Statsutskottets utlåtande Nr 234.
1
Nr 234.
Ankom till riksdagens kansli den 28 november 1941 kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående godkännande
av vissa riktlinjer för penninglotterivåsendet.
(3:e avd.)
I propositionen nr 328 har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över handelsärenden för den 7 november 1941, föreslagit
riksdagen att förklara hinder icke möta för Kungl. Majit att beträffande
penninglotteriväsendet i riket besluta i huvudsaklig överensstämmelse med
de riktlinjer, som i nämnda statsrådsprotokoll tillstyrkts.
Enligt beslut vid 1938 års riksdag omhänderhaves penninglotterirörelsen
i Sverige av Svenska penninglotteriet aktiebolag. Med anledning av proposition
i ämnet (nr 24) godkände samma års riksdag vissa riktlinjer för utövandet
av nämnda rörelse (r. skr. nr 132).
Enligt dessa riktlinjer ankommer det på bolaget att —- med anpassning
efter växlingarna i efterfrågan å lottsedlar -— variera lotteriets omslutning
inom vissa av Kungl. Maj:t tillsvidare för viss tidsperiod angivna gränser.
Kungl. Maj:t fastställer för olika försäljningsalternativ beräknade fasta lotteriplaner,
mellan vilka lotteriets styrelse äger att välja och inom vilka dragningen
skall avse såväl sålda som osålda lotter. De lotteriplaner, som lotteriförvaltningen
sålunda bemyndigas att för de olika dragningarna tillämpa, äro
åtskilda av intervaller om 25,000 lotter och skulle enligt riksdagsbeslutet variera
mellan lägst 250,000 och högst 400,000 lotter. Vid kraftigare rubbningar
i efterfrågan skulle Kungl. Majit kunna medgiva särskilda ändringar uppåt
eller nedåt i fråga örn gränserna för lotteriets omslutning. Dock ansågs, att
lotteridragningar av större omfattning än 500,000 lotter icke borde beviljas.
Vinstplanen upptager bland annat en högsta vinst å 100,000 kronor och därefter
två vinster, vardera örn 50,000 kronor.
Då ett lottantal av 400,000 ej väntades tillgodose efterfrågan, medgav
Kungl. Majit den 24 februari 1939 bolaget att tillsvidare i mån av behov tillhandahålla
lotter vid varje dragning lill ett antal motsvarande högst 500,000
hellotter. Samtidigt fastställde Kungl. Majit vinstplaner alt tillämpas vid det
sålunda medgivna ökade lottantalet.
Bihang till riksdagens protokoll 19A1. G sami. Nr 234—233.
1
2
Statsutskottets utlåtande Nr 234.
I skrivelse den 27 oktober 1941 har Svenska penninglotteriet aktiebolag
hemställt, att Kungl. Majit måtte medgiva höjning av lottantalet per dragning
utöver nu fastställt maximum av 500,000 samt i anslutning därtill
fastställa vissa nya vinstplaner för dragningar om 400,000—600,000 lotter,
med rätt dock för bolaget att, vad beträffar dragning med redan förut medgivet
lottantal, fortfarande, om så funnes lämpligt, tillämpa tidigare fastställda
vinstplaner.
Till utveckling av sitt förslag anför bolagets styrelse, att lottantalet sedan
septemberdragningen 1941 uppgått till det högsta medgivna eller 500,000.
Även efter denna höjning av lottantalet hade lottsedlarna liksom förut under
den tid, bolaget bedrivit sin verksamhet, slutsålts inom loppet av en eller ett
par dagar. Med den stegrade efterfrågan, som vid försäljningen av lottsedlar
till de senaste dragningarna gjort sig gällande, hade det framstått såsom
möjligt att försälja ytterligare lottsedlar. I händelse en liknande eller än mer
stegrad efterfrågan skulle göra sig gällande i fortsättningen, borde därför
enligt styrelsens uppfattning bolaget tillförsäkras rätt att efter omständigheterna
höja lottantalet över det nu fastställda maximum, 500,000.
I samband med frågan om en utökning av lottantalet har bolagets styrelse
upptagit till övervägande frågan om en uppdelning av lotterna i två
lika stora serier, serie A och serie B. Dragningsförfarandet borde härvid tillgå
så, att lotthjulet innehölle nummerlappar, motsvarande halva antalet i
dragningen deltagande lotter; och utfallen vinst borde tillkomma innehavare
av lottsedel i såväl A- som B-serien med nummer, motsvarande det å den
utdragna nummerlappen angivna.
Beträffande de skäl bolaget anfört för en sådan uppdelning hänvisas till
propositionen, sid. 4 och 5.
Såsom grundval för bedömandet av frågan om vinstplanernas utformning
vid högre lottantal har styrelsen ansett sig böra lägga alternativa förslag,
betecknade alt. I, II och III samt avsedda att tillämpas vid dragningar i lotteriet
med 500,000, 525,000, 550,000, 575,000 eller 600,000 lotter. Enligt samtliga
alternativ uppginge liksom nu vinsternas antal till 10 procent av antalet
lotter; och vinsternas sammanlagda värde motsvarade ock liksom nu 66
procent av lotternas sammanlagda värde.
Alt. I hade uppgjorts med utgångspunkt från att lotterna icke uppdelades
i serier.
Alt. II kunde vinna tillämpning såväl vid ett system med lotter i endast
en serie som vid ett system med uppdelning av lotterna i två lika stora serier.
Detta alternativ upptoge en vinst å 100,000 kronor och tre vinster å 50,000
kronor. Vid uppdelning enligt detta alternativ av lotterna i två lika stora
serier borde, när vid dragning högsta vinsten utfölle, särskild lottdragning
verkställas för bestämmande av om innehavare av lott i A- eller B-serien med
det vinnande numret skulle erhålla högsta vinsten 100,000 kronor; innehavaren
av lotten i den härvid förlorande serien borde erhålla vinst å 50,000
kronor.
Statsutskottets utlåtande Nr 234.
3
Alt. lil förutsatte en uppdelning av lotterna i två lika stora serier med
samma vinstantal och samma vins t valörer i båda serierna. Detta alternativ
upptoge två vinster å 100,000 kronor och två vinster å 50,000 kronor.
Bolaget, som funnit sig böra obetingat förorda det med alt. III betecknade
förslaget, framhåller, bland annat, att det vore bolagets avsikt, att ur respektive
serier lotter med samma nummer icke skulle försäljas på ett och samma
försäljningsställe.
Därest de sålunda av styrelsen förordade vinstplanerna vunne godkännande,
borde det vid ett lottantal av 500,000 få ankomma på bolaget att bestämma,
huruvida den nya vinstplanen eller den av Kungl. Maj:t den 24 februari
1939 fastställda skulle i visst fall tillämpas. Därest efterfrågan på lottsedlar
framdeles komme att minska, skulle det vara önskvärt att vid ett lottantal
under 500,000 jämväl få tillämpa systemet med två lika stora lottserier.
Departementschefen har för egen del anfört följande.
Såsom förhållandena utvecklat sig finner jag det i likhet med bolaget
lämpligt, att bolaget beredes möjlighet att öka antalet lotter i varje dragning
utöver nuvarande maximum 500,000. En dylik ökning förutsätter fastställande
av nya vinstplaner. Övervägande skäl synas mig tala för, att bolagets
såsom alternativ III betecknade förslag därvid följes. Förslaget innebär,
på sätt framgår av bolagets redogörelse, att lotterna i varje dragning,
därest antalet överstiger 400,000, må uppdelas i två serier med lika antal
vinster och samma vinstvalörer i varje. Vardera serien skulle omfatta en
högsta vinst å 100,000 kronor samt en vinst å 50,000 kronor. I övrigt skulle
vinsterna fördelas i lämpliga värdegrupper enligt i huvudsak samma principer
som de för närvarande tillämpade.
Förslaget medför i viss mån ett frångående av de riktlinjer, vilka godkändes
av 1938 års riksdag. Med hänsyn härtill synes ärendet böra anmälas för
riksdagen. Det torde, därest erinran från riksdagens sida ej möter, sedermera
få ankomma på Kungl. Majit att träffa det avgörande, vartill omständigheterna
vid varje särskild tidpunkt kunna föranleda.
Kungl. Maj:ts förslag beträffande ökning av antalet lotter i varje dragning
utöver nuvarande maximum, 500,000, finner sig utskottet böra tillstyrka.
Det i samband härmed framställda förslaget örn rätt för bolaget att uppdela
lotterna i två olika serier, därest det i varje dragning deltagande lottantalet
överstiger 400,000, finner utskottet välbetänkt med hänsyn till de
besparingar genom förenkling i dragningsförfarandet, som därigenom kunna
åstadkommas.
En dylik uppdelning nödvändiggör vissa justeringar i vinstplanerna. Enligt
det av bolaget och departementschefen förordade förslaget skulle antalet vid
varje dragning utlottade vinster å 100,000 kronor höjas från en till två,
varigenom full likställighet bleve genomförd för samtliga lotter i de båda
serierna. Även detta förslag tillstyrkes av utskottet.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
Utskottet.
Statsutskottets utlåtande Nr 234.
att riksdagen må förklara hinder icke möta för Kungl.
Majit att beträffande penninglotteriväsendet i riket besluta i
huvudsaklig överensstämmelse med de riktlinjer, som i statsrådsprotokollet
över handelsärenden för den 7 november
1941 angivits.
Stockholm den 28 november 1941.
På statsutskottets vägnar:
J. B. JOHANSSON.
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit
från första kammaren: herrar Johan Bernhard Johansson, Joli. Nilsson i Malmö,
Asplund, Bernhard Nilsson, Torsten Ström, Heiding, Andrén, Sven Larsson, Karl Andersson,
Boman, Persson och Ohlin; samt
från andra kammaren: herrar Jonsson i Eskilstuna, Skoglund i Doverstorp, Eriksson
i Stockholm, Svensson i Grönvik, Danielsson, Lindberg i Umeå, Isacsson. Mårtensson,
Lindholm, Lundberg i Hälsingborg, Hansson i Rubbestad och Åkerström.