Kungl. Maj:ts proposition nr 308.

1

Nr 308.

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917
(nr 189) örn expropriation; given Stockholms slott
den 17 oktober 1941.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Majit härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga
härvid fogade förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen
den 12 maj 1917 (nr 189) om expropriation.

GUSTAF.

K. G. Westman.

Hillring lill riksdagens protokoll 19^1. 1 sami. Nr 308.

1

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 308

Förslag

till

Lag

angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917

expropriation.

(nr 189) om

Härigenom förordnas, att 75 § lagen den 12 maj 1917 örn expropriation
skall såsom 108 § införas efter 107 § i lagen, därvid paragrafens rubrik skall
erhålla nummerbeteckningen 11, samt att såsom 75 § skall, med rubrik av
nedan angiven lydelse, införas följande bestämmelse:

2. Särskild bestämmelse örn expropriation för rikets försvar.

75 §.

Bifalles ansökning örn expropriationsrätt för befästning, övnings- eller förläggningsplats
för krigsmakten, skjutbana eller eljest för rikets försvar, åge
Konungen, om särskilda skäl därtill äro, medgiva, att marken må tagas i
besittning, sedan stämning i expropriationsmålet utfärdats.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Kungl. Maj:ts proposition nr 308.

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 10 oktober 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden

Pehrsson-Bramstorp, Westman. Wigforss, Sköld, Eriksson, Bergquist,

Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, fråga örn ändrade bestämmelser
angående expropriation för befästningsändamål eller eljest för
rikets försvar samt anför följande:

I skrivelse den 28 februari 1941 har arméförvaltningens fortifikationsstyrelse
hemställt att åtgärder snarast måtte vidtagas i syfte att möjliggöra
ett tidigare besittningstagande vid expropriation för försvarsändamål. Styrelsen
har därvid anfört bland annat:

Före den nu gällande expropriationslagens tillkomst var expropriationsförfarandet
reglerat genom Kungl, förordningen den 14 april 1866 angående
jords eller lägenhets avstående för allmänt behov. Enligt § 2 i denna förordning
skulle Konungen bestämma tiden, då expropriationsföremålet fick
tillträdas — såframt icke frivillig överenskommelse mellan parterna träffats
i detta avseende. Bestämmandet av ifrågavarande tidpunkt skulle ske innan
stämning i expropriationsmålet utfärdades — alltså på ett tidigt stadium av
förfarandet. Örn expropriationsersättningen ännu icke var bestämd, när den
för tillträdet fastställda dagen var inne, fick ianspråktagandet ändock ske,
därest borgen för ersättningsbeloppet samt för kostnad och skada ställdes
av sökanden. (Regeln örn ställande av borgen gällde dock ej Kronan.)

Av förarbetena till nu gällande expropriationslag framgår, att lagstiftarna
i den nya lagen icke ville upptaga den regel, som enligt 1866 års förordning
gällde i fråga om tiden för expropriationsföremålets tagande i anspråk. Orsaken
härtill vore, att nämnda regel i sin generella utformning visat sig
mindre lämplig och tillika stöde i motsatsförhållande till den vid lagförslagets
utarbetande hävdade principen, att expropriationsersättningen skulle betalas
senast samtidigt därmed, att den egendom, som exproprierades, frånhändes
dess ägare. Behovet att fasthålla denna sats framträdde, enligt förarbetena,
med särskild styrka, örn expropriationen medförde någon större rubbning
i den därav berördes egendomsförhållanden. En fastighetsägare kunde, örn
bans fastighet helt och hållet eller till väsentlig del bleve föremål för expropriation,
komma i en mycket prekär situation, därest egendomen — såsom
tidigare icke så sällan skett — tillträddes av den exproprierande långt innan
ersättningen utbetalades, detta givetvis alldeles särskilt, om fastigheten utgjorde
ägarens enda inkomstkälla. Visserligen förekomme även ofia, att

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 308.

expropriationsområdet icke hade så stor betydelse för jordägaren, att det för
honom skulle medföra någon större olägenhet att avstå området utan omedelbar
betalning. Svårigheterna att i lag uppdraga en generell gräns mellan de
fall, då besittningstagande utan omedelbar betalning skulle kunna medgivas,
och de fall, då det icke kunde medgivas, vore emellertid av den art, att ett
avsteg från huvudregeln örn betalning vid tillträdet endast borde medgivas
i mera särpräglade undantagsfall (såsom t. ex. vid expropriation för järnvägar
eller farleder).

I överensstämmelse med förarbetenas synpunkter stadgar också expropriationslagen,
att den egendom (fastighet, del av eller särskild rätt till sådan),
som är föremål för expropriationsförfarande, regelmässigt icke må av den
exproprierande tagas i besittning, förrän den av rätten i expropriationsmålet
bestämda ersättningen blivit nedsatt hos Konungens befallningshavande
(§§ 49 och 54). Endast i vissa särskilda fall (såsom vid expropriation för
allmänna vägar, järnvägar eller farleder) är det sökanden medgivet att vid
ett tidigare skede i förfarandet taga expropriationsföremålet i anspråk (§§ 78,
82. 88, 91).

Därest den exproprierande vill taga marken i anspråk på ett tidigare stadium
än nyss angivits, är han hänvisad till att söka träffa frivillig uppgörelse
med egendomens ägare.

Inom fortifikationsstyrelsens ämbetsområde kunna emellertid - - såsom
också i praktiken visat sig — allvarliga olägenheter uppkomma därigenom,
att det sålunda under ofta ganska lång tid efter det Kungl. Majit medgivit
expropriation är beroende av markägarens goda vilja, örn den med beslutet
avsedda egendomen skall få tagas i anspråk för avsett ändamål eller ej.

Vad först angår befästningar är det ju — även i tider, då möjlighet att
genom förfogande eller rekvisition skaffa tillgång till erforderlig mark icke
är tillfinnandes — ofta av stort intresse, att anläggningarna kunna utföras
med så liten tidsutdräkt som möjligt. Örn i dylikt fall uppgörelse med markägaren
icke kan träffas om tillträde av fastigheten på ett tidigare stadium,
kan genom nu gällande bestämmelser förorsakas avsevärt dröjsmål — icke
blott genom den tid, som åtgår för ersättningsbeloppets bestämmande, utan
även därigenom, att rätten att ianspråktaga egendomen kan komma att inträda
vid en tid på året, då väderleksförhållandena måhända lägga hinder
i vägen för anläggningens utförande.

Till vad redan anförts komma ytterligare synpunkter, som hänföra sig
till det förhållandet, att under krisförhållandena sedan hösten år 1939 mark
för befästningsändamål i ganska stor utsträckning anskaffats med anlitande
av bestämmelserna i rekvisitions- och förfogandelagarna. När en gång åter
normala förhållanden inträda och nyssnämnda lagar upphöra att vara tilllämpliga,
blir det nödvändigt att, i den mån befästningsanläggningarna skola
bibehållas, antingen åstadkomma frivillig uppgörelse med vederbörande
markägare eller ock anlita expropriationsförfarande för att trygga områdenas
fortsatta användning för avsett ändamål. Även örn man bör räkna med en
viss övergångstid, då — ehuru fredliga förhållanden inträtt — den genom
rekvisition eller förfogande tillskapade rätten alltjämt äger bestånd, torde i
åtskilliga fall befinnas önskvärt, att, för undvikande av en intervall i rätten
att använda marken, sedan tillstånd till expropriation av Kungl. Majit medgivits,
den med expropriationsansökningen avsedda egendomen får så snart
som möjligt tagas i besittning.

De här förut beträffande befästningar anförda synpunkterna kunna i
viss utsträckning göras gällande även då fråga är om expropriation för vissa
andra militära ändamål, såsom t. ex. anläggningar för luftbevakning.

Kungl. Mcij:ts proposition nr 308.

5

Vad återigen angår andra militära expropriationsändamål, såsom för övnings-
eller sk.jutfält, kunna väl icke anföras samma synpunkter som i
fråga om befästningar, men det kan dock tänkas tillfällen, då det är av betydande
intresse, att mark, som för dylikt ändamål må exproprieras, snarast
får tagas i besittning; så t. ex. om fara föreligger, att för övningsändamål
värdefullt skogsbestånd spolieras genom avverkning efter ett expropriationsbeslut.

Det synes sålunda fortifikationsstyrelsen angeläget, att sådan ändring
vidtages i expropriationslagen, att, då fråga är örn expropriation för militärt
ändamål, möjlighet beredes den exproprierande att på ett tidigare stadium
än nu är fallet tvångsvis ianspråktaga den med expropriationsbeslutet avsedda
egendomen.

Vidkommande utformandet av berörda lagändring, synes det visserligen
styrelsen, att principiella betänkligheter icke borde möta mot att, då det
gäller nutida befästningsanläggningar, införa en generell bestämmelse liknande
den, som redan finnes i fråga örn allmänna vägar, järnvägar etc.,
och sålunda innehållande, att den exproprierande må taga marken i besittning,
så snart stämning i expropriationsmålet utfärdats. Då emellertid sagda
regel av hänsyn till den enskildes rätt icke synes böra utsträckas att gälla
även vid expropriation för andra militära ändamål än befästningar och då
en enhetlig bestämmelse synes mest tilltalande, vill styrelsen ifrågasätta, att
— i viss anslutning till 1866 års förordning men med större hänsynstagande
till enskild rätt — i expropriationslagen införes den regeln, att Konungen
må, därest expropriationsrätt medgives kronan för ändamål, som i § 1 punkt
1 i expropriationslagen sägs, föreskriva, att egendomen må tagas i besittning,
så snart stämning i expropriationsmålet utfärdats. En dylik regel synes styrelsen
väl avväga det allmännas och den enskildes intressen mot varandra.

För det av fortifikationsstyrelsen angivna ändamålet torde en ny bestäm- Departemelse
böra införas i lagen om expropriation, lämpligen såsom 75 §. Bestämnielsen
torde böra innehålla, att när ansökning om expropriationsrätt för
befästning, övnings- eller förläggningsplats för krigsmakten, skjutbana eller
eljest för rikets försvar bifalles, Konungen äger medgiva, att marken må
tagas i besittning, sedan stämning i expropriationsmålet utfärdats. Denna
befogenhet synes dock böra begränsas till sådana fall, då särskilda skäl
föreligga. Tydligt är, att under sådana förhållanden som de nu rådande
dylika skäl i regel torde föreligga, medan under normala förhållanden speciella
omständigheter måste kunna åberopas. I detta sammanhang bör med
anledning av vad fortifikationsstyrelsen anfört påpekas, att enligt 5 § lagen
örn expropriation Konungen äger meddela erforderliga bestämmelser för att
trygga fastighets användning för del avsedda ändamålet. Genom sådana
föreskrifter torde bland annat kunna uppställas förbud mot avverkning av
skog som med hänsyn till ändamålet nied expropriationen bör bibehållas.

Den nuvarande 75 § i lagen torde böra flyttas till slutet av lagen och införas
såsom 108 §.

I enlighet nied det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag
till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917 (nr 189)
arn expropritdion.

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 308.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av den
lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen
omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:
Sigrid Linders.

1 Denna bilaga, som är lika lydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här
uteslutits.

Kungl. Maj.ts proposition nr 308.

7

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 15 oktober
1941.

Närvarande:

justitieråden Forssman,

Bellinder,
regeringsrådet Lundevall,
justitierådet Sterzel.

Enligt lagrådet den 13 oktober 1941 tillhandakommet utdrag av protokoll
över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Majit Konungen i statsrådet
den 10 oktober 1941, hade Kungl. Majit förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas
över upprättat förslag till lag angående ändring i vissa delar av lagen den
12 maj 1917 (nr 189) om expropriation.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av
byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet revisionssekreteraren Gösta
Walin.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

G. Lindencrona.

8

Kungl. Majlis proposition nr 308.

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Majit Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 17 oktober 1941.

Närvarande:

Statsministern Hansson, ministern för utrikes ärendena Gunther, statsråden
Pehrsson-Bramstorp, Westman, Wigforss, Möller, Sköld, Eriksson,
Bergquist, Bagge, Andersson, Domö, Rosander, Gjöres, Ewerlöf.

Efter gemensam beredning med chefen för försvarsdepartementet anmäler
chefen för justitiedepartementet, statsrådet Westman, lagrådets den 15 oktober
1941 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 10 oktober 1941 remitterade
förslaget till lag angående ändring i vissa delar av lagen den 12 maj 1917
(nr 189) örn expropriation, därvid föredraganden hemställer, att förslaget,
som av lagrådet lämnats utan erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen
genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Majit Konungen, att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:
G. Lindencrona.

Stockholm 1941. Kungl. Boktryckeriet P. A Norstedt &. Söner.

413520