Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
1
Nr 4.
Ankom till riksdagens kansli den 10 mars 1939 kl. 9 f. m.
Aitdra kammarens t r e d j e tillfälliga utskotts utlåtande, nr U,
i anledning av väckt motion angående beredande av
ökad trygghet åt ensamt boende lärarinnor.
I en inom andra kammaren väckt och till dess tredje tillfälliga utskott Mononen.
hänvisad motion, nr 267, har fröken Andersson m. fl. hemställt, att riksdagen
ville besluta att hemställa hos Kungl. Majit, att Kungl. Majit snarast
måtte föranstalta örn en allsidig utredning örn åtgärder i syfte att bereda
ökad trygghet åt ensamt boende lärarinnor.
Inom första kammaren har herr Rahmn m. fl. väckt en med förevarande
motion likalydande motion, nr 187.
Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionen.
Vid 1938 års riksdag väcktes inom båda kamrarna likalydande motioner, Frdgans beli
206 och 11:204, däri motionärerna påyrkade utredning om vidtagande ntjg
av åtgärder i syfte att bereda ökad trygghet åt ensamt boende lärarinnor
med särskilt beaktande av möjligheten till statsbidrag för framdragande
av telefonledningar till .sagda lärarinnors tjänstebostäder.
över motionerna, som hänvisades, den förra till första kammarens andra
tillfälliga utskott och den senare till andra kammarens tredje tillfälliga utskott,
inhämtade dessa utskott yttranden från skolöverstyrelsen, socialstyrelsen,
telegrafstyrelsen och Sveriges allmänna folkskollärarförening.
Första kammarens utskott (utlåtande nr 8) och majoriteten i andra kammarens
utskott (utlåtande nr 6) tillstyrkte »utredning om åtgärder i syfte
att bereda ökad trygghet åt ensamt boende lärarinnor med beaktande jämväl
av möjligheten lill statsbidrag för framdragande av telefonledningar
till sagda lärarinnors tjänstebostäder», under det att motionen avstyrktes
av tre reservanter i sistnämnda utskott.
Frågan upptogs till avgörande i första kammaren den 18 maj 1938 och
i andra kammaren den 21 i samma månad, därvid utskottsförslaget i första
kammaren godkändes utan debatt men i andra kammaren avslogs med 73
röster mot 65.
1 samband med behandlingen av ifrågavarande ärende vid 1938 års riksdag
avlät domkapitlet i Härnösand, efter särskild utredning, en skrivelse till
skolöverstyrelsen, däri domkapitlet till skydd för hithörande lärarinnekategorier
påyrkade sådana anordningar som »effektiv tillsyn av tillhandahållna
bostäder, skoitomtens inhägnad samt bidrag av allmänna medel till lön åt
linning .ill riksdagens lunt Ökull 1939. 13 sami. 3 aud. Nr 4.
Yttranden
över föreliggande
motion.
Utskottet.
2 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr i.
hembiträde och kostnad för framdragning av telefon». Sedan frågan fallit
i riksdagen, gjorde Fredrika-Bremerförbundet samma år hos Kungl. Maj:t i
ecklesiastikdepartementet en framställning angående allsidig utredning av
frågan örn beredande av ökad trygghet åt ensamt boende lärarinnor. I samband
med yttrande över denna framställning har skolöverstyrelsen till ecklesiastikdepartementet
överlämnat även den från domkapitlet i Härnösand inkomna
skrivelsen under uttalande, att de två framställningarna borde behandlas
i ett sammanhang. Framställningarna äro alltjämt vilande i sagda
departement.
Över nu ifrågavarande motion har utskottet — som jämväl erhållit del
av förenämnda, i ecklesiastikdepartementet föreliggande framställningar —
inlörskaffat yttranden från medicinalstyrelsen och Fredrika-Bremerförbundet,
varjämte utskottet från styrelsen för Sveriges småskollärarinneförening
lätt mottaga en skrivelse i ämnet.
Medicinalstyrelsen anför, att det ur medicinsk synpunkt måste anses klart,
att en isolerat liggande bostad för lärarinna liksom för mången annan måste
under vissa förhållanden innebära en påtaglig psykisk påfrestning. Detta
förhållande kunde visserligen å ena sidan knappast i och för sig orsaka
sjukliga symptom hos ett i övrigt friskt psyke, men det kunde å andra sidan
ingalunda förnekas, att hos mindre motståndskraftiga naturer isolerad bostad
kunde framkalla psykisk sjukdom och giva påtagligt ångestbetonade
symptom. Medicinalstyrelsen holle därför före, att vid uppförandet av nya
skolhus hänsyn till deras läge ur förevarande synpunkt alltid borde tagas,
och att de åtgärder, som kunde vidtagas för att häva påtagliga missförhållanden
beroende på isolerat läge, icke borde underlåtas. Måhända skulle därigenom
den enligt medicinsk erfarenhet höga sjukligheten inom vissa lärargrupper
kunna gynnsamt påverkas.
Fredrika-Bremerförbundet tillstyrker motionen på det livligaste och erinrar
örn olika framkomna uppslag till åtgärder i motionens syfte, däribland tanken
att de ensamt boende lärarinnorna efter vissa år skulle kunna erhålla
förflyttning till tätare bebodda distrikt.
Styrelsen för Sveriges småskollärarinneförening tillstyrker likaledes den
begärda utredningen och anför i samband därmed bland annat: »En telefonledning
till bostaden så att hjälp kunde tillkallas vid sjukdoms- eller olycksfallstillfälle
skulle säkerligen bereda någon lättnad. Många andra utvägar
äro tänkbara. Bäst vore givetvis, om sådana förändringar kunde vidtagas
beträffande tjänstebostädernas kvalitet och belägenhet, att dess innehavare
kunde fullgöra sitt arbete under gynnsammare betingelser än de nuvarande.»
1 motionen avsedda spörsmål torde framförallt föreligga vid s. k. mindre
folkskolor, vilka enligt gällande undervisningsplan för rikets folkskolor skola
utgöra en undantagsform, som får förekomma endast där skolområde har så
Andra kammarens tredje tillfålliga utskotts utlåtande. Nr A. 3
avskilt läge och så litet barnantal, att för dithörande barn ej skäligen kan
upprättas fullständig folkskola. Folkskolinspektörerna äro i sin instruktion
ålagda att, i den mån så är möjligt, övervaka efterlevnaden av denna föreskrift.
Förefintliga mindre folkskolor och därmed jämförliga skolor äro
också, enligt vad utskottet har sig bekant — såsom led i pågående rationaliseringssträvanden
— föremål för successiv indragning.
Åt den kategori lärarinnor, varom nu är fråga, torde, enligt vad utskottet
har anledning att antaga, bostaden såsom regel tillhandahållas av skoldistriktet.
Dylik bostad skall, enligt vad som föreskrives i 52 § folkskolestadgan,
lämna trygghet åt innehavaren. Jämlikt 4 § 4 mom. av boställsordningen
för lärare vid folk- och småskolor bör, där tjänstebostad, avsedd
för ensamt boende lärarinna, har ett avskilt läge, skoldistriktet lata sig
angeläget vara att genom särskilda åtgärder bereda lärarinnan trygghet i
tjänstebostaden, antingen genom att utöver det stadgade antalet rum i bostadshuset
åt lärarinnan upplåta ytterligare ett i förbindelse med de övriga
rummen stående boningsrum, tjänligt att användas av anhörig eller annan
lämplig person, eller ock genom andra ändamålsenliga anordningar. Utförliga
anvisningar å olika tänkbara anordningar av ifrågavarande slag finnas
meddelade i av folkskolöverstyrelsen år 1916 i anslutning till direktiv från
riksdagen utgivna tryckta cirkulär, vilka tillhandahållits samtliga folkskoleinspektörer,
skolråd och folkskolestyrelser. Det cirkulär, som på detta sätt
tillställts skolråden, har avtryckts såsom bilaga vid detta utlåtande.
Örn lärarinna fått sig anvisad tjänstebostad, som ej i väsentliga avseenden
uppfyller fordringarna i gällande boställsordning, äger hon jämlikt 14 §
avlöningsreglementet för lärare vid folk- och småskolor erhålla skälig ersättning
härför genom nedsättning i eljest utgående bostadsavdrag å avlöningen.
Folkskoleinspektörerna skola enligt sin instruktion övervaka, att
lärarbostäderna äro anordnade enligt gällande föreskrifter. De skola, enligt
särskild författning, vid granskning av ansökningar örn statsbidrag till lärarlöner
tillse bland annat, att distriktets skolväsen är anordnat i enlighet med
gällande föreskrifter. I detta sammanhang torde slutligen böra påpekas, att
möjligheter till ingripande mot otjänliga bostäder numera föreligga även
enligt föreskrifter i hälsovårdsstadgan.
Av det föregående framgår, att från statens sida genom författningsbestämmelser
och cirkulär m. m. under årens lopp åtskilliga föreskrifter meddelats
i syfte att avhjälpa de olägenheter i skilda avseenden, som kunna uppkomma,
då lärarinnor av tjänstgöringsförhållandena tvingas att bo ensligt.
Det synes utskottet knappast antagligt, att genom den av motionärerna
påyrkade utredningen några mera väsentliga uppslag i dylik riktning skulle
kunna framkomma utöver dem, som på detta sätt redan uppmärksammats.
I den måll förtydligande eller kompletterande föreskrifter i hithörande
hänseende befinnas påkallade, synas dylika kunna komma att utfärdas av
Kungl. Majit eller vederbörande myndighet, även ulan att skrivelse i ämnet
4 Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr i.
avlåtes från riksdagens sida, särskilt som förevarande fråga nu kommit
mera i förgrunden än tidigare. Med hänsyn härtill förväntar utskottet också,
att vederbörande statliga och kommunala myndigheter nu i möjligaste mån
skola vidtaga snabba och effektiva åtgärder för genomförandet av till bilds
stående möjligheter att bereda ökad trygghet åt ensamt boende lärarinnor.
Vid anförda förhållanden har utskottet ansett anledning för riksdagen
icke föreligga att hos Kungl. Maj:t göra framställning i det av motionärerna
angivna syftet.
Utskottet får därför hemställa,
att motionen II: 267, i vad den icke kan anses besvarad
genom vad utskottet ovan anfört, icke måtte till någon andra
kammarens åtgärd föranleda.
Stockholm den 9 mars 1939.
På utskottets vägnar:
C. G. TENGSTRÖM.
Närvarande: herrar Tengström, Lindén, Karlsson i Granebo, Åkerström, Andersson
i Vigelsbo, Viklund, Lindberg i Stockholm, Thorell, Andersson i Munka-Ljungby och
Pettersson i Norregård.
f:
XI
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr i.
5
Bilaga.
KUNGL.
FOLKSKOLÖVERSTYRELSEN.
Till Skolrådet i
skoldistrikt.
I skrivelse till Kungl. Majit har Riksdagen anhållit, att Kungl. Majit täcktes
genom bestämmelser, som kunde befinnas lämpliga, vidtaga åtgärder för
beredande av ökad trygghet åt de folk- och småskollärarinnor, som hava
sin bostad i ensamt liggande skolhus, över denna Riksdagens framställning
hava yttranden avgivits av rikets domkapitel och länsstyrelser samt av
statens folkskolinspektörer. I sagda yttranden framhålles i allmänhet med
styrka, att den av Riksdagen sålunda framförda angelägenheten måste anses
vara i hög grad behjärtansvärd och att åtgärder i den av Riksdagen antydda
riktningen vore av behovet synnerligen påkallade.
Riksdagens skrivelse och över densamma avgivna yttranden överlämnades
sedermera till Kungl. Folkskolöverstyrelsen, som anbefalldes att avgiva underdånigt
utlåtande i ärendet. I det utlåtande, som överstyrelsen i anledning
härav avgivit, har Överstyrelsen, under betonande av sakens stora vikt,
redogjort för de olika utvägar till beredande av skydd åt ensamboende lärarinnor,
som blivit förordade, samt framställt förslag om vissa åtgärders vidtagande.
Nu har Kungl. Majit anbefallt överstyrelsen dels att, med ledning av den
förebragta utredningen, hos vederbörande folkskoleinspektörer, skolråd och
skolstyrelser inskärpa nödvändigheten av att sådana åtgärder för främjande
av det i Riksdagens skrivelse angivna syftet, som skoldistrikten enligt nu
gällande föreskrifter kunna anses vara skyldiga vidtaga, bliva utan dröjsmål
verkställda, samt därvid tillika giva nämnda skolmyndigheter anvisning
å andra anordningar, som kunna vara lämpade att befordra samma syfte,
dels ock att vid fullgörande av det genom nådigt brev den 12 maj 1916 överstyrelsen
givna uppdraget att inkomma med underdånigt förslag till ändringar
i folkskolestadgan den 10 december 1897 m. fl. författningar föreslå
de nya eller ändrade bestämmelser, som kunde föranledas av Riksdagens
ovanberörda skrivelse och vad i övrigt i detta ärende förekommit, eller, därest
sådant skulle för skyndsam behandling av nu förevarande fråga vara erforderligt,
inkomma med särskilt underdånigt förslag till dylika bestämmelser.
Då Överstyrelsen nu fullgör det överstyrelsen av Kungl. Majit sålunda
lämnade uppdraget, i vad detsamma avser hänvändelse lill skolråd och skolstyrelser,
anser sig överstyrelsen först och främst böra erinra, hurusom den
i författningsväg redan givna bestämmelsen, att folkskolans och småskolans
lärare och lärarinnor skola av vederbörande skoldistrikt förses med tjänlig
bostad, med allt skäl kan anses i sig inbegripa förpliktelse för skoldistrikten
att draga försorg därom, att bostäder, som upplåtas åt sagda lärare och
lärarinnor, äro så belägna och i övrigt så beskaffade, att de tillförsäkra dem
sådan trygghet, som i Riksdagens skrivelse avses.
Det torde icke behövas någon ingående utredning för att påvisa det ofrånkomliga
behovet av snara och kraftiga åtgärder för beredande av skydd
b Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
åt lärarinnor, som hava sin bostad i avskilt liggande skolhus. Om detta
behov hava allbekanta händelser, vilka upprört befolkningen i hela vårt
land, såväl tidigare vid skilda till tällén som helt nyligen på ett ohyggligt
sätt givit den eftertryckligaste påminnelse. Det kan ej råda mer än en
mening örn samhällets plikt att så långt som möjligt bereda verksamt skydd
åt kvinnor, vilka på grund av sin gärning i det allmännas tjänst äro tvingade
att leva under förhållanden, som utsätta dem för stora faror, ja till och med
för den svåraste kränkning, som kan drabba en kvinna. Visserligen kan
det sagås, att sådana mot lärarinnor begångna våldsdåd, på vilka tanken
Ilar närmast töres, lyckligtvis äro sällsynta. Det förhållandet, att sådana
lörekomma och alt faran föreligger, innebär dock i och för sig ett avgörande
skäl för att så betryggande skyddsåtgärder som möjligt böra vidtagas. Därtill
kommer, att blotta medvetandet örn faran helt naturligt fyller alla dessa
lärarinnor, som bo ensamma och avskilda, med ständig oro och ängslan.
Därigenom icke blott förorsakas dem svårt personligt lidande, utan därigenom
sättas de också ofta ur stånd att med tillräckliga krafter och med
den sinnesro och det lugn, som kräves, utföra det betydelsefulla arbete samhället
anförtrott deni. De åtgärder, örn vilka här är fråga, påkallas därför
icke endast av en tillbörlig hänsyn till lärarinnans personliga trygghet utan
jämväl av omsorgen örn de harn, som hon är satt att undervisa.
Nu förhåller det sig emellertid så, att det icke är möjligt att anvisa någon
åtgärd, som med fullkomlig visshet kan under alia omständigheter tillförsäkra
en ensamboende lärarinna ett fullt betryggande skydd. Därför framträder
ock med synnerlig styrka det önskemålet, att det genom ändamålsenlig
anordning av skolförhallandena i allmänhet måtte undvikas, att en
lärarinna för utövande av sin verksamhet blir hänvisad till att bo avskild
från andra människor. Ur denna synpunkt måste det därför framstå såsom
högeligen angeläget, att örn möjligt vid varje skola, där en lärarinna skall
tjänstgöra, mera än en lärarkraft anställes och att de olika lärarna eller
lärarinnorna erhålla bostäder antingen i en och samma byggnad eller ock i
byggnader, som ligga i omedelbar närhet av varandra.
Fordrar emellertid skolväsendets anordning med nödvändighet, att en
lärarinna får sin verksamhet förlagd till ett skolhus, i vilket annan lärarkraft
icke tillika tjänstgör, är det givetvis av största vikt, att hon ändock
icke måtte behöva bo avskild från andra människor.
Är det i dylikt tall fråga örn uppförande av nytt skolhus, måste det framgå
som en bjudande nödvändighet, att vid bestämmande av läget för detssunma
särskild hänsyn tages till lärarinnans trygghet. I sådant avseende
hör i första hand tillses, att skolhuset, om ej oöverstigliga hinder förefinnas,
mätte bliva förlagt så nära annan människoboning, att lärarinnan kan i
möjligaste grad känna trygghet för sin person.
Finner man sig dock i ett skoldistrikt oundgängligen nödsakad att anlinda
ett skolhus, som ligger mera avskilt från andra människoboningar,
och att där låta en kvinna tjänstgöra som enda lärarkraft, ökas tydligen
svårigheterna att bereda lärarinnan tillbörligt skydd. Men i samma mån
växer också förpliktelsen att tillse, att åtgärder i sådant syfte vidtagas.
Ftt i detta hänseende framkommet lörslag innebär, att i skolhuset skulle
anordnas hyreslägenhet för någon familj. Denna utväg har dock av lätt
insedda skäl i allmänhet såväl av myndigheterna som av lärarinnorna själva
mött bestämda gensagor. Mera sympati har den tanken vunnit, att i skolhuset
skulle inredas bostad för en skolstäderska. I detta avseende har vidare
såsom en synnerligen lämplig åtgärd framhållits, att lärarinnans bostad
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
7
måtte erhålla sådana utrymmen, att det bleve möjligt för henne att hos sig
hysa någon anförvant eller en tjänarinna. Här kan dock tydligen uppstå
den svårigheten, att det kan bliva fråga om ekonomiska uppoffringar för
lärarinnan, som hon med sin blygsamma avlöning icke förmår komma ut
med. I dylikt fall torde emellertid skoldistriktet hava anledning att träda
emellan.
I stället för att, såsom nu nämnts, söka bereda plats till bostad för flera
personer i det ensamt liggande skolhuset kan det böra tagas i övervägande,
huruvida icke genom skoldistriktets försorg lämpligen bör åt lärarinnan förskaffas
tillfälle att erhålla förhyrd bostad, vilken, på samma gång den ligger
så nära skolhuset som möjligt, är så beskaffad, att lärarinnan i densamma
kan känna trygghet. Denna anordning torde i många fall få anses som
den bästa.
Att på något av nu antydda sätt skydd genom andra personer beredes
lärarinnan är enligt överstyrelsens mening av sådan vikt, att det knappast
borde få förekomma, att en lärarinna nödgas att bo alldeles ensam.
Vad beträffar själva den åt lärarinnan upplåtna bostaden, bör det tydligen
framstå som en oavvislig plikt att i fråga örn densammas inredning
och utrustning alla de åtgärder vidtagas, som kunna vara ägnade att tillförsäkra
lärarinnan nödigt skydd. I detta avseende är bland annat bostadens
förläggning inom byggnaden av betydelse. Särskilt ina emellertid här
framhållas, att det uppenbarligen måste anses på det närmaste tillhöra
begreppet tjänlig bostad, att den så anordnas, att den erbjuder största möjliga
hinder mot obehörigas inträngande. Därför bör såväl bela huset som
särskilt bostaden förses med starka dörrar och fönster, som kunna ordentligen
tillstängas inifrån, samt med andra erforderliga skyddsanordningar,
såsom säkra och ändamålsenligt anbragta bommar oell luckor.
Det är uppenbart, att i samma mån som svårigheter yppa sig att genom
andra personer bereda lärarinnan skydd, det för skoldistriktet måste framstå
som desto angelägnare att sörja för att alla de yttre trygghetsåtgärder, som
äro möjliga, också bliva vidtagna. Utom de nyss nämnda anordningarna
i fråga om själva byggnaden för åstadkommande av skydd mot obehörigas
inträngande och annat, som i detta avseende kan vara att tänka på, synas
vissa signalanordningar, såsom telefon — vanlig eller lokal — eller elektrisk
ringledning, vara att anbefalla. Slutligen må erinras örn att såsom lämpliga
skyddsanordningar även rekommenderats anskaffande av gårdvar eller
skjutvapen eller andra försvarsmedel, med vilkas hjälp det skulle kunna
vara möjligt att skrämma eller betvinga hemfridsstörare.
Då överstyrelsen nu i det föregående angivit olika åtgärder för främjande
av det syfte, varom bär är fråga, bar överstyrelsen varit fullt medveten
därom, att de växlande förhållandena å skilda orter måste medföra, att allt
efter föreliggande omständigheter olika åtgärder måste komma lill användning.
överstyrelsen får till sist — under uttalande av sin tillförsikt, att Ni till
fullo behjärtar den viktiga angelägenhet, för vilken överstyrelsen nu enligt
Kungl. Maj:ts uppdrag härmed påkallar Eder uppmärksamhet — med styrka
framhålla nödvändigheten därav, att Ni, vad Edert skoldistrikt beträffar,
måtte sorgfälligt verka för alt alla sådana åtgärder träffas, som kunna tillförsäkra
de inom skoldistriktet anställda lärarinnorna all den trygghet, som
för deras personer och deras arbete erfordras, överstyrelsen vill ock, likaledes
i kraft av Kungl. Maj:ts uppdrag, lill Eder rikta en varm vädjan att utan
dröjsmål oell oberoende av de väntade författningsbestämmelserna taga i
8
Andra kammarens tredje tillfälliga utskotts utlåtande Nr 4.
noggrant övervägande, huruvida nu rådande förhållanden inom Edert skoldistrikt
verkligen erbjuda det skydd, som i nu förevarande avseende är av
nöden, och, därest icke så skulle vara fallet, omedelbart vidtaga de åtgärder
i sådant syfte, som kunna vara erforderliga.
Stockholm i december 1916.
B. J:SON BERGQVIST.
K. E. Sandberg.
Alfh. Dalin.
Harald Dahlgren.
N. O. Bruce.
I G. Hummerhielm.
Tullbergs, Esselte ab. Stockholm 1939
927499