik med lek och idrott

63

Alnarps lantbruksmejeri- och

Lärare i musik.....................

63

trädgårdsinstitut.

Eldare ............................

63

Småskoleseminariet.

Ämneslärare på övergångsstat......

60

Flyinge hingstdepå och stuteri.

Beridare.....................

60

Lärare i gymnastik med lek och idrott

63

Lärare i musik...................

63

Strömsholms hingstdepå.

Beridare...................

60

Läroanstalterna för blinda.

Sjuksköterska.....................

55

Veterinärhögskolan.

Maskinist................

63

Port- och telefonvakt..............

63

Sjukvårdare.......................

63

63

Fodermarsk.......................

63

Ladugårdsförman..................

63

Vårdanstalten för blinda med

Maskinist.........................

63

komplicerat lyte.

Verkmästare.......................

63

Översköterska.....................

55

Maskinist........................

63

Statens veterinärbakteriologiska anstalt.

Lärarinna i slöjd..................

60

63

Lärarinna i kunskapsämne..........

60

Statens centrala frökontrollanstalt.

Läroanstalterna för dövstumma.

Laboratoriebiträde.................

63

Sjuksköterska....................

55

Maskinist.........................

63

Skogshögskolan.

Kvinnlig lärare i kunskapsämne.....

60

Port- och planteringsvakt..........

63

övriga lärare......................

63

Trädgårdsmästare och preparator ....

63 |

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

39

Verk och befattningar

Lev nads ålder,

år

Statens skogsförsöksanstalt.
Laboratoriebiträde............

Lantmäteristyrelsen.
Arkivbiträde..............

Rikets allmänna kartverk.

Flygfotograf ..................

Gravör .......................

Lappfogdarna.

Lappfogde

Tionde huvudtiteln.

Sveriges geologiska undersökning.
Preparator......................

Statens provningsanstalt.

Instrumentmakare...........

Förste laboratoriebiträde.....

Verkmästare................

Lotsstyrelsen.

Registrator ..
Byggmästare
Verkmästare ,
Fyringenjör .

Lots- och fyrstaten.

Distriktsbefäl och personal å distriktsexpeditionerna: Expeditionsbiträde.

..............

Distriktsfyrmästare...............

Lotspersonal:

Överlots........................

Fyrpersonal:

Fyrmästare å 2:a klass fyr.......

Fyrmästare å l:a klass fyr.......

Personal å tjänstefartyg:

Befälhavare.....................

Paleni- och registreringsverket.
Eldare och maskinist............

3. Statens affärsdrivande verk,
Postverket.

Stationsmästare av klass 8.........

Stationsmästare av klass 7.........

Bokbinderiförman..................

63

63

63

63

60

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

Verk och befattningar

63

63

63

Tryckeriförman...........

Postexpeditör.............

Förrådsmästare...........

Förste postexpeditör......

Stationsmästare av klass 6
Transportmästare.........

Telegrafverket.

Lokaltelefonist..........

Landstelefonist.........

Stationsbiträde.........

Förste stationsbiträde ...

Rikstelefonist...........

Förrådsförman..........

Inkasserare............

Kassör................

Stationsförman........

Telegrafexpeditör......

Förrådsmästare........

Förste kassör..........

Förste telegrafexpeditör
Förste vaktföreståndare

Ritare.................

Verkstadsmästare......

Linjemästare..........

Verkmästare..........

. Statens järnvägar.

Portvakt...................

Förrådsförman..............

Förste portvakt............

Trädgårdsförman............

Stallförman................

Stationsmästare av klass 7 ..

Vagnförman................

Verkstadsförman............

Förrådsmästare............

Förste kansliskrivare.......

Stationsmästare av klass 6 .

Trädgårdsmästare..........

Vagngårdsmästare..........

Ledningsmästare...........

Ritare....................

Stationsmästare av klass 5 .
Överbanmästare...........

Lev nads ålder,

år

Statens vattenfallsverk.

Förrådsförman.................

Muddermästare................

63

63

63

63

63

63

55

55

63

63

55

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

Verk och befattningar

Lev-

nads-

ålder,

år

Verk och befattningar

Lev-

nads-

ålder,

år

Slussmästare......................

63

Befälhavare å bogserbåt............

63

60

Förrådsmästare....................

63

60

Förste kansliskrivare...............

63

Kassör...........................

63

Trädgårdsmästare..................

63

2. Marinen.

Byggmästare..................

63

Musikdirektör.....................

55

Förste maskinist..................

63

Officer vid marinintendenturkåren,

Reparationsmästare................

63

annan än kommendör............

60

Verkstadsmästare................

63

Kommendör vid marinintendentur-

Maskinmästare..............

63

kåren...........................

65

Mätaretekniker..................

63

Underofficer av 2. graden..........

55

Ritare........................

63

Flaggunderofficer..................

55

Stationsmästare....................

63

Polisöverkonstapel, tillika poliskorn-

Övermontör.....................

63

missarie.........................

60

Driftverkmästare................

63

Mariningenjör av 2. graden.........

60

Marinläkare av 1. graden, annan än

Domänverket.

sjukhusläkare....................

60

Assistent....................

60

Mariningenjör av 1. graden.........

60

Skogsingenjör.................

63

Specialingenjör av 3. graden........

60

Skogstaxator................

63

Förste mariningenjör...............

60

Jägmästare...................

x63

Specialingenjör av 2. graden........

60

Skogsskoleföreståndare..............

63

Marindirektör av 2. graden.........

60

Byrådirektör...................

63

Specialingenjör av 1. graden........

60

Överjägmästare.................

63

Marindirektör av 1. graden.........

60

B. Försvarsväsendet.

3. Flygvapnet.

_ .

''

Kapten i intendenturbefattning.....

55

Major i intendenturbefattning.......

60

Löjtnant vid intendenturkåren......

55

Överstelöjtnant i intendenturbefatt-

Musikdirektör.....................

55

60

Kapten vid fälttygkåren...........

55

55

Kapten vid fortifikationskåren......

55

55

Kapten vid intendenturkåren.......

55

60

Poliskonstapel.....................

55

Polisöverkonstapel.................

55

Poliskommissarie...................

60

Bataljonsveterinär.................

60

Flygingenjör av 2. graden..........

60

Bataljonsläkare....................

60

Regementsveterinär................

60

Regementsläkare...................

60

Flygöverläkaren...................

60

Fältveterinär......................

60

Flygdirektör av 1. graden..........

60

1 För jägmästare, som tjänstgör i domänstyrelsen: 65 år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339-

41

Bilaga B.

Tjänståldersförteckning tillhörande allmänna tjänstepensionsreglementet.

För följande ordinarie befattningar skall det i 18 och 25 §§ avsedda, för
hel pension erforderliga antalet tjänstår utgöra 25.

Verk och befattningar

Verk och befattningar

A. Civilförvaltningen.

Provinsialläkarstaten.

Provinsialläkare

1. Allmänna civilförvaltningen.

Förste provinsialläkare

Andra huvudtiteln.

Statens uppfostringsanstalt å Bona.
Lantbruksinspektor, tillika avdelningsföre-ståndare

Statens sinnessjukhus.

Sj ukvårdspersonal:

Sköterska

Översköterska

Förestånderska av 2:a klass

Fjärde huvudtiteln.

Förestånderska av l:a klass

Försvarsstaben.

Föreståndare för fotografiska centrallabo-ratoriet

Statens anstalt för fallandesjuka.
Sjukvårdspersonal:

Sköterska

Försvarsväsendets kemiska anstalt.
Professor

Översköterska

Förestånderska av 2:a klass

Förestånderska av l:a klass

Femte huvudtiteln.

Barnmorskeläroanslalterna.

Yrkesinspektionen.

Yrke6underinspektör

Överlärare

Åttonde huvudtiteln.

Statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och
statens alkoholislanslalt därstädes.

Lantbruksinspektor

Naturhistoriska riksmuseet.

Professor och avdelningsföreståndare

Statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona och
statens alkoholistanstalt därstädes.

Sjuksköterska på övergångsstat

Statens etnografiska museum.

Professor och föreståndare

Akademien för de fria konsterna med konst-

Statens alkoholistanstall å Vermgarn.

Lantbruksinspektor

högskolan.

Föreståndare för skolan för grafisk konst,
tillika lärare i grafisk konst

Statens skyddshem.
Avdelningssköterska

Föreståndare för institutet för material-kunskap, tillika lärare i materialkunskap

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

Verk ock befattningar

Verk och befattningar

Professor, tillsatt medelst fullmakt

Professor, tillsatt medelst förordnande för
begränsad anställningstid

Läroanstalterna för blinda.
Sjuksköterska

Musikaliska akademien med musikhögskolan.
Lärare

Vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte.
Översköterska

Sekreterare

Uppsala universitet.

Läroanstalterna för dövstumma.
Sjuksköterska

Fogde

Observator

Lärare i medicinsk radiologi

Laborator

Prosektor

Professor

Gymnastiska centralinstitutet.
Lärarinna i fysisk fostran

Lärare i fysisk fostran

Professor i kroppsövningarnas fysiologi och
hygien

Lunds universitet.

Föreståndare för den zoologiska institutio-

Nionde huvudtiteln.

nens entomologiska avdelning

Observator

Lärare i medicinsk radiologi

Professor

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.
Laborator

Slatskonsulenterna.

Statskonsulent i boskapsskötsel
Statskonsulent i får- och getskötsel
Statskonsulent i svinskötsel

Statskonsulent i mejerihushållning på över-gångsstat

Prosektor

Professor

Statens växtskyddsanslalt.
Avdelningsföreståndare

T andläkarinstitutel.

Lärare

Lantbrukshögskolan.

Professor

Karolinska sjukhuset.
Garnisonsavdelningarna:

Sjuksköterska

Sjukhuset i övrigt:

Alnarps lantbruks-, mejeri- och
trädgärdsinstitut.

Professor

Sj ukvårdspersonal:

Barnmorska

Sjuksköterska

Veterinärhögskolan.

Professor

Serafimerlasarettet.

Sjukvårdspersonal:

Statens centrala frökontrollanstalt.

Föreståndare

Sjuksköterska

Farmacevtiska institutet.

Professor

Skogshögskolan.

Lektor på övergångsstat

Professor

Tekniska högskolan.

Professor

Statens skogsförsöksanstalt.
Avdelningsföreståndare

Chalmers tekniska högskola.

Professor

Lappfogdarna.

Lappfogde

Kungl. Maj:ts proposition nr 339-

43

Verk oell befattningar

Musikstyckj unkare

Poliskonstapel

Polisöverkonstapel

Bataljonsläkare

Regementsläkare

Fältläkare

överfältläkaren

Verk och befattningar

Tionde huvudtiteln.

Bergsstaten.

Gruvingenjör
Bergmästare

Sprängämnesinspektionen.
Sprängämnesinspektör

Statens elektriska inspektion.

Assistent

Statsinspektör över elektriska starkströmsanläggningar Fartygsinspektionen.

Andre fartygsinspektör
Förste fartygsinspektör

2. Statens affärsdrivande verk.

Telegrafverket.

Lokaltelefonist

Landstelefonist

Rikstelefonist

B. Försvarsväsendet.

1. Armén.

Fänrik

Löjtnant, annan än vid intendenturkåren
Kapten, annan än vid fälttygkåren, fortifikationskåren
och intendenturkåren
Ryttmästare
Sergeant
Musiksergeant
Fanjunkare
Styckjunkare
Musikfanj unkare

2. Marinen.

Fänrik, annan än vid marinintendenturkåren
Löjtnant, annan än vid marinintendenturkåren Kapten,

annan än vid marinintendenturkåren Flaggkorpral Mariningenjör

av 2. graden
Marinläkare av 1. graden
Mariningenjör av 1. graden
Specialingenjör av 3. graden
Förste mariningenjör
Specialingenjör av 2. graden
Marindirektör av 2. graden
Specialingenjör av 1. graden
Förste marinläkare
Marindirektör av 1. graden

3. Flygvapnet.

Fänrik

Löjtnant

Kapten, annan än i intendenturbefattning

Sergeant

Fanjunkare

Flygläkare av 1. graden
Flygingenjör av 3. graden
Flygingenjör av 2. graden
Flygingenjör av 1. graden
Flygdirektör av 2. graden
Flygöverläkaren
Flygdirektör av 1. graden

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Förslag

till

reglemente angående familjepension för efterlevande till befattningshavare
i statens tjänst (allmänna familjepensionsreglementet).

1 avd. Allmänna bestämmelser.

1 §•

1 mom. Detta reglemente äger tillämpning beträffande:

a) befattnings- eller beställningshavare, som är underkastad allmänna
tjänstepensionsreglementet, så ock innehavare av beställning å reservstat vid
lörsvarsväsendet;

b) den som åtnjuter eller äger rätt att komma i åtnjutande av pension enligt
allmänna tjänstepensionsreglementet eller reservstatspension; samt

c) den som, efter att på grund av stadgandet under a) här ovan hava blivit
underkastad detta reglemente, avgått ur statens tjänst utan rätt att för den
vid avgångstillfället innehavda befattningen komma i åtnjutande av pension
varom under b) förmäles, under förutsättning att tjänstemannen under
sammanlagt minst tre år före avgången innehaft anställning, som vid nämnda
tillfälle varit förenad med tjänstepensionsrätt, varom i 3 mom. tredje stycket
här nedan förmäles.

Bestämmelsen under c) här ovan avser icke sådant fall, då tjänstemannen
efter avgången innehaft annan anställning, förenad med tjänstepensionsrätt
som nyss sagts.

2 mom. Utöver vad i 1 mom. stadgas skall i fråga om tillämpningen av
detta reglemente gälla,

a) att där beträffande förutvarande justitieråd eller regeringsråd eller beträffande
tjänsteman, som försatts i disponibilitet, på grund av bestämmelserna
i 3 § 1 eller 2 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet skall i tjänstepensionshänseende
så anses, som örn tjänstemannen alltjämt kvarstode i
tjänsten, jämväl detta reglemente skall å honom tillämpas så som om han
alltjämt vöre innehavare av befattningen, med iakttagande härvid av att
stadgandet i 3 § 3 mom. allmänna tjänstepensionsreglementet skall äga motsvarande
tillämpning;

b) att där befattnings- eller beställningshavare övergår till anställning,
vilken är förenad med tjänstepensionsrätt som i 3 mom. tredje stycket här
nedan sägs men ej med sådan familjepensionsrätt varom i nämnda författningsrum
förmäles, och sådant fall ej är för handen som under a) sägs,
detta reglemente skall å tjänstemannen äga tillämpning så som örn han alltjämt
innehade den förra befattningen, såframt han icke inom en månad från
det han tillträder den nya anställningen i den ordning, Kungl. Majit bestäm -

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

45

mer, anmäler att han i stället vill underkasta sig föreskrifter, som gälla rörande
familjepension för sistnämnda anställning;

c) att pension enligt § 103 regeringsformen vid tillämpning av detta reglemente
likställes med pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet;
samt

d) att med ur statens tjänst avgången befattningshavare, varom under 1
mom. c) förmäles, likställes dels den som efter erhållet avsked från beställning
vid försvarsväsendet kvarstår såsom lönlös över stat, dels ock den som
erhållit pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet men på grund av
vad i 14 § 2 mom. andra stycket eller i 31 § 3 punkten nämnda reglemente
stadgas vid frånfället ej vidare uppbär pensionen.

3 mom. Vad i detta reglemente sägs om tjänst eller befattning samt om
tjänsteman eller befattningshavare skall, där ej annat framgar, i tillämpliga
delar gälla med avseende å beställning eller beställningshavare vid försvarsväsendet
samt sådan förutvarande befattnings- eller beställningshavare, som
i 1 mom. b) eller c) avses.

Vad i reglementet sägs om tjänste- eller familjepensionsbestämmelser
skall, där ej annat framgår, avse dels tjänste- eller familjepensionsbestämmelser,
antagna av Kungl. Maj :t och riksdagen, dels ock tjänste- eller familjepensionsbestämmelser
för riksdagens verk, vilka antagits av riksdagen
eller med stöd av dess bemyndigande utfärdats av delegerade för riksdagens
verk. Såsom tjänstepensionsbestämmelser av förstnämnda slag anses icke bestämmelser
om pensionering av försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär
personal.

Med tjänste- eller familjepensionsrätt, varom i reglementet förmäles, förstas
pensionsrätt enligt i nästföregående stycke avsedda tjänste- eller familjepensionsbestämmelser.

2 §.

/ mom. I 1 § 1 mom. a) omförmäld tjänsteman har att vidkännas familjepensionsavdrag
enligt bestämmelserna i detta reglemente.

Efterlevande, som här nedan i 2 mom. sägs, till den, beträffande vilken
reglementet äger tillämpning, äro berättigade att åtnjuta familjepension eller
familjelivränta enligt de föreskrifter och under de villkor, som innehållas i
reglementet.

Närmare bestämmelser angående reglementets tillämpning meddelas av
Kungl. Maj:t.

2 mom. Familjepension eller familjelivränta tillkommer följande etterlevande,
nämligen

efterlevande make, som ej ingått nytt äktenskap,

frånskild make, i fall som i 3 mom. sägs, samt

arvsberättigat barn, vilket ej uppnatt 19 ars alder.

Såsom förutsättning härför skall dock gälla, i fråga örn make, att äktenskapet
icke ingåtts efter det befattningshavaren uppnått en levnadsålder av
60 år, och i fråga örn adoptivbarn, att adoptionen ej ägt rum efter det befattningshavaren
fyllt 50 år.

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

3 morn. Då befattningshavare i dom å äktenskapsskillnad förpliktas att
till sin make utgiva underhållsbidrag eller i skillnadsmålet visats föreligga
avtal örn sådant underhållsbidrag, äger domstolen, om makarna levt tillsammans
under minst fem år och befattningshavarens make vid sammanlevnadens
hävande uppnått en ålder av minst 30 år samt det i övrigt med
hänsyn till omständigheterna finnes skäligt, förordna, att maken skall vara
berättigad till familjepension eller familjelivränta, som avses i detta reglemente.

Sålunda meddelat förordnande upphör att gälla, örn skyldighet att utgiva
underhållsbidrag, vilket bestämts att utgå på särskilda tider, upphört eller
den bidragsberättigade trätt i nytt gifte.

Äger förordnande som nyss sagts giltighet, må sådant förordnande ej med
laga verkan meddelas till förmån för befattningshavarens make i senare äktenskap.

3 §•

Innehade avliden befattningshavare vid frånfälle! familjepensionsrätt enligt
bestämmelserna i 1 § detta reglemente för mer än en befattning, skall
familjepension eller familjelivränta för varje befattning utgå enligt för densamma
meddelade bestämmelser, dock med iakttagande av de i 18 § 1 mom.
meddelade bestämmelserna rörande sammanträffande av förmåner.

Efter den som enligt reglementet ägde familjepensionsrätt såväl för ordinarie
tjänst som för icke-ordinarie befattning, vilken innehafts med frånträdande
av den ordinarie tjänstens utövande, må dock endast en familjepension
eller en familjelivränta utgå.

4 §.

1 mom. Prövning av fråga om rätt att komma i åtnjutande av familjepension
eller familjelivränta enligt detta reglemente samt fastställande till
beloppet av dylik förmån sker, på därom gjord ansökning, beträffande efterlevande
till tjänsteman vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar, statens
vattenfallsverk eller domänverket av vederbörande verks styrelse och
beträffande efterlevande till annan tjänsteman av statskontoret.

Sökande åligger att styrka sådana för myndigheten icke kända omständigheter,
som böra tagas i betraktande vid prövningen av pensionsfrågan.

2 mom. Då pension eller livränta fastställes, skall skriftligt bevis därom
tillställas de till förmånen berättigade.

2 avd. Om familjepensionsavdrag.

5 §■

Från och med den dag, då i 1 § 1 mom. a) omförmäld tjänsteman blir
underkastad reglementets bestämmelser, intill dess avgång ur tjänst äger
rum skall tjänstemannen tillkommande lön minskas med familjepensionsavdrag.

Innehar tjänsteman samtidigt mer än en befattning med pensionsrätt enligt
reglementet, verkställes pensionsavdrag i varje sådan befattning, dock

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

47

att ordinarie tjänsteman, som med frånträdande av tjänstens utövande innehar
icke-ordinarie befattning, vidkännes pensionsavdrag allenast i sistnämnda
befattning.

6 §•

1 mom. Såsom familjepensionsavdrag skall tillämpas det belopp, som i
2—4 mom. här nedan angives för den befattning tjänstemannen innehaft
under tid, för vilken pensionsavdraget verkställes.

Där ordinarie tjänst nedflyttats till lägre lönegrad eller familjepensionsavdraget
för ordinarie befattning eljest nedsatts, skall nedsättningen likväl
icke bliva gällande beträffande den, som omedelbart dessförinnan innehade
befattningen.

Vad i nästföregående stycke stadgas skall äga motsvarande tillämpning
beträffande ordinarie tjänsteman, som utan något sitt förvållande förflyttats
till tjänst med lägre familjepensionsavdrag.

2 mom. För följande befattningar, som äro hänförda till viss löneplan,
skola, där ej annat följer av stadgandet i 5 morn., familjepensionsavdragen
för år räknat utgöra de belopp, som här nedan för de särskilda lönegraderna
angivas:

A. Ordinarie befattningar, som avses i civila avlöningsregiementet.

Löneplan

Lönegrad

Familje-

pensions-

avdrag

kronor

Lönegrad

Familje-

pensions-

avdrag

kronor

Lönegrad

Familje-

pensions-

avdrag

kronor

A

1.

72

13

153

25

306

2

75

14

162

26

327

3

78

15

171

27

348

4

81

16

O

co

r-i

28

369

5

87

17

192

29

390

6

93

18

204

30

411

7

99

19

219

31

435

8

108

20

219

32

456

9

117

21

234

33

474

10

126

22

249

34 ''

495

11

135

23

267

12

144

24

285

B

1

435

2

504

3

576

G

1

282

7

414

13

618

2

294

8

435

14

627

3

309

9

465

15

627

4

348

10

504

16

669

5

399

11

543

17

669

6

399

12

606

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

Löneplan

Lönegrad

Familje-

pensions-

avdrag

kronor

Lönegrad

Familje-

pensions-

avdrag

kronor

Lönegrad

Familje-pensions-a vdrag
kronor

D

—

348

E

1

309

6

348

11

399

2

330

7

348

12

399

3

330

8

348

13

399

4

330

9

348

14

399

5

330

10

399

F

—

234

B. Ordinarie beställningar, som avses i militära avlöningsregiementet.

Löneplan

Lönegrad

Familje-

pensions-

avdrag

kronor

Lönegrad

Familje-

pensions-

avdrag

kronor

Lönegrad

Familje-

pensions-

avdrag

kronor

Oa

1

123

3

267

5

366

2

192

4

324

6

435

Ob

1

474

3

576

2

504

4

618

UO

1

132

2

153

3

171

Ca

1

72

11

135

21

234

2

75

12

144

22

249

3

78

13

153

23

267

4

81

14

162

24

285

5

87

15

171

25

306

6

93

16

180

26

327

7

99

17

192

27

348

. 8

108

18

204

28

369

9

117

19

219

29

390

10

126

20

219

30

411

Cb

1

435

2

465

3

576

C. Beställningar, som avses i manskapsavlöningsreglementet.

Familje-

Löneplan

Lönegrad

pensions-

avdrag

kronor

Mb

1

90

2

102

Kungl Maj:ts proposition nr 339.

D. Extra ordinarie befattningar.

49

Löneplan

Lönegrad

Familje-

pensions-

avdrag

kronor

Lönegrad

Familje-

pensions-

avdrag

kronor

Lönegrad

Farailje-

pensions-

avdrag

kronor

Eo, MEo

1

69

11

126

21

219

2

72

12

135

22

234

3

75

13

144

23

249

4

78

14

153

24

267

5

81

15

162

25

285

6

87

16

171

26

306

7

93

17

180

27

327

8

99

18

192

28

348

9

108

19

204

29

369

10

117

20

204

30

390

Oc

1

102

Ek

1

69

4

69

7

69

2

69

5

69

8

72

3

69

6

69

u

1

69

2

69

För tjänsteman vid bank- och fondinspektionen eller sparbanksinspektionen,
som finnes uppförd å av Kungl. Majit fastställd personalförteckning,
utgör familjepensionsavdraget för år räknat det belopp, som enligt vad ovan
sägs gäller för den lönegrad tjänstemannen tillhör enligt personalförteckningen,
dock skall pensionsavdraget för andra tjänstemän med lön enligt
löneplan C civila avlöningsreglementet än cheferna för ifrågavarande inspektioner
utgöra 411 kronor.

För extra ordinarie tjänstemän med lön enligt löneplan B civila avlöningsreglementet
utgör familjepensionsavdraget det belopp, som gäller för
motsvarande ordinarie tjänstemän.

3 mom. För nedan angivna, till viss löneplan ej hänförliga ordinarie
tjänstemän utgöra familjepensionsavdragen för år räknat:
för justitieråd och regeringsråd 669 kronor,
för landshövding 669 kronor,

för professor i arkitektur vid konsthögskolan, tillika föreståndare för arkitekturskolan,
det belopp, som enligt 2 mom. gäller för lönegraden A 30,
för annan förordnad professor vid konsthögskolan det belopp, som enligt
2 mom. gäller för lönegraden A 24,

för chefen för rasbiologiska institutet och professor vid universitet eller
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet 435 kronor,

för innehavare av befattning vid universitet eller vid karolinska medikokirurgiska
institutet såsom prosektor, laborator, lärare i medicinsk radiologi,

Bihang till riksdagens protokoll I9il. 1 sami. Nr 339. 4

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

observator eller föreståndare för zoologiska institutionens i Lund entomologiska
avdelning 327 kronor,

för sakkunnig vid konjunkturinstitutet, tillika ledare för institutets undersökningar,
det belopp, som enligt 2 mom. gäller för lönegraden A 30,
samt

för annan sakkunnig vid konjunkturinstitutet det belopp, som enligt 2
mom. gäller för lönegraden A 26.

I fråga örn annan icke-ordinarie befattning än i 2 mom. sägs äger Kungl.
Majit antingen bestämma den lönegrad befattningen skall anses med avseende
å familjepensionsavdrag tillhöra eller ock fastställa särskilt familjepensionsavdrag.

4 mom. För nedan angivna beställningshavare å reservstat vid försvarsväsendet
skola tillämpas följande familjepensionsavdrag för år:

för generalmajor 576 kronor,

för överste, lill vilken icke omedelbart före överflyttningen till reservstat
utgått lön enligt löneplan Ob, 435 kronor,

för major 324 kronor,

för fältläkare 369 kronor, samt

för regementsläkare 327 kronor.

För underofficer, som övergått till reservstat från beställning såsom furir
å aktiv stat, tillämpas ett familjepensionsavdrag för år av 69 kronor.

I fråga om annan beställningshavare å reservstat tillämpas det familjepensionsavdrag,
som vid tiden för överflyttningen till reservstat varit för honom
gällande.

5 mom. För tjänsteman, som av annan anledning än offentligt uppdrag
erhållit sådan nedsättning av tjänstgöringstiden, vilken medför C-avdrag å
lönen, så ock för icke-ordinarie tjänsteman med avkortad tjänstgöringstid
skall vidtagas en mot nedsättningen eller avkortningen svarande minskning
av familjepensionsavdraget. Härvid iakttages, att pensionsavdrag för år räknat,
som icke utgöres av helt med tre jämnt delbart krontal, jämkas till närmast
högre sålunda delbara tal.

3 avd. Om familjepension.

1 kap. Tjänstemän i allmänhet.

Gemensamma bestämmelser.

7 §-

1 mom. Familjepension enligt bestämmelserna i detta kapitel tillkommer
efterlevande till

a) ordinarie tjänstemän, som tillsättas medelst fullmakt eller konstitutorial; b)

icke-ordinarie befattningshavare med undantag av cheferna för bankoch
fondinspektionen samt sparbanksinspektionen; ävensom

Kungl. Majlis proposition nr 339.

51

c) innehavare av beställning å reservstat vid försvarsväsendet;

allt under förutsättning att befattningshavaren vid sin död kvarstod i
tjänst eller åtnjöt eller ägde rätt att komma i åtnjutande av pension enligt
allmänna tjänstepensionsreglementet eller reservstatspension.

2 mom. Angående fördelning av familjepension mellan två eller flera
familjepensionsberättigade stadgas i 9 § 3 mom. och 13 § 4 mom.

8 §.

1 mom. Familjepension utgöres av grundbelopp samt, i förekommande
fall, rörligt tillägg.

2 mom. Familjepension utgår till därtill berättigad från och med dagen
näst efter den, då befattningshavare avlidit, eller, i fråga om pension till barn
.sorn födes efter faderns död, från och med den dag, under vilken barnet
fötts, till och med utgången av månaden näst efter den, under vilken pensionstagaren
avlider, eller, där pensionsrätten upphör av annan anledning,
till och med utgången av den månad, under vilken rätten upphört.

3 mom. Pensionstagare, som undergår direkt ådömt frihetsstraff eller är
föremål för åtgärd, som förklarats skola träda i stället för sådant straff,
eller ock avtjänar ådömt tvångsarbete, må för den tiden uppbära allenast
en tredjedel av den pension, som eljest skolat till honom utgå.

Har pensionstagaren anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av
honom, må den myndighet, som fastställt pensionen, kunna medgiva sådan
anhörig rätt att uppbära det förverkade pensionsbeloppet eller del därav.

4 mom. Utbetalning av familjepension sker i efterskott enligt de närmare
bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit; vederbörande myndighet likväl
obetaget att efter pensionstagarens frånfälle förskottsvis utbetala återstående
pensionsbelopp.

Familjepensionens grundbelopp.

9 §•

1 mom. Storleken för år räknat av familjepensionens grundbelopp be stämmes

enligt grunder, som angivas i 2 mom. här nedan, i förhållande till ett
vid befattningshavarens död för honom gällande familjepensionstal, varom
stadgas i 10 §. *

2 mom. Vid familjepensionens fastställande beräknas grundbeloppet sålunda,
att det motsvarar,

a) då endast en familjepensionsberättigad finnes eller då de pensionsberättigade
utgöras av efterlevande make och frånskild make: familjepensionstalet; b)

då de pensionsberättigade utgöras av efterlevande make eller frånskild
make samt barn eller av efterlevande make och frånskild make samt barn:

52

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

familjepensionstalet ökat med 50 procent, om endast ett barn finnes, och
eljest därutöver med 20 procent för varje ytterligare barn; samt

c) då de pensionsberättigade utgöras av två eller flera barn: familjepensionstalet
ökat med 50 procent, örn barnen äro två, och eljest därutöver med
20 procent för varje ytterligare barn.

Sker efter familjepensionens fastställande ändring beträffande antalet familjepensionsberättigade,
skall med tillämpning av de i nästföregående stycke
angivna grunderna bestämmas nytt grundbelopp för familjepensionen att
tillämpas från och med den i 8 § 2 mom. stadgade tidpunkt, då familjepensionsrätt
inträtt eller upphört.

3 mom. Finnas två eller flera familjepensionsberättigade, skall det på
varje tid belöpande grundbeloppet mellan dem fördelas sålunda,

att av grundbelopp, som är gemensamt för efterlevande make eller frånskild
make samt barn eller för efterlevande make och frånskild make samt
barn, maken eller makarna äga åtnjuta så stor del, som motsvarar 80 procent
av familjepensionstalet — dock att frånskild make, som äger pensionsrätt
jämte den avlidnes barn i annat gifte, icke må åtnjuta större del än som
motsvarar 40 procent av familjepensionstalet — samt barnet eller barnen
återstoden,

samt att av grundbelopp eller del därav, som är gemensam för efterlevande
make och frånskild make eller för två eller flera barn, makarna respektive
barnen äga taga lika del.

Har i följd därav, att frånskild make underlåtit att göra ansökning om pension,
till annan familjepensionsberättigad utbetalts större belopp än han enligt
här stadgade grunder bort erhålla, skall därvid bero.

10 §.

1 mom. Familjepensionstalet bestämmes, där ej annat föranledes av stadgandemi
i 2—4 mom. här nedan, dels av det familjepensionsunderlag, som
enligt föreskrifterna i 11 § skall tillämpas, dels ock av antalet tjänstår,
varom förmäles i 12 §, .allt enligt följande grunder. Uppgår antalet tjänistår
till minst 30 eller, i fråga örn tjänst beträffande vilken för hel tjänstepension
erfordras 25 tjänstår, till minst 25, skall familjepensionstalet motsvara
familjepensionsunderlaget. Är tjänstårens antal mindre än nu sagts, skall
familjepensionstalet motsvara familjepensionsunderlaget minskat med ‘/1M
respektive */ 100*för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger
30 respektive 25.

Vad i nästföregående stycke stadgas i fråga om tjänst, beträffande vilken
för hel tjänstepension erfordras 25 tjänstår, skall äga tillämpning vid bestämmande
av familjepensionstalet för innehavare av beställning å reservstat såsom
fältläkare, regementsläkare, kompaniofficer annorstädes än vid fälttygkåren,
fortifikationskåren eller intendenturkåren eller såsom underofficer vid
armén eller flygvapnet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

53

2 mom. Har för ordinarie tjänst ändring skett beträffande pensionsålder,
familjepensionsunderlag eller för hel tjänstepension erforderligt antal tjänstår,
må familjepensionstalet i fråga om den som omedelbart före ändringen
innehade tjänsten likväl icke understiga det belopp, vartill det skulle hava
beräknats, därest ändringen icke ägt rum.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande ordinarie
tjänsteman, som utan något sitt förvållande förflyttats till annan tjänst.

3 mom. Har den avlidne tjänstemannen tidigare innehaft med familjepensionsrätt
förenad ordinarie befattning, tillsatt medelst förordnande för viss tid,
eller befattning av det slag, som i 14 § c) detta reglemente avses, och åtnjöt
han icke tjänstepension för nämnda befattning, skall — såframt tjänstemannen
innehaft befattningen minst så lång tid, att han ägt komma i åtnjutande
av tjänstepension för densamma, örn avgången från befattningen skett på
hans egen därom uttryckta önskan och tillika innefattat avgång ur statens
tjänst — vid bestämmande av familjepensionstalet iakttagas, att detsamma
icke må understiga familjepensionstalet för den tidigare innehavda tjänsten,
beräknat enligt de grunder, som för tjänstemannen gällde vid förordnandets
upphörande.

Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning, där den avlidne tjänstemannen
tidigare innehaft en och samma befattning av det slag, som avses i
14 § b), under tid, för vilken förordnande å sådan befattning längst må meddelas,
eller annan med familjepensionsrätt förenad befattning vid inträdet
av för densamma stadgad pensionsålder och tjänstemannen icke åtnjöt
tjänstepension för den tidigare innehavda befattningen.

4 mom. Där på grund av bestämmelsen i 3 § andra stycket endast en
familjepension utgår, skall familjepensionstalet för denna motsvara det högsta
av de för de särskilda tjänsterna beräknade familjepensionstalen.

Ägde den avlidne tjänstemannen familjepensionsrätt enligt detta reglemente
för särskilda icke-ordinarie befattningar, vilka innehafts med avkortning
i tjänstgöringstiden, må familjepensionstalen sammanlagt icke överstiga det
högsta av f a m i 1 j e p c n.s i o n s u n d e r 1 åge n för tjänsterna. Härav föranledd minskning
fördelas lika å de särskilda familjepensionstalen.

5 mom. Beräknat familjepensionstal, som icke utgör helt krontal, jämkas
till närmast högre sådant tal.

11 §■

7 mom. Såsom familjepensionsunderlag skall tillämpas det belopp, som enligt
2—4 mom. gäller för den familjepensionsberättigande befattning tjänstemannen
innehade vid dödsfallet eller trän vilken lian dessförinnan avgatt
med rätt till pension, varom i 1 § 1 mom. b) förmäles.

2 moni. För följande befattningar, som äro bänt örda till viss löneplan, utgöra
familjcpensionsunderlagen de belopp, som här nedan för de särskilda
lönegraderna angivas:

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

A. Ordinarie befattningar, som avses i civila avlöningsreglementet.

Löneplan

Lönegrad

Familje-

pensions-

underlag

kronor

Lönegrad

Familje-

pensions-

underlag

kronor

Lönegrad

Familje-

pensions-

underlag

kronor

A

1

828

13

1,392

25

2,436

2

864

14

1,452

26

2,532

3

888

15

1,548

27

2,640

4

924

16

1,644

28

2,736

5

960

17

1,752

29

2,832

6

996

18

1,848

30

2,928

7

1,020

19

1,944

31

3,036

8

1,056

20

1,944

32

3,096

9

1,128

21

2,040

33

3,156

10

1,188

22

2,148

34

3,228

11

1,260

23

2,244

12

1,320

24

2,340

B

1

3,036

2

3,264

3

3,492

D

—

2,640

F

—

2,040

B. Ordinarie beställningar, som avses i militära avlöningsreglementet.

Löneplan

Lönegrad

Familj e-pensions-underlag
kronor

Lönegrad

Familje-

pensions-

underlag

kronor

Lönegrad

Famil je-pensions-underlag
kronor

Oa

1

1,176

3

2,232

5

2,724

2

1,752

4

2,520

6

3,036

Ob

1

3,156

2

3,264

3

3,492

UO

1

1,224

2

1,392

3

1,548

Ca

1

828

11

1,260

21

2,040

2

864

12

1,320

22

2,148

3

888

13

1,392

23

2,244

4

9-?4

14

1,452

24

2,340

5

960

15

1,548

25

2,436

6

996

16

1,644

26

2,532

7

1,020

17

1,752

27

2,640

8

1,056

18

1,848

28

2,736

9

1,128

19

1,944

29

2,832

10

1,188

20

1,944

80

2,928

Cb

1

3,036

3

3,492

|

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

C. Beställningar, som avses 1 manskapsavlönlngsreglementet.

55

Familje-

Löneplan

Lönegrad

pensions-

underlag

kronor

Mb

1

984

2

1,032

D. Extra ordinarie befattningar.

Löneplan

Lönegrad

Familje-

pensions-

underlag

kronor

Lönegrad

Familje-

pensions-

underlag

kronor

Lönegrad

Familje-

pensions-

underlag

kronor

Eo, MEo

1

792

11

1,188

21

1,944

2

828

12

1,260

22

2,040

3

864

13

1,320

23

2,148

4

888

14

1,392

24

2,244

5

924

15

1,452

25

2,340

6

960

16

1,548

26

2,436

7

996

17

1,644

27

2,532

8

1,020

18

1,752

28

2,640

9

1,056

19

1,848

29

2,736

10

1,128

20

1,848

30

2,832

Oc

1

1,032

Ek

1

792

4

792

7

792

2

792

5

792

8

828

3

792

6

792

i U

1

792

2

792

För tjänsteman vid bank- och fondinspektionen eller sparbanksinspektionen,
som finnes uppförd å av Kungl. Maj:t fastställd personalförteckning,
utgör familjepensionsunderlaget det belopp, som enligt vad ovan sägs gäller
för den lönegrad tjänstemannen tillhör enligt personalförteckningen, eller,
vad angår tjänsteman med lön enligt löneplan C civila avlöningsreglementet,
2,928 kronor.

För extra ordinarie tjänstemän med lön enligt löneplan B civila avlöningsreglementet
tillämpas de familjepensionsunderlag, som gälla för motsvarande
ordinarie tjänstemän.

3 mom. För nedan angivna, till viss löneplan ej hänförliga ordinarie
tjänstemän skola gälla följande familjepensionsunderlag:
för justitieråd och regeringsråd 4,020 kronor,
för landshövding 4,020 kronor,

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

för chefen för rasbiologiska institutet och professor vid universitet eller
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet 3,036 kronor, samt
för innehavare av befattning vid universitet eller vid karolinska medikokirurgiska
institutet såsom prosektor, laborator, lärare i medicinsk radiologi,
observator eller föreståndare för zoologiska institutionens i Lund entomologiska
avdelning 2,532 kronor.

I fråga om annan icke-ordinarie befattning än i 2 morn. sägs äger Kungl.
Majit antingen bestämma den lönegrad befattningen med avseende å familjepensionsunderlag
skall anses tillhöra eller ock fastställa särskilt familjepensionsunderlag.

4 mom. För nedan angivna beställningshavare å reservstat vid försvarsväsendet
skola tillämpas följande familjepensionsunderlag:
för generalmajor 3,492 kronor,

för överste, till vilken icke omedelbart före överflyttningen till reservstat
utgått lön enligt löneplan Ob, 3,036 kronor,
för major 2,520 kronor,
för fältläkare 2,736 kronor, samt
för regementsläkare 2,532 kronor.

För underofficer, som övergått till reservstat från beställning såsom furir
å aktiv stat, tillämpas ett familjepensionsunderlag av 792 kronor.

I fråga om annan beställningshavare å reservstat tillämpas det familjepensionsunderlag,
som vid tiden för överflyttningen till reservstat varit för
honom gällande.

12 §.

Såsom tjänstår räknas vid bestämmande av familjepension

a) tid, som ma tillgodoräknas såsom tjänstår enligt allmänna tjänslepensionsreglementet,

b) tid, under vilken beställning a reservstat vid försvarsväsendet innehafts,
ävensom tid, som må tillgodoräknas såsom tjänstår enligt familjepensionsreglementet
för prästerskapet, jämväl där sådant icke följer av
stadgandet under a), samt

c) tid, som från dödsfallet eller avgången ur tjänst må hava återstått till
pensionsålderns inträde, dock att sådan tid ej må räknas såsom tjänstår
för befattningshavare, som vid sin död åtnjöt förtidspension.

Därest det jämlikt a) och b) beräknade antalet tjänstår för de fem sistiörflutna
åren före dödsfallet eller avgången ur tjänst överstiger eller understiger
motsvarande anställningstid, skall vid tillämpning av stadgandet
under c) iakttagas, att där omförmäld tid ökas respektive minskas med så
stor del, som svarar mot förhållandet mellan å ena sidan överskottet respektive
underskottet i tjänstår och å andra sidan anställningstiden. Vid beräkning
av tjänstår skall härvid allenast tagas i betraktande tid, varunder
innehafts med tjänstepensionsrätt förenad anställning; motsvarande anställningstid
beräknas i förekommande fall med avdrag, som i 17 § 1 mom. andra
stycket allmänna tjänstepensionsreglementet avses.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

57

Rörligt tillägg.

13 §.

1 mom. Å familjepensionens grundbelopp eller, där mer än en pension enligt
reglementet åtnjutes, å de sammanlagda grundbeloppen utgår rörligt tilllägg
under samma förutsättningar och enligt samma grunder, som enligt vederbörliga
avlöningsreglementen gälla angående dylikt tillägg å lön till ordinarie
och extra ordinarie tjänstemän vid den civila och militära statsförvaltningen.

2 mom. Rörligt tillägg beräknas å grundbeloppet för månad, dock ej å
däri ingående öretal, som överskjuter fullt krontal.

3 mom. Till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg utfärdar Kungl. Majit
de tabeller och anvisningar, som må finnas erforderliga.

4 mom. Angående fördelning av rörligt tillägg mellan två eller flera familjepensionsberättigade
skall vad i 9 § 3 mom. stadgas om fördelning av
grundbelopp äga motsvarande tillämpning.

2 kap. Tjänstemän, som tillsättas medelst förordnande.

14 §.

Familjepension enligt bestämmelserna i detta kapitel tillkommer efterlevande
till

a) ordinarie tjänstemän, som tillsättas medelst förordnande för viss tid;

b) ordinarie tjänstemän, som tillsättas medelst förordnande för begränsad
anställningstid; samt

c) cheferna för försäkringsinspektionen, bank- och fondinspektionen samt
sparbanksinspektionen,

allt under förutsättning att befattningshavaren vid sin död kvarstod i
tjänst eller åtnjöt eller ägde rätt att komma i åtnjutande av pension enligt
allmänna tjänstepensionsreglementet.

15 §.

1 mom. Beträffande familjepension åt efterlevande lill befattningshavare,
som avses i detta kapitel, skola bestämmelserna i 8—10 samt 12 och 13 §§
äga motsvarande tillämpning.

Härvid skall likväl iakttagas,

a) att familjepensionstalet i fråga örn tjänsteman, som avses i 14 § a) eller

c), skall motsvara, där antalet tjänstår uppgår till minst 20, familjepensionsunderlaget
samt, där tjänstårens antal är mindre, underlaget minskat med
780 för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger 20;

b) att vid tillämpning av bestämmelserna i 10 § 1 mom. beträffande tjänsteman,
varom i 14 § b) förmäles, det för hel tjänstepension erforderliga an -

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

talet tjänstår skall anses motsvara den för beräkning av uppskjuten pension
stadgade tjänståldern;

c) att i stället för vad i 12 § första stycket a) sägs skall gälla, att såsom
tjänstår må tillgodoräknas tid, som vid tillämpning av de i allmänna tjänstepensionsreglementet
för tjänstemän i allmänhet meddelade bestämmelserna
rörande tjänstårsberäkning må tillgodoräknas såsom tjänstår, dock såvitt
angår i 14 § b) omförmäld tjänsteman allenast tid för innehav av där avsedd
tjänst;

d) att tjänstår enligt 12 § första stycket c) må, där fråga är örn tjänsteman,
som avses i 14 § b), tillgodoräknas endast om tjänstemannen vid sin
död innehade den i sistnämnda författningsrum avsedda tjänsten eller åtnjöt
invalidpension eller sjukpension för densamma;

e) att pensionsåldern skall anses inträda vid utgången av den månad, under
vilken befattningshavaren uppnått eller skulle hava uppnått en ålder av
65 år; samt

f) att, där den avlidne vid tjänstens tillträdande innehade annan med famil
jepensionsrätt förenad befattning, familjepensionstalet ej må understiga
det belopp, vartill det skulle hava beräknats, örn tjänstemannen intill dödsfallet
eller avgången ur statens tjänst kvarstått i den förra befattningen.

2 mom. Familjepensionsunderlagen för befattningar, som avses i 14 §

a) och c), utgöra följande belopp:

A. Ordinarie befattningar, tillhörande löneplan C civila avlöningsreglementet.

Lönegrad

Familjepensions-

underlag

kronor

Lönegrad

Familjepensions-

underlag

kronor

Lönegrad

Familjepensions-

underlag

kronor

1

2,328

7

2,940

13

3,732

2

2,388

8

3,036

14

3,780

3

2,448

9

3,132

15

3,780

4

2,640

10

3,264

16

4,020

5

2,868

11

3,384

17

4,020

6

2,868

12

3,660

B. Ordinarie befattningar, tillhörande löneplan E civila avlöningsreglementet.

Lönegrad

Familjepensions-

underlag

kronor

Lönegrad

Familjepensions-

underlag

kronor

Lönegrad

Familjepensions-

underlag

kronor

1

2,448

6

2,640

11

2,868

2

2,544

7

2,640

12

2,868

3

2,544

8

2,640

13

2,868

4

2,544

9

2,640

14

2,868

5

2,544

10

2,868

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

59

C. Ordinarie beställningar, tillhörande någon av löneplanerna Ob eller Cb militära

avlöningsreglementet s

beställning tillhörande lönegraden Ob 4: 3,732 kronor,
beställning tillhörande lönegraden Cb 2: 3,132 kronor.

D. övriga här avsedda befattningar:

chefen för bank- och fondinspektionen: 3,780 kronor,
chefen för sparbanksinspektionen: 3,036 kronor.

3 mom. För befattningar, som avses i 14 § b), skola familjepensionsunderlagen
utgöra de belopp, vilka enligt 11 § 2 mom. gälla för befattningar i
nedan angivna lönegrader, nämligen:

för professor i arkitektur vid konsthögskolan, tillika föreståndare för arkitekturskolan,
lönegraden A 30,

för annan förordnad professor vid konsthögskolan lönegraden A 24,
för sakkunnig vid konjunkturinstitutet, tillika ledare för institutets undersökningar,
lönegraden A 30, samt

för annan sakkunnig vid konjunkturinstitutet lönegraden A 26.

4 avd. Om familjelivränta.

16 §.

Familjelivränta enligt detta reglemente tillkommer efterlevande till förutvarande
befattningshavare, varom förmäles i 1 § 1 mom. c).

17 §.

1 mom. Familjelivränta motsvarar familjepensionens grundbelopp, dock
att vid beräkning av grundbeloppet familjepensionstalet skall fastställas på
sätt här nedan i 2 mom. stadgas.

1 övrigt skola bestämmelserna i 8 § 2—4 mom. och 9 § 3 mom. äga motsvarande
tillämpning.

2 mom. Familjepensionstalet för livränta bestämmes, där ej annat föranledes
av vad här nedan stadgas, till ett belopp motsvarande så stor del av
det för befattningshavaren senast gällande familjepensionsunderlaget, som
antalet vid avgången uppnådda fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår av
det slag, varom i 12 § första stycket a) och b) förmäles, utgör av 120 eller
— där vid avgången uppnådda tjänstår, utökade med tid som irån avgången
må hava återstått till pensionsålderns inträde, uppgå till mer än 120 fulla
eller påbörjade fjärdedels tjänstår — av det större tal, som uppkommer
genom berörda utökning.

I fråga örn beräkning av tjänslår samt tid för pensionsålderns inträde för
befattningshavare, som avses i 14 §, skola härvid stadgandena i 15 § 1 mom.
andra stycket c) och e) lända till efterrättelse.

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Vid beräkning av tjänstår skall iakttagas att tid, för vilken bidragsplikt
för familjepensionering ej förelegat, i intet fall må tagas i betraktande till
större del än två tredjedelar.

Föreligger beträffande den avlidne sådant fall, som avses i 10 § 3 morn.,
skall vad i nämnda författningsrum föreskrives om bestämmande av familjepensionstal
iakttagas vid fastställande av familjepensionstal för livränta.

1 övrigt skola beträffande familjepensionstalets bestämmande föreskrifterna
i 10 § 2, 4 och 5 mom. samt 15 § 1 mom. andra stycket f) äga motsvarande
tillämpning.

5 avd. Om sammanträffande av förmåner.

18 §.

t mom. Innehade avliden befattningshavare vid frånfälle! familjepensionsrätt
för mer än en befattning, antingen enligt detta reglemente eller enligt
såväl detta reglemente som andra familjepensionsbestämmelser, beror på
Kungl. Maj:ts prövning, om och i vad män de förmåner, vilka tillhöra endera
respektive den enligt detta reglemente utgående familjepensionen eller
familjelivräntan, av sådan anledning skola minskas med de till den andra
familjepensionen eller familjelivräntan hörande förmånerna.

2 mom. Innehar efterlevande till den, å vilken detta reglemente äger tilllämpning,
med tjänstepensionsrätt förenad anställning, eller åtnjuter han
antingen tjänstepension eller tjänstelivränta eller ock familjepension eller
familjelivränta enligt detta reglemente eller andra familjepensionsbestämmelser
såsom anhörig till annan anställningshavare, skall pensions- eller livränteförmån,
som utgår enligt detta reglemente, där ej Kungl. Maj:t i särskilt
fall annorlunda förordnar, minskas med en fjärdedel, dock högst med
beloppet av den förmån, som föranleder minskningen.

6 avd. Särskilda bestämmelser.

19 §.

Såsom tillägg till eller undantag från vad under 2—4 avd. stadgas skola
i fråga om vissa tjänstemän gälla de särskilda bestämmelser, som här nedan
under 20—24 §§ meddelas.

20 §.

Femte huvudtiteln.

1 mom. Statens skyddshem.

För befattning såsom chef, tillika läkare, vid statens skyddshem skola tilllämpas
det familjepensionsavdrag och det familjepensionsunderlag, som enligt
6 § 2 mom. och 11 § 2 mom. gälla för lönegraden A 29.

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

61

2 moni. Statens sinnessjukhus.

För befattningar såsom överläkare vid statens sinnessjukhus skola tillämpas
de familjepensionsavdrag och familjepensionsunderlag, som enligt 6 § 2 mom.
och 11 § 2 mom. gälla för nedan angivna lönegrader, nämligen

för överläkare av 3:e klass...................... A 28

» » i 2:a » ...................... A 29

» » » l:a » ...................... A 30,

dock att för överläkare, som tillika är professor i psykiatri vid universitet,
lamiljepensionsavdraget skall utgöra 435 kronor och lamiljepensionsundeilaget
3,036 kronor.

3 mom. Statens anstalt för fallandesjuka.

För befattning såsom överläkare av 2:a klass vid statens anstalt för fallandesjuka
skola tillämpas det familjepensionsavdrag och det familjepensionsunderlag,
som enligt 6 § 2 mom. och 11 § 2 mom. gälla för lönegiaden
A 29.

4 mom. Länsstyrelserna.

För landshövding skall, utan hinder av vad i 10 § 1 mom. första stycket
stadgas, familjepensionstalet motsvara familjepensionsunderlaget, där antalet
tjänstår uppgår till minst 20. Är tjänstårens antal mindre, skall familjepensionstalet
motsvara familjepensionsunderlaget minskat med Vs o för
varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger 20.

21 §.

Åttonde huvudtiteln.

Högre lärarinneseminariet, de allmänna läroverken,
folkskoleseminarierna, småskoieseminarierna, läroanstalterna
för blinda, vårdanstalten för blinda med
komplicerat lyte, läroanstalterna för dövstumma
samt de tekniska läroverken.

1. För lärare, som innehar rektorsbefattning, skall, oavsett bestämmelsen
i 5 § andra stycket, familjepensionsavdrag verkställas allenast i rektorsbefattningen.

Angående familjepensionsavdrag i vissa fall för lärare, som tidigare innehaft
rektorsbefattning, stadgas i 3 punkten andra stycket här nedan.

2. Vid bestämmande av familjepension eller familjelivränta för efterlevande
till den, som ägde familjepensionsrätt för rektorsbefattning, skall iakttagas,
att det för hel tjänstepension erforderliga antalet tjänstår anses utgöra
30.

Där avliden befattningshavare vid frånfälle! innehade familjepensionsrätt
enligt detta reglemente såväl för rektorstjänst som för lärarbefattning, må,
oavsett bestämmelsen i 3 § första stycket, allenast en familjepension eller en

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

familjelivränta utgå. Familjepensionstalet för nämnda förmån skall motsvara
det högsta av de för de särskilda tjänsterna beräknade familjepensionstalen.

3. Beträffande avliden lärare vid här avsedd läroanstalt, som tidigare innehaft
rektorstjänst, för vilken han vid frånfället icke ägde familjepensionsrätt,
skall bestämmelsen i 10 § 3 mom. första stycket icke äga tillämpning.

Där för den som innehaft med tjänstepensionsrätt förenad rektorsbefattning
under minst 12 ar i oavbruten följd i fråga örn tjänstepensionsunderlag
och tjänstepensionsavdrag enligt allmänna tjänstepensionsreglementet tillämpas
de stadganden, som gällde vid förordnandets frånträdande, skola dock
jämväl med avseende a familjepensionsunderlag och familjepensionsavdrag
dylika stadganden lända till efterrättelse.

22 §.

Nionde huvudtiteln.

1 moni. Statens lantbruksingenjörer.

För befattning såsom lantbruksingenjör skola tillämpas det familjepensionsavdrag
och det familjepensionsunderlag, som enligt 6 § 2 mom. och
11 § 2 mom. gälla för lönegraden A 26.

2 moni. Länsveterinärer.

För befattning såsom länsveterinär skola tillämpas det familjepensionsavdrag
och det familjepensionsunderlag, som enligt 6 § 2 mom. och 11 §
2 mom. gälla för lönegraden A 24.

23 §.

Tionde huvudtiteln.

1 mom. Lotsstyrelsen samt lots- och fyrstaten.

För ordinarie lotspersonal skola tillämpas de familjepensionsavdrag och
familjepensionsunderlag, som enligt 6 § 2 mom. och 11 § 2 mom. gälla för
nedan angivna lönegrader, nämligen

ör lots Itillhörande lönegraden A 7.............. A 9

° S { » » A 8.............. A 10

(tillhörande lönegraden A 8...... A 10

» lotsförman '' » » A9...... All

» » A 11...... A 13

» Överlots .................................... A 14.

2 mom. Navigationsskolorna.

I fråga örn rektorsbefattning skola de i 21 § meddelade bestämmelserna
äga motsvarande tillämpning.

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.
24 §.

Affärsdrivande verk.

63

Statens järnvägar.

För befattningar såsom lokförare och lokeldare skola tillämpas de familjepensionsavdrag
och familjepensionsunderlag, som enligt 6 § 2 mom. och 11 §
2 mom. gälla för nedan angivna lönegrader, nämligen

för lokeldare ................................... A ö

, , ... (tillhörande lönegraden A 10........ A 11

* lokförare , A 12........ A 13.

7 avd. Reglementets tillämplighet.

25 §.

1 mom. Beträffande i 1 § 1 morn. a) omförmäld tjänsteman, vilken vid
detta reglementes ikraftträdande innehar med tjänstepensionsrätt enligt civila
eller militära tjänstepensionsreglementet förenad befattning eller beställning
å reservstat vid försvarsväsendet, skall såsom förutsättning för reglementets
tillämpning gälla,

a) att omedelbart före ikraftträdandet allmänna familjepensionsreglementet
den 16 oktober 1936 (nr 542) varit å tjänstemannen tillämpligt; samt

b) såvitt angår beställningshavare å reservstat, att beställningshavaren icke
före viss av Kungl. Majit fastställd tidpunkt gjort anmälan, att han ej vill
underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser.

Ändå att den under a) här ovan angivna förutsättningen ej föreligger, skall
tjänsteman, för vilken vid reglementets ikraftträdande eller senare inträder
sådant förhållande, som enligt därom meddelade bestämmelser skolat medföra
att 1936 års allmänna familjepensionsreglemente å honom erhållit tilllämpning,
därmed bliva underkastad detta reglemente, och skall i dylikt fall
1936 års reglemente ej bliva för honom gällande.

Erhåller beställningshavare å reservstat, som anmält sin önskan att ej bliva
underkastad reglementet, befattning eller beställning, för vilken enligt reglementet
gäller högre familjepensionsunderlag än för den tidigare reservstatsbeställningen,
skall detta reglemente därmed träda i tillämpning för honom.

2 mom. Såsom förutsättning för reglementets tillämpning beträffande förutvarande
befattnings- eller beställningshavare, som i 1 § 1 mom. b) och c)
avses, skall i varje fall gälla, att han före avgång från befattningen eller beställningen
varit underkastad reglementet.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1942, fran och med vilken dag
vad i tidigare av Kungl. Majit utfärdad författning eller föreskrift finnes
stridande mot reglementets föreskrifter upphör att gälla, savin angar den å
vilken reglementet erhåller tillämpning.

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Övergångsbestämmelser.

1. Där jämlikt bestämmelserna i detta reglemente hänsyn skall tagas till
familjepensionstal för familjepension enligt andra av Kungl. Majit och riksdagen
antagna familjepensionsbestämmelser än de i detta reglemente innefattade,
förstås med familjepensionstal det belopp, vartill summan av fasta
och rörliga förmåner uppgår vid tillämpning av indextalet 156 (juli 1914 =
100).

Med familjepensionsbestämmelser, antagna av Kungl. Majit och riksdagen,
likställas vid reglementets tillämpning, utom i fall som i 1 § 2 mom. b) avses,
här nedan i 2 punkten första stycket f) eller 2 punkten andra stycket
omförmälda familjepensionsbestämmelser.

2. Vid reglementets tillämpning beträffande tjänsteman, vilken före
ikraftträdandet för vederbörande förvaltningsområde av allmänna familjepensionsreglementet
den 16 oktober 1936 (nr 542) ägt familjepensionsrätt på
grund av sin statstjänst eller på grund av befattning hos civilstatens änkeoch
pupillkassa, skola de särskilda bestämmelser i tillämpliga delar lända
till efterrättelse, vilka med avseende å tillämpningen å dylika tjänstemän
av sistberörda reglemente meddelats i

a) 2 punkten av de till reglementet hörande övergångsbestämmelserna;

b) kungörelserna den 4 juni 1937, nr 354, den 18 juni 1937, nr 582, den
29 oktober 1937, nr 845, den 30 juni 1939, nr 509, och den 31 maj 1940,
nr 487, angående reglementets ikraftträdande för vissa förvaltningsområden;

c) de till kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 516) angående reglementets
ikraftträdande för lärare vid statens undervisningsväsende m. fl. hörande
övergångsstadgandena A samt D—F;

d) kungörelsen den 4 januari 1938 (nr 4) angående reglementets tillämpning
å folkskolinspektörer;

e) kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 517) angående familjepensionsrätt för
lärare vid läroanstalterna för blinda, i vad kungörelsen innefattar hänvisning
till övergångsstadgandet F i kungörelsen samma dag, nr 516; samt

f) kungörelserna den 4 juni 1937, nr 355 och 356, den 18 juni 1937, nr
583, den 29 oktober 1937, nr 846, den 30 juni 1939, nr 510, och den 31 maj
1940, nr 488, innefattande vissa bestämmelser angående familjepension.

Beträffande den, som omedelbart innan detta reglemente för honom vinner
tillämpning varit underkastad kungörelsen den 4 juni 1937 (nr 357) med
bestämmelser angående familjepension i vissa fall för efterlevande till befattningshavare,
som innehaft befattning, å vilken lagen den 11 oktober
1907 (nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt till pension äger tilllämpning,
så ock beträffande den, som vid reglementets ikraftträdande är
underkastad 1936 års allmänna familjepensionsreglemente och för vilken
berörda kungörelse varit gällande omedelbart innan han blev underkastad
sistnämnda reglemente, skola vid tillämpningen av detta reglemente stadgandena
i 9 § 2 mom. kungörelsen lända till efterrättelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

65

Erforderliga föreskrifter angående tillämpning i här avsedda fäll av de i
första stycket a)—f) samt andra stycket omförmälda bestämmelserna meddelas
av Kungl. Majit.

3. I fråga om distriktsveterinär, vilken till följd av statens övertagande
av distriktsveterinärväsendet övergått i statens tjänst, skall gälla, att änka
skall äga rätt till familjepension eller familjelivränta även örn äktenskapet
ingåtts efter det befattningshavaren uppnått en levnadsålder av 60 men ej
65 år samt att pensions- eller livränterätt för arvsberättigat barn skall upphöra
först vid 21 års ålder. Vad nu sagts skall gälla även för det fall, att befattningshavaren
vinner förhöjning i familjepensionsunderlaget.

4. Vid reglementets tillämpning å den som omedelbart före ikraftträdandet
varit underkastad 1936 års allmänna familjepensionsreglemente skola,
där ej annat följer av vad i 2 punkten här ovan föreskrives, följande särskilda
bestämmelser lända till efterrättelse:

a) För ordinarie befattningshavare, som under berörda familjepensionsreglementes
giltighetstid övergått till befattning med lägre familjepensionsnnderlag
och för vilken jämlikt 12 § 1 mom. reglementet skolat i familjepensionshänseende
gälla de i fråga om den förra befattningen meddelade bestämmelserna,
skola tillämpas det familjepensionsavdrag och det familjepensionsunderlag,
som i detta reglemente finnas stadgade för den tidigare
innehavda tjänsten.

b) För den, som omedelbart före detta reglementes ikraftträdande innehade
tjänst tillhörande antingen lönegrad Mb 1 manskapsavlöningsreglementet
eller ock någon av lönegraderna C 1—3, 5, 6 och 10 eller E 10—14
civila avlöningsreglementet, så ock för den, som omedelbart före ikraftträdandet
innehade i 1 § 1 mom. c) allmänna tjänstepensionsreglementet
avsedd tjänst vid universitet eller vid karolinska mediko-kirurgiska institutet,
skall såsom familjepensionsavdrag för sådan tjänst alltjämt tillämpas det
enligt 1936 års allmänna familjepensionsreglemente stadgade beloppet. Familjepensionstalet
för tjänsten må i här avsett fall ej understiga det enligt
sistnämnda reglemente fastställda grundbelopppet, ökat med 10 procent.

Bihang till riksdagens protokoll 19A1. 1 sami. Nr 339.

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 november
1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen
för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, förslag till allmänna
tjänste- och familjepensionsreglementen.

Föredraganden anför:

Inledning.

Tjänste- och familjepensionsrätten för statliga befattningshavare med nyreglerad
avlöning regleras för närvarande av tre huvudförfattningar, nämligen
1934 års civila tjänstepensionsreglemente, 1935 års militära tjänstepensionsreglemente
och 1936 års allmänna familjepensionsreglemente. Sistnämnda
reglemente är tillämpligt för såväl den civila som den militära statsförvaltningen.

För sådana arbetare i statens tjänst, vilka fylla ett fortlöpande behov av
arbetskraft och ha en arbetstid av normal omfattning, gälla särskilda åren
1934 och 1936 utfärdade tjänste- och familjepensionsreglementen. Dessa författningar
ha i väsentliga delar utformats efter förebild av civila tjänstepensionsreglementet
och allmänna familjepensionsreglementet. För arbetarpersonal,
som icke fyller förutsättningarna för de nyssnämnda arbetarpensionsreglementenas
tillämpning, finnes möjlighet att efter prövning erhålla tjänstepension
enligt vissa mera summariska grunder, vilka meddelats i kungörelse
den 7 december 1934, nr 585.

För folk- och småskollärarna samt för lärarna vid de högre kommunala
skolorna (kommunala flickskolor, kommunala mellanskolor, praktiska mellanskolor
och högre folkskolor) gälla enligt särskilda åren 1938 och 1939 utfärdade
reglementen tjänste- och familjepensionsbestämmelser, som i huvudsak
överensstämma med föreskrifterna i civila tjänstepensionsreglementet
och allmänna familjepensionsreglementet.

Den 1 juli 1939 genomfördes en allmän avlöningsrevision inom den civila
och den militära statsförvaltningen. De nya avlöningsbestämmelserna innefattas
i civila och militära avlöningsreglementena, civila och militära ickeordinariereglementena
samt till dessa författningar hörande tilläggs- och

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

67

tillämpningsföreskrifter. Till nämnda reglementen ansluter sig det år 1940
antagna manskapsavlöningsreglementet, vilket bland annat äger tillämpning
å vissa beställningshavare med pensionsrätt enligt militära tjänstepensionsreglementet
och allmänna familj epensionsreglementet.

Utredningen rörande de ändringar i pensionslagstiftningen tor statstjänstemännen,
som påkallas av den sålunda genomförda avlöningsrevisionen, har
anförtrotts åt särskilda sakkunniga. Dessa, som jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande
tillkallats den 17 juni 1938 och som antagit benämningen 1938
års pensionssakkunniga, utgöras av expeditionschefen i finansdepartementet
E. A. Westling, ordförande, ledamoten av riksdagens första kammare, redaktören
E. Andersson i Bollnäs samt förutvarande ledamoten av riksdagens
andra kammare, möbelsnickaren C. R. Jansson i Falun.

Huvudpunkterna i de åt de sakkunniga vid tillkallandet lämnade direktiven
kunna sammanfattas sålunda:

Utredningen borde icke begränsas till nödvändiga ändringar av rent formell
natur. Även pensionsförmånernas avvägning mot bakgrunden av den
genomförda löneregleringen borde upptagas till utredning och prövning.
Härunder folie, bland annat, spörsmålen örn de kvinnliga befattningshavarnas
pensionsunderlag, örn inräknande i de fasta pensionerna av en del av nuvarande
dyrtidstillägg och tillskapandet av en anordning för rörligt pensionstillägg
i analogi med det beslutade systemet för rörligt lönetillägg samt örn
pensionsnivåns relation till lönenivån. I sistnämnda sammanhang borde en
förutsättningslös prövning ägnas den av 1930 års pensionssakkunniga behandlade,
utan tvivel svårlösta frågan, huruvida och på vad sätt en ändring
av det hittills hävdvunna förhållandet mellan lön och tjänstepension kunde
och borde genomföras i syfte att bereda pensionärer å dyrare older en förmånligare
ställning än för närvarande.

Tjänstepensionsavdragens storlek borde underkastas realprövning. För
detta ändamål borde bland annat verkställas den utredning, som kunde erfordras
för att belysa till vilken del pensionsavdragen under i olika avseenden
ändrade förutsättningar kunde beräknas täcka kostnaderna för pensionsrätter
I samband med frågan om pensionsavdragens storlek borde även
bibehållandet av den för civilförvaltningen gällande men för försvarsväsendet
icke införda begränsningen av tiden för tjänstepensionsavdragens uttagande
göras till föremål för omprövning.

Jämväl i övrigt borde en översyn av pensionslagstiftningens innehåll och
formella avfattning äga rum, varvid borde tillses, i vad mån förenkling av
hittillsvarande regler kunde åstadkommas i anslutning till den verkställda
lönerevisionen eller eljest.

Ät de sakkunniga har sedermera enligt Kungl. Majlis beslut den 16 maj
1941 uppdragits all verkställa utredning och avgiva förslag ifråga örn revision
av gällande bestämmelser örn tjänste- och familjepension för arbetare
i statens tjänst.

De sakkunniga avgåvo den 3 januari 1939 betänkande med förslag till
vissa ändringar i gällande pensionsreglementen. Betänkandet Indes till grund
för propositioner lill 1939 års lagtima riksdag. Sedan riksdagen meddelat
sina beslut i anledning av propositionerna, utfärdades kungörelser örn ändring
i reglementena.

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 339■

Departementschef
ev .

Numera lia de sakkunniga avgivit ett den 14 mars 1941 dagtecknat betänkande
med förslag till allmänna tjänste- och familjepensionsreglementen
(SOU 1941: 10). Vid utarbetandet härav lia överläggningar ägt rum med följande
personalrepresentanter, nämligen för statstjänarkartellen ledamoten
av riksdagens andra kammare, riksgäldsfullmäktigen E. G. E. Eriksson och
förrådsmästaren G. Mattelin, för Svenska officersförbundet överstelöjtnanten
S. E. Öberg, för de till Sveriges statstjänstemannanämnd anslutna civila
personalföreningama rektorn C. A. Sjöwall och, såsom ställföreträdare för
denne, kammarskrivaren H. E. O. Palin, för trafiktjänstemännens riksförbund
sekreteraren A. G. Linnäs, för svenska underofficersförbundet regementskassören
A. Almroos, för Sveriges allmänna folkskollärarförening,
Sveriges folkskollärarförbund, Sveriges folkskollärarinneförbund och Sveriges
småskollärarinneförening gemensamt överläraren Hedvig Norgren,
folkskolläraren T. Torhjär och småskollärarinnan fru Ruth Linder ävensom
för de kvinnliga kårsammanslutningarnas centralråd kontorsskrivaren Maria
Waller. Vissa av personalrepresentanterna ha i anledning av de sakkunnigas
förslag avgivit särskilda yttranden, vilka finnas fogade vid betänkandet.

Utlåtanden över sistnämnda betänkande lia, efter remisser, avgivits av
Svea hovrätt, fångvårdsstyrelsen, chefen för försvarsstaben, arméförvaltningen,
marinförvaltningen, flygförvaltningen, socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,
pensionsstyrelsen, medicinalstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms,
Kronobergs, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro, Västerbottens
och Norrbottens län, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statskontoret, kammarrätten,
riksräkenskapsverket, generaltullstyrelsen, riksarkivet, domkapitlen
i Uppsala, Lund och Härnösand, akademien för de fria konsterna med
konsthögskolan, kanslern för rikets universitet, direktionen för karolinska
sjukhuset, skolöverstyrelsen, lantbruksstyrelsen, kommerskollegium, lotsstyrelsen,
försäkringsinspektionen, statens pensionsanstalt, bank- och fondinspektionen,
sparbanksinspektionen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen,
järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen, allmänna lönenämnden,
förvarsväsendets lönenämnd samt föreningen Sveriges häradshövdingar.
Därjämte ha högsta domstolens och regeringsrättens ledamöter yttrat sig
över vissa delar av de sakkunnigas förslag. Yttranden ha vidare inkommit
från åtskilliga personalsammanslutningar.

Av chefen för försvarsstaben lia yttranden överlämnats från cheferna för
armén, marinen och flygvapnet, av kanslern för rikets universitet yttranden
från Uppsala och Lunds universitets drätselnämnder ävensom från karolinska
mediko-kirurgiska institutets och tandläkarinstitutets förvaltningsnämnder.

De av de sakkunniga i betänkandet den 14 mars 1941 förordade regiementsförslagen
torde såsom bilagor (bil. I och 2) få fogas vid detta protokoll.

Det av 1938 års pensionssakkunniga den 3 januari 1939 framlagda förslaget
avsåg väsentligen allenast vissa formella ändringar i pensionsreglementena,
vilka erfordrades för de nya avlöningsförfattningarnas ikraftträdande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

69

Endast i ett avseende ingick i förslaget en reell ändring av nämnvärd betydelse,
nämligen upphävandet av dittillsvarande skillnad i pensionsunderlag
mellan manliga och kvinnliga innehavare av befattning i samma lönegrad.
I det nu senast avgivna betänkandet lia de sakkunniga i enlighet med
lämnade direktiv framlagt förslag till en reell och mera genomgripande revision
av pensionslagstiftningen. Av de över betänkandet avgivna utlåtandena
framgår, att myndigheterna i allmänhet ansett de sakkunnigas förslag
väl ägnat att läggas till grund för utfärdandet av nya pensionsbestämmelser
för statstjänstemännen. Jag biträder denna uppfattning och anhåller därför
att få underställa förslaget Kungl. Maj:ts prövning.

Såsom i den förut lämnade redogörelsen anmärkts, lia 1938 års pensionssakkunniga
numera erhållit i uppdrag att jämväl verkställa utredning angående
revision av gällande bestämmelser om tjänste- och familjepension för
arbetare i statens tjänst. Det är min förhoppning, att utredningen härutinnan
skall kunna slutföras inom sådan tid, att förslag i ämnet skall kunna
föreläggas nästa års riksdag.

Beträffande folk- och småskollärana samt lärarna vid de högre kommunala
skolorna pågår för närvarande utredning genom 1941 års lärarlönesakkunniga
örn en närmare anslutning av lönebestämmelserna för dessa
lärare till civila avlöningsreglementets lönesystem. Först sedan denna utredning
slutförts, kan frågan örn ändrade pensionsbestämmelser för dessa
befattningshavare upptagas till behandling.

Dyrortsgraderade eller enhetliga tjänstepensioner. Tjänstepensionsunderlag
för befattningar i allmänhet.

De tjänstemannagrupper, som omfattas av de sakkunnigas förslag till allmänt
tjänstepensionsreglemente, avlönas i allmänhet enligt bestämmelserna i
civila eller militära avlöningsreglementet eller i civila eller militära ickeordinariereglementet
eller i manskapsavlöningsreglementet.

Befattningshavare, underkastade civila avlöningsreglementet, avlönas enligt
någon av löneplanerna A—F. Landshövdingarna, vissa tjänstemän vid konjunkturinstitutet
samt vissa professorer vid konsthögskolan avlönas dock icke
enligt någon löneplan utan med vissa i avlöningsreglementet särskilt angivna
belopp.

Beställningshavare, underkastade militära avlöningsreglementet, avlönas
enligt någon av löneplanerna Oa, Ob, Oc, UO, Ca och Cb.

Befattningshavare, underkastade civila eller militära icke-ordinariereglementet,
avlönas, såvitt här är i fråga, enligt löneplanen Eo respektive löneplanen
MEo. Viss extra ordinarie personal, underkastad civila icke-ordinariereglementet,
är dock jämlikt särskilda föreskrifter inplacerad i lägre lönegrader
än dem, vilka ingå i löneplanen Eo.

Beställningshavare, underkastade manskapsavlöningsreglementet, avlönas,
såvitt här är i fråga, enligt löneplanen Mb.

Emellertid omfattar reglementsförslaget även vissa befattningshavargrup -

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

per, som icke äro underkastade nämnda reglementen. Dessa utgöra justitieråd
och regeringsråd, cheferna för bank- och fondinspektionen samt sparbanksinspektionen,
chefen för rasbiologiska institutet ävensom följande vid universitet
eller vid karolinska mediko-kirurgiska institutet anställda ordinarie
tjänstemän, som icke äro underkastade civila avlöningsreglementet, nämligen
professor, prosektor, laborator, lärare i medicinsk radiologi, observator
och föreståndare för zoologiska institutionens i Lund entomologiska avdelning.

Jag torde till en början få upptaga frågan örn dyrortsgraderade eller
enhetliga tjänstepensioner till behandling. Lämpligen bör i samband härmed
beröras frågan om tjänstepensionsunderlagens storlek; dock böra särskilt
för sig behandlas frågorna örn tjänstepensionsunderlagen dels för befattningar
i högre lönelägen, dels för befattningar förenade med avlöningsförmåner
utöver lön enligt löneplan, dels ock för icke-ordinarie personal i
lägre löneställning. De synpunkter beträffande tjänstepensionsunderlagens
storlek, som i det följande framläggas i samband med spörsmålet örn dyrortsgraderade
eller enhetliga pensioner, ha alltså icke omedelbart avseende
på nyss avsedda befattningar.

Gällande bestämmelser.

Enligt nuvarande liksom enligt närmast föregående bestämmelser ha tjänstepensionsunderlagen
för tjänster upp till och med 30 lönegraden fastställts
att motsvara två tredjedelar av slutlönen på A-ort i vederbörande lönegrad.
Denna relation mellan lön och pension har i indexlägen högre än det, som
motsvarar avvägningen av pensionens grundbelopp (index 100 på 1914 års
indexskala), något förskjutits till följd av sinsemellan olika regler för dyrtidstillägg
å löner och pensionsförmåner.

Någon differentiering av pensionsförmånernas nominella belopp med hänsyn
till förekommande olikheter i levnadskostnaderna på skilda orter har
hittills icke kommit till stånd.

Följande sammanställning utvisar för vissa lönegrader och ortsgrupper
det procentuella förhållandet mellan å ena sidan hel ålderspension jämte
dyrtidstillägg motsvarande indexläget 156 och å andra sidan lön jämte dyrlidstillägg
motsvarande samma indextal i slutlöneklassen för vederbörande
lönegrad enligt de närmast före den 1 juli 1939 gällande avlöningsbestämmelserna: Pensioner!

utgör i procent av lönen

Lönegrad för ortsgrupp

nr A E I

1......................... 69. C 58.9 50.5

5 ......................... 68.9 58.3 50.2

10 ......................... 67.9 57.G 50.4

15 ......................... 68.0 58.4 51.8

20 ......................... 68.2 59.2 53.0

25 ......................... 67.4 60.4 55.6

30 ......................... 66.8 61.6 57.6

71

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

Genom införande i de nyaste avlöningsreglementenas löneplaner av två
nya ortsgrupper har relationen mellan lön och pension blivit ytteiiigaie försämrad
för pensionärer med bosättning å de dyraste orterna i jämförelse med
tjänstemän stationerade å billiga orter.

Historik.

I betänkande den 5 september 1932 (SOU 1932: 19) redogjorde 1930
års pensionssakkunniga för sin uppfattning i frågan örn införande av en
dyrortsgradering på pensionsområdet. De sakkunniga anförde, att det visserligen
för pensionstagaren förelåge valfrihet i fråga örn bostadsorten, i*1611
att värdet av denna valfrihet icke borde överskattas. Man syntes svårligen
kunna förutsätta, att en tjänsteman, som haft hela eller större delen av sm
verksamhet i statens tjänst förlagd till en viss ort, skulle vara beredd att vid
pensioneringstillfället lämna denna ort, där kanske alla hans anhöriga oc
vänner vore bosatta, för att på gamla dagar omplanteras i en ny miljö. Utom
det personliga obehag och de kostnader, som vöre förenade med en sadan
flyttning, borde även framhållas den omständigheten, att pensionstagaren,
om han uppnått 60 års ålder, icke kunde förvärva hemortsrätt på den nya
bostadsorten, vilket kunde lia sin stora betydelse bland annat for bestämmandet
av vårdavgiftens storlek, därest han skulle behöva intagas pa sjukhus.
1 Örn del alltså förhölle sig på sätt de sakkunniga antagit, att flertalet
pensionärer kvarbleve på de orter, där de såsom tjänstemän varit för längre
tid stationerade, vore det uppenbart, att pensionens realvärde bleve mycket
olika alltefter prisförhållandena å orten. Beräknad i förhållande bil slutlönen
inom respektive lönegrader, motsvarade pensionen ungefär tva tredjedelar
av lönen å A-ort men föga iner än halva lönen å G-ort (dåvarande högsta
ortsgrupp). Likväl hade tanken på en differentiering av pensionerna funnits
böra, icke minst av praktiska skäl, övergivas. Särskilt inom verk med stor
lokalförvaltning vore förflyttningar av tjänstemän från en stationenngsort
till annan talrikt förekommande. För dylika fall skulle tydligen erfordras
detaljerade föreskrifter, huru pensionen skulle beräknas, om tjänstemannen
tillhört olika ortsgrupper å löneskalan. Att rätta pensionen endast efter den
lön tjänstemannen under åren närmast före pensioneringstillfället ägt uppbära
syntes icke vara lämpligt, enär delta säkerligen skulle föranleda åtskilliga
transportansökningar, vilkas huvudsakliga syfte vöre att tillförsäkra
tjänstemannen rätt till högre pension vid avgang från tjänsten. Föi sin de
hade de sakkunniga ansett lämpligast att vid pensionsunderlagens bestämmande
utgå från ett något högre löneläge än det, som skulle gälla för billigaste
ortsgrupp. De sakkunniga ville förorda, att de i 1928 ars lönekommittes
förslag till allmänt avlöningsreglemente angivna lönerna å medeldyr ort
(III-ort) lades till grund för beräkningarna av de nya pensionsbeloppens
storlek. Möjligen kunde häremot invändas, att förslaget försatte tjänstemännen
å de billigaste orterna i en gynnsammare ställning än som kunde anses
påkallad, men å andra sidan borde icke förglömmas att drygt två tredjedelar
av de tjänstemän, på vilka det föreslagna pensionsreglementet skulle Wiva
tillämpligt, vore att hänföra till de tre högsta ortsgrupperna i den nya allmänna
löneplanen. ,

För egen del anförde jag i den proposition (nr 222 ar 1934), varigenom förslag
till civilt tjänstepensionsreglemente framlades flir riksdagen, i förevarande
ämne följande (sid. 81):

1 Genom lagändring är 1932 tiar hemortsrätten förlorat sin betydelse flir bestämmande av
legosängsa vgiften för andra än fattigvårdspatienter.

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Enligt min mening kunna onekligen vissa skäl anföras till stöd för de sakkunnigas
förslag om sådan ändring i sättet för pensionsunderlagens beräknande, att
lönen för någon högre ortsgrupp än den lägsta skulle tjäna såsom grundval för
beräkningen. Inom finansdepartementet ha ock vissa olika alternativ för en dylik
ändring varit under omprövning. Vid frågans övervägande har jag emellertid stannat
för att förorda, att någon ändring i nu gällande pensionsunderlag för de ordinarie
befattningshavare, vilka skulle bliva underkastade den nya lagstiftningen, icke
för närvarande kommer till stånd. Då denna revision enligt vad jag tillstyrkt skulle
genomföras utan samband med omarbetning av lönebestämmelserna, bär det synts
mig icke lämpligen böra ifrågakomma att nu vidtaga en höjning av pensionsunderlagen
med därav följande omräkning av pensionsavdragen. Enligt mitt förslag blir
levisionen av pensionsbestämmelserna, bortsett från pensionsrättens utsträckning
till icke-ordinarie personal, väsentligen att betrakta såsom ett välbehövligt ordnande
av pensionsvillkoren efter enhetliga och mera rationella grunder, medan den
egentliga pensionsförmånen till storleken lämnas orubbad.

Vid ärendets riksdagsbehandling uttalades från bankoutskottets sida (utlåtande
ni 60), att vissa skäl kunde anföras för en beräkning av pensionsunderlagen
på grundval av lönen i någon högre ortsgrupp än den lägsta,
exempelvis B-ort. En prövning av denna fråga borde dock anstå i avvaktan
pa en blivande revision av avlöningsbestämmelserna.

Undersökningar rörande pensionstagares
bosättning och flyttning.

I en vid 1938 ars pensionssakkunnigas betänkande fogad promemoria redovisas
vissa undersökningar, som genom de sakkunnigas försorg verkställts
i örande pensionstagares bosättning oell flyttning. Undersökningarna, vilka
bygga på material från de pensionsbeviljande myndigheterna, omfatta praktiskt
taget alla de pensionerade tjänstemän, vilka, om de kvarstått i tjänst i
juni 1939, skulle ha uppburit pension enligt civila eller militära tjänstepensionsreglementet
eller enligt 1907 års civila pensionslag. Därjämte lia i
undersökningarna medtagits pensionärer tillhörande lärarpersonalen vid folkoch
småskolor. Det totala antalet i undersökningarna ingående pensionärer
uppgår till omkring 22,600.

Såsom sammanfattning av undersökningarnas resultat anföra de sakkunniga
huvudsakligen följande.

Vid bedömande av de resultat, vilka framgått av undersökningarna, bör ej
förbises att utredningsmaterialet inrymmer vissa felkällor och att med hänsyn
härtill försiktighet måste iakttagas, när det gäller preciserade eller i detalj
gående slutsatser. Med reservation för materialets beskaffenhet och därav
betingade begränsningar i möjliga undersökningsmetoder lära emellertid
undersökningarna få anses ägnade att giva en rättvisande bild i stort sett av
e- La°ktiska förhållanden, vilkas klarläggande därmed åsyftats. Betraktar man
forhallandena för samtliga pensionärer vid de olika av undersökningarna belörda
föi valtningsgrenarna, faller främst i ögonen, att två av tre pensionärer
1)0 kvar på den sista stationeringsorten samt att kvarboendeprocenten i stort
la.saiLtendens att sti§a Ju högre ortsgrupp den sista stationeringsorten tillhör.
Jämför man däremot med varandra pensionärer ur skilda lönegradsgrupper,
synes man - med en viss schematisering — kunna urskilja två pensionärsdukt.
Av dessa visar sig det ena — omfattande lägre lönegradsgrupper upp
till och med 15 lönegraden — något mera benäget att efter avgång ur tjänst

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

73

antingen kvarbo på eller flytta till billigare ortsgrupper. Inom det andra
skiktet, omfattande högre lönegradsgrupper, framträder snarare en dragning
till bosättning inom ortsgruppsskalans högre ortsgrupper. Man måste emellertid
betona, å ena sidan att inom de tre lägsta lönegradsgrupperna kvarboendets
maximum finnes inom en så hög ortsgrupp som F-ort samt å andra
sidan att kvarboendet även i de högsta lönegradsgrupperna endast undantagsvis
understiger 50 procent även bland dem, som avgått från stationering
inom någon av de tre lägsta ortsgrupperna. Motsvarande förhållanden gälla
i stort sett beträffande flyttningen till lägre, respektive högre ortsgrupp.
Flyttning till högre ortsgrupp förekommer i avsevärd omfattning även inom
de lägsta lönegradsgrupperna. Inom dessa lönegradsgrupper dominerar visserligen
flyttning till lägre ortsgrupp, men den har näppeligen sådan omfattning,
att den utan betydande reservationer kan förklaras med en hänvisning till
att pensionsförmånerna äro för knappa för att tillåta kvartående på eller
flyttning till högre ortsgrupp. Flyttning till billigare ortsgrupp förekommer
nämligen även i högre lönegradsgrupper i ganska avsevärd omfattning, och
de lägre lönegradsgruppernas övervikt härutinnan kan delvis förklaras med
att den regionala rekryteringens betydelse sannolikt är större inom de lägre
lönegradsgrupperna, vilka därför i större utsträckning än de högre bliva
rekryterade från billigare orter. Omvänt är frekvensen av flyttning fran lägre
till högre ortsgrupp även i lägre lönegradsgrupper sådan, att det näppeligen
med fog kan hävdas, att pensionernas knapphet skulle utgöra avgörande hinder
för flyttning till dyrare ort i fall, där sådan av andra skäl skulle framstå
såsom önskvärd. Överhuvud taget ha undersökningarna kvar lämnat det
allmänna intrycket, att de rent ekonomiska faktorernas inverkan på kvarboendet
och flyttningarna knappast framträder med sådan tydlighet, att
därur kunna hämtas mera bestämda argument för eller emot en dyrortsgradering
av pensionsförmånerna.

Av de sakkunniga utarbetade alternativa förslag.

1938 års pensionssakkunniga ha utarbetat två alternativa förslag, det ena
på grundvalen av en enhetlig avvägning av pensionsförmånerna och det
andra med gradering av pensionsbeloppen efter dyrortsförhållanden.

Alternativ med enhetliga p e n s i o n s u udelia g.

Beträffande det på grundval av en enhetlig av vägning av pensionsförmånerna
utarbetade alternativet anföra de sakkunniga följande.

Vid utformning av det alternativ, som avser enhetlig avvägning av pensionerna,
har det ansetts enklast och naturligast att — på sätt föreslogs av
1930 års pensionssakkunniga och jämväl i 1934 års proposition ifrågasattes
ställa pensionsunderlagen i viss relation till slutlönen inom de olika lönegraderna
för någon högre ortsgrupp än den lägsta. Av kostnadsskäl och med
hänsyn till angelägenheten av att pensionsunderlagen ej alltför obetydligt
understiga lönebeloppen på billigaste ort även inom lönegradens lägre löneklasser
bär det härvid ansetts icke kunna ifrågakomma att till utgångspunkt
taga någon högre ortsgrupp än C-orten. Att de sakkunniga a andra sidan
ansett sig icke böra välja en lägre ortsgrupp än denna såsom grundval för
pensionsund erla gens bestämmande bär sin grund i följande omständigheter.
Till en början Ilar den förbättring i relationen mellan lön oell pension, sorn
skulle vinnas örn B-ortsliinerna Indes till grund för pensio lisli lide långens uträknande,
ansetts bliva väl blygsam för de dyraste orternas pensionärer. Vidare
lia de sakkunniga av olika skäl ansett önskvärt, att de bada på grund -

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

valen av enhetliga, respektive dyrortsgraderade pensioner byggda alternativförslagen
utformas på sådant sätt, att de bliva ekonomiskt ungefär likvärdiga.
Vid dyrortsförslagets utarbetande har det emellertid visat sig icke vara möjligt
att utan alltför stark beskärning av de för billigaste orter avsedda grundpensionerna
åstadkomma en någorlunda tillfredsställande avvägning av dyrortstilläggen
inom en kostnadsram, som nämnvärt understiger kostnaderna för en
enhetlig pension beräknad på grundval av C-ortslönerna. Även med denna
utgångspunkt ha sålunda de sakkunniga kommit fram till C-ortslönerna såsom
bas för alternativet enhetliga pensioner.

I enlighet härmed lia pensionsunderlagen i sistnämnda alternativ i princip
beräknats såsom två tredjedelar av slutlönerna för ortsgrupp C inom
vederbörande lönegrad. En viss avvikelse från principen har emellertid befunnits
erforderlig i vissa högre lönelägen. Då beräkningen sker med utgångspunkt
från de nya avlöningsreglementenas lönebelopp — vilka avvägts efter
indexläget 156 å 1914 års indexskala och alltså innefatta uppräkning av de
förutvarande fasta lönerna med 10 procents dyrtidstillägg inom ramen av de
tidigare maximeringsbestämmelserna för dyrtidstillägg å lönerna — skulle
utan en dylik avvikelse uppstå alltför stor ojämnhet i den reella pensionsförbättringen
till följd av den skiljaktighet, som varit rådande beträffande
maximibeloppet för dyrtidstillägg mellan å ena sidan lönerna och å andra
sidan pensionerna. I anledning härav har i förevarande alternativ från och
med 22 :a lönegraden en viss begränsning skett i de såsom två tredjedelar av
slutlönerna uträknade underlagsbeloppen. Denna begränsning håller sig dock
inom relativt snäva gränser; den utgör för 22:a lönegraden 14 kronor och
för 23 :e lönegraden 44 kronor samt för 24 :e—30 :e lönegraderna antingen 74
eller 80 kronor.

Till belysande av alternativets innebörd lia de sakkunniga meddelat följande
sammanställning utvisande det procentuella förhållandet mellan pension
och lön enligt detta alternativ för olika ortsgrupper, såvitt angår lönegraderna
A 1, 5, 10, 15, 20, 25 och 30:

Pensionsunderlag i procent av slutlön

Lönegrad [

O r

t s g r u

P P

A

B

C

D

E

F

G

H

I

A 1 i 72.0

69.2

66.5

64.1

61.8

59.7

57.7

55.8

54.1

5 72.4

69.5

66.9

64.4

62.1

59.9

57.9

56.0

54.3

10 72.2

69.4

66.8

64.3

62.1

60.0

58 0

56.2

54.4

15 71.7

69.1

66.7

64.5

62.4

60.5

58.6

56.9

55.3

20 i 71.1

68.8

66.7

64.6

62.7

61.0

59.3

57.7

56.1

25 j 69.1

67.4

65.8

64.3

62.9

61.5

60.2

59.0

57.8

30 1 68.5

67.2

66.0

64.8

63. G

62.6

61.4

60.4

59.4

Storleken av den föreslagna pensionsförbättringen framgår av en vid de
sakkunnigas betänkande fogad tabell, vilken såsom bilaga (bil. 3) torde få
fogas vid detta protokoll.

Alternativ med dyrortsgrade ring.

Principdiskussion. De sakkunniga lia upptagit till övervägande, huruvida
graderingen bör ske nied hänsyn till pensionärernas faktiska bosättning efter
avgången ur tjänst (bosättningsprincipen) eller efter deras stationering under

75

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

tjänstetiden eller någon större eller mindre del av denna (stationeringsprincipen).
Härvid framhålla de sakkunniga huvudsakligen följande.

Valet mellan dessa håda motsatta grundprinciper för utformningen av etl
dvrortsgraderingssystem måste enligt de sakkunnigas åsikt i främsta rummet
bliva beroende på uppfattningen om syftet med en eventuell gradering av
pensionerna efter dyrortsförhållanden. I andra hand kunna praktiskt administrativa
synpunkter påverka bedömandet. .

Vad dyrortsgraderingens syfte angår, ligger det närmast till hands att gora
en jämförelse med bakgrunden till den på löneområdet gällande ortsdifferentleringen
1936 års lönekommitté framhöll i sitt betänkande angående dyrortsgrupperingen
(SOU 1937:32), att syftet med densamma skulle kunna
vara antingen att åstadkomma en anpassning till de lokala och regionala växlingarna
i lönerna på den allmänna arbetsmarknaden för att därigenom säkerställa
likvärdiga rekryteringsmöjligheter på olika orter, eller att tillgodose
ett mera abstrakt rättvisekrav på lika reallön, lika konsumtionsmöjligheter
för tjänstemän med samma placering på löneskalan, oavsett tjänstgöringsort.
kommittén framhöll även, hurusom i de allmänna motiv för det
svenska systemet för dyrortsgraderingen, som vid olika tillfällen anförts, det
.senare syftet syntes lia bildat huvudgrunden. I samband med kommunikationsverkens
lönereglering år 1919 hade sålunda anförts, att en utjämning
av de betydande lokala växlingarna i de allmänna levnadskostnaderna
genom olika totalavlöningar för tjänstemän å olika orter synts påkallad,
j 936 års lönekommitté uttalade i betänkandet icke för egen del någon avvikande
uppfattning beträffande huvudgrunden för dyrortsgraderingen a\
lönerna.

När det gäller en dyrortsgradering på pensionsomradeh torde rekrytermgssynpunkterna
spela en underordnad roll. I den mån någon betydelse över
huvud kan tillmätas dessa synpunkter, synas de endast inverka på bedömandet,
huruvida en dyrortsgradering bör förekomma eller ej; vid valet av system
lör en dylik gradering lära de vara utan aktualitet. Däremot torde synpunkten
om åstadkommande av en på skilda orter någorlunda jämförlig real förmån
icke kunna frånkännas elt visst berättigande även på pensionsområdet.
Om en gradering av förmånerna skall ske, kan syftet därmed svårligen tänkas
vara ett annat än att bereda pensionstagare på orter med växlande dyrhet mera
likvärdiga konsumtionsmöjligheter eller med andra ord en mera likvärdig
levnadsstandard. Men anlägges denna synpunkt, kan man efter de sakkunnigas
mening knappast komma till annat resultat än att pensionstagare^ taktiska
bosättning åtminstone i princip bör vara avgörande för pensionsavvägningen.
Om en dyrortsgradering skall genomföras, synes det vara ringa anledning
att låta en på viss ort bosatt pensionär uppbära högre pension än en
annan pensionär på samma ort enbart på den grund att den förre under sin
tjänstetid varit stationerad på dyrare orter än den senare och därför uppburit
nominellt — men ej reellt — högre lön. flitt saaant resultat skulle vant
försvarligt endast under förutsättning att pensioneringen vore att huvudsakligen
betrakta såsom en försäkring, i vilken tjänstemännens egna kontanta
insatser vore avgörande för förmånernas storlek. Örn med denna utgångspunkt
— sorn uppenbarligen ligger helt vid sidan av elei nyss angivna syftet
med en dyrortsgradering — pensionsavdragen under tjänstetiden bestämdes
till högre belopp på dyrare stationeringsorter, vore det givetvis påkallat att
giva kompensation för de högre avdragen i lorm av högre pension även föi
det fall att pensionstagare]! efter avgång ur tjänst bosatte sig på en billigare
ort. Men då berörda förutsättning saknas och då tjänstemännens pensionsbidrag
över huvud måste betraktas såsom en sekundär faktor i jämförelse

7G

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

med pensionsförmånen, leder uppenbarligen en dylik princip för dvrortsgraderingen
till helt irrationella resultat.

Här antydda principiella synpunkter synas vara av den vikt, att tanken
pa en gradering av pensionsförmånen efter stationeringsprincipen måste förkastas-
Praktiskt administrativa motiv synas verka i samma riktning. Den
differentiering av pensionsavdragen som stationeringsprincipen förutsätter,
den mera invecklade personalbokföring som kräves såsom underlag för pensionsbeviljandet
och de tidskrävande uträkningar, vilka i de olika pensionstallen
mäste tillgripas tor pensionens bestämmande med hänsyn till tjänstemannens
stationering under den gångna tjänstetiden och som i ett stort
antal tall skulle leda till individuella, från pensionsunderlagen avvikande pensionsbelopp
även vid full tjänstetid — alla dessa förhållanden skulle sammantagna
medföra ett högst betydande merarbete och en ganska betänklig
komphcering av den administrativa apparaten. I någon män skulle de
admimstrahva svårigheterna kunna minskas genom större eller mindre modifikationer
i stationermgsprincipens tillämpning, exempelvis genom att den
sista stationenngsorten finge avgöra efter vilken ortsgrupp pensionen skulle
utgå, under förutsättning att tjänstemannen under en viss, tämligen avsevard
minimitid varit stationerad där. Emellertid skulle därvid i stället uppsta
andra olagenheter, exempelvis en konstlad strävan från befattningshavarnas
sida att tore den fastställda tidsgränsen vinna förflyttning till en dyrare
ort för att därigenom erhålla högre pension o. s. v. Härtill kommer att
.dy,ll.ka.n?00(?1lflkatlo.ner sannolikt ofta skulle leda till än mer irrationella resultat
i förhållande till dyrortsgraderingens syfte än en konsekvent tillämpning
av stationeringsprincipen.

.... ^''n salunda av här anförda grunder övervägande skäl måste anses tala
tor dyrortsalternativets utformning på grundval av bosättningsprincipen, är
det a andra sidan tydligt, att icke heller denna princip går fri från invändnmgar.
Ben största principiella svagheten nied detta system är måhända, alt
beviljandet av dyrortstillägg i förening med fri bosättning kan befaras medföra
omkastningar i bosättningen av den omfattning att de kunna medföra
kostnadsökningar utöver de beräknade. Vid tillämpning av stationeringspnncipen
skulle kostnaderna för dvrortstilläggen åtminstone i stort sett vara
avhangiga av omständigheter, vilka inträffat före pensioneringen och vilka
betingas av statsförvaltningens organisation eller i varje fall regleras av statsmyndighets
beslut eller eljest ligga under statens kontroll. Med bosättnin^spnncipen
ater kunna kostnaderna påverkas av åtgöranden från pension^-rernas sida, över vilka staten icke bestämmer, något som måste vara ägnat
‘ „ ursvara ett fixerande pa förhand av pensioneringens kostnadsram
Denna invändning mot bosättningsprincipen har synts de sakkunniga vara
fX d(,;n betydelse, att en dyror Isgradering på grundval av nämnda princip
icke kan forordas utan att i systemet infogas sådana modifikationer och beöiansnmgar
vilka kunna i någon mån lämna garantier mot större överraskrungar
i kostnadshanseende.

De sakkunnigas förslag. De sakkunnigas förslag enligt alternativet med
dyrortsgraderade pensioner innebär, att pensionstagare skall i vissa fall kunna
erhålla dyrortstillägg å pensionens grundbelopp. Förutsättningen härför

skulle vara, att pensionstagaren anses tillhöra någon av ortsgrupperna D_I.

Dyror t.stilläggen skulle utgå med högre belopp för ortsgrupperna G—I än
tor ortsgrupperna D F. Beträffande avvägningen av pensionsförmånernas
storlek innebär förslaget, att beloppet av hel ålderspension skulle utgöra för

77

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

A_-C-orter ungefär två tredjedelar av medeltalet av A- och B-ortslönerna, för

I)_F-orter två tredjedelar av C-ortslönerna och för G—I-orter i stort sett

två tredjedelar av medeltalet av D- och E-ortslönerna. Dock har för alla
ortsgrupperna en viss begränsning av nämnda relationer ägt rum från och
med lönegraden A 22 och uppåt i löneskalan. Storleken av den pensionsförbättring,
som vid genomförande av detta förslag skulle tillkomma pensionstagarna,
framgår av bilagan 3.

Pensionstagare skulle enligt förslaget för varje kalenderår anses hänförlig
till ortsgruppen för den eller de orter, där han under de bada nästförflutna
kalenderåren varit mantalsskriven, eller, örn han under nämnda tid varit mantalsskriven
å orter tillhörande skilda ortsgrupper, till den lägsta förekommande
ortsgruppen.

För erhållande av dyrortstillägg skulle erfordras ansökan från pensionstagare^
sida.

Blir pensionstagare, som åtnjuter dyrortstillägg, mantalsskriven inom
annat mantalsskrivningsdistrikt eller flyttas han inom ett distrikt, vars område
är fördelat på skilda ortsgrupper, skulle han vara skyldig att göra
anmälan till den myndighet, som beviljat pensionen. Underlåter han göra
sådan anmälan inom föreskriven tid eller aberopar han oriktiga uppgifter
skulle han mista rätten till dyrortstillägg under en tid av minst två år.

Till belysande av alternativets innebörd ha de sakkunniga meddelat följande
sammanställning utvisande det procentuella förhållandet mellan pension
(hel ålderspension, i förekommande fall ökad med dyrortstillägg) och
lön enligt dyrortsalternativet för olika ortsgrupper, med utgångspunkt från
att pensionstagaren efter avgång ur tjänst kvarbor a sista stationeringsorten.

Lönegrad

Hel ålderspension i procent av slutlön

O r

t s g r u

P P

A

B

C

D

E

F

G

"

I

\ 1

68.1

65.4

62.9

64.1

61.8

59.7

60.8

58.9

57.0 1

68.5

65.7

63.2

64.4

62.1

59.9

61.1

59.1

57.3 ;

10

68.4

65.8

63.3

64.3

62.1

60.0

61.0

59.1

57.3 |

15

68.3

65.8

63.5

64.5

62.4

60.5

61.4

59.6

57.9

20

68.1

65.9

63.8

64. B

62.7

61.0

61.8

60.1

58.5

25

66.8

65.2

63.7

64.3

62.9

61.6

62.2

60.9

59.6

30

66.8

65.5

64.3

64.8

63.6

62.5

63.0

61.9

60.9

Beträffande det nu ifrågavarande alternativet lia de sakkunniga framhållit
följande.

Av största betydelse för motverkande av en lockelse till flyttning lill dyrare
orter måste enligt de sakkunnigas uppfattning vara, att själva dyrortstilläggen
till storleken begränsas. I den utformning av dyrortsalternativet, som
de sakkunniga framlägga, ingår av denna anledning en sådan beskärning av
dyrortstilläggens belopp i jämförelse med löneortstilläggen, att det för pensionstagarna
måste framstå såsom klart, att tilläggen i allmänhet icke tillnärmelsevis
kompensera de ökade kostnader, vilka uppkomma vid en bosättning
på dyrare ort. Dyrortstilläggens avvägning i detta alternativförslag baseras sålunda
icke på någon beräkning av den absoluta storleken av levnadskostnads -

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

skillnader mellan olika orter. Tilläggen äro visserligen avsedda att bereda
pensionstagare på dyrare orter en förbättrad levnadsstandard i jämförelse
med nuvarande möjligheter, men de lia i förslaget avsiktligt begränsats lill
ett bidrag till de ökade levnadskostnadernas bestridande.

Redan med hänsyn till vad här anförts angående dyrortstilläggens storlek
har det ansetts självfallet, att någon särskild gruppering av orterna i riket på
grundval av levnadskostnadsskillnaderna vid tillämpning av en specifik pensionärsbudgei
icke bör komma till stånd utan att man bör utgå från den för
löneändamål uppgjorda ortsgrupperingen. Det är visserligen givet, att den
normalbudget, på vilken denna bygger, varken i fråga om familjetyp eller
konsumtionssammansättning helt sammanfaller med en för pensionstagare
i allmänhet karakteristisk hushållsbudget. Örn man ville anpassa dyrortsgrupperingen
direkt efter pensionärernas förhållanden, skulle därför till en
början erfordras en särskild undersökning rörande denna personalgrupps
ekonomiska livsföring för uppgörande av en för pensionärer genomsnittlig
utgiftsbudget, och på grundval av denna »normala pensionärsbudget» finge
sedermera verkställas undersökning angående kostnadsskillnaderna på olika
orter. En dylik vidlyftig och arbetskrävande apparat har icke ansetts rimligen
kunna ifrågakomma, så mycket mindre som dyrortstiliäggen i allt fall
med hänsyn till nyss anförda synpunkter linge tillmätas efter en tämligen
grov skälighetsavvägning. De sakkunniga lia alltså utgått från, att en
dyrortsgradering av pensionerna bör bygga på den gällande lönegrupperingen.

Med den beskärning av dyrortstiliäggen, varom i det föregående talats, har
det emellertid synts naturligast att icke fullfölja differentieringen för värjo
särskild ortsgrupp enligt lönegrupperingen utan att sammanföra de nio ortsgrupperna
till tre huvudortsgrupper. Tilläggen skulle eljest bliva väl små,
och anordningen skulle framstå såsom en fingradering på väsentligen fiktiva
grunder. Till en sådan förenkling lia emellertid bidragit även andra skäl.
Delvis taga dessa sikte på samma strävan som nyss berörts, att motverka
lockelse till flyttning; genom att i allmänhet begränsa rätten till dyrortstilllägg
att gälla vid flyttning till en ort med mera avsevärt högre levnadskostnader
undviker man att stimulera eljest icke ifrågakommande flyttningar mellan
närbelägna orter med endast obetydliga skillnader i dyrhetsstrukturen.
Vidare är denna förenkling i flera hänseenden av betydelse ur administrativa
synpunkter. Antalet fall, där efter avgång ur tjänst omprövning av pensionsförmånens
storlek måste ske, minskas nämligen genom förenklingen i
betydande mån, och vidare undgås genom ortsgruppernas sammanförande
till tre huvudgrupper en del svårigheter, vilka hänföra sig till förekomsten
av s. k. särorter inom åtskilliga kommuner.

Jämsides med den beskärning av dyrortstilläggens storlek, som ansetts nödvändig,
har det såsom en ytterligare garanti mot oberäknade kostnadsstegringar
befunnits påkallat att i fråga örn rätten till dyrortstillägg eller ökat sådant
tillägg vid flyttning till dyrare ort införa en viss karenstid. Regeln härom
har ansetts böra utformas på sådant sätt, att rätt till tillägg eller ökat tillägg
inträder först sedan pensionstagaren under två år varit mantalsskriven å ort
sorn berättigar till tilläggsbelopp, medan däremot flyttning från tilläggsberättigande
ort till billigare ort medför tilläggets bortfallande eller nedsättning
från och med året näst efter mantalsskrivningsåret.

I övrigt ha de sakkunniga vid utformningen av dyrortsalternativet sökt
i möjligaste män undvika anordningar, som medföra betungande administrativa
bestyr. Av denna anledning har bland annat förutsatts, att regleringen
av dyrortstiliäggen skulle bygga på uppgiftsplikt från pensionstagarna själva
utan obligatorisk medverkan av folkbokföringsmvndigheterna. Samma skäl

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

har medverkat lill den utformning av förslaget, som innebär att särskilda pensionsunderlag
fastställas allenast för uträknande av det grundbelopp, som
skall utgå på de billigaste orterna, medan dyrortstillägget konstrueras såsom
ett fristående tilläggsbelopp, vilket utmätes enligt en särskild intervallskala.

Även med de förenklingar, som sålunda vid dyrortsförslagets utformning
iakttagits, står det klart att tillämpningen av ett dylikt system mäste i manga
avseenden medföra ökat förvaltningsarbete, kontrollsvårigheter oell över huvud
en del besvärande administrativa konsekvenser i jämförelse nied ett system
byggande på enhetlig avvägning av pensionerna. Det har dock synts de
sakkunniga, att ett på bosättningsprincipen grundat dyrortsgradermgssystem
med de modifikationer och förenklande anordningar, som i det föregående
berörts, ur administrativ synpunkt måste vara att bestämt föredraga Iramtoi
ett system byggt på stationeringsprincipen.

De sakkunnigas yttrande beträffande de

alternativa förslagen.

De sakkunniga anföra följande.

Den enhetliga pensionsavvägningen i förhållande till C-ortslönen innebär
en enkel lösning, som ej medför andra administrativa besvär eller tillampningssvårigheter
än sådana, vilka äro förenade redan med nuvarande pensioneringsgrunder.
Utgifterna för denna lösning betingas väsentligen av statsförvaltningens
organisation och andra faktorer av den art, att de ligga under
statens kontroll och alltså kunna bedömas före pensioneringen. Kostnadsramen
för detta alternativ låter sig sålunda med tämligen stor grad av tillförlitlighet
på förhand beräkna och fixera. Den pensionsf förbättring, detta
förslag bereder befattningshavare på dyrare orter, är i och tor sig beaktansvärd
men förslaget ger samma förbättring även åt pensionstagare pa biligare
orter, och en avsevärd del av kostnaderna för förslagets genom! oran e
förbrukas sålunda till en pensionsökning för personalgrupper, vilka icke i
samma grad äro i behov därav. Mot förslaget kan med andra ord nidas
samma invändning som mot det nu gällande pensionenngssystemet, nämligen
att det ställer pensionstagare å billigare orter, och särskilt pensionärer
på de allra billigaste orterna, i en mera gynnad ställning än pensionat er pa

^Det dyrortsgraderade alternativet har i jämförelse med enhetsförslaget deli
fördelen, att det inom i stort sett samma kostnadsram möjliggör en större 01-bättring för pensionstagare å de orter där levnadskostnaderna aro högst. Med
bibehållande av enhetsförslagets pensionsförmåner för pensionärer pa medeldyra
orter bereder detta alternativ en ökad förbättring av pensionen inom de
tre högsta ortsgrupperna, medan å andra sidan förbättringen tor deni, som
äro bosatta å örte?* tillhörande de tre lägsta grupperna icke göres lika stor
sorn enligt förslaget med enhetliga pensioner. Dyrortsgraderingstorslaget
åstadkommer sålunda en mera rättvis avvägning av pensionsfoihattilingen
med hänsyn till levnadskostnadernas olika höjd pa skilda orter Aven örn
med hänsyn till pensionärernas frihet att välja sm bostadsort det abstr t .
rätlvisekravet ej på pensionsområdet kan lia samma styrka som nar de
Siler avvägning av förmånerna för löntagare - vilka arn bundna till deli
av staten fastställda stationeringsorten — ar en dylik jamnare ayvagnmgi
och för sig alt betrakta såsom en fördel aven pa pensionsområdet. Dyroitsförslaget
vidlådes emellertid av betydande nackdelar sätilIvida som ^ss til -lämpning trots föreslagna förenklingsanordningar otvivelaktigt skulle medföra^*
åtskilliga praktiska svårigheter och en icke ringa ökning i förvaltnings -

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

arbetet. En svaghet med förslaget är ock, att kostnaderna för detsamma ej
lata sig på förhand fixera med samma grad av tillförlitlighet som när del
gäller enhetsförslaget.

Sålunda fällda omdömen örn de båda alternativa förslagens förtjänster och
nackdelar innefatta, framhålla de sakkunniga, i stort sett de sakkunnigas
samstämmiga mening. Enighet har ock inom de sakkunniga vunnits örn ali
i frågans nuvarande läge förorda en lösning enligt alternativet med enhetliga
pensioner. I fråga örn motiven för detta ställningstagande råda dock inom de
sakkunniga skiljaktiga meningar.

Två av de sakkunniga (herrar Andersson och Westling) lia funnit alternativet
med dyrortsgraderade pensioner i princip äga visst företräde med
hänsyn till möjligheten att inom i huvudsak samma kostnadsram bereda
större pensionsförbättring åt pensionstagare på de dyraste orterna och den
högre grad av rättvisa, som alltså enligt detta alternativ kan ernås. Som motivering
för att likväl en lösning av alternativet med enhetliga pensioner förordas
anföra dessa sakkunniga följande.

De ekonomiska konsekvenserna av dyrortsalternativet äro något mera
osäkra än vad fallet är med enhetsaltemativet. Med den konstruktion,
som dyrortsalternativet i de sakkunnigas förslag fått, torde emellertid denna,
av möjligheten till ökade flyttningar till dyrare ort beroende minskade tillförlitlighet
i beräkningarna ej böra tillmätas alltför stor betydelse. Att dyrortstilläggen
i någon mån kunna inverka på flyttningsfrekvensen bestrides
icke, men de därav föranledda merkostnaderna kunna knappast i förhållande
till de totala pensionskostnaderna befaras bliva av den storleksordning,
att de i och för sig kunna sägas utgöra ett avgörande skäl mot dyrortsförslaget.
Jämväl de med alternativet förenade administrativa besvärligheterna
lära, även örn de givetvis äro av en viss betydelse, efter de vidtagna
förenklingsanordningarna ej kunna anses vara av den art eller omfattning
att de^ icke kunna tillfredsställande bemästras. — Detta resonemang grundar
sig på förutsättningen att den nuvarande dyrortsgrupperingen i huvudsak
förblir gällande. Andra omständigheter tillkomma emellertid, som jämsides
med de här berörda — låt vara i och för sig ej avgörande — svagheterna hos
dyrortsalternativet kunna bidraga till tveksamhet örn ett bestämt förord för
detta alternativ. Det förefaller sannolikt, att den senaste tidens ekonomiska
utveckling medfört en viss utjämning av de totala levnadskostnadsskillnaderna
melian olika orter i landet. Det är ännu ovisst, i vilken utsträckning
en sådan utveckling kan vara ägnad att inverka på den nuvarande dyrortsindelningen.
Även örn en betydande kostnadsskillnad alltjämt kan väntas
bliva bestående mellan billigaste och dyraste ort och även om det sammanförande
av vissa ortsgrupper, som de sakkunniga föreslå, på pensionsområdet
avlägsnar en del av den kritik, som i övrigt riktas mot dyrortsgrupperingen,
kvarstår dock en viss tvekan om vilka verkningar, som en på nuvarande
förhållanden grundad undersökning av levnadskostnadsskillnaderna mellan
olika orter kan komma att få. Det synes icke uteslutet, att en sådan ny undersökning
kan leda till omgrupperingar i den omfattning att de kunna meleher
mindre rubba grunderna för de sakkunnigas ekonomiska beräkningar.

I det ovissa läge, som sålunda måste råda så länge en av statsmakterna i
princip beslutad, delvis pa ändrade grunder baserad dyrortsundersökning
ännu ej kommit till stånd, har det synts ganska vanskligt att giva ett bestämt
förord åt dyrortsförslaget och därmed rekommendera dyrortsgrade -

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

81

ringsprincipens införande på ett nytt område, där skälen för dess tillämplighet
icke äro lika starka som på löneområdet.

Nu berörda omständigheter lia synts dessa sakkunniga vara av den betydelse,
att de icke ansett sig kunna förorda dyrortsalternativet, därest en lösning
av förevarande spörsmål måste sökas i nuvarande läge. Under sådana
förhållanden och då det synts dem angeläget att nu träffa ett avgörande, som
åtminstone i någon mån tillgodosåge önskemålet örn en förbättring av pensionerna
på de dyrare orterna, ha de ansett sig böra biträda alternativet med
enhetliga pensioner trots dettas underlägsenhet ur rättvisesynpunkt.

Den tredje av de sakkunniga (herr Jansson) har anfört huvudsakligen följande.

I och för sig tala skäl för att de tjänstemän, särskilt i de lägre lönegraderna,
vilka under sin tjänstetid eller en mera avsevärd del därav varit^ stationerade
på ort inom dyraste ortsgrupp och efter avgången kvarbo på sådan
ort, kunde i lämplig form erhålla en särskild förbättring av sina pensionsförmåner.
Att samtliga pensionärer, vilka efter avgång ur tjänst bosätta sig på
dyrare orter, skulle efter endast en jämförelsevis kort karenstid erhålla en
sådan pensionsförbättring, innebär emellertid att pensionskostnaderna i viss
mån göras beroende icke av statsmakternas beslut och åtgärder utan av pensionstagarnas
fria bosättning. Detta möter så starka betänkligheter ur principiell
synpunkt och i kostnadshänseende, att en dylik lösning icke synes
kunna förordas. På grund härav och då det icke befunnits möjligt att enligt
stationeringsprincipen utforma en praktiskt acceptabel och med hänsyn till
syftet rationell lösning av dyrortsgraderingsfrågan, är ett beslut i enlighet
med alternativet enhetliga pensioner att föredraga.

Personalrepresentanternas ståndpunkt till de

alternativa förslagen.

Representanterna för statstjänarkartellen samt för underofficersförbundet
ha obetingat uttalat sig till förmån för en dyrortsgradering av pensionerna.
Till de huvudprinciper, på vilka det i det föregående skisserade
dyrortsgraderingsförslaget uppbyggts, och till den utformning i detalj av
detta förslag, som de sakkunniga tänkt sig, ha dessa representanter givit
sin anslutning. Bland annat framhålla representanterna, att de icke kunnat
finna att de sakkunniga anfört några som helst bärande skäl emot en dyrortsgraderad
pension utan i stället särskilt betonat rättvisan uti att pensionerna
dyrortsgraderas och att med det förenklade förslag som av de sakkunniga
framlagts alla uppkonstruerade farhågor syntes kunna anses vara eliminerade.
Vidare åberopas, att folkpensionerna sedan flera år varit dyrortsgradcradc.

De i överläggningarna deltagande representanterna för folk- och småskollärarkårernas
organisationer lia lika obetingat förordat en enhetlig avvägning
av pensionsunderlagen samt, dock under framhållande av att pensionsavvägningen
borde ske i förhållande till lönebeloppen å högre ortsgrupp
än C-ort, tillstyrkt det förslag i detta hänseende, som utarbetats av de sakkunniga.

Representanterna för övriga personalorganisationer — statstjänstcmanna Bihang

till riksdagens protokoll 19tl■ 1 sami. Nr 339. 6

82

Kungl. Majlis proposition nr 339.

nämnden, trafiktjänstemännens riksförbund, officersförbundet och de kvinnliga
kårsammanslutningarnas centralråd — ha förklarat sig i princip förorda
en enhetlig avvägning av pensionsunderlagen med utgångspunkt från
slutlönerna för någon av mellanortsgruppema. Vid en jämförelse mellan de
av de sakkunniga utarbetade alternativa förslagen ha emellertid dessa representanter
funnit sig böra föredraga alternativet med dyrortsgradering.

Yttranden.

Alternativ 1 (enhetligt bestämmande av pensionsunderlagen) förordas
av fångvårdsstyrelsen, svenska fångvårdssällskapet, Sveriges arbetsledareförbund,
generaldirektören och en byråchef i riksförsåkringsanstalten, pensionsstyrelsen,
länsstyrelserna i Kronobergs län, Göteborgs och Bohus län,
Örebro län och Norrbottens län, statskontoret (utom 3 statskommissarier),
generaltullstyrelsen (utom 5 byråchefer och kustbevakningschefen), domkapitlen
i Uppsala och Lund, Uppsala och Lunds universitets drätselnämnder,
direktionen för karolinska sjukhuset, skolöverstyrelsen, lotsstyrelsen, fyrpersonalens
förening, statens pensionsanstalt, bank- och fondinspektionen, sparbanksinspekkonen,
järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, domänstyrelsen,
Sveriges kronojägareförbund. Järnvägsstyrelsen har dock ifrågasatt, att pensionerna
skulle avvägas efter lönebeloppen å högre dyrort än C-ort. Vidare
har vattenfallsstyrelsen hemställt, att jämväl beträffande 22 :a och högre lönegrader
måtte tillämpas den vanliga regeln om tjänstepensionsunderlagets
bestämmande till 2/s av slutlönen å C-ort.

Riksräkenskapsverket, allmänna lönenämnden (utom 6 ledamöter) och försvarsväsendets
lönenämnd (utom 2 ledamöter) lia i princip anslutit sig till
ett system med enligt staiioneringsprincipen dyrortsgraderade pensioner,
men då någon närmare utredning beträffande ett sådant system icke av de
sakkunniga verkställts ha de i valet mellan de båda föreslagna alternativen
stannat för alternativ 1 såsom det enligt deras mening lämpligaste. Införande
av ett system med pensionsunderlagen dyrortsgraderade enligt stationeringsprincipen
förordas av kammarrätten (utom presidenten och ett kammarrättsråd)
.

Alternativ 2 (dyrortsgradering enligt bosättningsprincipen) tillstyrkes
av Svea hovrätt, Sveriges fånga år ds manna förb lind, cheferna för försvarsstaben,
armén, marinen och flygvapnet, arméförvaltningen, marinförvaltningen,
socialstyrelsen, riksförsåkringsanstalten (utom generaldirektören och en
byråchef), medicinalstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus och
Västerbottens län, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, tre statskommissarier i
statskontoret, fem byråchefer i generaltullstyrelsen och kustbevakningschefen,
riksarkivet, domkapitlet i Härnösand, karolinska institutets och tandlåkarinstitutets
förvaltningsnämnder, lantbruksstyrelsen, kommerskollegium,
försäkringsinspektionen, generalpoststyrelsen, telegrafstyrelsen samt sex ledamöter
i allmänna lönenämnden och tvä ledamöter i försvarsväsendets lönenämnd.
Flygförvaltningen säger sig med tvekan förorda detta alternativ.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

83

Av remissvaren synes framgå, att de hörda myndigheterna och organisaiionema
i allmänhet och alltså även i de fall, då alternativ 1 förordats, dela
de sakkunnigas uppfattning, alt dyrortsgraderingsförslaget åstadkommer
större rättvisa och billighet i förhållande till alternativet med enhetliga pensioner
och därför principiellt äger ett visst företräde. Ett undantag utgör generaltullstyrelsen,
som anser alternativet nied enhetliga pensioner även principiellt
äga bestämda företräden. Det föreliggande spörsmålet bör enligt styrelsens
mening bedömas från synpunkten, om och i vad mån en dyrortsgradering
kan bidraga till uppnående av sådana resultat, som kunna anses önskvärda
ur allmän samhällelig synpunkt. Även örn införandet av en dyrortsgradering
av pensionerna skulle lämna möjlighet att utan alldor stor kostnadsstegring
bereda pensionstagare på dyrare orter en väsentligt förmånligare
ställning än för närvarande, ställer styrelsen sig tveksam, huruvida en
sådan gradering bör med hänsyn till konsekvenserna genomföras. Följderna
kunde nämligen förutses bliva, alt å ena sidan de pensionstagare, vilka såsom
tjänstemän varit stationerade å dyrare orter, kvarbo å stationeringsorterna
i större utsträckning än för närvarande, och å andra sidan de pensionstagare,
vilka varit stationerade å de billigare orterna, efter pensioneringen i
ökad omfattning bosätta sig å dyrorter. Dessa konsekvenser stå i strid mot
vad som ur socialpolitiska synpunkter kan anses lämpligt. Såsom redan angivits
omfattas generaltullstyrelsens yttrande på denna punkt icke av styrelsens
5 byråchefer eller av kusthevakningschefen. Synpunkter, i viss mån liknande
dem åt vilka generaltullstyrelsen sålunda givit uttryck, framföras även
av järnvägsstyrelsen.

Frågan om de båda alternativens inverkningar på flyttningsfrekvensen har
för övrigt upptagits till behandling både av myndigheter som biträtt alternativ
1 och av myndigheter som förordat alternativ 2. Någon fara för att ett införande
av dyrortsgraderade pensioner skall i större utsträckning medföra
ökning av pensionstagares flyttning från billigare lill dyrare orter anse socialstyrelsen,
lantbruksstyrelsen, försäkringsinspektionen och generalpoststyrelsen
samt länsstyrelserna i Stockholms och Västerbottens län icke föreligga. Socialstyrelsen,
försäkringsinspektionen och generalpoststyrelsen framhålla särskilt
den avhållande inverkan, som de föreslagna ortstilläggens jämförelsevis ringa
belopp måste få på en dylik flyttning. Motiven för en sådan flyttning måste
nog sökas i andra förhållanden. Enligt socialstyrelsens åsikt kan det dock
möjligen antagas, att den normalt i viss utsträckning förekommande omflyttningen
i motsatt riktning — fran dyrorter till billiga orter i en del fall kommer
att inhiberas vid införandet av dyrortstillägg. Generalpoststyrelsen påpekar,
alt det väl i regel är så, att en tjänsteman, som under relativt lång tid haft
sin tjänstgöring förlagd till viss ort, också vid pensionsålderns inträde ordnat
för sin bosättning på samma ort i egenskap av pensionär. Den omflyttning,
som sker i samband med pensioneringen, är ofta beroende på omständigheter,
som icke äro av ekonomisk art, t. ex. pensionärens önskan att komma
i närmare kontakt med pa annan ort bosatta anhöriga. Antalet llyttningar,
som sker av sådan anledning, kommer enligt styrelsens mening knappast ali
påverkas av en eventuell dyrortsgradering av pensionerna.

84

Kungl. Maj:ts proposition ur 339.

För en särskild grupp av statstjänstemän, nämligen vissa befattningshavare
vid krigsmakten, har det ansetts, att man måste räkna med relativt talrika
förflyttningar efter avgång med pension. I sina yttranden påpeka chefen för
flygvapnet och arméförvaltningen, att det stora flertalet befattningshavare
vid krigsmakten för närvarande pensioneras redan vid 50 år, då försörjningsplikten
i många fall fortfarande har stor omfattning. Denna tidiga pensionsålder
medförde i de allra flesta fall, att en pensionstagare -— för familjens
ekonomi — måste söka erhålla någon form av kompensation för de minskade
inkomster, som övergången från lön till pension medför. De bästa möjligheterna
härtill funnes i landets större städer och samhällen, d. v. s. i de högsta
ortsgrupperna. Om en pensionstagare sålunda för egen och sin familjs utkomst
måste bosätta sig på en ort, som är dyrare än den, för vilken pensionsunderlaget
beräknats, synes det nämnda myndigheter skäligt, att pensionstagaren
erhåller kompensation härför. Arméförvaltningen framhåller också,
att många av de ifrågavarande befattningshavarna under sin tjänstgöring nödgats
byta stationeringsort mångfaldiga gånger och på grund därav icke blivit
rotfasta på den ort, där de befinna sig vid pensionsålderns inträde, vilket måste
medföra, att för dem dyrortsgraderingsalternativet i allmänhet framstår såsom
det naturliga.

I detta sammanhang kan anmärkas, att sparbanksinspektionen ifrågasatt,
huruvida icke de påtalade riskerna för flyttning till dyrare orter kunde elimineras
genom en kombination av bosättningsprincipen med stationeringsprincipen
så, att den förstnämnda principen skulle tillämpas vid flyttning till lägre
ortsgrupper, medan däremot flyttning till högre ortsgrupper icke skulle berättiga
till bättre pensionsförmåner.

Många av de hörda myndigheterna och organisationerna ha i sina yttranden
behandlat frågan örn vilken vikt man bör tillägga de administrativa svårigheter
och den ökning i förvaltningsarbetet, som måste uppkomma vid ett
genomförande av alternativ 2. Länsstyrelsen i Norrbottens län, statskontoret,
riksräkenskapsverket, bank- och fondinspektionen, järnvägsstyrelsen, domänstyrelsen.
allmänna lönenämnden och försvarsväsendets lönenåmnd ha ansett
svårigheterna bliva så betydande, att det bör vara ett starkt skäl mot dyrortsgraderingssystemets
införande. Riksräkenskapsverket, vattenfallsstyrelsen och
allmänna lönenämnden framhålla i detta sammanhang även de betänkligheter
ur kontrollsynpunkt det måste ingiva, att enligt detta system utbetalningen
av dvrortstilläggen skulle bli beroende av uppgifter, som lämnats av pensionstagarna
själva. — Andra myndigheter, däribland chefen för armén, medicinalstyrelsen
och försäkringsinspektionen, anse icke att de ifrågavarande svårigheterna
behöva bli av sådan storleksordning, att alternativ 2 på grund
därav bör skjutas åt sidan. Länsstyrelsen i Stockholms län vidgår, att de administrativa
svårigheterna förtjäna stort avseende, men säger sig utgå från
att det skall visa sig möjligt att bemästra dem. Kammarrätten anmärker, att
den av de sakkunniga befarade ökningen av myndigheternas arbetsbörda torde
kunna i avsevärd omfattning motverkas därigenom, att pensionstagarna
själva åläggas viss uppgiftsplikt. I motsats härtill framhåller järnvågsstyrel -

85

Kungl. Mcij:ts proposition nr 339.

sen, att med deli kännedom styrelsen äger örn svårigheterna i många fall att
kunna erhålla begärda uppgifter från pensionstagare ett dyrortsgraderingssystem,
som i likhet med de sakkunnigas förslag är i stor utsträckning byggt
på pensionstagarnas egna åtgöranden, måste förutsättas medföra att förvaltningsapparaten
blir mycket tungrodd.

Betydelsen av den av de sakkunniga påtalade nackdelen med dyrortsgraderingsförslaget,
att kostnaderna för detsamma svårligen låta sig på förhand
fixera med större grad av tillförlitlighet, betonas av statskontoret och domänstyrelsen.
Däremot anser generalpoststyrelsen, att detta förhållande icke bör
få utgöra något hinder för genomförande av en dyrortsgradering.

Som en nackdel med alternativ 2 påpekar statens pensionsanstalt det förhållandet,
att därest en pensionsförbättring framdeles möjligen skulle ifrågakomma
jämväl för å dyrare orter bosatta familjepensionstagare, alternativet
med dyrortsgradering därvid ej lämpligen kan tillämpas pa grund av därmed
förbundna praktiska olägenheter och familjepensioneringens karaktär av en
försäkring, grundad huvudsakligen på tjänstemännens egna insatser.

Av de myndigheter, som förordat alternativet med enhetligt bestämda pensionsunderlag,
ha pensionsstyrelsen, skolöverstyrelsen, bank- och fondinspektionen,
sparbanksinspektionen och försvarsväsendets lönenämnd funnit den
förbättring, dyrortsgraderingsalternativet skulle medföra för pensionstagare
å dyrare orter, vara alltför obetydlig för att kunna uppväga de påtalade nackdelarna
med detta alternativ. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har
i detta sammanhang påpekat, att man icke får förbise det faktum, att även
det av de sakkunniga föreslagna alternativ 1 dock innebär en allmän förbättring
av pensionerna, i det att såsom bas för beräkningen lagts ortsgrupp C
i stället för den nu gällande ortsgrupp A.

Till stöd för påståendet om det berättigade i att dyrortsgradering nu genomföres
på pensionsområdet har socialstyrelsen framhållit, att en dylik gradering
ju sedan länge tillämpas i fråga om själva lönebeloppen och att det
ur principiell synpunkt icke synes finnas fog för att just tjänstepensionerna
skola undantagas från en dyrortsgradering, som eljest allmänt genomförts
inom olika områden. Försäkringsinspektionen erinrar om att statsmakterna
icke tvekat att tillämpa en dyrortsgradering beträffande de enligt lagen örn
folkpensionering utgående tilläggspensionerna. I motsats härtill framhåller
generaltullstyrelsen, att en dyrortsgradering av statstjänstemännens pensioner
icke kan uppfattas såsom någon direkt konsekvens av dyrortsgraderingen
av folkpensionerna, enär dessas avvägning i många avseenden skett irån
andra samhälleliga utgångspunkter. Och då vissa personalrepresentanter till
stöd för alternativ 2 åberopat dyrortsgraderingen av folkpensionerna, genmäler
vattenfallsstyrelsen häremot, att den graderingen underlättas av att
pensionsstyrelsen till sin hjälp har lokala organ, de kommunala pcnsionsnämnderna.

Beträffande den planerade nya dyrortsundersökningens inverkan på frågan
örn införande av en dyrortsgradering av pensionerna i ramhaller vattenfallsstyrelsen
som sin åsikt, att nämnda undersökning mvckct viii kan leda

86

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

till ganska omfattande ändringar i dyrortsgrupperingen. Härtill kommer, säger
styrelsen, att de nuvarande löneplanerna icke äro baserade på någon levnadskostnadsundersökning,
varför det icke är uteslutet, att den nya undersökningen
kan komma att föranleda en omkonstruktion av löneplanerna,
särskilt med avseende å spännvidden mellan den dyraste och den billigaste
ortsgruppen, med ty åtföljande återverkningar beträffande eventuella dyrortstillägg
å tjänstepensionerna. Riksförsäkringsanstalten, medicinalstyrelsen.
länsstyrelsen i Stockholms län, försäkringsmspektionen och kammarrätten äro
av den uppfattningen, att även om den senaste tidens ekonomiska utveckling
kan komma att föranleda väsentliga rubbningar i dyrortsindelningen vid en
ny lönegruppering, detta förhållande dock icke bör tillmätas avgörande betydelse.
Liknande synpunkter anföras av socialstyrelsen samt av de fem
byråchefer i generaltullstyrelsen och kustbevakningschefen, vilka anmält avvikande
mening från generaltullstyrelsens yttrande.

I den förut lämnade översikten har omtalats, att kammarrättens majoritet
icke funnit sig kunna giva sin anslutning till någotdera alternativet utan förordat
ett system med enligt stationeringsprincipen dyrortsgraderade pensionsunderlag.
I sitt yttrande har kammarrätten — sedan ämbetsverket till prövning
upptagit de av de sakkunniga anförda skälen mot alternativ 2 — fastslagit,
att kammarrätten icke kan anse alternativ 1 innebära en tillfredsställande
lösning, enär syftet med tjänstepensionsreformen skulle väsentligen förfelas,
därest man valde att fortfarande röra sig med enhetliga pensionsunderlag. Då
sålunda för kammarrätten uppstår frågan örn förordande av dyrortsgraderingsförslaget,
anför ämbetsverket härom:

Ehuru kammarrätten i princip ansluter sig lill tanken på en anordning med
dyrortsgraderade pensioner, anser ämbetsverket emellertid, att med den utformning,
som de sakkunniga givit sitt enligt bosättningsprincipen utarbetade
förslag, alternativ 2, nämnda förslag icke går fritt från invändningar. Detta
gäller särskilt modifikationerna i principens tillämpning.

De sakkunniga ha avvisat tanken på en gradering av pensionsförmånen
efter stationeringsprincipen, därvid de närmast synas lia haft i tankarna en
gradering med hänsyn tagen till en längre tid, varunder vederbörande kan
hava varit placerad på olika orter. Uteslutet synes emellertid icke, att man
tager hänsyn enbart till stationeringen vid avgången ur tjänst.

Mot användandet av stationeringsprincipen kan givetvis invändas att, örn
nian vill bereda pensionstagare på orter med växlande dyrhet en mera likvärdig
levnadsstandard, pensionstagare^ faktiska bostadsort åtminstone i
princip bör vara avgörande för frågan örn pensionsavvägningen. Härvid är
emellertid att märka, dels att, även om man tillämpar bosättningsprincipen.
undantag från densamma åtminstone enligt de sakkunnigas förslag äro av
behovet påkallade i en avsevärd omfattning och dels att i de flesta fall —
enligt av de sakkunniga verkställda undersökningar ungefär två tredjedelar
av samtliga — pensionärerna kvarbo å stationeringsorten efter avskedet. Därest
man nu låter pensionsunderlaget bestämmas av denna orts placering i
dyrortsavseende, kommer man således beträffande flertalet pensionärer till
samma resultat som vid en tillämpning av bosättningsprincipen. Annorlunda
ställer sig saken för dem, som efter avskedstagandet flytta. De, som flytta till
en dyrare ort, komma i fråga örn realförmånerna i en sämre ställning, än örn

87

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

de kvarbott. Anledningen till att en pensionär flyttar till en dyrare ort lärer
emellertid i det övervägande antalet fall vara att lian anser sig där komma i
åtnjutande av vissa förmåner, ibland av ekonomisk men oftare av personlig
natur, som enligt hans egen mening uppväga av flyttningen föranleddökning
av utgifterna. Det är knappast troligt, att han gör anspråk pa att ta högre
pension, därför att han flyttar till en dyrare ort, och från pensionärernas sida
torde på grund därav näppeligen några invändningar resas mot att i dylika
fall låta den sista stationeringsorten bestämma pensionens storlek. Har ar
också att märka, att de sakkunniga ansett sig kunna, med bibehållande av
bosättningsprincipen, avsevärt begränsa storleken av dyrortstilläggen. Härifrån
och till att helt och hållet taga bort dem är steget ej sa stort. Om ater
en pensionär flyttar till en billigare ort, skulle man kunna mot tillämpning
av stationeringsprincipen invända, att han skulle erhålla en högre pension,
än som strängt taget borde utgå å sådan ort, och att staten skulle fa vidkännas
utgifter, som egentligen vore opåkallade. Dessa förhållanden torde
emellertid helt eller delvis kompenseras av den utgiftsbesparing, som blir en
följd av stationeringsprincipens tillämpning jämväl vid flyttningar till dyrare
ort. Erinras må för övrigt, att även vid en tillämpning av bosättningsprincipen,
sådan denna av de sakkunniga utformats, i stort sett motsvarande
företeelser skulle äga rum, i det att ingen ändring av pensionsunderlaget
komme att ske vid flyttning exempelvis från G-ort till I-ort liksom e.] heller
från exempelvis C-ort till A-ort. ....

Det synes vidare, som örn ur administrativ synpunkt stationeringsprincipen
vore att föredraga, då pensionsunderlaget här blir definitivt och ej underkastat
växlingar alltefter förekommande flyttningar mellan orter, tillhörande
olika ortsgrupper. Åtminstone torde detta gälla, om man låter pensionsunderlaget
bestämmas uteslutande efter stationeringsorten vid avlången.
Skulle, vilket givetvis kan tänkas ifrågakomma, nämnda underlag bestämmas
med hänsyn tagen till vederbörandes stationering under hela tjänstetiden eller
en del därav, blir förfarandet givetvis mera komplicerat. Man bor emellertid
hålla i minnet, att redan nu vid varje befattningshavares avgång en utredning
måste göras angående de förhållanden, som äro av betydelse foi hans
pensionsrätt, exempelvis angående den tid, han äger tillgodoräkna som tjänstår.
Lägger man härtill, att det torde kunna åläggas befattningshavaren själv
att förebringa den erforderliga utredningen, synes ej heller för sistnämnda
fall ökning i myndigheternas arbetsbörda behöva bliva alltför betungande.

En fråga, som i detta sammanhang bör beaktas, är den örn pensionsavdragens
storlek. Samma skäl, som de sakkunniga ansett tala för enhetliga pensionsavdrag
vid bosättningsprincipens användning, tala enligt kammarrattens
mening för att jämväl vid en tillämpning av stationeringsprincipen en enhetlig
avvägning av pensionsavdragen äger rum.

För det fall att pensionsunderlaget skulle bestämmas elter den sista stationeringsorten
och en konstlad strävan skulle uppstå från befattningshavarnas
sida att före avskedet vinna förflyttning till en dyrare ort för att därigenom
erhålla högre pension synes det emellertid kammarrätten, som om myndigheterna
icke skulle sakna möjlighet att ingripa häremot, därest sådana tendenser
överhuvudtaget skulle komma att yppa sig.

Enligt kammarrättens mening synas alltså övervägande skäl tala tor att ett
system med ortsdifferentierade pensioner införes med stationeringsprincipen
sorn grundval.

Från kammarrättens utlåtande lia. såsom framgår av det föregående, dess
president och ett kammarrättsråd anmält avvikande mening. Reservanterna
äro ense med kammarrättens majoritet i fråga örn önskvärdheten av att

88

Departements chefen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

pensionstagare å dyrare orter erhålla förhöjning av pensionsbeloppen samt
i fråga om åsikten att detta syfte ej kan i önskvärd omfattning vinnas genom
alternativet med enhetliga pensionsunderlag, men förklara sig anse, att en
gradering efter bosättningsprincipen måste vara att föredraga framför en
gradering efter stationeringsprincipen. Reservanterna anföra:

Ett Pensioneringssystem enligt bosättningsprincipen anknyter ju direkt till
de taktiska forhallandena under pensionstiden och härigenom bör ju vinnas
den rättvisa anordning, som man i förevarande hänseende eftersträvar Det
andra systemet bestämmer däremot pensionen med hänsyn till rättsfakta som
lorelegat redan före pensioneringen, och presumeras det därvid, att man härigenom
pa ett enklare sätt skall vinna ungefär samma resultat. I en del fall
kommer nog presumtionen att visa sig riktig, men i övriga fall slår metoden
fel och leder till godtycke. Det är att befara att i tjänstemannakretsar ett
stort missnöje kommer att uppstå med en anordning, som t. ex. låter en på
viss ort bosatt pensionär uppbära högre pension än en annan pensionär på
samma ort enbart på den grund, att den förre under sin tjänstetid varit stationerad
på dyrare ort. Och genomföres stationeringsprincipen på det sättet
att allenast den sista stationeringsorten får avgöra efter vilken ortsgrupp pensmnen
skall utgå, kommer det säkerligen att framträda en konstlad strävan
fran befattningshavarnas sida att vinna förflyttning till dyrare ort för vinnande
av pensionsförmåner. Med avseende å vad nu anförts och med hänsyn
till andra i betankandet angivna olägenheter, vilka kunna komma att föranledas
av en gradering efter stationeringsprincipen, synes ett på sistnämnda
princip grundat pensioneringssystem icke kunna förordas.

Men även mot bosättningsprincipen kunna invändningar göras. Det är sålunda
svårt att på förhand beräkna kostnaderna. Enbart på denna grund
torde likväl icke metoden principiellt böra underkännas. Emellertid kunna
mot detta gradenngssystem, så som det i detalj utarbetats av de sakkunniga
riktas aven andra anmärkningar. De föreslagna dyrortstilläggen äro sålunda
sa obetydhga, att de förmåner, som de å dyrare ort bosatta pensionärerna
erhålla, endast obetydligt överstiga dem, som skulle hava tillkommit dessa
pensionärer enligt alternativet med enhetliga pensionsunderlag. Vidare har
systemet förknippats med anordningar, som gjort detsamma betydligt invecklat.

Av nu angivna skäl synes önskvärt, att de föreslagna bestämmelserna rörande
dyrortstillägg omarbetas, därvid bör tågås i övervägande, örn icke större
differentiering av dyrortstilläggen skulle kunna åstadkommas och anordningarna
för systemets genomförande förenklas.

Anses emellertid detta icke böra ske, lärer det knappast vara skäl att infora
något system med dyrortsgradering, utan torde de enklare linjerna enligt
alternativet med enhetliga pensionsunderlag böra följas. Principiellt synes
därvid riktigast, att vid bestämmande av pensionsunderlag såsom utgångspunkt
tages E-orten i stället för C-orten. Till stöd härför kan hänvisas till de
statistiska uppgifter, som äro givna å sid. 12 i betänkandet. Huruvida med
hänsyn till kostnadernas storlek en sådan ökning av pensionsunderlagen
lämpligen kan ske är emellertid en fråga, varpå reservanterna icke ingå.

För egen del finner jag åtskilliga skäl tala för uppfattningen, som ganska
allmänt synes omfattas av de i ärendet hörda myndigheterna, örn skäligheten
i och för sig av en reglering med dyrortsgraderade pensioner. I viss mån
kunna de omständigheter, som föranlett en dyrortsgradering på löneområdet,

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

89

åberopas som stöd för den meningen, att pensionstagarna böra beredas likvärdiga
konsumtionsmöjligheter oavsett var de bosätta sig. Mot en dyrortsgradering
av pensionerna kan dock med visst fog invändas, att det står en var
pensionär fritt att bosätta sig varhelst han önskar. Det förhållandet att en
viss bundenhet vid den ort, där pensionären kanske under större delen av sitt
liv haft sin verksamhet, ofta nog måste antagas föreligga, kan ej i högre grad
förringa betydelsen av denna invändning.

Även om sålunda skäl kunna anföras för genomförande av en dyrortsgradering
av pensioner, har det emellertid vid de ingående överväganden,
som nu ägnats frågan örn dyrortsgraderade pensioner, blivit tydligt, att avsevärda
modifikationer och begränsningar, vilka i hög grad skulle förringa
värdet av dyrortsgraderingen, måste föreskrivas för att undgå icke önskvärda
följder. Därjämte bliva de administrativa olägenheterna betydande.
Örn också måhända dessa olägenheter skulle kunna i viss mån reduceras
genom jämkningar i det föreliggande förslaget, måste dock under alla förhållanden
betydande svårigheter uppkomma. Detsamma blir förhållandet
oavsett om man följer sakkunnigförslaget eller örn man skulle göra graderingen
beroende av den eller de orter, där pensionärerna varit stationerade
under tjänstgöringstiden.

Ehuru inom 1938 års pensionssakkunniga uttalats principiella sympatier
för en dyrortsgradering, ha de sakkunniga likväl enhälligt ansett sig böra
förorda, att den nu ifrågavarande pensionsregleringen skall ske på grundval
av en enhetlig avvägning av pensionsförmånerna. Likaså har ett betydande
antal av remissmyndigheterna, däribland flertalet av de pensionsbeviljande
verken, motsatt sig, att dyrortsgradering införes på pensionsområdet. Icke
heller jag är beredd att tillstyrka en sådan dyrortsgradering utan finner mig
böra förorda, att pensionsunderlagen liksom hittills varit fallet bestämmas
till samma belopp oavsett var pensionstagarna äro bosatta eller under tjänstgöringstiden
varit stationerade.

I sitt alternativ med enhetliga pensionsunderlag ha de sakkunniga förordat,
att underlagen skulle bestämmas i förhållande till lönerna å C-ort. Jag
tillstyrker den förbättring av pensionsförmånerna, som detta förslag innebär.
Ej heller i övrigt har jag funnit anledning lill erinran mot de grunder för
pensionsunderlagens avvägning enligt detta alternativ, som av de sakkunniga
tillämpats.

Tjänstepensionsunderlag för vissa befattningar i högre lönelägen.

Av de ordinarie befattningar, som här avses, tillsättas vissa genom fullmakt
och andra genom förordnande.

Fullmaktstjänsterna utgöra dels befattningar i 31—34 lönegraderna av löneplan
A, dels befattningar tillhörande löneplan B, dels beställningar i lönegraden
6 av löneplan Oa, lönegraderna 1—3 av löneplan Ob samt lönegraderna
1 och 3 av löneplan Cb, dels ock landshövdingbefattningarna, befatt -

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

ningarna såsom justitieråd och regeringsråd samt befattningarna såsom chef
för rasbiologiska institutet och professor m. m. vid universitet eller vid
karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Förordnandetjänsterna utgöra dels befattningar i löneplanerna C och E.
dels beställningar i lönegraden 4 av löneplan Ob eller i lönegraden 2 av löneplanen
Gb, dels ock befattningarna såsom chef för bank- och fondinspektionen
eller sparbanksinspektionen.

Alternativet med enhetliga pensionsunderlag.

Beträffande fullmaktstjänsterna, tillhörande civila
och militära avlöningsreglementena, gäller nu, örn man bortser
från lönegraderna A 31—34, att en viss beskärning av pensionsunderlagen
ägt rum genom successiv minskning av procentsatsen för pensionens relation
till lönen. De sakkunniga anse, att denna grundsats bör tillämpas även för
framtiden och därvid gälla även de nya lönegraderna A 31—34. För dessa
grader ha för närvarande provisoriskt fastställts vissa underlag, vilka icke
ställts i relation till de nya lönebeloppen utan beräknats med utgångspunkt
från en fingerad påbyggnad av den äldre löneplanen och med iakttagande av
vissa säkerhetsmarginaler.

För de redan före den senaste löneregleringen befintliga fullmaktstjänsterna,
av det slag varom här är fråga, medförde löneregleringen icke någon
reell löneökning utan allenast ett uppräknande av de fasta lönebeloppen med
hänsyn till vissa tidigare utgående provisoriska tilläggsförmåner. De sakkunniga
anse därför, att pensionsregleringen bör verkställas på sådant sätt, att
pensionsökningen i stort sett begränsas till vad som motsvarar den generella
förbättringen i relationen mellan lön och pension. Med denna utgångspunkt
ha de sakkunniga för de i lönehänseende högst ställda bland här avsedda
befattningar, nämligen landshövdingbefattningarna, ansett sig böra föreslå
ett pensionsunderlag enligt alternativet med enhetliga pensioner av 10,920
kronor. Till jämförelse må nämnas, att för dessa befattningshavare nuvarande
pensionsunderlag ökat med dyrtidstillägg vid index 156 utgör ett belopp av
10,572 kronor.

Mellan de gränser, som sålunda bildas av de föreslagna underlagen för å ena
sidan landshövdingbefattningarna och å andra sidan lönegraden A 30, ha
de sakkunniga inpassat pensionsunderlagen för samtliga här avsedda fullmaktstjänster
i mellanliggande lönelägen.

Beträffande justitieråd s- och regeringsråds b efattninga
r n a föreslå de sakkunniga, att pensionsunderlagen liksom för närvarande
bliva desamma som för landshövdingarna.

Vad angår övriga fullmaktstjänster (professorstjänster vid
universiteten m. fl.) anföra de sakkunniga följande.

Då inplaceringen av dessa befattningar i civila avlöningsreglementet icke
kan bedömas utan en mera ingående prövning, skulle det måhända ligga närmast
till hands att dessa befattningar i avvaktan på lönereglering ställdes
utanför det nya reglementets tillämpningsområde. Med hänsyn till önskvärdheten
av att civila tjänstepensionsreglementet icke i fortsättningen behöver

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

91

tillämpas för nytillträdande befattningshavare ha de sakkunniga likväl, om
än med viss tvekan, funnit sig böra förorda att befattningarna medtagas, varvid
dock deras ställning i pensionshänseende bör så avvägas, att ett föregripande
av löneplaceringen undvikes. Ur dessa synpunkter föreslås för ifrågavarande
befattningar pensionsunderlag, som överensstämma för professorernas
vidkommande med lönegraden A 31 och för prosektorer m. 11. med lönegraden
A 26. För dessa befattningar blir uppenbarligen pensionsregleringen avprovisorisk
natur i avvaktan på en nyreglering av löneförhållandena.

Angående pensionsunderlagen för förord ilandet.! än sterna anföra
de sakkunniga följande.

För de civila och militära förordnandetjänsterna, nied undantag^ för rektorsbefattningar
vid statliga läroanstalter, gälla för närvarande ett fåtal standardiserade
pensionsunderlag, upptagande samma belopp för befattningar i
ett flertal olika lönelägen. För några av dessa befattningar utgöra pensionsunderlagen
en större del av lönebeloppen än som gäller för fullmaktstjänster
i allmänhet, för andra åter är relationen mellan pension och lön ogynnsammare
än den som råder för fullmaktstjänster, med vilka de närmast kunna
jämföras. Denna grova avvägning av pensionsunderlagen för förordnandetjänsterna
torde närmast ha sin förklaring i att löne- och pensionsförmånerna
för dessa tjänster ursprungligen bestämts isolerat för en eller ett par
befattningar i sänder vid befattningarnas tillkomst. Sedan numera ett jämförelsevis
stort antal förordnandetjänster tillskapats och lönesättningen vid
de nya avlöningsreglementenas tillkomst undergått viss systematisering genom
befattningarnas upptagande i särskilda löneplaner — av vilka den civila löneplanen
C omfattar 17 lönegrader — har det synts påkallat, att en åtminstone
i någon mån motsvarande systematisering kommer till stånd även på pensionsområdet.
Härvid torde en ökad differentiering av pensionsunderlagen
vara ofrånkomlig. Procentsatsen för relationen mellan pension och lön bör
i allmänhet sättas något lägre för förordnandetjänsterna än för fullmaktsbefattningarna,
detta med hänsyn till att lönenivån för de förstnämnda tjänsterna
satts högre enbart med tanke på den lösligare anställningsformen. Med
avseende å utgångspunkterna för avvägningen lia de sakkunniga ansett sig
böra föreslå, å ena sidan att pensionsunderlaget för lönegraden C 1 fastställes
till 6,000 kronor och å andra sidan att underlaget för de båda högsta lönegraderna
— C 16 och 17, i vilka inplacerats cheferna för statens vattenfallsverk
och domänverket samt chefen för statens järnvägar — bestämmes till
samma belopp, som föreslagits för landshövdingar och justitieråd eller 10,920
kronor. Mellan dessa båda gränser lia underlagen för mellanliggande lönegrader
avvägts med ledning i stort sett av löneställningen. Härvid har dock i
viss mån tagits hänsyn även till de nuvarande underlagens storlek, varför en
fullt konsekvent utjämning av nuvarande ojämnheter i pensionsavvägningen
icke erhållits. En mera fullständig utjämning skulle lia förutsatt en tämligen
genomgripande omläggning, varvid antingen icke kunnat undgås avsevärda
nedsättningar i beloppen i vissa fall eller ock framtvingats delvis ganska
betydande pensionsökningar.

För de militära och civilmilitära förordnandetjänsterna (lönegraderna Ob 4
och Cb 2) föreslås enahanda pensionsunderlag som för de (i-lönegrader, vilka
upptaga samma lönebelopp. Detsamma gäller befattningarna såsom chef tilt
bank- och fondinspektionen samt för sparbanksinspektionen, vilka befattningar
icke formellt äro ordinarie lörordnandetjänster men enligt de sakkunnigas
förslag skulle i pensionshänseende likställas med dylika tjänster.

Beträffande den särskilda grupp av förordnandetjänstemän, sorn utgöres avrektorer
vid de statliga läroanstalterna (löneplan E), gäller för närvarande att

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

de i fråga om pensionsunderlag likställts med fullmaktstjänsterna» i vissa
lönegrader, nämligen lönegraderna A 25, 26, 27 eller 30 alltefter den typ av
läroanstalt, varom fråga är. Vid vissa grupper av läroanstalter äro rektorstjänsterna
fördelade på avlöningsgrupper med hänsyn till anstalternas storlek;
härutinnan sker omprövning oell eventuellt omgruppering för varje ny
förordnandeperiod. Formellt motsvaras de olika avlöningsgrupperna av särskilda
lönegrader, men utan hinder härav äro pensionsunderlagen lika för
rektorsbefattningarna vid varje särskild t> p av läroanstalt.

Enligt de sakkunnigas mening böra rektorerna i fråga om pensionsunderlag
likställas med förordnandetjänstemän i allmänhet i motsvarande löneställning.
I enlighet härmed lia de sakkunniga upptagit pensionsunderlag för
befattningar tillhörande löneplan E med belopp, som med tillämpning av de
för löneplan C använda avvägningsgrunderna svara mot löneställningen. I
de fall, då flera avlöningsgrupper förekomma vid en grupp av läroanstalter,
lia härvid tagits till utgångspunkt lönebeloppen för den lönegrad, som gäller
för lägsta avlöningsgruppen. Pensionsunderlagen bliva härigenom liksom
nu lika för alla rektorsbefattningar vid en och samma typ av läroanstalter.

Rektorsbefattningen vid högre lärarinneseminariet (lönegrad E 14) har liksom
för närvarande likställts med rektorstjänsterna l id de högre allmänna
läroverken.

Alternativet med dyrortsgradering.

I fråga om tillämpningen av dyrortsgraderingsalternativet å ifrågavarande
högre tjänster anföra de sakkunniga:

Vad dyrortsgraderingsalternativet angår, är det ingalunda givet att vid genomförande
av ett dylikt alternativ graderingen bör sträcka sig upp i de pensionslägen,
örn vilka här är fråga. Tvärtom tala i och för sig goda skäl för en
motsatt uppfattning. De bland ifrågavarande befattningar, som tillhöra chefslöneplanerna
eller äro i löneavseende högre ställda än dessa, äro icke beträffande
lönebeloppen dyrortsgraderade, och det vore då mest naturligt att även
underlåta dyrortsgradering av pensionsbeloppen. Emellertid visar det sig,
att en gränsdragning efter sådan grund leder till vissa mindre tilltalande
konsekvenser. Då lönegraderna A 31—34 liksom A-planens övriga lönegrader
upptaga dyrortsgraderade lönebelopp, finge väl dyrortsgraderingen av pensionerna
sträcka sig över hela A-planen, liksom den även borde omfatta lönegraden
Oa 6, som direkt motsvarar lönegraden A 31 och alltså jämväl upptager
dyrortsgraderade lönebelopp. Men därmed vore dyrortsgraderingen utsträckt
till ett löneläge, som motsvarar eller överstiger chefslöneplanernas
lägsta lönegrader. Att då underlåta dyrortsgradering beträffande dessa lönegrader
skulle medföra betänkliga ojämnheter i förmånernas storlek. Motsvarande
förhållande framträder beträffande förordnandetjänsterna. För dessas
vidkommande förekommer ej dyrortsgradering av lönerna för befattningar
tillhörande löneplan C och motsvarande civilmilitära förordnandetjänster
men däremot för de i löneplan E upptagna rektorstjänsterna. I löneplan G
förekomma för övrigt åtskilliga tjänster i lönelägen, som äga motsvarighet
inom de dyrortsgraderade löneplanerna för fullmaktstjänstemän. Med hänsyn
till nu berörda förhållanden, vilka skulle göra en gränsdragning i viss
män irrationell, lia de sakkunniga sett sig föranlåtna att i del alternativa
förslaget upptaga dyrortstillägg såväl för här närmast avsedda fullmaktstjänster
i högre löneställning som ock beträffande samtliga förordnandetjänster.
Ett visst sakligt stöd för en sådan lösning kan hämtas därav, att en
dyrortsgradering åtminstone för vissa av här berörda tjänster måste anses
mer påkallad i fråga örn pensionerna än med avseende å de mot dessa sva -

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

93

rande, avsevärt högre löneförmånerna. Beträffande dyrortstilläggens storlek
samt i fråga örn pensionsunderlagens avvägning för ifrågavarande befattningar
lia följts samma principer, som i övrigt tillämpats i dyrortsgraderingsalternativet.

Yttranden.

Vad de sakkunniga sålunda föreslagit beträffande tjänstepensionsunderlagen
för befattningar i högre lönelägen har föranlett erinringar allenast från
Uppsala och Lunds universitets drätselnämnder samt från skolöverstyrelsen
och vattenfallsstyrelsen. Den förstnämnda drätselnämnden har, under åberopande
bland annat av nuvarande tjänstepensionsbestämmelser för professorer
m. fl. vid universiteten, hemställt, att pensionsunderlaget för professorerna
måtte bestämmas till ett belopp mellan pensionsunderlagen i lönegraderna
A 33 och A 34 eller B 1 och B 2, förslagsvis 8,700 kronor, samt att
pensionsunderlaget för prosektorerna m. fl. måtte bestämmas att motsvara
pensionsunderlaget i lönegraden A 27. Lunds universitets drätselnämnd anser,
att professor i pensionshänseende bör hänföras lägst till lönegraden A 33
och prosektorerna m. fl. till lönegraden A 27.

Skolöverstyrelsen har anfört:

För närvarande gäller för rektorerna i lönegraderna E 10—14 samma pensionsunderlag
som för befattningshavare i lönegrad A 30. Enligt sakkunnigförslaget
blir tjänstepensionsunderlaget för de ifrågavarande rektorerna 7,800
kronor och för befattningshavare i lönegrad A 30 8,016 kronor, alltså 216
kronor lägre för rektorerna. I familjepensionshänseende innebär sakkunnigförslaget
(med viss övergångsbestämmelse) en absolut försämring av de ifrågavarande
rektorernas pensionsförmåner. Överstyrelsen kan icke finna de nu
berörda försämringarna befogade, helst som för rektorerna i pensionshänseende
gälla och föreslås mindre fördelaktiga bestämmelser än för andra förordnandetjänstemän.
Då vidare rektorsbefattningarna äro upptagna på annan
löneplan än övriga förordnandebefattningar, synes sakkunnigförslaget ej vara
tillräckligt motiverat.

Överstyrelsen får alltså hemställa, att sådana belopp fastställas i pensionsunderlag
för rektorsbefattningarna, att för befattningarna i lönegraderna
E 10—14 icke bli gällande lägre belopp än för befattning i lönegrad A 30.

Vattenfallsstyrelsen har uttalat sig för en fullständig utjämning av de
nuvarande ojämnheterna i det inbördes förhållandet mellan pensionsunderlagen
för de olika lönegraderna i C-planen. I varje fall borde pensionsunderlagen
för lönegraderna C 6, C 7 och C 8 höjas.

Frågan örn inplacering i civila avlöningsreglementet av de här avsedda Departementsprofessorsbefattningarna
är nu föremål för övervägande av 1939 års tjänste- cA^*"''
förteckningssakkunniga. Liksom 1938 års pensionssakkunniga anser jag, att
dessa befattningar det oaktat böra medtagas vid förevarande pensionsreglering
men att därvid bör iakttagas att ett föregripande av lönegradsplaceringen
undvikes. Med denna utgångspunkt ansluter jag mig till pensionssakkunnigas
förslag, vilket innebär en viss örn ock mindre ökning av tjänstepensionsförmånerna
för befattningshavarna. Beträffande prosektors- m. fl. befattningar
lia 1939 års tjänsteförteckningssakkunniga i betänkande den 21 maj 1941

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

föreslagit, att dessa såsom laborators- respektive observatorsbefattningar
skulle uppföras i lönegraden A 27. I avbidan på prövningen av detta förslag
synas befattningarna såsom de sakkunniga förordat böra i pensionshänseende
jämställas med befattningar i lönegraden A 26. Jag anser mig också
böra biträda de sakkunnigas förslag i fråga om rektorernas pensionsunderlag.
I familjepensionshänseende lia de sakkunniga genom särskilda övergångsbestämmelser
sörjt för att de nuvarande befattningshavarnas ställning icke
försämras.

Då jag ej heller i övrigt funnit anledning till erinran mot vad de sakkunniga
anfört i förevarande hänseende, förordar jag sakkunnigförslaget, såvitt
angår alternativet med enhetliga pensionsunderlag.

TJänstepensionsunderlag för befattningar förenade med avlöningsförmåner
utöver lön enligt löneplan.

För enstaka befattningar ha i civila tjänstepensionsreglementet fastställts
högre pensionsunderlag och pensionsavdrag än som motsvara befattningarnas
lönegradsplacering. Ett motsvarande förhållande gäller också i familjepensionshänseende.
Anledningen till dessa anordningar är, att med ifrågavarande
befattningar följa vissa avlöningsförmåner utöver löneplansbeloppet.
För närvarande åtnjuta sex särskilda grupper av befattningshavare sådant
förhöjt pensionsunderlag. Den första gruppen omfattar befattningarna såsom
överläkare vid statens sinnessjukhus eller vid statens anstalt för fallandesjuka
ävensom befattningen såsom chef, tillika läkare, vid statens skyddshem.
Då med dessa befattningar är förenad bostadsförmån, lia befattningarna
i fråga örn pension behandlats såsom om de tillhörde lönegrad med närmast
högre ordningsnummer än den, efter vilken lönen utgår, nämligen lönegraderna
A 28—30 i stället för A 27—29. De andra och tredje grupperna bestå
av lantbruksingenjörer respektive länsveterinärer. I löneliänseende tillhöra
de förra lönegraden A 21 och de senare lönegraden A 22. Med hänsyn
till dem i tjänsten tillkommande särskild gottgörelse enligt taxa lia de emellertid
i pensionsliänseende hänförts till lönegraderna A 26, respektive A 24.
Fjärde och femte grupperna utgöras av provinsialläkare och distriktsveterinärer,
vilka tillhöra löneplanerna D och F. Även dessa befattningshavare lia
nied hänsyn till praktikinkomst i fråga örn pension hänförts till högre lönegrader
än eljest vederbort, nämligen till lönegraderna A 27 respektive A 19
i stället för till lönegraderna A 25 respektive A 15, vilka sistnämnda lönegrader
närmast motsvara utgångsläget för avlöningen. Den sjätte och sista
gruppen omfattar den ordinarie lotspersonalen. Med hänsyn till utgående förmån
av lotslott har denna personal i pensionsavseende hänförts till lönegrad
med ordningsnummer närmast högre än den lönegrad, till vilken vederbörande
befattning hör. Sålunda lia lotsarna i lönegraderna A 7 och 8 i fråga
om pensionsrätt hänförts till lönegraderna A 8 och 9, lotsförmännen i lönegraderna
A 8, 9 och 11 ha hänförts till lönegraderna A 9, 10 och 12 samt
överlotsarna i lönegrad A 12 till lönegrad A 13.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

95

Då det enligt gällande bestämmelser skedda hänsynstagandet i pensionsavseende
till dylika förmåner utöver lönen föregåtts av en ingående prövning
från statsmakternas sida, ha de sakkunniga icke funnit anledning föreligga
att upptaga förevarande spörsmål till någon allmän omprövning. Emellertid
ha de sakkunniga i anledning av till dem överlämnade framställningar
till övervägande upptagit vissa hithörande frågor, avseende dels ett vidsträcktare
hänsynstagande än för närvarande till distriktsveterinärernas praktikinkomst
och lotspersonalens lotslott, dels ock att viss hänsyn jämväl borde
tagas till den rätt till loktjänstpenningar, vilken tillkommer lokförare och lokeldare
ävensom maskinbiträden i loktjänst. Ett konsekvent ståndpunktstagande
till dessa spörsmål har synts de sakkunniga fordra ett klarläggande
av de allmänna förutsättningar, under vilka en med viss befattning följande
inkomst utöver fast lön bör utöva inflytande på ställningen i pensionshänseende.
De sakkunniga lia härom anfört följande.

Enligt de sakkunnigas mening måste såsom en första förutsättning för att
en förmån utöver lönen bör tillåtas påverka pensionen gälla, att densamma
är på ett mera fast sätt inordnad i det statliga lönesystemet. En sådan med
vissa befattningar mer eller mindre regelmässigt följande ekonomisk förmån,
som är att uppfatta såsom en ren extrainkomst, torde böra uteslutas från
varje inverkan i detta sammanhang. Detsamma bör uppenbarligen än mer
gälla i fråga om sådana förmåner, vilka icke avse att bereda vederbörande
en inkomst utan utgöra ersättning för omkostnader i tjänsten, såsom reseersättning,
tjänstgöringstraktamenten m. m. Även beträffande vissa rena
avlöningsförmåner bör obetingat gälla, att hänsyn ej bör tagas till desamma
i pensionshänseende. Särskild ersättning, som utöver den för sinsemellan
jämställda tjänstemän bestämda fasta lönen utgår såsom kompensation för
speciellt krävande förhållanden i visst slag av tjänstgöring eller såsom lönetillägg
på grund av vissa av tjänstgöringsortens beskaffenhet föranledda fysiska
eller psykiska påfrestningar, torde sålunda icke böra föranleda pensionshöjning.
Någon gång kan måhända svårighet föreligga att avgöra, huruvida
en viss avlöningsförmån har ett dylikt syfte, men tvekan torde knappast
behöva råda örn riktigheten av den angivna principiella gränsdragningen.

Ä andra sidan vöre det enligt de sakkunnigas mening icke befogat att hävda,
att varje avlöningsförmån av annat slag än de här berörda skulle, örn
den påverkat vederbörande befattnings lönegradsplacering, generellt tillmätas
den betydelsen, att pensionen skulle avvägas på grundval av den med
förmånen ökade lönell. Någon principiellt fullt klar skiljelinje mellan de
normala fall, i vilka tjänstepensionsunderlaget beräknats på grundval av slutlönen
på billigaste ort, och de undantagsfall, i vilka till utgångspunkt för
pensionens fastställande valts ett högre belopp, torde knappast kunna uppdragas,
utan i avsevärd mån torde rena skälighetssynpunkter ha varit avgörande,
i varje fall när det gällt att bedöma, i vilken utsträckning särskilda
med lönen jämförliga förmåner, till vilka hänsyn ansetts böra tagas, böra
påverka pensionsavvägningen. Även för framtiden torde man vara i viss
mån hänvisad till en dylik skälighetsprövning. Örn man likväl skulle vilja
söka en regel till ledning för en gränsdragning, torde det vara svårt alt finna
någon med större hållbarhet lin den, all man söker föreställa sig resultatet
av en lönereglering, för vilken såsom princip gällde alt den ifrågavarande
förmånen skulle borttagas och ersättas med lön. örn oell i den män det därvid
skulle visa sig möjligt att inlägga förmånen i den fasta lönen, borde den
i pensionshänseende kunna betraktas såsom jämförlig med denna. Åtminsto -

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

ne dea negativa sidan av ett sådant kriterium torde vara tillförlitlig: det kan
icke rimligen ifrågasättas att man i pensionshänseende skall taga hänsyn till
en vid sidan av lönen utgående förmån, som icke låter sig inordna i lönen,
eller i vidare mån än detta skulle vara möjligt. Om förmånen icke tillkommer
samtliga befattningshavare i den grupp, varom är fråga, synes det därför
uteslutet att tillägga densamma betydelse i pensionshänseende. Därest förmånen
utgår till samtliga befattningshavare men med växlande belopp i olika
fall, skulle vid en lönereglering näppeligen kunna i lönen inräknas mer av
förmånen än som tillkommer varje befattningshavare i gruppen eller åtminstone
det övervägande flertalet av dem, och följaktligen bör i pensionsavseende
hänsyn ej i vidare mån tagas till förmånen. Örn exempelvis vid bestämmande
av pensionsunderlaget för visst slag av befattning hänsyn tages till att praktikinkomst
regelmässigt åtföljer sådan befattning, kan man rimligen icke tillmäta
praktikinkomsten pensionsgrundande betydelse, i den mån den överstiger
vad varje befattningshavare eller flertalet av dem kommer i åtnjutande
av. Det överskjutande beloppet skulle efter en tänkt lönereglering på sin
höjd kunna antagas erhålla motsvarighet i ett särskilt tilläggsarvode på grund
av särskilt ansträngande arbete eller dylikt och bör därför icke påverka pensionen.
Ett annat spörsmål, som uppställer sig då yrkande framställes om
hänsynstagande vid pensionsbestämningen till en avlöningsförmån utöver
lön, är, huruvida och i vad mån förmånen kan antagas bliva orubbad även i
framtiden. Skulle den kunna väntas inom den närmaste framtiden bliva borttagen
eller mera avsevärt begränsad, vore det helt visst icke lyckligt att företaga
en åtgärd, varigenom en revision av lönebestämmelserna med därav
följande konsekvenser i pensionshänseende skulle föregripas.

Med avseende å vad i det föregående anförts rörande förutsättningarna för
att hänsyn vid pensionsbestämningen bör tagas till en förmån utöver lönen
kunde det i och för sig ifrågasättas, huruvida icke vederbörande personalgrupp
borde kunna i pensionshänseende differentieras med hänsyn till förmånens
storlek. Enligt de sakkunnigas mening måste emellertid en dylik
klassificering vara förenad med stora vanskligheter i alla de fall, där förmånen
ej är till beloppet konstant utan växlar med konjunkturer el. dyl.

Lotspersonal.

Som förut angivits, åtnjuter lotspersonalen för närvarande pensionsrätt
efter lönegrader ett nummer högre än dem, till vilka befattningarna äro
hänförda i avlöningsreglementet. Anledningen härtill är den personalen tillkommande
förmånen av lotslott, innebärande att vid varje lotsplats stationerade
lotsar äga mellan sig fördela viss andel — för närvarande 35 procent
— av de vid lotsplatsen inflytande lotspenningar!^

Regeln om den förhöjda pensionsrätten gäller enligt 18 § 2 mom. civila
tjänstepensionsreglementet för all ordinarie lotspersonal samt enligt 28 § 2
mom. samma reglemente för den icke-ordinarie lotspersonal, som är berättigad
till andel i lotspenningar. Enligt 54 § 6 mom. civila icke-ordinariereglementet
äger extra ordinarie eller extra tjänsteman, som förordnas att bestrida
vikariat å befattning, med vilken är förenad rätt till lotslott, för den
tid vikariatet varar uppbära, utöver vikariatsersättning, särskild ersättning
(lotslottsersättning) med belopp, motsvarande en fjärdedel av vad vid lotsplatsen
anställd ordinarie tjänsteman varit berättigad att vid tjänstgöring
under nämnda tid uppbära i lotslott. Extra ordinarie och extra tjänstemän
äga alltså under angivna förutsättningar åtnjuta ersättning för lotspenningar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

97

I en framställning till Kungl. Majit, vilken överlämnats till de sakkunniga
för att av dem tagas i övervägande, har lotsförbundet hemställt om förhöjda
pensionsförmåner för lotspersonalen. Över framställningen har lotsstyrelsen
avgivit utlåtande.

Vid sin prövning av frågan örn lotsloltens inverkan på pensionsunderlagens
storlek ha de sakkunniga funnit stöd för att förorda, att lotslotten i något
större utsträckning än för närvarande erhåller inflytande på pensionsförmånens
storlek, nämligen så att pensionsunderlaget för lotspersonal genomgående
bestämmes efter lönegrad med ordningsnummer två enheter högre
än den, efter vilken lönen utgår.

örn de överväganden, som lett fram till detta förslag, anföra de sakkunniga
i huvudsak följande.

En genomgång av den historiska utvecklingen beträffande lotspersonalens
avlöningsförhållanden och de synpunkter, som legat till grund för avvägningen
mellan fast lön och inkomst av lotslott, visar enligt de sakkunnigas
mening, att goda skäl för hänsynstagande till lotslotten vid pensionens bestämmande
föreligga. Om icke sjöfartsintresset påkallat, att personalen tillerkändes
andel i lotspenningarna, skulle utan tvivel löneställningen för lotsarna
varit en annan. Några svårigheter i och för sig att i den fasta lönen
inlägga lotslotten, i den mån den icke överstiger vad som tillkommer varje
lots eller flertalet av dem, torde icke föreligga. Det berättigade i ett hänsynstagande
till lotslotten har ock redan erkänts av statsmakterna genom den nu
gällande anordningen med högre pensionsunderlag.

De sakkunniga lia funnit skäl föreligga för att låta lotslotten genom de
nya pensionsbestämmelserna erhålla större inflytande på pensionsförmånens
storlek. När det gäller sättet för och omfattningen av ett sådant ökat hänsynstagande
må emellertid framhållas, att det icke kan vara befogat att. —•
såsom lotsförbundet i sin framställning gjort — utgå från såsom principiellt
riktigt att pensionsunderlaget för varje lotsplats borde motsvara två tredjedelar
av summan av lön och lotslott. Riktigare torde vara att anknyta till
de synpunkter beträffande minimilönesättning, som varit grundläggande vid
tillkomsten av tjänstepensionsreglementet för arbetare år 1934. Någon kategoriindelning
i pensionshänseende av personalen torde därför icke böra ifrågakomma,
så mycket mindre som en sådan skulle medföra mångå praktiska
svårigheter. Hänsynstagandet till lotslotten torde i stället liksom hittills, böra
avvägas för lotspersonal i varje särskild lönegrad för sig. Då avvägningen
under alla förhållanden måste bliva beroende av en skälighetsbedömning,
synes det även vara möjligt att liksom nu låta pensionsunderlagen sammanfalla
med de belopp, som gälla för vissa högre lönegrader.

För utrönande av den »minimi- eller normallön», med hänsyn till vilken
pensionsunderlagen för lotspersonalen sålunda syntes böra avvägas, lia de
sakkunniga verkställt vissa beräkningar, vilka sammanfattats i en tabell å
sidan 56 i betänkandet. Av tabellen framgå de stora variationer beträffande
lotspersonalens avlöningsförmåner, med vilka man har att räkna. Med utgångspunkt
från de vid dessa beräkningar framkomna resultaten ha de sakkunniga
ansett det närmast kunna ifrågakomma all fastställa pensionsunderlag
enligt lönegrad, som läge följande antal enheter över den, enligt vilken
lönen utgår, nämligen

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 3.39. 1

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

för lots

tillhörande lönegrad A

» »

»

» A

» lotsförman

»

» A

» »

»

» A

» »

» Överlots:

»

» A

7: 1—3
8: 3 eller 4
8: 1 eller 2
9:3
11: 3
3

enheter

»

»

»

»

»

Med hänsyn till önskvärdheten av att icke åstadkomma större differentiering
i pensionshänseende än som gäller i fråga örn den fasta lönen borde
emellertid enligt de sakkunnigas mening fastställas pensionsunderlag enligt
lönegrader, vilka för samtliga befattningshavargrupper ligga ett och samma
antal enheter över den lönegrad, enligt vilken lönen utgår. Härvid syntes,
anföra de sakkunniga, valet böra gälla antingen två eller tre enheter. I förra
fallet skulle visserligen pensionsunderlaget för samliga lotsar tillhörande 8
lönegraden liksom för överlotsarna komma att svara mot en lägre totalinkomst
än som för dem i något fall förekommit under den tidsperiod, som
beräkningarna avse. Om pensionen åter bestämdes att utgå efter en tre enheter
högre lönegrad än den fasta lönen, komme pensionsunderlagen att för
åtskilliga lotsar tillhörande 7 lönegraden och för de flesta lotsförmännen i
8 lönegraden samt ett par lotsförman i 11 lönegraden ligga högre än som
svarar mot totalinkomsten. På grund härav och då försiktighet vöre påkallad
såväl med hänsyn till konjunkturväxlingar beträffande lotslotten som i betraktande
av att ändringar i procenttalet för personalens andel i lotspenningarna
ej vore uteslutna, anse de sakkunniga sig böra stanna vid att förorda,
att pensionsunderlaget för lotspersonalen genomgående bestämmes efter lönegrad
med ordningsnummer två enheter högre än den, efter vilken lönen
utgår.

Stadgandet i 28 § 2 mom. civila tjänstepensionsreglementet, att jämväl för
extra ordinarie lotspersonal, berättigad till andel i lotspenningar, skola tilllämpas
de pensionsunderlag och pensionsavdrag, som gälla för lönegrad närmast
högre än den, vederbörande befattning tillhör —- vilket stadgande i
praktiken numera har avseende å extra ordinarie lotspersonal endast under
sådana vikariat å ordinarie lotstjänst, under vilka åtnjutes s. k. vikariatslön
— har icke erhållit någon motsvarighet i de sakkunnigas förslag till allmänt
tjänstepensionsreglemente. Detta motiveras av de sakkunniga med att det
för ifrågavarande befattningshavare lika litet som för annan personal bör
ifrågakomma att knyta någon särskild pensionsrätt till innehav av vikariatsförordnanden.

I samband med sin behandling av frågan örn lotspersonalens pensionsunderlag
ha de sakkunniga omnämnt, att fyrpersonalens förening i en framställning
gjort hemställan örn hänsynstagande vid pensionsunderlagets bestämmande
till vissa för fyrpersonal förekommande särskilda ersättningar,
nämligen fyrskeppstillägg och enslighetstillägg. De sakkunniga avstyrka bifall
till framställningen, enär nämnda avlöningsförmåner uppenbarligen tillhörde
dem, vilka enligt förut angivna grunder icke borde inverka på pensionens
storlek.

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

99

Mot de sakkunnigas förslag att pensionsunderlaget för lotspersonalen genomgående
bestämmes efter lönegrad med ordningsnummer två enheter
högre än den, efter vilken lönen utgår, har statskontoret intet alt erinra.

Däremot anser lotsstyrelsen, att skillnaden bör fastställas till tre lönegrader
i stället för två. Till stöd härför anför styrelsen i huvudsak följande.

Bestämmes pensionsunderlaget till tre lönegrader över den lönegrad, enligt
vilken lönen utgår, erhåller visserligen ett mindre antal befattningshavare
något högre pension än vad som svarar mot deras totalinkomst. En placering
i pensionshänseende endast två enheter högre än i lönehänseende
skulle emellertid innebära, att ett ojämförligt mycket större antal befattningshavare
finge en efter totalinkomsten för låg pension. Detta skulle visserligen
inträffa även i det förstnämnda fallet, men för de befattningshavare,
vilkas pension även med tre lönegraders skillnad icke skulle komma att motsvara
totalinkomsten, skulle dock vid en sadan skillnad i lönegrader en
bättre relation åstadkommas mellan pensionen och den med tjänsten förenade
totalinkomsten.

Till belysning härav återger lotsstyrelsen följande sammanställning, utvisande
det antal befattningshavare inom lotsverket, som vid pension efter
två, respektive tre enheter över den lönegrad, efter vilken lönen utgår, alltjämt
skulle erhålla en pension, som icke motsvarar totalinkomsten:

Antal befattningshavare med lägre
pension än som svarar mot total -

Antal befatt-

inkomsten

ningshavare

därest pensionen

därest pensionen

(totalt):

bestämmes att

bestämmes att

utgå med iva

utgå med tre

Lots

enheter högre

enheter högre

lönegrad A

7..........

.......... 75

52

39

A

8..........

.......... 282

282

270

Lotsförman

lönegrad A

8..........

.......... 29

10

3

» A

9..........

.......... 18

17

13

» A

11..........

.......... 22

20

18

Överlots

lönegrad A

12..........

.......... 14

14

13

Av sammanställningen framgår, påpekar lotsstyrelsen, att även om pensionen
bestämmes att utgå efter en lönegrad som med tre enheter överstiger
den lönegrad, befattningen tillhör, av 440 ordinarie befattningshavare ej
mindre än 356 ändock komma att få en lägre pension än som skulle motsvara
deras totalinkomst; främst gäller detta lotsar i 8 lönegraden, lotsförman
i 9 och 11 lönegraderna samt överlotsar.

Jämväl de sakkunnigas inställning till frågan om ett hänsynstagande till
lotslotten vid bestämmandet av extra ordinarie lotspersonals pensionsförmåner
har mött gensagor från lotsstyrelsen sida. Sedan styrelsen påpekat, hurusom
det i gällande tjänste- och familjepensionsreglementen intagna stadgandet
örn en särskild pensionsrätt för extra ordinarie loispersonal, berättigad
till andel i lotspenningar, för närvarande i praktiken tillämpas å tillförordnad
lots, framhåller styrelsen, att för en sådan befattningshavare över -

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

gång till ett i enlighet med de sakkunnigas förslag fastställt pensionsreglemente
måste innebära försämrad pensionsrätt. En sådan försämring är emellertid
enligt lotsstyrelsens mening icke motiverad. Tvärtom finner styrelsen
det angeläget att en förbättring åstadkommes beträffande pensionsförmånerna
åt innehavarna av sådana långtidsförordnanden vid lotsstaten, varom här
är fråga. Till stöd för sin åsikt anför styrelsen bland annat följande.

En rationell organisation av lotsverket förutsätter att personalen vid de
olika lotsplatsen^ kan avpassas efter tid efter annan inträffande förändringar
beträffande sjöfarten inom de olika lotsningsområdena. Erfarenheten har
visat att åstadkommandet av en sådan anpassning är förenad med svårigheter.
Den fordrar att verkets ledning med uppmärksamhet följer utvecklingen
av sjöfarten. Det låter sig vidare i allmänhet ej göra att skrida till
rationaliseringsåtgärder och därmed förenade personalindragningar enbart
på grundval av ett eller ett par års erfarenhet. Då fråga uppkommit örn indragning
av lotsplats eller uppassningsställe eller om sammanslagning av
lotsplatser eller då fråga varit örn minskning av personalstyrkan vid lotsplats,
har därför såsom förberedande åtgärd vid uppkommande ledighet å ordinarie
tjänst denna ofta tillsatts allenast tills vidare på förordnande. Erfarenheten
har visat att sådana förordnanden vid lotsverket kunna bliva av
betydande varaktighet; det har i flera fall inträffat att de kommit att omfatta
en tidrymd av 10—15 år. Sådana ingripanden drabba lotsverkets personal
särskilt hårt på grund av att befordran inom lotsstaten i regel är begränsad
till befattning vid egen lotsplats. Enligt lotsstyrelsens mening är det
därför särskilt viktigt att tillse att lotspersonal, som på grund av här berörda
förhållanden kan komma att under längre tid uppehålla befattning allenast
på förordnande, i pensionshänseende tillerkännes en ställning som så
nära som möjligt ansluter sig till den pension som skulle tillkommit den vid
ordinarie innehav av tjänsten.

Lotsstyrelsen delar de sakkunnigas åsikt att hänsyn icke bör tagas till fyrskeppstillägg
och enslighetstillägg vid bestämmande av pensionsunderlag för
fyrpersonalen.

Distriktsveterinärer.

Före distriktsveterinärväsendets förstatligande med ingången av år 1934
voro samtliga distriktsveterinärer delaktiga i statens pensionsanstalt. Tjänstepensionsunderlaget
utgjorde 3,500 kronor, vartill kom pensionsförhöjning
med 460 kronor; hel tjänstepension uppgick sålunda till 3,960 kronor. Befattningshavarens
årliga tjänstepensionsavgift utgjorde 122 kronor 50 öre.

I egenskap av huvudman hade vederbörande landsting att erlägga årlig avgift
med samma belopp. Familjepensionsunderlaget var bestämt till 1,000 kronor. Å
familjepension utgick dyrtidstillägg enligt grunderna för oreglerad pension;
omräknad till s. k. ny familjepension motsvarar hel pension 1,260 kronor.
Befattningshavarens familjepensionsavgift uppgick till 190 kronor.

I samband med distriktsveterinärväsendets övertagande av staten bestämdes
i fråga om de distriktsveterinärer, vilka då övergingo i statens tjänst,
att de i pensionshänseende fortfarande skulle tillhöra statens pensionsanstalt
samt att landstingen alltjämt skulle erlägga huvudmannaavgift, så
länge befattningshavaren ej Övergånge till befattning inom annat landstingsområde.
Det ansågs nämligen icke böra ifrågakomma att staten skulle över -

Kungl. Maj.ts proposition nr 339-

101

taga hela pensionskostnaden för ifrågavarande distriktsveterinärer. Distriktsveterinär,
som komme att utnämnas efter utgången av år 1933, skulle däremot
liksom civila tjänstinnehavare i allmänhet vara underkastad civila
pensionslagen och för familjepension tillhöra civilstatens änke- och pupillkassa.

I anledning av en till 1933 års riksdag avlåten proposition beslöt riksdagen,
att för sistnämnda kategori av distriktsveterinärer skulle tillämpas de pensionsunderlag
och de pensionsavgifter, som gällde för befattningshavare i 19
lönegraden (samma belopp gälla för tjänstemän i 20 lönegraden). I propositionen
hade föredragande departementschefen framhållit, att han funnit
ett av distriktsveterinärlönesakkunniga föreslaget pensionsunderlag (motsvarande
pension för tjänstemän i 21 lönegraden) vara väl högt, särskilt i
betraktande av att länsveterinärerna i pensionshänseende vore placerade endast
en lönegrad högre eller i 22 lönegraden. Det hade enligt departementschefens
uppfattning varit önskvärt att, efter närmare undersökning av såväl
länsveterinärernas som distriktsveterinärernas totala inkomster av tjänsten,
pensionsunderlagen kunnat på ett enhetligt sätt avvägas med hänsyn till förhållandet
mellan den fasta lönen och praktikinkomsten. Då så icke kunnat
ske, funne departementschefen försiktigheten bjuda, att distriktsveterinärerna
ungefärligen bibehölles vid dåvarande pensionsförmåner.

Sedermera ha de distriktsveterinärer, vilka utnämnts efter ingången av
år 1934, överförts till civila tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreglementet.

De sakkunniga anföra:

Någon ändring i hittillsvarande princip, att vid bestämmande av pensionsförmånerna
för distriktsveterinärer hänsyn tages till dem tillkommande praktikinkomst,
har icke ifrågasatts och bör enligt de sakkunnigas uppfattning ej
ifrågakomma. Det spörsmål, till vilket de sakkunniga haft att taga ställning,
gäller endast huruvida nuvarande bestämmelser innebära en skälig
avvägning härutinnan. För sin del lia de sakkunniga, med hänsyn bland
annat tili vad i 1936 års lönekommittés betänkande med förslag till lönereglering
för provinsialläkare och distriktsveterinärer anförts rörande storleken
av distriktsveterinärernas praktikinkomster, kommit till den uppfattningen
att en viss höjning av pensionsunderlagen för dessa befattningshavare
är påkallad. Även i betraktande av distriktsveterinärernas jämförelsevis
långvariga utbildning lärer en åtgärd i sådant syfte få anses skälig. Det
synes ej heller kunna betraktas såsom tillfredsställande, att distriktsveterinärerna
i samband med övergång i statens tjänst erhållit en låt vara obetydligt
försämrad ställning med avseende å tjänstepensionsunderlag, samtidigt
som tjänstepensionsavdraget höjts. För sin del vilja de sakkunniga, i
anslutning till vad distriktsveterinärlönesakkunniga föreslogo, lillstyrka att
befattningshavarna i fråga i de nya pensionsreglementena likställas med
tjänstemän i lönegraden A 21. För genomförande av detta förslag lärer hinder
av den art, som chefen för finansdepartementet i 1933 års proposition
åberopade, icke föreligga, sedan länsveterinärerna genom beslut vid 1936
års riksdag fått sina pensionsförhållanden reglerade enligt bestämmelserna
för tjänstemän i 24 lönegraden.

En omreglering av tjänste- och fain i ljepensionsfiirhål la udelia för distriktsveterinärer
i överensstämmelse med vad nu förordats synes höra gälla icke

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

blott de befattningshavare, vilka lyda under de statliga pensionsreglementena.
Även de distriktsveterinärer, vilka alltjämt tillhöra statens pensionsanstalt,
torde höra erhålla en med övriga distriktsveterinärer i möjligaste
män likvärdig ställning. Att upprätthålla en särskilt i familjepensionshänseende
avsevärd skillnad mellan dessa båda kategorier av befattningshavare
i samma anställning, synes icke vara tillfredsställande. Anledningen till att
vissa distriktsveterinärer fått kvarstå i pensionsanstalten har såsom förut
påpekats, varit att landstingens medverkan såsom huvudmän ansetts böra
bibehållas även efter förstatligandet, men delta förhållande torde icke böra
medföra en i sak olikartad behandling av tjänstemännen.

Slutligen framhålla de sakkunniga, att en omreglering av distriktsveterinärernas
pensionsförliållanden i enlighet med vad sålunda av de sakkunniga
tillstyrkts icke bör medföra någon ändring i beloppen av landstingens nuvarande
huvudmannaavgifter för befattningshavare med delaktighet i statens
pensionsanstalt.

Medicinalstyrelsen finner de sakkunnigas förslag om förbättring av distriktsveterinärernas
ställning i pensionshänseende välmotiverat.

Aven statskontoret tillstyrker förslaget. Härvid anför ämbetsverket följande.

Statskontoret delar de sakkunnigas uppfattning, att den föreslagna pensionsregleringen
för distriktsveterinärer bör omfatta även distriktsveterinärer,
som åtnjuta, pensionsrätt enligt reglementet för statens pensionsanstalt. En
fullt likvärdig dylik reglering för dessa befattningshavare torde emellertid
svårligen kunna åstadkommas genom ändring av anstaltens reglemente, med
hänsyn till de väsentliga skiljaktigheter i pensioneringsgrunderna, som å ena
sidan gälla enligt nämnda reglemente och å andra sidan skulle följa enligt
de nu föreslagna pensionsreglementena. Statskontoret vill därför förorda, att
frågan löses genom att de nu till pensionsanstalten anslutna distriktsveterinärerna
inordnas under de nya pensionsreglementena. Tillräckliga skäl för att
vid en sådan anordning bibehålla de förutvarande huvudmännens avgiftsskyldighet
torde enligt ämbetsverkets mening knappast föreligga. Härvid må erinras
att överflyttning under senare år skett av personal från landstingens
tjänst till statstjänst, utan att villkor uppställts vare sig örn bibehållande av
tidigare pensionsrätt för personalen eller örn fortsatt avgiftsskyldighet för
förutvarande huvudmän.

Statens pensionsanstalt anför bland annat:

De grunder, på vilka pensionsanstaltens reglemente är byggt, skilja sig så
väsentligt från grunderna för de av de sakkunniga föreslagna pensionsbestämmelserna,
att det svårligen låter sig göra att genom ändringar i sagda reglemente
i tillfredsställande omfattning bereda i pensionsanstalten delaktig
distriktsveterinär en med övriga distriktsveterinärer likvärdig ställning i pensionshänseende.
Härför torde enligt anstaltens mening krävas, att ifrågavarande
distriktsveterinärer inordnas i de nya reglementena. Pensionsanstalten
vill för sin del förorda att så sker.

Bortsett från landstingsavgifterna, torde de av ett sådant inordnande föranledda
statliga merkostnaderna för pensioneringen kunna antagas bliva av
ungefär samma storleksordning som de merkostnader förenämnda ändringar
i pensionsanstaltens reglemente skulle förorsaka.

Vad de landstingen nu åliggande huvudmannaavgifterna beträffar vill pensionsanstalten
ifrågasätta att de få upphöra, därest de pensionsanstalten tillhörande
distriktsveterinärerna inordnas under samma pensionsreglementen,
som eljest skulle komma att gälla för alla statsanställda veterinärer med pen -

103

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

sionsrätt. Inordnandet torde emellertid icke i och för sig utgöra hinder för
avgiftspliktens fortsatta fullgörande. Befinnes landstingens avgiftsphkt alltjämt
böra bestå — summan av avgiftsbeloppen, vilken årligen avtager, utgjorde
för år 1940 omkring 24,600 kronor — torde avgifterna dock lämpligen bora
inlevereras till statskontoret i stället för såsom nu till statens pensions anstalt.

...... . .

I samband med utfärdandet av nu gällande civila tjanstepensionsreglemente
sänktes pensionsåldern för de i statens pensionsanstalt delaktiga distriktsveterinärerna
från 65 till 63 år från och med den 1 juli 1936. Emellertid
hade vid fastställande av den rätt till retroaktiv tjänstårsberäknmg mot engångsavgift.
som ifrågakomma för de distriktsveterinärer, som vörö anställda
vid inordnandet i statens pensionsanstalt från och med år 1920, sådan tjänstårsberäkning
icke kunnat reglementsenligt medgivas i vidare män, an som
erfordrades för att befattningshavarna skulle kunna till den da gällande
pensionsåldern av 65 år intjäna för hel pension erforderliga 30 tjanstar.
Därest ej särskild övergångsanordning vidtagits, skulle därför sänkningen
av pensionsåldern medfört en i förhållande till vad tidigare förutsatts minskad
pension efter avgång vid pensionsåldern. Även för de distriktsveterinärer,
som anställts efter 1920 års ingång, skulle sänkningen i åtskilliga fall förorsakat
minskning av eljest ifrågakommande pension. Motsvarande pensionsminskning
skulle uppstått jämväl i fråga örn familjepensionen. För undanrödjande
av nu berörda olägenheter föreskrevs, att vid pensions bestämmande
skulle antagas, att pensionsåldern alltjämt var 65 år och att tjänstemannen
skulle antagas hava kvarstått i tjänst till 65 års ålder, även om han dessförinnan
avgått ur tjänst med rätt till ålderspension. Detta innebar i stort
sett att för bestämmande av pension såsom tjänstår fick räknas tva ar längre
tid än den, som eljest skulle tillgodoräknats enligt reglementet. Det synes
skäligt, att de nu statens pensionsanstalt tillhörande distriktsveterinärerna
även framdeles bibehållas vid den dem salunda tillerkända förmanen.

I fråga om sådana nu under civila tjänstepensionsreglementet lydande
distriktsveterinärer, vilka tidigare tillhört civilstatens änke- och pupillkassa,
tillämpas för närvarande och skola enligt de sakkunnigas förslag även framdeles
tillämpas de relativt förmånliga bestämmelserna i nämnda kassas reglemente
angående den ålder, vid vilken familjepensionsrätten for egna arvsberättigade
barn upphör, samt den ålder, före vilken äktenskap skall hava
ingåtts för att grundlägga familjepensionsrätt. I överensstämmelse härmed
torde motsvarande bestämmelser i reglementet för statens pensionsanstalt
böra fortfarande tillämpas i fråga om de detta reglemente nu underkastade
distriktsveterinärerna, därest de bliva inordnade under de nya pensionsreglementena.

Viss lokpersonal vid statens järnvägar.

I cn till de sakkunniga ingiven framställning bär Sveriges lokomotivmannaförbund
anhållit, att lokförare och lokeldare i pensionshänseende måtte placeras
i lönegraden närmast högre än den respektive tjänster tillhöra samt att
undersökning malte verkställas, huruvida motsvarande förmån helt eller
delvis kunde beredas jämväl "maskinbiträde i loktjänst. lill stöd för denna
anhållan har förbundet åberopat, att ifrågavarande personal utom sin ordinarie
lön erhåller s. k. loktjänstpenningar.

Med loktjänstpenningar förstås en ersättning, som tillkommer lokpersonal

a) vid tåg- och hjälptjänst med visst belopp, beräknat efter dels antalet
tillryggalagda lokomotivkilometer för månad, dels det slag av tåg, varå tjänstgöringen
sker;

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

b) vid växlingstjänst med visst belopp per timme, olika allteftersom tjänstgöringen
äger rum under dag eller natt; samt

c) vid reservtjänst med visst belopp per timme under natt.

De rinder a) upptagna ersättningarna vid tågtjänstgöring äro de viktigaste.
Vid tågtjänstgöring är ersättningen enligt nuvarande grunder differentierad
med hänsyn till tjänst å olika tåggrupper dels enligt en efter antalet tågkilometer
stigande skala och dels genom samtidig evalvering av antalet lokkdometer
med tillämpning av vissa efter tåggrupperna växlande koefficienter.
Till lokeldare utgår ersättning med hälften av vad som tillkommer lokförare.
Till lokbiträde å elektriskt lok utgår ersättning med tredjedelen av
ersättningen till lokförare. Vid tjänstgöring å lok, som betjänas av endast en
man (förare), förhöjes ersättningen med en tredjedel.

Loktjänstpenningarna äro väl att skilja från den till lokpersonal liksom
till annan åkande personal vid statens järnvägar utgående s. k. reseersättningen,
vilken närmast har traktamentes karaktär. Reseersättningen och loktjänstpenningarna
pläga sammanfattas under den gemensamma benämningen
milpenningar.

Ln av de sakkunniga företagen genomgång av den historiska utvecklingen
beträffande lokpersonalens avlöningsförhållanden visar, bland annat, att loktjänstpenningarna
vid behandlingen av lokpersonalens lönefråga upprepade
gånger av järnvägsstyrelsen, av olika lönekommittéer eller av statsutskottet
mer eller mindre jämställts med den ordinarie lönen samt att själva löneställningen
för lokförare och lokeldare — men däremot icke för maskinbiträden
— vid flera tillfällen avvägts med uttrycklig hänvisning till förekomsten
av loktjänstpenningar.

Fragan örn hänsynstagande till loktjänstpenningarna vid bestämmande av
pensionsförmånen för lokpersonal har tidigare vid några tillfällen varit föremål
för statsmakternas behandling.

I det betänkande, som avgavs av 1930 års pensionssakkunniga, förordades
att tor lokförare och lokeldare skulle fastställas särskilda pensionsunderlag,
beräknade på sådant sätt att det för vederbörande lönegrad bestämma
normala pensionsunderlaget höjdes med ungefär 2A av den genomsnittliga
arliga inkomsten av loktjänstpenningar. Enligt de sakkunnigas förslag
bolde pensionsunderlaget bestämmas för lokförare till 3,504 kronor och för
lokeldare till 2,604 kronor, vilket skulle innebära en höjning av de normala
pensionsunderlagen för ifrågavarande lönegrader med 204 respektive 108
kronor.

De sakkunnigas mening, att loktjänstpenningarna borde föranleda höjning
av pensionsunderlaget, biträddes av järnvägsstyrelsen, som uttalade att
enligt styrelsens mening visst fog icke saknades för att vid bestämmande av
pensionsunderlagen för lokomotivpersonal taga hänsyn till lokomotivf jänstpennmgarna.
Vid lönegradsplaceringen av denna personal hade nämligen
fXsf.^.nc^e fåsts vid denna extra ersättning. Några andra extra ersättningar än
loktjänstpenningar borde enligt styrelsens uppfattning ej inverka på pensionsunderlagets
storlek. Vad särskilt anginge växlingsersättning, vilken förman
nyligen tillkommit, vore uppenbart, att densamma icke övat inflytande
vid avlöningens fastställande. Den vore tillika av så vansklig och individuell
karaktär, att någon enhetlig grund för ersättningens värdering knappast kunde
tankas. Beträffande slutligen de till tågfärjepersonalen utgående seglings -

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

105

penningarna holle styrelsen före, att denna personal i varje fall erhållit en
mycket gynnsam inpassning i löneskalan i förhållande lill andra befattningshavare,
så att några särskilda förmåner i pensionshänseende utöver vad dessa
senare erhålla icke syntes höra ifrågakomma.

I 1934 års proposition med förslag till civilt tjänstepensionsreglemente föreslogs,
att lokförare och lokeldare skulle i pensionshänseende tillhöra 13
respektive 8 lönegraden, d. v. s. en lönegrad högre än den, som gäller i lönehänseende.
Detta förslag avslogs emellertid efter avstyrkan av bankoutskottet,
som därvid anförde, att ett beslut i sådan riktning, såvitt utskottet kunde
döma, skulle vara ägnat att medföra konsekvenser beträffande andra befattningshavare
med särskilda inkomster i viss tjänstgöring, icke minst för befattningshavare,
vilka liksom lokomotivpersonalen på grund av sin tjänstgöring
hade regelbundna inkomster av reseersättning i en eller annan form.

Vid riksdagsdebatterna i frågan framhölls, att vid de enskilda järnvägar
i vårt land, vilka vore närmast jämförliga med statens, viss del av loktjänstpenningar
sedan länge inräknats i lokpersonalens pensionsunderlag.

I en motion till 1937 års riksdag framställdes ånyo yrkande, att lokförare,
lokeldare och maskinbiträden måtte beträffande pensionsunderlaget placeras
i 13 respektive 8 och 7 lönegraden.

Bankoutskottet införskaffade utlåtande angående motionen från statskontoret,
som i sin tur hörde järnvägsstyrelsen.

Järnvägsstyrelsen anförde — under hänvisning till sin tidigare uttalade
mening — att den påyrkade pensionsförbättringen, i vad den avsåge lokförare
och lokeldare, icke saknade fog. Emellertid syntes med en förbättring i
pensionshänseende tillsvidare böra anstå i avvaktan på resultatet av den hos
1936 års lönekommitté då pågående löneutredningen. Vad anginge maskinbiträden
i loktjänst, kunde enligt styrelsens mening loktjänstpenningarna
icke anses liava haft något inflytande på lönegradsplaceringen. Därför vore
en uppflyttning av ifrågavarande maskinbiträden enligt styrelsens mening
knappast motiverad.

Statskontoret förklarade, att även örn visst stöd funnes för uppfattningen,
att förmånen av loktjänstpenningar ej varit utan inverkan vid lokpersonalens
placering i lönehänseende vid 1919 års lönereglering samt det förty vöre
skäligt att vid bestämmandet av pensionsunderlag för nämnda personal taga
hänsyn till ifrågavarande ersättning, en dylik pensionsreglering likväl borde
uppskjutas i avvaktan på resultatet av den inom 1936 års lönekommitté pågående
utredningen.

Bankoutskottet anslöt sig till järnvägsstyrelsens och statskontorets uppfattning.
Riksdagen avslog motionen.

De sakkunniga lia omnämnt, att frågan örn en omläggning av grunderna
för beräkning av loktjänstpenningar sedan någon tid varit aktuell. Denna
fråga har inom järnvägsstyrelsen underkastats utredning av en särskild
kommitté. Det förslag, som därvid utarbetats, går i stort sett ut på dels en
väsentlig förenkling i metoderna att uträkna loktjänstpenningarna och dels
upphävande i huvudsak såväl av den hittillsvarande evalveringcn av lokkilometcrsiffrorna
med hänsyn lill olika slag av tjänstgöring som av nuvarande
stegring i ersättningen efter stigande antal lokkilometer. Den avsedda
omläggningen torde komma att medföra en viss utjämning av hittillsvarande
ganska stora variationer i loktjänstpenningarnas belopp för olika tjänstgöringsgrupper.
Detta skulle dock icke innebära något rubbande av den
huvudprincip för loktjänstpenningarna, enligt vilken ersättningens storlek
blir beroende av fullgjord prestation. Enligt förslaget skulle nämligen lok -

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

tjänstpenningarna alltjämt, med vissa modifikationer, beräknas efter fullgjort
antal lokkilometer. En omläggning i avsedd riktning skulle sålunda i och
för sig icke vara ägnad att i nämnvärd grad rubba de skäl, som kunna tala
för att låta loktjänstpenningarna inverka på pensionen.

Vid sin prövning av förevarande fråga ha de sakkunniga kommit till den
uppfattningen, att övervägande skäl tala för att tillmäta loktjänstpenningarna
betydelse vid bestämmandet av lokpersonalens pensionsförmåner. De
sakkunniga förorda, att pensionsunderlag och pensionsavdrag för lokförare
och lokeldare vid statens järnvägar fastställas till belopp, svarande
mot lönegraden närmast högre än den, som gäller i lönehänseende.

Härvid anföra de sakkunniga bland annat:

När det gäller lokpersonalen, bör det beaktas, att här är fråga örn en personalgrupp,
vars samtliga medlemmar åtnjuta särskild ersättning ehuru med
växlande belopp. Det torde ock vara ställt utom tvivel, att förekomsten av
denna ersättning påverkat lönegradsplaceringen, såvitt angår lokförare och
lokeldare. Förhållandena synas sålunda här i själva verket analoga med
de förhållanden, som föranlett förhöjd pension åt lotspersonalen. Någon svårighet
att i den fasta lönen inlägga loktjänstpenningarna till belopp som motsvarar
vad som tillkommer det stora flertalet befattningshavare, skulle i och
för sig knappast föreligga. Att detta icke skett i samband med löneregleringsarbetet,
torde bero på att det ansetts vara av vikt att bibehålla en ersättningsform,
som genom att giva ökad avlöning vid ökade prestationer är ägnad
att stimulera personalen till att underkasta sig mera krävande tjänstgöring
och sålunda motverka eventuella strävanden från dess sida att förskaffa sig
lindriga turlistor. I betraktande av de angivna särskilda förhållandena vill
det också förefalla, som om en höjning av lokpersonalens pensionsförmåner
med hänsyn till inkomst av loktjänstpenningar skulle kunna genomföras
utan större risk för icke önskvärda konsekvenser. Det är visserligen riktigt
att, såsom bankoutskottet år 1934 erinrade, loktjänstpenningarna kunna sägas
utgöra ett särskilt slag av reseersättning, men det torde ej vålla svårigheter
att tillbakavisa eventuella krav på pension med hänsyn till reseersätttning
i egentlig mening.

I fråga om sättet för åstadkommande av pensionsförhöjning för lokförare
och lokeldare torde valet böra stå mellan antingen ett fixerande, såsom 1930
års pensionssakkunniga ifrågasatte, av särskilda belopp för pensionsunderlagen
eller befattningshavarnas hänförande, på sätt i 1934 års proposition
förordades, till en högre lönegrad än den i löneavseende gällande. Den sista
utvägen är givetvis ur administrativ synpunkt att föredraga och torde därför
böra väljas för den händelse så befinnes möjligt och lämpligt med hänsyn
till den genomsnittliga storleken av befattningshavarnas inkomst av loktjänstpenningar.
I detta hänseende lia vissa beräkningar inom de sakkunnigas
kansli utförts på grundval av uppgifter, som inom järnvägsstyrelsen sammanställts
i samband med utredningen rörande omläggning av grunderna för ersättningens
utgående. Beräkningarna ha givit vid handen, att pensionsunderlagens
fastställande till belopp motsvarande närmast högre liggande lönegrader
skulle innebära såväl nödig begränsning med hänsyn till storleken av
den inkomst, som tillkommer det övervägande flertalet befattningshavare,
som ock reduktion för att förebygga pensionsgrundande verkan av ersättningen,
i den mån den kan betraktas såsom kompensation för särskilt krävande
tjänstgöring. En sådan avvägning skulle — vid tillämpning av förslaget
med enhetliga pensionsunderlag — innebära en förhöjning av pen -

107

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

sionsbeloppen i förhållande till de enligt avlöningsreglementet gällande lönegraderna
med 228 kronor för lokförare i 12 lönegraden och med 108 kronor
för lokeldare.

Beträffande maskinbiträdena anföra de sakkunniga:

Mot beredande av pensionsförhöjning för maskinbiträdena talar i främsta
rummet att förekomsten av loktjänstpenningar för dessa tjänstemän icke kan
sägas ha inverkat på lönesättningen. Vidare bör observeras, att maskinbiträdena
icke uteslutande fullgöra loktjänstgöring utan även användas i annan
tjänstgöring, vilken ej är förenad med rätt till loktjänstpenningar. En åtskillnad
i pensionshänseende mellan olika innehavare av en och samma befattning
allt efter befattningshavarens olika placering till tjänstgöring synes
böra undvikas. Dessa omständigheter tala för, att rätten till pensionsfpihöjning
med hänsyn till inkomst av loktjänstpenningar inskränkes att avse lokförare
och lokeldare.

Mot de sakkunnigas förslag örn ett hänsynstagande i pensionshänseende
till loktjänstpenningarna har järnvägsstyrelsen intet att erinra. Däremot
framhåller statskontoret, att det förefaller ämbetsverket vara i hög grad tvivelaktigt,
örn loktjänstpenningarna till någon del kunna anses ha sådan karaktär,
att hänsyn till dem bör tagas vid bestämmandet av de för vederbörande
befattningar gällande pensionsunderlagen. Då det upplysts, att
inom järnvägsstyrelsen är under utarbetande ett förslag örn ändrade grunder
för beräkning av loktjänstpenningar, anser statskontoret sig icke kunna
tillstyrka, att en reglering av pensionssställningen här kommer till stånd,
förrän klarhet vunnits om de slutliga ersättningsgrunderna samt dessas verkningar.

Vissa andra befattningshavargrupper.

Ordförandena och vice ordförandena å hovrätternas divisioner uppbära
särskilda tilläggsarvoden, 2,500 kronor för ordförande och 1,000 kronor för
vice ordförande. Vidare uppbära vattenrättsdomarna avlöningsförstärkning
med 1,500 kronor för år. Svea hovrätt har framhållit, att det måste framstå
såsom en oegentlighet och en orättvisa, att nämnda befattningshavare pa
grund av avlöningsbestämmelsernas tekniska utformning få åtnöjas med
lägre pensionsförmåner än som svara mot befattningarnas natur och avlöningens
verkliga storlek.

Länsstyrelsen i Stockholms län erinrar om att till landssekreterare och
landskamrerare utgår särskild avlöningsförstärkning och att det littiyckligen
förutsatts, att löneställningen för dessa tjänstemän kommer alt bliva föremål
för närmare prövning vid revideringen av tjänsteförteckningen. I de sakkunnigas
förslag har frågan örn en rättvis pensionsreglering för landssekreterare
och landskamrerare icke upptagits till behandling. Da detta enligt
länsstyrelsens uppfattning torde bero på att de sakkunniga förutsatt, att frågan
skall avgöras i samband med den slutliga prövningen av löneställningen,
har länsstyrelsen endast velat betona angelägenheten av en för dessa tjänstemän
tillfredsställande pensionsreglering. — Jämväl länsstyrelsen i Norrbot -

108

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

tens län bär vidrört detta spörsmål och ifrågasatt, om skäl ej förefunnes för
utfärdande av särskilda bestämmelser beträffande pensionsunderlag och pensionsavgifter
för landssekreterare och landskamrerare.

Medicinalstyrelsen har ifrågasatt, att pensionsunderlaget för länsveterinärerna
borde motsvara underlaget i 26 lönegraden.

I en den 20 juni 1941 dagtecknad framställning till Kungl. Maj:t har centralstyrelsen
för statens järnvägars befälsförbund hemställt, att pensionsunderlag
och pensionsavdrag för befälhavare och övermaskinist å tågfärja
måtte — med hänsyn till den till dessa tjänstemän utgående extra ersättningen
för utfört arbete, de s. k. seglingspenningarna —- fastställas till belopp,
svarande mot lönegraden närmast högre än den, efter vilken lönen utginge.
Centralstyrelsen har även påpekat, att samtliga medlemmar av ifrågavarande
befattningshavaregrupper åtnjuta omförmälda särskilda ersättning
ehuru med växlande belopp.

Bestämmelser örn seglingspenningar äro givna i 14 § 2. a) kungörelsen den
22 juni 1939 (nr 478) med tilläggsbestämmelser till civila avlöningsreglementet.
Enligt dessa bestämmelser utgå seglingspenningar till befälhavare å tågfärja
med 4 kronor för varje enkel resa å linjen Trelleborg—Sassnitz och
1 krona 20 öre å annan linje samt till övermaskinist med 2 kronor för varje
enkel resa å linjen Trelleborg—Sassnitz och 60 öre å annan linje.

Över centralstyrelsens framställning ha järnvägsstyrelsen och statskontoret
avgivit utlåtanden. Båda myndigheterna ha avstyrkt bifall till framställningen,
under betonande — framför allt — av att förekomsten av seglingspenningar
icke påverkat lönegradsplaceringen för de ifrågavarande befattningshavarna.

^e^chefenntS'' va<^ sakkunniga anfort angående de allmänna förutsättningar, under

vilka en med viss befattning följande inkomst utöver fast lön bör utöva inflytande
på ställningen i pensionshänseende, kan jag ansluta mig. Jag vill
därutöver allenast framhålla, att man bör framgå med stor försiktighet, när
det gäller att tillägga en befattningshavargrupp en sådan särskild pensionsförmån,
varom här är fråga.

Beträffande lotspersonalen ha de sakkunniga ifrågasatt, att i stället för att
pensionsrätt nu åtnjutes efter lönegrader ett nummer högre än dem, till vilka
befattningarna äro hänförda, pensionsunderlagen skulle bestämmas efter
lönegrader med ordningsnummer två enheter högre än dem, efter vilka
lön utgår. Lotsstyrelsen har däremot hemställt, att skillnaden skulle fastställas
till tre lönegrader. För båda förslagen kunna skäl åberopas. Det
synes mig emellertid mest överensstämmande med de allmänna förutsättningar,
som i det föregående angivits, och den försiktighet, som bör iakttagas
särskilt när det gäller hänsynstagande till en vid olika konjunkturer så varierande
förmån som lotslotten, att det av de sakkunniga framlagda förslaget
genomföres. Liksom de sakkunniga anser jag, att innehav av vikariatsförordnande
icke bör grunda pensionsrätt. Jag avstyrker därför att tillförordnad
lots beredes sådan rätt.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

109

I fråga om distriktsveterinärerna förordar jag de sakkunnigas förslag att
befattningshavarna likställas i de nya pensionsreglementena med tjänstemän
i lönegraden A 21. I likhet med statskontoret och statens pensionsanstalt anser
jag vidare, att de distriktsveterinärer, som nu åtnjuta pensionsrätt i statens
pensionsanstalt, böra inordnas under de nya reglementena. De förutvarande
huvudmännens avgiftsskyldighet synes därvid böra upphöra. Mot de
av statens pensionsanstalt ifrågasatta övergångsbestämmelserna finner jag
icke anledning till erinran. Frågan om de ändringar i reglementet för statens
pensionsanstalt, som påkallas i anledning av vad nu föreslagits, torde få anstå
för att jämte andra frågor om ändring i samma reglemente i ett sammanhang
föreläggas nästa års riksdag.

Jag tillstyrker jämväl de sakkunnigas förslag om högre pensionsunderlag
för lokförare och lokeldare. De av de sakkunniga härför framlagda motiven
synas mig bärande och den inom järnvägsstyrelsen pågående utredningen
om ändrade grunder för beräkning av loktjänstpenningar avser, såsom i ärendet
blivit upplyst, icke att rubba hittillsvarande huvudprincip för loktjänstpenningarna.

Däremot kan jag för närvarande icke tillstyrka de förslag om högre pensionsunderlag
för vissa befattningshavargrupper, som framställts av några
av remissmyndigheterna samt av centralstyrelsen för statens järnvägars befälsförbund.
Löneställningen för ordförandena och vice ordförandena å hovrätternas
divisioner, för vattenrättsdomarna samt för landssekreterare och
landskamrerare torde komma att upptagas till behandling av 1939 års
tjänsteförteckningssakkunniga. I avbidan härpå bör prövningen av frågan
om ändring i dessa befattningshavares pensionsställning anstå. I fråga örn
länsveterinärerna ha nyssnämnda sakkunniga i sitt den 21 maj 1941 avgivna
betänkande föreslagit en uppfattning till lönegraden A 24. Därest detta förslag
genomföres torde ändring även böra vidtagas i länsveterinärernas ställning
i pensionshänseende. Innan förslaget om ändrad Iöneställning prövats,
torde emellertid ändring icke böra vidtagas beträffande pensionsunderlagen.
Vad slutligen angår befälhavarna och övermaskinisterna å tågfärjorna kan
jag liksom järnvägsstyrelsen och statskontoret icke tillstyrka särskild förhöjning
av de för dessa tjänstemän gällande pensionsunderlagen.

Tjänstepensionsunderlag för icke-ordinarie personal i lägre

Iöneställning.

De extra ordinarie tjänstemännen i lägre lönegrader än deni, vilka ingå i
civila icke-ordinariereglementets löneplan Eo, utgöras för närvarande av dels
viss ekonomipersonal vid statens sinnessjukhus, dels ock viss sjukvårds- och
ekonomipersonal vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet. Ingendera
av dessa befattningshavargrupper har tidigare erhållit någon definitiv reglering
av sina pensionsförhållanden.

Lönen till ifrågavarande ekonomipersonal vid sinnessjukhusen samt sjuk -

Ilo

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

vårds- och ekonomipersonal vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
utgår enligt särskilda löneplaner — betecknade Ek, respektive U — vilka äro
konstruerade på liknande sätt som löneplan Eo. Löneplan Ek upptager 8
lönegrader, varav lönegraderna 7 och 8 till löneklassbeteckning och belopp
helt sammanfalla med lönegraderna Eo 1 och 2; löneplan U upptager 2 lönegrader,
vilka på motsvarande sätt överensstämma med lönegraderna Ek 3
och 4. För närvarande äger ej annan ekonomipersonal lön enligt löneplan Ek
än kvinnliga e. o. ekonomister av 4:e och 3:e klass, vilka hänförts till lönegraderna
Ek 1, respektive 3.

Genom beslut den 14 juli 1939 har Kungl. Majit fastställt provisoriska
pensionsbestämmelser för här avsedd ekonomipersonal vid statens sinnessjukhus.
Bestämmelserna innebära, såvitt här är i fråga, att ett tjänstepensionsunderlag
av 1,104 kronor och ett tjänstepensions a v dr a g för år räknat av
33 kronor skola tillämpas.

Nämnda pensionsunderlag överensstämmer med det, som enligt tjänstepensionsreglementet
för arbetare gäller för kvinnlig arbetare, för vilken ej
kräves särskild yrkesutbildning. Det understiger med 132 kronor det underlag,
som enligt civila tjänstepensionsreglementet i dess nuvarande lydelse gäller
för lönegraden Eo 1, och med 60 kronor det underlag, som enligt samma
reglemente i dess lydelse före den 1 juli 1939 tillämpades för kvinnlig tjänsteman
i lönegraden Eo 1. Pensionsavdraget sammanfaller däremot med det
enligt civila tjänstepensionsreglementet -— såväl före som efter den 1 juli 1939
— för lönegraden Eo 1 gällande och överensstämmer därjämte nära med det
avdrag, vilket enligt tjänstepensionsreglementet för arbetare tillämpas för
icke yrkesutbildad kvinnlig arbetarpersonal. Detta är nämligen fastställt till
2 kronor 80 öre för månad respektive 65 öre för vecka, motsvarande för år
räknat 33 kronor 60 öre respektive 33 kronor 80 öre.

Beträffande omförmälda lägre sjukvårds- och ekonomipersonal vid karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet, vilken från och med den 1 juli 1940
inordnats under civila icke-ordinariereglementet, ha den 26 juli 1940 meddelats
bestämmelser av samma innebörd som för sinnessjukhusens ekonomipersonal.

De sakkunniga anföra:

Enligt de sakkunnigas mening kan det i tjänstepensionshänseende eljest
tillämpade beräkningssättet icke lämpligen komma till användning beträffande
de allra lägsta lönelägena på tjänstemannaområdet. En inkomstminskning
med en tredjedel vid övergång från lön till pension skulle uppenbarligen
där bliva vida mera kännbar än för tjänstemän i högre löneställning.
Om man därför i likhet med de sakkunniga utgår från att för de i avlöningshänseende
allra lägst placerade befattningshavargrupperna bör skäligen
medgivas en med sjunkande löneläge förbättrad relation mellan pension
och lön, torde man emellertid komma till en lägsta gräns, under vilken
det knappast är motiverat att vidtaga en sådan noggrann differentiering av
pensionsunderlagen efter lönerna som den, vilken eljest beträffande lönegradsplacerade
tjänstemän måste anses naturlig. Dels kan det ju här ej
bliva fråga om särdeles stora skillnader mellan de olika lönegradernas avlö -

lil

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

ningsbelopp, och dels följer av den angivna avvägningsgrunden en sammanpressning
av pensionsskalan.

De sakkunniga förorda med hänsyn härtill, att för de lägsta löneställningarna
fastställes ett gemensamt tjänstepensionsunderlag, vilket sålunda erhåller
betydelsen av ett minimiunderlag. Det synes de sakkunniga skäligt att
detta minimiunderlag avväges så, att hel tjänstepension icke i något fall
understiger det belopp, som vid beräkning enligt det hävdvunna relationstalet
framkommer för en löneställning motsvarande den för lönegraden Ek 5
gällande slutlönen. Detta pensionsbelopp utgör enligt alternativet med enhetliga
pensionsunderlag 1,500 kronor och föreslås alltså av de sakkunniga bliva
gällande för lönegraderna Ek 1—5 samt U 1 och 2. Även pensionsavdragen
borde för nämnda lönegrader utgå med ett enhetligt belopp.

Medicinalstyrelsen tillstyrker de sakkunnigas förslag i förevarande avseende.

Statens pensionsanstalt anför bland annat:

Pensionsanstalten delar de sakkunnigas uppfattning angående skäligheten
av att åvägabringa en förbättrad relation mellan pension och lön för de allra
lägst placerade befattningshavarna med avlöning enligt löneplanema Ek
och U. Dock anser anstalten, att någon sänkning av det föreslagna gemensamma
tjänstepensionsunderlaget kan ifrågasättas. Försiktigheten synes nämligen
bjuda att tillse, att ett pensionsunderlag, vilket uttryckligen betecknats
såsom minimiunderlag, ej fastställes till belopp, som kan bliva prejudicerande
vid en eventuellt ifrågakommande revision av arbetarpensioneringen.

För egen del tillstyrker jag de sakkunnigas förslag till tjänstepensionsun- Departementsderlag
för ifrågavarande icke-ordinarie personal i lägre löneställning. I anledning
av vad pensionsanstalten anfört vill jag framhålla, att när här talas
om minimiunderlag, därmed givetvis icke avses det minsta underlag, som
överhuvud bör ifrågakomma, utan endast ett såsom skäligt ansett minsta
underlag för de befattningshavargrupper, örn vilka här är fråga.

Tjänstepensionsavdrag.

Gällande bestämmelser.

I kommunikationsverkens pensionslag av år 1920 infördes pensionsavgifter,
som — med tillämpning av en räntefot av 4 procent — beräknats så, att
de under en 30-årig betalningstid skulle kollektivt för samtliga tjänstemän
täcka en tredjedel av de samlade pensionsutgifterna, exklusive dyrtidstillägg.
I anslutning härtill stadgades i nämnda lag en begränsning av avgiftsbetalningstiden
till 30 år. Dessa för kommunikationsverken beräknade pensionsavgifter
överfördes året därefter även till allmänna civiltörvaltningens verk i
samband med den provisoriska pensionsreglering, som åtföljde 1921 års lönereglering
för allmänna civilförvaltningen. Emellertid stadgades för sistnämnda
verk ingen begränsning av betalningstiden till 30 år förrän i samband
med tillkomsten år 1934 av det nu gällande civila tjänstepensionsreg -

112

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

lementet. I detta reglemente infördes de år 1920 för kommunikationsverken
beräknade pensionsavgifterna såsom pensionsavdrag, vilka bestämdes till
samma belopp som nyssnämnda avgifter.

Vid antagandet år 1935 av militära tjänstepensionsreglementet, år 1938 av
tjänstepensionsreglementet för folk- och småskollärare m. fl. samt år 1939
av tjänstepensionsreglementet för lärare vid högre kommunala skolor bestämdes
pensionsavdragen till samma belopp som i civila tjänstepensionsreglementet.
Den skillnaden föreligger emellertid mellan reglementena av år
1935, å ena, samt av åren 1938 och 1939, å andra sidan, att i det militära
pensionsreglementet icke infördes någon begränsning av avdragstidens längd
medan i de båda andra pensionsreglementena stadgades en dylik begränsning
till 30 år.

Täckningsprocenten enligt gällande bestämmelser.

De sakkunniga påpeka, hurusom olika omständigheter medfört, att den
ursprungligen antagna förutsättningen örn att befattningshavarna genom
pensionsavdrag skulle bestrida en tredjedel av pensionsutgifterna icke kunnat
upprätthållas. Bland dessa omständigheter vore i främsta rummet att
nämna räntenivåns förändringar under de gångna åren och de sänkningar
av pensionsåldrarna, vilka genomfördes vid civila tjänstepensionsreglementets
tillkomst. Andra bidragande omständigheter hade varit förskjutningar
i befattningshavarnas inträdes- och befordringsåldrar, i befordringsgången
och i antalet tjänster av olika slag. Slutligen hade de beviljade dyrtidstillläggen
till pensionerna åstadkommit ytterligare sänkning av den andel i
pensionskostnaderna, som genomsnittligt bestrides av befattningshavarna
genom pensionsavdrag.

För de sakkunnigas räkning har förste aktuarien i pensionsstyrelsen B.
Wingborg företagit en försäkringsteknisk undersökning, syftande dels till att
klarlägga storleken av den andel i pensionskostnaderna, som enligt nuvarande
bestämmelser täckes av tjänstemännens pensionsavdrag, och dels att
utgöra grundval för avvägningen av tjänstepensionsavdragen i ett nytt pensionsreglemente.
Resultaten av Wingborgs beräkningar framgå närmare av
en vid de sakkunnigas betänkande fogad promemoria.

Beräkningarna, vid vilka tillämpats en räntefot av 3 procent, och vid vilka
hänsyn icke tagits till dyrtidstillägg, visa att befattningshavarnas andel i pensionskostnaderna
enligt nuvarande bestämmelser utgör genomsnittligt endast
16.9 procent för samtliga de i beräkningarna medtagna personalgrupperna.
Självfallet växlar täckningsprocenten avsevärt för olika grupper.

Vid den försäkringstekniska undersökningen ha också beräkningar gjorts
angående den höjning av de nuvarande pensionsavdragen, som är erforderlig
för ett återställande av den ursprungligen förutsatta täckningskvoten en tredjedel.
Resultatet av dessa beräkningar har blivit, att — under förutsättning
att ingen ändring av nuvarande pensionsförmåner vidtages, att gällande begränsning
av pensionsavdragstiden till 30 år bibehålies samt att hänsyn icke
tages till utgående dyrtidstillägg — för nämnda ändamål en ökning av pen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

113

sionsavdragen med genomsnittligt omkring 80 procent blir nödvändig. Vid
genomförande av något av de alternativa förslagen med enhetligt avvägda
eller dyrortsgraderade pensioner, byggda på de nya lönebeloppen, skulle —
med bibehållande av gällande begränsning i avdragstiden — krävas en höjning
av nuvarande pensionsavdrag med omkring 125 procent för att ernå
täckningskvoten en tredjedel; örn avdragsplikten utsträckes över hela tjänstetiden,
blir den erforderliga höjningen omkring 98 procent.

Såsom nyss framhållits har vid den ifrågavarande försäkringstekniska undersökningen
tillämpats en räntefot av 3 procent. De sakkunniga ha emellertid
även låtit verkställa vissa kalkyler beträffande den inverkan, som tillämpandet
av en räntesats av 4 procent skulle erhålla på kvoten för pensionskostnadernas
täckning genom pensionsavdrag. Beträffande resultatet av dessa
kalkyler torde få hänvisas till betänkandet.

De sakkunniga.

De sakkunniga föreslå en viss höjning av nuvarande tjänstepensionsavdrag.
Storleken för olika lönegrader av denna höjning, som genomsnittligt
utgör omkring 25 procent, framgår av bilagan 3 till detta protokoll. Vidare
innebär de sakkunnigas förslag icke blott, att den för tjänstemän vid
civilförvaltningen gällande bestämmelsen om bidragspliktens upphörande
efter 30 avdragsår borttages, utan även, att för samtliga befattningshavare
pensionsavdrag skall verkställas jämväl efter pensionsålderns inträde i de
fall nämligen då anstånd med avgång medgivits.

Vid avvägningen av pensionsavdragens höjning lia skälighetssynpunkter
varit utslagsgivande för de sakkunniga. De lia därvid utgått från att, å ena
sidan, en förbättring av pensionsförmånerna rimligtvis bör medföra en höjning
av pensionsavdragen men att, å andra sidan, storleken av denna höjning
måste, med bortseende delvis från försäkringstekniska synpunkter, begränsas
så att den ej går längre än som kan anses skäligt i förhållande till den vid
1939 års allmänna avlöningsrevision beslutade löneökningens storlek. De sakkunnigas
förslag har utformats närmast från den utgångspunkten, att ingen
ökning av pensionsavdragen skulle utgå för den del av pensionen, som motsvarar
nuvarande pensionsbelopp inklusive dyrtidstillägg beräknat efter indextalet
156. Avdragens höjning skulle grundas endast på den reella ökningen av pensionsförmånen,
vilken till en tredjedel skulle täckas genom avdragshöjningen.

Beträffande förslaget att borttaga den nuvarande regeln om begränsning av
avdragstiden anföra de sakkunniga huvudsakligen följande.

Begeln medför att en tjänsteman, som under 30 år erlagt pensionsavgifter
eller vidkänts pensionsavdrag, erhåller en särskild löneförhöjning utöver dem,
som innefattas i löneplanerna. Nämnda löneökning inträder vanligen efter det
försörjningsbehoven upphört alt stegras och relativt kort tid före den övergång
från lön till pension, som även utan denna extraordinära avlöningsförhöjning
medför en kännbar sänkning av befattningshavarens inkomstnivå.
Begränsningsregeln medför vidare, örn man utgår från en viss förutsatt täckningskvot,
alt befattningshavare i yngre åldersgrupper och lägre lönegrader
få vidkännas en ökad belastning för alt bereda en i och för sig obehövlig

Bihang till riksdagens protokoll 19il. J sami. Nr 339. 8

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

lättnad för tjänstemän i äldre åldersgrupper och högre lönegrader. För belysande
av begränsningsregelns irrationella innebörd i dessa hänseenden
torde endast behöva pekas på de verkningar, som skulle inträda vid dess
införande för militära beställningshavare. På grund av de för dessa beställningshavare
rådande inträdes- och avgångsförhållandena skulle begränsningsregeln
på detta område i stort sett verka så, att alla beställningshavare
i de högsta graderna inom vederbörande befordringsgrupper bleve helt befriade
från avdragsplikt i dessa grader, medan ingen beställningshavare i
de lägre graderna ens under någon del av sin tjänstetid kunde uppnå avdragsbefrielse.
Därest man icke ville låta begränsningsregeln medföra sänkning
av den genomsnittliga täckningskvot som utan densamma kunde upprätthållas,
skulle sålunda regelns tillämpning kräva, att kompaniofficerare
samt beställningshavare i de lägre underofficersgraderna finge erlägga högre
årliga pensionsavdrag för att möjliggöra att överstar och kommendörer samt
beställningshavare i högre officersgrader ävensom bland underofficerarna,
förvaltare och regementskassörer bleve helt eller delvis befriade från avdragsplikt
i dessa grader. Att inträdes- och avgångsförhållandena för flertalet
tjänstemannagrupper inom civilförvaltningen äro väsentligt skiljaktiga från
de för militära beställningshavare rådande förtager icke begränsningsregeln
dess i princip irrationella verkningar även på dessa förvaltningsområden.
Härtill kommer, att de pensionstekniska förutsättningarna för begränsningsregelns
införande på det civila pensionsområdet icke längre kunna anses föreligga.
Regeln sammanhänger nämligen intimt med antagandet av en viss täckningskvot
för tjänstemännens pensionsbidrag; den har tillkommit i samband
med att pensionsavgifterna beräknats så, att de genomsnittligt för hela personalbeståndet
skulle täcka en tredjedel av pensionskostnaden, och den har
avsett att under denna förutsättning åstadkomma en begränsning av de enskilda
tjänstemännens eller de särskilda befattningshavargruppernas bidragsplikt.
Då en dylik täckningskvot nu icke längre kan upprätthållas, äger begränsningsregeln
näppeligen längre något principiellt berättigande.

Som motivering för den föreslagna ytterligare utsträckningen av avdragsliden
anföra de sakkunniga, att det måste anses mindre rationellt, därest en
befattningshavare, som vid uppnådd pensionsålder erhåller anstånd med avgång
ur tjänst, under anståndstiden icke endast skulle få tillgodonjuta samma
förmåner som före pensionsålderns inträde utan därjämte erhålla en kontant
löneökning genom pensionsavdragets bortfallande. De sakkunniga förutse, att
mot förslaget om pensionsavdragets uttagande jämväl efter uppnådd pensionsålder
kommer att riktas den invändningen, att tjänstemannen icke äger tillgodoräkna
tid efter pensionsålderns uppnående såsom tjänstår och att staten
sålunda komme att helt tillgodogöra sig dessa pensionsavdrag utan att befattningshavaren
finge den motprestation i form av rätt till tjänstårsberäkning
efter pensionsålderns uppnående, varav han kunde hava behov. För en sådan
invändning finnes emellertid enligt de sakkunnigas mening icke något
fog. Bestämmelserna om den statliga tjänstepensioneringen vore nämligen varken
för närvarande eller i sakkunnigförslaget så utformade, att den enskilde
tjänstemannens pensionsavdrag vare sig helt eller till en på förhand bestämd
kvotdel kunde anses motsvara den pension, varav han komme i åtnjutande.

Beträffande den sålunda föreslagna utsträckningen av avdragstiden ha de
sakkunniga emellertid förordat vissa övergångsbestämmelser för tjänstemän,

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

115

som före de nya stadgandenas ikraftträdande redan vunnit eller inom en tid
av högst tre år därefter skulle enligt hittillsvarande regler örn 30-årig avdragslid
för civilförvaltningen och örn avdrags bortfallande vid pensionsålderns
uppnående lia vunnit avdragsbefrielse. Dessa föreskrifter återfinnas under
fjärde punkten av övergångsbestämmelserna till de sakkunnigas förslag till
allmänt tjänstepensionsreglemente.

Vissa av personalrepresentanterna ha uttalat sig mot avdragstidens
utsträckning. De framhålla därvid, att utsträckningen enligt deras mening
till sina konsekvenser innebär, i stort sett, att ojämnheten olika befattningshavargrupper
emellan ytterligare skärpes, att de grupper, vilkas bidrag till
pensioneringen äro störst, i främsta rummet skulle drabbas av den ökade belastningen
samt att vissa personalgrupper skulle åläggas en bidragsplikt,
som måste anses för stor i förhållande till pensionsbeloppen. Vidare framhålla
ifrågavarande personalrepresentanter, att de tjänstemän, som få sin avdragstid
förlängd, därigenom skulle åsamkas en löneminskning, vilken i åtskilliga
fall bleve åtskilligt större än den avlöningsförhöjning, de erhållit vid
den senaste löneregleringen. Samma personalrepresentanter ha jämväl hävdat,
att det i nuvarande läge icke kunde anses rimligt, att då man mäter värdet
av de medel, som inflyta i form av pensionsavdrag, utgå från en så låg
räntesats som 3 procent.

Den täckningskvot, som skulle ernås vid avdragstidens utsträckning samt
avdragsbeloppens höjning i enlighet med de sakkunnigas förslag, utgör för
samtliga i beräkningarna medtagna befattningshavargrupper genomsnittligt
omkring 19 procent. Härvid har hänsyn tagits endast till pensionens grundbelopp
samt, i dyrortsalternativet, förekommande dyrortstillägg men däremot
ej till rörligt tillägg eller till förmånen av invalid- och sjukpension.

Yttranden.

Av de hörda myndigheterna lia lantbruksstyrelsen, försåkringsinspektionen,
bank- och fondinspektionen samt sparbanksinspektionen ansett fog föreligga
för användande av högre räntefot än 3 procent vid beräknandet av
befattningshavarnas andel i pensionskostnaderna.

Beträffande frågan örn pensionsavdragens faktiska storlek har de sakkunnigas
förslag örn höjning av avdragen uttryckligen tillstyrkts av chefen för
försvarsstaben, chefen för armén, socialstyrelsen, statskontoret, direktionen
för karolinska sjukhuset, kommerskollegium och allmänna lönenämnden.

Även lantbruksstyrelsen har tillstyrkt höjningsförslaget, därvid emellertid
styrelsen ■— som avstyrker borttagandet av avdragstidens begränsning
ifråga sall en särskild höjning av pensionsavdragen för de befattningshavare,
vilka för full pensionsrätt endast heliöva räkna 25 tjänstår.

Flygförvaltningen har ifrågasatt, huruvida icke i syfte att åstadkomma
administrativ förenkling den åtgärden borde genomföras, att pensionsavdragen
bestämdes icke efter lönegrad utan efter den löneklass, befattningshavaren
tillhör.

De sakkunnigas förslag örn borttagande av avdragstidens begränsning tilt -

116

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

styrkes av socialstyrelsen, statskontoret, riksräkenskapsverket, direktionen
för karolinska sjukhuset, kommerskollegium, statens pensionsanstalt, bankoch
fondinspektionen, allmänna lönenämnden och generalpoststyrelsen. En
ledamot av lönenämnden har dock anslutit sig till den ståndpunkt, som enligt
vad förut angivits intagits av vissa personalrepresentanter.

Länsstyrelsen i Stockholms län har förklarat sig icke vilja motsätta sig
förslaget. Som redan nämnts har detsamma däremot avstyrkts av lantbruksstyrelsen.
Sistnämnda styrelse anser förslaget obilligt särskilt gentemot de befattningshavare,
som redan tillförsäkrats förmånen av avdragsbefrielse efter
30 tjänstår.

Om, såsom de sakkunniga föreslagit, tjänstetid, som infaller efter pensionsålderns
inträde, icke skall få räknas såsom tjänstår för erhållande av
pension ens för det fall, att vederbörande befattningshavare vid inträdet i pensionsåldern
ännu ej uppnått för full pension föreskrivet antal tjänstår, anser
kammarrätten det icke vara med billigheten överensstämmande, att vederbörande
det oaktat skall vara skyldig att vidkännas pensionsavdrag för dylik
tid.

Länsstyrelsen i Malmöhus län, generalpoststyrelsen och lantbruksstyrelsen
lia ifrågasatt för befattningshavarna förmånligare övergångsbestämmelser
än de sakkunniga föreslagit. Härvid har generalpoststyrelsen framhållit, att
den stora merutgift, som genom begränsningens borttagande åsamkades befattningshavarna,
i avsevärd grad neutraliserade den löneförbättring, som erhållits
vid civila avlöningsreglementets ikraftträdande, i all synnerhet för de
tjänstemän, som under en mindre del av sin anställningstid bomme i åtnjutande
av de med nämnda reglemente förenade förmånerna.

Departements■ I likhet med de sakkunniga anser jag, att spörsmålet om pensionsavdra chefen.

gens storlek utgör en skälighetsfråga, vid vars bedömande hänsyn måste tagas
å ena sidan till pensionsunderlagens höjning och å andra sidan till den
löneökning, som beslöts vid 1939 års allmänna avlöningsrevision. Vid sådant
förhållande är det tydligen icke av större betydelse, vilken räntefot som
tillämpas vid de försäkringstekniska beräkningarna. I anledning av de anmärkningar,
som från några myndigheters sida och även av vissa personalrepresentanter
gjorts emot den vid beräkningarna tillämpade räntesatsen
vill jag emellertid påpeka, att vid sagda beräkningar hänsyn icke tagits till
befattningshavarnas rätt till rörligt tillägg och sjuk- och invalidpension samt
att kostnaderna för dessa förmåner vid högsta indexläge för rörligt tillägg
betyda ungefär lika mycket som skillnaden vid beräkningar efter 3 eller 4
procents räntefot.

De belopp för pensionsavdragen, som de sakkunniga förordat, ha allmänt
lämnats utan erinran såväl av personalrepresentanter som av myndigheter.
Även jag anser mig böra biträda förslaget i denna del. Då jag även funnit de
skäl bärande, som av de sakkunniga anförts för borttagande av nuvarande
begränsning i avdragstiden samt för pensionsavdrag under sådan tid efter
pensionsålderns inträde, under vilken anstånd med avsked åtnjutes, tillstyrker
jag också på dessa punkter vad de sakkunniga förordat.

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

117

Familjepensionsunderlag och familjepensionsavdrag.

De sakkunniga.

De sakkunniga anse, att någon allmän reell reglering av familjepensionen
icke för närvarande bör komma till stånd och att i följd därav familjepensionsavdragen
i allmänhet böra lämnas orubbade. Emellertid förorda de sakkunniga
av tekniska skäl sådan höjning av familjepensionsunderlagens belopp,
att dessa jämte rörligt tillägg enligt de nya avlöningsreglementenas
grunder i stort sett giva samma totalförmån som de nuvarande underlagen
jämte rörlig pensionsdel enligt hittillsvarande grunder. Dessutom föreslå
de sakkunniga för vissa befattningar en viss jämkning av reell innebörd.
Dyrortsgradering bör enligt de sakkunnigas mening icke ifrågasättas
beträffande familjepensionema.

Beträffande icke-ordinarie personal i lägre löneställning förorda de sakkunniga
ett minimiunderlag av 792 kronor eller samma underlag, som enligt
sakkunnigförslaget skulle gälla för lönegraden Eo 1.

Till stöd för att någon allmän reell reglering av familjepensionen icke nu
verkställes lia de sakkunniga anfört följande:

Familjepensionskostnaderna ha av gammalt bestritts och bestridas alltjämt
till övervägande del genom befattningshavarnas egna avgifter, medan
staten endast i mindre utsträckning bidrager till kostnaderna. Enligt förarbetena
till det nu gällande allmänna familjepensionsreglementet beräknas
staten bidraga med dels ett fast belopp av 120 kronor för varje befattningshavare,
dels ock kostnaderna för familjepensionens rörliga del. Med hänsyn
till den grundsats, som sålunda tillämpats för finansieringen av familjepensionskostnaderna,
finge givetvis en förhöjning av familjepensionsunderlagen
förknippas med en sådan höjning av familjepensionsavdragen, att därigenom
bestredes den huvudsakligaste delen av kostnadsökningen.

Vissa särskilda olägenheter skulle emellertid för närvarande vara förenade
med en mera väsentlig rubbning av nu gällande familjepensionsavdrag. Detta
sammanhänger med att vid statens övertagande av tjänstemännens familjepensionskassor
delägarna i vissa kassor genom avtal tillförsäkrats rätt att
bibehållas vid förutvarande avgiftsbestämmelser trots att de gjorts delaktiga
av allmänna familjepensionsreglementets förmåner. En parallell övergång
till nya tjänste- och familjepensionsbestämmelser skulle i detta läge avsevärt
försvåras, därest genomgående ändringar i familjepensionsavdragen icke
kunde undvikas.

Till vad nu anförts kommer, att tillkomsten av 1936 års familjepensionsreglemente
för de flesta förvaltningsområden medförde en betydande förbättring
av familjepensionsförmånerna. En reglering uppåt av dessa förmåner
lärer därför icke för närvarande kunna anses oundgängligen nödvändig.

Vid de överläggningar, som de sakkunniga i förevarande spörsmål haft
med personalorganisationernas representanter, lia dessa såsom sin mening
tillkännagivit att, även örn en ytterligare förbättring av familjepensionema
i anslutning till löne- och tjänstepensionsregleringen i och för sig vore önskvärd,
behovet därav icke kunde anses vara så framträdande, att en familjepensionsreglering
nu borde komma lill stånd trots härav föranledda över -

118

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

gångssvårigheter. Personalrepresentanterna lia förklarat sig härvid även fästa
stor vikt vid att de för en reell familjepensionsreglering erforderliga avdragsökningarna
jämsides med de ökade tjänstepensionsavdrag, som betingas
av den enligt deras mening mera trängande tjänstepensionsregleringen, skulle
innebära en kännbar ökning i belastningen på tjänstemännen.

Den av tekniska skäl föreslagna uppräkningen av nuvarande familjepensionsunderlag
har i de sakkunnigas förslag skett med 9 75 procent, varefter
det sålunda uträknade beloppet avrundats till närmaste med 12 delbara hela
krontal eller i vissa fall till närmast högre hela med 12 delbara krontal.
Genom denna uppräkning och avrundning har på sätt närmare framgår av
en tabell å sid. 47 i de sakkunnigas betänkande erhållits en höjning av familjepensionsunderlaget
med i allmänhet 10 procent eller samma procenttal,
efter vilket rörlig familjepensionsdel utgår vid index 156.

De befattningar, för vilka de sakkunniga föreslå jämkningar i pensionsunderlagen
av reell innebörd, utgöra dels vissa militära beställningar, för
vilka den senaste löneregleringen inneburit ändring i tidigare lönerelation
mellan civila och militära befattningar, en ändring som genom tjänstepensionsunderlagens
avvägning skulle erhålla motsvarighet på tjänstepensionsområdet,
dels beställningar i lönegraden Oa 6, dels ock sådana förordnandetjänster
(däribland vissa rektorstjänster), för vilka de sakkunnigas förslag
i tjänstepensionsavseende innebär vissa av ökad differentiering föranledda
jämkningar. Enligt de sakkunnigas förslag skulle allenast sådana jämkningar
av underlagens och därmed även av familjepensionsavdragens belopp vidtagas
att befattningarna komma att intaga samma relation till varandra i
familjepensionshänseende som i tjänstepensionsavseende.

Den närmare innebörden av de sakkunnigas ifrågavarande förslag framgår
av sammanställningar å sidorna 48 och 49 i betänkandet, till vilka här torde
få hänvisas.

För de befattningshavare, som till följd av de förordade jämkningarna i
pensionsunderlagens och pensionsavdragens belopp skulle vid det nya familjepensionsreglementets
ikraftträdande erhålla försämrad familjepensionsrätt,
ha de sakkunniga föreslagit vissa övergångsbestämmelser, genom vilka
dylik försämring undvikes.

Beträffande en dyrortsgradering på familjepensionsområdet framhålla de
sakkunniga, att ur principiell rättvisesynpunkt skäl givetvis kunna anföras
för en ortsdifferentiering även på detta område. För ett rationellt realiserande
av syftet med en sådan anordning skulle dock här möta så stora svårigheter,
att dessa enligt de sakkunnigas mening väga tyngre än fördelarna.

Yttranden.

Generaltullstyrelsen delar ej de sakkunnigas åsikt örn vanskligheten av
att nu förbättra familjepensionerna. Särskilt viktigt anser styrelsen det vara,
att en förbättring av barnpensionerna kommer till stånd.

Medicinalstyrelsen anser, att de avsevärt lägre pensionsbeloppen på familjepensionernas
område och förhållandena i övrigt göra det önskvärt, att

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

119

en sådan differentiering, som dyrortsgraderingen innebär, kommer till stånd
även på nämnda område. Styrelsen har dessutom — under påpekande av
det av de sakkunniga föreslagna minimiunderlaget för icke-ordinarie personal
i lägre löneställning understiger det som enligt familjepensionsreglementet
för arbetare tillkommer icke yrkesutbildad arbetskraft — förordat en
höjning av sagda minimiunderlag.

I fråga örn familjepensionsunderl agens och familjepensionsavdragens stor- Departementslek
tillstyrker jag vad de sakkunniga föreslagit. chefen.

Jag vill erinra örn, att jag vid anmälan av frågan örn tjänstepensionsunderlag
för vissa befattningar i högre lönelägen redogjort för vissa yttranden,
i vilka ifrågasatts högre tjänstepensionsunderlag och därmed även
högre familjepensionsunderlag för vissa universitetsbefattningar och rektorstjänster.
Den ståndpunkt i fråga örn familjepensionsunderlagen, som jag
här intagit, överensstämmer med vad jag förordat i tjänstepensionshänseende.

Vad i det föregående anförts angående tjänstepensionsunderlag för befattningar
förenade med avlöningsförmåner utöver lön enligt löneplan äger
motsvarande tillämpning i fråga örn familjepensionsunderlag för samma befattningar.

Rörligt tillägg.

Enligt de sakkunnigas båda alternativa förslag skola tjänstepensionsunderlagen
avvägas med utgångspunkt från de nya lönebeloppen, vilka hänföra
sig till ett indexläge av 156 på den indexskala, som till basår har år 1914.
Enligt de sakkunnigas mening bör vid sådant förhållande utgå rörligt tilllägg
å de nya pensionerna efter i huvudsak samma grunder, som gälla
beträffande lönebeloppen. Vid genomförande av dyrortsgraderingsalternativet
bör enligt de sakkunniga dylikt tillägg beräknas jämväl å den del
av pensionsförmånen, som utgår i form av dyrortstillägg. Med avseende å
maximeringen av det rörliga tillägget ha de sakkunniga — med erinran att
för närvarande dyrtidstillägg på tjänstepension utgår å högst 400 kronor för
månad efter ett procenttal, som vid indexläget 156 utgör 12 — ansett sig böra
förorda fastställande av ett maximibelopp å 500 kronor för månad, varå rörligt
tillägg må utgå.

Av de sakkunnigas förslag till omräkning av familjepensionsunderlagen
följer att de sakkunniga ansett att rörligt tillägg bör utgå även å familjepensionsförmånerna.
Någon maximering av det belopp, å vilket rörligt tillägg
beräknas, har dock icke här ansetts böra ifrågakomma, liksom någon maximering
icke för närvarande är föreskriven med avseende å beräkningen av
familjepensionens rörliga del.

Beträffande maximeringen av det rörliga tillägget å tjänstepensionen ha
vissa myndigheter ifrågasatt, örn ej maximibeloppet borde bestämmas till

120

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

Departements chefen.

600 i stället för 500 kronor. Uttalanden för sådan jämkning lia gjorts av
chefen för armén, armé- och marinförvaliningarna, statskontoret, statens
pensionsanstalt samt bank- och fondinspektionen. Som motivering har åberopats,
att, eftersom man vid bestämmande av pensionernas grundbelopp
utgått från 2/s av viss slutlön, borde maximibeloppet för rörligt tillägg å pension
bestämmas till 2/a av det maximibelopp, 900 kronor, varå rörligt tillägg
å lön finge utgå.

Att rörligt tillägg bör utgå på de nya pensionsförmånerna synes mig uppenbart.
Vad beträffar maximibeloppet kunna givetvis olika meningar hysas
allt efter som man fäster vikt vid den nuvarande maximeringsgränsen
för tjänstepensionärernas dyrtidstillägg eller vid maximeringsgränsen för
rörligt tillägg å lönerna. För egen del finner jag i likhet med nyss nämnda
myndigheter att av de sakkunniga föreslaget maximibelopp bör höjas till
600 kronor. Liksom de sakkunniga anser jag, att något maximibelopp icke
bör fastställas, då fråga är om familjepensionerna.

Avgångsskyldighet och anstånd med avsked ur tjänst.

Frågan om skyldighet att avgå från tjänsten behandlas beträffande ordinarie
tjänstemän, tillsatta genom fullmakt eller konstitutorial (i det följande
benämnda fullmaktstjänstemän), i 12 § civila tjänstepensionsreglementet
samt beträffande ordinarie beställningshavare vid försvarsväsendet
jämväl flaggkorpraler och högbåtsmän — i 11 § militära tjänstepensionsreglementet.
Det civila reglementet innehåller särskilda bestämmelser för
innehavare av domarämbete med undantag av vattenrättsingenjör. (För
sistnämnda kategori av tjänstemän användes i det efterföljande beteckningen
domare, medan övriga civila tjänstemän — inklusive vattenrättsingenjör
— rubriceras såsom icke-domare).

Med avseende å förutsättningarna för skyldighet att avgå urskiljas i ifrågavarande
författningsrum fyra olika fall: avgångsskyldighet på grund av uppnådd
levnadsålder, på grund av oförmåga till tjänstgöring, föranledd av
olycksfall i tjänsten, på grund av dylik oförmåga, föranledd av sjukdom i
annat fall eller vad därmed jämställes, samt slutligen på grund av oförmåga
till tjänstgöring i andra fall.

Skyldighet att avgå på grund av uppnådd levnadsålder föreligger för ickedomare,
då han uppnått pensionsåldern, den avskedsbeviljande myndigheten
likväl obetaget att medgiva anstånd med avskedet, därest och så länge tjänstemannen
prövas kunna på tillfredsställande sätt gagna det allmänna, dock icke
i något fall längre tid än sammanlagt två år. Motsvarande bestämmelse i det
militära reglementet medför likaledes skyldighet att avgå vid pensionsåldern,
men anstandsbestämmelsen har här formulerats på ett något avvikande sätt:
myndigheten äger, då särskilda omständigheter därtill föranleda, låta med
avskedet anstå, så länge tjänstemannen är fullt tjänstduglig, dock samman -

Kunell. Maj:ts proposition nr 339.

121

lagt högst två år. Vad slutligen gäller domare, är sådan tjänsteman skyldig
att avgå vid utgången av den månad, under vilken han fyller 67 år. I detta
sammanhang bör observeras, att även för domare rätt att vid avgång erhålla
pension föreligger vid pensionsåldern, som utgör 65 år; domare äger sålunda
rätt att avgå med pension två år innan avgångsskyldighet föreligger.

Icke-domare är vidare skyldig att avgå, då han träffats av olycksfall i
tjänsten och det behörigen styrkes, att han på grund därav är för framtiden
oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst, samt han prövas
icke lämpligen kunna tjänstgöra i sådan annan befattning, till vilken han må
vara pliktig att låta förflytta sig. Det militära reglementet har en obetydligt
avvikande formulering. Slutligen är domare skyldig att avgå, då det behörigen
styrkes, att han på grund av olycksfall i tjänsten är för framtiden oförmögen
till tjänstgöring.

För icke-domare inträder avgångsskyldighet, då det behörigen styrkes, att
han till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte, som ej föranletts av olycksfall,
eller till följd av nedsatt arbetsförmåga är för framtiden oförmögen att på
tillfredsställande sätt sköta sin tjänst, samt han prövas icke lämpligen kunna
tjänstgöra i annan befattning, till vilken förflyttningsskyldighet föreligger.
Motsvarande bestämmelse finnes i militära tjänstepensionsreglementet. För
domare inträder avgångsskyldighet, då han under tre på varandra följande
år till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte — däremot icke nedsatt arbetsförmåga
— varit ur stånd att tjänstgöra och det styrkes, att han är för framtiden
oförmögen att sköta sin tjänst, eller då han, efter att lia uppnått pensionsåldern,
under sex månader av nyssnämnd anledning varit oförmögen till
tjänstgöring.

Slutligen gäller i andra fall i fråga om icke-domare samt beställningshavare
vid försvarsväsendet — däremot ej beträffande domare -— att om tjänstemannen
befinnes urståndsatt att på tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden,
Kungl. Majit må förklara honom skyldig att avgå, därest han
uppnått en levnadsålder som med högst 5 år understiger pensionsåldern.

För ordinarie tjänsteman, tillsatt genom förordnande på viss tid, gäller
enligt 23 § 1 mom. civila och 23 § 2 mom. militära tjänstepensionsreglementet
skyldighet att efter beslut av Kungl. Maj :t frånträda förordnandet, därest
han till följd av sjukdom befinnes oförmögen att på tillfredsställande sätt
sköta sin tjänst.

Som av denna redogörelse framgår bereda stadgandena i civila och militära
tjänstepensionsreglementena möjlighet för Kungl. Majit eller vederbörande
verksmyndighet att under viss förutsättning medgiva icke-domare
anstånd med avsked efter pensionsålderns uppnående under en tid av högst
två år.

I enlighet med ett uttalande i propositionen nr 222 till 1934 års riksdag
av innebörd, att den åt verksmyndiglietcrna inrymda prövningsbefogenheten
borde begagnas med stor varsamhet samt att vid prövning av frågor örn tillstånd
att kvarstå i tjänst efter uppnådd pensionsålder statsnyttan men icke

122

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

hänsyn till tjänstemannens personliga intressen borde vara avgörande, erhöllo
bestämmelserna i civila och militära tjänstepensionsreglementena örn
anstånd med avsked en restriktiv tillämpning. På senare tid har emellertid
fråga uppkommit om samt åtgärder vidtagits för en vidgad tillämpning av
dessa bestämmelser. Jag anhåller, att i korthet få erinra örn vad därvid förekommit.

I anledning av vissa motioner till 1940 års lagtima riksdag om, bland annat,
utredning angående praktiska åtgärder i syfte att tillgodogöra samhället
de partiellt arbetsföras arbetskraft avgåvo 1938 års pensionssakkunniga efter
framställning av första kammarens första tillfälliga utskott utlåtande i frågan.
Sedan de sakkunniga därvid till en början erinrat örn tillkomsten av nu gällande
anståndsbestämmelser samt berört frågan örn allmän höjning av
tjänstemännens pensionsålder, anförde de följande:

En utväg för frågans lösning vore att, utan höjning av pensionsåldrarna, i
vidgad omfattning tillämpa bestämmelserna örn anstånd med avsked och på
detta sätt genom ökat hänsynstagande till individuella variationer i tjänstedugligheten
ernå större smidighet vid utnyttjandet av äldre tjänstemäns arbetskraft.
Ehuru även sistnämnda utväg torde vara förenad med vissa olägenheter—
bland annat med hänsyn till att den förutsätter ansökan från
tjänstemännens sida om kvarstående i tjänst efter uppnådd pensionsålder
samt en av ett flertal skilda myndigheter verkställd prövning med hänsyn
till förhållandena i individuella fall — skulle dock på denna väg sannolikt
kunna vinnas beaktansvärda resultat utan åsidosättande av nödig hänsyn till
statsverksamhetens effektivitet. En fördel med denna lösning vore, att den
kunde åstadkommas utan vittgående ändringar i pensionsbestämmelserna,
att den kunde anpassas efter behovet under växlande situationer och att den
sålunda bland annat skulle — jämsides med andra åtgärder för personell
krisberedskap — lämpa sig för användande i ett krisläge, där en hastigt inträdande
men måhända övergående knapphet på arbetskraft kräver relativt
snabba omläggningar i arbetsorganisationen.

I skrivelse den 23 april 1940, nr 158, i anledning av motionerna uttalade
sig därefter riksdagen för en vidgad tillämpning av anståndsbestämmelserna
samt anhöll, att Kungl. Majit ville uppdraga åt 1938 års pensionssakkunniga
att utreda frågan örn en förlängning av gällande anståndstid. I skrivelsen
gjorde riksdagen bland annat följande uttalanden:

I detta sammanhang må emellertid erinras, att 1934 års beslut om sänkning
av pensionsåldrarna motiverades icke blott av sociala hänsyn utan även av
kravet på ökad effektivitet i statsförvaltningen. Vad härutinnan uttalades har
under de gångna åren ingalunda förlorat sin giltighet utan förtjänar alltjämt
beaktande. Enligt riksdagens mening bör frågan om en höjning av pensionsåldrarna
icke upptagas till övervägande, förrän en längre tids erfarenhet vunnits
rörande verkningarna i olika avseenden av 1934 års reform.

Den ståndpunkt, riksdagen sålunda intager till frågan om en generell höjning
av pensionsåldrarna, bör emellertid icke föranleda, att det väckta spörsmålet
örn ett utnyttjande i ökad omfattning av äldre statstjänstemäns arbetskraft
undanskjutes. 1 anslutning till vad 1938 års pensionssakkunniga yttrat
anser riksdagen en lämplig lösning härvidlag vara, att tjänstedugliga befattningshavare
medgivas kvarstå i tjänst efter pensionsålderns inträde. Härigenom
möjliggöres en smidig anpassning efter det förändrade tidsläget utan att
statsmakterna fördenskull behöva binda sig för en höjning av pensionsåldrar -

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

123

na, som måhända framdeles kan komma att visa sig förhastad. Såsom pensionssakkunniga
framhållit, har enligt särskilda direktiv till myndigheterna
möjligheten att medgiva anstånd med avsked hittills begagnats med stor varsamhet,
ehuru undantag från denna regel i vissa fall —-1, ex. i fråga örn i statens
tjänst anställd sjuksköterskepersonal — befunnits påkallade. Möjligheten
att bevilja anstånd med avsked synes kunna utnyttjas såsom en provisorisk
åtgärd för att under nuvarande läge tillförsäkra staten erforderlig arbetskraft
och samtidigt nedbringa statsutgifterna. Härvid böra emellertid statsnyttans
synpunkter vara avgörande och sålunda anstånd medgivas endast i
den mån vederbörande prövas kunna effektivt fullgöra sina arbetsuppgifter.

Möjlighet att medgiva anstånd med avsked ur tjänst är begränsad till högst
två år. Denna anståndstid torde i vissa fall särskilt för personal med låg pensionsålder
kunna visa sig vara väl knapp. En förlängning av nämnda tid till
förslagsvis tre år synes riksdagen fördenskull böra övervägas. Härför erfordras
emellertid vissa ändringar i pensionsförfattningarna. Riksdagen anser det
vara lämpligt, att här berörda spörsmål tages under omprövning i samband
med den revision av gällande lagstiftning örn statstjänstemännens pensionsförhållanden
som 1938 års pensionssakkunniga ha att verkställa.

Den 31 maj 1940 uppdrog Kungl. Majit åt de sakkunniga att verkställa utredning
av frågan om en förlängning av anståndstiden. Samtidigt fäste
Kungl. Majit genom cirkulär vederbörande myndigheters uppmärksamhet
på vad riksdagen anfört. I cirkuläret framhölls, att det i det rådande tidsläget
vore ett önskemål, att möjligheterna till utnyttjande av äldre anställningshavares
arbetskraft tillvaratoges genom beviljande av anstånd med avsked,
i den mån vederbörandes tjänsteduglighet och arbetsförmåga vore nöjaktigt
ådagalagd samt särskilda omständigheter icke lade hinder i vägen.

I anledning av uppdraget ha de sakkunniga inhämtat yttranden i frågan
från ett flertal ämbetsmyndigheter samt vissa personalorganisationer.

De sakkunniga.

Enligt de sakkunnigas nu föreliggande förslag skulle enhetliga huvudbestämmelser
gälla för ordinarie tjänstemäns avgångsskyldighet, avseende såväl
domare som icke-domare. Avgångsskyldighet skulle inträda dels, för
tjänsteman som tillsatts medelst fullmakt eller konstitutorial, vid pensionsåldern
(ålderspensionering), dels då tjänsteman till följd av olycksfall i tjänsten
befunnits för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta sin
tjänst (invalidpensionering), dels ock då tjänsteman till följd av sjukdom,
vanförhet, lyte eller nedsatt arbetsförmåga, som icke föranletts av olycksfall
i tjänsten, befunnits för framtiden oförmögen att på tillfredsställande sätt
sköta sin tjänst (sjukpensionering).

Ehuru sålunda enhetliga regler skulle gälla för domares och icke-domares
avgångsskyldighet anse de sakkunniga dock att vissa särbestämmelser mäste
meddelas för domarna. Sålunda skulle enligt de sakkunnigas förslag beträffande
ålderspensioneringen gälla, att avgångsskyldigheten vid pensionsåldern
icke linge göras gällande gentemot domare, innan antingen ett år förflutit
från pensionsålderns inträde eller ock domaren under tillhopa sex månader
efter nämnda tidpunkt åtnjutit tjänstledighet av annan anledning än för full -

124

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

görande av offentligt uppdrag. Vidare skulle beträffande sjukpensioneringen
gälla att avgångsskyldigheten icke finge göras gällande gentemot domare
med mindre han under två på varandra följande år åtnjutit tjänstledighet
till följd av sjukdom, för svag hälsas vårdande eller för enskild angelägenhet.

Beträffande icke-domare skulle liksom nu gälla, att även örn förutsättningar
för invalid- eller sjukpensionering icke förelåge, tjänstemannen skulle
vara skyldig att efter beslut av Kungl. Majit avgå, därest han befunnes urst
åndsatt att på tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden samt
han uppnatt en levnadsålder som med högst fem år understege pensionsåldern.
Sistnämnda pensionsform, som brukar hänföras till sjukpensioneringen,
benämnes i det följande tvang spensionering. Enligt de sakkunnigas
förslag skulle utöver vad nu nämnts möjlighet beredas till tvångspensionering
av tjänsteman, som genom lagakraftägande dom befunnits förvunnen till
förfarande i tjänsten, varå avsättning kunnat följa, men som jämlikt 5 kap.
5 ,§ strafflagen förklarats fri från ansvar.

Anstånd med avsked skulle enligt de sakkunnigas förslag såvitt angår
icke-domare kunna medgivas av vederbörande myndigheter för en tid av
högst ett år. Kungl. Majit skulle därutöver kunna medgiva anstånd för ytterligare
högst två år. Även domare, som uppnått 66 års ålder, skulle kunna
av Kungl. Majit medgivas anstånd med avsked för högst två år.

Vidare innehåller de sakkunnigas förslag en föreskrift om skyldighet för
myndighet att vid fall, da förutsättningarna för invalid- eller sjukpensionering
föreligga, upptaga till prövning frågan, huruvida tjänstemannen lämp^
ligen bör överflyttas till sadan annan befattning, till vilken han må vara
pliktig att låta förflytta sig. Denna föreskrift, som formellt skulle gälla för
saväl domare som icke-domare, får med hänsyn till gällande bestämmelser
örn förflyttningsskyldighet betydelse endast för sistnämnda tjänstemän.

Slutligen ha i de sakkunnigas förslag upptagits vissa bestämmelser angående
de fall, då icke-ordinarie befattningshavare ej må bibehållas i sin befattning.

Beträffande domarna innebär de sakkunnigas förslag i huvudsak följande
reella ändringar i förhållande till vad nu gäller. I stället för att domare nu
är skyldig avgå vid 67 års ålder eller då han, efter att ha uppnått 65 års
ålder, under sex månader på grund av sjukdom, vanförhet eller lyte varit
oförmögen till tjänstgöring, skulle han, så vida ej anstånd medgives, icke
vara berättigad kvarbliva i sin tjänst efter det han uppnått 66 års ålder eller
då han, efter att ha uppnått 65 års ålder, under sex månader åtnjutit
tjänstledighet av annan anledning än för fullgörande av offentligt uppdrag.
Kätt att avgå med pension skulle dock alltjämt föreligga vid 65 års ålder.
Vidare skulle — i stället för att domare nu är skyldig avgå, då han under tre
pa varandra följande ar till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte, som icke
föranletts av olycksfall i tjänsten, varit ur stånd att tjänstgöra och det behörigen
styrkes, att han är för framtiden oförmögen att sköta sin tjänst -—-gälla, att domaren icke skulle vara berättigad kvarbliva i tjänsten, örn han

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

125

under två på varandra följande år åtnjutit tjänstledighet till följd av sjukdom,
för svag hälsas vårdande eller för enskild angelägenhet och han befinnes
till följd av sjukdom, vanförhet, lyte eller nedsatt arbetsförmåga, som ej
föranletts av olycksfall i tjänsten, för framtiden oförmögen att på tillfredsställande
sätt sköta sin tjänst. Slutligen skulle Kungl. Maj:t kunna medgiva
domare, som uppnått 66 levnadsår, anstånd med avgång för högst två år.
För närvarande kan anstånd med avsked icke medgivas domare.

I fråga örn icke-domare innebär de sakkunnigas förslag väsentliga ändringar
allenast ifråga om anstånd med avsked efter uppnådd pensionsålder.
Enligt gällande bestämmelser kunna myndigheterna bevilja sådant anstånd
för högst två år. De sakkunniga föreslå, att denna tid nedsättes till ett år
men att Kungl. Majit skulle kunna bevilja anstånd för ytterligare två år.
Den sammanlagda anståndstiden skulle således utsträckas till tre år.

De sakkunniga lia framlagt en utförlig motivering till sitt nu ifrågavarande
förslag. Härav torde få återgivas följande.

Beträffande de enhetliga bestämmelserna för avgångsskyldigheten
framhålla de sakkunniga, att denna skyldighet ansetts uteslutande böra
bestämmas av tjänstemannens förmåga att på tillfredsställande sätt sköta
den innehavda tjänsten. I detta hänseende borde uppställas samma krav på
alla ordinarie tjänstemän. De sakkunniga hade sålunda icke ansett det berättigat
att göra en sådan principiell skillnad som att domare skulle vara
skyldig att på grund av invaliditet eller sjukdom avgå endast om han på
grund därav vore för framtiden »oförmögen till tjänstgöring» under det att
annan tjänsteman skulle av samma anledning vara avgångsskyldig, örn han
för framtiden vore »oförmögen att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst.»

De föreslagna särbestämmelserna för domarna — innebärande
dels en befogenhet för dessa att såsom de sakkunniga uttrycka det »bevilja
sig själva anstånd med avsked», dels krav på vissa objektiva kriterier för
sjukpensionering -— grunda sig enligt vad de sakkunniga framhålla på samma
uppfattning, som legat till grund för de nuvarande bestämmelserna, nämligen
alt det ansetts olämpligt att tillägga administrativ myndighet befogenhet
att pröva graden av domares förmåga till effektiv tjänstutövning. Att härvid
den tid, under vilken domare skulle »äga bevilja sig själv anstånd» begränsats
till ett år efter pensionsåldern, ehuru domare enligt nu gällande föreskrifter
icke är avgångsskyldig förrän två år förflutit efter nämnda ålder, motiveras
därmed, att det ej kan anses rimligt att, när förhållandena på arbetsmarknaden
i allmänhet och på juristbanan särskilt äro sådana, att en avkoppling
av äldre arbetskraft i och för sig framstår såsom önskvärd, domarna i motsats
till andra tjänstemän skulle äga befogenhet att själva — eventuellt utan
beaktande av dylika omständigheter — bevilja sig anstånd med avsked längre
än som genom myndigheternas beslut skulle kunna ifrågakomma för
tjänstemän i allmänhet.

Nyss nämnda »anståndstid» örn högst ett år skall enligt de sakkunnigas
förslag, såsom framgår av den lämnade redogörelsen, upphöra, örn domaren

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

under tillhopa sex månader efter pensionsålderns inträde åtnjutit tjänstledighet
av annan anledning än för fullgörande av offentligt uppdrag. Detta
innebär en jämkning i förhållande till motsvarande stadgande i civila tjänstepensionsreglementet,
vilket avfattats sålunda, att domare är skyldig avgå,
då han, efter att ha uppnått pensionsåldern, under sex månader varit oförmögen
att tjänstgöra. De sakkunniga framhålla till motivering av jämkningen,
att någon prövning av domarens arbetsförmåga icke heller i detta fall
borde företagas av den pensionsbeviljande myndigheten utan denna borde
lämpligen vara bunden vid det faktiska förhållandet, att tjänstemannen åtnjutit
tjänstledighet.

Även de objektiva kriterier, som uppställts som villkor för sjukpensionering
av domare, förete vissa reella jämkningar i förhållande till vad nu gäller.
Härom anföra de sakkunniga följande.

Såväl enligt reglementsförslaget som enligt nu gällande bestämmelser
kräves för sjukpensionering att oförmågan till tjänstgöring skall vara bestående
för framtiden, och den särställning, domare i ifrågavarande hänseende
böra intaga, har icke synts böra gå längre än vad som erfordras för att
vinna en särskild garanti mot ett felslut vid prövningen. Med den angivna
grunden för stadgandet har det ansetts mest förenligt, att hänvisning sker
till ett sådant uppenbart faktum som att tjänstledighet åtnjutits. Med hänsyn
till att gränsen mellan ledighet till följd av sjukdom och för svag hälsas
vårdande är svävande och dessutom tjänstledighet av det senare slaget eller
för enskild angelägenhet icke torde vägras i fall, där i och för sig sjukledighet
kunnat erhållas, ha nämnda tjänstledighetsanledningar jämställts. Slutligen
har längden av den stadgade tidsfristen ansetts böra nedsättas till två år.

I fråga örn tvångspensioneringen framhålla de sakkunniga att
måhända en ökad möjlighet till sådan pensionering på grund av bristande
arbetsförmåga före uppnådd pensionsålder i och för sig skulle vara önskvärd.
Stora vanskligheter förelåge emellertid att härutinnan ernå större rörelsefrihet
för staten utan att åsidosätta de ordinarie tjänstemännens av ålder
beaktade intresse av en självständig och tryggad ställning. De sakkunniga
hade därför avstått från tanken på några principiella omläggningar i
skärpande riktning av nuvarande bestämmelser örn tvångspensionering på
grund av bristande arbetsfömåga.

Såsom redan anmärkts innebär emellertid de sakkunnigas förslag en utvidgning
av tvångspensioneringen därigenom, att möjlighet till sådan pensionering
skulle skapas i vad angår tjänsteman, som genom lagakraftägande
dom befunnits förvunnen till förfarande i tjänsten, varå avsättning kunnat
följa, men som jämlikt 5 kap. 5 § strafflagen förklarats fri från ansvar. I
avseende härå må erinras, att 1936 års riksdagsrevisorer i berättelsen över
sin verksamhet framhöllo angelägenheten av, att bestämmelser snarast möjligt
komme till stand, som möjliggjorde för myndighet att förhindra en befattningshavare
att återinträda i tjänst, då befattningshavaren gjort sig skyldig
till brottsligt förfarande, för vilket han, därest han icke straffriförklarats,
skulle kunna dömas till avsättning. I ett härefter avgivet utlåtande framhöll
medicinalstyrelsen, att en tillfredsställande ordning syntes kunna vinnas ge -

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

127

nom att införa skyldighet för befattningshavare i det allmännas tjänst att,
i den händelse förhållanden av här avsett slag inträffade, antingen låta förflytta
sig till annan befattning eller ock underkasta sig förtidspensionering.
De sakkunniga ha anfört huvudsakligen följande.

1938 års pensionssakkunniga — som vilja erinra örn att de nya avlöningsförfattningarna
innehålla generellt avfattade och sålunda även i här avsedda
fall tillämpliga stadganden om skyldighet för ordinarie, medelst fullmakt
eller konstitutorial tillsatta tjänstemän att underkasta sig förflyttning till annan
tjänst — ha i likhet med medicinalstyrelsen ansett starka skäl föreligga
för att möjlighet beredes till tvångspensionering av tjänsteman, som
genom lagakraftägande dom befunnits förvunnen till förfarande i tjänsten,
varå avsättning kunnat följa, men som jämlikt 5 kap. 5 § strafflagen förklarats
fri från ansvar. I enlighet härmed har föreslagits en bestämmelse,
vilken i här avsett fall möjliggör tvångspensionering efter prövning av Kungl.
Majit utan att tjänstemannen är urståndsatt att på tillfredsställande sätt fullgöra
sina tjänståligganden och utan att han uppnått en viss lägsta levnadsålder.
Bestämmelsen har gjorts tillämplig jämväl med avseende å förordnandetjänstemän.
Beträffande storleken av den pension, som vid dylik tvångspensionering
skall utgå, föreslås samma bestämmelser i allmänhet skola gälla
som vid avgång på grund av sjukdom. För tjänstemän, tillsatta medelst
förordnande för begränsad anställningstid, förordas dock härutinnan den avvikelsen
att i stället för rätt till sjukpension skulle inträda rätt till uppskjuten
pension.

Vad beträffar de föreslagna bestämmelserna rörande anstånd med
avsked efter uppnådd pensionsålder anföra de sakkunniga
huvudsakligen följande.

Av de till pensionssakkunniga avgivna yttrandena framgår, hurusom myndigheterna
från den gemensamma utgångspunkten om statsnyttans avgörande
betydelse intagit tämligen vitt skilda ståndpunkter till frågan om en revision
av gällande bestämmelser om anstånd med avsked. Till en del torde detta
förklaras av att behovet av anståndsmöjlighet ter sig olika för olika förvaltningsområden.
De sakkunniga lia emellertid icke kunnat helt värja sig för
uppfattningen att olikheten i ställningstagande i åtskilliga fall beror på en
delvis ensidig tolkning av »statsnyttans» innebörd i förevarande hänseende
med därav följande olikhet i uppfattning om det sätt, på vilket en utsträckt
möjlighet alt medgiva anstånd borde begagnas. Det torde vara klart, att man
i allmänhet, när det gäller att avgöra vad som påkallas av eller är förenligt
med »statsnyttan», har att företaga en avvägning mellan ett flertal olika, delvis
heterogena synpunkter. En av dessa är synpunkten på ett fullt effektivt
handhavande av statsfunktionerna, andra äro av statsfinansiell eller organisatorisk
art eller sammanhänga med förhållanden på den allmänna arbetsmarknaden
o. s. v. Även örn i en given situation en eller annan av dessa
synpunkter med viss styrka talar för åtgärd i den ena eller andra riktningen,
bör denna icke utan vidare identifieras med statsnyttan ulan avseende fästas
jämväl vid del resultat, vartill övriga synpunkter leda.

Vad först gäller effektivitetssynpunkten torde denna likväl såtillvida böra
tillerkännas avgörande betydelse, att anstånd med avsked icke bör medgivas
en tjänsteman, vilken ej är i besittning av förmåga lill fortsatt effektiv t jänstutövning.
I viss anslulning lill vad i några av de avgivna yttrandena förutsatts,
lorde för kvarstående i tjänst böra krävas ali tjänstemannen förmår såväl
kvalitativt som kvantitativt fylla de med tjänsten förenade uppgifterna på
eli fullt tillfredsställande sätt. De sakkunniga lia funnit en sådan precise -

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

ring väl svara mot det i militära tjänstepensionsreglementets anståndsbestämmelse
använda uttrycket att tjänstemannen skall vara fullt tjänstduglig,
vilket synes mera adekvat än civila tjänstepensionsreglementets krav på att
tjänstemannen skall kunna på ett tillfredsställande sätt gagna det allmänna.
Där skäl tala för att staten tillgodogör sig en sådan tjänstemans arbetskraft,
vilken är endast partiellt arbetsför i den vid pensionsåldern innehavda
tjänsten, bör detta enligt de sakkunnigas mening helst icke ske genom anstånd
med avsked utan genom tillfällig återanställning av redan avgången
personal. A andra sidan finna de sakkunniga ett från personalhåll framställt
önskemål att i princip allenast den, som besitter mera ovanlig vitalitet, skulle
få medgivas anstånd gå alltför långt.

Beträffande övriga tillämpliga synpunkter må allenast framhållas följande.
I likhet med vissa myndigheter, som avstyrkt förlängning av gällande anståndstid,
anse de sakkunniga att viss hänsyn vid ifrågavarande spörsmåls
bedömande bör fästas vid de rubbningar i den normala befordringsgången,
vilka skulle uppkomma därest anstånd med avsked medgåves i större utsträckning.
Med avseende å förhållandet vid försvarsväsendet skulle ett dylikt
förfarande därjämte komma att medföra en minskning av antalet beställningshavare
i reserven. Slutligen kan det i tider av större allmän arbetslöshet^
näppeligen vara förenligt med statsnyttan att tillämpa för hög avgängsålder
för befattningshavare i statens tjänst. A andra sidan bör emellertid
icke förglömmas, att det under vissa omständigheter kan inom ett
eller annat förvaltningsområde möta svårighet att åstadkomma erforderlig
nyrekrytering eller föreligga brist på utbildad personal. Såväl med hänsyn
till dylika förhållanden som där brist på arbetskraft föreligger på den allmänna
arbetsmarknaden kan det, såsom i riksdagsskrivelsen framhållits,
vara önskvärt att möjligheten att bevilja anstånd med avsked efter pensionsåldern
utnyttjas såsom en åtgärd för att tillförsäkra staten arbetskraft. Slutligen
kail det, även utan att dylika exceptionella förhållanden föreligga, vara
lämpligt att genom en icke alltför begränsad möjlighet till anståndsbeviljande
bereda tillfälle till bibehållande i tjänst av en tjänsteman för utnyttjande
av hans speciella förutsättningar vid avslutande av ett påbörjat arbete eller
dylikt.

Med utgångspunkt från att berörda avvägning mellan olika synpunkter kan
komma att utfalla tämligen olika alltefter de rådande förhållandena ha de
sakkunniga kommit till uppfattningen, att tidsgränsen för beviljande inom
pensionsreglementets ram av anstånd med avsked ej bör dragas alltför snävt.
De sakkunniga vilja därför i syfte att skapa tillräcklig rörelsefrihet tillstyrka,
att gällande anståndstid — på sätt ifrågasatts i riksdagsskrivelsen — utsträckes
till tre år.

Såväl med hänsyn till den förordade utsträckningen av anståndstiden som
för att tillmötesgå av myndigheter och personalorganisationer uttalade önskemål
lia de sakkunniga vidare ansett sig böra föreslå en viss reglering i
författningen av anståndsbefogenhetens utövning. Även om det svårligen låter
sig göra att finna någon allmängiltig formel, varigenom de materiella förutsättningarna
för anståndsmedgivande kunde fixeras, bör enligt de sakkunnigas
mening av pensionsförfattningen framgå, att under normala förhållanden
anstånd med avsked bör beviljas endast undantagsvis och att anståndet
i dylika fall i allmänhet bör vara starkt tidsbegränsat. Med hänsyn härtill
lia de sakkunniga föreslagit en bestämmelse om anstånd med avsked för
icke-domare, enligt vilken vederbörande avskedsbeviljande myndighet må,
»då synnerliga skäl därtill äro», medgiva sådan tjänsteman anstånd med avsked
efter uppnådd pensionsålder, så länge han är fullt tjänstduglig, dock
icke längre tid än ett år. Därest »särskilda omständigheter påkalla» bibehål -

Kungl. Maj:ts proposition nr 339-

129

lande i tjänst längre tid — härvid avses framför allt rekryteringssvårigheter
i allmänhet eller med avseende å den ifrågavarande tjänsten, föreliggande
förhållanden på den allmänna arbetsmarknaden med därav föranlett behov
av att i största möjliga utsträckning utnyttja även fullgod äldre arbetskraft
o. s. v- _ föreslås, att Kungl. Majit skall äga medgiva kvarstående i tjänst
högst tre år efter pensionsålderns uppnående.

De sakkunnigas förslag innebär sålunda å ena sidan en begränsning från
två till ett år av den anståndsmöjlighet, som enligt de nuvarande bestämmelserna
tillkommer de under Kungl. Maj :t lydande avskedsbeviljande myndigheterna
•— utan att ändring därvid sker beträffande de hittills i allmänhet
i praxis uppehållna förutsättningarna att anståndsmedgivande bör ifrågakomma
endast i undantagsfall och då vederbörande tjänsteman är fullt
tjänstduglig — samt å andra sidan en till tre år efter pensionsålderns uppnående
utsträckt möjlighet att medgiva anstånd, där särskilda förhållanden
tala därför. I sistnämnda fall skall dock prövningen av anståndsfrågan
ankomma på Kungl. Maj :t, vilket betingas icke blott av önskvärdheten av
större likformighet i tillämpningen utan jämväl av behovet att i dylika fall
beakta även förhållanden, som ej direkt ha avseende å särskilda befattningar
eller verk utan hänföra sig till läget a den allmänna arbetsmarknaden
m. m.

Angående domarna framhålla de sakkunniga, att, även med beaktande av
uppfattningen att det i allmänhet vore olämpligt att tillägga administrativ
myndighet befogenhet att pröva domares förmåga till effektiv tjänstgöring,
det dock icke syntes ingiva betänklighet, att Kungl. Majit ägde i händelse av
personalbrist medgiva domare lika väl som annan tjänsteman tillstånd att
kvarstå i tjänst under längre tid än den, som eljest borde ifrågakomma. De
sakkunniga förutsätta, att domare, som vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande
uppnått 66 men ej 67 års ålder, bevaras vid den enligt nu gällande
bestämmelser förefintliga rätten att kvarstå i tjänst intill sistnämnda
levnadsålder. I fråga om domare, som vid ikraftträdandet uppnått en levnadsålder
obetydligt understigande 66 år, anse de sakkunniga billighetsskäl
böra föranleda till att icke alltför sträng måttstock anlägges vid prövningen.
Särskild övergångsbestämmelse i ämnet har emellertid ansetts överflödig
med hänsyn till den fria prövningsrätt, som enligt förslaget skulle tillkomma
Kungl. Majit.

Beträffande myndighets skyldighet att pröva, huruvida tjänsteman
bör överflyttas till annan befattning, ha de sakkunniga yttrat
bland annat:

I de nuvarande bestämmelserna — som enligt sin avfattning torde avse
skyldighet att avgå från den innehavda tjänsten — har i fall av invaliditet
eller sjukdom såsom förutsättning lör avgångsskyldigheten uppställts kiavet
att tjänstemannen prövas icke lämpligen kunna tjänstgöra i annan befattning,
till vilken han kan förflyttas. Vill man reglera frågan örn de fall,
i vilka en tjänsteman kan tvingas lämna en innehavd befattning, synes det
vara riktigare att ställa förflyttningsskyldigheten — som ju redan reglerats
i gällande avlöningsförfattningar — vid sidan av de fall, då enligt pensionsförfattningen
avgångsskyldighet föreligger. En annan sak ar, att skyldighet
att avgå från den innehavda tjänsten icke innebär att tjänstemannen
alltid lämnar statens tjänst, liksom ock att förflyttningsskyldigheten är av

Bihang till riksdagens protokoll 19il. t samt. Nr dd!).

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

betydelse för rätten till pension på det sättet att en avgångsskyldig tjänsteman
givetvis icke bör komma i åtnjutande av invalid- eller sjukpension, då
förflyttningsskyldigheten göres gällande mot honom. I den mån förflyttningsskyldigheten
kräver uppmärksamhet i pensionsförfattningen, bör den
därför enligt de sakkunnigas mening icke behandlas i samband med förutsättningarna
för avgångsskyldighet, utan man bör inskränka sig att giva en
föreskrift till garanterande av att i samband med inträdd avgångsskyldighet
prövning sker av frågan, huruvida förflyttning lämpligen bör ske, och till
förhindrande av att avgångsskyldig tjänsteman, som förflyttas, erhåller pension.

Denna bestämmelse har föreslagits erhålla innebörden, att av Kungl.
Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av vederbörande myndighet
skall prövas, huruvida vederbörande tjänsteman lämpligen bör överflyttas
till sådan annan befattning, till vilken han må vara pliktig att låta förflytta
sig. Den föreslagna formuleringen åsyftar att framhäva, att prövningen
skall avse den konkreta frågan huruvida tjänstemannen bör överflyttas
till annan befattning och sålunda ej endast — såsom nu — spörsmålet
huruvida tjänstemannen lämpligen kan tjänstgöra i annan befattning, utan
även lämpligheten ur olika synpunkter av att överflytta honom till sådan befattning.
De sakkunniga lia förutsatt, att styrelserna för de affärsdrivande
verken erhålla bemyndigande att själva omhänderhava prövningen av förflyttningsfrågan
beträffande sådan personal, som tillsättes och entledigas av
vederbörande verksstyrelse eller densamma underordnade organ, och ha
härvid utgått från antagandet, att en tjänsteman, vars arbetskraft ej kan tillgodogöras
vid något av dessa stora verk, ej heller lämpligen kan utnyttjas
inom förvaltningen i övrigt utan bör pensioneras. Eventuellt kan en motsvarande
befogenhet böra lämnas även åt andra verk med större personalgrupper
inom ett flertal olika lönegrader. För huvuddelen av allmänna civilförvaltningens
verk lärer däremot prövningen böra utövas av Kungl. Maj:t.

Vissa av personalrepresentanterna dela icke de sakkunnigas uppfattning
rörande behovet av en till tre år efter pensionsåldern utsträckt möjlighet för
Kungl. Majit att medgiva kvarstående i tjänst.

Yttranden.

De av de sakkunniga föreslagna ändrade bestämmelserna i fråga om d om
arnäs avgångsskyldighet ha föranlett erinringar från högsta
domstolens och regeringsrättens ledamöter samt från Svea hovrätt, kammarrätten
och föreningen Sveriges häradshövdingar. Jämväl statskontoret har
— ehuru från andra utgångspunkter — anmärkt på förslaget i denna del.

Högsta domstolens ledamöter uttala följande:

Förslaget till tjänstepensionsreglemente innefattar i fråga om avgångsskyldighet
för innehavare av domareämbete avvikelser från gällande reglemente,
vilka genom sin såväl principiellt som praktiskt betänkliga art äro
ägnade att framkalla bestämd gensaga. Vid avfattningen av sistnämnda reglemente,
vilket efter grundliga förberedelser särskilt på ifrågavarande område
utfärdades för mindre än sju år sedan, lät man sig angeläget vara att iakttaga
vissa olikheter mellan domare å ena sidan, förvaltningstjänstemän å den
andra. Beträffande förvaltningstjänstemän, för vilka den ordinarie avgångsåldern
är satt till sextiofem år, gäller att på administrativ myndighets bedömande
beror huruvida ett anstånd med avsked å högst två år kan äga rum.
För de domare åter, som reglementet avser, är gränsen fixt bestämd, näm -

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

131

ligen till sextiosju år. Grunden till denna principiella olikhet är det viktiga
konstitutionella kravet på domareståndets oavhängighet av administrativ
myndighets diskretionära förfoganden.

I förslaget åter har satts en för båda kategorierna gemensam avgångsålder
av sextiofem år, med möjlighet till anstånd i undantagsfall högst tre år eller
till sextioåtta år. Beträffande domare stadgas det visserligen att i allmänhet
utkrävande av avgångsskyldighetens fullgörande icke kan ske före sextiosex
års ålder. Men de båda följande anståndsåren äro även för dem beroende
på prövning i administrativ ordning.

Härutinnan synes det nödvändigt att förslaget undergår ändring. Vad angår
frågan hur denna ändring bör vidtagas, är det onekligen i bästa överensstämmelse
med gällande ordning att avgångsåldern för domare sättes till
utgången av den medgivna längsta anståndstiden för förvaltningstjänstemän
eller således till sextioåtta år. För en sådan regel kunna visserligen ock anföras
ur praktisk synpunkt synnerligen goda skäl. De sakkunniga synas, jäderås
betänkande att döma, vid sitt uppställande av den blott lätt modifierade
likställighetsregeln icke alls tagit i övervägande den väsentligt olikartade
beskaffenheten av dömande och förvaltande verksamhet. I själva verket
förhåller det sig helt naturligt så att den handlingskraft och den förmåga
av egna praktiska uppslag och tillgänglighet för andras, som utmärka^ den
duglige förvaltningstjänstemannen, regelmässigt mattas vid en ålder, då för
domareverksamheten, där det kommer an på en lugnt omsiktsfull prövning
av mål på grundvalen av en samlad livs- och fackerfarenhet, samma alder
alldeles icke är till hinders för fullgott utförande av värvet. Alldeles särskilt
gäller om de kollegiala domstolarna att en samverkan av domare i olika
åldrar är till synnerligt gagn. Men även beträffande enmansdomarna i häradsrätterna,
vilka hittills varit betungade med allehanda administrativa
göromål — om än icke sådana, där särskild vikt ligger på nya initiativ
bör erinras att efter genomförande av rättegångsreformen man har att räkna
med att de till högre ålder komna skola väsentligen lia att ägna sig åt
den rena dömande verksamheten.

De synpunkter åter, som för de sakkunniga tydligen fått avgörande vikt
—■ angelägenheten av att åt yngre tjänstemän skall beredas tillfälle att tidigare
rycka upp i ordinarie tjänst — ma lia sitt värde i fråga örn stora
kårer av administrativa befattningshavare; visst är att för domareståndet
med där gällande rekryteringsförliållanden en obetydlig sänkning av avgångsåldern
är av alldeles försvinnande betydelse.

Den sänkning av domares avgångsålder från sjuttio till sextiosju år som
år 1934 genomfördes var enligt högsta domstolsledamöternas mening i själva
verket icke motiverad, och en höjning till sextioåtta år synes således desto
mindre behöva möta betänkligheter. Anses emellertid någon som helst återgång
i denna riktning icke böra äga runi, hemställes att vid nu gällande
regel må förbliva. Att under alla omständigheter den olyckliga avfattningen
av bestämmelsen rörande kvarstående i tjänst törsta året efter inträdd pensionsålder
måste undergå omformulering, lärer vara uppenbart.

Även i fråga örn bestämmelser rörande skyldighet att av särskild anledning
avgå före den ordinarie avgångstiden har i avsevärd mån tummats på
principen om domareståndets oavhängighet av diskretionär administrativ
prövning.

I stället för de i gällande civila pensionsreglemente på ett för domaren
ganska betryggande sätt angivna villkor för ali han skall kunna påtvingas
förlidsavsked, nämligen »sjukdom, vanförhet eller lyte» som under tre alsau
domaren ur stånd att tjänstgöra, i förening med alt del behörigen styrkes
alf han är för framtiden oförmögen att sköta tjänsten, heter det nu att örn

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

han under två år å rad varit tjänstledig för »sjukdom, svag hälsas vårdande
eller enskilda angelägenheter», skall, så snart han »befinnes» till följd avsjukdom,
vanförhet eller lyte vara för framtiden oförmögen att på ett »tillfredsställande»
sätt sköta sin tjänst, förtidsavskedande kunna ske.

Även härutinnan hemställes att gällande bestämmelser må bibehållas.

Det förhållande att ingripande ändringar i pensionsstadgandena föreslås
så kort tid efter det gällande reglemente utfärdades är ägnat att fästa uppmärksamheten
på den otrygghet som vållas därav att de å vilka det nya
reglementet äger tillämplighet jämväl äro pliktiga att i många hänseenden
underkasta sig de ändringar däri, som kunna framdeles vidtagas. Bland annat
gäller detta om pensionsålder och avgångsskyldighet samt bestämmelserna
om vad som må räknas såsom tjänstår. Ändring i sistnämnda hänseende
kan göra illusoriskt stadgandet att pensionsunderlaget ej må ändras
utan tjänstemannens samtycke.

Reglementet är avsett att, med vissa undantag, vinna tillämpning på envar
som ej vill åtnöjas med det tidigare fastställda lägre pensionsbeloppet. Beträffande
avgångsåldern gives ingen övergångsbestämmelse annat än i fråga
om dem för vilka 2 och 3 punkterna övergångsbestämmelserna till det civila
tjänstepensionsreglementet stadgat särskilt undantag. I övrigt tages således
icke någon hänsyn till att ett stort antal innehavare av domareämbeten
redan en gång förut och det för jämförelsevis kort tid sedan fått sin avgångsålder
sänkt med icke mindre än tre år. — Enligt uttalande i motiven
är avsett att utan särskilt stadgande gälla att domare som vid det nya reglementets
ikraftträdande redan fyllt 66 år äger kvarstå till 67 års ålder. Däremot
bladén, som vid denna tidpunkt t. o. m. mycket nära uppnått sextiosexåldersåldern,
underkastad den nya avgångsregeln och måste således avgå
redan vid utgången av den kalendermånad, då hans nästa födelsedag inträffar.
De sakkunniga motivera saknaden av varje övergångsbestämmelse med
hänvisning till Kungl. Maj :ts befogenhet att medgiva anstånd. Men även bortsett
från att de hänsyn som, enligt vad i betänkandet angivits, tänkas kunna
föranleda bruk av denna befogenhet äro av helt annan art, måste det framhållas
att här ånyo framträder tendensen att ersätta en betryggande rättsregel
med diskretionär administrativ prövning.

I huvudsak samma synpunkter framföras av Svea hovrätt, regeringsrättens
ledamöter och föreningen Sveriges häradshövdingar.

Kammarrätten påpekar, att när bestämmelsen om domares rätt att »bevilja
sig själv anstånd» med avgång infördes, såsom skäl åberopades, att ett
villkorligt, d. v. s. av administrativ myndighet under vissa förutsättningar
beviljat kvarstående i tjänsten icke vore förenligt med en sådan tjänstinnehavares
ställning. Enligt kammarrättens mening äger detta fortfarande giltighet.
Kammarrätten anser därför, att — oavsett när avgångsskyldighet
för domare anses böra inträda — det under inga förhållanden bör i administrativ
ordning avgöras, huruvida en domare bör få kvarstå i tjänst efter
nämnda tidpunkt.

Statskontoret har icke kunnat finna skäl för ett bibehållande av den särställning,
som domare enligt gällande pensionsbestämmelser intager i fråga
örn avgångsskyldighet och rätt till anstånd med avgång. Fördenskull förordar
statskontoret, att de för befattningshavare med fullmakt eller konstitutorial
föreslagna reglerna i berörda hänseende göras tillämpliga även å domare.

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

133

I anledning av de sakkunnigas förslag till tvångspensioneringsbestämmelser
ha chefen för armén, chefen för marinen och /lygförvaltningen
ävensom ordföranden i allmänna löncnämnden i av honom avgivet
särskilt yttrande uttalat sig för ökade möjligheter till tvångspensionering av
tjänsteman på grund av bristande arbetsförmåga före uppnådd pensionsålder.
De militära myndigheterna föreslå därvid, att tidsbegränsingen skulle helt
slopas.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län har gjort bland annat följande
uttalande:

De sakkunnigas förslag till förtidspensionering av straffriförklarad ger anledning
att undersöka i vad mån de strafflagsändringar, som vidtogos år
1936 i samband med borttagandet ur strafflagen av påföljd enligt 2 kap. 19 §
samt ovärdighet att i rikets tjänst vidare nyttjas, kunna eller böra inverka på
tjänstepensioneringen och särskilt då föreskrifterna om förtidspension. Enligt
den nya lydelsen infördes i 2 kap. 18 § strafflagen den regeln, att allmän
befattningshavare, som dömts till straffarbete för brott utom tjänsten, också
skall dömas sin befattning förlustig. Samma är förhållandet med den som
för brott i viss befattning förskyllt avsättning; han skall dömas förlustig även
andra befattningar. Stadgandet är emellertid icke ovillkorligt utan domstolen
äger, därest omständigheterna det föranleda, bestämma att den tilltalade må
bibehållas i befattningen. Där fråga är örn ämbete eller tjänst, kan i sistnämnda
fall även suspension ifrågakomma.

De fakultativa bestämmelserna om förlust av ämbete eller tjänst synas länsstyrelsen
icke alltid erbjuda samma garantier för en oredlig tjänstemans avstängande
från tjänsten som de äldre ovillkorliga bestämmelserna om påföljd
fingo anses innebära. Det finns därför skäl att närmare överväga, huru bör
förfaras med en tjänsteman, som visserligen icke dömts till avsättning från
sin statstjänst men som genom sin brottsliga handling utom tjänsten framträder
såsom olämplig att bibehållas vid befattningen såsom statstjänsteman.
Även om det får antagas — såsom av departementschefen även framhölls vid
propositionens framläggande till 1936 års riksdag — att det endast i sällsynta
undantagsfall finge förekomma att en statstjänsteman som begått ett svårt
brott bibehölles i tjänsten, har det likväl synts länsstyrelsen angeläget att särskild
uppmärksamhet ägnas detta spörsmål samtidigt med utfärdandet av nytt
pensionsreglemente. Frågan kompliceras ytterligare i det fall, då tjänstemannen
för det utom tjänsten begångna brottet jämlikt 5 kap. 5 § strafflagen förklaras
fri från ansvar och sålunda icke kan dömas till avsättning.

Beträffande bestämmelserna om anstånd med avsked efter uppnådd
pensionsålder bär länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalat,
alt kravet på tjänstduglighet för anstånds medgivande bör ytterligare
markeras därigenom att anstånd får medgivas endast i den mån det är uppenbart,
att tjänstemannen alltjämt är fullt tjänstduglig. Försäkringsinspektionen
och statens pensionsanstalt hävda däremot, att de föreslagna villkoren
för medgivande av anstånd med avgång böra uppmjukas.

Skolöverstyrelsen och telegrafstyrelsen, vilka liksom ett flertal av övriga
remissmyndigheter förorda en utökning av anståndstiden från två lill tre år,
föreslå, att de sakkunnigas förslag måtte ändras därhän, alt prövningen av
anståndsfrågor må ankomma på den avskedsbeviljande myndigheten och
icke på Kungl. Majit. Till stöd härför anför telegrafstyrelsen:

134

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Departements chefen.

Huruvida en befattningshavare bör få kvarstå i tjänst beror mycket på förhållandena
på arbetsmarknaden vid tidpunkten för avgången. Men även en
sådan omständighet som omläggningen av ett företags drift kan göra det
önskligt att tidpunkten för pensionering framflyttas. Särskilt vid telegrafverke
är denna fråga aktuell till följd av den fortgående automatiseringen av
telefondriften. Genom att låta fullt tjänstedugliga telefonister — pensionsåldern
för telefonister är ju endast 55 år — kvarstå i tjänsten vid pensionsålderns
inträde, skulle man i viss mån kunna undvika intagande och uppövande
av ny personal, vilken till följd av automatiseringen mycket snart måste
avskedas.

Skolöverstyrelsen framhåller, att överförandet av prövningsrätten från den
avskedsbeviljande myndigheten till Kungl. Majit innebär ökade arbetsuppgifter
och att risken för mindre väl överlagda beslut från nämnda myndighets
sida icke torde vara stor, om blott erforderliga direktiv i anståndsfrågan
utfärdas.

Chefen för försvarsstaben, chefen för marinen, socialstyrelsen, statskontoret,
lantbruksstyrelsen och allmänna lönenåmnden avstyrka förslaget om utökning
av anståndstiden. Allmänna lönenämnden framhåller därvid, att redan
nu föreliggande möjlighet att genom anstånd med avsked åstadkomma
erforderlig arbetskraft vore fullt tillfredsställande vid de flesta förvaltningsgrenar.
Socialstyrelsen anför, att frågan örn ändrade föreskrifter angående
möjlighet för ordinarie eller extra ordinarie tjänsteman att i vissa fall få kvarstå
i tjänst efter inträdd pensionsålder icke lämpligen bör upptagas till övervägande
i detta sammanhang utan bör anstå till den tidpunkt, då den större
frågan om tjänstemännens pensionsålder med hänsyn till pågående förändringar
i befolkningens ålderssammansättning och andra faktorer torde behöva
underkastas en förnyad omprövning.

Statskontoret avstyrker jämväl förslaget att begränsa möjligheten för myndigheterna
att medgiva anstånd med avsked till endast ett år.

Chefen för armén har föreslagit, att bestämmelserna om skyldighet för
myndighet att pröva, huruvida tjänsteman bör överflyttas till
annan befattning vid avgång i förtid, skall helt bortfalla ur pensionsreglementet.

Riksförsäkringsanstalten, statskontoret och statens pensionsanstalt anse, att
förflyttningsbestämmelserna böra givas den innebörden, att Kungl. Majits
prövning inskränkes till att avse allenast sådana fall, där den pensionsbeviljande
myndigheten finner förflyttning kunna ifrågakomma.

Med hänsyn till de erinringar, som från de dömande myndigheternas sida
riktats mot förslaget om viss sänkning av avgångsåldern för domare i förening
med rätt för Kungl. Majit att medgiva anstånd med avsked under viss
tid, anser jag mig icke böra ifrågasätta, att detsamma nu genomföres. Vid
sådant förhållande synes anledning icke föreligga att vidtaga ändring i nuvarande
bestämmelser, enligt vilka pensionsåldern för domare utgör 65 år,
då domaren är berättigad avgå med pension, medan avgångsskyldigheten inträder
vid 67 års ålder. Vad däremot angår de av de sakkunniga förordade

Kungl. May.ts proposition nr 339.

135

förutsättningarna för sjukpensionering m. m., synas desamma väl ägnade att
fylla sitt ändamål oell bättre än de nu stadgade. Då de hänföra sig uteslutande
till objektivt konstaterbara förhållanden, synes erinran mot desamma
ur synpunkten av domarnas särställning icke kunna framställas. Att i förevarande
hänseenden uppehålla större skillnad än de sakkunniga ifrågasatt
mellan de för domare och icke-domare gällande bestämmelserna kan icke anses
sakligt motiverat. _ (

Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen lia vissa myndigheter
uttalat sig för ökade möjligheter till tvångspensionering av tjänsteman på
grund av bristande arbetsförmåga före uppnådd pensionsålder. Av uttalandena
framgår, att det främst är inom militärförvaltningens område, som behov
av dylika ökade möjligheter ansetts föreligga. I anledning härav får jag erinra,
att överbefälhavaren över rikets försvarskrafter i skrivelse den 14 februari
1941 ifrågasatt vissa åtgärder för att möjliggöra avkoppling av aktiv personal
vid försvarsväsendet. Bland annat åsyftar denna av överbefälhavaren gjorda
framställning, att invalid- och sjukpensionering skulle kunna ske också i fall
då befattningshavaren prövas kunna tjänstgöra i annan befattning samt att
tvångspensionering skulle kunna ske oavsett levnadsåldern. På grund av
framställningen har inom försvarsdepartementet verkställts utredning med
biträde av särskilt tillkallade utredningsmän. Beträffande den först nämnda
frågan hänvisa utredningsmännen till pensionssakkunnigas förslag, enligt
vilket prövningen vid invalid- och sjukpensionering av möjligheten att överflytta
tjänsteman till annan befattning skall avse frågan om sådan överflyttning
bör ske. Utredningsmännen framhålla att, om detta förslag blir genomfört,
syftet med överbefälhavarens framställning i denna del torde bliva tillgodosett.
Vad däremot angår frågan om möjlighet till tvångspensionering
oavsett levnadsåldern påpeka utredningsmännen, att gällande bestämmelser
om tvångspensionering endast förutsätta att vederbörande befinnes urståndsatt
att på tillfredsställande sätt fullgöra sina tjänståligganden, medan intet
finnes stadgat örn anledningen till oförmågan att tjänstgöra eller om oförmågans
fortvara för framtiden. Vid sådant förhållande har det, framhålla
utredningsmännen, med hänsyn till tjänstemännens rättsliga ställning ansetts
erforderligt att i fråga om Kungl. Maj:ts befogenhet att tvångsvis entlediga
en befattningshavare stadga begränsning till en tidrymd, liggande relativt
nära pensionsåldern. Att borttaga varje dylik begränsning och sålunda göra
avgångsskyldigheten enbart beroende av en diskretionär prövning beträffande
arbetsförmågan skulle enligt utredningsmännens mening innebära ett ingrepp
i befattningshavarnas ställning av den räckvidd, att det syntes utredningsmännen
svårförenligt med grundlagsstadgandena om .tjänstemännens
oavsättlighet. För egen del är jag ej nu beredd att föreslå längre gående föreskrifter
angående tvångspensionering på grund av bristande arbetsförmåga
lin 1938 års pensionssakkunniga framlagt.

I överbefälhavarens skrivelse har också ifrågasatts genomförande av bestämmelser,
som skulle möjliggöra ett avförande från aktiv stat av militära
beställningshavare av regementsofficers eller högre grad och motsvarande ci -

136

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

vilmilitära beställningshavare genom dessa beställningshavares försättande i
disponibilitet. Utredningsmännen ha framlagt förslag till utformningen av en
sådan disponibilitetsanordning, innebärande att sådan beställningshavare
skulle göras pliktig att efter av Kungl. Majit meddelat beslut avgå från beställningen
med rätt i vissa fall att åtnjuta disponibilitetsarvode och att
bibehållas vid pensionsrätt. Då remissbehandlingen av detta förslag icke
avslutats, kan ställning ännu icke tagas till detsamma. Jag anser emellertid,
att pensionsbestämmelserna böra utformas så, att de möjliggöra genomförandet
av den ifrågasatta och liknande disponibilitetsanordningar.

De sakkunnigas förslag örn tillskapande av möjlighet till tvångspensionering
av tjänsteman, som genom lagakraftägande dom befunnits förvunnen
till förfarande i tjänsten, varå avsättning kunnat följa, men som jämlikt 5
kap. 5 § strafflagen förklarats fri från ansvar, anser jag mig böra biträda.
Jag är däremot icke för närvarande beredd att taga ställning till den av
länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län framställda frågan, huru bör förfaras
med en tjänsteman, som visserligen icke dömts till avsättning från sin
statstjänst men som genom brottslig handling utom tjänsten framstår såsom
olämplig att bibehållas vid statsanställning.

I frågan om anstånd med avsked efter uppnådd pensionsålder kan jag,
såvitt angår icke-domare, i allt väsentligt instämma i vad de sakkunniga anfört.
Beträffande vissa beställningshavare tillhörande försvarsväsendet synes
dock en avvikelse från de sakkunnigas förslag vara att förorda. Pensionsåldern
för beställningshavare i lönegraderna Oa 1—5 samt Uo 1 och 2, d. v. s.
officerare med högst överstelöjtnants tjänsteställning och underofficerare med
högst fanjunkares tjänsteställning, är relativt låg, 50 eller 55 år. I vissa fall
torde beställningshavare av nu nämnda kategorier inneha sådana befattningar,
att det med hänsyn till statsnyttan skulle vara önskvärt, att de finge
kvarstå något längre än som enligt de sakkunnigas förslag skulle vara möjligt.
Så lärer t. ex. stundom bliva fallet i fråga örn de i förslaget till värnpliktslag
(proposition nr 318/1941) omnämnda inskrivningscheferna. Med hänsyn
härtill synes det lämpligt att beträffande nu nämnda personalkategorier bereda
Kungl. Majit möjlighet att bevilja något längre anstånd med avsked efter
uppnådd pensionsålder än som föreslagits beträffande andra befattningshavare.
Anståndstiden torde böra bestämmas till högst fem år efter pensionsålderns
inträde. Självklart är att dessa bestämmelser om längre anstånd med
avsked böra erhålla en restriktiv tillämpning. Då de sakkunnigas förslag i
övrigt på denna punkt synes möjliggöra en smidig anpassning av anståndsinstitutets
tillämpning allt efter skiftande lägen, förordar jag att detsamma
med angivna modifikation genomföres.

Jag ansluter mig jämväl till de sakkunnigas nyssberörda förslag, att prövningen
av frågan om tjänstemans överflyttning till annan befattning skall
avse, huruvida befattningshavaren bör överflyttas och således ej, såsom nu,
huruvida han kan tjänstgöra i annan befattning. I likhet med några av myndigheterna
anser jag dock, att Kungl. Majits prövning bör inskränkas till
att avse allenast sådana fall, där den pensionsbeviljande myndigheten finner
anledning antaga att förflyttning kan ifrågakomma.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Beräkning av tjänstår för tjänstepension.

137

Gällande bestämmelser.

Bestämmelser angående tjänstårsberäkning återfinnas i civila tjänstepensionsreglementet
under 3 § och i militära tjänstepensionsreglementet under
10 och 26 §§ ävensom under till nämnda reglementen hörande övergångsstadganden.

I det civila liksom det militära tjänstepensionsreglementet vila bestämmelserna
örn tjänstårsberäkning på grundsatsen att såsom tjänstår skall tagas
i beräkning tid före pensionsålderns uppnående, under vilken med pensionsrätt
förenad befattning innehafts. I fråga om annan tid än sådan, varunder
statlig tjänstemannaställning innehafts, har dock denna grundsats uttryckts i
form av ett krav på att tjänstemannen under dylik tid skall ha vidkänts pensionsavdrag
eller erlagt pensionsavgift.

Omförmälda huvudregel har emellertid underkastats vissa jämkningar i
inskränkande och utvidgande riktning. Sålunda far tid efter pensionsålderns
inträde icke räknas såsom tjänstår. Vidare skall vid beräkningen avdrag göras
för tid omfattande minst 15 dagar i följd, under vilken tjänsteman åtnjutit
tjänstledighet av vissa angivna anledningar, så ock för tid, under vilken
tjänsteman varit avstängd från tjänstgöring m. m. För civila tjänstemän
och för icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet får tid
för innehav av beställning å reservstat icke medräknas, oaktat dylik beställning
är förenad med pensionsrätt enligt av statsmakterna antagna bestämmelser.
Slutligen får tid, som tagits i beräkning för grundläggande av rätt
till pension, sedermera icke i något avseende ånyo tillgodoräknas såsom
tjänstår, såframt icke under nämnda tid fullgjorts annan tjänstgöring än
den, på vilken den tidigare tjänstårsberäkningen grundats.

Vad gäller utvidgningar i förhållande till huvudregeln finnes till en böljan
en i både civila och militära tjänstepensionsreglementena intagen allmän
bestämmelse, att Kungl. Majit, örn en tjänsteman i eller utom statens tjänst
förrättat arbete eller uppdrag, som finnes vara av beskaffenhet, att tid, varunder
sådant arbete eller uppdrag förrättats, skäligen bör helt eller delvis
tillgodoräknas honom, må medgiva sådan tillgodoräkning.

Med hänsyn till den låga pensionsåldern för vissa militära beställningshavare
ha därutöver åtskilliga jämkningar i utvidgande riktning måst göras
i det militära tjänstepensionsreglementet. Sålunda ha upptagits en del materiella
specialbestämmelser om tillgodoräknande av tjänstetid för vissa personalgrupper
vid försvarsväsendet.

1 det föregående angivna tjänstårsberäkningsbestämmelser ha ej avseende
å ordinarie tjänstemän, som tillsatts genom förordnande för viss tid,
och ej heller å chefen för försäkringsinspektionen. För dessa tjänstemän gälla
särskilda bestämmelser. Sålunda skall till utgångspunkt vid bestämmandet
av storleken av pension åt ifrågavarande tjänstemän (förordnandepension)
ligga tiden för innehav av förordnandetjänsten (12 år). Ilar tidigare annan
befattning innehafts, tillägges detta endast sekundär betydelse, i det att förordnandepension
för den, som vid tillträdande av förordnandet innehade

138

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

tjänst, vilken tillsättes genom fullmakt, konstitutorial eller förordnande på
viss tid eller tills vidare, icke får beräknas till lägre belopp än den pension,
som skulle lia tillkommit vederbörande, örn han intill tiden för avgången
kvarstått i den förra tjänsten. De nu återgivna bestämmelserna återfinnas i
24 § civila och militära tjänstepensionsreglementena.

Beträffande ordinarie tjänstemän, tillsatta medelst förordnande för begränsad
anställningstid, för vilka pensionsrätten enligt av Kungl. Majit år
1939 utfärdade provisoriska bestämmelser består av en rätt till uppskjuten
tjänstepension vid uppnådd pensionsålder, beräknad i förhållande till tjänståren
efter samma grunder, som gälla beträffande ålderspension, saknas stadgande
om förfarandet, i fall då den till uppskjuten pension berättigade före
förordnandets tillträdande innehaft annan med pensionsrätt förenad tjänst.

De i civila och militära tjänstepensionsreglementena innefattade tjänstårsberäkningsbestämmelserna
ha i princip tillagts tillbakaverkande kraft,
så att tjänstårsberäkningen sker efter samma grunder, vare sig fråga är örn
tid före eller efter övergången till de båda reglementena. I fall där tillgodoräkning
av anställningstid i statstjänst ansetts böra medgivas i större utsträckning
än som följer av reglementenas huvudbestämmelser lia vissa beräkningsgrunder
angivits i de särskilda övergångsstadgandena till reglementena.

För vissa ordinarie och extra ordinarie lärare i övningsämnen vid statliga
läroanstalter gälla särskilda i kungörelsen nr 3/1938 meddelade bestämmelser.

Enligt övriga nyare av statsmakterna antagna tjänstepensionsreglementen
— tjänstepensionsreglementena för arbetare, för folkskollärare m. fl. samt
för lärare vid högre kommunala skolor m. fl. — är rätten att tillgodoräkna
tid såsom tjänstår i stor utsträckning konstruerad med civila tjänstepensionsreglementets
bestämmelser såsom förebild. Bland avvikelserna må allenast
nämnas, att enligt arbetarpensionsreglementet må såsom tjänstår tillgodoräknas
två tredjedelar av den tid, under vilken arbetare efter uppnådd ålder
av 18 år, utan att vidkännas pensionsavdrag eller pensionsavgift, i statens
tjänst innehaft sådan anställning, som utgjort hans huvudsakliga sysselsättning
och förvärvskälla.

De sakkunniga.

De sakkunniga ha icke funnit anledning göra någon ändring i huvudprincipen
för tjänstårsberäkningen, nämligen att såsom tjänstår tillgodoräknas tid
för innehav av pensionsberättigande tjänst. Denna princip har dock i de sakkunnigas
förslag erhållit en mera generell avfattning, enligt vilken som tjänstår
anses tid, under vilken tjänsteman varit underkastad antingen allmänna
tjänstepensionsreglementet eller ock andra av Kungl. Majit och riksdagen
antagna tjänstepensionsbestämmelser.

Vad beträffar nu gällande i det föregående omnämnda inskränkningar
i huvudregeln har någon ändring av stadgandet, att allenast tid före pensionsålderns
uppnående får tagas i beräkning såsom tjänstår, ej föreslagits.
Angående innebörden av denna begränsningsregel ha de sakkunniga anfört:

139

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

En dylik begränsningsregel har närmast varit avsedd som garanti tor att
prövningen av frågor örn anstånd med avsked efter uppnådd pensionsålder
skall taga sikte på statens intresse och icke röna inflytande av hänsyn till vederbörandes
ekonomiska lörhallanden; man har velat förhindra att anstånd
sattes i fråga allenast för att bereda tjänsteman tillfälle att förbättra sina pensionsvillkor
genom intjänande av ytterligare tjänstår. Detta syfte synes alltjämt
värt beaktande. Men begränsningsregeln är även betingad av rent praktiska
hänsyn. Även om pensionens grundbelopp regelmässigt skall beräknas
på grundval av de normerande faktorerna, bland annat antalet tjänstar,, sådana
de föreligga vid tiden för avgången ur tjänst, synes det nämligen icke
praktiskt tillfredsställande att fullt ut tillämpa denna regel med avseende a
tjänstårsberäkningen för ålderspension, då därigenom pensionens storlek i
åtskilliga fall skulle komma att hållas svävande till avgångstillfället.

Det må anmärkas, att liknande skäl skulle kunna anföras mot att utan
begränsning medgiva tjänstårsberäkning för sjukpension intill dess avgång
ur tjänst äger rum. De sakkunniga lia emellertid icke funnit tillräcklig anledning
föreligga att för dylika fall föreslå något stadgande om avbrytande
av tjänstårsberäkningen vid tidigare tidpunkt än avgången. Även örn möjligheten
att en på grund av sjukdom arbetsoförmögen tjänsteman söker genom
uppskov med avgången bereda sig högre sjukpension icke kan helt uteslutas,
torde med hänsyn till förefintliga kontrollmöjligheter inom de statliga
myndigheterna något missbruk på denna punkt icke behöva befaras. Dessutom
torde det ur praktisk synpunkt vara av mera underordnad betydelse,
därest tjänstårsberäkningsfrågan i de relativt fåtaliga sjukpensionsfallen icke
kan anses definitivt avgjord före avgångstillfället. Å andra sidan kan det vara
förenat med vissa vanskligheter att i här avsedda fall fixera en viss tidpunkt,
då avgångsskyldighet skall anses ha inträtt. Det ma emellertid framhållas,
att skälen för att trots sistnämnda vansklighet införa en begränsningsregel
torde äga större styrka då fråga är om statlig pensionering av icke-statstjänstemän,
beträffande vilka kontrollmöjligheterna och därmed garantierna mot
missbruk torde vara avsevärt mindre. Detta spörsmål torde böra göras till
föremål för övervägande vid en framtida revision av bestämmelserna rörande
dylik pensionering, i främsta rummet tjänstepensionsbestämmelserna för folkskollärare
m. fl.

Vad härefter angår den andra i det föregående berörda inskränkningen i
huvudregeln, innebärande att avdrag vid tjänstårsberäkningen skall ske för
viss tid, under vilken tjänstledighet åtnjutits eller vissa tjänstgöringshinder
eljest förelegat, lia nuvarande bestämmelser härutinnan av de sakkunniga
ansetts böra omarbetas med utgångspunkt från de nya avlöningsreglementenas
regler om löneavdrag vid ledigheter. De sakkunniga lia sålunda förordat,
att avdrag göres för lid. under vilken tjänsteman, som lyder under något av
dessa avlöningsreglementen, av annan anledning än tjänstledighet för offentligt
uppdrag underkastas C-avdrag å lönen och sålunda icke vidkännes pensionsavdrag.
Beträffande sådan anställningshavare, som icke åtnjuter avlöning
enligt något av ifrågavarande avlöningsreglementen, bär i anslutning härtill
föreslagits, att avdrag skall göras för lid, varunder sådan tjänsteman avstått
samtliga kontanta avlöningsförmåner. Med det sålunda föreslagna sättet
ali reglera avdragsspörsmålcn har det icke synts de sakkunniga motiverat
att i det nya reglementet upptaga någon motsvarighet lill gällande bestämmelse,
ali avdrag ej skall verkställas, med mindre tjänstledigheten omfattat
minst 15 dagar i följd. Då det förutsälles. ali anteckningar i tjänstematrikel

140

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

måste göras för varje tjänstledighetstid med C-avdrag å lönen, skulle bibehållandet
av en dylik minimiregel, som tillkommit i förenklingssyfte, enligt
de sakkunnigas mening knappast längre motsvara sitt ändamål.

Beträffande innebörden i detalj för ordinarie tjänstemän av de angivna
bestämmelserna, som införts i förslagets 17 § 1 morn. lia de sakkunniga
framhållit följande.

Avdrag skall ej göras för tjänstledighet för svag hälsas vårdande. För tid,
under vilken åtnjutits tjänstledighet för havandeskap eller barnsbörd, blir avdragsbefrielse
gällande under en tid av högst 120 dagar, varav högst 90 dagar
efter förlossningen. Beträffande de kortare ledigheter för enskild angelägenhet,
vid vilka tjänsteman äger uppbära oavkortad lön eller lön med B-avdrag,
skall avdrag icke äga rum. Vad beträffar nedsättning i tjänstgöringstiden
(partiell ledighet) under förhållanden, vilka medföra att lönen skall minskas
med ett i förhållande till nedsättningen beräknat C-avdrag, lia de sakkunniga
icke ansett anledning föreligga att lör detta fall föreslå någon avvikelse
från avdragsregeln. Avdrag bör sålunda enligt de sakkunnigas åsikt i här avsedda
fall ske med så stor del av ifrågavarande kalendertid, som motsvarar
nedsättningen i tjänstgöringstiden. Detta har synts vara så mycket mera motiverat,
som i nämnda hänseende likställighet torde böra råda mellan å ena
sidan tjänsteman, som medgivits nedsättning i tjänstgöringstiden, och å andra
sidan den, som innehar icke-ordinarie befattning med avkortad tjänstgöring
eller befattning såsom Övningslärare vid statlig läroanstalt. Slutligen må erinras,
att tjänsteman, som är avstängd från tjänstgöring eller hålles häktad
för brott, i allmänhet vidkännes C-avdrag och att på grund därav tid, då
dylikt förhållande föreligger, skall avdragas vid tjänstårsberäkningen. Av
avlöningsförfattningarnas stadganden att det innehållna avlöningsbeloppet
skall utbetalas, därest avstängningsåtgärden befinnes obefogad eller den häktade
blir frikänd, följer att tiden i dylikt fall likväl får tillgodoräknas såsom
tjänstår.

Den tredje av de förut berörda inskränkningarna, nämligen att anställningstid
a reservstat ej far räknas såsom tjänstår, har i de sakkunnigas förslag
upptagits allenast med jämkning i formuleringen, föranledd av att det nya
reglementet skall äga tillämpning även å beställningshavare å aktiv stat vid
försvarsväsendet, för vilka rätt till tjänstårsberäkning beträffande dylik anställningstid
i viss utsträckning föreligger och alltjämt enligt de sakkunnigas
mening bör föreligga.

I fråga örn den fjärde av de förut omförmälda inskränkningarna — att
såsom tjänstår för en pension tillgodoräknad tid i allmänhet ej må tillgodoräknas
för annan pensionsförmån — innebär de sakkunnigas förslag en jämkning
såtillvida, som nämnda inskränkning enligt förslaget allenast skulle gälla
vid samtidig avgång med pension eller livränta från två eller flera befattningar.
Med hänsyn till att spörsmålet rörande behovet av dylika begränsningar
i tjänstårsberäkningsrätten nära sammanhänger med det sätt, på vilket
sammanträffande av pensionsförmåner regleras, torde för nämnda järnh -ningsförslag och de därför anförda skälen få redogöras i samband med omnämnande
av sakkunnigförslagets innebörd med avseende å sådant sammanträffande.

Vad härefter gäller utvidgningar i förhållande till huvudregeln, ha de
sakkunniga — såvitt bortses från de spörsmål, som möta vid övergång från

Kunell. Maj.ts proposition nr 339.

141

ett pensionsreglemente till ett annat — icke ansett tillräcklig anledning föreligga
att föreslå avvikelse från gällande bestämmelser. I enlighet härmed har
intagits en allmän bestämmelse, enligt vilken det ankommer på prövning i
den ordning Kungl. Maj:t föreskriver, om och i vad mån annan tid må tillgodoräknas
såsom tjänstår. 1 sak överensstämmer ifrågavarande bestämmelse
med stadgandena i 3 § 2 mom. civila tjänstepensionsreglementet samt 10 §
5 mom. militära tjänstepensionsreglementet. Undantagsbestämmelser innebärande
utvidgning av huvudregin ha intagits under reglementsförslaget 30 §
1 punkten för dels beställningshavare, som avses i militära avlöningsreglementet
samt manskapsavlöningsreglementet, dels ock icke-ordinarie befattningshavare
vid försvarsväsendet. Bestämmelserna överensstämma i huvudsak
med stadganden, vilka innefattas i 10 och 26 §§ militära tjänstepensionsreglementet,
varför särskild motivering av desamma ej ansetts av de sakkunniga
påkallad.

Beträffande rätten till förordnandepension lia pensionssakkunniga ej funnit
tillräckliga skäl föreligga för eftergift från kravet på 12 års innehav av förordnandetjänsten,
där fråga är om ordinarie tjänstemän, tillsatta medelst
förordnande på viss tid, med vilka enligt de sakkunnigas förslag cheferna
för försäkringsinspektionen, bank- och fondinspektionen och sparbanksinspektionen
skola jämställas. Nu gällande regel om visst hänsynstagande till
tjänstgöring före förordnandets tillträdande har i reglementsförslaget utvidgats.
I fall, där förordnandetjänsteman omedelbart före tjänstens tillträdande
innehaft annan befattning, ordinarie eller icke-ordinarie, som är förenad med
pensionsrätt enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbeslämmelser,
skall enligt den föreslagna bestämmelsen iakttagas, att pensionens
grundbelopp ej må understiga det belopp, vartill det skulle ha beräknats, om
tjänstemannen intill tiden för avgången kvarstått i sin förra befattning och
tillika — örn pensionsunderlaget för denna varit lägre än för förordnandetjänsten
-— pensionsunderlaget för den förra befattningen varit ökat med
halva skillnaden mellan pensionsunderlagen för de båda befattningarna.

Vad angår ordinarie tjänstemän, förordnade för begränsad anställningstid,
ha de sakkunniga i fråga örn hänsynstagande till före förordnandet innehavd
tjänst föreslagit vissa nyheter. De sakkunniga, som kommit till den uppfattningen,
alt hänsynstagande till föregående tjänstgöring bör ske på i huvudsak
samma sätt vid avgång från här avsedd tjänst som vid avgång från annan
förordnandetjänst, lia sålunda föreslagit, att för det fall, att vederbörande
omedelbart före förordnandets tillträdande innehade annan med pensionsrätt
förenad tjänst, den uppskjutna pensionen ej må bliva lägre än den — avkortade
eller eventuellt hela — pension, som svarar mot sammanlagda antalet
tjänstår och pensionsunderlaget i den tjänst, som innehafts före förordnandet.
För fall, i vilka den tidigare innehavda tjänsten icke omedelbart följts av
förordnandetjänsten, lia däremot de sakkunniga icke ansett särskilda bestämmelser
böra meddelas.

Vad i det föregående anförts beträffande inskränkningar och utvidgningar
i huvudregeln för tjänstårsberäkningen har närmast avseende å förhållanden
under det tjänsteman är underkastad allmänna tjänstepensionsreglementet.

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Beträffande spörsmålen med avseende å tjänstemans övergång från ett till ett
annat pensionsreglemente ha de sakkunniga anfört följande:

Med övergång från ett till ett annat pensionsreglemente avses i detta sammanhang
dels sådana fall, i vilka ett för visst förvaltningsområde gällande
pensionsreglemente helt eller delvis ersättes med en annan pensionsförfattning,
dels ock fall, där tjänsteman övergår från ett förvaltningsområde till
ett annat, där pensionsförhållandena äro reglerade genom ett annat pensionsreglemente.
De här uppkommande spörsmålen gälla vilket reglemente som
skall vara avgörande för tjänstår sberäkningen, därest reglementena vila på
olika huvudprinciper härutinnan eller innebära skiljaktiga inskränkningar
eller utvidningar i denna princip. Därest reglementena innehålla befogenhet
för Kungl. Majd att medgiva tillgodoräkning av tid såsom tjänstår, möter
vidare spörsmålet, huruvida jämlikt en pensionsförfattning meddelat tillgodoräkningsbeslut
skall utan förnyad prövning äga giltighet efter övergång
till ett annat reglemente.

Medan tid efter övergången till nytt pensionsreglemente uppenbarligen bör,
oavsett att tjänstemannen tidigare varit underkastad annan pensionsförfattning,
tillgodoräknas i den omfattning som följer av stadgandena i förstnämnda
reglemente, synes frågan örn konkurrensen mellan reglementena med
avseende å tid före övergången kunna lösas på i huvudsak två olika sätt. Det
efter övergången gällande reglementet kan tilläggas tillbakaverkande kraft.
Den andra möjligheten är, att det efter övergången gällande reglementet ej
alls erhåller tillämplighet å tid före övergången. De i civila och militära tjänstepensionsreglementena
innefattade tjänstårsberäkningsbestämmelserna vila på
den förstnämnda principen. En dylik ordning besitter uppenbarligen den
fördelen, att den pensionsbeviljande myndigheten icke behöver tillämpa andra
tjänstårsberäkningsbestämmelser än som innefattas i det reglemente, enligt
vilket pensionen beviljas. De sakkunniga ha likväl för sin del ansett övervägande
skäl tala för att ifrågavarande spörsmål i stället regleras med utgångspunkt
från att det efter övergången gällande reglementet icke bör äga
återverkande kraft samt utformat bestämmelserna i ämnet i överensstämmelse
med denna uppfattning. Den viktigaste grunden för denna ståndpunkt
har varit, att en reglering, som förlänar det senare gällande reglementet
retroaktiv tillämpning, kan medföra förlust för vederbörande tjänsteman av
tjänstår vilka han redan betraktar såsom intjänta; i extrema fall kan därav
till och med följa, att exempelvis övergång från arbetaranställning till tjänstemannaställning
med minst lika högt pensionsunderlag medför minskning i
den pension, som skulle utgått i den förra anställningen. Även ur praktisk
synpunkt synes den förut omförmälda fördelen av att tillägga det senare gällande
reglementet retroaktiv verkan väga mindre tungt i betraktande av den
med en dylik anordning följande nödvändigheten för den pensionsbeviljande
myndigheten att för tillämpning av de nya avdragsbestämmelserna företaga
en fullständig granskning av alla förekommande tjänstledigheter. Därest åter
föreskrift meddelas, att tid, varunder tjänsteman varit underkastad ett visst
pensionsreglemente, jämväl sedan tjänstemannen övergått till annat reglementes
tillämpning må tillgodoräknas i den omfattning som följer av förstnämnda
reglemente, synes det möjligt att ernå en viss lättnad såväl i den pensionsbeviljande
myndighetens arbete med beräkning av tid, som skall avdragas
vid tjänstårsberäkningen, som ock i de matrikelförande myndigheternas
skyldighet att göra anteckning om tjänstledigheter.

I överensstämmelse med vad nu anförts ha föreslagits bestämmelser av
sådan innebörd, att retroaktiv tillämpning av det nya reglementet icke
skall förekomma. Å ena sidan må tid. varunder tjänsteman varit underkastad
andra av Kungl. Majit och riksdagen antagna tjänstepensionsbe -

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

143

stämmelser än de i allmänna tjänstepensionsreglementet innefattade, tillgodoräknas
i den omfattning sådan tid enligt berörda bestämmelser med därtill
hörande övergångsstadganden fått tillgodoräknas. Ä andra sidan må även
tillgodoräknas tid, under vilken tjänsteman icke innehaft med tjänstepensionsrätt
förenad anställning men vilken han ägt räkna såsom tjänstår enligt
de andra av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser
med övergångsstadganden, vilka han före pensioneringstillfället varit senast
underkastad. På grund av de här föreslagna stadgandena kommer den,
som direkt övergår till allmänna tjänstepensionsreglementet från arbetarpensionsreglementet,
att få sig tillgodoförd den tid efter 18 års ålder, vilken jämiikt
sistberördä reglemente må tillgodoräknas såsom tjänstår. Syftet med de
till de sakkunniga överlämnade framställningarna i fråga örn tjänstårsberäkning
för tjänsteman, som vunnit befordran från arbetaranställning, torde därmed
vara tillgodosett.

Från den i det föregående angivna grundsatsen att retroaktiva verkningar
i princip icke skola inträda genom övergången till allmänna tjänstepensions•reglementet
ha pensionssakkunniga av rent praktiska skäl funnit önskvärt
att göra vissa undantag, såvitt angår tjänsteman, vilken omedelbart före reglementets
ikraftträdande är underkastad civila eller militära tjänstepensionsreglementet.
:

Härom lia de sakkunniga anfört:

De i civila och militära tjänstepensionsreglementena meddelade bestämmelserna
om avdrag vid tjänstårsberäkningen lia erhållit en sådan avfattning,
att de bliva tillämpliga även med avseende å tid, innan tjänsteman
blivit underkastad respektive reglemente, och detta torde lia föranlett en
genomgång och komplettering av före reglementenas ikraftträdande förda
tjänstematriklar i syfte att av desamma skulle kunna vinnas klar kännedom
om den tid, vilken skall avdragas vid beviljandet av pension enligt berörda
reglementen. Om nu den föreslagna regleringen av ämnet skulle förbehållslöst
tillämpas vid bestämmande av pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet,
bomme detta att i åtskilliga fall nödvändiggöra en ny genomgång
av äldre uppgifter örn ledighet m. m. För att undvika detta och då
frågan örn vilket reglementes regler som skola tillämpas med avseende å avdrag
vid tjänstårsberäkning icke är av större reell betydelse, ha de sakkunniga
ansett sig böra föreslå, att tid, innan tjänsteman blivit underkastad
civila eller militära tjänstepensionsreglementet, skall jämväl för pension
enligt allmänna tjänstepensionsreglementet tillgodoräknas i den omfattning
så fått ske enligt det nu gällande reglementet med därtill hörande övergångsstadganden.
Detta torde böra gälla såväl i fråga om tid, varunder med
pensionsrätt förenad befattning innehafts, som beträffande annan tid, vilken
enligt civila respektive militära tjänstepensionsreglementet med övergångsstadganden
fått räknas som tjänstår. A andra sidan bör emellertid den,
vilken någon tid tillhört arbetarpensionsreglementet och jämlikt detta reglemente
ägt i viss omfattning tillgodoräkna icke pensionsberättigad anställningstid,
vid bestämmandet av pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet
få tillgodoräkna dylika tjänstår lika väl örn han under någon tid
varit underkastad civila eller militära reglementet som örn han övergått
till det nya reglementet direkt från arbetarpensionsreglementet. 1 enlighet
med vad sålunda anförts lia beträffande tjänsteman, som omedelbart före
reglementets ikraftträdande var underkastad civila eller militära tjänstepensionsreglementet,
reglementsbestämmelserna upphävts, såvitt angår beräkning
av tjänstår före reglementets ikraftträdande, samt ersatts med stad -

144

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Randen i övergångsbestämmelserna av nu angivna innebörd. I liknande syfte
har en modifikation gjorts i reglementets bestämmelser om tjänstårsberäkning
för uppskjuten livränta.

Beträffande rikstelefonists rätt att tillgodoräkna tjänstår lia de sakkunniga
föreslagit vissa särskilda övergångsföreskrifter.

Härom ha de sakkunniga anfört:

För vissa rikstelefonister ha tidigare gällt bestämmelser om rätt att mot
erläggande av tilläggsavgifter erhålla hel avgiftspension enligt 1920 års pensionslag
för kommunikationsverken. I Kungl. Maj :ts brev till telegrafstyrelsen
den 27 juni 1927 föreskrevs, att den som, efter att ha uppnått en levnadsålder
av 25 år, tillträtt ordinarie rikstelefonistbefattning — för vilken pensionsåldern
utgör 55 år — skulle såsom avgiftsår för bestämmande av tjänstepension
enligt pensionslagen äga i erforderlig mån tillgodoräkna föregående
tjänstetid såsom icke-ordinarie telefonist, under villkor att vissa enligt försäkringsteknisk
beräkning fastställda tilläggsavgifter erlades. I anslutning
till den nedsättning från 30 till 25 år av den för hel tjänstepension erforderliga
tjänståldern, som civila tjänstepensionsreglementet medförde för riks-4
telefonist, har dylik rätt till utfyllnad av felande tjänstår icke medgivits
efter den 30 juni 1934 nytillträdande befattningshavare. I syfte att bereda de
rikstelefonister, som vid nämnda tidpunkt redan börjat erlägga tilläggsavgifter,
kompensation härför, har emellertid Kungl. Majit genom beslut den
15 juni 1935 dels medgivit, att dylik telefonist må vid avgång från tjänsten
efter uppnådd pensionsålder vara berättigad till hel pension, även om befattningshavaren
vid avgångstillfället icke kan räkna därför erforderligt
antal tjänstår, dels ock förordnat, att vid bestämmande av uppskjuten livränta
för här avsedd befattningshavare hänsyn skall tagas jämväl till kapitalvärdet
av erlagda tilläggsavgifter.

Berörda undantagsföreskrifter i förhållande till civila tjänstepensionsreglementets
bestämmelser torde böra erhålla motsvarighet efter dettas ersättande
med en ny pensionsförfattning. Med hänsyn till den ändrade konstruktion
för beräkningen av uppskjuten livränta, som av de sakkunniga föreslås,
ävensom i syfte att möjliggöra visst hänsynstagande till erlagda tillläggsavgifter
vid fastställande av sjukpension vilja de sakkunniga emellertid
ifrågasätta, huruvida icke anordningen borde utformas på sådant sätt, att
befattningshavaren berättigas att för tid, innan tilläggsavgifter börjat erläggas,
tillgodoräkna tjänstår till minst det antal, varmed levnadsåldern vid
nämnda tidpunkt överstigit (55 — 25 =) 30 år. På motsvarande sätt som
skett vid frågans behandling i samband med civila tjänstepensionsreglementets
tillkomst torde Kungl. Majit jämväl nu böra utverka riksdagens bemyndigande
att i särskild ordning utfärda de bestämmelser, som kunna erfordras
för spörsmålets lösande.

För föreslagna tjänstårsberäkningsbestämmelser vid beräknande av livränta
hänvisas till följande kapitel angående livränta.

Vad slutligen angår rätten till tjänstårsberäkning för lärare i övningsämnen
vid statliga läroanstalter innebär de sakkunnigas förslag vissa jämkningar
i nu gällande föreskrifter.

Yttranden.

De av pensionssakkunniga i förslaget till allmänt tjänstepensionsreglemente
intagna bestämmelserna rörande tjänstårsberäkningen lia lämnats
utan erinran av flertalet hörda myndigheter. Den omständigheten att lik -

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

145

som för närvarande är fallet endast tid före uppnåendet av pensionsåldern
skall räknas som tjänstår för erhållande av pension och sålunda varken
anståndsår eller domares respitår få räknas har givit anledning till erinran
från kammarrättens och kommerskollegiums sida. Under framhållande
av å ena sidan att de sakkunniga föreslagit, att pensionsavdrag skola
göras även för de år, under vilka tjänsteman efter uppnådd pensionsålder
kvarstår i tjänst, och å andra sidan att endast hänsyn till statsnyttan avgör
frågan om tjänstemans kvarstannande efter uppnådd pensionsålder, ha nämnda
ämbetsverk funnit rättvist och billigt, att tid före avgång ur tjänst finge
tillgodoräknas såsom tjänstår.

Den av de sakkunniga föreslagna förenklingen av reglerna för avdrag vid
tjänstårsberäkningen har givit anledning till vissa erinringar. Pensionsstyrelsen
har, under framhållande av att för närvarande tjänstledighet för sjukdom
och militärtjänstgöring under inga omständigheter medförde avdrag vid
tjänstårsberäkningen och att de sakkunniga direkt uttalat sig till förmån för
att dylikt avdrag ej heller skulle äga rum vid tjänstledighet för hälsans
vårdande, föreslagit, att ifrågavarande bestämmelse skulle utformas så, att
nämnda tre tjänstledigheter likställdes med tjänstledighet för offentligt uppdrag.
Vidare har generaipoststgrelsen, som påpekat, att genom att de nya
reglerna för tjänstårsberälcning icke gåves retroaktiv verkan visserligen vunnes
fördelen, alt en ny tidsödande omräkning undvekes — i synnerhet som en
sådan helt nyligen verkställts — men att å andra sidan en framtida tillämpning
av olika beräkningsgrunder för olika tidsperioder beträffande en och
samma tjänsteman kunde komma att vålla avsevärt besvär, funnit det kunna
ifrågasättas, huruvida en ändring av hitintills gällande huvudregler i fråga
om tjänstårsberäkningen över huvud taget kunde anses nödvändig.

Slutligen har de sakkunnigas förslag till bestämmelser om tjänstårsberäkning
för lärare i övningsämnen vid statliga läroanstalter givit anledning till
erinringar av statskontoret, skolöverstyrelsen och statens pensionsanstalt.

Såsom i det föregående berörts gälla för närvarande och ha också de sak- DepartemenUkunniga
föreslagit vissa särskilda regler beträffande övningslärares rätt att chefentillgodoräkna
tjänstår. dag vill med hänsyn härtill i detta sammanhang upptaga
frågan, huruvida de nya pensionsbestämmelsema omedelbart böra göras
tillämpliga å dessa lärare, övningslärarna intaga i så måtto en särställning
bland statstjänstemännen, att för flertalet av dem avlöningen inom vissa
gränser växlar med tjänstgöringens omfattning i veckotimmar räknat. Man
har utgått från en för lärare med 30 veckotimmar avsedd avlöning och för
varje veckotimme, som över- eller understiger 30, föreskrivit tillägg respektive
avdrag med 3 procent, därvid emellertid vissa maximerings- och minimeringsgränser
bestämts. Dessa särskilda avlöningsföreskrifter lia föranlett
speciella bestämmelser för tjänstårsberäkningen i pensionshänseende. Huvudregeln
är härvid, alt lid, under vilken lönebeloppet ökats eller minskats,
skall vid beräkningen av tjänstår ökas, respektive minskas med samma antal
procent som lönebeloppet. Också i andra hänseenden, såsom vid samman Bihang

till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 339. 10

146

Kungl. Mcij:ts proposition nr 339.

träffande av flera pensionsförmåner och vid bestämmande av pensionsavdrag,
gälla särbestämmelser. Även enligt de sakkunnigas förslag skulle
en serie specialbestämmelser, vilka måste erbjuda icke obetydliga svårigheter
i tillämpningen, gälla för övningslärarna. Emellertid pågår för närvarande
genom 1941 års lärarlönesakkunniga en allmän utredning rörande
anställnings- och avlöningsförhållandena för övningslärarna vid det statliga
och statsunderstödda undervisningsväsendet. Ett syfte med denna utredning
är att få klarlagt, huruvida och i vad mån lönesättningen för övningslärarna
kan göras oberoende av växlingarna i antalet veckotimmar. Om detta
kan ske, synes det troligt att en avsevärd förenkling av pensionsbestämmelserna
kan genomföras. I detta läge synas mig övervägande skäl tala för, att
ifrågavarande Övningslärare i avbidan på resultatet av 1941 års lärarlönesakkunnigas
arbete hållas utanför pensionsregleringen.

Vad härefter angår de i det föregående närmare berörda reglerna för beräkning
av tjänstår för tjänstepension ansluter jag mig till den ståndpunkt,
de sakkunniga i olika hänseenden intagit. Jag förordar således också de för
rikstelefonisterna ifrågasatta undantagsföreskrifterna. För dessas utfärdande
erfordras särskilt bemyndigande av riksdagen.

Beräkning av tjänstår för familjepension.

Gällande bestämmelser.

I 4 § 4 mom. nuvarande allmänna familjepensionsreglemente finnas föreskrifter
om tjänstårsberåkning för familjepension upptagna. De innebära, att
såsom tjänstår räknas tid, vilken befattningshavaren må räkna som tjänstår
enligt 3 § civila tjänstepensionsreglementet eller enligt 10 eller 26 § militära
tjänstepensionsreglementet. Anställningstid i beställning å reservstat vid försvarsväsendet
skall emellertid för såväl civil tjänsteman som militär anställningshavare
i sin helhet tillgodoräknas.

Därjämte ha i 4 § 2 mom. nu gällande familjepensionsreglemente intagits
bestämmelser örn tillgodoräknande av tid, som från dödsfallet eller avgången
ur tjänst må ha återstått till pensionsåldern, s. k. utökningstid. Bestämmelsen
har avseende å befattningshavare, som vid sin död kvarstod i tjänst eller
åtnjöt pension enligt civila eller militära tjänstepensionsreglementet eller ock
reservstatspension. Åtnjöt befattningshavare vid sin död förtidspension, får
dock utökning av tjänståren med tid, som återstått till pensionsåldern, icke
ske.

I avseende å icke-ordinarie befattningshavare med avkortad tjänstgöringstid
finnes i .15 § b) gällande familjepensionsreglemente ett stadgande om att
utökningstiden skall reduceras i en omfattning, som svarar mot den avkortning
av tjänstgöringstiden, vilken i tjänstepensionshänseende varit i medeltal
för befattningshavaren gällande under de fem senast förflutna åren före dödsfallet
eller avgången med pension eller under den kortare tid han innehaft
med familjepensionsrätt enligt reglementet förenad anställning.

I familjepensionshänseende saknas för närvarande motsvarighet till den
i fråga om tjänstepension vedertagna grundsatsen, att till utgångspunkt vid

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

147

bestämmandet av förordnandepensions storlek skall ligga tiden för innehav
av förordnandetjänsten och att tidigare eventuellt innehavd annan befattning
endast skall tilläggas sekundär betydelse. Till följd härav få vid bestämmande
av familjepension för förordnandetjänst för närvarande jämväl
tjänstår, vilka hänföra sig till tiden före tillträdandet av förordnandetjänsten,
tillgodoräknas såsom likvärdiga med tjänstetid i förordnandetjänsten.

De sakkunniga.

I anslutning till bestämmelserna i 4 § 4 mom. nu gällande familjepensionsreglemente
lia de sakkunniga i 12 § reglementsförslaget intagit föreskrift, att
såsom tjänstår vid bestämmande av familjepension åt tjänstemän i allmänhet,
d. v. s. ordinarie tjänstemän, tillsatta genom fullmakt eller konstitutorial,
icke-ordinarie befattningshavare, med undantag av cheferna för bank- och
fondinspektionen och sparbanksinspektionen, samt innehavare av beställning
å reservstat vid försvarsväsendet, skall räknas tid, som må tillgodoräknas
såsom tjänstår enligt allmänna tjänstepensionsreglementet, ävensom anställningstid
i beställning å reservstat, jämväl där detta icke följer av allmänna
tjänstepensionsreglementet. De sakkunniga ha i anledning av nämnda föreskrift
framhållit, att med hänvisningen till tjänstepensionsreglementet icke
endast avsetts de allmänna stadgandena i 17 § angående tjänstårsberäkning
utan även i förekommande fall särbestämmelserna i 30 § med avseende å beställningshavare
vid försvarsväsendet, ävensom de övergångsbestämmelser till
allmänna tjänstepensionsreglementet, vilka medföra ändringar i eller tillägg
till nämnda reglementsbestämmelser.

Bestämmelse om tillgodoräknande av tid, som från dödsfall eller avgång
ur tjänst må hava återstått till pensionsåldern, har av de sakkunniga jämväl
intagits i 12 § förslaget till allmänt familjepensionsreglemente och har samma
innebörd som den i 4 § 2 mom. gällande familjepensionsreglemente meddelade
föreskriften örn hänsynstagande till antalet förvärvade tjänstar utökade
med lid intill pensionsåldern.

Stadganden rörande reducering av utökningstid vad angår icke-ordinarie
befattningshavare med avkortad tjänstgöringstid ha de sakkunniga ansett
jämväl för framtiden erforderliga med hänsyn till att familjepensionsförmånen
för vissa tjänster av speciell typ i fråga örn tjänstgöringsskyldighetens
omfattning borde stå i riktig relation till förmånen för tjänster av den
vanliga typen. 1 sin nuvarande utformning ha emellertid stadgandena ej synts
de sakkunniga på ett fullt konsekvent sätt behandla de olika fallen. Härom
lia de sakkunniga anfört följande:

Samma hänsyn, som föranlett anordningen att avseende skall fästas vid
de genomsnittliga förhållandena under en icke alltför kort tidsperiod -nämligen alt inverkan av rent tillfälliga förhållanden bör i möjligaste mån
elimineras — synas motivera, att bestämmelsernas tillämplighet icke begränsas
till fall, där halvtidstjänsten innehafts just vid frånfälle! eller avgången.
Inom allmänna civilförvaltningen torde det i viss utsträckning förekomma,
ali en icke-ordinarie tjänsteman innehar sin befattning än såsom heltidstjänst,
än såsom halvtidstjänst, och för dylika fall förefaller det mindre tilltalande
att''spörsmålet örn utökningstidens omfattning regleras på ett i princip olika

148

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Departemento

chefen.

sätt alltefter det dödsfallet, respektive avgången inträffat vid det ena eller
andra tillfället. Giltiga skäl torde föreligga att företaga en medeltalsberäkning i
varje fall, då under den avsedda tidsperioden innehafts icke-ordinarie befattning
med avkortning i tjänstgöringsskyldigheten eller övningslärartjänst. Vad härefter
angår de grunder, enligt vilka medeltalsberäkningen bör utföras, synes tillräcklig
anledning icke finnas att begränsa hänsynstagandet till tjänst av ifrågavarande
slag eller ens till tjänst, förenad med familjepensionsrätt enligt
allmänna familjepensionsreglementet; tjänstgöringsskyldigheten å annan
tjänst med familjepensionsrätt enligt av Kungl. Maj :t och riksdagen antagna
familjepensionsbestämmelser bör med samma fog beaktas. Längden av den
ifrågavarande tidsperioden torde jämväl i fortsättningen kunna bestämmas
till 5 år.

I samband härmed lia de sakkunniga närmare behandlat frågan, hur utökningstiden
skall bestämmas i sådana fall, då tjänstemannen under angivna
femårsperiod eller någon del därav samtidigt innehaft mer än en pensionsberättigande
befattning. Redogörelse härför lämnas vid behandlingen av frågan
om reglering av sammanträffande pensionsförmåner.

Vanliga förordnandetjänstemän, d. v. s. ordinarie tjänstemän, som tillsättas
medelst förordnande för viss tid, ävensom cheferna för försäkringsinspektionen,
bank- och fondinspektionen samt sparbanksinspektionen, skulle enligt
de sakkunnigas förslag liksom hittills erhålla rätt att tillgodoräkna såväl
samtliga tjänstår i statens tjänst, jämväl före förordnandets början, som
även utökningstid. För ordinarie tjänstemän, som tillsättas medelst förordnande
för begränsad anställningstid, innebär sakkunnigförslaget, att såsom
tjänstår må tillgodoräknas allenast tiden för innehav av förordnandetjänsten,
vare sig denna innehafts vid dödsfallet eller tjänstemannen tidigare avgått
från densamma med rätt till uppskjuten pension. Rätt att tillgodoräkna utökningstid
har dock medgivits vid bestämmande av familjepension efter den,
som vid sin död innehade förordnandetjänst för begränsad anställningstid
eller åtnjöt invalid- eller sjukpension för sådan tjänst. Vid beräkning i nu
ifrågavarande fall av utökningstid såsom tjänstår skall pensionsåldern anses
inträda vid utgången av den månad, under vilken befattningshavaren
uppnått eller skulle hava uppnått en ålder av 65 år.

Yttranden.

Några erinringar i sak mot de av de sakkunniga föreslagna, i den nu lämnade
redogörelsen angivna reglerna för beräkningen av tjänstår för familjepension
lia icke framställts av remissmyndigheterna.

Ej heller jag finner anledning till erinran i sak mot de sakkunnigas förslag
på denna punkt.

Livränta.

Gällande bestämmelser.

Enligt 22 § 1 mom. och 30 § civila tjänstepensionsreglementet samt 21 §
1 mom. och 32 § militära tjänstepensionsreglementet är ordinarie tjänsteman,
tillsatt medelst fullmakt eller konstitutorial (»fullmaktstjänsteman»), och
icke-ordinarie befattningshavare, som avgår från tjänsten utan rätt till pen -

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

149

sion, från och med avgången försäkrad till erhållande av uppskjuten livränta.
Livränta till manlig ordinarie tjänsteman utgår från och med månaden
näst efter den, under vilken vederbörande uppnått en ålder av 63 år,
om pensionsunderlaget för avgångstjänsten ej överstigit 2,436 kronor, och
eljest 65 år. Därest livränteförsäkrad person ånyo tillträder pensionsberättigande
befattning i statens tjänst eller erhåller sådan befattning med pensionsrätt
i av staten upprättad eller understödd pensionsanstalt, i vilken
tjänstår för pension må räknas för statstjänsten, upphör emellertid rätten
till livränta. För beställningshavare vid försvarsväsendet upphör livränterätten
vidare, om beställningshavaren kommer i åtnjutande av reservpension.

Rätten till livränta är sålunda för närvarande begränsad att avse allenast
ordinarie fullmaktstjänstemän samt icke-ordinarie befattningshavare, medan
däremot förordnandetjänstemän icke äga livränterätt enligt gällande pensionsreglementen.
Ordinarie tjänstemän, vilka tillsättas medelst förordnande
för begränsad anställningstid, äga dock en mot livränterätten svarande
rätt till uppskjuten pension, om de avgå ur tjänst innan förordnandet innehafts
under längsta medgivna mandattid. Däremot förlorar en ordinarie
tjänsteman, tillsatt genom förordnande på viss tid, genom frivilligt avträdande
av befattningen, innan han innehaft densamma minst 12 år, sin tjänstepensionsrätt
och äger ej heller rätt till uppskjuten livränta, varigenom han
även går miste om pensionsrätt för sina efterlevande.

Beträffande uppskjuten livräntas storlek gäller för närvarande, att livräntan
bestämmes till det belopp, som enligt försäkringsteknisk beräkning svarar
mot den invänta pensionen med utgångspunkt från en tjänstålder för hel
pension av 30 år och en pensionsålder av 63 eller 65 år. Därest antalet tjänstår
understiger 30, minskas den invänta pensionen med 2 procent för varje
felande helt tjänstår. För tjänsteman, som blivit dömd till avsättning för förbrytelse
i tjänsten, minskas den invänta pensionen med två tredjedelar, med
rätt dock för Kungl. Majit att tillerkänna ordinarie tjänsteman större del,
högst två tredjedelar. Beträffande icke-ordinarie tjänstemän är däremot bestämmelsen
om nedsättning av livräntan ovillkorlig.

Enligt gällande tjänstepensionsreglementen utbetalas livränta från och med
månaden näst efter den, under vilken vederbörande uppnått den ålder, som
tillämpats såsom pensionsålder vid beräkning av intjänt pension, till och med
den månad, varunder livräntetagaren avlider. Närmare bestämmelser angående
beräkning av uppskjuten livränta och utbetalningen av sådan ha meddelats
i särskilda författningar den 15 november 1935 (nr 581 och 582). Huvuddelen
av dessa författningar upptagas av försäkringstekniska regler för
beräkning av den invänta pensionen.

En viss motsvarighet till uppskjuten livränta förefinnes på familjepensionsområdet.
Familjepension, beräknad enligt särskilda regler (»uppskjuten familjepension»)
tillkommer nämligen under viss förutsättning efterlevande
till förutvarande befattningshavare, som avgått med rätt till uppskjuten livränta.
Uppskjuten familjepension bestämmes i förhållande till ett vid befattningshavarens
död för honom gällande grundbelopp (familjepensionens
grundbelopp), vilket fastställes med hänsyn lill antalet tjänstår och det för

150

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

den avlidne senast gällande familjepensionsunderlaget. Familjepensionens
grundbelopp är lika med familjepensionsunderlaget, såframt vederbörandes
tjänstår uppgått till minst trettio, men eljest lika med pensionsunderlaget
minskat med 1/120 för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger
trettio. Där summan av antalet tjänstår och den till pensionsåldern återstående
tiden utgör mer än etthundratjugu fulla fjärdedels år, skall dock
grundbeloppet utgöra så stor del av familjepensionsunderlaget, som antalet
fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår utgör av nämnda summa.

Såsom tjänstår räknas vid tillämpning av nu angivna bestämmelser i familjepensionsreglementet
tid, vilken befattningshavaren må räkna som tjänstår
enligt 3 § civila tjänstepensionsreglementet eller enligt 10 eller 26 § militära
tjänstepensionsreglementet. För den, som innehaft beställning å reservstat
vid försvarsväsendet, skall räknas hela den tid, under vilken sådan beställning
innehafts. Någon »utökningstid» får ej tillgodoräknas i dessa fall.

Medan civila och militära tjänstepensionsreglementena icke uppställa något
krav på viss minsta anställningstid i statstjänst såsom villkor för rätt till
livränta, är en sådan begränsning föreskriven beträffande rätten till »uppskjuten
familjepension». I det nuvarande allmänna familjepensionsreglementet,
stadgas nämligen, att den som avgått med rätt till uppskjuten livränta i
tjänstepensionshänseende icke äger familjepensionsrätt för sina efterlevande,
med mindre han under minst 5 år innehaft tjänstepensionsberättigande befattning.

De sakkunniga.

Tjänstelivränta. Såsom i det följande närmare kommer att beröras, ha de
sakkunniga funnit anledning föreslå en delvis ganska genomgripande förändring
beträffande den genom 1934 och 1935 års tjänstepensionsreglementen
införda förmånen uppskjuten livränta. Förslaget går i huvudsak ut på en väsentlig
förenkling i fråga om sättet för livräntas beräkning och innebär, att
i stället för nuvarande försäkringstekniska beräkning skall ske ett fastställande
av livräntan på grundval av i huvudsak samma faktorer, som tillämpas
vid fastställande av vanlig ålderspension, således en rent aritmetisk uträkning.
Till en början torde en redogörelse få lämnas rörande de sakkunnigas
förslag, vad angår förutsättningarna för rätt till livränta.

Enligt de sakkunnigas mening är den begränsning, som enligt gällande pensionsreglementen
utesluter vanliga förordnandetjänstemän från livränterätt,
ej befogad. De sakkunniga, som ansett, att den ordinarie tjänstemän, tillsatta
medelst förordnande för begränsad anställningstid, enligt för dessa tjänstemän
nu gällande provisoriska bestämmelser tillkommande förmånen att erhålla
uppskjuten pension vid avgång ur tjänst före utgången av längsta medgivna
mandattid för framtiden bör benämnas livränta, ha föreslagit, att
jämväl övriga förordnandetjänstemän, d. v. s. ordinarie tjänstemän, tillsatta
medelst förordnande för viss tid, samt cheferna för försäkringsinspektionen,
bank- och fondinspektionen och sparbanksinspektionen, skola erhålla rätt
till livränta. Även om dessa tjänstemän erhållit relativt förmånlig ställning
i fråga om pensionsrätt, ha de sakkunniga icke ansett detta utgöra tillräck -

151

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

lig anledning att ställa deni sämre än andra tjänstemän i här förevarande
hänseende. Det måste enligt de sakkunnigas mening anses otillfredsställande,
att en fullmaktstjänsteman, som övergår till förordnandetjänst, därigenom
förlorar sin eventuella livränterätt i fullmaktstjänsten.

De förutsättningar, under vilka möjligheten till livränta kan aktualiseras,
ha av de sakkunniga ansetts böra klarläggas något närmare än som skett i de
gällande pensionsreglementena, varjämte en viss begränsning funnits påkallad.
Härom ha de sakkunniga anfört:

För närvax^ande är tjänsteman försäkrad till erhållande av uppskjuten livränta,
därest han avgår från tjänsten utan rätt till pension. Avsikten med
den använda formuleringen torde knappast lia varit att tillförsäkra den,
som samtidigt innehar två pensionsberättigande tjänster — exempelvis två
halvtidstjänster — rätt till uppskjuten livränta vid avgång fran^ allenast den
ena av dem. För sådant fall böra uppenbarligen samtliga tjänstår i stället få
sedermera tillgodoräknas vid bestämmande av pension eller livränta för den
tjänst, från vilken befattningshavaren senast avgår. I förtydligande syfte har
därför i reglementsförslaget rätten till uppskjuten livränta anknutits till avgång
ur statens tjänst och icke till avgång från viss innehavd tjänst. I samma
syfte har den negativa förutsättningen för livränterätt att vederbörande
icke är berättigad till pension — begränsats att avse pension för den vid
avgångstillfället innehavda befattningen. Örn en tjänsteman, som åtnjuter
pension, efter vunnet återinträde i med pensionsrätt förenad befattning avgår
ur statens tjänst utan att vara berättigad till pension för sistnämnda befattning,
skall han sålunda vara berättigad till livränta för denna befattning,
ehuru han åtnjuter pension. Hänsyn skall dock tagas till pensionen vid livräntans
fastställande.

Såsom i det föregående angivits finnas i gällande tjånstepensionsieglementen
inga bestämmelser med krav på viss minsta anställningstid i statstjänst
såsom villkor för rätt till livränta. Såsom förutsättning för rätt till livränta
ha de sakkunniga i förslaget till allmänt tjänstepensionsreglemente emellertid
förordat intagande av en begränsningsregel, innebärande att vederbörande
tjänsteman under sammanlagt minst tre år skall lia innehaft befattning med
pensionsrätt enligt allmänna tjänstepensionsreglementet eller andra av statsmakterna
antagna tjänstepensionsbestämmelser. Såsom motivering för det föreslagna
villkoret lia de sakkunniga bland annat anfört:

Det kan näppeligen vara motiverat, ali slaten för en befattningshavare med
mycket kortvarig anställning patager sig det omfattande arbete, som innefattas
i fastställandet av livräntebelopp, personalbokföring och periodisk utbetalning
av livränta. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör ej heller ur principiell
synpunkt kunna framställas någon vägande invändning mot att en sådan
begränsning införes, att allenast den erhåller livränterätt, som innehaft
pensionsberättigande tjänst under en viss minsta tid. Gentemot åsikten, att en
sådan anordning skulle innebära att man orättmätigt berövade tjänstemannen
all valuta av pensionsavdragen, ina tramhallas, att tjänstemannen redan
före avgången erhållit ett visst vederlag för pensionsavdragen i form av den
rätt han under anställningstiden ägt alt i händelse av då inträdande arbetsoförmåga
erhålla invalid- eller sjukpension. Med hänsyn till de olika omständigheter,
som äro av betydelse tor frågans lösning, har gränsen ansetts böta
såväl i tjänste- som i familjepensionsbestämmelserna dragas vid tre ars
tjänstetid. Härigenom vinnes, samtidigt som förutsättningarna lör livränta i

152

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

tjänstepensionsreglementet skärpas, en viss lättnad i motsvarande förutsättningar
på familjepensionsområdet.

Beträffande livränterättens innebörd avvika av de sakkunniga föreslagna
bestämmelser i flera olika hänseenden fran den nu gällande. För närvarande
skall vid beräkning av intjänt pension tillämpas en pensionsålder av 63 år för
befattning i lönegraderna 1—12 och av 65 år för övriga befattningar. Den
uppskjutna livräntan utgår från samma åldrar. De sakkunniga, som kommit
till den uppfattningen att frågan om tidpunkten för livräntas utgående bör
anses vara primär i förhållande till frågan om de normer, efter vilka sådan
förmån bör beräknas, ha övervägt att låta pensionsåldern bliva i princip utslagsgivande
för livräntans utgående. Av kostnadshänsyn ha de sakkunniga
emellertid stannat för att förorda en för alla befattningshavare generellt
giltig levnadsålder såsom tidpunkt för livräntans utgående, nämligen 65 år.
Samma levnadsålder har synts de sakkunniga böra vid livräntebeloppets beräknande
betraktas såsom pensionsålder för samtliga befattningar. Livränteförmånen
skulle sålunda enligt de sakkunnigas förslag få karaktären av en
enhetligt konstruerad ålderslivränta.

Under det att den uppskjutna livräntan för närvarande är konstruerad
allenast såsom ålderslivränta — ehuru med växlande pensionsåldrar — ha
de sakkunniga ansett sig böra föreslå, att livränta jämväl må utgå, därest
den avgångne före uppnåendet av den ifrågasatta åldersgränsen blivit varaktigt
oförmögen till arbete och på grund därav tillerkänts folkpension. För
den i sådant fall utgående livräntan har föreslagits beteckningen förtidslivränta,
medan alderslivräntan ansetts jämväl framdeles kunna lämpligen betecknas
såsom uppskjuten livränta. Till motivering av förslaget ha de sakkunniga
bland annat anfört följande:

De sakkunniga ha icke funnit det rimligen kunna ifrågakomma, att staten
skulle påtaga sig merkostnaden för invaliditetsförsäkring av tjänstemän,
som avgått ur statens tjänst med framtida livränterätt. Då det å andra sidan
icke kan anses helt tillfredsställande, att en ur statstjänst avgången tjänsteman,
som i förtid drabbas av varaktig arbetsoförmåga, icke äger möjlighet
att utnyttja sin livränterätt förrän vid 65 års ålder, anse de sakkunniga, att
i dylikt fall bör få utgå en förtidslivränta med belopp, som enligt av Kungl.
Majit fastställda grunder motsvarar den uppskjutna livräntan, dock lägst
med belopp motsvarande 10 procent av dennas årsbelopp. Förtidslivränta bör
utgå allenast till den, som på grund av varaktig arbetsoförmåga tillerkänts
folkpension.

I anslutning till de sakkunnigas förslag, att pension ej må vidare utgå till
pensionstagare, som på grund av begånget brott dömts, i stället för till avsättning,
till straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen, ha de sakkunniga föreslagit,
att i pensionens ställe skall inträda rätt till livränta.

Såsom i det föregående nämnts, är enligt nuvarande bestämmelser, därest
förutsättningar för livränterätt föreligga vid avgång ur tjänst, vederbörande
befattningshavare »fran och med avgången försäkrad till erhållande av uppskjuten
livränta»; livränterätten upphör emellertid, örn den livränteförsäkrade
ånyo tillträder med pensionsrätt förenad befattning. Mot denna konstruktion
av livränteförmanen såsom en rättighet, vilken vinnes vid avgång

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

153

ur tjänst, svarar det praktiskt betydelsefulla förhållandet, att livräntans storlek
av vederbörande myndighet — pensionsstyrelsen — fastställes i samband
med avgången.

Enligt de sakkunnigas förslag har livränterätten konstruerats så, att vederbörande
är berättigad att på därom gjord ansökan erhålla livränta, när han
uppnått den stadgade levnadsåldern eller dessförinnan tillerkänts folkpension,
under förutsättning att tjänstemannen icke dessförinnan erhållit annan
pensionsberättigande befattning. De sakkunniga ha i detta sammanhang anfört: De

sakkunniga ha funnit den förenkling i fråga örn livräntans beräkning,
som av dem föreslås, lämpligen böra medföra en omläggning av proceduren
för livräntans fastställande. Utbytandet av nuvarande försäkringstekniska beräkning
mot en rent aritmetisk har ansetts möjliggöra att vederbörande pensionsbeviljande
myndigheter själva fastställa livräntebeloppet. Och vidare
har det ansetts lämpligt att låta anstå med fastställelseproceduren till dess
sådant förhållande inträtt, att livräntan kan omedelbart utgå. Att fastställa
livränta redan i samband med avgången är i de fall, där den avgångne återinträder
i tjänst eller avlider innan livränterätten aktualiserats, ett onyttigt
förvaltningsbestyr, som såvitt möjligt bör undvikas. Tillräcklig anledning att
bibehålla den nuvarande proceduren funnes endast örn den avgående icke
själv kunde anses vara i stånd att bilda sig en uppfattning rörande storleken
av honom tillkommande belopp eller om det ur administrativ synpunkt vore
önskvärt att icke låta anstå med insamlandet av det material, på vilket beräkningen
bör grundas. De i reglementsförslaget intagna reglerna örn livräntans
beräkning ha emellertid synts vara av så relativt enkel beskaffenhet,
att vederbörande tjänsteman bör kunna utan större svårighet själv bilda sig
en åtminstone tillnärmelsevis riktig föreställning om livräntans storlek. Vad
angår insamlandet av det material, på vilket livränteberäkningen bör grundas,
torde detta kunna ske utan att någon formlig uträkning omedelbart behöver
verkställas.

För att säkerställa, att redan i samband med tjänstemans avgång ur tjänst
erforderlig materialsamling för livränteberäkningen sker, torde det vara lämpligt,
att vederbörande verksmyndigheter åläggas att tili den pensionsbeviljande
myndigheten insända utdrag av tjänstematrikeln för avgående tjänsteman
och i samband därmed göra anteckning i matrikeln om förhållandet.
Dylika utdrag böra av sistnämnda myndighet förvaras på lämpligt sätt, varjämte
liggare eller kortregister över eventuella livräntetagare upplägges; om
så anses önskvärt, kan en förberedande granskning av tjänstematrikelutdraget
med behövliga kompletteringar omedelbart vidtagas. Då livränta sedermera
sökes, skulle den därtill berättigade följaktligen icke själv behöva anskaffa
uppgifter till grund för beräkningen. Örn å andra sidan livränteförsäkrad
återinträder i tjänst, skulle det åligga verksmyndigheten att från den
pensionsbeviljande myndigheten rekvirera det där förvarade malrikelutdraget.
Det har icke ansetts nödvändigt att i pensionsreglementet intaga föreskrifter
av nu avsett slag, vilka synas höra hemma i en administrativ tillämpningsförfattning.

Även förtidslivränta skall enligt de sakkunnigas förslag fastställas av de
pensionsbeviljande myndigheterna. Detta skall ske med ledning av tabeller,
utfärdade av Kungl. Majit.

I nu gällande bestämmelser örn liden för uppskjuten livräntas utgående
ha vissa modifikationer av de sakkunniga ansetts erforderliga i samband

154

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

med de föreslagna förändringarna i fråga om livränterättens förutsättningar
och konstruktion. Sålunda har av de sakkunniga föreslagits, att uppskjuten
livränta må utgå från och med månaden näst efter den, under vilken vederbörande
uppnått 65 års ålder, dock ej för längre tid tillbaka än sex månader
före den månad, under vilken ansökning om livränta gjorts. Livränta, som
träder i pensions ställe, har, där 65-årsåldern uppnåtts före pensionens
upphörande, av de sakkunniga ansetts böra utgå från och med dagen efter
den, då pensionen upphört att utgå. Beträffande förtidslivränta har föreslagits,
att dylik förmån må utgå från och med den månad, då beslut om folkpension
meddelats, dock tidigast den månad, då ansökning örn livräntan
gjorts.

De sakkunniga ha i samband med utarbetandet av förslag örn rätt till
förtidslivränta haft under övervägande, huruvida särskild bestämmelse borde
meddelas om upphörande av dylik livränta, därest den därtill berättigade
återvinner arbetsförmågan. Med hänsyn till å ena sidan att dylika fall torde
bliva ytterst sällsynta och å andra sidan att utbytandet av förtidslivränta mot
uppskjuten livränta torde påkalla försäkringstekniska beräkningar i de särskilda
fallen har föreskrift därom emellertid icke ansetts böra meddelas. Då
förtidslivräntan beräknats efter sådana grunder, att den regelmässigt skall
till värdet motsvara den uppskjutna livräntan, som eljest skolat utgå, borde
enligt de sakkunnigas mening något statens intresse icke bliva eftersatt genom
att förtidslivränta får fortsättningsvis utgå även i de undantagsfall, då de
materiella förutsättningarna för dylik förmån upphört att vara för handen.

Vad härefter angår sättet för livräntans beräknande lia de sakkunniga ansett
det ur praktiskt administrativa synpunkter i hög grad önskvärt, att nuvarande
komplicerade beräkningsregler ersättas med enklare och mera lätttillgängliga
beräkningsgrunder. Härom lia de sakkunniga anfört:

De nuvarande bestämmelsernas försäkringstekniska innebörd har medfört,
att beräkningen av livräntan icke kunnat handhavas av de pensionsbeviljande
myndigheterna utan måst anförtros åt ett ämbetsverk med speciell försäkringsteknisk
sakkunskap, nämligen pensionsstyrelsen. Likväl vålla bestämmelserna
i åtskilliga fall de pensionsbeviljande myndigheterna avsevärt
besvär till följd av nödvändigheten att före pensionsstyrelsens prövning fastställa
de pensionsunderlag, som vid beräkningen skola anses lia varit gällande
för de olika anställningsperioder, under vilka pensionsberättigande befattning
ej innehafts. Till de olägenheter ur administrativ synpunkt, som sålunda
i olika hänseenden föreligga, kommer den nackdelen, att bestämmelsernas
invecklade beskaffenhet icke lämnar möjlighet för vederbörande befattningshavare
att själv på förhand ens tillnärmelsevis bilda sig en uppfattning örn
storleken av den livränteförmån, som vid en eventuell förtidsavgång tillkommer
honom.

Om sålunda ett övergivande av de nuvarande försäkringstekniska grunderna
för livränteförmånens bestämmande av praktiska motiv måste anses starkt
påkallat, lära å andra sidan enligt de sakkunnigas mening några avgörande
skäl ur principiell synpunkt icke kunna åberopas mot en dylik omläggning.
Även örn analogien med en enskild pensionsförsäkring är ägnad att på ett
belysande sätt klargöra skäligheten av en statlig medverkan till pensionering
av förtidsavgångna tjänstemän, torde nämnda analogi icke böra vara avgörande
för vare sig förutsättningarna för eller den närmare utformningen av

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

155

denna del av den statliga pensioneringen. Då pensionen för en tjänsteman,
som kvarstår i tjänst intill pensioneringstillfället, regelmässigt bestämmes på
grundval av pensionsunderlaget för avgångstjänsten, på samma sätt som örn
denna innehafts under hela tjänstetiden, och icke såsom en kumulation av
successivt intjänta förmåner, lärer det icke kunna anses onaturligt att låta
samma princip komma till användning, när fråga är om pensionering av en
tjänsteman, som avgår i förtid. Det har salunda synts de sakkunniga aven
ur principiell synpunkt vara iullt försvarligt att söka för ett nytt tjänstepensionsreglemente
utfinna regler angående fastställande av uppskjuten livränta,
så utformade att beräkningen grundas å pensionsunderlaget för avgångstjänsten
med bortseende från pensionsunderlagen för tidigare innehavda befattningar.
En sådan omläggning skulle undanröja de praktiska olägenheter,
som vidlåda nuvarande bestämmelser.

Från sålunda angivna utgångspunkter ha de sakkunniga -— sedan vissa
försäkringstekniska beräkningar angående olika alternativa sätt till en förenkling
av livräntans beräkning utförts av de sakkunnigas matematiker,
förste aktuarien B. Wingborg — funnit sig kunna föreslå en omläggning av
beräkningen av livränta av i huvudsak följande innebörd.

De grundläggande faktorerna för livräntans beräkning skulle utgöra dels
det för befattningshavaren vid avgången gällande pensionsunderlaget, dels
antalet vid avgången uppnådda tjänstår och dels nämnda antal tjänstår utökat
med tid, som vid avgångstidpunkten må hava återstått till 65-årsåld''ern.

Då livräntan enligt de sakkunnigas förslag skall i princip beräknas på
grundval av avgångstjänstens pensionsunderlag, har det ansetts påkallat att
på samma sätt som i fråga om ålderspension föreskriva medeltalsberäkning
av pensionsunderlag för sådana fall, där avgångstjänsten innehafts under
kortare tid än tre år.

I fråga om tjänstårsberäkning för livränteförmånens bestämmande har
föreslagits, att tid för vilken bidragsplikt för tjänstepensionering ej förelegat
icke i något fall må tagas i betraktande till större del än två tredjedelar. Då
det vid bestämmande av pension för förordnandetjänsteman icke är tillåtet
att sammanräkna tjänstår i förordnandetjänsten med tjänstetid före förordnandet,
har det vidare ansetts påkallat att jämväl för livränteberäkningen
stadga en motsvarande begränsning i tjänstårsberäkningen för den som avgått
från förordnandetjänst.

I anslutning till gällande bestämmelser angående beräkning av »uppskjuten
familjepension» lia de sakkunniga föreslagit, att livränteförmanen skall
bestämmas till ett belopp, motsvarande så stor del av pensionsunderlaget, som
antalet vid avgången uppnådda fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår utgör
av det lill 65-årsåldern utökade antalet fulla eller påbörjade fjärdedels
tjänstår, dock minst av 120. Till stadgandet har emellertid fogats en reduktionsregcl
för det fall att antalet vid avgången uppnådda fulla eller påbörjade
fjärdedels tjänstår är mindre än 120. Enligt förslaget skall i dylikt fall
det på nyssnämnda sätt beräknade beloppet minskas med jin procent löi
varje felande fullt fjärdedels år.

Till motivering härav lia de sakkunniga aldort:

156

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

De salunda föreslagna bestämmelserna örn avvägningen av livräntans storck.
1 förhållande till pensionsunderlag och tjänstår ha utformats i syfte att
tillämpningen av desamma skulle resultera i belopp, nära överensstämmande
med dem, till vilka nuvarande grunder för beräkning av uppskjuten livränta
leda vid normal befordringsgång. Vid de härutinnan verkställda beräknmgarna
ha visserligen tagits till utgångspunkt de för livränteberäkningen
nu gällande pensionsåldrarna av 63 år i fråga om befattningar tillhörande
lönegraderna 1—12 och 65 år för övriga lönegrader. Då de sakkunniga funnit
sig böra förorda, att för uppskjuten livränta skall gälla en enhetlig penär,
—■ såsom förut antytts —■ härav föranletts en viss

försämring i nuvarande förmåner för de befattningshavargrupper, för vilka
hittills tillämpats den lägre pensionsåldern. De sakkunniga ha haft under övervägande
att i anledning härav för ifrågavarande personalgrupper något förbättra
grunderna för fastställandet av förmånens årsbelopp, men då det befunnits
vanskligt att åstadkomma detta resultat utan en komplicering av bestämmelserna,
ha de sakkunniga funnit sig böra avstå från tanken på en
dylik åtgärd.

Förfaringssättet vid den uppskjutna livräntans beräkning har av de sakkunniga
belysts genom ett par exempel, för vilkas innehåll hänvisas till de
sakkunnigas betänkande sid. 193.

För vissa fall ha särbestämmelser föreslagits, såsom angående hänsynstagande
till förut innehavd tjänst eller tidigare för tjänstemannen gällande
pensionsunderlag, angående livränteförmånens bestämmande, då tjänsteman
samtidigt avgår från ordinarie tjänst och sådan icke-ordinarie befattning,
som av honom innehafts med frånträdande av den ordinarie tjänstens utövande,
angående minskning av livräntans belopp för tjänsteman, som dömts till
avsättning, eller under tid, då livräntetagaren undergår frihetsstraff, m. m.

I förslaget har bibehållits nu gällande föreskrift, att beställningshavare, som
åtnjuter reservpension, ej äger rätt att erhålla livränta.

Slutligen må nämnas, att de sakkunniga ifrågasatt, huruvida icke Kungl.
Maj :t borde utverka riksdagens bemyndigande att förordna om utbytande av
rätt till uppskjuten livränta enligt civila eller militära tjänstepensionsreglementet
mot förtidslivränta. I fråga om förutsättningar för sådant utbyte och
beträffande grunderna för förtidslivräntans fastställande skulle i stort sett
samma anordningar komma lill användning som de här föreslagna.

Familjelivränta. Motsvarigheten till den nuvarande »uppskjutna familjepensionen»
benämnes i sakkunnigförslaget »familjelivränta». Sådan livränta
skulle tillkomma den, som, efter att ha blivit underkastad det nya reglementet,
avgatt ur statens tjänst utan rätt att för den vid avgångstillfället innehavda
befattningen komma i åtnjutande av pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet
eller reservstatspension, under förutsättning dels att tjänstemannen
under sammanlagt minst tre år före avgången innehaft anställning,
förenad med pensionsrätt enligt allmänna tjänstepensionsreglementet eller
andra av Kungl. Majit och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser,
dels ock att tjänstemannen icke efter avgången erhållit annan anställning, förenad
med pensionsrätt som nyss sagts. Ifrågavarande bestämmelse har av de
sakkunniga föreslagits tillämplig jämväl beträffande ordinarie tjänstemän
tillsatta genom förordnande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

157

Familjelivräntan har av de sakkunniga förutsatts skola i fråga om beräkningssätt
m. m. nära ansluta sig till vad för närvarande gäller beträffande
»uppskjuten familjepension». I överensstämmelse med vad som gäller på
tjänstepensionsområdet beträffande uppskjuten livränta, ha de sakkunniga
emellertid ansett den avvikelsen böra ske, att å ifrågavarande förmån icke
medgives rörligt tillägg.

Yttranden.

Föreslagen förenkling av regeln för beräkning av uppskjuten livräntas belopp
har i princip lämnats utan erinran av de hörda myndigheterna. Ej heller
ha myndigheterna gjort någon principiell erinran mot föreslagna bestämmelser
om familjelivränta. Av framkomna detalj erinringar må här framhållas
följande.

Pensionsstgrelsen har ej funnit av de sakkunniga anförda synpunkter
motivera någon höjning av pensionsåldern för uppskjuten livränta från 63
till 65 år för de lägre lönegraderna.

Gentemot föreslagen förutsättning för förtidsavgången tjänsteman att han
för erhållande av uppskjuten livränta måste under sammanlagt minst tre år
lia innehaft anställning, som vid avgångstillfället varit förenad med tjänstepensionsrätt,
har telegraf styrelsen föreslagit en ändring därhän, att befattningshavare
skulle, såsom för närvarande vore föreskrivet i familjepensionsreglementet,
lia innehaft sådan befattning i minst fem år.

Chefen för marinen har ifrågasatt införande av en sådan anordning, att
personal vid försvarsväsendet, som komme i åtnjutande av pension för anställning
i reserven, skulle erhålla viss livränta, varvid beloppet skulle beräknas
så, att det utginge jämte reservpensionen och med det belopp, varmed
den enligt reglementets grunder beräknade livräntan överstege reservpensionen.
Härigenom skulle man enligt marinchefens mening i varje fall bereda
sådan f. d. stampersonal, som längre tid kvarstått på stat, en viss, till synes
berättigad förmån.

I en till Kungl. Maj:t ställd skrift har filosofie licentiaten E. Liedstrand
framfört vissa erinringar mot de sakkunnigas förslag till livräntebestämmelser.

För egen del tillstyrker jag de av de sakkunniga föreslagna grunderna för BeparUmentsberäkning
av tjänste- och familjelivränta. chefen.

Vad särskilt angår det av chefen för marinen framställda förslaget, att
personal vid försvarsväsendet, som kommer i åtnjutande av reservpension,
skulle äga erhålla livränta på grund av tidigare statsanställning med så stort
belopp att detta jämte reservpensionen motsvarade en enligt de nya grunderna
beräknad livränta, vill jag framhålla, att det står vederbörande fritt att
välja, huruvida han önskar åtnjuta reservpension eller livränta. Jag har därför
ansett anledning icke föreligga att frångå den ståndpunkt i förevarande
hänseende, som jag intog vid frågans behandling i propositionen nr 192 till
1935 års riksdag.

158

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Såsom i det föregående angivits ha de sakkunniga ifrågasatt, att riksdagens
bemyndigande skulle inhämtas för Kungl. Majit att förordna om utbytande
av rätt till uppskjuten livränta enligt civila eller militära tjänstepensionsreglementet
mot förtidsliyränta. Det synes mig önskvärt, att Kungl.
Majit erhåller en dylik befogenhet, och jag förordar därför att bemyndigande
inhämtas.

Reglering av sammanträffande pensionsförmåner m. m.

På grund av avlöningsförfattningarnas förbud mot förening av tjänster
kan ett samtidigt uppbärande av flera statstjänstemannalöner endast undantagsvis
förekomma. Där i ett dylikt undantagsfall vederbörande befattningshavare
samtidigt avgår med pension från befattningar, som innehafts jämsides
med varandra, uppkommer frågan, huruvida å varje befattning pension
skall utgå enligt de för denna gällande bestämmelserna eller om någon
modifikation skall vidtagas i en dylik enkel summeringsmetod. Motsvarande
fråga uppkommer, där befattningshavaren avlider och bans efterlevande äro
berättigade till familjepension för de olika befattningarna. Avgår befattningshavaren
ej samtidigt från de olika befattningarna, inställer sig vidare frågan,
huruvida han är berättigad att parallellt åtnjuta lön, respektive tjänstepension
enligt de för varje särskild förmån gällande bestämmelserna.

Spörsmålet örn regleringen av sammanträffande förmåner är dock icke
helt begränsat till sådana undantagsfall, i vilka tjänster få förenas. Det kan
inträffa, att en pensionerad befattningshavare återinträder i statstjänst. Efter
avgång från den nya tjänsten uppkommer då, om även denna är förenad
med pensionsrätt, frågan örn behandlingen av de sammanträffande pensionerna.
Det kan också inträffa, att en familjepensionsberättigad person jämväl
äger rätt till familjepension såsom anhörig till annan avliden befattningshavare
eller att den familjepensionsberättigade själv uppbär lön eller tjänstepension.

Gällande bestämmelser.

För det sätt, på vilket ifrågavarande spörsmål reglerats i gällande avlönings-
och pensionsförfattningar, torde få lämnas följande redogörelse.

I fråga om förening av tjänstepension med lön funnos
före den 1 juli 1939 i de civila och militära tjänstepensionsreglementena intagna
vissa regler, enligt vilka pensionen skulle reduceras, där ej Kungl.
Majit annorlunda förordnade. Dessa bestämmelser ha emellertid upphävts
i samband med att i avlöningsreglementena intagits stadganden, som göra
det beroende på Kungl. Majits prövning, i vad mån för tjänsteman som
uppbär pension skall ske avdrag å lönen. Såsom en —- praktiskt ganska betydelselös
—- inadvertens kvarstår i 1907 års civila pensionslag en bestämmelse
örn reduktion av pension vid sammanträffande med lön.

Rörande förening av uppskjuten livränta med lön finnas
särskilda bestämmelser icke meddelade. Ett sammanträffande av dylika förmåner
torde emellertid, såvitt fråga är om lön för innehavd pensionsberättigande
anställning, knappast förekomma med hänsyn till den levnadsålder,
vid vilken livränta börjar utgå.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

159

Beträffande förening av flera tjänstepensionsförmåner
— pension eller livränta — gälla bestämmelser, enligt vilka redan vid sådan
förmåns fastställande viss hänsyn tages till föreningen. Om tjänsteman, som
redan beviljats pension, sedermera berättigas till annan pension eller till livränta,
skall nämligen med avseende å tjänstårsberäkningen för sistnämnda
förmån iakttagas, att den tid, som tagits i beräkning för grundläggande av
rätt till den förut beviljade pensionen, icke må ånyo tillgodoräknas såsom
tjänstår, såframt icke under nämnda tid fullgjorts annan tjänstgöring än
den, på vilken den tidigare tjänstårsberäkningen grundats. Samma förfaringssätt
torde tillämpas, där tjänsteman vid samtidig avgång beviljas mer
än en pension eller livränta. I detta sammanhang må anmärkas, att de särskilda
spörsmål i övrigt rörande tjänstårsberäkningen, som hänföra sig till
samtidigt innehav av tjänster, icke reglerats i författningarna. Dessa lämna
sålunda öppet frågan örn förfaringssättet såväl där avgång samtidigt sker
från två eller flera tjänster och vederbörande tjänsteman under någon tid
innehaft allenast en tjänst, som där avgång sker från allenast en tjänst men
tjänstemannen tidigare samtidigt innehaft mer än en tjänst.

Såvitt angår förening av tjänstepensioner — däremot ej av pension och
livränta eller av flera livräntor — gälla härutöver vissa reduktionsregler,
vilka innefattas i 7 § civila tjänstepensionsreglementet, 5 § militära tjänstepensionsreglementet
och 16 § 1907 års civila pensionslag. Medan de båda
förstnämnda författningsbestämmelserna begränsa regleringen till fall, då
flera pensioner på grund av statsanställning sammanträffa, avser bestämmelsen
i pensionslagen även förening av förmån enligt nämnda lag nied pension
för icke-statlig anställning med pensionsrätt i statens pensionsanstalt. I sak
kunna stadgandena sägas innebära, att reduktion, örn och i den mån de sammanlagda
oreducerade förmånerna överstiga 5,004 kronor för år, sker med ett
belopp motsvarande två tredjedelar av den mindre av förmånerna eller, om
dessa äro lika stora, av endera förmånen.

Vad slutligen gäller frågan om förening av familjepension
med annan sådan förmån eller med lön eller tjänstepension, innehåller allmänna
familjepensionsreglementet därom bestämmelser i 5 § 5 mom. och
6 §. Dessa avse fall, där familjepension enligt reglementet sammanträffar
med lön för statsanställning, som är förenad med tjänstepensionsrätt, eller
tjänstepension för sådan anställning eller annan familjepension, utgående
antingen enligt allmänna familjepensionsreglementet eller ock eljest av statsmedel.
Av författningsrummen reglerar 6 § fall, där flera befattningar enligt
fällande avlöningsbestämmelser förenats med varandra, samt 5 § 5 mom. övriga
fall. Har befattning, å vilken reglementet tiger tillämpning, förenats
med annan sådan befattning, beräknas enligt 6 § familjepension särskilt för
värdera befattningen, med iakttagande dock att familjepensionsunderlaget
minskas med 120 kronor samt att familjepensionens rörliga del bortfaller.
För de övriga fallen återfinnes samma reduktionsregel i 5 § 5 morn., ehuru
den här — med hänsyn till att reduktionsfrågan måste bedömas med hänsyn
till värjo särskild familjepensionsberättigad uttryckts sa, att pensionen
skall minskas med den däri ingående rörliga delen jämte så stor del av 120
kronor, som den fasta pensionsdelen utgör av familjepensionsunderlaget.

De sakkunniga.

1938 års pcnsionssakkunniga lia rörande spörsmålet örn reglering av sammanträffande
pensionsförmåner inledningsvis erinrat örn vissa tidigare
framförda önskemål örn en reformering av nu gällande bestämmelser i ämnet.
Härom bar anförts följande.

160

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

I sitt betänkande år 1932 med förslag till civilt tjänstepensionsreglemente
förklarade 1930 års pensionssakkunniga, att bestämmelser, enligt vilka pension
skulle reduceras, syntes grunda sig på den principiella uppfattningen,
att av pensionen den del, som tjänstemannen icke själv bekostat genom egna
avgifter, vore att betrakta som ett understöd, vartill lian icke kunde anses berättigad
om han på annat sätt — i form av lön, arvode eller pension — av
staten bereddes en däremot svarande försörjning. De sakkunniga betraktade
däremot pensioneringen i allmänhet såsom ett slags försäkring, och därför
borde en gång beviljad pension för framtiden lämnas orubbad. Pensionen
borde sålunda alltid äga prioritet vid sammanträffande med lön. Vidare borde
sammanträffande ålderspensioner ej nedsättas, där pensionerna kunde sägas
lia blivit i vanlig ordning intjänade; endast pension å förordnandetjänst,
invalid- eller sjukpension borde nedsättas vid sammanträffande med annan
pension. Även lönen borde lämnas orubbad, då den sammanträffade med en
sådan avtalsmässig ersättning som den vanliga ålderspensionen utgjorde. De
sakkunniga framhöllo särskilt, att om en tjänsteman ägt förena två tjänster
utan lönereduktion, någon reduktion av lönen för den ena tjänsten ej heller
borde äga rum, sedan ersättningen för den andra tjänsten övergått från lön
till pension. Gällde för vissa tjänster ovanligt låg pensionsålder, som underlättade
för innehavarna att efter pensioneringstillfället erhålla statsanställning
inom annan förvaltningsgren, kunde det däremot icke anses riktigt, att
vederbörande skulle kunna direkt profitera av den låga pensionsåldern genom
att uppbära full pension och full lön samtidigt; det syntes tvärtom befogat
att sänka avlöningen i den nya tjänsten, dock högst med belopp, motsvarande
statens beräknade andel — två tredjedelar — av kostnaden för den
förut beviljade ålderspensionen. Även örn en invalid- eller sjukpensionerad
befattningshavare erhölle ny statsanställning borde lönen reduceras, då därmed
visat sig att förutsättningen för pensionens beviljande vore felaktig. Lönen
borde då nedsättas med mer än två tredjedelar av pensionen; här kunde
i vissa fall till och med ett avdrag motsvarande hela pensionen vara motiverat.
De sakkunniga underströko i detta sammanhang, att större möjlighet
syntes erbjuda sig att skipa individuell rättvisa med en mera fri prövning
än med detaljrika regler för minskning av pensionsbeloppen.

I yttrande över 1938 års pensionssakkunnigas betänkande med förslag till
de formella ändringar i tjänstepensionsreglementena, som genomfördes vid
1939 års lagtima riksdag, förklarade sig statskontoret anse, att reduktionsreglerna
beträffande sammanträffande tjänstepensioner borde helt avskaffas.

För egen del ha 1938 års pensionssakkunniga ansett, att den utgångspunkt,
från vilken frågan örn en reglering av sammanträffande förmåner
borde lösas, icke kunde vara, huruvida den ena eller den andra av förmånerna
med hänsyn till sin natur kunde anses äga anspråk på att lämnas helt
eller delvis oberörd. Storleken av varje avlöning, tjänstepension eller familjepension
finge nämligen anses bestämd med hänsyn till det regelmässiga
förhållandet, att en och samma person samtidigt komme i åtnjutande
av allenast en dylik förmån. Att beloppen endast vore så att säga relativt
riktiga i förhållande till tjänstemannens motprestation framträdde i fråga
örn pensioner än tydligare än när det gällde löner, där marknadsnivån trots
olika vanskligheter fått ett visst inflytande. Även om storleken av ålderspensionen
i stor utsträckning berodde på antalet tjänstår i statsanställning,
bestämdes beloppet icke med ledning av de särskilda löner, som utgått vid

Kungl. Majlis proposition nr 339.

161

de olika anställningarna, utan i visst såsom skäligt ansett förhållande till
lönen i den sista tjänsten. Sådana pensionsarter som invalidpension, sjukpension
eller pension åt förordnandetjänstemän hade dessutom mer eller
mindre frigjorts från hänsynstagande till de intjänade tjänståren. Detta vore
jämväl förhållandet beträffande familjepensionen, som vidare differentierades
efter rena behovssynpunkter. Det vore därför enligt de sakkunnigas åsikt
tydligt, att man vid sammanträffande av flera förmåner hade att utföra en
regleringsoperation, i viss mån fristående från den, som toge sikte på de
normala fallen, då endast en förmån åtnjötes. Medan emellertid frågan örn
sammanträffande löner behövde regleras endast med hänsyn till de undantagsfall,
då det vore tillåtet att förena tjänster, kunde ett sammanträffande
mellan en pension och en annan förmån inträffa under ganska olika förutsättningar
och därför tarva en mera allmän reglering. I intetdera fallet syntes
man med den nyss angivna utgångspunkten äga rätt att förutsätta, att
någon viss för »normalfallen» bestämd förmån hade anspråk på att vid sammanträffandet
lämnas orubbad framför annan. Örn lösningen utfölle på
sådant sätt, att varje förmån först fastställdes enligt de vanliga bestämmelserna
och sedan en reduktion av totalförmånerna skedde, syntes det vara en
ren lämplighetsfråga, huruvida en eller alla förmånerna skulle nedsättas,
liksom i förra fallet vilken av dem som skulle reduceras. Då det gjorts gällande,
att pension eller en viss del därav — t. ex. en kvotdel av en tjänstepension
eller en familjepension med undantag av visst belopp — i motsats
till lön skulle äga anspråk på att lämnas fri från reduktion, syntes detta
bottna i en uppfattning, som icke fäste tillbörligt avseende vid pensionsrättens
kollektiva karaktär.

Med utgångspunkt från att man alltid ägde reglera ett sammanträffande
av förmåner på sådant sätt, som innebure en tillfredsställande reglering av
totalförmånernas storlek, ha de sakkunniga ansett invändningar kunna med
fog riktas mot den nuvarande lösningen av frågan, utom såvitt gällde
förening av lön och tjänstepension. En närmare granskning av de fall, i
vilka ett sammanträffande av förmåner kunde förekomma, hade nämligen
synts giva vid handen, att totalförmånen borde fastställas på ganska olika
sätt i olika fall. Medan understundom några giltiga skäl för reduktion knappast
syntes finnas, vöre det i andra fall ej uteslutet, att reduktion kunde
böra ske i större omfattning än som nu vore föreskriven. Regleringen borde
inbegripa även den statliga pensionsförmån, uppskjuten livränta, vilken tillkomme
förtidsavgången befattningshavare. Slutligen vore uppenbart, att den
statliga pensioneringen i ifrågavarande hänseenden borde betraktas som ett
helt och att sålunda regleringen borde bliva densamma så snart sammanträffande
ägde rum av förmåner enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna
tjänstepensions-, respektive familjepensionsbestämmelser, varmed dessutom
borde likställas tjänstepensionsbestämmelser för riksdagens verk.

I fråga om den storlek totalförmånen i olika fall borde äga ha de sakkunniga
anfört i huvudsak följande.

Biliam) till riksdagens protokoll 1941. 1 saini. Nr 339. 11

162

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Vid lösandet av spörsmålen om sammanträffande av förmåner synes det
naturligt att betrakta två huvudkategorier av sammanträffanden var för
sig. Den ena av dessa kategorier omfattar fall, i vilka förening förekommer
av förmåner, som »intjänats» av en och samma befattningshavare. För
denna grupp av fall synes det befogat att vid förmånernas reglering beakta
frågan, huruvida avlöningsförfattningarna medgiva förening av ifrågavarande
tjänster eller ej ävensom i förstnämnda fall huruvida föreningen av
lönerna skall åtföljas av reduktion eller ej. Den andra av de båda kategorierna
av sammanträffanden avser i motsats härtill de fall, i vilka fråga
är om förmåner, som intjänats av olika befattningshavare. Då för dessa fall
uppenbarligen icke kan vinnas någon ledning genom det sätt, på vilket
avlöningsförfattningarna reglera frågan örn förening av tjänster och löner,
påkallas här ett mera självständigt bedömande. — Uppskjuten livränta till
förtidsavgången befattningshavare samt motsvarande familjepensionsförmån
efter dylik befattningshavare böra i allmänhet i förevarande hänseende likställas
med tjänste-, respektive familjepension.

Behandlingen av sammanträffande förmåner, intjänta av samme befattningshavare.
I fråga om behandlingen av dels sammanträffande tjänstepensioner,
dels ock sammanträffande familjepensioner efter samma befattningshavare
vore det i och för sig önskvärt att kunna utgå från synpunkter,
som kunde väntas bliva följda vid utövningen av den Kungl. Maj:t tillerkända
rätten att efter fri prövning reglera sammanträffande av lön och tjänstepension.
Det torde emellertid icke ännu vara möjligt att tillförlitligt bedöma
de principer, som komma att bliva grundläggande för nämnda reglering. De
beslut, som hittills av Kungl. Maj:t meddelats angående förening av avlöningsförmåner
med pension, avse till största delen fall, då en pensionerad
tillfälligt anställts för uppehållande av den befattning, från vilken han avgått
med pension, eller annan liknande befattning. Och då fråga undantagsvis
varit örn förening av pension med lön för ''ordinarie eller extra ordinarie
befattning, varav pensionstagaren blivit innehavare, har det i allmänhet gällt
fall, i vilka hänsyn måst tagas till att befattningshavaren tillträtt tjänsten redan
under den tid då pensionsreglementenas tidigare reduktionsregler varit
gällande och sålunda före de nya avlöningsbestämmelsernas ikraftträdande
ägt förena lön och pension med viss reduktion av pensionen. Vissa omständigheter
synas emellertid tyda på att den framtida regleringen av spörsmålet
om förening av lön och tjänstepension sannolikt icke kommer att genomgående
följa de riktlinjer, vilka 1930 års pensionssakkunniga skisserade. Från
nämnda sakkunnigas uppfattning i ämnet i viss mån avvikande synpunkter
ha framlagts av statskontoret dels i ett den 14 mars 1940 dagtecknat utlåtande
över viss framställning om enhetliga grunder för bestämmande av
lön vid tillfällig återanställning av pensionerad personal, dels ock i remissyttranden
i olika ärenden örn bestämmande av lön vid sammanträffande
med pensionsförmån. Därvid har även tagits sikte på de här aktuella fall.
då pension sammanträffar med lön å pensionsberättigande statsanställning.
Med den mening, som i det föregående hävdats, nämligen att lösningen avfrågan
örn sammanträffande förmåner bör sökas genom en tämligen fristående
jämkningsoperation, förefaller det som om definitiva riktlinjer för
prövningen svårligen kunde uppdragas enbart på grundval av en lönereglering
utan att hänsyn även bör tagas till det sätt, varpå den på löneregleringen
följande pensionsregleringen genomföres. Med hänsyn härtill och då
spörsmålet örn sammanträffande tjänstepensioner i huvudsak bör lösas enligt
samma riktlinjer, vilka avse sammanträffande av lön och pension, har även
sistnämnda spörsmål ansetts böra något beröras i detta sammanhang.

Med utgångspunkt från frågan, huruvida förmånerna utgå för tjänster,

Kungl. Maj.ts proposition nr 339. 163

som fått förenas, eller detta icke är fallet, kunna fallen indelas i två huvudgrupper.

A. Vid förening av lön för en tjänst nied tjänstepension av något slag
för annan tjänst, som befattningshavaren tidigare förenat eller varit oförhindrad
att förena med förstnämnda tjänst, synes någon lönereduktion med
hänsyn till pensionen endast undantagsvis böra ske. Därest lönerna å de
båda tjänsterna skolat reduceras, borde, visserligen summan av lön och pension
ej få överstiga summan av de reducerade lönerna, men i praktiken behöver
någon uppmärksamhet knappast skänkas denna synpunkt. I sådana
fall, där vid samtidigt innehav av tjänster endast fått åtnjutas lön å den
ena — såsom fallet är dels i fråga örn ordinarie tjänst och högre extra
ordinarie befattning, dels ock i fråga örn rektors- och lärartjänster -—- torde
å andra sidan lönen böra reduceras med hela pensionen; med hänsyn
härtill torde i vissa hithörande fall vara befogat att tillskapa sådana pensionsregler,
att vederbörande överhuvud taget icke berättigas komma i åtnjutande
av pension för den ena tjänsten, så länge han innehar den andra.

I anslutning härtill anse de sakkunniga, att i fall, där en tjänsteman samtidigt
innehaft två tjänster och avgått med pension å båda, anledning saknas,
varför pensionerna skola reduceras i vidare mån än lönerna. Detsamma
bör gälla ifråga om de familjepensioner, som efter tjänstemannens frånfälle
utgå till hans efterlevande. Utgångspunkten vid fastställande av pensionsnivåns
förhållande till lönenivån måste antagas ha varit, att man velat
efter pensioneringen bereda tjänstemannen, respektive hans efterlevande
en standard, som står i viss relation till den tjänstemannen intagit såsom
löntagare. Vad nu sagts torde i princip gälla även fall, där tjänsterna visserligen
icke förenats men enligt gällande bestämmelser kunnat förenas.

B. Vad härefter angår sammanträffande förmåner för tjänster, som ej
fått förenas, må vart för sig behandlas de olika fall, som här kunna uppkomma.

Där en tjänsteman efter ålderspensionering å en tjänst erhåller en ny
tjänst, som han icke skulle lia ägt förena med den förra, skulle han, såsom
1930 års pensionssakkunniga uttryckte det, komma att direkt profitera
av den lägre pensionsåldern, om han finge uppbära både lön och pension
utan nedsättning. Det må framhållas, att det här regelmässigt torde vara
fråga om förening av civil lön med pension för militär beställning med avsevärt
lägre pensionsålder än deli vanliga civila avgångsåldern. Medan 1930
års pensionssakkunniga ansågo lenén i här avsedda fall böra reduceras högst
med »belopp motsvarande statens beräknade andel — två tredjedelar — av
kostnaden för den ålderspension, som blivit tjänstemannen tillförsäkrad vid
avgången ur förut innehavd befattning», har i vissa av statskontoret avgivna
utlåtanden hävdats en avvikande mening. I anslutning till denna mening har
Kungl. Majit i vissa fall meddelat beslut, vars innebörd — om man bortser
från den modifikation, som föranletts av före avlöningsreglementets ikraftträdande
åtnjutna förmåner — torde kunna sägas vara att lönen skall månatligen
minskas med hela den för månaden uppburna pensionen, dock att
minskning ej skall ske, i den mån totalbeloppet därigenom skulle komma
att understiga summan av pensionen och en tredjedel av den oreducerade lönen.
Ur lönepolitiska synpunkter torde denna lösning äga ett bestämt företräde.
Om, såsom regelmässigt lärer vara fallet, den senare tjänsten är
lörenad med större lön än den tjänst, å vilken tjänstemannen pensionerats,
synes det sålunda mest rationellt att bedöma fallet på i stort sett samma
salt sorn örn befordran skott till den senare tjänsten och sålunda låta
lotalförmånen motsvara limén å den .senare anställningen. Därest för den
senare tjänsten gäller lägre lön jin lör den tjänst, från vilken avgång skett,

164

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

synes det vara lämpligt att totalförmånen får å ena sidan understiga lönen
å den förra tjänsten men å andra sidan överstiga lönen å den senare
tjänsten.

På motsvarande sätt bör med avseende å storleken av totalförmånen, sedan
tjänstemannen erhållit ålderspension jämväl för sistnämnda tjänst,
hänsyn tagas till den förmån, varav vederbörande skulle ha kommit i åtnjutande,
därest han utan mellankommande pensionering övergått till den
nya tjänsten. För den, som successivt och utan mellankommande pensionering
innehaft olika tjänster, bestämmes pensionen i regel med hänsyn
till pensionsunderlaget för avgångst jäns ten jämte det sammanlagda antaiet
tjänstår; pensionen sammansättes sålunda icke av olika skikt, bestämda
med hänsyn till pensionsunderlag och tjänstår å varje tjänst. En mellankommande
pensionering synes knappast böra leda till annat resultat. Om
pensionsunderlaget för den senare innehavda tjänsten är högre än pensionsunderlaget
å den tjänst, från vilken den tidigare pensioneringen skett, synas
de totala pensionsförmånerna därför böra motsvara den pension, varav
vederbörande skulle ha kommit i åtnjutande, därest han direkt befordrats
till den högre tjänsten, eller med andra ord en pension, beräknad på grundval
av pensionsunderlaget för sluttjänsten men med hänsynstagande jämväl
till de tidigare intjänade tjänståren. Är den senare tjänstens pensionsunderlag
lägre än den tidigares, borde väl i princip pensionen på samma sätt bestämmas
efter den senare tjänstens pensionsunderlag och samtliga tjänstår.
Då detta stundom skulle innebära, att totalpensionen bleve lägre än den
förut beviljade pensionen, bör dock tjänstemannen bibehållas vid förut fastställt
belopp. I själva verket synas goda skäl tala för att icke stanna härvid
utan låta totalförmånen uppgå till lägst det ålderspensionsbelopp, varav
tjänstemannen skulle ha kommit i åtnjutande, därest han kvarstått i sin
förra tjänst intill avgången från den senare tjänsten. På samma sätt som en
ordinarie tjänsteman, vilken tvångsförflyttats til! tjänst med lägre pensionsunderlag,
får för det högre underlaget tillgodogöra sig tjänstår, som intjänats
efter förflyttningen, torde det nämligen vara billigt att medgiva den tjänsteman,
som redan vid ett tidigare tillfälle uppfyllt förutsättningarna för pension
och även beviljats sådan, en motsvarande förmån. Däremot synes det
icke vara förenligt med här anlagda synpunkter att ett absolut belopp skulle
fastställas, under vilket reduktion av sammanträffande tjänstepensioner ej
skulle vidtagas.

Vad nu anförts angående regleringen av sammanträffande ålderspensioner
torde äga giltighet jämväl i fråga om behandlingen av de familjepensioner,
som utgå efter befattningshavarens frånfälle.

Beträffande de visserligen sällsynta men dock understundom inträffande
fall, då en tjänsteman, som erhållit invalid- eller sjukpension, efter sedermera
inträdd förbättring i hälsotillståndet på nytt tillträder en med pensionsrätt
förenad statstjänst, torde, på sätt även 1930 års pensionssakkunniga
framhållit, en ganska vittgående reduktion vara motiverad. 1 allmänhet bör
lönen reduceras med hela beloppet av pensionen. På samma sätt torde i regel
böra förfaras, då lön och förordnandepension sammanträffa.

Vad angår motsvarande fall av sammanträffande tjänstepensioner — där
den ena pensionen är en invalid- eller sjukpension elier en förordnandepension
— förordade 1930 års pensionssakkunniga, att i dylikt fall pension av
angivna slag .skulle minskas med två tredjedelar av den lägre pensionen. Enligt
1938 års pensionssakkunnigas mening är det lämpligare att även för dylika
fall tillämpa de å sammanträffande ålderspensioner anlagda synpunkterna
och sålunda låta totalpensionen i första hand bestämmas med ledning
av pensionsunderlaget å sluttjänsten och samtliga tjänstår men likväl icke

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

165

understiga den pension, varav tjänstemannen skulle lia kommit i åtnjutande,
därest han intill den senare pensioneringen kvarstått i den tjänst, han
innehade vid den förra pensioneringen. Dock torde här ytterligare böra göras
det förbehållet, att totalpensionen ej må understiga den förut beviljade pensionen.
Om i ett undantagsfall en tjänsteman, som avgått med sjukpension
efter ett fåtal tjänstår, efter lång bortovaro från statstjänst ånyo erhåller en
tjänst med ungefärligen lika högt pensionsunderlag som för den förra tjänsten
och sedermera avgår med ålderspension, synes denna rimligen icke böra
utgå med lägre belopp än den redan beviljade sjukpensionen. Å andra sidan
torde den regel, enligt vilken totalförmånen ej må understiga en ålderspension
beräknad på grundval av samtliga tjänstår och pensionsunderlaget folden
tidigare innehavda tjänsten, icke böra tillämpas, därest sistnämnda
tjänst varit en förordnandetjänst. Med hänsyn till de förmånliga grunder,
enligt vilka förordnandepensionen bestämmes, bör tid, som felar i vad som
kräves för hel förordnandepension, lika litet få* utfyllas genom förvärv av
ytterligare tjänstår efter förordnandepensionens beviljande som genom hänsynstagande
till före förordnandetiden intjänta tjänstår. För detta fall synes
tillfyllest att totalpensionen bestämmes med hänsyn till vad för den sist innehavda
tjänsten finnes stadgat men likväl ej får understiga den redan utgående
förordnandepensionen.

Behandlingen av sammanträffande förmåner, intjänta av olika befattningshavare.
I dessa fall är fråga om familjepension, som sammanträffar med antingen
lön å statstjänst förenad med tjänstepensionsrätt, med tjänstepension
för sådan anställning eller med familjepension, vilken den berättigade åtnjuter
såsom anhörig till annan befattningshavare än den, efter vilken förstnämnda
familjepension utgår (barnpensioner i fall, då båda föräldrarna avlidit
och båda varit statstjänstemän). En del av dessa kombinationer torde
vara relativt vanligare än de i det föregående berörda, och de torde efter införandet
av familjepensionsrätt för efterlevande make jämväl till kvinnlig
befattningshavare (änklingspension) komma att för framtiden inträda oftare
än förut.

Det kan ifrågasättas, huruvida de nuvarande bestämmelserna sakligt sett
utgöra en tillfredsställande lösning. Därest de i det föregående angivna grundläggande
synpunkterna godtagas, vill det synas som örn en skälighetsprövning
skulle, allt efter omständigheterna, kunna leda till såväl större som
mindre nedsättning än den nu stadgade. Att familjepensionen väsentligen uppfattas
såsom ett slags försäkring, för vilken tjänstemännen i princip bestrida
kostnaden, bör icke vara ett avgörande hinder för en mera smidig reglering,
då familjepensionslagstiftningen redan nu innehåller viktiga moment av behovshänsyn.
Principiellt sett förefaller det även mindre lyckligt att genom en
föreskrift örn borttagande av familjepensionens rörliga del göra sammanträffandet
till föremål för sakligt olika behandling alltefter levnadskostnadernas
höjd.

Beträffande den tekniska anordning, som av 1938 års pensionssakkunniga
föreslagits för ernående av det förordade resultatet i fråga om storleken sammanträffande
förmåner, sorn intjänats av samma befattningshavare, må nämnas
följande.

A. Förmåner pä grund av tjänster, vilkas förening är medgiven.

De sakkunniga lia utgålt från alt en skälig avvägning av tolalförmånens
storlek vid sammanträffande av lön och tjänstepension kan vinnas
genom den i avlöningsförfattningarna inrymda möjligheten all reducera
limén. Med hänsyn lill vad sorn förordats i fråga örn tolalförmånens storlek

166

Kungl. Majlis proposition nr 339.

har emellertid ansetts lämpligt att för ett speciellt fall föreskriva, att tjänsteman,
som åtnjuter lön för innehavd tjänst, ej må erhålla pension för annan
tjänst. Ordinarie tjänsteman, som med frånträdande av tjänstens utövande
innehar icke-ordinarie befattning, har ansetts ej böra komma i åtnjutande
av pension vid avgång allenast från den icke-ordinarie tjänsten (13 § 1 mom.
förslaget till allmänt tjänstepensionsreglemente). Om tjänstemannen vid dylik
avgång uppnått pensionsåldern för den icke-ordinarie tjänsten, skall i
stället tillses, att grundbeloppet av pension för den ordinarie tjänsten icke
understiger grundbeloppet av pension för förstnämnda tjänst, bestämt enligt
de grunder, vilka för tjänstemannen gällde vid pensionsålderns uppnående
(15 § 3 mom. a) förslaget till tjänstepensionsreglemente). Där det motsatta
fallet föreligger och sålunda pensionsrätt först inträder för den ordinarie
tjänsten, skall däremot enligt sakkunnigförslaget pension för denna tjänst beviljas
i vanlig ordning, och i detta fall uppkommer sålunda såväl fråga om
förening av lön och tjänstepension sorn, efter avgång även från den icke-ordinarie
tjänsten eller efter tjänstemannens frånfälle, fråga om förening av
tjänstepensions-, respektive familjepensionsförmåner.

Behov av en särskild reglering av sammanträffande lön och tjänst elivränta
har icke ansetts föreligga.

I fråga örn förening i här avsedda fall av tjänstepensionsförmåner
— pensioner eller livräntor — föreslås skilda förfaringssätt, allteftersom
fråga är om samtidig eller successiv avgång från tjänsterna.

1. Med avseende å samtidig avgång iakttages vid tjänstårsberäkningen
liksom för närvarande, att tid som tages i beräkning såsom tjänstår för en
av förmånerna ej tillika må tagas i beräkning för annan förmån, såframt
ej därunder fullgjorts annan tjänstgöring än den, vartill hänsyn tagits vid den
förra förmånens bestämmande. I övrigt meddelas vissa bestämmelser till förebyggande
av tvekan rörande det sätt, på vilket tjänstårsberäkningen bör utföras.
Tid varunder allenast en pensionsberättigande befattning innehafts
ävensom tjänstår, vilkas tillgodoräknande i särskild ordning medgivits, anses
såsom tjänstår allenast i den av avgångstjänsterna, vars pensionsunderlag är
högst, eller, örn flera underlag äro lika, i den tjänst, för vilken eljest beräknat
antal tjänstår är minst (17 g 4 mom. b) förslaget till tjänstepensionsreglemente).
Vidare skall tid varunder mer än en pensionsberättigande befattning
innehafts i det fall, att tjänstemannen sedermera under någon tid innehaft
allenast en dylik tjänst, tillgodoräknas med sammanlagda antalet av de för
varje särskild befattning beräknade tjänståren, dock med högst det antal, som
motsvarar tiden för samtidigt innehav av befattningarna (17 § 4 mom. a)
förslaget till ^ tjänstepensionsreglemente); sker såsom i här avsedda fall sedermera
avgång samtidigt från mer än en tjänst, skall dylik sammanräknad
tjänstetid endast hänföras till avgångstjänsten med det högre pensionsunderlaget,
respektive det mindre antalet eljest beräknade tjänstår.

Någon för dessa fall allmänt tillämplig reduktionsbestämmelse meddelas
icke. Till förebyggande av att den, som samtidigt avgår antingen från ickeordinarie
befattningar, vilka innehafts med avkortning i tjänstgöringstiden,
eller ock från de på liknande sätt konstruerade övningslärartjänsterna, skulle
genom separat fastställande och kumulering av förmåner för olika tjänster
kunna erhålla tillgodoräkning såsom effektiv tjänstetid av längre sammanlagd
tid än 30, respektive 25 tjänstår, föreskrives emellertid, att de fasta pensionsförmånerna,
respektive livräntebeloppen ej må sammanlagt överstiga det
högsta av pensionsunderlagen för tjänsterna samt att därav föranledd minskning
skall fördelas lika å de särskilda förmånerna (15 § 4 mom. andra
stycket, 27 § 2 inom. första stycket samt 32 § 3 punkten a) och f) förslaget
till tjänstepensionsreglemente). Vidare må tjänsteman, som samtidigt avgår

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

167

från ordinarie tjänst och sådan icke-ordinarie befattning, vilken av honom
innehafts nied frånträdande av den ordinarie tjänstens utövning, endast komma
i åtnjutande av cn pension, respektive livränta (13 § 1 mom. andra
.stycket b) och 26 § 1 mom. sista stycket förslaget till tjänstepensionsreglemente),
och den fasta pensionsförmånen, respektive livräntebeloppet skall här
motsvara beloppet av den större av de för sig beräknade förmånerna (15 §
4 mom. första stycket och 27 § 2 mom. första stycket förslaget till tjänstepensionsreglemente).
Slutligen föreslås en liknande bestämmelse skola gälla
med avseende å rektor som innehar lärarbefattning (32 § 4 punkten b) förslaget
till tjänstepensionsreglemente).

2. Vid successiv avgång från tjänster, vilkas förening är medgiven, bör
enligt de sakkunnigas principuttalanden regleringen av de sammanträffande
tjänstepensionsförmånerna ske på i huvudsak det sätt, som angivits för fall,
där avgång sker samtidigt. De sakkunniga ha emellertid funnit en klar
gränsdragning mellan dessa fall och dem, där tjänsterna ej fatt förenas, erbjuda
svårigheter och med hänsyn såväl härtill som till de skiftande detaljspörsmål,
vilka i dessa fall kunde uppkomma, förordat en formell reglering
på sådant sätt, som om förmånerna ej fått förenas, dock med befogenhet för
Kungl. Maj :t att höja totalförmånen till den åsyftade storleken. För övningslärartjänster
har dock föreslagits en materiell författningsbestämmelse i
ämnet.

Beträffande förening av sammanträffande familjepensionsförin
å n e r, vilka intjänats av samme befattningshavare, göres i sakkunnigförslaget
en motsvarande skillnad, allteftersom fråga är å ena sidan om tjänster,
vilka den avlidne tjänstemannen innehade vid frånfället eller från vilka
han dessförinnan avgått samtidigt, eller å andra sidan om tjänster, från vilka
avgång skett successivt. Med avseende å den förra kategorien av fall föreslås
(i 12 § av förslaget till allmänt familjepensionsreglemente), att de i förslaget
till tjänstepensionsreglemente intagna bestämmelserna rörande tjänstårsberäkning
skola tillämpas, såvitt angår beräkning av »verkliga tjänstår»,
d. v. s. annan tid än s. k. utökningstid. För var och en av de vid frånfället
innehavda tjänsterna, respektive de tjänster, från vilka avgång tidigare
samtidigt skett, skola tjänstår sålunda räknas separat, med iakttagande dels
i förekommande fall av omförmälda i 17 § 4 morn. förslaget till tjänstepensionsreglemente
meddelade bestämmelser, dels ock att dubbelräkning icke
får förekomma. Även den utökningstid till pensionsålderns inträde, som får
tillgodoräknas såsom tjänstår, där tjänstemannen vid frånfället innehade
tjänst eller tidigare avgått med invalid- eller sjukpension, skall enligt förslaget
beräknas särskilt för vardera av de samtidigt innehavda tjänsterna.
Om för dessa tjänster gällde olika pensionsålder, skall sålunda utökningstidens
slutpunkt vara den för respektive tjänst gällande pensionsåldern, och
även den omfattning, vari utökningstiden med hänsyn till tjänstgöringsförhållandena
under den femårsperiod, som närmast föregått dödsfallet eller
avgången ur tjänst, i vissa fall ökas eller minskas, skall bedömas särskilt för
var och en av avgångstjänsterna. Slutligen föreslås i familjepensionshänseende
bestämmelser liknande dem, tor vilka här ovan redogjorts, med avseende
å icke-ordinarie befattningar, vilka innehafts med avkortning i tjänstgöringstiden,
vissa övningslärartjänster, ordinarie tjänst och icke-ordinarie
befattning, vilken innehafts med frånträdande av den ordinarie tjänstens
utövning, samt slutligen rektors- och lärartjänster.

Ii. Förmåner på grund av tjänster, vilkas förening ej är medgiven.

De sakkunniga säga sig finna uppenbart, att reduktionsbestämmelser liknande
de nu på tjänste- och familjepensionsområdena gällande icke kunna

168

Kungl. Majlis proposition nr 339.

användas för ernående av det åsyftade resultatet i fråga om totalförmånernas
storlek. Därest den begränsade kumulationsprincipen fortfarande skulle
användas, borde i stället Kungl. Majit tillerkännas befogenhet alf i varje särskilt
fall pröva, huruvida och i vilken utsträckning de sammanträffande
förmånerna skulle nedsättas. I betraktande av det relativt ringa antalet förekommande
fall behövde det knappast befaras, alt en dylik fri prövningsrätt
bleve administrativt alltför tyngande. Pensionstagarnas berättigade intressen
borde därvid kunna tillgodoses genom en bestämmelse örn rätt alf få behålla
ett totalbelopp, sorn ej understege den största av förmånerna. Vidare kunde
eventuellt vissa riktlinjer för prövningsrättens utövning godkännas av
riksdagen.

De sakkunniga anföra emellertid, att en närmare granskning synts utvisa,
att det belopp, vartill totalförmånerna borde uppgå, understundom överstege
den oreducerade summan av de förmåner som skulle kumuleras, detta
beroende på att avseende vid den senare förmånens bestämmande icke fästes
\id de tjänstår, som tillgodoräknats för den redan utgående förmånen. Del
syntes därför nödvändigt att ersätta kumulationsprincipen med en princip,
enligt vilken den förut intjänade pensionen ersattes med eller så att säga
absorberades av en i senare anställning intjänad förmån, för vilken även
t jär)starell i den förra tjänsten tillgodogjordes. Ehuru det i och för sig vore
tänkbart att sidoordna en sådan absorptionsprincip med den begränsade kumulationsprincipen
och giva varje princip sitt tillämpningsområde, hade
gränsdragningen mellan de fall, i vilka den ena eller andra principen skulle
tillämpas, befunnits vara förenad med så stora svårigheter, att de sakkunniga
ansett sig höra rekommendera en allmän tillämpning i här avsett
lall av absorptionsprincipen. Den förordade behandlingen av frågan om
totalförmånens storlek innebure ju ej annat än en tillämpning av sagda
princip, då totalförmånen skulle motsvara det högsta av följande tre belopp,
nämligen pensionen för den först innehavda tjänsten, den pension, som
skulle lia utgått, därest tjänstemannen kvarstått i sin förra tjänst (dock
el om.denna varit en förordnandetjänst), och en pension å den sista avgångstjänsten,
bestämd med hänsyn till samtliga tjänstår. Det syntes emellertid
principiellt mest tilltalande alt bibehålla den förut beviljade pensionen
orubbad och föreskriva reduktion av den nya pensionen med hela beloppet
av den förra pensionen. Den oreducerade pensionen å den senare avgangstjänsten
skulle därigenom kunna bestämmas enligt gällande grunder
(dock med tillgodoräknande av samtliga tjänstår), med iakttagande att pensionen
(där den förra avgångstjänsten ej var en förordnandetjänst) ej finge
lindel stiga den pension, som skulle lia utgått, därest t jänstemannen kvarstått
i den förra avgångstjänsten till den senare avgången.

I enlighet med dessa överväganden lia de sakkunniga föreslagit följande
anordning, vilken skulle erhålla åtminstone formell giltighet i samtliga fall.
där pension eller livränta beviljades den, som för tidigare innehavd tjänst
atnjöte pension. Sistnämnda pension skulle kvarstå orubbad. Det nya pensionsreglementet
skulle icke upptaga den nuvarande bestämmelse, enligt
vilken tid, som tagits i beräkning såsom t jänstår för grundläggande av rätt
till pension, ej må ånyo tillgodoräknas såsom tjänstår. A andra sidan skulle,
därest ej Kungl. Maj:t annai medgåve, grundbeloppet av den pension, respektive
beloppet av den livränteförmån, vartill rätt senast inträff, få utgå
endast om och i den mån detsamma överstege grundbeloppet av den förut
beviljade pensionen. Innan avdrag i anledning härav gjordes å den oreducerade
förmånen skulle dock, så framt denna vore pension — ej livränta —
och den redan utgående pensionen beviljats för annan tjänst än som tillsatts
medelst förordnande, iakttagas, att det oreducerade grundbeloppet icke

169

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

finge understiga grundbeloppet av den ålderspension, som skulle lia utgått
om tjänstemannen intill avgången kvarstad i sin förra befattning (15 § 5
morn. första och andra styckena samt 27 § 2 mom. andra stycket förslaget till
t jänstepensionsreglemente).

Ett liknande förfaringssätt har föreslagits nied avseende å behandlingen av
sammanträffande familjepensionsförmåner i fall, där avliden befattningshavare
vid fränfället ägde familjepensionsrätt för iner än en befattning antingen
på grund av alt han därvid såväl innehade tjänst som åtnjöt tjänstepension
eller till följd av att han åtnjöt flera tjänstepensioner, beviljade å
skilda tider, eller slutligen till följd av att han både åtnjöt tjänstepension fölen
tjänst och ägde rätt till livränta för sedermera innehavd tjänst. För den
först frånträdda tjänsten skulle sålunda fastställas familjepension på vanligt
sätt utan hänsynstagande till sammanträffandet. Verkliga tjänstår skulle enligt
tjänstepensionsreglementets bestämmelser räknas intill nämnda tjänsts
frånträdande, dock längst intill inträdet av den för tjänsten gällande pensionsåldern;
utökningstid skulle i förekommande fall räknas fram till sistnämnda
tidpunkt, och frågan rörande ökning eller minskning av sådan tid
.skulle bedömas på grundval av en jämförelse mellan de verkliga tjänståren
och motsvarande anställningstid under den femårsperiod, vars slutpunkt utgjordes
av avgången från ifrågavarande tjänst. Familjepensionsförmånen för
den senare innehavda tjänsten skulle på motsvarande sått bestämmas med
hänsyn till dels verkliga tjänstår intill dödsfallet eller avgången från denna
tjänst, dock längst intill den för tjänsten gällande pensionsåldern — med tillgodoräknande
härvid även av de verkliga tjänstår, som tagits i beräkning
för familjepensionen för den tidigare frånträdda tjänsten — dels ock, i förekommande
fall, en utökningstid, bestämd med hänsyn till inträdet av pensionsåldern
för den senare innehavda tjänsten och tjänstgöringens omfattning
under den femårsperiod, som närmast föregått avgången fi’ån denna
tjänst. Familjepensionsförmånen för den senare innehavda tjänsten skulle
emellertid, försåvitt Kungl. Majit ej annat medgåve, få utgå om och i den
mån den överstege familjepensionen för den tidigare innehavda tjänsten
(10 § 5 mom. och 17 § 2 mom. tredje stycket förslaget till familjepensionsreglemente).

I fråga om bestämmelser örn sammanträffande av förmåner, som intjänats
av olika befattningshavare, ha de sakkunniga gjort löljande uttalanden.

Med avseende å spörsmålet örn förening av 1 ö n o c li f amil jepe nsion
storm å n har övervägts, huruvida icke detta rätteligen borde regleras
genom en i avlöningsförfattningarna intagen föreskrift, enligt vilken det
skulle bero på Kungl. Maj lis prövning, örn och i vad mån avdrag å lönen
av sådan anledning skulle ske. I dessa fall torde det understundom vara
befogat att vidtaga en något större reduktion än som nu sker å pensionen.
Den summariska reduktionsregel, som föreslås i fråga om familjepensionsförmån
som sammanträffar med annan sådan förmån eller med tjänstepensionsförmån,
synes dock kunna utan otillfredsställande resultat tillämpas även
i fall av sammanträffande familjepension och lön. Även om en sådan lösning
i vissa fall kan sägas giva principiellt väl stora förmåner, väga betänkligheterna
däremot mindre tungt, när fråga är örn familjepension — som
till den väsentligaste delen finansieras genom försäkringsavgifter — än på
tjänstepensionsområdet. Härtill komma do administrativa fördelarna med en
generellt verkande regel, vilken onödiggör cn prövning av Kungl. Majit i
varje särskilt fall. För en förenklad lösning talar slutligen den omständigheten,
att det med hänsyn lill familjepensioneringens övervägande 1''örsäkringskaraktär
bör vara ett personalintresse alt bestämda regler införas i famil
jepensionsförfaltningen.

170

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

I fråga om förening av t jänste pensionsförmån och familjepensionsförmån
eller av familjepension sfer måner, vartill
vederbörande är berättigad såsom anhörig till olika befattningshavare, ha
de sakkunniga ansett en kvotdelsreduktion avgjort böra föredragas framför
en reduktion med bestämt belopp. Av de nuvarande reduktionsreglerna
innebär i själva verket bestämmelsen om bortfallande av pensionens
rörliga del en dylik kvotdelsreduktion, vid indextalet 156 uppgående till omkring
9.1 procent av den eljest utgående pensionen. Bestämmelsen om pensionsunderlagets
minskning med 120 kronor innebär däremot, att reduktion
därutöver sker med ett procenttal, som sjunker med stigande pensionsunderlag
och sorn exempelvis i lönegraderna A 1, 10, 20 och 30 uppgår till
respektive omkring 14.5, 10.1, 6.2 och 4.1. Det sätt, på vilket procenttalet för
den sammanlagda reduktionen i följd härav växlar, synes knappast vara
tillfredsställande, särskilt som gällande bestämmelser om sammanträffande
tjänstepensioner giva uttryck för en helt motsatt princip, då de påbjuda reduktion
endast i den man totalförmånerna överstiga ett visst absolut belopp.
Att här fastställa en viss summa, under vilken reduktion ej må ske, eller en
med stigande pensionsunderlag stigande procentuell skala för reduktionen
torde a andra sidan icke stå väl tillsammans med det förhållandet att en
väsentlig del av kostnaden för familjepensionen antages hava bestritts av den
familjepensionsberättigade befattningshavaren. Några bärande skäl torde
emellertid icke finnas mot att föreskriva en enhetlig reduktion med viss kvotdel
av familjepensionsunderlaget, särskilt icke därest — såsom borde vara
lämpligt även om de nuvarande reduktionsreglerna bibehölles oförändrade

Kungl. Majit tilidelas befogenhet att dispensera från reduktionen.

Vad kvotdelens storlek beträffar, har det efter övervägande synts skäligt,
att denna bestämmes till en fjärdedel av familjepensionsunderlaget. Detta
skulle innebära en viss skärpning av nuvarande reduktionsregel — växlande
i olika löneställningar — men å andra sidan skulle nuvarande reduktion, i
vad den hänför sig till familjepensionens rörliga del, icke vidare förekomma.
Fördelarna med den här tillstyrkta generella regleringen äro — förutom större
enkelhet —• att söka däri, att reduktionen blir mera likvärdig såväl vid
skilda lönenivåer som i olika levnadslcostnadslägen.

Såsom förut omnämnts ha 1938 års pensionssakkunniga uttalat uppfattningen
att leglei ingen av sammanträffande förmåner borde bliva densamma
i alla fall, där fråga är örn förmån enligt av Kungl Majit och riksdagen antagna
tjänstepensions-, respektive familjepensionsbestämmelser. Med avseende
å fall, där enligt sakkunnigförslaget bör förekomma en obegränsad i stället
för, såsom nu, begränsad kumulation av förmåner, ha de sakkunniga
likväl stannat vid att föreslå bestämmelser i syfte att den enligt allmänna
tjänstepensionsreglementet, respektive allmänna familjepensionsreglementet
utgående förmånen finge uppbäras utan reduktion. Härav följer, att i dylikt
lall enligt annan pensionsförfattning utgående förmån kan komma att reduceras.
Där tjänsteman, efter att lia avgått med pension enligt allmänna
tjänstepensionsreglementet, sedermera vinner rätt till pensionsförmån enligt
annan pensionsförfattning av angivna slag, kan på motsvarande sätt absorptionsprincipens
tillämpning komma att bliva åsidosatt; vad sålunda anförts
gäller även i familjepensionshänseende. I nu angivna fall skola vidare enligt
sakkunnigförslaget tilläggsförmåner beräknas å de enligt de olika pensions1
orfattningarna utgående förmånerna var för sig. Där åter tjänsteman, som

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

171

tidigare beviljats pension enligt annan pensionsförfattning, sedermera vinner
rätt till pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet, förklara sig
de sakkunniga däremot anse rimligast att den tidigare beviljade pensionen
i fortsättningen helt och hållet behandlas såsom pension enligt allmänna
tjänstepensionsreglementet, och i syfte att ernå ett sådant resultat har föreslagits
en bestämmelse, enligt vilken grundbeloppet av den tidigare beviljade
pensionen skall anses såsom grundbelopp av pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet
(15 § 5 mom. sista stycket förslaget till tjänstepensionsreglemente).
Enligt den motivering, som lämnats för bestämmelsen — vilken
avses skola tillämpas även om det oreducerade grundbeloppet av pensionen
enligt allmänna tjänstepensionsreglementet understiger grundbeloppet av den
utgående pensionen -— är avsikten med densamma dels att de bestämmelser
angående minskning av pension vid förening med annan förmån, som kunna
finnas meddelade i den författning enligt vilken den tidigare pensionen
beviljats, icke skola äga tillämpning, dels ock att den tidigare pensionen med
avsende å tilläggsförmåner skall behandlas på samma sätt som pension enligt
allmänna tjänstepensionsreglementet. Till bestämmelsen anknyter en föreslagen
övergångsbestämmelse (punkt 7), enligt vilken med grundbelopp
av den tidigare pensionen skall förstås beloppet av pension jämte dels, i förekommande
fall, pensionstillägg och pensionsförhöjning, dels ock procentuellt
dyrtidstillägg motsvarande indextalet 156. Motsvarande bestämmelser
återfinnas i den föreslagna fainiljepensionsförfattningen med avseende å fall,
där familjepensionsrätt finnes såväl enligt nämnda författning som, på grund
av tidigare innehavd tjänst, enligt, annan familjepensionsförfattning.

Yttranden.

Mot de av 1938 års pensionssakkunniga föreslagna allmänna grunderna för
reglering av sammanträffande tjänstepensionsförmåner ha de över
förslaget hörda myndigheterna icke framställt någon erinran. Statskontoret
har sålunda uttalat, att, då nämnda grunder i huvudsak anslöte sig till
de principer, som i motsvarande avseende kommit till uttryck vid tillämpningen
av de nya avlöningsbestämmelserna, ämbetsverket ansåge sig kunna
i allt väsentligt instämma i de sakkunnigas uttalanden örn deras tillämpning
med avseende å sammanträffande tjänstepensioner. Kammarrätten och kommerskollegium
lia ansett de föreslagna bestämmelserna välgrundade och
statens pensionsanstalt har funnit de förordade allmänna grunderna för reglering
av sammanträffande pensionsförmåner beaktansvärda. Ej heller från
skolöverstyrelsens sida har framställts någon erinran mot nämnda grunder.

Av myndigheterna lia emellertid statskontoret och statens pensionsanstalt
funnit det tveksamt, huruvida de föreslagna grunderna borde tillämpas under
annan förutsättning än att de bleve gällande jämväl i fråga örn statlig pensionering
enligt andra reglementen, bl. a. reglementet för statens pensionsanstalt
ävensom pensionsreglementena för folkskollärare lii. fl. samt för lärare vid
högre kommunala skolor. De sakkunnigas förslag, sådant det av deni utformats,
lämnade emellertid spörsmålet därom ölost i åtskilliga fall.

172

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Vidare ha sistnämnda båda myndigheter ävensom skolöverstyrelsen ansett
de föreslagna regleringsbestämmelserna invecklade och svårtolkade, varjämte
de syntes kunna i vissa fall leda till mindre tillfredsställande resultat.
Bland de detaljerinringar mot de föreslagna bestämmelserna, som framställts
av statskontoret, må nämnas följande.

De bestämmelser, som av de sakkunniga föreslagits för att reglera tjänstårsberäkningen
vid samtidig avgång från pensionsberättigande tjänster, hade
befunnits kunna i speciella fall leda till icke önskvärda resultat.

Att formellt behandla fall, då successiv avgång ägde rum från samtidigt innehavda
pensionsberättigande tjänster, enligt absorptionsprincipen skulle, på
sätt de sakkunniga själva framhållit, regelmässigt påkalla ett användande av
deli fria prövningsbefogenhet, som enligt förslaget skulle inrymmas åt Kungl.
Maj:t. En sådan anordning vore mindre lämplig. Absorptionsregeln borde i
stället avgränsas att gälla fall, då en pensionerad befattningshavare erhölle
ny tjänst. Örn detta skedde, erfordrades en komplettering av tjänstårsberäkningsbestämmelserna
för att i fall, då avgång successivt ägde rum från samtidigt
innehavda tjänster, förhindra dubbelräkning av tjänstår.

Innebörden av den föreslagna bestämmelse, enligt vilken grundbelopp av
tidigare beviljad pension, vartill hänsyn tagits jämlikt absorptionsprincipen,
skulle anses såsom grundbelopp av pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet,
förefölle ej fullt klar utan ett närmare studium av de sakkunnigas
motivering, varför ett förtydligande av författningstexten här ifrågasattes.

Statens pensionsanstalt och skolöverstyrelsen ha framställt liknande detaljerinringar.
Pensionsanstalten har vidare fäst uppmärksamheten därå, att
enligt sakkunnigförslaget tjänsteman, som samtidigt avgått utan rätt till pension
från två tjänster, bleve berättigad till två livräntor — var och en bestämd
med ledning av pensionsunderlag och antal tillgodoräkningsbara tjänstår för
respektive tjänst — men att livränteförmånen kunde bliva väsentligt mindre,
därest tjänstemannen uppsköte avgången från den ena tjänsten någon tid;
i sistnämnda fall skulle nämligen ifrågakomma allenast en livränta, bestämd
i förhållande till pensionsunderlaget för den sist innehavda tjänsten och
samtliga tjänståren. Ett dylikt förhållande syntes mindre rationellt, och någon
möjlighet att få detsamma tillrättalagt genom medgivande av Kungl.
Maj:t hade icke förutsatts skola föreligga.

De sakkunnigas förslag örn reglering av familjepensioner invänta
av samme befattningshavare har tillstyrkts av kammarrätten, som däremot
avstyrkt förslaget rörande reglering av dylik förmån, som sammanträffar
med förmån intjänt av annan befattningshavare. Enligt ämbetsverkets mening
bör i sistnämnda fall endast den del av familjepensionsförmånen, som
motsvarar statens bidrag, bortfalla, och med hänsyn härtill borde en rednktionsregel
i överensstämmelse med nu gällande system givas företräde framför
den av de sakkunniga föreslagna bestämmelsen örn kvotdelsreduktion.
Mot utformningen av sistnämnda bestämmelse — liksom för övrigt 6 § av det
gällande familjepensionsreglementet -— kunde invändas, att av densamma ej
klart framginge, huruvida bådadera eller endast endera av två enligt reglementet
utgående familjepensioner skulle reduceras.

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

173

Statskontoret har förklarat sig icke kunna tillstyrka de sakkunnigas förslag
rörande reglering av familjepension som sammanträffar med annan dylik
förmån eller med lön eller tjänstepension. Med hänsyn till familjepensionens
karaktär av en av befattningshavarna själva kollektivt bekostad försäkring
syntes den egentliga familjepensionen böra under alla förhallanden
lämnas helt orörd. Ansåges emellertid en reduktion av familjepensionsförmånerna
böra ifrågakomma, borde densamma begränsas till de fall och de statliga
tilläggsförmåner, som angåves i allmänna familjepensionsreglementets
nu gällande bestämmelser.

Slutligen har statens pensionsanstalt framhållit, att föreskriften om kvotdelsreduktion
av familjepensionsförmån, som sammanträffar med förmån intjänt
av annan befattningshavare, i vissa fall —- t. ex. då sistnämnda förmån
utgöres av en mycket obetydlig tjänstepension enligt reglementet för statens
pensionsanstalt eller en mindre »tjänstelivränta» — skulle kunna medföra,
att de sammanlagda behållna förmånerna komme att understiga beloppet av
den familjepension, som skulle utgått, om reduktion ej ifrågakomma. Därest
någon reduktion överhuvud taget ansåges böra företagas, borde föreskrivas,
att reduktionen ej finge överstiga beloppet av den förmån, som föranlett densamma;
om detta skedde, syntes särskilt förordnande av Kungl. Majit icke
Idiva erforderligt. Med hänsyn till svårigheten att avgöra, i vad mån i förmånen
tills vidare ingående tilläggsbelopp (dyrtidstillägg) m. m. skulle medräknas,
borde måhända hellre medgivas, att reduktion ej skulle ske för det
fall, att pensionstagaren avstode från sagda förmån.

På sätt i skilda sammanhang och senast i det nu föreliggande förslaget ut- Departemenistalats
torde de tämligen schablonmässigt verkande bestämmelser, vilka en- c7ie/enligt
gällande pensionsförfattningar tillämpas med avseende å reglering av
sammanträffande förmåner, böra för framtiden ersättas med en anordning,
som möjliggör en efter de olika fallens särart bättre lämpad behandling. I
likhet med 1938 års pensionssakkunniga finner jag uppenbart, att denna behandling
bör åsyfta en skälig reglering av totalförmånen i anslutning till de
grunder, vilka tillämpats vid lönesättning och pensionssättning för de normala
fall, där en tjänsteman samtidigt endast kommer i åtnjutande av en lön
eller en pension. Jag delar sålunda de sakkunnigas åsikt, att en jämförelse
mellan å ena sidan den summa, varmed tjänstemannakåren i dess helhet beräknas
bidraga till finansieringen av förmåner av det slag, varom fråga är,
och å andra sidan totalkostnaderna för förmånerna icke bör vara avgörande
för det sätt, varpå sammanträffande förmåner böra regleras. Där berörda
bidrag är relativt betydande, såsom i fråga örn familjepensioneringen, bör
emellertid, på sätt de sakkunniga ävenledes anfört, viss hänsyn till nämnda
omständighet tagas vid regleringsanordningens allmänna utformning.

Vad först angår de av de sakkunniga förordade grunderna för behandling
i olika fall av sammanträffande förmåner, vilka intjänats av en och samme
befattningshavare, synes en tillämpning av nämnda grunder vara ägnad att
på ett i stort sett tillfredsställande sätt reglera ifrågavarande, onekligen tärn -

174

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

ligen svårlösta spörsmål. Dessa grunder äro emellertid av så skiftande beskaffenhet,
att det knappast låter sig göra att uttömmande angiva dem genom
materiella författningsbestämmelser. De sakkunniga ha också själva
förutsatt, att Kungl. Maj :t i vissa fall skulle äga medgiva undantag från de
av dem föreslagna materiella bestämmelserna, och på sätt remissmyndigheterna
anfört torde denna befogenhet behöva utvidgas till andra fall. Då härtill
kommer, å ena sidan att det icke är uteslutet att jämkningar behöva vidtagas
i själva grunderna — avvikelser torde bland annat vara påkallade med
hänsyn till de mot antalet tjänstår icke direkt proportionellt verkande reglerna
för bestämmande av livräntebelopp — och å andra sidan att här avsett
sammanträffande, därest övningslärarna icke medräknas, endast torde
förekomma i ett fåtal fall, har det synts mig lämpligast att de föreslagna bestämmelserna
i ämnet ersättas med ett allmänt stadgande örn befogenhet för
Kungl. Majit att reglera sammanträffande tjänstepensions-, respektive familjepensionsförmåner.
Beträffande övningslärarna vill jag erinra, att jag i det
föregående förordat, att dessa tills vidare hållas utanför pensionsregleringen.
Vid införande av dessa lärare under de nya bestämmelserna få givetvis
övervägas de särskilda föreskrifter, som för dem böra gälla vid sammanträffande
av pensionsförmåner.

I enlighet med vad sålunda anförts bör i allmänna tjänstepensionsreglementet
upptagas en bestämmelse, enligt vilken, örn den, som kommer i åtnjutande
av tjänstepension för i reglementet avsedd tjänst, vid avgång från
nämnda tjänst åtnjuter eller därvid eller sedermera erhåller annan tjänstepension,
antingen enligt reglementet eller enligt andra tjänstepensionsbestämmelser,
på Kungl. Maj :ts prövning skall bero, örn och i vad mån de till
förstnämnda pension hörande förmånerna av sådan anledning skola minskas
med de till den sistnämnda pensionen hörande förmånerna. I stadgandet,
vilket skall äga motsvarande tillämpning med avseende å sammanträffande
av tjänstepension och tjänstelivränta eller av tjänstelivräntor, bör vidare föreskrivas
att, där båda tjänstepensionerna eller tjänstelivräntorna utgå enligt
allmänna tjänstepensionsreglementet, allenast en av dem må minskas. I allmänna
familjepensionsreglementet bör upptagas en bestämmelse av liknande
innehåll med avseende å fall, där avliden befattningshavare vid frånfället
innehade familjepensionsrätt för mer än en befattning, antingen enligt
reglementet eller enligt andra familjepensionsbestämmelser. Härjämte böra
vissa jämkningar företagas i reglerna för tjänstårsberäkningen i främsta rummet
i syfte att garantera tjänstepensions-, respektive familjepensionstagare att
få behålla minst så stora sammanlagda förmåner, som skulle tillkommit honom
för någon av de i allmänna tjänstepensionsreglementet, respektive allmänna
familjepensionsreglementet avsedda befattningarna, om han endast ägt pensionsrätt
för denna, men även i förenklingssyfte. Vid tillämpning av allmänna
tjänstepensionsreglementet bör i enlighet härmed all tid, som överhuvud
taget är att anse såsom tjänstår enligt reglementet med därtill hörande övergångsbestämmelser,
få tillgodoräknas för varje tjänstepension eller tjänstelivränta
enligt reglementet, och härvid skall tid, varunder innehafts mer än
en med tjänstepensionsrätt förenad befattning, alltid tillgodoräknas med sam -

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

175

manlagda antalet av de för varje särskild befattning beräknade tjänståren,
dock högst med det antal, som motsvarar tiden för samtidigt innehav av befattningarna.
Vid en sådan lösning av tjänstårsberäkningsfrågan bortfaller
uppenbarligen behovet av bestämmelser för klargörande av det sätt, på vilket
tjänstår skola fördelas mellan olika pensionsförmåner. Av vad här föreslagits
följa även vissa förenklingar vid beräkning av familjepensionsförmåner
utgående efter befattningshavare, som ägde familjepensionsrätt för mer
än en befattning.

I vissa av de yttranden, som avgivits över de sakkunnigas förslag i ämnet,
har framhållits, att de av de sakkunniga föreslagna bestämmelserna i vissa
fall icke beredde möjlighet att ernå den såsom principiellt riktig betecknade
regleringen av sammanträffande förmåner, där någon av dessa utginge enligt
annan pensionsförfaltning än allmänna tjänstepensionsreglementet eller
allmänna familjepensionsreglementet. Då det icke synes helt uteslutet att
sådana konsekvenser kunna uppkomma även vid genomförande av den regleringsanordning,
som av mig föreslagits, vill jag förorda, att Kungl. Majit
inhämtar riksdagens bemyndigande att i fall, där tjänstepensionsförmån eller
familjepensionsförmån enligt dylik pensionsförfaltning sammanträffar med
förmån enligt allmänna tjänstepensionsreglementet eller allmänna familjepensionsreglementet
och förmånerna intjänats av samme befattningshavare,
medgiva undantag från de bestämmelser angående sammanträffande av förmåner
— rörande pensionsunderlag, tjänstårsberäkning eller särskild reduktion
i anledning av sammanträffande — som må finnas meddelade i sådan
annan pensionsförfattning. Ett dylikt bemyndigande torde bliva av mycket
begränsad räckvidd.

Vad slutligen angår de sakkunnigas förslag rörande reglering av sammanträffande
förmåner, som intjänats av olika befattningshavare, anser jag detsamma
välgrundat. Även örn skäl icke i och för sig saknas att införa möjlighet
till reduktion av lön eller tjänstepension, som sammanträffar med familjepension,
finner jag liksom de sakkunniga familjepensioneringens övervägande
försäkringskaraktär tala emot en sådan anordning. Å andra sidan
anser jag det icke böra ifrågakomma, att på sätt av statskontoret påyx-kats
helt borttaga reduktionsmöjligheten. Då den föreslagna minskningen med en
fjärdedel av familjepensionsförmånerna synes mig verka på ett rättvisare sätt
än den reduktion med 120 kronor av familjepensionsunderlaget samt familjepensionens
rörliga del, sorn nu är föreskriven, och då Kungl. Majit föreslagits
skola äga i särskilt fall medgiva undantag från minskningen, anser jag mig
kunna tillstyrka förslagets genomförande. Jag vill härvid även erinra örn att
de nuvarande bestämmelserna, örn de upptagas i det nya familjepensionsreglementet,
skulle däri erhålla en förändrad saklig innebörd med hänsyn till
den ändrade relation mellan fasta och rörliga förmåner, som följer av den
nya familjepensionsförfattningen. Den föreslagna bestämmelsen, som kompletterats
med en föreskrift att minskningen ej må överstiga beloppet av den
förmån, som föranleder densamma, har synts böra erhålla sin plats i samma
paragraf, som skulle upptaga övriga bestämmelser rörande sammanträffande
familjepensionsförmåner.

176

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Specialmotivering.

Under iakttagande av vad i det föregående anförts och med beaktande,
där så befunnits påkallat, av detaljerinringar från remissmyndigheternas sida
ha de sakkunnigas författningsförslag överarbetats inom finansdepartementet.
Jag torde här få lämna en kortfattad kommentar till de olika föreskrifterna
i departementsförslagen, vilka synas böra föreläggas riksdagen för godkännande.
Härvid vill jag i allmänhet endast uppehålla mig vid de ändringar
av saklig natur, som vidtagits i förhållande till de sakkunnigas förslag.
Örn ej annat sägs, motsvarar paragrafen i departementets förslag en paragraf
med samma ordningsnummer i de sakkunnigas förslag.

Allmänna tjänstepensionsreglementet.

1 §•

I anslutning till uttalande i bank- och fondinspektionens remissyttrande
har reglementet obligatoriskt gjorts tillämpligt å samtliga tjänstemän vid
bank- och fondinspektionen samt sparbanksinspektionen, vilka finnas uppförda
å av Kungl. Maj:t fastställda personalförteckningar. Enligt de sakkunnigas
förslag skulle allenast cheferna för nämnda inspektioner samt de extra
ordinarie befattningshavarna därstädes utan vidare äga pensionsrätt enligt
reglementet, medan de å personalförteckningarna uppförda tjänstemännen,
som nu äga pensionsrätt enligt särskilda beslut av Kungl. Maj :t, med undantag
av cheferna icke skulle äga sådan obligatorisk rätt.

Ett av domänstyrelsen framlagt förslag, enligt vilket pensionsreglementet
skulle göras tillämpligt å sådan personal å indragningsstat vid domänverket,
vilken icke är underkastad civila avlöningsreglementet eller civila icke-ordinariereglementet,
torde icke böra föranleda någon åtgärd.

2 §.

Då de nu i statens pensionsanstalt kvarstående distriktsveterinärerna äro
de enda av de i 1 § avsedda tjänstemän, vilka äro innehavare av tjänster
med vilka är förenad pensionsrätt i statens pensionsanstalt, samt enligt vad
i det föregående förordats dessa distriktsveterinärer skulle inordnas under
det nya reglementet, har föreskriften under b) i sakkunnigförslaget strukits.

Chefen för marinen samt marinförvaltningen lia förordat, att pensionsrätt
enligt reglementet skulle tillkomma specialingenjör vid mariningenjörskåren,
som innehar ordinarie beställning på förordnande. Frågan härom har
tidigare varit föremål för överväganden från statsmakternas sida. Sålunda
avvisades förslag örn sådan pensionsrätt i propositionen nr 192 till 1935
års riksdag under uttalande av att, ehuru vissa skäl kunde anföras för att
ifrågavarande befattningshavare erhölle pensionsrätt, det avsteg från eljest
tillämpade principer beträffande tjänstepensioneringen, som detta skulle innebära,
skulle kunna åberopas till stöd för en icke avsedd utvidgning av
pensionsrätten i andra fall inom andra förvaltningsområden. Häremot gjor -

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

177

de riksdagen icke någon erinran. I ett nyligen avgivet utlåtande har statskontoret,
efter verkställd utredning, funnit, att av de nu i tjänst varande specialingenjörerna
— därest utnämning till ordinarie specialingenjör, där så
ej redan skett, ägde rum inom sedvanlig tid från förordnandets början —
samtliga utom fyra komme att vid inträdet i pensionsåldern inneha för hel
pension erforderligt antal tjänstår. Statskontoret har med hänsyn härtill funnit
åtgärder för beredande av pensionsrätt åt de tillförordnade specialingenjörerna
icke påkallade. På grund av vad sålunda förekommit har vad chefen
för marinen och marinförvaltningen i nu ifrågavarande hänseende förordat
icke föranlett jämkning i sakkunnigförslaget.

3 §•

I andra momentet har tillagts en bestämmelse med hänsyn till vad i det
föregående framhållits angående möjlig utvidgning av disponibilitetsinstitutet
till andra förvaltningsgrenar än utrikesförvaltningen.

I tredje momentet har upptagits en bestämmelse för klarläggande av tilllämpningen
i här avsedda fall av bestämmelserna örn pensionsavdrag.

4 §•

I enlighet med förslag av statens pensionsanstalt ha i stället för beteckningarna
pensionsavdrag, pension och livränta använts beteckningarna tjänstepensionsavdrag,
tjänstepension och tjänstelivränta.

7 §-

I paragrafen ha, delvis i anledning av erinringar i remissyttrandena, vidtagits
jämkningar väsentligen av formell art. Paragrafen har dessutom
kompletterats med föreskrift örn pensionsavdrag för tjänsteman vid bankoch
fondinspektionen eller sparbanksinspektionen, som finnes uppförd å av
Kungl. Majit fastställd personalförteckning.

8 §■

I överensstämmelse med den ståndpunkt, som i det föregående intagits i
frågan örn domares avgångsskyldighet samt beträffande prövningen av fråga
om tjänstemans överflyttning till annan befattning, ha ändringar vidtagits i
paragrafen.

9 §•

Chefen för marinen har ifrågasatt sänkning av pensionsåldern för beställningar
i lönegraden Mb 1 från 55 till 50 år. Då frågan kräver närmare utredning,
innan den kan upplagas till slutligt avgörande, har pensionsåldern
i departementsförslaget bibehållits oförändrad.

Paragrafen har kompletterats med föreskrift om pensionsåldern för tjänsteman
vid bank- och fondinspektionen eller sparbanksinspektionen, som finnes
uppförd å av Kungl. Majit fastställd personalförteckning.

10 §.

Enligt olycksfallsförsäkringslagen skall med olycksfall i arbete icke förstås
skada genom krigsåtgärd i krig, vari Sverige är indraget. Med hänsyn härtill

Bihang till riksdagens protokoll 1941. i sami. Nr 339. 12

178

Kungl. Majlis proposition nr 339.

har arméförvaltningen ifrågasatt, om icke i pensionsreglementet borde införas
ett förtydligande i syfte att med olycksfall i tjänsten skulle likställas skada
genom sådan krigsåtgärd. Försvarsväsendets lönenämnd har framhållit, att
vid utformningen av ifrågavarande paragraf hänsyn måste tagas till de föreskrifter,
vilka kunde komma att innefattas i en blivande krigspensionsförordning.

De av myndigheterna sålunda berörda spörsmålen ha ansetts böra upptagas
till avgörande först i samband med prövningen av föreliggande förslag
om krigspensionsförordning.

Enligt departementsförslaget skall med olycksfall i tjänsten även förstås
olycksfall, som inträffat vid utövande av icke-statlig befattning, som är förenad
med tjänstepensionsrätt enligt av Kungl. Majit och riksdagen antagna
tjänstepensionsbestämmelser. I anslutning härtill ha vissa jämkningar vidtagits
i andra stycket.

13 §.

Enligt 26 § c) civila tjänstepensionsreglementet och 27 § c) militära tjänstepensionsreglementet
kräves beträffande rätt till sjukpension för icke-ordinarie
befattningshavare, att befattningshavaren vid avgången kan räkna minst tio
tjänstår. Någon motsvarande begränsningsregel gäller icke för ordinarie
tjänstemän. De sakkunniga ha föreslagit, att begränsningsregeln för ickeordinarie
befattningshavare borttages, och därvid anfört:

Enligt numera vunnen erfarenhet torde i det övervägande flertalet fall, där
av sjukdom föranledd oförmåga till fortsatt tillfredsställande tjänstgöring
föreligger, dylik oförmåga ha uppkommit först efter avsevärt längre tjänstgöring
än 10 år. Tidsbegränsningens borttagande har med hänsyn härtill
synts de sakkunniga kunna medföra en allenast obetydlig merkostnad, som
mer än väl torde uppvägas av det ökade värdet av pensioneringen genom den
trygghetskänsla, vetskapen om en ordnad sjukpensionering skänker. Den nuvarande
begränsningsregeln verkar även tämligen ojämnt på grund av de för
olika förvaltningsgrenar olika möjligheterna till befordran till ordinarie tjänst.
Slutligen och icke minst ha de sakkunniga icke ansett sig kunna helt bortse
från möjligheten att begränsningsregeln i praktiken kringgås genom att vederbörande
tjänsteman av billighetsskäl tillåtes kvarstå i tjänst intill dess han
uppnått 10 tjänstår. Att han under denna tid får uppbära lön i stället för
sjukpension torde näppeligen sammanfalla med statens intresse.

Förslaget har allenast föranlett erinran från en av remissmyndigheterna,
nämligen vattenfallsstyrelsen. Styrelsen har framhållit dels att det icke kunde
anses rimligt att staten skulle behöva bekosta sjukpension för befattningshavare,
som varit anställd under endast helt kort tid, dels att borttagande
av begränsningsregeln kunde komma att medföra krav på upphävande av
motsvarande bestämmelse i tjänstepensionsreglementet för arbetare.

Departementsförslaget överensstämmer på nu berörda punkt med de sakkunnigas
förslag.

Enligt sakkunnigförslaget skulle för tjänsteman, som uppnått pensionsåldern,
pensionen anses som ålderspension, ändå att förutsättningar för invalid-
eller sjukpensionering föreligga. I anledning av påpekanden från elie -

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

179

fen för marinen och arméförvaltningen, att ordinarie beställningshavare är
skyldig kvarstå i reserven efter avgång från tjänsten med ålderspension men
ej efter avgång med invalid- eller sjukpension, Ilar det ansetts lämpligt att
låta ifrågavarande, av de sakkunniga föreslagna bestämmelse utgå och att i
stället införa en föreskrift i 19 §, att grundbeloppet av invalidpension skall
beträffande tjänsteman, som avgår efter pensionsålderns inträde, bestämmas
enligt de för ålderspension gällande grunderna. Beträffande sjukpension må
såväl enligt de sakkunnigas som departementets förslag grundbeloppet icke
överstiga grundbeloppet av den ålderspension, som skulle lia tillkommit
tjänstemannen, därest han under oförändrade förhållanden kvarstått i sin befattning
till pensionsålderns inträde.

Enligt för närvarande gällande bestämmelser — meddelade i 17 och 30 §§
civila tjänstepensionsreglementet samt 16 och 29 §§ militära tjänstepensionsreglementet
—- kan Kungl. Maj:t medgiva tjänsteman, som frivilligt avgår
ur tjänst före uppnådd pensionsålder, rätt att komma i åtnjutande av förtidspension
under förutsättning dels att avgången sker tidigast 5 år före pensionsåldern,
dels att avgången finnes icke vara stridande mot statens intressen
och dels att tjänstemannen innehar ett visst minsta antal tjänstår. I
sistnämnda hänseende uppställes för de tjänstemän, vilka äro underkastade
civila tjänstepensionsreglementet, ävensom för icke-ordinarie befattningshavare,
vilka avses i militära tjänstepensionsreglementet, ett krav på minst 30
tjänstår, oavsett huruvida för hel pension å tjänsten krävas 25 eller 30 tjänstår.
De ordinarie beställningshavarna vid försvarsväsendet äro i detta hänseende
indelade i tre kategorier; av beställningshavare, för vilken pensionsåldern
bestämts till 50 år, kräves minst 20 tjänstår, av officer (musikdirektör)
eller underofficer med 55 års pensionsålder fordras minst 25 tjänstår och
av annan beställningshavare kräves minst det antal tjänstår, som erfordras
för hel ålderspension.

Sakkunnigförslaget innebär jämkning i nuvarande bestämmelser endast
såvitt angår det minsta antal tjänstår, som måste föreligga för att förtidspension
må medgivas. För andra tjänstemän än beställningshavare vid försvarsväsendet
föreslå de sakkunniga nämligen, att rätt till förtidspension
skall kunna medgivas, därest tjänstemannen innehar minst det antal tjänstår,
som erfordras för hel pension å tjänsten. De sakkunniga framhålla härvid,
bland annat, att förtidspensionering på grund av det nu generella villkoret
örn 30 års tjänstgöring visat sig möjlig i avsevärt olika omfattning,
alltefter det varit fråga örn befattning, beträffande vilken kräves 30 tjänstår
för hel pension, eller befattning, för vilken tjänståldern fastställts till 25 år.
Med hänsyn härtill hade i sistnämnda fall tvångspensionering måst ifrågakomma
under det att förtidspensionering eljest kunnat användas.

Av remissmyndigheterna har chefen för marinen föreslagit, att förtidspensionering
skulle få ske tidigast tio, i stället för fem år före pensionsåldern.

Då någon utvidgning av förtidspensioneringsinstitutet ansetts icke böra ske
utöver vad de sakkunniga ifrågasatt, överensstämmer departementsförslaget
i förevarande hänseende med de sakkunnigas förslag.

180

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Sakkunnigförslaget upptager utan ändring de nuvarande tjänstepensionsreglementenas
bestämmelse, att tjänsteman, som dömes till avsättning eller
till följd av tjänstefel skiljes från tjänsten, ej må komma i åtnjutande av
pension; enligt gjorda uttalanden borde stadgandet gälla i fråga örn pensionsrätt
ej endast för den tjänst, från vilken tjänstemannen avsättes eller
skiljes, utan även för annan tjänst med pensionsrätt enligt reglementet. Den
i departementsförslaget upptagna motsvarande bestämmelsen har erhållit en
avvikande utformning, delvis för att låta det sätt, på vilket stadgandet sålunda
bör tolkas, komma till klart uttryck i författningstexten, delvis med
hänsyn till att, såsom de sakkunniga i annat sammanhang föreslagit, verkan
i pensionsavseende bör bliva densamma, vare sig tjänsteman avsättes från
innehavd tjänst eller för förbrytelse i tidigare innehavd tjänst dömes, i stället
för till avsättning, till straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen, delvis slutligen
för att ernå en närmare precisering i övrigt av stadgandets innebörd. I sistnämnda
hänseende har verkan att utesluta tjänstepensionsrätt begränsats
till laga kraft ägande beslut, och hänsyn tages endast till avsättning, skiljande
från eller straff för förbrytelse i befattning i statens tjänst eller annan
befattning, som är förenad med tjänstepensionsrätt.

De fall, i vilka enligt de sakkunnigas förslag prövning av fråga örn tjänstemans
rätt att komma i åtnjutande av pension skulle uppskjutas — där
tjänstemannen är dömd till mistning av tjänsten på viss tid, hålles
häktad för brott, vilket kan föranleda att han dömes till avsättning,
eller av polismyndighet kvarhålles såsom misstänkt för dylikt brott — ha i
departementsförslaget utökats med fall, där här ovan omförmält beslut meddelats
men ej vunnit laga kraft. Vidare har med brott, som kan föranleda
att tjänsteman dömes till avsättning, likställts sådan förbrytelse i tidigare
innehavd tjänst, som kan föranleda att tjänstemannen dömes, i stället för
till avsättning, till straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen. Å andra sidan har i
departementsförslaget icke upptagits det föreslagna stadgandet örn temporärt
hinder att pröva fråga om rätt att komma i åtnjutande av pension för
tjänsteman, som dömts till suspension. För dylikt fall har synts tillfyllest,
att tjänstemannen ej får åtnjuta pensionen före suspensionstidens utgång;
bestämmelse härom har meddelats i 14 § 2 mom. andra stycket.

14 §.

Statskontoret och statens pensionsans tält ha ifrågasatt, att tjänstepension
skulle få uppbäras till och med månaden näst efter den, under vilken förmånstagaren
avlider.

Någon ändring av sakkunnigförslaget har icke vidtagits i anledning av vad
myndigheterna sålunda ifrågasatt.

I paragrafen har i anslutning till vissa av de ändringar, som vidtagits i
13 §, en omredigering skett.

15 §.

I paragrafen ha vidtagits de ändringar, som betingas av den i det föregående
intagna ståndpunkten i frågan om sammanträffande av pensionsförmåner.

181

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

16 §.

I de sakkunnigas förslag har bland annat intagits en reduktionsregel beträffande
pensionsunderlag, avsedd att tillämpas vid bestämmandet av ålders-
och förtidspension för den som under kortare tid än tre år före pensionsålderns
uppnående eller, i fråga om förtidspension, före beviljandet av
rätt därtill innehaft den tjänst, från vilken avgången äger rum. I anledning
av påpekanden av statens pensionsanstalt och vattenfallsstyrelsen har i departementsförslaget
slultiden av treårsperioden vid förtidspensionering bestämts
till tiden för avgången.

Paragrafen har kompletterats nied föreskrift om pensionsunderlag för
tjänsteman vid bank- och fondinspektionen eller sparbanksinspektionen, som
finnes uppförd å av Kungl. Majit fastställd personalförteckning.

17 §.

Statskontoret och statens pensionsanstalt ha framhållit, att föreskrifterna
i de sakkunnigas förslag möjliggjorde för en Övningslärare, som övergått
från övningslärartjänst med pensionsrätt i statens pensionsanstalt till statlig
övningslärartjänst, att tillgodoräkna den förra anställningstiden helt, även
om han därvid icke haft 30 undervisningstimmar i veckan. Man komme på
sådant sätt, framhålla ämbetsverken, till en förmånligare pension i statstjänsten,
än om tjänstgöringen varit helt förlagd till den statliga undervisningsanstalten.

Den sålunda berörda frågan har ansetts böra upptagas till övervägande
först i samband med frågan om övningslärarnas inordnande under de nya
reglementena.

I paragrafen ha vidtagits de ändringar, som betingas av den i det föregående
intagna ståndpunkten i frågan örn sammanträffande av pensionsförmåner.

19 §.

I paragrafen har vidtagits den vid behandlingen av 13 § angivna ändringen.

20 §.

I anledning av påpekande av vattenfallsstyrelsen har i paragrafen intagits
föreskrift om, att grundbeloppet beträffande icke-ordinarie tjänsteman med
avkortad tjänstgöringstid skall utgöra lägst 75 procent av pensionsunderlaget
reducerat i samma omfattning, som vid avgången gällt i fråga om lönen.

21 §.

Chefen för marinen har ansett, att förtidspensionen lämpligen borde beräknas
på det sättet, att den överlag sattes lika med den pension, vederbörande
skulle vara »berättigad» erhålla, därest han avginge ur tjänst just vid den
tidpunkt, då för honom fem år återstodc till den tidpunkt, vid vilken pen -

182

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

sionsåldern skulle hava inträtt. Medicinalstyrelsen har ifrågasatt, att förtidspensionering
skulle kunna ske utan avkortning av pensionens grundbelopp.

Då någon ändring av de för förtidspensioneringen gällande grunderna utöver
de jämkningar, som de sakkunnigas förslag innebär, ansetts icke böra
ske, överensstämmer departementsförslaget beträffande ifrågavarande paragraf
med de sakkunnigas förslag.

22 §.

Beträffande denna paragraf hänvisas till vad i det föregående anförts angående
rörligt tillägg.

23 §.

Enligt de sakkunnigas förslag skall förordnandepensionsformen komma
till användning förutom beträffande de befattningshavare, som nu äga rätt
lill förordnandepension, jämväl för innehavare av befattningarna såsom chef
för bank- och fondinspektionen samt för sparbanksinspektionen. De sakkunniga
anföra härom:

I fråga örn dessa befattningar, vilka visserligen icke vare sig äro ordinarie
eller tillsättas genom förordnande för viss tid, synas, oavsett anställningens
art, för förordnandepensionsformens tillämpning tala samma skäl, som anförts
i fråga om befattningen såsom chef för försäkringsinspektionen. Att
Kungl. Maj:t jämlikt bestämmelser i banklagen, respektive sparbankslagen
äger frihet att bestämma örn inspektionernas organisation och att sålunda
de vid inspektionerna befintliga tjänsterna icke kunna betecknas såsom ordinarie,
har icke ansetts böra utgöra hinder för en dylik anordning. Det må
härvid även erinras örn att bestämmelserna i civila avlöningsreglementet enligt
Kungl. Maj:ts beslut den 22 juni 1939 skall, med vissa undantag, i tilllämpliga
delar äga giltighet å tjänstemän upptagna å personalförteckning
för bank- och fondinspektionen respektive sparbanksinspektionen samt att
befattningarna såsom bankinspektör och sparbanksinspektör i de genom beslutet
fastställda personalförteckningarna uppförts i lönegrader tillhörande
löneplan C.

Detta förslag har ansetts böra genomföras.

24 §.

Enligt gällande bestämmelser fastställes storleken av avkortad förordnandepension
-— som utgår där förordnandet innehafts kortare tid än 12 år och
avgången icke är föranledd av olycksfall i tjänsten — såsom pensionsunderlaget
minskat med jämnt 1,000 kronor oberoende såväl av pensionsunderlagets
storlek som av längden av den tid, vilken fattas i 12-årsperioden. Enligt
de sakkunnigas förslag skall grundbeloppet av dylik pension däremot
motsvara pensionsunderlaget, minskat med Viso-del för varje full fjärdedel av
år, varmed tjänstetiden i avgångstjänsten understiger 12 år, dock med högst
24/ieo-delar. Till motivering av den föreslagna ändringen ha de sakkunniga
anfört följande.

Den grundtanke, som ligger bakom den nuvarande avkortningsbestämmelsen
— nämligen att avkortning ej bör ske utöver en viss gräns, och att den -

Kungl■ Maj:ts proposition nr 339.

183

na ej bör vara alltför högt tilltagen — synes värd beaktande med hänsyn såväl
till förordnandetjänstemännens åtminstone formellt sett ganska osäkra
ställning som till önskemålet att kunna till innehavare av dylik befattning
förvärva en person, som icke förut tillhört statsförvaltningen. Om sålunda
det grundväsentliga i bestämmelsen torde vara värt att bibehållas, har dock
den nuvarande utformningen av densamma synts icke vara fullt tillfredsställande.
Till en början kan det knappast anses rimligt, att en tjänsteman, som
obetydligt mindre än 12 år innehål t sin tjänst, skall erhålla så stor avkortning
å pensionen som med 1,000 kronor och helt jämställas med den, som
under en förhållandevis kort tid innehaft sin tjänst; denna bristande smidighet
hos avkortningsregeln synes vara så påfallande, att den ej tarvar närmare
belysning. Genom att bestämmelsen icke tager någon hänsyn till pensionsunderlagets
storlek, kommer den vidare att innebära en procentuellt olika
stor avkortning för olika förordnandetjänster. Då bestämmelsen infördes
i kommunikationsverkens pensionslag, var detta förhållande varken mera
påfallande eller av större betydelse, då pensionsunderlagen för förordnandetjänster
enligt nämnda lag utgjorde antingen 7,000 kronor eller 8,000 kronor
och sålunda avkortad pension kom att utgöra omkring 85.7, respektive
87.5 procent av hel pension. Genom utvidgningen av bestämmelsens användning
till hela den civila och militära statsförvaltningen med pensionsunderlag
växlande mellan 5,400 kronor och 9,000 kronor, har den reella skillnaden
i behandlingen kraftigt vidgats; i förra fallet utgör sålunda avkortad
pension endast omkring 81.5 procent mot i senare fallet omkring 88.9 procent
av hel pension. Att på detta sätt införa en skillnad mellan avkortade
pensioner utöver den, som gäller i fråga örn hela pensioner, synes föga tilltalande.
.... , , ,

På grund av den nuvarande bestämmelsens ojämna verkningssätt har det
synts de sakkunniga önskvärt att ersätta densamma med en anordning, varigenom
de åsyftade fördelarna med densamma bibehållas med undanröjande
av de påtalade olägenheterna. Detta har ansetts lämpligen kunna ske genom
att reduktion i stället föreskrives med viss kvotdel av hel pension för varje
kvartal, varmed tjänståldern i förordnandetjänsten understiger 12 år, men
att denna avkortning på sådant sätt maximeras, att pensionen aldrig kommer
att understiga vad som tillkommer en tjänsteman, vilken innehaft sm
tjänst i 6 år, d. v. s. en förordnandeperiod. Kvotdelen har härvid avvägts sa,
att icke i något läge en mera betydande försämring uppkommer för någon
befattningshavare; från utgångspunkten att avkortad pension lägst örn
förordnandetiden innehafts högst 6 år — bör uppgå till 85 procent av hel
pension, har såsom reduktionstal valts Vigo för varje kvartal.

Ändringsförslaget, som lämnats utan erinran i remissyttrandena, har upptagits
i departementsförslaget.

Enligt nu gällande pensionsbestämmelser må förordnandepension för den,
sorn vid tillträdande av förordnandet innehade tjänst, vilken tillsättes genom
fullmakt, konstitutorial eller förordnande på viss tid eller tills vidare, icke
beräknas till lägre belopp än den pension, som skulle lia tillkommit honom,
örn han intill tiden för avgången kvarstått i den förra tjänsten. Denna
regel har av de sakkunniga till en början ansetts böra utvidgas att avse varje
fall, där förordnandetjänsteman omedelbart före tjänstens tillträdande innehall
annan befattning, ordinarie eller icke-ordinarie, som är förenad med
pensionsrält enligt av Kungl. Majit och riksdagen antagna tjänstepensions -

184

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

bestämmelser. Därjämte ha de sakkunniga föreslagit, att grundbeloppet ej
må understiga det belopp, vartill det skulle hava beräknats, örn tjänstemannen
intill tiden för avgången kvarstått i sin förra befattning och det för denna
gällande pensionsunderlaget varit ökat med halva skillnaden mellan pensionsunderlagen
för de båda befattningarna. Till motivering av förslaget härutinnan
har anförts följande.

Även om införandet av den föreslagna smidigare avkortningsbestämmelsen
torde bidraga till att i viss mån undanröja nuvarande oegentligheter, vilka
innebära att den som tidigare innehaft statstjänst med lägre pensionsunderlag
än för förordnandetjänsten icke erhölle högre pension å förordnandetjänsten
än han skulle ha erhållit vid kvarstående i sin förra tjänst, skulle
i vissa fall en förbättring genom sålunda ändrade avkortningsbestämmelser
inträda endast därest förordnandetjänsten innehafts relativt lång tid. Lösningen
av denna fråga har ansetts böra sökas genom att, inom ramen för
den kategori av pensionsbestämmelser, som avses skola gälla för förordnandetjänstemän,
en viss hänsyn får tagas till tidigare innehavd tjänst. Då det
härvid icke synts böra ifrågakomma att för förordnandepensionens bestämning
medgiva tillgodoräkning av före tjänstens erhållande förvärvade tjänstår,
har det ansetts lämpligast att tillförsäkra den, som för att tillträda en förordnandebefattning
lämnar en tidigare innehavd fullmaktstjänst, en pension,
som med säkerhet överstiger den han skulle erhållit i den förra befattningen.
Den härför erforderliga bestämmelsen har kunnat konstrueras så, att den
låter sig användas jämväl för fall, där den tidigare tjänsten är förordnandetjänst.
Förhöjningens storlek har ansetts böra göras beroende av pensionsunderlaget
för den tidigare innehavda befattningen och det totala antalet
tjänstår vid avgången ävensom av pensionsbeloppet för förordnandetjänsten.
Större hänsyn synes däremot ej böra tagas till den tid, under vilken förordnandetjänsten
vid avgången innehafts, då den förordade anordningens syfte
bl. a. är att bereda tjänsteman, som övergår från fullmakts- till förordnandetjänst,
en viss garanti för att erhålla en viss minsta pension, vars storlek det
på förhand är möjligt att fastställa. En enligt de sakkunnigas åsikt lämpligt
verkande och i praktiken enkel regel har ansetts vara att föreskriva, att avkortning
ej må ske, om och i den mån pensionen därigenom skulle komma
att understiga det pensionsbelopp, som skulle ha tillkommit befattningshavaren
i den förra befattningen, om pensionsunderlaget för denna varit förhöjt
med halva skillnaden mellan underlagen för de båda befattningarna.

Ej heller detta förslag har föranlett erinringar från remissmyndigheternas
sida. Förslaget har upptagits i departementsförslaget.

I anslutning till ett uttalande av vattenfallsstyrelsen har i förevarande paragraf
angivits, att föx-ordnandepension icke tillkommer den sorn, där tjänsten
icke innehafts 12 år i oavbruten följd, icke önskar mottaga förnyat förordnande.

I detta sammanhang må omnämnas, att överbefälhavaren över rikets försvarskrafter
i en till Kungl. Maj:t ställd skrivelse hemställt, att försvarsgrenscheferna
och chefen för försvarsstaben måtte beredas möjlighet att
erhålla hel pension, även örn vederbörande tjänst innehafts kortare tid än
12 år. Frågan härom har upptagits till övervägande och avstyrkts av de
sakkunniga. I remissyttrandena har någon erinran mot de sakkunnigas stånd -

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

185

punkt härutinnan icke förekommit. Emellertid har saken ansetts böra göras
till föremål för ytterligare utredning. I avbidan härpå har departementsförslaget
på denna punkt ansetts böra utformas i överensstämmelse med sakkunnigförslaget.

25 §.

Enligt de sakkunnigas förslag skall, i motsats till vad nu gäller, rätt till
invalid- och sjukpensionering tillkomma tjänstemän, tillsatta medelst förordnande
för begränsad anställningstid. Sjukpensionen skall härvid motsvara
75 procent av tjänstepensionsunderlaget. De sakkunniga ha härom anfört
följande.

Det har icke synts de sakkunniga böra råda större tvekan därom, att staten
bör tillförsäkra dessa tjänstemän rätt att i händelse av olycksfall i tjänsten
erhålla invalidpension, beräknad enligt samma regler som eljest, d. v. s. motsvarande
pensionsunderlaget.

Beträffande storleken av sjukpension till ifrågavarande tjänstemän kunna
givetvis skäl anföras för en viss begränsning av förmånen med hänsyn till den
på förhand bestämda, relativt korta varaktigheten av förordnandet. Då fråga
är om sjukdomsfall, som inträffat under löpande förordnandeperiod och tilllika
föranlett avgång ur tjänst under densamma, har det dock synts skäligt,
att tämligen vidsträckt hänsyn tages till tjänstemannens försämrade möjlighet
att efter avgången bereda sig en tillräcklig försörjning. På grund härav och
i betraktande av den ringa frekvensen av dylika fall, ha de sakkunniga, om
ock med någon tvekan, ansett sig böra förorda tillämpande i huvudsak av
samma regler för sjukpensionens beräkning beträffande ifrågavarande befattningar
som de, vilka eljest komma till användning vid den statliga pensioneringen.

Statskontoret har framhållit, att det, då den uppskjutna pensionen skulle
komma att uppgå till allenast 40 procent av pensionsunderlaget, förefölle vara
naturligare att icke bestämma sjukpensionen till högre belopp än den uppskjutna
pensionen.

På de skäl, de sakkunniga anfört, har departementsförslaget i förevarande
avseende utformats i överensstämmelse med sakkunnigförslaget.

Enligt de sakkunnigas förslag skall rätt till uppskjuten tjänstepension kunna
utbytas mot en genast börjande pension, därest folkpension beviljats. Anordningen
överensstämmer med den rätt att utbyta uppskjuten livränta mot
förtidslivränta, som i det föregående berörts. Genast börjande pension skulle
utgå från och med den månad, då beslutet örn folkpension meddelats, dock
tidigast från och med den månad, då ansökningen gjorts.

Pensionsstyrelsen har anfört:

Beslut om folkpension i sådana fall varom här är fråga meddelas i första
hand av pensionsnämnd och i andra hand av pensionsstyrelsen, vartill i händelse
av talans fullföljd hos Kungl. Maj:t kommer beslut av regeringsrätten.
Även om ifrågavarande bestämmelser förtydligas i avseende å uttrycket »beslutet
om folkpension» bliva de enligt styrelsens mening icke tillfredsställande.
Den tid, som behandlingen av ett ärende rörande folkpension kan draga, påverkas
av alltför många faktorer av skiftande slag för att tidpunkten för beslutet
skall lämpa sig som utgångspunkt för en rätt till genast börjande pen -

186

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

sion eller förtidslivränta. Då dylik rätt förutsätter invaliditet och därav följande
ökad dödsrisk, medför uppenbarligen ett bibehållande av nämnda utgångspunkt
för rätten till ifrågavarande förmåner att — i motsats till vad som
måste anses ha avsetts — värdet av denna rätt ofta nog väsentligt förringas.
Förmånen blir till och med helt värdelös i det fall, att den som söker densamma
avlider före tidpunkten för beslutet örn folkpension. Av nu anförda
skäl får styrelsen föreslå att pensionen får utgå från och med den månad, med
vars ingång folkpensionen börjat löpa, dock tidigast från och med den månad,
då ansökningen om genast börjande pension gjorts.

Bestämmelserna ha jämkats till överensstämmelse med pensionsstyrelsens
förslag.

26 §.

Enligt de sakkunnigas förslag skall tjänstelivränta utgå till och med den månad,
varunder livräntetagaren avlider. Statskontoret har ifrågasatt, att livräntan
skulle få uppbäras till och med månaden näst efter den, under vilken
förmånstagaren avlider. Departementsförslaget överensstämmer i denna del
med de sakkunnigas förslag.

I paragrafen ha vidtagits vissa jämkningar i anslutning till den ståndpunkt,
som intagits i fråga om den tid, från vilken genast börjande pension skall
utgå.

29 §.

Beträffande denna paragraf, som saknar motsvarighet i sakkunnigförslaget,
hänvisas till vad i det föregående anförts beträffande reglering av sammanträffande
pensionsförmåner m. m.

30 §.

Paragrafen motsvarar 29 § i de sakkunnigas förslag.

31 §.

Paragrafen motsvarar 30 § i de sakkunnigas förslag.

En föreskrift rörande den i det föregående berörda, utvidgade anståndsmöjligheten
för vissa beställningshavare har intagits i denna paragraf.

I enlighet med påpekanden av chefen för marinen och arméförvaltningen
har i paragrafen angivits, att även beställningshavare, tillhörande lönegraden
Ob 4 eller Cb 2, är pliktig att kvarstå i reserven intill fyllda 70 år.

Där pensionstagare före den tidpunkt, då skyldigheten att tillhöra reserven
upphör, erhåller avsked från reservanställningen, har med hänsyn till
avfattningen av gällande pensionsbestämmelser tvekan kunnat råda örn påföljden
därav i pensionshänseende. I departementsförslaget har uttryckligen
stadgats, att pensionen i sådant fall upphör att utgå.

Slutligen ha bestämmelser meddelats angående anställningshavarens livränteräti,
där pension upphör att utgå. I fråga om livräntans storlek har
stadgats, att densamma utgör en tredjedel av det belopp, varmed livränta
eljest skolat utgå, med rätt likväl för Kungl. Maj :t att tillerkänna vederbörande
större del, dock högst två tredjedelar. Å ena sidan har en viss re -

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

187

duktion av livräntebeloppet här alltid synts böra ske, dels såsom en påföljd
av att vederbörande åsidosätter skyldigheten att kvarstå i reserven, dels
ock med hänsyn till att den åtnjutna pensionen i själva verket utgått under
felaktig förutsättning. Å andra sidan har ansetts böra inrymmas en möjlighet
att taga viss hänsyn till de närmare omständigheterna i samband med
pensionsrättens förverkande.

32 §.

Paragrafen motsvarar 31 § i de sakkunnigas förslag.

De sakkunnigas förslag innebär, bland annat, att landshövdingarnas tjänstålder
för hel pension skall utgöra 20 år. Efter verkställd undersökning angående
det antal tjänstår, som innehavare av landshövdingtjänster kunna räkna
vid uppnående av pensionsåldern, ha de sakkunniga lill stöd för nämnda förslag
och vad därmed sammanhänger anfört:

Med hänsyn till undersökningens resultat har en ändring av gällande bestämmelser
synts de sakkunniga påkallad i syfte att för de landshövdingar,
som icke kunna tillgodoräkna så högt antal tjänstår som 25, möjliggöra en
något större pension än som följer av nuvarande avkortningsregler. En omläggning
i sådan riktning har ansetts önskvärd även ur den synpunkten, att
en alltför ogynnsam utformning av beräkningsreglerna lätt kan föranleda att
den tillgodoräkningsrätt, som lagts i Kungl. Maj:ts hand, för landshövdingarnas
vidkommande utnyttjas i mera vittgående omfattning än som kan anses
lämpligt ur konsekvenssynpunkt.

Beträffande sättet för en jämkning i förevarande syfte av gällande pensionsbestämmelser
för landshövdingar ha de sakkunniga haft olika alternativ
under övervägande. En metod, för vilken vissa skäl onekligen kunde anföras,
vore att fasthålla vid kravet på 25 tjänstår för hel pension men införa
en annan avkortningsregel. I stället för att, såsom nu sker, avkorta pensionen
med 7io„ för varje felande fjärdedels tjänstår, kunde man exempelvis avkorta
pensionen med dels 1/i2o för varje fjärdedels tjänstår, varmed antalet
tjänstår understege 25, dels ock i förekommande fall V24o för varje fjärdedels
år, varmed tjänståren understege 10. Vid uppnådda 5, 10, 15 eller 20 tjänstår
skulle enligt en sådan regel utgå en pension, utgörande respektive 25, 50, 66.7
och 83.3 procent av hel pension. Även andra avkortningsmetoder kunde tänkas.
De sakkunniga ha emellertid funnit det stå i bättre överensstämmelse
med grunderna för det nu gällande pensionssystemet och därjämte innebära
en enklare lösning att nedsätta tjänståldern för hel pension för landshövding
till 20 år samt att alltjämt tillämpa en enhetlig, direkt proportionellt verkande
avkortningsregel för felande tjänstår, i vilket fall de motsvarande procenttalen
komme att utgöra respektive 25, 50, 75 och 100. De sakkunniga ha sålunda
funnit sig böra förorda sistnämnda lösning.

Vid godtagande av sålunda förordade grunder för bestämmande av ålderspension
— och som följd därav även sjukpension — iör landshövding har det
synts motiverat att sådan förtidspension, vilken kan beviljas dylik tjänsteman
vid frivillig avgång före pensionsålderns uppnående, för tiden intill nämnda
tidpunkt reduceras något kraftigare än som följer av nuvarande^ bestämmelser.
Kvotdelen för pensionens minskning för tiden intill pensionsålderns uppnående
har sålunda föreslagits ökad till (Viso X 30/20 =) Vizo för varje full
eller påbörjad fjärdedel av år, varmed tjänstemannens levnadsålder vid avgången
understiger pensionsåldern. Det minimibelopp, vartil! förtidspension
vid frivillig avgång sålunda kommer att uppgå — omkring 83.3 procent av

188

Kungl. Majlis proposition nr 339.

hel pension — överensstämmer tämligen nära med det minsta belopp (85 procent
av hel pension), varmed förtidspension efter tvångsavgång på grund av
bestämmelserna i § 35 regeringsformen kan utgå.

Vad de sakkunniga sålunda förordat har icke föranlett erinran från remissmyndigheternas
sida. Departementsförslaget är avfattat i enlighet med de sakkunnigas
förslag.

33 §.

Paragrafen motsvarar 32 § i de sakkunnigas förslag.

I det föregående har förordats, att Övningslärare vid de statliga läroanstalterna
i avbidan på resultatet av 1941 års lärarlönesakkunnigas arbete skola
hållas utanför den nu ifrågavarande pensionsregleringen. I departementsförslaget
ha vidtagits de ändringar, som härav betingas.

34—36 §§.

Paragraferna motsvara 33—35 §§ i sakkunnigförslaget.

37 §.

Paragrafen motsvarar 36 § i de sakkunnigas förslag.

Svea hovrätt har anfört, att skyldigheten att underkasta sig ändrade bestämmelser
beträffande pensionsåldern icke borde vinna tillämpning på domare.
Motsvarande synpunkt har framförts av högsta domstolens och regeringsrättens
ledamöter samt av styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar.
Dessa anse, att undantaget borde gälla även avgångsskyldigheten,
regeringsrättens ledamöter också tjänstårsberäkningen.

Armé- och flygförvaltningarna ha ansett, att pensionsåldern borde garanteras
åtminstone inom vissa gränser.

Även vissa av personalrepresentanterna ha uttalat sig mot, att tjänsteman
skulle vara skyldig underkasta sig ändringar avseende pensionsåldern.

Departementsförslaget är utformat i överensstämmelse med de sakkunnigas
förslag. Det har icke ansetts påkallat att föreslå ändring i den skyldighet för
tjänsteman att underkasta sig ändrad pensionsålder, som tidigare gällt.

Ikraftträdandet.

Det nya reglementet skall enligt departementets förslag träda i kraft den 1
juli 1942. Från tillämpningen har i enlighet med vad i det föregående anförts
undantagits sådana Övningslärare vid de statliga läroanstalterna, vilkas lön
varierar med tjänstgöringens omfattning.

Övergångsbestämmelser.

Andra punkten av övergångsbestämmelserna i de sakkunnigas förslag
blir med den inställning, som i det föregående intagits i fråga örn de i
statens pensionsanstalt nu pensionsberättigade distriktsveterinärerna, överflödig.
I stället bär emellertid i anslutning till vad förut anförts intagits en övergångsbestämmelse
angående ifrågavarande distriktsveterinärers rätt att räkna
tjänstår.

Kungl. May.ts proposition nr 339.

189

I fjärde punkten lia vidtagits jämkningar beträffande de i sakkunnigförslaget
angivna tiderna med hänsyn till den tidpunkt, som i det föregående
föreslagits för reglementets ikraftträdande.

I sjätte punkten har efter påpekande av statens pensionsanstalt
tillagts en föreskrift, enligt vilken, i fall som i punkten avses, vid bestämmande
av oreducerat grundbelopp av tjänstepension eller av livräntas belopp såsom
tjänstår skall tillgodoräknas all den tid, som lagts till grund för beräkning
av i punkten angiven förmån.

Sjunde punkten har i departementsförslaget gjorts tillämplig för
alla de fall, då hänsyn enligt reglementet skall tagas till grundbelopp av tjänstepension
eller till tjänstepensionsunderlag enligt andra tjänstepensionsbestämmelser
än de i det nya reglementet innefattade. Undantag har dock gjorts
för fall, som avses i 9 punkten övergångsbestämmelserna. Bestämmelserna i
punkten ha också ändrats med hänsyn till den ståndpunkt, som i det föregående
intagits i frågan om sammanträffande pensionsförmåner.

I trettonde punkten ha i överensstämmelse med de sakkunnigas
förslag intagits bestämmelser, enligt vilka lärare, som enligt hittills gällande
bestämmelser kvarstår vid rektors pensionsrätt, skall även efter det nya reglementets
ikraftträdande bibehållas vid dylik rätt. I samband med framläggande
av förslag till denna övergångsbestämmelse ha de sakkunniga anfört följande.

De sakkunniga ha på grund av en till dem överlämnad framställning haft
att överväga, huruvida icke i visst fall rektors pensionsunderlag och rektors
pensionsavdrag borde från och med reglementets ikraftträdande få tillämpas
för den, som före nämnda tidpunkt avgått från rektorat utan att kvarstå å
rektors pensionsunderlag och pensionsavdrag. Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut
den 30 juni 1939 ha till de sakkunniga överlämnats handlingarna i ett ärende,
vari vissa rektorer och förutvarande rektorer vid samrealskolor ävensom
läroverkslärarnas riksförbund gjort framställning om åtgärder i syfte att den,
som vid kommunal mellanskolas förstatligande innehaft rektorsbefattning vid
skolan och jämväl därefter innehar rektorstjänst vid samma läroanstalt, måtte
för pension i sistnämnda tjänst få tillgodoräknas den före förstatligandet
förflutna tjänstetiden som rektor. Därvid har gjorts gällande, att rektorsgöromålen
till art och omfattning ej vore väsentligt olika efter skolans ombildning.
Statskontoret har i ett den 31 maj 1939 dagtecknat utlåtande tillstyrkt åtgärder
i det angivna syftet.

De sakkunniga — vilka utgått från att på dem ankommer att avgiva yttrande
i nämnda spörsmål allenast såvitt detta berör befattningshavare, vilka
bliva underkastade den föreslagna nya pensionsförfattningen — vilja såsom
sin mening uttala, att det synes billigt, att viss hänsyn i här avsedda fall tages
till det förhållandet, att vederbörande tjänsteman omedelbart före den statliga
rektor stjänsten innehaft en rektorsbefattning vid samma läroanstalt.
Detta hänsynstagande torde böra ske på i huvudsak samma sätt som om
sistnämnda tjänst varit statlig. En dylik lösning torde för de fall, i vilka
tjänstemannen vid pensionsregleringens genomförande fortfarande innehar
den statliga rektors tjänsten, följa av de föreslagna reglementsbestämmelserna.
Ehuru förordnandepensionens grundbelopp visserligen i allmänhet fastställes
på grundval av den tid, under vilken sluttjänsten innehafts, skall det
för den, som vid tjänstens tillträdande innehade annan befattning, förenad

190

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

med pensionsrätt enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser,
ej understiga det belopp, vartill det skulle ha beräknats,
om tjänstemannen intill tiden för avgången kvarstått i sin förra befattning;
dessutom har en lindrigare avkortning av förordnandepensionen föreslagits
skola äga rum i dylikt fall. Och i fråga örn den, som efter reglementets ikraftträdande
övergår till sin lärartjänst, må rektors pensionsunderlag och pensionsavdrag
kunna tillämpas i lärarbefattningen, därest tjänstemannen kan
tillgodoräkna minst 12 år i sluttjänsten jämte annan omedelbart före densamma
innehavd rektorstjänst, som är förenad med tjänstepensionsrätt enligt av
Kungl. Maj d och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser.

Även i fråga om den, som vid ikraftträdandet av det förslagna nya tjänstepensionsreglementet
övergått från den statliga rektorstjänsten till sin innehavande
lärarbefattning, torde skäl finnas att medgiva, att rektors tjänstens
underlag och avdrag må tillämpas från och med ikraftträdandet. Vid en dylik
i viss mening retroaktiv pensionsreglering — som skulle kunna innebära, att
vederbörande tjänsteman erhölle rektorspension efter att ha vidkänts de för
rektorstjänsten stadgade pensionsavdragen allenast kort tid efter det nya reglementets
ikraftträdande •— synes det emellertid vara motiverat att genomföra
en viss retroaktivitet jämväl i fråga om pensionsavdragen. I detta hänseende
må erinras om att en dylik anordning stadgats i kungörelsen nr 145/
1935 med föreskrifter i fråga om pensionsrätten för vissa förutvarande rektorer
vid allmänna läroverk m. fl. läroanstalter; enligt övergångsbestämmelserna
till kungörelsen förutsättes för att rektors pensionsrätt skall beredas
den, som vid kungörelsens ikraftträdande redan avgått från rektorat, att
vederbörande befattningshavare såsom tillägg till förut erlagda pensionsavgiftsbelopp
gäldar skillnaden mellan å ena sidan de tjänste- och familjepensionsavgifter,
som skulle av honom ha erlagts under tiden från och med
rektorsförordnandets frånträdande till och med kungörelsens ikraftträdande,
om han under nämnda tid kvarstått vid förordnandet, och å andra sidan de
av honom för samma tid erlagda tjänste- och familjepensionsavgifterna. Då
tilläggsavgiften jämväl i de fall, varom här är fråga, torde böra bestämmas
genom jämförelse mellan de sammanlagda tjänste- och familjepensionsbidragen
före och efter ikraftträdandet, lia de sakkunniga ansett föreskrifter i
ämnet böra meddelas fristående från de föreslagna nya reglementena och
sålunda icke intagas bland övergångsbestämmelserna till dessa. Lämpligt
torde vara, att Kungl. Majit utverkar riksdagens bemyndigande att utfärda
föreskrifter i ämnet i huvudsaklig överensstämmelse med nu angivna grunder.

I enlighet med vad de sakkunniga anfört synes riksdagens bemyndigande
böra inhämtas örn rätt för Kungl. Majit att meddela bestämmelser i av de
sakkunniga angivna hänseenden.

På grund av att övningslärarna vid de statliga läroanstalterna föreslagits
skola temporärt undantagas från reglementets tillämpning sakna fjortonde
punkten andra stycket samt sextonde till och med adertonde
punkterna i sakkunnigförslaget motsvarigheter i departementets
förslag.

Måhända kan det visa sig erforderligt att i något avseende, utöver vad i
reglementsförslaget avses, meddela särskild övergångsbestämmelse. Härtill
torde Kungl. Majit böra inhämta riksdagens bemyndigande.

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

191

Bilagor till reglementet.

Såsom bilagor till det föreslagna allmänna tjänstepensionsreglementet lia
i likhet med vad de sakkunniga föreslagit fogats dels en pensionsåldersförteckning,
angivande de undantag, som ansetts påkallade från reglementets
allmänna stadganden örn pensionsålder för innehavare av ordinarie befattningar,
dels en tjänstdldersförteckning, angivande de ordinarie befattningar,
beträffande vilka det för hel pension erforderliga antalet tjänstår utgör 25.

Ifrågavarande åldersförteckningar utgöra resultatet av en sammanarbetning
och överarbetning av väsentligen formell art av innehållet i motsvarande
såsom bilagor till civila och militära tjänstepensionsreglementena fogade
förteckningar. Åldersförteckningarna lia i reglementsförslaget anslutits
till avlöningsreglementenas tjänsteförteckningar i deras nu gällande lydelse
såväl i fråga om verkens inordnande under de olika huvudtitlarna som ock
beträffande verkens och befattningarnas benämning. Någon reell ändring i
nu gällande förteckningar har ej företagits i vidare mån än att i enlighet med
pensionssakkunnigas förslag i den nya tjänståldersförteckningen även upptagits
befattningar såsom flygingenjör och flygdirektör, beträffande vilka deli
för hel pension erforderliga tjänståldern för närvarande utgör 30 år. Till
motivering av nämnda förslag — som närmast föranletts av en av chefen
för flygvapnet och flygförvaltningen i skrivelse den 30 september 1938 gjord
framställning — lia de sakkunniga anfört följande:

En verkställd undersökning angående det antal tjänstår, envar den 30
september 1938 i tjänst varande flygingenjör eller flygdirektör beräknas
kunna uppnå vid uppnådd pensionsålder (60 år), har utvisat, att av samtliga
26 befattningshavare av detta slag endast 8 skulle uppnå 30 tjänstår; 14
skulle uppnå 25 men icke 30 tjänstår och 4 skulle erhålla mindre än 25
tjänstår. Vid bedömande av dessa siffror bör visserligen skälig hänsyn tagas
till att vissa av de nuvarande befattningshavarna inträtt i statstjänst vid
högre levnadsålder än som torde vara antaglig för framtiden, men ett studium
av utbildningskraven har synts lämna fog för uppfattningen, att även
den för framtiden normala inlrädesåldern torde vara så hög, att 30 tjänstår
icke lära kunna regelmässigt uppnås vid 60-årsåldern. Vidare må framhållas,
att mariningenjörerna — vilkas utbildningstid icke i större grad avviker
från vad som gäller för ingenjörspersonalen vid flygvapnet och för
vilka jämväl är stadgad 60 års pensionsålder — för närvarande äga rätt till
hel pension vid uppnådda 25 tjänstår.

Några militära myndigheter ävensom riksförsäkringsanstalten och lotsstyrelsen
ha i avgivna yttranden över pensionssakkunnigas förslag förordat ytterligare
sakliga ändringar i åldersförteckningarna.

Med hänsyn till att i remissyttrandena berörda spörsmål synas tarva ytterligare
utredning och då andra frågor angående åldersförteckningarna torde
komma att föreläggas nästa års riksdag, har ansetts böra tills vidare anstå
med andra ändringar i dessa förteckningar än dem som, enligt vad nyss angivits,
vidtagits enligt departementsförslaget.

192

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

Allmänna familjepensionsreglementet.

1 §•

I överensstämmelse med de i allmänna tjänstepensionsreglementet föreslagna
villkoren för erhållande av tjänstelivränta har, efter påpekande av
pensionsstyrelsen, angivits, att den som avgått ur statens tjänst utan rätt till
tjänstepension skall vara underkastad allmänna familjepensionsreglementet,
om han under sammanlagt minst tre år före avgången innehaft anställning,
som vid av gång stillfället varit förenad med tjänstepensionsrätt.

2 §.

Departementsförslaget återgiver 2 § i de sakkunnigas förslag utan ändring
i sak.

I skrivelse till Kungl. Maj:! (nr 366) anhöll 1936 års riksdag, att Kungl.
Majit ville låta verkställa utredning och för riksdagen framlägga förslag rörande
utvidgning av familjepensionsrätten för barn att, i den omfattning som
funnes skälig, gälla även manlig befattningshavares eller arbetares barn utom
äktenskap. Denna fråga står uppenbarligen i visst samband med spörsmålet
om de utomäktenskapliga barnens rättsliga ställning i allmänhet, rörande
vilket nämnda års riksdag ävenledes hemställde om utredning (skr. nr 29).
Sistberörda ämne är numera föremål för utredning genom särskilda sakkunniga,
åt vilka bland annat uppdragits att överväga, i vad mån nu förefintliga
olikheter mellan de bestämmelser som gälla barn i äktenskap och dem som
gälla barn utom äktenskap kunna minskas, ävensom att därvid uppmärksamma
frågan örn de utomäktenskapliga barnens arvsrätt efter fadern. Innan
denna utredning slutförts, har den här förevarande frågan om familjepensionsrätt
ansetts icke böra upptagas till närmare behandling. I den mån arvsrätt
efter fadern föreligger, kommer emellertid jämväl familjepensionsrätt
efter denne att finnas.

3 §•

Andra momentet i de sakkunnigas förslag har flyttats till 18 §.

6 §•

Paragrafen har kompletterats med föreskrift om familjepensionsavdrag för
tjänsteman vid bank- och fondinspektionen eller sparbanksinspektionen, som
finnes uppförd å av Kungl. Majit fastställd personalförteckning.

10 §.

Femte momentet i de sakkunnigas förslag har uteslutits med hänsyn till
den ståndpunkt, som i det föregående intagits i frågan om sammanträffande
pensionsförmåner.

11 §•

Paragrafen har kompletterats med föreskrift om familjepensionsunderlag
för tjänsteman vid bank- och fondinspektionen eller sparbanksinspektionen,
som finnes uppförd å av Kungl. Majit fastställd personalförteckning.

Kungl. May.ts proposition nr 339.

193

12 §.

Paragrafen har kompletterats med en föreskrift örn rätt att räkna tjänstår
för sådan tid, som må tillgodoräknas som tjänstår enligt familjepensionsreglementet
för prästerskapet. Vid utformningen av sistnämnda reglemente förutsattes,
att en sådan föreskrift skulle intagas i allmänna familjepensionsreglementet
i syfte att undvika dubbel familjepensionsrätt vid samtidigt innehav
av prästerlig och annan statlig anställning.

18 §.

Beträffande denna paragraf, vars första moment saknar motsvarighet i de
sakkunnigas förslag, hänvisas till vad i det föregående anförts beträffande
reglering av sammanträffande pensionsförmåner m. m. Andra momentet har
som redan angivits överflyttats från 3 § i de sakkunnigas förslag.

19 och 20 §§.

Paragraferna motsvara 18 och 19 §§ i de sakkunnigas förslag.

21 §.

Paragrafen motsvarar 20 § i de sakkunnigas förslag.

I departementsförslaget ha vidtagits de jämkningar, som betingas av förslaget
att temporärt hålla Övningslärare vid de statliga läroanstalterna utanför
ifrågavarande pensionsreglering.

22—25 §§.

Paragraferna motsvara 21—24 §§ i de sakkunnigas förslag.

Övergångsbestämmelser.

Andra stycket av första punkten i de sakkunnigas förslag till övergångsbestämmelser
har uteslutits i departementsförslaget. Anledningen härtill
är att övningslärarna såsom nyss angivits ansetts böra för närvarande hållas
utanför pensionsregleringen.

I andra punkten har, efter påpekanden av statskontoret och statens
pensionsanstalt, jämväl åberopats kungörelsen den 4 juni 1937, nr 355, som
innehåller föreskrifter angående tillämpning av det nu gällande allmänna
familjepensionsreglementet å, bland annat, förutvarande befattningshavare
hos civilstatens änke- och pupillkassa, varjämte vidtagits viss därav påkallad
ytterligare jämkning i författningstexten. Sådan förutvarande befattningshavare
skall enligt kungörelsen vara tillförsäkrad motsvarande förmåner, som
genom den i punkten upptagna kungörelsen nr 356/1937 äro förbehållna statliga
tjänstemän, vilka tidigare ägt delaktighet i nämnda kassa. Han skall
också, så länge han icke innehar högre befattning för vilken civila tjänstepensionsreglementet
gäller, till inträdet av den för honom hos kassan gällande
pensionsåldern anses alltjämt inneha ordinarie befattning i den lönegrad, till
vilken hans befattning enligt den för kassan senast gällande tjänsteförteckningen
varit hänförd.

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 339.

13

194

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

Tredje punkten, sorn saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag,
innefattar de övergångsbestämmelser i familjepensionshänseende, som enligt
statens pensionsanstalts i det föregående tillstyrkta förslag böra meddelas vid
överförande från anstalten till de nya reglementena av vissa distriktsveterinärer.

Fjärde punkten motsvarar tredje punkten i de sakkunnigas förslag.

Liksom ifrågasatts beträffande tjänstepensioneringen torde bemyndigande
böra inhämtas för Kungl. Majit att utfärda de ytterligare övergångsstadganden,
som eventuellt erfordras.

Vissa särskilda övergångsanordningar.

De sakkunniga.

De nya allmänna tjänste- och familjepensionsreglementena ha av de sakkunniga
föreslagits skola träda i kraft den 1 juli 1941. I följd av reglementenas
föreskrifter kommer därvid pensionsregleringen att omfatta de tjänstemän,
vilka vid ikraftträdandet inneha eller därefter erhålla i reglementena
avsedda befattningar. Örn annat ej särskilt stadgas, komma däremot sådana
tjänstemän, som före ikraftträdandet avgått ur tjänst, att kvarstå på de pensionsbestämmelser,
vilka för dem varit gällande vid tjänstepensions beviljande.

I anslutning till vad av de sakkunniga förordats i betänkandet den 3 januari
1939 med förslag till vissa, huvudsakligen formella ändringar i de civila
och militära tjänstepensionsreglementena — varemot icke gjordes någon erinran
i propositionen nr 277/1939 L — ha de sakkunniga emellertid ifrågasatt
vissa särskilda anordningar i syfte att jämväl sådana tjänstemän, vilka blivit
underkastade de 1939 eller 1940 utfärdade nya avlöningsförfattningarna men
avgått ur tjänst före pensionsregleringens genomförande, inbegrepes under
denna.

De anordningar för en tillbakaverkande tillämpning av pensionsregleringen,
som de sakkunniga ansett sig böra ifrågasätta, avse tjänstemän, som efter de
nya avlöningsförfattningarnas ikraftträdande avgått med pension enligt civila
eller militära tjänstepensionsreglementet och vid avgångstillfället vörö underkastade
någon av nämnda avlöningsförfattningar. Ifrågavarande avlöningsförfattningar
utgöras av dels civila avlöningsreglementet, civila icke-ordinariereglementet,
militära avlöningsreglementet och militära icke-ordinariereglementet,
vilka samtliga trätt i kraft den 1 juli 1939, dels ock manskapsavlöningsreglementet,
vilket trätt i kraft den 1 juli 1940.

De sakkunniga anse, att allenast pensionstagare men däremot ej de, som
avgått ur tjänst endast med rätt till uppskjuten livränta, böra komma in under
de nya bestämmelsernas tillämpning. Någon delaktighet i pensionsregleringen
har ej heller förordats av de sakkunniga beträffande pensionstagare,
vilken avlidit före regleringens genomförande, vare sig med avseende å den
tid han åtnjutit tjänstepension efter de nya lönebestämmelsernas ikraftträdande
eller med avseende å familjepensionsförhållandena.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

195

För de retroaktiva bestämmelsernas tillämplighet ha de sakkunniga förutsatt,
att pensionstagaren ej i föreskriven ordning anmäler sin önskan att icke
bliva underkastad desamma, ävensom, såvitt angår det nya familjepensionsreglementets
tillämplighet, att 1936 års allmänna familjepensionsreglemente
varit gällande för befattningshavaren omedelbart före den 1 juli 1939, respektive
den 1 juli 1940.

Beträffande sättet för de ifrågavarande anordningarnas genomförande ha
de sakkunniga ansett en bestämd skillnad böra göras mellan å ena sidan tid,
som efter löneregleringarnas genomförande förflutit före pensionsreglementenas
ikraftträdande, och å andra sidan tiden från och med ikraftträdandet.
Såvitt angår sistnämnda tid innefattas de sakkunnigas ståndpunkt i ett förslag
till kungörelse med bestämmelser angående tillämpning av allmänna
tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreglementet i vissa
fall å tjänstemän avgångna med pension enligt civila eller militära tjänstepensionsreglementet.
Enligt detta författningsförslag skola allmänna tjänstepensionsreglementet
och allmänna familjepensionsreglementet, såvitt angår tid
från och med reglementenas ikraftträdande, äga tillämpning å de här förut
angivna förutvarande befattningshavarna. Beträffande kungörelseförslagets
innehåll må i övrigt nämnas följande.

De sakkunniga, som icke varit helt främmande för tanken, att omregleringen
av ifrågavarande redan beviljade pensioner borde begränsas till löneregleringens
direkta konsekvenser på pensionsområdet, lia emellertid funnit sig
böra förorda, att de nya reglementena erhålla tillämpning å här avsedda pensionärer
allenast med en av administrativa skäl föranledd jämkning i fråga
örn tjänstårsberäkningen. De sakkunniga ha härom anfört:

Grunden till att göra ett avsteg från principen om att varje tjänstepensionstagare
skall kvarstå på de pensionsbestämmelser, vilka för honom varit gällande
vid pensionens beviljande, är ju den, att ifrågavarande pensionstagare
varit underkastade samma avlöningsbestämmelser som de tjänstemän, vilka
vid pensionsregleringens genomförande äro kvar i tjänst. Därmed skulle det
stå väl samman att å ena sidan låta de redan avgångna tjänstemännen bliva
delaktiga av löneregleringens direkta konsekvenser i form av pensionsbeloppets
avvägning efter de nya lönerna men å andra sidan utesluta dem från
sådana ändringar i pensionslagstiftningen, vilka äro mera fristående i förhållande
till löneregleringen. Detta skulle emellertid ej endast nödvändiggöra en
fullständig kategoriindelning av de föreslagna bestämmelserna —• vilket i och
för sig skulle vara förenat med vanskligheter — utan även förutsätta fastställande
av särskilda pensionsunderlag för ifrågavarande pensionstagare.
En närmare granskning har dessutom synts giva vid handen, att de nya
reglementsbestämmelserna för vinnande av ett tillfredsställande resultat böra
tillämpas jämväl i vissa andra fall än dem, där de utgöra direkta löneregleringskonsekvenser.
Det har icke synts befogat att allenast för ifrågavarande
relativt fåtaliga pensionstagare sålunda tillskapa ett särskilt komplex av
pensionsbestämmelser.

Enligt övergångsbestämmelserna till allmänna tjänstepensionsreglementet
skulle tid, varunder tjänsteman varit underkastad av statsmakterna antagna
tjänstepensionsbestämmelser, få tillgodoräknas såsom tjänstår i den omfattning
så fått ske enligt civila respektive militära tjänstepensionsreglementet

196

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

med därtill hörande övergångsstadganden. I syfte att undvika förnyad beräkning
av dylika tjänstår har i kungörelseförslaget införts en bestämmelse, enligt
vilken t jäns tår för tid, varunder tjänstemannen varit underkastad av
statsmakterna antagna tjänstepensionsbestämmelser, vid pensionens omräkning
i allmänhet skola tillgodoräknas till det antal, som skett vid beviljandet
av pension enligt civila respektive militära tjänstepensionsreglementet. Ny beräkning
avses skola göras endast i sådant fall, där tjänstemannen vid pensionens
ursprungliga beviljande redan åtnjöt annan pension, och föreskrifterna
i 3 § 3 mom. civila tjänstepensionsreglementet eller 10 § 7 mom. militära
tjänstepensionsreglementet föranlett inskränkning i tjänstårsberäkningen.

De sakkunniga ha därjämte i kungörelseförslaget intagit en föreskrift, enligt
vilken pensionens grundbelopp icke må understiga det, vartill pensionen enligt
civila respektive militära tjänstepensionsreglementet fastställts, ökat med dyrtidstillägg
motsvarande indextalet 156. Höjning av grundbeloppet i anledning
härav har likväl av de sakkunniga ansetts böra ske endast om och i den
mån summan av de efter omräkningen utgående pensionsbeloppen understiger
summan av de pensionsbelopp, som utgått före omräkningen.

I betänkandet den 3 januari 1939 uttalade sig de sakkunniga i princip för
att ifrågavarande pensionstagare jämväl med avseende å tid före de definitiva
pensionsbestämmelsernas ikraftträdande skulle försättas i samma läge,
som om pensionsreglering genomförts samtidigt med löneregleringen. Enligt
vad därvid av de sakkunniga framhölls borde vid bestämmandet av det belopp,
motsvarande skillnaden mellan pensionsförmånerna enligt de nya bestämmelserna
och redan uppburna pensionsförmåner, varav pensionstagare!!
i följd härav borde komma i åtnjutande, hänsyn tagas till den höjning av pensionsavdragen,
som bleve vidtagen i samband med pensionernas höjning. Rörande
en tänkbar utformning av en dylik anordning lia de sakkunniga nu
anfört följande:

Till utgångspunkt vid retroaktivbeloppens avvägning torde böra tagas de
pensionsunderlag och pensionsavdrag, vilka skolat ifrågakomma, därest pensionsregleringen
begränsats att enligt hävdvunna grunder innefatta förbättringar
i relation till löneökningen på billigaste ort. På sätt i det föregående
framhållits grundar sig förslaget om retroaktiviteten på tanken, att det ej
skall lända pensionstagare till skada att en pensionsförbättring motsvarande
löneökningen icke blivit genomförd samtidigt med löneregleringen, och
med denna grund kan det näppeligen vara överensstämmande att vid retroaktivbeloppens
fastställande fästa avseende vid en ur andra synpunkter föreslagen
förbättring i relationen mellan pension och lön. Vid godkännande
av alternativet med dyrortsgraderade pensioner skulle det näppeligen kunna
ifrågakomma, att dyrortstillägg finge beräknas för tid före de nya pensionsreglementenas
ikraftträdande. En motsvarande ståndpunkt vid ett genomförande
av alternativet med enhetligt, i förhållande till C-ortslönerna avvägda
pensioner synes så mycket mera påkallad, som eljest likvärdigheten mellan
alternativen skulle bliva kullkastad, såvitt avser tid före reglementenas
ikraftträdande.

Enligt de sakkunnigas åsikt kan emellertid icke heller den här angivna
principen tillämpas fullt individuellt eller överhuvud taget alltför strikt, detta

197

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

främst med hänsyn till den tid, som numera förflutit efter löneregleringens
genomförande. . .

Vad angår pensionsbeloppen, torde sålunda av administrativa skal ta anses
uteslutet att genom en individuell beräkning av retroaktivbeloppet göra
en på levnadskostnadernas höjd under varje särskild del av den ifrågakommande
tidsperioden baserad jämförelse mellan å ena sidan den pension jämte
dyrtidstillägg, som redan utgått, och å andra sidan den pension jämte rörligt
tillägg, som skulle hava utgått, i händelse allmänna tjänstepensionsreglementet
trätt i kraft samtidigt med löneregleringen. Av praktiska skäl torde jämförelsen
få tänkas ske vid indexläget 156, varvid dock generellt sett viss hänsyn
borde kunna tagas till att under ifrågavarande tidsperiod genomsnittligt
sett rått en avsevärt högre levnadskostnadsnivå.

Mera betydelsefullt och, som det synts de sakkunniga, helt avgörande för
anordningens utformning är emellertid, att en individuell beräkning av det
retroaktiva pensionsavdragsbelopp, vilket enligt vad som förordats skulle gå
i avräkning mot den retroaktiva pensionsförbättringen, måste konsekvent
leda till att ej endast pensionstagare, vilka avgått ur tjänst kort före pensionsregleringens
genomförande, utan även samtliga vid genomförandet i tjänst
varande befattningshavare skulle ha att göra en kontant inbetalning av
ett motsvarande retroaktivt avdragsbelopp. Då dylika konsekvenser icke synas
praktiskt godtagbara, är enligt de sakkunnigas förmenande en sådan anordning,
varom här är fråga, knappast genomförbar under annan förutsättning
än att storleken av den retroaktiva pensionsförhöjnirigen helt generellt
begränsas med hänsyn tagen till skyldigheten att erlägga större pensionsavdrag.

Efter överväganden av antydd art ha de sakkunniga såsom lösning ifrågasatt,
att här avsedda pensionstagare för varje månad före det nya tjänstepensionsreglementets
ikraftträdande, under vilken pension åtnjutits enligt civila
eller militära tjänstepensionsreglementet, tillerkännas ett visst enhetligt belopp,
förslagsvis 10 å 12 kronor för månad i alla lönelägen.

Slutligen torde här få upptagas en av de sakkunniga berörd fråga örn pensioneringen
av vissa post- och telegraftjänstemän.

I enlighet med riksdagens bemyndigande har Kungl. Majit den 21 september
1934 föreskrivit, att beträffande sådan förste postexpeditör och postexpeditör
samt förste telegrafexpeditör och telegrafexpeditör, vilken på grund
av medgivande av 1926 års riksdag personligen i lönehänseende placerats i
lönegrad närmast högre än den, till vilken vederbörande befattning hör,
skola från och med den 1 juli 1935 tillämpas det pensionsunderlag och det
pensionsavdrag, som enligt civila tjänstepensionsreglementet gälla för den
lönegrad, enligt vilken vederbörande befattningshavares lön utgår.

De sakkunniga ha i anledning härav ansett, att riksdagens bemyndigande
borde utverkas till meddelande av motsvarande föreskrift med avseende å allmänna
tjänste- och familjepensionsreglementenas tillämpning å ifrågavarande
befattningshavare.

Yttranden.

De av de sakkunniga i ifrågavarande kungörelseförslag intagna bestämmelserna
ha av flertalet hörda myndigheter lämnats utan erinran. Regerings -

198

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

rättens ledamöter ha ifrågasatt, om ej den föreslagna kungörelsen borde göras
tillämplig även på justitieråd och regeringsråd, som avgått eller komme
att avgå med pension under tiden den 1 juli 1939—den 30 juni 1941 eller
senare dag för reglementets ikraftträdande.

Statskontoret, som ej funnit något att erinra mot de föreslagna kungörelsebestämmelserna,
har ej kunnat tillstyrka, att ett avsteg från hittills i liknande
fall tillämpade principer göres därhän att, såsom de sakkunniga ifrågasatt,
pensionstagarna dessutom för varje månad före det nya tjänstepensionsreglementets
ikraftträdande, under vilken pension åtnjutits enligt civila
eller militära tjänstepensionsreglementet, tillerkännas en viss kompensation
med hänsyn till skillnaden i storleksordning mellan å ena sidan pensionsförmånerna
enligt de nya bestämmelserna och å andra sidan redan uppburna
pensionsförmåner.

Ej heller lantbruksstyrelsen har funnit bärande skäl föreligga för tillerkännande
at ifrågavarande före detta befattningshavare av pensionstillägg
för tid före de nya reglementenas ikraftträdande.

Generalpoststyrelsen har tillstyrkt de sakkunnigas förslag i fråga örn pensioneringen
av vissa posttjänsteman.

Departements. Den här ifrågavarande pensionsregleringen bör såsom redan angivits träda
f * kraft den 1 juli 1942. Fran och med sagda dag böra de nya bestämmelserna
i enlighet med vad de sakkunniga förordat och såsom också tidigare uttalats
göras tillämpliga å de tjänstemän, som blivit underkastade de 1939 eller 1940
utfärdade nya avlöningsförfattningarna men avgått ur tjänst före pensionsregleringens
ikraftträdande. Att utsträcka tillämpningen av de nya reglementsbestämmelserna
jämväl till befattningshavargrupper, som icke på senare
tid lönereglerats ehuru de bliva delaktiga av pensionsregleringen, synes
mig icke böra ifrågakomma.

Vad beträffar tiden före de nya pensionsbestämmelsernas ikraftträdande
vill jag, med hänsyn till de uttalanden som tidigare gjorts, icke motsätta mig
att en viss kompensation må beredas pensionstagarna för de lägre pensionsförmåner,
som åtnjutits till följd av att pensionsregleringen träder i kraft
först någon tid efter löneregleringarnas genomförande. Jag tillstyrker härvid
den av de sakkunniga ifrågasatta anordningen, enligt vilken ett visst enhetligt
belopp för manad, lika i alla lönelägen, skulle utgå. Beloppet synes mig lämpligen
böra bestämmas till 10 kronor för månad.

Riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj:t att utfärda bestämmelser angående
de här förordade övergångsanordningarna torde böra inhämtas.

Slutligen får jag förorda, att riksdagens bemyndigande jämväl inhämtas
till meddelande av den av de sakkunniga föreslagna särskilda föreskriften
med avseende å allmänna tjänste- och familjepensionsreglementenas tillämpning
å vissa post- och telegraftjänstemän.

Kungl. Maj.ts proposition nr 339-

199

Kostnadsberäkningar.

Av de sakkunnigas matematiker, förste aktuarien Wingborg, ha verkställts
vissa beräkningar rörande de framtida bruttokostnaderna för tjänstepensioneringen.
Närmare redogörelse för dessa beräkningar och deras resultat innefattas
i en vid de sakkunnigas betänkande fogad bilaga 2. Det har ansetts
lämpligt att här lämna en kort sammanfattning av beräkningsresultaten.
Vidare meddelas resultaten av vissa av Wingborg utförda beräkningar rörande
tjänstepensionsavdragen och nettokostnaderna för tjänstepensionerna.

Beräkningarna av bruttopensionskostnaderna ha i första hand åsyftat att
giva en uppfattning om den kostnadsökning, som ett genomförande av de
av de sakkunniga framlagda alternativen beträffande enhetligt avvägda,
respektive dyrortsgraderade pensionsunderlag (i det följande benämnda
alternativ 1, respektive alternativ 2) kan förväntas medföra.

För att belysa den kostnadsökning, som föranledes av den förbättrade relationen
mellan pension och lön enligt nämnda båda förslag i jämförelse med
en pensionsreglering, som skulle direkt ansluta sig till löneregleringen utan
en dylik relationsförbättring, ha vidare beräkningar utförts beträffande ett
alternativ, innebärande pensionsunderlagens höjning till två tredjedelar av
slutlönen för respektive lönegrad i ortsgrupp A (alternativ A).

Vid beräkningarna har förutsatts, att de nya pensionsbestämmelserna skulle
träda i kraft den 1 juli 1941, från och med vilken dag de skulle gälla även för
dem, vilka under tiden 1 juli 1939—30 juni 1941 blivit berättigade till pension
jämlikt civila eller militära tjänstepensionsreglementet.

Beräkningarna omfatta även kostnaderna för tjänstepensioner beviljade
före den 1 juli 1939. Härvid ha medräknats de kategorier av befattningar,
vilka förslaget till nytt tjänstepensionsreglemente innesluter. Utom för civilförvaltningen
och försvarsväsendet ha kostnadsberäkningar, ehuru av synnerligen
approximativ art, utförts för folkskoleväsendet. För att erhålla kostnadsbelopp
jämförliga med dem för övriga förvaltningsgrenar har härvid
bland annat antagits, att de i förslaget till allmänt tjänstepensionsreglemente
införda bestämmelserna skulle tillämpas för samtliga folk- och småskollärare,
som avgått med pension efter den 30 juni 1939, ehuru så ej ifrågasatts
och överhuvud frågan örn förhöjning av folkskollärarnas pensioner ännu ej
varit upptagen till behandling.

I de i följande sammanställning meddelade kostnadsbeloppen har beträffande
pensioner beviljade före den 1 juli 1939 räknats med oförändrade pensionsbestämmelser
samt högsta dyrtidstillägg (28 procent av tilläggsunderlaget).
För senare beviljade pensioner ha pensionsbeloppen ökats vid kalkyler
rörande nuvarande bestämmelser på angivet sätt med högsta dyrtidstillägg
samt vid kalkyler rörande alternativen A, 1 och 2 med högsta föreslagna
rörliga tillägg (15 procent av pensionsunderlaget, dock högst 900 kronor
örn året). Till kristillägg bar hänsyn icke tagits.

Beräkningarna lia utförts beträffande pensionskostnaderna åren 1942, 1945
och 1950, beträffande år 1942 givetvis under förutsättning att de nya reg -

200

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.
Beräknade pensionskostnader samt kostnadsökning.

Förvaltningsgren

Pensionskostnad

i miljoner kronor

Kostnadsökning i
kronor

miljoner

Nuv. best.

Alt. A

Alt. 1

Alt. 2

Alt. A

Alt. 1

Alt. 2

År 1942

Civilförvaltningen____

41.43

42.22

43.20

43.24

0.79

1.77

1.81

Försvarsväsendet ____

21.02

21.26

21.64

21.56

0.24

0.52

0.54

Summa

62.45

63.48

64.74

64.80

1.03

2.29

2.35

Folkskoleväsendet ....

21.67

21.89

22.26

22.20

0.22

0.59

0.53

Totalsumma

84.12

85.37

87.00

87.00

1.25

2.88

2.88

År 1945

Civilförvaltningen ....

49.41

50.94

52.87

52.97

1.53

3.46

3.66

Försvarsväsendet ____

23.58

24.05

24.60

24.67

0.47

1.02

1.09 ;

Summa

72.99

74.99

77.47

77.64

2.00

4.48

4.66

Folkskoleväsendet ....

28.19

23.61

24.31

24.20

0.42

1.12

1.01

Totalsumma

96.18

98.60

101.78

101.84

2.42

5.60

5.66

År 1950

Civilförvaltningen ....

61.39

64.09

67.46

67.67

2.70

6.07

6.28

Försvarsväsendet ....

27.76

28.59

29.55

29.65

0.84

1.80

1.90

Summa

89.14

92.68

97.01

97.32

3.64

7.87

8.18

Folkskoleväsendet....

26.14

26.94

28.22

28.02

0.80

2.08

1.88

Totalsumma

115.28

119.62

125.23

125.34

4.34

9.95

10.06

lementena vöre gällande under hela detta år. För 1950 ha dock beräkningar
ej verkställts rörande pensionskostnaderna för personal vid försvarsväsendet.
Rörande ifrågavarande kostnader meddelas emellertid för fullständighetens
skull vissa belopp, som grovt approximativt uppskattats i anslutning till övriga
kostnadssiffror.

Såsom framgår av tablån, kunna de totala pensionskostnaderna för civilförvaltningen,
försvarsväsendet och folkskoleväsendet vid tillämpande av nuvarande
pensionsbestämmelser uppskattas till 84 12 miljoner kronor för år
1942 och till 115 28 miljoner kronor för år 1950. En automatisk kostnadsökning
å 3116 miljoner kronor beräknas alltså uppstå till följd av pensionärsstockens
förväntade tillväxt. Genomförandet av alternativen A, 1 och 2 beräknas
härutöver medföra en bruttokostnadsökning, uppgående till de i tabellens
tre sista kolumner angivna beloppen. För vartdera av alternativen 1
och 2 beräknas denna ökning år 1950 utgöra omkring 10 miljoner kronor för
år räknat. För alternativ A är den beräknade kostnadsökningen genomgående
något mindre än hälften så stor som för alternativen 1 och 2.

Vad angår den ekonomiska konsekvensen av en höjning av pensionsavdragen
till en nivå svarande mot tjänstepensionernas storlek enligt alternativen
1 och 2, angives i följande tablå den beräknade årliga summan av pensionsavdragen
med nuvarande och föreslagna avdragsbelopp, om pensionsavdragen
uttagas intill pensionsåldern:

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Årlig summa pensionsavdrag (miljoner kronor).

201

Förvaltningsgren

Nuvarande

pensions-

avdrag

Föreslagna

pensions-

avdrag

Ökning

Civilförvaltningen ........

5.75

7.29

1.54

Försvarsväsendet..........

0.97

1.19

0.22

Summa

6.72

8.48

1.76

Folkskoleväsendet ........

3.11

3.83

0.72

Totalsumma

9.83

12.31

2.48

Med hänsyn till den nu gällande bestämmelsen örn högst 30 avdragsår för
befattningshavare, å vilka civila tjänstepensionsreglementet är tillämpligt, och
förslaget örn avdragstidens utsträckning intill pensionsåldern, kommer den
förväntade ökningen av årliga summan pensionsavdrag att i framtiden bliva
avsevärt större än i tabellen angives. Under de allra närmaste åren bör ökningen
däremot bliva mindre på grund av de föreslagna övergångsbestämmelserna.
Den med hänsyn till här anförda omständigheter beräknade ökningen
av pensionsavdragen anges i följande tablå. För folk- och småskollärarkåren
har för jämförelsens skull räknats med samma ändring i bestämmelserna
som för de civila tjänstemännen.

Ökning av den årliga summan pensionsavdrag
(miljoner kronor).

Förvaltningsgren

År 1942

År 1945

År 1950

Civilförvaltningen ........

1.44

1.60

2.05

Försvarsväsendet..........

0.22

0.22

0.22

Summa

1.66

1.82

2.27

Folkskoleväsendet ........

0.65

0.82

1.29

Totalsumma

2.31

2.64

3.56

Enligt anförda siffror skulle kostnadsökningen för pensioner inom den
statliga civilförvaltningen och för försvarsväsendet enligt alternativen 1 och
2, efter avdrag för ökningen i pensionsavdrag, belöpa sig till följande belopp:

Kostnadsökning netto i miljoner kronor.

Förvaltningsgren

År 1942

År 1945

År 1950

Alt. 1

Alt. 2

Alt. 1

Alt. 2

Alt. 1

Alt. 2

Civilförvaltningen ......

0.33

0.37

1.86

1.96

4.02

4.23

Försvarsväsendet........

0.30

0.32

0.80

0.87

1.58

1.08

Summa

0.63

0.69

2.66

2.83

5.60

5.91

Vid genomförande av de föreslagna pensionsbestämmelserna från den 1
juli 1942 beräknas, att bruttokostnadsökningen för tjänstepensionerna under

202

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

budgetåret 1942/43 skulle belöpa sig till omkring 2,050,000 kronor för civilförvaltningen
och 600,000 kronor för försvarsväsendet eller tillsammans

2.650.000 kronor, ökningen av pensionsavdragen uppskattas till 1,430,000
kronor för civilförvaltningen och 220,000 kronor för försvarsväsendet eller
tillsammans 1,650,000 kronor. Nettobeloppet av kostnadsökningen för nämnda
budgetår skulle sålunda sammanlagt bliva omkring 1,000,000 kronor.

Den föreslagna övergångsanordningen med retroaktiv utbetalning av vissa
belopp till pensionärer, som avgått med pension efter löneregleringens genomförande
men före allmänna tjänstepensionsreglementets ikraftträdande, kan
enligt inhämtade uppgifter beräknas draga en engångskostnad av i runt tal

850.000 kronor.

Hemställan.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Majit
måtte föreslå riksdagen att

dels godkänna de av departementschefen förordade förslagen
till allmänt tjänstepensionsreglemente och allmänt familjepensionsreglemente; dels

bemyndiga Kungl. Majit att i huvudsaklig överensstämmelse
med vad i det föregående anförts utfärda bestämmelser om

tillämpning av allmänna tjänstepensionsreglementet
och allmänna familjepensionsreglementet i vissa fall å tjänstemän
avgångna med pension enligt civila eller militära tjänstepensionsreglementet,

om pensionstillägg åt vissa tjänstemän avgångna med pension
enligt civila eller militära tjänstepensionsreglementet,

om förhöjda pensioner för vissa rikstelefonister, å vilka
allmänna tjänstepensionsreglementet erhåller tillämpning,
samt

om reglering av pensionsrätten för lärare, å vilka allmänna
tjänstepensionsreglementet erhåller tillämpning och som
före reglementets ikraftträdande innehaft rektorsförordnande; dels

bemyndiga Kungl. Majit

att förordna om utbyte av rätt till uppskjuten livränta enligt
civila eller militära tjänstepensionsreglementet mot förtidslivränta,

att, där tjänstepension eller familjepension enligt annan
pensionsförfattning än allmänna tjänstepensionsreglementet
eller allmänna familjepensionsreglementet sammanträffar
med förmån enligt något av dessa reglementen, medgiva un -

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

203

dantag från de bestämmelser angående sammanträffande av
förmåner, som må finnas meddelade i den andra pensionsförfattningen,
samt

att utfärda de övergångsbestämmelser, vilka kunna visa
sig erforderliga utöver de övergångsstadganden, som innefattas
i allmänna tjänstepensionsreglementet och allmänna
famil jepensionsreglementet;

dels ock medgiva, att beträffande sådan förste postexpeditör
och postexpeditör samt förste telegrafexpeditör och telegrafexpeditör,
vilken enligt riksdagens beslut personligen i
lönehänseende placerats i lönegrad närmast högre än den,
till vilken vederbörande befattning hör, må vid tillämpning
av allmänna tjänstepensionsreglementet och allmänna familjepensionsreglementet
lända till efterrättelse det tjänstepensionsunderlag
respektive familjepensionsunderlag och det
tjänstepensionsavdrag respektive familjepensionsavdrag, som
jämlikt reglementena gälla för den lönegrad, enligt vilken
vederbörandes avlöning utgår.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,
bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
R. Borgström.

c

BILAGOR

(} l) L

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

207

Bil. 1.

1938 års pensionssakkunnigas förslag

till

reglemente angående tjänstepension för befattningshavare i statens
tjänst (allmänna tjänstepensionsreglementet).

♦

Alternativ 1:* Alternativ 2:*

1 avd. Allmänna bestämmelser.

1 §•

1 mom. Detta reglemente skall, med de undantag som i 2 § angivas, äga
tillämpning å:

a) tjänsteman, som är underkastad civila avlöningsreglementet den 4 januari
1939 (nr 8; jfr nr 272);

b) justitieråd och regeringsråd;

c) chefen för rasbiologiska institutet och följande vid universitet eller vid
karolinska mediko-kirurgiska institutet anställda ordinarie tjänstemän, som
icke äro underkastade civila avlöningsreglementet, nämligen professor, prosektor,
laborator, lärare i medicinsk radiologi, observator och föreståndare
för zoologiska institutionens i Lund entomologiska avdelning;

d) beställningshavare, som är underkastad militära avlöningsreglementet
den 15 juni 1939 (nr 275);

e) beställningshavare tillhörande den i manskapsavlöningsreglementet den
21 juni 1940 (nr 652) intagna löneplan Mb;

f) extra ordinarie tjänsteman, som är underkastad av Kungl. Majit i anslutning
till civila eller militära avlöningsreglementena utfärdade avlöningsbestämmelser
för icke-ordinarie personal; samt

g) cheferna för bank- och fondinspektionen ävensom sparbanksinspektionen.

2 mom. Kungl. Maj :t äger besluta, att reglementets bestämmelser, i vad de
avse tjänstemän som omförmälas i 12 §, skola lända till efterrättelse jämväl
för annan icke- ordinarie anställningshavare än i 1 mom. f) sägs, där anställningshavaren
åtnjuter avlöning enligt civila eller militära avlöningsreglementet
eller enligt av Kungl. Majit i anslutning till något av nämnda reglementen
utfärdade avlöningsbestämmelser för icke-ordinarie personal, så ock eljest
där särskilda skäl därtill äro.

* Där de båda alternativen skilja sig åt endast genom olika paragrafnummer, har parallelltext
ej uppsatts; i dylika fall har dels över de olika paragraferna angivits numreringen enligt
de båda alternativen, dels inom parentes i den löpande texten angivits paragrafbeteckningen
enligt alternativ 2.

208

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Alternativ 1: Alternativ 2:

3 mom. Vad i detta reglemente sägs om tjänst eller befattning samt om
tjänsteman eller befattningshavare skall, där ej annat framgår, i tillämpliga
delar gälla med avseende å beställning eller beställningshavare vid försvarsväsendet.

Med i reglementet omförmälda tjänstepensionsbestämmelser, antagna av
Kungl. Majit och riksdagen, likställas tjänstepensionsbestämmelser för riksdagens
verk, vilka antagits av riksdagen eller med stöd av dess bemyndigande
utfärdats av delegerade för riksdagens verk. Såsom tjänstepensionsbestämmelser
av förstnämnda slag anses icke bestämmelser örn pensionering
av försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär personal.

2 §.

1 mom. Från reglementets tillämpning är undantagen

a) innehavare av annan ordinarie tjänst, som tillsättes medelst förordnande
tills vidare, än befattningen såsom chef för försäkringsinspektionen, såvitt
angår dylik tjänst;

b) innehavare av tjänst, med vilken är förenad pensionsrätt i statens pensionsanstalt,
såvitt angår dylik tjänst;

c) innehavare av i 1 § 1 mom. c) avsedd profes-sorstjänst, därest avlöningsbelopp
för tjänsten icke angivits i vederbörande för professorer gällande
avlöningsstat samt Kungl. Majit särskilt förordnat, att reglementet icke skall
äga tillämpning å tjänsten; samt

d) extra ordinarie tjänsteman, vilkens dagliga tjänstgöringstid vid ett och
samma verk understiger hälften av den för ordinarie tjänstemän vid verket
föreskrivna.

2 mom. Där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar, är ock från reglementets
tillämpning undantagen tjänsteman, vilken vid statens övertagande helt
eller delvis av enskilt företag eller i samband med dylikt företags nedläggande
övergått till befattning, som avses i reglementet.

3 §.

1 mom. Avgår justitieråd eller regeringsråd från sin tjänst för tillträdande
av annan med pensionsrätt enligt detta reglemente förenad ordinarie tjänst
vilken ej tillsättes medelst förordnande, av statsrådsämbete eller av annan
befattning i statens tjänst eller för fullgörande av något av Kungl. Majit
meddelat uppdrag, för vilket ersättning av statsmedel utgår, skall, så länge
han i oavbruten följd innehar sådan befattning eller sådant uppdrag, i pensionshänseende
så anses, som om han alltjämt kvarstode i justitieråds-, respektive
regeringsrådsämbetet. I fråga om avgång från tjänst, som ej är att
hänföra till domarämbete, skall dock härvid gälla vad för den innehavda
tjänsten är stadgat.

2 morn. Försättes ordinarie diplomatisk eller konsulär tjänsteman i disponibilitet,
skall, därest han åtnjuter exspektansarvode eller annan eljest med
rätt till pension icke förenad avlöning av statsmedel till belopp ej understigande
pensionsunderlaget för den av honom senast innehavda ordinarie befattningen,
i pensionshänseende så anses, som örn han alltjämt kvarstode i
nämnda befattning.

4 §•

Tjänsteman, å vilken detta reglemente äger tillämpning, har att vidkännas
pensionsavdrag samt äger rätt att komma i åtnjutande av pension eller liv -

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

209

Alternativ 1: Alternativ 2:

ränta, allt enligt de föreskrifter och under de villkor, som innehållas i reglementet
jämte de närmare bestämmelser, som för tillämpningen av detsamma
utfärdas av Kungl. Maj:t.

I reglementet meddelas jämväl bestämmelser om ordinarie tjänstemans
skyldighet att avgå från tjänsten m. m.

5 §•

1 mom. Fråga örn rätt att komma i åtnjutande av pension eller livränta
enligt detta reglemente prövas

a) i fall, som avses i 13 § 2 mom. och 24 § (27 §), av Kungl. Majit; samt

b) i andra fall, beträffande tjänsteman vid postverket, telegrafverket, statens
järnvägar, statens vattenfallsverk eller domänverket av vederbörande
verks styrelse och beträffande annan tjänsteman av statskontoret.

Pension eller livränta, vartill rätt föreligger, fastställes av den här ovan
under b) omförmälda myndigheten.

2 mom. Då pension eller livränta beviljas, skall skriftligt bevis därom tillställas
den till förmånen berättigade.

2 avd. Om pensionsavdrag.

6 §•

Från och med den dag, då tjänsteman blir underkastad reglementets bestämmelser,
intill dess avgång ur tjänst äger rum skall tjänstemannen tillkommande
lön minskas med pensionsavdrag enligt de föreskrifter, som meddelas
i 7 §. . ....

Innehar tjänsteman samtidigt mer än en befattning med pensionsratt enligt
reglementet, verkställes pensionsavdrag i varje sådan befattning, dock
att ordinarie tjänsteman, som med frånträdande av tjänstens utövande innehar
icke-ordinarie befattning, vidkännes pensionsavdrag allenast i sistnämnda
befattning.

7 §•

1 mom. Såsom pensionsavdrag skall tillämpas det belopp, som i 2 och 3
morn. här nedan angives för den befattning tjänstemannen innehaft under
tid, för vilken pensionsavdraget verkställes.

Där ordinarie tjänst nedflyttats till lägre lönegrad eller pensionsavdraget
för ordinarie befattning eljest nedsatts, skall nedsättningen likväl icke bliva
gällande beträffande den, som omedelbart dessförinnan innehade befängd
i nästföregående stycke stadgas skall äga motsvarande tillämpning
beträffande ordinarie tjänsteman, som utan något sitt förvållande förflyttats
till tjänst med lägre pensionsavdrag. ...

2 mom. För befattningar, som äro hänförda till viss lönegrad, skola, dar
ej annat följer av stadgandet i 4 morn., pensionsavdragen för år räknat utgöra
de belopp, som här nedan för de särskilda lönegraderna angivas:

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr 339. It

210

Kungl. Majlis proposition nr 339.

Alternativ 1: Alternativ 2:

A. Ordinarie befattningar, som avses i civila avlöningsreglementet.

Löneplan

Lönegrad

Pensions-

avdrag

kronor

Lönegrad

Pensions-

avdrag

kronor

Lönegrad

Pensions-

avdrag

kronor

A

1

54

13

|

129

25

339

2

57

14

141

26

366

3

63

15

156

27

393

4

66

16

171

28

420

0

69

17

186

29

447

6

72

18

204

30

474

7

78

19

222

31

492

8

84

20

222

32

504

9

90

21

243

33

516

10

99

22

267

34

525

11

108

23

291

12

117

24

315

B

1

492

2

528

3

561

C

1

360

7

483

13

606

2

372

8

498

14

612

3

384

9

510

15

612

4

420

10

528

16

654

5

468

11

546

17

654

6

468

12

591

D

—

393

—

—

—

— j

E

1

384

6

420

11

468

2

402

7

420

12

468

3

402

8

420

13

468

4

402

9

420

14

468

5

402

10

468

F 1

—

243

—

- 1

—

—

B. Ordinarie beställningar, som avses i militära avlöningsreglementet.

Pensions-

Pensions-

Pensions-

Lönepl an

Lönegrad

avdrag

Lönegrad

avdrag

Lönegrad

avdrag

kronor

kronor

kronor

1

Oa

1

96

3

288

5

414

2

183

4

363

6

492

Ob

1

516

3

561

2

528

4

606

UO

1

105

2

129

3

158

Ca

1

54

11

108

21

243

2

57

12

117

22

267

3

63

13

129

23

291

4

66

14

141

24

315

5

69

15

156

25

339

6

72

16

171

26

366

7

78

17

186

27

393

8

84

18

204

28

420

9

90

19

222

29

447

10

99

20

222

30

474

Cb

1

492 |

2

510 |

3

561

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

211

Alternativ 1: Alternativ 2:

C. Beställningar, som avses i manskapsavlöningsreglementet.

Löneplan

Lönegrad

Pensionsavdrag

kronor

Mb

1

72

2

78

D. Extra ordinarie befattningar.

Pensions-

Pensions-

Pensions-

Löneplan

Lönegrad

avdrag

Lönegrad

avdrag

Lönegrad

avdrag

kronor

kronor

kronor

Eo, Meo

1

51

11

99

21

222

2

54

12

108

22

243

3

57

13

117

23

267

4

63

14

129

24

291

5

66

15

141

25

315

6

69

16

156

26

339

7

72

17

171

27

366

8

78

18

186

28

393

9

84

19

204

29

420

10

90

20

204

30

447

Oc

1

78

Ek

1

45

4

45

7

51

2

45

5

45

8

54

3

45

6

48

U

1

45

2

45

För extra ordinarie tjänstemän med lön enligt löneplan B civila avlöningsreglementet
utgör pensionsavdraget det belopp, som gäller för motsvarande
ordinarie tjänstemän.

3 mom. För nedan angivna, till viss lönegrad ej hänförliga ordinarie tjänster
utgöra pensionsavdragen för år räknat:
för justitieråd och regeringsråd 654 kronor,
för landshövding 654 kronor,

för professor i arkitektur vid konsthögskolan, tillika föreståndare för
arkitekturskolan, det belopp, som enligt 2 mom. gäller för lönegraden A 30,
för annan förordnad professor vid konsthögskolan det belopp, som enligt
2 mom. gäller för lönegraden A 24,

för chefen för rasbiologiska institutet samt professor vid universitet eller
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet 492 kronor,

för ordinarie befattning vid universitet eller vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet såsom prosektor, laborator, lärare i medicinsk radiologi, observator
och föreståndare för zoologiska institutionens i Lund entomologiska
avdelning 366 kronor,

för sakkunnig vid konjunkturinstitutet, tillika ledare för institutets undersökningar,
det belopp, som enligt 2 mom. gäller för lönegraden A 30, samt
för annan sakkunnig vid konjunkturinstitutet det belopp, som enligt 2
mom. gäller för lönegraden A 26.

212

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Alternativ 1: Alternativ 2:

För chefen för bank- och fondinspektionen samt chefen för sparbanksinspektionen
utgöra pensionsavdragen för år räknat 612 kronor, respektive
498 kronor.

I fråga om annan icke-ordinarie befattning, som ej är hänförlig till viss
lönegrad, äger Kungl. Maj:t antingen bestämma den lönegrad befattningen
skall anses med avseende å pensionsavdrag tillböra eller ock fastställa särskilt
pensionsavdrag.

4 mom. För ordinarie tjänsteman, som av annan anledning än offentligt
uppdrag erhållit sådan nedsättning av tjänstgöringstiden, vilken medför Cavdrag
å lönen, så ock för icke-ordinarie tjänsteman med avkortad tjänstgöringstid
skall vidtagas en mot nedsättningen eller avkortningen svarande
minskning av pensionsavdraget. Härvid iakttages, att pensionsavdrag för år
räknat, som icke utgöres av helt med tre jämnt delbart krontal, jämkas till
närmast högre sålunda delbara tal.

3 avd. Om ordinarie tjänstemans skyldighet att avgå m. m.

8 §•

1 mom. Ordinarie tjänsteman är skyldig att avgå från tjänsten, därest han

a) i fråga om tjänsteman, som tillsatts medelst fullmakt eller konstitutorial,
uppnått pensionsåldern;

b) till följd av olycksfall i tjänsten befinnes för framtiden oförmögen att
på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst; eller

c) till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte i andra fall än under b) sägs
eller till följd av nedsatt arbetsförmåga befinnes för framtiden oförmögen
att på tillfredsställande sätt sköta sin tjänst.

1 fall, varom under b) eller c) här ovan förmärs, skall av Kungl. Maj:t
eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, vederbörande myndighet prövas,
huruvida tjänstemannen lämpligen bör överflyttas till sådan annan befattning,
till vilken han må vara pliktig att låta förflytta sig.

2 mom. Beträffande ordinarie tjänstemans avgång från tjänsten skall
jämte bestämmelserna i 1 mom. iakttagas,

a) i fråga om innehavare av domarämbete med undantag av vattenrättsingenjör,
att avgångsskyldigheten icke må göras gällande gentemot sådan
tjänsteman av anledning, varom förmäles i 1 mom. första stycket a), innan
antingen ett år förflutit från pensionsålderns inträde eller ock tjänstemannen
under tillhopa sex månader efter nämnda tidpunkt åtnjutit tjänstledighet
av annan anledning än för fullgörande av offentligt uppdrag, och ej heller
av anledning, varom förmäles i 1 mom. första stycket c), med mindre
tjänstemannen under två på varandra följande år åtnjutit tjänstledighet till
följd av sjukdom, för svag hälsas vårdande eller för enskild angelägenhet;
samt

b) i fråga om annan tjänsteman, tillsatt medelst fullmakt eller konstitutorial,
att den myndighet, som äger att från tjänsten avskeda, må, då synnerliga
skäl därtill äro, medgiva sådan tjänsteman anstånd med avsked efter
uppnådd pensionsålder, så länge tjänstemannen är fullt tjänstduglig, dock
icke längre tid än sammanlagt ett år.

Då särskilda omständigheter sådant påkalla, må Kungl. Majit beträffande
tjänsteman, varom förmäles under a) eller b) här ovan, medgiva kvarstående
i tjänst längre tid efter uppnådd pensionsålder än där sägs, dock icke i något
fall längre än sammanlagt tre år efter pensionsålderns inträde.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

213

Alternativ 1: Alternativ 2:

3 mom. Befinnes medelst fullmakt tillsatt tjänsteman, som icke är innehavare
av domarämbete, eller vattenrättsingenjör eller tjänsteman, som tillsatts
medelst konstitutorial, urståndsatt att på tillfredsställande sätt fullgöra
sina tjänståligganden och är ej sådant fall för handen, varom i 1 mom. första
stycket b) eller c) sägs, må Kungl. Majit, därest för tjänstemannen högst fem
år återstå till pensionsålderns inträde, förklara honom skyldig att avgå från
tjänsten och entlediga honom.

Tjänsteman, som genom lagakraftägande dom befunnits förvunnen till förfarande
i tjänsten, varå avsättning kunnat följa, men som jämlikt 5 kap. 5 §
strafflagen förklarats fri från ansvar, må av Kungl. Majit, jämväl i annat
fall än i nästföregående stycke sägs, förklaras skyldig att avgå samt entledigas.

4 mom. Icke-ordinarie befattningshavare må ej bibehållas i sin befattning,
därest han

a) uppnått en levnadsålder, som med ett år överstiger för befattningen
gällande pensionsålder, Kungl. Majit dock obetaget att, där synnerliga skäl
därtill äro, medgiva bibehållande i befattningen ytterligare sammanlagt två år;

b) till följd av olycksfall i tjänsten är för framtiden oförmögen att på tillfredsställande
sätt sköta sin tjänst; eller

c) till följd av sjukdom, vanförhet eller lyte i andra fall än under b) sägs,
eller till följd av nedsatt arbetsförmåga är för framtiden oförmögen att på
tillfredsställande sätt sköta sin tjänst.

I fall, varom under b) eller c) här ovan förmäles, skall bestämmelsen i
1 mom. sista stycket äga motsvarande tillämpning.

9 §.

1 mom. För ordinarie befattningar, vilka tillsättas medelst fullmakt eller
konstitutorial, så ock för icke-ordinarie befattningar med undantag av befattningarna
såsom chef för bank- och fondinspektionen eller sparbanksinspektionen,
skall såsom pensionsålder tillämpas den levnadsålder, som i 2 eller
3 mom. här nedan angives.

Har ordinarie tjänsteman utan något sitt förvållande förflyttats^ till tjänst,
för vilken gäller annan pensionsålder, skall dock den nya pensionsåldern icke
tillämpas å honom, såframt han icke inom viss, av Kungl. Majit bestämd
tid anmäler sin önskan att bliva underkastad den nya åldersbestämmelsen.

2 mom. För sådana i 1 mom. avsedda befattningar, som äro hänförda till
viss lönegrad, inträder pensionsåldern vid den i 4 mom. angivna tid efter
det befattningshavaren uppnått nedan angivna levnadsålder:

A. Ordinarie befattningar, som avses i civila
avlöningsreglementet.

Löneplan

Lönegrad

Levnadsår

1-12

60

A \

13-34

65

B

1—3

65

D

—

63

F

—

63

214

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Alternativ 1: Alternativ 2:

B. Ordinarie beställningar, som avses i militära
avlöningsreglementet.

Löneplan

Lönegrad

Levnadsår

f

1—3

50

Oa

4,5

55

l

6

60

Ob

{

1,2

3

60

65

UO

f

\

1,2

3

50

60

Ca

1

1—12

60

\

13-30

63

Cb

1,3

65

C. Beställningar, som avses i manskapsavlöningsreglementet.

Löneplan

Lönegrad

Levnadsår

Mb

1

55

2

50

D. Extra ordinarie befattningar.

Löneplan

Lönegrad

Levnadsår

Eo, Meo |

1—12

13—30

60

65

Oc

1

50

Ek

1-8

60

U

1,2

60

För extra ordinarie tjänstemän med lön enligt löneplan B civila avlöningsreglementet
tillämpas den pensionsålder, som gäller för motsvarande ordinarie
tjänstemän.

För innehavare av vissa i civila och militära avlöningsreglementena avsedda
befattningar skall utan hinder av vad under A och B här ovan sägs gälla
den pensionsålder, som angives i den såsom bilaga A till reglementet fogade
pensionsåldersf örteckningen.

För extra ordinarie befattningar äger Kungl. Majit, med avvikelse från vad
i detta moment i övrigt stadgats, fastställa särskild pensionsålder.

3 mom. För i 1 mom. avsedda befattningar, vilka ej äro hänförliga till
viss lönegrad, inträder pensionsåldern vid den i 4 mom. angivna tid efter
det befattningshavaren uppnått följande levnadsålder:

för ordinarie tjänsteman .................................... 65 år,

» icke-ordinarie anställningshavare: den levnadsålder, som av Kungl.
Majit fastställts såsom pensionsålder.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

215

Alternativ 1: Alternativ 2:

4 mom. För beställningar, som avses i militära avlöningsreglementet och
manskapsavlöningsreglementet, inträder pensionsåldern, där den i 2 morn. angivna
levnadsåldern uppnås under tiden 1 oktober—31 mars, vid utgången
av mars månad, men eljest vid utgången av september månad.

För övriga befattningar inträder pensionsåldern, där ej annat följer av i
reglementet meddelade särskilda bestämmelser, vid utgången av den kalendermånad,
under vilken stadgad levnadsålder uppnås.

10 §.

Med olycksfall i tjänsten förstås i detta reglemente sådant vid utövande
av befattning i statens tjänst inträffat olycksfall, som enligt allmän lag är
att hänföra till olycksfall i arbete.

Vad i reglementet stadgas örn olycksfall i tjänsten skall äga tillämpning
jämväl där tjänsteman på grund av sin tjänst blivit utsatt för våld eller annan
misshandel eller i tjänsten ådragit sig sådan yrkessjukdom, varom förmäles
i gällande lag om försäkring för vissa yrkessjukdomar.

11 §.

1 mom. Beträffande ordinarie tjänsteman, som tillsatts medelst förordnande,
ävensom beträffande innehavare av befattning såsom chef för bankoch
fondinspektionen eller sparbanksinspektionen skall frågan om tjänstemannens
rätt till pension, där sådan fråga förekommer, avgöras i sammanhang
med beslut om förordnandes upphörande, så ock då meddelat förordnande
utlöper utan att efterföljas av förnyat förordnande.

2 mom. Beträffande ordinarie tjänsteman, som tillsatts medelst fullmakt
eller konstitutorial, så ock beträffande icke-ordinarie befattningshavare må
beslut om avsked icke meddelas utan att frågan om tjänstemannens rätt till
pension, där sådan fråga förekommer, dessförinnan avgjorts eller i samband
med beslutet avgöres. Vad nu sagts har dock icke avseende å innehavare
av förtroendesyssla enligt § 35 regeringsformen.

Underlåter ordinarie tjänsteman, som i första stycket avses, att söka avsked,
ändock att enligt vederbörande myndighets beprövande förhållande
föreligger, som enligt 8 § 1 eller 2 mom. bör föranleda hans avgång, ankommer
på myndigheten att föranstalta om prövning av frågan om pension åt
tjänstemannen samt att, därest pensionsrätt prövats föreligga, entlediga tjänstemannen
eller göra hemställan om hans entledigande.

3 mom. I fall, varom förmäles i 8 § 3 morn., må beslut örn entledigande
icke meddelas utan att tjänstemannen erhållit tillfälle att inkomma med
yttrande i ärendet.

4 avd. Örn pension.

1 kap. Tjänstemän i allmänhet.

12 §•

Bestämmelserna i detta kapitel äga tillämpning å dels ordinarie tjänstemän,
som tillsättas medelst fullmakt eller konstitutorial, dels ock icke-ordinarie
befattningshavare med undantag av cheferna för bank- och fondinspektionen
samt sparbanksinspektionen.

216

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

Alternativ 1: Alternativ 2:

13 §.

1 morn. Rätt att vid avgång från tjänsten komma i åtnjutande av pension
tillkommer, där ej annat följer av bestämmelsen i 3 morn., i detta kapitel
avsedd tjänsteman,

a) därest han uppnått pensionsåldern (ålderspension);

b) i fall som avses i 8 § 1 mom. första stycket b) eller 8 § 4 mom. första
stycket b) (invalidpension); samt

c) i fall som avses i 8 § 1 mom. första stycket c) eller 8 § 4 mom. första
stycket c), så ock där tjänsteman med tillämpning av bestämmelserna i
8 § 3 mom. förklarats skyldig att avgå (sjukpension).

Härvid iakttages dock

a) att tjänsteman icke må komma i åtnjutande av invalid- eller sjukpension,
därest han i den ordning, varom i 8 § 1 mom. andra stycket förmäles,
prövats lämpligen böra överflyttas till annan befattning; samt

b) att ordinarie tjänsteman, som med frånträdande av tjänstens utövande
innehar kke-ordinarie befattning, ej må komma i åtnjutande av pension
vid avgång allenast från den icke-ordinarie befattningen och ej heller
vid samtidig avgång från båda tjänsterna må bekomma mer än en pension.

För tjänsteman, söm uppnått pensionsåldern, anses pensionen såsom ålderspension,
ändå att sådant fall föreligger som avses i första stycket b) eller

c) här ovan.

2 mom. Befattningshavare, som tidigast fem år före pensionsålderns inträde
frivilligt avgår ur tjänst, må kunna av Kungl. Maj:t medgivas rätt att
därvid komma i åtnjutande av pension (förtidspension), därest avgången finnes
icke vara stridande mot statens intressen och under förutsättning tilllika a)

beträffande innehavare av beställning vid försvarsväsendet, för vilken
pensionsåldern bestämts till 50 eller 55 år, att han innehar minst 20, respektive
25 tjänstår; samt

b) beträffande annan tjänsteman, att han innehar minst det antal tjänstår,
som erfordras för erhållande av hel pension.

Genom fullmakt tillsatt tjänsteman, som är innehavare av förtroendesyssla
enligt § 35 regeringsformen, må ock av Kungl. Maj:t kunna medgivas
rätt till förtidspension, därest han entledigas utan egen ansökning och utan
att på grund av i detta reglemente meddelade bestämmelser skyldighet att
avgå från tjänsten föreligger.

3 mom. Varder tjänsteman dömd till avsättning eller till följd av tjänstefel
skild från tjänsten, må han ej komma i åtnjutande av pension.

Tjänsteman, som är dömd till mistning av tjänsten på viss tid eller hålles
häktad för brott, vilket kan föranleda att han dömes till avsättning, eller
av polismyndighet kvarhålles såsom misstänkt för dylikt brott, må ej heller
beviljas pension, så länge sådant förhållande föreligger.

14 §.

1 mom. Pension utgöres av grund- 1 mom. Pension utgöres av grund belopp

samt, i förekommande fall, belopp samt, i förekommande fall,
rörligt tillägg. dyrortstillägg och rörligt till lägg.

2 mom. Pension utgår från och med dagen näst efter den, då avgång från
tjänsten ägt rum, till och med den dag, då en månad förflutit efter pensionstagarens
frånfälle.

217

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

Alternativ 1:

Alternativ 2:

Har pensionstagare blivit för förbrytelse i tidigare innehavd tjänst dömd,
i stället för till avsättning, till straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen, ina dock
från och med månaden näst efter den, under vilken utslaget vunnit laga

kraft, pension ej vidare utgå. .... .. .• . _

Vid tillämpning av bestämmelsen i första stycket lakttages, att för tiden
efter frånfället utgående pensionsbelopp icke må sammanlagt överstiga bUU

3 mom. Pensionstagare, som undergår direkt ådömt frihetsstraff eller ai
föremål för åtgärd, som förklarats skola träda i stället för sadant stral!, eller
ock avtjänar ådömt tvångsarbete, må för den tiden uppbära allenast en
tredjedel av den pension, som eljest skolat utgå. ..... , ,

Har pensionstagare!! anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av honom,
må den myndighet, som beviljat pensionen, kunna medgiva sadan anhörig
rätt att uppbära det förverkade pensionsbeloppet eller del därav.

A mom. Utbetalning av pension sker månadsvis i efterskott enligt de närmare
bestämmelser, som meddelas av Kungl. Majit; vederbörande myndighet
likväl obetaget att efter pensionstagarens frånfälle förskottsvis utbetala
återstående pensionsbelopp.

Pensionens grundbelopp.

15 §.

1 mom Storleken av pensionens grundbelopp bestämmes, där ej annat
föranledes av stadgandena i 2—5 inom., dels av det pensionsunderlag, som
enligt föreskrifterna i 16 § skall för tjänstemannen tillämpas, dels ock, såvitt
angår ålders-, sjuk- och förtidspension, av den tid tjänstemannen enligt
17 § äger tillgodoräkna såsom tjänstår, allt enligt de närmare bestämmelser,
som meddelas i 18—21 §§.

2 mom. Har för ordinarie tjänst ändring skett beträffande pensionsålder,
pensionsunderlag eller för hel pension erforderligt antal tjänstai, varom förmäles
i 18 § (tjänstålder), må grundbeloppet av pension för den, som omedelbart
före ändringen innehade tjänsten, likväl icke understiga det belopp,
vartill det skulle hava beräknats, därest ändringen icke ägt rum.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande ordinarie
tjänsteman, som utan något sitt förvållande förflyttats till annan
tjänst.

3 mom. Har tjänstemannen tidigare innehaft ...

a) med pensionsrätt enligt av Kungl. Majit och riksdagen antagna tjanste pensionsbestämmelser

förenad tjänst vid uppnåendet av för densamma stadgad
pensionsålder; . „ ...

b) en och samma befattning av det slag, som avses i 23 § (26 §) a) eller

c), under minst 12 år i oavbruten följd; eller

c) en och samma befattning av det slag som avses i 23 § (26 §) b), under
tid, för vilken förordnande å sådan befattning längst må meddelas;

och åtnjuter tjänstemannen icke pension för dylik befattning, skall vid
bestämmande av pensionens grundbelopp iakttagas, att detsamma icke ma
understiga grundbeloppet av pension för den tidigare innehavda tjänsten,
beräknat enligt de grunder, vilka för tjänstemannen gällde, i det under a)
avsedda fallet vid uppnåendet av pensionsåldern och i fall, som avses under
b) eller c), vid förordnandets upphörande.

218

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Alternativ 1: Alternativ 2:

k morn. Där tjänsteman, som samtidigt avgår från ordinarie tjänst och
sådan icke-ordinarie befattning, vilken av honom innehafts med frånträdande
av den ordinarie tjänstens utövning, på grund av bestämmelsen i 13 §
1 mom. andra stycket b) endast äger komma i åtnjutande av en pension,
skall dennas grundbelopp motsvara det högsta av de för de särskilda tjänsterna
beräknade grundbeloppen.

Äger avgång med rätt till pension samtidigt rum från icke-ordinarie befattningar,
vilka innehavas med avkortning i tjänstgöringstiden, må pensionernas
grundbelopp icke sammanlagt överstiga det högsta av pensionsunderlagen
för tjänsterna. Härav föranledd minskning fördelas lika å de särskilda
grundbeloppen.

5 mom. Grundbeloppet av pension för tjänsteman, vilken för tidigare innehavd
tjänst åtnjuter pension jämlikt av Kungl. Majit och riksdagen antagna
tjänstepensionsbestämmelser, må, där ej Kungl. Majit annat medgiver,
icke fastställas till högre belopp än det, varmed det enligt eljest i detta reglemente
meddelade bestämmelser bei''äknade grundbeloppet må överstiga
grundbeloppet av den tidigare beviljade pensionen.

Därest den tjänst, för vilken pension tidigare beviljats, var av annat slag
än som avses i 23 § (26 §), skall likväl härvid iakttagas, att det oreduderade
grundbeloppet icke må understiga det tal, vartill grundbeloppet av
ålderspension för nämnda tjänst skulle hava bestämts, därest tjänstemannen
kvarstått i densamma intill det senare avgångstillfället.

Grundbeloppet av tidigare beviljad pension, vartill hänsyn tagits jämlikt
bestämmelsen i första stycket, skall, ändock att pensionen beviljats enligt
andra tjänstepensionsbestämmelser, anses såsom grundbelopp av pension enligt
detta reglemente.

6 mom. Beräknat grundbelopp, som icke utgöres av helt med 12 eller,
i fråga örn grundbelopp understigande 1,680 kronor, med 6 jämnt delbart
krontal, jämkas till närmast högre sålunda delbara tal.

16 §.

1 mom. Såsom pensionsunderlag skall tillämpas det belopp, som enligt
2 eller 3 moni. gäller för den befattning, från vilken avgången sker.

Har den tjänst, från vilken avgången äger rum, innehafts under kortare
tid än tre år före pensionsålderns uppnående eller, i fråga örn tjänsteman
som avgår med ratt till förtidspension, tre år före beviljandet av rätt till sådan
pension, må dock, där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar, vid bestämmandet
av ålders-, respektive förtidspension icke tillämpas högre pensionsunderlag
än som motsvarar en tredjedel av sammanlagda beloppet av
de högsta pensionsunderlag, vilka enligt av Kungl. Majit och riksdagen antågna
tjänstepensionsbestämmelser må hava varit för tjänstemannen gällande
under vart och ett av de senast förflutna tre åren.

2 mom. För befattningar, som äro hänförda till viss lönegrad, utgöra pensionsunderlagen
de belopp, som här nedan för de särskilda lönegraderna
angivas:

219

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Alternativ 1:

A. Ordinarie befattningar, som avses
i civila avlöningsreglementet.

Löne-

plan

Löne-

grad

Pensions-

underlag

kronor

Löne-

grad

Pensions-

underlag

kronor

A

1

1,776

18

4,500

2

1,884

19

4,800

3

1,980

20

4,800

4

2,076

21

5,124

B

2,184

22

5,436

6

2.280

23

5,736

7

2,376

24

6,036

8

2,484

25

6,360

9

2,616

26

6,696

10

2,760

27

7,020

11

2,916

28

7,356

12

3,072

29

7,680

13

3,300

30

8,016

14

3,528

31

8,268

15

3,768

32

8,436

16

3,996

33

8,580

17

4,236

34

8,736

B

1

8,268

3

9,372

1

2

8,820

D

—

7,020

—

—

F

—

5,124

—

—

B. Ordinarie beställningar, som avses
i militära avlöningsreglementet.

Löne-

plan

Löne-

grad

Pensions-

underlag

kronor

Löne-

grad

Pensions-

underlag

kronor

Oa

1

2,724

4

6,648

2

4,200

5

7,296

3

5,712

6

8.268

Ob

1

8,580

3

9,372

2

8,820

UO

1

2,844

3

3,780

2

3,312

Ca

1

1,776

16

3,996

2

1,884

17

4,236

3

1,980

18

4,500

4

2,076

19

4,800

5

2,184

20

4,800

6

2,280

21

5,124

7

2,376

22

5,436

8

2,484

23

5,736

9

2,616

24

6,036

10

2,760

25

6,360

11

2,916

26

6,(596

12

3,072

27

7,020

13

3,300

28

7,356

14

3,528

29

7,680

15

3,768

30

8,016

Cb

1

8,268

3

9,372

Alternativ 2:

A. Ordinarie befattningar, som avses
i civila avlöningsreglementet.

Löne-

grad

Pensions-

underlag

kronor

Löne-

grad

Pensions- |
underlag ;
kronor j

1

1.680

18

4,308 i

2

1,776

19

4,596

3

1,872

20

4,596

4

1,956

21

4,920

5

2,064

22

5,232

6

2,160

23

5,532

7

2.244

24

5,832

8

2,352

25

6,156

1 9

2,472

26

6,492

10

2,616

27

6,816

11

2,760

28

7,152

! 12

2,916

29

7.476 |

13

3,132

30

7,812

14

3,348

31

8,064

15

3,588

32

8,232

16

3,804

33

8,376

17

4,044

34

8,532

1

8,064

3

9,168

2

8,616

—

6,816

1 -

-

—

4,920

1 -

_

B. Ordinarie beställningar, som avses
i militära avlöningsreglementet.

Löne-

grad

Pensions-

underlag

kronor

Löne-

grad

Pensions- |
underlag j
kronor

1

2,580

4

6,444

2

4,008

5

7,092

8,064

3

5,508

6

1

2

8.376

8,616

3

9,168

1

2

2,700

3,144

3

3,600

1

1,680

16

3,804

2

1.776

17

4,044

3

1,872

18

4,308

4

1,956

19

4,596

5

2,064

20

4,596

6

2,160

21

4,920

7

2,244

22

5,232

8

2,352

23

5,532

9

2,472

24

5,832

10

2,616

25

6,156

41

2,760

26

6,492

12

2,916

27

6,816

13

3,132

28

7,152

14

3,348

29

7,476

15

3,588

30

7,812

1

8,064

3

9,168

220

Kungl. Majlis proposition nr 339.

Alternativ 1:

C. Beställningar, som avses 1 manskapsavlöningsreglementet.

Pensions-

Löneplan

Lönegrad

underlag

kronor

Mb

1

2,256

1

2

2,400

Alternativ 2:

C. Beställningar, som avses i manskapsavlöningsreglementet.

Pensions-

Löneplan

Lönegrad

underlag

kronor

Mb

1

2,136

2

2,268

D. Extra ordinarie befattningar.

Löne-

plan

Löne-

grad

Pensions-

underlag

kronor

Löne-

grad

Pensions-

underlag

kronor

Eo,Meo

1

1,680

16

3,768

2

1,776

17

3,996

3

1,884

18

4,236

4

1,980

19

4,500

5

2,076

20

4,500

6

2,184

21

4,800

7

2,280

22

5,124

8

2,376

23

5,436

9

2,484

24

5,736

10

2,616

25

6,036

11

2,760

26

6,360

12

2,916

27

6,696

13

3,072

28

7,020

14

3,300

29

7,356

15

3,528

30

7,680

Oc

1

2,400

j

Ek

1

1,500

5

1,500

2

1,500

6

1,590

3

1,500

7

1,680 .

•

4

1,500

8

1,776

U

1

1,500

2

1,500

D. Extra ordinarie befattningar.

Löne-

grad

Pensions-

underlag

kronor

Löne-

grad

Pensions-

underlag

kronor

1

1,584

16

3,588

2

1,680

17

3,804

3

1,776

18

4,044

4

1,872

19

4,308

5

1,956

20

4,308

6

2,064

21

4,596

7

2,160

22

4,920

8

2,244

23

5,232

9

2,352

24

5,532

10

2,472

25

5,832

11

2,616

26

6,156

12

2,760

27

6,492

13

2,916

28

6,816

14

3,132

29

7,152

15

3,348

30

7,476

1

2,268

1

1,410

5

1,410

2

1,410

6

1,500

3

1,410

7

1,584

4

1,410

8

1,680

1

1,410

2

1,410

För extra ordinarie tjänstemän med lön enligt löneplan B civila avlönings
reglementet tillämpas de pensionsunderlag, som gälla för motsvarande ordf

nane tjänstemän.

3 mom. För nedan angivna, till viss
lönegrad ej hänförliga ordinarie tjänster
skola gälla följande pensionsunderlag: för

justitieråd och regeringsråd
10.920 kronor,

för landshövding 10,920 kronor,
för chefen för rasbiologiska institutet
samt professor vid universitet eller
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet
8,268 kronor,

för innehavare av ordinarie befattning
vid universitet eller karolinska

3 mom. För nedan angivna, till viss
lönegrad ej hänförliga ordinarie tjänster
skola gälla följande pensionsunderlag: för

justitieråd och regeringsråd
10,716 kronor,

för landshövding 10,716 kronor,
för chefen för rasbiologiska institutet
samt professor vid universitet eller
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet
8,064 kronor,

för innehavare av ordinarie befattning
vid universitet eller karolinska

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

221

Alternativ 1: Alternativ 2:

mediko-kirurgiska institutet såsom mediko-kirurgiska institutet såsom
prosektor, laborator, lärare i medicinsk prosektor, laborator, lärare i medicinsk
radiologi, observator och föreståndare radiologi, observator och föreståndare
för zoologiska institutionens i Lund en- för zoologiska institutionens i Lund entomologiska
avdelning 6,696 kronor, tomologiska avdelning 6,492 kronor.

I fråga om icke-ordinarie befattning, som ej är hänförlig till viss lönegrad,
äger Kungl. Majit antingen bestämma den lönegrad befattningen med avseende
å pensionsunderlag skall anses tillhöra eller ock fastställa särskilt pensionsunderlag.

17 §.

1 mom. Såsom tjänstår må tillgodoräknas tid före pensionsålderns uppnående,
under vilken tjänsteman varit underkastad detta reglemente.

Vid tjänstårsberäkningen skall dock avdrag göras för tid, under vilken
tjänsteman av annan anledning än tjänstledighet för offentligt uppdrag vidkänts
C-avdrag å lönen eller, i fråga om tjänsteman som icke åtnjuter avlöning
enligt något av de i 1 § 1 mom. angivna avlöningsreglementena eller
enligt av Kungl. Majit i anslutning till sådant reglemente utfärdade avlöningshestämmelser
för icke-ordinarie personal, eljest avstått samtliga kontanta
avlöningsförmåner.

Tid, under vilken icke-ordinarie tjänsteman haft avkortad tjänstgöring,
skall vid tjänstårsberäkningen, i förekommande fall efter avdrag varom i
nästföregående stycke förmäles, minskas med så stor del, som svarar mot
avkortningen i tjänstgöringstiden.

2 mom. Såsom tjänstår må jämväl tillgodoräknas dels tid, varunder tjänsteman
varit underkastad andra av Kungl. Majit och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser
än de i detta reglemente innefattade, i den omfattning
sådan tid enligt berörda bestämmelser med därtill hörande övergångsstadganden
fått tillgodoräknas, dels ock tid i övrigt, vilken han ägt räkna
såsom tjänstår enligt de andra av Kungl. Majit och riksdagen antagnatjänstepensionsbestämmelser
med övergångsstadganden, vilka han sålunda varit
senast underkastad, dock endast i den mån sådan tid ej tillgodoräknats enligt
föreskrifterna i 1 morn.

Såsom inskränkning i vad nu stadgats gäller, att tid varunder tjänsteman
innehaft beställning å reservstat vid försvarsväsendet må tillgodoräknas endast
i den mån i detta reglemente meddelade särskilda bestämmelser därtill
föranleda.

3 mom. På prövning i den ordning Kungl. Maj :t föreskriver beror, örn och
i vad mån såsom tjänstår må tillgodoräknas tid varunder tjänsteman, i andra
fall än i 1 och 2 mom. avses, fullgjort arbete eller uppdrag i eller utom statens
tjänst.

4 mom. Vid tjänstårsberäkning skall i förekommande fall iakttagas,

a) att lid varunder mer än en med pensionsrätt förenad befattning innehafts
skall, så framt tjänstemannen sedermera under någon tid innehaft allenast
en dylik tjänst, tillgodoräknas med sammanlagda antalet av de för varje
särskild befattning beräknade tjänståren, dock med högst det antal som
motsvarar tiden för samtidigt innehav av befattningarna; samt

b) att, där avgång samtidigt sker från två eller flera tjänster, tid varunder
allenast en pensionsberättigande befattning innehafts, så ock tjänstår, vilkas
tillgodoräknande medgivits enligt 3 mom. eller som beräknats enligt a) här
ovan, anses såsom tjänstår allenast i den av avgångstjänsterna, vars pen -

222

Kungl. Majis proposition nr 339.

Alternativ 1: Alternativ 2:

sionsunderlag är högst, eller, om flera underlag äro lika, i den tjänst, för
vilken eljest beräknat antal tjänstår är minst.

5 mom. Därest vid beräkning av tjänstår den uppkomna slutsumman utvisar
del av dag, skall avrundning ske till närmast högre hela dagantal.

18 §.

Grundbeloppet av ålderspension bestämmes på följande sätt. Kan tjänsteman
räkna minst 30 eller — i fråga om ordinarie befattning, upptagen i den
såsom bilaga B till detta reglemente fogade tjänståldersförteckningen, eller
icke-ordinarie befattning, som av Kungl. Majit förklarats vara i pensionshänseende
likställd nied dylik ordinarie befattning — minst 25 tjänstår, utgår
hfl pension, vilken till beloppet sammanfaller med pensionsunderlaget. Är
tjänstårens antal mindre än nu sagts, utgår avkortad pension, motsvarande
beloppet av hel pension, minskat med Vm eller, där för hel pension erfordras
allenast 25 tjänstår, med ‘/ioo för varje full fjärdedel av år, varmed antalet
tjänstår understiger 30 respektive 25.

19 §.

Grundbeloppet av invalidpension motsvarar det för tjänstemannen gällande
pensionsunderlaget, dock att för icke-ordinarie tjänsteman med avkortad
tjänstgöringstid pensionsunderlaget reduceras i samma omfattning, som vid
avgången gällt i fråga om lönen.

20 §.

Grundbeloppet av sjukpension bestämmes enligt de i 18 § angivna grunderna.
Grundbeloppet skall likväl utgöra lägst 75 procent av pensionsunderlaget,
i den mån beloppet icke härigenom överstiger grundbeloppet av den
ålderspension, som skulle hava tillkommit tjänstemannen, därest han under
oförändrade förhållanden kvarstått i sin befattning till pensionsålderns inträde.

21 §.

1 mom. Grundbeloppet av förtidspension, varom förmäles i 13 § 2 mom.
första stycket, bestämmes enligt de i 18 § angivna grunderna men skall för
tiden intill den tidpunkt, vid vilken pensionsåldern skulle hava inträtt, vara
minskat med Vibo eller, där för hel pension erfordras 25 tjänstår, ‘/iso för
varje full eller påbörjad fjärdedel av år, som vid avgångstillfället återstått
till nämnda tidpunkt.

2 mom. Grundbeloppet av förtidspension, som avses i 13 § 2 mom. andra
stycket, bestämmes enligt de grunder, som i 24- § (27 §)''3 mom. första
och andra styckena stadgas beträffande förordnandepension.

Dyrortstillägg.

22 §.

1 mom. Pensionstagare, vilken enligt
bestämmelserna i 2 och 3 mom.
här nedan anses tillhöra någon av
ortsgrupperna D—I, äger, såvitt ej annat
följer av bestämmelserna i 23

Kungl. May.ts proposition nr 339.

223

Alternativ 1:

Alternativ 2:

och 24 §§, att d pensionens grundbelopp
eller, där mer än en pension
åtnjutes, å de sammanlagda grundbeloppen
efter ansökning erhålla
dyrortstillägg med belopp för
år räknat, som hår nedan angives.

Uppgår grundbeloppet till högst
1,400 kronor, utgör dgrortstillägget
för ortsgrupperna D—F 6 procent av
grundbeloppet, dock i förekommande
fall med jämkning till närmast högre
i helt krontal med 6 delbara belopp,
och för ortsgrupperna G—1
dubbla beloppet av det sålunda för
förstnämnda ortsgrupper fastställda
tillägget.

Överstiger grundbeloppet 1,400
kronor, fastställes dgrortstillägget till
belopp, som framgår av följande tabell: -

Grundbeloppet

Dyrortstillägg

men uppgår

lör orts-

för orts-

till högst

grupp D-F

grupp G-I

kronor

kronor

kronor

1,400

1,550

90

180

1,550

1,759

96

192

1,750

1,950

108

216

1,950

2,200

120

240

2,200

2,450

132

264

2,450

2,700

141

288

2,700

3,000

156

312

3,000

3,300

168

336

3,300

3,800

180

360

3,800

4,500

192

384

4,500

204

408

2 mom. I fråga örn rätt till dyrortstillägg
skall pensionstagare för
varje kalenderår anses hånförlig till
ortsgruppen för den eller de orter,
där han under de båda nåstförflutna
kalenderåren varit mantalsskriven
eller, örn han under nämnda tid
varit mantalsskriven å orter tillhörande
skilda ortsgrupper, till den
lägsta förekommande ortsgruppen.

3 m o m. Vid tillämpning av bestämmelsen
i 2 mom. skola orterna i
riket, där ej Kungl. Maj.t annorlunda
förordnar, anses tillhöra de ortsgrupper,
till vilka de äro hänförliga järn -

224

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Alternativ 1:

Alternativ 2:

likt förordnande, som av Kungl. Maj:t
meddelats med stöd av bestämmelser
i de civila och militära avlöningsreglementena.

23 §.

1 mom. Ansökning örn dyrortstillägg
eller örn förhöjning av utgående
dyrortstillägg göres hos den pensionsbeviljande
myndigheten och skall
vara åtföljd av på heder och samvete
avgiven uppgift rörande de förhållanden,
vilka enligt bestämmelserna
i 22 § 2 mom. åro av betydelse
för frågans prövning.

Dyrortstillägg eller dylikt tillägg
med förhöjt belopp må icke utgå för
längre tid tillbaka än sex månader
före den månad, under vilken ansökning
därom gjorts, ändå att rätt därtill
visas hava tidigare förvärvats.

2 mom. Varder pensionstagare,
som åtnjuter dyrortstillägg, mantalsskriven
inom annat mantalsskrivningsdistrikt
eller företager pensionstagare
bosatt i mantalsskrivningsdistrikt,
vars område är fördelat ä skilda
ortsgrupper, flyttning inom distriktet,
åligger det honom att örn förhållandet
göra anmälan till den myndighet,
som beviljat pensionen. Sådan
anmälan skall innehålla på heder och
samvete underskriven försäkran örn
riktigheten av den lämnade uppgiften
och skall göras på sätt och inom
tid, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

Efter anmaning är pensionstagare,
vilken åtnjuter dyrortstillägg, skyldig
att till den pensionsbeviljande
myndigheten utan oskäligt dröjsmål
inkomma med på heder och samvete
avgiven fullständig uppgift örn de
förhållanden, vilka enligt bestämmelserna
i 22 § 2 mom. äro av betydelse
för frågan örn hans rätt till dyrortstillägg.

3 mom. Uppgift eller anmälan,
varom förmäles i 1 och 2 morn., skall
avfattas å blankett enligt av Kungl.
Majy fastställt formulär.

På anfordran av den pensionsbeviljande
myndigheten är pensionsta -

Kungl. Majlis proposition nr 339.

225

Alternativ 1: Alternativ 2:

gören skyldig att på lämpligt sått
styrka av honom lämnad uppgift.

24 §.

1 mom. Har pensionstagare i fall,
som avses i 23 § 1 eller 2 morn., åberopat
oriktig uppgift av beskaffenhet
att påverka rätten till dyrortstillågg
eller uraktlåter pensionstagare att
fullgöra vad honom enligt bestämmelserna
i 23 § 2 och 3 mom. åligger,
skall ansökning örn dyrortstillågg eller
förhöjning av dylikt tillägg avslås
och redan utgående tillägg indragas;
dock att nämnda omständighet icke
skall utgöra hinder mot att ånyo bevilja
dyrortstillågg å pensionen, sedan
två är förflutit från beslutets
dag.

Har någon genom oriktiga uppgifter
eller annorledes föranlett utbetalande
av dyrortstillågg, som icke bort
tillerkännas honom, skall, örn ej särskilda
skäl prövas böra medföra undantag,
för mycket utbetalat pensionsbelopp
avdragas från honom framdeles
tillkommande pension.

2 mom. Finner den pensionsbeviljande
myndigheten grundad anledning
till antagande, att sådant förhållande
föreligger, som jämlikt 22 § 2
mom. eller 1 mom. hår ovan bär föranleda
till minskning eller indragning
av dyrortstillägg, äger myndigheten
att för tiden intill dess frågan blivit
i vederbörlig ordning prövad förordna,
i förra fallet att tillägget skall utgå
med det minskade belopp, vartill
förhållandena må föranleda, och i senare
fallet att tillägg icke skall utbetalas.

Rörligt tillägg.

22 §.

1 mom. Å pensionens grundbelopp
eller, där mer än en pension enligt
reglementet åtnjutes, å de sammanlagda
grundbeloppen utgår rörligt
tillägg under samma förutsättningar
och enligt samma grunder, som enRiliang
lill riksdagens protokoll 19M. 1 sami.

25 §.

1 mom. Å pensionens grundbelopp
eller, där mer än en pension enligt
reglementet åtnjutes, å de sammanlagda
grundbeloppen ävensom, i förekommande
fall, å dyrortstillägg utgår
rörligt tillägg under samma förNr
339. 15

226

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

Alternativ 1:

ligt vederbörliga avlöningsreglementen
gälla angående dylikt tillägg å
lön till ordinarie och extra ordinarie
tjänstemän vid den civila och militära
statsförvaltningen.

2 mom. Rörligt tillägg beräknas å
grundbeloppet för månad.

Härvid skall dock iakttagas, att
tillägg ej beräknas å belopp, varmed
grundbeloppet överstiger 500 kronor,
och ej heller å däri ingående öretal,
som överskjuter fullt krontal.

3 mom. Till hjälp vid uträkning a
de tabeller och anvisningar, som må

Alternativ 2:

utsättningar och enligt samma grunder,
som enligt vederbörliga avlöningsreglementen
gälla angående dyligt
tillägg å lön till ordinarie och
extra ordinarie tjänstemän vid den
civila och militära statsförvaltningen.

2 mom. Rörligt tillägg beräknas å
sammanlagda beloppet för månad av
de pensionsförmåner, å vilka sådant
tillägg enligt bestämmelsen i 1 mom.
må åtnjutas.

Härvid skall dock iakttagas, att
tillägg ej beräknas å belopp, varmed
summan av nämnda pensionsförmåner
överstiger 500 kronor, och ej heller
å däri ingående öretal, som överskjuter
fullt krontal,
rörligt tillägg utfärdar Kungl. Maj:t
linas erforderliga.

2 kap. Tjänstemän, som tillsättas medelst förordnande.

23 §■ 26 §.

Bestämmelserna i detta kapitel äga tillämpning å

a) ordinarie tjänstemän, som tillsättas medelst förordnande för viss tid;

b) ordinarie tjänstemän, som tillsättas medelst förordnande för begränsad
anställningstid; samt

c) cheferna för försäkringsinspektionen, bank- och fondinspektionen samt
sparbanksinspektionen.

24 §■ 27 §.

1 morn. Ordinarie tjänsteman, som tillsatts medelst förordnande för viss
tid ager vid avgång ur statens tjänst komma i åtnjutande av pension (förordnandepension),

a) därest tjänsten av honom innehafts minst 12 år i oavbruten följd;

b) i fall, varom förmäles i 8 § 1 mom. första stycket b) eller c) eller i 8 8
3 inom. andra stycket;

c) därest utan att sådant fall är för handen, som avses under a) eller

b) har ovan — förordnandet utlöper utan att efterföljas av förnyat förordnande;
samt

d) därest, i fråga örn tjänsteman som är innehavare av förtroendesyssla
enligt § 35 regeringsformen, tjänstemannen entledigas på grund av stadgandet
i sistnämnda författningsrum.

Innehavare av befattning såsom chef för försäkringsinspektionen, bankoch
fondinspektionen eller sparbanksinspektionen äger vid avgång från
tjänsten komma i åtnjutande av förordnandepension, därest sådant fall föreligger,
som avses under a) här ovan eller i 8 § 1 mom. första stycket b) eller

c) respektive 8 § 4 mom. första stycket b) eller c), så ock eljest därest förordnandet
upphäves utan att tjänstemannen anhållit därom.

Dar sådant förhållande föreligger, varom förmäles i 13 § 3 morn., må
dock tjänsteman icke komma i åtnjutande av pension.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

227

Alternativ 1: Alternativ 2:

2 mom. I fråga om grundbeloppet av förordnandepension gäller vad nedan
i 3 och 4 mom. stadgas. I övrigt skola föreskrifterna i 14 och 22 §§
(14 § samt 22—25 §§) äga motsvarande tillämpning.

3 mom. Grundbeloppet av förordnandepension motsvarar

a) där tjänsten innehafts minst 12 år eller avgången är föranledd av
olycksfall i tjänsten, det för befattningen gällande pensionsunderlaget (hel
pension);

b) eljest pensionsunderlaget, minskat med 1/1(i0-del för varje full fjärdedel
av år, varmed tjänstetiden understiger 12 år, dock med högst 24/ieo-delar
(avkortad pension).

I fråga om den, som vid tjänstens tillträdande innehade annan befattning,
förenad med pensionsrätt enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna
tjänstepensionsbestämmelser, skall likväl iakttagas, att grundbeloppet
ej må understiga det belopp, vartill det skulle hava beräknats, om
tjänstemannen intill tiden för avgången kvarstått i sin förra befattning och
det för denna gällande pensionsunderlaget varit ökat med halva skillnaden
mellan underlagen för de båda befattningarna. Dylik ökning må dock äga
rum endast örn pensionsunderlaget för den tjänst, från vilken avgång sker,
är större än underlaget för den tidigare innehavda tjänsten.

Vad i 15 § 2 mom. första stycket samt 15 § 3, 5 och 6 mom. stadgas skall
lända till efterrättelse jämväl där pension beviljas enligt bestämmelserna i
denna paragraf.

4 mom. Pensionsunderlagen för de i denna paragraf avsedda befattningarna
utgöra följande belopp:

A. Befattningar, tillhörande löneplan C
civila avlöningsreglementet.

Löne-

grad

Pensions-

underlag

kronor

Löne-

grad

Pensions-

underlag

kronor

1

6,000

10

8,820

2

6,180

11

9,120

3

6,420

12

9,840

4

7,020

13

10,080

5

7,800

14

10,200

6

7,800

15

10,200

7

8,040

16

10,920

8

8,280

17

10,920

9

8,520

B. Befattningar, tillhörande löneplan E
civila avlöningsreglementet.

Löne-

grad

Pensions-

underlag

kronor

Löne-

grad

Pensions-

underlag

kronor

1

6,420

8

7,020

2

6,720

9

7,020

3

6,720

10

7,800

4

6,720

11

7,800

5

6,720

12

7,800

6

7,020

13

7,800

7

7,020

14

7,800

A. Befattningar, tillhörande löneplan C
civila avlöningsreglementet.

Löne-

grad

Pensions-

underlag

kronor

Löne-

grad

Pensions-

underlag

kronor

1

5,796

10

8,616

2

5,976

11

8,916

3

6,216

12

9,636

4

6,816

13

9,876

5

7,596

14

9,996

6

7,596

15

9,996

7

7,836

16

10,716

8

8,076

17

10,716

9

8,316

B. Befattningar, tillhörande löneplan E
civila avlöningsreglementet.

Löne-

grad

Pensions-

underlag

kronor

Löne-

grad

Pensions-

underlag

kronor

1

6,216

8

6,816

2

6,516

9

6,816

3

6,516

10

7,596

4

6,516

11

7,596

5

6,516

12

7,596

6

6,816

13

7,596

7

6,816

14

7,596

228

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

Alternativ 1:

C. Beställningar, tillhörande någon av
löneplanerna Ob eller Cb militära
avlöningsreglementet:

beställning tillhörande lönegraden
Ob 4 10,080 kronor,

beställning tillhörande lönegraden
Cb 2 8,520 kronor.

D. Övriga här avsedda befattningar:

chefen för bank- och fondinspektionen:
10,200 kronor,
chefen för sparbanksinspektionen:
8,280 kronor.

Alternativ 2:

C. Beställningar, tillhörande någon av
löneplanerna Ob eller Cb militära
avlöningsreglementet:

beställning tillhörande lönegraden
Ob 4 9,876 kronor,
beställning tillhörande lönegraden
Cb 2 8,316 kronor.

D. Övriga här avsedda befattningar:

chefen för bank- och fondinspektionen:
9,996 kronor,

chefen för sparbanksinspektionen:
5,076 kronor.

25 §. 28 §.

1 moni. Ordinarie tjänsteman, som tillsatts medelst förordnande för begränsad
anställningstid, är vid avgången ur statens tjänst

a) därest han innehaft tjänsten under tid, för vilken förordnande å densamma
längst må meddelas, så ock i fall, som avses i 8 § 3 mom. andra stycket,
försäkrad till erhållande av pension från och med månaden näst efter
den, under vilken han fyller 65 år (uppskjuten pension); samt

b) i fall, som avses i 8 § 1 mom. första stycket b) eller c), berättigad att
komma i åtnjutande av pension (invalidpensicm, sjukpension).

° Tjänsteman må dock icke komma i åtnjutande av pension där sådant förhållande
föreligger, varom förmäles i 13 § 3 mom.

2 morn. I fråga om grundbeloppet av pension, som avses i 1 morn., gäller
vad nedan i 3 och 4 mom. stadgas. T övrigt skola föreskrifterna i U och 22 §§
(H § samt 22—25 §§) äga motsvarande tillämpning, dock med den inskränkning
i fråga örn uppskjuten pensions utgående, som följer av stadgandet i
1 mom. första stycket a) här ovan.

3 morn. Grundbeloppet av här avsedd pension bestämmes av det för befattningen
gällande pensionsunderlaget ävensom, såvitt gäller uppskjuten
pension och sjukpension, av den tid, varunder tjänsten innehafts. Härvid iakttages .

. beträffande uppskjuten pension, att sådan pension bestämmes med tilllämpning
av de i 18 § meddelade stadgandena angående ålderspension;

b) beträffande invalidpension, att dylik pension fastställes enligt den i
19 § meddelade föreskriften angående sådan pension; samt

c) beträffande sjukpension, att sådan pension bestämmes till 75 procent
av pensionsunderlaget.

I fråga örn den, som vid förordnandets tillträdande innehade annan befattning,
förenad med pensionsrätt enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen antagna
tjänstepensionsbestämmelser, skall likväl iakttagas, att grundbeloppet
ej må understiga det belopp, vartill det skulle hava beräknats, örn tjänstemannen
intill tiden för avgången kvarstått i sin förra befattning.

Vad i 15 § 2 mom. första stycket samt 15 § 3, 5 och 6 mom. stadgas skall
lända till efterrättelse jämväl där pension beviljas enligt bestämmelserna i
denna paragraf.

4 mom. Pensionsunderlagen för de i denna paragraf avsedda befattningarna
utgöra de belopp, vilka enligt 16 § 2 mom. gälla för befattningar i
nedan angivna lönegrader, nämligen

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

229

Alternativ 1: Alternativ 2:

för professor i arkitektur vid konsthögskolan, tillika föreståndare för arkitekturskolan,
lönegraden A 30,

för annan förordnad professor vid konsthögskolan lönegraden A 24,

för sakkunnig vid konjunkturinstitutet, tillika ledare för institutets undersökningar,
lönegraden A 30, samt

för annan sakkunnig vid konjunkturinstitutet lönegraden A 26.

Vid beräkning av uppskjuten pension eller sjukpension skall tillämpas en
tjänstålder för hel pension av 30 eller, i fråga örn befattning som är upptagen
i bilagan B till reglementet, 25 år.

5 mom. Tillträder den, som är försäkrad till erhållande av uppskjuten
pension, ånyo anställning, förenad med pensionsrätt enligt av Kungl. Majit
och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser, upphör hans rätt till
uppskjuten pension.

6 mom. Har den, som äger rätt till uppskjuten pension, innan denna börjat
utgå, blivit varaktigt oförmögen till arbete och på grund därav erhållit
folkpension enligt gällande lag om folkpensionering, skall på därom gjord
ansökning rätten till uppskjuten pension utbytas mot en genast börjande
pension.

Grundbeloppet av sådan pension skall, enligt av Kungl. Majit fastställda
grunder, motsvara grundbeloppet av den uppskjutna pension, i vars ställe
den träder, men utgöra lägst 50 procent av den uppskjutna pensionens grundbelopp.
I övrigt skola föreskrifterna i 1A och 22 §§ (1A § samt 22—25 §§)
äga motsvarande tillämpning med den avvikelsen från vad i 14 § 2 mom.
stadgas, att pensionen utgår från och med den månad, då beslutet örn folkpension
meddelats, dock tidigast från och med den månad, då ansökningen
gjorts.

5 avd. Om livränta.

26 §. 29 §.

1 mom. Den, som, efter att hava blivit underkastad detta reglemente, avgått
ur statens tjänst utan rätt att komma i åtnjutande av pension för den
av honom vid avgångstillfället innehavda befattningen, är berättigad att på
därom gjord ansökan erhålla livränta,

a) när han uppnått en levnadsålder av 65 år (uppskjuten livränta); eller

b) därest han före uppnåendet av 65 års ålder blivit varaktigt oförmögen
till arbete och på grund därav erhållit folkpension enligt gällande lag om
folkpensionering (förtidslivrånta).

Såsom förutsättning för rätt till livränta skall likväl gälla

a) att tjänstemannen under sammanlagt minst tre år innehaft anställning,
som vid avgångstillfället varit förenad med pensionsrätt enligt detta
reglemente eller andra av Kungl. Majit och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser;
samt

b) att tjänstemannen icke före den i första stycket a) eller b) avsedda
tidpunkten erhållit annan anställning, förenad med pensionsrätt som nyss
sagts.

Där tjänsteman samtidigt avgått från ordinarie tjänst och sådan icke-ordinarie
befattning, som av honom innehafts med frånträdande av den ordinarie
tjänstens utövande, äger han allenast komma i åtnjutande av en livränta.

2 mom. Där pension upphör att utgå på grund av stadgandet i 14 § 2
mom. andra stycket, inträder i stället rätt till livränta enligt bestämmelserna
i 1 mom. här ovan.

230

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

Alternativ 1:

Alternativ 2:

3 mom. Livränta utgår

a) uppskjuten livränta från och med månaden näst efter den, under vilken
vederbörande uppnått 65 års ålder, eller, där i fall som avses i 2 mom.
nämnda ålder redan uppnåtts, från och med dagen näst efter den, då pension
upphört att utgå; dock^ att livränta i förstnämnda fall ej må utgå för
längre tid tillbaka än sex månader före den månad, under vilken ansökning
därom gjorts; samt

b) förtidslivränta från och med den månad, då beslutet örn folkpension
meddelats, dock tidigast fran och med den månad, då ansökning örn livränta
gjorts.

Livräntan utgår till och med den månad, varunder livräntetagaren avlider.

4 mom. Utbetalning av livränta sker i efterskott enligt de närmare bestämmelser,
som meddelas av Kungl. Majli.

7 mom. Beloppet av livränta bestämmes, där icke annat föranledes av
vad nedan i 2 mom. stadgas, i förhållande till dels det för befattningshavaren
vid avgången gällande pensionsunderlaget, dels antalet vid avgången uppnådda
tjänstår och dels nämnda antal tjänstår utökat med tid, som vid avgången
må hava återstått till tidpunkten för uppnående av 65 års ålder, allt
på sätt närmare stadgas i 28 § (31 §).

Härvid iakttages

a) att i fall, där den tjänst, från vilken avgången ägt rum, innehafts under
kortare tid än tre år, pensionsunderlaget bestämmes på motsvarande
sätt som i 16 § 1 mom. andra stycket stadgas;

b) att tid, för vilken bidragsplikt för t jäns tepensionering ej förelegat, vid
tjänstårsberäkning i intet fall må tagas i betraktande till större del än två
tredjedelar; samt

c) att såsom tjänstår för den, som avgått från tjänst, vilken avses i 23 §
(26 §), ma tagas i betraktande allenast tid, under vilken tjänstemannen i
oavbruten följd före avgången innehaft nämnda tjänst.

2 mom. Vad i 14 § 3 morn., 15 § 2 och 4 inom., 24 § (27 §) 3 mom. andra
stycket och 25 § (28 §) 3 mom. andra stycket stadgas örn pension eller pensions
grundbelopp skall äga motsvarande tillämpning i fråga om livränta.

Föreligger beträffande den, som äger rätt till livränta, sådant fall som avses
i 15 § 3 mom. eller 15 § 5 mom. första stycket, skall vad i nämnda författningsrum
föreskrives om bestämmande av pensions grundbelopp iakttagas
vid fastställande av livräntans belopp.

3 mom. Livräntas årsbelopp jämkas, där så erfordras, till närmast högre
öretal, som är jämnt delbart med 120.

1 mom. Uppskjuten livränta bestämmes, med iakttagande i förekommande
fall av vad nedan i 3 mom. stadgas, till ett belopp motsvarande så stor del
av pensionsunderlaget, som antalet vid avgången uppnådda fulla eller påbörjade
fjärdedels tjänstår utgör av 120 eller, där det på sätt i 27 § (30 §)
l morn. sägs utökade antalet fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår är
större, av sistnämnda antal, dock att, om antalet vid avgången uppnådda
fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår är mindre än 120, det på nyssnämnda
sätt beräknade beloppet skall minskas med 1/10 procent för varje felande
fjärdedels år.

27 §.

30 §.

28 §.

31 §.

Kungl. Alaj.ts proposition nr 339.

231

Alternativ 1: Alternativ 2:

2 mom. Förtidslivränta utgår med belopp, som enligt av Kungl. Majit
fastställda grunder motsvarar den uppskjutna livränta, vartill tjänstemannen
skulle hava varit berättigad vid 65 års ålder, dock lägst med belopp motsvarande
tio procent av den uppskjutna livräntans årsbelopp.

3 mom. Livränta till tjänsteman, vilken på grund av förbrytelse i tjänsten
blivit dömd till avsättning eller, i stället för avsättning, straff enligt 2 kap.
17 § strafflagen eller som till följd av tjänstefel skilts från tjänsten^ utgör
en tredjedel av det belopp, varmed livräntan i annat fall skolat utgå, med
rätt likväl för Kungl. Majit att tillerkänna vederbörande större del, dock ej
mera än två tredjedelar.

6 avd. Särskilda bestämmelser.

29 §. 32 §.

Såsom tillägg till eller undantag från vad i 2—5 avd. stadgas skola för vissa
tjänstemän gälla de särskilda bestämmelser, som här nedan under 30 35

§§ (33—38 §§) meddelas.

30 §. 33 §.

Fjärde huvudtiteln.

Armén, marinen och flygvapnet.

1. Beställningshavare, som avses i militära avlöningsreglementet, samt
högbåtsman och flaggkorpral må, oavsett stadgandena i 17 §, såsom tjänstår
tillgodoräknas följande tid, nämligen

a) officer (musikdirektör), underofficer (musikunderofficer), högbåtsman
och flaggkorpral tid, under vilken beställningshavaren efter fyllda 21 år
innehaft med pensionsrätt icke förenad fast anställning såsom manskap vid
försvarsväsendet, samt annan beställningshavare två tredjedelar av sådan tid;

b) beställningshavare, som från reservstat övergått till beställning på aktiv
stat, den tid, varunder han i beställning å sådan stat fullgjort tjänstgöring,
ävensom av tid i övrigt, varunder beställningshavaren tillhört reservstaten,
den del Kungl. Majit bestämmer;

c) beställningshavare, som innehaft anställning i reserv vid försvarsväsen det

eller såsom bataljonsläkare vid fältläkarkåren, marinläkare av andra
graden eller marinläkarstipendiat, tid, varunder han fullgjort tjänstgöring i
sådan anställning; samt _ .

d) beställningshavare, som haft avsked med tillstånd att under viss tid
såsom lönlös kvarstå över stat, tiden för därunder fullgjord tjänstgöring vid
försvarsväsendet.

Icke-ordinarie befattningshavare vid försvarsväsendet må, oavsett stadgandena
i 17 §, såsom tjänstår tillgodoräknas två tredjedelar av den tid, under
vilken han efter fyllda 21 år innehaft med pensionsrätt icke förenad fast
anställning såsom manskap vid försvarsväsendet.

I fråga örn avdrag vid tjänstårsberäkningen skall i förekommande fall
bestämmelsen i 17 § 1 mom. andra stycket lända till efterrättelse.

2. Ordinarie beställningshavare, som är att hänföra till militär eller civilmilitär
personal, är efter avgång från tjänsten med ålders- eller förtidspen -

232

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Alternativ 1: Alternativ 2:

sion pliktig att inträda i vederbörlig reserv och kvarstå i reserven intill fyllda
70 ar, om han innehaft beställning, för vilken gäller en pensionsålder av
65 år, och i annat fall intill fyllda 65 år, med skyldighet att tjänstgöra i krig
och då värnpliktiga eljest tagas i anspråk för rikets försvar eller säkerhet
ävensom vid sådan övning eller större rustning, som till utrönande av arméns,
marinens eller flygvapnets krigsberedskap eller för utbildning av bevärmgens
äldre årsklasser eller landstormen eller eljest kan bliva särskilt
anbefalld.

Har pensionstagare, som avses i första stycket, under den tid, då han är
skyldig kvarsta, i reserv, upphört att vara svensk medborgare eller utan vederbörligt
tillstånd ingått i främmande makts krigstjänst, är rätten till pension
förverkad fran och med manaden näst efter iden, varunder han förlorat
svenskt medborgarskap eller gått i främmande tjänst.

3. Har den, som avgått från ordinarie beställning, kommit i åtnjutande
av pension enligt gällande bestämmelser i fråga örn pensionering av försvarsväsendets
reserver av befäl och civilmilitär personal, är han icke berättigad
att erhålla livränta.

31 §■ 34 §.

Femte huvudtiteln.''

1 mom. Statens skyddshem.

För befattning såsom chef, tillika läkare, vid statens skyddshem, skola
tillämpas det pensionsavdrag och det pensionsunderlag, som enligt 7 § 2
mom. och 16 § 2 mom. gälla för lönegraden A 29.

2 mom. Statens sinnessjukhus.

För befattning såsom överläkare vid statens sinnessjukhus skola tillämpas
de pensionsavdrag och pensionsunderlag, som enligt 7 § 2 mom. och 16 §
2 mom. gälla för nedan angivna lönegrader, nämligen:

för överläkare av 3:e klass...................... A 28

» » » 2:a » a 29

» * » l:a » A 30;

dock att för överläkare, som tillika
är professor i psykiatri vid universitet,
pensionsavdraget skall utgöra 492
kronor och pensonsunderlaget 8,268
kronor.

dock att för överläkare, som tillika
är professor i psykiatri vid universitet,
pensionsavdraget skall utgöra 492
kronor och pensionsunderlaget 8,064
kronor.

3 mom. Statens anstalt för fallandesjuka.

För befattning såsom överläkare av 2:a klass vid statens anstalt för fallandesjuka
skola tillämpas det pensionsavdrag och det pensionsunderlag, som
enligt 7 § 2 mom. och 16 § 2 mom. gälla för lönegraden A 29.

Kungl. Alaj:ts proposition nr 339.

233

Alternativ 1: Alternativ 2:

4 morn. Länsstyrelserna.

1. För landshövding tillämpas en tjänstålder för hel pension av 20 år.
Avkortad pension motsvarar för sådan tjänsteman beloppet av hel pension,
minskat med 1/s0 för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger
20.

2. Grundbeloppet av förtidspension enligt 13 § 2 mom. första stycket skall
för landshövding motsvara grundbeloppet av hel ålderspension men för tiden
intill den tidpunkt, vid vilken pensionsåldern skulle hava inträtt, vara minskat
med 1/i2o för varje full eller påbörjad fjärdedel av år, som vid avgångstillfället
återstått till nämnda tidpunkt.

32 §. 35 §.

Åttonde huvudtiteln.

Högre lärarinneseminariet, de allmänna läroverken,
folkskoleseminarierna, småskoleseminarierna, läroanstalterna
för blinda, vårdanstalten för blinda med
komplicerat lyte, läroanstalterna för dövstumma
samt de tekniska läroverken.

1. För vissa tjänstemän vid här avsedda läroanstalter skola i fråga om
pensionsavdrag följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse:

a) För lärare, som innehar rektorsbefattning, skall, oavsett bestämmelsen
i 6 § andra stycket, pensionsavdrag verkställas allenast i rektorsbefattningen.

Angående pensionsavdrag i vissa fall för lärare, som tidigare innehaft rektorsbefattning,
stadgas i 5 punkten andra stycket här nedan.

b) I fråga örn innehavare av sådan ordinarie eller extra ordinarie befattning
såsom lärare i övningsämne, för vilken årslönen i förekommande fall
bestämmes genom ökning eller minskning av det för vederbörande löneklass
och ortsgrupp gällande lönebeloppet i enlighet med föreskrifterna i 55 §
9 mom. 5 punkten b) civila avlöningsreglementet eller motsvarande för extra
ordinarie lärare gällande bestämmelser, iakttages, att pensionsavdrag för tid,
då ökning eller minskning sker av lönebeloppet, ökas respektive minskas med
samma procenttal, som på grund av nu berörda bestämmelser tillämpas
beträffande lönebeloppet. Pensionsavdrag för år räknat; som icke utgöres av
helt med tre jämnt delbart krontal, jämkas dock till närmast högre sålunda
delbara tal.

2. För medelst fullmakt eller konstitutorial tillsatta ordinarie tjänstemän
ävensom extra ordinarie befattningshavare vid här avsedda läroanstalter,
dock med undantag av maskinister, husmödrar, sjuksköterskor, översköterskor,
vaktmästare och eldare, inträder pensionsåldern vid utgången av det
kalenderhalvår, varunder den såsom pensionsålder gällande levnadsåldern
uppnås.

3. Vid bestämmandet av pension eller livränta för innehavare av sådan
befattning såsom lärare i övningsämne, varom i 1 punkten b) här ovan förmäles,
skola följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse:

a) Äger avgång med rätt till pension samtidigt rum från två eller flera befattningar
av här avsett slag, må pensionernas grundbelopp icke sammanlagt
överstiga det högsta av pensionsunderlagen för tjänsterna. Härav föranledd
minskning fördelas lika å de särskilda grundbeloppen.

234

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

Alternativ 1: Alternativ 2:

b) I fråga om grundbeloppet av pension för innehavare av bär avsedd befattning,
vilken åtnjuter pension för tidigare innehavd tjänst av dylikt slag,
skall i stället för vad i 15 § 5 mom. andra stycket stadgas iakttagas, att det
oreducerade grundbeloppet skall motsvara det sammanlagda tal, vartill de
bada pensionernas grundbelopp skulle hava uppgått, därest tjänstemannen
vid det torra pensioneringstillfället innehaft och avgått från jämväl den senare
tjänsten samt för pension å denna ägt tillgodoräkna ytterligare tjänstår
motsvarande det antal, som förvärvats efter det förra pensioneringstillfället.

/ Val tjänstårsberäkningen skall tid varunder här avsedd befattning innehafts,
i förekommande fall efter avdrag varom i 17 § 1 morn. andra stycket
förmäles, ökas respektive minskas med en trettiondedel för varje veckotimme,
varmed undervisningsskyldigheten under samma tid må hava överstigit respektive
understigit 30 veckotimmar. Ökning av tiden må dock ske med högst
fyra trettiondedelar; minskning må ske i fråga om ordinarie lärare i teckning,
musik eller gymnastik med lek och idrott med högst tjuguen trettiondedelar
samt i fråga om ordinarie lärarinna i kvinnlig slöjd med högst tjugutyra
trettiondedelar.

...Vad i nästföregående stycke stadgas om ökning eller minskning av tid vid
tjänstårsberäkningen skall likväl icke äga tillämpning vid bedömande av förutsättningarna
för medgivande av rätt till förtidspension jämlikt 13 § 2 mom.
första stycket.

d) I fråga om tjänstårsberäkning för tid varunder mer än en befattning
av här avsett slag innehafts skall iakttagas, att sådan tid icke må tagas i beräkning
såsom tjänstår i vidare mån än som skulle hava skett, örn läraren
innehaft allenast en sådan befattning med tjänstgöring av samma omfattning
sorn den sammanlagda undervisningsskyldigheten. I fall, som i 17 g 4 mom.

a) avses, må utan hinder av vad i nämnda författningsrum stadgas tillgodoräkning
ske med högst det antal tjänstår som motsvarar tiden för samtidigt
innehav av befattningarna, ökad med fyra trettiondedelar.

e) Vid bestämmande av grundbeloppet av invalidpension för här avsedd
lärare, vilkens undervisningsskyldighet vid avgångstillfället understiger 30
veckotimmar, skola de under c) och d) här ovan meddelade bestämmelserna
angående minskning av tid vid tjänstårsberäkningen äga motsvarande tilllämpning
med avseende å reduktion av pensionsunderlaget.

f) Föreligger beträffande den, som är berättigad till livränta på grund av
innehav av här avsedd befattning, sådant fall som åsyftas under a) eller b)
bär ovan, skall vad där stadgas om bestämmande av pensions grundbelopp
iakttagas vid fastställande av livräntans belopp.

g) Vid tillämpning av bestämmelserna under a), b), d) och e) bär ovan
likställes med befattning av bär avsett slag sådan med pensionsrätt enligt
andra av Kungl. Majit och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser
förenad befattning, för vilken årslönen vid en undervisningsskyldighet överstigande,
respektive understigande 30 veckotimmar, ökas, respektive minskas
i förhållande till det vid en undervisningsskyldighet av 30 veckotimmar gällande
lönebeloppet.

4. Beträffande innehavare av rektorsbefattning skall bestämmelsen i 24 §
(21 §)1 mom. första stycket a) icke äga tillämpning.

I fråga örn rektor, som innehar lärarbefatt ning, skall iakttagas,

a) att såsom förutsättning för rätt att komma i åtnjutande av pension för
rektorsbefattningen skall gälla, utöver vad i 24- § (27 §) 1 mom. första stycket
b) och c) samt 24 § (27 §) 1 mom. tredje stycket stadgas, att tjänstemannen
jämväl är berättigad till pension å lärartjänsten; samt

Kungl. Maj:ts proposition nr 339-

235

Alternativ 1: Alternativ 2:

b) att, där avgång samtidigt sker från båda befattningarna, allenast en pension
eller en livränta må utgå ävensom att grundbeloppet av pensionen eller
livräntebeloppet skall motsvara det högsta av de för de särskilda tjänsterna
beräknade beloppen.

5. Övergår rektor, som innehar lärarbefattning, till sistnämnda befattning,
skall i pensionshänseende gälla vad för denna finnes stadgat och skola
härvid de i 15 § 3 mom. meddelade bestämmelserna icke äga tillämpning för
det fall, som avses under b) nämnda moment.

Har rektorsbefattning innehafts under minst 12 år i oavbruten följd, skola
dock, där tjänstemannen inom viss av Kungl. Maj:t fastställd tidpunkt anmäler
sin önskan därom, med avseende å pensionsunderlag och pensionsavdrag
allt fortfarande tillämpas de stadganden, som gällde vid tiden för frånträdande
av förordnandet.

33 §. 36 §.

Nionde huvudtiteln.

1 mom. Statens lantbruksingenjörer.

För befattning såsom lantbruksingenjör skola tillämpas det pensionsavdrag
och det pensionsunderlag, som enligt 7 § 2 mom. och 16 § 2 mom. gälla för
lönegraden A 26.

2 mom. Länsveterinärer.

För befattning såsom länsveterinär skola tillämpas det pensionsavdrag och
det pensionsunderlag, som enligt 7 § 2 mom. och 16 § 2 mom. gälla för lönegraden
A 24.

34 §.

37 §.

Tionde huvudtiteln.

1 mom. Lotsstyrelsen samt lots- och fyrstaten.

För ordinarie lotspersonal skola tillämpas de pensionsavdrag och de pensionsunderlag,
som enligt 7 § 2 mom. och 16 § 2 mom. gälla för nedan an -

givna lönegrader, nämligen

för lots f tillhörande lönegraden A 7........

| » » A 8........

I tillhörande lönegraden A 8
» lotsförman | » » A 9

\ »A 11

» Överlots...............................

A 9
A 10
A 10
A 11
A 13
A 14.

2 mom. Navigationsskolorna.

Beträffande tid för inträdet av pensionsålder för tjänsteman vid här avsedd
läroanstalt samt i fråga om pensionsrätt för innehavare av rektorsbefattning
skola de i 32 § (35 §) 2, 4 och 5 punkterna meddelade bestämmelserna
äga motsvarande tillämpning.

236

Kungl Maj.ts proposition nr 339.

Alternativ 1: Alternativ 2:

35 §. 38 §.

Affärsdrivande verk.

Statens järnvägar.

För befattning såsom lokförare eller lokeldare skola tillämpas de pensionsavdrag
och de pensionsunderlag, som enligt 7 § 2 mom. och 16 § 2 mom.
gälla för nedan angivna lönegrader, nämligen

för lokeldare .............................. \ g

» lokförare (tillhörande lönegraden A 10........ A 11

\ » » A 12........ A 13.

7 avd. Reglementets tillämplighet m. m.

56 §■ 39 §.

1 mom. Beträffande tjänsteman, vilken vid detta reglementes ikraftträdande
innehar ordinarie befattning, som i reglementet avses, skall såsom förutsättning
för reglementets tillämpning gälla, att tjänstemannen ej före viss av
Kungl. Maj :t fastställd tidpunkt gjort anmälan, att han icke vill underkasta
sig reglementets villkor och bestämmelser.

2 morn. Tjänsteman,^ vilken reglementet erhåller tillämpning, skall vara
pliktig att underkasta sig ändrade bestämmelser i de hänseenden, örn vilka
i reglementet förmäles. Ordinarie tjänsteman är likväl icke skyldig underkasta
sig ändring av föreskrifterna i 7 § 2 och 3 mom. örn beloppet av pensionsavdrag,
i 16 § 2 och 3 morn., 24 § (27 §) 4 morn. och 25 § (28 §) 4 mom
örn beloppet av pensionsunderlag, i 18—20 §§, 24 § (27 §) 3 mom. första
stycket och 25 § (28 §) 3 mom. första stycket örn bestämmande av pensions
grundbelopp eller i 22 § (25 §) örn rörligt tillägg, dock att sådan tjänsteman
skall vara pliktig att, därest de allmänna levnadskostnaderna nedgå
med tio procent eller mera i förhållande till 1935 års genomsnittliga levnadskostnader,
efter prövning av Kungl. Maj:t och riksdagen vidkännas minskning
med högst fem procent av pensionens grundbelopp eller beloppet av
livränta.

Detta reglemente träder i kraft den 1 juli 1941, från och med vilken dag
vad i tidigare av Kungl. Majit utfärdad författning eller föreskrift finnes
stridande mot reglementets bestämmelser upphör att gälla, såvitt angår befattningshavare
å vilken reglementet erhåller tillämpning.

Övergångsbestämmelser.

Reglementet skall icke äga tillämpning å tjänsteman vid statens järnvagar
vilken övergått i statens järnvägars tjänst vid statens övertagande av
enskild järnväg eller bandel men vilken på grund av stadgandet i 2 § 1 mom.

d) civila tjanstepensionsreglementet varit undantagen från sistnämnda reglementes
tillämpning.

2. I fråga om pension åt distriktsveterinär, vilken till följd av statens
övertagande av distriktsveterinärväsendet övergått i statens tjänst, gäller vad
darom är särskilt stadgat.

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

237

Alternativ 1: Alternativ 2:

3. Reglementet skall äga tillämpning å den, som före dess ikraftträdande
avgått från justitieråds- eller regeringsrådsämbete för tillträdande av befattning
eller fullgörande av uppdrag varom i 3 § 1 mom. förmäles, under förutsättning
att dylik befattning eller sådant uppdrag efter avgången innehafts
i oavbruten följd och alltjämt innehaves.

Reglementet äger ock tillämpning å ordinarie diplomatisk eller konsulär
tjänsteman, som före ikraftträdandet försatts i disponibilitet, under förutsättning
att tjänstemannen vid ikraftträdandet åtnjutit och sedermera alltjämt
åtnjuter exspektansarvode till belopp ej understigande det i reglementet
fastställda pensionsunderlaget för den av honom senast innehavda ordinarie
befattningen.

Beträffande i denna punkt avsedd tjänsteman skall likväl gälla vad i 36 §
(39 §) 1 mom. reglementet stadgas med avseende å innehavare av ordinarie
befattning.

4. Utan binder av vad i 6 § stadgas skall tjänsteman, som omedelbart
före reglementets ikraftträdande varit underkastad bestämmelserna i civila
tjänstepensionsreglementet, vara befriad från skyldighet att vidkännas pensionsavdrag
eller åtnjuta nedsättning i sådant avdrag på sätt och under villkor,
som här nedan sägs.

Tjänsteman, som före ikraftträdandet av detta reglemente på grund av
stadgandena i 4 § civila tjänstepensionsreglementet eller i 5 punkten av de
till nämnda reglemente hörande övergångsbestämmelserna vunnit befrielse
från skyldighet att vidkännas pensionsavdrag eller som enligt nämnda stadganden
skulle hava under tiden 1 juli 1941—30 juni 1942 vunnit befrielse
från skyldighet att vidkännas pensionsavdrag, vare befriad från skyldighet
att vidkännas pensionsavdrag enligt detta reglemente från och med dess
ikraftträdande, respektive från den tidpunkt då berörda befrielse enligt civila
tjänstepensionsreglementet skulle hava inträtt.

Tjänsteman, som enligt omförmälda stadganden i civila tjänstepensionsreglementet
skulle hava vunnit befrielse från avdragsskyldighet under tiden
1 juli 1942—30 juni 1944, skall, räknat från den tidpunkt då nämnda befrielse
skulle hava inträtt, åtnjuta nedsättning i honom enligt detta reglemente
åliggande pensionsavdrag med två tredjedelar, om befrielsen skulle
hava inträtt under tiden 1 juli 1942—30 juni 1943, och eljest med en tredjedel.

Vad i denna punkt stadgas skall icke äga tillämpning å den, sorn efter
reglementets ikraftträdande erhåller tillstånd alt kvarstå i tjänst efter uppnådd
pensionsålder och som ej före pensionsålderns inträde vunnit befrielse
från avdragsskyldighet.

5. Utan hinder av bestämmelserna i 8 och 9 §§ skola stadgandena i 2 och
3 punkterna övergångsbestämmelserna till civila tjänstepensionsreglementet,
i 3 punkten övergångsbestämmelserna till kungörelsen den 15 juni 1939 (nr
371) örn ändring i vissa delar av nämnda reglemente, i 2 punkten övergångsbestämmelserna
till militära tjänstepensionsreglementet ävensom i kungörelsen
den 7 december 1934 (nr 596) med föreskrifter angående entledigande
efter uppnådd pensionsålder av icke-ordinarie tjänstemän, å vilka civila
tjänstepensionsreglementet äger tillämpning, i tillämpliga delar lända lill efterrättelse
jämväl i fråga örn tjänsteman, som blir underkastad detta reglemente.

6. Är den, som åtnjuter pension eller livränta enligt reglementet, tdlika
berättigad till särskild förmån av följande slag, nämligen pension från pensionsförsäkringsfonden
på grund av inbetalning till pensionsstyrelsen jämlikt

238

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

Alternativ 1: Alternativ 2:

stadgJindc i tidigare gällande författning rörande pensionering av i statens
tjänst anställd personal eller därmed jämförlig uppskjuten pension från av
staten upprättad eller understödd pensionsanstalt eller pensionskassa, skall
grundbeloppet av pensionen, respektive livräntans belopp minskas med beloppet
av nämnda förmån.

Därest pensionsåldern för den i nästföregående stycke omförmälda förmånen
icke sammanfaller med den tidpunkt, från vilken pensionen eller livräntan
enligt detta reglemente börjar utgå, eller ock är valfri, skall i nästföregående
stycke omförmäld minskning ske med det belopp, som enligt de
för beräkningen av förmånen gällande grunderna skolat utgå från och med
angivna tidpunkt.

7. Där jämlikt 15 § 5 morn. första stycket hänsyn skall tagas till grundbeloppet
av pension enligt andra av Kungl. Majit och riksdagen antagna
tjänstepensionsbestämmelser än de i detta reglemente innefattade, så ock där
på grund av bestämmelsen i 15 § 5 mom. sista stycket dylikt grundbelopp
skall anses såsom grundbelopp av pension enligt detta reglemente, förstås
med grundbelopp beloppet av pension jämte dels, i förekommande fall, pensionstillägg
och pensionsförhöjning, dels ock procentuellt dyrtidstillägg motsvarande
indextalet 156.

8. Vid reglementets tillämpning å tjänsteman, som före civila tjänstepensionsreglementets
ikraftträdande övergått till tjänst med lägre pensionsunderlag
och för vilken jämlikt 7 punkten övergångsbestämmelserna till sistnämnda
reglemente skall gälla ett pensionsunderlag lika med det för den
lägre tjänsten fastställda underlaget, förhöjt med en tredjedel av skillnaden
mellan pensionsunderlagen för de båda tjänsterna, skall iakttagas, att
pensionsunderlaget icke må understiga sammanlagda beloppet av det enligt
civila tjänstepensionsreglementet gällande pensionsunderlaget och procentuellt
dyrtidstillägg därå motsvarande indextalet 156.

9. Därest vid tillämpning av stadgandet i 16 § 1 mom. andra stycket detta
reglemente hänsyn skall tagas till tjänstemans pensionsunderlag för tid innan
reglementet blev gällande för honom, skall därvid så anses, som om för
tjänstemannen gällt det pensionsunderlag, som enligt reglementet är fastställt
för den tjänst, han under nämnda tid innehaft, eller för därmed närmast
jämförlig tjänst.

10. För den, som omedelbart före reglementets ikraftträdande var underkastad
civila eller militära tjänstepensionsreglementet, skall —• i stället
för vad i 17 § 2 mom. detta reglemente stadgas och oavsett vad 27 § (30 §)
1 mom. andra stycket b) reglementet innehåller — med avseende å beräkning
av tjänstår för tid före ikraftträdandet gälla, att såsom tjänstår må tillgodoräknas
dels tid, varunder tjänstemannen varit underkastad av Kungl. Majit
och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser, i den omfattning sådan
tid fatt tillgodoräknas enligt civila, respektive militära tjänstepensionsregle--mentet med därtill hörande övergångsstadganden, dels ock tid i övrigt, vilken
han ägt räkna såsom tjänstår för pension, respektive uppskjuten livränta
antingen enligt civila, respektive militära tjänstepensionsreglementet med
övergångsstadganden eller ock enligt de andra tjänstepensionsbestämmelser
av nyssnämnt slag, vilka han varit underkastad närmast före det angivna
tjänstepensionsreglemente blivit för honom gällande.

11. Beträffande ordinarie, medelst fullmakt eller konstitutorial tillsatt
tjänsteman, för vilken före detta reglementes ikraftträdande civila tjänstepensionsreglementet
var gällande och vilken genom sistnämnda reglemente
blev underkastad strängare föreskrifter i fråga örn för hel pension erforder -

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

239

Alternativ 1: Alternativ 2:

ligt antal tjänstår än de å honom omedelbart dessförinnan tillämpliga stadgandena
härutinnan, skola vid bestämmandet av pensions grundbelopp de
tidigare gällande stadgandena i berörda hänseende lända till efterrättelse
under förutsättning att tjänstemannen alltjämt är innehavare av den tjänst,
som han vid civila tjänstepensionsreglementets ikraftträdande innehade.

12. Därest den, som vid reglementets ikraftträdande innehar ordinarie,
medelst förordnande för viss tid tillsatt befattning eller befattning såsom
chef för försäkringsinspektionen, avgår med pension enligt reglementet utan
att hava innehaft nämnda tjänst minst 12 år i oavbruten följd, skall iakttagas,
att pensionens grundbelopp icke må understiga det belopp, vartill det
skulle hava uppgått, örn de bestämmelser alltjämt ägt tillämpning, vilka
varit gällande för tjänstemannen omedelbart före reglementets ikraftträdande.
Beträffande vad med pensions grundbelopp skall förstås länder bestämmelsen
i 7 punkten härovan till efterrättelse.

13. Å lärare, som på grund av bestämmelserna i kungörelsen den 12 april
1935 (nr 145) med föreskrifter i fråga örn pensionsrätten för vissa förutvarande
rektorer vid allmänna läroverk m. fl. läroanstalter efter rektorsförordnandes
upphörande kvarstår vid rektors pensionsrätt, så ock å förutvarande
rektor, för vilken jämlikt 24 § 4 mom. andra punkten civila tjänstepensionsreglementet
fortfarande tillämpas de stadgande!! med avseende å pensionsunderlag
och pensionsavdrag, som gällde vid tiden för frånträdande av förordnandet,
skola tillämpas det pensionsunderlag och det pensionsavdrag,
som i detta reglemente äro stadgade för vederbörande rektorstjänst.

14. Därest för lärare, som vid ikraftträdandet för vederbörande läroanstalt
av avlöningsreglementet den 30 september 1937 (nr 873) för ordinarie
lärare vid statens undervisningsväsende innehade ordinarie befattning såsom
lärare i övningsämne, det enligt detta reglemente fastställda grundbeloppet
av pension skulle understiga den pension jämte dels i förekommande fall
pensionstillägg och pensionsförhöjning dels ock procentuellt dyrtidstillägg
motsvarande indextalet 156, som vid avgång från den av honom vid avlöningsreglementets
ikraftträdande innehavda tjänsten skulle hava utgått enligt de
för honom före övergången till civila tjänstepensionsreglementet gällande
pensionsbestännnelserna, skall det enligt detta reglemente fastställda grundbeloppet
ökas med belopp motsvarande skillnaden.

Vid tillämpning av stadgandet i nästföregående stycke beträffande den,
som är berättigad till mer än en pension såsom lärare i övningsämne, skall
avseende fästas vid varje särskild pension och må sålunda icke tagas hänsyn
till de före, respektive efter avlöningsreglementets ikraftträdande gällande
bestämmelser, vilka föranleda till minskning av viss pension vid dess förening
med annan förmån.

15. Lärare, som under tiden närmast före ikraftträdandet för vederbörande
läroanstalt av förenämnda avlöningsreglemente den 30 september 1937,
nr 873, innehade sådan med pensionsrätt enligt då gällande pensionsbestämmelser
ej förenad icke-ordinarie läraranställning, som till art och omfattning
kan anses hava motsvarat extra ordinarie befattning enligt de i anslutning
till avlöningsreglementet utfärdade avlöningshestämmelserna för icke-ordinarie
lärare, äger, oavsett vad i 17 detta reglemente samt 10 punkten här
ovan stadgas, såsom tjänstår tillgodoräkna före avlöningsreglementets ikraftträdande
förfluten tjänstetid, i den mån densamma fått tillgodoräknas enligt
de äldre pensionsbestämmelserna för ordinarie lärare. I fråga örn beräkning
av tjänstetid såsom lärare i övningsämne skall dock härvid iakttagas vad
i 32 H (35 §) 3 punkten detta reglemente stadgas.

240

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Alternativ 1: Alternativ 2:

16. För den, som omedelbart före reglementets ikraftträdande innehade
sådan ordinarie eller extra ordinarie befattning såsom lärare i övningsämne,
varom i 32 § (35 §) 1 punkten b) förmäles, skall med avseende å tjänstårsberäkning
för tid varunder han efter ikraftträdandet kvarstått i samma befattning
iakttagas, att de jämlikt 32 § (35 §) 3 punkten beräknade tjänståren
utökas med en tiondel av den tid, varmed desamma må understiga motsvarande
anställningstid med avdrag som i 17 § 1 mom. andra stycket sägs.
Där mer än en tjänst av ifrågavarande slag innehafts, skola därvid de sammanlagda
tjänståren tagas i betraktande.

17. Vid bestämmande av grundbeloppet av invalidpension för den, som

vid detta reglementes ikraftträdande innehade sådan ordinarie eller extra
ordinarie befattning såsom lärare i övningsämne, varom i 32 § (35 1 punk ten

b) förmäles, och som intill tidpunkten för avgången kvarstått i samma
befattning, skall iakttagas att det enligt reglementet beräknade grundbeloppet
ökas med en tiondel av det belopp, varmed pensionsunderlaget må överstiga
nämnda grundbelopp. Därest invalidpension beviljas för mer än en tjänst
av ifrågavarande slag, skall härvid tagas i betraktande det belopp, varmed
det högsta pensionsunderlaget må överstiga summan av grundbeloppen.

18. Där på grund av stadgandet i 32 § (35 §) 3 punkten g) hänsyn skall
tågås till grundbelopp eller pensionsunderlag enligt andra av Kungl. Maj:t
och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser än de i detta reglemente
innefattade, skall i fråga om grundbelopp stadgandet i 7 punkten här ovan
lända till efterrättelse och med underlag förstås pensionsunderlaget ökat nied
dels, i förekommande fall, pensionstillägg och pensionsförhöjning, dels ock
procentuellt dyrtidstillägg motsvarande indextalet 156.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

241

Bilaga A.

Pensionsåldersförteckning tillhörande allmänna tjänste''
pensionsreglementet.

För innehavare av följande ordinarie befattningar inträder pensionsåldern
vid den i 9 § 4 morn., respektive 35 § 2 punkten angivna tid efter det befattningshavaren
uppnått nedan angivna levnadsålder.

Verk och befattningar

Lev-

nads-

ålder,

år

Verk och befattningar

Lev-

nads-

ålder,

år

A. Civilförvaltningen.

Statens uppfostringsanstalt d Bona.

Eldare............................

63

1. Civila verk i allmänhet.

Förste förman......................

63

Expeditionsvakt (expeditionsvakt, till-

Maskinist.........................

63

lika gårdskarl; expeditionsvakt, till-

Uppsyningsman....................

63

lika maskinist och eldare; vakt-

mästare; vaktmästare, tillika port-

Tredje huvudtiteln.

vakt)...........................

63

Förste expeditionsvakt (förste expedi-

Utrikesdepartementet.

tionsvakt, tillika portvakt; förste

Kanslist...........................

63

vaktmästare; vaktmästare; vakt-

mästare och maskinist; vaktmästare,

tillika automobilförare; vaktmästare,

Fjärde huvudtiteln.

tillika maskinist och eldare; vakt-

Marinförvaltningen.

mästare, tillika portvakt, maskinist

Andre kemist på övergångsstat.....

63

och planteringsvakt; vaktmästare,

63

tillika preparator; vaktmästare, till-

lika trädgårdsskötare; akademivakt-

Sjökarteuerket.

mästare; laboratorievaktmästare;

ränteri- och kontorsvaktmästare;

Gravör ...........................

63

universitetsvaktmästare)..........

63

Ritare............................

63

Kameralbiträde....................

63

Kontorist.........................

63

Femte huvudtiteln.

Förste kontorist...................

63

Kansliskrivare.....................

63

Yrkesinspektionen.

Yrkesunderinspektör................

63

Yrkesinspektrisassistent.............

63

2. Allmänna civilförvaltningen.

Assistent..........................

63

Andra huvudtiteln.

Distriktsingeniör...................

63

Förste distriktsingenjör.............

63

Fångvårdsstaten.

Yrkesinspektris....................

63

Yrkesmästare av 2:a klass.........

63

Skogs- och flottledsinspektör........

63

Överkonstapel.....................

63

Yrkesinspektör....................

63

Uppsyningsman...................

63

Yrkesmästare av lia klass..........

63

Pensionsstyrelsen.

Assistent av 4:e klass..............

| 63

Värmeledningsskötare, tillika reparatör

63

Bihang till riksdagens protokoll 19-11.

1 sami

Nr 339.

16

242

Kungl. Maj-.ts proposition nr 339.

Lev-

Lev-

Verk och befattningar

nads-

ålder,

Verk och befattningar

nads-

ålder,

år

år

Statens tvångsarbetsanstalt ä Svartsjö

Statens uppfostringsanstalt för sinnes-

och statens alkoholistanstalt därstädes.

slöa gossar.

Förste förman.....................

63

Lärarinna.........................

60

Yrkesmästare av 2:a klass.........

63

Lärare............................

60

Uppsyningsman....................

63

Trädgårdsmästare..................

63

Statens uppfostringsanstalt för sinnes-

slöa flickor.

Statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona

Lärarinna i kvinnlig slöjd..........

60

och statens alkoholistanstalt därstädes.
Sjuksköterska......................

55

Föreståndarinna...................

60

Assistent av 4:e klass..............

63

Statens anstalt för fallandesjuka.

Statens alkoholistanstalt å Venngarn.

Kontorspersonal:

63

Kassör..........................

63

Maskinist.........................

63

Sjukvårdspersonal:

Sköterska.......................

55

Statens skyddshem.

Översköterska...................

55

Avdelningssköterska................

55

Förestånderska av 2:a klass.......

55

Lärarinna i hushållsgöromål ........

60

Förestånderska av lia klass......

55

Lärarinna i kvinnlig slöjd..........

60

Lärarinna i lanthushållsgöromål.....

60

Lappfogdarna.

Avdelningsföreståndarinna..........

60

Lappfogde........................

60

Folkskollärarinna..................

60

Assistent..........................

60

Sjätte huvudtiteln.

Folkskollärare.....................

60

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Föreståndarinna...................

60

63

63

63

63

Avdelningsföreståndare, tillika lärare
Avdelningsföreståndare, tillika redo-görare ..........................

60

60

Järnvägsinspektor..................

Luftfartsinspektör..................

Väginspektör......................

Byråchef och broinspektor..........

Medicinalstyrelsen.

Byråchef och vägtrafikinspektör.....

63

Inspektris över sjuksköterskeväsendet

63

Vägorganisationen i länen.

Statens bakteriologiska laboratorium.
Laboratoriebiträde.................

63

Vägingenjör.......................

63

Maskinist.........................

63

Byggnadsstyrelsen.

Stallförman.......................

63

Värmeledningsskötare, tillika repara-

Preparator........................

63

tor.............................

63

Förste laboratoriebiträde............

63

Maskinist.........................

63

Statens sinnessjukhus.

Sjunde huvudtiteln.

Kontorspersonal:

Kassör.........................

63

Statistiska centralbyrån.

Sjukvårdspersonal:

Biblioteksassistent.................

63

Sköterska.......................

55

Översköterska...................

55

Tullstaten.

Förestånderska av 2:a klass......

55

Lokaltullförvaltningen:

Förestånderska av lia klass.......

55

Tullvakt........................

63

Uppsyningsman av lia klass......

60

Tillsyningsman..................

63

Ekonomipersonal:

Tulluppsyningsman ..............

63

Maskinmästare av 2:a klass......

63

Tullkontorist....................

63

Maskinmästare av lia klass.......

63

Tullöveruppsyningsman...........

63

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

243

Verk och befattningar

Lev-

nads-

ålder,

år

Verk och befattningar

Lev-

nads-

ålder,

år

Åttonde huvudtiteln.

Lunds universitet:

Riksarkivet.

Biblioteket:

63

63

Vetenskapliga institutioner och inrätt-

Livrustkammaren.

ningar, tillhörande medicinska och

Livrustmästare....................

63

filosofiska fakulteterna:

Aldfru............................

63

Trädgårdsmedhjälpare............

63

Naturhistoriska riksmuseet.

Underträdgårdsmästare...........

63

Maskinist.........................

63

Preparator......................

63

Preparator........................

63

Räntekammaren:

Uppsyningsman....................

63

Eldare ..........................

63

Domkapitlen och sliflsnämnderna.

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Skoglig personal hos stiftsnämnderna:

Vetenskapliga institutioner och inrätt-

Stifts jägmästare.................

63

ningar:

I

Preparator......................

63

Vitterhets-, historie- och antikvitets-

Kansliet:

akademien.

Maskinist.......................

63

Riksantikvarieämbetet m. m.:

Värmeledningsskötare, tillika repara-tör ...........................

63

Karolinska sjukhuset.

Statens historiska museum m. m.:

Garnisonsavdelningarna:

Preparator ......................

63

Sjuksköterska...................

55

Sjukhuset i övrigt:

Akademien för de fria konsterna med

Sj ukvårdspersonal:

konsthögskolan.

Barnmorska...................

55

Portvakt..........................

63

Sjuksköterska.................

55

Eldare ............................

63

Ekonomipersonal:

Reparatör.....................

63

Musikaliska akademien med musik-

Andre maskinist...............

63

högskolan.

Trädgårdsmästare..............

63

Portvakt..........................

63

Förste maskinist...............

63

Uppsala universitet.

Maskinmästare................

63

Biblioteket:

Administrations- och kontorsperso-

Maskinist.......................

63

nal:

Vetenskapliga institutioner och inrätt-

63

ningar, tillhörande medicinska och

filosofiska fakulteterna:

Serafimerlasarettet.

Eldare, tillika biträdande vakt-

Sjukvårdspersonal:

mästare.......................

63

Sjuksköterska...................

55

Trädgårdsmedhjälpare............

63

Ekonomipersonal:

Underträdgårdsmästare...........

63

Reparatör.......................

63

Maskinist.......................

63

Snickare........................

63

63

Trädgårdsmästare ..............

63

Preparator ......................

63

Maskinist.......................

63

Kansliet:

Maskinmästare ...................

63

Portvakt........................

63

Administrations- och kontorsperso-

Drätselverket:

nal:

Maskinist.......................

63

Kassör..........................

63

244

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Verk och befattningar

Lev-

nads-

ålder,

år

Verk och befattningar

Lev-

nads-

ålder,

år

Tekniska högskolan.

Statens biografbyrå.

Reparatör.........................

63

Maskinist, tillika vaktmästare.......

63

Maskinist.........................

63

Maskinist.........................

63

Verkmästare.......................

63

Kassör............................

63

Chalmers tekniska högskola.

Gymnastiska centralinstitutet.

Eldare, tillika gårdskarl............

63

Lärarinna i fysisk fostran..........

60

Maskinist.........................

63

Lärare i fysisk fostran.............

60

Högre lärarinneseminariet.

Nionde huvudtiteln.

Lärarinneseminariet:

Lärare i gymnastik med lek och

Lantbruksstyrelsen.

idrott .........................

63

Kassör...........................

63

Lärare i musik..................

63

Övningsskollärare................

63

Statens växtskyddsanstalt.

Maskinist och vaktmästare.........

63

De allmänna läroverken.

Lärare i gymnastik med lek och idrott

63

Lardbrukshögskolan.

Lärare i musik....................

63

Snickare..........................

63

Maskinist.........................

63

Folkskoleseminarierna.

Trädgårdsmästare ................

63

Övningsskollärare..................

63

Lärare i gymnastik med lek och idrott

63

Lantbruks-, mejeri- och trädgårds-

Lärare i musik....................

63

institutet vid Alnarp.

Eldare.............................

63

Småskoleseminarietna.

Ämneslärare å övergångsstat........

63

Flyinge hingstdepå och stuteri.

Övningsskollärare..................

63

Beridare..........................

60

Lärare i gymnastik med lek och idrott

63

Lärare i musik....................

63

Strömsholms hingstdepå.

Beridare..........................

60

Läroanstalterna för blinda.

Sjuksköterska.....................

55

Veterinärhögskolan.

Maskinist.........................

63

Port- och telefonvakt..............

63

Kvinnlig lärare i kunskapsämne.....

60

Sjukvårdare.......................

63

Övriga lärare......................

63

Fodermarsk.......................

63

Ladugårdsförman..................

63

Vårdanstalten för blinda med

Maskinist.........................

63

komplicerat lyte.

Verkmästare.......................

63

Översköterska.....................

55

Maskinist.........................

63

Statens veterinärbakteriologiska anstalt.

Lärarinna i slöjd..................

60

Stallförman........................

63

Lärarinna i kunskapsämne..........

60

Statens centrala frökontrollanstalt.

Läroanstalterna för dövstumma.

Laboratoriebiträde.................

63

Sjuksköterska.....................

55

Maskinist.........................

63

Skogshögskolan.

Kvinnlig lärare i kunskapsämne ....

60

Port- och planteringsvakt...........

63

övriga lärare......................

63

Trädgårdsmästare och preparator____

63

Kungl. Majlis proposition nr 339.

245

1

Lev-

Lev-

Verk och befattningar

nads-

åldcr,

Verk och befattningar

nads-

ålder,

år

år

Statens skogsförsöksanstalt.
Laboratoriebiträde............

Lantmäteristyrelsen.
Arkivbiträde..............

Rikets allmänna kartverk.

Flygfotograf ..................

Gravör .......................

Sveriges geologiska undersökning.
Preparator......................

Tionde huvudtiteln.

Statens provningsanstalt.

j Instrumentmakare...............

| Förste laboratoriebiträde.........

I Verkmästare.....................

Lotsstyrelsen.

Registrator ..
Byggmästare
Verkmästare .
Fyringenjör .

Lots- och fyrstaten.

Distriktsbefäl och personal å distriktsexpeditionerna: Expeditionsbiträde.

...............

Distriktsfyrmästare..............

Lotspersonal:

Överlots........................

Fyrpersonal:

Fyrmästare å 2:a klass fyr.......

Fyrmästare å lia klass fyr.......

Personal å tjänstefartyg:

Befälhavare....................

Patent- och registreringsverket.
Eldare och maskinist..............

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

3. Statens affärsdrivande verk.

Postverket.

Stationsmästare av klass 8.........j 63

Stationsmästare av klass 7.........| 63

Bokbinderiförman.................. I 63

Tryckeriförman...............

Postexpeditör.................

Förrådsmästare...............

Förste postexpeditör i.........

Stationsmästare av klass 6 . ...
Transportmästare.............

Telegrafverket.

Lokaltelefonist.................

Landstelefonist................

Stationsbiträde................

Förste stationsbiträde..........

Rikstelefonist..................

Förrådsförman................

Inkasserare....................

Kassör.......................

Stationsförman................

Telegrafexpeditör . .:...........

Förrådsmästare................

Förste kassör..................

Förste telegrafexpeditör........

Förste vaktföreståndare........

Ritare........................

Verkstadsmästare..............

Linjemästare..................

Verkmästare...................

Statens järnvägar.

Portvakt.....................

Förrådsförman................

Förste portvakt................

Trädgårdsförman...............

Stallförman....................

Stationsmästare av klass 7.....

Vagnförman...................

Verkstadsförman...............

Förrådsmästare................

Förste kansliskrivare...........

Stationsmästare av klass 6.....

Trädgårdsmästare..............

Ledningsmästare...............

Ritare........................

Stationsmästare av klass 5
Överbanmästare..............

Statens vattenfallsverk.

Förrådsförman................

Muddermästare...............

Slussmästare..................

63

63

63

63

63

63

55

55

63

63

55

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

63

246

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Verk och befattningar

Lev-

nads-

ålder,

år

Verk och befattningar

Lev-

nads-

ålder,

år

Befälhavare å bogserbåt............

63

Fältveterinär......................

60

Förrådsmästare....................

63

Fältläkare.........................

60

Förste kansliskrivare...............

63

Överfältläkaren....................

60

Kassör............................

63

Överfältveterinären.................

60

Trädgårdsmästare..................

63

Byggmästare......................

63

2. Marinen.

Förste maskinist...................

63

Musikdirektör.....................

55 1

Reparationsmästare................

63

Officer vid marinintendenturkåren,

Verkstadsmästare..................

63

annan än kommendör............

60

Maskinmästare.....................

63

Kommendör vid marinintendentur-

Mätaretekniker....................

63

kåren...........................

65

Ritare............................

63

Underofficer av 3. graden..........

55

Stationsmästare....................

63

Underofficer av 2. graden..........

55

Övermontör.......................

63

Flaggunderofficer..................

55

Driftverkmästare...................

63

Polisöverkonstapel, tillika poliskorn-

missarie.........................

60 j

Domänverket.

Mariningenjör av 2. graden.........

60

Assistent..........................

60

Marinläkare av 1. graden, annan än

Skogsingenjör......................

63

sjukhusläkare....................

60

Skogstaxator......................

63

Mariningenjör av 1. graden.........

60 i

Jägmästare........................

*63

Specialingenjör av 3. graden........

60

Skogsskoleföreståndare..............

63

Förste mariningenjör...............

60

Byrådirektör......................

63

Specialingenjör av 2. graden........

60

Överjägmästare....................

63

Marindirektör av 2. graden.........

60

Specialingenjör av 1. graden........

60

Marindirektör av 1. graden.........

60

B. Försvarsväsendet.

3. Flygvapnet.

Kapten i intendenturbefattning.....

55

Löjtnant vid intendenturkåren......

55

Major i intendenturbefattning.......

60

Musikdirektör......................

55

Överstelöjtnant i intendenturbefatt-

Kapten vid fortifikationskåren......

55

ning............................

60

Kapten vid fälttygkåren............

55

Verkmästare av 2. klassen.........

60

Kapten vid intendenturkåren.......

55

60

Poliskonstapel.....................

55

Flygläkare av 1. graden............

60

Polisöverkonstapel.................

55

Flygingenjör av 3. graden..........

60

Poliskommissarie...................

60

Flygingenjör av 2. graden..........

60

Bataljonsveterinär.................

60

Förste flygläkare...................

60

Bataljonsläkare....................

60

Flygingenjör av 1. graden..........

60

Regementsveterinär................

60

Flygdirektör av 2. graden..........

60

Regementsläkare...................

60

Flygdirektör av 1. graden..........

60

1 För jägmästare, som tjänstgör i domänstyrelsen: 65 år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339-

247

Bilaga B.

Tjänståldersförteckning tillhörande allmänna tjänstepensionsreglementet.

För följande ordinarie befattningar skall det i 18 och 28 §§ avsedda, för
hel pension erforderliga antalet tjänstår utgöra 25.

Verk och befattningar

Verk och befattningar

Provinsialläkarstaten.

A. Civilförvaltningen.

Provinsialläkare

1. Allmänna civilförvaltningen.

Förste provinsialläkare

Andra huvudtiteln.

Statens sinnessjukhus.

Sjukvårdspersonal:

Statens uppfostringsanstalt å Bona.

Sköterska

Lantbruksinspektor, tillika avdelningsföre-

Översköterska

ståndare

Förestånderska av 2:a klass

Förestånderska av lia klass

Fjärde huvudtiteln.

Försvarsstaben.

Statens anstalt för fallandesjuka.

Föreståndare för fotografiska centrallabo-

Sjukvårdspersonal:

ratoriet

Sköterska

Översköterska

Försvarsväsendets kemiska anstalt.

Förestånderska av 2:a klass

Professor

Förestånderska av l:a klass

Femte huvudtiteln.

Barnmorskeläroanstalterna.

Yrkesinspektionen.

Överlärare

Yrkesunderinspektör

Lappfogdarna.

Lappfogde

Statens tvångsarbetsanstalt å Svartsjö och

statens alkoholislanstalt därstädes.

Åttonde huvudtiteln.

Lantbruksinspektor

Naturhistoriska riksmuseet.

Statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona och

Professor och avdelningsföreståndare

statens alkoholistanstalt därstädes.

Sjuksköterska

Statens etnografiska museum.

Professor och föreståndare

Statens alkoholislanstalt å Venngarn.

Lantbruksinspektor

Akademien för de fria konsterna med konst-

högskolan.

Statens skyddshem.

Föreståndare för skolan för grafisk konst,

Avdelningssköterska

tillika lärare i grafisk konst

248

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Verk och befattningar

Verk och befattningar

Föreståndare för institutet för material-

Vårdanstalten för blinda med komplicerat lyte.

kunskap, tillika lärare i materialkunskap
Professor, tillsatt medelst fullmakt

Översköterska

Professor, tillsatt medelst förordnande för

Läroanstalterna för dövstumma.

begränsad anställningstid

Sjuksköterska

Musikaliska akademien med musikhögskolan.

Gymnastiska centralinstitutet.

Lärare

Lärarinna i fysisk fostran

Sekreterare

Lärare i fysisk fostran

Uppsala universitet.

Professor i kroppsövningarnas fysiologi och

Fogde

Observator

hygien

Lärare i medicinsk radiologi

Laborator

Nionde huvudtiteln.

Prosektor

Slalskonsulenterna.

Professor

Statskonsulent i boskapsskötsel

Statskonsulent i får- och getskötsel

Lunds universitet.

Statskonsulent i svinskötsel

Föreståndare för den zoologiska institutio-

Statskonsulent i mejerihushållning på över-

nens entomologiska avdelning

Observator

gångsstat

Lärare i medicinsk radiologi

Statens växtskyddsanstalt.

Professor

Avdelningsföreståndare

Karolinska mediko-kirurgiska institutet.

Lantbrukshögskolan.

Laborator

Prosektor

Professor

Professor

Lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstilutet vid
Alnarp.

Tandläkarinstitulel.

Lärare

Professor

Veterinärhögskolan.

Karolinska sjukhuset.
Sjukvårdspersonal:

Professor

Barnmorska

Statens centrala frökontrollanstalt.

Sjuksköterska

Föreståndare

Serafimerlasarettet.

Skogshögskolan.

Sjukvårdspersonal:

Lektor på övergångsstat

Sjuksköterska

Professor

Farmaceutiska institutet.

Statens skogsförsöksanstall.

Professor

Avdelningsföreståndare

Tekniska högskolan.

Professor

Tionde huvudtiteln.

Bergsstaten.

Chalmers tekniska högskola.

Gruvingenjör

Professor

Bergmästare

Läroanstalterna för blinda.

Sprängämnesinspektionen.

Sjuksköterska

Sprängämnesinspektör

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

249

Verk och befattningar

Verk och befattningar

Statens elektriska inspektion.
Assistent

Statsinspektör över elektriska starkströmsanläggningar Farlygsinspeklionen.

Andre fartygsinspektör
Förste fartygsinspektör

2. Statens affärsdrivande verk.

Telegrafverket.

Lokaltelefonist

Landstelefonist

Rikstelefonist

B. Försvarsväsendet.

1. Armén.

Fänrik

Löjtnant, annan än vid intendenturkåren
Kapten, annan än vid fälttygkåren, fortifikationskåren
och intendenturkåren
Ryttmästare
Sergeant
Musiksergeant
Fanjunkare
Styckjunkare
Musikfanjunkare
Muslkstyckj unkare
Poliskonstapel
Polisöverkonstapel
Bataljonsläkare

Regementsläkare

Fältläkare

överfältläkaren

2. Marinen.

Fänrik, annan än vid marinintendenturkåren
Löjtnant, annan än vid marinintendenturkåren Kapten,

annan än vid marinintendenturkåren Flaggkorpral Mariningenjör

av 2. graden
Marinläkare av 1. graden
Mariningenjör av 1. graden
Specialingenjör av 3. graden
Förste mariningenjör
Specialingenjör av 2. graden
Marindirektör av 2. graden
Specialingenjör av 1. graden
Förste marinläkare
Marindirektör av 1. graden

3. Flygvapnet.

Fänrik

Löjtnant

Kapten, annan än i intendenturbefattning

Sergeant

Fanjunkare

Flygläkare av 1. graden
Flygirtgenjör av 3. graden
Flygingenjör av 2. graden
Flygingenjör av 1. graden
Flygdirektör av 2. graden
Flygöverläkaren
Flygdirektör av 1. graden

250

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Bil. 2.

1938 års pensionssakkunnigas för slag

till

reglemente angående familjepension för efterlevande till befattningshavare
i statens tjänst (allmänna familjepensions reglementet).

1 avd. Allmänna bestämmelser.

1 §•

1 mom. Detta reglemente äger tillämpning beträffande:

a) befattnings- eller beställningshavare, som är underkastad allmänna
tjänstepensionsreglementet, så ock innehavare av beställning å reservstat vid
försvarsväsendet.

b) den som åtnjuter eller äger rätt att komma i åtnjutande av pension enligt
allmänna tjänstepensionsreglementet eller reservstatspension; samt

c) den som, efter att på grund av stadgandet under a) här ovan hava blivit
underkastad detta reglemente, avgått ur statens tjänst utan rätt att för den
vid avgångstillfället innehavda befattningen komma i åtnjutande av pension
varom under b) förmäles, under förutsättning dels att tjänstemannen under
sammanlagt minst tre år före avgången innehaft anställning, förenad med
pensionsrätt enligt allmänna tjänstepensionsreglementet eller andra av Kungl.
Maj:t och riksdagen antagna tjähstepensionsbestämmelser, dels ock att tjänstemannen
icke efter avgången erhållit annan anställning, förenad med pensionsrätt
som nyss sagts.

2 mom. Utöver vad i 1 mom. stadgas skall i fråga örn tillämpningen av
detta reglemente gälla,

a) att där beträffande förutvarande justitieråd eller regeringsråd eller beträffande
diplomatisk eller konsulär tjänsteman, som försatts i disponibilitet,
på grund av bestämmelserna i 3 § allmänna tjänstepensionsreglementet skall
i tjänstepensionshänseende så anses, som om tjänstemannen alltjämt kvarstode
i tjänsten, jämväl detta reglemente skall å honom tillämpas så som örn
han alltjämt vore innehavare av befattningen;

b) att där befattnings- eller beställningshavare övergår till annan med
tjänstepensionsrätt enligt av Kungl. Majit och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser
förenad anställning än som avses i detta reglemente eller
andra i nyssnämnda ordning antagna familjepensionsbestämmelser och sådant
fall ej är för handen som under a) sägs, detta reglemente likväl skall å
tjänstemannen äga tillämpning så som om han alltjämt innehade den förra
befattningen, såframt han icke inom en månad från det han tillträder den
nya anställningen i den ordning, Kungl. Majit bestämmer, anmäler att han i
stället vill underkasta sig de föreskrifter, som gälla rörande familjepension
för sistnämnda anställning;

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

251

c) att pension enligt § 103 regeringsformen vid tillämpning av detta reglemente
likställes med pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet;
samt

d) att med ur statens tjänst avgången befattningshavare, varom under 1
mom. c) förmäles, likställes dels den, som efter erhållet avsked från beställning
vid försvarsväsendet kvarstår såsom lönlös över stat, dels ock den, som
erhållit pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet men på grund av
stadgandet i 14 § 2 mom. andra stycket nämnda reglemente vid frånfälle! ej
vidare uppbär pensionen.

3 mom. Vad i detta reglemente sägs om tjänst eller befattning samt örn
tjänsteman eller befattningshavare skall, där ej annat framgår, i tillämpliga
delar gälla med avseende å beställning och beställningshavare vid försvarsväsendet
samt sådan förutvarande befattnings- eller beställningshavare, som
i 1 mom. b) eller c) avses.

Med i reglementet omförmälda tjänste- eller familjepensionsbestämmelser,
antagna av Kungl. Maj:! och riksdagen, likställas tjänste- eller familjepensionsbestämmelser
för riksdagens verk, vilka antagits av riksdagen eller nied
stöd av dess bemyndigande utfärdats av delegerade för riksdagens verk. Såsom
tjänstepensionsbestämmelser av förstnämnda slag anses icke bestämmelser
om pensionering av försvarsväsendets reserver av befäl och civilmilitär
personal.

2 §•

1 mom. I 1 § 1 mom. a) omförmäld tjänsteman har att vidkännas familjepensionsavdrcig
enligt bestämmelserna i detta reglemente.

1 2 och 3 mom. här nedan omförmälda efterlevande till den, beträffande
vilken reglementet äger tillämpning, äro berättigade att åtnjuta familjepension
eller famil jelin ränt a enligt de föreskrifter och under de villkor, som innehållas
i reglementet.

Närmare bestämmelser angående reglementets tillämpning meddelas av
Kungl. Majit.

2 mom. Familjepension eller familjelivränta tillkommer följande efterlevande,
nämligen

efterlevande make, som ej ingått nytt äktenskap,

frånskild make, i fall som i 3 mom. sågs, samt

arvsberättigade barn, vilka ej uppnått 19 års ålder.

Såsom förutsättning härför skall dock gälla, i fråga om make, att äktenskapet
icke ingåtts efter det befattningshavaren uppnått en levnadsålder av
60 år, och i fråga örn adoptivbarn, att adoptionen ej ägt rum efter det befattningshavaren
fyllt 50 år.

3 mom. Då befattningshavare i dom å äktenskapsskillnad förpliktas att
till sin make utgiva underhållsbidrag eller där i skillnadsmålet visats föreligga
avtal örn sådant underhållsbidrag, äger domstolen, örn makarna levt
tillsammans under minst fem år och befattningshavarens make vid sammanlevnadens
hävande uppnått en ålder av minst 30 ar samt det i övrigt med
hänsyn till omständigheterna finnes skäligt, förordna, att sistnämnda make
skall vara berättigad till familjepensionsförmån, som avses i detta reglemente.

Sålunda meddelat förordnande upphör att gälla, örn skyldighet att utgiva
underhållsbidrag, vilket bestämts att utgå på särskilda tider, upphört eller
den bidragsberättigade trätt i nytt gifte.

Äger förordnande som nyss sagts giltighet, må sådant förordnande ej med
laga verkan meddelas till förmån för befattningshavarens make i senare äktenskax>.

252

Kungl. Majds proposition nr 339.

3 §■

1 morn. Innehade avliden befattningshavare vid frånfälle! familjepensionsrätt
enligt bestämmelserna i 1 § detta reglemente för mer än en befattning,
skall familjepension eller familjelivränta för varje befattning utgå
enligt för densamma meddelade bestämmelser.

Efter den, som ägde familjepensionsrätt såväl för ordinarie tjänst som för
mke-ordmarie befattning, vilken innehafts med frånträdande av den ordinarie
tjänstens utövning, må dock endast en familjepension eller en familjelivränta
utgå.

2 morn. Innehar efterlevande till den, å vilken detta reglemente äger
tillämpning, anställning med vilken är förenad tjänstepensionsrätt enligt av
Kungl. Majit och riksdagen antagna tjänstepensionsbestämmelser, eller åtnjuter
han antingen tjänstepension eller livränta enligt dylika tjänstepensionsbestämmelser
eller ock familjepension eller familjelivränta enligt detta
reglemente eller andra av Kungl. Maj :t och riksdagen antagna familjepensionsbestämmelser
såsom anhörig till annan befattningshavare, skall pensions-
eller livränteförmån, som utgår enligt detta reglemente, minskas med
en fjärdedel, där ej Kungl. Majit i särskilt fall annorlunda förordnar.

4 §-

1 morn. Prövning av fråga om rätt att komma i åtnjutande av familjepension
eller familjelivränta enligt detta reglemente samt fastställande av
dylik förmån sker, på därom gjord ansökan, beträffande efterlevande till
befattningshavare vid postverket, telegrafverket, statens järnvägar, statens
vattenfallsverk eller domänverket av vederbörande verks styrelse samt beträffande
efterlevande till annan befattningshavare av statskontoret.

Sökande åligger att styrka sådana för myndigheten icke kända omständigheter,
som böra tagas i betraktande vid prövningen av pensionsfrågan.

2 morn. Då familjepension eller familjelivränta beviljas, skall skriftligt
bevis därom tillställas de till förmånen berättigade.

2 avd. Om familjepensionsavdrag.

5 8.

Från och med den dag, då i 1 § 1 moni. a) omförmäld tjänsteman blir
underkastad reglementets bestämmelser, intill dess avgång ur tjänst äger
rum skall befattningshavaren tillkommande lön minskas med familjepensionsavdrag
enligt de föreskrifter som meddelas i 6 §.

Innehar tjänsteman samtidigt mer än en befattning med pensionsrätt enligt
reglementet, verkställes familjepensionsavdrag i varje sådan befattning,
dock att ordinarie tjänsteman, som med frånträdande av tjänstens utövande
innehar icke-ordinarie befattning, vidkännes familjepensionsavdrag allenast
i sistnämnda befattning.

6 §.

1 mom. Såsom familjepensionsavdrag skall tillämpas det belopp, som i
2 4 morn. här nedan angives för den befattning, tjänstemannen innehaft

under tid, för vilken familjepensionsavdraget verkställes.

Där ordinarie tjänst nedflyttats till lägre lönegrad eller familjepensionsavdraget
för ordinarie befattning eljest nedsatts, skall nedsättningen likväl
icke bliva gällande beträffande den, som omedelbart dessförinnan innehade
befattningen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

253

Vad i nästföregående stycke stadgas skall äga motsvarande tillämpning
beträffande ordinarie tjänsteman, som utan något sitt förvållande förflyttats
till tjänst med lägre familjepensionsavdrag.

2 mom. För befattningar, som äro hänförda till viss lönegrad, skola, där
ej annat följer av stadgandet i 5 morn., familjepensionsavdragen för år räknat
utgöra de belopp, som här nedan för de särskilda lönegraderna angivas:

A. Ordinarie befattningar, som avses i civila avlöningsreglementet.

Löneplan

Lönegrad

Familje-

pensions-

avdrag

kronor

Lönegrad

Familje-

pensions-

avdrag

kronor

Lönegrad

Familje- 1
pensions- !
avdrag
kronor

A

1

72

13

153

25

306

2

75

14

162

26

327

3

78

15

171

27

348

4

81

16

180

28

369

5

87

17

192

29

390

6

93

18

204

30

411

7

99

19

219

31

435

8

108

20

219

32

456

9

117

21

234

33

474

10

126

22

249

34

495

11

135

23

267

12

144

24

285

B

1

435

2

504

3

576

c

1

282

7

414

13

618

2

294

8

435

14

627

3

309

9

465

15

627

4

348

10

504

16

669

5

399

11

543

17

669

6

399

12

606

D

—

348

—

—

E

1

309

6

348

11

399

2

330

7

348

12

399

j

3

330

8

348

13

399

4

330

9

348

14

399

i

5

330

10

399

i F

—

234

—

—

—

B. Ordinarie beställningar, som avses i militära avlöningsreglementet.

Löneplan

Lönegrad

Familje-

pensions-

avdrag

kronor

Lönegrad

Familje-

pensions-

avdrag

kronor

Lönegrad

Familje- j
pensions-avdrag |
kronor

Oa

1

123

3

267

5

366

1

2

192

4

324

6

435

O b

1

474

3

576

2

504

4

618

UO

1

132

2

153

3

171

254

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Löneplan

Lönegrad

Familje-

pensions-

avdrag

kronor

Lönegrad

Familje-

pensions-

avdrag

kronor

Lönegrad

Familje-

pensions-

avdrag-

kronor

Ca

1

72

11

135

21

234

2

75

12

144

22

249

3

78

13

153

23

267

4

81

14

162

24

285

5

87

15

171

25

306

6

93

16

180

26

327

7

99

17

192

27

348

8

108

18

204

28

369

9

117

19

219

29

390

10

126

20

219

30

411

Cb

1

435

2

465

3

576

C. Beställningar, som avses i manskapsavlöningsreglementet.

Familje-

Löneplan

Lönegrad

pensions-

avdrag

kronor

Mb

1

90

a

102

D. Extra ordinarie befattningar.

Löneplan

Lönegrad

Familje-

pensions-

avdrag

kronor

Lönegrad

Familje-

pensions-

avdrag

kronor

Lönegrad

Familje-

pensions-

avdrag

kronor

Eo, Meo

1

69

11

126

21

219

2

72

12

135

22

234

3

75

13

144

23

249

4

78

14

153

24

267

5

81

15

162

25

285

6

87

16

171

26

306

7

93

17

180

27

327

8

99

18

192

28

348

9

108

19

204

29

369

10

117

20

204

30

390

Oc

1

102

Ek

1

69

4

69

7

!

69

2

69

5

69

8

72

3

69

6

69

U

i

69

2

69

För extra ordinarie tjänstemän med lön enligt löneplan B civila avlöningsreglementet
utgör familjepensionsavdraget det belopp, som gäller för
motsvarande ordinarie tjänstemän.

3 mom. För nedan angivna, till viss lönegrad ej hänförliga ordinarie
tjänster utgöra familjepensionsavdragen för år räknat:
för justitieråd och regeringsråd 669 kronor,

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

255

för landshövding 669 kronor,

för professor i arkitektur vid konsthögskolan, tillika föreståndare för arkitekturskolan,
det belopp, som enligt 2 mom. gäller för lönegraden A 30,
för annan förordnad professor vid konsthögskolan det belopp, som enligt
2 mom. gäller för lönegraden A 24,

för chefen för rasbiologiska institutet samt professor vid universitet eller
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet 435 kronor,

för ordinarie befattning vid universitet eller vid karolinska mediko-kirurgiska
institutet såsom prosektor, laborator, lärare i medicinsk radiologi, observator
och föreståndare för zoologiska institutionens i Lund entomologiska
avdelning 327 kronor,

för sakkunnig vid konjunkturinstitutet, tillika ledare för institutets undersökningar,
det belopp, som enligt 2 mom. gäller för lönegraden A 30, samt
för annan sakkunnig vid konjunkturinstitutet det belopp, som enligt 2
mom. gäller för lönegraden A 26.

För chefen för bank- och fondinspektionen samt chefen för sparbanksinspektionen
utgöra familjepensionsavdragen för år räknat 627, respektive

435 kronor. ...............

I fråga om annan icke-ordinarie befattning, som ej är hänförlig till viss lönegrad,
äger Kungl. Maj :t antingen bestämma den lönegrad befattningen skall
anses med avseende å familjepensionsavdrag tillhöra eller ock fastställa särskilt
famil jepensionsavdrag.

4 mom. För nedan angivna beställningar å reservstat vid försvarsväsendet
skola tillämpas följande familjepensionsavdrag för år:

för generalmajor 576 kronor,

för överste, till vilken icke omedelbart före överflyttningen till reservstat
utgått lön enligt löneplan Ob, 435 kronor,
för major 324 kronor,
för fältläkare 369 kronor, samt
för regementsläkare 327 kronor.

För underofficer, som övergått till reservstat från beställning såsom furir
å aktiv stat, tillämpas ett familjepensionsavdrag för år av 69 kronor.

För annan beställningshavare å reservstat tillämpas det familjepensionsavdrag,
som vid tiden för överflyttningen till reservstat varit för honom gällande.
. ..

5 mom. För ordinarie tjänsteman, som av annan anledning än offentligt
uppdrag erhållit sådan nedsättning av tjänstgöringstiden, vilken medför Cavdrag
å lönen, så ock för icke-ordinarie tjänsteman med avkortad tjänstgöringstid
skall vidtagas en mot nedsättningen eller avkortningen svarande
minskning av familjepensionsavdraget. Härvid iakttages, att familjepensionsavdrag
för år räknat, som icke utgöres av helt med tre jämnt delbart krontal,
jämkas till närmast högre sålunda delbara tal.

256

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

3 avd. Om familjepension.

1 kap. Tjänstemän i allmänhet.

7 §•

1 mom. Familjepension enligt bestämmelserna i detta kapitel tillkommer
efterlevande till

a) ordinarie tjänstemän, som tillsättas genom fullmakt eller konstitutorial;

b) icke-ordinarie befattningshavare med undantag av cheferna för bankoch
fondinspektionen samt sparbanksinspektionen; ävensom

c) innehavare av beställning å reservstat vid försvarsväsendet;

allt under förutsättning att befattningshavaren vid sin död kvarstod i tjänst
eller åtnjöt eller ägde rätt att komma i åtnjutande av pension enligt allmänna
tjänstepensionsreglementet eller reservstatspension.

2 mom. Angående fördelning av familjepension mellan två eller flera familjepensionsberättigade
stadgas i 9 § 3 mom. och 13 § 4 mom.

8 8-

1 mom. Familjepension utgöres av grundbelopp samt, i förekommande
fall, rörligt tillägg.

2 mom. Familjepension utgår till därtill berättigad från och med dagen
näst efter den då befattningshavare avlidit eller, i fråga om pension till barn
som födes efter faderns död, från och med den dag under vilken barnet
fötts, till och med utgången av månaden näst efter den under vilken pensionstagaren
avlider eller, där pensionsrätten upphör av annan anledning,
till och med utgången av den månad under vilken rätten upphört.

3 morn. Pensionstagare, som undergår direkt ådömt frihetsstraff eller är
föremål för åtgärd, som förklarats skola träda i stället för sådant straff, eller
ock avtjänar ådömt tvångsarbete, må för den tiden uppbära allenast en
tredjedel av den pension, som eljest skolat till honom utgå.

Har pensionstagaren anhörig, vilken för sitt uppehälle är beroende av honom,
må den myndighet, som beviljat pensionen, kunna medgiva sådan anhörig
rätt att uppbära det förverkade pensionsbeloppet eller del därav.

4 mom. Utbetalning av pension sker i efterskott enligt de närmare bestämmelser,
som meddelas av Kungl. Majit; vederbörande myndighet likväl obetaget
att efter pensionstagares frånfälle förskottsvis utbetala återstående pensionsbelopp.

Familjepensionens grundbelopp.

9 §.

1 mom. Storleken av familjepensionens grundbelopp bestämmes enligt
grunder, som angivas i 2 mom. här nedan, i förhållande till ett vid befattningshavarens
död för honom gällande familjepensionstal, varom stadgas
i 10 §.

2 mom. Vid familjepensionens beviljande beräknas grundbeloppet sålunda,
att det för år räknat motsvarar,

a) då endast en familjepensionsberättigad finnes eller då de pensionsberättigade
utgöras av efterlevande make och frånskild make: familjepensionstalet; b)

då de pensionsberättigade utgöras av efterlevande make eller frånskild
make samt barn eller av efterlevande make och frånskild make samt barn:

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

257

familjepensionstalet ökat med 50 procent, om endast ett barn finnes, och
eljest därutöver med 20 procent för varje ytterligare barn; samt

c) då de pensionsberättigade utgöras av två eller flera barn: familjepensionstalet
ökat med 50 procent, örn barnen äro två, och eljest därutöver med
20 procent för varje ytterligare barn.

Sker efter familjepensionens beviljande ändring beträffande antalet fainiljepensionsberättigade,
skall med tillämpning av de i nästföregående slycke
angivna grunderna fastställas nytt grundbelopp för familjepensionen att tilllämpas
från och med den i 8 § 2 mom. stadgade tidpunkt, då familjepensionsrätt
inträtt eller upphört.

3 mom. Finnas två eller flera familjepensionsberättigade, skall det på varje
tid belöpande grundbeloppet mellan dem fördelas sålunda,

att av grundbelopp, som är gemensamt för efterlevande make eller frånskild
make samt barn eller för efterlevande make och frånskild make samt
barn, maken eller makarna äga åtnjuta så stor del, som motsvarar 80 procent
av familjepensionstalet — dock att frånskild make, som äger pensionsrätt
jämte den avlidnes barn i annat gifte, icke må åtnjuta större del än som
motsvarar 40 procent av familjepensionstalet — samt barnet eller barnen
återstoden,

samt att av grundbelopp eller del därav, som är gemensam för efterlevande
make och frånskild make eller för två eller flera barn, makarna respektive
barnen äga taga lika del.

Har i följd därav, att frånskild make underlåtit att göra ansökan om pension,
till annan familjepensionsberättigad utbetalts större belopp än han enligt
här stadgade grunder bort erhålla, skall därvid bero.

10 §.

1 mom. Familjepensionstalet bestämmes, där ej annat föranledes av stadgandena
i 2—5 mom. här nedan, dels av det familjepensionsunderlag, som
enligt bestämmelserna i 11 § skall tillämpas, dels ock av antalet tjänstår.
varom förmäles i 12 §, allt enligt följande grunder. Uppgår antalet tjänstår
till minst 30 eller, i fråga örn tjänst beträffande vilken för hel tjänstepension
erfordras 25 tjänstår, till minst 25, skall familjepensionstalet motsvara
familjepensionsunderlaget. Är tjänstårens antal mindre än nu sagts, skall
familjepensionstalet motsvara familjepensionsunderlaget minskat med Visn
respektive Vioo för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger
30 respektive 25.

Vad i nästföregående stycke stadgas i fråga örn tjänst, beträffande vilken
för hel tjänstepension erfordras 25 tjänstår, skall äga tillämpning vid bestämmande
av familjepensionstalet för innehavare av beställning å reservstat såsom
fältläkare, regementsläkare, kompaniofficer annorstädes än vid fälttygkåren,
fortifikationskåren eller intendenturkåren eller såsom underofficer
\ id armén eller flygvapnet.

2 mom. Ilar för ordinarie befattning ändring skett beträffande pensionsålder,
familjepensionsunderlag eller för hel tjänstepension erforderligt antal
tjänstår, må familjepensionstalet för den, som omedelbart före ändringen
innehade tjänsten, likväl icke understiga det belopp, vartill det skulle hava
beräknats, därest ändringen icke ägt rum.

Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning beträffande ordinarie
tjänsteman, som utan något sitt förvållande förflyttats till annan tjänst.

3 mom. Ilar den avlidne tjänstemannen tidigare innehaft

a) med familjepensionsrätt enligt av Kungl. Majit och riksdagen antagna
familjepensionsbestämmelser förenad tjänst vid uppnåendet av för densamma
stadgad pensionsålder;

mimny till riksdagens protokoll IDAL 1 sorni, kr •IS!).

17

258

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

b) en och samma befattning av följande slag, nämligen ordinarie befattning,
som tillsättes medelst förordnande för viss tid, eller befattning såsom
chef för försäkringsinspektionen, bank- och fondinspektionen eller sparbanksinspektionen,
under minst 12 år i oavbruten följd; eller

c) en och samma medelst förordnande för begränsad anställningstid tillsatt
ordinarie befattning under tid, för vilken förordnande å sådan befattning
längst må meddelas;

och åtnjöt tjänstemannen icke tjänstepension för dylik befattning, skall
vid bestämmande av familjepensionstalet iakttagas, att detsamma icke må
understiga familjepensionstalet för den tidigare innehavda tjänsten, beräknat
enligt de grunder, vilka för tjänstemannen gällde, i det under a) avsedda
fallet vid uppnåendet av pensionsåldern och i fall, som avses under b) eller

c), vid förordnandets upphörande.

4 mom. Där på grund av bestämmelsen i 3 § 1 mom. andra stycket endast
en familjepension utgår, skall familjepensionstalet för denna motsvara
det högsta av de för de särskilda tjänsterna beräknade familjepensionstalen.

Ägde den avlidne tjänstemannen familjepensionsrätt för särskilda ickeordinarie
befattningar, vilka innehafts med avkortning i tjänstgöringstiden,
antingen på grund av att han vid frånfället innehade befattningarna eller till
följd av att han dessförinnan samtidigt avgått med tjänstepension från dem.
må familjepensionstalen icke sammanlagt överstiga det högsta av familje
pensionsunderlagen för tjänsterna. Härav föranledd minskning fördelas lika
å de särskilda familjepensionstalen.

5 mom. Därest avliden befattningshavare vid frånfället ägde familjepensionsrätt
enligt detta reglemente för mer än en befattning antingen på grund
av att han därvid såväl innehade tjänst som åtnjöt tjänstepension eller ock
till följd av att han åtnjöt flera tjänstepensioner, beviljade å skilda tider,
må, där ej Kungl. Majit annorlunda förordnar, familjepensionstalet för den
senast innehavda tjänsten icke fastställas till högre belopp än det, varmed
det enligt eljest i reglementet meddelade bestämmelser beräknade familjepensionstalet
må överstiga familjepensionstalet för den tidigare innehavda
tjänsten.

Vad sålunda är stadgat skall äga tillämpning jämväl där familjepensionsrätt
för den tidigare innehavda tjänsten åtnjöts enligt andra av Kungl Majit
och riksdagen antagna familjepensionsbestämmelser än de i detta reglemente
innefattade.

Familjepensionsbelopp, vartill hänsyn tagits jämlikt bestämmelsen i nästföregående
stycke, skall anses såsom familjepensionstal för enligt detta reglemente
fastställd familjepension.

6 mom. Beräknat familjepensionstal, som icke utgör helt krontal, jämkas
till närmast högre sådant tal.

11 §-

/ mom. Såsom fcimiljepensionsunderlag skall tillämpas det belopp, som
enligt 2—4 mom. gäller för den familjepensionsberättigande befattning tjänstemannen
innehade vid dödsfallet eller från vilken han dessförinnan avgått
med rätt till pension, varom i 1 § 1 mom. b) förmäles.

2 morn. För befattningar, som äro hänförda till viss lönegrad, utgöra familjepensionsunderlagen
de belopp, som här nedan för de särskilda lönegraderna
angivas:

Kungl. Maj:ts proposition nr 339. 259

A. Ordinarie befattningar, som avses i civila avlöningsreglementet.

Löneplan

Lönegrad

Familje-

pensions-

underlag

kronor

Lönegrad

Familje-

pensions-

underlag

kronor

Lönegrad

Familj e-pensions-underlag
kronor

A

1

828

13

1,392

25

2,436

2

864

14

1,452

26

2,532

3

888

15

1,548

27

2,640

4

924

16

1,644

28

2,736

5

960

17

1,752

29

2,832

6

996

18

1,848

30

2,928

7

1,020

19

1,944

31

3,036

8

1,056

20

1,944

32

3,096

9

1,128

21

2,040

33

3,156

10

1,188

22

2,148

34

3,228

11

1,260

23

2,244

12

1,320

24

2,340

B

1

3,036

2

3,264

3

3,492

D

—

2,640

—

—

F

—

2,040

—

—

B. Ordinarie beställningar, som avses i militära avlöningsreglementet.

Löneplan

Lönegrad

Farn il je-pensions-underlag
kronor

Lönegrad

Famllje-

pensions-

underlag

kronor

Lönegrad

Familje-

pensions-

underlag

kronor

Oa

1

1,176

3

2,232

5

2,724

2

1,752

4

2,520

6

3,036

Ob

1

3,156

2

3,264

3

3,492

UO

1

1,224

2

1,392

3

1,548

Ca

1

828

11

1,260

21

2,040

2

864

12

1,320

22

2,148

3

888

13

1,392

23

2,244

4

924

14

1,452

24

2,340

5

960

15

1,548

25

2,436

6

996

16

1,644

26

2,532

7

1,020

17

1,752

27

2,640

8

1,056

18

1,848

28

2,736

9

1,128

19

1,944

29

2,832

10

1,188

20

1,944

30

2,928

Cb

1

3,036

3

3,492

C. Beställningar, som avses i manskapsavlöningsreglementet.

Familje-

Löneplan

Lönegrad

pensions-

underlag

kronor

Mb

1

984

2

1,032

260

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.
D. Extra ordinarie befattningar.

Löneplan

Lönegrad

Familje-

pensions-

underlag

kronor

Lönegrad

Familje-

pensions-

underlag

kronor

Lönegrad

Familje-

pensions-

underlag

kronor

Eo, Meo

i

792

11

1.188

21

1,944

2

828

12

1,260

22

2,040

3

864

13

1,320

28

2,148

4

888

14

1,392

24

2,244

5

924

15

1,452

25

2,340

6

960

16

1,548

26

2,436

7

996

17

1,644

27

2,532

8

1,020

18

1,752

28

2,640

9

1,056

19

1,848

29

2,736

10

1,128

20

1,848

30

2,832

Oc

1

1,032

Ek

1

792

4

792

7

792

2

792

5

792

8

828

3

792

6

792

U

1

792

2

792

För extra ordinarie tjänstemän med lön enligt löneplan B civila avlöningsreglementet
tillämpas de familjepensionsunderlag, som gälla för motsvarande
ordinarie tjänstemän.

3 mom. För nedan angivna, till viss lönegrad ej hänförliga ordinarie
tjänster skola gälla följande familjepensionsunderlag:

för justitieråd och regeringsråd 4,020 kronor,
för landshövding 4,020 kronor,

för chefen för rasbiologiska institutet samt professor vid universitet eller
vid karolinska mediko-kirurgiska institutet 3,036 kronor, samt

för befattning vid universitet eller vid karolinska mediko-kirurgiska institutet
såsom prosektor, laborator, lärare i medicinsk radiologi, observator och
föreståndare för zoologiska institutionens i Lund entomologiska avdelning
2,532 kronor.

I fråga om icke-ordinarie befattning, som ej är hänförlig till viss lönegrad,
äger Kungl. Maj:t bestämma den lönegrad befattningen med avseende
å familjepensionsunderlag skall anses tillhöra eller ock fastställa särskilt familjepensionsunderlag.

4 mom. För nedan angivna beställningar å reservstat vid försvarsväsendet
skola tillämpas följande familjepensionsunderlag:

för generalmajor 3,492 kronor,

för överste, till vilken icke omedelbart före överflyttningen till reservstat
utgått lön enligt löneplan Ob 3,036 kronor,
för major 2,520 kronor,
för fältläkare 2,736 kronor, samt
för regementsläkare 2,532 kronor.

För underofficer, som övergått till reservstat från beställning såsom furir
å aktiv stat, skall tillämpas ett familjepensionsunderlag av 792 kronor.

I fråga om annan beställningshavare å reservstat tillämpas det familjepensionsunderlag,
som vid tiden för överflyttningen till reservstat varit för
honom gällande.

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

261

12 §.

Såsom tjänster räknas vid bestämmande av familjepension

a) tid, som må tillgodoräknas såsom tjänstår enligt allmänna tjänstepensionsreglementet,

b) tid, under vilken beställning å reservstat vid försvarsvasendet innehafts,
jämväl där sådant icke följer av stadgandet under a), samt

c) tid, som från dödsfallet eller avgången ur tjänst må hava återstått till
pensionsålderns inträde, dock att sådan tid ej ina räknas såsom tjänstar föi
befattningshavare som vid sin död åtnjöt förtidspension.

Därest det jämlikt a) och b) beräknade antalet tjänstår för de fem sistförflutna
åren före dödsfallet eller avgången ur tjänst eller, där finfallet
ägt rum efter pensionsålderns inträde, före sistnämnda tidpunkt överstiger
eller understiger motsvarande anställningstid, skall vid tillämpning av stadgandet
under c) iakttagas, att där omförmäld tid okas, respektive minskas
med så stor del, som svarar mot förhållandet mellan å ena sidan överskottet,
respektive underskottet i tjänstår och å andra sidan anställningstiden. Vid
beräkning av tjänstår skall härvid allenast tågås i betraktande tid, varunder
innehafts med tjänstepensionsrätt förenad anställning; motsvarande anställningstid
beräknas i förekommande fall med avdrag, som i 17 § 1 mom. andra
stycket allmänna tjänstepensionsreglementet avses.

Rörligt tillägg.

13 §.

1 inom. Å familjepensionens grundbelopp eller, där mer än en familje

pension enligt reglementet åtnjutes, å de sammanlagda grundbeloppen utgår
rörligt tillägg under samma förutsättningar och enligt samma grunder,
som enligt vederbörliga avlöningsreglementen gälla angående dylikt tidägg
å lön till ordinarie och extra ordinarie tjänstemän vid den civila och militära
statsförvaltningen. . o

2 mom. Rörligt tillägg beräknas å grundbeloppet för månad, dock ej a
däri ingående öretal, som överskjuter fullt krontal.

3 mom. Till hjälp vid uträkning av rörligt tillägg utfärdar Kungl. Majit
de tabeller och anvisningar, som må finnas erforderliga.

A mom. Angående fördelning av rörligt tillägg mellan två eller flera familjepensionsberättigade
skall vad i 9 § 3 mom. stadgas örn fördelning av
grundbelopp äga motsvarande tillämpning.

2 kap. Tjänstemän, som tillsättas medelst förordnande.

14 §.

Familjepension enligt bestämmelserna i detta kapitel tillkommer efterlevande
till

a) ordinarie tjänstemän, som tillsättas medelst förordnande för viss tid;

b) ordinarie tjänstemän, som tillsättas medelst förordnande för begränsad
anställningstid; samt

c) cheferna för försäkringsinspektionen, bank- och fondinspektionen samt
sparbanksinspektionen,

allt under förutsättning att befattningshavaren vid sin död kvarstod i
tjänst eller åtnjöt eller ägde rätt alt komma i åtnjutande av pension enligt
allmänna tjänstepensionsreglementet.

262

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

15 §.

1 mom. Beträffande familjepension åt efterlevande till befattningshavare,
som avses i detta kapitel, skola bestämmelserna i 8—10 samt 12 och 13 §§
äga motsvarande tillämpning.

Härvid skall likväl iakttagas,

a) att familjepensionstalet i fråga om tjänsteman, som avses i 14 § a) och

c), skall motsvara, där antalet tjänstår uppgår till minst 20, familjepensionsunderlaget
samt, där tjänstårens antal är mindre, underlaget minskat med
Vso för varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger 20;

b) att vid tillämpning av bestämmelserna i 10 § 1 mom. beträffande tjänsteman,
varom i 14 § b) förmäles, det för hel tjänstepension erforderliga antalet
tjänstår skall anses motsvara den för beräkning av uppskjuten pension
stadgade tjänståldern;

c) i fråga om tjänsteman, som avses i 14 § b), att såsom tjänstår enligt
12 § första stycket a) må tagas i beräkning allenast tiden för innehav av den
här avsedda tjänsten samt att tjänstår enligt 12 § första stycket c) icke må
räknas om tjänstemannen vid sin död åtnjöt eller ägde rätt till uppskjuten
pension eller genast börjande pension enligt allmänna tjänstepensionsreglementet; d)

att vid beräkning av tjänstår enligt 12 § första stycket c) pensionsåldern
skall anses inträda vid utgången av den månad, under vilken befattningshavaren
uppnått eller skulle hava uppnått en ålder av 65 år; samt

e) att, där den avlidne vid tjänstens tillträdande innehade annan med familjepensionsrätt
enligt av Kungl. Majit och riksdagen antagna familjepensionsbestämmelser
förenad befattning, familjepensionstalet ej må understiga
det belopp, vartill det skulle hava beräknats, om tjänstemannen intill dödsfallet
eller avgången ur statens tjänst kvarstått i den förra befattningen.

2 mom. Familjepensionsunderlagen för befattningar, som avses i 14 8

a) och c), utgöra följande belopp:

A. Befattningar, tillhörande iöneplan C civila avlöningsregiementet.

Lönegrad

Familjepensions-

underlag

kronor

Lönegrad j

i

Familjepensions-

underlag

kronor

Lönegrad

Familjepensions-

underlag

kronor

i

2,328

7

2,940

13

3,732

2

2.388

8

3,036

14

3,780

3

2,448

9

3,132

15

3.780

4

2,640

10

3,264

16

4,020

5

2,868

11

3,384

17

4,020

6

2,868

12

3,660

B. Befattningar, tillhörande Iöneplan E civila avlöningsregiementet.

Lönegrad

Familjepensions-

underlag

kronor

Lönegrad

Familjepensions-

underlag

kronor

Familjepensions-Lönegrad underlag

kronor

1

2,448

6

2,640

11

2,868

2

2,544

7

2,640

12

2,868

3

2,544

8

2,640

13

2,868

4

2,544

9

2,640

14

2,868

5

2,544

10

2,868

263

Kungl. Maj:ts proposition nr 339-

C. Beställningar, tillhörande någon av löneplanerna Ob eller Cb militära

avlöningsreglementet: -

beställning tillhörande lönegraden Ob 4: 3,732 kronor,
beställning tillhörande lönegraden Cb 2: 3,132 kronor.

D. Övriga här avsedda befattningar:

chefen för bank- och fondinspektionen: 3,780 kronor,
chefen för sparbanksinspektionen: 3,036 kronor.

3 moni. För befattningar, som avses i 14 § b), skola familjepensionsunderlagen
utgöra de belopp, vilka enligt 11 § 2 mom. gälla för befattningar i
nedan angivna lönegrader, nämligen:

för professor i arkitektur vid konsthögskolan, tillika föreståndare tor arkitekturskolan,
lönegraden A 30,

för annan förordnad professor vid konsthögskolan lönegraden A 24,
för sakkunnig vid konjunkturinstitutet, tillika ledare för institutets undersökningar,
lönegraden A 30, samt

för annan sakkunnig vid konjunkturinstitutet lönegraden A 2b.

4 avd. Om familjelivränta.

16 §.

Familjelivränta enligt detta reglemente tillkommer efterlevande till förutvarande
befattningshavare, varom förmäles i 1 § 1 mom. c).

17 §.

1 mom. Familjelivränta motsvarar familjepensionens grundbelopp, dock
att vid beräkning av grundbeloppet familjepensionstalet skall fastställas på
sätt här nedan i 2 mom. stadgas.

1 övrigt skola bestämmelserna i 8 § 2—4 mom. och 9 § 3 mom. aga motsvarande
tillämpning.

2 mom. Familjepensionstalet för livränta bestämmes, dar ej annat toranledes
av vad här nedan stadgas, till ett belopp, motsvarande så stor del av
det för befattningshavaren senast gällande familjepensionsunderlaget,^ som
antalet vid avgången uppnådda fulla eller påbörjade fjärdedels tjänstår av
det slag, varom i 12 § första stycket a) och b) förmäles, utgör av 120^ eliel
— där vid avgången uppnådda tjänstår, utökade med tid som från avgången
må hava återstått till pensionsålderns inträde, uppgår till mer än 120 fulla
eller påbörjade fjärdedels tjänstår — av det större tal, som uppkommer
genom berörda utökning.

I fråga om beräkning av tjänstår samt tid för pensionsålderns intrade tor
befattningshavare, som avses i 14 §, skola härvid stadgandena i 15 § 1 mom.
andra stycket c) och d) lända till efterrättelse. Vid beräkning av tjänstår
skall tillika iakttagas att tid, för vilken bidragsplikt för familjepensmnering
ej förelegat, i intet fall må tågås i betraktande till större del än två tredjedelar.

Äga de till familjelivränta berättigade enligt av Kungl. Maj:t och riksdagen
antagna familjepensionsbestämmelser jämväl rätt till familjepension efter
deri avlidne, fastställes familjepensionstalet för livräntan, där ej Kungl. Majit
annat medgiver, lill högst det belopp varmed nämnda tal, beräknat enligt

264

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

eljest i reglementet meddelade bestämmelser, må överstiga familjepensionstalet
för familjepensionen.

Därest beträffande den avlidne föreligger sådant förhållande, som avses
i 10 § 3 morn., skall vad i nämnda författningsrum föreskrives örn bestämmande
av familjepensionstal iakttagas vid fastställande av familjepensionstal
för livränta.

I övrigt skola beträffande familjepensionstalets bestämmande föreskrifterna
i 10 § 2, 4 och 6 mom. samt 15 § 1 mom. andra slycket e) äga motsvarande
tillämpning.

5 avd. Särskilda bestämmelser.

18 §.

Såsom tillägg till eller undantag från vad under 2—4 avd. stadgas skola
i fråga örn vissa befattningshavare gälla de särskilda bestämmelser, som
här nedan under 19—23 §§ meddelas.

19 §.

Femte huvudtiteln.

1 moni. Statens skyddshem.

För befattning såsom chef, tillika läkare, vid statens skyddshem skola
tillämpas det familjepensionsavdrag och det familjepensionsunderlag, som
enligt 6 § 2 mom. och 11 § 2 mom. gälla för lönegraden A 29.

2 mom. Statens sinnessjukhus.

För befattning såsom överläkare vid statens sinnessjukhus skola tillämpas
de familjepensionsavdrag och familjepensionsunderlag, som enligt 6 § 2
mom. och 11 § 2 mom. gälla för nedan angivna lönegrader, nämligen

för överläkare av 3:e klass...................... A 28

» » » 2:a » A 29

» » » Fa » A 30,

dock att för överläkare, som tillika är professor i psykiatri vid universitet
familjepensionsavdraget skall utgöra 435 kronor och familjepensionsunderlaget
3,036 kronor.

3 mom. Statens anstalt för fallandesjuka.

För befattning som överläkare av 2:a klass vid statens anstalt för fallandesjuka
skola tillämpas det familjepensionsavdrag och det familjepensionsunderlag,
som enligt 6 § 2 mom. och 11 § 2 mom. gälla för lönegraden A 29.

4 mom. Länsstyrelserna.

För landshövding skall, utan hinder av vad i 10 § 1 mom. första stycket
stadgas, familjepensionstalet motsvara familjepensionsunderlaget, där antalet
tjanstår uppgår till minst 20. Är tjänstårens antal mindre, skall familjepensionstalet
motsvara familjepensionsunderlaget minskat med Vso för
varje full fjärdedel av år, varmed antalet tjänstår understiger 20.

Kungl. Maj.ts proposition itr 339.
20 §.

Åttonde huvudtiteln.

265

Högre lärarinneseminariet, de allmänna läroverken,
folkskoleseminarierna, småskoleseminarierna, läroanstalterna
för blinda, vårdanstalten för blinda med
komplicerat lyte, läroanstalterna för dövstumma
samt de tekniska läroverken.

1. För vissa tjänstemän vid här avsedda läroanstalter skola ifråga örn
familjepensionsavdrag följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse: a)

För lärare, som innehar rektorsbefattning, skall, oavsett bestämmelsen
i 5 § andra stycket, familjepensionsavdrag verkställas allenast i rektorsbefattningen.

Angående familjepensionsavdrag i vissa fall för lärare, som tidigare innehaft
rektorsbefattning, stadgas i 4 punkten andra stycket här nedan.

b) I fråga om innehavare av sådan ordinarie eller extra ordinarie befattning
såsom lärare i övningsämne, för vilken årslönen i förekommande fall
bestämmes genom ökning eller minskning av det för vederbörande löneklass
och ortsgrupp gällande lönebeloppet i enlighet med föreskrifterna i 55 § 9
mom. 5 punkten b) civila avlöningsreglementet eller motsvarande för extra
ordinarie lärare gällande bestämmelser, iakttages, att familjepensionsavdrag
för tid, då ökning eller minskning sker av lönebeloppet, ökas respektive
minskas med samma procenttal, som på grund av nu berörda besiämmelser
tillämpas beträffande lönebeloppet. Familjepensionsavdrag för år räknat,
som icke utgöres av helt med tre jämnt delbart krontal, jämkas dock till närmast
högre sålunda delbara tal.

2. Vid bestämmandet av familjepension eller familjelivränta för efterlevande
till sådan lärare i övningsämne, varom under 1 punkten i)) här
ovan förmäles, skola följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse:

a) Ägde den avlidne läraren familjepensionsrätt för två eller flera befattningar
av här avsett slag antingen på grund av att han vid frånfället innehade
befattningarna eller till följd av att han dessförinnan samtidigt avgått
med tjänstepension från dem, må familjepensionstalen för familjepension
eller familjelivränta icke sammanlagt överstiga det högsta av familjepensionsunderlagen
för tjänsterna. Härav föranledd minskning fördelas lika
å de särskilda familjepensionstalen.

b) I fall, där läraren vid frånfället ägde familjepensionsrätt för mer än en
här avsedd befattning antingen på grund av att han därvid såväl innehade
tjänst som åtnjöt tjänstepension eller ock till följd av att han åtnjöt flera
tjänstepensioner, beviljade å skilda tider, skall vid tillämpning av bestämmelsen
i 10 § 5 mom. iakttagas, att familjepensionstalet för den senare innehavda
tjänsten oreducerat skall motsvara det sammanlagda belopp, vartill
familjepensionstalen för de båda pensionerna skulle hava uppgått, örn tjänstemannen
vid det förra pensioneringstillfället innehaft och avgått från jämväl
den senare tjänsten, dock att tiden efter sistnämnda tidpunkt skall tagas i
betraktande såsom tjänstår i den omfattning, vartill bestämmelserna i 12 §
föranleda.

Vad i nästföregående stycke stadgas med avseende å familjepensionstalet
för familjepension beträffande senare innehavd tjänst skall, oavsett vad i
17 § 2 morn. tredje stycket sägs, äga tillämpning jämväl i fråga örn familjepensionstal
för familjelivränta i fall, där den avlidne tillika åtnjöt tjänste -

266

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

pension för här avsedd tjänst. Härvid skall dock iakttagas, att tid varom
i 12 § c) förmäles icke i något fall må tillgodoräknas såsom tjänstår vid bestämmande
av familjelivränta.

c) Vid tillämpning av bestämmelserna under a) och b) likställes med befattning
av här avsett slag sådan med pensionsrätt enligt andra av Kungl.
Majit och riksdagen antagna familjepensionsbestämmelser förenad befattning,
för vilken årslönen vid en undervisningsskyldighet överstigande, respektive
understigande 30 veckotimmar ökas, respektive minskas i förhållande
till det vid en undervisningsskyldighet av 30 veckotimmar gällande lönebeloppet.

3. Vid bestämmande av familjepension eller familjelivränla för efterlevande
till den, som ägde familjepensionsrätt för rektorsbefattning, skall iakttagas,
att det för hel tjänstepension erforderliga antalet tjänstår anses utgöra
30.

Där avliden befattningshavare vid frånfället innehade familjepensionsrätt
såväl för rektorstjänst som för lärarbefattning, må oavsett bestämmelsen i
3 § 1 mom. första stycket allenast en familjepension eller en familjelivränta
utgå. Familjepensionstalet för nämnda förmån skall motsvara det högsta
av de för de särskilda tjänsterna beräknade familjepensionstalen.

4. Beträffande avliden lärare vid här avsedd läroanstalt, som innehaft
rektorstjänst, för vilken han vid frånfället icke ägde familjepensionsrätt, skola
de i 10 § 3 mom. meddelade bestämmelserna för det fall, som avses under b)
nämnda moment, icke äga tillämpning.

Där för den, som innehaft rektorstjänst-under minst 12 år i oavbruten
följd, i fråga örn pensionsunderlag och pensionsavdrag enligt allmänna tjänstepensionsreglementet
tillämpas de stadganden, som gällde vid förordnandets
frånträdande, skola dock jämväl med avseende å familjepensionsunderlag
och familjepensionsavdrag dylika stadganden lända till efterrättelse.

21 §.

Nionde huvudtiteln.

1 mom. Statens lantbruksingenjörer.

För befattning såsom lantbruksingenjör skola tillämpas det familjepensionsavdrag
och det familjepensionsunderlag, som enligt 6 § 2 moni. och
11 § 2 mom. gälla för lönegraden A 26.

2 mom. Länsveterinärer.

För befattning såsom länsveterinär skola tillämpas det familjepensionsavdrag
och det familjepensionsunderlag, som enligt 6 § 2 mom. och 11 §
2 mom. gälla för lönegraden A 24.

22 §.

Tionde huvudtiteln.

1 mom. Lotsstyrelsen samt lots- och fyrstaten.

För ordinarie lotspersonal skola tillämpas det familjepensionsavdrag och
det familjepensionsunderlag, som enligt 6 § 2 mom. och 11 § 2 mom. gälla
för nedan angivna lönegrader, nämligen

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

267

... , . (tillhörande lönegraden A 7............... A 9

tor lots\ » » A 8............... A 10

Itillhörande lönegraden A 8....... A 10

» » A 9....... All

» » All....... A 13

» Överlots.................................... A 14.

2 inom. Navigationsskolorna.

I fråga om rektorsbefattning vid här avsedd läroanstalt skola de i 20 §
1, 3 och 4 punkterna meddelade bestämmelserna äga motsvarande tillämpning.

23 §.

Affärsdrivande verk.

Statens järnvägar.

För befattning såsom lokförare eller lokeldare skola tillämpas de familjepensionsavdrag
och de familjepensionsunderlag, som enligt 6 § 2 mom. och
11 § 2 mom. gälla för nedan angivna lönegrader, nämligen

för lokeldare................................... A 8

, , ... (tillhörande lönegraden A 10........ A 11

» lokförare , , A 12........ A 13.

6 avd. Reglementets tillämplighet.

24 §.

7 moni. Beträffande i 1 § 1 mom. a) omförmäld tjänsteman, vilken vid
detta reglementes ikraftträdande innehar med tjänstepensionsrätt enligt civila
eller militära tjänstepensionsreglementet förenad befattning eller beställning
å reservstat vid försvarsväsendet, skall såsom förutsättning för
reglementets tillämpning gälla

a) att omedelbart före ikraftträdandet allmänna familjepensionsreglementet
den 16 oktober 1936 (nr 542) varit å tjänstemannen tillämpligt; samt

b) såvitt angår beställningshavare å reservstat, att beställningshavaren icke
före viss av Kungl. Majd fastställd tidpunkt gjort anmälan, att han ej vill
underkasta sig reglementets villkor och bestämmelser.

Ändå alt den under a) här ovan angivna förutsättningen ej föreligger, skall
tjänsteman, för vilken vid reglementets ikraftträdande eller senare inträder
sådant förhållande, som enligt därom meddelade bestämmelser skolat medföra
att 1936 års allmänna familjepensionsreglemente å honom erhållit tilllämpning,
därmed bliva underkastad detta reglemente, och skall i dylikt fall
1936 års reglemente ej bliva för honom gällande.

Erhåller beställningshavare å reservstat, som anmält sin önskan att ej
bliva underkastad reglementet, befattning eller beställning, för vilken enligt
reglementet gäller högre familjepensionsunderlag än för den tidigare res^rvstatsbeställningen,
skall detta reglemente därmed träda i tillämpning för
honom.

2 mom. Såsom förutsättning för reglementets tillämpning beträffande tor -

268

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

Svarande befattnings- eller beställningshavare, som i 1 § 1 mom. b) och c)
avses, skall i varje fall gälla, att han före avgång från befattningen eller beställningen
varit underkastad reglementet.

Betia reglemente träder i kraft den 1 juli 1941, från och med vilken dag
vad i tidigare av Kungl. Maj:t utfärdad författning eller föreskrift finnes
stridande mot reglementets föreskrifter upphör att gälla, såvitt angår den å
vilken reglementet erhåller tillämpning.

Övergångsbestämmelser.

1. Där jämlikt 10 § 5 mom. andra stycket, 17 § 2 mom. tredje stycket eller
20 § 2 punkten c) hänsyn skall tagas till familjepensionstal för familjepension
enligt andra av Kungl. Majit och riksdagen antagna familjepensionsbestämmelser
än de i detta reglemente innefattade, förstås med familjepensionstal
det belopp, vartill summan av fasta och rörliga förmåner uppgår vid
tillämpning av indextalet 156.

Vad i nästföregående stycke sagts örn familjepensionstal skall äga motsvarande
tillämpning, där jämlikt 20 § 2 punkten c) hänsyn skall tagas till
familjepensionsunderlag enligt andra familjepensionsbestämmelser av nyssnämnt
slag.

Med i reglementet omförmälda familjepensionsbestämmelser, antagna av
Kungl. Majit och riksdagen, likställas, utom i fall som i 1 § 2 mom. b) avses,
här nedan i 2 punkten första stycket f) eller 2 punkten andra stycket omförmälda
familjepensionsbestämmelser.

2. Vid reglementets tillämpning beträffande tjänsteman, vilken före ikraftträdandet
för vederbörande förvaltningsområde av allmänna familjepensionsreglementet
den 16 oktober 1936 (nr 542) ägt familjepensionsrätt på grund
av sin statstjänst, skola de särskilda bestämmelser i tillämpliga delar lända
till efterrättelse, vilka med avseende å tillämpningen å dylika tjänstemän av
berörda reglemente meddelats i

a) 2 punkten av de till reglementet hörande övergångsbestämmelserna;

b) kungörelserna den 4 juni 1937, nr 354, den 18 juni 1937, nr 582, den
29 oktober 1937, nr 845, den 30 juni 1939, nr 509, och den 31 maj 1940,
nr 487, angående reglementets ikraftträdande för vissa förvaltningsområden;

c) de till kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 516) angående reglementets
ikraftträdande för lärare vid statens undervisningsväsende m. fl. hörande
övergångsstadgandena A samt D—F;

d) kungörelsen den 4 januari 1938 (nr 4) angående reglementets tillämpning
å folkskolinspektörer;

e) kungörelsen den 17 juni 1938 (nr 517) angående familjepensionsrätt för
lärare vid läroanstalterna för blinda, i vad kungörelsen innefattar hänvisning
till övergångsstadgandet F i kungörelsen samma dag, nr 516: samt

f) kungörelserna den 4 juni 1937, nr 356, den 18 juni 1937, nr 583, den
29 oktober 1937, nr 846, den 30 juni 1939, nr 510, och den 31 maj 1940, nr
488, innefattande vissa bestämmelser angående familjepension.

Beträffande den, som omedelbart innan detta reglemente för honom vinner
tillämpning varit underkastad kungörelsen den 4 juni 1937 (nr 357) med
bestämmelser angående familjepension i vissa fall för efterlevande till befattningshavare,
som innehaft befattning, å vilken lagen den 11 oktober 1907

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

269

(nr 85) angående civila tjänstinnehavares rätt till pension äger tillämpning,
så ock beträffande den, som vid reglementets ikraftträdande är underkastad
1936 års allmänna familjepensionsreglemente och för vilken berörda kungörelse
varit gällande omedelbart innan han blev underkastad sistnämnda
reglemente, skola vid tillämpningen av detta reglemente stadgandena i 9 §
2 mom. kungörelsen lända till efterrättelse.

Erforderliga föreskrifter angående tillämpning i här avsedda fall av de i
första stycket a)—f) samt andra stycket omförmälda bestämmelserna meddelas
av Kungl. Maj:t.

3. Vid reglementets tillämpning å den, som omedelbart före ikraftträdandet
varit underkastad allmänna familjepensionsreglementet den 16 oktober
1936 (nr 542), skola, där ej annat följer av vad i 2 punkten här ovan
föreskrives, följande särskilda bestämmelser lända till efterrättelse:

a) För ordinarie befattningshavare, som under berörda familjepensionsreglementes
giltighetstid övergått till befattning med lägre familjepensionsunderlag
och för vilken jämlikt 12 § 1 mom. reglementet skolat i familjepensionshänseende
gälla de i fråga om den förra befattningen meddelade bestämmelserna,
skola tillämpas det familjepensionsavdrag och det familjepensionsunderlag,
som i detta reglemente finnas stadgade för den tidigare
innehavda tjänsten.

b) För den, som omedelbart före detta reglementes ikraftträdande innehade
tjänst tillhörande antingen lönegrad Mb 1 manskapsavlöningsreglementet
eller ock någon av lönegraderna C 1—3, 5, 6 och 10 eller E 10—14
civila avlöningsreglementet, så ock för den, som omedelbart före ikraftträdandet
innehade i 1 § 1 mom. c) allmänna tjänstepensionsreglementet avsedd
tjänst vid universitet eller karolinska mediko-kirurgiska institutet, skall
såsom familjepensionsavdrag för sådan tjänst alltjämt tillämpas det enligt
1936 års allmänna familjepensionsreglemente stadgade beloppet. Familjepensionstalet
för tjänsten må i här avsett fall ej understiga det enligt sistnämnda
reglemente fastställda grundbeloppet, ökat med tio procent.

270

Kungl. Muj.ts proposition nr 339.

Tabell, utvisande nuvarande och föreslagna tjänstepensionsavdrag och

löneplanerna A, Eo,

Pensionsavdrag

Pensionsunderlag

Pensionsförbättring

Löne-

grad

Nu-

varan

de

J Före-| slaget

ök-

ning

Nu-

varandj

inkl.

dyrtids-

tillägg

Alt. 1

A 1 t.

2

Alt. 1

j

\ 1 t.

2

Ortsgrupperna

Ortsgrupperna

A—G

i D—F

G—I

A—C

D—F

G—I

Eo 1

33

51

18

1,416

1,680

1,584

1,680

1,776

264

168

264

360

A 1

36

54

18

1,512

1,776

1,680

1,776

1,872

264

168

264

360

A 2

39

57

18

1,608

1,884

1,776

1,884

1,992

276

168

276

384

A 3

42

63

21

1,692

1,980

1,872

1,980

2,088

288

180

288

396

A 4

j 45

66

21

1,776

2,076

1,956

2,076

2,196

300

180

300

420

A 5

48

69

21

1,860

2,184

2,064

2,184

2,304

324

204

324

444

!a 6

51

72

21

1,932

2,280

2,160

2,280

2,400

348

228

348

468

A 7

57

78

21

2,040

2,376

2,244

2,376

2,508

336

| 204

336

468

A 8

63

84

21

2,148

2,484

2,352

2,484

2,616

336

204

336

468

A 9

69

90

21

2,280

2,616

2,472

2,616

2,760

336

1 192

336

4N0

A 10

75

99

24

2,412

2,760

2,616

2,760

2,904

348

| 204

348

492 |

Ali

84

108

24

2,580

2,916

2,760

2,916

3,072

336

: 180

336

492

A 12

90

117

27

2,724

3,072

2,916

3,072

3,228

348

192

348

504

A 13

102

129

27

2,952

3,300

3,132

3,300

3,468

348

180

348

516

A 14

114

141

27

3,180

3,528

3,348

3,528

3,708

348

168

348

528

A 15

129

156

27

3,396

3,768

3,588

3,768

3,948

372

192

372

552

A 16

141

171

30

3,624

3,996

3,804

3,996

4,188

372

180

372

564

A 17

156

186

30

3,852

4,236

4,044

4,236

4,428

384

192

384

576

A 18

174

204

30

4,116

4,500

4,308

4,500

4,692

384

192

384

576

A19, 20

192

222

30

4,392

4,800

4,596

4,800

5,004

408

204

408

612

A 21

213

243

30

4,704

5,124

4,920

5,124

5,328

420

216

420

624

A 22

234

267

33

5,004

5,436

5,232

5,436

5,640

432

228

432

636

A 23

255

291

36

5,328

5,736

5,532

5,736

5,940

408

204

408

612

A 24

279

315

36

5,652

6,036

5,832

6,036

6,240

384

180

384

588

A 25

303

339

36

5,976

6,360

6,156

6,360

6,564

384

180

384

588

A 26

330

366

36

6,300

6,696

6,492

6,696

6,900

396

192

396

600

A 27

354

393

39

6,612

7,020

6,816

7,020

7,224

408

204

408

612

A 28

378

420

42

6,936

7,356

7,152

7,356

7,560

420

216

420

624

A 29

399

447

48

7,260

7,680

7,476

7,680

7,884

420

216

420

624

A 30

420

474

54

7,572

8,016

7,812

8,016

8,220

444

240

444

648

Mb 1

54

72

18

1,980

2,256

2,136

2,256

2,376

276

156

276

396

Mb 2

54

78

24

1,992

2,400

2,268

2,400

2,532

408

276

408

540

UO 1

78

105

27

2,448

2,844

2.700

2,844

2,988

372

252

372

540

UO 2

99

129

30

2,916

3,312

3,144

3,312

3,480

396

228

396

564

UO 3

126

156

30

3,360

3,780

3,600

3,780

3,960

420

240

420

600

Oc 1

57

78

21

2,016

2,400

2,268

2,400

2,532

384

252

384

516

Oa 1

72

96

24

2,316

2,724

2,580

2,724

2,868

384

264

384

552

Oa 2

156

183

27

3,852

4,200

4,008

4,200

4,392

352

156

352

540

Oa 3

246

288

42

5,196

5,712

5,508

5,712

5,916

516

312

516

720

Oa 4

324

363

39

6,216

6.648

6,444

6,648

6,852

432

228

432

636

Oa 5

375

414

39 [

6,876

7,296

7,092

7,296

7,500

420 !

216

420

624

Oa 6

429

492

63

7,704

8,268 !

8,064

8,268

8,472

564 j

360 i

564

768

Kungl. Maj.ts proposition nr 339.

271

Bil. 3.

tjänstepensioner vid index 156 och 188 för befattningar, tillhörande
Mb, UO, Oc och Oa.

Pensionsunderlag + högsta dyrtidstillägg
resp. rörligt tillägg

Pensionsförbättring

Löne-

grad

Nuvarande

bestämmel-

ser

Alt. 1

Alt. 2

Alt. 1

Alt. 2

Ortsgruppema

Ortsgruppema

A—C

D—F

G—I

A-C

D—F

G —I

1,680

1,932

1,822

1,932

2,042

252

142

252

362

Eol

1,788

2,042

1,932

2,042

2,153

254

144

254

365

A 1

1,896

2,167

2,042

2,167

2,291

271

146

271

395

A 2

1,980

2,277

2,153

2,277

2,401

297

173

297

421

A 3

2,064

2,387

2,249

2,387

2,525

323

185

323

461

A 4

2,148

2,512

2,374

2,512

2,650

364

226

364

502

A 5

2,220

2,622

2,484

2,622

2,760

402

264

402

540

A 6

2,328

2,732

2,581

2,732

2,884

404

253

404

556

A 7

2,448

2,857

2,705

2,857

3,008

409

257

409

560

A 8

2,604

3,008

2,843

3,008

3,174

404

239

404

570

A 9

2,760

3,174

3,008

3,174

3,340

414

248

414

580

A 10

2,940

3,353

3,174

3,353

3,533

413

234

413

593

All

3i 108

3,533

3,353

3,533

3,712

425

245

425

604

A 12

3,372

3,795

3,602

3,795

3,988

423

230

423

616

A 13

3,636

4,057

3,850

4,057

4,264

421

214

421

628

A 14

3,876

4,333

4,126

4,333

4,540

457

250

457

664

A 15

4,140

4,595

4,375

4,595

4,816

455

235

455

676

A 16

4404

4,871

4,651

4,871

5,092

467

247

467

688

A 17

4,704

5,175

4,954

5,175

5,396

471

250

471

692

A 18

5;016

5i520

5,285

5,520

5,755

504

269

504

739

A 19, 20

5,376

5,893

5,658

5,893

6,127

517

282

517

751

A 21

5,724

6,251

6,017

6,251

6,486

527

293

527

762

A 22

6j096

6,596

6,362

6,596

6,831

500

266

500

735

A 23

6,420

6,936

6,707

6.936

7,140

516

287

516

720

A 24

6,744

7,260

7,056

7,260

7,464

516

312

516

720

A 25

7,068

7,596

7,392

7,596

7,800

528

324

528

732

A 26

7^380

7^920

7,716

7,920

8,124

540

336

540

744

A 27

7J04

8,256

8,052

8,256

8,460

552

348

552

756

A 28

8’028

8,580

8,376

8,580

8,784

552

348

552

756

A 29

8j340

8,916

8,712

8,916

9,120

576

372

576

780

A 30

2,268

2,594

2,456

2,594

2.732

326

188

326

464

Mb 1

2,m

2,760

2,608

2,760

2,912

480

328

480

632

Mb 2

2,808

3,271

3,105

3,271

3,436

463

297

463

628

UO 1

3,324

3,809

3,616

3,809

4,002

485

292

485

678

UO 2

3j840

4,347

4,140

4,347

4,554

507

300

507

714

UO 3

2,304

2,760

2,608

2,760

2,912

456

304

456

608

Oc 1

2 652

3,133

2,967

3,133

3,298

481

315

481

646

Oa 1

4 404

4,830

4,609

4,830

5,051

426

205

426

647

Oa 2

5 910

6,569

6,334

6,569

6,803

629

394

629

863

Oa 3

6 ‘984

7^548

7,314

7,548

7,752

564

360

564

768

Oa 4

7 644

8496

7,992

8,196

8,400

552

348

552

756

Oa 5

8472

9,168

1 8,964

9,168

9,372

696

492

696

900

Oa 6

Det rörliga tillägget har avrundats till närmaste hela krontal.

272

Kungl. Maj:ts proposition nr 339.

Innehållsförteckning.

Sid.

Propositionen...................................................................... 1

Förslag till reglemente angående tjänstepension för befattningshavare i statens
tjänst (allmänna tjänstepensionsreglementet) ................................ 2

Förslag till reglemente angående familjepension för efterlevande till befattningshavare
i statens tjänst (allmänna familjepensionsreglementet)]........ 44

Statsrådsprotokollet................................................................ gg

Inledning ........................................................................ gg

Dyrortsgraderade eller enhetliga tjänstepensioner. Tjänstepensionsunderlag för befattningar
i allmänhet............................................................ gcj

Tjänstepensionsunderlag för vissa befattningar i högre lönelägen...................89

Tjänstepensionsunderlag för befattningar förenade med avlöningsförmåner utöver lön

enligt löneplan................................................................ 94

Tjänstepensionsunderlag för icke-ordinarie personal i lägre löneställning.............. 109

Tjänstepensionsavdrag ............................................................ 444

Familjepensionsunderlag och familjepensionsavdrag.................................. 447

Rörligt tillägg .................................................................... 449

Avgångsskyldighet och anstånd med avsked ur tjänst .............................. 120

Beräkning av tjänstår för tjänstepension............................................ 137

Beräkning av tjänstår för familjepension............................................ 14g

Livränta.......................................................................... 44g

Reglering av sammanträffande pensionsförmåner m. m............................... 458

Specialmotivering ................................................................ 47g

Allmänna tjänstepensionsreglementet............................................ 47g

Allmänna familjepensionsreglementet .......................................... 492

Vissa särskilda övergångsanordningar .............................................. 494

Kostnadsberäkningar .............................................................. 499

Hemställan ...................................................................... 292

Bilagor.............................................................................. 205

Bilaga 1. 1938 års pensionssakkunnigas förslag till reglemente angående tjänstepension

för befattningshavare i statens tjänst (allmänna tjänstepensionsreglementet) ...... 207

Bilaga 2. 1938 års pensionssakkunnigas förslag till reglemente angående familjepension
för efterlevande till befattningshavare i statens tjänst (allmänna familjepensionsreglementet)
i.................................................................. 250

Bilaga 3. Tabell, utvisande nuvarande och föreslagna tjänstepensionsavdrag och tjänstepensioner
vid index 156 och 188 för befattningar, tillhörande löneplanerna A, Eo,

Mb, UO, Oc och Oa.......................................................... 270

418612. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1941.