Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

1

Nr 89.

Ankom till riksdagens kansli den 13 december 1941 kl. 12 m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder
till stödjande av odlingen av vissa kulturväxter.

I en till riksdagen den 21 november 1941 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 345, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att medgiva, att stöd för odling av de i propositionen omförmälda
kulturväxterna må ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med av
chefen för jordbruksdepartementet uppdragna riktlinjer.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet, i den mån redogörelse därför
ej lämnas nedan, hänvisa till propositionen.

För stödjande av odlingen av vissa kulturväxter, nämligen sojabönor, obelin,
lin samt raps och hampa, beviljades av 1939 års lagtima riksdag (prop.
nr 243; r. skr. nr 303) för budgetåret 1939/40 ett reservationsanslag av 80,000
kronor. Genom beslut av 1940 års lagtima riksdag (IX. H. T. p. 94; r. skr.
nr 9) anvisades för samma ändamål för budgetåret 1940/41 ytterligare ett
reservationsanslag av 100,000 kronor. Samma riksdag (prop. nr 132; r. skr.
nr 171) medgav, att stöd för odlingen av lin, raps, vallmo, sojabönor och obelin
finge ordnas i huvudsaklig överensstämmelse med av mig i det vid propositionen
fogade utdraget av statsrådsprotokollet uppdragna riktlinjer, samt
bemyndigade därjämte Kungl. Maj :t att förordna att vid tillverkning av margarin
vegetabiliskt fett av inhemskt ursprung skulle användas i av Kungl.
Majit bestämd proportion till den vid tillverkning använda mängden utländskt
fett ävensom att vid framställning av linolja viss del av den använda
kvantiteten linfrö skulle utgöras av svenskt frö.

Genom beslut av årets riksdag (prop. nr 29; r. skr. nr 66) har ytterligare stöd
lämnats odlingen av oljeväxter samt sojabönor under år 1941. Enligt detta
beslut skall stödet avse följande oljeväxter nämligen lin, vallmo, raps, vitsenap,
hampa och solros. Stödet avser att tillförsäkra odlarna följande av staten
garanterade priser, nämligen

för linfrö.............. 3.B gånger fastställt höstvetepris, dock lägst kronor 1.00 per kilogram,

> vallmofrö ......... 4.5 » > . » , » 1,25 > »

» rapsfrö............ 3.5 > » > » , , 1.00 > , ’

> vitsenapsfrö ....... 3.6 > > > > , > 0.90 > ,

> sojabönor......... B.6 » » > > , , 1,50 , ,

> hampfrö........... 4.5 . . , » , , 1.25 , ,

» solrosfrö.......... 4.5 > » > » , , p25 > .

Bihang till riksdagens protokoll 1941. 10 sami. Nr 89—90.

1

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

Odlingen av nu ifrågavarande kulturväxter skulle under år 1941 liksom
under år 1940 handhavas av svenska spannmålsaktiebolaget.

Genom riksdagens beslut medgavs tillika, att de förut omförmälda för budgetåren
1939/40 och 1940/41 anvisade anslagen å tillhopa 180,000 kronor
finge disponeras av statens livsmedelskommission för bestridande av kostnaderna
för stödåtgärdernas upprätthållande samt för upplysningsverksamhet
och övervakning av odlingarna. Av dessa medel skulle därjämte ett belopp
av högst 18,000 kronor få användas för fortsättning av vissa förädlingsarbeten
med lin och hampa m. m.

Oljeväxtodlingarna ha i år omfattat en areal av sammanlagt omkring 8,000
hektar. Det är därvid särskilt vitsenapsodlingarna, som ökat högst avsevärt.
Av följande sammanställning framgår arealfördelning och uppskattad skörd
av olika växtslag:

Yäxtslag

Hektar

Skörd per
hektar
kg

Total

skörd

ton

Procent

olja

Total

oljemängd

ton

Oljekaks-

foder

ton

Vinterraps..............

862

1,600

1,380

37

510

830

Vallmo ................

832

1,000

832

40

330

490

Vitsenap................

4,817

1,250

6,020

23

1,380

4,600 -

Oljelin..................

1,284

1,200

1,540

32

500

1,000

Statens livsmedelskommission har i skrivelse den 17 oktober 1941 med
överlämnande av en inom kommissionens produktionsavdelning upprättad
promemoria med förslag rörande odlingen av oljeväxter under år 1942 gjort
framställning om vissa åtgärder från statsmakternas sida för stödjande avodlingen
av dylika växter.

De i promemorian framförda förslagen innebära i huvudsak följande. Priserna
på oljeväxtfrön böra även under år 1942 sättas i relation till fastställt
inlösningspris på höstvete av normal kvalitet, varvid följande medelpriser synas
böra tillämpas:

för vinterrapsfrö............. 3.5 gånger höstvetepriset, dock lägst kronor 1.00 per kilogram,

> vårrapsfrö ............... 3.5 » » > > > 1.00 > > ,

> vallmofrö ................ 4.5 » > * > > 1.25 > > ,

> vitsenapsfrö .............. 3.0 » » > > > 0.80 > > ,

o linfrö.................... 3.5 > » > > > 1.00 > » ,

> sojabönor ................ 5.5 > > > > » 1.50 > > ,

> hampfrö.................. 4.5 > > > > > 1.25 > > ,

> solrosfrö.................. 4.5 » > > > > 1.25 » »

Dessa priser avse de odlingar, som utläggas våren 1942 och de, som
utlagts hösten 1941. För att undvika olika uppfattning rörande tolkningen
av prisbestämmelserna bör stadgas, att eventuella arealtillägg eller annat
pristillägg, vilken form detta än gives, icke böra inräknas i höstvetepriset
i de fall då detta lägges till grund för beräkning av priset på oljeväxtfrö.
En viss prisdifferentiering har ansetts nödvändig under år 1942 på så sätt,
att priset fastställes något lägre än nämnda medelpriser vid leverans före
visst datum och något högre vid leverans efter detsamma. Orsaken till denna

J ordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

3

prisdifferentiering är, att kapaciteten vid förefintliga torkar icke tillåter desamma
att inom den mycket begränsade tid, som skörden pågår, mottaga så stora
frömängder, som man kan förutsätta skola komma att produceras hösten
1942. Genom dylik prisdifferentiering torde man kunna förmå en del jordbrukare
att vänta med fröleveransen till en senare tidpunkt och på så sätt
förlänga torkningsperioden. Det senare levererade fröet torde i allmänhet
ha hunnit lufttorka under längre tid'' och därför ha låg vattenhalt, varför ett
högre pris på detsamma är fullt motiverat.

Oljeväxtodlingarna ha ansetts även under år 1942 böra handhavas av
svenska spannmålsaktiebolaget på samma sätt som varit fallet under innevarande
år. Återstoden av de av 1939 och 1940 års lagtima riksdagar beviljade
anslagen på respektive 80,000 och 100,000 kronor för bestridande av med
oljeväxtodling förenade kostnader ha föreslagits skola stå till livsmedelskommissionens
förfogande även under budgetåret 1942/1943 för att disponeras
för ifrågavarande ändamål.

Livsmedelskommissionen har i sin skrivelse i anslutning till de i promemorian
upptagna förslagen hemställt, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen
att dels godkänna den i promemorian framlagda planen för stödjande
av oljeväxtodlingen under år 1942, innebärande bland annat att svenska
spannmålsaktiebolaget med jordbrukaresammanslutningar och enskilda jordbrukare
skulle uppgöra kontrakt örn dylik odling till på förhand garanterade
priser enligt i huvudsak samma grunder, som gällt under innevarande
år, dels ock bemyndiga Kungl. Majit att fastställa nämnda garantipriser i
huvudsaklig överensstämmelse med i promemorian angivet förslag. Tillika
har livsmedelskommissionen hemställt, alt kommissionen måtte medgivas
att disponera återstoden av förenämnda till stödjande av oljeväxtodlingen
under åren 1939 och 1940 anvisade anslag å 80,000 respektive 100,000 kronor
för samma ändamål under år 1942 samt att av anslagen använda ett
belopp av högst 10,000 kronor till utlämnande av bidrag till oljeväxtodlareföreningar
och hushållningssällskap för bestridande av dessas omkostnader
för propaganda och försöksverksamhet samt anordnande av kurser och föreläsningar
jämte konsulterande verksamhet på området.

Sedermera har livsmedelskommissionen med skrivelse den 4 november
1941 överlämnat ett den 30 oktober 1941 av statens linnämnd framlagt förslag
rörande odlingen av oljelin. Förslaget innebär, att såsom villkor för erhållande
av det garanterade priset för oljelinfröet skall knytas skyldighet för
oljelinodlare att använda en utsädesmängd av minst 100 kilogram linfrö per
hektar samt att tillvarataga halmen på lämpligt sätt och hembjuda densamma
till något linberedningsverk.

Livsmedelskommissionen har tillstyrkt detta förslag.

I en den 26 juli 1941 dagtecknad av lantbruksstyrelsen med eget utlåtande
den 30 augusti 1941 överlämnad skrivelse har Sveriges utsädesförening
hemställt örn anslag för budgetåret 1942/43. I ett vid framställningen fogat
statförslag har föreningen bland sina ordinarie utgifter såsom en ny post
upptagit ett belopp av 18,000 kronor, avsett att användas för fortsättning av
förut påbörjade förädlingsarbeten med lin och hampa m. m.

4 Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»De hittills vidtagna stödåtgärderna för oljeväxtodlingen ha i stort sett visat
sig ändamålsenliga. En efter föreliggande omständigheter någorlunda tillfredsställande
odling av dylika växter ävensom av sojabönor har sålunda
kommit till stånd. Även under år 1942 torde ett fortsatt stöd böra lämnas
odlingen av nyssnämnda växter efter i huvudsak samma grunder som
hittills. Såsom i förutberörda promemoria föreslagits torde stödet böra utsträckas
att omfatta även vårraps. Beträffande garantipriserna äro dessa för
närvarande anknutna till priset på höstvete. Livsmedelskommissionens förslag
innebär, att denna beräkningsgrund för priserna skulle bibehållas även
för nästkommande år. Därvid har emellertid kommissionen ansett, att vid
prissättningen hänsyn icke skall tagas till eventuellt utgående arealtillägg.
Med hänsyn till att innevarande år viss del av priset å vete utgår i form av
arealtillägg och då sådant även i fortsättningen kan i större eller mindre
utsträckning komma i fråga, synes det mindre rationellt att såsom för närvarande
sker ställa garantipriserna i relation till vetepriset. En lämpligare
utväg synes vara att basera garantipriset på ett produktionskostnadsindex.
Da ett för dylikt ändamål användbart index emellertid icke för närvarande
finnes, torde man tills vidare böra räkna med fasta priser. De priser,
som i år gällt såsom lägsta priser och vilka avse de under 1941 insådda
oljeväxter^, synas i huvudsak kunna gälla även för de oljeväxter, som insås
under 1942. Endast i fråga om priset å vitsenapsfrö torde en jämkning
böra ske. Om hänsyn endast toges till oljeutbytet, vilket i fråga örn vitsenapsfrö
är lägre än för andra oljeväxter, borde en väsentlig nedsättning av
1941 års pris äga rum. Livsmedelskommissionen har föreslagit ett lägsta pris
av 80 öre per kilogram. I betraktande av oljeutbytet är detta pris emellertid
förhållandevis högre än för övriga oljeväxtfrön. Emellertid torde även andra
synpunkter här böra beaktas. I nuvarande läge är det för den animaliska
produktionen och särskilt för mjölkproduktionen önskvärt att få fram största
möjliga kvantitet äggviterikt foder. Verkställda undersökningar ha givit vid
handen, att foderkakor av frö av raps, lin och vallmo äro värdefullare än
foderkakor av vitsenapsfrö. De senare torde dock innehålla en smältbar
äggvitemängd per 100 kilogram, som motsvarar äggvitemängden i ungefär
300 kilogram foderspannmål. Vid en skörd av 1,200 kilogram vitsenapsfrö
per hektar erhålles, om man utgår från att härav 70 procent utvinnes till
foderkakor, smältbar äggvita motsvarande omkring 2,500 kilogram foderspannmål.
Den kvantitet vinterraps, som år 1942 kommer att stå till förfogande
för olje- och foderkaksproduktionen, är bestämd genom den under
hösten i år verkställda sådden, rapsens övervintring och övriga på skördeutfallet
inverkande faktorer. Odlingen av vårraps, som ifråga örn såväl
olje- som äggvitevärde kan jämföras med vinterraps, kommer med hänsyn
till tillgängligt utsäde att bli begränsad. Därest försörjningsläget i fortsättningen
skulle nödvändiggöra användning av större kvantiteter cellulosafoder,
vilket saknar äggvita, framträder behovet av äggviterikt foder ännu starkare.
Sett ur nu angivna synpunkter och då vitsenapen och oljelinet äro odlingstekniskt
mest kända, torde dessa vara de oljeväxter, som för år 1942 kunna

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

5

lämna det största tillskottet av äggviterikt foder. Oljelinet är ur såväl oljesom
äggvitebehovets synpunkt värdefullast. En nedsättning av priset för
vitsenap borde av skäl som anförts i livsmedelskommissionens promemoria
vara motiverad men med hänsyn till de av mig anförda omständigheterna
synes priset för år 1942 böra bestämmas till 85 öre för kilogram. En viss
prisdifferentiering efter fröets kvalitet torde i anslutning till vad livsmedelskommissionen
föreslagit böra ske. För att få leveranserna av vitsenap fördelade
över en längre tidrymd torde det vara lämpligt att ett något lägre
pris, t. ex. 80 öre för kilogram, bestämmes för de tidigaste leveranserna
av vitsenap med en successiv böjning vid senare leveranser till dess det nyss
angivna priset av 85 öre för kilogram uppnåtts. För att underlätta arbetet
med torkning och lagring torde dessa leveranser böra ske efter uppgörelse
med mottagaren. Även de av statens linnämnd föreslagna villkoren för erhållande
av garantipriset för oljelinfrö torde böra godtagas. De nu förordade
priserna avse under år 1942 insådda och odlade oljeväxter. Jag har icke
något att erinra mot att även i fortsättningen odlingar av ifrågavarande
växtslag ordnas på samma sätt som skett under de senaste åren. Odlingarna
synas sålunda fortfarande böra handhavas av svenska spannmålsaktiebolaget.

Återstoden av de medel som enligt vad jag inledningsvis anfört anvisats
för stödjande av odlingar av vissa kulturväxter torde böra stå till livsmedelskommissionens
förfogande för att disponeras för nu ifrågavarande stödåtgärders
upprätthållande. Hinder bör icke möta att av dessa medel ett belopp
av högst 10,000 kronor må användas såsom bidrag till oljeväxtodlareföreningar
och hushållningssällskap för bestridande av deras kostnader för
propaganda och försöksverksamhet samt anordnande av föreläsningar jämte
konsulterande verksamhet på området. Med hänsyn till önskvärdheten att
av ifrågavarande kulturväxter få fram sorter, som ge högsta möjliga skördar,
synes Kungl. Maj:t därjämte böra äga att på sätt som skett för löpande
budgetår använda ett belopp av högst 18,000 kronor för fortsatt förädlingsverksamhet.

Bemyndigande torde böra inhämtas av riksdagen att även i fortsättningen
vidtaga åtgärder för stödjande av odlingen av här ifrågavarande
kulturväxter i huvudsaklig överensstämmelse med vad jag nu förordat. Jag
förutsätter, att, därest några .större förskjutningar i krisläget skulle inträffa,
Kungl. Majit må äga befogenhet att vidtaga erforderliga jämkningar
i stödåtgärderna.»

Såsom departementschefen framhållit ha de hittills vidtagna stödåtgärderna
för oljeväxtodlingen visat sig i stort sett ändamålsenliga. Med hänsyn
till ifrågavarande odlingars betydelse för landets försörjning med vegetabiliska
oljor och äggviterika fodermedel av inhemsk produktion vill utskottet tillstyrka,
att även under år 1942 lämnas fortsatt stöd för ändamålet och efter
i huvudsak samma grunder som hittills. Livsmedelskommissionen har för
1942 räknat med en fördubbling av oljeväxtodlingen, som i år omfattat i runt
tal 8,000 hektar.

Utskottet.

6

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 89.

Beträffande de odlarna av staten genom ifrågavarande stöd tillförsäkrade
fröpriserna har livsmedelskommissionen föreslagit, att priserna även i fortsättningen
skulle vara anknutna till priset på höstvete, dock att vid prissättningen
icke skulle tagas hänsyn till eventuellt utgående arealtillägg för
veteodlingen. Departementschefen har med hänsyn till arealtilläggets inverkan
på vetepriset funnit den av kommissionen föreslagna bestämningen av
garantipriserna för oljeväxtodlingen mindre rationell och ansett det vara
lämpligare att basera priserna på ett produktionskostnadsindex. Då emellertid
ett dylikt användbart index icke för närvarande finnes, har tillsvidare
förordats en prissättning, som grundar sig på fasta priser. Enligt departementschefens
mening böra sålunda de priser, vilka i år gällt såsom lägsta
priser, i huvudsak kunna gälla även för de oljeväxter, som insås under 1942.
I fråga örn priset på vitsenapsfrö har dock föreslagits en nedsättning. Vidare
har departementschefen i anslutning till vad livsmedelskommissionen anfört
ansett en viss prisdifferentiering böra ske. De av statens linnämnd föreslagna
villkoren för erhållande av garantipriset för oljelinfrö ha godtagits.
Vad departementschefen sålunda anfört rörande garantipriserna under 1942
föranleder icke någon utskottets erinran. Det synes utskottet lämpligt, att
odlingarna av ifrågavarande växtslag ordnas på samma sätt som skett under
de senaste åren.

Utskottet har intet att invända mot att återstoden av de för ändamålet tidigare
anvisade anslagen ställes till livsmedelskommissionens förfogande för
att disponeras för nu ifrågavarande stödåtgärders upprätthållande. I enlighet
med departementschefens förslag böra av dessa medel vissa belopp få användas
dels såsom bidrag till oljeväxtodlarföreningar och hushållningssällskap för
bestridande av dessas kostnader för propaganda och försöksverksamhet samt
anordnande av föreläsningar jämte konsulterande verksamhet på området
och dels av Kungl. Majit för fortsatt förädlingsverksamhet.

Utskottet tillstyrker slutligen, att Kungl. Majit bemyndigas att vidtaga åtgärder
för stödjande av odlingen av ifrågavarande kulturväxter i huvudsaklig
överensstämmelse nied vad här förordats, ävensom företaga de jämkningar
i stödåtgärderna som förskjutningar i krisläget kunna motivera.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må bifalla förevarande proposition.

Stockholm den 16 december 1941.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Tjällgren, Gabrielsson, Alfred Andersson, Mannerskantz*,
Nils Olsson, Svedberg* och Gottfrid Karlsson samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo*, Andersson i Tungelsta, Gustafson
i Vimmerby, Ericsson i Sörsjön, Karlsson i Munkedal, Jacobson och Larsson i Karlstad*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.