Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1933 kl. 3 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående inrättande
av en arbetarsmåbrukslånefond m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.

I den till riksdagen den 3 januari 1933 avlåtna propositionen (nr 1) angående
statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1933/1934 har
Kungl. Majit under Utgifter för kapitalökning. IV. Fonden för förlag
till statsverket. Anslag till allmänna arbeten, att utgå av lånemedel med
kort amorteringstid, föreslagit riksdagen att, i avbidan på den proposition
i ämnet, som kunde varda riksdagen förelagd, såsom kapital till
arbetarsmåbrukslånefonden beräkna för budgetåret 1933/1934 ett reservationsanslag
av 2,500,000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj :t i en till riksdagen avlåten, den 24 februari
1933 dagtecknad proposition, nr 181, under åberopande av propositionen
bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för sistnämnda
dag föreslagit riksdagen att
l:o) dels besluta, att en fond, benämnd arbetarsmåbrukslånefonden,
skall inrättas, från vilken lån må utlämnas i ändamål att giva skogsarbetare
eller därmed likställd arbetare tillfälle att förvärva mindre lägenhet,
ägnad att bereda innehavaren utkomst genom jordbruk, drivet
vid sidan av annan verksamhet,

dels medgiva, att lån ur arbetarsmåbrukslånefonden må utlämnas i huvudsaklig
överensstämmelse med de bestämmelser, vilka finnas intagna
i ett vid ovanberörda statsrådsprotokoll fogat förslag till kungörelse angående
statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet,
dels ock såsom kapital för arbetarsmåbrukslånefonden anvisa för budgetåret
1933/1934 under Utgifter för kapitalökning, Fonden för förlag till
statsverket, ett reservationsanslag av 2,500,000 kronor; samt
2:o) dels medgiva, att av jordförmedlingsfondens kapitalbehållning må
under år 1934 till jordanskaffningslån åt hushållningssällskap av statens
egnahemsstyrelse disponeras tillhopa högst så stort belopp, att vad som
utestår i beviljade jordanskaffningslån icke vid något tillfälle under sagda
år överstiger 1,500,000 kronor,

dels ock medgiva, att den del av jordförmedlingsfondens till ny utlåning
disponibla kapitaltillgång, som ej anvisas såsom jordanskaffnings Bihang

till riksdagens protokoll 1933. 11 sami. Nr 2.

1

2

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

lån, må under år 1934 av Kungl. Majit användas för utlämnande av förlagslån
åt aktiebolag, föreningar och kommuner.

Beträffande utredningen i ärendet hänvisas till omförmälda statsrådsprotokoll.

Ovanberörda förslag till kungörelse angående statsunderstödd arbetar -småbruksverksamhet är av följande lydelse:

Härigenom förordnas som följer:

Om arbetarsmåbruksstatslån.

1 %.

I den ordning och under de villkor, nedan sägs, må landskommun kunna
tilldelas statslån från arbetarsmåbrukslånefonden (arbetarsmåbruksstatslån)
att användas för utlämnande av arbetarsmåbrukslån, varom i det följande
förmäles.

2 %.

1 mom. I denna kungörelse avsedd statsunderstödd arbetarsmåbruksverksamhet
skall, under statens egnahemsstyrelses överinseende, inom kommun
handhavas av en särskild nämnd (arbetarsmåbruksnämnd) eller, där
verksamheten kan antagas bliva av mindre omfattning, av kommunalnämnden.

2 mom. Innan verksamhet, varom i 1 mom. sägs, må av kommun utövas,
skall kommunen hava antagit av statens egnahemsstyrelse godkänd
instruktion med reglementariska föreskrifter rörande verksamheten. I instruktionen
skall finnas angivet huruvida verksamheten skall utövas av
arbetarsmåbruksnämnd eller av kommunalnämnden.

3 mom. Arbetarsmåbruksnämnd skall bestå av tre av kommunalfullmäktige
eller, där kommunalfullmäktige ej finnas, av kommunalstämma
utsedda ledamöter jämte lika antal suppleanter. Ledamöter och suppleanter
utses för en tid av fyra år.

Till ledamöter och suppleanter böra utses för uppdraget lämpliga och sakkunniga
personer inom kommunen, företrädande de lånesökandes och den
jordbrukande befolkningens intressen ävensom kommunala synpunkter. Därjämte
bör tillses, att någon av ledamöterna är förtrogen med den statsunderstödda
egn ahems verksamheten.

Arbetarsmåbruksnämnds ledamöter vare ansvariga för skada, som av dem
uppsåtligen eller av vårdslöshet tillskyndas staten eller kommunen.

3 $.

Kommun, som önskar erhålla arbetarsmåbruksstatslån, skall före den 15
oktober året näst före det, för vilket lånet sökes, till statens egnahemsstyrelse
därom ingiva till Kungl. Majit ställd ansökning enligt av egnahemsstyrelsen
fastställt formulär. Det åligger egnahemsstyrelsen att så snart ske
kan med eget utlåtande överlämna ansökningen till Kungl. Majit.

4 §.

Av Kungl. Majit beviljat arbetarsmåbruksstatslån må efter ingången av
det år, för vilket lånet beviljats, dock sist före utgången av sjätte året efter

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

3

berörda tidpunkt, av vederbörande kommun i mån av behov lyftas i statskontoret
mot skuldförbindelse enligt formulär, som statskontoret fastställer.
Behovet skall styrkas på sätt statskontoret föreskriver. Vid behovets beräknande
skall hänsyn tagas till å ena sidan det belopp, som kan förväntas
bliva under skälig tid framåt, i regel ett halvt år, utbetalt å beviljade
arbetarsmåbrukslån, samt å andra sidan den tillgång, som kommunen redan
innehar av lyftade men ej utbetalda statslånemedel.

t5 §.

Vad av beviljat arbetarsmåbruksstatslån icke vid utgången av det år, för
vilket lånet beviljats, blivit till arbetarsmåbrukslån disponerat, må ej därefter
av kommunen disponeras och skall, om det lyftats, återbetalas till
statskontoret före utgången av mars månad nästföljande år, allt så framt
ej Kungl. Majit på ansökan, som före utgången av januari månad sistnämnda
år ingives av kommunen, medgiver rätt till dylik disposition under
ytterligare ett år.

6 §.

Kommun skall av utbekommet arbetarsmåbruksstatslån årligen före mars
månads utgång till statskontoret inbetala de belopp å från statslånet beviljade
arbetarsmåbrukslån, som under nästföregående år influtit till kommunen
eller till vilkas utbekommande rätten under sistnämnda år förfallit eller

förverkats.

Förlust, som å utlämnade arbetarsmåbrukslån uppkommer innan amorteringsskyldighet,
varom stadgas i 10 §, beträffande samma lån inträtt,
skall helt bäras av kommunen. Uppkommer förlust därefter, skall den bäras
till en fjärdedel av kommunen, till återstående del av staten. Vad kommunen
sålunda har att svara för skall inbetalas till statskontoret före mars
månads utgång året efter det, under vilket förlusten uppkommit.

Har kommun använt arbetarsmåbruksstatslån i strid mot gällande bestämmelser
eller brustit i kommunens skyldigheter rörande lånets tillgodonjutande,
vare kommunen pliktig att, örn Kungl. Majit så förordnar, återbetala
utestående lånebelopp eller del därav jämväl i annan ordning än
ovan sägs.

7 §.

Å till betalning förfallet statslånebelopp, som ej av kommunen inbetalas
till statskontoret inom därför stadgad tid, skall kommunen erlägga ränta
efter fem procent örn året från förfallodagen, till dess likvid sker. I övrigt
skall ränta å arbetarsmåbruksstatslån ej utgå.

8 §.

Kommun, som tilldelats arbetarsmåbruksstatslån, är skyldig att beträffande
här avsedd låneverksamhet ställa sig till efterrättelse de föreskrifter och
anvisningar, som statens egnahemsstyrelse meddelar, samt att lämna styrelsen
omedelbar tillgång till samtliga verksamheten berörande räkenskaper
och handlingar ävensom att till styrelsen avgiva de redogörelser över verksamheten,
som skola lämnas enligt instruktion eller av styrelsen meddelade
särskilda föreskrifter.

Det åligger egnahemsstyrelsen att med ledning av sålunda erhållna redogörelser
årligen senast den 1 mars meddela statskontoret erforderliga uppgifter
angående de belopp, en var .kommun, som tilldelats arbetarsmåbruksstatslån,
har att jämlikt 5 § samt 6 § första och andra styckena inbetala till
statskontoret.

4

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Om arbetarsmåbrukslån.

9 $.

Arbetarsmåbrukslån må utlämnas till skogsarbetare eller därmed likställd
arbetare för att giva honom tillfälle att förvärva mindre lägenhet, ägnad
att bereda innehavaren utkomst genom jordbruk, drivet vid sidan av annan
verksamhet. Medelst lånet bör nytt jordbruk bildas.

Arbetarsmåbrukslån må utgå allenast under förutsättning, att sökanden
är svensk medborgare, minst 21 år gammal, känd för sparsamhet, nykterhet
och hederlig vandel, att han befinnes äga goda personliga förutsättningar
för drivande av mindre jordbruk samt att hans ekonomiska ställning är
sådan, att det bistånd, som enligt gällande bestämmelser angående den
statsunderstödda egnahemsverksamheten kan ifrågakomma, icke är tillfyllest
för att sätta honom i stånd att förvärva sådan lägenhet varom i första
stycket sägs.

10 %.

Arbetarsmåbrukslån må ej utgå med högre belopp än som motsvarar
kostnaderna för förvärv och färdigställande av den lägenhet, lånet avser;
och vare högsta lånebelopp 6,000 kronor.

Lånet skall med avseende å återbetalningen delas i en stående del och en
amorteringsdel. Den stående delen skall fastställas till belopp, motsvarande
kostnaden för jordförvärvet jämte, i förekommande fall, den beräknade kostnaden
för uppodling av så stort jordområde, att lägenhetens sammanlagda
åkerareal uppgår till en hektar, dock högst till en tredjedel av hela lånet.

Lånets stående del må icke uppsägas till betalning under annan förutsättning
än i 15 § omförmäles. Amorteringsdelen skall från och med sjätte
året efter utgången av det kalenderår, för vilket lånet beviljats, återbetalas
med en trettiondedel årligen, låntagaren dock obetaget att, örn han så
önskar, verkställa inbetalningar härutöver.

11 §.

Å arbetarsmåbrukslån erlägges ej ränta. Örn till betalning förfallet belopp
ej inbetalas till kommunen inom härför stadgad tid, skall dock, örn kommunen
så påfordrar, å sådant belopp gäldas ränta efter fem procent örn året
från förfallodagen, tills likvid sker.

12 §.

Såsom säkerhet för arbetarsmåbrukslån skall lämnas första inteckning i
lägenheten, dock må sådana inteckningar, som avse annat än fordran oell
icke hava avsevärd betydelse för lägenhetens värde såsom säkerhet, kunna
få kvarstå med bättre förmånsrätt än som tillkommer inteckning, vilken
lämnas till säkerhet för arbetarsmåbrukslån.

Utan hinder av vad sålunda föreskrivits må, sedan lånekontrakt upprättats,
såsom förskott å beviljat arbetarsmåbrukslån mot skuldförbindelse
och inteckningsmedgivande av låntagaren utbetalas större eller mindre del
därav i den mån så erfordras för att gälda utgifter, nödvändiga för att åstadkomma
arbetarsmåbruket, i vilket fall emellertid inteckningssäkerhet, som
ovan sagts, skall vara för hela arbetarsmåbrukslånet ställd senast före början
av det år, med vilket amorteringsskyldigheten inträder, vid äventyr att
arbetarsmåbrukslånet anses hava förverkats och vad i förskott utbetalts
genast skall återbetalas till kommunen.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

5

13 §.

Den, som önskar erhålla arbetarsmåbrukslån, skall därom skriftligen ansöka,
enligt fastställt formulär, hos den kommun, inom vars område den
lägenhet är belägen, för vars förvärvande lånet sökes.

Kommunen skall låta verkställa besiktning av lägenheten samt lämna
lånesökanden råd och hjälp i frågor, vilka angå lägenhetens förvärvande,
uppodling och bebyggande.

Låneansökningar skola prövas och avgöras minst fyra gånger örn året på
fastställda tider, för såvitt särskilda hinder härför ej möta.

14 §.

Rörande varje arbetarsmåbrukslån skall, innan någon del därav må av
låntagaren uppbäras, mellan kommunen och låntagaren upprättas fullständigt
lånekontrakt i två exemplar, av vilka vardera kontrahenten skall taga
ett. I lånekontraktet skola bestämmelser i följande avseenden finnas intagna,
nämligen:

beträffande lägenhetens benämning och storlek;

rörande lånets belopp, säkerheten och villkoren i fråga örn återbetalning
och ränta;

angående sättet och villkoren för lånets utbekommande;

beträffande de byggnader, som böra å lägenheten uppföras, deras beskaffenhet
och tiden, inom vilken de böra vara fullbordade, samt i förekommande
fall rörande lägenhetens odling;

rörande låntagarens skyldigheter att hävda och underhålla lägenheten
samt brandförsäkra byggnaderna;

angående den kontroll, som låntagaren skall vara skyldig underkasta sig,
samt

därom, att möjligen uppkommande tvister beträffande tillämpningen av
lånekontraktets bestämmelser skola, där icke ärendet ankommer på prövning
av överexekutor, avgöras av skiljemän i enlighet med därom gällande
lag.

I lånekontraktet må icke tiden för vare sig lånets uttagande till fullo
eller i kontraktet bestämda byggnaders fullbordande bestämmas senare än
till den tidpunkt, då amorteringsskyldigheten inträder.

15 §.

Kommun skall i lånekontrakt, varom i 14 § förmäles, förbehålla sig
och staten rätt att under nedan angivna förutsättningar uppsäga lånet till
inbetalning å tid, som kommunen eller staten bestämmer, nämligen:

a) örn låntagaren ej fullgör vad i kontraktet föreskrivits i fråga örn

lägenhetens bebyggande och odling; .

b) örn låntagaren visar sig försumlig i att erlägga föreskriven kapitalavbetalning; c)

örn låntagaren försummar att erlägga brandförsäkringsavgift for lagenheten
eller eljest åsidosätter för brandförsäkringens giltighet stadgade villkor;

d) om lägenheten vanvårdas till jord eller byggnad eller örn byggnad nedrives
eller bortflyttas och värdet å lägenheten därigenom eller till följd av
skogsavverkning eller eljest så minskas, att säkerheten för lånet ej vidare
kan anses fullt betryggande;

e) örn äganderätten till lägenheten i dess helhet eller del därav genom köp
eller annat fång från låntagaren övergår till ny innehavare i andra fall,

6

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

än då lägenheten i dess helhet övertages antingen av efterlevande make
eller av bröstarvinge eller av efterlevande make och bröstarvinge, vilka
behålla lägenheten oskiftad, eller ock av annan person, vilken är behörig
till erhållande av arbetarsmåbrukslån;

f) örn låntagaren genom bedräglig uppgift föranlett lånets beviljande; eller

g) örn låntagaren avflyttar från lägenheten under sådana omständigheter,
att det kan skäligen antagas, att han eller hans familj icke vidare ämnar
bebo densamma, eller eljest sådana förhållanden inträffat, att låntagaren,
med hänsyn till det med lånet avsedda ändamålet, uppenbarligen icke längre
bör få tillgodonjuta detsamma.

Den rätt, som enligt förbehåll, varom i första stycket sägs, tillkommer
staten, utövas av statskontoret. Finner statens egnahemsstyrelse sådant förhållande
hava inträffat, att uppsägning av arbetarsmåbrukslån bör ske, och
verkställes ej uppsägning av vederbörande kommun, skall styrelsen därom
underrätta statskontoret.

16 %.

Kommun skall genom sakkunnig person verkställa erforderlig inspektion
å lägenheter, för vilka arbetarsmåbrukslån beviljats.

Om jordförmedling och jordanskaffning.

17 §.

För att tillgodose jordsökandes önskan och behov att förvärva jord för
ändamål, som avses i denna kungörelse, bör kommun, som utövar arbetarsmåbrukslåneverksamhet,
vidtaga av förhållandena påkallade åtgärder för
att anskaffa och tillhandahålla jord, som med hänsyn till jordmån, läge,
pris och andra på frågan inverkande omständigheter antages kunna tjänligen
användas för ändamålet. Jord, som tillhandahålles, bör upplåtas till
sådant pris och under sådana villkor i övrigt, att tillträdarens kostnad för
förvärvet och vad därmed sammanhänger icke blir högre, än att företaget
bör av honom i fortsättningen kunna genomföras.

18 §.

Till främjande av sådan verksamhet, som i 17 § avses, må kommun
kunna av Kungl. Majit tilldelas förlagslån från jordförmedlingsfonden,
därvid i tillämpliga delar skola lända till efterrättelse de bestämmelser,
vilka gälla för beviljande av dylikt lån åt aktiebolag eller förening enligt
kungörelsen den 8 juni 1928 (nr 217) angående allmänna grunder för den
statsunderstödda egnahemsverksamheten, dock att säkerhet för lånet ej behöver
av kommun lämnas.

I samband med behandlingen av Kungl. Maj:ts här ifrågavarande förslag
har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herrar J. A. Larsson och E. von Heland (I: 282) och den andra inom
andra kammaren av herr A. Pettersson i Dahl m. fl. (11:459), i vilka motioner
hemställts, att riksdagen vid behandlingen av förevarande proposition
måtte dels uttala sig för sådana bestämmelser rörande lån ur den
föreslagna fonden, att arbetarsmåbrukslån må kunna utlämnas till skogs -

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2. 7

och lantarbetare samt därmed likställda i hela landet, dels såsom kapital
för arbetarsmåbrukslånefonden anvisa för budgetåret 1933/1984 ett reservationsanslag
av 4,000,000 kronor;

dels en inom första kammaren av herr N. Gabrielsson väckt motion
(1:286), i vilken motion riksdagen föreslagits att vidtaga sådana ändringar
i Kungl. Martts förslag till kungörelse angående statsunderstödd
arbetarsmåbruksverksamhet, att låntagare ålägges att, sedan amorteringsdelen
av arbetarsmåbrukslån guldits, å stående delen erlägga ränta
efter samma procent, som då är gällande för egnahemslån;

dels en inom första kammaren av herr C. Lindhagen väckt motion (I:
287), vari hemställts, ej mindre att riksdagen med anledning av propositionen
nr 181 ville i vissa i motionen angivna syften förorda.

1. att i kungörelsen 1 och 2 §§ skapas garantier för att i alla kommuner,
där framställning örn medverkan för bildandet av arbetarsmåbruk
göres, en organisation också kommer till stånd för en sådan medverkan;

2. att i kungörelsen vidare betonas, att arbetarsmåbruk skall anläggas
företrädesvis å odlingsmark;

3. att, i den mån odlad jord tages i bruk, detta ej må ske med äventyrande
av tillvaron och tillkomsten av självförsörjande jordbruk;

än även

1. att riksdagen ville besluta, att vid upplåtande av mark till arbetarsmåbruk
från bolags domäner (särskilt i avvittrade och storskiftade delar
av riket) samt från gods skall, eventuellt med vissa begränsningar,
mark avstås utan ersättning eller till reducerat värde;

2. att även jordbruksutskottet i den allmänna välfärdens intresse går in
för den i motion nr 195 i första kammaren 1933 förordade lagstiftningen
för bildande av nya jordbruk av olika slag och fullkomnande av ofullständiga
jordbruk;

dels ock två likalydande motioner, väckta, den ena inom första kammaren
av herrar C. Bengtsson och A. O. Frändén (I: 288) samt den andra
inom andra kammaren av herr B. Petersson i Lerbäcksbyn m. fl. (II:
461), i vilka motioner hemställts, att riksdagen, med anledning av Kungl.
Maj:ts proposition nr 181 och med bifall till i propositionen framställt
förslag angående inrättande av en arbetarsmåbrukslånefond, måtte för
den med fonden avsedda verksamheten fastställa följande ändrade grunder: 1)

att verksamheten skall handhavas av de befintliga egnaliemsorganen
under överinseende av statens egnahemsstyrelse;

2) att det belopp som av låneförmedlare må beviljas i arbetarsmåbrukslån
må utgöra högst 4,000 kronor;

3) att härutöver premielån utan återbetalningsskyldighet må kunna
tilldelas arbetarsmåbrukslåntagare för nyodlings-, grundförbättrings- och
nybyggnadsföretag med belopp motsvarande högst 40 procent av material-
och arbetskostnader, dock i intet fall med mer än 2,000 kronor;

8 Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

4) att arbetarsmåbrukslån må vara räntefritt under de fem första åren
och därefter löpa med en ränta av 3.6 procent samt med avseende å återbetalningen
delas i en amorteringsdel, motsvarande 2/5, och en stående

del, motsvarande 3/5 av lånebeloppet, med en årlig annuitet å amorteringsdelen
av 5 procent; samt

att riksdagen vid bifall härtill ville anvisa dels såsom kapital för arbetarsmåbrukslånefonden
för budgetåret 1933/1934 under Utgifter för kapitalökning,
Fonden för förlag till statsverket, ett reservationsanslag av
2,000,000 kronor, dels ock till utlämnande av premielån åt arbetarsmåbrukslåntagare
för samma budgetår ett extra reservationsanslag av

800,000 kronor.

Beträffande de av motionärerna till stöd för deras framställningar anförda
skälen hänvisas till motionerna I: 282, I: 286, I: 287 och I: 288.

På därom av sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet med anledning
av ett flertal motioner gjord hemställan (uti. nr 2) anhöll 1928 års
riksdag (skr. nr 232) hos Kungl. Majit örn utredning och förslag rörande
beredande av ökade möjligheter för lantarbetare, hemmansägare-, arrendators-
och småbrukaresöner samt andra mindre bemedlade och obemedlade
härför lämpliga personer att erhålla egna jordbruk.

Sedan Kungl. Majit den 29 juni 1928 anbefallt statens egnahemsstyrelse
att verkställa den av riksdagen ifrågasatta utredningen, avgav egnahemsstyrelsen
den 5 december 1928 förslag, avseende anskaffande av s. k. lantarbetarsmåbruk.
Förslaget innebar, att staten försöksvis skulle genom
byggnadslån och premielån söka främja, att lämpliga jordbrukare anlade
nya smärre arrendegårdar och behölle dem som »passerställen» för lantarbetare,
vilka ville arbeta sig upp till egna jordbrukare. Till hjälp åt

dem, som skulle övertaga lantarbetarsmåbruk, föreslog styrelsen lån till
inköp av jordbruksinventarier. Rörelsen skulle skötas av hushållningssällskapens
egnahemsnämnder.

I yttranden, som av åtskilliga myndigheter och sammanslutningar avgåvos
över förslaget, framfördes ur olika synpunkter betänkligheter och
erinringar mot detsamma. Sedan dessa yttranden överlämnats till egnahemsstyrelsen,
avgav styrelsen den 2 oktober 1929 ett nytt förslag. Detta
förslag avsåg beredande av räntefria jordbrukslån, därvid övertagandet
av jordbruk under såväl äganderätt som arrende eller åborätt skulle främjas
jämsides. Rörelsen skulle som regel skötas av egnahemsnämnderna.
Lånen skulle utdelas till personer, som vore så obemedlade, att de ej kunde
erhålla jordbruk enbart genom egnahemslån. Vidare skulle lånen kunna
få i särskilda fall användas till hjälp åt behövande personer, vilka redan
innehade jordbruk men trots duglighet råkat i fara att få lämna detta.
De fastigheter, som skulle komma i fråga, borde ej vara större än som motsvarade
övre värdegränsen för erhållande av egnahemslån. Lån skulle
få utgå med högst 2,500 kronor eller, där synnerliga skäl föranledde höj -

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

9

ning, 3,000 kronor. Lånen skulle efter en amorteringsfri tid av 3 år avbetalas
under 12 år.

Med anledning av vissa vid 1930 års riksdag väckta motioner anförde
sammansatta andra lag- och jordbruksutskottet (uti. nr 1), bland annat,
att den fråga, som avsåges i 1928 års riksdagsskrivelse, borde upptagas
till fortsatt utredning. Utredningen borde, utöver vad som åsyftades med
sagda skrivelse, avse jämväl skogsarbetarnas jordfråga, icke minst inför
den situation, som kunde vara att vänta genom en för Norrlands del påräknelig
rationellare skogsvård.

Under åberopande av berörda utskottsutlåtande anhöll 1930 års riksdag
(skr. nr 276), att Kungl. Majit ville bland annat verkställa fortsatt utredning
rörande ökade möjligheter för lantarbetare, skogsarbetare, hemmansägare-,
arrendators- och småbrukaresöner samt andra mindre bemedlade
härför lämpliga personer att erhålla egna jordbruk samt för riksdagen
framlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

Enligt Kungl. Majits beslut den 4 december 1930 uppdrogs åt särskilda
utredningsmän att verkställa bland annat den av riksdagen sålunda ifrågasatta
utredningen. Utredningsmännen, som antogo benämningen sociala
jordutredningen, hava till fullgörande av uppdraget i förevarande del
den 5 december 1932 till Kungl. Majit inkommit med betänkande med förslag
till åtgärder för beredande av ökade möjligheter för mindre bemedlade
personer att erhålla egna jordbruk (stat. off. utr. 1932i33). Vid betänkandet,
som är undertecknat av sociala jordutredningens samtliga nuvarande
ledamöter (ledamöterna av riksdagens första kammare professorn
K. G. Westman, lantbrukaren Elof B. Andersson i Fältenborg och jägmästaren
C. G. L. Hison Tamm, ledamoten av riksdagens andra kammare ombudsmannen
Helmer Molander samt sekreteraren hos svenska skogs- och
flottningsarbetareförbundet redaktören Hemming Sten i Gävle), är fogat
en av herrar Molander och Sten mot vissa delar av förslaget avgiven
reservation.

Över betänkandet hava efter remiss avgivits yttranden av vissa i statsrådsprotokollet
angivna myndigheter och sammanslutningar.

Sociala jordutredningens förslag innebär, att en statlig fond, benämnd
arbetarsmåbrukslånefonden, skulle inrättas, ur vilken lån på förmånliga
villkor kunde utlämnas för att främja bildandet av mindre lägenheter,
avsedda att bereda vederbörande innehavare utkomst genom jordbruk,
drivet vid sidan av annan verksamhet, arbetarsmåbruk.

De närmare bestämmelser, som borde gälla beträffande den sålunda
föreslagna formen av statlig hjälpverksamhet, hava av jordutredningen
sammanfattats i ett förslag till kungörelse med allmänna grunder för
statsunderstödd arbetarsmåbrukslåneverksamhet. Beträffande innehållet
i sagda förslag samt de till grund för de särskilda bestämmelserna an
förda motiven tillåter sig utskottet hänvisa till den redogörelse, som lämnats
å sid. 10—12 i statsrådsprotokollet.

10

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Utskottet.

Sociala jordutredningens kungörelseförslag kar inom jordbruksdepartementet
varit föremål för omarbetning i anslutning till vissa från förslaget
avvikande synpunkter, vilka framhållits av departementschefen å sid.
22—26 i statsrådsprotokollet. Därvid har tillika, delvis till följd av erinringar
i de i ärendet avgivna utlåtandena, vidtagits vissa detaljändringar.
Det nya förslag, som sålunda tillkommit, framgår av det nyss återgivna
kungörelseförslaget.

Det för låneverksamketen erforderliga kapitalbehovet har av jordutredningen
för nästa budgetår beräknats till 2,000,000 kronor. Utredningen
har därvid förslagsvis räknat med att under första verksamhetsåret
komme att utlämnas lån till 1,250 arbetarsmåbrukslägenheter, vilket
skulle innebära, att staten förbunde sig att i mån av behov utbetala räntefria
lån till ett belopp av högst 5,000,000 kronor. Utredningen bar emellertid
anfört, att, då givetvis icke hela beloppet av beviljade lån komme
att utbetalas under första året utan beloppet komme att fördelas på två
eller flera år, för budgetåret 1933/1934 borde under nionde huvudtiteln
anvisas ett anslag av nyssberörda belopp, 2,000,000 kronor. Med hänsyn
särskilt därtill, att lånemaximum av departementschefen föreslagits
höjt från av jordutredningen förordade 4,000 kronor till 6,000 kronor, har
han ansett sig böra räkna med ett något högre belopp. Departementschefen
har därvid stannat för ett anslagskrav å 2,500,000 kronor. Beloppet
torde, anför departementschefen, böra beviljas såsom reservationsanslag
och anvisas såsom kapital till bildande av en särskild fond, benämnd arbetarsmåbrukslånefonden.
Anslaget borde under rubrik fonden för förlag
till statsverket i riksstaten upptagas bland utgifter för kapitalökning.

Kungl. Maj:ts här föreliggande förslag avser att skapa tillfällen för
skogsarbetare och därmed jämförliga arbetare att förvärva mindre lägenheter,
ägnade att bereda innehavaren utkomst genom jordbruk, drivet
vid sidan av annan verksamhet. Önskvärdheten av att åtgärder i nu
angivet syfte bliva vidtagna har vid upprepade tillfällen framhållits av
riksdagen. Enligt utskottets förmenande talar den förhandenvarande situationen
på arbetsmarknaden för att man med det snaraste söker förverkliga
de sålunda framkomna önskemålen, varigenom bestående värden
kunna skapas och arbetstillfällen för här ifrågavarande kategorier
av medborgare beredas för tider, då dessa annars måste gå sysslolösa.
Under rådande arbetslöshet är förslagets genomförande av betydelse jämväl
på grund av den ökade arbetstillgång, som beredes genom den med
bildandet av de nya jordbruken förenade nybyggnads- och nyodlingsverksamheten.

Det nu framlagda förslaget, som i allt väsentligt bygger på ett av den
s. k. sociala jordutredningen avgivet betänkande, har synts utskottet i
det stora hela väl avvägt. Utskottet — som tillika finner här förevarande

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2. 11

fråga vara av beskaffenhet att kunna behandlas fristående från övriga
till utskottet hänskjutna ärenden — har därför ansett sig böra i princip
ansluta sig till förslaget.

Utskottet utgår härvid från att vid förslagets förverkligande nödig försiktighet
iakttages, så att, såsom departementschefen framhållit, arbetar -småbruk ej bildas i större utsträckning än att de därå bosatta arbetarna
kunna beräknas skola under tider med normal arbetstillgång erhålla nödig
kontant arbetsinkomst. En viss garanti härför ligger enligt utskottets
uppfattning däri, att enligt det nu föreliggande förslaget ett relativt
begränsat antal småbruk skulle komma att spridas över stora områden.

Beträffande de särskilda punkterna i förslaget vill utskottet anföra
följande.

Enligt jordutredningens förslag skulle arbetarsmåbrukslån ej få utgå
till en och samma person med högre belopp än 4,000 kronor. Departementschefen
har, i anslutning till ett i betänkandet reservationsvis framfört
förslag, funnit en höjning av lånemaximum till 6,000 kronor väl motiverad,
då kostnaderna för inköp, uppodling och bebyggande av en med
hänsyn till belägenhet, storlek och övriga omständigheter lämplig fastighet
även med iakttagande av omsorg och sparsamhet ej alltid torde kunna
hållas inom det av jordutredningens majoritet föreslagna beloppet.

I motionerna 1:288 och 11:461 har föreslagits, att maximum för här
ifrågavarande lån skulle sättas till 4,000 kronor, varutöver emellertid premielån
utan återbetalningsskyldighet till högst 2,000 kronor skulle kunna
tilldelas arbetarsmåbrukslåntagarna.

Utskottet har av den förebragta utredningen erhållit den uppfattningen,
att det — för att den ifrågasatta verksamheten skall kunna bliva till
avsedd nytta för de befolkningslager, det här närmast gäller att hjälpa
— torde vara nödvändigt att ett belopp av upp till 6,000 kronor kan ställas
till en låntagares förfogande, och biträder alltså Kungl. Maj:ts förslag
rörande det belopp, som högst må ställas till förfogande för varje
arbetarsmåbruk.

Frågan, huruvida hela detta belopp bör irtgå i form av lån på sätt i
propositionen föreslagits eller, enligt nyssnämnda motioner, delvis i form
av premielån utan återbetalningsskyldighet, sammanhänger med frågorna
rörande räntebetalning å lånen ävensom lånens återbetalning, till
vilka frågor utskottet nu torde få övergå.

Kungl. Maj:ts förslag i detta hänseende innebär i huvudsak följande.
Lån skall med avseende å återbetalningen delas i en stående del och
en amorteringsdel. Den stående delen skall fastställas till belopp, motsvarande
kostnaden för jordförvärvet jämte, i förekommande fall, den
beräknade kostnaden för uppodling av så stort jordområde, att lägenhetens
sammanlagda åkerareal uppgår till en hektar, dock högst till en

12

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

toedjedel av hela lånet, d. v. s. högst 2,000 kronor. Lånets stående del
må endast under vissa närmare angivna förutsättningar av långivaren
uppsägas till betalning. Amorteringsdelen skall från och med sjätte året
efter utgången av det kalenderår, för vilket lånet beviljats, återbetalas med
en trettiondedel årligen, låntagaren dock obetaget att, örn han så önskar,
verkställa inbetalningar härutöver. Ränta skall icke erläggas vare sig på
den stående delen eller på amorteringsdelen. Under förutsättning att
amorteringsdelen uppgår till högsta möjliga belopp, d. v. s. 4,000 kronor,
uppgår således låntagarens årliga avgäld under den trettioåriga amorteringstiden
till 133 kronor 33 öre.

I motionen I: 286 har hemställts örn sådana ändringar i detta förslag,
att låntagare skulle åläggas att, sedan amorteringsdelen guldits, å den
stående delen erlägga ränta efter samma procentsats, som då är gällande
för egnahemslån.

Det i motionerna 1:288 och 11:461 framförda yrkandet innebär, som
nyss erinrats, att premielån å upp till 2,000 kronor skulle kunna beviljas,
under det att själva arbetarsmåbrukslånet icke skulle få överstiga 4,000
kronor. Detta lån skulle under de fem första åren lämnas räntefritt. Därefter
borde lånet löpa med ränta, förslagsvis 3.r> procent. Med avseende å
återbetalningen skulle arbetarsmåbrukslånen i likhet med egnahemslånen
uppdelas på en amorteringsdel, motsvarande 2/s, och en stående del, motsvarande
3/s av det totala lånebeloppet. Å amorteringsdelen borde från
och med sjätte året erläggas en annuitet av 5 procent, varav förslagsvis
1.4 procent amortering och 3.g procent ränta. Å stående delen skulle
endast ränta utgöras. De årliga avgifterna för ett lån av maximistorlek,

4,000 kronor, skulle under amorteringstiden uppgå till tillhopa 166 kronor
40 öre. Denna årsavgift skulle utgå under 36 år, varefter låneskulden
nedbringats till 2,400 kronor. Enär fastigheten efter denna tid borde äga
åtminstone samma värde som vid lånetidens början, torde det, framhålla
motionärerna, icke möta svårigheter att med tillhjälp av hypotekslån eller
sparbankslån utlösa återstående statslånemedel.

Vid vägande mot varandra av de skäl, som kunna anföras till förmån
för å ena sidan Kungl. Maj:ts förslag och å andra sidan det i motionerna
I: 288 och II: 461 framförda förslaget, har utskottet ansett en grundläggande
faktor i den ifrågasatta stödverksamheten böra vara kommunernas
medverkan och kontroll. Enligt utskottets förmenande skulle arbetet
härmed för de kommunala organen väsentligt ökas, därest dessa jämväl
skulle hava att handhava den av premielånens utlämnande föranledda
kontrollen. Härtill kommer vidare, att det för de medellösa låntagare,
som här kunna komma i fråga och för vilka även en ringa ökning av
den årliga betalningsskyldigheten medför betydande olägenheter, måste
bliva svårt att under amorteringstiden bestrida de något ökade årliga
kontantutlägg, som förutsatts i motionerna I: 288 och II: 461. Utskottet
tillstyrker alltså i denna del Kungl. Majlis förslag.

13

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Beträffande räntebetalning biträder utskottet Kungl. Martts förslag om
räntefrihet såväl under de fem första åren som under amorteringstiden.
Vad tiden därefter beträffar finner utskottet skäl tala för att, såsom i
motionen I: 286 yrkats, låntagare ålägges att erlägga ränta å stående delen
av lånet i enlighet med de grunder, som i motionen föreslagits. Då
denna del enligt förslaget skulle uppgå till högst 2,000 kronor, torde en
sådan räntebetalning ej bliva betungande. Givetvis bör det stå vederbörande
låntagare fritt att, örn han så önskar, inbetala jämväl den stående
delen av lånet.

I anslutning till vad sålunda anförts tillstyrker utskottet alltså vad i
motionen I: 286 yrkats.

I fråga örn låneverksamhetens handhavande innebär Kungl. Maj:ts
förslag, att detta skall, under statens egnahemsstyrelses överinseende,
inom kommun ske genom en särskild nämnd (arbetarsmåbruksnämnd)
eller, där verksamheten kan antagas bliva av mindre omfattning, av kommunalnämnden.

I motionerna 1:288 och 11:461 har däremot föreslagits, att verksamheten
skulle handhavas av de befintliga egnahemsorganen under överinseende
av statens egnahemsstyrelse.

Ett starkt inflytande för de kommunala organen är enligt utskottets
uppfattning en nödvändig förutsättning för ett lyckligt genomförande av
den ifrågasatta stödverksamheten. Den ansvarighet för utlämnade lån,
som enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle åvila kommunerna och vartill
utskottet i det följande kommer att giva sin anslutning, förutsätter enligt
utskottets uppfattning, att kommunerna erhålla ett avgörande inflytande
på lånens utdelande. Utskottet kan alltså icke biträda förslaget
örn att verksamhetens handhavande skulle överflyttas från kommunerna
till egnahemsnämnderna.

Å andra sidan håller utskottet före, att en medverkan från egnahemsnämndernas
sida måste vara av värde för kommunerna, liksom därigenom
ledningen av verksamheten underlättas för egnahemsstyrelsen. Genom
en sådan anordning hålles möjlighet öppen att för här ifrågavarande
verksamhet anlita nämndernas stora lokalkännedom och erfarenhet
på hithörande områden. För egnahemsstyrelsen måste det vara av särskild
betydelse att hava tillgång härtill. Vidare torde härigenom möjlighet
öppnas att i högre grad än annars skulle bliva fallet åstadkomma
en något så när likformig tillämpning inom större områden av bestämmelserna
för stödverksamhetens utövande.

Den sålunda av utskottet avsedda medverkan från egnahemsnämndernas
sida — vilka alltså närmast skulle hava att biträda egnahemsstyrelsen
och kommunerna med råd och anvisningar ävensom att i viss mån
kontrollera och övervaka kommunernas ifrågavarande verksamhet — synes
utskottet bäst kunna uppnås genom att föreskrift meddelas där -

14

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

om, att egnahemsstyrelsen för genomförande av sin uppgift med avseende
å arbetarsmåbruksverksamheten skall äga att anlita hushållningssällskapens
egnahemsnämnder i den omfattning, styrelsen finner nödigt.

Med anledning av vad i motionerna 1:288 och 11:461 i här förevaran
de hänseende yrkats hemställer alltså utskottet, att vid utfärdandet av
bestämmelser för arhetarsmåbruksverksamhetens bedrivande vad utskottet
nu anfört må vinna beaktande.

Vad i statsrådsprotokollet föreslagits rörande ansvarsfördelningen mellan
stat och kommun för uppkommande förluster å utlämnade arbetar -småbrukslån har synts utskottet väl avvägt. Utskottet tillstyrker alltså
förslaget i denna del.

En förutsättning för att kommunerna, såsom föreslagits, skola kunna
åläggas svara för en del av de eventuellt uppkommande förlusterna är
emellertid enligt utskottets mening, att kommunerna erhålla ett avgörande
inflytande på utlämnandet av arbetarsmåbrukslån och vidare att, såsom
departementschefen framhållit, arbetarsmåbruk ej utan kommunens
vilja inrättas inom dess område.

Då det i anslutning härtill måste anses böra ankomma på kommun att
avgöra, huruvida överhuvudtaget låneverksamhet av ifrågavarande slag
bör upptagas inom dess område, avstyrker utskottet vad i motionen I: 287
yrkats därom, att garantier skulle skapas för att i alla kommuner, där
framställning örn medverkan för bildandet av arbetarsmåbruk göres, en
organisation också kommer till stånd för en sådan medverkan.

Vad härefter beträffar den föreslagna verksamhetens tillämpningsområde
har sociala jordutredningen uttalat, att rörelsen under de närmaste
åren företrädesvis borde inriktas på att tillgodose behovet inom de norrländska
kommunerna. Departementschefen har biträtt jordutredningens
mening, att Norrland i första hand borde hilva delaktigt av rörelsen, men
ansett, att med Norrland borde jämställas norra delarna av Dalarna och
Värmland. Möjlighet borde emellertid, framhåller departementschefen
vidare, finnas att, örn så ansåges erforderligt, utsträcka verksamheten
jämväl till andra delar av landet, varvid det borde ankomma på Kungl.
Majit att härutinnan besluta efter som med hänsyn till omständigheterna
prövades lämpligt.

I det vid statsrådsprotokollet fogade förslaget till kungörelse har i förevarande
hänseende endast intagits den bestämmelsen, att arbetarsmåbrukslån
må utlämnas till skogsarbetare eller därmed likställd arbetare.

I motionerna I: 282 och II: 459 har hemställts, att riksdagen måtte uttala
sig för sådana bestämmelser rörande lån ur den föreslagna fonden,
att dylika lån måtte kunna utlämnas till skogs- och lantarbetare samt
därmed likställda i hela landet.

Departementschefens ovanberörda uttalande innebär, att den ifråga -

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2. 15

satta verksamheten, skall utsträckas till arbetarkategorier över hela landet
endast i den mån så kan anses av behovet påkallat.

Mot den av departementschefen sålunda för närvarande förordade begränsningen
har utskottet intet att erinra. Utskottet vill betona, att det
nu föreliggande förslaget närmast avser igångsättande i jämförelsevis
begränsad omfattning av en i det stora hela oprövad form av stödverksamhet.
I den mån omständigheterna framdeles så påkalla och medgiva,
synas de i motionerna 1:282 och 11:459 framförda synpunkterna kunna
vinna beaktande inom ramen av de nu föreslagna bestämmelserna; och
torde nämnda motioner därför få anses besvarade med vad utskottet sålunda
framhållit.

Det av Kungl. Maj:t för nästa budgetår för här ifrågavarande ändamål
beräknade kapitalbehovet — 2,500,000 kronor — har med den ståndpunkt,
utskottet i det föregående intagit å ena sidan till frågan örn
lånemaximum samt å andra sidan till yrkandet örn utsträckning av stödverksamhetens
tillämpningsområde, icke givit utskottet anledning till
erinran. Utskottet avstyrker alltså motionerna 1:282 och II: 459 samt
I: 288 och II: 461 i vad desamma beträffande det för budgetåret 1933/1934
erforderliga beloppet skilja sig från Kungl. Maj:ts förslag.

De av departementschefen förordade, i det vid statsrådsprotokollet fogade
förslaget till kungörelse intagna reglerna för ifrågavarande verksamhet
hava ej givit utskottet anledning till andra erinringar än vad
som framgår av vad utskottet i det föregående anfört.

I motionen I: 287 har yrkats, att särskilda föreskrifter måtte meddelas
dels därom, att arbetarsmåbruk företrädesvis skall anläggas å odlingsmark,
och dels därom, att, i den mån odlad jord tages i bruk, detta ej må
ske med äventyrande av tillvaron och tillkomsten av självförsörjande
jordbruk. Vidare har i samma motion hemställts, dels att riksdagen ville
besluta, att vid upplåtande av mark till arbetarsmåbruk från bolags domäner
samt från gods skall, eventuellt med vissa begränsningar, mark
avstås utan ersättning eller till reducerat värde, dels ock att vederbörande
riksdagsutskott måtte gå in för viss angiven lagstiftning för bildande
av nya jordbruk av olika slag och fullkomnande av ofullständiga jordbruk.

Vad de först omförmälda yrkandena beträffar finner sig utskottet —
med hänsyn till att det här gäller en ny och oprövad form av stödverksamhet,
där största möjliga frihet vid verksamhetens handhavande synes
böra lämnas kommunerna, vilka skola hava det närmaste ansvaret för
dess lyckliga genomförande — icke böra förorda några närmare bestämmelser
rörande arten och beskaffenheten av den jord, som bör anskaffas

16

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

och tillhandahållas för här ifrågavarande verksamhet, än som i kungörelseförslaget
intagits.

Vad i övrigt i nu angivna delar i nämnda motion hemställts finner utskottet
vara av den vittgående beskaffenhet, att det icke synes höra i nu
förekommen ordning göras till föremål för prövning.

Utskottet hemställer alltså, att här förevarande motion, I: 287, i nu angivna
delar icke må till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Vad Kungl. Maj:t föreslagit beträffande jordförmedlingsfondens deponering
under år 1934 överensstämmer med ett av 1932 års riksdag för år
1933 lämnat medgivande med den ändring, att under år 1934 förlagslån
ur fonden skulle få utlämnas ej blott — som under år 1933 är fallet —
till aktiebolag och föreningar utan jämväl, för främjande av jordanskaffning
för arbetarsmåbruk, till kommuner.

Mot vad sålunda föreslagits har utskottet icke funnit något att erinra.

I anslutning till vad sålunda anförts hemställer utskottet — som senare
under riksdagen kommer att avgiva utlåtande beträffande sättet
för täckande av det utav utskottet för ändamålet tillstyrkta anslaget —

I. att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
och herrar Larssons och von Helands samt herr
Petterssons i Dahl m. fl. motioner (I: 282 och II: 459)
ävensom herrar Bengtssons och Frändéns samt herr
Peterssons i Lerbäcksbyn m. fl. motioner (1:288 och
II: 461) samt med bifall till herr Gabrielssons motion
(I: 286), må

a) besluta, att en fond, benämnd arbetarsmåbrukslånefonden,
skall inrättas, från vilken lån må utlämnas
i ändamål att giva skogsarbetare eller därmed likställd
arbetare tillfälle att förvärva mindre lägenhet,
ägnad att bereda innehavaren utkomst genom jordbruk,
drivet vid sidan av annan verksamhet,

b) medgiva, att lån ur arbetarsmåbrukslånefonden
må utlämnas i huvudsaklig överensstämmelse med de
bestämmelser, vilka finnas intagna i ett vid statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden den 24 februari 1933
fogat förslag till kungörelse angående statsunderstödd
arbetarsmåbruksverksamhet, dock med de ändringar
härutinnan, vilka föranledas av vad utskottet i det
föregående anfört och tillstyrkt,

c) såsom kapital för arbetarsmåbrukslånefonden för
budgetåret 1933/1934 anvisa ett reservationsanslag av

2,500,000 kronor;

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

17

II. att riksdagen må, med bifall till Kungl. Maurts
förslag,

a) medgiva, att av jordförmedlingsfondens kapitalbehållning
må under år 1934 till jordanskaffningslån
åt hushållningssällskap av statens egnahemsstyrelse
disponeras tillhopa högst så stort belopp, att vad som
utestår i beviljade jordanskaffningslån icke vid något
tillfälle under sagda år överstiger 1,500,000 kronor,

b) medgiva, att den del av jordförmedlingsfondens
till ny utlåning disponibla kapitaltillgång, som ej anvisas
såsom jordanskaffningslån, må under år 1934 av
Kungl. Maj:t användas för utlämnande av förlagslån
åt aktiebolag, föreningar och kommuner; samt

III. att herrar Larssons och von Helands samt herr
Petterssons i Dahl m. fl. motioner (I: 282 och II: 459),
herr Lindhagens motion (1:287) ävensom herrar
Bengtssons och Frändéns samt herr Peterssons i Lerbäcksbyn
m. fl. motioner (I: 288 och II: 461), i den mån
de icke kunna anses hesvarade genom utskottets hemställan
här ovan under I., icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.

Stockholm den 24 maj 1933.

På särskilda utskottets vägnar:

FELIX HAMRIN.

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet hava närvarit:
från första kammaren: herrar Sigfrid Hansson, Bärg, von Stockenström, Björnsson, Westman,
Sederholm, Wohlin, Sam Larsson, Lindström, Västberg och Frändén samt friherre
Lagerfelt, samt

från andra kammaren: herrar Hamrin, Lindqvist, Olsson i Kullenbergstorp, Fast, Johanson
i Stockholm, Olsson i Gävle, Linnér, Pehrsson i Bramstorp, Andersson i Tungelsta,
Anderson i Norrköping, Molander och Petersson i Lerbäcksbyn.

Bihang till riksdagens protokoll 1933. 11 samt. Nr 2.

2

18

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Reservation

av herr Linnér, som med instämmande av herr Frändén, friherre Lagerfelt
samt herrar Anderson i Norrköping och Petersson i Lerbäcksbyn
anfört:

»I likhet med utskottets majoritet anse vi synnerligen önskvärt, att
åtgärder vidtagas för att bereda skogsarbetare och med dem likställda
arbetare möjlighet att förvärva småbruk, som kunna utgöra ett stöd för
dem i deras förvärvsverksamhet på arbetsmarknaden. I två avseenden
äro vi dock av annan mening än majoriteten. Yi hysa den uppfattningen,
att det icke är tillrådligt att inleda kommunerna i en ny form av
understödsverksamhet och ett ekonomiskt ansvar, som åtminstone för de
svagare ibland dem kan medföra betänkliga följder. Vi anse således att
kommunerna icke böra fungera som låneförmedlare eller på föreslaget
sätt ikläda sina medlemmar ekonomiska ansvarsförbindelser. Vi kunna
icke heller finna vare sig behövligt eller välbetänkt att för arbetarsmåbrukslåneverksamheten
införa en helt ny organisation vid sidan av egnahemsnämnderna.
Under mångårigt framgångsrikt sysslande med den
uärbesläktade egnahemslåneförmedlingen hava dessa förvärvat en erfarenhet
och rutin på här ifrågavarande område, som icke kan förutsättas
i allmänhet vara i samma mån tillfinnandes hos de kommunala organen
och som det torde vara angeläget att tillgodogöra sig för den nya verksamheten.
Genom sin sammansättning och genom sina lokala organ äga
egnahemsnämnderna tillika en kännedom örn förhållandena inom respektive
län, som borgar för att ortssynpunkterna skola bliva behörigen tillgodosedda.
Vi hava därför inom utskottet förordat bifall till motionerna
1:288 och 11:461 i vad de avse, att låneförmedlingen skall under överinseende
av statens egnahemsstyrelse handhavas av egnahemsnämnderna
i enlighet med för egnahemsverksamheten hittills tillämpade grunder.»

381681. Stockholm, Isaac Marcus Boktryckeri-Aktiebolag, 1933.