Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

1

Nr 80.

Ankom till riksdagens kansli den 6 november 1941 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Marits ''proposition angående
anvisande av medel till låneunderstöd åt vissa fiskare.

I en till riksdagen den 17 oktober 1941 avlåten, till jordbruksutskottet
hänvisad proposition, nr 310, har Kungl. Majit, under åberopande av bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för samma dag,
föreslagit riksdagen att till Avsättning till fonden för låneunderstöd åt
vissa fiskare å tilläggsstat I till riksstaten för budgetåret 1941/42 under
nionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 300,000 kronor.

Beträffande utredningen i ärendet får utskottet, i den mån redogörelse
därför ej lämnas nedan, hänvisa till propositionen.

Genom beslut den 31 mars 1941 uppdrog chefen för jordbruksdepartementet
åt lantbruksstyrelsen att verkställa utredning angående stödåtgärder
åt yrkesfiskare i Göteborgs och Bohus län. I skrivelse den 12 maj 1941
har lantbruksstyrelsen avgivit utredning och förslag i ämnet. Vid styrelsens
skrivelse fanns fogat ett yttrande av fiskeriintendenten i Västerhavets
distrikt. Efter remiss ha yttranden över lantbruksstyrelsens förslag avgivits
den 30 maj 1941 av statskontoret och den 2 september 1941 av kommerskollegium.

Departementschefen har i ärendet anfört följande:

»Under en följd av år före det nu pågående kriget har fiskenäringen
i Göteborgs och Bohus län kämpat mot stora svårigheter. Statsmakterna
lia i anledning härav genom olika åtgärder lämnat fiskarena stöd för övervinnande
av svårigheterna. Till följd av den genom kriget uppkomna avspärrningen
västerut ha de fiskare, som bedrivit storsjöfiske eller sillfiske
vid Island, helt förhindrats i utövandet av dessa fisken. Särskilt hårt synas
storsjöfiskarena ekonomiskt ha drabbats av denna avspärrning, då deras
möjligheter att övergå till annat fiske äro starkt begränsade. Enligt vad utredningen
ger vid handen torde de båtar och redskap som användas för
ifrågavarande fiske icke utan kostsamma kompletteringar och ändringar
lämpa sig för fiske i de farvatten, som för närvarande stå öppna för svenska
fiskare. Därest statsmakterna icke vidtaga ytterligare stödåtgärder

Bihang till riksdagens protokoll 19 kl. 10 sami. Nr 80—82.

1

2

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

Vtikottet.

för storsjöfiskarena, torde det vara att befara att dessa fiskare övergå till
andra näringsfång. Då jag emellertid i likhet med lantbruksstyrelsen anser
goda skäl tala för att möjligheter hållas öppna för storsjöfiskarena att, då
så kan ske, ånyo igångsätta detta fiske, anser jag mig böra tillstyrka att
åtgärder i sådant syfte nu vidtagas. Genom de föreslagna åtgärderna beredas
fiskarena möjlighet att, under tid då storsjöfisket icke bedrives, genom
annat fiske förbättra sina inkomster.

Beträffande formen för ifrågavarande stödåtgärder kan jag i huvudsak
ansluta mig till lantbruksstyrelsens förslag. Jag förordar alltså, att medel
anvisas för att möjliggöra utlämnande av låneunderstöd till fiskare som
under åren närmast före 1940 till väsentlig del livnärt sig av storsjöfiske.
Lånen torde böra utlämnas för komplettering och ändring av båtar och
fiskredskap samt anskaffning av redskap, som erfordras för att annat fiske
skall kunna bedrivas. Lån synes icke böra utlämnas till högre belopp än
20,000 kronor. Enligt vad lantbruksstyrelsen uppgivit skulle kostnaderna
för anskaffande av kraftigare motorer till de båtar varom här är fråga draga
ungefärligen denna kostnad. Å lånen synes icke böra krävas någon ränta.
Därjämte torde lånen under tre år från lyftandet böra vara amorteringsfria.
Därefter torde lånen böra återbetalas inom sju år. För att ändamålet
med understödsverksamheten skall uppnås, lärer det även vara erforderligt
att medgiva att en viss del av lånet kan efterskänkas. I likhet med
lantbruksstyrelsen anser jag, att högst 40 procent av lånets ursprungliga
kapitalbelopp må kunna eftergivas. Såsom förutsättning härför bör emellertid
krävas, att de anordningar, för vilkas utförande lånet erhållits, blivit
av låntagaren vidtagna samt att desamma kommit till användning under
åtminstone tre år. Säkerhet bör ställas i den mån så prövas möjligt. I
sakens natur ligger emellertid, att allt för stora krav icke kunna ställas på
denna säkerhet. Det torde få ankomma på Kungl. Majit att utfärda närmare
bestämmelser härom ävensom meddela övriga föreskrifter rörande
lånevillkoren samt angående den ordning vari lånen böra beviljas.

Lantbruksstyrelsen har ansett, att för ifrågavarande verksamhet ett
belopp av 300,000 kronor skulle vara erforderligt. Från min sida finnes intet
att erinra mot det ifrågasatta beloppets storlek. Med hänsyn till låneverksamhetens
natur synes anslaget böra konstrueras såsom anslag för avsättning
till diversemedelsfond. Anslaget torde böra uppföras såsom ett reservationsanslag
under nionde huvudtiteln å tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1941/42 och betecknas Avsättning till fonden för låneunderstöd
åt vissa fiskare.»

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att åtgärder böra vidtagas
för att bereda storsjöfiskarena möjlighet att under den genom kriget
uppkomna avspärrningen västerut övergå till fiske i de farvatten, som för
närvarande stå öppna för svenska fiskare. Då icke heller det framlagda

Jordbruksutskottets utlåtande Nr 80.

3

förslaget till dylika stödåtgärder föranleder erinran från utskottets sida,
hemställer utskottet,

att riksdagen må till Avsättning till fonden för låneunderstöd
åt vissa fiskare å tilläggsstat I till riksstaten för
budgetåret 1941/42 under nionde huvudtiteln anvisa ett
reservationsanslag av 300,000 kronor.

Stockholm den 6 november 1941.

På jordbruksutskottets vägnar:

L. TJÄLLGREN.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Tjällgren, Gabrielsson, Alfred Andersson, Mannerskantz, Nils
Olsson, Svedberg och Gottfrid Karlsson samt

från andra kammaren: herrar Andersson i Löbbo, Andersson i Tungelsta, Gustafson i Vimmerby,
Ericsson i Sörsjön, Karlsson i Munkedal, Johansson i Öckerö och Larsson i Karlstad.