Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

1

Nr 324.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av A § lagen den 15 juni 1939
(nr 254) om skyldighet för kommun att fullgöra vissa
av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter; given Stockholms
slott den 30 oktober 1941.

Kungl. Majit vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över folkhushållningsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av
4 § lagen den 15 juni 1939 (nr 254) om skyldighet för kommun att fullgöra
vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter.

GUSTAF.

Axel Gjöres.

Hillring till riksdagens protokoll 1941. 1 sami. nr 324.

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 32b.

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 15 juni 1939 (nr 254) om
skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda

arbetsuppgifter.

Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 15 juni 1939 om skyldighet för
kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter skall
erhålla följande ändrade lydelse:

4§-

Till bestridande---till förfogande.

Inom kommunalt kristidsförbund skola, där ej annan överenskommelse
träffas, kostnaderna för ett vart år fördelas i förhållande till det antal skattekronor
och skatteören, som påförts de skattskyldiga inom de särskilda delarna
av kristidsnämndens verksamhetsområde vid nästföregående års taxering
till allmän kommunalskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1942 men skall icke äga tillämpning
beträffande å tiden dessförinnan belöpande kostnader.

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

3

Utdrag av protokollet över folkhushållningsårenden, hållet inför
Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 30 oktober 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld,
Eriksson, Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres,
Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, social- och finansdepartementen
anmäler chefen för folkhushållningsdepartementet, statsrådet
Gjöres, fråga örn ändrade grunder för fördelning av kostnaderna för
kommunalt kristidsförbund samt anför därvid följande:

Enligt 4 § första stycket lagen den 15 juni 1939 (nr 254) om skyldighet
för kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter är
kommun skyldig att till bestridande av kostnaderna för kristidsnämnds
verksamhet ställa erforderliga medel till förfogande. I andra stycket av
samma paragraf föreskrives, att inom kommunalt kristidsförbund kostnaderna
skola fördelas efter vad med hänsyn till verksamhetens omfattning
beträffande de särskilda delarna av kristidsnämndens verksamhetsområde
och övriga förhållanden är skäligt samt att, om överenskommelse
härom icke kan träffas, kostnadsfördelningen skall fastställas av länsstyrelsen.

Statens livsmedelskommission har i skrivelse den 3 oktober 1941 — med
bifogande av utkast till lag i ämnet — hemställt, att 4 § andra stycket i
förenämnda lag måtte ändras så att beträffande kommunalt kristidsförbund
skatteunderlaget bestämmes skola utgöra grund för fördelning mellan de
särskilda delarna av verksamhetsområdet av kostnaderna för förbundets
verksamhet, varjämte kommissionen tillika hemställt, att den sålunda föreslagna
fördelningsgrunden måtte tillämpas jämväl vid fördelning av kostnaderna
för kristidsförbundens verksamhet under år 1941.

Till stöd för sitt förslag örn ändring av grunderna för fördelningen av
ifrågavarande kostnader har livsmedelskommissionen anfört följande:

Hittills vunnen erfarenhet har givit vid handen, att avvägning mellan eti
kristidsförbunds medlemmar av verksamhetens omfattning ofta medför
svårigheter. Äro förhundsmedlemmarna med avseende å näringsliv, kommunikationsförhållanden,
befolkningstäthet o. dyl. av någorlunda likartad
beskaffenhet, torde visserligen de särskilda kommunernas befolkningstal i
allmänhet utgöra en skälig norm för verksamhetens fördelning. Ej sällan

4

Kungl. Maj-.ts proposition nr 324.

inträffar det emellertid, att kommuner med i nyssnämnda avseenden olika
struktur tillhöra samma kristidsförbund. Då de statliga regleringarna fått
en större omfattning inom vissa näringsgrenar, såsom t. ex. inom jordbruket,
än beträffande andra områden av näringslivet, samt regleringsverksamhetens
tyngdpunkt tid efter annan förskjutes mellan produktions- och konsumtionsregleringar,
torde det vara uppenbart, att inom kristidsförbund,
vars särskilda verksamhetsdelar äro av olika struktur, en kostnadsfördelning
på grundval av befolkningstalen icke kan anses stå i full överensstämmelse
med bestämmelserna i 4 § andra stycket förenämnda lag. Att befolkningstalet
likväl ofta kommit till användning som fördelningsnorm, torde
måhända bero på svårigheten att i överensstämmelse med sistnämnda lagrum
utforma en fullt rättvis grund för kostnadsfördelningen. Inom vissa
kristidsförbund synes man emellertid ha bortsett från bestämmelsen, att förbundens
kostnader skola fördelas under hänsynstagande till verksamhetens
omfattning beträffande de särskilda förbundsmedlemmarna utan i stället
låtit kommunernas ekonomiska bärkraft vara avgörande för kostnadsfördelningen
och på grund härav överenskommit örn att fördela kostnaderna
i förhållande till kommunernas skatteunderlag. Även i vissa fall, som hänskjutits
till länsstyrelses avgörande, har bestämts, att kristidsförbundens
kostnader skola uppdelas efter kommunernas skatteunderlag. Sålunda utvisar
en av livsmedelskommissionen i juni månad innevarande år verkställd
undersökning angående kostnadsfördelningen inom landets samtliga kristidsförbund,
att dessa kostnader fördelas inom 44 procent av förbunden
efter befolkningstal och inom 31 procent efter skatteunderlag, medan inom
återstående 25 procent av förbunden kostnaderna utslås på de olika förbundsmedlemmarna
antingen under hänsynstagande till såväl befolkningstal
som skatteunderlag eller efter en på annat sätt bestämd fördelningsgrund.

I ett antal besvärsmål, där i kristidsförbund ingående kommuner, under
yrkande att skatteunderlaget måtte utgöra grund för kostnadsfördelningen,
anfört klagomål över vederbörande länsstyrelses beslut att fastställa befolkningstalet
som fördelningsnorm. har livsmedelskommissionen på anmodan
avgivit utlåtande. Då i dessa fall av tillgängliga handlingar icke framgått
annat än att verksamhetens omfattning i stort sett motsvarat de olika kommunernas
befolkningstal, och en fördelning efter skatteunderlaget icke
skulle stått i överensstämmelse med förenämnda 4 §, har kommissionen avstyrkt
bifall till besvären. Till belysande av de synpunkter, som framförts
i förevarande ämne, vill livsmedelskommissionen återgiva följande, av kristidsstyrelsen
i Älvsborgs läns södra kristidsstyrelseområde i ett av förenämnda
besvärsmål avgivna utlåtande. »Styrelsen har i samtliga de fall,
då styrelsen blivit därom tillspord, uttalat som sin uppfattning, att kostnader
av ifrågavarande slag böra fördelas å vederbörande kommuner efter
antalet skattekronor i varje kommun. En sådan fördelningsgrund överensstämmer
enligt styrelsens mening bäst med den moderna uppfattningen örn
de allmänna utgifternas fördelning å enskilda efter förmågan. Styrelsen är
visserligen medveten örn att de kostnader, varom här är fråga, icke alltid
behöva täckas genom uttaxering, men även örn en kommun kan — bortset!
från uttaxeringen — hava större ekonomisk bärkraft än en annan, torde
dock fördelningen efter skattekronor uppfattas som en fördelning efter förmågan.
Styrelsen förmenar, att de i ett kristidsförbund ingående kommunerna
för den verksamhet, varom är fråga, kunna betraktas som en större

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

5

kommun och att lika litet som man inom en kommun, som innehåller dels
en eller flera industriorter och dels områden av ren jordbrukskaraktär, gör
någon skillnad i fråga örn fördelningen av de gemensamma utgifterna mellan
de sålunda skilda delarna, lika litet bör — annat än i undantagsfall
annan fördelning än efter skattekronor ske beträffande utgifterna för de
för viss uppgift till kommun sammanslagna kommunerna.»

Enligt vad livsmedelskommissionen trott sig kunna utröna skulle en fördelning
av kristidsförbundens kostnader på grundval av förbundsmedlemmamas
skatteunderlag stå i nära överensstämmelse med rådande uppfattning
på kommunalt håll. Vid frivilliga sammanslutningar mellan kommuner
för handhavande av gemensamma angelägenheter tages oftast hänsyn
till kommunernas skatteunderlag vid fördelning av kostnaderna för sammanslutningens
verksamhet. Framhållas må även, att inom våra sekundärkommuner,
såsom landsting, vägdistrikt m. fl., skatteunderlaget utgör fördelningsgrund
för uttagande av kostnaderna för sekundärkommunens verksamhet,
även om kostnaderna i dessa fall icke uttagas av primärkommunerna
utan direkt hos de skatteskvldiga medborgarna. Vidare skulle en fördelning
av kristidsförbundens kostnader efter förbundsmedlemmarnas
skatteunderlag främja en i och för sig önskvärd skatteutjämning mellan
ifrågavarande kommuner, enär en kostnadsfördelning efter annan norm så
gott som alltid blir till nackdel för kommuner med svagt skatteunderlag och
till följd härav rådande hög utdebitering. Livsmedelskommissionen anser
sålunda, att övervägande skäl tala för att kristidsförbundens kostnader böra
fördelas efter de särskilda förbundsmedlemmarnas skatteunderlag.

Såsom skäl för sin hemställan att den föreslagna fördelningsgrunden
måtte tillämpas jämväl vid fördelningen av kostnaderna för kristidsförbundens
verksamhet under år 1941 har kommissionen anfört, att fördelningsgrunden
kunde komma att inverka på i vad mån i kristidsförbund ingående
kommun skulle få del av det utav 1941 års riksdag (riksdagens skrivelse
nr 394) anvisade bidraget till kristidsnämndernas verksamhet.

över livsmedelskommissionens skrivelse hava efter remiss yttranden avgivits
av samtliga länsstyrelser, statskontoret, statens krisrevision, svenska
stadsförbundet och svenska landskommunernas förbund. Länsstyrelserna i
Uppsala, Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Gotlands, Blekinge, Skaraborgs,
Värmlands och örebro län hava vid sina utlåtanden fogat från respektive
kristidsstyrelser inhämtade yttranden, varjämte länsstyrelsen i Uppsala
län vid sitt utlåtande dessutom fogat yttranden av elva kristidsförbund inom
länet.

Av de hörda myndigheterna och sammanslutningarna hava samtliga, med
undantag av länsstyrelserna i Västmanlands och Kopparbergs län samt kristidsstyrelsen
i Kronobergs.län ävensom tre kristidsförbund inom Uppsala
län, i princip tillstyrkt förslaget eller i allt fall lämnat detsamma utan erinran.

Till närmare utveckling av sin ståndpunkt har länsstyrelsen i Östergötlands
län anfört:

G

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

Då numera kristidsnämndernas verksamhet blivit synnerligen mångskiftande
och från tid till annan kommit att avse nya uppgifter, hava stora
svårigheter uppstått att inom kristidsförbund rättvist fördela kostnaderna
efter vad med hänsyn till verksamhetens omfattning beträffande de särskilda
delarna av kristidsnämndens verksamhetsområde och övriga förhållanden
är skäligt. Denna delningsgrund leder sålunda av praktiska skäl
icke längre till tillfredsställande resultat. Samtidigt har också kristidsnämndernas
verksamhet kommit att betraktas som mera permanent och jämförbar
med andra kommunala organs. Det torde därför alltmer hava framstått
som önskvärt, att kostnaderna för deras verksamhet inom ett kristidsförbund
skulle fördelas på samma sätt som i de flesta fall sker beträffande
kommunalförbund för andra ändamål, d. v. s. efter skatteunderlaget.

Länsstyrelsen i Kristianstads län har såsom sin mening uttalat att, då livsmedelskommissionens
förslag vore ägnat att undanröja den tveksamhet som
hittills varit rådande i fråga örn sättet för kostnadernas fördelning samt dessutom
skapade en enhetlig och, såvitt länsstyrelsen kunde finna, rättvis grund
för fördelningen, någon tvekan icke kunde råda om förslagets lämplighet.

Av de myndigheter, som icke tillstyrkt förslaget, har länsstyrelsen i Västmanlands
län anfort, att lika goda skäl kunde i ett fall tala för fördelning
efter befolkningstal som i ett annat efter skatteunderlag samt att de nuvarande
bestämmelserna gåve möjlighet till skälig prövning i varje särskilt
fall.

Länsstyrelsen i Kopparbergs län har — jämte det länsstyrelsen framhållit,
att inom länet icke funnes något kristidsförbund, i följd varav länsstyrelsen
saknade erfarenhet i fråga örn lagbestämmelsens tillämpning — uttalat följande: Av

livsmedelskommissionen anförda skäl för ändring av gällande bestämmelse
synas icke tillräckligt bärande. Kommissionens uttalande borde föranleda,
att fördelningen av kostnaderna i alla slag av kommunalförbund
borde ske efter den av kommissionen föreslagna grunden. Detta strider
emellertid mot principerna i lagen om kommunalförbund. Den skälighetsprövning,
som nu skall företagas, måste i de särskilda fallen kunna giva ett
rättvisare resultat.

Livsmedelskommissionens förslag har i ett par av yttrandena blivit föremål
för vissa erinringar av mera begränsad art.

Länsstyrelserna i Göteborgs och Bohus län samt i Skaraborgs län hava
sålunda —• samtidigt som de principiellt anslutit sig till förslaget — ifrågasatt,
huruvida den föreslagna fördelningsgrunden borde göras obligatorisk
även där den strede mot vederbörande kommuners egna önskemål.

Vidare har statskontoret förklarat sig icke kunna tillstyrka, att den föreslagna
fördelningsgrunden gjordes tillämplig jämväl i fråga om kostnaderna
för år 1941, eftersom överenskommelser eller beslut rörande fördelningen
av dessa kostnader i enlighet med nuvarande författningsgrunder redan torde
hava kommit till stånd.

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

7

En liknande erinran har gjorts av länsstyrelsen i Skaraborgs län.

Slutligen har länsstyrelsen i Stockholms län framhållit önskvärdheten av
att den föreslagna lagändringen så utformades, att av lagtexten otvetydigt
framginge vilket års taxering, som skulle ligga till grund för fördelningen
av verksamhetsårets kostnader.

Kristidsnämnderna hava efter hand pålagts en mängd arbetsuppgifter av
sinsemellan ganska olika karaktär. Vissa av dessa uppgifter beröra närmast
sådana kommunmedlemmar, som äro att anse som producenter av
viss förnödenhet, andra uppgifter åter hava huvudsakligen anknytning till
konsumentintressena. På grund härav och med hänsyn till att kristidsnämndernas
arbetsuppgifter växla från tid till annan har det visat sig möta betydande
svårigheter att verkställa en sådan fördelning av de kommunala
kristidsförbundens kostnader efter skälighetsgrunder, som gällande lag förutsätter.
Detta förhållande belyses bland annat av de besvär, som hos
Kungl. Majit anförts över länsstyrelsernas beslut i dylika ärenden. Frågan
örn ändring av gällande bestämmelser rörande kostnadsfördelningen har därför
blivit aktuell. Det har därvid framstått såsom önskvärt att ersätta den
nuvarande skälighetsbedömningen med en fördelning efter objektivt bestämda
grunder.

Som fördelningsgrund synes lämpligen böra fastställas skatteunderlaget.
En fördelning efter sådan grund torde, såsom livsmedelskommissionen yttrat,
stå i nära överensstämmelse med rådande uppfattning på kommunalt
håll. Härvid torde särskilt böra beaktas att de kommunala kristidsförbunden
icke äro frivilliga sammanslutningar utan bildats tvångsvis enligt vederbörande
länsstyrelses bestämmande. Det finnes sålunda fog för att betrakta
kristidsförbunden såsom närmast likställda med sekundärkommuner, vid
vilket förhållande det måste anses överensstämma med kommunallagstiftningens
principer att göra skatteunderlaget till norm för fördelningen av
förbundens kostnader. Jag vill i detta sammanhang även erinra örn att det
statliga bidraget till kristidsnämndernas verksamhet anknyter till skatteunderlaget.

Vad angår den närmare utformningen av den ifrågavarande fördelningsregeln
synes det lämpligt, att kostnaderna för ett vart år förklaras skola fördelas
efter det skatteunderlag, som framkommit vid nästföregående års taxering
till allmän kommunalskatt.

Vad i det föregående anförts synes emellertid icke böra föranleda att,
därest vederbörande kommuner äro ense örn fördelning av kostnaderna efter
vissa skälighetssynpunkter, en dylik överenskommelse skulle vara ogiltig
och ersättas med fördelning efter förut angiven grund. Jag förordar därför
— i likhet med vad som föreslagits i ett par av remissyttrandena — att i
lagen angiven fördelningsgrund skall gälla endast där vederbörande kommuner
ej annorledes överenskomma.

Departe ments chefen.

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 324.

Livsmedelskommissionen har hemställt, att den föreslagna nya fördelningsregeln
måtte göras tillämplig jämväl såvitt angår kristidsförbundens
kostnader för innevarande år. De vid remissförfarandet häremot framkomna
erinringarna synas emellertid välgrundade, varför jag icke vill förorda kommissionens
förslag i denna del. Lagändringen synes i stället böra träda i
kraft först med ingången av år 1942 och icke gälla beträffande innevarande
års kostnader.

Det av livsmedelskommissionen upprättade lagutkastet har inom folkhushållningsdepartementet
blivit föremål för överarbetning i enlighet med de
riktlinjer jag i det föregående angivit.

Föredraganden hemställer härefter, att det sålunda överarbetade förslaget
till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 15 juni 1939 (nr 254) om
skyldighet för kommun att fullgöra vissa av krig m. m. föranledda arbetsuppgifter
måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
Sven Persson.

Iduns tryckeri, Esselte ab. Stockholm 1941
119005