Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
1
Nr 6.
Ankom till riksdagens kansli den 13 december 1941 kl. 3 e. m.
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition
med förslag till värnpliktslag, dels ock i ämnet väckta
motioner.
Genom en den 24 oktober 1941 dagtecknad proposition, nr 318, har Kungl.
Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet
över försvarsärenden, föreslagit riksdagen att antaga vid propositionen fogat
förslag till värnpliktslag.
I anledning av propositionen hava inom riksdagen väckts tolv motioner,
nämligen motionerna
inom första kammaren
nr |
250 |
av |
herr Gränebo m. fl., |
|
» |
251 |
» |
» |
Gränebo m. fl., |
» |
252 |
» |
» |
Lindblom m. fl., |
» |
253 |
» |
» |
Holmström m. fl. och |
» |
254 |
» |
» |
Nordenson m. fl. samt |
inom andra kammaren |
||||
nr |
343 |
av |
herr |
Hagberg i Malmö m. fl., |
» |
344 |
» |
» |
Ryling, |
» |
345 |
» |
» |
Ryling m. fl., |
» |
346 |
» |
» |
Svensson i Ljungskile, |
» |
347 |
» |
» |
Jonsson i Skedsbygd m. fl., |
» |
348 |
» |
» |
Jonsson i Skedsbygd m. fl. och |
» |
349 |
» |
» |
Sandberg m. fl. |
För de i motionerna framställda yrkandena kommer redogörelse att lämnas
i det följande, i vad yrkandena avse huvudgrunderna i Kungl. Maj:ts förslag
i anslutning till förslagets allmänna motivering samt i övrigt i samband med
behandlingen av de särskilda paragraferna i förslaget till värnpliktslag.
Propositionen och motionerna hava hänvisats till lagutskott och tilldelats
andra lagutskottet. Enligt överenskommelse mellan statsutskottet och andra
lagutskottet hava propositionen och motionerna hänskjutits till behandling
i sammansatt stats- och andra lagutskott.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. 2 avd. Nr 6.
25C2 41
2 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i propositionen framlagda
förslagen, ävensom i fråga örn de skäl, som motionärerna andragit till stöd för
sina yrkanden, får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här
nedan, hänvisa till propositionen och motionerna.
Inledning.
Frågan örn en omläggning av inskrivningsväsendet och värnpliktsregistreringen
har de senaste åren stått på dagordningen. I proposition den 16
februari 1940, nr 63, föreslog sålunda Kungl. Majit riksdagen att bemyndiga
Kungl. Majit att vidtaga erforderliga åtgärder för införande snarast möjligt
av maskinella anordningar för de värnpliktigas rullföring och redovisning
m. m. i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anförts i det vid
propositionen fogade utdraget av statsrådsprotokollet över försvarsärenden.
Riksdagen (skrivelse nr 128) biföll Kungl. Majits hemställan.
På därom lämnat uppdrag lät chefen för armén utarbeta slutligt förslag till
åtgärder i saken, vilket överlämnades till Kungl. Majit med skrivelse den 23
december 1940. Den föreslagna organisationen innefattade en kombination
av adresseringsmaskiner och en central hålkortsanläggning, därvid adresseringsmaskinerna
avsågos skola uppställas vid truppförbanden och vissa andra
formationer och anstalter, medan hålkortsanläggningen skulle uppställas i
arméstaben och därstädes komma till användning för i huvudsak statistiska
ändamål. Då detta innebar en på väsentliga punkter avvikande organisation
av de värnpliktigas rullföring och redovisning i förhållande till det tidigare,
i propositionen 1940 L: 63 skisserade förslaget, underställdes frågan ånyo
riksdagens prövning. Detta skedde genom proposition den 24 januari 1941,
nr 39. I propositionen upptogs till närmare behandling allenast frågan
örn de med det nya redovisningssystemet direkt förbundna engångskostnaderna,
frånsett kostnaderna för lokaler. Dessa kostnader beräknades till
sammanlagt 2,230,000 kronor, vilket belopp Kungl. Majit föreslog riksdagen
att anvisa. Riksdagen förklarade (skrivelse nr 137), att det förebragta utredningsresultatet
givit även riksdagen vid handen, att ett system för redovisning
av de värnpliktiga, vilket anlinötes till de särskilda fredsförbanden,
torde innebära påtagliga fördelar, och fann sig därför kunna i princip bifalla
förslaget örn den ifrågasatta reformens genomförande i enlighet med de i
propositionen angivna riktlinjerna. På grund härav anvisade riksdagen det
äskade beloppet.
Genom beslut den 21 februari 1941 tillsatte Kungl. Majit en särskild
nämnd — försvarsväsendets vullföringsnämnd — med uppdrag att handhava
ledningen av arbetet med genomförande av det i propositionen 1941: 39 föreslagna
nya systemet för de värnpliktigas rullföring och redovisning. Instruktion
för nämnden fastställdes den 21 mars 1941. Enligt denna instruktion
skall det åligga utredningen att utarbeta och till Kungl. Majit avgiva förslag
till ny organisation för rullföring och redovisning av värnpliktiga och
annan till försvarsväsendet knuten personal samt att under Kungl. Majit
handhava ledningen av organisationens genomförande.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6. 3
Med skrivelse den 19 juni 1941 framlade rullföringsnämnden en promemoria
angående de grunder, efter vilka inskrivningsväsendet och värnpliktsregistreringen
enligt nämndens mening lämpligen borde ordnas. Nämnden erinrade,
att den nämnden anförtrodda omorganisationen förutsatts bliva genomförd
vid årsskiftet 1941—42. För att så skulle bliva möjligt syntes emellertid ny
vämpliktslag böra antagas av riksdagen redan hösten 1941. I promemorian
upptogos även till förberedande behandling vissa värnpliktslagen berörande
spörsmål vid sidan av huvudfrågorna.
Eullföringsnämnden har sedermera med skrivelse den 27 september 1941
framlagt förslag till ny värnpliktslag och därvid anfört i huvudsak följande:
Alltsedan nämndens skrivelse den 19 juni 1941 avgivits, hade arbetet på utformningen
av erforderliga ändringar i värnpliktslagen fullföljts. Enligt
under hand lämnade direktiv hade därvid förslag utarbetats även beträffande
sådana bestämmelser, som ej direkt hade avseende på inskrivnings- och redovisningsorganisationen,
med undantag dock för bestämmelserna örn de värnpliktigas
tjänstgöringsskyldighet. Då de föreslagna förändringarna hänförde
sig till ett flertal av lagens paragrafer samt uteslutningar av vissa bestämmelser
i gällande lag ansetts böra äga rum, hade förslaget — med utelämnande
av stadgandena om tjänstgöringsskyldighet — givits formen av en helt
ny värnpliktslag. I händelse förslag i de avseenden, som av nämnden lämnats
åsido, ej kunde föreläggas för och antagas av riksdagen innevarande höst,
syntes ändock lagbestämmelser i övriga till värnpliktslagen hörande ämnen
böra utfärdas och örn möjligt givas en med hänsyn till innehåll och form
definitiv natur. Endast örn så skedde, bleve det möjligt att åt en ny inskrivningsförordning
och andra tillämpningsförfattningar giva den säkerhet och
stadga, som erfordrades för att den blivande organisationen av inskrivningsväsendet
och vämpliktsregistreringen skulle fungera ostört. Lagförslaget hade
i varje grundläggande avseende utarbetats i samråd med försvarsgrenscheferna.
Särskilt ingående samarbete hade ägt rum beträffande sådana stadganden,
vilka icke direkt vore samhöriga med inskrivnings- och redovisningssystemet.
Över det av rullföringsnämnden framlagda förslaget hava i anledning av
remiss yttranden avgivits av vissa myndigheter och sammanslutningar, vilka
angivits å sid. 20 i propositionen.
Förslag till de av rullföringsnämnden utelämnade bestämmelserna har utarbetats
i annan ordning. Härom må följande anföras.
Genom beslut den 20 juni 1941 förordnade Kungl. Majit, att inom försvarsdepartementet
skulle i enlighet med vissa närmare angivna riktlinjer under
ledning av statssekreteraren i departementet T. G. Wärn företagas en utredning
syftande till uppgörande av förslag till en plan rörande den fortsatta
utbyggnaden och organisationen av landets försvarskrafter under den närmaste
femårsperioden jämte därtill hörande kostnadsberäkningar. Utredningen,
som antagit namnet 1941 års försvarsutredning, överlämnade den 4
oktober 1941 en promemoria med förslag till lagstiftning rörande de värnpliktigas
tjänstgöringstid, örn höjning av värnpliktsåldern samt örn upp
-
4 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
hävande av gränsen mellan beväring och landstorm. För närmare belysning
av behovet och innebörden av de föreslagna bestämmelserna örn tjänstgöringstid
har utredningen ur sitt blivande betänkande utbrutit de avsnitt, som beröra
de värnpliktigas utbildning och vissa närliggande spörsmål, samt upptagit
dessa spörsmål till behandling i promemorian.
Över försvarsutredningens förslag hava i anledning av remiss utlåtanden
avgivits av överbefälhavaren över rikets försvarskrafter, cheferna för armén,
marinen och flygvapnet samt lantförsvarets utbildningskommission.
På grund av de inkomna utlåtandena har en överarbetning av de båda lagförslagen
verkställts inom försvarsdepartementet, i samband varmed bestämmelserna
sammanförts i ett förslag.
Utskottet övergår nu till att lämna en redogörelse för de olika hithörande
spörsmålen, därvid utskottet kommer att följa den indelning av ämnet, som
tillämpats i propositionen.
I. De värnpliktigas utbildning.
Arméns värnpliktiga.
A. Gällande bestämmelser.
Den ökning av utbildningstiden för till linjetjänst uttagna värnpliktiga,
som 1936 års härordning medförde, utgjordes — landstormsbefäls- och landstormsrepetitionsövning
undantagen — av 35 dagar för huvuddelen av de
värnpliktiga i allmänhet vid infanteriet, träng- och intendenturtrupperna.
Sammanlagda tjänstgöringstiden för dessa värnpliktiga kom således att bli
175 dagar. För övriga värnpliktiga i linjetjänst bibehölls utbildningstiden
från 1925 års härordning oförändrad sålunda:
för värnpliktiga uttagna till underbefäl och fackmän vid infanteriet,
träng- och intendenturtrupperna .......................................... 225 dagar
för värnpliktiga uttagna till linjetjänst vid kavalleriet, artilleriet,
ingenjör- och signaltrupperna ............................................. 200 »
för studenter och likställda ...................................................... 260 »
För till ersättningsreserven eller till handräckningstjänst uttagna värnpliktiga
skedde genom 1936 års härordning en ökning av tjänstgöringstiden
med 40 dagar till 180 dagar. Icke vapenföra värnpliktiga skulle i fred inkallas
för handräckningstjänst endast i den mån behovet av handräckningspersonal
icke kunde täckas med värnpliktiga tillhörande ersättningsreserven.
Tjänstgöringstiden fördelades i regel på en första tjänstgöring (med inräknad
regementsövning) samt en repetitionsövning, för underbefäl och fackmän
dock två. Repetitionsövningarnas längd utgjorde 25 dagar vid infanteriet,
träng- och intendenturtrupperna och 30 dagar vid övriga truppslag. Huvuddelen
av de värnpliktiga i allmänhet skulle före utgången av andra året efter
inträdet i landstormen fullgöra en landstormsrepetitionsövning örn 5 dagar
samt studenter och likställda, till underbefäl och fackmän uttagna ävensom
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6. 5
vissa värnpliktiga tillhörande klass A en landstormsbefälsövning om 12 dagar.
För värnpliktiga uttagna till ersättningsreserven eller till handräckningstjänst
gällde emellertid, att tjänstgöringen skulle fullgöras i en följd eller
i två omgångar.
Tjänstgöringen fullgjordes av värnpliktiga i allmänhet i sommargrupp
eller vintergrupp och av studenter och likställda i befälstjänst på sommarlinje
eller vinterlinje. Studenter och likställda i specialtjänst fullgjorde sin
tjänstgöring i särskild ordning.
Genom förordningen den 7 mars 1941 (nr lil) med ''provisoriska bestämmelser
rörande utbildningstiden för vissa värnpliktiga m. ra. har, i avvaktan
på de slutliga bestämmelser i ämnet, som framdeles kunde bliva utfärdade,
föreskrivits skyldighet för värnpliktiga tillhörande årsklass 1940 eller årsgrupp
1941, vilka uttagits till linjetjänst eller till handräckningstjänst, att under
fredstid för sin utbildning tjänstgöra sammanlagt 360 dagar, repetitionsövningar
häri ej inräknade.
B. Utbildning av värnpliktiga i allmänhet.
Försvarsutredningen har i sin promemoria framhållit, att man vid fastställandet
av de värnpliktigas tjänstgöringstid borde beakta bland annat
följande allmänna krav, nämligen att tjänstgöringstiden borde få en sådan
längd, att fältförbanden vore krigsdugliga omedelbart efter mobilisering, att
värnpliktsbördornä borde i möjligaste män rättvist fördelas samt att de
värnpliktigas utbildning borde erhålla en så långt möjligt enhetlig organisation.
Vidare måste hänsyn tagas till de särskilda kraven på upprätthållande
av beredskap med under utbildning varande värnpliktiga.
För att fältförbanden efter mobilisering skola vara omedelbart — d. v. s.
utan ytterligare utbildning — krigsdugliga, måste enligt utredningens mening
utbildningen av de värnpliktiga föra fram till följande mål:
1. Soldaten skall vara fostrad till sådan pliktuppfyllelse, att han även
under dödsfara utan tvekan fullgör sin plikt. Detta är den grund, på vilken
arméns krigsduglighet ytterst vilar.
2. Soldaten måste så behärska det formella uppträdandet, att han automatiskt
kan utföra de handgrepp och rörelser, som erfordras för att kunna
hantera vapen och annan materiel, för att taga skydd, utföra förflyttningar
på stridsfältet m. m.
3. Andra grenar av verksamheten i fält måste soldaten så behärska, att han
handlar vanemässigt. Till dessa höra t. ex. förberedelser för strid, utförande
av observation, ordnande av förläggning, materielens vård och förberedelser
för marsch. Om icke soldaten äger kunskaper och färdigheter i dessa grenar
av tjänsten i fält, kräves från befälets sida en ständig handledning och övervakning,
vilket kan äventyra dess verksamhet i andra hänseenden.
4. Soldaten måste vara så tränad och härdad, att han förmår uthärda de
fysiska och psykiska påfrestningar, som alltid äro förenade med verksamheten
i fält. Han skall dessutom lära sig övervinna de särskilda svårigheter, som
klimatet i vissa delar av vårt land erbjuder. Härför kräves bland annat, att
all personal vid förband, som skola kunna vinterorganiseras, måste vara
vinterutbildad.
6 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
5. Soldatens utbildning skall vara så mångsidig, att inom de lägsta förbanden
förluster åtminstone i viss utsträckning kunna ersättas genom överflyttning
av personal mellan förbandens underavdelningar.
6. Genom förbandsutbildning måste soldaten bibringas sådana kunskaper
och en sådan omdömesförmåga, att han kan uppträda i förband. Han skall
även, undandragen befälets omedelbara inflytande, kunna anpassa sitt handlande
efter läget och begagna de fördelar som fiendens uppträdande, terrängen
eller andra omständigheter bjuda honom.
7. Utbildningen måste vara så grundlig, att kunskaperna och färdigheterna
bliva bestående för lång tid framåt. Tjänstgöringstidens längd måste vidare
medgiva, att ett så stort antal repetitionsövningar anordnas, att soldatens
tjänstbarhet i fråga örn såväl kunskaper och färdigheter som träning och
härdning i erforderlig grad vidmakthålles under hela tjänstetiden. Het är
jämväl nödvändigt, att såvitt möjligt fortlöpande hålla den värnpliktige underkunnig
örn nya reglementariska föreskrifter ävensom att bibringa honom förmågan
att hantera nytillkomna vapen m. m.
Enligt utredningens mening kunde de sålunda angivna utbildningsmålen
icke uppnås med den tjänstgöringstid, som nu gällde. Hen vore för kort för
att såväl soldatutbildning som förbandsutbildning i erforderlig omfattning
skulle kunna däri inrymmas. Försvarsutredningen har vidare framhållit, att
entusiasm, kamplust och offervilja otvivelaktigt kunde i viss mån uppväga
brister i fredsutbildningen. Man måste emellertid i regel utgå från att dessa
egenskaper i samma mått funnes hos fienden. Fredsutbildningen måste därför
vara minst likvärdig med en eventuell motståndares. Hetta grundläggande
krav skärptes vad vår armé beträffade än mera därigenom, att vi måste räkna
med att våra eventuella motståndare åtminstone i vissa avseenden komme att
vara oss överlägsna i materiellt hänseende. He undersökningar ifråga örn
utbildningstidens längd, som utförts med utgångspunkt från nyss angivna
utbildningsmål, hade lett fram till att utbildningen av flertalet värnpliktiga
borde omfatta:
1) en rekrytskola av sådan längd, att de värnpliktiga vid skolans slut
kunde under förbandsutbildning bekläda någon mindre krävande befattning
för menig inom egen utbildningslinje;
2) en soldatskola av sådan längd, att de värnpliktiga vid skolans slut
kunde bekläda alla befattningar för meniga inom egen pluton (motsvarande
förband) såväl vid normal- som vinterorganisation, att de dessutom kunde
bibringas sådana kunskaper och färdigheter, att de kunde ingå i andra plutoner
(motsvarande förband) inom eget kompani (motsvarande förband), att de
värnpliktigas utbildning kunde befästas genom förbandsutbildning under i
möjligaste mån fältmässiga förhållanden, att erforderlig specialutbildning
kunde komma till stånd samt att befälspersonalen kunde erhålla grundlig utbildning
i truppföring;
3) ett så stort antal repetitionsövningar, att de värnpliktigas tjänstbarhet
kunde vidmakthållas under hela den tid de vore mobiliseringsplacerade vid
fältförband samt att bataljons- och högre chefer kunde erhålla grundlig utbildning
i truppföring; och slutligen
4) en efterutbildningsövning av sådan längd, att de värnpliktiga vid tid -
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6. 7
punkten för deras överförande till territoriella förband kunde erhålla den
repetition av tidigare förvärvade kunskaper och färdigheter ävensom i vissa
fall den omskolning, som erfordrades för att de skulle bliva fullt användbara
i dessa förband.
Enligt vad utredningen vidare anfört gåve utförda beräkningar vid handen,
att vid infanteriet följande tider erfordrades för att fylla dessa krav:
för rekrytskolan ............................................................... 6 månader
för soldatskolan:
för fullständigande av soldatutbildningen inom egen utbildningslinje
(normalorganiserade förband) ........................ 3 »
för soldatutbildning inom annan än egen utbildningsgren ... 1 månad
för förbandsutbildning ................................................ 3 månader
för vinterutbildning ........................................... 2_»
Summa 15 månader.
Med hänsyn till de betydande olägenheter och de stora kostnader, vilka
skulle vara förenade med en dylik tjänstgöringstid, som gör det nödvändigt,
att två årsklasser samtidigt äro under utbildning vid truppförbanden, har
försvarsutredningen ansett sig böra söka en väg att inrymma rekryt- och
soldatskola — i fortsättningen benämnda första tjänstgöringen — inom en
tid av ett år. Utredningen har diskuterat olika möjligheter att nå detta mål.
Enär soldatutbildningen — den enskilda utbildningen — utgjorde grunden
för ali annan utbildning, borde enligt utredningens mening en minskning av
tiden för denna utbildning, som till sin huvuddel vore förlagd till rekrytskolan,
ske i sista hand. Yad soldatskolan beträffade, vore det nödvändigt,
att den för vinterutbildning beräknade tiden bibehölles oförändrad. Tiden
för utbildning inom annan än egen utbildningslinje kunde tänkas utgå och
denna utbildning ersättas av en till tiden mera begränsad orientering. Härav
följde svårigheter vid ersättandet av förluster inom förbanden. Förbandens
krigsduglighet vid mobilisering äventyrades dock icke. Den för förbandsutbildning
beräknade tiden kunde rimligen icke minskas till mindre än 2
månader. En minskning av tiden för fullständigande av soldatutbildningen
inom egen utbildningslinje nödvändiggjorde en icke önskvärd forcering av
utbildningen under rekrytskolan. Det vore emellertid ofrånkomligt att
minska den för detta ändamål beräknade tiden med 1 månad och förskjuta
motsvarande del av under denna tid avsedd utbildning till rekrytskolan.
Första tjänstgöringen komme efter en sådan minskning av tiden för utbild
-
ningen under soldatskolan att omfatta:
en rekrytskola .................................................................. 6 månader
en soldatskola:
för fullständigande av utbildningen inom egen utbildningslinje
........................................................................... 2 »
för förbandsutbildning ................................................... 2 »
för vinterutbildning ...... 2 »
Summa för första tjänstgöringen 12 månader.
8 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
Genom att tillgodose behovet av repetitionsövningar och genom att vidtaga
alla åtgärder för att göra utbildningsarbetet effektivt — främst genom
att skapa en tillräcklig och kvalitativt högtstående befälskader — komme
enligt utredningens mening olägenheterna av denna minskning av tiden för
första tjänstgöringen att reduceras.
I de angivna tiderna för första tjänstgöringen äro inräknade de uppehåll i
tjänstgöringen, som enligt vad utredningen framhållit bleve nödvändiga för
ett effektivt bedrivande av utbildningen under en tjänstgöring av ifrågavarande
längd.
Det förut angivna syftet med repetitionsövningarna skulle enligt utredningens
mening kräva ett ganska stort antal repetitionsövningar jämnt fördelade
över den värnpliktiges hela tjänstetid. Av sociala och ekonomiska skäl
vore det emellertid nödvändigt att begränsa antalet dylika övningar. Det
syntes utredningen även önskvärt, att dessa övningar förlädes till sådan tid,
att den värnpliktiges ålder icke gjorde det alltför betungande för honom att
lämna sin civila verksamhet. De borde därför fullgöras innan allt för lång
tid förflutit efter avslutandet av första tjänstgöringen. Detta önskemål sammanfölle
i viss mån med det militära kravet, att i första hand så vitt möjligt
bevara den värnpliktiges kvalitet under den tid, han tillhörde fältförbanden.
Enligt vad utredningen vidare framhållit erfordrades för att under repetitionsövningarna
kunna organisera något så när fältstarka infanteriregementen,
att minst fyra årsklasser samtidigt vore i tjänst. Därest den under utbildning
varande årsklassen beräknades ingå i övningsförbanden under repetitionsövningen,
krävdes alltså, att ytterligare tre årsklasser vore i tjänst. Organiserande
av fältstarka förband varje år skulle kräva, att den värnpliktige ålades
fullgöra tre repetitionsövningar under den tid han i mobiliseringshänseende
tillhörde fältförbanden. Det syntes utredningen emellertid icke oundgängligen
erforderligt, att fältstarka förband organiserades oftare än vartannat år.
Detta kunde ske genom att de värnpliktiga ålades två repetitionsövningar och
genom att en repetitionsövning för varannan årsklass förskötes ett år. Truppförbanden
komme härigenom att ett år hava endast en årsklass, som fullgjorde
repetitionsövning, och nästa år tre årsklasser. Vid vissa truppslag
förelåge emellertid icke behov av fyra årsklasser för organiserande av fältstarka
förband, varför någon förskjutning av repetitionsövning där icke behövde
äga rum.
Utredningen har vidare funnit, att den första repetitionsövningen av tidigare
anförda skäl borde förläggas till samma år som första tjänstgöringen avslutades.
Den andra repetitionsövningen borde emellertid ur utbildningssynpunkt
förläggas till en något senare tidpunkt eller ungefär till mitten av
den period, under vilken den värnpliktige tillhörde fältförbanden, d. v. s.
alternativt sjunde eller åttonde tjänsteåret.
Utredningen har avsett, att flertalet värnpliktiga omkring adertonde tjänsteåret
skola överföras i mobiliseringshänseende från fältförband till territoriella
förband. De sålunda överförda värnpliktiga komme därvid att till större
delen placeras vid förband med helt andra uppgifter ävensom annan beväp
-
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6. 9
liing och utrustning än dem, i vilka de tidigare ingått. För att de territoriella
förbanden skulle kunna lösa sina uppgifter bleve det enligt utredningens
mening erforderligt icke endast att återuppliva vissa av de värnpliktiga
tidigare förvärvade kunskaper och färdigheter utan även att omskola
ett stort antal värnpliktiga för nya uppgifter. Detta krävde, att en repetitionsövning
förlädes till denna tid. Denna övning — motsvarande den tidigare
landstormsrepetitionsövningen och i fortsättningen kallad efterutbildningsövning
— skulle utgöra sista delen av den värnpliktiges obligatoriska utbildning
i fredstid.
Utredningen har emellertid framhållit, att det föreslagna antalet repetitionsövningar
icke vore tillfyllest för att helt vidmakthålla och modernisera
de äldre årsklassernas utbildning. Såsom av beräkningen framginge, vore det
kravet på förbandsutbildning, som fått bliva avgörande för fixerandet av antalet
repetitionsövningar. De äldre värnpliktigas utbildning kunde emellertid
kompletteras inom den organisation för frivillig utbildning, som utredningen
i ett annat sammanhang ämnade föreslå.
För att nå det för en repetitionsövning uppställda utbildningsmålet borde
man för samtliga truppslag giva repetitionsövningarna en längd av 30 dagar.
Den omskolning av de värnpliktiga, som angivits vara efterutbildningsövningens
viktigaste syfte, har avsetts omfatta bland annat utbildning med
tunga vapen, ingående i befästningssystemen, utbildning av f. d. fältartillerister
till luftvämsartillerister och utbildning av f. d. infanterister m. fl.
till manskap vid underhållsförband. Framför allt med hänsyn härtill vore
det enligt utredningens mening ofrånkomligt, att även denna övning erhölle
en längd av 30 dagar.
Den värnpliktiges utbildning skulle enligt angiven beräkning komma att
omfatta en första tjänstgöring örn 12 månader samt två repetitionsövningar
och en efterutbildningsövning örn vardera en månad eller en sammanlagd
tjänstgöringstid av 15 månader. Utredningen har framhållit, att tjänstgöringstiden
vore beräknad på grundval av de krav, som måste ställas på infanteriets
utbildning.
En undersökning rörande tjänstgöringstidens längd för övriga till
armén hörande truppslags värnpliktiga visade, att väsentligt skiljaktiga
krav icke förelåge. Olika tjänstgöringstid för de olika truppslagens
värnpliktiga skulle avsevärt försvåra eller omöjliggöra anordnandet av samövningar
mellan förband ur olika truppslag. Lika lång tjänstgöringstid måste
vidare principiellt eftersträvas. På grund härav har utredningen föreslagit
samma tjänstgöringstid för samtliga truppslags värnpliktiga.
I fråga om tjänstgöringens förläggning under året har försvarsutrednmgen
ansett följande synpunkter vara att beakta.
Yad till en början första tjänstgöringens förläggning anginge, så underlättade
de gynnsamma väderleksförhållandena under sommaren den enskilda
utbildningen, som på grund av sin natur i huvudsak måste bedrivas utomhus.
Erfarenheten visade, att en utbildning, som toge sin början på hösten
10 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
eller vintern, i regel stördes av talrika sjukdomsfall bland rekryterna på
grund av deras brist på träning och härdning. Det vore därför önskvärt, att
vinterutbildningsskedet, som icke lämpligen kunde förläggas till annan tid
än januari—mars, utgjorde avslutningen på första tjänstgöringen. Inryckning
till första tjänstgöring på våren vore därför lämpligast. På grund av
väderleksförhållandena särskilt i mellersta och norra Sverige syntes det icke
lämpligt att påbörja den enskilda utbildningen tidigare än den 1 april.
Rekrytskolan skulle vid inryckning den 1 april komma att sträcka sig över
månaderna april—september och soldatskolan över månaderna oktober—mars.
Repetitionsövning borde enligt utredningens uppfattning förläggas till
sådan tid på året, att övningar i större förband kunde äga rum utan att valet
av övningsterräng alltför mycket inskränktes av hänsyn till besådda åkrar,
växande säd o. s. v. Vidare finge väderleksförhållandena icke försvåra eller
omöjliggöra nåendet av det för övningen uppställda målet. På grund av vad
sålunda anförts kunde endast månaderna september—oktober och januari—-mars lämpligen ifrågakomma för repetitionsövning. Även örn det vore önskvärt,
att övningar med vinterorganiserade fältstarka förband tid efter annan
komme till stånd särskilt vid de till Norrland förlagda truppförbanden, borde
repetitionsövningen dock av kostnadsskäl i regel förläggas till tiden september—oktober.
För att fältstarka förband skulle kunna organiseras under
övningen måste den yngsta årsklassen deltaga i förbandsutbildningen tillsammans
med de äldre årsklasserna. Detta förhållande talade för att repetitionsövningen
förlädes till oktober, enär den yngsta årsklassen då hunnit
längre i sin utbildning och den enskilda utbildningen kunde fullföljas utan
störningar. Därest övningen ändock förlädes till september, syntes olägenheten
av sådana störningar kunna genom lämplig organisation av utbildningsförbanden
väsentligt reduceras. Väderleksförhållandena under september vore
i regel gynnsamma för utbildning. Utredningen har med hänsyn till det
anförda ansett sig böra föreslå, att repetitionsövningen i regel förlägges till
september månad — vid truppförband i Norrland dock vissa år till mars
eller april. I sistnämnda fråga borde ankomma på Kungl. Majit att i varje
särskilt fall fatta beslut.
En i möjligaste mån enhetlig organisation av utbildningen är såsom redan
framhållits ur utbildningssynpunkt ett bestämt önskemål från försvarsutredningens
sida. En för alla kategorier värnpliktiga gemensam inryckningsdag
skulle underlätta utbildningens planläggning och organisation. Det bleve
då möjligt att effektivt använda befälskadrarna för trupputbildning. Genom
att de värnpliktiga befunne sig på i stort sett samma utbildningsståndpunkt
skulle anordnandet av samövningar mellan olika förband underlättas. Utväljande
för särskild utbildning kunde ske rationellt, då det kunde grundas
på en jämförelse mellan värnpliktiga, vilka stöde på samma utbildningsståndpunkt.
Detta gällde framför allt utväljandet för befälsutbildning. Härtill
komme, att det blivande befälet kunde erhålla sin första utbildning tillsammans
med det stora flertalet värnpliktiga, varigenom de på jämlikhetens
grundval kunde förskaffa sig en inblick i truppens mentalitet, vilket vore av
11
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
oskattbart värde för deras framtida befälsutövning. Eravet på en för alla
värnpliktiga enhetlig utbildning förutsatte, att studentexamen kunde avläggas
före mars månads slut. Genomförandet av en sådan anordning krävde emellertid
en omläggning av läroverkens undervisning under de sista läsåren.
I detta sammanhang må erinras, att chefen för armén i skrivelse den 8
april 1941 anhållit, att åtgärder måtte vidtagas för att från och med år 1942
tillbakaflytta vårens studentexamina till tiden före den 1 april. I yttrande
över denna framställning har skolöverstyrelsen framhållit bland annat, att
genomförandet av detta förslag säkerligen skulle nödvändiggöra en genomgripande
omläggning av hela gymnasieorganisationen. Enligt styrelsens
mening skulle de fördelar, som stöde att vinna ur militära synpunkter, sannolikt
icke uppväga de ofrånkomliga nackdelarna ur pedagogiska och skolorganisatoiäska.
Styrelsen har därför hemställt, att framställningen icke
måtte föranleda åtgärd.
Studenter och likställda fullgöra enligt 1936 års härordning sin tjänstgöring
i omgångar i regel under ett antal pa varandra följande somrar. En
dylik uppdelning av första tjänstgöringen jämväl i fortsättningen skulle
enligt försvarsutredningens mening leda till en sådan splittring av utbildningen,
att ett tillfredsställande utbildningsresultat svårligen skulle kunna
uppnås. Möjligheter till rationellt utväljande av värnpliktiga för särskild utbildning
m. m. skulle jämväl äventyras. Då utredningen därjämte i annat
sammanhang föresloge obligatorisk befälsutbildning utöver första tjänstgöringen,
skulle en tjänstgöring i omgångar komma att sträcka sig över en
alltför lång tidrymd. Särskilda utbildningslinjer för studenter och likställda
borde med hänsyn till det anförda i princip undvikas.
Utredningen har framhållit, att det under angivna förutsättningar skulle
bliva möjligt att för det stora flertalet av de värnpliktiga organisera utbildningen
på en linje enligt efterföljande diagram.
Jan. |
Fehr. |
Mars |
April |
Maj |
Juni |
Juli |
Aug. |
Sept. |
Okt. |
Nov. |
Dec. |
|
R |
e k r |
y t s |
kol |
a |
Reg. övn. |
S o 1 |
lat- |
|||||
s |
k o 1 |
a |
1. rep. |
|||||||||
7. eller 8. året .... |
2. rep. |
|||||||||||
Eftcrutbildnings- övning |
||||||||||||
lö. tile b .......... |
1 |
j |
1 1 |
1 |
Med den förordade organisationen av utbildningen syntes det utredningen,
att följande övningsuppehåll under första tjänstgöringen bleve nödvändiga,
nämligen en vecka vid midsommar, en vecka efter avslutandet av regementsövning
(början av oktober) samt två veckor vid jul och nyår. Dessa övningsuppehåll
motsvara en sammanlagd tid av omkring en månad.
12 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
Huvuddelen av de värnpliktiga borde enligt utredningens mening av
utbildningshänsyn icke tagas i anspråk för »gemensam» handräckningstjEnst.
Antalet för handräckningstjänst avsedda värnpliktiga (besiktningsgrupp 4)
vore emellertid förhållandevis ringa. För att handräckningsbehovet skulle
kunna tillgodoses utan att man i alltför stor omfattning toge civil arbetskraft
i anspråk, måste dessa värnpliktiga åläggas samma tjänstgöringsskyldighet
som huvuddelen av de värnpliktiga. Detta krav gjorde sig gällande även ur
rättvisesynpunkt. Det syntes med hänsyn till handräckningstjänstgöringens
art önskvärt, att den fullgjordes i en följd eller i högst två omgångar. Mot
första tjänstgöringen svarande tid borde dock alltid fullgöras i en följd.
Beträffande de angivna yttrandenas innehåll i förevarande del får utskottet
hänvisa till propositionen sid. 30—33.
C. Utbildning till värnpliktigt befäl.
I 1936 års härordning förutsättes, att befälsutbildning av de värnpliktiga
skall i viss utsträckning äga rum. För detta ändamål har kategorien underbefäl
och fackmän vid infanteriet, träng- och intendenturtrupperna 50 dagar
samt kategorien studenter och likställda vid samma truppslag 85 dagar längre
tjänstgöringsskyldighet än huvuddelen av de värnpliktiga. Vid övriga truppslag
finns icke någon kategori underbefäl och fackmän. Alla värnpliktiga i
allmänhet hava där en utbildningstid av 200 dagar och studenter och likställda
ytterligare 60 dagar. Vid dessa truppslag förutsättes i regel befälsutbildning
beträffande värnpliktiga endast av studenter och likställda.
Utbildningen vid infanteriet samt träng- och intendenturtrupperna av
kategorien underbefäl och fackmän avser att skapa gruppchefs ställföreträdare
(ersättare) och utbildningen av studenter och likställda plutonchefs ställföreträdare
(ersättare) och gruppchefer (vid trängtrupperna jämväl plutonchefer).
Vid övriga truppslag är målsättningen i vad rör utbildningen av studenter
och likställda i stort sett motsvarande. På grund av den för befälsutbildning
alltför korta utbildningstiden kan endast medhinnas en ytlig första utbildning
i truppf öring — begränsad till en utbildningslinje (t. ex. ge värst jänst
eller kulsprutetjänst). Vissa värnpliktiga tillhörande ovannämnda kategorier
hava utbildats i specialtjänst.
Någon befälsutbildning av värnpliktiga utöver den ovan angivna äger icke
rum i fredstid. Krigsorganisationen inrymmer däremot reservofficers- och
reservunderofficersskolor, vid vilka värnpliktigt befäl erhåller kompletterande
utbildning. Vid de förra erhålla de, som under fredsutbildningen visat sig
vara de bästa befälsämnena, i regel studenter och likställda, fortsatt utbildning
till plutonchefer och värnpliktiga officerare, vid de senare bibringas de
därnäst mest framstående fortsatt utbildning till plutonchefs ställföreträdare
(ersättare) och värnpliktiga underofficerare. Skolorna omfatta vardera sex
månader, varav tre månaders tjänstgöring vid trupp i officers- respektive
underofficersbefattning.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6. 13
F ör svar sutredningen har framhållit, att det redan under fredsutbildningen
visat sig, att endast en del studenter och likställda tillgodogöra sig utbildningen
till plutonchefs ställföreträdare (ersättare). Erfarenheterna från de
senaste åren gåve dessutom vid handen, att stora delar av det värnpliktiga
befälet vid organiseringen av fältförbanden icke uppfyllde de stora fordringar,
som måste ställas på befäl i ifrågavarande befattningar.
På grund av den blivande krigsorganisationens ökade omfattning vore det
enligt utredningens mening ofrånkomligt, att de värnpliktiga toges i anspråk
som befäl i väsentligt större utsträckning än för närvarande. Sålunda måste
bland annat behovet av plutonchefer (motsvarande chefer) till övervägande
del fyllas med värnpliktigt befäl. Detta förhållande ställde helt nya krav
på utbildningen av det värnpliktiga befälet. Bland annat måste utbildning
av för ifrågavarande befattningar lämpliga värnpliktiga äga rum redan i
fredstid.
På utbildningen av det värnpliktiga befälet har utredningen uppställt
följande allmänna krav, nämligen att de värnpliktiga skola vid mobilisering
kunna utan kompletterande utbildning placeras i de befattningar, för vilka
de äro avsedda, att de skola äga någon förmåga i trupputbildning samt att
de skola kunna tillfälligt placeras som befäl vid andra förband inom eget
truppslag, med annan beväpning och annat stridsförfarande än det egna, ävensom
bibringas någon förmåga att upprätthålla närmast högre befattning än
den, för vilken de äro avsedda.
Utredningen, som närmast behandlat förhållandena vid infanteriet, har
emellertid anmärkt, att i stort sett motsvarande synpunkter gjorde sig
gällande i fråga örn övriga truppslag.
Utbildningen av gruppchefer syntes utredningen kunna inrymmas i den
föreslagna första tjänstgöringen örn ett år, under förutsättning att utväljandet
av befälsämnena skedde med omsorg. Genom att detta utväljande kunde verkställas
av truppförbandschefen vid rekrytskolans slut, i stället för såsom tidigare
varit fallet genom inskrivningsmyndigheternas försorg, skapades förutsättningar
för ett gott resultat i detta hänseende. Till gruppchefsutbildning
utvalda värnpliktiga borde utbildas vid en parallellt med soldatskolan bedriven
gruppchefsskola.
Utbildningen av plutonchefer och plutonchefs ställföreträdare (ersättare)
kunde emellertid —- enligt vad utredningen anfört — icke medhinnas under
första tjänstgöringen. Det bleve därför ofrånkomligt, att blivande plutonchefer
och plutonchefs ställföreträdare (ersättare) bibringades ytterligare utbildning
utöver den, som de erhållit under första tjänstgöringen. Vid en
avvägning av den tjänstgöringstid, som vore erforderlig för denna utbildning,
utgjorde erfarenheterna från motsvarande utbildning under beredskapsåren
en god utgångspunkt. Det system för utbildning av värnpliktiga officerare
(plutonchefer) och underofficerare (plutonchefs ställföreträdare), som
hittills inrymts i krigsorganisationen och som tillämpats under de sistförflutna
åren, hade visat sig motsvara ganska högt ställda krav. Av en motsvarande
utbildning bedriven i omedelbar anslutning till en ettårig första
14 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
tjänstgöring funnes anledning förvänta ett gott resultat. Utbildningen till
plutonchefs ställföreträdare (ersättare) skulle i enlighet härmed kräva en tid
av sex och utbildningen till plutonchef en tid av tolv månader utöver första
tjänstgöringen.
Till fortsatt utbildning borde enligt utredningens mening främst sådana
värnpliktiga beordras, som vore villiga att underkasta sig sådan och som samtidigt
uppfyllde de höga krav, som måste ställas på blivande värnpliktiga
officerare och underofficerare. Därest behovet icke kunde fyllas med lämpliga
värnpliktiga, som frivilligt anmälde sig till ifrågavarande utbildning,
måste emellertid tvångsvis uttagning ur hela årsklassen kunna ske.
För att samtliga värnpliktiga i konkurrens med varandra skulle få tillfälle
att söka sig fram till befälsutbildning och för att de blivande plutoncheferna
o. s. v. skulle i tid kunna förvärva sig den kunskap örn truppens mentalitet,
som vore den första förutsättningen för en effektiv befälsföring, vore det
enligt utredningens uppfattning önskvärt, att alla kunde påbörja första tjänstgöringen
vid samma tidpunkt och gemensamt genomgå rekrytskola.
Utredningen har funnit, att den föreslagna befälsutbildningen av de värnpliktiga
borde i sina huvuddrag organiseras på följande sätt:
Efter den för alla värnpliktiga gemensamma rekrytskolan örn sex månader
sker uttagning för utbildning till gruppchef och plutonchef. För utbildning
till gruppchefer uttagna värnpliktiga utbildas under nästföljande halvår truppförbandsvis
på gruppchefsskola. Värnpliktiga avsedda att utbildas till plutonchefer
(eller plutonchefs ställföreträdare) sammanföras under samma tid för
utbildning truppförbandsvis på förberedande plutonchefsskola.
Före gruppchefsskolans och den förberedande plutonchefsskolans slut,
d. v. s. före utgången av första tjänstgöringen, verkställer inskrivningsnämnden
efter förslag av vederbörande truppförbandschef uttagning av de värnpliktiga,
som visat sig äga förutsättningar för fortsatt utbildning. Vid denna uttagning
avses även ifrågakomma elever i gruppchefsskolan, vilka visat sig särskilt
framstående. De sålunda uttagna fullgöra tjänst som gruppchefer och instruktörer
för de nyinryckta värnpliktiga under omkring två månader och sammanföras
därefter till en i regel truppförbandsvis anordnad plutonchefsskola örn
tre månader för utbildning till plutonchefer (eller plutonchefs ställföreträdare).
Under därpå följande regementsövning fullgöra de värnpliktiga
trupptjänst i regel som plutonchefs ställföreträdare.
På grundval av resultatet vid plutonchefsskolan sker i samma ordning som
nyss är sagt den slutliga uttagningen av de värnpliktiga, som skola ei''hålla
utbildning till plutonchefer och värnpliktiga officerare. Denna utbildning
äger rum på för truppslaget gemensam officersaspirantskola, vilken tager sin
början efter ovan angiven regementsövning och har en längd av ett halvt år.
Officersaspirantskolan föreslås anordnad jämväl såsom sommarlinje under
tiden april—augusti. Skolan blir en månad kortare än vinterlinjens skola,
vilket emellertid kompenseras av dels att vinterlinjen måste inrymma ett
övningsuppehåll vid jul och nyår, dels att tiden april—augusti är en ur flera
synpunkter för utbildning väsentligt gynnsammare tid. Genom anordnande
av sommarlinje beredas de värnpliktiga någon lättnad ur studiesynpunkt.
I händelse av missnöje med uttagning för utbildning till värnpliktig officer
eller underofficer -— en åtgärd som givetvis innebär ett allvarligt ingrepp i
den enskildes liv — böra besvär kunna anföras hos det inskrivningsråd, som
av försvarsväsendets rullföringsnämnd föreslagits till inrättande.
15
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
Till utbildning vid gruppchef sskola måste enligt av utredningen gjorda
beräkningar med hänsyn till mobiliseringsbehovet av gruppchefer i regel uttagas
omkring 28 procent och till förberedande plutonchefsskola efter samma
grunder omkring 9 procent av den värnpliktiga årskontingenten vid varje
truppförband. Antalet elever i plutonchefsskolan borde omfatta omkring
8 procent och i officersaspirantskolan omkring 4 procent av de värnpliktiga i
varje årsklass. Dessa ungefärliga procentsatser innefattade jämväl de officersoch
reservofficersaspiranter, som kunde hava blivit antagna.
Försvarsutredningen har i anslutning till det anförda yttrat följande:
Utbildningen till befäl enligt föreslagna riktlinjer torde i stort sett fylla
de allmänna krav, som förut angivits. Viss utbildning är emellertid ofrånkomlig
för att vidmakthålla och modernisera förvärvade kunskaper och färdigheter
i syfte att säkra användbarheten under hela värnpliktstiden. Det torde
vara fullt klart, att detta med vår tids snabba utveckling på taktikens och
teknikens område icke är möjligt med mindre än att de värnpliktiga åläggas
repetitionsövningar med ganska korta tidsmellanrum. Erfarenheter härvidlag
saknas, men en repetitionsövning för varje tre- eller fyraårsperiod torde vara
önskvärd. Det synes emellertid icke rimligt eller möjligt att ålägga det värnpliktiga
befälet en obligatorisk tjänstgöring av denna omfattning under hela
värnpliktstiden. Med hänsyn till sociala skäl och till strävan att nå en något
så när rättvis fördelning av värnpliktsbördorna torde det bliva nödvändigt att
begränsa tjänstgöringsskyldigheten, i vad rör repetitionsövningar (och efterutbildningsövning),
till vad som föreslagits för huvuddelen av de värnpliktiga.
Detta kräver emellertid åtgärder, som syfta till att stimulera det värnpliktiga
befälets intresse för att bibehålla förvärvade kunskaper och färdigheter.
Genom att anknyta en frivillig befälsutbildning till den obligatoriska utbildningen
och genom att stipulera viss frivillig utbildning för erhållande eller
för bibehållande av viss militär grad kunna möjligheter skapas att bevara
kvaliteten hos åtminstone den ambitiösa delen av det värnpliktiga befälet.
Utbildningstidens längd och fördelning under obligatorisk utbildning för
det värnpliktiga befälet i enlighet med utredningens förslag framgår av nedanstående
diagram.
Jan. |
Febr. |
Mars |
April |
Maj |
Juni |
Juli |
Aug. |
Sept. |
Okt. |
Nov. |
Dec. |
|
i . R e k r |
y t s k o 1 a |
Reg.- övn. |
1 G r u p p c h |
e f 8- |
||||||||
3 k o 1 a |
Pluton |
chefssko |
1 a |
Reg.- övn. |
Förbered, pluton- Offieersaspirant- |
|||||||
chcfsskola skola (vinterlinjc) |
(80 |
nmari i |
njc) |
11.rep. 1. rep. |
||||||||
7. eller 8. året .... Omkring 18. året . . |
2. rep. |
|||||||||||
Eftcrutbildnings* övning 1. | 2. | 3. |
omgå |
n gen |
||||||||||
l |
i,........ Trupptjänstgöring i befälsbofattning.
16
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
Beträffande befordran av det värnpliktiga befälet i fredstid har utredningen
uttalat, att denna principiellt torde böra ske på sådant sätt, att den
obligatoriska utbildningen förde den värnpliktige fram till en militär grad
närmast lägre än den, som han komme att erhålla i sin krigsbefattning,
d. v. s. i den befattning, för vilken han erhållit utbildning. En värnpliktig,
som t. ex. erhållit gruppchefsutbildning och icke fullgjort mer än sin obligatoriska
tjänstgöring, skulle sålunda under fredstid bli befordrad till korpral
men icke till högre grad. Vid mobilisering krigsplacerades han som gruppchef
och konstituerades som sådan till furir efter viss tjänstgöring vid fältförband.
Denna princip syntes böra frångås endast då särskilda skäl förelåge.
I det föreslagna utbildningssystemet torde sålunda undantag få anses
berättigat främst i fråga örn befordran till värnpliktig officer. Av psykologiska
skäl och med hänsyn till att en ganska lång sammanhängande tjänstgöring
krävdes av den, som uttagits för officersutbildning, syntes officersbefordran
böra ske redan i fredstid. I den mån en frivillig ytterligare utbildning ledde
till ökad användbarhet och högre kompetens, syntes den värnpliktige även
böra tilldelas den häremot svarande tjänstegraden. I avsikt att stimulera till
frivillig utbildning borde också dylik befordran ske redan i fredstid. Befordran
mellan två tjänstgöringsomgångar borde av praktiska skäl i regel äga
rum vid slutet av den tidigare tjänstgöringsomgången. Befordran borde vidare
ske likartat inom samtliga truppslag.
I fråga örn det värnpliktiga befälets avlöningsförmåner har utredningen
anfört följande synpunkter.
Det syntes erforderligt, att värnpliktiga, som bibringades utbildning till
befäl och därefter erhölle förordnande med befäls grad, vid tjänstgöring —
även frivillig sådan — i denna grad finge rimlig kompensation för det ökade
ansvar, som ålades dem. En avlöning efter grad vore ägnad att stimulera de
värnpliktigas intresse och stärka det värnpliktiga befälets ansvarskänsla.
För att systemet med tvångsvis uttagning för utbildning till befäl under
viss tid utöver den, som avsåges för huvuddelen av de värnpliktiga, skulle
finna en sund tillämpning, vore det vidare nödvändigt, att de värnpliktiga,
som uttoges för sådan utbildning, ekonomiskt kompenserades härför. Den
värnpliktige måste hava en bestämd känsla av att staten verkligen behövde
hans militära kvalifikationer. Utginge icke sådan kompensation, riskerades
att de värnpliktiga avsiktligt sökte undanhålla sin förmåga för att icke tvångsvis
bliva uttagna till förlängd tjänstgöringstid.
Beträffande innehållet i de över försvarsutredningens förslag i denna del
avgivna yttranden får utskottet hänvisa till propositionen sid. 39.
D. Utbildning av värnpliktiga i specialtjänst.
Nu gällande värnpliktslag och inskrivningsförordning föreskriva uttagning
av vissa studenter och likställda för utbildning i specialtjänst. Denna
uttagning avser utbildning till läkare, tandläkare, apotekare, läkarbiträde,
veterinär, fälttygtekniker, värnpliktig i intendenturbefattning samt expeditions
-
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6. 17
biträde. Intagning i specialtjänst sker i huvudsak efter studieriktning med
beaktande av de värnpliktigas fysiska förutsättningar.
Försvarsutredningen har ansett sig böra föreslå, att uttagning för utbildning
i specialtjänst skedde främst med hänsyn till studieriktning och omfattade
uttagning endast för utbildning till läkare, tandläkare, apotekare,
veterinär, fälttygtekniker och krigskassör.
Utredningen har vidare framhållit, att erfarenheterna från de sistförflutna
årens beredskapstjänstgöring i fråga örn vissa av ovannämnda personalgruppers
kvalitet gåve vid handen, att allvarliga brister förelåge i vad rörde
framför allt den militära utbildningen. Helt naturligt hade den begränsade
utbildningstiden icke kunnat minima såväl rent militär utbildning som fackutbildning
och facktjänstgöring i tillräcklig omfattning. Detta hade emellertid
fått allvarliga följder för användbarheten av ifrågavarande personal. Mot
bakgrunden härav hade utredningen funnit skäl undersöka, i vad mån det
vore erforderligt att ålägga ifrågavarande kategorier utbildning utöver den,
som kunde inrymmas inom den för huvuddelen av de värnpliktiga föreslagna
tjänstgöringstiden örn 15 månader.
På grund av att fackutbildningen av ifrågavarande värnpliktiga till stor
del byggde på deras egna studier, vore det enligt utredningens mening nödvändigt
att anpassa fullgörandet av värnpliktstjänstgöringen efter dessa.
Detta medförde, att tjänstgöringen för flertalet av ifrågavarande värnpliktiga
i regel måste fullgöras i flera omgångar och komme att sträcka sig över en
ganska lång tidrymd.
På anförda skäl •—- beträffande vilka utskottet tillåter sig att hänvisa till
propositionen sid. 40—45 — har försvarsutredningen föreslagit, att i specialtjänst
uttagna värnpliktiga böra kunna åläggas 6 månaders tjänstgöring utöver
den för huvuddelen av de värnpliktiga förordade. Denna fortsatta tjänstgöring
skall enligt förslaget kunna i omgångar fördelas på hela värnpliktstiden.
£. Beredskapsövning.
Försvarsutredningen har framhållit, att frågan örn upprätthållande av viss
beredskap med under utbildning varande värnpliktiga eller med värnpliktiga,
vilka fullgjort första tjänstgöring, i förevarande sammanhang påkallade uppmärksamhet.
Redan år 1939, före utbrottet av det nu pågående kriget,
hade beslutats, att vid vissa infanteriförband skulle bildas särskilda beredskapsförband.
Pör att kunna genomföra denna beredskap utan att mera
nämnvärt störa utbildningsarbetets fortgång inom armén hade befunnits
erforderligt att införa skyldighet för värnpliktiga, som uttagits till linjetjänst
vid armén eller till ersättningsreserven, att under fredstid, där Kungl. Maj:t
med hänsyn till krigsberedskapen så prövade nödigt och i den ordning Kungl.
Majit bestämde, fullgöra en beredskapsövning om trettio dagar. Sådan övning
skulle fullgöras före utgången av fjärde året efter inskrivningsåret och drabbade
sålunda endast de yngre årsklasserna. År 1940 hade skyldigheten att
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. 2 avd. Nr 6. 2562 41 2
18 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
göra beredskapsöviling utsträckts till att gälla jämväl kustartilleriets värnpliktiga.
De skäl, som på sin tid talat för införande av en beredskapsövning och för
vilka närmare redogjorts i Kungl. Maj:ts proposition nr 232 till 1939 års lagtima
riksdag, ägde enligt utredningens mening alltjämt och nu i ökad grad
sin giltighet. Den organisation, som av utredningen komme att föreslås, innefattade
även en förstärkning av beredskapsförbanden. För att säkerställa
beredskapen under erforderlig tid måste övningens längd, där så i det särskilda
fallet erfordrades, kunna ökas till högst 180 dagar. Alltjämt avsåges
dock övningen skola begränsas till de yngre årsklasserna. Skyldigheten att
fullgöra densamma borde sålunda begränsas till tiden intill dess ett och ett
halvt år förflutit från det den värnpliktige avslutat sin första tjänstgöring
(tjänstgöring i en följd) eller, då fråga vore örn värnpliktig, som uttagits
för utbildning till officer eller underofficer, från det han avslutat sin fortsatta
tjänstgöring. För att säkerställa beredskapen jämväl vid flottan och
flygvapnet syntes skyldigheten att fullgöra beredskapsövning böra erhålla
generell giltighet. Givetvis borde dock i det särskilda fallet inkallelsemöjligheten
icke begagnas i större utsträckning än omständigheterna påkallade.
Yttrandena över förslaget i denna del äro återgivna å sid. 46—47 i propositionen.
Flottans värnpliktiga.
A. Gällande bestämmelser.
Enligt gällande värnpliktslag utgör utbildningstiden för värnpliktiga vid
flottan, uttagna till linjetjänst, 340 dagar för dem, som äro inskrivna å sjömanshus,
och 200 dagar för övriga värnpliktiga. Tjänstgöringen skall fullgöras
antingen i en följd med början under inskrivningsåret eller nästföljande
år eller ock, där Kungl. Maj:t till följd av särskilda omständigheter
prövar nödigt, i två omgångar, av vilka den ena tager sin början under inskrivningsåret
eller nästföljande år och den andra fullgöres före utgången
av tredje året efter inskrivningsåret. Studenter och likställda samt sjökaptener
och likställda skola fullgöra tjänstgöring örn 260 dagar i en följd
med början under inskrivningsåret eller nästföljande år. Enligt 1941 års
förut omnämnda provisoriska bestämmelser äro emellertid värnpliktiga tillhörande
årsklass 1940 eller årsgrupp 1941 skyldiga att tjänstgöra 360 dagar,
repetitionsövningar oräknade.
Försvarsutredningen har framhållit, att i den försvarsorganisation, som nu
vore under förberedande, tjänstgöringstiden för flottans värnpliktiga —
efterutbildningsövningen inberäknad — liksom för övriga försvarsgrenar avsåges
fastställd till 15 månader. Med hänsyn till de för tjänsten vid flottan
speciella förhållandena borde dessa tjänstgöringsmånader fördelas på annat
sätt än vad för exempelvis armén förutsattes vara fallet. I det följande återgives
den av försvarsutredningen lämnade redogörelsen för huru tjänstgöringstiden
bör utnyttjas för olika värnpliktskategorier vid flottan.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
19
B. Utbildning av värnpliktiga i allmänhet.
a) Sjömanshusinskrivna värnpliktiga.
Denna kategori värnpliktiga, som är den för bemanningen av örlogsfartygen
viktigaste, borde enligt för sv ars utredning ens mening i sin helhet uttagas för
tjänstgöring vid flottan. Efter fullgjord fr eds tjänstgöring avsåges dessa värnpliktiga
hela sin värnpliktstid vara tilldelade marinen.
På grund av dels svårigheten att vid flottan anordna repetitionsövningar
av kortare varaktighet med större kontingenter, dels ock svårigheten för
denna personalkategori, som i huvudsak är sysselsatt i sjöfart, att under
en bestämd, kortare tidrymd kunna tillfälligt lämna ordinarie sysselsättning,
förutsattes inga repetitionsövningar och ingen efterutbildningjsövning äga
rum, utan hela tjänstgöringstiden skulle uttagas i en följd. Härvid syntes
tjänstgöringen lämpligen böra fullgöras enligt följande schema:
Vu 3 män. utbildn. 1/a 12 mån. utbildning och S1/i
å örlogsstation tjänstgöring ombord
Inryck- Embar- Avgång
ning kering från
å fartyg fartyg,
utryck
„
• ninö
b) övriga värnpliktiga (icke sjömanshusinskrivna
värnpliktiga).
Enär antalet av en årsklass sjömanshusinskrivna värnpliktiga icke vore tillräckligt
stort för att medgiva upprätthållandet av rustade sjöstridskrafter i
tillräcklig omfattning, vore det enligt försvarsutredningens mening alltjämt
erforderligt att komplettera årskontingenten till flottan med andra värnpliktiga,
vilka vid inskrivningen skulle uttagas till tjänstgöring vid marinen.
Dessa värnpliktiga avsåges efter fullgjord första tjänstgöring kvarstå vid
flottan för krigsbehovets fyllande under ett antal år, som förslagsvis kunde
angivas till 10 men som tid efter annan måste regleras med hänsyn till det
antal sjömanshusinskrivna värnpliktiga, som kunde beräknas vara disponibelt
för krigstjänstgöring. Sistnämnda antal vore beroende förutom av årsklassernas
storlek även av handelsflottans behov av arbetskraft för upprätthållande
av sjöfarten och måste med hänsyn härtill vid olika tidpunkter revideras.
Enär de värnpliktiga sålunda efter viss tid skulle avses för annan
krigstjänstgöring än den de ursprungligen utbildats för, borde de i samband
med överförandet från flottan till annan försvarsgren (armén) undergå omskolning.
Härför avsåges en tid av 1 månad, vilken skulle utnyttjas för efterutbildningsövning
vid armétruppförband.
Enär sammanlagda fredstjänstgöringen beräknades till 15 månader, måste
på grund av vad nyss sagts första tjänstgöringen för här avsedda värnpliktiga
komma att omfatta 14 månader eller en månad mindre än för de sjömanshus
-
20
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr G.
inskrivna värnpliktiga. Tjänstgöringen kunde äga runi exempelvis enligt
följande schema:
V2 2 mån. utbildn. 1U 12 mån. utbildning och praktisk tjänstgöring
Js. å örlogsstation ombord eller i land
Inryck- Embarkering
ning å fartyg eller
kommendering
till annan
tjänstgöring
(fartygsdepå,
örlogsstation
o. s. y.)
Utredningen har vidare framhållit, att det beroende på särskilda förhållanden
kunde visa sig lämpligare, att större eller mindre del av årsklassen
inryckte vid annan tidpunkt av året än här förutsatts. Det kunde enligt utredningens
mening ej undvikas, att den förberedande utbildningen till följd
av den därför utmätta kortare tiden icke för nu ifrågavarande kategori bleve
så grundlig som sjömanshusinskrivna värnpliktigas utbildning vid påbörjandet
av den praktiska tjänstgöringen.
C. Utbildning av sjökaptener och likställda.
Värnpliktiga sjökaptener, styrmän och maskinister borde enligt jörsvarsutredningens
mening hela den tid, de kvarstå i värnpliktsåldern, tillhöra
flottan.
a) Värnpliktiga sjökaptener.
Av denna kategori antagas för närvarande årligen en del till reservofficersaspiranter
(reservkadetter). Antalet aspiranter utfylles i övrigt med dels sjökaptener,
som avlagt sin examen vid navigationsskola efter det att de fullgjort
sin värnpliktstjänstgöring, dels f. d. stammanskap, som genomgått navigationsskolas
sjökaptensklass. Utbildningen till reservofficer med dessa förkunskaper
omfattar för närvarande omkring 15 månader.
Utredningen har uttalat, att det syntes mest rationellt att utnyttja tjänstgöringstiden
för de värnpliktiga sjökaptener, som ej hava för avsikt att bliva
reservofficerare, genom att därunder utbilda dem till värnpliktiga officerare.
.Denna utbildning borde ske helt och hållet parallellt med reservofficersutbildningen,
och de värnpliktiga sjökaptenerna borde därunder följaktligen
genomgå sjökrigsskolans reservofficerslinje.
De värnpliktiga sjökaptenerna skulle enligt utredningens förslag efter avslutad
15 månaders utbildning bliva värnpliktiga officerare samt borde som
sådana vara skyldiga att fullgöra två repetitionsövningar örn vardera 2 månader
(60 dagar), en senast under sjunde året och en senast under tolfte året
efter inskrivningsåret. Den första repetitionsövningen skulle fullgöras av
vederbörande såsom värnpliktig fänrik, den andra såsom värnpliktig löjtnant.
Utryck ning -
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
21
b) Värnpliktiga styrmän och maskinister.
Dessa kategorier värnpliktiga hade av utredningen ansetts böra liksom för
närvarande erhålla sådan utbildning, att de kunna fullgöra tjänst i underofficersbefattning
å däck respektive i maskinrum å flottans fartyg. På grund
av den längre tjänstgöringstiden örn 15 månader borde utbildningen härför
kunna ytterligare förbättras i förhållande till den nuvarande.
De värnpliktiga styrmännen och maskinisterna skulle efter avslutad 15
månaders utbildning bliva värnpliktiga underofficerare samt borde som sådana
vara skyldiga att fullgöra 2 repetitionsövningar enligt samma grunder
som för de värnpliktiga officerarna vore angivet.
D. Utbildning av värnpliktiga i specialtjänst.
Av försvarsutredningen har avsetts, att flottan vid inskrivningarna årligen
skulle tilldelas, förutom sjöofficers-, marinintendents- och mariningenjörsaspiranter,
jämväl ett antal värnpliktiga studenter och likställda, tillhörande ett
flertal olika kategorier, nämligen ingenjörer och kemister, intendenter, läkare,
tandläkare samt artilleritekniker (tygtekniker). Gemensamt för dessa studenter
och likställda vore, att tjänstgöringstiden skulle uppdelas i dels militär utbildning,
dels fackutbildning och facktjänstgöring eller specialtjänstgöring.
Utredningen har framhållit, att tjänstgöring och utbildning m. m. för
aspiranter bomme att av utredningen närmare behandlas i dess slutliga betänkande
under de särskilda befälskårerna. Beträffande tjänstgöringen för
övriga studenter och likställda borde denna ordnas enligt vissa av utredningen
angivna principiella linjer, för vilka redogöres å sid. 51—52 i propositionen.
Försvarsutredningen har vidare i anslutning till vad av utredningen anförts
rörande arméns värnpliktiga framhållit, att vissa av de ifrågavarande kategorierna
syntes böra åläggas skyldighet att för underhållande av sina färdigheter
inom det militära specialområde, de tillhörde, samt för vinnande av
kännedom örn utvecklingen på såväl detta område, som inom marinen i övrigt
fullgöra viss ytterligare tjänstgöring. Denna syntes böra bestämmas till högst
6 månader, vilken tid borde kunna i omgångar, exempelvis tre om vardera 2
månader, fördelas på hela värnpliktstiden.
E. Viss utbildning av f. d. fast anställt manskap.
Försvarsutredningen har funnit, att flaggkorpralcr, korpraler och 2. klass
sjömän, vilka efter avslutad anställning vid flottans stam redovisas såsom
värnpliktiga, under hela den återstående värnpliktstiden borde tillhöra flottan.
För att möjliggöra deras fortsatta användbarhet och vidmakthållandet av
deras yrkesskicklighet borde de undergå en repetitionsövning om en månad,
motsvarande efterutbildningsövningen vid armén. Denna repetitionsövning
borde infalla vid 35 års ålder.
22
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
Kustartilleriets värnpliktiga.
A. Gällande bestämmelser.
Enligt gällande värnpliktslag utgör utbildningstiden för värnpliktiga i allmänhet
vid kustartilleriet 200 dagar, fördelade på en första tjänstgöring om
170 dagar med början under inskrivningsåret eller nästföljande år samt med
en repetitionsövning örn 30 dagar före utgången av tredje året efter inskrivningsåret.
Studenter och likställda skola tjänstgöra sammanlagt 260 dagar,
fördelade på en första tjänstgöring örn 230 dagar, som tager sin början under
inskrivningsåret och antingen fullgöres i en följd eller uppdelas på inskrivningsåret
och nästföljande år, samt en repetitionsövning örn 30 dagar före utgången
av tredje året efter inskrivningsåret. Även för kustartilleriets del gälla
1941 års provisoriska bestämmelser örn 360 dagars tjänstgöringstid, repetitionsövningar
häri ej inräknade, för årsklass 1940 och årsgrupp 1941.
B. Utbildning av värnpliktiga i allmänhet.
Tjänstgöringstiden för huvuddelen av kustartilleriets värnpliktiga har av
försvarsutredningen liksom för övriga försvarsgrenar beräknats till sammanlagt
15 månader. I huvudsaklig överensstämmelse med vad som anförts beträffande
arméns värnpliktiga borde denna tjänstgöring omfatta en första
tjänstgöring örn 12 månader, två repetitionsövningar örn vardera 1 månad samt
en efterutbildningsövning örn 1 månad.
För att tillgodose mobiliseringsbehovet av värnpliktiga borde kustartilleriet
tilldelade värnpliktiga under hela sin värnpliktstid tillhöra kustartilleriet.
En efterutbildningsövning, förlagd till en relativt sen tidpunkt av värnpliktstiden,
finge härigenom stor betydelse för återupplivandet av de värnpliktigas
tidigare förvärvade kunskaper och färdigheter. Det måste emellertid förutsättas,
att de värnpliktiga, då de uppnått en viss ålder, icke alltid vore lämpade
att bestrida de befattningar, för vilka de tidigare utbildats. Det kunde
också tänkas, att organisatoriska eller andra skäl gjorde det nödvändigt eller
lämpligt att avse de värnpliktiga för annan tjänst än den, för vilken de tidigare
utbildats. Efterutbildningsövningen vid kustartilleriet finge därför liksom vid
armén jämväl till uppgift att medgiva omskolning av de värnpliktiga för eventuella
nya uppgifter.
I fråga örn värnpliktstjänstgöringens inpassande under året och under värnpliktstiden
gjorde sig enligt vad utredningen anfört vid kustartilleriet i stort
sett samma synpunkter gällande som vid armén.
C. Utbildning till värnpliktigt befäl.
Kustartilleriets behov av befäl måste i avsevärd omfattning tillgodoses
genom utbildning av härför lämpliga värnpliktiga. I stort sett har detta hittills
skett endast genom utbildning till värnpliktigt underbefäl av värnpliktiga
studenter och likställda. Med hänsyn till det avsevärt ökade behovet av under
-
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6. 23
befäl måste enligt försvarsutredningens mening härutinnan den ändringen
vidtagas, att jämväl bland övriga värnpliktiga ett antal måste uttagas och utbildas
till värnpliktigt underbefäl.
För samtliga, som uttoges för utbildning till underbefäl, gällde emellertid,
att tjänstgöringstiden förutsattes bliva densamma som för övriga värnpliktiga.
Underbefälsutbildningen skulle sålunda avslutas vid slutet av de värnpliktigas
första tjänstgöring, varefter de värnpliktiga under repetitionsövningama
(efterutbildningsövningen) avsåges att tjänstgöra i underbefälsbefattningar.
Utredningen har avsett, att kustartilleriets behov av övrigt befäl — d. v. s.
officerare och underofficerare — liksom hittills skulle i första hand — förutom
genom stampersonal -— tillgodoses genom frivillig utbildning. Det har
sålunda förutsatts, att officerare i reserven alltjämt skulle huvudsakligen
rekryteras genom utbildning av värnpliktiga studenter och likställda, sedan
dessa fullgjort vederbörlig värnpliktstjänstgöring. Vad beträffar underofficerare
i reserven, har utredningens avsikt varit att tillgodose behovet härav
genom anordnande av särskilda årliga utbildningskurser för sådant stammanskap,
som genomgått fullständig underbefälsutbildning och som avser
att lämna den aktiva tjänsten men dessförinnan önskar förskaffa sig kompetens
för utnämning till underofficer i reserven. Anställning såsom underofficer
i reserven skulle även utan vidare kunna vinnas av den, som genomgått fullständig
underofficersskola.
Därest nu angivna vägar för fyllande av behovet av officerare och underofficerare
i reserven icke skulle giva tillfredsställande resultat, måste man
enligt utredningens mening även för kustartilleriets del tillgripa utvägen
med tvångsvis uttagning av värnpliktiga för utbildning till värnpliktiga officerare
eller underofficerare i huvudsaklig överensstämmelse med vad som
härutinnan föreslagits för arméns vidkommande.
D. Utbildning av värnpliktiga i specialtjänst.
Härutinnan skulle enligt försvarsutredningens mening i stort sett gälla
samma synpunkter som beträffande motsvarande kategorier vid armén.
E. Viss utbildning av f. d. fast anställt manskap.
Manskap vid kustartilleriet, vilket efter avslutad stamanställning övergår
till att vara värnpliktiga, borde enligt försvarsutredningens mening för vidmakthållande
av sin användbarhet åläggas att fullgöra värnpliktstjänstgöring
om en månad, motsvarande efterutbildningsövningen.
F. Beredskapsövning.
Försvar sutredningen har framhållit, att med föreslagen första tjänstgöring
för de värnpliktiga örn 12 månader och denna tjänstgörings påbörjande omkring
den 1 april någon beredskap — med rustade förband — icke kunde
åstadkommas förrän tidigast omkring den 1 oktober. Endast en årsklass värn
-
24 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
pliktiga vore vid denna tidpunkt i tjänstgöring, varför jämväl omfattningen
av den möjliga beredskapen bleve högst begränsad. För att utan omgång och
vidlyftiga åtgärder möjliggöra en ökad beredskap borde värnpliktslagens bestämmelser
även vid kustartilleriet medgiva inkallelse (kvarhållande) under
6 månader — utöver eljest föreskriven tjänstgöringsskyldighet i fredstid —
av de två yngsta årsklasserna.
Flygvapnets värnpliktiga.
A. Gällande bestämmelser.
Enligt 1936 års värnpliktslag utgör utbildningstiden vid flygvapnet för
värnpliktiga i allmänhet 210 dagar. Tjänstgöringen skall fullgöras antingen i
en följd eller, där Kungl. Maj:t till följd av särskilda omständigheter prövar
nödigt, i två omgångar, av vilka den ena tager sin början under inskrivningsåret
eller nästföljande år och den andra fullgöres före utgången av tredje
året efter inskrivningsåret. För studenter och likställda utgör utbildningstiden
sammanlagt 260 dagar. Denna tjänstgöring skall fullgöras antingen i
en följd med början under inskrivningsåret eller i två omgångar, av vilka
den ena tager sin början under inskrivningsåret och den andra fullgöres före
utgången av tredje året efter inskrivningsåret. Här må emellertid erinras om
de ovan i olika sammanhang nämnda provisoriska bestämmelserna örn 360
dagars tjänstgöringstid —- repetitionsövningar ej inräknade — för årsklass
1940 och årsgrupp 1941.
B. Utbildning av värnpliktiga i allmänhet.
För svar sutredningen har uppställt såsom önskemål, att utbildningstiden
skulle erhålla tillräcklig längd, att antalet i tjänst i fred vid förbanden skulle
bliva tillräckligt, att antalet årliga inryckningar skulle begränsas till det minsta
möjliga samt att beredskapen skulle bliva tillfredsställande tillgodosedd.
Utbildningstiden för flygvapnets värnpliktiga borde enligt utredningens
mening på grund av tjänstgöringens speciella natur uppdelas i allmän militärutbildning
samt fackutbildning och fortsatt tjänstgöring. För allmän militärutbildning
krävdes en utbildningstid av omkring D/2 månad; återstående
del av utbildningstiden skulle ägnas åt fackutbildning och fortsatt tjänstgöring.
Med den nu gällande utbildningstiden skulle alltså för fackutbildning
och fortsatt tjänstgöring återstå endast omkring 5V2 månader. Erfarenheterna
— särskilt från beredskapstiden — hade klart ådagalagt, att denna
utbildningstid vore alltför kort för att de värnpliktiga skulle kunna bliva
förtrogna med flygmaterielen och för att de skulle kunna insättas i sina krigsbefattningar.
I anslutning härtill har utredningen uttalat, att det för att de värnpliktiga
skulle kunna bibringas en tillfredsställande utbildning enligt vad erfarenheten
utvisat krävdes en utbildningstid av ett år. Detta gällde i första hand
värnpliktiga i linjetjänst men borde jämväl äga tillämpning på värnpliktiga,
25
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
som avsåges för handräckningstjänst. Tillgången på värnpliktiga, som avsåges
för handräckningstjänst, vore för övrigt så begränsad, att behovet av denna
kategori värnpliktiga knappast syntes kunna fyllas med mindre än att utbildningstiden
bleve ettårig.
För att möjliggöra tillämpningsövningar i högre, fältstarka förband samt
för att medgiva uppsättning av vissa under dessa övningar erforderliga markförband
(basförband), borde enligt utredningens mening erforderligt antal
värnpliktiga tillhörande de senast utbildade årsklasserna kunna inkallas till
två repetitionsövningar örn vardera 30 dagar. Därmed tillgodosåges jämväl
behovet för beredskapens skärpande under ifrågavarande tid. Repetitionsövningarna
borde kunna fullgöras i ett sammanhang eller var för sig för att
därigenom möjliggöra smidig anpassning till verksamheten inom vapnet.
Repetitionsövningar na borde vara fullgjorda före utgången av sjätte året efter
inskrivningen.
Huvuddelen av flygvapnets värnpliktiga i linjetjänst, vilka sannolikt efter
tionde året efter inskrivningen komme att överföras till armén, borde i samband
härmed undergå erforderlig utbildning med hänsyn till sina ändrade
tjänstgöringsförhållanden under krig. Härför erfordrades en efterutbildningsövning
örn 30 dagar, vilken sannolikt borde äga rum under elfte eller tolfte
året efter inskrivningen.
C. Utbildning till biträdande ingenjörer.
Värnpliktiga, som uttagas till biträdande ingenjörer, äro avsedda att tjänstgöra
i denna befattning i flygförvaltningen, vid flygförbanden och vid flygverkstäderna
i krig. Härför kräves god kännedom örn flygmaterielen. Med hänsyn
till de tekniska förkunskaper dessa värnpliktiga avses skola besitta, syntes
det försvarsutredningen, att utbildningstiden dock liksom för huvuddelen av
flygvapnets värnpliktiga kunde begränsas till 360 dagar jämte sedvanliga
repetitionsövningar. Därest den tid, inom vilken repetitionsövningar vid flygvapnet
senast borde vara fullgjorda, utsträcktes till åttonde året, torde några
särbestämmelser i värnpliktslagen för de biträdande ingenjörerna icke erfordras.
Dessa värnpliktiga avsåges icke skola överföras till armén.
D. Utbildning till värnpliktigt befäl.
Försvarsutredningen har härom anfört, att flygvapnets behov av befäl —
bland annat underofficerare -— avsevärt ökats framförallt genom införandet
av ny organisation av de basförband, vilka skola uppsättas i krig. I dessa
förband funnes ett flertal befattningar — såsom t. ex. stabsunderofficer samt
chef för vakt- och beredskapsavdelning —- vilka, med hänsyn till befattningens
art samt det ansvar och den befälsställning, som vore förenad med
densamma, borde besättas av underofficerare. Därest man härför avsåge
underofficerare på stat, skulle följden bliva dels avsevärt ökade kostnader
för avlöning, dels fördröjning av vapnets uppsättning —- stora svårigheter
förelåge nämligen att utbilda tillräckligt antal underofficerare på stat. Även
26
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
om man avsåge underofficerare i reserven, skulle resultatet bliva fördröjning
av vapnets uppsättning, ty svårigheterna att kunna utbilda tillräckligt antal
funnes även för denna kategori.
De påpekade olägenheterna skulle emellertid enligt utredningens mening
i stort sett kunna undvikas, om för ifrågavarande befattningar avsåges värnpliktiga
underofficerare. Därigenom skulle man även vinna erforderlig elasticitet
i personalorganisationen. Utredningen ville med hänsyn till det anförda
förorda, att av flygvapnets värnpliktiga ett erforderligt antal härför lämpliga
efter fullgörandet av den första tjänstgöringen (360 dagar) uttoges för ytterligare
6 månaders tjänstgöring och härunder utbildades till värnpliktiga
underofficerare. Ifrågavarande värnpliktiga borde därefter fullgöra tre repetitionsövningar
örn vardera 30 dagar före utgången av respektive fjärde,
åttonde och tolfte åren efter inskrivningsåret. Befordran (konstituering) av
härtill lämpliga värnpliktiga borde äga rum till värnpliktig furir efter det
den till aderton månader förlängda första tjänstgöringen avslutats samt till
värnpliktig underofficer tidigast efter det den första repetitionsövningen fullgjorts,
varvid särskilt borde beaktas, att befordran icke skedde före jämnåriga
underbefäl på stat eller i reserven.
E. Utbildning till fly g för are, bombfällare och flygskyttar,
Försvarsutredningen har framhållit, att man för att minska antalet aktiv
personal och reservpersonal vid flygvapnet och sålunda erhålla eftersträvad
elasticitet i organisationen borde på frivillighetens väg uttaga härför lämpliga
värnpliktiga till flygförare, bombfällare och flygskyttar. För att bibringa
dessa personalgrupper den utbildning, som erfordrades för att de skulle
kunna ingå i krigsflygförbanden, krävdes emellertid längre utbildningstid
än för huvuddelen av flygvapnets värnpliktiga. Erfarenheten hade givit vid
handen, att för utbildning till flygförare och bombfällare krävdes omkring
630 dagar samt för utbildning till flygskytt omkring 540 dagar.
Emellertid har utredningen framhållit, att då nu ifrågavarande personal
uttoges efter ansökan, borde bestämmelserna örn deras tjänstetid icke inflyta
i värnpliktslagen, vilken ju reglerade den tvångsvis skeende uttagningen.
F. Viss utbildning av f. d. fast anställt manskap.
Värnpliktig, som varit fast anställd vid flygvapnet under sammanlagt minst
två år, borde enligt för svar sutredningens uppfattning för att underhålla under
utbildningen förvärvade kunskaper och färdigheter fullgöra en repetitionsövning
om 30 dagar, vilken lämpligen borde förläggas till senast tionde året
efter avgången från aktiv tjänst. Beträffande denna grupp av värnpliktiga
gällde vad förut sagts beträffande motsvarande kategorier vid flottan och
kustartilleriet. Dessa värnpliktiga borde icke överföras till armén.
Föredragande departementschefen, statsrådet Sköld har i huvudsak anfört:
»I samband med tillsättandet av 1941 års försvarsutredning erinrade jag i
anförande till statsrådsprotokollet, att 1936 års försvarsorganisation varit före
-
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
27
inål för en rad partiella reformer. Jag anförde vidare, att det framstode såsom
önskvärt, att vid snaraste lämpliga tillfälle en överblick företoges över den
samlade försvarsorganisationen. Med utgångspunkt från dennas nuvarande
sammansättning skulle man därefter söka fastställa de linjer, efter vilka den
fortsatta utvecklingen av försvarsorganisationen under de närmaste åren borde
löpa. Jag förordade därför igångsättande av en grundlig och enhetlig utredning
rörande hela det frågekcmplex, som sammanhänger härmed, och
Kungl. Majit beslöt i enlighet med min hemställan.
Försvarsutredningens arbete har sedermera bedrivits med sådan skyndsamhet,
att utredningen inom förhållandevis kort tid torde kunna framlägga ett
fullständigt förslag. Med hänsyn till det nära sambandet mellan frågan örn
den tilltänkta försvarsorganisationens utformning samt de centrala värnpliktsfrågorna
hade det givetvis varit önskvärt, att sistnämnda frågor kunnat
infogade i sitt sammanhang föreläggas riksdagen till prövning. Vägande skäl
hava emellertid nödgat mig att frångå denna ordning och redan nu påkalla
beslut rörande värnplikten.
De grundläggande bestämmelserna rörande värnplikten sammanhänga
även med andra frågor än de i egentlig mening krigsorganisatoriska. Nämnda
bestämmelser utgöra tillsammans med stadgandena angående det tekniska
förfarandet vid inskrivning och redovisning av värnpliktiga det huvudsakliga
innehållet i gällande värnpliktslag. I det föregående har redogjorts för riksdagens
beslut i början av innevarande år att i princip godkänna ett till de
särskilda fredsförbanden anknutet system för värnpliktsredovisningen samt
för de åtgärder, som i anslutning därtill vidtagits. Till hithörande frågor
återkommer jag i det följande med en närmare redogörelse. Målet har alltifrån
början varit att genomföra den nya och mera effektiva organisationen
för inskrivningsväsendet och värnpliktsredovisningen från och med nästkommande
årsskifte. Med detta mål för ögonen har rullföringsnämnden —
med utelämnande av stadganden örn de värnpliktigas tjänstgöringsskyldighet
— framlagt förslag till ny värnpliktslag. Nämnden har i anslutning därtill
understrukit behovet av såvitt möjligt till innehåll och form definitiva lagbestämmelser
såsom grund för en ny inskrivningsförordning och andra tilllämpningsförfattningar,
vilka endast örn sådana lagbestämmelser meddelades
kunde erhålla den säkerhet och stadga, som erfordrades för att den planerade
organisationen på området skulle fungera ostört. Yad nämnden sålunda anfört
synes mig äga sin riktighet. Det har emellertid för mig liksom för försvarsutredningen
framstått såsom i hög grad önskvärt, att ett fullständigt
förslag till värnpliktslag förelägges riksdagen. Blott genom att se värnpliktslagens
i varandra ingripande stadganden i ett sammanhang torde man vinna
möjlighet att rätt bedöma alla dess detaljer. Vissa av de förslag jag i det
följande framlägger, exempelvis förslaget om uttagning av vissa värnpliktiga
till officers- eller underofficersutbildning, inverka på lagen även i de delar,
rörande vilka rullföringsnämnden framlagt förslag. Med hänsyn till angivna
förhållanden har det synts mig nödvändigt, att redan nu framlägges förslag
även örn övningstiden för de värnpliktiga och örn övriga för värnplikten
grundläggande frågor.
28 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
Även andra skäl peka i samma riktning. I fråga om utbildningstiden gälla
nu provisoriska bestämmelser, avseende allenast värnpliktiga tillhörande årsklass
1940 eller årsgrupp 1941. Därest förslag örn slutgiltiga föreskrifter
härutinnan icke nu skulle kunnat antagas, hade med största sannolikhet förslag
örn en ny provisorisk förordning rörande årsklass 1941 måst framläggas
redan vid början av nästa riksdag för att längre fram under samma riksdag
följas av förslag till definitiva bestämmelser i ämnet. Det är emellertid uppenbart,
att vad som under beredskapstiden vunnits i fråga örn förbättrad utbildning
snarast möjligt bör befästas. Detta måste ske genom att kommande
årsklasser erhålla en i fastare former bedriven, tillräckligt effektiv utbildning.
Yad vidare angår den höjning av värnpliktsålderns övre gräns, som i
det följande förordas, bör denna givetvis, örn den skall ske, göras vid årsskiftet,
då de värnpliktiga, som under år 1941 fyllt 46 år, enligt hittills gällande
regler skulle upphöra att vara värnpliktiga. Även slopandet av gränsen mellan
beväring och landstorm, varom jag i det följande framlägger förslag, bör
lämpligen äga rum vid ett årsskifte. I sistnämnda hänseenden hade sålunda
för undvikande av onödigt dröjsmål förslag under alla omständigheter måst
föreläggas innevarande års riksdag.
Slutligen må här erinras örn önskvärdheten av att de värnpliktiga tillräckligt
långt i förväg få kännedom örn de förpliktelser, som komma att åvila
dem. Särskilt gäller detta i fråga örn uttagningen till officers- eller underofficersutbildning,
vilken avses skola ske första gången bland värnpliktiga,
som för närvarande fullgöra sin första tjänstgöring.
Jag övergår härefter till en granskning av 1941 års försvarsutrednings
nu föreliggande förslag.
Enligt de förut nämnda provisoriska bestämmelserna örn utbildningstiden
har denna för de yngsta värnpliktiga — årsklass 1940 och årsgrupp 1941 —
förlängts till 360 dagar, repetitionsövningar häri ej inräknade. Vid framläggandet
av propositionen örn sådan förlängning anförde jag, att de under
senare år gjorda erfarenheterna syntes mig klart ådagalägga, att större krav
än förut måste ställas på de värnpliktigas utbildning. Jag framhöll emellertid,
att jag icke var beredd att då fatta slutlig ståndpunkt till frågan örn övningstidens
längd i den blivande försvarsorganisationen.
Erfarenheten har visat nödvändigheten av att fältförbanden äro krigsdugliga
omedelbart efter mobilisering. I likhet med försvarsutredningen och
chefen för armén finner jag kravet härå vara av grundläggande betydelse
vid bestämmandet av de värnpliktigas tjänstgöringstid. För att detta krav
skall kunna tillgodoses är det ofrånkomligt att avsevärt förlänga den övningstid,
som föreskrives i gällande värnpliktslag.
De undersökningar, som gjorts inom försvarsutredningen, ha lett fram
till att första tjänstgöringen borde bestämmas till sammanlagt 15 månader.
Utredningen har emellertid erinrat om de betydande olägenheter och de
stora kostnader, vilka skulle vara förenade med en tjänstgöringstid av sådan
längd. Bland annat skulle en dylik övningstid nödvändiggöra, att två års
-
29
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
klasser samtidigt vore under utbildning vid truppförbanden. Med hänsyn
härtill har utredningen funnit sig böra anvisa en väg att inrymma första
tjänstgöringen inom en tid av 12 månader. Genom att tillgodose behovet av
repetitionsövningar och genom att effektivisera utbildningsarbetet skulle
man enligt utredningens mening kunna reducera olägenheterna av minskningen
i övningstiden. Från samma utgångspunkter har chefen för armén och lantförsvarets
utbildningskommission funnit sig böra lämna den föreslagna tiden
av 12 månader utan erinran. Jämväl cheferna för marinen och flygvapnet
ha anslutit sig till försvarsutredningens förslag i denna del. Överbefälhavaren
har uttalat, att en försvarsordning, som nödtorftigt tillgodosåge
kraven såväl på utbildning, fast organisation och erforderlig beredskap som
på social rättvisa måste grundas på en första tjänstgöringstid om minst 18
månader. I full utsträckning kunde dessa krav enligt hans mening tillgodoses
först genom en för alla gällande första tjänstgöringstid om 24 månader.
Därest det skulle visa sig icke vara möjligt att tillmötesgå dessa yrkanden
utan att åsidosätta kraven på medel för materielanskaffning och personalkader,
ville överbefälhavaren dock icke motsätta sig en begränsning tills vidare
av tjänstgöringstiden i enlighet med försvarsutredningens förslag.
För min del finner jag de av överbefälhavaren anförda synpunkterna på
frågan örn första tjänstgöringens längd förtjäna noggrant övervägande. Därvid
kan man givetvis icke undanskjuta det av honom berörda spörsmålet örn
avvägningen mellan å ena sidan de kostnader, som sammanhänga med övningstidens
längd, samt å andra sidan utgifterna för materielanskaffningen och folden
fast anställda kadern. Jag vill understryka, att en utsträckning av de
värnpliktigas första tjänstgöring till att omfatta mer än ett år leder till mycket
avsevärda merkostnader. De av försvarsutredningen och chefen för armén
framhållna praktiska svårigheter —• med hänsyn till behovet av såväl befäl som
lokaler — vilka skulle vara förknippade med en första tjänstgöring av längre
varaktighet än 12 månader, måste även vålla betänkligheter. Yad angår kravet
på rättvisa vid utkrävandet av värnplikten, synes mig detta icke få drivas
ända därhän, att huvuddelen av de värnpliktiga ålägges en väsentligt förlängd
övningstid, därför att en sådan måste utkrävas av ett mindre antal av dem.
Det av överbefälhavaren hävdade kravet på upprätthållande av erforderlig
beredskap bör även enligt min mening i viss utsträckning tillgodoses genom
anlitande av värnpliktiga, som fullgöra sin första tjänstgöring. Dessa böra
dock icke för sådant ändamål åläggas en även i fredstid obligatorisk, förlängd
tjänstgöring. Beredskapskravet bör — där ej 28 § i värnpliktslagen blir tilllämplig
—- i mån av behov kunna tillgodoses genom användande av den särskilda
beredskapsövning, som jag i det följande ämnar föreslå. Vid prövning
av samtliga på saken inverkande omständigheter har jag kommit till den uppfattningen
att försvarsutredningens förslag i denna del är väl avvägt. Jag
ansluter mig därför till förslaget örn en första tjänstgöring örn 12 månader.
Hedan genomförandet av detta förslag, varigenom 1941 års provisoriska beslut
om första tjänstgöringens längd skulle befästas, innebär en avsevärd men i
rådande tidsläge oundviklig ökning av den börda, som enligt gällande lag
åvilar den värnpliktige.
30 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
I fråga om repetitionsövningarna, vilka för arméns och kustartilleriets del
av försvarsutredningen föreslagits till två, har överbefälhavaren framhållit,
att de främst tjäna truppförbandsutbildningen. För att fältstarka förband
skulle kunna organiseras varje år, vilket vore önskvärt för upprätthållande av
arméns krigsduglighet, borde antalet repetitionsövningar ökas till tre. Överbefälhavaren
har funnit en sådan ökning önskvärd. Även chefen för armén
har understrukit olägenheterna med försvarsutredningens förslag i denna
del. I likhet med försvarsutredningen finner jag emellertid, att hänsyn
måste tagas även till sociala och ekonomiska skäl samt att i följd därav antalet
repetitionsövningar bör begränsas till två. Repetitionsövnings längd bör framdeles
även i fall, då den för närvarande är 25 dagar, bestämmas till 30 dagar.
Yad angår föreslagen efterutbildningsövning delar jag försvarsutredningens
mening. Sistnämnda övning har i 1936 års härordning sin motsvarighet i
landstormsövningen, som dock är av väsentligt kortare varaktighet. Den
omskolning av flertalet värnpliktiga, som är efterutbildningsövningens viktigaste
syfte, kräver emellertid en ökning av tiden för övningen till 30 dagar.
Den sammanlagda utbildningstiden skulle sålunda sättas till 15 månader
(450 dagar).
Såsom överbefälhavaren och chefen för armén framhållit, är omskolningen
av vissa flottans och flygvapnets värnpliktiga i och för sig en olägenhet. Även
enligt min mening böra därför icke flera värnpliktiga än som är oundgängligt
tagas i anspråk vid dessa försvarsgrenar.
I anslutning till vad försvarsutredningen föreslagit, vilket icke i yttrandena
mött gensaga, bör samma tjänstgöringstid — örn än med något olika fördelning
— föreskrivas för de värnpliktiga i allmänhet oberoende av vilket truppslag
eller vilken försvarsgren de tillhöra. Utan att de militära önskemålen
åsidosättas kan sålunda härvidlag grundsatsen örn en såvitt möjligt rättvis
fördelning av värnpliktsbördorna tillämpas. I annat avseende måste emellertid
avsteg från denna grundsats göras.
Redan gällande värnpliktslag pålägger vissa värnpliktiga längre tjänstgöringstid
än som uttages av flertalet. Jag syftar här på studenter
och likställda, sjökaptener och likställda samt på andra värnpliktiga, som
uttagits för utbildning till underbefäl eller fackmän. Yad närmast angår
studenter och likställda, har det, såsom försvarsutredningen påpekat, redan
under fredsutbildningen visat sig, att endast en del av dessa tillgodogöra
sig utbildningen till plutonchefs ställföreträdare (ersättare). Därtill kommer,
att enligt erfarenheterna från beredskapstiden det värnpliktiga befälet vid
organiseringen av fältförbanden i stor utsträckning icke hållit måttet.
Den planerade krigsorganisationens ökade omfattning kommer enligt försvarsutredningens
mening att nödvändiggöra, att värnpliktiga tagas i anspråk
såsom befäl i väsentligt större utsträckning än för närvarande. Sålunda
måste bland annat behovet av plutonchefer och motsvarande chefer till övervägande
del fyllas med värnpliktigt befäl. Utbildningen till plutonchefs ställföreträdare
(ersättare) har av utredningen beräknats kräva en tid av sex
och utbildningen till plutonchef en tid av tolv månader utöver första tjänst
-
31
Sammansatt stats- oell andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
göringen. Till sådan fortsatt utbildning skulle i mån av behov tvångsvis uttagning
kunna ske.
Det av försvarsutredningen sålunda förordade avsteget från rättviseprincipen
skulle givetvis innebära ett allvarligt intrång i de ifrågakommande
värnpliktigas levnadsförhållanden och i många fall för dem medföra avsevärda
olägenheter. Den enskildes intresse måste dock vika för riksförsvarets ofrånkomliga
krav. Jag föreslår därför, att lämpliga värnpliktiga må uttagas till fortsatt
officers- eller underofficersutbildning i överensstämmelse med utredningens
förslag. Uttagningen bör göras av inskrivningsnämnd efter förslag av
vederbörande förbandschef. Befrielse från sådan uttagning bör enligt min
mening endast i särskilda undantagsfall kunna medgivas värnpliktig, som
eljest avsetts för fortsatt utbildning. Frågan härom skall närmare behandlas i
specialmotiveringen till 6 §.
Vad chefen för flygvapnet anfört därom, att vissa psykologiska skäl talade
emot en tvångsuttagning till fortsatt utbildning torde till en viss grad äga
sin riktighet. Dessa skäl synas mig dock få mindre räckvidd, om de till sådan
utbildning uttagna på sätt försvarsutredningen föreslagit erhålla skälig
ekonomisk kompensation. Till frågan härom återkommer jag i annat sammanhang.
Jag kan icke dela chefens för flygvapnet betänkligheter mot att vissa
värnpliktiga skulle kunna uppnå kaptens tjänstegrad. Redan nu kan ju sådan
grad uppnås av landstormsbefälet, vilket i försvarsutredningens slutliga betänkande
torde komma att föreslås ersatt med värnpliktigt befäl med frivillig
efterutbildning.
Enligt min mening är det av största vikt, att de värnpliktiga såvitt möjligt
samtidigt och under likartade förhållanden fullgöra sin värnplikt. Endast på
detta sätt möjliggöres ett rättvist och lämpligt, på inbördes jämförelse grundat
uttagande av värnpliktiga till särskild utbildning samt en enhetlig och planmässig
organisation av utbildningsarbetet. Det synes mig även betydelsefullt,
att de värnpliktiga få tillfälle att i inbördes konkurrens söka nå fram till befälsutbildning
och att det blivande befälet redan från början och från grunden
blir förtroget med truppens läggning och sätt att reagera samt med fordringarna
på en god befälsföring. De värnpliktiga böra av dessa skäl som regel
påbörja tjänstgöringen vid samma tidpunkt och gemensamt genomgå rekrytskola.
Tjänstgöringen för huvuddelen av de värnpliktiga måste taga sin
början vid ingången av april månad för att med utgången av mars nästföljande
år kunna slutföras i och med genomgången vinterutbildning. Då det antal
värnpliktiga, som behöver uttagas för utbildning till plutonchefer eller plutonchefs
ställföreträdare (ersättare) avsevärt överstiger tillgången på för dylik utbildning
lämpliga studenter och med dem likställda, måste särskild utbildning
av sistnämnda värnpliktiga te sig såsom olämplig och för utbildningsarbetet
störande. Det kan därför ifrågasättas, örn ej studentexamen bör tillbakaflyttas
till tiden före värnpliktstjänstgöringens början. Om åtgärder i sådan
riktning icke vidtagas, blir följden, att studenterna, såsom chefen för
armén påpekat, få uppskjuta påbörjandet av sin militärtjänstgöring till året
32 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
efter examen, vilket främst ur den enskildes synpunkt skulle vara olägligt.
Då det synes angeläget, att denna fråga på tillfredsställande sätt ordnas,
har chefen för ecklesiastikdepartementet efter samråd med mig föranstaltat
örn förnyad undersökning rörande möjligheterna att tillrättalägga formerna för
studentexamens avläggande på sådant sätt, att de olägenheter för den enskilde,
som ett bibehållande av den nuvarande examensordningen skulle vid
en övergång till det nya vämpliktssystemet komma att medföra, icke skola
behöva uppstå. Lösningen av detta skolorganisatoriska spörsmål inverkar icke
på värnpliktslagens utformning, vadan i detta sammanhang något slutligt avgörande
i frågan icke torde behöva träffas. Den undersökning i ämnet, som
enligt vad nyss sagts pågår, innefattar även möjligheterna att genom provisoriska
åtgärder komma till rätta med dessa organisatoriska svårigheter redan
under nästkommande kalenderår. Härvid kan måhända ändamålsenligheten
av det av lantförsvarets utbildningskommission antydda alternativet bliva
prövad.
I fråga örn vissa av de i specialtjänst uttagna värnpliktiga ha, såsom försvarsutredningen
framhållit, allvarliga brister gjort sig gällande under de
senaste årens beredskapstjänstgöring. Med hänsyn härtill har utredningen
funnit erforderligt föreslå, att av dessa värnpliktiga skall i omgångar uttagas
högst 6 månaders tjänstgöring utöver den för huvuddelen av de värnpliktiga
föreskrivna. Å ena sidan skulle flertalet värnpliktiga i specialtjänst få sin
tjänstgöring utsträckt över hela värnpliktstiden, vilket i och för sig måste
betraktas som oförmånligt. Å andra sidan skulle emellertid den fortsatta
utbildningen för dessa värnpliktiga omfatta endast halva tiden av den extra
tjänstgöringen för de till officersutbildning uttagna. För min del ansluter
jag mig till utredningens förslag i denna del. Dess genomförande skulle —
utan att medföra någon oskälig extra börda för de därav berörda — tillgodose
kravet på en förbättrad utbildning för dessa värnpliktiga och samtidigt medföra
betydande fördelar för tjänsten vid truppförbanden. Sådan förlängd
tjänstgöring bör enligt min mening i fall av behov kunna utkrävas även av
värnpliktiga, som uttagits till biträdande ingenjörer vid flygvapnet.
Den av försvarsutredningen föreslagna utvidgningen av gällande bestämmelse
örn beredskapsövning synes mig utgöra ett betydelsefullt led i strävandena
att säkerställa försvarsberedskapen även under tid, då tillämpning
av 28 § icke bör ifrågakomma. Jag vill därför tillstyrka en sådan utvidgning.
Självklart är likväl, att den befogenhet, som härigenom tillagts Kungl. Majit,
icke kommer att användas i annat fall än då det utrikespolitiska läget ger bestämd
anledning härtill. Meningen med anordningen är i själva verket, att
beredskapsövningen skall till en viss gräns ersätta längre gående åtgärder.»
II. De värnpliktigas avlöning.
Under fredstjänstgöring utgår enligt nu gällande bestämmelser [kungörelsen
den 5 mars 1926 (nr 60) angående avlöning för rullförings- (sjörullförings )
befäl och värnpliktiga under fredstid m. m. med däri sedermera gjorda änd
-
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6. 33
ringar, den senaste genom kungörelse den 16 maj 1941 (nr 284)] penningbidrag
till värnpliktig med en krona örn dagen. Förutsättning härför är dock,
att krigsavlöningsreglementet ej skall tillämpas. Denna ersättning utgår,
oavsett örn den värnpliktige nått befälsgrad eller ej. Utöver penningbidraget
utgår under sjötjänstgöring eller tjänstgöring i sjöreserv till värnpliktig vid
marinen, som inkallats till beredskapstjänstgöring, sjötjänstbidrag enligt
samma grunder och med samma belopp som tillämpas beträffande sjötillägg
till fast anställd personal av motsvarande tjänstegrad, dock lägst med en
krona.
Enligt krigsavlöningsreglementets föreskrifter utgår avlöning till värnpliktig
personal efter grad, varigenom ersättningen till den värnpliktige
kommer att motsvara måttet av det ansvar, som ålägges honom.
För svar sutredningen har i denna del anfört bland annat, att det föreslagna
systemet med tvångsvis uttagning av vissa värnpliktiga för utbildning till
befäl under viss längre tid torde, därest det i tillämpningen skulle visa sig
vara effektivt, såsom komplement kräva, att de sålunda uttagna ekonomiskt
kompenseras för de särskilda bördor, som påläggas dem. Utredningen vore
emellertid icke beredd att i förevarande sammanhang avgiva ett formligt förslag
till bestämmelser rörande de värnpliktigas avlöning. Detta spörsmål
borde i stället göras till föremål för särskild utredning i annan ordning, varefter
förslag i frågan syntes böra föreläggas 1942 års riksdag. Härvid borde
även förutom nyssnämnda frågor upptagas spörsmålet örn avlöningsförmånerna
för de värnpliktiga i specialtjänst (läkare m. fl.), vilkas tjänstgöring avsåges
skola kunna fördelas över hela värnpliktstiden.
Föredragande departementschefen har på denna punkt anfört:
»Såsom jag redan i det föregående antytt, böra de till fortsatt befälsutbildning
uttagna värnpliktiga och värnpliktiga i specialtjänst med förlängd tjänstgöringstid
erhålla skälig kompensation för de särskilda uppoffringar, som
krävas av dem. Frågan örn sådan kompensation synes emellertid, såsom försvarsutredningen
förutsatt, böra underkastas närmare utredning. Det är min
förhoppning, att denna fråga skall inom den närmaste tiden kunna bringas i
sådant skick, att det skall bliva möjligt att underställa 1942 års riksdag förslag
i ämnet.»
ill. Ändring av värnpliktsåldern.
Enligt gällande värnpliktslag är varje svensk man värnpliktig från och med
det kalenderår, under vilket han fyller 20 år, till och med det, under vilket han
fyller 46 år.
I skrivelse till Kungl. Majit den 3 februari 1941 med förslag rörande vissa
organisationsändringar inom armén hemställde chefen för armén, att med
hänsyn till personalbehovet i den nya krigsorganisationen värnpliktsålderns
övre gräns måtte höjas med ett år. Genomförandet härav föreslogs skola äga
rum den 1 januari 1942. De skäl, som föranledde nyssberörda framställning,
göra sig enligt försvarsutredningens mening med ännu större styrka gällande
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. 2 avd. Nr 6. asea u 3
34
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
i fråga om den organisation av vårt försvarsväsende, som för närvarande är
under förberedande. Utredningen har fördenskull föreslagit, att i 1 § i den
nya värnpliktslagen stadgas, att svensk man är värnpliktig till och med det
år, under vilket han fyller 47 år.
Föredragande departementschefen har anslutit sig till utredningens förslag
i denna del.
IV. Upphävande av skillnaden mellan beväring och landstorm.
För svar sutredningen har härutinnan anfört följande:
Landstormens tillkomst i vår försvarsorganisation motiverades med behovet
av trupper för hemortsförsvaret. För att säkerställa, att vid behov ett
snabbt uppbådande av landstormen skulle kunna ske, skedde en stark decentralisering
av landstormens mobiliseringsorganisation till landstormsområdena.
Samtidigt spärrades användningen av landstormsförbanden utom
eget och närmast angränsande inskrivningsområden genom särskilt lagstadgande.
För att möjliggöra en rörligare användning av landstormsförbanden
upphävdes emellertid detta stadgande i samband med 1936 års försvarsreform.
Utvecklingen har numera gått i den riktningen att en stor del av landstormsförbanden
icke längre hava sina främsta uppgifter inom hemortsförsvaret
utan på den avgörande krigsskådeplatsen.
Det har vidare av skilda skäl befunnits lämpligt att i krigsorganisationen
införa truppförband, i vilka värnpliktig personal tillhörande såväl beväringen
som landstormen blandats. För framtiden avses detta system vad underhållstrupperna
angår komma att tagas i anspråk i ännu större utsträckning än hittills.
Så avses huvuddelen av trängens kuskar och bilförare skola utgöras av
värnpliktiga tillhörande årsklasser, som med nuvarande system skulle tillhöra
landstormen, under det att det värnpliktiga befälet vid samma trängförband
kommer att utgöras av personal, vilken enligt nu gällande ordning skulle hänföras
till såväl beväring som landstorm. Därtill kommer, att de rena linjeförbanden
ofta hava behov av att såsom specialister få disponera ett växlande
antal av årsklasser, som nu ingå i landstormen.
Mobiliseringen av landstormen har hittills ägt rum genom inskrivningsbefälhavarens
försorg och skild från mobiliseringen av linjeförbanden. Nu
avses, att uppdelning av samtliga värnpliktiga skall ske truppslagsvis och att
de olika regementena skola ombesörja mobilisering av samtliga värnpliktiga
inom vederbörligt område.
Slutligen har man vid planläggandet av den nya rullföringsorganisationen
utgått från att rullföring och mobiliseringsförberedelser för beväring och
landstorm borde sammanföras.
Yad sålunda anförts gåve enligt utredningens mening vid handen, att den
ursprungligen klara gränsen mellan beväring och landstorm småningom alltmera
utsuddats. De goda skäl, på vilka gränsdragningen från början kunde
stödjas, hade sedermera i allt väsentligt förlorat sitt berättigande. Vid sådant
förhållande och då det framstode såsom ett militärt önskemål att ernå större
smidighet i användningen av de årsklasser värnpliktiga, som nu hänföras till
landstormen, har utredningen för sin del föreslagit, att gränsen mellan
beväring och landstorm upphäves. Utredningen har erinrat, att genom gränsens
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6. 35
slopande även skulle vinnas betydande förenklingar såväl i författningarnas
uppställning och formulering som vid deras tillämpning.
Föredragande departementschefen har med hänsyn till landstormens avsedda
användning under nutida krigsförliållanden samt behovet av att kunna
utnyttja värnpliktig personal tillhörande landstormen för uppgifter och i befattningar
vid fältförbanden funnit den nuvarande gränsen mellan beväring
och landstorm icke längre möjlig att upprätthålla samt därför tillstyrkt utredningens
förslag härutinnan.
V. Inskrivningsväsendet och värnpliktsregistreringen.
Nuvarande organisation.
Rekryteringen av de olika truppförbanden och motsvarande enheter är i
allt väsentligt territoriell och bygger på landets indelning i inskrivningsområden
och militärområden. De värnpliktiga tillhöra således det truppförband
(motsvarande enhet), inom vars rekryteringsområde de äro kyrkobokförda.
Avsteg från principen förekomma dock. Sålunda tillhöra studenter
och likställda, oavsett var de äro bosatta, det truppförband, som de tilldelats
vid inskrivningen. Flygvapnets till linjetjänst uttagna värnpliktiga fördelas
vid inskrivningen till flygförband med hänsyn till kyrkobokföringsorten men
kvarstå sedermera vid de förband, som de vid inskrivningen kommit att tillhöra,
oberoende av flyttning.
Beväringen tillhörande sjömanshusinskrivna värnpliktiga intaga i rekryteringsavseende
en särställning. Dessa värnpliktiga, vilka i regel tilldelas
marinen, tillhöra den örlogsstation, inom vars rekryteringsområde sjömanshuset
är beläget. Även i fråga örn nämnda värnpliktiga tillämpas sålunda
principen örn territoriell rekrytering. Att märka är dessutom, att tillhörigheten
till sjömanshus är beroende av den värnpliktiges kyrkobokföringsort.
Sjökaptener och likställda tilldelas vid inskrivningen viss örlogsstation och
tillhöra denna, även örn de flytta utom dess rekryteringsområde.
A. Inskrivningsväsendet.
Inskrivning av de värnpliktiga verkställes av två i väsentligt avseende
skilda organisationer. Den ena — här nedan kallad det gemensamma inskrivningsväsendet
— ombesörjer inskrivning till samtliga försvarsgrenar av alla
värnpliktiga, som icke äro inskrivna på sjömanshus. Den andra — här nedan
kallad marinens särskilda inskrivningsväsende — omhänderhar inskrivning
av de å sjömanshus inskrivna värnpliktiga.
1. Det gemensamma inskrivningsväsendet.
Det gemensamma inskrivningsväsendet är baserat på den ovan berörda
territoriella indelningen. På förslag av chefen för armén utfärdar Kungl.
Maj:t årligen i kommandoväg bestämmelser angående den uttagning och tilldelning
av värnpliktiga till truppslag och tjänster, som skall öga rum inom
36
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
varje inskrivningsområde. Eftersom inskrivningen av värnpliktiga sker rullföringsområdesvis,
måste de för ett inskrivningsområde bestämda tilldelningsoch
uttagningskontingenterna av inskrivningsbefälhavaren fördelas på honom
underlydande rullföringsområden.
För varje rullfö ringsområde eller i vissa fall för del därav skall finnas en
inskrivningsnämnd. Denna verkställer vid förrättningar på skilda platser
inom rullföringsområdet inskrivning av de värnpliktiga samt i fråga örn huvuddelen
av dessa även uttagning och tilldelning till truppslag och tjänster. Beträffande
uttagningen av vissa kategorier värnpliktiga är däremot inskrivningsnämnden
blott förslagsgivande organ. Inskrivningen fullföljes och avslutas
i en andra instans, inskrivningsrevisionen. En revision skall finnas för
vart och ett av de 21 inskrivningsområdena.
Förberedelserna till inskrivningsförrättning utföras enligt författningar
och praxis i huvudsak i inskrivningsbefälhavarens expedition. Där granskas
vidare inskrivningsnämndernas verksamhet och vidtagas omfattande förberedelser
till inskrivningsrevisionens sammanträde. Enligt av Kungl. Majit
i kommandoväg utfärdade bestämmelser upprättas i sammanhang härmed förslag
beträffande fördelning av inskrivningsområdets studenter och likställda.
Sedan fördelningschefen uppgjort förslag till fördelning på honom underlydande
inskrivningsområden av värnpliktiga, vilka av inskrivningsnämnderna
uttagits till handräckningstjänst, uppgör varje inskrivningsbefälhavare i sin
tur mera detaljerade förslag i sådant avseende. Genom inskrivningsbefälhavarens
försorg verkställes efterinskrivning av värnpliktiga, som uteblivit
från inskrivningsförrättning. Slutligen förberedes inskrivningsrevisionens
arbete i de flesta andra avseenden, såsom i fråga örn uttagning för utbildning
till underbefäl eller fackmän och för tjänstgöring vid vissa truppförband,
skjutskolor m. m. och i fråga örn behandlingen av samvetsömma.
Inskrivningsrevisionens verksamhet omfattar i huvudsak uttagning och tilldelning
av värnpliktiga i de avseenden, i vilka inskrivningsnämnderna och
inskrivningsbefälhavaren uppgjort förslag, samt handläggning av ärenden
i fråga örn samvetsömma och av besvärsmål. Efter avslutandet av inskrivningsrevisionens
sammanträde omhändertagas handlingarna av inskrivningsbefälhavaren,
genom vilkens försorg handlingarna fullständigas. Vissa handlingar
översändas därefter till respektive rullföringsbefälhavare, som lämna
erforderliga meddelanden till de värnpliktiga och ombesörja värnpliktsregistreringen.
Ett flertal myndigheter medverka alltså vid inskrivningsförfarandet. Förutom
Kungl. Majit deltaga i handläggningen av inskrivningsärendena följande
militära myndigheter: chefen för armén i samarbete med övriga båda försvarsgrenschefer,
samtliga fördelningschefer (likställda), samtliga inskrivningsbefälhavare
och samtliga rullföringsbefälhavare. Själva inskrivningen äger
rum i två instanser: en inskrivningsnämnd för varje rullföringsområde och en
inskrivningsrevision för varje inskrivningsområde. Slutligen må nämnas
pastorsämbetenas och mantalsskrivningsförrättarnas åligganden beträffande
inskrivningsväsendet.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6. 37
Såsom nämnts skall i regel en inskrivningsnämnd finnas för varje rullföringsområde.
För större rullföringsområde må dock, där Konungen så bestämmer,
finnas två eller flera inskrivningsnämnder, var och en för viss del
av rullföringsområdet. Jämlikt denna bestämmelse har föreskrivits, att Stockholms
stadsrullföringsområde skall hava 3 och Göteborgs stadsrullföringsområde
2 inskrivningsnämnder. Som rullföringsområdenas antal är 78, finnas
alltså 81 inskrivningsnämnder.
Inskrivningsnämnd består av en regementsofficer såsom ordförande samt
två inom rullföringsområdet bosatta icke militära personer, vilka jämte ett
lika antal suppleanter väljas varje gång för två år av landstinget eller, där
rullföringsområde utgöres av stad, som ej lyder under landsting, av stadsfullmäktige.
Nämnden biträdes av läkare samt av rullföringsbefälhavaren eller
i de fall, Konungen bestämmer, annan officer.
Inskrivningsförrättningarna påbörjas i regel under första hälften av
februari och skola vara avslutade före den 1 april. Man räknar med att omkring
50 värnpliktiga kunna inskrivas varje förrättningsdag. Arbetskapaciteten
torde i regel bliva beroende av den tid, som åtgår för läkarundersökningarna.
Inskrivningsrevisionen består av landshövdingen eller, i händelse denne har
förfall eller ämbetet är ledigt, landssekreteraren i det län, till vilket största
delen av området hör, såsom ordförande, inskrivningsbefälhavaren samt minst
tre andra ledamöter, av vilka minst en från varje till området hörande län eller
ej under landsting lydande stad. Sistnämnda ledamöter, vilkas antal för varje
till området hörande län eller icke under landsting lydande stad bestämmes
av Kungl. Majit, utses, jämte lika antal suppleanter, för ett år av landstinget
eller för stad, som ej lyder under landsting, av stadsfullmäktige. Revisionen
biträdes av en militärläkare och en civil läkare.
Över inskrivningsrevisionens beslut får besvär ej anföras. Hava minst två
ledamöter uttalat avvikande meningar, skall beslutet emellertid underställas
Konungens prövning.
2. Marinens särskilda inskrivningsväsende.
Marinens inskrivningsväsende är baserat på sjömanshusen, som äro sammanförda
till sjörullföringsområden. Dessa sammanfalla med marindistrikten
med undantag för det inom Gotlands marindistrikt liggande Visby sjömanshus,
som hänföres till Stockholms sjörullföringsområde.
För varje sjömanshus skall finnas en inskrivningsnämnd med likartad
sammansättning och samma uppgifter som inskrivningsnämnden för rullföringsområde.
Inskrivningarna vid sjömanshusen kontrolleras och avslutas
av inskrivningsrevisionen, örn vars befattning med sjömanshusinskrivna värnpliktiga
gäller i stort sett samma regler som beträffande dess befattning med
övriga värnpliktiga.
B. VärnpUktsregistreringen.
Liksom fallet är med inskrivningsväsendet har även beträffande värnpliktsregistreringen
två skilda organisationer uppstått och utvecklats vid
38 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
sidan av varandra, den gemensamma värnpliktsregistreringen för huvuddelen
av de värnpliktiga och marinens särskilda värnpliktsregistrering för värnpliktiga,
inskrivna å sjömanshus.
1. Den gemensamma värn plikts registreringen.
Den gemensamma värnpliktsregistreringen ansluter till indelningen av
riket i rullföringsområden. För varje sådant område finnes en rullföringsbefälhavare
med rullföringsexpedition.
För landstormens organisering är riket indelat i landstormsområden.
Denna indelning ansluter till indelningen i rullföringsområden på så sätt
att varje rullföringsområde i allmänhet är uppdelat på två, i vissa fall tre
eller fyra landstormsområden. För landstormsområde finnes en landstormsområdesbefälhavare
med landstormsområdesexpedition.
Förutom vid rullföringsområde registreras vissa värnpliktiga även vid
truppförband och motsvarande enheter. Sålunda registreras samtliga
klass B tillhörande värnpliktiga vid det truppförband eller den motsvarande
enhet, som de tilldelats. Enahanda är förhållandet med manskap, tillhörande
truppförbandets reserv.
Vid tjänstgöring för utbildning registreras de värnpliktiga vid vederbörliga
utbildningsenheter. Vid inryckningen till tjänstgöring sker, där så erfordras,
en reglering av värnplikts- och tjänstgöringsförhållandena.
I och för tjänstgöring för rikets försvar krigsplaceras de värnpliktiga
på vederbörliga krigsförband. Krigsredovisningen ordnas för samtliga värnpliktiga
centralt vid krigsförbandens depåer, varjämte krigsförbanden förses
med erforderliga fältredovisningshandlingar. I övrigt sker registeringen i
huvudsak enligt samma grunder som vid tjänstgöring för utbildning i fred.
Den egentliga registreringen handhaves sålunda av rullföringsbefälhavarna
samt i viss omfattning av landstormsområdesbefälhavare, truppförbandschefer
och vissa särskilda myndigheter. Ledningen och kontrollen över
värnpliktsregistreringen utövas närmast av inskrivningsbefälhavaren. I övrigt
handläggas med registreringen sammanhängande ärenden — förutom av
Kungl. Maj:t — av cheferna för högre truppförband eller i deras ställe av
militärområdesbefälhavarna samt av chefen för armén och övriga försvarsgrenschefer.
De högre myndigheterna erhålla överblick över värnpliktstillgången
genom den s. k. årsredovisningen, som angiver värnpliktsläget vid
varje årsskifte, samt genom särskilt infordrade uppgifter och rapporter.
2. Marinens särskilda värn plikts regis trering.
Registreringen av sjömanshusinskrivna värnpliktiga, tilldelade marinen
och flygvapnet, äger rum vid sjörullföringsexpeditionerna. Härvid råder en
intim samverkan mellan sjörullföringsbefälhavaren och sjömanshusombudsmännen.
Försvarsväsendets rullföringsnämnds förslag.
Försvars väsendets rullföringsnämnd har föreslagit en fullständig omläggning
av grunderna för inskrivningsväsendet och värnpliktsregistreringen.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
39
4, Inskrivningsväsendet.
1. Ett insJcrivningsväsende för samtliga värnpliktiga.
Med avseende å frågan, huruvida icke marinens särskilda inskrivningsväsende
skulle kunna uppgå i det gemensamma inskrivningsväsendet, har
rullföringsnämnden — efter en närmare granskning av ändamålsenligheten i
den nuvarande organisationen — kommit till det resultatet, att mycket stora
olägenheter äro förbundna med att man har två vid sidan av varandra arbetande
inskrivningssystem.
I annat sammanhang har nämnden föreslagit, att samtliga värnpliktiga —
alltså även de sjömanshusinskrivna —- framdeles skola territoriellt redovisas
vid inskrivningsområdena och att såväl sjömanshusinskrivna som icke sjömanshusinskrivna
värnpliktiga, vilka skola utbildas vid flottan eller erfordras
för täckande av dess mobiliseringsbehov, registreras vid örlogsstationerna.
Härigenom skulle en fristående militär registreringsorganisation med användning
av sjörullföringsbefälhavare ej längre vara erforderlig. Vid sådant
förhållande bortfölle det skälet för bibehållande av det särskilda inskrivningsväsendet
för marinen, som kunde ligga i sjörullföringsorganisationen.
På grund av det anförda har nämnden funnit det möjligt och lämpligt, att
inskrivningen av de sjömanshusinskrivna värnpliktiga verkställes med begagnande
av samma organisation som för övriga värnpliktiga.
2. Inslcrivningsområdet enhet i inskrivningsverksamheten.
Rullföringsnämnden har erinrat örn huru inskrivningsområdet för närvarande
utgör grundenheten i den territoriella indelning, som har avseende å
rekryteringen av de olika truppförbanden och motsvarande enheter, samt huru
inskrivningen av värnpliktiga principiellt är upplagd med utgångspunkt från
inskrivningsområdet såsom rekryteringsenhet. I detta avseende funnes enligt
nämndens uppfattning icke någon anledning till ändring, även örn det kunde
ifrågasättas, om icke den nu gällande indelningen i vissa stycken borde revideras.
Nämnden har härutinnan vidare anfört:
Den med utgångspunkt från inskrivningsområdenas tillgång och behovet
av värnpliktiga planlagda inskrivningen verkställes emellertid i första instansen
icke inskrivningsområdesvis utan särskilt för varje rullföringsområde.
Detta förhållande är ägnat att i hög grad komplicera och försvåra verksamheten.
Inskrivningsbefälhavaren måste på grund härav vidtaga förberedelser
till inskrivningsförrättningarna för varje särskilt till inskrivningsområdet
hörande rullföringsområde. Till dessa förberedeler hör bland annat uppdelning
av de för inskrivningsområdet — — — fastställda tilldelningskontingenterna
på rullföringsområdena. Detta är ett i och för sig omfattande
arbete, som även är ägnat att försvåra uttagningen, särskilt när denna avser
mera krävande utbildning eller tjänstgöring i kvalificerade befattningar. På
grund av det stora antal nämnder, som skola vara i samtidig verksamhet, har
det vidare visat sig förenat med svårigheter att bekläda de synnerligen betydelsefulla
befattningarna såsom ordförande och läkare med härför erforder
-
40 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
ligt kvalificerad personal. Vad själva förrättningarna beträffar, kan en av
nuvarande stora antal nämnder utförd inskrivningsverksamhet icke präglas
av den enhetlighet och kontinuitet, som är önskvärd. Arbetet försvåras även
på grund av de många flyttningar, som under förrättningarnas gång äga
rum mellan de särskilda rullföringsområdena. Efter avslutade förrättningar
skall inskrivningsarbetet åter sammanföras till och övertagas av inskrivningsbefälhavaren,
vilken verkställer erforderlig kontroll för inskrivningsområdet
i dess helhet samt vidtager förberedelserna till den inskrivningsområdesvis
ordnade revisionen. Sedan inskrivningsrevisionens arbete avslutats, skola
handlingarna åter utskiftas på rullföringsområdena. Det är självklart, att den
så ordnade inskrivningen är förenad med omfattande arbete och ty afförande
skriftväxling.---
Det är att märka, att rullföringsbefälhavaren intager en underordnad ställning
i inskrivningshänseende.---Ett väsentligt skäl till att inskrivnings
verksamheten
utföres särskilt för varje rullföringsområde synes vara att inskrivningsområdet
i registreringsavseende är indelat i rullföringsområden. I
den följande utredningen angående värnpliktsregistreringen föreslår rullföringsnämnden,
att indelningen i rullföringsområden och den därtill anslutna
rullföringen skall upphöra och att värnpliktsregistreringen skall i territoriellt
hänseende ansluta till inskrivningsområdena. Därmed skulle nämnda skäl till
bibehållande av den nuvarande ordningen med inskrivning rullföringsområdesvis
vara avlägsnat. I likhet med den territoriella registeringen bör också
enligt rullföringsnämndens mening inskrivningen utföras inskrivningsomradesvis.
Därigenom skulle icke blott ovan påtalade högst väsentliga olägenheter
avlägsnas utan även betydade fördelar ernås. De förberedelser, som för
närvarande påvila inskrivningsbefälhavaren, skulle alltjämt vidtagas genom
dennes försorg men efter väsentligt enklare linjer, då inskrivningsverksamheten
blir gemensam för inskrivningsområdet i dess helhet. Särskilt torde i
detta avseende böra nämnas, hurusom någon uppdelning av inskrivningskontingenterna
icke skulle behöva ifrågakomma. — — — Planläggningen,
utförandet och efterarbetet skulle i alla avseenden ansluta till inskrivningsområdet
och dess befälhavare i alla avseenden påläggas ansvaret för inskrivningarnas
riktiga och ändamålsenliga utförande. — — — Örn inskrivningsverksamheten
blir omlagd på sådant sätt, att den i sin helhet kan slutföras vid
inskrivningsnämnden, och den nuvarande inskrivningsrevisionen gives karaktär
av ett besvärsinstitut, skulle inskrivningen erhålla en mycket hög grad av
enkelhet, reda, säkerhet och kontinuitet.
Piullföringsnämnden har anmärkt, att den erinringen ligger nära till hands,
att inskrivningsverksamheten enligt det av nämnden antydda systemet skulle
kunna taga avsevärd tid i anspråk. Enligt av nämnden utförda statistiska beräkningar
hava vid 1941 års inskrivningar prövats i medeltal 41 värnpliktiga
per förrättningsdag. Nämnden har ansett, att inskrivningsnämndernas arbetskajiacitet
skulle kunna väsentligt höjas, därest varje inskrivningsnämnd biträddes
av två läkare. Under sådan förutsättning skulle enligt rullföringsnämndens
uppfattning i medeltal minst 80 värnpliktiga kunna prövas varje
förrättningsdag. Antalet prövade borde komma att ligga mellan 80 och 100
per dag. Förutsatt att varje inskrivningsnämnd biträddes av två läkare, borde
därför enligt utförda beräkningar inskrivningsverksamheten, därest den påbörjades
den 1 februari, kunna vara avslutad omkring den 15 mars i det stora
flertalet av inskrivningsområdena.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
41
3. Ett inskrivningsor gan och en besvär sinstans.
Hull]Öringsnämnden har i hithörande delar till en början anfört:
Den omständigheten att det är två organ — inskrivningsnämnden och inskrivningsrevisionen
— som för närvarande handhava inskrivningen, medför,
att proceduren blir mycket invecklad och skriftväxlingen omfattande och att
det praktiskt taget icke är möjligt att i något avseende avsluta inskrivningsverksamheten,
förrän tiden gått till ända för inskrivningsrevisionernas sammanträden
med därtill hörande efterarbeten. Ett års inskrivningsverksamhet
kommer sålunda, frånsett pastorsämbetenas och mantalsskrivningsförrättarnas
inskrivningsförberedelser, att omfatta en tidrymd av i stort sett 4V2 månader
— 15 januari—31 maj. Det har vid sådant förhållande synts rullföringsnämnden
vara av särskild vikt att närmare undersöka, huruvida icke nu gällande
bestämmelser i fråga örn inskrivningsnämndens och inskrivningsrevisionens
åligganden och befogenheter lämpligen kunna och böra ändras i syfte att på
enklare men ändock fullt tillfredsställande sätt nå det med inskrivningen
avsedda ändamålet.
Nämnden har därefter ingått på en granskning av var och en av inskrivningsrevisionens
uppgifter. Därvid hava i huvudsak följande synpunkter
framförts.
Yad först beträffar besvärsärenden, syntes det självfallet, att det erfordrades
en över inskrivningsnämnd stående besvärsinstans. Rörande frekvensen
av sådana ärenden kunde anmärkas, att under år 1940 vid rikets
samtliga inskrivningsrevisioner handlagts sammanlagt endast 641 besvärsmål,
varvid ändring skett i 150 fall. Med hänsyn härtill och till det förhållandet,
att målens antal varit i hög grad ojämnt fördelat på de olika inskrivningsområdena,
syntes besvärsinstansen böra göras gemensam för rikets
alla inskrivningsområden.
Vidkommande inskrivningsrevisionens allmänt kontrollerande verksamhet
har nämnden på anförda skäl funnit, att det av nämnden föreslagna inskrivningssystemet
torde onödiggöra en dylik kontroll.
I fråga örn inskrivningsrevisionens åligganden beträffande uttagning och
tilldelning har nämnden ansett, att dessa uppgifter utan fara för bestämmelsernas
rätta tillämpning kunde anförtros åt och slutföras vid inskrivningsnämnderna.
Sammanfattningsvis har nämnden uttalat, att de skäl, som på sin tid föranlett
inskrivningsverksamhetens uppdelning på två inskrivningsorgan — nämnd
och revision —- icke längre kunde tillmätas bärande kraft.
4. En central- och en lokalmyndighet.
Eliliföringsnämnden har inledningsvis framhållit, hurusom för närvarande
ett flertal militära myndigheter hade att i ett eller annat avseende taga befattning
med inskrivningsväsendet. Det vöre självfallet, att ju flera myndigheter,
som infogades i systemet, desto omständligare, tyngre och långsammare skulle
utförandet bliva. Därför syntes det vara av vikt att söka begränsa antalet inskrivningsmyndigheter
till det oundgängligen nödvändiga.
Nämnden har föreslagit, att det arbete, som för närvarande utföres av för -
42 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
svarsgrenscheferna, kommandoexpeditionerna och cheferna för högre militära
förband m. fl. skulle sammanföras hos en enda central militärmyndighet.
Beträffande den lokala inskrivningsmyndigheten har nämnden föreslagit,
att inskrivningsväsendet inom inskrivningsområdet borde frigöras från infanteriregementschefen
och underställas en särskild målsman, benämnd inskrivningschef.
Denne borde omedelbart underställas centralmyndigheten.
B. Värnpliktsregistreringen.
1. En registreringsorganisation för samtliga värnpliktiga.
Rullföringsnämnden har ansett uppdelningen av värnpliktsregistreringen
på två vid sidan av varandra arbetande organisationer vara förenad med liknande
olägenheter som uppdelningen av inskrivningsorganisationen.
Enligt det av rullföringsnämnden föreslagna registreringssystemet, för
vilket en närmare redogörelse kommer att lämnas under avdelning 2 här
nedan, skulle samtliga värnpliktiga territoriellt redovisas vid vederbörliga inskrivningsområden.
Vid varje truppförband och motsvarande enhet skulle
redovisas de värnpliktiga, som skulle utbildas där eller erfordrades för
täckande av förbandets mobiliseringsbehov. Ansvaret för sistnämnda redovisning
skulle vila å truppförbandschefen, och det skulle åligga denne att
verkställa inkallelser. Det föreslagna systemet skulle enligt nämndens uppfattning
medföra, att de olägenheter, som äro förenade med den särskilda sjörullföringsorganisationen,
skulle avlägsnas, medan de med utnyttjandet av
sjömanshusinstitutionen förbundna fördelarna skulle bliva noggrant tillvaratagna.
2. Värnpliktsregistreringen vid truppförband och för
inskrivnings område.
Rullföringsnämnden har i denna fråga anfört bland annat följande:
Ändamålet med värnpliktsregistreringen är främst att giva erforderligt
underlag för arbetet med de militära stridskrafternas mobilisering. Truppförband
och motsvarande enheter, som skola förbereda och ombesörja krigsförbandens
uppsättande, måste för detta arbete redan i fred förfoga över
registreringshandlingar för alla de värnpliktiga, som måste eller kunna tagas
i anspråk.----
Efter verkställd mobilisering och i krig måste värnpliktsregistreringen
bereda möjlighet att snabbt och säkert bestämma, vid vilket fältförband varje
värnpliktig befinner sig. Fördenskull måste vid de truppförband och motsvarande
enheter, som ombesörjt mobiliseringen, depåerna förfoga över
registreringshandlingar för alla de värnpliktiga, som befinna sig i depån eller
passerat till fältförbanden.
Utbildningsarbetet i fredstid är endast en förberedelse för krigsanvändningen.
Under detta arbete infogas i de värnpliktigas registreringshandlingar
alla de uppgifter, som sedermera skola ligga till grund för mobiliseringsplaceringen.
Truppförbanden och motsvarande enheter måste sålunda förses
med och föra registreringshandlingar för samtliga värnpliktiga, som där
årligen utbildas, samt efter avslutad utbildning förfoga över nämnda handlingar,
så länge de värnpliktiga skola tagas i anspråk vid mobilisering.
43
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
Med hänsyn till ovanberörda synpunkter är---- den nuvarande värn
pliktsregistreringen
otillfredsställande. Denna är mycket starkt koncentrerad
till den territoriella rullföringsorganisationen. Vid de värnpliktigas inryckning
till utbildning utlånas så att säga vid rullföringsexpeditionen förda
dubblettkort för att efter utbildningens slut återställas. Först vid krigsinkallelse
ställas dessa handlingar åter till förfogande. Därigenom blir det icke
möjligt annat än i undantagsfall att verkställa en individuell mobiliseringsplacering
av de värnpliktiga i allmänhet, vilken placering, där den kail åstadkommas,
är grundad på en omfattande skriftväxling mellan rullförings- och
truppförbandsmyndigheter. Det stora flertalet värnpliktiga ställas till förfogande
årsklassvis, och sorteringen efter duglighet och användbarhet måste
ske vid mobiliseringstillfället efter ganska summariska grunder. Depåredovisningen
måste vidare helt uppläggas vid mobiliseringstillfället. De påtalade
bristerna i registreringssystemet hava ock tydligt framträtt under beredskapstiden
och föranlett vidtagande av ett flertal provisoriska registreringsåtgärder,
vilka i vissa hänseenden rubbat grunderna för det nu tillämpade systemet.
Enligt rullföringsnämndens uppfattning måste den blivande värnpliktsregistreringen
helt och fullt anpassas efter de synpunkter, som ovan blivit
framlagda. I enlighet härmed böra samtliga värnpliktiga, som ingå i utbildningskontingenterna
eller som i övrigt erfordras för genomförande av krigsorganisationen,
redovisas vid truppförband och motsvarande enheter, där fördenskull
registreringshandlingarna för nämnda värnpliktiga också böra förås
och förvaras. Ansvaret för allt registreringsarbete rörande värnpliktsutbildningen
och den därpå grundade mobiliseringsplaceringen med ty åtföljande
depåredovisning kommer sålunda att helt påvila vederbörande truppförbands(motsvarande)
chefer. I enlighet härmed befrias även de territoriella registreringsmyndigheterna
från befattningen med de värnpliktigas inkallelse till
såväl freds- som krigstjänstgöring. Däremot är det enligt rullföringsnämndens
uppfattning icke lämpligt att betunga truppförbands- (motsvarande) chefer
med registreringsarbeten, som hava avseende på andra än här berörda värnpliktiga
samt deras utbildning och mobiliseringsanvändning, såsom i fråga
om samvetsömma och värnpliktiga, vilka icke behöva eller fa tagas i anspråk
vid mobilisering. Det är som framgår av det följande icke heller möjligt att
pålägga truppförband och motsvarande enheter med den territoriella värnpliktsregistreringen
sammanhängande uppgifter.
Yärnpliktiga tagas i anspråk i riksförsvarets tjänst icke blott för det militära
försvaret i egentlig mening utan även för andra försvarsändamål, såsom för
säkerställande av statslivets allmänna gång, för krigsindustrien och för verksamheten
inom näringslivets alla områden, för det allmänna och industriella
luftskyddet
m. m.---För närvarande kan man skilja mellan den rent
militära registreringen och den registrering av olika slag, som med hänsyn till
»andra försvarsändamål» ombesörjes av civila myndigheter. Då sistnämnda
registrering sammanhänger med frågan örn folkkraftens tillgodogörande i dess
helhet, synes även framdeles den militära registreringen böra begränsas till
vad nu ar fallet. Enligt rullföringsnämndens uppfattning är det emellertid
härvid av särskild vikt, att sambandet mellan de båda registreringsverksamheterna
blir behörigen tillgodosett, varvid de berättigade krav, som ett tillgodoseende
av värnpliktsbehovet för »andra försvarsändamål» uppställer, böra
i vederbörlig grad beaktas.
Det är av väsentlig betydelse, ej minst ur samhällets ogen synpunkt,
att det militära behovet av värnpliktiga tillgodoses från olika
delar av riket efter enhetliga grunder. — — En avvägning skall
kunna göras mellan å ena sidan tillgången på värnpliktiga, å andra
44 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
sidan behovet för såväl militära som andra försvarsändamål. Ur militär svnpunkt
är det dessutom nödvändigt att kunna överblicka tillgången på värnpliktiga
i samtliga åldersskikt. Av det här anförda torde framgå, att en
territoriell faktor måste införas i värnpliktsregistreringen.------Såsom fram
hållits
i det föregående, är indelningen i inskrivningsområden just uppbyggd
med hänsyn till här berörda förhållande. Ur denna synpunkt bör sålunda inskrivningsområdet
utgöra den territoriella redovisningsenheten samt den härtill
anslutna registreringen omfatta samtliga inom området kyrkobokförda
värnpliktiga. I och för sig kräver icke detta att registreringen sker i inskrivningsområdets
expedition. Registreringen förenklas dock, örn så är fallet.
Vid det individuella avskiljandet av värnpliktiga för »andra försvarsändamål»
gäller det att avgöra, huruvida i det särskilda fallet riksförsvaret blir bättre
tillgodosett genom den värnpliktiges användning för »andra försvarsändamål»
än genom hans tjänstgöring i den militära organisationen. För ändamålet
måste den militära registreringen giva besked örn varje värnpliktigs militära
kvalifikationer och avsedda användning i krigsorganisationen.
Vad angår det erforderliga sambandet mellan den militära registreringen
och registreringen för »andra försvarsändamål», bereder den ovan ifrågasatta
registreringen fullt tillfredsställande möjligheter att såväl kollektivt som individuellt
bedöma, i vilken omfattning och i vilka fall värnpliktiga böra och
kunna ur militär synpunkt avstås för »andra försvarsändamål» än rent militära.
Med motsvarande uppgifter från andra verksamhetsområden kan sålunda
en säker grund skapas för ett riktigt bedömande av de värnpliktigas användning
i riksförsvarets tjänst. Det är därför av vikt att kunna även för dessa
verksamhetsområden förfoga över en tillfredsställande registrering. Även örn
denna fråga sammanhänger med värnpliktsregistreringen, ligger den dock vid
sidan av rullföringsnämndens arbetsuppgift. Så är enligt rullföringsnämndens
uppfattning även fallet med frågan örn sättet för uppskovsärendenas handläggning.
Vidare må framhållas, att för närvarande för »andra försvarsändamål» i
anspråk tagna värnpliktiga vid vederbörliga rullföringsområden avskiljas från
övriga värnpliktiga i registreringsavseende. Så bör även vara fallet i den av
rullföringsnämnden framlagda registreringsorganisationen. Samtliga uppskovsbe
vil jade böra sålunda i enlighet med vad i det föregående anförts icke registreras
vid truppförbanden utan vid den territoriella registreringsorganisationen.
Beträffande den territoriella registreringsorganisationens uppgifter i övrigt
har nämnden anmärkt, att civila myndigheter liksom nu är fallet måste kunna
vända sig till en territoriell registreringsmyndighet i ärenden, som angå de
värnpliktiga. Här syftas bland annat på meddelanden från folkbokföringsmyndigheterna
angående inskrivningsskyldighet och flyttningsanmälningar
m. m. samt på den vissa andra civila myndigheter, såsom undervisningsanstalter
och polismyndigheterna, åliggande anmälningsskyldigheten till militära
myndigheter.
Rullföringsnämnden har härefter anfört:
Som redan---framhållits, utgör indelningen i inskrivningsområden
grundvalen för rikets militärterritoriella indelning. Till denna ansluta inskrivningsförberedelserna.
Med hänsyn till de krav, som---blivit fram
lagda
i avseende på den territoriella registreringen, bör inskrivnings området
likaledes utgöra den territoriella registreringsenheten. Sambandet med folkbokföringen
och andra civila myndigheter torde även förenklas genom att låta
45
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
befälhavare för inskrivningsområde i alla avseenden ersätta den nuvarande
rullföringsbefälhavare!! såsom territoriell registreringsmyndighet.
Sammanfattningsvis har rullföringsnämnden framhållit, att den ifrågasatta
värnpliktsregistreringen komme att omfatta dels en allmän, territoriell registrering,
ansluten till inskrivningsområdena, dels en partiell registrering, ansluten
till truppförband och motsvarande enheter. Vid den förra skulle som
benämningen angåve samtliga värnpliktiga redovisas i territoriellt avseende.
Vissa värnpliktskategorier skulle redovisas endast vid inskrivningsområdena,
nämligen samvetsömma, värnpliktiga, som beviljats uppskov vid mobilisering,
samt värnpliktsreserver, d. v. s. värnpliktiga, som visserligen utbildats för
krigsanvändning men icke omedelbart erfordrades för täckande av truppförbandens
och motsvarande enheters mobiliseringsbehov — i regel äldre årsklasser.
Vid truppförbanden och motsvarande enheter skulle redovisas värnpliktiga,
som där skulle undergå utbildning eller som erfordrades för täckande
av föreskrivet mobiliseringsbehov, vari inbegrepes visst ersättningsbehov.
De huvudsakliga fördelarna med det föreslagna registreringssystemet lia
av nämnden utvecklats sålunda:
Truppförbandsregistreringen med dess här föreslagna omfattning ger en
betryggande grund för truppförbands- och motsvarande chefers verksamhet i
vad rör nämnda chefers båda mest ansvarsfulla uppgifter — värnpliktsutbild
ningen
och krigsorganisationen. För ändamålet kommer---att ställas
till truppförbandschefernas förfogande en maskinell utrustning, som sätter
dem i stånd att på ett enkelt och tidsvinnande sätt utföra härmed förenad
registreringsverksamhet. Det bliver även möjligt att under enkla och betryggande
former verkställa den för närvarande ganska invecklade inkallelsen
till såväl freds- som krigstjänstgöring. Sambandet med den territoriella
registreringen bliver även genom dennas sammanförande till inskrivningsområde
förenklat. Särskilt gäller detta infanteriregementena, till vilka den
territoriella registreringen är avsedd att ansluta. Slutligen ger den här förordade
truppförbandsregistreringen den nödvändiga förutsättningen för den
högre ledningen att städse vara orienterad om personalläget i fråga örn utbildning
och krigsorganisation.
Den territoriella registreringen vinner i reda och översikt genom dess anslutning
till inskrivningsområde. Genom att den omfattar samtliga värnpliktiga
erhåller den högre ledningen en klar överblick över tillgången på
värnpliktiga inom olika landsdelar och dennas fördelning för olika ändamål.
Den särskilda redovisningen av disponibla värnpliktsreserver ger alla erforderliga
upplysningar örn tillgången i reserv för olika truppslag och tjänster, av
olika kategorier, av olika årsklasser o. s. v. Därigenom beredes högre chef
möjlighet att efter rådande förhållanden anpassa deras användning och inkallelse
till den ena eller andra depån. Genom den särskilda redovisningen
av värnpliktiga, som beviljats uppskov eller eljest tagits i anspråk för »andra
försvarsändamål», kan denna värn pliktskategori i alla hänseenden överblickas.
Det avsedda sammanhållandet av samvetsömma värnpliktiga i registreringsavseende
torde även vara till fördel ur registrerings- och tjänstgöringssynpunkt.
3. Registreringsmyndigheter.
Sedan rullföringsnämnden anmärkt, att personalberäkningarna ännu ej
slutförts, framlägger nämnden vissa riktlinjer för registreringsmyndigheternas
organisation. Dessa riktlinjer kunna sammanfattas sålunda:
46 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
Med det av rullföringsnämnden föreslagna registreringssystemet lomme
de lokala registreringsmyndigheterna att ansluta dels till inskrivningsområdena
oell dels till truppförbanden. Verksamheten vid inskrivningsområdena
komme att omfatta inskrivningsväsendet och den territoriella värapliktsregistreringen,
vid truppförbanden endast truppförbandsregistreringen.
Befattningen med inskrivningsväsendet borde, såsom förut framhållits,
enligt nämndens mening frigöras från infanteriregementschefen och uppdragas
åt en särskild chef — inskrivningschef — som borde vara regementsofficer
på aktiv stat. Inskrivningschefen borde utöva ledningen även över den
territoriella värnpliktsregistreringen.
Truppförbandsregistreringen borde förläggas till mobiliseringsavdelningen
vid varje förband och i regel underställas en officer på aktiv stat —
mobiliseringschef. För den registreringsverksamhet, som icke angår krigsorganisationen,
borde inrättas en särskild personalsektion. Den maskinutrustning,
som komme att ställas till förbandets förfogande, borde vara gemensam
för registreringen vid personalséktionen och krigsorganisationsregistreringen.
Inskrivningsområdenas expeditioner ha tänkts förlagda till infanteriregementena.
Med hänsyn till sambandet mellan inskrivningsväsendet och den
territoriella värnpliktsregistreringen, å ena, samt truppförbandsregistreringen,
å andra sidan, borde ett infanteriregementes mobiliseringsavdelning samordnas
med inskrivningsområdets expedition. Inskrivningschefen borde föra
befäl över såväl inskrivningsexpeditionen som mobiliseringsavdelningen.
Den beträffande inskrivningsväsendet föreslagna, för alla försvarsgrenarna
gemensamma centrala myndigheten borde leda och kontrollera även värnpliktsregistreringen.
Den centrala myndigheten har avsetts skola förses med
en s. k. hålkortsanläggning.
Beträffande innehållet i de avgivna yttrandena i denna del får utskottet
hänvisa till propositionen sid. 90—94.
Föredragande departementschefen har anfört bland annat:
»Då jag nu ingår på ett bedömande av vullföringsnämndens förslag, vill jag
till en början erinra örn att Kungl. Majit och riksdagen redan godtagit principen
om registrering av de värnpliktiga vid truppförbanden. Yad rullföringsnämnden
anfört i denna del har stärkt mig i min övertygelse örn lämpligheten
av en sådan anordning. Truppförbandsregistreringen synes emellertid böra
kompletteras med en territoriell registrering. Att detta är nödvändigt framgår
redan av den omständigheten, att folkbokföringsmyndigheterna och andra
myndigheter, som ju ej alltid på förhand kunna ha vetskap örn vid vilket
truppförband en värnpliktig är registrerad, måste kunna i värnpliktsärenden
vända sig till en viss bestämd registreringsmyndighet beträffande alla inom
ett visst område bosatta värnpliktiga. Den territoriella registreringen har
emellertid, såsom rullföringsnämnden anfört, även andra viktigare funktioner.
Rullföringsnämnden synes mig ha förebragt starka skäl för att den territoriella
registreringen skall förläggas till inskrivningsområdenas expeditioner. Mot
nämndens förslag i detta avseende talar egentligen endast den omständig
-
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6. 47
heten, att indragningen av rullföringsexpeditionerna skulle medföra försämrade
möjligheter för de värnpliktiga att komma i förbindelse med registreringsmyndigheterna.
Denna olägenhet får dock ej överdrivas. De värnpliktiga
själva, som ju ha kännedom örn vid vilket truppförband de äro registrerade,
kunna vända sig direkt till sitt förband med eventuella förfrågningar och anmälningar.
Olägenheten skulle huvudsakligen bliva kännbar i de större städer,
i vilka för närvarande finnas rullföringsexpeditioner men ej infanteriregementen.
De maskinella hjälpmedel, som äro avsedda att ställas till registreringsmyndigheternas
förfogande, komma emellertid att väsentligt underlätta
myndigheternas möjlighet att till de värnpliktiga utsända anvisningar och
andra meddelanden. Vid sådant förhållande kan den nuvarande frekvensen
av rådfrågning i värnpliktsärenden väntas nedgå. Även örn indragningen av
rullföringsexpeditionerna skulle medföra någon olägenhet i förevarande avseende,
synes denna omständighet dock ej kunna tillmätas avgörande betydelse.
Vad beträffar möjligheten till rekonstruktion av förstörda värnpliktsregister,
synes den föreslagna organisationen erbjuda fördelar framför
den nuvarande. De värnpliktiga skola ju registreras ej blott vid sina
truppförband utan även i inskrivningsexpeditionen. Beträffande infanteriregementena,
dit ju inskrivningsexpeditionerna skulle bliva förlagda, avses
dock regementenas truppförbandsregister skola förvaras på samma plats
som inskrivningsområdets territoriella register. Emellertid är det enligt
förslaget avsett, att avtryck av truppförbandsregistren skola förvaras på
ännu ett ställe. Såsom jag i inledningen till mitt anförande berört, har
Kungl. Majit vidtagit anstalter för ordnande vid försvarsväsendet av en
central hålkortsanläggning. Avtryck av truppförbandsregistren skola samlas
vid denna central. Då värnpliktsregistren eller avtryck därav således skola
förvaras på minst två och i vissa fall tre platser, synes mig någon berättigad
anmärkning mot det föreslagna systemet ej kunna ur luftskydd ssynpunkt
framställas.
Såsom rullföringsnämnden anfört, synes ett väsentligt skäl till att inskrivningsverksamheten
utföres särskilt för varje rullföringsområde vara, att inskrivningsområdet
är i registreringshänseende indelat i rullföringsområden.
Därest den territoriella registreringen flyttas från rullföringsexpeditionerna
till inskrivningsexpeditionerna, finnes enligt min uppfattning ej något skäl
för bibehållande av indelningen i rullföringsområden med hänsyn till inskrivningsverksamheten.
Därmed är i och för sig ej sagt, att inskrivningen inom
ett inskrivningsområde skulle utföras av en enda inskrivningsnämnd. En
dylik enhetlighet synes mig dock innebära sådana fördelar, att den bör eftersträvas.
Rullföringsnämnden har beräknat, att en inskrivningsnämnd, som
biträdes av två läkare, skulle kunna hinna pröva i medeltal minst 80 upp till
100 värnpliktiga per förrättningsdag. Förutsatt att varje inskrivningsnämnd
till sitt biträde erhåller två läkare, varmed man även enligt min mening bör
räkna, skulle inskrivningsverksamheten, om den bedreves av endast en
nämnd inom varje inskrivningsområde och påbörjades den 1 februari, i
48 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
flertalet av inskrivningsområdena hinna slutföras omkring den 15 mars.
Kullföringsnämnden har härvid uppenbarligen utgått från att läkarundersökningen
är det mest tidskrävande momentet vid inskrivningarna. Även
örn försiktigheten skulle bjuda att räkna med ett något mindre antal
prövade värnpliktiga per dag än rullföringsnämnden gjort, torde man dock ur
nämndens utredning kunna utläsa, att inskrivningen i det stora flertalet inskrivnings
områden bör kunna bedrivas med endast en inskrivningsnämnd.
Med hänsyn till betydelsen av att inskrivningarna slutföras inom relativt kort
tid bör likväl finnas möjlighet att i folkrika inskrivningsområden tillsätta
flera inskrivningsnämnder.---
Inskrivningsnämnd bör enligt min mening framdeles liksom nu bestå av
en militär ledamot och i regel två civila. Det torde knappast vara att befara,
att de civila ledamöternas inflytande vid fattande av beslut kommer att bliva
mindre därigenom, att antalet inskrivningsnämnder reduceras och inskrivningschefen
ingår som ordförande i nämnden.---
Då, såsom rullföringsnämnden anfört, inskrivningsrevisionens allmänt
kontrollerande verksamhet lärer vara av synnerligen ringa betydelse samt
dess uppgifter med avseende å uttagning och tilldelning lämpligen kunna
övertagas av inskrivningsnämnden, anser jag, att den högre instansen
bör upptaga endast besvärsmål. Härmed har jag dock icke tagit ståndpunkt
till frågan örn behandlingen av ärenden angående samvetsömma värnpliktiga,
vilken såsom ovan nämnts hänskjutits till utredning av särskilt tillkallade
sakkunniga. Med hänsyn till kravet på enhetlighet i överordnade myndigheters
avgöranden delar jag rullföringsnämndens uppfattning, att besvärsinstansen
bör vara gemensam för hela landet.---
Jag ansluter mig till fullo till rullföringsnämndens synpunkter beträffande
avskaffande av marinens särskilda inskrivnings- och registreringsväsende.
De riktlinjer rullföringsnämnden angivit beträffande organisationen av
inskrivnings- och registreringsmyndigheterna i övrigt finner jag vara väl
grundade.
På grund av det anförda tillstyrker jag rullföringsnämndens förslag till
grunder för inskrivningsväsendet och värnpliktsregistreringen.»
!V!otioner m. m.
I motionerna I: 250 och II: 348, vilka äro likalydande, har yrkats, att riksdagen
med beaktande av i motionerna anförda synpunkter måtte besluta sådan
ändring i Kungl. Maj:ts förslag till ny värnpliktslag, att uttagning av värnpliktiga
för officers- eller underofficersutbildning skall ske endast efter frivillig
anmälan, samt att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte anhålla
att i motionerna anförda synpunkter beaktas under den fortsatta försvarsutredningen,
och att därav betingade förslag föreläggas 1942 års riksdag.
I motionerna har bland annat uppmärksamheten riktats på nödvändigheten
av en omprövning av frågan om tjänstgöringstidens längd, så snart upprätthållandet
av en beredskap av nuvarande omfattning icke längre befunnes er
-
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6. 49
forderlig!;. Vidare har i motionerna berörts frågan om det frivilliga försvarsarbetet,
i samband varmed framhållits som rimligt och rättvist, att den som
deltagit i övningarna inom detta arbete och därigenom förvärvat ett ibland
icke obetydligt mått av allmänmilitära kunskaper bereddes kompensation härför
i form av avkortad tjänstgöringstid som värnpliktig. I anslutning till
yrkandet, att uttagning av värnpliktiga till officers- eller underofficersutbildning
skulle ske endast efter frivillig anmälan, har särskilt erinrats örn möjligheterna
att utnyttja f. d. fast anställt manskap i sådana befälsbefattningar, för
vilkas bestridande de värnpliktiga enligt Kungl. Maj:ts förslag avsåges bliva
tvångsutbildade.
I motionerna I: 251 och II: 347, vilka äro likalydande, har hemställts —
förutom örn ändringar i vissa angivna paragrafer i Kungl. Maj:ts förslag till
värnpliktslag, till vilka utskottet återkommer vid behandlingen av dessa paragrafer
—- att vissa andra i motionerna framförda synpunkter måtte beaktas;
härutinnan får utskottet hänvisa till motionerna.
Motionerna I: 252 och II: 349, vilka äro likalydande, utmynna i en hemställan
att riksdagen vid behandlingen av propositionen måtte avslå 27 § i
förslaget till värnpliktslag och att nuvarande bestämmelser i denna del alltså
skola gälla.
I motionerna I: 253 och II: 343, vilka äro likalydande, har yrkats, att riksdagen
vid behandlingen av propositionen måtte med beaktande av i motionerna
anförda synpunkter i skrivelse till Kungl. Maj:t framhålla angelägenheten
av att, så långt görligt är, lämpligt och allsidigt utformad kompensation
-— således ej enbart ekonomisk sådan — beredes den värnpliktiga ungdomen
för det allvarliga intrång i dess levnadsförhållanden som den åsamkas i jämförelse
med frikallade eller kvinnliga jämnåriga.
I motionerna I: 254 och II: 345, vilka äro likalydande, har hemställts, att
riksdagen vid behandlingen av propositionen måtte med beaktande av i motionerna
anförda synpunkter i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn skyndsam
utredning i syfte att med hänsyn till det totala krigets krav skapa väsentligt
ökade möjligheter för medborgarnas deltagande i försvarsarbetet.
Slutligen har i motionen II: 346 yrkats, att riksdagen måtte dels avslå propositionen
i det skick den framlagts för riksdagen, dels provisoriskt antaga
kap. 2 och 4 i propositionen att av Kungl. Maj:t tills vidare tillämpas, dels ock
i skrivelse till Kungl. Maj:t begära, att 1941 års försvarsutredning begränsas
till en översyn och samordning av de försvarsanstalter, som kunna bliva av
betydelse för vår värnkraft under det nu pågående kriget med beaktande av
att våra anpassningsmöjligheter till efterkrigstidens förhållanden i största
möjliga utsträckning bevaras.
För yrkandet i motionen II: 344 kommer att redogöras i samband med behandlingen
av de särskilda paragraferna i lagförslaget.
Till utskottet har inkommit skrivelser i ämnet från dels statens industrikommissions
krigsindustriavdelning, dels Sveriges förenade studentkårers
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. 2 avd. Nr 6. 25G2 4i 4
50 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
värnpliktskommitté och Uppsala studentkårs värnpliktskommitté och dels 1940
års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen; skrivelserna äro såsom
bilagor fogade vid detta utlåtande.
Utskottet.
Det genom den föreliggande propositionen framlagda förslaget till värnpliktslag
innefattar två huvudspörsmål, nämligen dels frågan om de värnpliktigas
utbildning och dels frågan om en ny organisation för inskrivningsväsendet
och värnpliktsregistreringen. Såsom grundläggande bestämmelse
i förstnämnda hänseende har upptagits, att värnpliktiga i allmänhet äro
skyldiga att för sin utbildning tjänstgöra under sammanlagt 450 dagar. I
anslutning till fragan örn utbildningen har vidare i propositionen föreslagits
upphävande av gränsen mellan beväring och landstorm samt höjning av
värnpliktsålderns övre gräns från 46 till 47 år.
I propositionen har erinrats, att Kungl. Majit genom beslut den 20 juni
1941 förordnat, att inom försvarsdepartementet skulle i enlighet med vissa
närmare angivna riktlinjer företagas en utredning syftande till uppgörande
av förslag till en plan rörande den fortsatta utbyggnaden och organisationen
av landets försvarskrafter under den närmaste femårsperioden. Vidare har
anmälts, att den i enlighet härmed tillsatta utredningen — 1941 års försvarsutredning
bedrivit arbetet med sådan skyndsamhet, att utredningen
inom förhållandevis kort tid torde kunna framlägga ett fullständigt förslag.
Föredragande departementschefen har framhållit, att det givetvis varit önskvärt,
att de centrala värnpliktsfrågorna kunnat infogade i sitt sammanhang
med den tilltänkta försvarsorganisationen föreläggas riksdagen till prövning,
men på anförda skäl, som tillmätts avgörande betydelse, förklarat sig nödgad
att frångå denna ordning och redan nu påkalla beslut rörande värnplikten.
Även enligt utskottets mening hade det med hänsyn till det nära sambandet
mellan de genom propositionen framlagda spörsmålen samt den
blivande försvarsorganisationens utformning varit önskvärt, att samtliga hithörande
frågor kunnat lösas i ett sammanhang. Då de i värnpliktslagen
reglerade frågorna tagas under övervägande fristående utan samband med
försvarsordningen i övrigt, kommer nämligen underlag att saknas för bedömandet
av vissa spörsmål; utskottet syftar härutinnan närmast på avsaknaden
av närmare kännedom örn de ekonomiska följderna för statsverkets
vidkommande av förslagets genomförande. Trots detta har emellertid utskottet,
som även i sistnämnda avseende införskaffat de upplysningar som
statt att vinna, funnit de av departementschefen anförda skälen för att hithörande
frågor redan nu bringas till sin lösning böra i nuvarande läge tilläggas
avgörande vikt. På grund härav kan utskottet icke biträda de i
motionerna I: 252, II: 346 och II: 349 framförda yrkandena örn avslag helt
eller delvis å propositionen.
Yad härefter till en början angår utbildningstidens längd hava erfarenheterna
under den omfattande beredskap, som vårt land de senaste åren
upprätthållit, tydligt givit vid handen, att utbildningstiden enligt 1936 års
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6. 51
värnpliktslag är alltför kort för att tillgodose de krav, som måste uppställas
på såväl den enskilde soldatens som förbandens krigsduglighet. Kungl.
Maj:ts förslag i denna del, enligt vilket värnpliktiga i allmänhet skola vara
pliktiga fullgöra första tjänstgöring örn tolv månader samt två repetitionsövningar
och en efterutbildningsövning örn vardera en månad, synes med
hänsyn till samtliga på frågan inverkande omständigheter väl avvägt.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att ett effektivt utnyttjande
av tjänstgöringstiden ökar de värnpliktigas vilja att tillgodogöra sig utbildningen
och är en förutsättning för att utbildningen skall lämna ett tillfredsställande
resultat.
Enligt vad försvarsutredningen och departementschefen framhållit kommer
den planerade krigsorganisationens ökade omfattning att nödvändiggöra, att
värnpliktiga tagas i anspråk såsom befäl i väsentligt större utsträckning än
för närvarande; av kostnadsskäl torde det nämligen vara uteslutet att besätta
alla befälsposter av lägre grad med personal på och över stat samt i
reserven. Med anledning härav har föreslagits, att värnpliktiga i viss omfattning
må uttagas till fortsatt utbildning till värnpliktig officer eller underofficer.
I motionerna I: 250 och II: 348 hava vissa betänkligheter anförts
mot tvångsuttagning samt hemställts, att uttagning av värnpliktiga för sådan
utbildning skall ske endast efter frivillig anmälan. Enligt utskottets mening
är det visserligen ur rättvisesynpunkt icke tilltalande att ålägga vissa värnpliktiga
att undergå avsevärt längre utbildning än flertalet av deras kamrater.
Då ett stort behov av befäl förefinnes och detta icke torde kunna fyllas
annat än genom tvångsuttagning, måste emellertid den värnpliktiges intresse
vika för riksförsvarets krav. Utskottet kan förty icke biträda motionärernas
nämnda yrkande. I detta sammanhang vill emellertid utskottet understryka
försvarsutredningens uttalande, att till fortsatt utbildning böra
främst beordras värnpliktiga, som äro villiga underkasta sig sådan och som
samtidigt uppfylla de höga krav som måste uppställas på blivande värnpliktiga
officerare och underofficerare, samt att först därest behovet av
lämpliga värnpliktiga icke kunde fyllas på frivillighetens väg tvångsuttagning
måste ske. Denna princip framstår som desto mer befogad som det
är anledning antaga, att den som frivilligt undergår dylik utbildning skall
visa större intresse för uppgiften än den som tvångsvis beordrats att underkasta
sig densamma.
Aven andra kategorier värnpliktiga än de som uttagas till officers- eller
underofficersutbildning skola enligt förslaget till värnpliktslag vid behov vara
skyldiga undergå längre utbildning än värnpliktiga i allmänhet. Utskottet
syftar härvid på högskolebildade värnpliktiga i specialtjänst samt sjökaptener
och likställda. Beträffande förstnämnda grupp har utskottet bemärkt, att
försvarsutredningen rörande värnpliktiga, som uttagits till biträdande ingenjörer
vid flygvapnet, ansett utbildningstiden liksom för huvuddelen av flygvapnets
värnpliktiga kunna begränsas till 360 dagar jämte sedvanliga repetitionsövningar.
Föredragande departementschefen har däremot på denna
punkt såsom sin mening framhållit, att sådan förlängd tjänstgöring, varom
här är fråga, borde i fall av behov kunna utkrävas även av värnpliktiga,
52 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
•
uttagna till biträdande ingenjörer vid flygvapnet. Utskottet ansluter sig till
detta departementschefens uttalande.
Utskottet finner det vara en angelägenhet av synnerlig betydelse att till
fortsatt befälsutbildning uttagna värnpliktiga ävensom andra värnpliktiga med
förlängd tjänstgöringstid erhålla ekonomisk kompensation i förhållande till
övriga värnpliktiga för de särskilda uppoffringar som krävas av dem. Departementschefen
har som sin förhoppning uttalat, att denna fråga skall inom
den närmaste tiden kunna bringas i sådant skick, att det skall bliva möjligt
att underställa 1942 års riksdag förslag i ämnet. Utskottet vill för sin del
betona vikten av att denna fråga, som kan bliva av betydelse för resultatet av
befälsutbildningen, med det snaraste erhåller en tillfredsställande lösning.
I en till utskottet inkommen skrivelse har statens industrikommissions
krigsindustriavdelning fäst uppmärksamheten på angelägenheten av att de
specialkunskaper, som värnpliktiga yrkesmän inom optiska, elektriska, finmekaniska
och bilmekaniska facken besitta, i erforderlig utsträckning utnyttjas
för reparationer och annan tjänstgöring, där deras kunskaper äro av särskilt
värde. På liknande sätt borde sådana värnpliktiga, som utbildats vid tekniska
läroverk, gymnasier eller liknande anstalter, kunna tagas i anspråk. Enär sådana
värnpliktiga, varom här är fråga, i många fall kunde antagas icke vara
fullt utbildade vid den ålder, då första tjänstgöringen enligt förslaget till
värnpliktslag skulle fullgöras, har i skrivelsen framhållits, att en del av denna
tjänstgöring borde fullgöras först sedan de fullföljt sin yrkesutbildning, då
de måste antagas kunna bättre fylla sin speciella uppgift inom försvarsorganisationen.
Utskottet vill i detta sammanhang framhålla vikten av att man snarast möjligt
beaktar den betydelsefulla frågan örn en god reparations- och underhållstjänst
ifråga örn försvarsväsendets materiella utrustning. Allteftersom försvarsorganisationens
tekniska hjälpmedel utvecklas, ökas givetvis betydelsen
av att tillvarataga värnpliktiga specialisters yrkeskunnighet på bästa sätt.
Utskottet har emellertid funnit nödvändigt, att en närmare utredning kommer
till stånd såväl angående gränsdragningen mellan hithörande kategorier
och övriga värnpliktiga som beträffande tjänstgöringstidens förläggning inom
dessa kategorier, varför utskottet icke ansett sig kunna nu föreslå någon
ändring i Kungl. Majlis förslag. Därest utredningen skulle få till resultat, att
särskilda lagbestämmelser befinnas nödvändiga, förväntar utskottet, att förslag
till sådana skyndsamt föreläggas riksdagen så att de snarast möjligt kunna
tillämpas.
Utskottet delar försvarsutredningens och departementschefens uppfattning
att bestämda fördelar kunna vinnas, örn de värnpliktiga såvitt möjligt samtidigt
och under likartade förhållanden fullgöra sin värnplikt. Därest samtliga värnpliktiga
inrycka till tjänstgöring samtidigt, skulle emellertid, såsom i propositionen
berörts, därest inryckningstiden bestämmes till den 1 april, åtskilliga
svårlösta problem av skolorganisatorisk art uppkomma. Departementschefen
har erinrat örn, att chefen för ecklesiastikdepartementet i samråd med honom
föranstaltat örn förnyad undersökning rörande möjligheterna att tillrättalägga
formerna för studentexamens avläggande på sådant sätt, att de olägenheter för
den enskilde, som ett bibehållande av den nuvarande ordningen för student
-
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6. 53
examen skulle vid en övergång till det nya värnpliktssystemet komma att medföra,
icke skulle behöva uppstå. Vidare har departementschefen framhållit, att
den sålunda pågående undersökningen även innefattade möjligheterna att
genom provisoriska åtgärder komma till rätta med dessa organisatoriska svårigheter
redan under nästkommande kalenderår, i samband varmed det av lantförsvarets
utbildningskommission antydda alternativet med inryckning den 15 maj
för studenter och likställda kunde bliva prövat. Med hänsyn till den vikt
utskottet fäster vid här berörda spörsmål, där de militärpedagogiska önskemålen
och den högre undervisningens intressen kunna antagas korsa varandra,
vill utskottet som sin förhoppning uttala, att detsamma vinner en lösning,
som kan anses tillfredsställande såväl ur undervisningsväsendets synpunkt
som med hänsyn till de militära önskemålen örn befäls- och underbefälsutbildningens
anordnande och under behörigt hänsynstagande till samtliga på
frågan inverkande omständigheter, bland annat frågan om övningstidens effektiva
utnyttjande. Härvid synas de skolorganisatoriska och militärpedagogiska
erfarenheter, som kunna vinnas vid en provisorisk reglering av frågan, böra
tjäna till ledning för densammas slutliga lösning.
Ett med nu berörda fråga sammanhörande spörsmål är den föreslagna
värnpliktstjänstgöringens — särskilt utbildningen till officer och underofficer
— inverkan på den högre undervisningen vid universitet och högskolor.
Utskottet, som bemärkt, att den föreslagna planen för utbildning till gruppchef
och plutonchef kan komma att vålla väsentliga svårigheter för denna
undervisning, förutsätter, att hithörande spörsmål upptagas till noggrant övervägande.
Vid prövningen av här berörda frågor torde de till utskottet från Sveriges
förenade studentkårers vämpliktskommitté och Uppsala studentkårs vämpliktskommitté
samt från 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen
framställda förslagen böra i lämplig utsträckning röna beaktande.
Genom den föreslagna, i förhållande till vad som nu gäller avsevärt utökade
utbildningstiden åläggas de värnpliktiga i riksförsvarets intresse betydande
bördor. En fråga som härvid framstår såsom synnerligen betydelsefull är,
på vad sätt de värnpliktigas berättigade intresse att vid sökande av sin
framtida utkomst icke komma i ett sämre läge än frikallade och kvinnliga
jämnåriga skall kunna tillgodoses. Detta spörsmål har berörts i motionerna
I: 253 och II: 343, i vilka hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Majit framhålla angelägenheten av att, så långt görligt är, lämpligt och allsidigt
utformad kompensation — således ej enbart ekonomisk sådan — berndes
den värnpliktiga ungdomen för det allvarliga intrång i dess levnadsförhållanden
som den åsamkas i jämförelse med frikallade eller kvinnliga jämnåriga.
I detta sammanhang vill utskottet erinra örn att, med anledning av en av överbefälhavaren
över rikets försvarskrafter gjord framställning, genom finansdepartementets
försorg verkställts en omfattande utredning rörande de åtgärder,
som utöver redan vidtagna kunna komma i fråga för att mildra verkningarna
av den till följd av rådande förhållanden omfattande beredskapstjänstgöringen.
Därvid har ingående uppmärksamhet ägnats åt de värnpliktigas
genom tjänstgöringen försämrade möjligheter att vinna inträde vid samt
54 Sammansatt stats■ och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
befordran inom den civila statsförvaltningen. Resultatet av denna utredning
är för närvarande föremål för prövning inom detta departement. Enligt utskottets
mening är det, såsom i motionerna framhållits, önskvärt, att åtgärder
vidtagas i syfte att fullgjord värnpliktstjänstgöring över huvud taget, även
under normala förhållanden, i skälig utsträckning räknas den värnpliktige till
godo i skilda avseenden. Då utskottet förutsätter, att Kungl. Majit har sin
uppmärksamhet riktad på denna fråga, finner utskottet likväl ej anledning
föreligga att i detta sammanhang förorda särskild framställning i ämnet från
riksdagens sida.
T motionerna I: 254 och II: 345 har yrkats, att riksdagen måtte med beaktande
av i motionerna anförda synpunkter i skrivelse till Kungl. Majit anhålla
örn skyndsam utredning i syfte att med hänsyn till det totala krigets
krav skapa väsentligt ökade möjligheter för medborgarnas deltagande i försvarsarbetet.
På grund av angelägenheten av att största möjliga antal vapenföra
män skall kunna tjänstgöra i de stridande förbanden, finner utskottet
det vara av väsentlig betydelse att krigstjänstdugliga icke onödigtvis tagas i
anspråk för uppgifter, som kunna fullgöras av andra. Redan för närvarande
har, såsom i motionerna framhålles, i viss utsträckning behovet av personal
för dylika uppgifter inom försvarsorganisationen fyllts på frivillighetens väg.
Möjligheterna att i denna ordning tillgodose det förefintliga behovet kunna
emellertid visa sig icke vara tillfyllest. Under sådana förhållanden bör enligt
utskottets mening tagas under övervägande, huruvida icke i en eller annan
form icke krigstjänstskyldiga män liksom ock kvinnor böra kunna åläggas
ställa sig till förfogande för tjänstgöring inom riksförsvaret. Omfattningen
av ett sådant åläggande torde böra bero på försvarets behov i jämförelse med
andra riksintressen och på de praktiska möjligheterna att anordna tjänstgöringen.
I vissa avseenden torde frågan beröras av redan pågående utredningar.
Med hänsyn till frågans vikt i övrigt finner sig utskottet böra föreslå
riksdagen att i skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn skyndsam utredning av
frågan, örn och i vad mån åläggande för svenska medborgare bör givas att,
därest skyldighet att fullgöra värnplikt icke föreligger, undergå utbildning för
och deltaga i försvarsarbete. Därest en lösning av frågan i denna riktning skulle
komma till stånd, synes det ovan berörda spörsmålet örn kompensation för de
värnpliktiga i viss mån komma i ett annat läge.
Vad slutligen angår den genom propositionen föreslagna reformen beträffande
inskrivningsväsendet och värnpliktsregistreringen finner utskottet detta
förslag vara väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning i ämnet. Det är
utskottets förhoppning att förslagets genomförande skall göra det möjligt att
i full utsträckning inom den militära organisationen placera rätt man på
rätt plats.
Utskottet övergår nu till behandling av de särskilda paragraferna i förslaget
till värnpliktslag. I den mån bestämmelserna ej omnämnas här nedan, hava
de av utskottet lämnats utan erinran.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6. 55
5 §.
I motionerna 1:251 och II: 347 har yrkats, att i förevarande paragraf
måtte införas ett stadgande av innehåll, att den som frikallats från värnpliktens
fullgörande ej må underkastas förnyad läkarundersökning för prövning
av hans krigstjänstduglighet, då han hunnit till mera mogen ålder, förslagsvis
efter fyllda 25 år.
Enligt utskottets mening bör icke genom en bestämmelse av föreslagen
innebörd Kungl. Maj:ts möjligheter inskränkas att förordna därom att förut
frikallade, därest de vid läkarundersökning befinnas dugliga till krigstjänst,
skola vara skyldiga fullgöra värnplikt. Utskottet får alltså avstyrka bifall till
det i motionerna framförda yrkandet.
21 §.
Beträffande denna paragraf har i motionerna I: 251 och II: 347 yrkats, att
den föreslagna besvärstiden örn 14 dagar måtte utsträckas till 30 dagar.
Även enligt utskottets mening är den föreslagna besvärstiden väl kort. Å
andra sidan förefaller den av motionärerna förordade tiden om 30 dagar
onödigt lång. Utskottet vill för sin del föreslå, att besvärstiden bestämmes
till 20 dagar. Några större olägenheter ur militär synpunkt torde en sådan
utsträckning av besvärstiden icke medföra.
22 §.
Utskottet har icke någon erinran mot bestämmelserna i denna paragraf.
Utskottet vill emellertid framhålla som önskvärt, att inskrivningsrådet vid
behandlingen av vissa ärenden i fall av behov tillkallar särskilda sakkunniga;
utskottet har härvid närmast haft i sikte sådana fall då speciell kännedom
angående den högre undervisningen, jordbrukets behov av arbetskraft eller
arbetsmarknaden i övrigt kan vara av betydelse för ärendes avgörande.
29 §.
I motionerna I: 251 och II: 347 har yrkats, att i förevarande paragraf införes
den bestämmelsen, att anstånd med fullgörande av värnpliktstjänstgöring
må kunna beviljas för längre tid än sammanlagt fyra år för sådan värnpliktig,
som förmår uppvisa, att tjänstgöringen skulle bereda av hans arbete
beroende nära anhöriga väsentliga svårigheter eller olägenheter.
Enligt utskottets mening bör icke genom beviljande av anstånd med påbörjande
av den första tjänstgöringen denna kunna uppskjutas till en tidpunkt
då den värnpliktige uppnått en ålder, som avsevärt överstiger den vid
vilken flertalet värnpliktiga fullgöra sin första tjänstgöring. Kungl. Maj:ts
förslag på denna punkt, som härutinnan står i överensstämmelse med gällande
lag, synes utskottet böra godtagas. Utskottet får alltså avstyrka bifall till
motionärernas ifrågavarande yrkande.
Vid behandlingen av förevarande paragraf har föredragande departementschefen
förklarat sig ansluta sig till de av rullföringsnämnden framförda skälen
för en överflyttning av befattningen med uppskovsärendena från inskrivningsnämnd
till förbandscheferna. I vilken ordning ändring i förbandschofs beslut
Utskottet.
Utskottet.
Utskottet.
56
Utskottet.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
i uppskovsäiende skall kunna vinnas har emellertid ej berörts i propositionen.
Utskottet förutsätter, att denna fråga kommer att regleras.
34 och 37 §§.
Beträffande tolkningen av 34 § Ilar föredragande departementschefen anfört
följande:
Det står den värnpliktige fritt att begagna sig av vilken åtgärd som helst,
blott den leder till det åsyftade resultatet — att han kan nås av en militär
postförsändelse. Han kan exempelvis vidtala någon närstående att vidarebefordra
post. Sådan åtgärd får han vidtaga på egen risk. Anmälan örn adressförändring
hos militär myndighet är naturligtvis alltid tillfyllest.
Med uttrycket militär myndighet förstås i detta sammanhang varje sådan
myndighet, som har att å tjänstens vägnar avlåta skrivelse till de värnpliktiga.
Departementschefen har vidare vid behandlingen av 37 § bland annat
yttrat:
I vullföringsnämndens förslag har straffbestämmelsen i denna paragraf
knutits till underlåtenhet att vid adressförändring göra anmälan på sätt i
34 § andra stycket sägs. Sådan anmälan är emellertid blott exempel på åtgärder,
som avses i första stycket av samma paragraf. Det synes riktigare att
hänföra straffbestämmelserna till huvudregeln. Härigenom undvikes även att
en samvetsgrann värnpliktig till följd av annans försummelse blir bötfälld
enligt förevarande paragraf.
I motionen II: 344 har yrkats, att riksdagen måtte för sin del besluta att i
37 § orden »vidtaga åtgärd som i 34 § första stycket avses» måtte utbytas mot
orden »göra anmälan på sätt i 34 § andra stycket sägs».
Motionärens yrkande innebär en återgång till rullföringsnämndens förslag.
Då det såsom departementschefen framhållit synes riktigare att hänföra straffbestämmelsen
till huvudregeln, som upptages i 34 § första stycket, vill utskottet
med avstyrkande av motionärens yrkande ansluta sig till Kungl. Maj:ts
förslag på denna punkt.
Vid behandlingen av 34 § har departementschefen — efter att såsom exempel
på åtgärd som avses i paragrafens första stycke hava framhållit, att den
värnpliktige kunde vidtala någon närstående att vidarebefordra postförsändelser
—- vidare yttrat, att den värnpliktige finge vidtaga sådan åtgärd på egen
risk. I anledning härav vill utskottet erinra, att, med den av Kungl. Maj:t
föreslagna och av utskottet tillstyrkta lydelsen av 37 §, värnpliktig, som vidtagit
dylik åtgärd, icke synes vara förfallen till ansvar enligt sistnämnda
paragraf, därest försändelsen skulle återgå såsom obeställbar.
Bestämmelser om lagens ikraftträdande.
Enligt övergångsbestämmelserna till den föreslagna värnpliktslagen skall,
där Konungen ej annorlunda förordnar, den nya lagens bestämmelser i vissa
fall tillämpas även å värnpliktiga, inskrivna före år 1942. Sålunda åligger det
bland annat armén eller kustartilleriet tilldelad värnpliktig, född år 1914 eller
senare att, utöver honom enligt äldre lag åvilande tjänstgöring, fullgöra en
repetitionsövning före utgången av åttonde året efter inskrivningsåret. Då
Kungl. Maj:t äger möjlighet att förordna örn undantag från denna regel, förutsätter
utskottet, att värnpliktiga, som fullgjort långvarig beredskapstjänstgöring,
icke utan synnerliga skäl nödgas kort tid därefter fullgöra sådan
repetitionsövning, som här avses.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6. 57
På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen, med avslag å motionerna I: 252, II: 344 och
II: 349 samt med förklarande att riksdagen funnit viss jämkning
böra vidtagas i Kungl. Maj:ts förslag till värnpliktslag, måtte för
sin del antaga följande förslag till
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
V är npliktslag.
I kap.
Grundläggande bestämmelser örn värnplikt.
1 §•
Svensk man är värnpliktig från och med det kalenderår under vilket han
fyller tjugu år till och med det under vilket han fyller fyrtiosju år.
Är svensk man tillika medborgare i främmande stat och har han hemvist
i den främmande staten, bestämmer Konungen, huruvida värnplikt skall
åligga honom här i riket.
2 §•
Yngling, som enligt 15 § inskrivits såsom underårig, är värnpliktig även
innan han uppnått värnpliktsåldern.
Vid krig eller omedelbar krigsfara kvarstår värnplikten för den som inkallats
till tjänstgöring, så länge behovet det kräver.
3§-
Den som till följd av lyte, stadigvarande sjukdom, bestående kroppslig
svaghet eller annan dylik orsak är oduglig till krigstjänst skall frikallas från
värnpliktens fullgörande.
Konungen må förordna, att de som sålunda frikallats skola underkastas
läkarundersökning och, örn de därvid befinnas dugliga till krigstjänst, vara
skyldiga fullgöra värnplikt.
4 §■
Den som på grund av övergående sjukdom, försenad eller otillräcklig
kroppsutveckling eller annan dylik anledning tillfälligt är oduglig till krigstjänst
skall befrias från tjänstgöringsskyldighet under erforderlig tid.
Finnes vid inskrivning av värnpliktig, vilken ej kan anses oduglig till
krigstjänst, skäl antaga, att hans förutsättningar för fullgörande av tjänstgöring
kunna säkrare bedömas vid en senare tidpunkt, vare lag samma.
Avgörande örn sådan värnpliktigs krigsduglighet skall dock träffas senast
det år den värnpliktige fyller tjugutvå år.
5 §•
Konungen må från värnpliktstjänstgöring helt eller delvis befria:
a) den som genom naturalisation upptages till svensk medborgare det
kalenderår då han fyller tjugufem år eller senare;
b) den som styrker, att han i utlandet gjort militärtjänst;
58
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
c) den som på grund av långvarig vistelse utom riket ej fullgjort honom
åliggande tjänstgöringsskyldighet och, då han återvänder till riket, uppnått
en ålder av trettio år; samt
d) den som, utan att fall, varom ovan i denna paragraf sägs, är för handen,
visar synnerliga skäl för sådan befrielse.
6§-
De värnpliktiga skola enligt grunder, som bestämmas av Konungen, tilldelas
armén, marinen eller flygvapnet ävensom — vid armén — truppslag
eller truppslag och tjänst samt — vid marinen — flottan eller kustartilleriet.
I de fall Konungen bestämmer skola de värnpliktiga tilldelas förband.
Värnpliktig tilldelad armén eller kustartilleriet, vilken äger förutsättningar
för utbildning till officer eller underofficer, samt värnpliktig tilldelad flygvapnet,
vilken äger förutsättningar för utbildning till underofficer, må uttagas
för sådan utbildning. Örn uttagning av värnpliktiga för särskild tjänstgöring
eller utbildning i andra avseenden förordnar Konungen.
Vid tilldelning och uttagning skall tillses, att envar värnpliktig såvitt
möjligt får fullgöra den tjänstgöring och undergå den utbildning, för vilken
han befinnes lämpligast. Där så kan ske, skall hänsyn tagas till den värnpliktiges
önskemål. Visar värnpliktig, som befunnits äga förutsättningar för
utbildning till officer eller underofficer, att undergående av sådan utbildning
skulle för honom eller av hans arbete beroende nära anhöriga medföra särskilt
svåra olägenheter, bör han ej uttagas för sådan utbildning.
7 §''
Där ej Konungen eller myndighet, som Konungen bestämmer, annorlunda
förordnar, tillhör värnpliktig under hela värnpliktstiden den försvarsgren
eller avdelning därav ävensom i förekommande fall det truppslag eller den
tjänst och det förband, som han enligt bestämmelserna i andra kapitlet
blivit tilldelad, samt, örn han ej tilldelats förband, det förband, som erhåller
sina värnpliktiga från det inskrivningsområde eller del därav, där den värnpliktige
är kyrkobokförd.
II kap.
Om de värnpliktigas inskrivning och redovisning.
8§-
Riket indelas i inskrivningsområden. För varje inskrivningsområde skall
finnas en inskrivningschef och en inskrivningsnämnd. Konungen må dock
förordna, att för inskrivningsområde skall finnas två eller flera inskrivningsnämnder,
var och en för viss del av området.
9 §''
Ledningen och övervakningen av inskrivningsväsendet och värnpliktsredovisningen
utövas av den myndighet Konungen bestämmer.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
59
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
10 §•
För upptagande och avgörande av besvär över inskrivningsnämnds beslut
ävensom över inskrivningschefs beslut, som avses i detta kapitel, skall finnas
ett inskrivningsråd.
11 §•
Till inskrivningschef förordnar Konungen en regementsofficer.
Inskrivningsnämnd skall bestå av inskrivningschefen såsom ordförande
samt icke militära ledamöter till det antal Konungen bestämmer, dock minst
en från varje till inskrivningsområdet hörande landstingsområde eller stad,
som ej deltager i landsting. De icke militära ledamöternas antal må ej
understiga två.
Skall för inskrivningsområde finnas mera än en inskrivningsnämnd, utser
Konungen ordförande i varje nämnd. I sådan nämnd skola ingå icke
militära ledamöter endast från landstingsområde eller stad hörande till
det område, för vilket nämnden tillsatts.
De icke militära ledamöterna utses jämte lika antal suppleanter för två
år av vederbörande landsting eller för stad, som ej deltager i landsting, av
stadsfullmäktige.
Inskrivningsnämnd är beslutför, när förutom ordföranden två ledamöter
äro tillstädes. "Vid lika röstetal gäller den mening ordföranden biträder.
Inskrivningsnämnd biträdes av läkare och annan personal enligt bestämmelser,
som utfärdas av Konungen.
12 §•
Det åligger inskrivningsnämnd:
att pröva de värnpliktigas duglighet till krigstjänst och lämplighet för
olika slags utbildning;
att besluta örn frikallelse enligt 3 § första stycket och befrielse enligt 4 §;
att verkställa inskrivning av värnpliktiga, vilka ej blivit jämlikt 3 § första
stycket frikallade från värnpliktens fullgörande;
att verkställa tilldelning, som avses i 6 §;
att efter förslag av vederbörande förbandschef verkställa uttagning av
värnpliktiga för utbildning till officer eller underofficer; samt
att i de fall och i den ordning Konungen bestämmer verkställa uttagning
av värnpliktiga för annan särskild utbildning eller tjänstgöring.
Uppkommer på grund av värnpliktigs kroppsbeskaffenhet eller hälsotillstånd
fråga örn ändring av tidigare fattat beslut rörande hans krigsduglighet
eller rörande tilldelning eller uttagning, skall jämväl sådan fråga
avgöras av inskrivningsnämnd.
De ärenden, som det enligt vad ovan stadgats åligger inskrivningsnämnd
att upptaga, benämnas inskrivningsärenden.
13 §.
Inskrivningsnämnd sammanträder till inskrivningsförrättning varje år.
Tider och ställen för förrättningen bestämmas, sedan förslag därom avgivits
av inskrivningschefen, av länsstyrelsen i det län, vartill inskrivningsområdet
60
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
eller största delen därav hör. Ingår i inskrivningsområdet jämväl del av
annat län, skall samråd äga rum med länsstyrelsen därstädes.
Inskrivningsnämnd skall därjämte på kallelse av inskrivningschefen sammanträda
för uttagning av värnpliktiga till officers- eller underofficersutbildning
samt för handläggning av ärenden, som inskrivningschefen jämlikt 19 §
hänskjuter till nämndens prövning.
!4§;
1. Värnpliktig är skyldig att personligen inställa sig vid inskrivningsförrättning
det år han fyller tjugu år. Den som förvärvar svensk medborgarrätt
först sedan han inträtt i värnpliktsåldern är skyldig inställa sig vid
inskrivningsförrättning det år som infaller näst efter det han förvärvat
nämnda rätt.
Från skyldighet att iakttaga personlig inställelse vid inskrivningsförrättning
undantagas:
a) värnpliktig, som är inskriven å sjömanshus;
b) värnpliktig, som innehar anställning utomlands eller uppehåller sig
därstädes för idkande av studier eller för utbildning i sitt yrke och som i
den ordning Konungen föreskriver styrker, att han är duglig till krigstjänst;
samt
c) värnpliktig, för vilken vid inskrivningsförrättningen företes intyg örn
kroppslig eller andlig brist, varav till fullo framgår, att han är oduglig till
krigstjänst.
Värnpliktig, som visar laga förfall för utevaro, må inskrivas, därest han
på sätt Konungen föreskriver styrker, att han är duglig till krigstjänst.
Rörande skyldighet för värnpliktig att, när fråga uppstår örn ändring i
hans värnpliktsförhållanden, inställa sig vid inskrivningsförrättning förordnar
Konungen.
2. De värnpliktiga kallas till inskrivningsförrättning genom personliga
order eller kungörelse.
15 §.
Under förutsättningar, som bestämmas av Konungen, må yngling, som så
önskar, inskrivas redan det år då han fyller aderton eller nitton år.
Den som vinner fast anställning vid krigsmakten skall, oavsett åldern,
omedelbart inskrivas.
16 §.
Inställelse till inskrivning skall ske vid inskrivningsförrättningen för den
ort, där den värnpliktige är kyrkobokförd. Värnpliktig må dock undergå
inskrivning å annan ort, i vilket fall det åligger honom att utan kallelse
anmäla sig hos vederbörande inskrivningsnämnd och därvid avlämna sin
kallelseorder eller, därest han icke erhållit sådan eller ordern förkommit,
prästbetyg. Inställer sig värnpliktig, som är inskriven å sjömanshus, vid
inskrivningsförrättning för annan ort än den varest han är kyrkobokförd,
skall han därjämte uppvisa sjöfartsbok.
Värnpliktig, som icke är kyrkobokförd här i landet, äger instiilla sig till
inskrivning vid inskrivningsförrättningen för den ort, där han vistas.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
61
(Kungl. Maj:ts förslag.)
(Utskottets förslag.)
Vad i denna paragraf stadgas om värnpliktig skall äga motsvarande tilllämpning
beträffande yngling, som enligt vad i 15 § .första stycket sägs
anmäler sig till inskrivning, innan han inträtt i värnpliktsåldern.
17 §.
Beträffande rätt till ersättning för resa till och från inskrivningsförrättning
gäller vad därom är särskilt bestämt.
18 §.
Har någon, som varit skyldig inställa sig personligen vid inskrivningsförrättning,
uteblivit därifrån med laga förfall, åligger det honom att inställa
sig inför inskrivningsnämnden eller, örn denna ej sammanträder, inför inskrivningschefen,
så snart förfallet upphört.
19 §.
Under tid, då inskrivningsförrättning ej hålles, må inskrivningschefen, i
den omfattning och i enlighet med de närmare föreskrifter Konungen meddelar,
utöva inskrivningsnämnd tillkommande åligganden; dock att uttagning
av värnpliktiga till officers- eller underofficersutbildning alltid skall verkställas
av inskrivningsnämnd.
Finner inskrivningschefen anledning höra inskrivningsnämnden i ett enligt
första stycket upptaget ärende, skall detta hänskjutas till nämndens
prövning.
20 §.
Örn innehållet i inskrivningsnämnds eller inskrivningsckefs beslut skall
den värnpliktige ofördröjligen på lämpligt sätt underrättas.
Inskriven värnpliktig skall erhålla inskrivningsbok, vari skall införas vad
som är av vikt beträffande hans värnplikt.
21 §.
Över inskrivningsnämnds och inskrivningschefs beslut i inskrivningsärende
må besvär anföras av värnpliktig, som beslutet rör.
Besvären skola, ställda till inskrivningsrådet,
ingivas till inskrivningschefen
inom fjorton dagar efter inskrivningsförrättningens
avslutande
eller, därest beslutet icke fattats vid
inskrivningsförrättning, inom fjorton
dagar efter det den värnpliktige underrättats
örn beslutets innehåll. Besvären
må även på klagandens egen risk med
posten insändas så tidigt, att de komma
inskrivningschefen tillhanda inom
nämnda tid. Det åligger inskrivningschefen
att ofördröjligen med eget
yttrande insända besvären till inskrivningsrådet.
Beslut, som överklagas, skall ändå
rådet annorlunda förordnar.
Besvären skola, ställda till inskrivningsrådet,
ingivas till inskrivnings
chefen inom tjugu dagar efter inskrivningsförrättningens
avslutanda
eller, därest beslutet icke fattats vid
inskrivningsförrättning, inom tjugu
dagar efter det den värnpliktige underrättats
örn beslutets innehåll. Besvären
må även på klagandens egen risk med
posten insändas så tidigt, att de komma
inskrivningschefen tillhanda inom
nämnda tid. Det åligger inskrivnings
chefen att ofördröjligen med eget
yttrande insända besvären till inskrivningsrådet.
gå i verkställighet, där ej inskrivnings -
62
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
22 §.
Inskrivningsrådet, som skall hava sitt säte i Stockholm, består av ordförande
och två andra ledamöter, vilka samtliga förordnas av Konungen för
viss tid. Av ledamöterna skall en vara militär.
För varje ledamot förordnar Konungen en ersättare.
För att beslut skall kunna fattas av inskrivningsrådet, erfordras, att samtliga
ledamöter eller deras ersättare äro tillstädes.
Inskrivningsrådet skall biträdas av en av Konungen förordnad läkare.
23 §.
Inskrivningsrådet sammanträder på kallelse av ordföranden så ofta det
erfordras för prövning av inkomna ärenden.
.. 24 §.
Över inskrivningsrådets beslut må besvär ej anföras.
25 §.
örn redovisning av värnpliktiga förordnar Konungen.
26 §.
Till ledning vid inskrivning och redovisning av värnpliktiga skola av
vederbörande myndigheter lämnas erforderliga uppgifter och upplysningar
enligt bestämmelser, som utfärdas av Konungen.
III kap.
Om de värnpliktigas tjänstgöring m. m.
27 §.
1. De värnpliktigas utbildningstid.
A. I den mån ej nedan under punkterna B, C och D annorlunda föreskrives,
skola följande bestämmelser gälla i fråga örn utbildningstiden för
värnpliktiga.
Värnpliktig är skyldig att, på sätt Konungen närmare förordnar, för sin
utbildning tjänstgöra under sammanlagt fyrahundrafemtio dagar, däri inberäknat
tid för i vederbörlig ordning anbefallda övningsuppehåll.
Där ej Konungen beträffande värnpliktiga avsedda för handräckningstjänst
annat bestämmer, skall tjänstgöringen fullgöras i följande ordning:
a) av armén eller kustartilleriet tilldelad värnpliktig:
med en första tjänstgöring örn trehundrasextio dagar före utgången av
andra året efter inskrivningsåret, vilken tjänstgöring fullgöres i en följd eller
i två omgångar,
med två repetitionsövningar örn vardera trettio dagar, den första före utgången
av tredje året och den andra före utgången av åttonde året efter
inskrivningsåret, samt
med en efterutbildningsövning örn trettio dagar före utgången av adertonde
året efter inskrivningsåret;
b) av flottan tilldelad värnpliktig:
antingen i en följd med början under inskrivningsåret eller nästföljande
år
63
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
eller ock
* med en första tjänstgöring om fyrahundra^ugu dagar, som tager sin början
under inskrivningsåret eller nästföljande år, samt
med en efterutbildningsövning örn trettio dagar före utgången av adertonde
året efter inskrivningsåret; ävensom
c) av flygvapnet tilldelad värnpliktig:
med en första tjänstgöring örn trehundrasextio dagar, som tager sin början
under inskrivningsåret eller nästföljande år,
med en repetitionsövning örn sextio dagar eller två repetitionsövningar örn
vardera trettio dagar före utgången av åttonde året efter inskrivningsåret
samt
med en efterutbildningsövning örn trettio dagar före utgången av adertonde
året efter inskrivningsåret.
B. Värnpliktig, som uttagits för utbildning till officer eller underofficer
vid armén eller kustartilleriet eller till underofficer vid flygvapnet, är enligt
de närmare bestämmelser Konungen meddelar skyldig att, utöver den under
A angivna tjänstgöringstiden, efter första tjänstgöringens avslutande fullgöra
fortsatt tjänstgöring, för utbildning till officer under högst trehundrasextio
dagar och för utbildning till underofficer under högst etthundraåttio
dagar.
För värnpliktig, som ålagts fortsatt tjänstgöring som nyss sagts, må den
tid, inom vilken under A föreskrivna repetitionsövningar skola fullgöras,
undergå den förskjutning, som av Konungen bestämmes.
C. Värnpliktig tilldelad marinen, vilken vid navigationsskola avlagt sjökaptens-
eller styrmansexamen eller övermaskinistexamen eller maskinistexamen
av andra klass, är skyldig att, utöver den under A angivna tjänstgöringstiden,
undergå fortsatt utbildning under en tid av etthundratjugu
dagar, fördelad på två repetitionsövningar örn vardera sextio dagar, vilka
skola fullgöras före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret.
D. För värnpliktig, som vid högskola eller annan därmed jämförlig högre
läroanstalt idkar studier för utbildning till läkare, tandläkare, apotekare,
veterinär eller ingenjör eller eljest i sådana ämnen, att hans insikter kunna
vara till särskilt gagn för krigsmakten, samt för värnpliktig, som gör sannolikt,
att han kommer att idka sådana studier, skola följande särskilda bestämmelser
gälla.
Beträffande värnpliktig som nu sagts må Konungen, där så finnes lämpligt,
förordna, att enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar den under A
angivna tjänstgöringen örn fyrahundrafemtio dagar skall, med rätt till avbrott
under viss tid för studiernas fullföljande, fullgöras med dels soldatoch
befälsutbildning, dels fackutbildning och facktjänstgöring. Sådan värnpliktig
må ock, där så för bibringande och vidmakthållande av för avsedd
mobiliseringsbefattning erforderliga insikter anses påkallat, åläggas att därutöver
fullgöra fortsatt tjänstgöring under högst etthundraåttio dagar. Den
fortsatta tjänstgöringen skall kunna i omgångar fördelas på hela värnpliktstiden.
64
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
(Kungl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Har ej värnpliktig som i första stycket sägs före utgången av den tid,
under vilken tjänstgöringen fått avbrytas, avlagt de studieprov, Konungen
bestämmer, skall den värnpliktige enligt vad Konungen föreskriver fullgöra
den tjänstgöring, som på grund av bestämmelserna ovan i denna paragraf
eljest åligger honom; oell räknas därvid genomgången soldat- och befälsutbildning
honom till godo på sätt Konungen prövar skäligt.
E. Repetitionsövning må icke, där ej Konungen finner nödigt att för särskilda
fall annorlunda förordna, äga rum vid infanteriregementena under
tiden från och med den 11 juli till och med den 31 augusti.
2. Beredskapsövning.
Därest Konungen med hänsyn till krigsberedskapen så prövar nödigt, må
annan värnpliktig än som under 1 mom. D omförmäles kunna åläggas att,
utöver i 1 mom. avsedd tjänstgöring, i den ordning Konungen bestämmer
fullgöra en eller flera beredskapsövningar örn sammanlagt högst etthundraåttio
dagar. Skyldigheten att fullgöra beredskapsövning upphör dock, sedan
ett och ett halvt år förflutit efter avslutandet av första tjänstgöring (tjänstgöring
i en följd) eller i förekommande fall fortsatt tjänstgöring enligt 1 mom. B.
Infaller beredskapsövning under tid, då repetitionsövning eljest skolat
fullgöras, skall repetitionsövningen anses vara till motsvarande del fullgjord
genom beredskapsövningen.
3. Särskilda bestämmelser.
A. Därest, på sätt Konungen närmare förordnar, uppehåll skall äga rum
vuss tid under pågående tjänstgöring, åge värnpliktig, som så önskar, efter
därom hos vederbörande militärmyndighet gjord framställning, kvarstanna
i tjänstgöring intill utgången av den tjänstgöringsperiod, till vilken han inkallats.
B. Där sådant med hänsyn till utbruten farsot eller andra utomordentliga
förhållanden prövas vara av nöden, äger Konungen förordna, att tjänstgöring
skall taga sin början eller återstående del därav fullgöras å senare
tid än i 1 mom. föreskrives.
Likaledes äger Konungen, där farsot utbrutit vid avdelning av krigsmakten,
förordna örn därstädes i tjänstgöring varande värnpliktigas kvarhållande
så lång tid utöver den föreskrivna tjänstgöringstiden som finnes
nödigt till förebyggande av smittas spridande.
C. Yarder fartyg, därå värnpliktig tjänstgör, hindrat att ingå till ort inom
riket, där byte av personal kan äga rum, och kan till följd därav avmönstring
ej ske, då tiden för den tjänstgöring, till vilken den värnpliktige inkallats,
gått till ända, är denne skyldig att tjänstgöra ombord, till dess hans
avmönstring kan äga rum.
D. Har värnpliktig, under i 1 mom. föreskriven tjänstgöring blivit fälld
till straff för rymning eller för olovligt undanhållande av minst ett dygns
varaktighet, eller har hans tjänstgöring avbrutits för verkställighet av straffarbete,
omedelbart ådömt fängelsestraff, ungdomsfängelse, tvångsuppfostran,
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
65
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
tvångsarbete, förvaring eller internering, skall den tid, under vilken han
varit rymd eller olovligen undanhållit sig eller hans tjänstgöring sålunda
varit avbruten, ej tillgodoräknas honom såsom tjänstgöringstid, där ej
Konungen för särskilda fall annorledes förordnar. I vad mån den värnpliktige
må tillgodoräkna sig fullgjord del av tjänstgöringen samt i vilken
ordning han skall fullgöra återstående tjänstgöringsskyldighet, bestämmer
Konungen.
E. Konungen förordnar, huruvida och i vad mån värnpliktig må såsom
fullgjord tjänstgöring tillgodoräkna sig tid, varunder han icke kunnat deltaga
i tjänstgöringen på grund av sjukdom eller skada, till vilken tjänstgöringen
ej kan antagas hava varit orsak.
E. Beträffande värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring,
är särskilt stadgat.
28 §.
1. Då rikets försvar eller dess säkerhet eljest det kräver, må Konungen
efter statsrådets hörande till tjänstgöring inkalla samtliga värnpliktiga eller
värnpliktiga till det större eller mindre antal, som finnes behövligt. Erfordras
i fall, då icke samtliga värnpliktiga inkallats till sådan tjänstgöring,
att de värnpliktiga äro inkallade under längre tid, skall inkallad personal
efter lämplig tidrymd såvitt möjligt avlösas.
2. Utom rikets gränser må armén tilldelade värnpliktiga användas endast
till rikets försvar och efter det att statsrådet blivit hört samt, såvida riksdagen
ej är samlad eller inom trettio dagar skall sammanträda, riksdagskallelse
utfärdats.
29 §.
1. Anstånd till nästföljande år med påbörjande av i 27 § föreskriven
första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd) må i den ordning Konungen bestämmer
medgivas:
a) å sjömanshus inskriven värnpliktig, som enligt intyg från sjömanshusombudsmannen
är å handelsfartyg inmönstrad för utrikes sjöfart och som
till följd därav icke utan väsentlig olägenhet kan, så länge resan varar, inställa
sig;
b) å sjömanshus inskriven värnpliktig, som gör sannolikt, att han under
den tid närmast förestående tjänstgöring skulle omfatta kommer att söka
inträde i sjökaptens-, styrmans-, övermaskinist- eller andre maskinistklass
vid navigationsskola;
c) värnpliktig, som själv förvaltar och brukar honom tillhörig fast egendom
eller själv driver honom tillhörig handels-, fabriks- eller annan industriell
rörelse och icke varit i tillfälle att på lämpligt sätt ordna fastighetens
eller rörelsens skötande under den tid han för sin militära tjänstgöring
skulle bliva frånvarande; samt
d) värnpliktig, som visar annat giltigt skäl för anstånds beviljande, såsom
att tjänstgöringen skulle medföra avsevärt avbräck i fortskriden lärokurs
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. 2 avd. Nr 6. 250211 5
66
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
eller eljest bereda honom eller av hans arbete beroende nära anhöriga väsentliga
svårigheter eller olägenheter.
Fortfar anledning till anstånd med tjänstgöringen, må förlängt anstånd,
varje gång för ett år, beviljas den värnpliktige; dock att tjänstgöringen skall
taga sin början senast det år under vilket han fyller tjugufyra år.
2. Värnpliktig, för vilken, sedan han påbörjat första tjänstgöring (tjänstgöring
i en följd), i anledning av dödsfall eller annan av honom oberoende
händelse uppkommer sådant skäl för anstånd, som avses i 1 mom. c) eller
d), må i den ordning Konungen bestämmer medgivas anstånd med återstoden
av tjänstgöringen. Sådant anstånd, som beviljas för ett år i sänder,
må ej medgivas för längre tid än sammanlagt fyra år.
Huruvida och i vad mån värnpliktig, som beviljats anstånd jämlikt första
stycket, må anses hava fullgjort honom åliggande tjänstgöring, ävensom i
vilken ordning återstoden av tjänstgöringen skall fullgöras, därom meddelar
Konungen erforderliga bestämmelser.
30 §.
Anstånd med annan i denna lag föreskriven tjänstgöring än i 29 § sägs
må beviljas i den ordning och i den utsträckning Konungen bestämmer.
31 §.
Värnpliktig inkallas till tjänstgöring av vederbörande befäl genom personlig
order eller kungörelse. Inkallelse må dock, där Konungen så förordnar,
ske på annat ändamålsenligt sätt.
Sker inkallelse genom kungörelse, skall denna offentligen anslås inom
varje kommun, som beröres av kungörelsen, samt, där omständigheterna
sådant medgiva, i erforderlig omfattning införas i en eller flera tidningar.
32 §.
Värnpliktig, som är inkallad till tjänstgöring, är skyldig att verkställa
den tjänsteförrättning som anvisas honom av vederbörande befälhavare.
I de förrättningar, där särskild yrkeskunskap kan vara påkallad, användas
företrädesvis personer med motsvarande yrkeskunskap.
33 §.
Beträffande värnpliktigs förmåner i samband med tjänstgöring samt ersättning
i anledning av skada, som han ådragit sig under tjänstgöring, gäller
vad därom är särskilt stadgat.
Vid inkallelse till värnpliktstjänstgöring enligt 28 § må föreskrivas, att
värnpliktig skall medföra proviant för högst tre dagar samt förse sig med
beklädnad, intill dess sådan anskaffats. Skälig ersättning härför skall beredas
honom av kronan.
67
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
IV kap.
Om adressanmäilan och uppgiftsskyldighet.
34 §.
Inskriven värnpliktig, som ej är inkallad till tjänstgöring eller inmönstrad
till sjöfart, är skyldig att, så snart hans postadress ändras, vidtaga sådan
åtgärd att postförsändelse från militär myndighet utan dröjsmål kan komma
honom tillhanda.
Såsom sådan åtgärd skall anses anmälan örn adressförändringen hos postanstalt
i den ort, från vilken den värnpliktige ämnar avresa eller inom
vilken han flyttar, samt, örn den värnpliktige är inskriven å sjömanshus, anmälan
örn adressförändringen hos sjömanshusombudsmannen.
35 §.
Värnpliktig är skyldig att på anfordran lämna militär myndighet erforderliga
upplysningar rörande personliga förhållanden av militärt intresse och
att på sätt Konungen bestämmer ofördröjligen och senast inom åtta dagar
besvara sådan myndighets skriftliga förfrågan därom.
V kap.
Om påföljder för åsidosättande av föreskrifterna i denna lag
och om laga förfall.
36 §.
Värnpliktig, som är skyldig inställa sig personligen vid inskrivningsförrättning
men utan laga förfall utebliver därifrån, bote, första året femton
kronor och varje år han ånyo beträdes därmed femtio kronor.
Har den värnpliktige laga förfall för sin utevaro men underlåter han att,
så snart ske kan, anmäla förfallet hos inskrivningsnämnden eller inskrivningschefen,
bote tio kronor.
Inställer sig den värnpliktige vid förrättning för annan ort än den varest
han är kyrkobokförd men försummar han att därvid avlämna kallelseorder
eller prästbetyg, bote, där han till följd härav icke kan under förrättningen
emottagas, första gången tio kronor och varje följande gång femtio kronor.
37 §.
Underlåter inskriven värnpliktig, som ej är inkallad till tjänstgöring eller
inmönstrad till sjöfart, att vid adressförändring vidtaga åtgärd som i 34 §
första stycket avses och vållas därav att till honom från militär myndighet
avsänd postförsändelse återgår till avsändaren såsom obeställbar, dömes,
där han ej haft laga förfall, att böta tio kronor.
68
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
38 §.
Har värnpliktig om rekommenderad postförsändelse mottagit avi, av vilken
framgår, att försändelsen avsänts av militär myndighet, och underlåter han
utan laga förfall att avhämta försändelsen eller vägrar värnpliktig, då försändelse
från militär myndighet tillhandahålles honom, att utkvittera eller
mottaga densamma, dömes till dagsböter.
39 §.
Den som utan laga förfall underlåter att fullgöra skyldighet, varom i 35 §
förmäles, bote tio kronor.
På anmälan av förbandschef eller inskrivningschef må den försumlige tilllika
av länsstyrelsen i det län, där han är kyrkobokförd, vid vite tillhållas
att fullgöra sin skyldighet.
40 §.
1. Värnpliktig, som är skyldig inställa sig personligen vid inskrivningsförrättning
eller inför inskrivningschefen men utan anmält laga förfall utebliver,
vare underkastad äventyr att på egen bekostnad hämtas till förrättningen
eller till inställelse inför inskrivningschefen.
2. Utebliver värnpliktig utan anmält laga förfall från tjänstgöring, vartill
han blivit i laga ordning inkallad, må han likaledes på egen bekostnad
hämtas till tjänstgöringens fullgörande.
Har inkallelse skett genom personlig order, vilken befordrats med posten,
må den värnpliktige ej anses vara i laga ordning inkallad, örn ordern återkommit
till avsändaren såsom obeställbar. Därest ordern avsänts under
den hos avsändaren senast anmälda adressen, må dock, där med hänsyn till
krigsberedskapen skyndsam inställelse är av nöden, förordnas örn hämtning
utan hinder därav att ordern ej delgivits den värnpliktige.
41 §.
1. Såsom laga förfall för uteblivande från inskrivning eller tjänstgöring
eller för annan uraktlåtenhet att fullgöra åligganden enligt denna lag anses,
örn man är sjuk, örn man är i Konungens och rikets tjänst uppbådad eller
faren, örn man sitter i häkte eller örn man är intagen i allmän uppfostringsanstalt
eller skyddshem eller annan dylik anstalt. Vederbörande äge dock
att, då andra än nu sagda förfall förebäras, pröva, huruvida de äro av den
vikt, att de må gälla såsom laga förfall.
2. För värnpliktig, som är inskriven å sjömanshus, skall i fråga örn order
eller annat påbud, varigenom han under krig eller vid utbrott av eller fara
för krig inkallas till tjänstgöring, dessutom såsom laga förfall för inställelse
till tjänstgöring räknas att vara stadd på utrikes sjöresa; åliggande dock den
värnpliktige att, så snart ske kan, återvända till hemlandet ävensom att vid
ankomsten till svensk hamn eller sammanträffande med svenskt örlogsfartyg
omedelbart anmäla sig till tjänstgöring.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
69
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
42 §.
Sjukdom skall, för att såsom laga förfall anses, styrkas med behörig
läkares intyg, vilket den värnpliktige är skyldig att själv anskaffa. Kan han
ej skaffa läkarintyg, vare honom tillåtet att styrka förfallet med intyg av
statens ämbets- eller tjänsteman eller av präst i församlingen eller av ordföranden
i kommunalstämman eller kommunalfullmäktige eller av ordföranden
eller ledamot i kommunalnämnden eller av ledamot i häradsnämnden.
43 §.
Över förseelser, som avses i 36, 37 och 39 §§, skola länsvis upprättas
förteckningar, vilka skola insändas till länsstyrelsen.
Utdrag av förteckningarna beträffande värnpliktiga, vilka länsstyrelsen
finner böra påföras böter, skola översändas, å landet och i stad utan magistrat
till den som ombesörjer indrivning och redovisning av böter samt
i stad med magistrat till magistraten. Utdragen skola vara försedda med
länsstyrelsens resolution, att de i utdragen upptagna böterna må omedelbart
uttagas hos de värnpliktiga, därest de icke invända något däremot, men att,
därest de vilja för uteblivandet eller försummelsen styrka laga förfall eller
eljest åberopa någon omständighet, som kan leda till deras frikännande från
bötesansvar, i vilken händelse de äga undfå skriftlig del av resolutionen i
vad dem rörer, de skola inom trettio dagar därefter till utmätningsmannen
i det distrikt eller i den stad, där delgivningen skett, ingiva de bevis, som
åberopas till styrkande av deras mot böternas indrivande gjorda invändningar,
vid påföljd för uraktlåtenhet därav, att böterna utan hinder av invändningarna
må i laga ordning uttagas. Inkommande bevis skola ofördröjligen
insändas till länsstyrelsen, som efter prövning av förekommande
omständigheter meddelar beslut i saken.
Åtnöjes värnpliktig icke med länsstyrelsens beslut, varigenom böter blivit
honom slutligen påförda, äger han att inom trettio dagar efter erhållen del
av beslutet till länsstyrelsen ingiva sina till Konungen ställda besvär, vilka
därpå av länsstyrelsen jämte eget yttrande insändas till försvarsdepartementet.
Besvären må även på klagandens egen risk med posten insändas
så tidigt, att de komma länsstyrelsen tillhanda inom nämnda tid.
44 §.
Åtal för förseelse, varom förmäles i 38 §, ävensom mål örn utdömande
av försuttet vite enligt 39 § andra stycket anhängiggöras vid allmän domstol.
45 §.
Böter och vitén, som ådömas enligt denna lag, tillfalla kronan.
70
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
Yl kap.
Särskilda bestämmelser.
46 §.
Värnpliktig jämlikt denna lag åliggande tjänstgöring må icke avbrytas för
undergående av förvandlingsstraff för böter.
47 §.
Konungen äger föreskriva, att bestämmelserna i denna lag icke skola tilllämpas
å personal, som på annan grund än värnplikt är tjänstgöringsskyldig
vid krigsmakten.
I vad mån fullgjord sådan tjänstgöringsskyldighet skall anses motsvara
tjänstgöring enligt denna lag, bestämmer Konungen.
Yad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning å personal tillhörande
lots- och fyrstaten.
48 §.
Konungen bestämmer, örn och i vad mån samt under vilka villkor befrielse
från de i denna lag föreskrivna skyldigheter må kunna tillsvidare medgivas
den nomadiserande lappbefolkningen.
49 §.
Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1942, där ej annat framgår av det
följande eller Konungen förordnar, att lagen helt eller delvis skall träda i
kraft vid senare tidpunkt.
Genom nya lagen upphävas värnpliktslagen den 30 juni 1936 (nr 443)
ävensom förordningen den 7 mars 1941 (nr lil) med provisoriska bestämmelser
rörande utbildningstiden för vissa värnpliktiga m. m.
I fråga örn tjänstgöringsskyldighet för värnpliktig, inskriven före år 1942,
skall gälla vad i nämnda hänseende stadgas i äldre lagen, dock att, där ej
Konungen annorlunda förordnar, nya lagens bestämmelser i följande fall
skola tillämpas även å sådan värnpliktig:
a) Bestämmelserna i 27 § 1 och 2 mom. skola i sin helhet tillämpas å
värnpliktig, som enligt hittills gällande bestämmelser hänförts till årsklass
1940 eller 1941 eller till årsgrupp 1941. Sådan värnpliktig äger dock vid
fullgörandet av den i berörda paragraf föreskrivna tjänstgöringen tillgodoräkna
sig den tjänstgöring, som han på grund av ovannämnda förordning
den 7 mars 1941 må hava fullgjort.
b) Armén eller kustartilleriet tilldelad värnpliktig, född år 1914 eller senare,
vilken icke hänförts till årsklass eller årsgrupp som under a) sägs, skall vara
71
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)
skyldig att, med tillämpning av 27 § 1 mom. A nya lagen, utöver honom
enligt äldre lagen åliggande tjänstgöring, fullgöra en repetitionsövning före
utgången av åttonde året efter inskrivningsåret.
c) Värnpliktig, född år 1906 eller senare, vilken icke hänförts till årsklass
eller årsgrupp som under a) sägs, skall vara skyldig att, med tillämpning
av 27 § 1 mom. A nya lagen, i stället för honom enligt äldre lagen
åliggande landstormsrepetitions- eller landstormsbefälsövning, fullgöra en
efterutbildningsövning före utgången av adertonde året efter inskrivningsåret.
Vad i 3 § andra stycket nya lagen stadgas skall äga tillämpning även
beträffande värnpliktiga, som jämlikt äldre lag befunnits odugliga till krigstjänst
och av sådan anledning frikallats från värnpliktens fullgörande.
Ordförande och övriga ledamöter i inskrivningsnämnder och inskrivningsrådet
skola med tillämpning av 11 och 22 §§ nya lagen utses i så god tid
före lagens ikraftträdande, att nämnderna och rådet kunna träda i verksamhet
från och med sagda tidpunkt, dock att icke militära ledamöter i inskrivningsnämnder
skola för år 1942 utses av länsstyrelserna i län, till
vilka ifrågakommande landstingsområden eller städer, som ej deltaga i
landsting, höra.
Mönstring, som avses i § 32 i äldre lagen, skall icke äga rum år 1941.
Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum,
som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall hänvisningen i stället
gälla sådan bestämmelse.
För denna lags ikraftträdande erforderliga närmare föreskrifter meddelas
av Konungen.
B. att riksdagen, i anledning av motionerna I: 254 och II: 345,
måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville
låta verkställa skyndsam utredning av frågan, örn och i vad mån
åläggande för svenska medborgare bör givas att, därest skyldighet
för dem att fullgöra värnplikt icke föreligger samt försvarets
behov i jämförelse med andra riksintressen det påkallar, undergå
utbildning för och deltaga i försvarsarbete, ävensom för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kan föranleda;
C. att motionerna I: 250, I: 251, lii 346, lii 347 och lii 348, i
den mån de icke blivit besvarade genom vad utskottet ovan anfört,
icke måtte föranleda till någon riksdagens åtgärd; samt
D. att motionerna I: 253 och lii 343 måtte anses besvarade
genom vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 12 december 1941.
På sammansatt stats- och andra lagutskotts vägnar:
DAVID NORMAN.
72
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från statsutskottet: herrar Oscar Olsson, Pauli, Heiding, Andrén,
Boman, Ekströmer, Skoglund i Doverstorp, Lindberg i Umeå, Strindlund, Mårtensson,
Lindholm och Bergvall; samt
från andra lagutskottet: herrar Norman, Linder, Linnér, Roos, Sten,
Holstenson, Hage, fröken Andersson, herrar Olovson i Västerås, Hallagård, Hermansson*)
och Holm*).
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservationer:
1) av herr Lindberg i Umeå, som yrkat bifall till de likalydande motionerna
I: 252 och II: 349;
2) av herrar Heiding och Strindlund, vilka anfört:
Utskottet har i likhet med föredragande departementschefen ansett, att med
hänsyn till det nära sambandet mellan de genom propositionen framlagda
spörsmålen samt den blivande försvarsorganisationens utformning det varit
önskvärt, att samtliga hithörande frågor kunnat lösas i ett sammanhang. Vidare
har utskottet anfört, att, då de i värnpliktslagen reglerade frågorna foges under
övervägande fristående utan samband med försvarsordningen i övrigt, underlag
komme att saknas för bedömande av vissa spörsmål; utskottet har härutinnan
i första hand syftat på avsaknaden av närmare kännedom örn de ekonomiska
följderna för statsverkets vidkommande av förslagets genomförande.
I anslutning härtill hava vi inom utskottet ansett, att riksdagen icke i detta
läge borde fatta definitiva beslut rörande värnpliktsfrågorna, varigenom riksdagen
icke obunden kunde taga ställning till det väntade förslaget till en ny
härordning. I stället hava vi förmenat, att den föreslagna värnpliktslagen väl
borde för närvarande antagas men gälla endast till det frågan ånyo prövats
i samband med förslaget till en ny försvarsorganisation. Till ytterligare utveckling
av denna ståndpunkt få vi framhålla följande.
Då förslag örn försvarsorganisationens utformning ännu icke föreligger,
saknas allt underlag för ett riktigt bedömande av värnpliktsfrågorna. Härutinnan
må särskilt understrykas, att närmare kännedom saknas örn de ekonomiska
följderna för statsverkets vidkommande av förslagets genomförande. I
vilken utsträckning inom den blivande härordningen behov kommer att finnas
av värnpliktiga officerare och underofficerare är vidare ej klarlagt. I avsaknad
av utredning i detta avseende är det ej tilltalande att behöva till slutlig prövning
upptaga frågan örn tvångsuttagning för dylik utbildning, en fråga som
i och för sig är synnerligen vansklig. Härtill kommer, att frågan örn de värnpliktigas
avlöning under förlängd utbildningstid ännu är olöst. Slutligen är
frågan örn studenternas inryckningstid och därmed sammanhängande spörs
-
73
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr G.
mål, vilka äro av betydelse för ståndpunkttagande till den föreslagna värnpliktslagen,
såsom departementschefen framhållit, för närvarande föremål för
utredning.
Under utskottets behandling av propositionen har uppmärksamheten fästs
på frågan om ett bättre tillvaratagande av värnpliktiga specialisters yrkeskunnighet.
Denna fråga måste anses vara av synnerlig vikt för åstadkommande
av en bättre materielvård inom försvarsväsendet. Även denna fråga är emellertid,
såsom utskottet även framhållit, outredd, varför slutlig ståndpunkt till
densamma ännu ej kan fattas.
I anledning av motionerna I: 254 och II: 345 har utskottet hemställt, att
Kungl. Maj:! ville låta verkställa skyndsam utredning av frågan, örn och i vad
mån åläggande för svenska män och kvinnor bör givas att, i den mån skyldighet
för dem att fullgöra värnplikt icke föreligger samt försvarets behov i jämförelse
med andra riksintressen det påkallar, undergå utbildning för och deltaga
i försvarsarbete. Därest en sådan utredning skulle få till resultat att åtgärder
i dylik riktning böra införas, synes detta öva inflytande på bestämmelserna
i värnpliktslagen.
Såsom framgår av det anförda äro åtskilliga frågor av väsentlig betydelse
för bedömande av de genom propositionen framlagda förslagen antingen helt
outredda eller ock föremål för utredning. Med hänsyn härtill och då tvingande
skäl ej föreligga att redan nu taga för framtiden slutlig ställning till varnpliktsfrågorna,
synes avgörande härutinnan böra uppskjutas till en tidpunkt,
då hithörande spörsmål i hela deras vidd kunna i ett sammanhang bliva föremål
för prövning. På grund härav bör den föreslagna värnpliktslagen givas
giltighet allenast tills vidare.
Under åberopande av det anförda hava vi ansett, att utskottet bort under
A hemställa,
A. att riksdagen, med avslag å motionerna I: 252, II: 344 och
II: 349, måtte för sin del antaga det av Kungl. Maj:t framlagda
förslaget till värnpliktslag med av utskottet därvid föreslagen
jämkning, att gälla från den 1 januari 1942 till dess riksdagen
i samband med beslut rörande försvarsväsendets ordnande antagit
ny värnpliktslag;
3) av herr Olovson i Västerås, som anslutit sig till ett inom utskottet
framställt yrkande, att värnpliktslagen skulle givas provisorisk karaktär;
4) av herrar Oscar Olsson} Tioman och Linder, vilka ansett, att utskottets
utlåtande bort hava följande lydelse:
Det genom den föreliggande propositionen---(lika med utskottet)
---de snarast möjligt kunna tillämpas.
Ett bestämt önskemål från försvarsutredningens sida är en i möjligaste
män enhetlig organisation av utbildningen. I sådant avseende framhålles: En
för alla kategorier värnpliktiga gemensam inryckningsdag skulle underlätta
utbildningens planläggning och organisation. Utväljande för särskild utbildning,
framför allt för befiilsutbildning, kunde ske rationellt, då den kunde
grundas på en jämförelse mellan värnpliktiga, vilka stöde på samma utbild
-
74
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6.
ningsståndpunkt. Härtill korinne, att det blivande befälet kunde erhålla sin
första utbildning tillsammans med det stora flertalet värnpliktiga, varigenom
de på jämlikhetens grundval kunde förskaffa sig en inblick i truppens mentalitet,
vilket vore av oskattbart värde för deras framtida befälsutövning.
—--Departementschefen ansluter sig helt till denna uppfattning.
Utskottet delar den också till fullo. Därför kan utskottet ej undgå att
finna det betänkligt att från början bryta med denna princip genom ett provisorium
under ett eller flera år, med en senare inryckningsdag för studenter
och likställda, mahända, såsom lantförsvarets utbildningskommission föreslagit,
den 15 maj, således sex veckor efter den dag värnpliktslagen fastställer.
Kungl. Maj:ts framläggande och riksdagens antagande av värnpliktslagen utan
inväntande av förslaget om den tilltänkta försvarsorganisationens utformning
och kostnaderna för denna måste tydligen bero på den av alla kända och
erkända nödvändigheten att omedelbart, även med förbigående av vissa annars
väl motiverade utredningar, se till att vårt land får ett så starkt och välordnat
försvar som möjligt. Frågan om det värnpliktiga befälets utbildning är, såsom
den militära sakkunskapen övertygande visat, av allra största betydelse
för vårt försvars effektivitet och torde mindre än något annat vara ägnad att
ordnas provisoriskt något eller några år framåt. Värnpliktslagens hela behandling
torde ge vid handen, att vi de allra närmaste åren i måhända högre grad
än senare böra hålla vårt försvar i högsta beredskap. Därtill hör alldeles särskilt,
att just de årgångarnas värnpliktiga befäl får den utbildning som den
militära sakkunskapen och departementschefen äro ense örn att anse behövlig.
För dessa militära sakskäl böra under det rådande tidslägets allvar de
skolorganisatoriska svårigheter, som anförts, vika. Det vore högst märkvärdigt,
örn ej skolmyndigheterna skulle visa förståelse härför. Situationen ute i
världen är sådan, att menige man och alla, som det vederbör, anstränga sig
allt vad de förmå för att utjämna svårigheter och lägga tillrätta för att i möjligaste
mån säkerställa det yttersta och enda, som det nu gäller: vårt lands
försvar för sin frihet och självständighet. Skulle ej skolans myndigheter
kunna tänkas komma på samma sätt till mötes?
Utskottet finner det helt naturligt, att för de värnpliktiga, som måste åtaga
sig större uppoffringar genom att låta utbilda sig till befäl, böra vidtagas
anordningar, som så långt möjligt sätta dem i stånd att fortsätta med studier
eller arbetsanställning utan annat avbräck än förlusten av den tid, som tages
i anspråk för värnpliktens fullgörande. De av studenterna framställda önskemålen
böra av Kungl. Majit upptagas till välvillig prövning, t. ex. vad beträffar
kompensation och tjänsteårsberäkning. Utredning bör snarast komma
till stånd örn avlägsnande i görligaste mån av svårigheterna för deltagande i
universitets- och andra högskolekurser på grund av tjänstgöring vid repetitionsövningarna
i september, då läsåret och kurserna börja. Med tanke härpå
ha för övrigt 1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen
meddelat utskottet, att de komma att föreslå en förändring av läsåret från
tiden 1 september—1 juni till 1 oktober—1 juli.
Dock bör i detta sammanhang ej förglömmas, att vad som nu kräves av
vårt lands ungdom är ett offer, som vilar på allas axlar, ej blott på studenternas
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6. 75
och de med dem likställdas. För all ungdom är det ett önskemål, att vägen
framåt till arbetsanställning och levebröd ej göres svårare än nödvändigt,
då det gäller värnpliktens fullgörande. Studenternas förmånligare utsikter
att vinna en efter deras villkor anpassad levnadsställning kräva därför också
en större insats, ett offer, som med hänsyn till vad nu sagts örn andra medborgare
i samhället bör avvägas rättvist.
Genom den föreslagna, i förhållande--— (i övrigt lika med utskottet);
5) av herrar Lindberg i Umeå, Mårtensson, Lindholm, Hage, Olovson i
Västerås och Hermansson, vilka ansett utskottets utlåtande bort hava följande
lydelse:
Det genom den föreliggande propositionen---(lika med utskottet)
—--i ämnet från riksdagens sida.
I motionerna I: 254 och II: 345 hemställes, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla om skyndsam utredning i syfte att med hänsyn till
det totala krigets krav skapa väsentligt ökade möjligheter för medborgarnas
deltagande i försvarsarbetet.
I motionerna framhålles bland annat, att det bör principiellt fastslas,
att alla medborgare i samhället — män som kvinnor —- äro skyldiga att utbilda
sig och deltaga i försvarsarbetet. De krigstjänstdugliga skola vara
värnpliktiga, de icke krigstjänstdugliga skola vara försvarspliktiga.
Utskottet delar motionärernas uppfattning i så måtto, att vid krig eller
krigsfara böra alla medborgare kunna åläggas uppgifter, som äro till gagn
för landets försvarskraft och folkförsörjning. Genom den av 1939 års urtima
riksdag antagna tjänstepliktslagen har Kungl. Maj:t även erhållit en
långt gående fullmakt i detta hänseende. Med stöd av denna fullmakt blir
Kungl. Maj:t i stånd att dirigera landets tillgång av arbetskraft med hänsyn
både till försvarets och det civila arbetslivets behov. Det synes utskottet ur
denna synpunkt icke vara påkallat att beträda den väg som motionärerna
förordat, som så vitt utskottet kunnat finna skulle kunna äventyra tillgodoseendet
av näringslivets behov av tillräcklig och lämplig arbetskraft. Den
utökade värnpliktstid som utskottet i annat sammanhang förordat kan i sig
själv skapa besvärligheter i detta hänseende.
Vad- slutligen angår den genom---(lika med utskottet)---full
göra
sådan repetitionsövning, som här avses.
På grund av vad ovan anförts får utskottet hemställa,
A. ---(lika med utskottet);
B. att motionerna I: 254 och II: 345 icke måtte föranleda till
någon riksdagens åtgärd;
C. --— (lika med utskottet); samt
D. —• — — (lika med utskottet);
6) av herrar Mårtensson och Lindholm beträffande viss del av utskottets
motivering; samt
7) av herr Strindlund beträffande utskottets hemställan under punkten B.
76
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6; bilagor.
Bilaga A.
P. M.
till Ordföranden i Riksdagens utskott för behandling av Kungl. Maj:ts
proposition nr 318/1941 med förslag till värnpliktslag.
1. Utbildning av yrkesmän för materielvårdstjänst etc.
En för underhålls- och reparations!^anst inom försvaret särskilt viktig
kategori värnpliktiga utgöres av yrkesmän inom optiska, elektriska, finmekamska
och bilmekaniska facken. Dessa kunna finna god användning inom
reparationstrupper för stridsvagns- och pansarbilsförband, luftvärns- och
signal förband, artilleri- och trängförband.
Den militära utbildningen av ifrågavarande kategori värnpliktiga bör lämpligen
ske i två etapper. Den första etappen, rekrytutbildningen, bör ske vid
20 eller 21 års ålder under cirka sex månader såsom för övriga värnpliktiga.
Härefter böra de värnpliktiga hemförlovas och återinkallas först sedan de
under några år förvärvat ytterligare civil yrkeskunskap såsom grund för fortsatt
militärteknisk utbildning. Den andra etappens militärutbildning bör syfta
till att meddela de värnpliktiga ingående kännedom örn den militära materielens
tekniska särdrag och bör ske vid tygverkstäder eller härför lämpade civila
verkstäder, som ha anknytning till försvaret. Denna utbildning bör organiseras
i huvudsak enligt den praxis, som tillämpas av statliga och kommunala
yrkesskolor i landet, men skall dock anpassas efter militära krav och efter det
förhållandet, att personalen är kommenderad till utbildning såsom värnpliktig.
Endast under förutsättning att den militärtekniska utbildningen följer efter
avslutad civil yrkesutbildning kan man ge de värnpliktiga inom olika fack
sådan färdighet att de bliva i stånd att taga vård örn den militära materielen,
som oftast är betydligt mer komplicerad än den civila (jfr lastbil—stridsvagn
etc.).
De tvenne repetitionsövningarna böra fullgöras vid olika förband, där personalen
är mobiliseringsplacerad, eller vid reparationstruppernas rörliga reparationsverkstäder.
Under fälttjänstövningar vid armén, marinen och flyget
böra reparationsförband uppsättas till full styrka och tilldelas uppgifter motsvarande
dem de ha att fylla i krig.
2. Utbildning av värnpliktiga, som genomgått tekniskt läroverk eller motsvarande.
I förslaget till värnpliktslag samt motiveringen härtill är intet nämnt örn
den kategori värnpliktiga, som civilt utbildas vid de tekniska läroverken,
gymnasierna och yrkesskolorna eller i privata tekniska skolor. Detta förefaller
märkligt mot bakgrunden av det förhållandet att detaljerade bestämmelser
återfinnas i försvarsutredningens och departementschefens motiveringar
rörande andra likställda yrkesgrupper, såsom t. ex. apotekare och krigskassörer.
Det är ställt utom tvivel att den i allt snabbare takt fortgående mekaniseringen
av försvaret kommer att medföra ett ökat behov jämväl av underbefäl
med tekniska kvalifikationer för tjänstgöring vid de olika förband — reparationstrupper,
väg- och järnvägsbyggnadskompanier m. fl. — som det moderna
kriget kräver. Eör rekryteringen av sådan befälspersonal synes man i första
hand böra tillvarataga den tillgång på yrkesutbildade tekniker, som i tillräckligt
antal finnas i vårt land.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6; hilagor. 77
Yad utbildningen av denna kategori värnpliktiga beträffar kunna i stort
sett samma synpunkter anläggas, som rörande yrkesmän enligt 1. Endast örn
värnpliktstjänstgöringen blir så uppdelad, att en period förlägges till tiden
efter den civila utbildningen komma dessa teknikers värdefulla kunskaper och
erfarenheter att på rätt sätt tillgodogöras för försvarets krav.
3. Bestämmelser i förslag till värnpliktslag.
Enligt § 27 i förslag till värnpliktslag (Kungl. Maj:ts proposition nr
318/1941) skall vid armén och kustartilleriet värnpliktig fullgöra »en första
tjänstgöring örn 360 dagar före utgången av andra året efter inskrivningsåret,
vilken tjänstgöring fuligöres i en följd eller i två omgångar». Denna bestämmelse
lägger hinder i vägen för en lämplig utbildning av de under punkterna
1 och 2 nämnda personalkategorierna. Enligt vad ovan anförts bör utbildningen
för denna kategori uppdelas på en första rekrytutbildning lämpligen
under inskrivningsåret samt en senare militärteknisk utbildning, då de värnpliktiga
uppnått en ålder av 23—25 år och under mellantiden fått fullständig
civil yrkesutbildning.
En ändring i förslaget till värnpliktslag i detta syfte synes kunna ske, örn
ordet »viss specialtjänst eller» tillägges i tredje stycket, § 27, mom. 1 A, som
skulle komma att lyda: »där ej Konungen beträffande värnpliktiga, avsedda
för viss specialtjänst eller handräckningstjänst annat bestämmer, skall tjänstgöringen
fullgöras i följande ordning:».
4. Rekrytering och utbildning av ingenjörer för specialtjänst.
Propositionen innehåller i motiveringen till den nya värnpliktslagen särskilda
bestämmelser rörande utbildningen av värnpliktiga i specialtjänst. Sålunda
avses enligt försvarsutredningen utbildningstiden för arméns fälttygtekniker
komma att omfatta 15 månader (sid. 44) och för marinens i specialtjänst
uttagna värnpliktiga likaledes 15 månader (sid. 51), vartill i bägge
fallen kommer 6 månaders ytterligare facktjänstgöring under hela värnpliktstiden.
För flygvapnets biträdande ingenjörer anför försvarsutredningen (sid.
58) att utbildningstiden dock liksom för huvuddelen av flygvapnets värnpliktiga
skulle kunna begränsas till 360 dagar (12 månader) »jämte sedvanliga
repetitionsövningar».
Bortsett från att enligt dessa bestämmelser de allmänna rättvisekraven på
lika utbildningstid för en och samma kategori värnpliktiga tilldelade olika försvarsgrenar
härigenom ej skulle uppfyllas, kommer försvarsutredningens förslag
att medföra mycket stora svårigheter för armén och marinen att i konkurrens
med flygvapnet kunna erhålla tillräckligt antal kvalificerade ingenjörer
för utbildning i specialtjänst. Därest utbildningstiden inom flygvapnet blir 6
månader kortare än inom övriga försvarsgrenar komma unga män, som ämna
studera vid de tekniska högskolorna, att vid inskrivningen i stor utsträckning
söka bliva tilldelade flygvapnet, som för övrigt redan i och för sig utövar stark
lockelse på den svenska ungdomen.
Denna brist på enhetlig utbildning i försvarsutredningens förslag synes
departementschefen hava beaktat, då han på sid. 66 skriver: »Sådan förlängd
tjänstgöring bör enligt min mening i fall av behov kunna utkrävas även av
värnpliktiga, som uttagits till biträdande ingenjörer vid flygvapnet.» Härtill
är att anföra att starka skäl tala för att utbildningstiden icke blott i fall av
behov utan generellt bör vara lika lång för alla värnpliktiga ingenjörer, som
uttagas till specialtjänst. För vården av flygets komplicerade tekniska materiel
kräves säkerligen lika lång utbildningstid som för materielvården inom armén
och marinen.
78 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6; bilagor.
Härtill kommer att det skulle ställa sig svårt att inpassa den för landets
försvarsberedskap betydelsefulla civila utbildningen av högskoleingenjörer
mellan de olika militära tjänstgöringsperioderna, örn icke för ifrågavarande
kategori värnpliktiga fastställes lika lång utbildningstid och utbildningen i
huvudsak förlägges till samma tider och år för de tre försvarsgrenarna. Enligt
de framlagda utbildningsplanerna blir den för civilutbildningen vid högskolorna
fria tiden endast 6 månader eller från den 1 oktober till den 31 mars påföljande
år. Detta missförhållande synes kunna undanröjas antingen på så sätt
att skyldighet att fullgöra värnplikt inträder omedelbart efter avlagd studentexamen
och värnpliktstjänstgöringen i huvudsak avslutas före de civila studiernas
påbörjande eller så att en del av värnpliktstjänstgöringen kommer att
äga rum under eller efter studierna i likhet med vad fallet är och avses bliva
för läkare och veterinärer. Det senare alternativet synes vara att föredraga
ur de synpunkter, som industrikommissionen måste lägga på frågan örn utbildningen
av ingenjörer för specialtjänst inom försvaret.
Stockholm den 22 november 1941.
STATENS INDUSTRIKOMMISSION
Helge Ericson.
Håkan Sterky.
Bilaga B.
Till Riksdagens sammansatta Lag- och Statsutskott.
Det nutida kriget fordrar ett uppbåd av alla samhällskrafter; det totala
försvaret kräver att ingen av samhällets livsyttringar försvagas. En av dessa,
och en av de viktigaste, är den andliga odlingen, de högre studierna. De
svara för den inre fronten. Alla åtgärder, som djupt gripa in i enskildas och
samhällets liv, måste därför ses ur en dubbel försvarsaspekt. Det gäller att
avväga samhällsintressena så att icke något blir åsidosatt. Det är därför
studenterna anse sig ha rätt och skyldighet att framföra sina synpunkter på
förslaget till ny värnpliktslag, vilken helt säkert kommer att få vittgående
konsekvenser icke minst för deras del. Yi vilja ingalunda ifrågasätta det berättigade
i den förlängda värnpliktstiden eller framlägga några förslag till
dess avkortande utan endast framföra några synpunkter, som kunna medverka
till att olägenheterna minskas och att möjligheter till förbättringar
skapas.
Den gemensamma utbildningstiden.
Som en grundprincip i den framlagda propositionen framstår den för alla
värnpliktiga gemensamma utbildningen, som satts till sex månader. Någon
ändring av själva denna av försvarsutredningen föreslagna princip vilja vi
icke föreslå. Yi önska ej någon särställning för studenter, men vi måste dock
erinra örn den divergens i åsikterna örn utbildningssättet, som på denna punkt
föreligger mellan olika sakkunniga. I den Kungl, propositionen (sid. 33) har
lantförsvarets utbildningskommission uttalat som sin åsikt att studenterna
såsom »hittills böra vara organiserade i särskilda utbildningsenheter. Det
hade nämligen visat sig, att endast genom en sådan anordning deras särskilda
förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen kunde på ett rationellt sätt
tillvaratagas.» Mot detta krav på ett rationellt utnyttjande av vissa förut
-
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6; bilagor. 79
sättningar står det lika viktiga kravet på soldatkännedom, det blivande befälets
under gemensam tjänstgöiing i ledet förvärvade kunskap oell erfarenhet
örn truppens mentalitet och arbetsvillkor.
Propositionens linje innebär emellertid enligt vår uppfattning ett underskattande
av skolundervisningens och värntjänstövningarnas betydelse. Att
därför för alla ha samma utbildningstakt skulle ur pedagogiska synpunkt
medföra så allvarliga olägenheter, att vinsten ifråga örn förtrogenhet med
truppens mentalitet ingalunda kunde uppväga detta. En utbildning, som alltför
mycket anpassas efter genomsnittet måste hos de dugligaste — de för
befäl lämpliga — skapa vantrevnad och slöhet, likgiltighet och bristande
intresse för uppgiften. Ett visst särskiljande i utbildningshänseende icke av
studenter men av alla för befäl lämpliga torde alltså motsvara rationella och
pedagogiska krav. Erfarenheten visar, att icke alla studenter äro lämpliga
till befäl, men dessa kategorier ha väl dock i allmänhet sådant försprång före
övriga värnpliktiga genom längre skolgång, värntjänst, gymnastik, ådagalagd
praktisk duglighet, att de mycket väl böra på kortare tid kunna medhinna
den grundläggande militära utbildningen och träningen i allmän militärtjänst,
militärt uppträdande o. s. v., som för övriga värnpliktiga utan de förras
teoretiska och fysiska skolning måste taga längre tid.
Studenterna inrycka 1 juni (15 maj) till rekrytutbildning.
Pör att tillgodose dessa och andra fordringar vilja vi föreslå följande
ändringar i det nu framlagda förslaget. Studenter och likställda jämte av
inskrivningsnämnderna för eventuell befälsutbildning uttagna — på samma
sätt som nu sker med reservunderbefäl — inrycka till tjänstgöring 1 juni
(eventuellt 15 maj). Inskrivningsnämnderna böra ha förutsättningar och
möjligheter att i förväg uttaga andra än nuvarande kategori »studenter och
likställda» till denna forcerade rekrytutbildning. Efter en snabbutbildning
på en månad (IV2) böra alla dessa värnpliktiga ingå i, med övriga värnpliktiga
gemensamma, utbildningsenheter under 3 månader, varav den sista månaden
upptages av regementsövningar. Vid dessas slut skei- det definitiva avgörandet
för uttagning till fortsatt befälsutbildning, varvid givetvis materialet från
alla kategorier bör tagas under övervägande. För bedömande av eventuell
lämplighet torde tiden — 4, respektive 6 månader — vara fullt tillräcklig, och
för ernående av den soldatkännedom, varom ovan talats, torde dessa tre
månaders gemensamma tjänstgöring vara något så när tillfyllest utan att andra
lika oeftergivliga krav på rationella utbildningsmetoder bli lidande eller eftersatta.
Härtill kommer, att den inryckning till den 1 juni (15 maj), som av oss
föreslagits för kategorien med bättre teoretiska och andra förutsättningar,
även skulle medföra den fördelen, att gymnasieundervisningens rättmätiga
fordringar tillgodosågos och endast smärre rubbningar i gällande skolorganisation
behövde företagas. Propositionens framflyttning av studentexamen medför
självfallet en sänkning av kunskapsnivån, vilket för universitets- och högskolestudierna
finge menliga följder. Lantförsvarets utbildningskommission
har även räknat med en möjlighet lill senare inkallelse. Fordran att studentexamen
skall framflyttas synes sålunda icke vara tillräckligt motiverad eller
tillrådlig. Dessutom vilja vi i detta sammanhang påpeka den tidiga studentexamens
(i februari eller mars) konsekvenser för dem som icke uttagas till
värnpliktstjänst, frikallade och studentskor. Deras vårtermin blir för kort
för studier, och för att överhuvud kunna utnyttjas skulle då vid universitet
och högskolor dubblerade kurser föi nybörjare behöva anordnas, vilket torde
stöta på starka organisatoriska och ekonomiska hinder.
80 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6; bilagor.
De två månader, som genom den av oss föreslagna senare inkallelsen vinnas,
behöva icke bli någon förkortning av utbildningstiden utan böra eventuellt
i stället användas på senare, och enligt vår mening viktigare utbildningsstadier,
främst ökad trupptjänstgöring. De klagomål på det värnpliktiga befälet,
som från vissa håll med erfarenhet från de senaste årens beredskapstjänstgöring
göras gällande, torde till allra största delen bero på studenternas
bristande erfarenhet av trupptjänstgöringens viktiga problem; framförallt
gäller detta plutonschefsbefattningarna. Det är då naturligt, att av de föreslagna
respektive (15), 21 och 27 månaderna böra från den förberedande utbildningen
förslagsvis tagas två månader att i stället användas som trupptjänstmånader
efter respektive skolor.
De som avsluta sin militära utbildning med plutonchefskola och i ett sammanhang
vilja fullgöra sin militära utbildning kunna då lämpligen under
oktober och november månader (alltså efter regementsövningen) fullgöra sin
trupptjänstgöring. För den kategori som för studier eller av andra skäl vill
sluta sin militära tjänstgöring omedelbart efter plutonchefskolan (alltså 1
oktober) kan trupptjänstgöringen förläggas till juli och augusti under 3:e
utbildningsåret omedelbart före lia repetitionsövningen.
För dem som tillhöra kategorien »med särskilda förutsättningar» att
genomgå förkortad soldatutbildniug, men vilka icke befunnits lämpliga för
fortsatt befälsutbildning, bör den uppkomna besparingen av två månader
kunna användas för annan militärutbildning, exempelvis den av försvarsutredningen
(sid. 24) föreslagna »soldatutbildning inom annan än egen utbildningsgren».
Denna tjänstgöring kan då förläggas antingen i omedelbar anslutning
till soldatskola eller omedelbart före den andra året infallande första
repetitionsövningen.
Officersaspirantslcolans vinter- eller sommarlinje.
Den fortsatta befälsutbildningen föresågs enligt propositionen enligt två
alternativ, officersaspirantskolans vinter- eller sommarlinje. Vinterlinjen kan
för den kategori som icke ämnar vid högskolor eller universitet bedriva fortsatta
studier och därför möjligen önska sammanhängande militärtjänstgöring,
vara fördelaktig, men för de studenter, som ämna fortsätta sina studier uppstår
den olägenheten, att de ej kunna påbörja sina studier förrän två år efter
studentexamen. Sommarlinjen, som för högskolestudenterna kunde förefalla
lämplig, är i den form försvarsutredningen föreslagit ytterst olämplig, då
vårterminen blir söndersplittrad och uppehållet i tjänstgöring (oktober—april
med mellankommande julferie) ur studie- och kurssynpunkt är föga möjlig
att effektivt utnyttja, framför allt för fackhögskolorna med deras fasta kurssystem.
Officersaspirantskolans sommarlinje fördelas på två somrar.
En ny organisation av officersaspirantskolans sommarlinje, fördelad på
två somrar, erbjuder den fördelen, att studierna kunna påbörjas ett läsår efter
studentexamen och sedan bedrivas utan intrång på läsåret av resterande
militärutbildning. De till denna sommarlinje hörande rycka ut från militärtjänstgöring
efter plutonschefsskola och regementsövning 1 oktober, rycka
sedan.in 1 juni 3:e utbildningsåret för 3 månaders kurs och repetitionsövning
(regementsövning); 1 juni 4:e utbildningsåret rycka de åter in för 3 månaders
kurs och repetitionsövning (regementsövning). (Eventuellt 2 månaders kurs,
1 månads trupptjänst eller annan utbildning och repetitionsövning) (regementsövning)
.
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6; hilagor. 81
De vid inkallelsen till första tjänstgöringen inbesparade 2 månaderna böra
som i föregående fall användas för trupptjänstgöring, som för vinterlinjen kan
förläggas antingen omedelbart efter fullgjord aspirantskola eller omedelbart
före och i anslutning till lia repetitionsövningen. För sommarlinjen fördelas
dessa två månader på 1 månads trupptjänstgöring och ytterligare en repetitionsövning
exempelvis i anslutning till aspirantskolans andra del. Vinterlinjen,
som bibehålies efter försvarsutredningens förslag, kommer då att omfatta
25 månader, sommarlinjen 24 månader, efterutbildningsövningarna oräknade.
Denna differens finnes redan i förslaget. I båda fallen kan vinnas 2
månaders ytterligare trupptjänstgöring, och för studenterna möjliggöres genom
den här föreslagna sommarlinjen 1 års tidigare tillträde till högskolestudier.
Värnpliktiga i specialtjänst, läkare, tandläkare, krigskassör er.
I vad som gäller utbildningen av värnpliktiga i special tjänst, kan ifrågasättas,
örn icke den föreslagna rent militära utbildningen för denna kategori
är onödigt lång. Rekrytutbildningen bör här enligt samma grunder som för
studenter i övrigt kunna reduceras till 4 månader genom att inryckning sker
omkring 1 juni och utryckning 30 september. De sålunda vunna två månaderna
skulle kunna användas till ytterligare fackutbildning. Soldat- och befälsutbildningen
torde för de värnpliktiga läkarnas, tandläkarnas och apotekarnas vidkommande
lämpligast förläggas till infanteriet gemensamt med övriga värnpliktiga
vid detta vapenslag. En förlängd fackutbildning skulle giva dessa
värnpliktiga en grundlig insikt i trängens och sjukvårdens organisation och
arbete ävensom grundligare kunskaper i krigskirurgi, vilket vore av betydelse
icke minst för tandläkarnas vidkommande. Vi vilja vidare ifrågasätta, örn icke
för befattningen som krigskassör lämpliga värnpliktiga kunde uttagas bland''
icke fullt vapenföra och utbildas utan att i vanlig ordning hava genomgått
rekryt- och befälsskolor.
I detta sammanhang vilja vi starkt framhålla att den militära utbildningen
icke löses enbart med förlängd utbildningstid. Framför allt kräves ett intensivt
utnyttjande av tiden genom förbättrade och rationaliserade utbildningsmetoder,
bättre planläggning, tillgång på kvalificerat befäl etc.
Bet värnpliktiga befälets ställning.
Försvarsutredningen har givetvis uppmärksammat frågan örn frivilligsystemet
skall visa sig erforderligt för intagning till utbildning av värnpliktigt
befäl, och pekat på nödvändigheten av att ekonomiska förmåner erbjudas
den som på detta sätt underkastar sig — eller i annat fall uttages till
— fortsatt befälsutbildning i Va eller 1 år. Det är emellertid inte bara fråga
örn att kvantiteten av värnpliktiga officerare eller underofficerare blir tillräcklig,
det är även en fråga örn kvalitet. Det gäller att på allt sätt stimulera
de bästa och dugligaste till fortsatt utbildning, och då man i allmänhet bör
räkna med att det är just dessa som fortast möjligt vilja utbilda sig för en
civil samhällsgärning bör man också kunna erbjuda sådan kompensation att
just dessa icke finner det vara för stort avbräck att fortsätta med militär utbildning
eller tjänstgöring. De av försvarsutredningen föreslagna villkoren
äro sådana att förmodligen endast de som, oavsett militär duglighet, av en eller
annan anledning icke lia något speciellt studie- eller framtidsmål, gå kvar i
fortsatt utbildning eller frivillig tjänstgöring. Detta kan ingalunda vara något
militärt önskemål.
Bihang till riksdagens protokoll 1941. 6 sami. 2 avd. Nr 6.
2562 41 6
82 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6; bilagor.
Kompensation i form av rätt till tjänsteårsberäkning och betyg.
En någorlunda rimlig kompensation synes oss kunna ernås på följande sätt.
Rätt till tjänsteårsberäkning genomföres vid sökande av statlig och kommunal
tjänst, och vi tillåta oss att i slutet av vår skrivelse närmare framhålla vikten
av denna fråga. Vidare måste den militära tjänstgöringen över huvud erkännas
såsom allmän merit i fråga örn praktisk erfarenhet, människokännedom,
vana vid folk etc. Och de militära betygen tillmätas värde även i det
civila. Ett sådant erkännande förefaller motiverat icke blott med hänsyn till
skälig kompensation eller social rättvisa utan även och lika mycket såsom en
sakligt riktigare uppskattning av de militära erfarenheterna. Helt säkert skulle
också de värnpliktiga få ökat utbyte av och intresse för värnpliktstjänstgöringen,
örn de visste, att denna kunde få betydelse för deras civila anställningar
av olika slag.
Ekonomisk kompensation.
Av mycket stor vikt är givetvis även den ekonomiska kompensationen. Utredningen
har icke uttalat sig i frågan örn reservofficerarnas framtida ställning.
I varje fall synes dock skillnaden mellan denna befälskategori och det
värnpliktiga befälet bli obetydlig i fråga örn kompetens, tjänstgöring m. m.
Därför bör också det värnpliktiga befälet ha liknande ekonomiska villkor och
möjlighet skapas för dugliga värnpliktiga att övergå till reservofficerskåren.
De föreslagna beloppen för värnpliktigt befäls avlöning och kompensation
synas icke vara tillräckliga, då de ekonomiska förmånerna måste tillfredsställa
två krav, dels kompensation för de särskilda bördor som påläggas dem i form
av avsevärt längre tjänstgöring, dels möjlighet att täcka löpande utgifter under
tjänstgöringen, vilka för den värnpliktige, som i allmänhet får tjänstgöra utanför
hemorten ställa sig åtskilligt dyrare än för yrkesbefälet. Vi vilja i detta
sammanhang allvarligt understryka försvarsutredningens åsikt att »utginge
icke sådan kompensation, riskerades att de värnpliktiga avsiktligt sökte undanhålla
sin förmåga för att icke tvångsvis bliva uttagna till förlängd tjänstgöringstid».
Yi våga därför föreslå, att premiernas storlek något höjas, förslagsvis
till 900 kronor för den, som ålagts en med 180 dagar förlängd tjänstgöring,
och 2,100 åt den, som ålagts en med 360 dagar förlängd tjänstgöring.
Utsikten att ekonomiskt någorlunda kunna säkerställa det första studieåret,
skulle i viss mån kunna motverka de olägenheter, som den långa militärtjänsten
medför för de akademiska studiernas rekrytering. För detta ändamål
är de av försvarsutredningen anförda beloppen knappast tillräckliga.
Liksom det har ansetts nödvändigt att söka förvärva de dugligaste till befälsutbilaningen,
är det givetvis lika väsentligt att denna kategori beredes
möjlighet till den frivilliga befälstjänstgöringen, som det nu framlagda förslaget
räknar med. Det synes därför i alla avseenden vara rimligt, att lönen
under denna tjänstgöring utöver den i lagen påbjudna blir i stort sett samma
som för ordinarie befattningsinnehavare, dock givetvis i lägsta lönegraden. Den
värnpliktige har ju även sin civila samhällsgärning att taga hänsyn till och
han måste alltså för denna militärtjänstgöring offra civila intressen. Samma
avlöningsförmåner borde också utgå under repetitionsövningarna samt även
under den frivilliga fortsatta befälsutbildningen, som förslaget räknar med.
Över huvud tarvar denna fråga örn den fortsatta frivilliga utbildningen
en särskild utredning. Enligt vår bestämda mening bör icke frivillig fortsatt
utbildning ställas som villkor för bibehållande av grad erhållen under värnplikt
såsom försvarsutredningen föreslår (sid. 37). Denna frivilliga utbildning
bör i stället göras lockande. Man kan också anföra den synpunkten att för
upprätthållande av ett gott samarbete mellan olika befälskategorier — värn
-
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6; bilagor. 83
pliktiga och statbefäl — vilket är oundgängligt med hänsyn till en god militär
anda, torde vara nödvändigt att så stor likställighet som möjligt i fråga örn
rekrytering, förmåner och ekonomi eftersträvas. Den värnpliktige officeren
eller underofficeren bör ha samma ställning och möjlighet till yttre uppträdande
som de yrkesanställda. Det torde därför även vara erforderligt,
att den värnpliktige vid utnämningen till sergeant erhåller ett ekiperingsbidrag
av åtminstone 400 kronor.
Såväl när det gäller värnpliktsutbildningen som den fortsatta utbildningen
är det angeläget att sörja för att det nu starka intresset för försvaret vidmakthålles,
och vi tro, att alla åtgärder att stärka och förbättra det värnpliktiga
befälets ställning såväl militärt som civilt därvidlag Ira den största betydelse.
Utan tvivel vore det en vinning, örn det bland ungdomen allt mera ansågs såsom
något hedrande att vara värnpliktigt befäl.
Betryggande besvärsinstanser över inskrivningsnämnderna.
Försvarsutredningen framhåller, att »uttagning av vissa värnpliktiga till
officers- eller underofficersutbildning är en i deras liv djupt ingripande åtgärd»
(sid. 101). Detta gäller förvisso alla värnpliktiga, men i högre grad
dem som genomgått längre utbildning. Frågan örn betryggande besvärsinstans
över inskrivningsnämndernas beslut örn uttagning av fortsatt befälsutbildning
måste därvid träda i förgrunden. Angående inskrivningsrådets
sammansättning och arbete vilja vi understryka den farhåga, som av vissa
hörda myndigheter uttalats för en alltför stark centralisering. Bristande
personkännedom i förening med en helt säkert stor arbetsbörda skulle kanske
leda till ett alltför mekaniskt handläggande av ärendena. Särskilt för studenternas
del måste behovet av besvärsinstans kraftigt understrykas. Vid besvär,
som rör studenter och vars avgörande alltså kan tänkas bero på undervisningsförhållanden,
bör därför det föreslagna inskrivningsrådet i varje fall utökas
med en representant för den högre undervisningen.
Rätt att tillgodoräkna beredskapstjänstgöring för civil tjänst.
De långa inkallelserna till beredskapstjänstgöring ha framtvingat krav på
kompensation i form av rättighet att tillgodoräkna sig beredskapstjänstgöring
för tjänsteårsberäkning och vid ansökan till civil tjänst. De orättvisor, som
eljest uppstå, bli genom den nya värnpliktslagen, som framför allt för studenter
skulle medföra förlängd värnpliktstid, permanenta, Frikallade och
studentskor och i viss mån även de som slippa undan med den kortare utbildningen
komma givetvis att på den civila arbetsmarknaden intaga en förmånsställning.
Därest icke tillfredsställande åtgärder i antydd riktning vidtagas,
torde värnpliktslagen medföra mycket allvarliga sociala följder, nämligen
försämrad rekrytering till högre studier och därmed de yrken, som rekryteras
av akademiskt bildade, försenat inträde på arbetsmarknaden och ytterligare
fördröjd familjebildning. En rättvis lösning av dessa problem skulle hos de
värnpliktiga skapa trygghet inför framtiden och därmed bidraga till en gynnsam
inställning till försvaret. Vi inse givetvis, att krav på praktik föi''e inträdet
på vissa banor åtminstone i viss utsträckning måste upprätthållas, men vi
anse dock att all billighet kräver, att de som fullgjort värnplikt eller frivillig
tjänstgöring, sedan de en gång inträtt på en bana och där fått tillfälle att visa
sin lämplighet, icke få stå tillbaka för dem som haft tillfälle till obruten
meritering. Vi vilja därtill ännu en gång framhålla den betydelse ur allmän
utbildningssynpunkt, som militär tjänstgöring har, och föreslå att denna blir
värdesatt vid bedömande av olika sökandes meriter.
84 Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6; bilagor.
Då de akademiskt bildades yrkesvillkor på olika områden redan förut äro
svåra, måste det anses angeläget, att alla åtgärder för att förbättra dem eller
i varje fall för att hindra ytterligare försämring vidtagas. När den vämpliktsutredning,
som studentkårerna i samarbete med Statens arbetsmarknadskommision
företagit, föreligger klar, skola vi till vederbörande myndigheter
inkomma med framställningar i dessa ärenden, men då dessa frågor örn
de försvårade arbets- och framtidsmöjligheterna hänga intimt samman med
hela värnpliktsfrågan, vilja vi redan nu peka på dessa problem, som ur samhällets
intresse måste lösas på ett tillfredsställande sätt.
Uppsala och Stockholm den 25 november 1941.
Uppsala Studentkårs Värnpliktskommitté:
Hans Cnattingius. |
||
Uppsala studentkårs ordf. |
||
Erik Almers. |
Harald Riesenfeld. |
Tore Tallroth. |
Jur. kand. |
Fil. mag., teol. kand. |
Fil. kand. |
Sveriges Förenade Studentkårers Värnpliktskommitté:
Erik Grafström. Ragnar Björin.
Ordf. i Sveriges förenade Ordf. i Sveriges förenade studentstudentkårer.
kårers värnpliktskommitté.
Bilaga C.
Till Riksdagens sammansatta stats- och andra lagutskott.
1940 års sakkunniga för den högre tekniska undervisningen hava i samband
med frågor örn studieplaner och terminsindelning vid de tekniska högskolorna
haft anledning att ingående diskutera hur kollision mellan de studerandes militärtjänstgöring
och högskolestudier skall kunna undvikas och därvid kommit
till följande resultat: För att en effektiv undervisning vid de tekniska högskolorna
skall kunna bedrivas kräves att den nuvarande undervisningstiden,
8V2 månader per år, bibehålies. Med utgångspunkt från att regementsövningarna
i fortsättningen liksom hittills komma att förläggas till september
månad, ämna de sakkunniga föreslå att högskolornas läsår skall omfatta tiden
1 oktober—1 juli i stället för som för närvarande 1 september—1 juni.
Den nuvarande anordningen enligt vilken militärtjänst och högskolestudier
delvis sammanfalla har vållat betydande försening för åtskilliga av högskolans
elever. De sakkunniga vilja därför uttala det bestämda önskemålet, att värnpliktstjänstgöringen
för de tekniska högskolornas elever ej förlägges till sådan
tid att studierna störas, d. v. s. icke i något fall till tiden 1 oktober—1 juli
och endast i undantagsfall till ferierna mellan läsåren, enär de studerande använda
ferierna för att skaffa sig praktik eller utföra examensarbeten, önskvärt
vore, att de blivande teknologerna redan före inträdet vid högskolorna fingé
genomgå sin första militärutbildning, vare sig de uttagas till fälttygtekniker
vid armén eller motsvarande tjänster inom övriga försvarsgrenar och till en
början endast skulle genomgå en 6 månaders soldatutbildning, eller till vanlig
Sammansatt stats- och andra lagutskotts utlåtande Nr 6; bilagor. 85
linjetjänst, då deras sammanhängande militärtjänstgöring skulle kunna uppgå
till högst två år (för värnpliktiga officerare). Örn en sådan anordning accepteras,
äro de sakkunniga villiga att i sitt betänkande föreslå, att stadgarna för
de tekniska högskolorna omarbetas så, att för inträde till högskolorna för
vapenföra fordras fullgjord första värnpliktstjänstgöring.
Örn utskottet så önskar, stå de sakkunniga till förfogande för muntliga upplysningar.
Stockholm den 6 december 1941.
G. Malm.
De sakkunnigas ordförande.