Kungl. Maj:ts proposition nr 337.

1

Nr 337.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående förstärkning av
riksräkenskapsverkets administration; given Stockholms
slott den 7 november 1941.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.

GUSTAF.

Ernst Wigforss.

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 november
1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Wigforss, anför:

Till riksräkenskapsverket äro för budgetåret 1941/42 anvisade ett förslagsanslag
av 695,000 kronor till avlöningar och ett förslagsanslag av 94,000 kronor
till omkostnader. Gällande avlönings- och omkostnadsstater för ämbetsverket
ha fastställts genom beslut den 23 maj 1941 (statsliggaren sid. 345).

Vid 1939 års lagtima riksdag fastställdes ny organisation för riksräkenskapsverket.
Under tiden därefter ha krisförhållandena medfört en ökning
av verkets arbetsbörda, varjämte en del av verkets befattningshavare kommit
att tagas i anspråk för uppdrag utom verket. Detta i förening med strävandena
att begränsa kostnaderna för statsförvaltningen har givit anledning
till provisoriska organisationsåtgärder, innebärande i första rummet överflyttning
av arbetsuppgifter på underordnad personal. Vid fastställandet av
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. Nr ■SS7.

1

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 337.

den gällande avlöningsstaten räknades med en av berörda förhållanden föranledd
ökning av kostnaderna för avlöningar ål icke-ordinarie personal, ökningen
begränsades dock i huvudsak till vad som erfordrades för avlöningar
åt dylik personal anställd med anledning av den ordinarie personalens minskn*n§
genom tjänstledigheter och vakanser (1941 års statsverksproposition,
sjunde huvudtiteln sid. 18).

Den fortsatta utvecklingen har medfört behov av ytterligare provisoriska
organisationsåtgärder inom riksräkenskapsverket. På sätt omförmälts i propositionen
nr 305 till innevarande års riksdag medgav Kungl. Maj:t genom
beslut den 28 juni 1941, att från det under sjunde huvudtiteln uppförda förskottsanslaget
till allmänna utgifter för försvarsberedskap: förstärkning av
den civila administrationen m. m. finge disponeras dels ett belopp av högst

27,000 kronor till förstärkning av riksräkenskapsverkets personal för granskning
av räkenskaperna för de militära centralförvaltningarnas huvudkassör
samt för handläggning av å ämbetsverkets budgetbyrå förekommande göromål
avseende redovisningen av försvarsutgifterna m. m., dels ock ett belopp
av högst 1,500 kronor till reseersättningar i samband med förenämnda räkenskapsgranskning.

I skrivelse den 13 oktober 1941 har riksräkenskapsverket, i samband med
äskande av anslag för budgetåret 1942/43, framlagt en plan till den förstärkning
av ämbetsverkets organisation, som ämbetsverket anser nödvändig med
hänsyn till krisförhållandena. Planen omfattar även de förstärkningsåtgärder,
vartill medel enligt nyssnämnda beslut ställts till förfogande från förskottsstaten.
För bestridandet av de med förstärkningen förenade utgifterna
har ämbetsverket hemställt örn anvisande av särskilt krisanslag såväl å tillläggsstat
för innevarande budgetår som å riksstaten för nästa budgetår.

Vid den nu verkställda utredningen har riksräkenskapsverket gjort approximativa
beräkningar rörande tillväxten av det räkenskapsmaterial, som verket
har att granska. Dessa beräkningar, omfattande praktiskt taget hela materialet,
visa, att omfånget därav efter stormaktskrigets utbrott ökats med omkring
46 procent (från 2,400,000 till 3,500,000 fol. för budget- respektive kalenderår),
och riksräkenskapsverket räknar med att motsvarande stegring av
det totala räkenskapsmaterial, som skall underkastas granskning hos ämbetsverket
under budgetåret 1942/43, kommer att uppgå till omkring 50 procent.
ökningen hänför sig väsentligen till försvarsväsendets och länsstyrelsernas
utgiftsräkenskaper samt skatteräkenskaperna. Den har även inneburit,
att granskningen kommit att avse nya slag av utgifter, exempelvis krigsavlöningsreglementets
tillämpning och länsstyrelsernas förskottsutbetalningar
för olika försvarsändamål.

Beträffande granskningen av skatteräkenskaperna har riksräkenskapsverket
anfört, att å ena sidan vissa, delvis av krisen föranledda omständigheter
rubbat förutsättningarna för den utvidgning av kontrollen över uppbörden
av direkta skatter, som varit avsedd att genomföras, men att å andra sidan
ämbetsverkets befattning med kontrollen över indirekta skatter ökats. I sist -

Kungl. Maj:ts proposition nr 337.

3

nämnda avseende innehåller framställningen i huvudsak följande. Bland de
nya skatter, som betingade särskilda kontrollåtgärder från riksräkenskapsverkets
sida, märktes främst nöjesskatten och omsättningsskatten. Därjämte
kunde nämnas den granskning av krigskonjunkturskattelängderna, som jämlikt
tillämpningsföreskrifterna till förordningen örn krigskonjunkturskatt
för år 1940 förutsatts skola äga rum inom verket. Redovisningarna över influten
nöjesskatt, omfattande för budgetår omkring 700 verilikationsband,
måste åtminstone stickprovsvis underkastas detaljerad siffergranskning, vilken
emellertid till största delen kunde utföras av biträdespersonal. Vad åter
anginge omsättningsskatten, syntes det uppenbart, att de avsevärda belopp,
varom här vore fråga, måste underkastas viss kontroll även från riksräkenskapsverkets
sida, särskilt med hänsyn till skattens natur och sättet för dess
uttagande i huvudsak på grundval av de skattskyldigas egna uppgifter.
Granskningsmaterialet i fråga örn omsättningsskatten komme under det innevarande
budgetåret att bli av begränsad omfattning. Däremot vore en betydande
ökning att emotse för nästa budgetår, då omsättningsskattelängder,
avseende helt års taxering, skulle inkomma till granskning. Den direkta
granskningen av omsättningsskatten kunde endast bli av mera siffermässig
art. Emellertid syntes det bli erforderligt att inom verket jämväl vidtaga åtgärder
i syfte att kontrollera handhavandet av själva uppbördsverksamheten,
bl. a. genom uppläggande av statistik över uppbörden samt genom inspektioner.

Krisförhållandena lia enligt den föreliggande utredningen medfört ökning
av arbetet jämväl inom ämbetsverkets budgetbyrå. Särskilt hänvisas till det
merarbete, som föranletts av anordningen med dubbla tilläggsstater. Vidare
erinras, att riksräkenskapsverket anbefallts att särskilt följa bl. a. redovisningen
å förskottsstaten för försvarsväsendet, med anledning varav inom
budgetbyrån verkställts vissa utredningar och jämförande undersökningar
rörande utvecklingen av försvarskostnaderna m. m. Ytterligare erinras, att
samtidigt härmed inom budgetbyrån pågå vissa undersökningar angående
statsverkets kassaställning och de olika myndigheternas beräknade dragning
å statsverkets checkräkning. Ämbetsverket anmärker, att nämnda arbeten
måst utföras vid sidan av det löpande budgetarbetet och att undersökningarna
därför icke kunnat göras tillräckligt ingående.

Vid sidan av de nu berörda, med krisförhållandena sammanhängande arbetsuppgifterna
har ett tillskott till ämbetsverkets åligganden uppkommit till
följd av numera meddelade bestämmelser örn skyldighet för ämbetsverket att
lämna upplysningar rörande tolkningen av författningar m. m.

På sätt närmare framgår av 1941 års statsverksproposition, utgick man
vid anslagsberäkningen för budgetåret 1941/42 ifrån att riksräkenskapsverket
till följd av tjänstledigheter för olika uppdrag icke skulle disponera över ett
antal i den normala organisationen ingående befattningshavare. Av denna
anledning räknades med nyanställning av ett antal icke-ordinarie befattningshavare
såsom ersättare. Vidare förutsattes, att två revisorstjänster och en revisionsassistenttjänst
skulle vid inträffande ledighet lämnas vakanta samt att

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 337.

ivå amanuenser skulle nyanställas med hänsyn till vakanssättningen av revisorstjänsterna.
Enligt riksräkenskapsverkets nu framlagda utredning räknas
även i fortsättningen med tjänstledigheter för befattningshavare i oförminskad
utsträckning. Ämbetsverket anser däremot vakanssättningen böra begränsas
till de två revisorstjänsterna.

Sammanfattningsvis har ämbetsverket framhållit, att under tiden efter
budgetåret 1938/39 å ena sidan räkenskapsmaterialet ständigt ökats, under
det att å andra sidan avsevärda rubbningar i personalbeståndet inträtt genom
att personal av olika anledningar fråntagits ämbetsverket och därvid främst
sådana befattningshavare, som omhänderhaft den mera kvalificerade, s. k.
kamerala granskningen. Oaktat riksräkenskapsverket sökt att genom utökning
av biträdespersonalen och genom att låta mera erfaren dylik personal
utföra viss kameral granskning i möjligaste mån motverka minskningen av
den egentliga revisionspersonalen, hade ämbetsverket blivit nödsakat att lämna
vissa räkenskaper utan kameral granskning. Ej heller den mera siffermässiga
granskningen, den s. k. förgranskningen, hade kunnat genomföras i
full utsträckning. Antalet räkenskaper som måst lämnas ogranskade på
grund av brist på arbetskraft hade de båda senaste budgetåren visat en betänklig
stegring. Det vöre ovillkorligen nödvändigt, att rättelse härutinnan
komrne till stånd.

Bland de olika förslag till förstärkning av riksräkenskapsverkets organisation,
som nu framställts av ämbetsverket, må till en början nämnas ett redan
tidigare framfört förslag örn förändring av ett antal biträdestjänster till
kansliskrivartjänster. Detta förslag, som tillkommit oberoende av krisförhållandena,
torde i annat sammanhang få upptagas till närmare behandling.

Beträffande särskilt revisionsbyråernas personal'' ifrågasätter riksräkenskapsverket
i främsta rummet en förstärkning av den icke-ordinarie personalen
med ett antal befattningshavare i biträdes- och amanuensgraderna. Rörande
behovet av ny biträdespersonal, vilken avses för den s. k. förgranskningen,
har riksräkenskapsverket gjort gällande, att denna granskning principiellt
fortfarande bör ske efter hittills tillämpade normer och att en ökning
av räkenskapsmaterialet automatiskt måste medföra ökat personalbehov. Att
eftersätta den siffermässiga kontrollen av räkenskaperna anser ämbetsverket
icke tillrådligt, utan denna bör enligt ämbetsverkets mening alltjämt vara i
görligaste mån fullständig. Någon möjlighet att i större omfattning genom
ändrade arbetsmetoder utvinna ökad arbetsmängd av den nuvarande biträdespersonalen
anser ämbetsverket icke vara för handen. Ämbetsverket förklarar
sig emellertid av kostnadshänsyn icke ifrågasätta hela den ökning av
biträdespersonalen, som enligt angivna normer skulle varit befogad. Vad
härefter angår behovet av amanuenspersonal hänför sig detta till den s. k.
kamerala granskningen. Ämbetsverket anför, att behovet av arbetskraft för
denna granskning i viss mån beror av arbetsmetoderna, så att en ökning av
personalen icke nödvändigtvis behöver ske i direkt proportion till ökningen
av arbetsmängden. Det förutsättes emellertid, att ledningen av revisionsarbe -

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 337.

iet effektiviseras och att den ledande personalen på revisionskontoren mer
än hittills erhåller möjlighet att direkt påverka revisionen, så att den väsentligen
kommer att avse allenast sådana områden, där anledning finnes antaga,
att svårigheter förelegat för redogörare att rätt tillämpa gällande bestämmelser.
Ämbetsverket föreslår i enlighet härmed en jämförelsevis begränsad
nyanställning av amanuenspersonal men ifrågasätter å andra sidan-,
att medel jämväl anvisas till vikariatsersättningar, beräknade dels för två
befattningshavare, vilka skulle såsom förordnade å förste revisorst jämt få i
uppdrag att biträda vid ledningen av revisionsarbetet, dels för en befattningshavare
såsom förordnad å kansiiskrivartjänst.

För nu ifrågavarande nyanställning av biträdes- och amanuenspersonal
skulle erfordras förstärkning av de anslagsmedel, som äro anvisade för ickeordinarie
personal hos ämbetsverket. Denna förstärkning skulle för ett budgetår
räknat uppgå till omkring 71,500 kronor, motsvarande årskostnaden
för 14 kvinnliga biträden och 8 tjänstemän i amanuensgraden. Härtill skulle
för nyssnämnda vikariatsersättningar komma ett belopp av omkring 1,220
kronor, likaledes för budgetår räknat.

Riksräkenskapsverket har vidare anfört, att de nytillkomna arbetsuppgifterna
å budge (byrån till stor del äro av sådan vikt, att tillförordnade byråchefen
å byrån nödgas själv i stor utsträckning ägna sig åt dessa uppgifter.
Då han under sådana förhållanden ansetts förhindrad att i erforderlig man
laga befattning med övriga å byrån förekommande arbeten, har riksräkenskapsverket
hemställt örn befrielse för honom från handläggning av vissa
ärenden, vilka icke direkt sammanhänga med honom åvilande uppdrag att
i olika hänseenden följa försvarsutgifternas utveckling och statsverkets kassaställning
m. m. Då ämbetsverket vidare ansett de arbetsuppgifter, fran vilkas
handhavande tillförordnade budgetbyråchefen sålunda skulle befrias,
vara av den ari och omfattning, att för desammas utförande borde finnas en
befattningshavare i byråchefs ställning, har ämbetsverket föreslagit meddelande
av förordnande för annan tjänsteman att i angivna omfattning uppehålla
byråchefsbefattningen mot åtnjutande av vikariatslön. De härmed förenade
merkostnaderna ha beräknats till 11,250 kronor för budgetår.

Vidare har föreslagits förstärkning av budgetbyråns icke-ordinarie pei soimi
med en befattningshavare i amanuensgraden och två i biträdesgraden.
Kostnaden härför har beräknats till 11,000 kronor för lili dgetår.

De extra avlöningskostnaderna för genomförande av de nu ifrågavarande
förstärkningarna skulle alltså uppgå till sammanlagt (71,500 + 1,220 +
11,250 + 11,000 =) i runt tal 95,000 kronor för budgetår. Härtill skulle
för nästa budgetår komma 10,000 kronor i rörligt tillägg. Förstärkningsplanen
skall enligt riksräkenskapsverkets förslag i huvudsak genomföras
redan under loppet av innevarande budgetår. För detta budgetår bär ämbetsverket
beräknat dc extra avlöningskostnaderna till 48.000 kronor jämte

1,000 kronor för rörligt tillägg.

Ämbetsverket bar vidare beräknat en av organisationsförstärkningen betingad
engångsutgift för anskaffning av maskiner m. m. Härom har i fram -

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 337.

ställningen aniörts, att den nuvarande maskinuppsättningen visat sig otillräcklig
redan lör den nuvarande personalen och att tillräckligt antal kontorsmaskiner
är nödvändigt för att arbetet över huvud skall kunna bedrivas
rationellt. Vidare har ämbetsverket framhållit, att den föreslagna personalökningen
sannolikt gör det nödvändigt att i avvaktan på definitivt ordnande
av verkets lokalfråga anskaffa provisoriska lokaler, i samband varmed
skulle uppkomma kostnader för möbler, hyllinredning m. m. Enligt
ämbetsverkets beräkningar belöpa sig kostnaderna för nyanskaffning av
erforderliga maskiner och möbler m. m. till 20,000 kronor. Ämbetsverket har
hemställt, att detta belopp måtte anvisas för innevarande budgetår. Därjämte
har ämbetsverket hemställt örn anvisande för samma budgetår av
dels 500 kronor för ökade sjukvårdskostnader, dels 1,500 kronor för reseersättningar
i samband med granskningen av militära räkenskaper, dels ock

2,000 kronor för täckande av merutgifter för publikationstryck, föranledda
av budgetredovisningens utvidgning samt inträdd prisstegring. Sammanlagt
skulle alltså till extra omkostnader för innevarande budgetår anvisas 24,000
kronor.

Jämväl för nästa budgetår har riksräkenskapsverket beräknat särskilda
medel, 5,000 kronor, till extra omkostnader.

Såsom förut nämnts har riksräkenskapsverket föreslagit anvisande avsärskilda
krisanslag för de i det föregående avsedda ändamålen. Ämbetsverket
har till stöd därför anfört, att det föreliggande särskilda anslagsbehovet
föranletts av de rådande krisförhållandena, vilka kommit riksstatens
såväl inkomster som utgifter att stiga långt utöver fredsförhållandenas nivå.
Det särskilda krisanslaget för innevarande budgetår skulle enligt förut anförda
beräkningar utgöra 73,000 kronor, därav 49,000 kronor till avlöningar
och 24,000 kronor till omkostnader. Krisanslaget å riksstaten för
nästa budgetår skulle utgöra 110,000 kronor, därav 105,000 kronor till avlöningar
och 5,000 kronor till omkostnader, att utgå vid sidan av avlöningsoch
omkostnadsanslagen. vilka i framställningen äro upptagna till 695,000
kronor och 110,000 kronor. Riksräkenskapsverket förutsätter, att krisanslagen
anvisas såsom obetecknade anslag å respektive tilläggsstaten för budgetåret
1941/42 och riksstaten för budgetåret 1942/43.

Riksräkenskapsverket har slutligen anfört, att ämbetsverkets beräknade
totala kostnader, därest anslagsäskandena skulle vinna bifall, skulle stegras
med 19 procent från budgetåret 1939/40, för vilket budgetår kostnaderna
voro beräknade efter fredsförhållanden, till budgetåret 1942/43, från och
med vilket budgetår förstärkningen skulle vara helt genomförd. Enligt beräkningen
skulle lönekostnaderna stiga med 20.3 procent och omkostnaderna
med 10.8 procent. Örn rörligt tillägg ej medräknas, skulle stegringen av
lönekostnaderna uppgå till endast 11.3 procent. Ämbetsverket har anmärkt,
att den verkliga utgiftsstegringen sannolikt skulle bli icke oväsentligt lägre
än den nu angivna, enär de för respektive budgetår anvisade respektive

Kungl. Maj.ts proposition nr 337.

7

äskade anslagssummorna äro beräknade efter något olika tekniska grunder.

Under hänvisning till vad sålunda anförts har ämbetsverket framhållit, att
de nu gjorda anslagsäskandena i jämförelse med den inträffade ökningen
av ämbetsverkets arbetsuppgifter måste anses synnerligen måttliga.

Den 17 oktober 1941 har Kungl. Majit i överensstämmelse med riksräkenskapsverkets
förut omförmälda förslag meddelat beslut angående partiell
ledighet tills vidare från och med den 20 oktober 1941 för tillförordnade
byråchefen å budgetbyrån samt örn därav föranlett särskilt förordnande å
byråchefstjänsten.

Den med krisförhållandena sammanhängande utvecklingen av statens fri- Departementskomster
och utgifter har medfört en väsentlig ökning av riksräkenskaps- chefenverkets
arbete med räkenskapsgranskning och budgetredovisning. Ökningen
har vad revisionsarbetet angår icke blott kommit till synes i form av en tillväxt
med inemot 50 procent av det till verket ingående räkenskapsmaterialet,
utan därtill kommer, att materialet numera omfattar flera nya inkomst- och
utgiftsgrupper. 1 såväl ena som andra hänseendet representera de militära
centralförvaltningarnas utgifter samt länsstyrelsernas utbetalningar för olika
försvars- och krisändamål betydande tillskott lill granskningsuppgifterna.
Beträffande den skattekontrollerande verksamheten har en liknande utveckling
föranletts av tillkomsten under krisåren av nya skatter. Vad särskilt
angår omsättningsskatten bör i detta sammanhang understrykas vikten av alt
denna skatt inom riksräkenskapsverket ägnas icke blott en siffermässig kontroll
utan även en saklig tillsyn, avseende uppbördens handhavande och utövad
med ledning av uppbördsstatistiska undersökningar. För riksräkenskapsverkets
budgetbyrå lia de av krisen föranledda omgestaltningarna i budgetförhållandena
och de med försvarsutgifterna sammanhängande redovisningsproblemen
medfört nya, krävande arbetsuppgifter.

Den sålunda inträdda ökningen av arbetsbördan har, bortsett från ett tillläggsstatsanslag
för budgetåret 1940/41 av 7,500 kronor till vissa övertidsoch
reseersättningar m. m., hittills icke föranlett någon egentlig förstärkning
av riksräkenskapsverkets administration. Den ökning av avlöningskostnaderna
för icke-ordinarie personal, som beräknats vid fastställandet av avlöningsstaten
för innevarande budgetår, har varit betingad — utom av ändrade grunder
för uppställningen av avlöningsstaterna för allmänna civilförvaltningens
myndigheter — jämväl av nödvändigheten att anställa personal i ersättning
för befattningshavare, som tagits i anspråk för tjänstgöring eller särskilda
uppdrag utom verket.

Enligt vad av handlingarna framgår är det icke möjligt för ämbetsverket
att med den nuvarande personaltillgången ombesörja all den granskning av
räkenskaperna, som rätteligen borde ske, utan räkenskaper lia i stegrad omfattning
måst lämnas utan granskning. Ämbetsverket har framhållit såsom
nödvändigt, att ändring härutinnan kommer till stånd. För egen del anser
jag vad ämbetsverket sålunda anfört vara fullt befogat. Uppenbarligen måste

8

Kungl. Majlis proposition nr 337.

det tillses, att den i det rådande krisläget inträdda stegringen av statens inkomster
och utgifter icke får leda till ett eftersättande av kontrollen över uppbörd
och medelsförvaltning.

Riksräkenskapsverkets förslag till förstärkning av revisionspersonalen
innebär i främsta rummet nyanställning av icke-ordinarie amanuens- och biträdespersonal.
För sådant ändamål hemställer ämbetsverket örn anvisande
av särskilda avlöningsmedel med, för budgetår räknat, 71,500 kronor, motsvarande
lönekostnaderna, utom rörligt tillägg, för 8 tjänstemän i amanuensgraden
och 14 i biträdesgraden. Dessutom skola enligt ämbetsverkets förslag
medel beräknas med 1,220 kronor för budgetår till vikariatsersättningar vid
vissa förste revisors- och kansliskrivarförordnanden. Vad riksräkenskapsverket
i dessa hänseenden föreslagit innebär ett fullföljande av den efter
verkets nyorganisation år 1939 tillämpade metoden att låta granskningsarbetet
under en möjligast effektiv ledning i ökad utsträckning utföras av underordnad
personal. Av skäl, som förut anförts, tillstyrker jag, att de föreslagna
förstärkningsåtgärderna snarast genomföras. Huruvida ett av förordnandena
bör meddelas å kansliskrivarbefattning i stället för att, såsom för närvarande
är fallet, avse kameralbiträdesbefattning, bör dock bli beroende på prövningen
i sinom tid av det föreliggande förslaget örn uppflyttning av vissa
befattningar till kansliskrivarbefattningar.

Med hänsyn till arbetsförhållandena inom budgetbyrån har riksräkenskapsverket
framställt förslag om partiell tjänstledighet för tillförordnade
byråchefen å byrån samt örn vikariatslöneförordnande i anslutning därtill,
vilket förslag Kungl. Majit bifallit genom förenämnda beslut den 17 oktober
1941. Kostnaden härför har beräknats till 11,250 kronor för budgetår. Vidare
har ämbetsverket hemställt om anvisande av medel, beräknade till 11,000
kronor för budgetår, lill anställande å budgetbyrån av en icke-ordinarie befattningshavare
i amanuensgraden och två i biträdesgraden. För denna förstärkning
liksom för en del av förenämnda förstärkning av revisionspersonalen
-—- i vilka båda hänseenden fråga varit om ökning av arbetskraften för
kontrollen å eller redovisningen av med försvarsberedskapen sammanhängande
utgifter — har det funnits nödvändigt att ställa medel till förfogande från
förskottsstaten.

De extra avlöningskostnaderna skulle alltså för budgetår uppgå till sammanlagt
i runt tal 95,000 kronor, vartill kommer rörligt tillägg med 10,000
kronor.

De ifrågavarande personalförstärkningarna beräknas vara i huvudsak genomförda
under loppet av innevarande budgetår. Under detta budgetår
erfordras för ändamålet ett avlöningsbelopp av 49,000 kronor, rörligt tillägg
inberäknat. I detta belopp ingår det från förskottsstaten anvisade avlöningsbeloppet,
27,000 kronor.

Riksräkenskapsverket har vidare hemställt örn anvisande av medel till
vissa extra omkostnader i samband med personalförstärkningen. För innevarande
budgetår skulle för ändamålet erfordras 24,000 kronor, därav 20,000
kronor för nyanskaffning av kontorsmaskiner och möbler m. m., 500 kro -

Kungl. Maj:ts proposition nr 337-

9

nor till sjukvård m. m., 1,500 kronor — eller samma belopp som anvisats
från förskottsstaten — till reseersättningar och 2,000 kronor till publikationstryck.
På de av ämbetsverket anförda skälen finner jag oundgängligt, att
medel anvisas till den ifrågasatta nyanskaffningen. Mot det för ändamålet
beräknade beloppet har jag icke något att erinra. Ej heller finner jag anledning
till erinran mot de övriga av riksräkenskapsverket beräknade extra
omkostnaderna.

Enär det föreliggande särskilda medelsbehovet föranletts av krisförhållandena,
anser jag i likhet med riksräkenskapsverket, att detsamma bör tillgodoses
genom anvisande av särskilt anslag. För innevarande budgetår bör
dylikt anslag nu äskas å tilläggsstat med (49,000 + 24,000 =) 73,000 kronor.
Anslaget bör upptagas såsom obetecknat. På Kungl. Majit torde böra
ankomma att meddela de föreskrifter rörande anslagsbeloppets fördelning
på olika ändamål, som kunna finnas erforderliga. Från anslaget bör ersättning
tillföras förenämnda förskottsanslag för de på grund av Kungl.
Majits beslut den 28 juni 1941 bestridda utgifterna.

Till frågan om anvisande av medel för de av personalförstärkningen betingade
extra kostnaderna för budgetåret 1942/43 torde jag få återkomma
vid anmälan av ämbetsverkets övriga anslagsäskanden för nämnda budgetår.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Majit måtte
föreslå riksdagen

att till Riksräkenskapsverket: Förstärkning av riksråkenskapsverkets
administration m. m. å tilläggsstat I till riksv
staten för budgetåret 1941/42 under sjunde huvudtiteln anvisa
ett anslag av........................kronor 73,000.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Majit Konungen,
- att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
William Dickson.

Pihang till riksdagens protokoll Idit. t sami. Nr 337

■i