Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 26 maj 1930 kl. 10 f. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa
åtgärder till det svenska jordbrukets stödjande jämte i
ämnet väckta motioner.

Genom en den 21 februari 1930 dagtecknad proposition nr 108, vilken hänvisats
till riksdagens särskilda utskott, har Kungl. Majit föreslagit riksdagen
att

1) besluta, att den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 fogade tulltaxan
skulle från och med den dag innevarande år, Kungl. Majit bestämde,
hava följande ändrade lydelse:

86

87 a
87 b

87 c

88 a

88 b

89

(Ty.) 90

91

92

93

94

E. Spannmål, omalen.

Majs; ris, oskalat eller blott befriat från ytterskalet;
vicker samt ärter och bönor, ej tjänliga
till människoföda och ej hänförliga till annat

nummer..................

Havre....................T

Råg, vete, korn, ärter och bönor, tjänliga till människoföda
.................T

Andra, ej särskilt nämnda slag av omalen spannmål
....................

T

F. Spannmål, malen; malt, stärkelse m. m.
Mjöl av råg, vete, korn, havre, ärter och bönor,

tjänliga till människoföda..........T

Mjöl av andra vegetabilier, ej hänförligt till annat

nummer..................T

Gryn av spannmål:

havregryn.................T/E

risgryn..................T

andra slag.................T/E

Kli.....................

Anm. Kliartade varor av vete eller råg skola
tulltaxeras såsom mjöl, därest askan av torrsubstansen
utgör mindre än 4.1 % av torrsubstansens vikt.

Malt, även krossat....... T

Potatismjöl och annan stärkelse samt gryn av andra
vegetabilier än spannmål . . T/E; ävensom bak och

jästpulver . . E............

Bihang till riksdagens protokoll 1980. 11 sami. 2 käft. (Nr 2.)

Tull

för 100 kg.
kronor.

fria

Ai -

lo

9: 60

6: 50

10: 80
2: —
9: 60
fritt

9: 60

20: —

1

2

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

2) bemyndiga Kungl. "Maj :t

att, där så prövades nödigt, förordna, att envar, som dreve kvam och därvid
förmalde utländskt vete, skulle vara pliktig att vid framställning av mjöl, innehållande
vete, använda svenskt vete i sådan omfattning, att det svenska vetet
minst utgjorde i genomsnitt viss procent av allt vete, som förmaldes vid kvarnen,
och tillika viss procent av det i varje parti ingående vetemjölet,

att — i samband med sådant förordnande eller där kvarninnehavare i riket
gent emot staten utfäst sig att vid framställning av mjöl använda svenskt vete
i viss omfattning -— örn så prövades nödigt, stadga, att den, som till riket införde
mjöl, innehållande vete, skulle vara pliktig att låta däri inblanda mjöl av
svenskt vete i den grad, som gällde med avseende å förmälning,

att medgiva de undantag från ovan angivna förmalnings- eller inblandningsskyldighet,
som av förhållandena påkallades,

samt att själv eller genom därtill förordnad myndighet meddela närmare föreskrifter
örn förmalnings- eller inblandningsskyldigheten,

3) dels besluta, att en särskild fond, benämnd spannmålslagerhusfonden
skulle inrättas, från vilken fond, som skulle förvaltas av statskontoret, lån
finge i mån av tillgång utlämnas för anläggande av spannmålslagerhus eller
anskaffande av s. k. spannmålstorkar,

dels medgiva, att lån ur spannmålslagerhusfonden finge utlämnas i huvudsaklig
överensstämmelse med omförmälda av föredraganden föreslagna, grunder,
dels ock såsom kapitalökning för spannmålslagerhusfonden å riksstaten för
budgetåret 1930/1931 bland utgifter för kapitalökning under rubrik, »statens
utlåningsfonder» anvisa ett reservationsanslag av 850,000 kronor, av vilket belopp
680,000 kronor skulle utgå av lånemedel,

4) dels besluta, att en särskild fond, benämnd spannmålskreditfonden, skulle
inrättas, från vilken fond, som skulle förvaltas av riksbanken, lån finge i mån
av tillgång utlämnas till sammanslutningar för bedrivande av uppköp av spannmål,

dels godkänna vad i protokollet föreslagits i fråga örn villkoren för lån ur
spannmålskreditfonden,

dels ock såsom kapitalökning för spannmålskreditfonden å riksslaten för
budgetåret 1930/1931 bland utgifter för kapitalökning under rubrik »statens
utlåningsfonder» anvisa ett reservationsanslag av 2,000,000 kronor, vilket belopp
skulle utgå av lånemedel,

5) till bestridande av kostnaderna för spannmålsnämndens verksamhet samt
för erforderliga anläggningar i anledning av föreskriven inblandning av svenskt
vetemjöl i importerat vetemjöl ävensom för verkställande av cereala undersökningar
för budgetåret 1930/1931 under nionde huvudtiteln anvisa ett extra förslagsanslag
av 100,000 kronor.

I samband med förevarande proposition hava följande inom riksdagens båda
kamrar väckta och till särskilda utskottet hänvisade motioner upptagits till
prövning.

Motioner i första kammaren:

av herr Petrus Nilsson m. fl. (1:1), att riksdagen måtte besluta den ändring
av tulltaxan, att havre asattes samma tullsats, som gällde för vete, råg och korn;

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

3

av densamme m. fl. (1:2), att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit måtte
hemställa örn utfärdande snarast möjligt av bestämmelser angående samma
företräde för svenska jordbruksprodukter vid upphandling för statens behov som
i kungl, cirkuläret den 3 mars 1922 föreskreves beträffande industriprodukter;

av densamme m. fl. (1:150), att tullen å havregryn måtte höjas till 6 kronor
50 öre för 100 kilogram;

av herr Löfgren m. fl. (1:151), att riksdagen måtte besluta
dels skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan, att Kungl. Maj :t ville, eventuellt
genom initiativ inom Nationernas förbund, söka åvägabringa en överenskommelse
örn åtgärder mot dumping, gemensamma för ett flertal länder;

dels att nedannämnda rubriker i tulltaxan måtte erhålla följande ändrade
lydelse:

IIOV2

lil

165

252

551/552

618/619

621

622

702

»Vegetabiliska, feta oljor samt växtfett och andra
vegetabiliska fettämnen, ej hänförliga till annat
nummer:

linolja, rå, även blåst; linoljesyra......T

rov- och rapsolja, även blåsta, samt andra liknande
blasta oljor; rov- och rapsoljesyror . . T

Cement för byggn adsändamål.........

Linolja, blekt eller kokt, även oxiderad till fast
form, samt andra oljefernissor, utan tillsats av
andra ämnen än mineraliska torkmedel . . .T;
ävensom sickativ, bestående av olja eller harts
i förening med metalloxider och metallsalter .
Strumpstolsarbeten och andra genom virkning eller
knytning tillverkade varor, metervara härunder
inbegripen, ej hänförliga till annat nummer:
innehållande silke, härunder inbegripna glödstrumpor
och andra glödnät, icke avbrända

Träskor och halmskor.............N

Skodon, ej hänförliga till nr 618/619:

N

N

andra:
av skinn:

med bottnar, fastsätta vid ovanlädret och
bindsulan uteslutande medelst pligg, stift
eller skruvar; ävensom skodon av pälsverk
.................E

andra, nåtlade överdelar härunder inbegripna E
Fönster- och spegelglas:
ofolierat:

utan slipning eller etsning, i plana skivor med
en sammanlagd längd och bredd av:

mindre än 245 cm..........B

Anm. Till detta nummer eljest hänförligt glas
med en sammanlagd längd och bredd av mindre
än 135 cm tulltaxeras, om det inkommer
med fasett- eller kantslipning, enligt nr 705.

Tull för
100 kg.
kronor

5: —

7: —
fritt

900:

7:

150:

400:

7: —

4

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

703

799

800

974

975

976

977

978

979
979 a
979 b

980

981

981 a

245 cm eller däröver.........B

Plogvändskivor och plogbillspetsar.......N

Plogbillar och landsidor, hästräfs-, fjäderharvsoch
kultivatorspinnar samt kultivatorsfjädrar . N
Tröskverk, i halm- och höpressar samt såningsmaskin
er ..................N

Gödselspridare................N

Vältar, ej särskilt nämnda, sladdar och andra för
jordens beredning avsedda, ej särskilt nämnda

redskap, andra ån handredskap.......N

Plogar, även ångplogar, årder och alvluckrare;
harvar och andra harvliknande åkerbruksredskap;
skörde- och slåttermaskiner; hästräfsor,
hövändare, ogräsrensare, hästhackor
och andra för sådd eller skörd avsedda, ej
särskilt nämnda maskiner och apparater; harpor,
kastmaskiner, triörer, sädessorterare och
andra, ej särskilt nämnda för sortering, rening
och rensning av säd, frö eller andra frukter
avsedda apparater; potatisrivnings- och torvrivningsmaskiner,
rotfruktskärare, roterande
krossar (även sädes- och oljekakskrossar)
samt gröpkvarnar, hackelsemaskiner och andra
för fodervarors sönderdelning avsedda maskiner;
ävensom halmelevatorer och andra

stackningsmaskiner............N

Anni. till nr 974—977. För artiklar, hänförliga till
nr 974—977, skall tullen i varje fall motsvara
minst 5 % av varans värde.

Delar, ej särskilt nämnda, till maskiner, apparater
och redskap, hänförliga till nr 974—977,
för så vitt delarna äro särskilt inkommande,
vägande pr stycke:

högst 25 kg...............N

mer än 25 kg..............N

Självbindare och delar därtill.........

Mjölkskumningsmaskiner, mjölkningsmaskiner,
mjölkkylare, mjölkförvärmare, pastorer, kärnor,
smörältningsmaskiner, ostpressar och ostkvarnar
................. 100 kr.

Emulsorer, fettbestämningsmaskiner samt jästoch
slamcentrifuger:

för maskinkraft..............N

för hand- eller fotkraft, även försedda med

remskiva................N

Anm. För artiklar, hänförliga till nr 980 —981,
skall tullen i varje fall motsvara minst 5 % av
varans värde.

KyImaskiner samt särskilt inkommande yttre omhöljen
och inre roterande delar till dessa maskiner
..................100 kr.

Toll för
100 kg.
kronor

7: —
7: —

4: —

5: —
4: —

2: 50

4:

8: —
4: —
fria

7: —

15: —
25: —

7: —

Sår skilda utskottets utlåtande Nr 2.

5

982

Traktorer och lokomobiler; ävensom äng- och

Tull för

100 kr.
kronor

motorvältar................100 ler.

7: —

996

Maskiner och apparater, ej särskilt nämnda, här-

under inbegripna axelkopplingar, kalandra^ kap-sylmaskiner, pressvalsar med stativ för textil-eller pappersindustri och filterpressar, iläggnings-maskiner för tryckpressar; pneumatiska maskiner
och verktyg; perforerade eller annorledes med
hål försedda eller med duk beklädda cylindrar
för sil-, sikt- eller sorteringsmaskiner; valsstolar;
ävensom särskilt inkommande delar, ej särskilt
nämnda, till maskiner och apparater, härunder
inbegripna s. k. harnesk till jacquardmaskiner 100kr.

10: —

av herr Gabrielsson (I: 286), att riksdagen måtte med bifall till propositionen,
i vad den avsåge införande av tull å havre, för budgetåret 1930/31 ställa
till Kungl. Maj:ts förfogande ett belopp av 600,000 kronor att användas såsom
fraktbidrag för havre till de fyra nordligaste länen att utgå efter huvudsakligast
de grunder, som i motionen närmare angåves;

av herr Pålsson (1:301), att riksdagen under förutsättning av spannmålstullarnas
höjning, måtte besluta, att de därigenom inflytande medlen måtte avsättas
till en fond för stödjande av exporten av den animaliska produktionen,
samt att efter skedd utredning de åtgärder måtte vidtagas, som därför kunde
anses lämpliga;

av herr Lindhagen (I: 304), att riksdagen ville

1) hos Kungl. Majit begära behjärtande och förslag till åtgärder för stödjande
av det mindre jordbruket och dess mångskiftande klientel;

2) avsätta för sistnämnda ändamål till förfogande under nästkommande budgetår
en subvention, motsvarande exempelvis vad som nyligen ansetts böra
ifrågakomma för flottans nybyggnad eller 106 miljoner kronor;

av herr Edward Larson (I: 305), så vitt nu är i fråga, att riksdagen måtte

2 :o) vidtaga åtgärder för att inom landet producerade jordbruksalster måtte
gynnas, och

5 :o) vidtaga åtgärder för anskaffande av lämpliga torkningsanordningar för
säd, samt

av herr Asplund och herr Johan Peter Johansson (1:306), att riksdagen
ville, oberoende av huruvida i propositionen gjorda framställningar till någon
del bifölles eller ej, till fraktlindring för jordbruksprodukter av olika slag, utöver
vad som kunde finnas med statens järnvägars ekonomi förenligt, där avsättning
av befintligt produktionsöverskott måste sökas på längre håll från
produktionsorten, förslagsvis mer än 400 kilometer, bevilja ett förslagsanslag
av 2 miljoner kronor för budgetåret 1930/1931.

6

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Motioner i andra kammaren:

av herr Olsson i Kullenbergstorp m. fl. (11:4), likalydande nied motionen
i första kammaren nr 2;

av kerr Jokansson i Brånalt m. fl. (II: 6), likalydande med motionen i första
kammaren nr 1;

av kerr Laurin (II: 24), att riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla örn utfärdande av bestämmelser för importreglering av spannmål
av olika slag och produkter av spannmål;

av kerr Johansson i Brånalt m. fl. (11:230), likalydande med motionen i
första kammaren nr 150;

av herr Carlström m. fl. (II: 231), att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t täcktes så påskynda det av 1928 års tullkommitté
bedrivna arbetet, i vad det avsåge utjämning av skyddstullbördan mellan
näringarna, att förslag till lättande av jordbrukets tullbörda från industritullar
måtte kunna föreläggas 1931 års riksdag;

av herr Jönsson i Revinge m. fl. (II: 236), likalydande med motionen i första
kammaren nr 151;

av herr Laurin (II: 327), att riksdagen ville besluta följande ändring i tulltaxan
— rubrikerna här nedan i enlighet med motionen angivna efter deras
lydelse före den 1 januari innevarande år:

Ruhr. 107 åsättes en tull av 25 öre, såsom förut gällt i denna rubrik under
b, för tiden 1/8—-1/,, andra tider tullfritt.

Ruhr. 118 a — meloner och gurkor — 60 öre för tiden V4—1/7.

Ruhr. 118 b — tomater — 30 öre för tiden Vs—VsRuhr.
120 a — lök — 15 öre per kg.

Från rubrik 121 utbrytas nedanstående artiklar och åsättas följande tullsatser: Haricots

verts 60 öre pr kg. 1/4—VsPersilja
1 krona 50 öre pr kg. 1/1—VtBlomkål
25 öre pr kg. Vs—1/7.

Rädisor 75 öre pr kg. Vs—V8.

Sallad, spenat och gräslök 30 öre pr kg. Vi—Ve;

av herr Hammarlund (11:328), att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t anhålla örn utredning och förslag till nästa års riksdag angående sänkning
av sådana industritullar, som i särskilt hög grad stegrade jordbrukets produktionskostnader
;

av herrar Johansson i Bro och Andersson i Dunder (11:356),
att riksdagen måtte till anläggning av andelsslakterier och kylhus för nästa
budgetår anvisa ett förslagsanslag å 50,000 kronor att utgå såsom statsbidrag
utan återbetalningsskyldighet;

samt till lån för dylika anläggningar ett förslagsanslag å 150,000 kronor;
av herr Wachtmeister (11:408), att utöver vad föreslagits, riksdagen ville
besluta ålägga importör av vete, råg eller mjöl av dessa att uppköpa inom Ian -

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

7

det frambragt motsvarande vara till tre gånger så stor mängd som den importerade
— eventuellt annan av utskottet beräknad procentsats —, varvid dock
samma vara ej finge tillgodoräknas mer än en köpare — samt att anslagen till
lagerhus måtte utgå efter i stort sett samma grunder, som gälla för lån och anslag
ur avdikningslånefonden resp. avdikningsanslaget;

av herr Ericsson i Sörsjön (11:418), att riksdagen måtte besluta att avslå
Kungl. Maj:ts förslag örn åsättande av tull å havre med 4 kronor pr 100 kilogram; av

herr Nilsson i Hörby m. fl. (11:472), att riksdagen måtte

1) antaga av jordbruksutredningen i betänkande den 18 januari 1930 framlagt
förslag till lag med vissa bestämmelser till stöd för avsättningen av svenskt
vete (inmalnings- och blandningstvång);

2) besluta inrättandet av en statens spannmålsnämnd i huvudsaklig överensstämmelse
med jordbruksutredningens förslag samt antaga av jordbruksutredningen
framlagt förlag till instruktion för densamma;

3) besluta, att för nästkommande konsumtionsår, räknat från den 1 september
1930 till och med den 31 augusti 1931 skulle för vete och råg av fullgod
kvalitet, som odlats inom landet, till en myckenhet, som bestämdes av Kungl.
Majit efter förslag av statens spannmålsnämnd, av staten garanteras ett minimipris
av 22 kronor för 100 kilogram vete och 20 kronor för 100 kilogram råg;

4) bemyndiga Kungl. Majit att beträffande råg förordna örn importreglering;

eller--därest importreglering icke ansåges möjlig att genomföra — örn inmal nings-

och blandningstvång såsom för vete i tillämpliga delar; samt

5) besluta, att för vete och råg, som avsåges till kreatursföda, tullrestitution
finge erhållas, därest varans användning till brödsäd omöjliggjordes genom
effektiv färgning;

av herrar Olsson i Ramsta och Gustafson i Vimmerby (11:473), att riksdagen
måtte besluta införande av förmalningstvång beträffande vete och råg
samt inblandningstvång vid import av vetemjöl och rågmjöl i överensstämmelse
med de förslag och enligt de grunder, som härutinnan framlagts av jordbruksutredningen
i dess den 18 januari 1930 avgivna betänkande angående åtgärder
för vete- och rågmarknadens stödjande;

av herr Gardell i Gans m. fl. (II: 474), att riksdagen måtte i anslutning till
propositionen nr 108 besluta den förändringen av förordningen den 13 april
1928 (nr 76) angående utförselbevis för råg och vete, att den komme att omfatta
även korn; eller -—- därest detta icke kunde bifallas att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Majit ville hemställa om utredning och förslag till nästa års
riksdag angående utförselbevis även för korn;

av herr Herou m. fl. (II: 477), att riksdagen måtte besluta avslå vad i propositionen
under punkterna 1 och 2 i departementschefens hemställan föresloges
1) angående införande av nya eller höjande av nu gällande tullsatser; samt
2) angående införande av inmalningstvång;

av herrar Ander och Lundgren (11:482), att riksdagen måtte, därest jordbruksutredningens
förslag örn inmalnings- och mjölblandningstvang samt im -

8

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Inkomna

framställ ningar.

Särskilda sakkunniga.

portreglering m. m. vunne riksdagens bifall, besluta att komplettera detta med
ett av staten garanterat minimipris för tiden sept. 1930—augusti 1931 av 21
kr. för 100 kg. vete och 19 kr. för 100 kg. råg under månaderna sept.—oktober
och sedan ett tillägg av 20 öre pr 100 kg. för varje månad till leveransen skedde
till kvarnarna, och att vederbörande utskott måtte föreslå den lagtext, som bleve
erforderlig för den händelse utskottet tillstyrkte bifall till motionen;

av herr Sandberg m. fl. (II: 483), att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Maj :t hemställa örn vidtagande av sådana åtgärder beträffande upphandling av
lantmannaprodukter för försvarsväsendets räkning, att ett sådant upphandlingsförfarande
som beträffande hö och potatis kommit till användning vid Bodens
garnison måtte tillämpas vid militärförläggningar inom respektive provinser; av

herr Andersson i Grimbo (II: 484), att riksdagen måtte höja tullen å »dessertkex,
pepparkakor och andra slag av finare bakverk, ej hänförliga till konfityrer»
(tulltaxans nr 132) från 30 till 35 kronor för 100 kilogram; samt

av herr Sköld (11:485), att riksdagen ville besluta att med avslag av de i
förevarande proposition framlagda förslagen örn ändrade tullsatser å spannmål
och örn bemyndigande för Kungl. Maj :t att förordna örn inmalningstvång m. m.
hos Kungl. Maj:t anhålla örn verkställandet av utredning rörande de åtgärder
och bestämmelser, som ansåges behövliga för införande av statsmonopol på
import och försäljning av för människoföda avsedd spannmål samt för garanterandet
av ett fast pris å en begränsad kvantitet dylik spannmål; samt alternativt,

örn riksdagen ändock beslutade genomförandet av inmalningstvång, att i ett
dylikt beslut även borde ingå,

a) att inmalning av svenskt vete icke finge påbjudas till en högre genomsnittlig
inmalningsprocent än 65;

b) att inmalningstvång icke skulle få förekomma, sedan priset i genomsnitt
under en månad i följd överstigit i fråga örn vete 20 och i fråga om råg 18 kr.
per deciton, samt ej ånyo träda i kraft, förrän nämnda priser på samma sätt
under en månad understigit förut nämnda belopp;

c) att gällande bestämmelser örn utförselbevis å råg och vete måtte upphävas.

Behovet av åtgärder för jordbrukets stödjande.

I propositionen redogöres till en början för de framställningar angående
stödjande av jordbruksnäringen, som under hösten 1929 och början av år
1930 inkommit till jordbruksdepartementet, samt för de yttranden, dels lantbruksstyrelsen,
dels ock 1928 års tullkommitté i november 1929 avgivit i anledning
av dessa framställningar. Rörande innehållet i dessa yttranden hänvisas
till propositionen.

Sedan därefter åt numera generaldirektören Nils Wohlin och kommerserådet
Ragnar Sohlman uppdragits att avgiva redogörelse över läget å den svenska

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

9

spannmålsmarknaden ävensom att inkomma med förslag till de tullsatser å
omalen spannmål och mjöl, som i händelse en tullförhöjning skulle genomföras
lämpligen borde ifrågakomma, avlämnade dessa den 4 december 1929
två promemorior i ämnet, den ena innefattande en framställning av läget å
den svenska spannmålsmarknaden och den andra sådant förslag till tullförhöjningar,
som under i uppdraget angivna förutsättningar av de sakkunniga syntes
böra ifrågakomma.

De sakkunniga sammanfattade sålunda den av dem lämnade redogörelsen
för läget å den svenska spannmålsmarknaden — beträffande det närmare innehållet
av denna redogörelse hänvisas till propositionen — att den tydligt pekade
på en kris av mycket allvarlig natur, vars långvarighet vore svår att
med större grad av säkerhet bedöma, men som vore värd så mycket större
uppmärksamhet som den föregåtts av en följd av år med i stort sett ganska
svaga konjunkturer och sålunda träffat en ekonomiskt försvagad jordbruksbefolkning.
Det förefölle som örn man i flertalet europeiska länder, där odlingen
av brödsäd intoge en central plats i lanthushållningen, skulle äga liknande
erfarenheter och icke minst med hänsyn därtill vidtagit stödjande åtgärder.
En följd därav hade blivit, att befintliga överskott av spannmål i ökad
grad kommit att överföras till de länder, vilka icke vidtagit motsvarande åtgärder,
och sålunda bidragit till att här skärpa spannmålsodlingens svårigheter.

Sedermera avgav jordbruksutredningen den 18 januari 1930 betänkande angående
åtgärder till vete- och rågmarknadens stödjande. I detta betänkande
gavs ytterligare en framställning av läget å den inhemska marknaden för
vete och råg samt mjöl av dessa sädesslag. Rörande det närmare innehållet
härav hänvisas till propositionen.

I propositionen redogöres därefter för de räntabilitetssiffror, som framgått
av de genom lantbruksstyrelsens försorg bearbetade bokföringsresultaten vid
ett antal svenska jordbruk för åren 1923—1928, och utvisa dessa resultat en
förräntning för bokföringsåret 1923—1924 av 2.5 procent, för 1924—1925 av
0.9 procent, för 1925—1926 av 2.8 procent, för 1926—1927 av 2.2 procent och
för 1927—1928 av 1.4 procent.

Efter en redogörelse för i andra länder vidtagna åtgärder anför härefter
departementschefen angående behovet av åtgärder för jordbruksnäringens stödjande
i huvudsak följande:

Om konjunkturerna för jordbruket alltsedan världskrigets slut kunde sägas
hava varit ogynnsamma, hade förhållandena under skördeåret 1929—1930 tillspetsats
i en omfattning, som måste betecknas såsom oroväckande. Den huvudsakliga
anledningen härtill vore otvivelaktigt att söka i den bristande jämvikten
på världsmarknaden mellan tillgång och efterfrågan på jordbruksprodukter.
Sålunda hade veteskörden på grund av utvidgning av den besådda
arealen samt en stegrad hektaravkastning i vissa av de mera betydande produktionsländerna
under de senaste åren ökats i betydande omfattning. Då
konsumtionen icke tilltagit i samma utsträckning, hade följden blivit, att den
för export avsedda myckenheten vete i regel avsevärt överstigit behovet. Vid

Jordbrubsut redningen.

Departe mentschefen.

10

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

ingången av innevarande skördeår hade världsmarknadsöverskottet av vete sålunda
beräknats uppgå till 9—11.5 miljoner ton. Visserligen hade 1929 års
veteskörd företett en minskning i jämförelse med föregående år, men denna
nedgång i produktionen hade icke motsvarats av en minskning av den odlade
arealen, utan närmast varit beroende av ogynnsamma klimatiska förhållanden
i de transoceana länderna. Det relativt ringa skördeutbytet under 1929 måste
därför snarare betecknas såsom en följd av tillfälliga omständigheter än såsom
ett tecken till en inträdande förbättring av läget på den internationella
vetemarknaden. Vid bedömandet av utsikterna för de närmaste åren framåt
finge ej heller förbises, att de under senaste tiden i de större importländerna
i Europa vidtagna restriktionerna med avseende å införseln med all sannolikhet
komme att medföra en minskad konsumtion av transoceanskt vete i dessa
länder, ett förhållande, som i sin tur knappast kunde undgå att medföra ett
ökat tryck på marknaden i de länder, som icke tillgripit liknande åtgärder
till skydd för sin veteodling.

För rågens vidkommande hade visserligen efter krigets slut en nedgång av
världsproduktionen kunnat konstateras. Då emellertid samtidigt konsumtionen
torde hava sjunkit i än större omfattning, hade tillgången på råg i exportländerna
ökats avsevärt mera än efterfrågan å denna vara på avsättningsmarknaderna.
De länder, vars skördeförhållanden huvudsakligen vore avgörande
för prisutvecklingen på rågmarknaden i norra Europa, vore för närvarande
Tyskland och Polen. Båda dessa länder hade under de senaste åren
haft att uppvisa betydande överskott av råg. Polens exportöverskott av råg
under skördeåret 1929—1930 hade sålunda skattats till inemot 225,000 ton.
Denna omständighet i förening med de i såväl Tyskland som Polen tillämpade
exportpremierna hade medfört, att den från dessa länder utförda rågen kunnat
salubjudas till priser, väsentligt understigande produktionskostnaderna i avsättningsländerna.
Varken i Tyskland eller Polen kunde de närmaste åren
väntas någon mera avsevärd nedgång i den med råg odlade arealen.

Produktionen av havre hade efter världskrigets slut likaledes ökats. På
exportmarknaden dominerade för närvarande Tyskland och Argentina; båda
dessa länder ha under senast förflutna år haft att uppvisa avsevärda utförselöverskott.
De under innevarande skördeår för export disponibla förråden beräknades
sålunda för vartdera landet uppgå till cirka 400,000 ton. Då exportpriserna
i Tyskland vore av avgörande betydelse för prisbildningen å havre
på den skandinaviska marknaden och utförseln därifrån ävenledes understöddes
genom exportpremier, torde utsikterna för den närmaste framtiden vara i huvudsak
desamma som för rågen.

Den sålunda lämnade redogörelsen ådagalade enligt departementschefens
uppfattning, att anledningen till det tryckta läget å den internationella spannmålsmarknaden
huvudsakligen vore att söka däri, att förbrukningen icke stegrats
i samma omfattning som produktionen.

Jämväl för den animaliska produktionen måste konjunkturen för närvarande
betecknas såsom föga tillfredsställande. Man måste därjämte räkna med, att
betingelserna för denna produktionsgren komme att ytterligare försämras.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

11

Något verkligt avhjälpande av den inträdda lågkonjunkturen för jordbruket
kunde, enligt departementschefens uppfattning, ej vare sig i vårt land
eller annorstädes ernås, förrän en mera jämn avvägning åter komme till stånd
mellan tillgång och efterfrågan å jordbrukets alster. Det vore därför tydligt,
att man måste räkna med, att lågkonjunkturen komme att bestå ännu
en tid framåt. Den omständigheten, att mer än 40 % av landets befolkning
hade sin utkomst av jordbruk, ådagalade, att denna näring vore av så stor
vikt för landet, att den måste upprätthållas, även om detta komme att påfordra
uppoffringar av staten och av andra samhällsklasser. Jordbruket hade
i ett ekonomisk försvagat tillstånd mött krisen. Följderna därav hade ej heller
uteblivit. Från vissa håll inberättades, hurusom jordbrukarnas insättningar
i bankerna under senare tid märkbart avtagit, medan deras uttag i
stället avsevärt ökat. Antalet exekutiva auktioner å fast egendom å landet
visade ock tecken till stegring. Då tillika utsikt till förbättring av jordbrukets
produktionsvillkor icke kunde skönjas, kunde man ej frånkomma, att
läget manade statsmakterna att stödjande ingripa, där så lämpligen kunde ske.

Departementschefen framhåller vidare, att i den mån fördelar för jordbruket
stöde att vinna genom en ytterligare rationalisering av driften samt
en förbättrad organisation av inköps- och försäljningsförhållandena m. m.,
dessa dock icke komme att giva sig till känna förrän efter en relativt lång
tid. För övrigt torde ekonomiseringen av den i jordbruket använda mänskliga
arbetskraften i stort sett sannolikt redan hava drivits så långt som med
uppehållande av jordbrukets produktionsgrenar i nuvarande omfattning lämpligen
kunde ske. Vad jordbrukets övriga omkostnader anginge, syntes ej heller
möjligheter till en verksam nedskärning föreligga.

Vad härefter angår frågan örn möjligheten att företaga en omläggning av
produktionen från spannmålsodling till övervägande kreatursskötsel framhåller
departementschefen till en början, att även örn en ytterligare utveckling
hän mot en jordbruksdrift, som i större utsträckning än för närvarande vore
baserad på animalisk produktion, kunde anses lämplig och önskvärd, en sådan
omläggning likväl komme att möta betydande svårigheter, därest den
företoges i större omfattning och inom loppet av kortare tid. En mera betydande
förskjutning av jordbrukets produktion i sådan riktning innebure,
att landet bleve beroende av ökad import av brödsäd samtidigt som överskottet
för export av animaliska produkter komme att ytterligare stegras. Sveriges
exportmarknad för den animaliska produktionen vore emellertid begränsad.
De viktigaste exportartiklarna utgjordes av smör, fläsk och nötkreatur.
Smör utfördes dels till England, dels till Tyskland, fläsk så gott som uteslutande
till England och nötkreatur till Tyskland.

Vad smör beträffar hade under efterkrigsåren visserligen importländerna
ökat sin förbrukning, men samtidigt hade ock flertalet av de länder, som vore
säljare av smör, väsentligt stegrat sin utförsel. En sammanfattning av tillgängliga
uppgifter örn tillförseln till världsmarknaden av smör och grädde
från olika länder utvisade, att tillförseln utgjort — tillförseln av grädde hade
därvid omräknats i däremot svarande kvantitet smör — i medeltal under åren

12

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

1909—1913 312,000 ton och för år 1928 435,000 ton. Ökningen av totalomsättningen
av smör under angivna tid uppginge enligt dessa siffror till omkring
40 %.

Totalimporten av fläsk till England hade utgjort 1913 242,000 ton och 1929
414,000 ton. I olika länder företagna undersökningar hade givit vid handen,
att konjunkturförändringarna i fråga örn prisutvecklingen å fläsk företedde
regelbundna vågrörelser, vilka tillsammans bildade en priscykel, omfattande
3—4 år. Prisvariationerna vore huvudsakligen beroende på förändringar i
utbuden. En beräkning av svin produktionens omfattning och sammansättning
kunde sålunda lämna vissa hållpunkter för bedömandet av tendensen i
prisutvecklingen. En undersökning, hur produktionsförhållandena gestaltade
sig i de mest betydande exportländerna, utvisade följande. I Danmark hade
svinproduktionen avsevärt ökats och ingångna uppgifter gåve vid handen, att
svinstockens sammansättning sannolikt komme att ytterligare ökas under innevarande
år. Detsamma vore förhållandet i Nederländerna. I Förenta Staterna
hade däremot svinstocken, enligt vad en i juni 1929 företagen räkning
utvisade, minskats. Å andra sidan förväntades att densamma komme att under
våren 1930 uppvisa en avsevärd stegring; man hade därför beräknat, att
ett ökat utbud och därmed följande prisfall komme att göra sig gällande under
slutet av innevarande eller början av nästkommande år.

Såsom avsättningsmarknad för svenska nötkreatur kunde, sedan i såväl
Norge som England importförbud införts, praktiskt taget endast Tyskland
komma i betraktande. Enligt det innevarande år godkända tilläggsavtalet
till 1926 års svensk-tyska handels- och sjöfartstraktat hade emellertid
Sverige endast medgivits rätt att efter den lägre tullsatsen av 16 Rink per
100 kg. till Tyskland utföra en kontingent av 5,000 till 7,000 djur. Med
någon nämnvärd export av kött torde man ej heller kunna räkna. I Tyskland
försvårades köttimporten av där rådande organtvång, vartill komme, att
tullen avsevärt förhöjts. I England och Norge hade importförbud för kött
utfärdats. I Norge hade dock detta satts ur kraft för införsel från vissa
svenska län, som sedan längre tid tillbaka icke varit smittade av mul- och
klövsjuka.

På den engelska marknaden hade Danmark beträffande smör ett avgjort
företräde framför Sverige, och möjlighet torde av olika anledningar icke förefinnas
för vårt land att inom närmare framtid där tillvinna sig samma ställning
som Danmark. Vidare torde, med hänsyn till å den engelska marknaden
rådande hård konkurrens, utsikter knappast förefinnas för avsättning
till efter svenska förhållanden vinstgivande priser av en sådan ökning av produktionen
av animaliska livsmedel, som skulle betingas av en omläggning av
Sveriges jordbruksdrift efter samma grunder som den danska. Den svåraste
konkurrensen mötte säkerligen från Englands besittningar, främst Nya Zeeland
och Australien samt från Sydamerika. Inom berörda områden hade
smörproduktionen i jämförelse med förhållandena före världskriget undergått
en stark stegring; i synnerhet gällde detta produktionen av smör å Nya Zeeland,
som sedan förkrigstiden mer än 4-dubblat sin export. Faran av kon -

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

13

kurrensen från de engelska besittningarnas sida förstärktes ytterligare av en
rörelse, som åsyftade att tillerkänna berörda landområden företräde framför
andra länder å den engelska marknaden med avseende å exporten av bl. a.
jordbruksprodukter, såsom smör, fläsk och ägg. Även om ett genom statliga
åtgärder utbildat preferenssystem i fråga örn sagda produkter ännu icke
kommit till stånd, vore dock obestridligt, att de till Imperiet hörande länderna
de facto redan åtnjöte företräden å den engelska marknaden.

Att Sverige på den tyska marknaden skulle kunna påräkna avsättning för
en väsentligt ökad produktion av animaliska alster vore mindre sannolikt.
Ty även å denna marknad mötte stark konkurrens, särskilt från Danmark, Finland,
de baltiska staterna och Polen. Den i Tyskland beslutade tullförhöjningen
kunde även förväntas medföra en minskad efterfrågan a smör därstädes
och till följd härav en nedgång av importbehovet beträffande denna
vara. Följden härav torde bliva, att såväl Sverige som övriga exportländer
komme att bliva hänvisade till att på den engelska marknaden söka avsättning
för en större andel av sin för export avsedda produktion än hitintills.
Detta måste i sin tur förväntas orsaka prissänkning å smör å sistnämnda
marknad.

Såsom ett sammanfattande omdöme framhåller departementschefen, att man
för våra mest betydande artiklar av animlisk produktion, smör, fläsk och ägg,
å våra exportmarknader torde hava att emotse skärpt konkurrens och försvårade
avsättningsmöjligheter.

Mot en omläggning av jordbruksdriften i riktning mot ökad animalisk produktion
talade vidare enligt departementschefens uppfattning det förhållandet,
att vissa områden i Sverige ägde större naturliga betingelser för brödsädsodling
än för ett på övervägande kreatursskötsel baserat jordbruk. Mellan jordbrukets
båda huvudgrenar, spannmålsodling och kreatursskötsel, rådde vidare ett intimt
samband; de vore vid ett välskött jordbruk samordnade så att de stödde
och berodde av varandra. Vidare torde man böra räkna med, att en omläggning
av produktionen komme att medföra, att arbetskraft frigjordes från jordbruket,
för vilken sysselsättning på annat håll måste beredas. Att återigen bereda
denna arbetskraft utkomst vid industrien vore sannolikt förenat med betydande
svårigheter. Ihågkommas finge ock, att möjligheterna för lantarbetare att i
större omfattning emigrera numera vore i hög grad begränsade, sedan lagarna
örn rätt till invandring i de länder, som i detta fall kunde ifrågakomma
främst Amerikas Förenta Stater — avsevärt skärpts. Här mötte alltså ett
arbetslöshetsproblem av ej ringa omfattning.

Jordbruket hade icke samma möjligheter som handel och industri att anpassa
sig efter förändrade förhållanden. Den ökning av kreatursstocken, som vore
förutsättningen för ett på övervägande animalisk produktion baserat jordbruk
kunde ej åvägabringas utan kapitalutlägg av den storlek, att de ej kunde anskaffas
annorledes än genom upplåning.

Lantarbetarklassen torde hårdast komma att drabbas av den omläggning av
jordbruket, som bleve nödvändig, därest brödsädsodlingen ej kunde i sin nuvarande
omfattning vidmakthållas. Man borde dock eftersträva att undvika
en ytterligare skärpning av disproportionen mellan industri- och jordbruksarbetarlöner.

14

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Läget på världsmarknaden torde ej heller lämpa sig för att man f. n.
tvingade jordbruksnäringen att mera ensidigt inrikta sig på animalisk produktion.

Var, örn i gamla eller nya världen, en eventuell minskning av brödsädsodlingen
slutligen skulle äga rum, torde framgå först efter en längre tids erfarenhet
angående produktionsbetingelserna i de olika länderna. Hektaravkastningen
för vete uppgick år 1928 i Amerika till 11.7 deciton och i Sverige beträffande
höstvete till 28.8 deciton och beträffande vårvete till 17.3 deciton. En förskjutning
till den svenska spannmålsodlingens favör i fråga örn dess konkurrenskraft
gent emot den amerikanska syntes i en framtid möjlig.

Förutsättningarna för en lönande brödsädsodling vore icke mindre i Sverige
än vare sig i övriga europeiska brödsädsodlande länder eller i Amerika.

Örn sålunda marknadsläget för jordbrukets animaliska produkter, landets
naturliga förutsättningar för jordbrukets olika huvudgrenar, de risker, som
vore förbundna med en ensidigt inriktad jordbruksdrift, läget på arbetsmarknaden
och utsikterna för framtiden för brödsädsodlingen syntes mana till att
man för närvarande icke borde framtvinga en omkastning av det inbördes förhållandet
mellan jordbrukets två huvudgrenar, komme därtill, att hänsynen till
landets självförsörjning i händelse av krigsutbrott med styrka talade för ett
vidmakthållande av brödsädsodlingen i dess nuvarande omfattning.

Under åberopande av de i det föregående anförda synpunkterna förklarar
departementschefen slutligen, att han finner avgörande skäl tala mot att en
minskning av brödsädsodlingen i större omfattning för närvarande komme till
stånd. Brödsädsodlingen vore emellertid jämte odlingen av annan spannmål
för avsalu den gren av lanthushållningen, som för närvarande vore minst räntabel.
Kravet på särskilda åtgärder till stödjande av odlingen av brödsäd syntes
vid sådant förhållande icke kunna lämnas utan avseende.

Ekonomiska 1 sy^te att skålla ett mera fullständigt material än som i propositionen återse.
finnes för bedömande av jordbrukets ekonomiska läge i vårt land för närvaran Verkstäiida

de har utskottet låtit verkställa vissa utredningar.

utredningar. Utskottet har sålunda låtit undersöka vilka förändringar, som inträtt i fråga
örn jordegendomsvärdena. Denna undersökning — se bil. A (sid. 118) — utvisar,
att taxeringsvärdet å jordbruksfastighet företer en kontinuerlig stegring allt
från 1800-talets början fram till innevarande tid. Sammanlagda taxeringsvärdet
å jordbruksfastighet utgjorde sålunda år 1884 2,241 miljoner kronor, 1893
2,253 miljoner kronor, 1908 3,022 miljoner kronor, 1918 5,591 miljoner kronor
och 1928 6,545 miljoner kronor. Denna stegring av taxeringsvärdet torde bero
på, förutom faktisk värdestegring, ett efter hand förbättrat taxeringsförfarande
och — under senare år — ett efter det verkliga värdet närmast anpassat taxeringsvärde.
Enligt 1928 års fastighetstaxering utgjorde det åsätta medelvärdet
per har åker 1,020 kronor. Enligt en av direktören L. Nanneson för lantbruksakademiens
räkning upprättad statistik över saluvärdet å svensk åkerjord
utgjorde detta 1914 750 kronor, 1920 1,320 kronor, 1923 980 kronor och
1926 990 kronor per har.

Utskottet har ytterligare låtit verkställa vissa undersökningar angående förhållandet
mellan taxeringsvärden och saluvärden å fast egendom å landet med

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

15

särskilt avseende fäst vid egentliga jordbruksfastigheter. Undersökningen har
omfattat närmare 40,000 fastigheter inom Malmöhus, Östergötlands, Skaraborgs,
Västmanlands, Gävleborgs och Västerbottens län, beträffande vilka lagfart
sökts under tiden från 1921 till 1929. Se bil. B (sid. 123).

En jämförelse mellan köpeskillingar och taxeringsvärden beträffande egentliga
jordbruksfastigheter, som ej sålts inom släkten, utvisar, att köpeskillingarna
under samtliga år ligga högre än taxeringsvärdena, dock har det sålunda
erlagda överpriset växlat. Det var ojämförligt störst under åren 1921 och
1922; taxeringsvärdet för de nämnda år lagfarna fastigheterna härleder sig
från 1918 års fastighetstaxering; de då åsätta taxeringsvärdena torde ha avsevärt
understigit då rådande höga fastighetsvärden. Vid 1922 års fastighetstaxering
höjdes taxeringsvärdena trots nedgång i fastighetsvärdena. Detta
avspeglar sig ock i de erlagda överprisen. Dessa ha nämligen nedgått från
54.6 procent år 1921 till i genomsnitt omkring 20 procent åren 1923—1928.
Vid 1928 års fastighetstaxering anpassades taxeringsvärdena ytterligare till
närmare överensstämmelse med saluvärdena. För de år 1929 lagfarna egentliga
jordbruksfastigheterna har överpriset utgjort, vid köp avslutade år 1928,
14.1 procent, vid köp avslutade första halvåret 1929 15.5 procent och vid köp
avslutade andra halvåret 1929 7.2 procent.

Utvecklingen beträffande avsöndrade lägenheter är i huvudsak likartad, dock
att de erlagda överprisen inom denna grupp genomgående varit högre.

Släktköpen visa i regel lägre köpeskillingar än taxeringsvärden.

En närmare granskning av de år 1929 lagfarna köpen visar beträffande
egentliga jordbruksfastigheter, att det i allmänhet varit de större fastigheterna,
som sålts till belopp understigande taxeringsvärdet, medan de fastigheter,
som betingat överpris, i genomsnitt utgöras av mindre fastigheter. Under sista
halvåret 1929 ha de fastigheter, som kunnat säljas till överpris, i procentuellt
större omfattning än förut utgjorts av mindre fastigheter.

Utskottet har vidare låtit verkställa en jämförelse mellan skördens mängd
och värde under längre följd av år. Se bil. C (sid. 135).

Utskottet har ytterligare låtit företaga vissa undersökningar rörande insättningar
och uttagningar åren 1925—1929 i postsparbanken och i rikets sparbanker.
Se bil. D (sid. 140).

Dessa undersökningar utvisa beträffande postsparbanken avsevärda insättningsöverskott
under samtliga fem år, under år 1929 till belopp av över 50 miljoner
kronor, samt beträffande sparbankerna insättningsöverskott åren 1926
och 1928 men uttagningsöverskott övriga tre år, under år 1929 till belopp av
över 24 miljoner kronor. Sannolikt har postsparbankens insättningsöverskott
till en del vunnits genom överflyttning av medel från sparbankerna; särskilt
synes detta ha varit fallet under år 1929.

En undersökning av inlåningsrörelsen under åren 1925—1929 vid 277 sparbanker,
belägna inom utpräglade jordbruksbygder, vilka vid 1925 års början
representerade 37 procent av insättarebehållningen vid rikets samtliga sparbanker,
utvisar, att under samtliga fem år uttagningarna i dessa banker överstigit
insättningarna med tillhopa över 52 miljoner kronor, därav under år 1929
med över 13 miljoner kronor. Av berörda uttagningsöverskott falla 42 miljoner
kronor på de skånska länen, nära 7 miljoner kronor på Västmanlands län

16

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

och 4 miljoner kronor på Östergötlands län. övriga sparbanker i riket utvisa
åren 1926 och 1928 betydande insättningsöverskott, medan för övriga år jämväl
i dessa banker uttagningama överstigit insättningarna, år 1929 med nära
11 miljoner kronor. Emellertid har under tiden från ingången av 1925 till
slutet av 1929 jämväl i berörda 277 sparbanker inom de utpräglade jordbruksbygderna,
därigenom att räntan å insättamas behållning lagts till kapitalet,
behållningen ökats från 897 till 1,047 miljoner kronor, eller med 150 miljoner
kronor. De verkställda uttagningama kunna därför sägas i stort sett mera ägt
karaktären av förbrukning av ränteavkastningen å sparmedlen än användning
av innestående kapitalbehållning.

Postsparbanken har vidare lämnat vissa uppgifter dels angående under år
1929 inträffade förändringar i behållningen å av jordbrukare innehavda motböcker,
därvid undersökts allenast motböcker, å vilka under tiden 1 april—31
december 1929 förekommit någon insättning å minst 500 kronor, dels ock angående
under åren 1927 och 1928 insatta samt under 1929 insatta och uttagna
belopp av postsparbanksmedel, därvid rikets postanstalter fördelats i fyra
grupper efter deras belägenhet i kommuner med samma förhärskande näringsgren
nämligen jordbruks-, skogs-, industri- eller blandade kommuner, men synas
dessa undersökningar knappast tillåta några mera bestämda slutsatser rörande
jordbmksbefolkningens ekonomiska ställning.

Från jordbruksutredningen ha vidare införskaffats uppgifter rörande sparbankernas
kreditgivning åt jordbrukarna.

Svenska sparbanksföreningen, som insamlat dessa uppgifter, anför härom,
att i stort sett en påtaglig ökning under senare år ägt rum i fråga örn den relativa
omfattningen av sparbankernas utlåning till jordbrukare, och att jämsides
med denna ökning gjort sig gällande stegrat kreditbehov hos jordbrukarna.
Tilltagande kreditbehov synes särskilt ha framträtt i vissa mera utpräglade
jordbruksbygder i södra delarna av landet.

Enligt ytterligare uppgifter, som av Svenska sparbanksföreningen lämnats
till utskottet, har vid 160 sparbanker, belägna inom mera utpräglade jordbruksdistrikt
och som år 1928 förvaltat ett kapital av 402 miljoner kr., kreditgivningen
till jordbrukare ökats från 131 miljoner kr. år 1928 till 139 miljoner kr.
år 1929. Antalet dröjsmål med amorteringar och räntelikvider utgjorde 1928
10,810, omfattande cirka 8.5 miljoner kr., och 1929 11,952, omfattande cirka
9.1 miljoner kr. Vidare har omkring 60 procent av ovan berörda antal sparbanker
uppgivit, att försummelserna i kreditförbindelsernas fullgörande ökats
under de två sista åren.

Från Svenska bankföreningen har vidare på därom gjord framställning lämnats
vissa uppgifter dels rörande lantmännens krediter hos vissa bankkontor
i Malmöhus, Kristianstads, Älvsborgs, Skaraborgs och Östergötlands län per
den 15 februari åren 1928, 1929 och 1930, dels rörande jordbrukarnas behållning
per den 31 december åren 1927, 1928 och 1929 hos vissa bankkontor i samma
län, ävensom P. M. angående yttranden från föreståndare för vissa bankkontor
i samma län angående jordbrukets ekonomiska läge. Se bil. E (sid. 154).

Angående lantmännens krediter och insättningar framhåller bankföreningen,
att tillförlitliga och belysande jämförelsesiffror näppeligen kunnat vinnas med

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

17

den begränsning av uppgiftslämnandet till endast ett relativt fåtal bankkontor,
som nödvändiggjorts av omständigheterna. Berörda uppgifter hade därför icke
ansetts vara av sådan art, att på dem kunnat byggas någon uppfattning angående
lantbruksbefolkningens ekonomiska förhållanden.

Vad däremot anginge från bankkontorens föreståndare infordrade yttranden
innehölle dessa åtskilliga uppgifter av intresse. I flertalet yttranden
från Malmöhus län framhölles sålunda, att jordbrukarnas ekonomiska läge
uppenbarligen försämrats under senare år. Från Kristianstads och Österflötlands
län uttalades samstämmigt, att jordbrukarnas ställning avsevärt försämrats
under senare år. Från omkring halva antalet bankkontor i Östergötlands
län rapporterades ökning i bankkrediterna till jordbrukare, varjämte på
nästan alla håll i detta län iakttagits, att förmågan att fullgöra vederbörliga
avbetalningar å lån minskats. Från Älvsborgs län konstaterades visserligen
tämligen allmänt, att jordbrukarnas läge försämrats, men från halva antalet
bankplatser framhölles tillika, att jordbrukarna vore välbärgade och att ökad
skuldsättning eller svårigheter att fullgöra ingångna förbindelser icke förmärkts.
Från Skaraborgs län vitsordades i flertalet fall, att läget för jordbrukarna
försämrats under senaste år. Så gott som samstämmigt intygades, att
läget vore bekymmersamt för arrendatorer, egnahemsinnehavare samt för större
jordbruk med mycken lejd arbetskraft och huvudsakligen inriktade på sädesodling.
Från halva antalet bankkontor meddelades, att jordbrukarnas skuldsättning
hos såväl banker som affärsmän ökats.

Ytterligare har hos Sveriges allmänna hypoteksbank begärts uppgift, huruvida
hypoteksföreningarnas låntagare under senare år visat mindre punktlighet
än förr vid erläggande av förfallna annuiteter. Av de lämnade svaren -—- se
bil. F (sid. 161) — torde kunna slutas, att en allmän försämring i berörda hänseende
under senare år inträtt.

I samma riktning pekar en undersökning av Svenska lantmännens riksförbunds
kreditgivning till centralföreningarna och av centralföreningarnas kreditgivning
till lokalföreningar och enskilda lantmän. Se bil. G (sid. 164).

Slutligen har genom Centralstyrelsen för Sveriges järnhandlareföreningar
anhållits örn undersökning hos järnhandlare inom mera utpräglade jordbruksbygder
angående jordbrukarnas varuskulder under åren 1927—1929. Svar ha
inkommit från 37 järnhandlare och 9 lokala föreningar — se bil. H (sid. 167).
Av svaren synes framgå, att järnhandlarnas kreditgivning till jordbrukare
ökats under senare år, att en tendens till utsträckning av kredittiden förelåge
samt att omsättningen med jordbrukare nedgått.

Utskottet har ytterligare låtit sammanföra de på lantbruksstyrelsens uppdrag
av direktören L. Nanneson bearbetade bokföringsresultaten från ett antal
kontrollerade jordbruk ur synpunkten av att få utrönt bland annat dels hur
räntabiliteten förhölle sig vid jordbruk av olika storleksklasser och driftsformer
i olika jordbruksbygder, dels ock storleken av jordbrukaren och hans familj
gottskriven ersättning för vid jordbruket utfört arbete samt rörande storleken
av jordbrukarnas levnadskostnader.

Bihang till riksdagens protokoll 1980. 11 sami. 2 haft. (Nr 2.)

2

18

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Denna sammanfattning •— se bil. I (sid. 172) — visar, att de kontrollerade
jordbruken inom södra Sveriges vete- och sockerbetsområde under 1920-talet
uppnått en förräntningsprocent av lantbrukskapitalet uppgående till 4 procent
eller därutöver allenast under bokföringsåren 1920—21 och 1921—22. Samtliga
följande år, för vilka bokföringsresultaten kontrollerats, eller t. o. m. bokföringsåret
1928—29, har förräntningsprocenten varit otillfredsställande, lägst
åren 1922—23 och 1927—28 med resp. 0.2 och 1.4 procent av lantbrukskapitalet,
För de kontrollerade jordbruken i mellersta Sverige och övre Norrland
äro bokföringsresultaten nästan genomgående sämre. För mellersta Sverige
redovisas sålunda förlust för åren 1920—21, 1921—22 och 1922—23 med
resp. 0.5, 2.8 och 1.3 procent av lantbrukskapitalet. För norra Sverige redovisas
förlust år 1921—22 med 0.3 procent av lantbrukskapitalet. Högsta förräntningsprocenten
under tiden efter 1920 uppnåddes i mellersta Sverige år
1925—26 med 2.6 procent och i norra Sverige år 1927—28 med 2.2 procent
av lantbrukskapitalet.

Bokföringsresultaten kunna icke sägas giva bestämt utslag till förmån för
någon viss storlek, av jordbruk, ehuru dock under de sista åren de stora egendomarna
såväl i södra som i mellersta Sverige i allmänhet givit ett sämre ekonomiskt
resultat än de små och medelstora jordbruken.

För utrönande av örn någon bestämd driftsform kunde anses äga företräde
har för åren 1926—27 och 1927—28 jämförts jordbruk med den sämsta och
den bästa förräntningsprocenten. Därvid har framgått, att inom Södra Sveriges
vete- och sockerbetsområde bokföringsresultaten icke kunde sägas utpeka
någon bestämd driftsform, som inom detta område skulle vara överlägsen
de övriga. I mellersta Sverige har vid de mindre jordbruken — d. v. s. sådana
örn högst 10 har — de bästa resultaten vunnits tack vare mera omfattande
animalisk produktion. Vid de större jordbruken -—- d. v. s. sådana med
minst 100 har -— har inom den bästa gruppen driften åter varit starkt inriktad
på direkt försäljning av växtprodukter, medan inom den sämre gruppen driften
i större omfattning varit lagd på animalisk produktion. Vid jordbruken i
övre Norrland har skillnaden mellan de bästa och de sämsta resultaten visat
sig störst. En väsentlig orsak till den sämre gruppens underlägsenhet halvar!
t, att man i denna grupp icke kunnat i nödig utsträckning utnyttja den
mänskliga arbetskraften, varjämte jämväl sämre hektarskördar och lägre försäljningspris
medverkat.

En undersökning av bokföringsresultaten beträffande jordbruk i mellersta
Sverige och övre Norrland vid jordbruk örn högst 10 har och örn 10—25 har
jordbruksjord utvisar vidare, att medan den jordbrukaren och hans familj tillkommande
ersättningen för vid jordbruket utfört arbete under bokföringsåren
1918—19 varit god och jämväl 1919—20 varit någorlunda tillfredsställande,
arbetsinkomsten därefter så gott som utan undantag understigit vad lejd
arbetskraft under motsvarande förhållanden kunnat ernå. Sämst ter sig resultatet
för medelstora bondgårdar om 25—50 har i mellersta Sverige.

Vidare har på utskottets begäran Kungl. Majit låtit företaga undersökning
angående skattebelastningen å olika slag av jordbruk inom skilda delar av lan -

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

19

det. Denna undersökning har grundats å år 1929 avgivna självdeklarationer
och omfattat följande tjugufyra kommuner, nämligen i Östergötlands län Bjälbo,
Örberga, Svanshals, Lillkyrka, Skeda och Kuddby; i Malmöhus län Hemmesdynge,
Önnarp, Bösarp, Vellinge, Asmundtorp, Björka och Norra Rörum;
i Skaraborgs län Hällum, Söne, Hovby, Medelplana och Saleby; i Västmanlands
län Björskog, Medåker och Dingtuna; i Gävleborgs län Järbo och Årsunda
samt i Västerbottens län Lövånger; samtliga ganska utpräglade jordbrukskommuner,
dock att i Medelplana ett industriföretag utgör det dominerande
beskattningsföremålet.

Såsom resultat av utredningen har dels ställts till utskottets förfogande längder
med uppgifter i skilda hänseenden beträffande samtliga jordbrukare i de
undersökta kommunerna dels till utskottet överlämnats en sammanfattande redogörelse
jämte tillhörande tabeller. Se bil. J (sid. 182).

Av denna redogörelse •— vilken avgivits under reservation med hänsyn framför
allt till undersökningsmaterialets begränsade omfattning — och de bifogade
tabellerna har inhämtats, bland annat, följande.

Nettoförmögenheten är, örn den jämföres med taxeringsvärdet på vederbörande
fastigheter, störst för ägarna av de minsta jordbruksfastigheterna och
minskas i mån som taxeringsvärdet stiger, men ökas åter för de största fastigheterna.
Skuldsättningen är däremot i huvudsak proportionell till taxeringsvärdena,
dock högst för de allra största fastigheterna, men ökas såväl absolut
som i stort sett även relativt i mån som nettoförmögenheten ökas. För
de undersökta kommunerna i Svealand och Götaland uppgå skulderna för ägarna
av jordbruksfastighet i genomsnitt till något mer än en tredjedel av bruttoförmögenheten,
medan beträffande de undersökta Norrlandskommunerna motsvarande
gäldbelastning blir blott något mer än en sjättedel. Nettoförmögenheten
i procent av taxeringsvärdet är jämväl påtagligt hög i Norrlandskommunerna
Järbo (Gävleborgs län) och Lövånger (Västerbottens län) i jämförelse
med genomsnittet för övriga undersökta kommuner.

Nettointäkten av jordbruksfastighet, d. v. s. inkomsten därav med avdrag av
belöpande gäldräntor och omkostnader men utan avdrag för 6 procent å taxeringsvärdet,
varierar från 2.2 procent av taxeringsvärdet i Kuddby (Östergötlands
län) till 16.5 procent av taxeringsvärdet i Lövånger (Västerbottens län).
Även i detta avseende ställa sig siffrorna gynnsammare gör nämnda Norrlandskommuner
än för övriga kommuner. Avkastningen i förhållande till taxeringsvärdet
sjunker påtagligt, när taxeringsvärdet stiger. Detta gäller såväl
ägare som arrendatorer och beror givetvis på det personliga arbetets större betydelse
för de små fastigheterna och behovet av mera lejd arbetskraft för de
större fastigheterna.

Den taxerade inkomstens förhållande till jordbruksavkastningen visar, att
ägarna av de minsta och i viss mån de största fastigheterna i högre grad än
övriga åtnjuta annan inkomst än från fastigheterna.

Skattetrycket per bär åker varierar från 6.55 kronor i Hällum (Skaraborgs
län) till 29.08 kronor i Lövånger (Västerbottens län) och 29.42 kronor i Önnarp
(Malmöhus län). Det framgår vidare, att skattetrycket per har åker är

20

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Utskottet.

avgjort lägst i Västgötakommunerna, under det att, om man bortser från Medelplana
med dess exceptionella förhållanden, utdebiteringen per skattekrona i
dessa kommuner är jämförelsevis hög.

Skatten i förhållande till taxeringsvärdet är högst för ägarna av de minsta
fastigheterna, en naturlig följd av vad nyss anförts örn de taxerade inkomsterna.
För mellangrupperna är skatten högre för de mindre fastigheterna och
lägre för de större fastigheterna, under det att för de största fastigheterna
siffran åter stiger.

Därest fastighetsbeskattningen borttoges, skulle en mycket stark omkastning
av beskattningsförhållandena äga rum, i det alla jordbrukare med ringa avkastning
av sina fastigheter skulle få sin skatt väsentligt sänkt och andra —
framför allt andra än jordbrukare -—- skulle få sin skatt höjd, i några fall till
mer än det dubbla av den nuvarande skatten. Det visar sig, att relativt sett den
minsta skattelättnaden skulle inträda för ägarna till de minsta fastigheterna, för
vilka inkomstförhållandena äro sådana, att skattelättnaden i genomsnitt ej bleve
av större betydelse och i vissa fall omvandlades till skatteökning.

I de undersökta kommunerna i Svea- och Götaland synes bortåt fjärdedelen
av alla brukningsdelarna vara utarrenderad. Arrendatorernas förmögenhet är
i huvudsak proportionell till de arrenderade fastigheternas taxeringsvärde, i
genomsnitt ungefär 20 procent därav, medan däremot skulderna äro relativt
störst beträffande de större fastigheterna. Deras beskattningsförhållanden
påverkas starkt av övergångsbestämmelserna till kommunalskattelagen, enligt
vilka vid äldre kontrakt arrendatorerna bliva skattskyldiga för den kommunala
fastighetsskatten.

Vidare har utskottet låtit införskaffa uppgifter angående exekutiva auktioner
å fastigheter å landsbygden åren 1910—1914 samt 1921—1929. Se bil. K
(sid. 213). Vid bearbetande av det inkomna materialet har en sammanställning
gjorts beträffande exekutivt försålda jordbruksfastigheter. Därvid ha emellertid
på grund av bristande upplysningar rörande fastigheternas kamerala natur
fem län, nämligen Stockholms, Uppsala, Kalmar, Göteborgs och Bohus län samt
Kopparbergs län, måst utelämnas. Beträffande återstående 19 län utvisar sammanställningen,
att vid jämförelse med åren 1910—1914 fr. o. m. år 1922 årliga
antalet exekutiva auktioner å jordbruksfastigheter ungefär fördubblats.
Årliga genomsnittstalet för den senare perioden är beträffande dessa 19 län
anmärkningsvärt jämnt. Någon stegring av sammanlagda antalet i dessa län
exekutivt försålda dylika fastigheter kan sålunda ej för de sista åren påvisas.
Det mest framträdande undantaget härifrån utgör Malmöhus län, där, enligt
en undersökning beträffande de särskilda länen, antalet sålunda försålda jordbruksfastigheter
ökats från 29 till 54.

Slutligen har utskottet låtit sammanställa tillgängliga uppgifter angående
den totala exporten av animaliska produkter från olika länder under åren 1909
—1913 och 1921—1929. Se bil. L (sid. 219).

Vid bedömande av jordbrukets ekonomiska läge utgår man vanligen dels
från en jämförelse mellan de priser, jordbrukets produkter f. n. betinga, och
de priser, vari dessa produkter stått under tiden närmast före världskrigets

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

21

utbrott, dels ock från en jämförelse mellan jordbrukets produktionskostnader
nu och under tiden närmast före 1914.

Dessa jämförelser tyda obestridligen på att en högst avsevärd försämring
inträtt i de villkor, under vilka jordbruksproduktionen bedrives. Utskottet vill
emellertid erinra, att, därest man vill ernå en riktig uppfattning örn försämringen
i jordbrukets räntabilitet, torde tillika böra tagas hänsyn till den ökning av
jordbruksproduktionens omfattning, som samtidigt ägt rum, i den mån värdet
av denna ökning icke motväges av ökning i produktionskostnaderna. Till belysande
av den produktionsökning, som ägt rum under tiden från världskrigets
början, må nämnas, att, medan spannmålsskörden från år 1913 icke undergått
väsentlig ökning, mjölkproduktionen ökats från 3,320,000 ton år 1913 till

4,077,000 ton år 1927 och dess värde från i runt tal 290 miljoner kronor 1913 till
i runt tal 500 miljoner kronor 1927; att svinstocken ökats från 1,023,000 stycken
år 1914 till 1,386,000 stycken år 1929. Att värdet av tillväxten i produktionsvolymen
icke i dess helhet uppväges av ökade framställningskostnader,
synes desto mera påtagligt, som särskilt genom bättre ekonomisering med
den mänskliga arbetskraften, driftskostnaderna åtminstone vad storbruket beträffar
relativt sett minskats. Att i siffror angiva, i vad mån den inträdda
produktionsökningen är ägnad att inverka pa jordbrukets räntabilitet, torde
dock svårligen låta sig göra. Det synes emellertid, att man på indirekt väg
kan bilda sig en viss föreställning örn betydelsen för jordbrukets räntabilitet
av nu berörda faktor. Enligt vad utskottet inhämtat har sålunda en bearbetning
av bokfönngsresultaten vid de genom Sveriges allmänna lantbrukssällskap
kontrollerade jordbruken, därvid man jämfört femårsperioderna 1909—
1913 och 1924—1929, utvisat, att besparingen i driftskostnaderna vid dessa
jordbruk under tiden från den förra till den senare femårsperioden kan uppskattas
till i runt tal 20 kronor per har. Det är tack vare en sålunda i förhållande
till produktionens omfattning åstadkommen utgiftsminskning, som
de kontrollerade jordbruken under senast förflutna femårsperiod över huvud
givit någon avkastning å lantbrukskapitalet.

Utskottet har velat fästa uppmärksamheten vid, att nu berörda omständigheter
icke kunna förbigås vid bedömande av förevarande spörsmål. Vad nu anförts
berättigar enligt utskottets mening till den slutsatsen, att även örn läget
för jordbrukets utövare är bekymmersamt, det dock icke är av den svårartade
beskaffenhet, som enbart en jämförelse av jordbrukets produktpriser och produktionskostnader
f. n. och vid tiden för världskriget kan synas giva vid handen.

Att läget icke desto mindre är allvarligt, synes utskottet obestridligt och bekräftas
av de kompletterande undersökningar angående jordbrukets ekonomiska
läge, som utskottet låtit verkställa, ävensom av vad utskottet i övrigt kunnat
inhämta.

Utskottet finner sålunda uppenbart, att jordbruksnäringen f. n. har att kämpa
med en lågkonjunktur, vars upprinnelse kan ledas tillbaka till tiden för den
stora deflationskrisen under början av det senast förflutna årtiondet, och som
därefter med vissa avbrott fortsatt för att under det sist förflutna året och innevarande
år inträda i sitt hittills mest svårartade skede efter det deflationskrisen
åren 1921—1923 kulminerat.

22

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Det för jordbruket under senare tid försämrade läget har tydligt givit sig
tillkänna i fallande saluvärden å jordbruksfastigheter, i minskade insättningar
och ökade uttagningar i rikets sparbanker — tendensen i detta avseende vid
sparbanker belägna inom mer utpräglade jordbruksdistrikt, särskilt i Skåne,
synes omisskännlig — samt i ökat kreditbehov ävensom ökade svårigheter att
ställa säkerhet för lån, att verkställa kapitalavbetalningar och räntelikvider å
bekomna lån och att likvidera varuskulder. Härvid bör dock bemärkas, att
ökat inköp av maskinell utrustning, av utsäde och fodervaror för jordbruket, inköp
av automobiler m. m. i ej ringa grad bidragit att öka jordbrukarnas kreditbehov
och att med hänsyn härtill en ökad kreditanvändning i varje fall icke
alltid är liktydig med försämrad ekonomisk ställning.

Utskottet måste vidare konstatera, att läget ytterligare starkt försämrats under
loppet av innevarande år. I fråga örn prisutvecklingen å jordbrukets viktigaste
saluartiklar under tiden januari—april 1930 hänvisar utskottet till bifogade
fortsättning a de i propositionerna — Tab. 1 och 2 — lämnade uppgifterna
a medelpriserna per manad för spannmål och vissa animaliska produkter.
Se bil. M (sid. 228 och 229).

För samtliga spannmålsslag utvisa uppgifterna, att under innevarande år
priserna ytterligare sjunkit sålunda att, medan index för december 1929, vid
jämförelse med 1913 års medelpris utgjorde för vete 128, för råg 118, för korn
110, för havre 98 och för ärter 94, motsvarande indextal för april detta år äro
för vete 121, för råg 107, för kom 106, för havre 94 och för ärter 82.

Det största prisfallet under innevarande år har emellertid drabbat vissa animaliska
produkter, nämligen smör och ägg. Medan index för december 1929
vid jämförelse med 1913 års medelpris utgjorde för nötkreatur 109, för får
142, för svin 141, för smör 133 och för ost 132, utgjorde motsvarande indextal
för april 1930 för nötkreatur 110, för får 159, för svin 135, för smör 100
och för ost 121. För ägg har motsvarande indextal sjunkit till 101 för april
månad 1930 emot 117 för samma månad 1929.

Utvecklingen under detta år karakteriseras emellertid jämväl av en fortsatt
allmän nedgång i varuprisnivån. Till upplysning örn utvecklingen i detta avseende
för olika varugrupper hänvisar utskottet till bifogade sammanställning
av kommerskollegii prisstatistik. Se bil. N (sid. 229).

Denna statistik visar, att för jordbruket viktiga förnödenhetsartiklar såsom
kalk, cement, tegel och glas fortfarande befinna sig i ett vid jämförelse
med jordbrukets produktionsartiklar, ur jordbrukets synpunkt, ofördelaktigt
prisläge. Beträffande jordbrukets förnödenhetsartiklar kan något mera betydande
prisfall under detta ar konstateras allenast i fråga örn fodermedel.

Som sammanfattning av utvecklingen hittills under år 1930 torde kunna uttalas,
att lågkonjunkturen för jordbruket ytterligare accentuerats, att prisfallet
därvid jämväl hårt drabbat vissa animaliska produkter såsom smör och
ägg, att emellertid prisfallet jämväl jämförelsevis kraftigt träffat vissa avjordbrukets
förnödenhetsartiklar, särskilt kraftfodermedlen, men åter i allenast
ringa man andra för jordbruket nödvändiga artiklar, samt att jämsides
med prisnedgången för jordbrukets produkter kan konstateras en tendens till

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

23

nedgång i den allmänna varuprisnivån, men att denna tendens dock ej är lika
skarpt markerad som för jordbruksprodukternas vidkommande.

Spörsmålet hur länge lågkonjunkturen för jordbruket kan väntas äga bestånd
sammanhänger otvivelaktigt med fragan örn huru länge det pågående
fallet i den allmänna varuprisnivån skall fortsätta. Uppenbarligen kunna i
Sverige vidtagna åtgärder ej påverka sistnämnda utveckling, som i eminent
grad är en internationell företeelse. Emellertid äro sjunkande varupris ägnade
att i vårt land såväl som annorstädes särskilt hart drabba jordbruket. För
att för Sveriges del belysa det sagda må hänvisas till att det svenska jordbruket
är hårt skuldsatt till ett lägre penningvärde än det nuvarande — beloppet
av beviljade inteckningar i fast egendom å landsbygden utgjorde vid
1918 års slut 36.8 procent, vid 1922 års slut 46 procent och vid 1927 års
slut 49.3 procent av taxeringsvärdet å skattepliktig fast egendom å landet.
Den i det föregående omförmälda undersökningen rörande skattebelastningen
å olika slag av jordbruk inom skilda delar av landet utvisar, att ägarnas av
jordbruksfastighet skuldsättning utgör beträffande de undersökta kommunerna
i Svea- och Götaland 44.5 procent och beträffande de undersökta Norrlandskommunerna
24.1 procent av fastigheternas taxeringsvärden.

En ytterligare omständighet, som skärpt jordbrukets svårigheter, är att prisfallet
träffat så ojämnt, och hårdare träffat jordbruket än som motsvarar den
allmänna prisnedgången. De mest bidragande orsakerna härtill äro otvivelaktigt
dels att jordbrukets arbetslöner ej följt med i priskurvan, dels att
priserna å åtskilliga jordbrukets nödvändighetsartiklar hållit sig jämförelsevis
högt.

Vad nu sagts torde tillräckligt åskådliggöra, att liksom lågkonjunkturen till
såväl orsaker som förlopp är en internationell företeelse, så stå ej heller verkligt
effektiva botemedel något enskilt land till buds. Vad inom ett enskilt
land kan åtgöras är att söka lindra verkningarna av prisfallet.

De verkställda utredningarna ha ådagalagt, att förhållandena inom jordbruksnäringen
hittills icke lett till ett ekonomiskt sammanbrott, men att
läget dock är av den natur, att det påfordrar omedelbara ingripanden från
statsmakterna till jordbrukets stödjande i olika hänseenden och att den fortsatta
utvecklingen måste med uppmärksamhet följas. Att sa sker finner utskottet
desto mera påkallat som utskottet håller före, att man måste räkna
med, att lågkonjunkturen kan komma att fortsätta en avsevärd tid.

Utskottet vill framhålla, att åtgärder synas påkallade till stödjande a^
såväl den vegetabiliska som den animaliska produktionen. Hittills vunnen erfarenhet
kan icke sägas giva bestämt utslag till förmån för någon större lönsamhet
hos jordbruk, där den ena eller den andra av dessa produktionsgrenar
övervägande bedrives. Härvid spela in naturliga betingelser i avseende å
jordmån, läge i förhållande till avsättningscentra, jordbrukens storleksgrad
och andra omständigheter. Att vid det mindre jordbruket driften mäste vara
inriktad på i huvudsak animalisk produktion och att denna gren av jordbruksdriften
redan av denna anledning är för det svenska jordbruket som helhet betraktat
av större betydelse än produktionen av spannmål till avsalu finner ut -

24

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

skottet utan vidare uppenbart. Men den animaliska produktionen spelar jämväl
vid jordbruk med stor produktion av spannmål till avsalu en mycket betydande
roll.

Hur förhållandet mellan saluöverskottet av växtprodukter och av djurprodukter
varierar inom olika storleksgrupper av jordbruk belyses av de genom
lantbruksstyrelsens försorg bearbetade bokföringsresultaten vid ett antal svenska
jordbruk. De inom Mellansverige kontrollerade bokföringsresultaten utvisa
sålunda för bokföringsåret 1927—1928, att saluöverskottet utgjort vid jordbruk
med upptill 10 har jordbruksjord av växtprodukter 29 och av djurprodukter
289 kronor, vid jordbruk med 10.1—25 har jordbruksjord av växtprodukter 36
och av djurprodukter 219 kronor, vid jordbruk med 25.1—50 har jordbruksjord
av växtprodukter 37 och av djurprodukter 206 kronor, vid jordbruk med
50.1—100 har jordbruksjord av växtprodukter 60 och av djurprodukter 298
kronor samt vid jordbruk nied över 100 har jordbruksjord av växtprodukter 81
och av djurprodukter 188 kronor, allt per har.

I medeltal har vid samtliga i hela landet kontrollerade jordbruk under åren
1923—1928 saluöverskottet utgjort : växtprodukter till värde av 94 kronor och
djurprodukter till värde av 199 kronor per har.

Utskottet vill ock i anslutning härtill framhålla, att — ehuru konjunkturläget
f. n. jämväl för den animaliska produktionen ter sig allt annat än
ljust, ehuru man måste utgå från att jämväl på detta område en av anledningarna
till det tryckta läget är att söka i en med stor sannolikhet förefintlig
större produktion än som motsvarar den aktuella efterfrågan, och ehuru
man jämväl för den animaliska produktionen måste räkna med en måhända
långvarig lågkonjunktur med skärpt konkurrens och försvårade avsättningsmöjligheter
— nian dock, vid ett bedömande av läget på längre sikt, torde
vara berättigad hysa den tron, att de större utvecklingsmöjligheterna för en
lönande jordbruksdrift äro att finna i en ytterligare förskjutning till förmån
för framställning av animaliska produkter, framför allt smör, fläsk och
ägg.

Till stöd för denna uppfattning vill utskottet särskilt framhålla två omständigheter:
den ena att erfarenheten visat, att med en förbättrad levnadsstandard
följer ökad förbrukning av animaliska livsmedel; den andra att de
största möjligheterna till en ytterligare ekonomiserad jordbruksdrift i vårt
land torde vara att söka framför allt i ett bättre utnyttjande av förefintliga
möjligheter till billigare utfodring genom utveckling av beteskulturen.

Av vad utskottet sålunda anfört finner utskottet, vid övervägande av vilka
åtgärder, som nu böra komma till stånd till jordbruksnäringens stödjande, att i
första rummet sådana åtgärder böra vidtagas, som äro ägnade att stärka den
animaliska produktionens konkurrenskraft. Rörande vad utskottet i sådant
hänseende kommer att föreslå, hänvisar utskottet till sitt utlåtande nr 3.

Örn utskottet sålunda fäster avgörande vikt vid stödjandet av den animaliska
produktionen, innebär detta ej, att utskottet anser, att spannmålsodlingen
kan lämnas utan ökad hjälp. Av den i propositionen lämnade redogörelsen
för läget å den internationella spannmålsmarknaden framgår, att huvudanledningen
till de tryckta konjunkturerna för spannmål är, att förbrukningen
av denna vara icke stegrats i samma omfattning som produktionen. Det måste

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

25

därför framstå såsom i första liand angeläget, att det egna landets alster i största
möjliga utsträckning tagas i anspråk för den inhemska konsumtionen.

Utskottet har i syfte att erhålla ytterligare kännedom örn brödsädsodlingens
betydelse för det svenska jordbruket och för olika storleksgrupper av
jordbruk utverkat, att statistiska centralbyrån, socialstyrelsen och lantbruksstyrelsen
avgivit yttranden över vad propositionen i denna del innehåller.

Såsom av propositionen inhämtas utmynnade den av tull- och traktatkommittén
verkställda utredningen angående storleken av det salufria överskott av
brödspannmål, som återstode sedan skörden minskats med jordbrukets egen
förbrukning till utsäde samt till människo- och kreatursföda, däri att å hela
antalet brukningsdelar i norra Sverige och antalet brukningsdelar från 1 hektar
och uppåt i södra och mellersta Sverige skulle förefinnas ett saluöverskott av

2,008,000 deciton, vilket motsvarade 29.3 procent av totaltillgången d. v. s. av
den beräknade nettoskörden av brödsäd med tillägg av inköpt brödsäd; att av
hela antalet på angivet sätt beräknade brukningsdelar, 881,171 stycken, 105,806,
motsvarande 27.8 procent, utvisade överskott å brödsäd och återstoden, 275,365,
motsvarande 72.2 procent, utvisade brist å brödsäd; samt att av hela den jordbrukande
befolkningen, beräknad till 2,392,208 personer, 1,038,405 personer
motsvarande 43.4 procent, tillhörde brukningsdelar, som utvisade överskott å
brödsäd, medan resten eller 1,353,803 personer eller 56.6 procent tillhörde brukningsdelar,
som utvisade brist å brödsäd.

Mot dessa resultat anmärktes i propositionen, att för beräkningen av den totala
brödsädesskörden använts uppgifter från den officiella jordbruksstatistiken
örn skörden per hektar i genomsnitt för åren 1913—1917, att större delen av
denna period inf olle under kristiden med så abnormt svaga skördeår som 1917,
att då brödsädesskörden f. n. vore ungefär 20 procent högre än de år undersökningen
omfattade, redan berörda omständighet vore ägnad att göra resultatet
missvisande, därest man ville betrakta detta såsom avspeglande läget f. n., att
därtill komme att den för undersökningen verkställda uppskattningen av skördens
storlek vid olika storleksgrupper av jordbruk vilade på mycket osäker
grund. Denna uppskattning var nämligen baserad på den år 1918 för folkhushållningskommissionens
räkning företagna skördeuppskattningen för varje
brukningsdel, vilken uppskattning var avsedd att ligga till grund för odlarnas
leveransplikt till staten beträffande spannmål; den företogs medan grödan stod
på rot, och var av dessa anledningar mindre tillförlitlig samt särskilt i fråga
örn de mindre brukningsdelarna i stort sett hållen i underkant. Slutligen var
tull- och traktatkommitténs utredning grundad på en antagen årlig brödsädsförbrukning
hos den jordbrukande befolkningen av 225 kg. per person; vilken
siffra av i propositionen närmare angivna grunder ansågs för högt tilltagen.

I anslutning till vad sålunda framkommit lät departementschefen verkställa
omräkning av den av tull- och traktatkommittén åberopade utredningen rörande
överskott och brist å brödsäd inom brukningsdelar av olika storlek på
grundval av en förhöjning med 20 procent av de vid denna utredning framkomna
skördesiffrorna samt en årlig förbrukningssiffra för jordbruksbefolkningen

Brödsäds odlingens betydelse.

Departe mentschefen.

26

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Statistiska

centralbyrån

av i ena fallet 200 kilogram och i andra fallet 175 kilogram omalen spannmål per
person. Resultatet av omräkningen blev i korthet följande. Vid en förhöjning
av veteskörden med 20 procent och en nedsättning av förbrukningen av brödsäd
till 200 kilogram respektive 175 kilogram per person ökades det totala salufria
överskottet av brödsäd från 2,008,000 deciton till 3,875,000 respektive

4,370,000 deciton eller från 29.3 till 47.1 respektive 53.1 procent av totaltillgången
av brödsäd. Antalet brukningsdelar, som utvisade överskott å brödsäd,
blev förskjutet från 105,806 till 165,604 respektive 175,600 eller från 27.8 till
43.4 respektive 46.1 procent. Storleken av den del av den jordbrukande befolkningen,
som tillhörde brukningsdelar med överskott å brödsäd, ökades från
1,038,405 personer till 1,366,719 respektive 1,415,341 eller från 43.4 till 57.1
respektive 59.2 procent.

Departementschefen har funnit dessa beräkningar utvisa att, därest man ville
bilda sig en uppfattning örn brödsädesodlingens betydelse för Sveriges jordbrukare
och för olika storleksgrupper av jordbruk, de resultat, vartill tull- och
traktatkommittén kommit, i varje fall vore i avsevärd omfattning missvisande.

Vid bedömande av brödsädsodlingens betydelse har departementschefen vidare
ansett, att ej heller finge förbises de indirekta fördelar denna medförde
för den icke brödsädesodlande jordbrukaren, därigenom att den motverkade en
för långt driven övergång till produktion av animaliska livsmedel och därmed
bidroge till att hålla prisläget å dessa senare alster vid en högre nivå.

Statistiska centralbyrån har nu i sitt yttrande — se bil. O (sid. 230) •— verkställt
en ny beräkning av det salufria överskottets storlek. Centralbyrån har därvid
ifråga örn brödsädsarealen använt de efter propositionens avlämnande publicerade
areal sif fr orna från 1927 års jordbruksräkning i stället för de i tullkommitténs
utredning begagnade uppgifterna från dels de jordbruksstatistiska lokalundersökningarna
åren 1913—1918 dels 1919 års arealinventering; i fråga örn
skörden av brödsäd utgått från medeltalet av skörden för åren 1925—1927, vilket
motsvarar en skördeökning av 16 procent i förhållande till medelskörden för
åren 1913—1917; i fråga örn hektarskörden inom olika storleksgrupper i likhet
med tull- och traktatkommittén använt de på 1918 års skördeuppskattning grundade
siffrorna; i fråga örn bruksningsdelarnas antal och fördelning på olika
storleksgrupper inom olika trakter använt nytt, av 1927 års jordbruksräkning
lämnat material; i fråga örn jordbrukarbefolkningens antal räknat med en minskning
av 100,000 personer eller 4.2 procent; ifråga om förbrukningen till människoföda
— med stöd av den i propositionen omförmälda, av ämbetsverket
verkställda undersökningen angående brödsädförbrukningen vid år 1925 för
premiering anmälda mindre jordbruk ej överstigande 15 har — räknat med en
genomsnittsförbrukning per person inom jordbruksbefolkningen av 200 kg. samt
i fråga om förbrukningen till kreatursföda höjt denna från i tullkommitténs
utredning beräknade 5 till 10 procent av vete- och rågskörden.

Med användande av nu angivna faktorer har statistiska centralbyrån beräknat
det salufria överskottet av brödsäd i södra och mellersta Sverige, därvid
dock, i motsats till vad som skett vid de föregående undersökningarna, Gästrikland
ej medtagits, och har vid denna beräkning framkommit ett överskott

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

27

av 3,862,000 deciton motsvarande 45.6 procent av den beräknade totala brödsädstillgången.

I fråga om brukningsdelarnas fördelning å sådana som visa överskott oell
sådana som visa brist å brödsäd har uträkningen givit till resultat, att av hela
antalet brukningsdelar med över 1 har åker, 371,030 stycken, 143,085 motsvarande
38.6 procent utvisa överskott å brödsäd, och återstoden 227,945, motsvarande
61.4 procent, visa brist å brödsäd.

Å dessa två grupper av brukningsdelar fördelar sig den jordbrukande befolkningen,
beräknad till 2,261,035 personer, sålunda att 1,173,313 personer
motsvarande 51.9 procent, tillhöra brukningsdelar, som utvisa överskott å brödsäd
och 1,087,722 personer motsvarande 48.1 procent tillhöra brukningsdelar,
som utvisa brist å brödsäd.

Centralbyrån framhåller, att såväl tidigare beräkningar som den av byrån
nu verkställda beräkningen innehölle ett osäkerhetsmoment med hänsyn till den
använda metoden bestående däri, att sedan för var storleksgrupp och vart naturligt
område uträknats kvantiteten överskott respektive brist, har hela antalet
brukningsdelar respektive hela antalet personer hänförts under rubriken
överskott eller brist hur små de framkomna talen å överskott eller brist än representerat.
Centralbyrån har för att få en föreställning om betydelsen av den
osäkerhetsmarginal, som beräkningarna inneslöte, verkställt en granskning av
beräkningarna, och därvid funnit, att osäkerhet kunde anses föreligga, huruvida
23,273 brukningsdelar, motsvarande 6.3 procent av hela antalet, skulle hänföras
till brukningsdelar med överskott eller till sådana med brist å brödsäd, samt
huruvida 123,389 personer, motsvarande 5.5 procent av jordbruksbefolkningen,
skulle hänföras till brukningsdelar med överskott eller sådana med brist å brödsäd.
Centralbyrån framhåller, att det sålunda framkomna osäkra bältet vore
anmärkningsvärt smalt och täckte en förbrukningsmarginal av 25 kg. per person
samt sålunda starkt begränsade räckvidden av föreliggande felkällor.

Rörande förbrukningen av brödsäd till människoföda har socialstyrelsen i sitt
yttrande — se bil. P (sid. 264) — verkställt vissa beräkningar. Såsom allmänna
slutsatser av dessa beräkningar anför styrelsen, att hos styrelsen tillgängliga
uppgifter möjliggjorde att med någorlunda säkerhet beräkna brödsädskonsumtionen
till människoföda för den del av befolkningen, som bodde i städler oell
stadslikahde samhällen. Här utgjorde förbrukningen i genomsnitt 145 kg. per
individ och år. Beträffande landsbygden och särskilt den jordbruksidkande befolkningen
förelåge ej hos styrelsen andra direkta förbrukningsuppgifter än de,
som återfunnes i styrelsens undersökning av levnadskostnaderna på landsbygden
under år 1920; dessa avsåge ett tämligen onormalt år och täckte ej mer än 372
hushåll av lantarbetare, statare, torpare, daglönare och arbetarsmåbrukare. I
fråga om storbrukens viktigaste arbetarekategori och största konsumentgrupp,
statarna, erhölles ett visst stöd för denna statistik genom bearbetning av de
statlistor, vilkas kvantitetsuppgifter meddelades i socialstyrelsens lantarbetarstatistik.
Samtliga dessa uppgifter tydde på en genomsnittlig brödsädsförbrukning
för det på övervägande med stat avlönad arbetskraft bedrivna storbruket
av c:a 185 kg. per individ. T fråga om brödsädskonsuintionen inom det
lilla jordbruket torde förbrukningen bland torpare och arbetarsmåbrukare (i

Social styrelsen.

28

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Lantbruks styrelsen.

Deri ekonomiska
betydelsen
av en
höjning av
brödsädspriset.

medeltal c:a 175 kg. per person) vara i viss mån indicerande. Styrelsen saknade
däremot alldeles konsumtionsuppgifter för det så betydelsefulla medelstora
jordbruket bedrivet av innehavaren själv med biträde av familjemedlemmar
samt ogifta tjänare i husbondens kost. Denna brist torde blott i begränsad
omfattning kunna fyllas genom användning av de av statistiska centralbyrån
framräknade konsumtionssiffrorna för c:a 1,000 jordbruk med upp till 15 har
åker. Även örn man bortsåge från att denna statistik saknade representanter
för de betydelsefulla storleksgrupperna med 15—50 har odlad jord, utgjordes
inom storleksgruppen 1—15 har de redovisade brukningsdelarna uteslutande av
till premiering anmälda mindre jordbruk, vilkas hushållningsresultat knappast
kunde utan vidare anses typiska för de 225,000 jordbruk, som torde finnas inom
nämnda storleksklasser.

Lantbruksstyrelsen anmärker — se bil. Q (sid. 270) — mot den av statistiska
centralbyrån antagna genomsnittsförbrukningen av 200 kg. brödsäd per person
inom jordbruksbefolkningen, att då tillräckligt omfattande undersökningar om
förbrukningen inom jordbruket till människoföda och till kreatursföda icke utförts,
säkra slutledningar i förevarande avseende icke kunde dragas. I fråga
örn förbrukningen till människoföda lämnade socialstyrelsens yttrande vissa
användbara hållpunkter särskilt i fråga örn förbrukningen hos icke jordbrukare
samt hos torpare och småbrukare, men de härför angivna talen respektive 145
kg. och 175 kg. måste dock anses ligga i överkant. Jämväl förbrukningen av
brödsäd för statarna, 185 kg. per person, måste anses ligga i överkant såsom
inneslutande jämväl någon förbrukning till kreatursföda. Åtskilligt tydde
jämväl på att de av statistiska centralbyrån vid undersökning av brödsädsförbrukningen
vid ett antal premierade jordbruk vunna siffrorna för förbrukningen
per person, 180 kg., vore jämförelsevis hög och kunde innesluta jämväl
spannmål, som använts till utfodring. Men verkliga skäl saknades i varje fall
att utöver denna siffra, såsom statistiska centralbyrån gjort, höja förbrukningssiffran
för jordbruket i allmänhet till 200 kg. per person. Starka skäl talade
för att den i propositionen angivna förbrukningssiffran för den jordbrukande
befolkningen av 175 kg. läge betydligt närmare verkligheten än den av statistiska
centralbyrån beräknade eller 200 kg.

Styrelsen har intet att erinra mot den av centralbyrån använda siffran för
förbrukning till kreatursföda eller 10 procent av brödsädsskörden, men finner
användandet av denna siffra samtidigt med en siffra för förbrukningen till människoföda,
som jämväl inkluderade viss för utfodring använd brödsäd, oberättigat.

Styrelsen finner den i propositionen verkställda korrigeringen av den äldre
uppfattningen i fråga örn brödsädsodlingens betydelse för olika storleksgrupper
av jordbruk i stort sett befogad.

Utskottet har vidare, i syfte att få en uppfattning örn den ekonomiska betydelse
det beräknade salufria överskottet av brödsäd kunde hava för jordbrukarna,
låtit beräkna den genomsnittliga inkomstökning respektive förlust, som
skulle uppstå för jordbrukarna i södra och mellersta Sverige, därest brödsädspriset
höjdes med 2 kronor 30 öre per 100 kg. Denna undersökning, som grun -

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

29

clar sig å statistiska centralbyråns siffror angående brukningsdelarnas uppdelning
i sådana nied brist respektive överskott å brödsäd, utvisar beträffande
brukningsdelar med överskott å brödsäd, att den genom nyssnämnda höjning
av brödsädspriset uppkommande vinsten skulle utgöra för brukningsdelar mellan
5 och 10 har 9 kr., för brukningsdelar mellan 10 och 20 har 40 kr., för
brukningsdelar mellan 20 och 30 har 105 kr., för brukningsdelar mellan 30 och
50 har 191 kr., för brukningsdelar mellan 50 och 100 har 349 kr. samt för
brukningsdelar över 100 har 907 kr. per brukningsdel, samt beträffande brukningsdelar
med brist å brödsäd, att den uppkommande förlusten skulle utgöra
för brukningsdelar mellan 1 och 2 har 14 kr., för brukningsdelar mellan 2 och
5 har 9 kr. och för brukningsdelar mellan 5 och 10 har 5 kr. per brukningsdel.
En förhöjning av brödsädspriset med angivna belopp av 2 kr. 30 öre per 100
kg. skulle för brukningsdelar med överskott å brödsäd medföra en vinst av

10,342,000 kr. och för brukningsdelar med brist å brödsäd medföra en förlust
av 1,452,000 kr. eller sålunda en vinst för jordbruksbefolkningen i södra och
mellersta Sverige av 8,890,000 kronor.

Vid 20,462 brukningsdelar skulle vidare det salufria överskottet uppgå till
minst 5,000 kg.

Rörande de verkställda undersökningarna angående storleken av det salufria
överskottet av brödsäd inom olika storleksgrupper av jordbruk vill utskottet
uttala, att beräkningarna bygga på ett flertal i större eller mindre grad ovissa
faktorer — såsom medeltalen för hektarskörden inom olika storleksgrupper av
jordbruk, storleken av den till olika storleksgrupper av brukningsdelar hörande
befolkningen, samt förbrukningen av brödsäd till människoföda och till kreatursföda
— och att slutresultaten följaktligen måste betecknas såsom i viss mån
osäkra och endast kunna i grova drag återspegla de faktiska förhållandena.
Härtill bidraga ytterligare vissa svagheter i den tillämpade metoden för beräkningarna,
vid vilka hänsyn ej kunnat tagas vare sig till växlingar vid jordbruk
inom samma storleksgrupp i avseende å produktionsinriktning, jordens
bördighet och förbrukningens storlek eller till sambandet mellan förbrukningens
storlek och rådande priser å brödsäd och fodermedel. Då de framkomna
siffrorna sålunda allenast kunna betraktas såsom approximativa, måste de slutsatser,
som därur kunna dragas, äga allenast begränsad räckvidd. Det förtjänar
dock i detta sammanhang framhållas, att Statistiska Centralbyråns förutnämnda
utredning och den av direktören L. Nanneson på utskottets uppdrag
verkställda undersökningen angående ökningen av jordbrukets bruttoinkomster
vid eventuellt genomförande av de föreslagna tullförhöjningarna å vete och råg
— se bil. V (sid. 308) — visa en anmärkningsvärt god överensstämmelse.

Utredningen har dock oförtydbart bekräftat behovet av en revision av tidigare
verkställda beräkningar. Vad förbrukningen inom jordbruket av brödsäd
till människoföda angår, har redan den i propositionen verkställda omräkningen
av tull- och traktatkommitténs siffror utvisat och centralbyråns utredning
bekräftat, att denna faktors säkra fastställande är av mindre betydelse
för beräkningen av de salufria överskotten än man hittills förmodat. De vid
jämförelse med tull- och traktatkommitténs beräkningar i centralbyråns utred -

Utskottet.

30

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

ning framkomna höjda procenttalen å salufritt överskott av brödsäd, antalet
brukningsdelar med dylikt överskott samt antalet personer tillhörande sistnämnda
kategori av brukningsdelar synas till väsentlig del bero på en inträffad
förskjutning beträffande storleksgruppen 5—10 har. Å ena sidan har brödsädsodlingens
omfattning inom denna storleksgrupp minskats, men å andra
sidan har denna minskning i den odlade arealen mer än uppvägts av ökningen
av skörden per hektar samt av övergången från råg- till veteodling.
Inom denna betydande storleksgrupp synes, såsom centralbyrån ock uttalat,
brödsädsodlingen ha nått en sådan omfattning, att dithörande jordbruk i södra
och mellersta Sverige i flertalet områden i genomsnitt framstå såsom självförsörjande
beträffande brödsäd och med något överskott till avsalu. Utskottet
anser sig kunna instämma i centralbyråns omdöme, att brödsädsodlingen i södra
och mellersta Sverige i avsevärd omfattning nått fram till eller närmat sig
självförsörjning även i fråga örn mindre jordbruk men att av landets jordbruk
i dess helhet dock mer än hälften av hela antalet ej torde vara fullt självförsörjande
i fråga örn brödsäd.

Belysande för utvecklingen av brödsädsodlingen är, att det salufria överskottet
av brödspannmål från 1913—1917 till 1925—1927 ökats med i runt tal 90
procent.

Utredningen synes vidare utvisa, att försäljningen av brödsäd kan sägas äga
ekonomisk betydelse för brukningsdelar örn 10 har och däröver men att denna betydelse
dock icke är av större innebörd beträffande andra brukningsdelar än
sådana om 20 har och däröver. Enligt centralbyråns beräkningar utgör i
södra och mellersta Sverige antalet brukningsdelar med areal överstigande 10
har 87,542 stycken och antalet brukningsdelar med areal överstigande 20 har
34,693 stycken.

Vad sålunda framkommit rörande brödsädesodlingens betydelse för landet i
dess helhet finner utskottet bekräfta, att det ur denna synpunkt måste anses väl
motiverat, att de stödåtgärder, vilka kunna genomföras utan att den ekonomiska
utvecklingen i allmänhet äventyras, bliva vidtagna.

Inmalniiigs- och inblandningstvång.

Jordbruks- Jordbruksutredningens förslag till stödjande av den inhemska brödsädsmark utrednmgen.

naden avser huvudsakligen och i första hand reglering av vetemarknaden. Såsom
första skäl härtill anför utredningen, att den inhemska rågmarknaden
minskat i omfattning. Råg i större partier tillfördes numera marknaden endast
från begränsade delar av landet såsom Kalmar och Kristianstads län samt
Västergötland. Medan den sammanlagda vete- och rågarealen ej undergått
nämnvärd förändring från åren 1913—1915 till 1927—1929, hade den för veteodling
disponerade arealen under nämnda tid ökats från 24 till 46 procent av
hela den för vete- och rågodling disponerade arealen. Veteskörden hade sedan
tiden närmast före kriget ungefär fördubblats till sin kvantitet, medan rågskörden
minskats med inemot en tredjedel, en utveckling, som särskilt accentuerats
under de senaste åren. Till denna förskjutning hade särskilt den mo -

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

31

derna växtförädlingen medverkat, varigenom mera givande och för landet mera
lämpade vetesorter framkommit. Betydelsen härav hade förstärkts genom vanligen
rådande högre prisläge å vete än å råg, vartill komme att rågen vore
mera ömtålig än vete för ogynnsam väderlek och följaktligen mera arbetskrävande
vid skörd och lagring; vidare hade med inskränkningen av sockerbetsarealen
följt en viss ökning av särskilt vårvetearealen.

Ett andra skäl till att utredningen sålunda begränsat sitt förslag läge däri
att den svenska rågen vid god bärgning i kvalitetshänseende vore fullt likvärdig
om icke överlägsen de vanliga å världsmarknaden förekommande rågsorterna.
Avsättningssvårighet på grund av naturlig olikhet i kvalitet förefunnes
icke. Med avseende å det svenska vetet vore ställningen därutinnan en
annan.

Slutligen brukade läget å den inhemska vetemarknaden verka normerande
jämväl å rågmarknaden.

Såsom mål vid en reglering av den inhemska vetemarknaden angiver utredningen,
att hela veteskörden, i den mån den är lämplig som brödsäd, ock bör
tagas i anspråk för berörda ändamål samt att vetet bör betalas med ett pris
ungefär motsvarande världsmarknadspriset för likvärdigt vete med tillägg av
tull.

Utredningen finner, att såsom grundläggande åtgärd för en reglering av vetemarknaden
borde genomföras en planmässig organisation av lantmännen i
landets veteodlande bygder. Lagerhus borde uppföras för lagring av vete i
syfte att förekomma anhopning av saluutbud örn hösten och befordra en mera
jämn fördelning av försäljningarna. Därjämte borde de tilltänkta lantmannaorganisationerna
utrustas med kapital för inköp av vete. Vidare borde kvarnarna
åläggas att vid tillverkning av vetemjöl inmala svenskt vete av den
myckenhet, som erfordrades för att säkerställa den inhemska veteskördens förbrukning
såsom brödsäd (inmalningstrång). Ytterligare borde genomföras
skyldighet för importör av vetemjöl att i infört sådant mjöl inblanda mjöl av
svenskt vete i samma omfattning som det skulle åligga kvarn att inmala
svenskt vete (inblandningstrång). Såsom verkställande organ för genomförande
av regleringen borde tillsättas en särskild nämnd, statens spannmålsnämnd.

Utredningen framhåller, att jämväl läget å rågmarknaden krävde stödjande
åtgärder, och anser sålunda, att även råg borde kunna intagas i de lagerhus,
som inginge i utredningsplanen, samt med anlitande av statens kredit inköpas
av lagerhusföreningarna. Vidare borde spannmålsnämnden följa prisutvecklingen
inom och utom landet även för råg, undersöka marknadsförhållandena
och framlägga förslag till sådana åtgärder, som kunde stärka marknadsläget
inom landet. Förmalningstvång för svensk råg kunde därvid tänkas ifrågakomma.

Angående de riktlinjer, efter vilka ett inmalningstvång beträffande vete
borde genomföras, anför utredningen i huvudsak:

För att säkerställa förbrukningen av veteskörden såsom brödsäd syntes det
oundvikligt att föreskriva viss minimiinmalning av svenskt vete vid kvarnarnas
vetemjölsproduktion. Inmalningen av svenskt vete vid landets stora och

32

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

medelstora kvarnar utgjorde under konsumtionsåret V8 1928—31/9 1929 i genomsnitt
allenast 37.1 procent. Verkställda beräkningar hade visat, att för
förbrukning av en skörd ungefär lika stor som 1929 års skulle erfordras omkring
70 procents inmalning. Detta procenttal vore en genomsnittssiffra för
hela vetemjölsproduktionen. Då de smärre kvarnarnas produktion i regel avsåge
mjöl av uteslutande svenskt vete och även de större kvarnarna tillverkade
vissa mjölsorter med avsevärt högre inmalning än den angivna genomsnittsprocenten,
följde därav att inmalningen av svenskt vete vid en skörd av nuvarande
storlek i praktiken borde kunna begränsas till en väsentligt lägre procentsats
för vissa mjölsorter. Såsom maximum för inmalningen av svenskt
vete finge tänkas den gräns, som icke kunde överskridas utan att mjölets bakningsduglighet
i mera avsevärd grad nedsattes. Till denna gräns torde dock
ett gott steg återstå. Från sakkunnigt håll hade meddelats, att mjöl av hög
bakningsduglighet kunde framställas med ganska ringa inmalning av utländskt
vete, blott sådant av de hårdaste och mest glutenrika kvaliteterna valdes, samt
att tillgången på extremt hårt vete å världsmarknaden med den kanadensiska
odlingens kraftiga utveckling blivit synnerligen god. Därtill bomme att till
följd av den svenska växtförädlingens framsteg de i landet odlade vetesorterna
vore stadda i avsevärd förbättring med avseende å hårdhet och glutenhalt.
Givet vore dock att veteodlingen kunde nå en omfattning, som omöjliggjorde
skördens förbrukning som brödsäd inom landet. I sådant fall finge det dock
ankomma på lantmännens egna organisationer att bestämma regleringsåtgärder.

Såsom grundval för fastställande av procenten för inmalning av svenskt
vete erfordrades varje höst en pålitlig uppskattning av skördens storlek och
kvalitet. Till ledning för inmalningsprocentens successiva anpassning efter tillgången
av svenskt vete erfordrades vidare periodvis under förbrukningsårets
fortsättning uppgifter rörande storleken av i marknaden förefintliga veteförråd.
Den förra uppskattningen kunde ske på huvudsaklig grundval av statistiska
centralbyråns statistik. För erhållande av de senare periodiska uppgifterna
borde kvarnar och lagerhusföreningar förpliktas att till spannmålsnämnden
t. ex. vid slutet av varannan månad avgiva rapporter rörande inneliggande
förråd av svenskt vete; lagerhusföreningama borde komplettera dessa rapporter
med uppskattning av de veteförråd, som kunde finnas kvar hos deras medlemmar
samt hos inom deras respektive områden befintliga, till föreningarna
icke anslutna veteodlare. Örn så funnes erforderligt, borde även allmänna inventeringar
av landets förråd av svenskt vete vidtagas. Spannmålsnämnden
borde på grundval av sålunda erhållet material föreslå de jämkningar i inmalningsprocenten,
som syntes påkallade. Denna procent borde bestämmas för perioder
om två månader i sänder, så förlagda att period började den 1 november,
då den nya skörden åtminstone delvis undergått tillräcklig eftermognad för
att lämpa sig för förmälning i större utsträckning.

En jämn tillförsel av svenskt vete till kvarnarna torde kunna tryggas genom
leveransavtal mellan kvarnar och lagerhusföreningar.

Inmalningstvånget fordrade, att kvarnens veteförbrukning ställdes under

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

33

kontroll. Därvid borde kvarnarna lämnas full handlingsfrihet i fråga om bestämmandet
av mjöltyperna med den inskränkning blott att viss av Kungl.
Majit bestämd minimiinmalning av svenskt vete städse skulle äga rum. Kontrollen
skulle sålunda inriktas på kvarnarnas förbrukning av in- och utländskt
vete. Kvarnarna borde åläggas att föra journal över den mängd dels svenskt
dels utländskt vete, som förmaldes under varje period av två månader, för
vilken inmalningsprocenten bestämdes. Journalen skulle hållas tillgänglig
för spannmålsnämnden eller dess ombud. Kvarnarna borde vara skyldiga att
föra och för kontrollant uppvisa sådana böcker över sina inköps- och lagerförhållanden,
att deras förbrukning av dels svenskt dels utländskt vete därav
framginge. Kvarnarna borde vidare vara skyldiga tillhandahålla spannmålsnämnden
de statistiska uppgifter, som för kontrollens handhavande befunnes
erforderliga. Inmalningsprocenten borde tillfälligtvis få över- eller underskridas,
blott genomsnittsinmalningen bleve den för varje två månadersperiod
bestämda. Kontrollen kunde inskränkas till de större och medelstora handelskvarnarna,
vilkas antal stannade vid ett knappt 100-tal.

Det vore möjligt att kvarnar, som tekniskt inrättat sig för nuvarande veteblandningar,
komme att lida ekonomisk olägenhet av övergång till ökad förmälning
av svenskt vete. En sådan övergång kunde vidare innebära förstärkning
av de smärre och medelstora kvarnarnas ställning i konkurrenshänseende
gentemot storkvarnarna; inmalningstvånget torde nämligen medföra en viss
utjämning av mjölkvaliteterna. Dessa olägenheter ur storkvarnarnas synpunkt
torde dock motvägas av det ökade skydd mot utländsk konkurrens, som
förutsattes komma till stånd.

För att inmalningstvånget skulle verka likformigt vid olika kvarnar borde
utanför regleringen ställas dels förmälning mot tull eller lön dels svenskt
vete svarande mot mjöl, som inblandades i rågmjöl, dels vete, som användes
för tillverkning av mannagryn och makaroner, dels svenskt vete svarande mot
mjöl, som av kvarn exporterats, dels ock svenskt vete, som förmalts tillsammans
med annan brödsäd.

Då skiljaktighet i fråga örn vetets glutenhalt och kvalitet i övrigt kunde
förefinnas mellan olika veteodlande delar av landet, finge eventuellt skiljaktig
inmalningsprocent fastställas för kvarnar i skilda landsdelar.

Angående sättet för ernående av begränsning av mjölimporten anför utredningen,
att två vägar härför stöde till buds, antingen tullförhöjning å vetemjöl
eller ock föreskrift om att importör av mjöl skulle vara skyldig inblanda
mjöl av svenskt vete i det importerade. De praktiska svårigheterna
med ett licensförfarande vore så stora att ett dylikt alternativ kunde lämnas
ur räkningen.

Det vore vanskligt att bedöma, hur stor en höjning av tullen å mjöl borde
vara för att den skulle fylla sitt ändamål utan att verka prohibitiv. Från
bagerihåll hade framhållits, att utom beträffande vissa mjölsorter tullsatsen
å mjöl icke spelade avgörande roll. Från kvarnhåll hade gjorts gällande,
att den nuvarande mjölimporten icke kunde stoppas genom prisreduktion å
inhemskt mjöl.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 11 sami. 2 haft. (Nr 2.)

■ i

34

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Lantbruks styrelsen.

Tullförhöjning å vetemjöl innebure jämväl med avseende å prisbildningen
inom landet å mjöl konsekvenser, som vore svåra att överblicka. Om en höjning
av mjöltullen finge till följd en motsvarande stegring inom landet av
mjölpriset, bleve konsekvensen en stegring av de allmänna levnadskostnaderna
utan att säkerhet vunnes för en höjning av vetepriset motsvarande höjningen
av mjölpriserna. Från kvarnhåll hade dock framhållits, att prisbildningen
å mjöl inom landet sannolikt ej skulle påverkas av en tullförhöjning, enär
numera rådde konkurrens mellan kvarnarna i helt annan grad än förr.

Osäkerheten beträffande effektiviteten av en tullförhöjning och dennas konsekvenser
i avseende å prisbildningen hade bibringat utredningen den uppfattningen,
att införandet av mjölblandningstvång vore att föredraga. Importör
skulle sålunda åläggas att inblanda mjöl av uteslutande svenskt vete i
importerat vete i samma proportion som det ålåge kvam att inmala svenskt
vete, med rätt likväl för importör att i olika delar av ett infört parti inblanda
olika procentsats svenskt mjöl, blott den fastställda procentsatsen iakttoges
för partiet i dess helhet; dock borde det städse åligga importör att i allt infört
vetemjöl inblanda viss minimiprocent svenskt mjöl.

Lantbruksstyrelsen har i sitt yttrande över jordbruksutredningens förslag
funnit anmärkningsvärt, att utredningen ägnat frågan örn stöd åt rågodlingen
jämförelsevis ringa uppmärksamhet. Redan den omständigheten, att rågodlingen
omfattade större areal och därmed ock med all säkerhet ett större antal
brukare än veteodlingen, talade för en stödaktion från det allmännas sida
jämväl till förmån för rågen. Därtill komme, att rågodlingen till följd av
lägre avkastning per hektar och mindre fördelaktiga priser för sina produkter
i allmänhet intoge en ogynnsammare ställning än veteodlingen. Man torde
ock kunna förutsätta, att det vore den i fråga örn jordens beskaffenhet sämst
lottade delen av landets jordbrukare, som ägnade sig åt rågodling.

Frånsett de billighetsskäl, som sålunda kunde anföras till förmån för att
rågodlingen komme i åtnjutande av samma stöd från statsmakternas sida som
veteodlingen, förelåge även andra synnerligen beaktansvärda skäl, som talade
i samma riktning.

Det av utredningen sammanställda statistiska materialet visade, att från
1913/15 till 1927/29 veteskörden nära nog fördubblats, under det att rågskörden
minskats med i runt tal en tredjedel. Detta förhållande avspeglade
sig emellertid icke i de offentliggjorda uppgifterna angående Sveriges utrikes
handel med brödsäd. Av sagda uppgifter framginge nämligen, att trots den
starka stegringen av veteskörden importen av vete icke minskats utan i stället
ökats. Därest förbrukningen av vete till människoföda i motsvarande grad
stigit, skulle ifrågavarande omständighet icke i och för sig vara ägnad att
förvåna. Så syntes dock icke vara fallet. En granskning av de av utredningen
förebragta siffrorna rörande produktionen av vete- och rågmjöl under
åren 1913 och 1928 gåve visserligen vid handen, att en ökad framställning
av vetemjöl ägt rum. Men denna ökning motsvarades av en om ock något
mindre stegring av produktionen av rågmjöl. Detta förhållande syntes knappast
giva stöd åt den av utredningen förutsatta förändringen i fråga om den

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

35

inrikes förbrukningen av vete och råg. Denna motsättning förklarades i någon
mån av en ökad vetekonsumtion och en minskad rågkonsumtion hos den självförsörjande
lantbruksbefolkningen. Den huvudsakliga anledningen härtill vore
emellertid att vid beräkningen av konsumtionen hänsyn icke kunnat tagas till
den myckenhet brödsäd av förmalningsduglig beskaffenhet, som bl. a. på grund
av de låga priserna å spannmål tagits i anspråk för utfodring. Förbrukningen
av vete till människoföda hade sålunda enligt styrelsens uppfattning
blivit av utredningen för högt tilltagen. Därest den härför beräknade siffran
minskades, reducerades också den antagna totalförbrukningen av spannmål.

En analys av det av jordbruksutredningen förebragta statistiska materialet
gåve sålunda ett starkt stöd för riktigheten av det antagandet, att veteodlingen
inom landet vore stadd i så stark utveckling, att fara torde föreligga, att den
del av den inhemska veteskörden, som lämpade sig till brödsäd, icke i sin
helhet härför kunde komma till användning, oavsett vilka åtgärder, som från
statsmakternas sida i sådant syfte vidtoges.

Vid sådant förhållande måste man taga i betraktande att åtgärder, som toge
sikte på att uteslutande stödja veteodlingen, kunde leda till en ytterligare ökning
av den av vete besådda arealen på rågproduktionens bekostnad. Till
förekommande av en sådan utveckling vore det erforderligt vidtaga fullt lika
effektiva åtgärder till stödjande av råg- som veteodlingen.

Styrelsen framhåller, att intet annat land ansett sig kim na grunda en hjälpaktion
för brödsädesproduktionen enbart på bestämmelser örn inmalningstvång
för inhemsk spannmål. Införandet av ett dylikt tvång hade i regel åtföljts
av höjda skyddstullar eller av importmonopol. Styrelsen beklagar, att en
närmare undersökning icke företagits rörande möjligheten att upprätta ett helener
halvstatligt monopolsystem, ägnat att stabilisera brödsädsmarknaden på
ett mera tillfredsställande och framför allt snabbare sätt än som kunde ske
enbart genom inmalningstvång.

Därest styrelsen riktigt uppfattat innebörden av utredningens förslag, byggde
detta dels på åstadkommandet av en omfattande och effektiv organisation
av lantmännen, dels därpå, att en så tillförlitlig uppskattning av varje års
skörd kunde verkställas, att på grundval därav kunde fastställas en inmalningsprocent,
som vore så avvägd, att hela den till brödsäd dugliga veteskörden
komme att förmalas till förbrukning inom landet. Såvida de av jordbruksutredningen
sålunda antagna förutsättningarna med visshet kunde anses
föreligga eller inom en snar framtid komma att vara för handen, kunde visserligen
den av jordbruksutredningen föreslagna organisationen förväntas
komma att utgöra ett effektivt stöd för spannmålsmarknaden inom landet. I
båda dessa avseenden funnes dock anledning till betänksamhet.

Å ena sidan visade erfarenheten från de gångna åren, att en organisation av
lantmännen av föreslagen typ icke ens med stöd från det allmännas sida torde
kunna åstadkommas inom så kort tid, att därigenom en avgörande förbättring
i det nu rådande läget skulle kunna uppnås. Å andra sidan syntes utredningens
kalkyler för beräkningen av den erforderliga inmalningsprocenten icke kunna
utan ytterligare kontrollundersökningar läggas till grund för förslag i ämnet.

36

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Svårigheter mötte redan vid fastställandet av storleken av den del av veteskörden,
som lämpade sig till människoföda. Ännu större bleve svårigheterna, då
det gällde att finna tillförlitliga normer för beräkning av förbrukningen av
brödsäd per innevånare inom jordbrukarklassen och övriga skikt av befolkningen.
Att inmalningsprocenten fastställdes på ett tillförlitligt sätt vore emellertid
av grundläggande betydelse för systemets effektivitet, enär täta förändringar
i detta hänseende lätt kunde leda till att inmalningstvånget förlorade
sitt inflytande över prisbildningen, varigenom förtroendet till detsamma i betänklig
grad komme att rubbas.

I fråga örn det av jordbruksutredningen framlagda förslaget att genom inblandningstvång
förebygga en alltför omfattande import av mjöl förklarar lantbruksstyrelsen,
att invändning däremot icke kunde göras, under förutsättning,
att åtgärder samtidigt vidtoges till förhindrande av att kvarnindustrien till sin
fördel oskäligt utnyttjade det därigenom uppkomna läget.

Styrelsen framhåller emellertid, att de sålunda gjorda erinringarna icke innebure,
att enligt styrelsens mening en anordning av i stort sett samma innebörd
som den av utredningen föreslagna ej borde komma till stånd. Styrelsen
hade ingen invändning mot att det av utredningen utarbetade förslaget lades
till grund för en sådan anordning, men förslaget borde på åtskilliga punkter
underkastas en genomgripande omarbetning. Då sålunda enligt styrelsens mening
ytterligare utredning i ämnet erfordrades, borde i sammanhang därmed
tagas under omprövning möjligheten av att i en eller annan form införa statsmonopol
å importen av oell handel med brödsäd. En dylik utredning måste
emellertid taga så avsevärd tid i anspråk, att förslag ej kunde framläggas till
1930 års riksdag. Styrelsen hade därför undersökt, huruvida icke vissa förenklade
bestämmelser omedelbart skulle kunna träffas till säkerställande av
den svenska brödsädsskördens användning till förmälning. Detta kunde lämpligast
ske genom frivillig överenskommelse med kvarnarna örn ökad inmalning
av brödsäd av svenskt ursprung. Att en motsvarande uppgörelse med mjölimportörerna
däremot icke vore möjlig att åstadkomma, läge i sakens natur.
Kunde emellertid bindande avtal träffas med kvarnindustrien örn ökad inmalning
av svensk brödsäd, torde vägande skäl ej kunna anföras däremot, att liknande
förpliktelser tvångsvis ålades importörerna av mjöl. Frågan kunde enklast
lösas därigenom, att riksdagen bemyndigade Kungl. Maj :t att utfärda bestämmelser
örn såväl inmalning av svensk råvara vid förmälning av mjöl som inblandning
av svensk vara vid import av mjöl. En lag i ämnet borde allenast
innehålla rätt för Kungl. Maj:t att fastställa dels skyldighet för kvarnindustrien
att vid förmälning inblanda viss procent i Sverige odlad brödsäd, dels ock
skyldighet för importörerna av mjöl att i importerad vara inblanda mjöl av
svenskt ursprung i samma omfattning, som kunda bliva bestämt eller med kvarnindustrien
avtalat i fråga örn inmalning av svensk vara i inom landet tillverkat
mjöl. Övriga erforderliga föreskrifter borde lämpligast utfärdas i administrativ
ordning.

De fördelar, som skulle kunna vinnas genom den av styrelsen föreslagna formen
för inmalning, vore dels att kontrollen över kvarnindustrien kunde i hög

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

37

grad förenklas, dels att sannolikt överenskommelse med densamma kunde träffas
örn viss prissättning å normalmjöl med fastställd inmalningsgrad i förhållande
till priset å utländsk råvara med tillägg av tull.

Kommerskollegium avstyrker genomförandet av ett inmalningstvång. Ehuru
en ökad användning av inhemsk brödsäd syntes kollegiet både önskvärd
och naturlig, kunde det likväl sättas i fråga, huruvida säkerställandet av avsättningen
av landets hela veteskörd kunde anses i och för sig lämpligt och tillrådligt.
En dylik åtgärd skulle vara ägnad att vidmakthålla och måhända
skärpa en produktionsinriktning hos jordbruksnäringen, vars ekonomiska lämplighet
under nuvarande förhållanden starkt ifrågasattes. Härtill komme, att
det föreslagna systemet uppenbarligen i tillämpningen vore förenat med stora
vanskligheter. Kollegiet avstyrker jämväl inblandningstvånget, vilket enligt
dess mening skulle verka såsom ett rent importförbud. Därest ett inmalningstvång
skulle genomföras, torde detta enligt kollegii uppfattning mest rationellt
ske genom importförbud för vetemjöl i förening med licensförfarande, i huvudsak
baserat på den import, som ägt rum under näst föregående år.

I fråga örn innehållet av de yttranden, som avgivits av generaltullstyrelsen,

Svenska kvarnföreningen, Kooperativa förbundet, Sveriges bageriidkareförening
och Sveriges kolonialvaruengrossisters riksförbund, hänvisas till den redogörelse,
som lämnats i propositionen.

Departementschefen framhåller till en början, att de av jordbruksutredningen Departeföreslagna
åtgärderna till stödjande av vete- och rågmarknaden i första hand mentschefen''
åsyftade att underlätta avsättningen av men därjämte att i sin mån reglera prisbildningen
å inhemsk brödsäd. I likhet med lantbruksstyrelsen anser departementschefen,
att vissa osäkerhetsmoment vidlådde de kalkyler, som lage till
grund för jordbruksutredningens beräkning av inmalningsprocenten, och förklarar
på grund härav sig icke för närvarande kunna tillstyrka införandet av ett
inmalningstvång för vete av den stränghet, som jordbruksutredningen föreslagit.

Å andra sidan förklarar departementschefen sig ej heller kunna biträda lantbruksstyrelsens
förslag att hänskjuta det slutliga ordnandet av frågan örn vad
som bör göras för att trygga avsättningen inom landet av dess egen veteproduktion
till förnyad utredning, därvid jämväl skulle undersökas lämpligheten av ett
statsmonopol i en eller annan form beträffande import av och handel med vete.

En i den enskildes handlingsfrihet så ingripande åtgärd, som varje form av
statsmonopol måste innebära, borde enligt departementschefens uppfati ning icke
tillgripas, förrän erfarenheten visat, att andra medel icke ledde till målet. Möjlighet
torde jämväl finnas för en tillfredsställande lösning av den fråga det
här gällde utan mera tidskrävande ytterligare utredningar. Vad som i detta
avseende tarvades vore i första hand säkrare hållpunkter för en beräkning av
den inhemska förbrukningen av vete till brödsäd. Undersökningar i detta avseende
påginge också. Härefter anför departementschefen följande:

»Vad som bör eftersträvas synes vara att med minsta möjliga ingrepp i den
enskildes rörelsefrihet underlätta och stödja avsättningen av den inhemska
veteskörden eller största möjliga del därav för förbrukning som brödsäd, i den

38

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

mån skörden är därtill tjänlig. Den lämpligaste och ur det allmännas synpunkt
mest önskvärda formen för ernående av nu angivna mål är otvivelaktigt, att
kvarnarna genom avtal förbinda sig att vid sin förmälning av vete använda
svensk vara i för vinnande av angivna syfte erforderlig utsträckning. Ett säkerställande
av förbrukningen till brödsäd av den inhemska skörden eller i allt
fall den övervägande delen därav på överenskommelsens väg skulle sannolikt
förenkla kontrollen över inmalningsbestämmelsernas efterlevnad. Självfallet
är mest önskvärt att kunna uppnå en tillfredsställande sådan överenskommelse
utan att behöva tillgripa tvångsföreskrifter i fråga om import av vetemjöl, och
detta även örn inmalningsprocenten i sådan händelse måste sättas något lägre.
Kan emellertid en dylik överenskommelse ej komma till stånd utan garanti mot
konkurrens med importmjölet, torde denna böra ställas genom ett inblandningstvång
enligt de riktlinjer utredningen angivit.»

Departementschefen uttalar tillika, att det icke torde vara förenligt med Sveriges
traktatmässigt gjorda utfästelser till främmande makter att neutralisera
konkurrensen från det utländska mjölet genom importförbud i förening med licensförfarande.

En frivillig överenskommelse med kvarnarna örn inmalning till viss fastställd
procentuell andel av till brödsäd dugligt svenskt vete skulle vidare enligt
departementschefens uppfattning medföra den fördelen, att samtidigt uppgörelse
kunde träffas, varigenom kvarnarna förbunde sig att tillhandahålla det av
dem tillverkade mjölet till priser, som stöde i visst angivet förhållande till utlandets
priser å jämförlig vara med tillägg av tull. En sådan prisöverenskommelse
skulle sannolikt lättare stå att vinna, därest denna inginge som led i en
större överenskommelse, som omfattade jämväl frågan örn tvångsföreskrifter
beträffande inblandning samt, förutom prissättningen å, jämväl grunderna för
tillverkning av mjöl.

Därest överenskommelse med kvarnarna av ovan antydd art icke kunde träffas,
borde dock inmalningstvång av Kungl. Maj :t kunna påbjudas. Det borde
därvid tillkomma Kungl. Majit att meddela de närmare bestämmelser, som erfordrades
för tillämpningen av inmalnings- och inblandningstvången. Departementschefen
sammanfattar sin ståndpunkt till spörsmålet örn inmalnings- och
inblandningstvång sålunda, att av riksdagen borde begäras bemyndigande för
Kungl. Maj :t, att, där så prövades nödigt, förordna, att envar, som dreve kvarn
och därvid förmalde utländskt vete, skulle vara pliktig att vid framställning av
mjöl, innehållande vete, använda svenskt vete i sådan omfattning, att det svenska
vetet minst utgjorde i genomsnitt viss procent av allt vete, som förmaldes
vid kvarnen, och tillika viss procent av det i varje parti ingående vetemjölet,
att — i samband med sådant förordnande eller där kvarninnehavare i riket
gentemot staten utfäst sig att vid framställning av mjöl använda svenskt vete
i viss omfattning — örn så prövades nödigt, stadga, att den, som till riket införde
mjöl, innehållande vete, skulle vara pliktig att låta däri inblanda mjöl av
svenskt vete i den grad, som gällde med avseende å förmälning, att medgiva de
undantag från ovan angivna förmalnings- eller inblandningsskyldighet, som av
förhållandena påkallades, samt att själv eller genom därtill förordnad myndig -

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

39

het meddela närmare föreskrifter örn förmalnings- eller inblandningsskyldiglieten.

Departementschefen upptager härefter till behandling innehållet i de föreskrifter,
som det på grund av ett dylikt bemyndigande skulle tillkomma Kungl.
Maj :t, eller den myndighet Kungl. Maj :t bestämmer, att utfärda rörande inmalnings-
och inblandningstvång, och anför i sådant hänseende följande:

»Förmalningsperiod skall omfatta två kalendermånader; period begynner
med början av konsumtionsår. Konsumtionsår räknas fr. o. m. den 1 november
visst år t. o. m. den 31 oktober nästföljande år.

Vid beräkning av den myckenhet vete, som vid kvarn förmalts, bör icke
inräknas

1) vete, svarande mot mannagryn, som vid kvarnen framställts;

2) vete, svarande mot mjöl, som av kvarninnehavaren till innehavaren av
rörelse för tillverkning av makaroner levererats till fullgörande av försäljningsavtal
mellan dem eller som av kvarninnehavaren använts för tillverkning
av makaroner;

3) vete, svarande mot mjöl, som av kvarninnehavaren exporterats;

4) svenskt vete, som förmalts tillsammans med annan brödsäd;

5) svenskt vete, svarande mot mjöl, som av kvarninnehavaren blandats med
mjöl av annan brödsäd än vete;

6) svenskt vete, som vid kvarnen förmalts mot tull eller lön; samt

7) svenskt vete, svarande mot mjöl, som av kvarninnehavaren på grund av
försäljningsavtal med importör av mjöl av vete levererats till denne för att användas
vid fullgörande av inblandningsskyldighet, eller som av kvarninnehavaren
använts i kvarnrörelsen för fullgörande av dylik skyldighet.

Bestämmelserna om, att vid förmälning av importerat vete viss minimiprocent
svenskt vete skall inmalas, böra icke äga tillämpning beträffande vete,
svarande mot mannagryn, som vid kvarnen förmalts, och ej heller beträffande
vete. svarande mot mjöl, som av kvarninnehavaren levererats till innehavare av
rörelse för tillverkning av makaroner i och för fullgörande av försäljningsavtal
mellan deni, eller som av kvarninnehavaren använts för tillverkning av
makaroner.

Vidare bör stadgas förbud för att utmala mannagryn till mjöl samt för innehavare
av rörelse för tillverkning av makaroner att utan behörigt tillstånd använda
från svensk kvarn inköpt mjöl av vete annat än i sin nämnda rörelse.

I det föregående angivna grunder rörande tillverkning av makaroner böra
äga motsvarande tillämpning i fråga örn rörelse för tillverkning av annan vara,
beträffande vilken Kungl. Majit så förordnar.

Det bör vidare åligga den, som driver kvarn, vid vilken förmälning av importerat
vete äger rum, att föra särskild journal över vete, som vid kvarnen
förmales, samt böcker över sina inköp och lager av omalet svenskt och importerat
vete. Framställes vid kvarnen mannagryn, bör bok förås över lager och
försäljning av denna vara. Vid varje bok bör i huvudskrift eller bestyrkt avskrift
fogas de kontrakt, kvitton eller andra handlingar, som kunna tjäna som
verifikationer till uppgifterna i boken.

Kvarninnehavare bör vara skyldig att på anfordran hålla föreskriven bok
med verifikationer jämte övriga för kvarnrörelsen förda böcker och anteckningar
ävensom andra handlingar, som kunna tjäna till upplysning om förhållande.
varom anteckning bör ske i föreskriven bok, tillgängliga för granskning av
vederbörlig myndighet.

Kvarninnehavare bör vidare åligga att till den myndighet, Kungl. Majit
bestämmer, dels avlämna statistiska uppgifter rörande kvamrörelsen dels ock

40 Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

anmäla, när under löpande konsumtionsår förmälning av importerat vete tager
sin början.

Innehavare av rörelse för tillverkning av makaroner bör förpliktas att föra
särskild bok över sina avtal örn inköp av mjöl av vete från svensk kvarn. Motsvarande
bestämmelse bör gälla, därest Kungl. Majit beträffande tillverkning
av annan vara bestämt, att med avseende å sådan tillverkning skall tillämpas
vad örn tillverkning av makaroner finnes föreskrivet.

Då frågan örn vilka föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av en
av kvarnarna frivilligt åtagen förpliktelse att vid sin förmälning av importerat
vete däri inblanda svenskt veto i viss omfattning, bliver beroende av det innehåll,
en med kvarnarna i berörda avseende träffad överenskommelse kan erhålla,
torde det tillkomma Kungl. Majit att i dylikt fall utfärda de tillämpningsföreskrifter,
som Kungl. Majit kail finna påkallade.

Tillämpningen av inblandningstvånget torde i väsentlig överensstämmelse
med jordbruksutredningens förslag böra ske enligt i huvudsak följande riktlinjer.

Svenskt mjöl, som användes till inblandning i importerat mjöl, skall vara
försålt av innehavare av svensk kvarn direkt till importören eller levererat
från svensk kvarn, som av importören innehaves.

Inblandningstvånget skall icke tillämpas

1) i fråga örn importerat mjöl, som utan att hava från tullverket utlämnats
för förfogande inom riket, under tullkontroll åter utföres ur riket;

o 2) i fråga om vetemjöl, som införes i egentlig gränstrafik eller eljest under
sådana förhållanden, att tullfrihet för varan åtnjutes på grund av stadgandena
i §§ 5, 6 pch 8 i tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929;

3) i fråga örn mjöl, som av importören levereras till innehavare av rörelse
för tillverkning av makaroner till fullgörande av försäljningsavtal mellan dem,
eller som av importören användes för tillverkning av makaroner;

4) i fråga örn rörelse för tillverkning av annan vara, örn vilken Kungl.
Majit förordnat, att därtill använt vete icke skall tagas i beräkning vid fastställande
av inmalningsprocenten.

Innehavare av rörelse för tillverkning av makaroner eller annan vara, varom
nyss nämnts, skall icke utan tillstånd av vederbörlig myndighet äga använda
fran importör inköpt mjöl av vete för annat ändamål än i sin ifrågavarande
rörelse. Det skall vara förbjudet att utmala mjöl av mannagryn, som importerats.

Tulldeklarering av importerat mjöl av vete, som icke må till riket införas
utan iakttagande av föreskriven inblandningsskyldighet, må ske allenast vid
de tullanstalter, som Kungl. Majit bestämmer.

I den män så finnes erforderligt, bör vid dessa tullanstalter genom statens
försorg inrättas _ blandningsanläggningar, försedda med blandningsapparater
och vågar samt innefattande erforderligt utrymme jämväl för lagring och expedition
m. m.

Sedan importör beträffande importerat mjöl av vete fullgjort vad honom
enligt tullförfattningarna åligger för att han skall äga förfoga över varan,
skall denna under tullbevakning föras till vederbörande blandningsanläggning,
där varan skall förvaras under tullverkets lås. Krån blandningsanläggningen
må varan, såvitt den icke under tullkontroll åter utföres ur riket, av importören
uttagas först efter det föreskriven inblandning i varan av mjöl av svenskt
vete ägt rum.

_ Inblandning av mjöl av svenskt vete bör ske efter importörens anvisningar
sålunda, att importören hos tullmyndigheten angiver den mängd svenskt mjöl,
som bör inblandas i varje av importören önskad del av det parti utländskt
mjöl, som importören anmält till blandning. Importören skall tillhandahålla

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

41

för blandning erforderlig myckenhet, svenskt mjöl. Blandningen verkställes
under uppsikt av tullmyndighet av sakkunnig personal, som därtill av tullmyndigheten
anlitas.

Importör skall för blandningens utförande och för begagnande av blandningsanläggningen
till statsverket erlägga avgift, som uppbäres av tullmyndigheten.
Till blandningsanläggning inkommen vara må innehållas, tills denna
avgift erlagts.

Mjöl av svenskt vete skall, för att kunna användas vid blandning, vara av innehavare
av svensk kvarn levererat direkt till blandningsanläggningen. Säck
eller annan för dylikt parti använd förvaringspersedel skall vara plomberad
och åtföljd av skriftlig förklaring av kvaminnehavaren, att intet av det i förvaringspersedeln
innehållna mjölet framställts av utländskt vete.

Uraktlåter importör att inom bestämd tid efter anmaning för blandning
tillhandahålla för ändamålet dugligt svenskt mjöl, skall tullmyndighet äga
att låta det införda mjölet för importörens räkning säljas å tullauktion till person.
som är villig låta fullgöra importören åliggande blandningsskyldighet.

Underlåter importör att inom bestämd tid efter erhållen anmaning hos tullmyndighet
till blandning anmäla importerat mjöl eller meddela erforderliga
anvisningar för blandningens verkställande, bör tullmyndigheten äga att, efter
inhämtande av sakkunnigt yttrande, förfara på sätt bäst synes.

Vederbörande tullmyndighet skall föra journaler över allt vid blandningsanläggning
blandat och uttaget mjöl av vete samt till den myndighet, Kungl.
Maj :t bestämmer, avlämna statistiska uppgifter rörande den vid anläggningen
förekommande verksamheten.

Tullmyndighet skall icke äga från blandningsanläggning utlämna mjöl för
leverans till innehavare av rörelse för tillverkning av makaroner, med mindre
importören till tullmyndigheten lämnar de upplysningar, Kungl. Maj :t enligt
därom utfärdade bestämmelser kan finna erforderliga. Det bör i sådant avseende
åligga importör att hålla av honom förda böcker, anteckningar och andra
handlingar, som kunna tjäna till upplysning, tillgängliga för granskning av den
myndighet, Kungl. Maj :t bestämmer.

Innehavare av rörelse för tillverkning av makaroner bör föra särskild bok
över sina avtal örn inköp av vete från importör av dylikt mjöl. Motsvarande
bestämmelse bör gälla för innehavare av rörelse för tillverkning av annan vara,
beträffande vilken Kungl. Majit förordnat, att för tillverkning av sådan vara
skall tillämpas vad som stadgals i fråga örn tillverkning av makaroner.

Importör av mannagryn torde ock böra föra särskild bok över av honom
införd sådan vara.»

Departementschefen anför vidare, att det borde tillkomma Kungl. Maj :t att
utfärda för efterlevnad av stadgandena angående såväl inmalnings- som inblandningstvånget
erforderliga ansvarsbestämmelser, ävensom föreskrifter örn
åtalsrätt, behörig domstol m. m. samt att vid utfärdandet av föreskrifter i ovan
berörda ämnen vidtaga de modifikationer i vad förut angivits och meddela de
ytterligare stadganden, som kunde finnas påkallade.

Då vederbörande importör skulle gälda kostnaderna flir arbetet med blandningens
utförande ävensom erlägga viss ersättning för begagnande av blandningsanläggningen,
torde de kostnader, som på grund av blandningstvånget
komme att drabba statsverket, kunna begränsas till utgifter för blandningsanläggningarnas
inrättande, alltså för anskaffande av erforderliga lokaler, blandningsapparater
och nödig utrustning i övrigt. Emellertid funnes blandningsanläggningar
vid samtliga större kvarnar. Enligt vad departementschefen under
hand inhämtat, kunde påräknas, att dessa kvarnar komme att ställa sina
blandningsanläggningar till förfogande för utförande av den mjölblandning,
som kunde påkallas av inblandningstvånget. Därest så komme att ske, skulle

42

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

staten behöva sörja för inrättandet av allenast något mindre antal blandningsanläggningar.
För nämnda ändamål torde vara tillräckligt att beräkna ett belopp
av 25,000 kronor, som lämpligen torde böra anvisas att utgå såsom förslagsanslag.

Vad härefter angår en utsträckning av inmalningstvånget till att avse jämväl
råg, framhåller departementschefen, att åtskilliga omständigheter talade
härför. I likhet med lantbruksstyrelsen erinrar departementschefen sålunda
örn, att rågodlingen fortfarande omfattade en avgjort större areal och med säkerhet
jämväl ett större antal odlare än veteodlingen. Rågodlingen bedreves vidare,
i motsats till veteodlingen, huvudsakligen i sådana trakter av landet, där
jordmånen vore relativt svag, och sannolikt i stor utsträckning av medelstora
och mindre jordbrukare.

Å andra sidan förelåge ett starkt skäl för att en viss åtskillnad iakttoges
i fråga örn åtgärder för stödjande av marknaden för de båda sädesslagen, i det
att, på grund av det svenska vetets beskaffenhet, det vore förenat med särskild
svårighet att inom landet finna avsättning till brödsäd för hela den inhemska
till berörda ändamål dugliga veteskörden. Beträffande rågen vore däremot
läget ett annat. Den svenska rågen vore vid god bärgning i kvalitetshänseende
fullt jämförlig med i marknaden förefintlig utländsk vara, varför i fråga örn
detta sädesslag ej samma avsättningssvårigheter förelåge, som vore förhanden
beträffande det svenska vetet. Då inmalningstvånget i första hand åsyftade att
säkerställa avsättningen inom landet av inhemsk brödsäd, torde därför enligt
departementschefens uppfattning, åtminstone för närvarande, icke vara av behovet
påkallat att låta detsamma omfatta även råg.

Verkställda

utredningar.

I syfte att få verkningarna av ett inmalningstvång ytterligare belysta hava
professorn E. Widmark och fil. doktorn Å. Åkerman på utskottets uppdrag
verkställt utredning örn narin g svärdet hos bröd, bakat av vetemjöl nied olika
inmalningsprocent för svenskt vete. Se bil. R (sid. 274).

Resultatet av denna utredning torde kunna sammanfattas sålunda. Mjöl av
svenskt mjukt vete är till sin kemiska sammansättning likvärdigt med mjöl av
amerikanskt hårt vete med undantag därav, att det senares äggvitehalt är något
högre. Då den svenska kosten i sin helhet innehåller i genomsnitt 70—100 gram
äggvita per dag, varvid en säkerhetsmarginal utöver den absolut nödvändiga
mängden förefinnes, saknar den obetydliga minskningen i äggvitetillförseln,
som kan uppkomma genom en höjning av inmalningsprocenten för svenskt vete,
varje praktisk betydelse. Då sålunda ingen väsentlig skillnad kan anses föreligga
mellan de två huvudkvaliteterna av vetemjöl i avseende å för kroppen
nödvändigt byggnadsmaterial, anse dessa sakkunniga, att mjölets värdesättning
uteslutande bör baseras på detsammas kalorivärde, d. v. s. den energimängd,
som det förmår tillföra organismen. En i sådant syfte företagen undersökning
giver vid handen, att svenskt och amerikanskt vetemjöl innehålla
samma kalorimängd per viktsenhet torrsubstans.

Den ur näringsfysiologisk synpunkt viktigaste skillnaden mellan bröd av
hårt och bröd av mjukt vete består enligt dessa sakkunnigas uppfattning däri,
att den förra vetekvaliteten giver större vattenhalt och störer porositet än den se -

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

43

nare. Vid stigande inmalning av svenskt vete avtager sålunda brödets vattenhalt
och ökas dess energimängd. Bröd av 100 gram amerikanskt mjöl och bröd
av 100 gram svenskt mjöl innehåller med andra ord samma energimängd, blott
med den skillnaden, att i det förra fallet kroppen samtidigt tillföres något mera
vatten än i det senare. Detta förhållande är ur näringsfysiologisk synpunkt
likgiltigt. Frågan om den olika vattenhalten är fastmera av ekonomisk natur.
Ty örn en och samma viktsmängd av olika brödslag betingar samma pris, ställer
sig priset per kalori högre vid användning av amerikanskt än av svenskt
mjöl. Konsumenterna få med andra ord betala för det i degen upptagna vattnet.
Av det mjuka vetet erhålles i allmänhet ett bröd av mindre porositet än av
det hårda. Detta har givit anledning till den uppfattningen, att den genom
ökad inmalning av svenskt vete uppkommande mindre porvolymen hos brödet
skulle menligt inverka på möjligheten för kroppen att tillgodogöra sig detsamma.
Den verkställda utredningen visar emellertid, att så icke är fallet. Även
i sistnämnda hänseende är den förefintliga olikheten mellan bröd, tillverkat av
svenskt och av amerikanskt mjöl icke av betydelse ur näringsfysiologisk utan
snarare ur ekonomisk synpunkt. Därest nämligen brödet betalas efter volym,
är det uppenbart, att det av amerikanskt mjöl framställda brödet icke blott på
grund av sin högre vattenhalt utan även till följd av sin större porositet är
dyrare per kalorivärde räknat än bröd av mjukt vete. Priset efter kalorivärde
bör därför bliva lägre, ju större inmalning av svenskt vete som äger rum.

Den verkställda utredningen ådagalägger sålunda, att någon skillnad av betydelse
i fråga örn näringsvärdet icke kan påvisas hos bröd, bakat med olika
inmalningsprocent för svenskt vete.

Vidare har utskottet, till komplettering av den av jordbruksutredningen verkställda
undersökningen angående i vilken omfattning under konsumtionsåret
Vs 1928—37t 1929 i den vid de större kvarnarna förmalda vete- och rågmängden
ingått svensk vara, låtit införskaffa uppgifter i berörda hänseende för tiden
1ls 1929—31/s 1930. Se bil. T (sid. 298). Medan den av jordbruksutredningen
företagna undersökningen, som omfattade 36 kvarnar, däribland samtliga storkvarnar,
utvisade, att under förstberörda period i det förmalda vetet ingått
svenskt vete med 37.1 procent och i den förmalda rågen ingått svensk råg med
23.9 procent, har den utredning, som utskottet låtit verkställa och som omfattat
27 kvarnar, däribland samtliga storkvarnar, utvisat, att under månaderna augusti
1929 till mars 1930 i den vid dessa kvarnar förmalda vetemängden ingått
svenskt vete med 43.22 procent och i den förmalda rågmängden ingått svensk
råg med 25.76 procent.

Vid övervägande av frågan, vilka medel, som lämpligen böra anlitas för att
stödja brädsädesodlingen har utskottet kommit till den uppfattningen, att i
första hand sådana åtgärder böra tillgripas, som åsyfta att säkerställa avsättningen
av inhemsk brödsäd och samtidigt möjliggöra ett utnyttjande av
nu gällande tullsatser. Olika utvägar kunna tänkas för att nå detta mål.
Ett sätt att lösa spörsmålet vöre givetvis införandet av importreglering i form
av förbud mot införsel av brödsäd i förening med licensförfarande. Förslag

Utskottet.

44

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

i sådan riktning ha ock framförts i motionerna 11:24 och 11:472. Utskottet
kan emellertid icke biträda sagda förslag. Såsom i propositionen framhållits,
torde en ordning av nu angiven innebörd icke vara förenlig med av Sverige traktatmässigt
ingångna förplikter. På grund härav anser sig utskottet böra
avstyrka bifall till motionen II: 24 samt motionen II: 472, så vitt denna avser
införandet av importreglering.

Upprättandet av statsmonopol beträffande handeln med brödsäd torde jämväl
vara en tänkbar lösning. Huruvida ett dylikt system är lämpligt för svenska
förhållanden lärer emellertid icke utan ingående utredning kunna bedömas.
När det gäller att överväga, vilka åtgärder som redan innevarande år
lämpligen kunna och böra vidtagas, torde därför tanken på ett statsmonopol ej
äga aktualitet. Utskottet återkommer emellertid till nu berörda spörsmål i
samband med behandlingen av motionen 11:485.

Utskottet har efter prövning av olika förslag funnit, att avsättningen av
den svenska brödsädesskörden för närvarande icke torde kunna säkerställas
på annat sätt än genom införandet av ett inmalningstvång. Utskottet anser
emellertid, att ett inmalningstvång bör omfatta ej blott vete utan även råg.
I det följande kommer denna ståndpunkt att närmare motiveras.

De svårigheter, som under efterkrigsåren visat sig vara förbundna med avsättningen
av svenskt vete, äro i första hand beroende på att kvarnarna i allt
större utsträckning övergått till användning av hårdare amerikanskt vete
framför svenska och övriga mjuka vetesorter. Anledningen härtill är huvudsakligen
av bageriteknisk natur och sammanhänger därmed, att det hårda vetet
bl. a. på grund av sin högre glutenhalt möjliggör framställning av ett
mjöl, som äger större förmåga att uppsuga vatten och till följd härav lämnar
större degutbyte än mjöl, tillverkat av mjuka vetesorter. Då i Sverige brödet
betalas efter degmängd, blir mjölets förmåga att absorbera vatten av stor
betydelse för bagerierna. Detta förhållande har medfört, att mjöl av hårda
och glutenrika vetesorter i allmänhet är särskilt efterfrågat; det anses av ovan
antydda skäl hava större s. k. bakningsduglighet än mjöl av mjuka och mera
glutenfattiga vetesorter.

Denna bageritekniska utveckling och den därtill anknutna konkurrensen inom
bagerinäringen och kvarindustrien samt måhända även smakriktningen ha efter
hand allt mera stimulerat till ökad användning av utländskt, hårt vete vid
mjöltillverkningen.

Följden härav har blivit, att det svenska vetet icke kunnat till tillfredsställande
pris finna avsättning hos kvarnarna utan i stället måst i avsevärd omfattning
användas till andra ändamål bl. a. till kreatursfoder.

Att skapa ett korrektiv mot en fortsatt sådan utveckling synes utskottet i
nuvarande läge vara en välgrundad åtgärd.

Sett ur synpunkten av konsumenternas intressen torde befogade invändningar
häremot näppeligen kunna göras.

Såsom framgår av den av professor Widmark och doktor Åkerman verkställda
utredningen, föreligger i fråga örn näringsvärdet ej någon skillnad av betydelse
mellan mjöl av amerikanskt och mjöl av svenskt vete.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

45

Utskottet anser sig jämväl äga stöd för den uppfattningen, att ett inmalningstvång
beträffande vete icke behöver medföra någon höjning av mjölpriset.
Utskottet vill i sådant hänseende nämna, att utskottet på grundval av uppgifter
lämnade av 18 av rikets större handelskvarnar — representerande 63 procent
av den i statistiken redovisade vetemjölsproduktionen — låtit företaga en
beräkning av vilka förändringar i vetemjölspriset, som åren 1927 1929 borde

lia föranletts av en ökad inmalning av svenskt vete i det tillverkade vetemjölet.
Beräkningarna ha lett till det resultatet, att ökad inmalning av svenskt vete
genomgående borde medgivit ej obetydligt lägre pris å vetemjölet. Sålunda
skulle för år 1929 en inmalning av respektive 50, 60, 70 och 80 procent svenskt
vete ha föranlett en besparing i tillverkningskostnaden för vetemjölet med respektive
1.06 kr., 1.87 kr., 2.69 kr. och 3.50 kr. allt per 100 kg. Även örn dessa
kalkyler måste betecknas såsom i viss mån osäkra, torde de dock vara ägnade
att giva ett stöd för den ovan uttalade uppfattningen, att ett inmalningstvång
i varje fall icke behöver medföra höjning av vetemjölspriserna.

Såsom utskottet i det följande kommer att närmare angiva, håller utskottet
före, att den lyckligaste formen för tryggandet av avsättningen av det svenska
vetet vore, att kvarnarna avtalsvis förbunde sig att i sin tillverkning inmata
svenskt vete i härför erforderlig omfattning samt därvid tillika utfäste sig att
ställa det inhemska priset å vetemjöl i skäligt förhållande till spannmålspriset.
Skulle emellertid överenskommelse beträffande vetemjölspriset ej kunna åvägabringas,
torde dock konkurrensen mellan de olika kvarnföretagen innefatta viss
garanti mot prisuppskörtning i avseende å mjölet. Utskottet vill till stöd för
denna sin uppfattning ytterligare framhålla, att bl. a. till följd av den utjämning
av vetemjölskvaliteterna, som måste bliva en följd av inmalningstvånget,
de mindre handelskvarnarnas konkurrenskraft gentemot storkvarnarna kan förväntas
bliva stärkt. Slutligen må erinras därom, att Kungl. Majit äger möjlighet
att genom ändrade bestämmelser rörande villkoren för import av mjöl
utöva en reglerande inverkan beträffande prisbildningen å denna vara.

Jämväl ur en annan synpunkt torde införandet av inmalningstvång beträffande
vete kunna betraktas såsom väl grundat. Som bekant har växtförädlingen
i Sverige under de senare åren särskilt inriktats på frambringandet av vetesorter
med högre glutenhalt än de nu odlade och i detta avseende redan lyckats
uppnå anmärkningsvärda resultat. En större inblandning av svenskt vete kan
föiväntas medföra, att kvarnarna för att upprätthålla högsta möjliga kvalitet
på sitt mjöl finna med sin fördel förenligt att vid prisbestämningen taga större
hänsyn till skillnaden i kvalitet hos de inhemska veteslagen än för närvarande
är fallet. Detta kommer å sin sida att med sannolikhet påverka jordbrukarna
att övergå till odling av mera bakningsdugliga vetesorter och sålunda bidraga
till att giva produktionen en efter förhandenvarande konsumtionsbehov bättre
anpassad inriktning.

På sätt redan i det föregående antytts, anser utskottet, att jämväl avsättningen
av den svenska rågen bör tryggas genom införandet av förmalningstvång.
Frånsett att priserna å detta sädesslag för närvarande väsentligt understiga
priserna för vete, omfattar rågodlingen, såsom i propositionen framhållits, fort -

46

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

farande en avgjort större areal och med säkerhet jämväl ett större antal producenter
än veteodlingen. Det må ock erinras därom, att rågodlingen företrädesvis
bedrives i sådana trakter av landet, där jordmånen är av mera ogynnsam
beskaffenhet, och i stor utsträckning av medelstora och mindre jordbrukare.
Veteodlingen förekommer däremot till övervägande del i landets bördigaste trakter,
och sannolikt i mera betydande omfattning å de större brukningsdelarna.
Riktigheten av denna uppfattning har bestyrkts vid den år 1927 företagna jordbruksräkningen.
Nu berörda omständigheter anser utskottet starkt tala för
att åtgärder vidtagas jämväl till stödjande av rågodlingen. Men härtill kommer
att avsättningen av detta sädesslag för närvarande är förenad med stora
svårigheter, ehuru dessa icke, såsom beträffande vetet, äro beroende på skillnad
i kvalitet mellan in- och utländsk vara. Svårigheterna för avsättningen av
den svenska rågen belysas av den förut återgivna undersökningen angående i
vilken omfattning svensk råg kommit till användning i handelskvarnarnas rågförmalning.

Den tyngst vägande anledningen till dessa svårigheter torde otvivelaktigt
vara att söka i den dumpingpolitik, som från tysk och polsk sida sedan en tid
tillbaka bedrives på den nordeuropeiska marknaden. Med stöd av exportpremier
saluföres sålunda tysk och polsk råg på den utländska marknaden till priser,
som med ett belopp, motsvarande exportpremiens storlek, understiger priset
på den tyska hemmamarknaden. Till belysning härav må anföras följande
prisuppgifter å tysk råg, som erhållits av Sveriges Allmänna Lantbrukssällskap
:

1930

Banfritt Stettin
Kr. per 100 kg.

Cif mellansvensk
hamn utan tall
Kr. per 100 kg.

Januari medeltal......

........14.92

10.67

Februari > ......

........14.72

9.61

Mars > ......

........13.67

8.41

April > ......

........15.13

9.68

Maj 2...........

8.75

> 6...........

........14.71

8.-

> 9...........

7.80

De tyska exportpremierna hava sedan mitten av föregående år utgått med
6 Rmk och de polska med 6 zloty per 100 kg. I april månad utfärdades i
Tyskland nya bestämmelser. Medan värdet av utförselbevisen tidigare ej fick
överstiga tullen å vederbörande varuslag, har den tyska regeringen numera erhållit
befogenhet att oberoende av tullens storlek bestämma värdet av exportpremierna
för spannmål och vissa andra varor. Endast i det hänseendet har
en begränsning införts, att exportpremierna icke få belasta statskassan mer
än vad fallet varit under närmast föregående budgetår. Den tyska regeringen
har begagnat sig av detta bemyndigande, och från och med den 13 maj
1930 höjt exportpremierna å råg till 9 Rmk per 100 kg.

Även i ett annat avseende ha under innevarande år förutsättningarna för
exporthandeln med råg undergått en avsevärd förändring. För undvikande av
konkurrens mellan tysk och polsk råg på den europeiska marknaden har mel -

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

47

lan Tyskland och Polen en överenskommelse avslutats om upprättande av ett
rågsyndikat med uppgift att handhava den gemensamma utförseln från de
båda länderna, överenskommelsen avser i första hand en uppdelning av exporten
mellan Tyskland och Polen på det sätt, att förstnämnda land erhåller
c:a 60 % och det sistnämnda c:a 40 % av den gemensamma utförseln. Såsom en
följd av detta avtal har för rågexporthandeln bildats en tysk-polsk kommission,
som visserligen erhållit formen av ett enskilt företag men uppenbarligen
står under omedelbar kontroll av statsmyndigheterna. All utförsel av
råg skall enligt överenskommelsen förmedlas av denna kommission. I sådant
syfte hava de båda regeringarna förbundit sig att utfärda tyska respektive
polska exportperemier endast för de kvantiteter råg, som exporteras genom
nyssnämnda kommission. Överenskommelsen skall tillsvidare gälla till
den 1 juni 1930, men de båda regeringarna hava förklarat sig utgå från, att
densamma därefter skall förlängas.

Höjningen av de tyska exportpremierna åsyftar enligt til^ängliga uppgifter
att möjliggöra export till de nordiska länderna — varmed i första rummet torde
avses Sverige och Danmark — av c:a 70,000 ton råg, vilket beräknas motsvara
den kvantitet av inneliggande lager, som icke kan förväntas finna avsättning
inom Tyskland.

Genom de sålunda vidtagna åtgärderna, som innefatta dels bemyndigande för
den tyska regeringen att till obegränsat belopp höja utförselbevisen, dels ock
centralisering av den tysk-polska rågexporten till ett av vederbörande statsmyndigheter
kontrollerat organ, ha förutsättningar skapats för en ytterligare
skärpt dumping på den svenska marknaden.

Utskottet är av den uppfattningen, att kraftiga åtgärder äro från svensk
sida berättigade till förhindrande av att priserna på den svenska rågmarknaden
nedtryckas till och med under priserna å den tyska hemmamarknaden, vilka
där anses otillfredsställande. Det är emellertid uppenbart, att detta syfte
icke kan nås enbart genom åsättande av en fast tull. Ty då tyska regeringen erhållit
befogenhet att till obegränsat belopp höja utförselbevisens värde, saknas
underlag för beräkning av en sådan tull. Svårigheterna att i ett dylikt läge på
förhand fastställa ett effektivt tullskydd äro så mycket större som man har
anledning antaga, att den tyska regeringen med hänsyn till Sveriges stora betydelse
som exportmarknad, särskilt kommer attt inrikta sig på att fastställa
exportpremierna till sådant belopp, att en från tysk sida önskvärd rågexport
möjliggöres. Vid sådant förhållande har utskottet kommit till den uppfattningen,
att införandet av förmalningstvång i förevarande läge måste anses som
ett mera verksamt medel än höjning av tullsatserna å råg och rågmjöl, då det
gäller att motverka den från tysk-polsk sida bedrivna dumpingpolitiken.

Vad beträffar anordnandet av inmalningstvånget delar utskottet visserligen
den uppfattning, som, vad angår vetet, kommit till uttryck i propositionen,
nämligen att den mest önskvärda formen för säkerställande av den inhemska
skördens förbrukning såsom människoföda måste anses vara, att kvarnindustrien
genom avtal förbinder sig att vid förmalningen använda svensk vara

48

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

i den omfattning, som erfordras för vinnande av angivna syfte. I olikhet
med Kungl. Maj :t har dock utskottet funnit önskvärt, att förslag till de grundbestämmelser,
som äro avsedda att reglera detta förfarande, förelägges riksdagen
och bliver av denna prövat. Härigenom blir det möjligt för riksdagen
att för sin del taga ståndpunkt såväl till inmalningsföreskrifternas
principer som till det sätt, varpå saken i praktiken lämpligast synes böra
lösas. I enlighet med denna uppfattning har utskottet utarbetat följande

Förslag till förordning angående anrändande av svenskt vete och svensk
råg vid framställning av mjöl.

1 §•

Denna förordni^ avser att säkerställa, att till brödsäd lämplig svensk
spannmål av vete och råg, som ej åtgår för andra ändamål än den inhemska
brödsädsförbrukningen, bliver för sistnämnda ändamål använd.

2 §•

En var, som driver kvarn och därvid använder utländskt vete eller utländsk
råg, skall vara pliktig att

vid framställning av vetemjöl använda svenskt vete i viss omfattning sålunda,
att det svenska vetet minst utgör såväl i genomsnitt under en angiven
förmalningsperiod viss procent (inmalningsprocent) av allt vete, som förmales
vid kvarnen, som ock viss procent (minimiprocent) av det i varje parti ingående
vetet; samt att

vid framställning av rågmjöl använda svensk råg i viss omfattning sålunda,
att den svenska rågen under en angiven förmalningsperiod utgör minst viss
procent (inmalningsprocent) av all råg, som förmales vid kvarnen.

3 §•

inmalningsprocenten skall så bestämmas, att den myckenhet till brödsäd
lämplig svensk spannmål av vete eller råg, som beräknas inom landet förefinnas
under tiden från förmalningsperiodens början till slutet av löpande konsumtionsår
och ej anses under samma tid åtgå för andra ändamål än den inhemska
brödsädsförbrukningen, må kunna antagas under nämnda tid bliva
använd för sistberörda ändamål.

Därest så finnes påkallat för framställning under konsumtionsåret av vetemjöl
av i genomsnitt jämngod beskaffenhet, må inmalningsprocenten för vete
för viss förmalningsperiod sättas lägre än som följer av bestämmelsen i första
stycket. För dylikt fall skall inmalningsprocenten under återstående del av
konsumtionsåret i motsvarande mån höjas över vad eljest skulle erfordras.

Inmalningsprocenten må ej i något fall sättas högre än att den medgiver
framställning i erforderlig omfattning av olika kvaliteter mjöl av god bakningsduglighet.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

49

4 §.

1 mom. Vad i 2 § stadgats skall icke gälla beträffande framställning av:

1) vetemjöl, som av kvarninnehavaren exporterats;

2) vetemjöl, som av kvarninnehavaren till innehavare av rörelse för tillverkning
av makaroner levererats till fullgörande av försäljningsavtal mellan dem
eller som av kvarninnehavaren använts för tillverkning av makaroner; samt

3) annan vara, örn vilken Konungen förordnat, att vad ovan under 2) sägs
om tillverkning av makaroner skall äga motsvarande tillämpning.

2 mom. Vid beräkning jämlikt 2 § av den myckenhet vete, som under förmalningsperiod
vid kvarn förmalts, skall icke inräknas:

1) vete, svarande mot mannagryn, som vid kvarnen framställts;

2) svenskt vete, som förmalts tillsammans med annan brödsäd;

3) svenskt vete, svarande mot mjöl, som av kvarninnehavaren blandats med
mjöl av annan brödsäd än vete;

4) svenskt vete, som vid kvarnen förmalts mot tull eller lön; samt

5) svenskt vete, svarande mot mjöl, som av kvarninnehavaren på grund av
försäljningsavtal med importör av mjöl av vete levererats till denne för att användas
vid fullgörande av inblandningsskyldighet, varom i 5 § sägs, eller som
av kvarninnehavaren använts i kvarnrörelsen för fullgörande av dylik skyldighet.

5 §•

Den, som till riket inför vetemjöl, skall vara pliktig att, medan varan ännu
står under tullverkets uppsikt, låta däri inblanda mjöl av svenskt vete så, att
det svenska mjölet kommer att i genomsnitt motsvara den gällande inmalningsprocenten
och ej för någon del av partiet understiger minimiprocenten.

Yad sålunda beträffande vetemjöl föreskrivits i fråga örn inblandning intill
stadgad inmalningsprocent skall äga motsvarande tillämpning vid införsel till
riket av rågmjöl.

6 §•

Vad i 5 § föreskrivits skall icke gälla beträffande:

1) till riket infört vete- eller rågmjöl, som utan att hava från tullverket utlämnats
för förfogande inom riket, under tullkontroll åter utföres;

2) vete- eller rågmjöl, som införes i egentlig gränstrafik eller eljest under sådana
förhållanden, att tullfrihet för varan åtnjutes på grund av stadgandena i 5,
•6 och 8 §§ i tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929;

3) vetemjöl, som av importören levererats till innehavare av rörelse för tillverkning
av makaroner till fullgörande av mellan importören och tillverkaren
träffat försäljningsavtal eller som av importören användes för tillverkning av
makaroner;

4) till riket infört vetemjöl, som använts för tillverkning av annan vara, örn
vilken Konungen förordnat, att vete, som därtill använts, icke skall tagas i beräkning
vid fastställande av inmalningsprocenten.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 11 sami. 2 haft. (Nr 2.)

4

50

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

7 §.

Konungen äger medgiva de ytterligare undantag från i denna förordning omförmäld
förmalnings- och inblandningsskyldighet, som av förhållandena påkallas.

8 §•

En var, som vill till riket införa eller här i riket driva handel med utländsk
råg, skall göra anmälan därom hos länsstyrelsen i det län, dit införseln äger
rum, eller där rörelsen drives.

Den, som till riket inför eller här driver handel med utländsk råg, är ock skyldig
att föra bok över införsel, försändning, inneliggande lager, inköp och försäljning
av sådan vara ävensom att till den myndighet Konungen bestämmer
lämna uppgift i berörda hänseenden.

Konungen äger, där så finnes av omständigheterna påkallat, föreskriva, att
vad i denna paragraf stadgats beträffande utländsk råg jämväl skall gälla beträffande
utländskt vete.

9 §•

Närmare bestämmelser angående tillämpningen av i denna förordning givna
föreskrifter meddelas av Konungen eller den myndighet Konungen bestämmer;
dock skall fastställande av förmalningsperiod samt inmalnings- och minimiprocent
ävensom meddelande av erforderliga ansvarsbestämmelser städse ankomma
på Konungen.

10 §.

Därest syftet med denna förordning kan, i anslutning till härovan stadgade
grunder, ernås genom överenskommelse med kvarninnehavare i riket, må, örn
och i den mån sådan överenskommelse bringas till stånd, Konungen förordna,
att denna skall träda i stället för förordningens bestämmelser.

Beträffande då först syftet med ett inmalningstvång synes detta kunna så
angivas, att, enär konsumtionsbehovet inom vårt land av vete- och rågmjöl
är större än den inhemska tillgången av för detta behovs tillgodoseende erforderlig
spannmål, den till brödsäd lämpliga svenska skörden skall, i den mån
den ej utnyttjas för andra ändamål, i första hand användas för fyllandet av
nämnda behov och alltså dess åtgång därtill såvitt möjligt betryggas. I förslaget
till förordningens 1 § har också detta syfte blivit uttryckligt angivet.
Och för realiserandet därav föreskrives i 2 §, att kvarn, som använder utländsk
spannmål, därvid är skyldig att i viss omfattning vid sin förmälning
av brödsäd använda svensk vara.

Då emellertid olika meningar kunna göra sig gällande örn vad som bör
förstås med »till brödsäd lämplig svensk spannmål av vete och råg», har utskottet
i syfte att få innebörden av dessa uttryck närmare bestämd av en å
området särskilt sakkunnig person, fil. doktorn Å. Åkerman vid Svalöv, härom
inhämtat yttrande. Doktor Åkerman har, utgående från att det gällde att

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

51

precisesa huru den del av brödsädesskörden skall vara beskaffad, som man vid
ett inmalningstvång har att taga hänsyn till, anfört bl. a. följande:

»Till brödsäd lämpligt svenskt vete måste vara friskt och får ej hava unken
eller annan obehaglig lukt. Vattenhalten får ej överstiga 20 %.1 Hektolitervikten,
bestämd medelst Sommer & Runges 1-litersvåg, bör vara lägst 74 kg.
(= 124.5 holl. skålpund enligt Thieles våg). Halten grodda kärnor (med
grodden tydligt framträdande) får ej överstiga 2 % samt halten av sotkorn
och annan orenhet ej vara högre än 2 %. Inblandning av andra sädesslag får
uppgå till högst 2 %.

Till brödsäd lämplig svensk råg måste vara frisk och får ej hava unken eller
annan obehaglig lukt. Vattenhalten får ej överstiga 20 %. Hektolitervikten,
bestämd medelst Sommer & Runges 1-litersvåg, bör vara lägst 66 kg (= 111.7
holl. skålpund). Halten grodda kärnor må ej överstiga 2 %. Halten av mjöldrygor
får ej vara högre än 0.2 % och halten av annan orenhet ej högre än
2 %. Inblandning av andra sädesslag får ej överstiga 2 % dock med undantag
för vete, som får ingå med högst 5 %.»

Doktor Åkerman tillägger, att angående siffran för vattenhalten •— 20 %
— borde göras den reservationen, att spannmål, som innehölle över 16 % vatten,
icke utan vidare kunde lagras, utan måste då först torkas. Att på grund
därav sätta vattenhalten lägre än till 20 % kunde dock knappast anses tillrådligt,
ty dels vore det mycket svårt, särskilt i mellersta Sverige, att under våtår
få spannmålen torrare och dels kunde spannmål med 20 % vatten mycket vä)
användas till brödsäd, örn den antingen förmaldes omedelbart, blandad med
torrare vara, eller torkades. De siffror, som angivits för procenthalten grodda
kärnor, kunde nog från kvarnsynpunkt anses relativt höga. Dessa tal vore
emellertid gränsvärden och det komme alltid att finnas en relativt stor procent
partier med mindre halt av grodda kärnor, varför genomsnittshalten borde
bliva väsentligt lägre.

Utskottet finner de här återgivna definitionerna lämpade att lända till efterrättelse
vid avgörande av spörsmål om spannmål av vete eller råg är att anse
som lämplig till brödsäd.

Utskottet har icke förbisett, att ett sådant läge kan tänkas inträda, att den
inhemska produktionen av till brödsäd lämplig spannmål av vete och råg stiger
till den storlek, att den icke kan finna åtgång som brödsäd. Vad beträffar
rågen torde — att döma av den starka minskning den inhemska rågodlingen
under senare år undergått — överskott härå visserligen icke för den närmaste
framtiden vara att befara. I fråga om odlingen av vete torde enligt utskottets
mening ej heller risk föreligga för att denna inom den närmaste framtiden
skall nå sådan omfattning, att den inhemska produktionen av detta sädesslag,
i den mån den icke finner användning för andra ändamål än som människoföda,
ej skulle kunna för sistberörda ändamål förbrukas. Försiktigheten
torde dock bjuda, att man i allt fall räknar med den möjligheten att såväl
råg- som veteodlingen kan få vidgad omfattning.

Med hänsyn härtill synes det utskottet lämpligt, att, på sätt som påkallas
jämväl av hänsyn till konsumenternas intressen, en viss gräns angives, över

1 Procenttalen avse här alltid viktsprocent.

52

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

vilken vid framställningen av vetemjöl och rågmjöl inmalningen av svensk
vara icke må sträckas. Såsom sådan gräns torde böra angivas, att det framställda
mjölet bliver av god bakningsduglighet.

Rörande frågan vad med detta uttryck bör förstås hänvisar utskottet, så
vitt angår vetemjöl, till följande av doktor Åkerman på begäran av utskottet
avgivna yttrande:

»Då man talar örn, att ett vetemjöl har god resp. dålig bakningsduglighet,
rör man sig med begrepp, som äro mycket svåra att bestämt definiera. Det
ställes nämligen olika krav på mjölet allt efter det slags bröd, som skall
bakas, och därtill kommer, att för olika bakningsmetoder erfordras olika mjöltyper.
Helt allmänt torde man dock kunna säga, att, då man i vårt land talar
örn att ett vetemjöl har god bakningsduglighet, så menar man därmed, att
mjölet vid bakning av franska bröd eller vanligt vetebröd enligt gängse metoder
giver ett stort bröd — efter vikt och volym räknat — av vacker form och
med fina, jämna porer.

Fordringar på brödet i dessa hänseenden äro dock mycket olika, och
som regel ställa yrkesbagarna och särskilt de, som bedriva en mera industrimässig
bagerirörelse, betydligt större krav på mjölets bakningskraft,
än man gör vid bakning i hemmen. För en husmoder gäller det
naturligtvis i första hand att kunna framställa ett vitt, vackert bröd av så
god smak som möjligt, vilket dessutom kan förvaras några dagar utan att
bliva alltför torrt. Däremot har hon icke något större intresse av att mjölet
på grund av stark absorptionsförmåga gent emot vatten giver stort degutbyte
och ej heller av att brödvolymen blir särskilt stor. Husmödrarnas krav
torde därför i allmänhet fullt tillfredsställas av mjöl av den typ, som förekommer
i marknaden under namn av »Extra prima svenskt vetemjöl», och som endast
innehåller 20—30 % hårt, utländskt vete. Detta dock under förutsättning
att detsamma icke utmalts till högre procent, än att det har rent vit
färg. Orsaken till att mjöl av denna typ trots sin prisbillighet hittills endast
använts i relativt liten omfattning torde bland annat just vara att söka däri,
att det på grund av hög utmaning vanligen brukar hava en gråaktig färg.

.För yrkesbagaren, som måste tänka på att bedriva sin rörelse, så att den
går med vinst, göra sig emellertid delvis andra synpunkter i fråga örn mjölets
bakningsduglighet gällande. Hans strävan blir naturligtvis att kunna producera
ett vackert och smakligt bröd så billigt som möjligt, och följaktligen
måste han framför allt se till att få ett mjöl, som ger stort deg- och brödutbyte.
Eftersom brödets storlek i vårt land vanligen bestämmes eter degmängden,
så blir det framför allt degutbytet, han måste taga hänsyn till. Men det
ligger ju även i hans intresse att av en viss viktsmängd deg få en möjligast
stor bröävolym, emedan ett stort bröd mera tilltalar den brödköpande allmänheten
än ett mindre, även örn det icke innehåller mera näring.

En annan sak, som man, särskilt i de stora, industrimässigt drivna bagerierna,
tager stor hänsyn till, är degens »tolerans» med avseende på. jäsningstiden
samt dess förhållande vid maskinknådning. På grund av arbetstidens begränsning
i bagerierna har arbetet därstädes blivit mycket mera forcerat än förut.
Detta har haft till följd, att man måst förkorta jäsningstiden så mycket som
möjligt, och man vill därför också hava ett mjöl, som kan jäsa fort. Men samtidigt
fordrar man, att degarna skola tåla att jäsa relativt länge, örn så skulle
vara önskvärt. På senare tiden har man i stor utsträckning övergått till att
använda maskiner för degältningen, och detta har också medfört ökade krav
på mjölets bakningsduglighet. Man anser nämligen, att en deg av ett bakningskraftigt
mjöl är mindre ömtålig för maskinknådning än en sådan av ett

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

53

mindre kraftigt. Det är ju klart, att en bagare är mycket rädd för att få ett
bak misslyckat, då detta kan medföra stora förluster, och att han därför gärna
skaffar sig en relativt stor »säkerhetsmarginal» genom att använda mycket
kraftigt mjöl. En Betydande del av det amerikanska mjöl, som vi importera,
torde just användas av bagerierna för att i detta syfte »förbättra» svenskt
mjöl.1 Det torde emellertid kunna ifrågasättas, örn man i bagerierna icke i genomsnitt
taget skulle kunna nöja sig med en mindre »säkerhetsmarginal», än
den man nu har. För den, som icke själv sysslat med bageriyrket, är det naturligtvis
icke möjligt bilda sig någon bestämd uppfattning härom. Jag anser
mig dock med stöd av uttalanden från både kvarnkemister och bagare ganska
bestämt våga påstå, att de svenska kvarnarnas blandningsmjöl med c:a 50 %
utländskt vete av prima kvalitet (t. ex. Manitoba II) fylla alla rimliga anspråk,
man i storbagerierna kan ställa på ett vetemjöl även i nu berörda hänseenden.
Och jag håller det alls icke för uteslutet utan snarare för mycket sannolikt,
att man genom att införa något andra brödtyper med fördel skulle kunna
använda ännu svagare mjöl. Erfarenheter från andra länder, såsom Tyskland
och Frankrike, tyda åtminstone härpå.

I de s. k. hembagerierna, där man nedlägger större omsorg på degarna och
kan passa dem mycket noga, kan man också nöja sig med något svagare mjöltyper.
Vår egen erfarenhet från laboratoriet på Svalöv visar, att man vid omsorgsfull
behandling av degen kan få ett fullt tillfredsställande både deg- och
brödutbyte med mjöl, som endast innehåller 30—40 % utländskt vete.2

Med kännedom om nu berörda förhållanden torde utan vidare inses, att det
endast under vissa givna förutsättningar är möjligt lämna en bestämd definition
på begreppet »god bakningsduglighet». Det gäller ju att i en författningstext
angiva vilka fordringar, som böra ställas på mjölet vid en viss genomsnittlig
inblandning av svenskt vete. Man får väl därvid utgå ifrån, att inblandningsprocenten
bör bestämmas så, att bakningsdugligheten i genomsnitt taget
blir väl så god som den, vilken erfordras vid bakning i hemmen, men något underlägsen
den, som anses önskvärd i de stora bagerierna. Vi förutsätta nämligen,
att kvarnarna få möjlighet att inom en given ram variera inblandningsprocenten,
örn de blott vid förmalningen hålla den fastställda genomsnittsinblandningen
av svenskt vete, och böra de vid en så god bakningsduglighet hos
denna som den ovan angivna kunna framställa tillräckliga mängder mjöl av
typer, som också tillfredsställa bagarnas krav.

Utgående härifrån torde man i en författningstext rörande ett^eventuellt inmalningstvång
kunna precisera de fordringar, som böra ställas på mjölets bakningsduglighet
sålunda:

Vid bestämning av inmalningsprocenten bör tillses, att denna icke får sättas
högre, än att det mjöl, som kan erhållas, vid normal utmalning har god bakningsduglighet.
Härmed menas, att mjölet vid bakning enligt i bilaga 1 angiven
metod och under normala förhållanden i övrigt giver ett degutbyte per 100
gram mjöl på minst 152 gram. Degen bör visa relativt stor tolerans med avseende
på jäsningstiden. Vidare bör man av 100 gram mjöl kunna erhålla minst
450 ccm bröd med vacker skorpa utan grövre sprickor samt med fina, jämna
porer (klass 5 ä 6 enligt Moh’s porskala).»3

1 Vid diskussion av hithörande frågor är det naturligtvis av stor vikt att hava möjligast ingående
kännedom örn de bestämmande egenskaperna hos såväl mjöl av rent svenskt höstvete som sådant av
importerade hårda veten. Angående denna sak hänvisas till min uppsats om det svenska vetets kvalitet
i Sveriges TJtsädesiörenings tidskrift för år 1930, häfte 2.

2 Jämför bilagan till Widmarks och Åkermans utredning örn näringsvärdet hos bröd, bakat av
vetemjöl med olika inmalningsprocent.

3 Moks, K.: The size of the pores in baked braad. Cerea! chemistry, Yol. 1, sid. 149—151.

54

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Doktor Åkerman tillägger, att då i förslaget till definition talades om mjöl,
som vid normal utmalning hade god bakningsduglighet, med »normal utmalning»
finge avses en utmalning av 60 å 65 procent.

Rörande den bakningsmetod, vartill i definitionen hänvisas, lämnar doktor
Åkerman följande beskrivning:

»Man utgår från 600 corn vatten, i vilket 40 gram pressjäst uppslammas. Vattnet
bör hava en temperatur av 36° C. I jästuppslamningen utröras 800 gram
mjöl, vilka förut blandats med 12 gram koksalt och 6 gram rörsocker. Den sålunda
erhållna degen ältes, varvid mjöl tillsättes, tills den fått normal fasthet..
Degen ställes sedan att jäsa vid 32° C. Efter en timme knådas den åter, och
ytterligare mjöl tillsättes. Därefter får den ånyo jäsa, denna gång dock endast
V, timme, varefter den åter knådas. Sedan den är färdig, väges den, och med
ledning av de sålunda erhållna talen bestämmes degvikten samt beräknas mjölåtgången
per liter vatten och den viktsmängd deg, som erhålles av 100 gram
mjöl. Därpå uttagas 600 gram deg, vilka slås upp till bröd. Dessa bakas i
formar av följande dimensioner: höjd 12 cm., längd upptill 19 cm., nedtill 16
cm., bredd upptill 13 cm., nedtill 10 cm. De uppslagna bröden få jäsa en timme
vid 25—28° temperatur, varefter de gräddas vid c:a 230° C. Sedan bröden
kallnat, vägas de, och deras höjd och volym bestämmes. Med ledning av de
sålunda erhållna resultaten beräknas den viktsmängd bröd och den brödvolym,
som erhålles av 100 gram mjöl.»

Vid bedömande av innebörden av ett stadgande att det framställda mjölet
skall vara av god bakningsduglighet, är att beakta, att fordringarna i avseende
å mjölets bakningsduglighet ställa sig olika vid tillverkning av olika slag av
bröd. Sålunda lära kraven på bakningsdugligheten hos mjölet vara större för
tillverkning av s. k. franska bröd än för tillverkning av siktbröd och s. k. wienerbröd.
Då utskottet såsom riktlinje för inmalningstvångets tillämpning angivit,
att inmalningsprocenten ej i något fall må fastställas högre än att mjöl
framställt av vete, däri svensk vara ingår till fastställt procenttal, bliver av
god bakningsduglighet, innebär detta sålunda, att den fastställda inmalningsprocenten
skall, under upprätthållande av berörda krav, medgiva tillverkning av
mjöl av olika kvaliteter i den omfattning, som erfordras för tillfredsställande
av konsumtionens legitima krav i avseende å framställning av bröd av olika
sorter.

I fråga örn rågen möta ej samma svårigheter att tillfredsställa fordringarna
å mjölets beskaffenhet. Utskottet har ej ansett nödigt att beträffande rågen
uppställa någon särskild definition av begreppet god bakningsduglighet. Frågan
torde för rågens vidkommande bliva aktuell endast i fall den svenska rågskörden
något år blivit dåligt bärgad. Det torde då få bero på de föreliggande
förhållandena och överlämnas åt Kungl. Majit att efter särskild prövning närmare
angiva vad som bör fordras för att författningens föreskrifter skola anses
uppfyllda.

Såsom huvudregel för ett inmalningstvång bör beträffande såväl vete som
råg gälla, att det skall åligga en var, som driver kvarn och därvid förbrukar
vete respektive råg av utländskt ursprung, att vid framställning av vetemjöl
respektive rågmjöl använda svensk spannmål i den omfattning, att den svenska

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

55

varan i genomsnitt under en förmalningsperiod utgör viss procent av all vid
kvarnen förmald spannmål av det slag, varom är fråga.

För vetets vidkommande erfordras emellertid vissa särskilda stadganden av
den anledning, att det svenska vetet är av i genomsnitt annan kvalitet än vissa
slag av utländskt vete, som importeras för att efter förmälning användas till
inblandning i det av svenskt vete tillverkade mjölet. Sålunda bör, i anslutning
till vad i propositionen föreslås, för att förhindra uppkomsten av allt för stor
skillnad i mjöltyperna jämväl fastställas, att i allt vetemjöl, framställt vid
kvarn, som förbrukar utländskt vete, städse skall ingå svenskt vete med viss
minimiprocent.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla vikten av att marginalen mellan
inmalningsprocenten och minimiprocenten ej blir alltför betydande. Man
riskerar i motsatt fall, att kvarnarna komma att tillverka vissa mjölkvantiteter
med relativt hög inblandning av utländskt vete. I marknaden kommer då att
i begränsad omfattning tillhandahållas en, enligt hittills gällande smakriktning,
relativt högklassig vara. Erfarenheten har emellertid visat, att vid statlig
reglering av en förnödenhetsartikel en dylik eventualitet bör om möjligt
undvikas. Efterfrågan på en sålunda tillhandahållen högklassig kvalitet bliver
städse större än som motsvarar tillgången därav. Följden bliver uppskruvade
priser och missnöje hos allmänheten. För att i möjligaste mån förekomma en
sådan utveckling synes det böra eftersträvas, att skillnaden mellan i marknaden
förekommande mjölsorter ej göres större än som vid vägande av förefintligt
legitimt behov av olika mjölkvaliteter finnes påkallat.

Beträffande de undantag, som böra stadgas från tillämpningen av ett inmalningstvång
för vete, har utskottet kunnat ansluta sig till vad Kungl. Maj :t
i sådant hänseende föreslagit.

För att bereda den inhemska produktionen av vete- och rågmjöl erforderligt
skydd i konkurrensen nied utländskt mjöl fordrar ett inmalningstvång beträffande
vete och råg såsom komplement ett inblandningstvång d. v. s. skyldighet
för importör att i importerat vete- och rågmjöl inblanda mjöl av svenskt ursprung
till sådan myckenhet, att det svenska mjölet kommer att i genomsnitt
motsvara den gällande inmalningsprocenten och — såvitt angår vete — icke
beträffande någon del av partiet understiger minimiprocenten.

I fråga örn de undantag från inblandningsskyldigheten, som böra gälla
beträffande till riket infört vetemjöl, har utskottet intet att erinra mot de av
Kungl. Maj :t härom föreslagna regler. Vid införsel av rågmjöl torde från
inblandningsskyldighet böra undantagas till riket infört rågmjöl, som utan
att hava från tullverket utlämnats för förfogande inom riket, under tullkontroll
åter utföres, samt rågmjöl, som införes i egentlig gränstrafik eller eljest
under sådana förhållanden, att tullfrihet för varan åtnjutes på grund av stadgandena
i 5, 6 och 8 §§ i tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929.

Emellertid torde ytterligare fall kunna inträffa, då undantag från reglerna
örn inmalnings- och inblandningsskyldighet bör kunna medgivas. Sålunda
kan undantag från tillämpning av den fastställda inmalningsprocenten komma
att visa sig motiverat med hänsyn till eventuellt uppkommande svårighet att

56

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

till skäligt pris anskaffa inhemsk vara. Kungl. Majit torde därför böra äga
befogenhet att medgiva de ytterligare undantag från inmalnings- och inblandningsskyldighet,
som kunna visa sig av förhållandena påkallade.

En svårighet vid en reglering av rågförbrukningen yppas i nödvändigheten
att förekomma att till billigt pris importerad vara angives såsom svensk. För
att förhindra att så kan komma att ske, torde det bliva nödvändigt att anordna
ett kontrollförfarande, som möjliggör att man kan följa den importerade varan
från införseln av varan till dess förmälning. I sådant syfte torde böra föreskrivas,
att den, som vill till riket införa eller här i riket driva handel med
utländsk råg, skall därom göra anmälan hos länsstyrelsen i det län, dit införseln
äger rum, eller där rörelsen drives, samt vara skyldig föra bok över införsel,
försändning, inneliggande lager, inköp och försäljning av sådan vara ävensom
att till den myndighet, som omhänderhar kontrollen över regleringen, lämna
uppgift i berörda hänseenden.

För vetets vidkommande lärer åtminstone vid nuvarande prisläge å utländskt
vete ej föreligga samma risk som beträffande råg för att en till högre pris inköpt
utländsk vara skall inom landet utbjudas som svensk.

Utskottet har därför ansett, att f. n. föreskrifter rörande motsvarande kontroll
beträffande vetet ej äro erforderliga. Därest emellertid behov skulle visa
sig föreligga av kontroll i fråga örn det importerade vetet, bör Kungl. Maj :t äga
möjlighet påbjuda sådan.

Erforderliga bestämmelser rörande tillämpningen av nu angivna huvudgrunder
för ett inmalnings- och inblandningstvång beträffande vete och råg,
torde böra utfärdas av Konungen eller den myndighet, åt vilken handhavandet
av regleringen kommer att uppdragas, och torde därvid kunna i huvudsak
tillämpas de regler, som i propositionen angivits i fråga örn vetet. I den mån
avvikande föreskrifter beträffande rågen visa sig behövliga, torde det ankomma
på Kungl. Majit att härom utfärda bestämmelser. Utskottet förutsätter
vidare, att särskilt övervägande ägnas frågan örn när konsumtionsåret
lämpligen bör taga sin början.

Utskottet vill tillika i detta sammanhang understryka behovet av att åt de
ansvarsbestämmelser, som komma att utfärdas, förlänas tillräcklig effektivitet.

Såsom utskottet i det föregående antytt, är utskottet av samma mening som
departementschefen därom att en överenskommelse med kvarninnnehavarna i
riket, som säkerställer det ovan angivna syftet med inmalningstvånget, är att
föredraga framför tillämpningen av ett genom förordning påbjudet sådant
tvång. En på dylikt sätt frivilligt åtagen inmalningsskyldighet kan tänkas
bliva i sin tillämpning mjukare och för olika kvarnföretag mindre betungande.
Genom överenskommelse mellan de olika kvarnföretagen kunna dessa inbördes
mellan sig fördela den tillgängliga inhemska skörden under större hänsynstagande
till de särskilda förutsättningar, under vilka olika kvarnföretag driva
sin verksamhet, såsom kvarnarnas belägenhet i förhållande till de olika
odlingsområdena, än som kan bliva möjligt vid tillämpning av ett i författning
påbjudet inmalningstvång.

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

57

En given fördel med en frivillig överenskommelse skulle vidare vara därest,
på sätt i propositionen antytts, i en dylik jämväl kunde ingå ett åtagande från
kvarnarnas sida, varigenom dessa förbunde sig att i fråga örn prissättningen i
det av dem tillverkade mjölet iakttaga vissa normer, som ställde priset å det
inom landet framställda mjölet i visst förhållande till priset å utländsk vara,
eller på annat sätt tryggade konsumenterna mot oskälig prisstegring å mjölet.

Man torde ej heller böra förbise de fördelar av psykologisk art, som en genom
frivilligt avtal åtagen förpliktelse att säkerställa förbrukningen av den
inhemska brödsädsskörden innebär.

Med hänsyn till de fördelar, som en på överenskommelse med kvarnarna
grundad inmalningsskyldighet sålunda kan förväntas medföra, bör Kungl.
Majit äga befogenhet att, örn och i den mån sådan frivillig överenskommelse
kan komma till stånd, förordna att dylik överenskommelse skall tillämpas i
stället för vad i en blivande författning i ämnet kan bliva föreskrivet och att
sålunda författningen icke skall äga tillämpning beträffande de företag, med
vilka sådan överenskommelse kan träffas. I enlighet med denna uppfattning
har också en slutbestämmelse blivit införd i förslaget till förordning i ämnet.

I anslutning till vad utskottet sålunda anfört angående de riktlinjer, som
böra ligga till grund för åtgärder till säkerställande av förbrukningen av den
inhemska brödsädsskörden, och som innehållas i det i utskottets utlåtande intagna
författningsförslaget, vill utskottet uttala, att enligt utskottes uppfattning
de angivna grundsatserna böra komma till uttryck vid utfärdande
av bestämmelser i ämnet.

Utskottet, som förutsätter, att erforderliga författningar komma att träda i
kraft den dag innevarande år Konungen bestämmer, vill i detta sammanhang
understryka vikten av att även örn inmalnings- och inblandningstvången ej
lämpligen kunna — åtminstone ej i hela deras utsträckning — träda i kraft
förr än fr. o. m. inträdandet av den tidpunkt, då konsumtionsår skall taga sin
början, exempelvis den 1 november, åtgärder på ett eller annat sätt skyndsammast
måste vidtagas för att förhindra, att från de å detta område intresserades
sida åtgärder vidtagas, varigenom syftet med den föreslagna tvångsregleringen
omintetgöres. Därest så ej sker, riskerar man, att de verkningar man velat nå
med ett inmalningstvång kunna under den första tiden efter inmalningstvångets
tillämpning bliva omintetgjorda.

Utskottet finner ej anledning att närmare ingå på spörsmålet vilka åtgärder,
som till förekommande av en sådan utveckling böra vidtagas. Utskottet vill
allenast uttala, att det bör ankomma på Kungl. Majit att i sådant hänseende
utan uppskov vidtaga de åtgärder, som Kungl. Majit kan finna påkallade.

Motionerna 11:408 så vitt avser skyldighet för importör av vete och råg att
uppköpa viss mängd inom landet frambragt sådan vara, 11:472 punkterna 1),
2) och punkt 4), så vitt däri yrkats inmalnings- och inblandningstvång beträffande
råg, 11:473, 11:477 punkt 2) och 11:485 alternativ 2) a) torde få
anses besvarade genom vad utskottet i det föregående anfört.

58

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Motion.

Utskottet.

Motioner.

Utskottet.

Motion.

Utskottet.

I motionen 11:485 alternativ 2) b) har yrkats antagande av en bestämmelse
om, att inmalningstvånget skulle upphöra, därest priset i genomsnitt
under en månad i följd överstigit för vete 20 kr. och för råg 18 kr. per 100 kg.
samt icke ånyo träda i kraft förrän nämnda priser under en månad i följd nedgått
under förut nämnda belopp.

Utskottet har vid undersökning av förevarande spörsmål funnit stora svårigheter
möta att uppdraga den gräns, över vilken priset icke skulle få stiga,
därest ett ikraftträtt inmalningstvång skulle äga fortsatt tillämpning. Vid
svängningar i priset omkring denna gräns riskerar man, att inmalningstvånget
ena månaden upphör för att en påföljande månad åter träda i tillämpning.
Det behöver icke särskilt framhållas, att en anordning, som kan medföra sådana
verkningar, icke lämpligen kan komma till användning.

Utskottet finner sig av nu angivna skäl böra avstyrka bifall till motionen,
såvitt nu är i fråga.

I motionerna 11:472 punkt 3 och 11:482 har yrkats, att för tiden september
1930 till augusti 1931 måtte för vete och råg, som odlats inom landet, fastställas
ett av staten garanterat minimipris.

Utskottet vill icke bestrida, att det i motionerna framförda förslaget kan vara
värt beaktande. Utskottet finner sålunda, att vid ett av dumpingartade åtgärder
från andra länder framkallat prisfall av större omfattning en anordning med
lämpligt avvägda minimipris kan fylla en uppgift såsom skydd mot i ett dylikt
läge eljest ofrånkomliga förluster.

Vid övervägande av detta spörsmål har emellertid utskottet kommit till den
uppfattningen, att, innan en sådan åtgärd ifrågasättes, man torde böra avvakta,
vilka verkningar i avseende å prisbildningen å brödsäd inmalningstvånget,
sådant utskottet förordar detsamma, kan erhålla.

I motion 11:485 alternativ 1) har vidare hemställts, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla örn utredning rörande de åtgärder och bestämmelser,
som kunde anses behövliga för införande av statsmonopol å import
och försäljning av för människoföda avsedd spannmål samt för garanterandet
av ett visst pris å en begränsad kvantitet dylik spannmål.

Utskottet har i anledning härav låtit verkställa utredningar rörande innebörden
och verkningarna av de i Norge och Schweiz upprättade monopolen å
handeln med spannmål och förmalningsprodukter därav. Se bil. S. Av utredningarna
ifråga, har utskottet inhämtat, att såväl i Norge som i Schweiz spannmålshandelns
organisation synes ha lösts på ett för både producenter och konsumenter
gynnsamt sätt. Härav kan dock icke slutas, att det i dessa två
länder införda systemet utan vidare kan anses lämpligt för svenska förhållanden.
Utskottet har emellertid funnit frågan vara av den vikt, att en förutsättningslös
utredning rörande möjligheten för upprättandet av ett statsmonopol
i Sverige beträffande handeln med brödsäd synes motiverad, och förordar
utskottet sålunda i anledning av motionen utredning rörande detta spörsmål.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

59

Bildande av lagerhusföreningar, uppförande av lagerhus oell beviljande

av kredit åt föreningarna.

Den av jordbruksutredningen angivna planen för en sanering av vetemarkna- Lautmannaden
går ut på att genom en mera jämn reglering av saluutbuden av vete under
hela konsumtionsåret ernå för odlarna mera tillfredsställande pris. En sådan lagerhus,
reglering förutsatte, att den del av den salubjudna veteskörden, varav kvarnar- jord bni kail
a ej hade omedelbart behov, uppsamlades i lagerhus och därefter i män av utredningen,
efterfrågan utsläpptes i marknaden. Ett genomförande av denna plan fordrade,
att lantmännen i de veteodlande distrikten sammanslöte sig i föreningar, på
vilka det skulle ankomma att uppföra för ändamålet erforderliga lagerhus. Medel
till byggande av lagerhusen skulle tillhandahållas av staten såsom lån mot
säkerhet av inteckning i den fastighet, varå lagerhus uppfördes. Jordbruksutredningen,
som uttalat, att organisationsarbetet torde åtminstone till en del
kunna anknyta till redan bestående organisationer, exempelvis lantmännens
centralföreningar, har tänkt sig, att en särskild organisation, förslagsvis benämnd
lagerhusförening, skulle bildas inom var och en av rikets slättbygder,
d. v. s. mälarlandskapen, östgötaslätten, kalmarbygden, skånska slätten och
västgötaslätten. Ordnandet av organisationerna och dessas lokala omfattning
finge överlämnas åt lantmännens eget avgörande. Sedan lagerhusföreningar
kommit till stånd, skulle föreningarna kunna erhålla lån av statsmedel till uppförande
av ett eller flera lagerhus, allt efter som behovet krävde.

Vid uppskattning av det lagerhusutrymme, som skulle för angivna ändamål
erfordras, har jordbruksutredningen utgått från att kvarnarnas lagerhus, inklusive
pågående och nära förestående nybyggnader, rymde 150,000 ton spannmål,
därav 120,000 ton beräknades för vete. För lagring av utländsk vete disponerades
f. n. i normala fall utrymme för högst 50,000 ton. Då med den ökade
förmälning av svenskt vete, som utredningens förslag avsåge, behovet av lagerutrymme
för utländskt vete torde nedgå till 40,000 ton, återstode hos kvarnarna
ett utrymme för lagring av svenskt vete av 80,000 ton.

Vid bedömande av den ungefärliga storleken av de vetekvantiteter, som under
höstarna komme i öppna marknaden, har utredningen utgått från att vetepartier
av betydelse i nämnvärd omfattning utbjödes endast från de egentliga
spannmålsområdena och att från den som brödsäd disponibla vetemängden —
av utredningen uppskattad till 400,000 ton — finge avdragas dels skogsbygdernas
veteproduktion beräknad i runt tal till 30,000 ton, dels den vetemängd, som
lantbefolkningen i veteområdena läte förmala för egen konsumtion, av utredningen
anslagen till 100,000 ton. Därefter skulle återstå 270,000 ton att disponera
för den öppna marknaden. Då utredningen vidare anslår den kvantitet
vete, som lantmän med egna lagerutrymmen behölle till längre fram under konsumtionsåret,
till 70,000 ton, finner utredningen den kvantitet, som på tidigt
stadium kunde påräknas för marknaden, stanna vid 200,000 ton. Därav kunde
kvarnarna vid höstens början taga emot 75,000 ton och vid slutet av oktober
eller början av november ytterligare 40 ä 50,000 ton. Den vetemängd, för vil -

60

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

ken lagerutrymme borde finnas tillgängligt utanför kvarnarna, rörde sig alltså
omkring 75,000 å 85,000 ton.

Statens nu befintliga offentliga lagerbus, nio till antalet och med en sammanlagd
lagringskapacitet av nominellt 34,000 ton, fyllde icke de krav i fråga
örn belägenheten, som måste uppställas för att göra en lagerhusinrättning effektiv.
— Lagerhusen måste hava ett läge, som gjorde deras begagnande så bekvämt
och billigt som möjligt. Lämpligaste förläggningsorter vore därför vid
kaj i hamnstad, där större kvarn funnes. Lastning och lossning kunde å sådan
plats ske maskinellt. Lagerhusen borde vidare, där de lokala förhållandena
sådant medgåve, förläggas så nära intill kvarn, att överföring av spannmål
jämväl till kvarn kunde verkställas direkt med tillhjälp av maskinella transportbanor.
— Ledande synpunkter vid anläggandet av statens lagerhus hade
däremot varit, att dessa skulle erbjuda skydd mot fientlig skadegörelse; de
hade därför förlagts inuti landet med påföljd att spannmålens fraktande till
och från dessa lagerhus droge en kostnad, som spannmålen merendels icke kunde
bära. En undersökning av förhållandena per den 30 november 1929 hade ock
utvisat, att de fem lagerhus, som då varit i drift, endast ofullständigt utnyttjats.
Sammanlagt hade vid berörda tidpunkt i dessa lagerhus funnits inlagda
allenast tillhopa 3,221 ton spannmål samt 77 ton kli och oljekakor.

Jordbruksutredningen finner i anslutning till det anförda statens nuvarande
lagerhus icke kunna i förevarande sammanhang tillerkännas större betydelse,
men anser, att åtminstone några av dem skulle kunna fylla en uppgift särskilt
som reservutrymmen och att det därför kunde tänkas lämpligt, att de infogades
i lantmännens lagerhusorganisation. Under antagande att statens lagerhus
i någon mån kunde begagnas och under iakttagande av att i avvaktan på erfarenhet
örn det tilltänkta systemet en viss säkerhetsmarginal nedåt hölles, anser
utredningen nyanläggning av lagerhus tills vidare kunna stanna vid en kapacitet
av omkring 50,000 ton spannmål; utredningen har därvid tagit i beräkning,
att även råg skulle vid behov kunna mottagas för lagring.

Förslag till lagerhusanläggningar borde prövas och godkännas av Kungl.
Majit efter spannmålsnämndens hörande. En ekonomisk drift torde förutsätta
minst 4,000 tons kapacitet. Lagerhus av denna storlek beräknades inklusive
torkinrättning draga en anläggningskostnad av omkring 250,000 kronor, tomtvärdet
ej inräknat. För en lagringskapacitet av 50,000 ton krävdes sålunda 12
ä 13 lagerhus av berörda storlek med en sammanlagd anläggningskostnad av
i runt tal 3 miljoner kr. Utredningen anser, att därav för budgetåret 1930/1931
borde, oberäknat den nuvarande spannmålslagerhusfonden, anvisas en miljon
kr. Därutöver erfordrades visst belopp för inköp av tomtmark, där arrendering
av sådan ej ställde sig lämpligare.

Statsmedel borde till hela anläggningskostnadens belopp lämnas såsom lån;
därvid borde i första hand tagas i anspråk den nuvarande spannmålslagerhusfonden
å en halv miljon kr. samt därefter lånemedel, som särskilt anvisades.
För lånen borde gälla räntefrihet under de tre första åren samt amorteringsfrihet
under sex år. Räntan borde, därest staten ej funne skäl medgiva full

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2. 61

räntefrihet, utgöra högst 4V2 procent; amorteringstiden borde vara 40 år. Som
säkerhet för lånen skulle godtagas inteckningar i lagerhusen.

I fråga om prissättningen å vete borde principiellt gälla, att det svenska vetet
skulle av kvarnarna betalas med ett pris, som motsvarade världsmarknadspriset
å likvärdigt utländskt vete med tillägg av svensk tull.

Betalningen för av lagerhusföreningens medlemmar levererat vete borde verkställas
sålunda att säljaren vid leveranstillfället erhölle betalning med viss del
av gällande pris, varefter vid affärsårets slut avräkning borde verkställas för
utrönande av det genomsnittspris, som föreningen erhållit vid sina försäljningar.
Detta pris borde därefter läggas till grund för den slutliga regleringen av
betalningen till de särskilda leverantörerna, därvid dock borde iakttagas skälig
differens på grund av olikheter i leveranstid, torrhetsgrad o. s. v.

Lantbruksstyrelsen framhåller, att det vid organiserandet av spannmålsodlarna
i lagerhusföreningar vore önskvärt att bibehålla och stödja redan befintliga
organisationer. Att skapa nya föreningar kunde lätt leda till en ur ekonomisk
synpunkt ödesdiger överorganisation. En anslutning till befintliga centralföreningar
krävde icke med nödvändighet, att centralföreningarna övertoge den
ifrågasatta verksamheten; huvudsaken vore att de befintliga föreningarnas organisation
i största möjliga grad utnyttjades.

Styrelsen finner önskvärt, att räntefoten för erhållande av lån ur den föreslagna
fonden till byggande av lagerhus bestämmes enligt utredningens förslag.
Räntefrihet under något eller några år syntes jämväl böra komma i fråga. De
i övrigt föreslagna villkoren kunde medföra mindre önskvärda konsekvenser.
Ordnades saken så som förslaget innebure, kunde lagerhus uppföras utan att
den förening, som byggde, hade egna tillgångar -— således utan anlitande av
insatser från medlemmarna — och utan att föreningen ådroge sig eller sin styrelse
något ekonomiskt ansvar. Verklig frestelse kunde sålunda föreligga till
ett lättvindigt utnyttjande av fördelarna med fara för att lagerhus uppstode,
som saknade det existensberättigande en fast lantmannaorganisation gåve och
som måhända snart skulle öka antalet med statsmedel uppförda, obegagnade
lagerhus. En nödvändig förutsättning för en fast lantmannaorganisation torde
vara, att dess medlemmar genom ett verkligt om ock jämförelsevis obetydligt
ekonomiskt intresse vore bundna vid organisationen. Ur dessa synpunkter borde
det snarast vara till fördel, om den föreslagna amorteringstiden avkortades,
den amorteringsfria tiden inskränktes och en om ock ringa fordran på eget
ekonomiskt intresse i företaget infördes. Styrelsen förutsätter slutligen bestämt,
att nya lagerhus icke komme att med statsmedel anläggas inom områden,
för vilka statens nuvarande lagerhus kunde tillfredsställa behovet av lagerhusutrymme.

Kommerskollegium finner påtagligt, att inrättandet av lämpligt belägna och
modernt utrustade lagerhus skull kunna medföra fördelar för spannmålshandeln
och särskilt för producenterna av brödspannmål, men reserverar sig på det
bestämdaste mot att ur den föreslagna lånefonden för anläggande av lagerhus
skulle kunna till lagerhusföreningar utlämnas statslån motsvarande hela anläggningskostnaden
utan annan säkerhet än inteckning i lagerhusen. Lån ut -

Lantbruks styrelsen.

Kommers kollegium.

62

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Statskontoret.

Fullmäktige
i riksgäldskontoret.

Departe mentschefen.

lämnade på av utredningen föreslagna villkor bleve närmast att betrakta såsom
anslag med viss eventuell återbetalningsskyldighet och borde då även så
betecknas och i varje fall utgå av skattemedel. En ändring av lånevillkoren i
den riktning utredningen föreslagit innebure ett avsteg från sunda ekonomiska
principer.

Statskontoret anför, att inteckningar i lagerhusen icke kunde anses såsom
betryggande säkerhet för. lån utlämnade till hela anläggningskostnaden. Enligt
utredningens förslag skulle låntagaren hava att fr. o. m. sjunde året efter det
lån beviljats verkställa en annuitetsbetalning av cirka 5.8 procent å det ursprungliga
lånekapitalet. Med hänsyn till beskaffenheten av den pant, som
skulle utgöra säkerhet för lånen, borde dessas löptid begränsas till exempelvis
30 år. Med frihet från amortering under sex år skulle amorteringstiden komma
att omfatta 24 år och annuiteten bliva cirka 6.9 procent. Inskränkes amorteringsfriheten
till tre år, skulle med en amorteringstid av 27 år annuiteten
komma att utgöra 6.47 procent å lånekapitalet. Med hänsyn till den ekonomiska
risk, som vore förbunden med denna låneverksamhet, torde, särskilt örn
räntefrihet helt eller delvis medgåves, de för utlåningen erforderliga kapitalmedlen
böra anvisas att med ett efter dessa förhållanden avvägt belopp utgå av
andra statsinkomster än lånemedel.

Fullmäktige i riksgäldskontoret anföra, att riksdagen numera i fråga om
avsättningarna till statens utlåningsfonder konsekvent tillämpade den principen,
att av lånemedel anvisades endast så stor del, att inflytande räntor å utlämnade
lån beräknades komma att fullt täcka statens egna ränteutgifter å de
för respektive fond upplånade medlen. Denna regel medgåve ej att helt av
lånemedel anvisa de för bildande av en lagerhusfond erforderliga medlen. Man
måste räkna med möjligheten av att betydande förluster för staten kunde uppkomma
å denna lånerörelse. Den föreslagna räntefriheten under tre år å utlämnade
lån medförde därjämte en nedgång av nutidsvärdet av lånen och innebure
därmed även en viss kapitalförlust för staten. Förlustrisken syntes så
stor att det kunde iirågasättas, örn ej hela lånefonden borde anvisas att utgå
av andra statsinkomster än lånemedel. I varje fall borde minst hälften av
anslagen till fonden utgå av sådana statsinkomster och sålunda högst hälften
av lånemedel. För förluster, i den man dessa drabbade fonden, borde riksgäldskontoret
beredas ersättning.

Departementschefen anför i sitt yttrande till en början, att lån till anläggande
av spannmålslagerhus eller anskaffande av spannmålstorkar f. n.
kunde beviljas att utgå ur den nuvarande spannmålslagerhusfonden på i
huvudsak följande villkor: Lan tilldelas ekonomiska föreningar och aktiebolag,
däri medlemmarna eller aktieägarna helt eller till övervägande
del bestå av jordbrukare. Lån beviljas mot av statskontoret godkänd
säkerhet intill högst 75 procent av anläggnings- eller anskaffningskostnaden.
Lan förräntas efter 5 procent örn året. Lan indelas med avseende
å återbetalningen i två lika stora delar, en amortenngsdel och en stående del.
Å amorteringsdelen erlägges, tills den blivit till fullo gulden, en annuitet av 7
procent, varvid såsom ränta räknas 5 procent å det oguldna kapitalbeloppet av

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

63

amorteringsdelen. Amorteringsskyldighet inträder med fjärde året efter utgången
av det kalenderår, under vilket lånet utbekomma. Intill dess kapitalavbetalningen
börjar, erlägges ränta å lånets hela belopp. Fr. o. m. berörda
fjärde år erlägges jämte föreskriven annuitet å amorteringsdelen ränta å lånets
stående del. Denna del, som icke kan av staten uppsägas, förr än amorteringsdelen
guldits, skall vara inbetald inom fem år från det sista inbetalningen å
amorteringsdelen bort fullgöras.

Departementschefen finner spannmålslagerhusen hava en viktig uppgift att
fylla dels för underlättande av den i landet producerade spannmålens avsättning
på ett sätt, som bättre tillgodosåge producenternas intressen särskilt i förhållande
till förefintliga mellanhänder, dels ock för höjande av spannmålens
kvalitet. De av utredningen angivna riktlinjerna för åstadkommande av erforderligt
antal lagerhus och behovet av dylika lagerhus anser departementschefen
vara av beskaffenhet att i huvudsak kunna läggas till grund för förslag i
ämnet. Det borde dock tillses, att lagerhus icke komme att anläggas inom
områden, där redan befintliga eller enskilda tillhöriga lagringslokaler kunde
fylla behovet. Måhända kunde därigenom någon minskning ernås i det av utredningen
beräknade behovet av lagringsutrymme för 50,000 ton spannmål.

För genomförandet av en anordning, varom nu vore fråga, syntes påkallat,
att erforderligt antal lagerhus komme till stånd. Initiativet härtill måste utgå
från lantmännen, som för ändamålet borde sammansluta sig i bolag eller föreningar,
i den mån ej redan förefintliga sådana kunde tjäna såsom organ för
verksamheten. I vad mån redan befintliga lantmannaorganisationer kunde
anses lämpade såsom underlag för lagerhusrörelsen, finge bero på en ingående
prövning i varje särskilt fall av dessas ekonomiska ställning, ledning och andra
på frågan inverkande omständigheter.

Såsom villkor för erhållande av lån borde stadgas, att lån finge tilldelas
ekonomiska föreningar och aktiebolag, däri medlemmarna eller aktieägarna
bestå av jordbrukare, och att lån kunde beviljas såväl för uppförande av uppsamlingslagerhus,
centrallagerhus eller magasin till för torkning avsedd spannmål
som ock för anskaffande av spannmålstorkar. Lån borde kunna medgivas
intill högst 85 procent av anläggnings- eller anskaffningskostnaden, därvid
behovet i varje särskilt fall borde prövas av Kungl. Majit. Såsom säkerhet
för lån för uppförande av lagerhus eller magasin borde lämnas inteckningar
med bästa förmånsrätt i den fastighet, varå byggnaden vore avsedd att uppföras,
samt till belopp motsvarande det beviljade lånebeloppet. Lån borde
efter prövning i varje särskilt fall i mån av arbetets fortgång kunna intill två
tredjedelar utbetalas, dock ej mer än som motsvarade två tredjedelar av den
verkliga kostnaden för det utförda arbetet; återstoden borde innestå, tills arbetet
blivit efter verkställd avsyning godkänt.

Ränta å lånen borde utgå med 4 1f2 procent; ränteskyldighet borde ej inträda
förrän med fjärde året efter utgången av det kalenderår, under vilket lånet utbekommits.
Den tid, inom vilken lån skulle vara till fullo guldet, borde bestämmas
till 40 år, därvid skyldighet att erlägga amortering ej borde inträda
förr än med sjunde året efter utgången av det kalenderår, under vilket lånet

64

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

utbekommits. Lån borde under vissa närmare angivna förutsättningar kunna
uppsägas till omedelbar återbetalning. De ytterligare föreskrifter
för lånerörelsen, som kunde finnas erforderliga, borde utfärdas av Kungl.
Maj :t.

Anläggningskostnaden för ett lagerhus örn 4,000 tons kapacitet inklusive
torkinrättning kunde beräknas till omkring 250,000 kronor, kostnaden för inköp
av tomtmark, vartill lån av statsmedel ej borde medgivas, däri ej inräknad.
Beräknades det erforderliga antalet lagerhus tills vidare till omkring 12, skulle
statens lånebidrag härför, då lån av statsmedel förutsatts skola kunna utgå
med 85 procent, utgöra 2,550,000 kronor. Under första året torde dock högre
belopp än som motsvarade lå.nebidragen till fyra lagerhus näppeligen behöva stå
till förfogande. Med beräkning av ett lånebidrag till varje lagerhus av högst
212,500 kronor borde sålunda den nya spannmålslagerhusfonden för nästkommande
budgetår bestämmas till 850,000 kronor.

För denna fond borde i riksstaten uppföras ett reservationsanslag å förslagsvis
850,000 kronor. I enlighet med numera tillämpade grunder för beredande
av anslagsmedel till dylika fonder borde av nämnda belopp 680,000 kronor utgå
av lånemedel och 170,000 kronor av andra statsinkomster.

Lagerhus- I fråga örn den för lagerhusföreningarna tilltänkta uppgiften att inköpa
na^lnköps- sPannmål anför jordbruksutredningen bl. a.:

verksamhet. Sedan lagerhusföreningar bildats och behövliga lagerhus anlagts, borde för
Jordbruks- varje förening tillsättas en affärsledare med uppgift att förmedla samtliga
utredningen, föreningsmedlemmars försäljningar av vete och att förestå rörelsen vid föreningens
lagerhus, vilken rörelse även skulle omfatta inköp av vete från föreningens
medlemmar. Det vore omöjligt att med någon säkerhet bedöma den
omfattning, i vilken det kunde väntas bliva erforderligt att bedriva inköp av
vete. Som en gissning kunde antagas, att en vetemängd motsvarande högst
80 procent av de nya lagerhusens kapacitet inköptes d. v. s. cirka 40,000 ton.
För inköp av en sådan kvantitet vete samt vid behov även råg i viss omfattning
erfordrades ett rörelsekapital av omkring 8 miljoner kronor. Därav syntes 5
miljoner behövliga under budgetåret 1930/1931. Staten borde ställa erforderligt
kapital till förfogande i form av löpande kredit i riksbanken att tagas i anspråk
mot erläggande av vanlig diskontoränta. Den inköpta spannmålen skulle
utgöra säkerhet för krediten.

Lantbruks- Lantbruksstyrelsen anför i fråga om det föreslagna löpande kreditivet å 8
styrelsen, miljoner kronor att av lagerhusföreningarna användas för inköp av vete och
råg, att örn föreningarna sattes i stånd att köpa spannmål, infördes i deras
verksamhet ett spekulationsmoment, som kunde innebära fara för deras framtida
bestånd. Enligt styrelsens mening borde spannmålen tillhöra den ursprunglige
ägaren, till dess den verkligen avsattes. Föreningen skulle allenast
tjänstgöra såsom mellanhand, som förmedlade lån åt ägaren mot säkerhet i
varan.

Kommers- Kommerskollegium avstyrker på det kraftigaste den av jordbruksutredninkoliegium.
^en föreslagna organisationen av spannmålshandeln. Ur synpunkten av riks -

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

65

bankens intresse av fullgod säkerhet för belåningssumman vore det föga tillfredsställande
att räkna med pantens värde såsom lika med inköpsvärdet. Det
vore ock i hög grad betänkligt att med begagnande av statlig kredit bereda
möjlighet för enskilda sammanslutningar utan egentlig ekonomisk stadga att
bedriva i viss mån spekulativ spannmålshandel. Det kunde befaras, att en
sådan verksamhet i allt för många fall skulle visa sig förlustbringande.

Fullmäktige i riksgäldskontoret framhålla, att ett anordnande av kredit
för lagerhusföreningarna torde utgöra ett ofrånkomligt komplement till inrättande
av en lagerhusfond. Riksdagen borde dock ej ålägga riksbanken att
ställa medel till lagerhusföreningarnas förfogande, utan borde riksdagen uppdraga
åt riksgäldskontoret att på lämpligt sätt handhava kreditgivningen.
Krediten kunde därvid antingen ordnas så, att riksgäldskontoret skulle hava
att direkt tillhandahålla lagerhusföreningarna medel efter rekvisition och mottaga
återbetalningar å utbetalda medel eller ock så, att riksgäldskontoret träffade
avtal med riksbanken om kreditens omhänderhavande av banken mot säkerhet
av — utom den inköpta spannmålen — en av riksgäldskontoret ställd
garanti. I förra fallet borde å uttagna medel debiteras en ränta, som täckte
riksgäldskontorets egen upplåningsränta; i senare fallet kunde, örn krediten
ordnades såsom växelkredit, räntan beräknas bliva riksbankens vid varje tillfälle
tillämpade lägsta växeldiskonto. Förslag rörande kreditvillkoren borde
underställas fullmäktiges prövning. Det borde fastställas, intill vilket belopp
varje lagerhusförening ägde begagna sig av krediten.

Fullmäktige i riksbanken hava intet att erinra mot att förvaltningen av lånefonden
omhändertages av riksbanken.

Departementschefen framhåller, att om lagerhusföreningarna skulle bliva
i stånd att fylla den uppgift, som enligt den av jordbruksutredningen upplagda
planen skulle tillkomma dem, torde det bliva erforderligt, att de ock ägde
möjlighet att uppköpa spannmål. En dylik verksamhet kunde dock icke komma
till stånd, utan att staten beredde föreningarna kredit. Ett oeftergivligt
villkor för erhållande av sådan kredit måste dock vara, att i största möjliga mån
betryggande säkerhet erhölles för att rörelsen bedreves efter ekonomiskt sunda
principer. En ingående, efter affärsmässiga principer företagen prövning
av sammanslutningens ekonomiska ställning och örn ledningen besutte för detta
slag av rörelse erforderliga egenskaper måste i varje särskilt fall äga rum.
Att så skedde vore av desto större vikt, som man icke kunde fordra att långivaren
för dessa lån bereddes den betryggande säkerhet, som panträtt i inneliggande
lager av spannmål enligt lagen örn viss panträtt i spannmål innebure.
Det omständliga förfarande, som vore förknippat med dylik upplåtelse, skulle
otvivelaktigt allt för hårt klavbinda den tilltänkta rörelsen. Därest denna
verksamhet skulle slå väl ut, måste största möjliga frihet beredas föreningarna.
Panträtt enligt nyssnämnda lag kunde dessutom icke av lagerhusförening upplåtas
i spannmål, som föreningen inköpt av annan än medlem av föreningen.
De lån, som beviljades föreningarna, måste därför få karaktären av affärskrediter,
grundade på ingående kännedom örn vederbörande förenings ekonomiska
ställning och affärsledarens drift och skicklighet.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 11 sami. 2 haft. (Nr 2.)

Fullmäktige
i riksgäldskontoret.

Fullmäktige i
riksbanken.

Departe mentschefen.

5

66

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Utskottet.

Under betonande av att angivna principer måste strängt upprätthållas vid
kreditgivningen ansåge sig departementschefen, örn ock icke utan en viss tvekan,
kunna tillstyrka, att staten lämnade det stöd, som tarvades för att berörda
form av inköpsverksamhet skulle, där förutsättningar därför funnes, kunna
komma till stånd. Departementschefen förutsatte dock, att spannmålsupphandlingen
utövades med största försiktighet och endast då verkligt behov
därav förefunnes.

Det slutliga belopp, som kunde behöva ställas till förfogande, vore svårt att
beräkna och torde bliva beroende av den erfarenhet, som kunde vinnas angående
anordningens lämplighet. I avvaktan härå ansåge departementschefen
tillfyllest, därest man för nästkommande budgetår räknade med ett utlåningsbelopp
av 2 miljoner kronor att utgå av lånemedel.

Förvaltningen av fonden ävensom kreditgivningen skulle omhänderhavas av
riksbanken.

I fråga örn villkoren för erhållande av lån ur spannmålskreditfonden borde
stadgas, att lån finge beviljas ekonomisk förening eller aktiebolag, däri medlemmarna
bestode av jordbrukare eller sammanslutningar av jordbrukare, för
underlättande av inköp från föreningsmedlemmarna eller aktieägarna eller
andra av vete och råg att levereras till lagerhus eller annan lagringslokal, som
stöde under betryggande kontroll av föreningen eller bolaget, att å beviljat
lån icke finge vid någon tid utestå högre belopp än som motsvarande viss del,
förslagsvis 80 procent, av det för samma tid bestämda värdet av det inneliggande
lager av spannmål, varöver låntagaren ägde förfoga såsom underlag för
krediten, samt att å utestående lån beräknades ränta efter ty fullmäktige i
riksbanken bestämde. I övrigt borde det ankomma på Kungl. Majit att efter
hörande av fullmäktige i riksgäldskontoret och riksbanken utfärda de ytterligare
föreskrifter i fråga örn lånevillkoren, som kunde finnas erforderliga.

Utskottet delar departementschefens uppfattning därom, att för ett genomförande
av den i propositionen framlagda planen för en reglering av den inhemska
vetemarknaden är av nöden, att ett antal lagerhus inom rikets slättbygder
kommer till stånd. Behovet härav understrykes ytterligare därav, att
utskottets förslag till reglering av den inhemska brödsädsmarknaden jämväl
innefattar genomförande av förmalningstvång beträffande inom riket odlad
råg.

Skall man nå vad som åsyftas, en reglering av utbuden å brödspannmål och
därmed ock en reglering av priserna därå, torde emellertid jämväl bliva erforderligt,
att lantmännen beredas möjlighet att, vid en tidigare tidpunkt än när
tillfället kan vara inne att föra deras vara ut i marknaden, få tillgång till penningar
för denna. Det torde av denna anledning visa sig nödvändigt, att staten
ställer medel till förfogande, som möjliggöra antingen att belåna spannmålen
eller ock att lantmännen utfå köpeskillingen för varan eller åtminstone viss del
därav redan vid den tid, då varan lägges in i lagerhus.

Mest önskvärt är givetvis, att, såsom ock i propositionen förutsättes, verksamheten
för lagring av spannmål och verksamheten i övrigt — uppköp av

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

67

spannmål, därest sådan finnes böra ifrågakomma, och försäljning av spannmål
— bedrives av samma organ. Utskottet kommer ock att vid angivande av de
riktlinjer, utskottet funnit böra vinna tillämpning för den tilltänkta rörelsen,
utgå från denna förutsättning. Emellertid torde för visst fall bliva erforderligt
att avvika från angivna regel. Utskottet kommer sålunda att i det följande
föreslå två särskilda typer av sammanslutningar såsom organ för verksamheten.

Det synes påtagligt, att initiativet till tillkomsten av njm lagerhus måste
utgå från spannmålsodlarna. Av dessa för ändamålet bildade sammanslutningar
måste utgöra organ för verksamheten. Att anknyta denna till redan befintliga
jordbrukskooperativa sammanslutningar •—- närmast har härvid befintliga
centralföreningar varit i åtanke — torde, åtminstone i regel, icke vara lämpligt.
Att en sådan anknytning icke bör få ske till redan befintliga föreningar med
svag ekonomi torde utan vidare vara uppenbart. Men även i de fall, då betänkligheter
av ekonomisk art ej föreligga, kunna hinder möta. Vederbörande styrelser
för Centralföreningarna hava f. n. prövningsrätt i fråga om antagande av
nya medlemmar i föreningarna. Till de föreningar, som skola omhändertaga
lagerhusrörelsen, bör emellertid tillträde stå öppet för en var jordbrukare, som
fullgör i föreningens stadgar angivna villkor för medlemskap i föreningen. Förutsättning
för att åt redan befintlig förening skall kunna anförtros uppgiften
att bliva organ för den tilltänkta lagerhusrörelsen måste sålunda vara, att, i
den mån tillträde till föreningen ej är öppet för envar jordbrukare, som fullgör
stadgade villkor för medlemskap, föreningens stadgar ändras därhän, att så blir
fallet. Dessutom måste såsom villkor uppställas, att sådan förening, efter ingående
prövning av dess ekonomiska ställning och förmåga i övrigt, funnits
lämpad för uppgiften.

Om man sålunda lärer få utgå från att i regel för ändamålet nybildade sammanslutningar
komma att bliva organ för den ifrågavarande lagerhusrörelsen,
synes dock denna med fördel kunna drivas under visst samarbete med äldre
jordbruks-kooperativa sammanslutningar inom orten, och sålunda, åtminstone i
viss mån, kunna tillgodogöra sig dessas affärsorgansation, personkännedom och
erfarenhet.

I propositionen föreslås, att organ för den tilltänkta lagerhusverksamheten
skulle kunna vara antingen ekonomiska föreningar eller aktiebolag, däri medlemmarna,
respektive aktieägarna, bestode av jordbrukare eller sammanslutningar
av jordbrukare.

Utskottet är av den uppfattningen, att den mest lämpliga formen för de organ,
som skola omhänderhava den ifrågasatta verksamheten, är ekonomiska föreningar,
i vilka medlemmarna icke åtaga sig personlig ansvarighet. Genom föreskrifter
i föreningarnas stadgar måste emellertid skapas vissa garantier för
att syftet med föreningarna icke äventyras, och att dessa icke till följd av minskat
intresse från medlemmarnas sida bliva urståndsätta att fortsätta sin verksamhet.
Det bör sålunda stadgas, att annan än jordbrukare eller sammanslutning
av jordbrukare ej må vara medlem i föreningen.

Vidare bör meddelas föreskrift därom att medlemskap i föreningen ej kan

68

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

upphöra förrän viss tiel efter inträdet. Enligt lagen om ekonomiska föreningar
kan i sådan förenings stadgar föreskrivas, att uppsägning av medlemskap i föreningen
ej får ske förrän efter viss tid, högst två år, från inträdet i föreningen,
dock att med Konungens medgivande denna tid kan utsträckas till högst fem år.
Enligt utskottets mening bör, för att i möjligaste mån trygga föreningarnas
fortbestånd, i stadgarna föreskrivas, att medlem i föreningen ej kan utträda ur
föreningen förrän tidigast fem år efter inträdet. Utskottet förutsätter därvid,
att Kungl. Maj :t kommer att efter ansökan lämna sådant medgivande som enligt
lagen erfordras för att ett dylikt stadgande skall bliva giltigt.

Ytterligare bör det åligga medlem i föreningen att årligen genom föreningen
försälja sitt under året producerade saluöverskott av brödsäd.

Än vidare bör i föreningens stadgar finnas föreskrift dels örn att föreningen,
när den börjar sin verksamhet, skall äga visst kontant inbetalt kapital, utöver
vad som erfordras för anskaffande av erforderlig tomt samt det minimibelopp
föreningen — enligt vad utskottet kommer att föreslå — av eget kapital måste
redan vid starten tillskjuta för byggandet av lagerhuset, dels ock därom
att årligen viss avsättning skall ske till mötande av framtida eventuella
förluster å rörelsen. Det synes sålunda böra föreskrivas, att förening skall
vid början av sin verksamhet förfoga över ett av medlemmarna kontant inbetalt
kapital motsvarande minst 2,500 kr. pr 1,000 tons lagringskapacitet, varöver
föreningen förfogar, att det åligger medlem i sådan förening att årligen
till föreningen inbetala ett belopp motsvarande minst 10 öre per deciton av den
spannmål, han under året försålt genom föreningen, att föreningen sålunda
tillfallna belopp avsättas till föreningens reservfond, samt att dylik avsättning
till reservfonden skall äga rum, tills denna uppnått ett belopp motsvarande
sex kronor pr har odlad jord, varmed föreningens medlemmar äro anslutna till
föreningen.

Aktiebolag torde ej lämpa sig såsom organ för den föreslagna verksamheten.
Beträffande aktiebolag lära nämligen garantier ej kunna åstadkommas för den
stabilitet i medlemskapet i bolaget, som måste utgöra en av de grundvalar, varpå
en sammanslutning för bedrivande av lagerhusrörelse är hänvisad att bygga.
Härför skulle erfordras, att bestämmelser kunde i aktiebolags bolagsordning
införas, varigenom aktieägares rätt att förfoga över aktie sålunda inskränktes,
att han måste minst viss tid vara ägare av aktie i bolaget. En dylik begränsning
i aktieägares rätt att förfoga över aktie lärer emellertid icke vara förenlig
med gällande lag om aktiebolag. Betryggande säkerhet för att ett lagerhus,
anlagt av ett aktiebolag, vars delägare ursprungligen utgjorts av jordbrukare,
jämväl i fortsättningen kommer att stanna i jordbrukares ägo, lärer sålunda ej
kunna ställas.

Vad nu sagts utgör givetvis ej hinder för att en förening, som äger ett lagerhus,
där så kan finnas lämpligt, arrenderar ut lagerhuset till ett aktiebolag,
som driver själva lagringsverksamheten.

Den ringa utsträckning, i vilken den nuvarande lagerhusfonden tagits i anspråk,
giver tydligt vid handen, att nya lagerhus ej kunna väntas komma till
stånd utan jämförelsevis kraftig hjälp från statens sida. Det torde därför bliva
ofrånkomligt, att för byggande av lagerhus lån av statsmedel på jämförelsevis

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

69

billiga villkor tillhandahållas. För ändamålet torde, i enlighet med vad Kungl.
Majit hemställt, riksdagen böra besluta, att en särskild fond, spannmålslagerhusfonden,
skall inrättas. Utskottet tillstyrker, att från denna fond, som bör
förvaltas av statskontoret, lån må i mån av tillgång kunna utlämnas för anläggande
av spannmålslagerhus — uppsamlingslagerhus eller centrallagerhus
— samt magasin för spannmål avsedd till torkning ävensom för anskaffande
av s. k. spannmålstorkar.

Beträffande storleken av de lån, som må kunna erhållas ur fonden, är å ena
sidan önskvärt, att medlemmarna i den lånesökande sammanslutningen genom
direkta kontanta tillskott bliva så starkt som möjligt intresserade i företaget.
Å andra sidan får tillses, att kravet på kontanta insatser från medlemmarnas
sida ej sättes så högt, att detta krav motverkar intresset för tillkomsten av nya
lagerhus i sådana fall, där förutsättningar för en efter sunda ekonomiska riktlinjer
driven lagerhusrörelse förefinnas. Den av Kungl. Majit föreslagna bestämmelsen
att lån må kunna medgivas intill högst 85 procent av anläggningskostnaden
— kostnad för tomt ej inräknad — synes ur nu berörda synpunkter
lämpligt avvägd; dock bör, såsom departementschefen uttalat, ankomma på
Kungl. Majit att i varje särskilt fall pröva lånebehovet. Utskottet vill emellertid
framhålla, att såsom förutsättning för erhållande av lån ur lagerhusfonden
städse bör gälla, att minst 15 procent av anläggningskostnaden gäldas genom direkta
tillskott av medlemmarna i den lånesökande sammanslutningen samt att
dessa tillskott skola vara kontant inbetalade.

Frågan örn, intill vilken andel av anläggningskostnaden statslån ma kunna
erhållas, torde emellertid jämväl böra bero på arten av den verksamhet, utöver
lagring av spannmål, som kan komma att av föreningen bedrivas.

I propositionen har föreslagits, att föreningarna skulle äga rätt att
uppköpa spannmål, dels för att lätta ett av för rikliga utbud framkallat
tryck å marknaden, dels ock för att bereda föreningsmedlemmar tillgång till
penningar.

Utskottet delar departementschefens uppfattning, att det torde bliva erforderligt
medgiva föreningarna rätt att förvärva äganderätt till spannmål. Två
former för denna verksamhet kunna emellertid härvid tänkas; den ena
att föreningen köper och omedelbart betalar leveranstillfället gällande marknadspris;
den andra att föreningen vid leveransen betalar allenast med viss del
av då gällande pris och att vad säljaren därutöver kan få bestämmes först
vid affärsårets slut och då blir beroende av det genomsnittspris, som föreningen
vid sina samtliga försäljningar under året erhållit. Givetvis är det senare
systemet förenat med vida mindre risker för föreningen.

Utskottet anser, att endast de föreningar, som vid sina uppköp tillämpa det
senare betalningssystemet, böra kunna erhålla lån till anläggande av lagerhus
intill förut angivna gräns av 85 procent av anläggningskostnaden.

Förening av nu angivet slag må vidare icke äga rätt att köpa spannmål av
annan än medlem i föreningen.

Såsom säkerhet för ur spannmålslagerhusfonden beviljat lån för uppförande
av lagerhus eller magasin för torkning av spannmål skola lämnas inteckningar
med bästa förmånsrätt i den fastighet, varå byggnaden är avsedd att uppfö -

70

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

ras, intill belopp motsvarande den beviljade lånesumman. Kan lämplig tomt
ej med äganderätt förvärvas, ställes den säkerhet Kungl. Maj:t godkänner. För
lån till anskaffande av spannmålstorkar utan samband med lagerhus bör ställas
den säkerhet, som av statskontoret godkännes. Beviljat lån må utbetalas i
mån av arbetets fortgång enligt samma grunder, som gälla för utbetalande av
lån ur den nuvarande spannmålslagerhusfonden (se S. F. S. nr 231/1924).

Utskottet tillstyrker, att räntefoten å beviljade lån, på sätt Kungl. Majit
föreslagit, bestämmes till 41/2 procent och att skyldighet att erlägga ränta
skall inträda först fr. o. m. fjärde året efter utgången av det kalenderår, under
vilket lånet utbekommits.

Vad åter angår lånens löptid torde — med hänsyn bl. a. till beskaffenheten
av den säkerhet, som skall lämnas för lånen — denna böra avkortas från i
propositionen föreslagna 40 år till 30 år. Utskottet tillstyrker emellertid, att
skyldighet att erlägga amortering ej skall inträda förrän med sjunde året efter
det kalenderår, under vilket lånet utbekommits. Amorteringstiden kommer
sålunda att bliva 24 år och den årliga annuiteten cirka 6.9 procent å det
ursprungliga lånekapitalet.

I likhet med vad departementschefen anfört håller utskottet före, att lagerhusföreningar,
som önska bedriva jämväl uppköp av spannmål, böra för detta
ändamål erhålla kredit av staten. Utskottet tillstyrker att, på sätt Kungl.
Majit föreslagit, en fond, spannmålskreditfonden, upplägges, vilken fond skall
förvaltas av riksbanken, och från vilken lån må i mån av tillgång för inköp
av spannmål utlämnas till sammanslutningar, som fylla vissa i det följande angivna
villkor.

At föreningar, som inrättat sin verksamhet enligt i det föregående angivna
grunder, torde ur denna fond lån kunna medgivas, på sätt i propositionen föreslagits,
såsom affärskrediter, efter prövning av vederbörande lånesökande förenings
ekonomiska ställning och dess affärsledares drift och skicklighet, men
utan villkor av att realsäkerhet ställes för lånen. Utskottet anser i likhet
med departementschefen, att å lån, som från denna fond beviljas, icke må vid
något tillfälle utestå högre belopp än som motsvarar 80 procent av det för samma
tid bestämda värdet av det inneliggande lager av spannmål, varöver låntagaren
äger förfoga, samt att ränta å utestående lån må beräknas efter vad
fullmäktige i riksbanken bestämma. Såsom villkor för erhållande av dylikt
lån torde ytterligare böra gälla, att låntagare lämnar riksbanken uppgift för
varje månad rörande sin ekonomiska ställning samt för varje vecka angående
inneliggande lager av spannmål, varöver låntagaren äger förfoga, ävensom att
riksbanken skall äga, när så finnes påkallat, genom sakkunnig person på låntagarens
bekostnad företaga inventering av hans lager av spannmål samt taga
del av hans böcker och andra handlingar för utrönande av hans ekonomiska
ställning.

Villkoren i övrigt för erhållande av lån ur denna fond torde av Kungl. Maj :t
fastställas efter hörande av fullmäktige för riksgäldskontoret och för riksbanken.

Den i det föregående skisserade typen av föreningar har utskottet funnit
vara den mest önskvärda för utövande av den ifrågasatta lagerhusrörelsen.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

71

Emellertid har utskottet ansett sig böra räkna med att ej å alla orter inom
landet, där, med hänsyn till förefintliga naturliga betingelser för brödsädsodling,
det kan anses önskvärt, att lagerhus och därmed, på sätt förut angivits,
förbunden verksamhet för inköp, lagring och försäljning av brödspannmål
bör komma till stånd, tillräckligt starkt intresse bland odlarna kan uppbringas
för bildande av föreningar av i det föregående skisserad struktur.

Utskottet har härvid bl. a. tänkt sig dels att man å vissa orter bleve nödsakad
att nöja sig med lagerhus av mindre lagringskapacitet än den i propositionen
förutsatta om minst 4,000 ton, dels att det kan visa sig i föreningens intresse
påkallat att medgiva denna rätt att köpa spannmål jämväl från andra
än föreningsmedlemmar samt att köpa spannmål med skyldighet att erlägga
betalning vid leveranstillfället efter då gällande pris.

En efter sålunda angivna principer bedriven verksamhet är givetvis förenad
med avsevärt större ekonomiska risker än den förut skisserade. Förening med
sålunda angiven verksamhet bör med hänsyn härtill ej heller kunna påräkna
samma möjlighet att erhålla lån av statsmedel, som i det föregående föreslagits.
Utskottet anser sålunda, att åt en förening av nu angivna beskaffenhet ej bör
kunna beviljas lån till anskaffande av lagerhus — kostnad för tomt ej inräknad
.— till högre belopp än som motsvarar G0 procent av berörda anskaffningskostnad.
Som säkerhet för sådant lån bör lämnas inteckningar med bästa förmånsrätt
i den fastighet, varå lagerhuset är uppfört eller skall uppföras, intill belopp
motsvarande den beviljade lånesumman. I vad man återstående andel av anläggnings-
eller anskaffningskostnaden bör utgöras av till föreningen av dess medlemmar
eller eljest kontant inbetalade medel torde få bero på prövning i varje
särskilt fall av den myndighet, som har att pröva ansökan om lån ur spannmålslagerhusfonden.

För att lån av statsmedel skall kunna beviljas dylik förening för bedrivande
av inköp av spannmål, synes oeftergivligt, att föreningen som säkerhet för lånet
upplåter panträtt i spannmålen.

Pantsättning av viss myckenhet spannmål utan villkor att denna blivit särskilt
avskild kan äga rum under förutsättning att långivaren eller tredje man
för dennes räkning erhållit besittning av det förråd i dess helhet, varav det
pantsatta partiet utgör en del. Upprätthållandet av kravet på att staten för de
lån, den beviljar till bedrivande av inköp av spannmål, erhåller panträtt i spannmålen
fordrar emellertid, att uppgiften som pantvårdare och därmed lagringsverksamheten,
å ena sidan, samt inköps- och försäljningsverksamheten, å andra
sidan, handhaves av skilda organ. Detta torde enklast låta sig göra på det sätt,
att lagerhusföreningen, som förfogar över lagerhuset, utarrenderar detta till en
för ändamålet bildad sammanslutning, ekonomisk förening eller aktiebolag, som
har till uteslutande ändamål att lagra spannmål och att hålla den spannmål, som
lagerhusföreningen pantförskriver, panthavaren tillhanda.

Under förutsättning att riksbanken till säkerhet för åt sådan förening ur
spannmålskreditfonden beviljat lån erhåller panträtt i spannmål, .sålunda att å
lånet icke må vid någon tidpunkt utestå högre belopp än som motsvarar 80
procent av det för samma tid bestämda värdet av den spannmål, som ligger som

72

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2

pantsäkerhet för lånet, tillstyrker utskottet, att lån för angivna ändamål må
kunna medgivas förening av nu berörda slag på i övrigt enahanda villkor, som
i det föregående angivits beträffande föreningar av den först omförmälaa typen.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla, att belåning av spannmål torde
komma att äga rum med mindre omgång om och när den lagstiftning örn upplagsbevis
kommit till stånd, som f. n. under samarbete med Danmark och Finland
är under förberedelse, och vartill förslag väntas detta år bliva framlagt.

Utskottet vill uttala, att för att lagerhusföreningarna skola få det inflytande
å prisbildningen å brödsäd, som förutsatts, föreningarna inbördes måste
anordna samarbete för reglering av utbuden. En sammanslutning mellan dessa
föreningar är för ernående av nu angivna syfte uppenbarligen erforderlig. Utskottet
förutsätter, att en sådan sammanslutning genom initiativ från de lokala
lagerhusföreningarna kommer till stånd.

I fråga om lån till anskaffande av spannmålstorkar synes, med hänsyn till att
dessa relativt hastigt undergå förslitning och med hänsyn jämväl till den utveckling
av tekniken, varmed man å förevarande område torde böra räkna, en avsevärt
kortare löptid böra stadgas. Utskottet föreslår, att lån för nu angivet
ändamål må kunna beviljas på högst 15 år under skyldighet för låntagaren
att erlägga den ränta och amortering, som statskontoret finner skäligt bestämma.
Utskottet förutsätter därvid, att ränte- respektive amorteringsfrihet
ej ifrågakommer.

Beträffande storleken av de planerade lagerhusen utgå kostnadsberäkningarna
i propositionen från lagerhus örn 4,000 tons kapacitet. Utskottet vill i anledning
härav uttala, att om det ock får anses sannolikt, att lagerhus i allmänhet
ej torde kunna byggas för mindre lagringsförmåga, därest driften skall
bliva lönande, storleken av lagerhusen dock får göras beroende av det behov av
lagringsutrymme, som kail beräknas komma att föreligga, inom det område,
för vilket lagerhuset är avsett, därvid emellertid jämväl måste iakttagas, att
lagerhusen städse byggas av sådan storlek att företagen kunna väntas bliva
ekonomiskt bäriga.

I fråga om storleken för nästkommande budgetår av de för de föreslagna nya
fonderna, spannmålslagerhus- och spannmålskreditfonden, erforderliga medlen
samt örn fördelningen beträffande spannmålslagerhusfonden av ifrågavarande
medel på lånemedel och medel av andra statsinkomster biträder utskottet Kungl.
Maj:ts förslag.

Utskottet har intet att erinra mot att det ur den nuvarande spannmålslagerhusfonden
beviljade lånet överföres till den nya fonden.

Motionerna 1:305 punkt 5 samt 11:408, såvitt denna avser villkoren för
erhållande av lån till anskaffande av lagerhus, torde få anses besvarade genom
Vad utskottet i det föregående anfört.

Spannmålsnämnden.

Jordbruks- Jordbruksutredningen föreslår, att såsom verkställande organ för åtgärutredningen.
(Jerna till stödjande av spannmålsmarknaden tillsättes en särskild nämnd, kai -

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

73

lael statens spannmålsnämnd. Till de arbetsuppgifter, som borde tillkomma
denna nämnd, har utredningen hänfört den centrala handläggningen av ärenden
sammanhängande med inrättande av lagerhus, prisförhållanden å vete- och
rågmarknaden — nämnden skulle bl. a. offentliggöra prisnoteringar å inhemsk
spannmål — samt regleringen av inmalnings- och inblandningstvången. Nämnden
skulle vidare verkställa uppskattningar av landets veteförråd, erforder,
liga för bestämmande av inmalningsprocenten samt på grundval av härom införskaffade
uppgifter till Kungl. Maj:t avgiva förslag till inmalningsprocent
för de respektive förmalningsperioder, vari förbrukningsåret indelats. Nämnden
skulle ytterligare handhava kontrollen över inmalnings- och inblandningstvångens
tillämpning och efterlevnad. Slutligen borde arbetsuppgifter av mera
löpande art tillkomma nämnden.

För att fylla de anspråk, som sålunda komme att ställas på nämnden, vore
denna i behov av möjligast allsidiga sammansättning från de näringsgrenar,
som berördes av regleringen. Nämnden borde därför bestå av sju ledamöter,
som jämte två suppleanter för varje ledamot borde förordnas av Kungl. Majit
för två år i sänder. Två ledamöter borde representera jordbruksnäringen, en
kvarnindustrien och en bagerinäringen. Kungl. Majit borde av de ledamöter,
som icke representerade viss näring, förordna en till ordförande och en till
vice ordförande, varjämte av dessa tre ledamöter en borde av Kungl. Majit
förordnas till verkställande ledamot i nämnden. Nämnden borde vidare äga
anställa kontors- och kontrollpersonal.

Lantbruksstyrelsen ifrågasätter, örn icke med tillsättande av en spannmalsnämnd
borde t, v. anstå. I fråga örn de arbetsuppgifter, som borde tillkomma
nämnden, anmärker styrelsen, att hittills endast i undantagsfall ansetts lämpligt,
att handhavandet av en handelsnotering överflyttades å ett statligt organ.
Det syntes icke uteslutet, att handhavandet av kontrollen över inmalningstvångets
tillämpning kunde ordnas utan inrättandet av särskild spannmålsnämnd.
Kontrollen över efterlevnaden av inblandningstvånget kunde överlämnas till
tullverket. Ärenden angående spannmålslagerhusfonden hade hittills tillhört
lantbruksstyrelsens verksamhetsområde. Den föreslagna organisationen av
spannmålsnämnden syntes i hög grad tungrodd. En nämnd om helst endast
tre personer med högst tre ersättare bleve både bättre arbetsduglig och svarade
mera mot nämndens arbetsuppgifter.

Kommerskollegium finner icke tillräcklig anledning föreligga för inrättande
av en spannmålsnämnd.

Statskontoret lämnar förslaget i denna del, såvitt nu är i fråga, utan erinran.

Departementschefen finner ett särskilt organ erforderligt för den centrala
handläggningen av de ärenden, som föranledas av regleringen, samt att den
lämpligaste formen härför är en nämnd bestående av visst antal ledamöter,
där de intressen bliva representerade, som närmast beröras av regleringen.

Vid fastställande av de arbetsuppgifter, som borde uppdragas åt en sådan
nämnd, anser departementschefen det böra iakttagas, att till nämnden överlämnas
allenast sådana arbetsuppgifter, som sammanhänga med regleringen

Lantbruks styrelsen.

Kommers kollegium.

Statskontoret.

Departe mentschefen -

74

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Utskottet.

och tillika äro av tillfällig karaktär. Av nämnda anledning borde ärenden
angående lagerhusväsendet icke överlämnas till nämnden utan såsom hittills
tillhöra lantbruksstyrelsens arbetsuppgifter. Ej heller borde handhavandet
av noteringarna å svensk spannmål anförtros åt nämnden; däremot borde
nämnden med uppmärksamhet följa prisutvecklingen å spannmålsmarknaden
och föreslå Kungl. Maj:t de åtgärder, som nämnden kunde finna påkallade.
Nämnden borde vidare handhava den centrala tillämpningen av inmalningstvånget
samt sålunda bl. a. avgiva förslag till inmalningsprocent för de förmalningsperioder,
vari konsumtionsåret vore indelat, ävensom de förslag till
lättnader i inmalningsprocenten, som kunde finnas påkallade. Nämnden skulle
vidare öva kontroll över att inmalningstvånget fullgjordes, följa tillförseln
av spannmål till landets kvarnar och föreslå Kungl. Majit de åtgärder, som
i anledning härav kunde finnas påkallade, ävensom upprätta förslag till mjölblandningsanläggningar
och för dessas drift erforderlig organisation. Rörande
de arbetsuppgifter i övrigt, som tänkts skola tillfalla nämnden, hänvisas
till propositionen.

Antalet ledamöter borde icke bestämmas till så stort antal som sju. Då
erforderliga antalet i viss mån torde bliva beroende av örn lagstadgat inmalningstvång
skulle genomföras eller örn avsättningen av det inhemska vetet
kunde i önskvärd omfattning tryggas genom överenskommelse med kvarnarna,
torde det böra överlåtas åt Kungl. Majit att träffa närmare avgörande angående
det antal ledamöter, varav nämnden skulle bestå. Suppleanter borde
ej utses till större antal än som motsvarade antalet ordinarie ledamöter. En
av ledamöterna borde förordnas att vara ordförande och en vice ordförande,
varjämte en av ledamöterna borde av Kungl. Majit förordnas att vara verkställande
ledamot med skyldighet att förbereda och inför nämnden föredraga
förekommande ärenden samt att bringa nämndens beslut i verkställighet. Ledamöterna
borde förordnas på ett år i sänder.

Departementschefen beräknar kostnaderna för nämnden, under förutsättning
att lagstadgat inmalningstvång beträffande vete komme att genomföras,
till 60,000 kr. pr år samt att kostnaderna kunde i motsvarande mån begränsas,
därest frågan örn inmalning av svenskt vete kunde ordnas på överenskommelsens
väg.

Utskottet anser i likhet med departementschefen, att den centrala handläggningen
av de ärenden, som föranledas av en tvångsreglering beträffande brödsäd,
erfordrar ett särskilt organ. Behovet härav förstärkes ytterligare därav
att enligt utskottets förslag den ifrågasatta regleringen omfattar jämväl råg.

Utskottet delar vidare den uppfattning, varpå Kungl. Majits förslag i denna
punkt är grundat, eller att den mest lämpliga formen för ett sådant organ är en
särskild nämnd.

I fråga om de arbetsuppgifter, som böra tillkomma nämnden, har utskottet
ej annan erinran mot Kungl. Majits förslag än som föranledes dels därav att
regleringen enligt utskottets förslag omfattar jämväl råg och att på grund
därav till nämndens arbetsområde jämväl böra hänföras de motsvarande upp -

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

75

gifter i fråga om rågen, som enligt propositionen ansetts böra tillkomma
nämnden ifråga om vetet, dels ock därav att nämnden givetvis bör följa prisutvecklingen
ej blott i fråga om omalen spannmål utan jämväl i fråga örn mjöl
samt föreslå Kungl. Majit de åtgärder, vartill nämnden kan finna prisförhållandena
föranleda.

Beträffande nämndens sammansättning vill utskottet framhålla, att det icke
torde vara lämpligt, att nämnden utgör en representation för de intressen, som
beröras av regleringen. Tillgodoseendet av denna synpunkt skulle bl. a.
fordra ett alltför stort antal ledamöter i nämnden. Utskottet anser givetvis icke,
att personer med direkta intressen i de näringar, som på ett mera ingripande
sätt beröras av regleringen, böra vara uteslutna från att kunna ifrågakomma
till ledamotskap i nämnden; men vid nämndens sammansättning bör huvudvikten
ej läggas vid att av regleringen träffade näringsintressen bliva representerade
i nämnden. Avgörande vikt bör i stället fästas vid vederbörandes
personliga kvalifikationer för uppgiften. I den mån särskild fackkunskap
erfordras för behandling av på nämnden ankommande uppgifter, bör det tillkomma
nämnden att låta inför sig höra sakkunniga personer.

Enligt utskottets uppfattning bör antalet ledamöter i en nämnd sammansatt
enligt de riktlinjer utskottet nu angivit kunna begränsas till fem med
motsvarande antal suppleanter. Ledamöterna torde, på sätt Kungl. Maj :t föreslagit,
böra förordnas på ett år i sänder.

Med hänsyn till de vidgade arbetsuppgifter, som komma att åvila nämnden,
under förutsättning att, såsom utskottet föreslår, förmalnings- och inblandningstvång
kommer att genomföras jämväl beträffande råg, har utskottet ej funnit
anledning till erinran mot de av departementschefen för uppehållande av nämndens
verksamhet beräknade kostnaderna.

Anslag till cereala undersökningar.

På spannmålsnämnden bör ankomma att i samråd med lantmännens organisationer,
kvarnar och vetenskapliga institutioner utreda och avgöra frågor örn
huru tillfredsställande normer skola utfinnas för jämförelse i värdehänseende
mellan svenskt och utländskt vete.

Jordbruksutredningen har sålunda framhållit, att mera komplicerade kvalitetsundersökningar
erfordrades bl. a. för den inhemska växtförädlingens främjande,
för värdejämförelser mellan svenskt och utländskt vete samt för klassificering
av brödsäden. Utredningen föreslår, att för fyllande av detta behov
måtte inrättas ett centralt cereallaboratorium, vilket borde ankyntas till centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet.

Lantbruksstyrelsen finner, att ett cereallaboratorium kunde bliva av icke
ringa värde för brödsädsodlingens främjande, men anser, att det syntes få
föga samband med den verksamhet, som hittills bedrivits vid Centralanstalten
för försöksväsendet på jordbruksområdet, samt förordar, att ett dylikt laboratorium
i stället förlägges till Svalöv.

Jordbruks utredningen.

Lantbruks styrelsen.

76

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Departe mentschefen,

Utskottet.

Departe mentschefen -

Departementschefen nttalar, att tillfälle borde beredas att företaga kvalitetsnndersökningar
beträffande spannmål, men framhåller, att dylika undersökningar
redan nu kunde äga rum vid Svalöv samt vid de större kvarnarnas
laboratorier, varjämte i Köpenhamn funnes ett statligt laboratorium, där likaledes
dylika undersökningar kunde äga rum. Departementschefen finner
behovet av dylika undersökningar kunna tillgodoses utan att ett nytt laboratorium
nu behövde inrättas samt beräknar för budgetåret 1930/1981 ett belopp
av 15,000 kronor till bestridande av kostnaderna för cereala undersökningar,
som påkallas av den föreslagna regleringen av brödsädsmarknaden.

Utskottet håller visserligen för sannolikt, att ett statligt cereallaboratorium
skulle fylla en betydelsefull uppgift för den inhemska brödsädsodlingen, men
anser i likhet med departementschefen tidpunkten ej ännu inne för lösande av
detta spörsmål. Innan denna fråga bringas till avgörande torde en utredning
böra föregå såväl angående kostnaderna för anläggande och drift av ett sådant
laboratorium som ock angående lämpligaste platsen för dess förläggning.
Utöver de alternativ, som i sistnämnda hänseende beröras i propositionen, må
ock framhållas, att anknytande av ett dylikt laboratorium till statens provningsanstalt
jämväl är en tänkbar möjlighet.

Intill dess närmare erfarenhet vunnits om behovet av ett dylikt laboratorium,
torde riksdagen böra stanna vid att tills vidare ställa medel till förfogande för
bestridande av utgifterna för verkställande av för spannmålsnämndens verksamhet
erforderliga cereala undersökningar vid redan befintliga laboratorier.
Utskottet har intet att erinra mot det av departementschefen beräknade beloppet,
15,000 kronor, till bestridande av kostnaderna för dylika undersökningar under
nästkommande budgetår.

Höjning av gällande tullsatser å spannmål; tull å havre.

Departementschefen anför, att även örn förslaget örn inmalnings- och inblandningstvång
jämte övriga av honom förordade åtgärder bleve genomförda, ytterligare
åtgärder mera direkt inriktade på att ernå ett förbättrat prisläge för
den svenska brödspannmålen vore av nöden. Behovet därav förstärktes ytterligare
därav, att förstberörda, redan förordade åtgärder krävde relativt lång
tid, innan deras verkningar kunde i full utsträckning göra sig gällande. Då
emellertid snabbt verkande medel krävdes, komme departementschefen att framlägga
förslag om höjning av gällande tullsatser å malen och omalen spannmål
samt örn införande av tull å havre.

Departementschefen framhåller, att användandet av tullar såsom skydd för
den inhemska produktionen av viss vara bleve av särskild betydelse under tider,
när å världsmarknaden tillgången av varan överstege behovet, överskottet
av varan sökte sig vid dylika tillfällen i första hand dit, där införseln
vore fri eller tullsatsen vore lägst. Ett jämförelsevis litet marknadsöverskott
kunde i dylika länder i oproportionerlig omfattning trycka ned priset å varan.
Då Italien, Frankrike och Tyskland vore de största förbrukarna å Europas

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

77

fastland av transoceanskt vete, kunde det icke undvikas, att, när dessa stater
till skydd för den inhemska brödsädsodlingen genomfört, förutom andra åtgärder,
betydande tullförhöjningar, det å världsmarknaden förefintliga överskottet
å brödsäd komme att i särskild grad trycka ned priset därå i de länder,
som icke vidtagit motsvarande skyddsåtgärder.

För vårt lands vidkommande tillkomme det tryck den svenska spannmålsmarknaden
vore utsatt för från Tyskland på grund av de från tysk sida bedrivna
dumpingförsäljningarna, vilka utövat en starkt pristryckande inverkan.

Vad särskilt rågmarknaden beträffar vore denna desto mera känslig för
dumpingförsäljningar som för denna artikel icke funnes någon stor internationell
marknad. Då Sverige fyllde den övervägande delen av sitt importbehov
av råg från Tyskland, framginge därav, att det tryck den tyska rågimporten
utövade å den svenska marknaden vore avsevärt.

Något annat medel att neutralisera verkningarna av de till underpris skeende
utbuden av utländsk spannmål å den svenska marknaden än förhöjning av
tullarna torde icke finnas att tillgå, såvitt man ej ville tillgripa utvägen att
monopolisera handeln med och importen av brödsäd.

När frågan örn tullsatsema å spannmål i vårt land tidigare varit å bane,
hade ansetts att dessa tullsatser icke här borde vara lägre än motsvarande tullsatser
i Tyskland. Denna synpunkt hade tillerkänts väsentlig betydelse, när
de nu gällande tullsatserna å spannmål år 1895 första gången fastställts. Denna
princip måste fortfarande tillmätas stor vikt. En allt för avsevärd skillnad
mellan de tyska och de svenska tullsatserna å brödsäd komme att i orimlig
omfattning verka pristryckande å den svenska marknaden.

Ingen stat vore f. ö. helt herre över sin egen handelspolitik. I flertalet europeiska
stater med protektionistiskt inriktad handelspolitik ävensom i Förenta
staterna hade man sett sig nödsakad att vidtaga eller funnit sig böra förbereda
särskilda åtgärder till skydd för den inhemska spannmålsodlingen.

Departementschefen åberopar, för att visa att brödsädsodlingen f. n. vore
förlustbringande, en jämförelse mellan å ena sidan prisläget å jordbrukets produkter
och å andra sidan omkostnaderna för produktionen vid tiden omkring
1913 och för närvarande. Det framginge då, att enligt kommerskollegii prisindex
prisläget från 1913 till 1929 stigit för vegetabiliska livsmedel med 26
procent och för animaliska livsmedel med 40 procent. Priserna å vete och råg
hade under september—december 1929 legat allenast 25—28 procent respektive
18—25 procent över 1913 års medelpris, detta uträknat med ledning av noteringarna
å Stockholms börs. Å andra sidan hade jordbrukets produktionskostnader
från 1918 till första halvåret 1929 stigit med 61 procent.

Att brödsädsodlingen vore förlustbringande ägde tillämpning jämväl för
det fall, att nu gällande tullsatser å brödsäd kunde till fullo utnyttjas. Detta
framginge därav att de svenska riksmedelpriserna å vete och råg under september,
oktober, november och december 1929, med tillägg av den del av tullsatsen,
som under dessa månader icke utnyttjats, läge för vete respektive 34.3,
36.9, 34.3 och 36 procent samt för råg respektive 32.7, 33, 30.2 och 29.5 procent
högre än 1913 års medelpris. Örn lill utgångspunkt för jämförelsen valdes i

78

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2

stället för priserna år 1913, vilka varit onormalt låga, medelpriset enligt noteringarna
å Stockholms börs åren 1911—1913, läge de svenska riksmedelpriserna
under månaderna september, oktober, november och december 1929 för
vete respektive 21.8, 24.2, 21.7 och 23.4 procent samt för råg respektive 22.5,
22.7, 20.1 och 19.5 procent över förberörda medelpris för treårsperioden 1911—
1913.

Då jordbrukets produktionskostnader under första halvåret 1929 vid jämförelse
med samma kostnader 1913 lage 21 procent högre än den allmänna prisstegringen,
som enligt kommerskollegii prisstatistik för år 1929 vid jämförelse
med 1913 års priser utgjorde 40 procent, kunde sålunda f. n., icke ens örn tullsatserna
till deras hela belopp bleve utnyttjade, för vete och råg uppnås priser,
som i förhållande till 1913 års priser motsvarade den allmänna prisstegringen.

Rörande brödsädsodlingens betydelse för jordbruksbefolkningen hänvisar
departementschefen till den utredning han i propositionen därom förebragt, av
vilken utredning syntes kunna dragas den slutsatsen, att av brukningsdelar,
som vore att hänföra till verkliga jordbruk, örn ej fullt så nära hälften vore
att hänföra till sådana, som hade överskott å brödsäd och som sålunda hade
direkt fördel av prisförhöjning å denna vara, samt att å dessa brukningsdelar
ej obetydligt mer än hälften av den till jordbruksnäringen hörande befolkningen
hade sin utkomst.

Till stöd för att tull å brödsäd torde i form av högre arbetslön jämväl komma
de vid de brödsädsodlande jordbruken sysselsatta arbetarna till godo åberopar
departementschefen en uppgift i tull- och traktatkommitténs betänkande,
att penninglönerna för jordbruksarbetare från 1888 till 1910 stigit i Sverige
med 80 procent och i Danmark med 62 procent.

Det finge ej heller förbises, att tull å brödsäd bidroge till ett högre prisläge
å jordbrukets animaliska produkter.

Att 1928 års tullkommitté förklarat sig f. n. icke kunna inkomma med förslag
till separat reglering av tullsatsema å spannmål anser departementschefen
icke böra tillskrivas avgörande vikt.

I fråga örn förhållandet mellan industri- och jordbrukstullar framhålles vidare,
att den nuvarande avvägningen av tullsatsema å industriartiklar och
jordbruksprodukter obestridligen vore till jordbrukets nackdel.

Den förhöjning av vissa tullsatser, som sålunda ifrågasattes, borde betraktas
som en av omständigheterna påkallad, provisorisk reglering av vissa tullsatser,
företagen utan ståndpunktstagande till de tullpolitiska principfrågorna och
vara avsedd att äga tillämpning tillsvidare i avvaktan på tullkommitténs förslag
i ämnet eller på att dessförinnan en förbättring i jordbrukets allmänna
ekonomiska läge utgjorde skäl för ändring.

Rörande den inverkan å brödprisen en tullförhöjning å vete och råg av 2
kronor 30 öre per 100 kg. skulle medföra, hänvisar departementschefen till en
propositionen vidfogad särskild utredning, vilken utvisar, att en höjning av
spannmålens värde genom ökning av tullen med 2.3 öre per kg. kunde väntas
medföra en ökning av priserna å spisbröd med 2.9 öre per kg., å sötlimpa med
2.3 öre per kg., å grovbröd med 2 öre per kg. och å vetebröd med 2.3 öre per kg.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

79

samt att ökningen av levnadskostnaderna för ett s. k. normalhushåll inom städernas
arbetarbefolkning kunde beräknas till 13.80 kronor för år.

Slutligen anför departementschefen, att tullförhöjningen borde träda i kraft
snarast möjligt efter riksdagens beslut å dag, som Konungen bestämde.

I fråga om tullsatserna å vete och råg uttala de av departementschefen till- Tullsaterna
kallade särskilda sakkunniga, generaldirektören Wohlin och kommerserådet å T®t^och
Sohlman, att därest man utginge från penningvärdets allmänna nedgång med De sakknn_
cirka 40 procent från den tidpunkt, 1911, då de nuvarande tullsatserna fast- niga.
ställdes, komme man till en tullsats av 6 kronor per 100 kg. Sökte man grunda
en kalkyl därpå, att värdet av årets samfällda, approximativt beräknade veteoch
rågskörd borde bringas i nivå med värdet av 1927 och 1928 års skörd av
samma spannmålssorter, komme man till en tullförhöjning av 2.05 respektive
2.35 kr., d. v. s. till ungefär enahanda tullsats av 6 kr. per 100 kg. Därest över
huvud en tullförhöjning kunde tänkas medföra avsedd nytta, torde den ej böra
understiga hälften av det nu gällande tullskyddet, d. v. s. 1.85 kr. Den förhöjda
tullsatsen skulle i så fall komma att utgöra 5.55 kr. eller med någon avrundning
nedåt 5.50 kr. per 100 kg. De sakkunniga anse, att tullsatserna 6 kr.
och 5.50 kr. för vete och råg kunde alternativt ifrågasättas.

Lantbruksstyrelsen uttalar, att då jordbrukets produktionskostnader sedan Lantbmks1913
stegrats med drygt 60 procent, det syntes rättvist att jordbruksnäringen st?relsotinge
sitt skydd ökat med ett belopp svarande mot denna stegring. En tullförhöjning
av 6 kr. per 100 kg. vore i sådant fall ofrånkomlig.

Departementschefen anför, att en tullförhöjning svarande mot den allmänna Departeprisstegringen
från 1913 till nuvarande tidpunkt ledde till en tull å brödsäd av meiltscliefeni
runt tal 5.20 kr. En höjning av tullsatsen motsvarande stegringen i produktionskostnaderna
för jordbruket ledde till en tull av i avrundat tal 6 kr. per
100 kg. En särskild anledning till att man icke borde stanna vid förenämnda
lägre belopp utgjorde de särskilt från Tyskland bedrivna dumpingförsäljningarna
av spannmål. Därest tullsatserna å brödsäd skulle tjäna den inhemska
odlingen som skydd jämväl mot den särskilda konkurrens, som skapats genom
dylika försäljningar av brödsäd, syntes en tullsats av 6 kr. per 100 kg icke
vara oskälig.

Lantbruksstyrelsen framhåller, att varken export- och importsiffrorna eller Tullsatserna
de inbördes prisförhållandena syntes giva anledning till olika krav på skydd foönor^korn
för de olika sädesslagen. Export- och importsiffrorna beträffande de redan för och Aavre.
närvarande tullbelagda sädesslagen hade under de senast förflutna åren företett Lantbrnksungefär
samma bild som åren närmast före tullarnas genomförande. I fråga styrelBenom
havren däremot hade en genomgripande förändring inträtt, i det att det förr
stora exportöverskottet förbytts till ett i regel mycket betydande importöverskott.
De relativa prislägena för sädesslagen gåve större anledning till skydd
för korn och havre än för vete och råg.

Ärter och bönor tjänliga till människoföda borde såsom hittills i tullhänseende
likställas med vete och råg.

80

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Kom användes i Norrland till männikoföda. Då enligt uppgift från tullverket
importen av korn till Norrland under senare år helt upphört, talade alla
skäl för att införsel av korn till Norrland för förbrukning till människoföda
icke f. n. ägde rum. Korn förbrukades jämväl för bryggeriändamål. Under
åren 1926—1928 hade förbrukningen av malt uppgått till i genomsnitt cirka
30,000 ton per år. Härför hade åtgått cirka 40,000 ton korn, varav importerats
i medeltal något över 1,000 ton per år.

Örn Sveriges kornskörd beräknades till i medeltal cirka 280,000 ton och därav
cirka 26 procent folie på Norrlandslänen, skulle skörden i södra delarna av
landet uppgå till 200,000—210,000 ton. Örn därifrån avräknades för bryggeriernas
räkning cirka 40,000 ton och för gryntillverkning cirka 10,000 ton,
torde man kunna räkna med att återstoden eller cirka 150,000 ton komme till
användning till foder. I huvudsak kunde förutsättas att detta foder förbrukades
av odlarna till utfodring av egna djur. Ett genom ökat skydd förhöjt
kornpris syntes följaktligen huvudsakligen komma att beröra bryggerinäringen
samt i någon mån gryntillverkningen. Ett ökat skydd för korn vore däremot
av icke ringa betydelse för dem, som odlade maltkorn, särskilt således på Gotland
och i Skåne.

Av noteringarna å havre framginge, att detta sädesslag haft större svårigheter
att bibehålla sin ställning å den svenska marknaden än övriga spannmålsslag.
Orsaken härtill torde till viss del vara att söka i att havre varit i avsaknad
av det stöd en skyddstull alltid vore emot från andra länder bedriven
dumping. I marknaden förefunnes ett mycket stort legitimt behov av havre
dels till utsäde, dels till gryntillverkning, dels ock till foder för sådana hästar,
som icke tillhörde jordbruksidkare. För vissa delar av vårt land, särskilt
Halland, Småland och Mellan-Sverige, hade havreodling till avsalu alltid varit
och vore fortfarande av stor betydelse för såväl det medelstora som det större
jordbruket. En prisförhöjning å denna vara skulle därför bliva till Hacket god
hjälp. Ett skydd för havreodlingen torde för havregrynskvarnar icke medföra
någon olägenhet under förutsättning att samtidigt en motsvarande förhöjning
vidtoges i det skydd dessa redan ägde för sin tillverkning. Att grynkvarnarna
numera i så stor utsträckning använde sig av importerad vara sammanhängde i
icke ringa grad dels med lättheten att genom import erhålla stora likartade
partier, dels ock med kvarnarnas vana att täcka sig genom inköp för leverans
vid vissa bestämda tidpunkter.

I fråga örn beloppen av de för ärter, bönor, korn och havre ifrågasatta tullsatserna
anser lantbruksstyrelsen, att de tre förstnämnda spannmålsslagen borde
såsom hittills jämställas med brödsäden. En tull å havre borde, med utgångspunkt
från att priset å grynhavre läge 70 å 75 procent under medelpriset för
brödsäden, utgå med minst 70 procent av den, som fastställdes för brödsäd.
En tull å brödsäd av 6 kr. borde i enlighet härmed föranleda en tull å havre
av 4 kr. per 100 kg.

De sakkunniga anse vägande skäl kunna anföras för att begränsa en tullförhöjning
till vete och råg. Medan en tullförhöjning å brödspannmål i viss
utsträckning innebure en utjämning av den rådande disproportionen mellan pris -

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2. 81

nivån för jordbruks- och industriprodukter, komme en genom åsättande av tull
å havre orsakad, relativ prisstegring å havren att få en avsevärt mindre sådan
utjämnande verkan. Den komme fastmera att belasta en viss annan del av
själva jordbrukshanteringen ävensom underhållet av dragare, erforderliga bl. a.
för skogsbruket i mellersta och norra Sverige. Ökad svårighet torde ock föreligga
att undgå, att en väsentlig del av den för producenterna avsedda vinsten
genom tullförhöjningen till en början komme att tillfalla mellanhänderna.

Departementschefen anser, att ärter, bönor och korn såsom hittills böra i tull- Departeavseende
likställas med vete och råg. Ett ytterligare skäl härtill vore beträf- meatschefen.
tande ärterna och kornet, att priserna å dessa artiklar fallit starkare än å den
egentliga brödsäden. Sin huvudsakliga betydelse finge en höjd tull å korn
såsom skydd för odlingen av maltkorn.

Yäl vore den omständigheten att den inhemska havreskörden numera icke
täckte vår förbrukning av denna vara icke enbart för sig tillräckligt skäl för
åsättandet av en införseltull å varan. Sedan de från Tyskland bedrivna dumpingförsäljningarna
av havre numera brag! det inhemska priset å havre i nivå
med 1913 års pris, syntes kravet å en tull å havre väsentligt starkare grundat.

Havre odlades särskilt i de kargare trakterna av landet i betydande omfattning
utöver vad som fordrades för eget behov. Det syntes därför ovedersägligt, att
en havretull i berörda mindre gynnsamt lottade jordbruksdistrikt komme att för
producenterna få en viss betydelse. Departementschefen hemställer, att å havre
måtte fastställas en tull av 4 kr. per 100 kg.

De sakkunniga framhålla, att trots att tullsatsen å omalen spannmål före Tnllsatserna

1926 endast i mindre grad kunnat av jordbruket utnyttjas, kvarnarna praktiskt ä m.1ö1

. , ...... .. spannmål.

taget utnyttjat mjöltullen till i det närmaste hern dennas belopp. ^ sakktm

Mjöltullen hade ansetts böra innefatta dels kompensation för erlagd spann- njga.
målstull vid förmälning av importerad spannmål, dels därutöver ett visst tullskydd
för den inhemska kvarnindustrien. Man torde böra utgå från att förstnämnda
kompensation vid förhöjning av spannmålstullarna borde beräknas enligt
samma grunder som hittills, varemot anledning till förhöjning av kvarnindustriskyddet
icke torde föreligga. Mjöltullens beräkning hade baserats på
en viss genomsnittlig utmalningsprocent, dock med huvudvikten lagd på behovet
av skydd för kvarnindustriens högre förädlade huvudprodukter d. v. s.
kärnmjöl och rågsikt.

Enligt inom kommerskollegium verkställda utredningar, avseende kvarnrörelsen
under åren 1922 och 1923, hade vid ett antal stora och medelstora kvarnar
sammanlagda utmalningsprocenten för vete uppgått till 75—78 procent,
varvid eftermjölet funnit användning som inblandning i rågsikt och rågmjöl.
Utmalningsprocenten vid målning av rågsikt hade uppgått till 72.4—75 procent.
Eftermjölet användes därvid såsom inblandning i sammalet rågmjöl eller
till fodermjöl. Då jämväl eftermjölen i regel kunde beräknas ingå i mjölsorter.
som åtnjöte tullskydd, torde fog finnas för att vid uppskattning av tullskyddet
beräkna en genomsnittlig utmalning motsvarande 74 procent av den
förmalda spannmålen. Vid nuvarande tullsats av 3.70 kr. per 100 kg. skulle

Bihang till riksdagens protokoll 1030. 11 sami. 2 haft. (Nr 2.) 6

82

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Departe mentschefen.

Tullsatserna
å gryn av
spannmål.

De sakkunniga.

Departe mentschefen.

Tullsatsen

å malt.

Lantbruks styrelsen.

Departe mentschefen.

Utförsel bevisen.

De sakkunniga.

Departe mentschefen.

Verkställda

utredningar.

sålunda den i mjöltullen ingående kompensationen för spannmålstullen utgöra
3.70:0.74 = 5.00 kr. Kvamindustriens tullskydd kunde sålunda beräknas utgöra
1.50 kr. per 100 kg. förmald spannmål. Med tillämpning av dessa beräkningsgrunder
skulle en till 6 kr. förhöjd tull å vete och råg medföra en höjning
av mjöltullen från 6.50 kr. till 9.60 kr.

Departementschefen hemställer, att tullen å mjöl av vete och råg måtte bestämmas
till 9.60 kr. per 100 kg. samt att tullen å mjöl av ärter och bönor, tjänliga
till människoföda, samt å mjöl av korn och havre, liksom f. n. vore fallet,
måtte åsättas samma tull som mjöl av vete och råg.

De sakkunniga framhålla, att en tull å havre fordrade en höjning av nuvarande
tullsatsen å havregryn, som utgjorde 3.50 kr. per 100 kg.

Utbytesprocenten av havregryn kunde beräknas utgöra för svensk havre omkring
50 procent och för utländsk havre upp till 57 procent. Som biprodukt
erhölles 25—28 procent fodermjöl. Räknades utbytet till 55 procent, skulle
kompensationen för tull å råvaran böra motsvara en med cirka 180 procent av
havretullen höjd tull å havregryn.

Departementschefen hemställer med utgångspunkt från berörda beräkningar,
att tullsatsen å havregryn måtte höjas till 10.80 kr. per 100 kg. samt att den å
andra slag av gryn än havregryn och risgryn måtte, i likhet med vad f. n. vore
fallet, likställas med mjöltullen och sålunda bestämmas till 9.60 kr. per 100 kg.

Lantbruksstyrelsen anför, att den nuvarande tullsatsen å malt, 6.50 kr. per 100
kg., innebure ett skydd för mälterierna av 1.50 kr. per 100 kg. Man räknade
alltjämt med samma kornåtgång av 133—135 kg. till 100 kg. malt. Därest
samma skydd fortfarande skulle lämnas mälterierna, borde tullen å malt höjas
med fyra tredjedelar av en eventuell tullförhöjning å korn. Vid en korntull
å 6 kr. borde malttullen höjas med 3.06 kr.

Departementschefen hemställer i anslutning till vad lantbruksstyrelsen anfört,
att tullen å malt måtte höjas till i avrundat tal 9.60 kr. per 100 kg.

De sakkunniga framhålla, att i varje fall, intill dess andra utvägar bereddes
för utjämnande av verkningarna av spannmålsutbudens starka säsongmässiga
fluktuationer, torde det få anses som en nödig förutsättning för att en eventuell
tullförhöjnings prisförhöjande verkan i möjligaste mån komme producenterna
till godo, att de nuvarande utförselbevisen bibehölles.

Departementschefen ansluter sig till vad de sakkunniga anfört rörande bibehållandet
av utförselbevisen. Prövningen av frågan örn utförselbevisens tilllämpning
jämväl å korn anser departementschefen böra anstå tills frågan om utförselbevisens
fortsatta tillämpning för tiden efter den 31 juli 1931 komme under
behandling.

Utskottet har låtit verkställa vissa undersökningar i syfte att få verkningarna
av tullsystemet, enkannerligen av spannmålstullarna, ytterligare belysta.

Sålunda har förste aktuarien fil. doktor Karl Åmark för utskottets räkning
sökt beräkna jordbrukets tullbelastning och neitotullskydd. Se bil. U (sid. 300).

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

83

Doktor Åmark här därvid för att finna ett uttryck för den inverkan
tullsystemet utövade på jordbruket som näring, dess omfattning och produktionsinriktning
jämfört jordbrukets fördel av de egna skyddstullarna med
den speciella belastning tullsystemet beredde jordbruket som sådant till skillnad
från andra näringar. Denna beräkning, därvid ställts mot varandra tullinkomsten
å hela jordbrukets hela produktion samt tullbelastningen å de förnödenheter,
som direkt användas för jordbruksdriften, har givit till resultat,
därest hansjon tage? allenast till tullarna å brödsäd, ett nettotullskydd för jordbruket
å 9.8 miljoner kr., men, därest hänsyn tages jämväl till tullarna å animaliska
produkter, d. v. s. å smör och ost, ävensom å potatis och sockerbetor,
ett nettotullskydd för jordbruket av 18.3 miljoner kr.

Doktor Åmark har vidare utfört en kalkyl för att belysa tullskyddets inverkan
å jordbrukarnas totala ekonomiska ställning, därvid hänsyn
tagits jämväl till den tullbelastning, som drabbade jordbrukarna, såväl
företagare som arbetare, genom fördyring av för personligt bruk
inköpta förnödenheter. I fråga örn jordbrukets tullskydd har tullinkomsten i
detta fall räknats allenast å den del av jordbruksproduktionen, som ginge till
avsalu. Resultatet av denna kalkyl har blivit, att jordbrukarna, då tullinkomsten
räknades endast å försåld spannmål, finge vidkännas en total nettobelastning
av 25.2 miljoner kr. samt då hänsyn toges jämväl till tullarna å
smör, ost och sockerbetor samt gällande prisskydd å potatis, en belastning av
16.7 miljoner kr. Därest i båda fallen brödsädstullarna tillfullo utnyttjats,
skulle talen blivit resp. 20.8 och 12.3 miljoner kr.

Tull- och traktatkommittén, som lät göra en motsvarande beräkning angående
jordbrukets tullbelastning, kom till en total nettobelastning av 36 miljoner
kr., därvid dock såsom tullinkomst för jordbruket allenast räknades
med jordbrukets inkomst av brödsädstullarna. De förnämsta anledningarna
till skillnaden mellan denna siffra och den nu framkomna torde vara, dels att
nu räknats med tullinkomsten jämväl för andra jordbruksprodukter än spannmål,
dels att saluöverskottet av brödsäd, som beräknats enligt av statistiska
centralbyrån i bil. O. uppgivna grunder, med mer än 90 procent överstigit
det överskott, med vilket tull- och traktatkommittén räknat.

Doktor Åmark understryker starkt, att samtliga kalkyler vilade på ett
synnerligen bräckligt underlag och därför måste betraktas såsom i hög grad
osäkra.

I syfte att få den ekonomiska betydelsen för jordbruket av de föreslagna
tullförhöjningarna ytterligare belyst har direktören L. Nanneson på utskottets
uppdrag verkställt vissa kalkyler angående den inkomstökning för olika jordbruk,
som av de föreslagna tullförhöjningarna kunde förväntas. Direktör Nannesson
har sålunda företagit en beräkning av huru stor procentuell andel av
den samlade bruttoinkomsten av såväl vegetabilisk som animalisk produktion
den av de föreslagna tullförhöjningaraa beräknade inkomstökningen kunde
utgöra vid jordbruk av olika storlek. Se bil. Y (sid. 308).

Såsom material har använts bokföringsresultaten för åren 1927—1928 och
1928—1929 vid ett antal mellansvenska jordbruk, nämligen 32 bokslut vid

84

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

egendomar örn högst 10 har jordbruksjord, 44 bokslut vid egendomar örn 10.1—•
25 har jordbruksjord och 94 bokslut vid egendomar med över 100 har jordbruksjord.

Undersökningen utvisar att, därest de föreslagna tullförhöjningarna föranledde
motsvarande prisstegring å spannmål, inkomstökningen per har skulle
utgöra vid jordbruk med högst 10 har jordbruksjord 1.14 kr., därav för vete
och råg 0.60 kr., vid jordbruk med 10.1—25 har jordbruksjord 2.72 kr., därav
för vete och råg 2.09 kr., samt vid jordbruk med över 100 har jordbruksjord
8 kr., därav för vete och råg 4.78 kr. I procent av bruttoavkastningen av
växt- och djurprodukter skulle inkomstökningen utgöra inom den förstnämnda
gruppen 0.29, inom mellangruppen 0.88 och inom den sistnämnda gruppen 2.35.
Det anmärkes dock att, då prisläget f. n. vore 25 å 30 procent lägre än under
1927—1929, en prisförbättring å spannmål under nuvarande konjunkturläge
skulle betyda en procentuellt sett avsevärt högre stegring av värdet å
bruttoavkastningen än det för 1927—1929 beräknade.

Direktör Nanneson understryker, att med hänsyn till undersökningsmaterialets
ringa omfattning, man icke vore berättigad att därur draga generella slutsatser
angående inkomstökningens storlek vid jordbruket i allmänhet.

Direktör Nanneson har vidare på utskottets uppdrag verkställt utredning
angående det inflytande variationer i fodermedelspriset utövar å framställningskostnaderna
för mjölk, fläsk och ägg. Se bil. X (sid. 310).

Denna utredning utvisar, att ett öres ökning resp. minskning i priset per foderenhet
kraftfoder påverkar framställningskostnaderna för mjölk, örn kraftfodret
utgör: 1) 20 procent av totalfodret, med 0.17 öre per kg. mjölk, 2) 30 procent
av totalfodret, med 0.25 öre per kg. mjölk, och 3) 40 procent av totalfodret,
med 0.33 öre per kg. mjölk; för fläsk, därest omkring 70 procent av svinfodret
utgöres av kraftfoder, med 3.5 ä 5 öre per kg. fläsk; samt för ägg, om 50 procent
av hönsfodret anses vara fodersäd, med 2 ä 2.2 öre per kg. ägg.

Vidare har på utskottets uppdrag byråchefen Bertil Nyström verkställt utredning
angående lantarbetarnas reallöner i Sverige och vissa främmande landel-,
nämligen Danmark, Holland, Tyskland och Tjeckoslovakien. Se bil. Y. (sid. ).

Av utredningen, såvitt angår Sverige, må anföras, att medan lönerna för såväl
stads- som lantarbetare under 1870- och förra delen av 1880-talet i viss mån
följt den allmänna prisrörelsen uppåt såväl som nedåt, omkring år 1888 en ändring
häri inträtt, så till vida som sedan dess såväl jordbruks- som industrilönerna
i stort sett oavbrutet stegrats t. o. m. år 1920. Denna — trots bl. a. olikhet
i betalningsförmåga för de agrikulturella och de industriella näringsgrenarna
— parallellism i löneutvecklingen syntes kunna förklaras därigenom att
den måhända förnämsta drivkraften i båda fallen varit industriens behov av
alltjämt ökad arbetskraft. Lönestegringen hade till en början gått snabbare
än prisstegringen; år 1907 hade lönekurvorna skurit priskurvan och därefter
hållit sig över denna till efter världskrigets utbrott, vilket tydde på en förbättring
av reallönen. Under den därefter inträdda prisstegringsperioden hade
lönerna ej förmått följa prisstegringen, men år 1919 hade de förra hunnit kapp
de senare. Tor stadsarbetarna hade försprånget bevarats och ökats även efter

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

85

1921—1923 års deflationskris och Socialstyrelsens lönestatistik räknade för
år 1928 med en reallöneförbättring sedan år 1913 med 30 procent. För lantarbetarnas
del syntes det däremot mera tveksamt huruvida efter deflationskrisen
någon förbättring av reallönen ägt rum. Löneutvecklingen under senaste
årtiondet hade i hög grad bidragit att vidga löneklyftan mellan jordbruket
och industrien. I förhållande till industriarbetarna vore lantarbetarna nu
betydligt sämre ställda än för ett årtionde sedan. Väsentligt annorlunda gestaltade
sig en jämförelse med en annan samhällsgrupp, nämligen småbönder,
småbrukare och andra jordbrukets »arbetare på egen risk». De genom lantbruksstyrelsens
försorg verkställda bearbetningarna av bokföringsresultaten
från svenska jordbruk tydde nämligen på en pågående försämring av inkomstläget
för denna befolkningsgrupp.

Arbetslönerna i Sverige och i Danmark syntes f. n. efter valutornas återvunna
paritet förete ringa inbördes skiljaktigheter. Industrilönerna i Stockholm
och i Köpenhamn syntes ligga på ungefär samma nivå, möjligen med någon
övervikt för den senare staden. De danska lantarbetarlönerna syntes vara
5—io procent högre än de svenska, örn man lade till grund de med de danska
mera jämförbara förhållandena i Sydsverige. Av en jämförelse mellan tillgänglig
lönestatistik för de båda länderna syntes knappast kunna dragas mera
bestämda slutsatser om å ena sidan tullskyddssystemets och å den andra sidan
frihandelns betydelse för arbetslönernas gestaltning.

En jämförelse mellan löneförhållandena för lantarbetare och industriarbetare
från 1888 till nuvarande tid utvisar i samtliga undersökta länder, möjligen
med undantag av Holland, för vilket land det tillgängliga materialet dock vore
mycket bristfälligt, att medan förändringarna under denna fyrtioårsperiods
förra hälft icke varit särdeles betydande, under periodens senare hälft däremot
lantarbetarnas relativa löneläge i avsevärd grad försämrats. Denna försämring
under senare tid torde kunna så gott som helt föras tillbaka till 1920—
1921 års deflations- och arbetslöshetskris. Den därefter följande rationaliseringen
inom industrien hade inneburit en relativ, i många fall även absolut minskning
av för den industriella driften erforderlig arbetskraft. I den mån sålunda
övertaliga arbetare icke kunde beredas sysselsättning inom andra näringsgrenar,
uppstode massarbetslöshet, särskilt för grovarbetare, en företeelse, som i
våra dagar mötte i flertalet länder. Detta återverkade på löneförhållandena inom
jordbruket.

Det nu framlagda förslaget att söka åstadkomma ett förbättrat prisläge för
den svenska spannmålen genom höjda spannmålstullar finner sig utskottet icke
kunna biträda.

Redan den omständigheten, att sedan år 1928 en på riksdagens egen begäran
tillsatt kommitté är sysselsatt med att verkställa utredning rörande en
olika näringar emellan rättvis avvägning av tullskyddet, synes starkt tala emot
en dylik åtgärd. Departementschefens motivering på denna punkt, nämligen
att »det kan icke vara med rättvisa och billighet förenligt, att en talrik och betydelsefull
befolkningsgrupp skall på grund av ogynnsamma konjunkturför -

TJtskottei.

86

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

hållanden och ett efter nutida förhållanden mindre väl avvägt tullsystem tvingas
ned i ekonomiskt beroende och över huvud till en levnadsstandard långt under
den, som dess betydelse för samhället och hittillsvarande ställning berättigar
till» synes i detta fall icke vara användbar såsom bevismedel. Arbetet
med skapandet av förutsättningar för bedömandet av hur rättvisa i berörda avseende
skall vinnas har ju, på sätt nyss erinrats, redan påbörjats och bör, i
den mån så är möjligt, med all kraft påskyndas. Att under dylikt förhållande,
med åsidosättande av den av statsmakterna år 1927 enhälligt intagna ståndpunkten,
att en klarläggande utredning vore för problemets bedömande oundgänglig,
nu på detta område företaga ett i viss riktning prejudicierande ingripande,
finner utskottet icke vara lämpligt eller tillrådligt.

Härtill kominer att det föreslagna hjälpmedlet enligt all erfarenhet är till
sin effekt ojämnt och bristfälligt. De verkställda utredningarna lia sålunda
bekräftat, att flertalet av yrkesutövarna inom jordbruksnäringen genom höjda
spannmålstullar icke erhålla något stöd eller ökad lättnad, utan tvärt om ökad
börda och stegrade utgifter. Bland dem åter, som av dylika tullar kunna förvänta
sig någon inkomstförbättring, blir denna i flertalet fall så obetydlig, att
densamma, genom att den är ägnad att bibehålla eller öka tullbelastningen på
nödvändighetsvaror, av vilka jordbrukarna äro köpare, säkerligen även inom
denna grupp i längden skulle vålla större svårigheter än gagn.

I detta sammanhang förtjänar även det sakförhållandet beaktande, att allt
flera jordbrukare finna anledning att utvidga sin animaliska produktion utöver
användningen av produkter fran den egna odlingen. För dessa innebär nya
eller höjda tullar på vissa slag av spannmål och, i följd därav, antagligen, på
ett antal för den animaliska produktionen erforderliga, importerade fodervaror,
ett försämrat läge. Den i propositionen förfäktade meningen, att ett genom
tullar höjt spannmålspris skulle verksamt bidraga till såväl ökad avsättning
som högre priser för de animaliska produkterna torde på goda grunder kunna
betecknas såsom ohållbar. Enär den för de animaliska produkterna prisreglerande
avsättningen otvivelaktigt sker genom export, blir det förhållandena och
prissättningen på den utländska konsumtionsorten, sorn — med vissa lokala undantag
-— såväl med avseende på avyttringsmöjligheten som priset fäller det
avgörande ordet. Ett därifrån avvikande inflytande på den inhemska marknaden
kan förvisso endast vinnas genom en tillräckligt stark producentorganisation.
Ur jordbrukets egen liksom ur allmän nationalekonomisk synpunkt vore
det otvivelaktigt oriktigt att motverka en inriktning av jordbruksproduktionen,
som enligt de naturliga produktionsbetingelserna framstår som den mest önskvärda.
För hela den animaliska produktionen måste därför en tullförhöjning
på spannmål betecknas såsom en åtgärd med menliga verkningar.

På ytterligare ett hithörande område synes samma omdöme kunna fällas.
Sveriges jordbrukare äro i stor utsträckning samtidigt ägare till råmaterialet
för en av våra största exportnäringar, trävaruhanteringen. Tullbeläggning av
jordbruksprodukter för i regel i släptåg en allmän uppskruvning av levnadskostnadsnivån
inom landet. För exportnäringar, som för sin försäljning äro
underkastade internationell konkurrens, innebär detta åter tvång att försöka

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

87

ä andra områden än arbetskostnadernas förbilliga sin vara. En förskjutning av
det allmänna levnadskostnadsläget uppåt betyder därför i regel krav på sänkta
priser på den råvara, som den svenska skogen lämnar. Detta går i sin tur ut
över den del av jordbrukarbefolkningen, som äger skog eller som eljest, helt
eller delvis, hämtar sin inkomst från skogsbruket.

Nya tullar eller tullförhöjningar äro sålunda, enligt utskottets mening, redan
med hänsyn till jordbrukarnas egna intressen ett hjälpmedel mot lågkonjunkturen
för jordbruket av högst omtvistligt värde.

Emot denna metod att skapa en mera tillfredsställande grund för näringslivet
kunna ock i andra avseenden befogade erinringar göras. Under perioder
av exceptionellt riklig varutillgång, särskilt örn därvid långt gående dumpingåtgärder
vidtagas från främmande makters sida, synes tullen förlora hela eller
en betydande del av sin verkningsgrad. Vid det tillfälle sålunda, när prisstegring
är starkast motiverad, bortfaller tullens skyddsegenskaper och tullsatsen
existerar väsentligen endast formellt i tulltaxan.

Ett särskilt belysande exempel härå kan erhållas från den utveckling, som
ägt runi under tiden för den nu föreliggande propositionens egen behandling.
När den skrevs, räknade man med, såsom synnerligen ogynnsamt försäljningspris
på råg, ett dylikt på omkring kr. 15:15 per 100 kilogram, vilket pris enligt
propositionen borde upphjälpas genom en ökning av tullsatsen med kr. 2:30.
Sedan dess har emellertid priset på hit importerad råg — med inräknande av
den hittills gällande tullsatsen -— varit nere i omkring 11 ä 13 kronor per 100
kilogram. Ett tillägg av den del av den nya tullsatsen, som kunnat utnyttjas,
därest denna kommit i tillämpning samtidigt med propositionens avlämnande,
skulle alltså icke kunnat hindra, att omedelbart efter en sådan tullförhöjning
ett än lägre pris å råg uppstått här i landet än det, propositionen betecknar
såsom otillfredsställande.

I de fall åter, där knapphet på tullbelagd vara uppstår eller priserna eljes
av olika anledningar stiga i höjden och det därför är obehövligt, kanske skadligt
och orimligt, att tullsatsen i full utsträckning vinner effekt, där fördyrar
tullen i regel priset med hela sitt belopp och i vissa fall därutöver. Emellan
dessa svängningar lämna tullbestämningarna ett betydande och ofta påpassligt
utnyttjat spelrum för de olika mellanhänder, som från den ursprungliga producenten
till den slutliga konsumenten omhänderhava, förädla eller förmedla
varan.

En annan egenskap hos tullar icke mindre värd att uppmärksammas är, att
de, i den mån de åläggas oumbärliga förnödenhetsvaror, utgöra en betungande
indirekt beskattning. I motsats till skatter, som ingå i mera rättvist konstruerade
skattesystem, träffa de hårdast de skattedragare, som hava den mest omfattande
försörjningsskyldigheten, och begära alltså mest av dem, som i regel
ha minst att giva. I denna omständighet synes — oberoende av beloppens storlek
— ligga en särskild anledning att endast vid yttersta tvång tillgripa denna
utväg för reglering av det inbördes förhållandet olika näringar och samhällsgrupper
emellan.

88

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Motioner.

UtBkottet.

Vad angår tullarnas inflytande å lantarbetarnas löneförhållanden vill utskottet
framhålla, att av en jämförelse av lönestatistiken för denna arbetargrupp
i Sverige och i Danmark icke kan dragas några bestämda slutsatser angående
ett tullskyddssystems eller ett frihandelssystems inverkan å arbetslönerna.
Helt visst spela andra faktorer en dominerande roll i fråga örn löneförhållandenas
utveckling. Av undersökningen har dock framgått, att lantarbetarlönerna
•— naturaförmånerna därvid omvandlade i penningar — f. n. ligga
högre i de undersökta frihandelsländema än i de länder med utpräglat skyddstullsystem,
som undersökningen omfattat.

I ovan berörda och åtskilliga andra omständigheter får, enligt utskottets åsikt,
förklaringen sökas till de internationella ansträngningar, som pågå för att åvägabringa
ett åtminstone temporärt stillestånd med tullmurarnas uppbyggande.
Andra och i längden mera tillförlitliga hjälpmedel än en utbyggnad av tullsystemet
synas böra anlitas för att lämna jordbruket det bistånd, varav det
otvivelaktigt för närvarande är i starkt behov. I enlighet med denna sin uppfattning
avstyrker utskottet propositionen, i vad denna avser höjning av gällande
eller införandet av nya tullar enligt det i punkt 1, bilaga A., framlagda
förslaget.

Genom vad utskottet sålunda anfört torde jämväl motionerna I: 1, I: 150 och
I: 301 samt II: 6, II: 230, II: 327, II: 418, II: 477 punkt 1 och II: 484 få anses
besvarade och hemställer utskottet sålunda, att dessa motioner icke måtte
föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

I motion nr 11:474 har hemställts, att riksdagen måtte i anslutning till
propositionen nr 108 besluta, att förordningen den 13 april 1928 (S. F. S. nr
76) om utförselbevis för vete och råg måtte omfatta även korn eller, örn detta
icke kunde bifallas, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Majit ville hemställa
om utredning och förslag till nästa års riksdag angående utförselbevis även för
korn.

I motion nr 11:485 alternativ 2) c) har yrkats, att örn riksdagen beslutade
inmalningstvång, gällande bestämmelser om utförselbevis för vete och råg
måtte upphävas.

Den nuvarande förordningen örn utförselbevis för vete och råg gäller allenast
till och med den 31 juli 1931. Åtgärden har enligt Kungl. Majlis och riksdagens
beslut i ämnet angivits ha karaktären av ett försök för vinnande av erfarenhet
örn systemets verkningar. Det är vidare förutsatt, att förnyad prövning av
systemets verkningar före giltighetstidens utgång skall äga rum.

Utskottet finner desto mindre anledning frångå den ståndpunkt 1928 års
riksdag sålunda intagit, som utförselbevisen nu omedelbart kunna få en särskild
uppgift att fylla, innan lagerhusorganisationen ännu fått det inflytande
över spannmålsmarknaden, som tillärnats densamma.

På sätt i propositionen omförmäles har riksdagen tidigare uttalat, att prov*
ningen av frågan om utförselbevisens tillämpning jämväl med avseende å korn
borde anstå tills spörsmålet örn fortsatt tillämpning av utförselbevisen för tid

Särskilda utskottets utlåtande Nr S.

89

efter den 31 juli 1931 kommer under behandling. Utskottet finner ej anledning
ifrågasätta, att riksdagen skulle avvika från den ståndpunkt riksdagen
sålunda redan intagit.

Utskottet avstyrker alltså bifall till de nu nämnda motionerna.

Nedsättning av vissa tullsatser, utjämning av tullskyddsbördan mellan

näringarna.

I motion nr I: 151 och II: 236 har hemställts bl. a., att till jordbrukets hjälpande
tullsatserna å vissa industrivaror måtte nedsättas.

Vidare har hemställts dels i motion 11:231, att riksdagen ville i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla örn sådant påskyndande av det av 1928 års tullkommitté
bedrivna arbetet, i vad det avsåge utjämning av skyddstullbördan, att
förslag till lättande av jordbrukets tullbörda från industritullar måtte kunna
föreläggas 1931 års riksdag, dels ock i motion II: 328, att riksdagen måtte hos
Kungl. Majit begära utredning och förslag till nästa års riksdag angående
sänkning av sådana industritullar, som i särskilt hög grad stegrade jordbrukets
produktionskostnader.

Det torde vara ovedersägligt, att jordbruksnäringen som helhet betraktad
vid jämförelse med industrien är missgynnad i den nu gällande tulltaxan. Att
så är förhållandet, framgick redan av tull- och traktatkommitténs utredningar
och bekräftas ytterligare av de undersökningar utskottet låtit företaga. Utskottet
vill understryka, att utskottet finner angeläget, att denna ojämnhet i
fråga örn den tunga, olika näringar ha att bära på grund av tullsystemet, snarast
möjligt bliver avlägsnad. Såsom utskottet redan uttalat, anser utskottet
dock, att åtgärder i detta hänseende ej böra eller kunna vidtagas förrän tullkommitténs
utredning föreligger. Utskottet finner det däremot påkallat, att
riksdagen genom skrivelse till Kungl. Majit framhåller önskvärdheten av att
resultatet av tullkommitténs arbete skyndsammast förelägges riksdagen.

Av vad utskottet sålunda anfört framgår, att utskottet icke kan tillstyrka
bifall vare sig till motionerna I: 151 och II: 236, så vitt nu är i fråga, eller
motionen II: 328.

I anledning av motionen 1:231 tillstyrker utskottet, på sätt nyss anförts,
att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att det av 1928 års
tullkommitté bedrivna arbetet måtte så påskyndas, att förslag örn utjämning av
tullskyddsbördan i syfte att ernå rättvisa för jordbruksnäringen måtte örn möjligt
kunna föreläggas 1931 års riksdag.

Åtgärder mot dumping.

I motionerna I: 151 och II: 236 har bl. a. yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Majit hemställa, att Kungl. Majit ville, eventuellt genom
initiativ inom Nationernas förbund, söka åvägabringa överenskommelse om åtgärder
mot dumping, gemensamma för ett flertal länder.

Motioner.

Utskottet.

Motioner.

90

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Åtgärder
inom Nationernas
förbund.

Innan utskottet ingår på behandling av detta spörsmål, anser utskottet lämpligt
att i korthet redogöra för de åtgärder, som av Nationernas förbund redan
vidtagits på ifrågavarande område.

Frågan om dumping upptogs första gången till behandling vid den ekonomiska
världskonferensen i maj 1927. Vid konferensen tillsattes ett särskilt utskott
med uppgift att undersöka frågan örn indirekta metoder till skydd för
den inhemska handeln och sjöfarten. Inom detta utskott ägnades bl. a. stor
uppmärksamhet åt innebörden av begreppet dumping. Därvid gjorde sig emellertid
så starka meningsskiljaktigheter gällande, att svårigheterna att uppnå
enighet härom snart visade sig oöverkomliga. Till följd härav såg sig utskottet
nödsakat avstå från ett principuttalande i ämnet och inskränkte sig till att
i sitt utlåtande återgiva de huvudsakliga uppfattningar, som framkommit under
diskussionen.

I den resolution, som slutligen antogs av konferensen, gjordes följande uttalande
:

»Konferensen erkänner, att frågan örn dumping är av särskild betydelse för
de länder, som företräda en liberal tullpolitik, och betonar att, örn också konsumenten
på grund av dumping kan tillförsäkras vissa övergående fördelar i
fråga örn priser, det icke kan råda något tvivel örn att dumping skapar ett osäkerhetstillstånd
för produktion och handel och därför kan utöva ett skadligt inflytande,
som väger ojämförligt mycket tyngre än de tillfälliga fördelar, som
må följa av en import till billiga priser.

Konferensen anser, att dumping bör nedbringas till ett minimum och att, för
uppnående av detta mål, det är nödvändigt att i största möjliga utsträckning
söka befordra en allmän återgång till stabila förhållanden inom produktion och
handel, samt en sänkning av de överdrivet höga tulltarifferna i exportländerna.»

Frågan örn generella åtgärder till motverkande av dumping har sedermera
icke varit föremål för en mera ingående prövning av förbundet, förrän i samband
med förhandlingarna vid den s. k. tullkonferensen, som innevarande år
avhölls i Genéve. Som bekant hade sistnämnda konferens till syfte att dels
söka få till stånd en överenskommelse rörande en s. k. tullvapenvila, dels att
uppdraga riktlinjer för fortsatta internationella förhandlingar på det ekonomiska
området. I sistberörda hänseende uppnåddes enighet örn ett protokoll i ämnet,
som undertecknades den 24 mars 1930 samtidigt med den s. k. internationella
handelskonventionen. I protokollet, som i motsats till handelskonventionen
icke förutsätter ratificering av de stater, som undertecknat detsamma, har
den särskilda form av dumping, som innebär att en stat genom exportpremier
och därmed jämförliga åtgärder söker främja sin utförsel, upptagits bland de
ämnen, som skola göras till föremål för fortsatta internationella förhandlingar
under förbundets auspicier. I detta hänseende har anvisning lämnats Nationernas
förbunds råd att anmoda förbundets ekonomiska organisation:

a) att upprätta en förteckning över de olika slag av exportpremier, som för
närvarande förekomma,

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

91

b) att söka fastställa de orsaker, som föranlett vissa regeringar att införa
exportpremier,

c) att undersöka, i vilken utsträckning exportpremier för närvarande äro
ägnade att skada andra staters intressen,

d) att undersöka, vilka medel de stater, som lida men av i andra länder införda
exportpremier, kunna se sig föranlåtna att tillgripa för att motverka
deras skadliga följder, samt

e) att undersöka huruvida icke förevarande problem i sin helhet skulle kunna
göras till föremål för en kollektiv överenskommelse.

I detta sammanhang anser sig utskottet även böra omnämna, att frågan örn
s. k. antidumpingtullars förenlighet med mest gynnad nationsklausulen vid
upprepade tillfällen på svenskt initiativ varit föremål för överläggning inom
Nationernas förbund.

Från svensk sida har därvid den uppfattningen hävdats, att tillämpning av
särskilda antidumpingtullar förutsatte uttryckligt förbehåll örn rätt härtill i
de tvåsidiga handelsavtal, som innehålla bestämmelser örn ovillkorlig behanding
som mest gynnad nation.

Såsom av det ovanstående framgår, har frågan örn internationella åtgärder
mot dumping och speciellt den form därav, som innebär att en stat genom exportpremier
söker främja sin utförsel, redan upptagits till behandling inom Nationernas
förbund. Utskottet anser emellertid, att det oberoende härav bör vara
av synnerlig vikt, att en på positiva åtgärder inriktad samverkan kommer till
stånd mellan de länder, som i sin handelspolitik eftersträva större frihet för
den internationella handeln och till följd av sin härigenom uppkomna ömtåligare
ställning hava ett särskilt intresse av att motverka en medelst exportpremier
bedriven dumpingpolitik från andra staters sida. Utskottet finner sig
därför böra förorda avlåtandet av en skrivelse till Kungl. Majit med hemställan,
att Kungl. Majit ville söka åvägabringa förhandlingar nyssnämnda länder
emellan örn åtgärder — eventuellt även åsyftande ett gemensamt uppträdande
inom Nationernas förbund — mot en genom exportpremier eller liknande
medel åstadkommen dumping.

Tullrestitution för vete och råg, som införts för att användas till

kreaturs föda.

I motionen lii 472 punkt 5 har yrkats, att riksdagen måtte besluta, att för
vete och råg, som avsåges till kreatursföda, tullrestitution måtte erhållas, därest
varans användning till brödsäd omöjliggjordes genom effektiv färgning.

Utskottet finner det visserligen önskvärt, att lämpliga fodermedel kunna till
billigt pris införas i landet. En åtgärd sådan som den i motionen ifrågasatta
skulle emellertid, örn också i och för sig fördelaktig för den animaliska produktionen,
för den inhemska spannmålsodlingen kunna befaras medföra direkt
ogynnsamma verkningar.

Utskottet.

Motion.

Utskottet.

92

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Motioner.

Verkställda

utredningar.

Utskottet.

Motion.

Utskottet.

Att åter tillåta import mot tullrestitution utan att man genom färgning eller
annan dylik åtgärd söker förhindra varans användande i likhet med annan
spannmål, synes ej vara tillrådligt. Om så skedde, skulle det säkerligen visa
sig omöjligt att förekomma att sålunda införd vara ginge till allmän förbrukning
för olika ändamål.

Med hänsyn till vad utskottet sålunda anfört får utskottet hemställa, att
förenämnda motion punkt 5 måtte av riksdagen avslås.

Fraktbidrag för transport av jordbruksprodukter.

I motionen I: 286 har hemställts, att för nästa budgetår måtte till förfogande
ställas ett belopp av 600,000 kronor att användas såsom fraktbidrag å havre
till de fyra nordligaste länen att utgå enligt närmare angivna grunder.

Vidare har i motionen I: 306 hemställts, att till fraktlindring för jordbruksprodukter
av olika slag måtte under vissa närmare angivna förutsättningar för
nästa budgetår beviljas ett förslagsanslag å 2,000,000 kronor.

Utskottet har låtit undersöka storleken av de kvantiteter havre, som afliden
införas till de fem norrländska länen. Denna utredning — se bil. Z
(sid. ) — utvisar, att under åren 1924—1928 med fartyg och pr järnväg dit
införts i medeltal 33,500 ton havre och majs; de partier majs, som införts, ära
dock av så ringa betydelse, att man i detta sammanhang kan bortse från dem.

Vad den förstnämnda motionen beträffar grundas det däri framställda yrkandet
på den förutsättningen att den av Kungl. Majit föreslagna tullen å
havre skulle vinna riksdagens bifall. Då utskottet avstyrkt propositionen i
denna del, följer därav att utskottet ej heller finner sig kunna tillstyrka motionen
i fråga. Och då sålunda enligt utskottets mening skäl för beviljandet
av ett lägre belopp icke föreligga, kan utskottet givetvis ej heller giva sin anslutning
till beviljandet av det i motionen I: 306 påyrkade högre anslaget.

Utskottet erinrar f. ö. därom att frågan örn beviljandet av anslag till fraktlindring
för jordförbättringsmedel i anledning av en till riksdagen avlåten proposition
är föremål för riksdagens prövning.

Utskottet finner sig på grund av vad nu anförts icke kunna tillstyrka motionerna.

Anslag till andelsslakterier och kylhns.

I motionen II: 356 har hemställts, att riksdagen för nästa budgetår måtte till
anläggning av andelsslakterier och kylhus anvisa ett förslagsanslag av 50,000
kronor att utgå som statsbidrag utan återbetalningsskyldighet och till lån för
dylika anläggningar ett förslagsanslag å 150,000 kronor.

Då enligt vad utskottet inhämtat de spörsmål, som i motionen beröras, äro
föremål för undersökning inom jordbruksutredningen, hemställer utskottet, att
motionen icke måtte till någon riksdagens åtgärd föranleda.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

93

Subvention till det mindre .jordbruket.

I motionen 1:304 har hemställts, dels att riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t
begära åtgärder för det mindre jordbrukets stödjande, dels ock att för nämnda
ändamål måtte under nästkommande budgetår ställas till förfogande en subvention
å exempelvis 106 miljoner kronor.

Vad utskottet i detta utlåtande och i utlåtande nr 3, 4 och 5 förordar, innefattar
åtgärder till stödjande jämväl av det mindre jordbruket. Under hänvisning
härtill och då motionären icke ens sökt angiva, varken på vilket sätt de föreslagna
penningmedlen skulle anskaffas eller hur medlen i fråga skulle användas,
hemställer utskottet, att riksdagen måtte avslå motionen.

Upphandling av svenska jordbruksprodukter för statens behov.

I motionerna 1:2, I: 305 punkt 2 samt II: 4 har yrkats, att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Majit hemställa örn utfärdande av bestämmelser angående
företräde för svenska jordbruksprodukter vid upphandling för statens behov.

I förstnämnda motion har bl. a. erinrats, att bestämmelser i angivna syfte
av Kungl. Majit utfärdats beträffande industriprodukter genom ett cirkulär
av den 3 mars 1922 (S. K. S. nr 116.) Motionärerna framhålla vidare, att det ej
sällan inträffat, att industriella arbeten och leveranser förbehållits svenska
företag, trots en avsevärd prisskillnad i de inlämnade anbuden. Liknande företräde
för svenska livsmedel och fodervaror vid upphandling för statens behov
skulle medföra icke oväsentliga fördelar för jordbruket.

I motionen II: 483 har redogörelse lämnats för ett vid Bodens garnison
tillämpat upphandlingssystem, som uppgives hava medfört avsevärda fördelar
för jordbrukarna i trakten däromkring. Motionärerna anföra härom följande
:

»Vid Bodens garnison har sedan början av år 1927 med Kungl. Maj:ts medgivande
använts ett upphandlingssystem, som givit ortens jordbrukare enviss
företrädesrätt till leveranserna av hö och potatis, och priset har av vederbörande
upphandlingsbefäl godtagits efter i landet gällande pris nied tillägg av

fraktkostnaderna. ...

Jordbrukarnas intressen hava bevakats av styrelsen för en lör ändamaiet
bildad organisation benämnd Norrbottens hö- och potatisodlarförening, i vilken
organisation de jordbrukare ingått som medlemmar, vilka önskat leverera
hö eller potatis till regementena. Dessa medlemmar hava då till styrelsen i
förväg varje år anmält, hur stor mängd hö eller potatis de önskade leverera
och hava sedan av styrelsen erhållit order örn leverans på de tider regementena
cnskat emottaga varorna. Detta system har verkat enbart gott. Upphandlarna
förklara, att det i olika avseenden varit till fördel för vederbörande regementen,
och för försäljarna har det åstadkommits bättre avsättningsmöjligheter
med relativt goda priser, enär såväl inellanhandsviristen som alla onödiga fraktkostnader
varit praktiskt sett borteliminerade.»

I sistnämnda motion har yrkats, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.
Majit hemställa om åtgärder beträffande upphandling av lantmannaprodukter

Motion.

Utskottet.

Motioner.

94

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

för försvarsväsendets räkning, i syfte att ett sådant upphandlingsförfarande,
som kommit till användning vid Bodens garnison beträffande hö och potatis,
måtte bliva tillämpat vid militärförläggningar inom respektive provinser.

ämmdser Innan utskottet till behandling upptager i motionerna gjorda yrkanden,
anser sig utskottet böra redogöra för nu gällande bestämmelser på området.

I förordningen den 16 januari 1920 angående upphandling och arbeten för
statens behov (S. F. S. nr 10) finnas intagna vissa föreskrifter, som åsyfta att
tillgodose önskemålet örn företräde för svenska varor. Sålunda stadgas i § 29
att, då anbud avse såväl svensk som utländsk vara, anbud å svensk vara skall
antagas, därest denna är av erforderlig beskaffenhet. Sådant företräde skall
även lämnas för vara, som till större delen tillverkas av svenska materialier eller
med anlitande av svensk arbetskraft, framför vara, som blott till mindre del
är att i nämnda hänseende anse såsom svensk tillverkning. Enligt berörda paragraf
må dock anbud å utländsk vara antagas bland annat, när särskilt önskvärda
tekniska fördelar därigenom kunna vinnas, eller när gynsammare leveranstid
erbjudits för den utländska varan, och omständigheterna oundgängligen
påkalla, att, hänsyn tages därtill, samt vidare när svensk vara i förhållande
till utländsk betingar så högt pris, att upphandlingsmyndigheten finner statens
intresse påkalla, att utländsk vara upphandlas.

Ytterligare har vikten av den svenska produktionens gynnande inskärpts genom
det förutnämnda cirkuläret till statens upphandlingsmyndigheter av den 3
mars 1922 (S. F. S. nr 116). Enligt nämnda cirkulär må sålunda, när upphandlingen
är av beskaffenhet att kunna i mera avsevärd mån medverka till uppehållande
av svensk industri eller beredande av arbetstillgång inom landet, företräde
givas åt svensk vara eller, vid val mellan svenska varor, åt vara, som till
större del tillverkas av svenska materialier eller med anlitande av svensk arbetskraft,
även örn den myndighet, som har att verkställa upphandlingen, skulle
anse sig vid sträng tillämpning av föreskrifterna i upphandlingsförordningen
icke vara berättigad därtill. Där skillnaden i pris mellan svensk och utländsk
vara respektive mellan svenska varor av i nyssnämnda avseenden olika tillverkning
är så stor, att myndigheten trots berörda medgivande icke finner sig böra
träffa avtal örn inköp av svensk vara respektive vara av mera genomgående
svensk tillverkning, äger enligt cirkuläret myndigheten underställa ärendet
Kungl. Maj :ts prövning. Nämnda cirkulär, som tillkommit på grund av framställningar
från den svenska industrien, har närmast avseende å industriprodukter.
I fråga örn upphandling för statens behov av mjöl och gryn har emellertid
efter mönster av sagda cirkulär genom ett cirkulär av den 9 oktober 1923 (S.

F. S. nr 368) förordnats, att upphandlingsmyndighet tills vidare vid infordrande
av anbud skall dels giva tillkänna, att svensk spannmål bör i största möjliga
utsträckning komma till användning vid framställande av den vara, som
anbudet avser, dels ock föreskriva, att i anbudet skall såvitt möjligt uppgivas,
i vilken utsträckning inhemsk spannmål använts vid varans framställning.

skottet. Enligt vad utskottet inhämtat, har Kungl. Majit den 13 september 1929 uppdragit
at lantbruksstyrelsen att verkställa utredning rörande förutsättningar -

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

95

na för användning i ökad utsträckning vid allmänna inrättningar av svenska
lantbruksprodukter. Sedan ifrågavarande utredning den 30 december 1929 av
styrelsen framlagts, har Kungl. Majit numera förordnat, att densamma skulle
överlämnas till vederbörande myndigheter för utlåtande.

Då sålunda frågan örn företräde för svenska jordbruksprodukter vid upphandling
för statens behov för närvarande är under omprövning hos Kungl.
Maj :t anser sig utskottet icke hava anledning tillstyrka skrivelse i ämnet från
riksdagens sida; och detta så mycket mindre som ovan åberopade författningar
avseende industriprodukter i tillämpningen torde givit rum för åtskilliga erinringar.
Utskottet uttalar den förväntan, att Kungl. Maj:ts handläggning av
ifrågavarande ärende måtte leda till att svenska jordbruksprodukter erhålla
företräde vid upphandling för statens behov i all den utsträckning, som må
befinnas möjligt. I detta sammanhang anser sig utskottet även böra framhålla
önskvärdheten av att det förfarande, som kommit till användning vid Bodens
garnison beträffande upphandling av hö och potatis, särskilt måtte beaktas
såväl av Kungl. Maj :t vid utfärdandet av eventuella föreskrifter i ämnet som
av myndigheterna vid dessa föreskrifters tillämpning. Under hänvisning till
vad sålunda anförts hemställer utskottet, att motionerna icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört hemställer utskottet, att
riksdagen måtte:

A. 1) dels med tillkännagivande att vad Kungl. Majit i
propositionen nr 108 under punkt 2 i departementschefens hemställan
föreslagit icke kunnat i oförändrat skick bifallas, hos
Kungl. Majit anhålla det Kungl. Majit täcktes från tidpunkt
under innevarande år, som Konungen bestämmer, utfärda
förordning rörande inmalnings- och inblandningstvång beträffande
vete och råg i huvudsaklig överensstämmelse med de
riktlinjer, som finnas angivna i det i detta utlåtande intagna
förslaget till förordning angående användande av svenskt vete
och svensk råg vid framställning av mjöl;

2) dels besluta, att motionen lii 408, såvitt avser skyldighet
för importör av vete och råg att uppköpa viss mängd inom
landet frambragt sådan vara, 11:472 punkterna 1), 2)
och punkt 4), så vitt däri yrkats inmalnings- och inblandningstvång
beträffande råg, lii 473, lii 477 punkt 2) och lii 485
alternativ 2) a) måtte anses besvarade genom vad utskottet
ovan hemställt;

3) dels avslå motionerna 11:24, 11:472 punkt 4), så vitt
däri yrkats importreglering beträffande råg;

4) dels ock, med avslag å vad i motionen II: 485 yrkats under
alternativ 2) b), och i anledning av vad under alternativ

1) i samma motion hemställts, i skrivelse till Kungl. Majit
anhålla örn verkställandet av en förutsättningslös utredning

96

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

rörande de verkningar, som skulle åstadkommas genom, och
de åtgärder, som skulle vara erforderliga för införandet här
i riket av statsmonopol å import och försäljning av för människoföda
avsedd spannmål samt för garanterandet av ett
fast pris å en begränsad kvantitet dylik spannmål;

5) dels förklara motionerna 11:472 punkt 3) och 11:482
icke föranleda någon riksdagens åtgärd;

B. 1) med bifall till vad Kungl. Maj:t i propositionen nr
108 punkt 3 föreslagit

dels besluta, att en särskild fond, benämnd spannmålslagerhusfonden,
skall inrättas, från vilken fond, som skall förvaltas
av statskontoret, lån må i mån av tillgång utlämnas för anläggande
av spannmålslagerhus eller magasin till för torkning avsedd
spannmål ävensom för anskaffande av s. k. spannmålstorkar,

dels ock såsom kapitalökning för spannmålslagerhusfonden
å riksstaten för budgetåret 1930/1931 bland utgifter för kapitalökning
under rubrik »statens utlåningsfonder» anvisa ett
reservationsanslag av 850,000 kronor, av vilket belopp 680,000
kronor skola utgå av lånemedel;

2) medgiva att lån ur spannmålslagerhusfonden må utlämnas
i huvudsaklig överensstämmelse med av utskottet föreslagna
grunder; samt

3) besluta, att motionerna I: 305 punkt 5 och II: 408, i vad
denna senare avser villkoren för erhållande av lån till anskaffande
av lagerhus, få anses besvarade genom vad utskottet ovan
hemställt ;

C. 1) i anledning av vad Kungl. Maj :t i propositionen nr 108
under punkt 4 föreslagit

dels besluta att en särskild fond, benämnd spannmålskreditfonden,
skall inrättas, från vilken fond, som skall förvaltas av
riksbanken, lån må i mån av tillgång utlämnas till ekonomiska
föreningar för bedrivande av uppköp av spannmål,

dels såsom kapitalökning för spannmålskreditfonden å riksstaten
för budgetåret 1930/1931 bland utgifter för kapitalökning
under rubrik »statens utlåningsfonder» anvisa ett reservationsanslag
av 2,000,000 kronor, vilket belopp skall utgå av
lånemedel; samt

2) godkänna de av utskottet angivna grunderna i fråga örn
villkoren för erhållande av lån ur spannmålskreditf onden;

D. i anledning av vad Kungl. Maj:t i propositionen nr 108
under punkt 5 föreslagit, till bestridande av kostnaderna för
spannsmålsnämndens verksamhet samt för erforderliga anläggningar
i anledning av föreskriven inblandning av svenskt vete -

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

97

mjöl och rågmjöl i importerat mjöl av motsvarande sädesslag
ävensom för verkställande av cereala undersökningar för budgetåret
1930/1931 under nionde huvudtiteln anvisa ett extra
förslagsanslag av 100,000 kronor.

E. 1) avslå vad Kungl. Majit i propositionen nr 108 under
punkt 1 föreslagit angående ändrad lydelse av den vid tulltaxeförordningen
den 4 oktober 1929 fogade tulltaxan;

2) besluta, att motionerna 1:1, 1:150, 1:301 samt 11:6,
11:230, 11:327, 11:418, 11:477 punkt 1) och 11:484 må anses
besvarade genom vad utskottet under punkt 1 hemställt;

3) avslå motionen 11:474; och

4) avslå motionen 11:485 beträffande vad i denna motion
yrkats under alternativ 2) c);

F. med avslag å motionerna I: 151 och II: 236, såvitt i
dessa motioner yrkats nedsättning av vissa närmare angivna
tullsatser, och II: 328, i anledning av motionen II: 231, besluta
att hos Kungl. Majit anhålla, att det täcktes Kungl. Majit
så påskynda det av 1928 års tullkommitté bedrivna arbetet
att förslag avseende utjämning av tullskyddsbördan i syfte att
vinna rättvisa för jordbruksnäringen måtte örn möjligt kunna
föreläggas 1931 års riksdag;

G. i anledning av vad i motionerna I: 151 och II: 236
yrkats om vidtagande av åtgärder mot dumping besluta att i
skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att Kungl. Majit ville söka
åvägabringa förhandlingar olika länder emellan om åtgärder,
eventuellt även åsyftande ett gemensamt uppträdande
inom Nationernas förbund, mot en genom exportpremier eller
liknande medel åstadkommen dumping.

H. avslå motionen II: 472 punkt 5;

I. avslå motionerna I: 286 och I: 306;

J. förklara motionen II: 356 icke föranleda någon riksdagens
åtgärd;

K. avslå motionen I: 304; samt

L. under hänvisning till vad utskottet yttrat rörande motionerna
1:2, 1:305 punkt 2, 11:4 och 11:483 förklara dessa
motioner icke föranleda någon riksdagens vidare åtgärd.

Stockholm den 24 maj 1930.

På särskilda utskottets vägnar:

CARL EKMAN.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 11 sami. 2 haft. (Nr 2.)

98

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

I detta ärendes 6lutliga behandling hava deltagit:

från företa kammaren: herrar G. R. Sederholm, B. H. von Stockenström, R. -J.
Sandler, J. Jönsson, S. Linders, Per J. Gustafsson, Carl A. Carlsson, N. G. Gabrielsson,
A. E. Örne, I. E. Öhman, J. E. Björnsson och 0. H. Åkerberg, samt

från andra kammaren: herrar C. G. Ekman, E. 0. Magnusson i Tumhult, P.
E. Sköld, D. Hj. Pettersson i Bjälbo, E. J. Wigforss, 0. Olsson i Kullenbergstorp,
C. A. Anderson i Storegården, G. K. Pettersson i Hällbacken, A. 1. Anderson i Linköping,
K. A. E. Bergström i Hälsingborg, 0. Jeppsson och J. M. Västberg.

Reservationer:

Vid punkt Al).

Av herrar Linders, Sandler, Örne, Björnsson, Åkerberg, Sköld, Wigforss,
Pettersson i Hällbacken, Bergström och Västberg, som anfört:

Såsom såväl departementschefen som även utskottet uttalat, synes huvudanledningen
till de tryckta konjunkturerna för spannmål ligga däri, att förbrukningen
av denna vara icke stegrats i samma omfattning som produktionen.
Då av allt att döma någon väsentligare ökning av brödsädeskonsumtionen
icke lärer kunna förväntas under den närmaste framtiden, torde därför
ett bättre prisläge å brödspannmål kunna vinnas endast genom en begränsning
av utbuden därav. Att åtgärder i detta syfte främst få ankomma
på de stora exportländerna är givet. Men även örn någon direkt minskning
av utbuden utav inhemsk brödsäd icke kan betraktas som ofrånkomlig, förefaller
det dock sannolikt, att en ökning av vår brödsädesproduktion skulle försvåra
en återhämtning å vår inländska spannmålsmarknad. Att en dylik
ökning förhindras, torde vara en viktig uppgift i vad gäller bekämpandet av
depressionen å spannmålsmarknaden.

En organiserad samverkan mellan brödsädesproducentema här i landet skulle
helt visst vara en verksam åtgärd i ovan angivna syfte. Genom en
dylik organisation kunde å ena sidan en reglering av utbuden ske
och å andra sidan vinnas en viss kontroll å brödsädesproduktionens
omfattning. Härigenom skulle dessutom kunna åstadkommas någon utjämning
i de säsongvariationer i brödsädesprisema, som hittills varit
synnerligen utpräglade och som understundom tagit sig uttryck i onormalt
låga priser under höstmånaderna. Då vi hålla före, att inrättandet av
spannmålslagerhus- och spannmålskreditfonderna torde kunna medverka till
uppkomsten av en dylik organiserad samverkan mellan brödsädesproducenterna
och utgöra ett stöd för den därav föranledda verksamheten, hava vi i
princip anslutit oss till detta utskottets förslag.

Givet är, att någon lättnad å spannmålsmarknaden även skulle kunna ernås,
därigenom att inhemsk brödsäd kunde i större utsträckning än hittills
komma till användning som människoföda. Åtgärder, som äro ägnade att

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

99

främja ett dylikt syfte, böra därför vidtagas, såvida de i övrigt äro försvarbara.
Åstadkommandet från Kungl. Marits sida av en överenskommelse med
kvarnarna, varigenom dessa kunde förmås att verkställa en högre inmalning
av svensk brödsäd, synes oss därför vara en angelägen uppgift. Vi hava
icke känt oss övertygade om, särskilt med hänsyn till de anbud, som avgivits
av vissa kvarnar, att icke åtskilligt i detta avseende vore att vinna.

Däremot kunna vi icke tillstyrka utskottsförslaget örn genomförandet av
ett s. k. inmalningstvång i fråga örn inhemsk brödspannmål. Även örn detsamma
kunde fylla sitt syfte: nämligen att garantera avsättningen av till
människoföda lämpad inhemsk brödsäd och i konsekvens därmed att göra gällande
tullsatser å nämnda spannmål effektiva, torde dess nytta t. o. m. för
brödsädesproducenterna vara i hög grad tvivelaktig. Såsom ovan påpekats,
torde en begränsning av utbuden av brödspannmål vara den åtgärd, som måste
vidtagas för åstadkommandet av ett bättre läge å spannmålsmarknaden. Då
som bekant priset å vete relativt sett hållit sig betydligt bättre än rågpriset,
har en spänning uppstått mellan nämnda priser, en spänning, som otvivelaktigt
varit en av orsakerna till veteodlingens utbredning på rågodlingens bekostnad.
Med hänsyn till att vår rågskörd i det allra närmaste täcker landets
behov, medan fortfarande stort importbehov i fråga örn vete föreligger,
är det sannolikt, att om inmalningstvånget får någon verkan, detsamma blir
mera effektivt i fråga örn vete än i fråga örn råg. Ovannämnda spänning
mellan råg och vetepriser kommer då att ökas. Härigenom skapas en ytterligare
stimulans till ökad veteodling, varmed även följer stegring av totala
brödsädesskörden. Det blir då allenast en tidsfråga, när skörden blir så stor,
att inmalningstvånget icke kan upprätthållas.

Emellertid torde något säkert omdöme icke kunna fällas om det av utskottet
föreslagna inmalningstvångets verkningar. För att dessa skola bliva de av
utskottet avsedda, erfordras, att inmalningsprocenten blir bestämd så att den
i det allra närmaste motsvarar den till människoföda lämpade inhemska brödsädesskördens
andel i landets hela behov av dylik spannmål. Kommer densamma
att bliva lägre, leder detta till att inmalningstvånget blir verkningslöst,
vilket innebär att brädsädesproducenterna icke ens få en tillfällig nytta därav.
Fastställes å andra sidan inmalningsprocenten för hög, kunna spannmålspriserna
komma att stiga till en oskälig höjd, varigenom ovan berörda ödesdigra
utveckling kommer att påskyndas. Att spannmålsnämnden skall kunna träffa
den rätta inmalningsprocenten, är i hög grad tvivelaktigt med hänsyn till ofullständigheten
av det material för bedömande av skördens storlek och beskaffenhet,
som kommer att stå till nämndens förfogande. Härtill kommer, att
olika intressentgrupper kunna väntas försöka påverka bestämningen av inmalningsprocentens
storlek: brödsädesproducenterna, som önska densamma hög, och
kvarnarna resp. konsumenterna, som önska en låg inmalningsprocent. Vilket
av dessa intressen, som skall komma att visa sig starkast, skola vi avstå från
att försöka förutspå. I detta sammanhang vilja vi dessutom erinra därom, att
alla förhandsberäkningar av den för inmalning disponibla mängden svenskt
vete kunna bliva illusoriska på grund av export med stöd av utförselbevis.

100

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Beträffande de följder ett inmalningstvång kan komma att få för den konsumerande
allmänheten, inställer sig givetvis främst frågan örn de mjölsorter,
som kunna komma att bliva tillgängliga. Genom att införa en bestämmelse
örn att inmalningen av svenskt vete icke får göras större, än att mjöl av god
bakningsduglighet kan framställas, har utskottet velat värna konsumenternas
intressen. Men endast till en viss gräns. Ty om tillgång på mjöl av viss
bakningsduglighet skall anses föreligga, borde givetvis mjöl av god bakningsduglighet
stå till förfogande för framställningen av alla nu gängse brödsorter.
Då emellertid utskottet uttalar, att marginalen mellan inmalningsprocent och
minimiprocent icke bör bliva alltför stor, kan resultatet icke gärna bliva annat
än att skillnaden mellan de tillgängliga mjölsorterna blir högst obetydlig. Härmed
har utskottet frångått jordbruksutredningens ståndpunkt, att mjöl av olika
kvaliteter skulle stå till buds även efter genomförandet av ett inmalningstvång.
Fara synes därför föreligga för att befolkningens fria val av mjöl och mjölsorter
blir så begränsat, att stort missnöje kammer att uppstå.

Å andra sidan inse vi tillfullo de svårigheter, som skulle kunna uppstå, örn
under tillämpningen av det föreslagna inmalningstvånget tillhandahölles mjölsorter
av mycket skilda kvaliteter. De högre kvaliteterna kunde givetvis, såsom
utskottet även uttalar, endast framställas i begränsad omfattning med
påföljd av större efterfrågan än tillgång, kristidsatmosfär, uppskruvade priser
och allmänhetens uppskörtning. Att förhindra detta men samtidigt något
så när tillgodose konsumenternas efterfrågan torde vid ett inmalningstvång
av det slag, varom här är fråga, vara en olöslig uppgift.

Vad beträffar inmalningstvångets inverkan på mjölpriserna torde även åtskilligt
vara att lägga märke till. Visserligen kan det, som utskottet framhåller,
icke anses otänkbart, att mjöl kan försäljas lika billigt efter införandet
av ett inmalningstvång som före. Men därvid bör dock observeras, att jämförelsen
icke gäller likartade mjölsorter. Någon garanti mot att mjölpriserna
komma att stiga föreligger dock icke. För det första är den saken beroende
av spannmålsnämndens förmåga att utfinna den rätta inmalningsprocenten.
De svårigheter, som därvid föreligga, ha ovan berörts. Skulle denna
inmalningsprocent kamma att för en inmalningsperiod sättas för hög, inträder
nämligen ofelbart en stegring av såväl spannmåls- som mjölpriser. Men för
det andra bör märkas, att då inblandningstvånget i fråga örn importerat mjöl
i verkligheten torde komma att verka såsom ett importförbud, få kvarnarna
möjlighet att oberoende av all konkurrens utifrån bestämma mjölpriserna. Möjligt
är, att sistnämnda prisförhöjning icke behöver bliva alltför betydande. Men
detta torde i så fall vara beroende av att kvarnarna icke vilja taga risken
av den statliga prisreglering å mjöl, som av utskottet antydes.

Till ovan anförda betänkligheter måste emellertid läggas ett starkt tvivel
på inmalningstvångets tekniska genomförbarhet. Bland de svårigheter, som
därvid närmast äro värda att observera, torde kunna nämnas: beräkningen av
den verkliga tillgången på för människoföda lämpad brödspannmål och av konsumtionsbehovet,
kontrollen av den importerade rågens användning, kontrollen
av att inblandning av den angivna minimiprocenten svenskt vete sker o. s. v. Än

Särskilda utskottets ■ utlåtande Nr 2.

101

vidare torde böra ägnas uppmärksamhet åt svårigheten för vissa kvarnar, som
hava särskilt dryga frakter i fråga örn den svenska brödspannmålen, att kunna
bestå i konkurrensen, samt åt frågan örn importörernas ställning för det fall
inblandningstvånget visar sig verka såsom importförbud. Härtill komma slutligen
de svårigheter, vilka anmäla sig vid övergången till inmalningstvångets
införande, vilka av allt att döma komma att bliva högst betydande och
för vilkas bemästrande något förslag icke föreligger från utskottets sida.

Såsom ovan visats torde olägenheterna av ett inmalningstvång enligt utskottets
förslag bliva betydande liksom också svårigheterna vid dess tillämpning.
Då härtill kommer, att de jordbrukare, som skulle komma i åtnjutande
av de fördelar inmalningstvånget eventuellt kan medföra för brödsädesproducenterna,
i likhet med vad som gäller med avseende på en ifrågasatt förhöjning
av spannmålstullarna, skulle tillfalla endast en relativt sett mindre del av jordbrukarna,
tala övervägande skäl emot inmalningstvångets genomförande.

På grund av vad nu anförts, hemställa vi,

att riksdagen måtte avslå såväl utskottets förslag i punkt A.
1) av förevarande utlåtande som ock vad i Kungl. Maj:ts proposition
nr 108 punkt 2 hemställts.

Vid punkt A. 4).

Av herrar Sederholm, Jönsson i Slätåker, Öhman, Gustafsson i Domö, Magnusson
i Tumhult, Pettersson i Bjälbo, Anderson i Storegården och Anderson
i Linköping, som anfört:

Den under senare tiden sjunkande prisnivån på spannmålsmarknaden har föranlett
de flesta spannmålsodlande länder att vidtaga energiska åtgärder för
den egna odlingens stödjande. Man tillsluter mer och mer sina gränser för
importen, samtidigt som man försöker att till underpris kasta ut befintliga överskott
till främmande länder, allt i avsikt att genom högre pris å hemmamarknaden
trygga den egna produktionens ekonomiska möjligheter. Dessa konkurrensmetoder
hava i hög grad medverkat till att desorganisera spannmålsmarknaden
och bidraga till att förlänga och försvåra krisen.

Under tiden, sedan den kungl, propositionen framlades, ha nya sådana åtgärder
i en del länder vidtagits, som ytterligare tillspetsat situationen, och
några tecken tydande på handelspolitisk nedrustning kunna tyvärr icke förmärkas.
Utomordentliga förhållanden kräva åtgärder, som under normala tider
ej kunde anses tillrådliga. Den mest praktiska och lättast genomförbara åtgärd,
som i sådana situationer kan vidtagas, är en smidig reglering av tullarna,
kompletterad med åtgärder för underlättande av avsättningen, såsom också i
Kungl. Maj:ts proposition nr 108 föreslagits. Men givetvis kan det i detta
kritiska läge bli nödvändigt att tillgripa medel, som i ännu högre grad ingripa
i handelns frihet.

De motionsvis framlagda förslagen, dels om statligt spannmålsmonopol, dels
om minimipris å till människoföda avsedd spannmål, ha varken av motionärerna
eller av utskottet kunnat givas en utformning, som möjliggjort ett omedel -

102

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

bart genomförande av något av dessa uppslag. Att hänskjuta dessa frågor till
en sådan vittomfattande utredning, som den utskottet förutsätter, synes oss icke
vara att tillråda.

Beträffande frågan örn statligt spannmålsmonopol ha vi genom erfarenheterna
från kristiden fått lära huru dyrbart och svårhanterligt ett sådant system
är.

Svårigheterna bero framförallt därpå, att den svenska spannmålsskörden är
av sådan storlek, att det icke finnes lagringsmöjlighet för de spannmålspartier,
staten särskilt under de första månaderna efter skörden skulle tvingas att taga
emot. Erfarenheterna av monopol i Schweiz och Norge äro icke tillämpliga hos
oss, enär skörden i dessa länder är ojämförligt mycket mindre i förhållande
till den inhemska förbrukningen, varför svårigheterna i nämnda hänseende där
måste vara vida mindre än i vårt land.

Däremot synes oss minimipris, helst örn det sättes i för produktionen betryggande
relation till världsmarknadspriset, vara att föredraga och en sådan
anordning torde också gå lättare att genomföra. Men härför erfordras icke någon
ny, omfattande och tidsödande utredning, utan förslag härom torde kunna
utarbetas av Kungl. Maj :t med tillhjälp av den sittande jordbruksutredningen.
Ett sådant minimipris kan mycket väl utgöra ett tillfälligt komplement till
systemet med tullar och inmalningstvång.

Med stöd av vad vi sålunda anfört, särskilt med avseende å de betydande
olägenheter införandet av spannmålsmonopol skulle medföra, få vi hemställa,

att riksdagen måtte avslå vad i motion II: 485 yrkats under
alt. 1.

I fråga örn yrkandena under alt. 2 a och 2 b i samma motion instämma vi
i utskottets förslag.

Av herrar Sandler, Örne och Pettersson i Hällbacken, vilka ansett det varken
påkallat eller lämpligt att igångsätta den ifrågasatta utredningen örn statsmonopol
å import och försäljning av spannmål och fördenskull yrkat avslag å
motion II: 485 i denna del.

Vid punkt A 5).

Av herrar Per Gustafsson i Benestad och O. Olsson i Kullenbergstorp, som
anfört:

Jordbruksnäringen befinner sig för närvarande i ett synnerligen allvarligt
läge, vars upprinnelse torde kunna ledas tillbaka till den under åren närmast
efter fredsslutet inträffade deflationskrisen. Medan verkningarna av denna
kris för industriens vidkommande under det senast förflutna årtiondet i
det stora hela övervunnits, har emellertid lågkonjunkturen för jordbruket med
kortare avbrott fortsatt för att innevarande år inträda i sitt hittills mest svårartade
skede.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

103

Krisens yttre kännetecken hava framträtt i en anmärkningsvärd disproportion
mellan priserna å jordbrukets försäljningsprodukter å ena sidan samt å
dess produktionskostnader å den andra. Detta förhållande är beroende av ett
flertal samverkande faktorer, som i huvudsak redan blivit belysta såväl i propositionen
som i utskottets utlåtande.

Såväl Kungl. Majit som utskottet hava på grundval av verkställda undersökningar
kommit till den uppfattningen, att ställningen för jordbrukets utövare
för närvarande är så brydsam, att ett omedelbart ingripande av statsmakterna
kräves. Man synes ock ense örn, att åtgärder äro påkallade till stödjande
av såväl den animaliska som den vegetabiliska produktionen. Vid bedömandet
av frågan örn vilka medel, som i sistnämnda hänseende böra tillgripas,
hava emellertid delade meningar gjort sig gällande. Under det att Kungl.
Majit föreslagit en till 6 kr. för 100 kg. förhöjd tull för vete, råg och korn,
en tullsats av 4 kr. för havre samt bemyndigande för Kungl. Majit att eventuellt
införa inmalningstvång för vete, har utskottet ansett sig böra avstyrka
bifall till de äskade tullförhöjningarna men däremot hemställt örn införande av
inmalningstvång icke blott för vete utan även för råg.

Enligt vår uppfattning äro under förhanden varande förhållanden varken
Kungl. Maj :ts eller utskottets förslag tillräckliga för åstadkommande av den
förbättring för den svenska vete- och rågodlingen, som med hänsyn till jordbrukets
nuvarande nödläge är erforderlig.

Det har framhållits, att införandet av ett inmalningstvång skulle kunna möjliggöra
ett fullt utnyttjande av vederbörande tullsatser. Det synes emellertid
på goda grunder kunna betvivlas, att så bliver fallet, åtminstone icke vad den
närmaste tiden beträffar. Förutsättningen för att ett inmalningstvång skall
kunna göra tullen effektiv, torde nämligen vara, att en anhopning av utbuden
under hösten förhindras, samt att åtgärder vidtagas för åstadkommande av en
jämnare fördelning av försäljningarna under hela konsumtionsåret. Denna uppgift
skulle enligt såväl Kungl. Maj :ts som utskottets förslag tillkomma de s. k.
lagerhusföreningama, som äro avsedda att bildas företrädesvis i de spannmålsodlande
bygderna. Såsom utskottet emellertid framhållit, torde icke heller
lagerhusföreningarna kunna få erforderligt inflytande över prisbildningen
å brödsäd, med mindre ett inbördes samarbete dem emellan anordnas för reglering
av utbuden. I betraktande av de erfarenheter jordbrukarna haft av den
kooperativa rörelsen, lärer dock ringa förhoppning förefinnas, att lagerhusföreningar
i nödig utsträckning skola inom den närmaste framtiden komma till
stånd, och i varje fall torde avsevärd tid förflyta, innan en så stark sammanslutning
dem emellan kan åstadkommas, att föreningarna erhålla ett avgörande
inflytande å prisbildningen å brödsäd.

Då vi i det föregående framhållit, att ej heller Kungl. Maj :ts förslag synes
kunna medföra en omedelbart verkande förbättring av läget för spannmålsodlingen,
grunda vi denna vår uppfattning därpå, att under tider med stora produktionsöverskott
och ett avsevärt försämrat ekonomiskt läge för den jordbrukande
befolkningen i de spannmålsexporterande länderna, så häftiga och oväntade
prisfall på den internationella marknaden kunna inträffa, att ett tillf yl -

104

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

lestgörande underlag för beräkningen av en effektiv tull saknas. Denna kan
därför komma att förlora större delen av sin verkningskraft just vid den tidpunkt,
då behovet av ett skydd starkast gör sig gällande. Ett särskilt belysande
exempel härå föreligger redan för rågens vidkommande. Till följd av de
från tysk och polsk sida med stöd av exportpremier bedrivna dumpingförsäljningarna
har, såsom av utskottets utlåtande framgår, priset å råg under början
av innevarande maj månad sjunkit till c:a 8 kr. per 100 kg. eif svensk hamn.
Med ett tillägg av den av Kungl. Maj:t föreslagna tullsatsen å 6 kr. per
100 kg., skulle sålunda i händelse sagda tull kunde fullt utnyttjas, ett pris av
allenast c:a 14 kr. uppnås, vilket är betydligt lägre än det pris å c:a 15.50 kr.,
som i propositionen med rätta betecknas såsom otillfredsställande. Då nu
tyska regeringen erhållit befogenhet att till obegränsat belopp höja exportpremien
för råg, kan givetvis icke på förhand beräknas till vilket belopp den
svenska tullen bör fastställas för att rågodlingen i landet därigenom skall
kunna beredas ett tillräckligt skydd.

Ehuru vetemarknaden icke på samma sätt som rågmarknaden hittills kommit
att präglas av dumpingartade företeelser, är dock läget för närvarande sådant,
att man åtminstone måste räkna med möjligheten av att även där oförutsedda
och hastiga prisfall kunna inträffa. Såväl den kanadensiska vetepoolen
som den i Amerikas Förenta stater för vetemarknadens stödjande upprättade
institutionen, »Federal Farm Board», hava nämligen under innevarande
konsumtionsår för lättande av marknaden lagrat stora kvantiteter vete, enligt
tillgängliga uppgifter uppgående till sammanlagt c:a 6 miljoner ton. Då förstnämnda
sammanslutning till följd härav råkat i ej obetydliga ekonomiska
svårigheter, får det icke anses såsom uteslutet, att densamma så
småningom ser sig nödsakad att till underpris försälja den sålunda lagrade
spannmålen. Att detta skulle vålla ett avsevärt prisfall på den internationella
vetemarknaden och framkalla ett läge, fullt jämförligt med det på rågmarknaden
nu rådande, torde knappast kunna bestridas.

Av vad vi sålunda anfört, torde framgå, att förhållandena på den internationella
spannmålsmarknaden påkalla åtgärder från statsmakternas sida av
betydligt större räckvidd än vad som föreslagits både i propositionen och i
utskottets utlåtande. Visserligen har utskottet i inmalningstvånget trott sig
finna ett verksamt medel jämväl till bekämpande av en från andra länders sida
bedriven dumpingartad försäljningspolitik. Att utskottet härutinnan tagit
miste, torde emellertid framgå redan av det av oss förut påvisade förhållandet,
att ett inmalningstvång icke synes kunna möjliggöra, att vederbörande tullsats
fullt utnyttjas, med mindre ett inbördes samarbete lagerhusföreningarna emellan
kan anordnas för reglering av utbuden av spannmål. Men härtill kommer,
att ett inmalningstvång lika litet som en fast tull äger förmåga att i konkurrens
med ett genom dumping nedbringat pris å utländsk vara vidmakthålla
priset å den inländska marknaden vid en nivå i stort sett svarande mot produktionskostnaderna,
såvida ej inmalningsprocenten sättes så högt, att den nära
nog bliver liktydig med ett importförbud. Att ett sådant förfarande skulle
vara avsett, framgår emellertid icke av utskottets utlåtande, och det torde i

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2-

105

varje fall komma att stöta på stora svårigheter — åtminstone för vetets men
sannolikt även för rågens vidkommande —- att fastställa en inmalningsprocent
till sådan höjd.

För vår del kunna vi icke finna, att ett av dumpingartade åtgärder och
därmed jämförliga förhållanden framkallat prisfall av större omfattning på
den svenska spannmålsmarknaden torde kunna effektivt motverkas på annat
sätt än genom en anordning med garanterade lägsta priser för inhemskt vete
och råg. Även utskottet har i anledning av motionerna 11:472 och II: 482 haft
detta spörsmål under övervägande men kommit till den uppfattningen, att innan
en sådan åtgärd ifrågasattes, man borde avvakta vilka verkningar i avseende
å prisbildningen å brödsäd inmalningstvånget kunde erhålla. I det föregående
hava vi sökt påvisa, att i ett läge som det nu föreliggande inmalningstvånget
icke är att anse som ett tillräckligt verksamt medel till skydd för den
svenska brödsädsodlingen. Vid sådant förhållande synes det oss som örn just
nu tidpunkten vore kommen för införandet av ett system med garanterade lägsta
priser.

Vi äro visserligen medvetna örn, att ett dylikt system innefattar en åtgärd
av djupt ingripande betydelse. Jordbruksnäringen är emellertid ställd i ett
svårt läge ej blott till följd av ogynnsamma produktionsbetingelser i form av
låga priser å dess alster och i förhållande därtill höga produktionskostnader,
utan jämväl på grund av ett icke rättvist avvägt beskattningssystem. Det må
här understrykas, att den nuvarande fastighetsbeskattningen, enligt vilken ägare
av jordbruksfastighet — oavsett örn denna lämnar någon nettoavkastning
— har att erlägga skatt beräknad efter 6 % av taxeringsvärdet, innefattar en
hård tunga för jordbruksnäringen.

Av nu anförda skäl anse vi oss i förevarande läge icke kunna underlåta att
förorda införandet av garanterade lägsta priser för inhemsk brödsäd.

En sådan anordning torde böra gälla tills vidare, intill dess ett förbättrat
prisläge för brödsäd inträtt å världsmarknaden.

Vi måste livligt beklaga, att utskottet icke ansett sig kunna medverka till
utarbetandet av ett förslag örn stödåtgärder, väsentligen grundade på ett system
med garanterade lägsta priser för till människoföda lämpligt inhemskt
vete och råg. Vi äro därför hänvisade till att hemställa, att riksdagen måtte
i skrivelse till Kungl. Majit anhålla, att vid de underhandlingar, som torde
komma till stånd med kvarninnehavare i riket angående inmalning på frivillig
väg av viss kvantitet svenskt vete och svensk råg vid framställning av
mjöl, Kungl. Majit jämväl ville söka träffa överenskommelse örn tillämpning
av vissa lägsta priser vid inköp av inhemsk vara av dessa sädesslag. Därest
sådan överenskommelse icke kan åvägabringas, synes oss Kungl. Majit böra
erhålla bemyndigande att provisoriskt utfärda erforderliga bestämmelser i ämnet.
Vi anse det slutligen önskvärt, att Kungl. Majit ville skyndsamt låta
verkställa utredning samt, så snart ske kan, vid 1931 års riksdag framlägga
proposition örn stödåtgärder för den svenska brödsädesodlingen av här av oss
förordad beskaffenhet.

Under åberopande av vad vi sålunda anfört, yrka vi beträffande utskottets
hemställan under avdelning A 5)

106

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

att riksdagen må, i stället för vad utskottet under punkt 5)
hemställt, besluta, att i skrivelse till Kungl. Maj :t dels anhålla
att Kungl. Maj :t måtte vid de underhandlingar örn sådan överenskommelse
med kvarninnehavare i riket, som avses i § 10 i
förslaget till förordning angående användande av svenskt vete
och svensk råg vid framställning av mjöl, jämväl söka träffa
uppgörelse örn vissa lägsta priser å inhemskt vete och råg, bestämda
i förhållande till viss normalkvalitet av vardera sädesslaget,
dels bemyndiga Kungl. Maj :t att, därest sådan uppgörelse
icke kan åvägabringas, provisoriskt utfärda erforderliga
bestämmelser i ämnet, dels ock anhålla, att Kungl. Majit
ville skyndsamt låta verkställa utredning samt, så snart ske
kan, vid 1931 års riksdag framlägga förslag örn stödåtgärder
för den svenska brödsädesodlingen, väsentligen grundade på
ett system med garanterade lägsta priser för till människoföda
lämpligt inhemskt vete och råg.

Vid punkt B 2).

Av herrar Örne, Sandler, Pettersson i Hällbacken och Västberg, som anfört:

Då de föreslagna spannmålslagerhusen komma att medföra icke blott fördelar
föT spannmålsodlarna utan också, särskilt vid fallande konjunkturer, en
betydande risk, böra lagerhus inrättas endast efter noggrann prövning från de
blivande delägarnas sida. En sådan prövning kommer att bli mera ingående i
samma mån som av delägarna krävas omedelbara ekonomiska tillskott för lagerhusens
uppförande. Enligt vår mening bör därför statslånet i intet fall
överstiga två tredjedelar av anläggningskostnaden. Med hänvisning härtill
hemställes,

att riksdagen måtte besluta, att punkten B 2) skall erhålla
följande lydelse:

2) medgiva att lån ur spannmålslagerhusfonden må utlämnas
i huvudsaklig överenstämmelse med av utskottet föreslagna
grunder, dock att lån icke i något fall må uppgå till högre belopp
än två tredjedelar av antåg grung skoshiaden;

Vid punkt D.

Av herrar Linders, Sandler, Örne, Björnsson, ''Åkerberg, Sköld, Wigforss, Pettersson
i Hällbacken, Bergström och Västberg, vilka yrkat avslag å såväl utskottets
förslag i denna punkt som vad i Kungl. Maj :ts proposition nr 108 punkt
5 hemställts.

Vid punkt E.

Av herrar Sederholm, Jönsson i Slätåker, Gabrielsson, Öhman, Magnusson i
Tumhult, Pettersson i Bjälbo, Anderson i Storegården och Anderson i Linköping,
som anfört:

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

107

De utredningar, som utskottet låtit verkställa, ha enligt vår åsikt icke i någan
mån rubbat grunderna för den i Kungl. Maj:ts proposition nr 108 gjorda
framställningen, utan tvärtom bestyrkt den av departementschefen uttalade
uppfattningen örn jordbrukskrisens verkningar och om nödvändigheten av extraordinära
åtgärder från statsmakternas sida, åtgärder som i första hand böra
åsyfta tryggare avsättningsmöjligheter för brödsädesskörden och förbättring
av prisläget på inhemsk brödsäd samt havre, ärter och kom.

Av utskottet inhämtade upplysningar bekräfta, att jordbrukskrisens verkningar
hittills hårdast drabbat de delar av landet, där sädesodlingen intager en
mera betydande plats i jordbrukets produktionsplan. Läget är uppenbarligen
på många håll oroande. De genom Svenska bankföreningen insamlade uppgifterna
rörande det ekonomiska läget bland jordbrukarna förtjäna att särskilt
uppmärksammas, då uppgiftslämnarna — föreståndare för bankkontor i olika
trakter av fem län —- genom sin ständiga kontakt med jordbrukarebefolkningen
och genom sin vana att bedöma ekonomiska förhållanden äga särskilda förutsättningar
att avgiva omdöme i här berörda hänseende. Även om förhållandena
kunna betecknas såsom mycket växlande inom en och samma trakt, tyda dock
de lämnade uppgifterna på att en avgjord försämring i jordbrukarnas ekonomiska
ställning ägt rum på den senare tiden och att bristningsgränsen i många
fall är nådd.

Genom det starka prisfall, som under de senaste månaderna inträffat även
för de animaliska jordbruksprodukterna, samtidigt som ytterligare prisförsämring
ägt rum för spannmålen, har läget ytterligare försämrats. Krisens verkningar
ha nu i betydande grad nått även producenterna av animaliska livsmedel,
och därmed har möjligheten försämrats för spannmålsodlarna att genom
successiv övergång till animalisk produktion förbättra sina jordbruks
räntabilitet. Den i nämnda proposition nr 108 uttalade farhågan för skärpt
konkurrens och försvårade avsättningsmöjligheter på världsmarknaden för våra
mest betydande artiklar av animalisk produktion har alltså redan besannats.
Aven örn man räknar med att prisutvecklingen i framtiden skall ställa sig förmånligare
för de animaliska än för de vegetabiliska jordbruksprodukterna och
att därför en successiv omläggning av jordbruksdriften i riktning mot animalisk
produktion kan komma att visa sig fördelaktig, så erbjuder uppenbarligen en
dylik omläggning för närvarande ingen garanti för ett bättre resultat för det
stora flertalet jordbruk, vilka nu direkt drabbats av krisen på spannmålsmarknaden.

Då vårt land har ett betydande exportöverskott på animaliska produkter
men icke är självförsörjande i fråga örn brödsäd, äro åtgärder, ägnade att minska
vårt beroende av import av utländsk brödsäd, ur folkhushållningssynpunkt
väl försvarade. Ekonomisk förtänksamhet och fördomsfritt bedömande av
situationen bjuda att icke lämna jordbruket utan det stöd, som erfordras för
vidmakthållande av den nuvarande brödsädesarealen. Skulle stödåtgärderna
medföra en ökning av denna areal i riktning mot självförsörjning, synes oss
detta ur synpunkten av det svenska jordbrukets ekonomiska bästa föranleda
mindre betänkligheter än en forcerad övergång till animalisk produktion

108 Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

under nuvarande ogynnsamma avsättningsförhållanden på världsmarknaden.

Behovet av stödåtgärder för den inhemska spannmålsodlingen har ävenledes
ytterligare skärpts genom de åtgärder, vilka från andra staters sida vidtagits
under de månader, som förflutit sedan den k. propositionen framlades för riksdagen.

Sålunda hava i Tyskland spannmålstullarna redan vid tre olika tillfällen undergått
förhöjning, nämligen under senare delen av mars, i början av april
samt i mitten av maj. Genom en den 26 mars ikraftträdd lag beslöt tyska
riksdagen att fastställa maximi- och minimigränserna för vetetullens belopp
till 12 resp. 1.50 Rink. per 100 kg. Omedelbart härefter förordnade tyska regeringen,
att den högsta medgivna tullsatsen, 12 Rink., skulle träda i kraft, vilket
innebar en förhöjning av 2.50 Rmk. per 100 kg. Samtidigt härmed erhöll
riksregeringen befogenhet att efter riksrådets och riksdagens handelspolitiska
utskotts hörande höja tullen utöver det fastställda beloppet av 12 Rmk.. för
den händelse världsmarknadspriset å vete sjunkit 40 % under det pris, som
den 18 mars 1930 gällde på den inhemska marknaden.

Nu nämnda begränsningar i avseende å riksregeringens befogenhet att höja
eller sänka tullsatsen å vete hava sedermera bortfallit och ersatts med bestämmelser
(lag den 15 april 1930), enligt vilka regeringen bemyndigats att till
obegränsat belopp höja eller sänka sistnämnda tullsats, dock med beaktande
av att ett normalpris a vete av 26 Rmk. per 100 kg. borde eftersträvas. Med
stöd av ifrågavarande bestämmelser har regeringen, med verkan från den 25 april
1930, höjt tullsatsen å vete till 15 Rmk. per 100 kg. Denna åtgärd har haft
till följd, att vetepriset på den inländska marknaden stigit till och med något
över det såsom normalt betecknade priset.

Med avseende å råg hava först den 15 april ändrade bestämmelser genomförts,
i det att riksdagen genom en samma dag antagen lag bemyndigat regeringen
att till obegränsat belopp höja eller sänka jämväl tullsatsen å råg, dock med
beaktande av att ett normalpris av 23 Rmk. per 100 kg. borde eftersträvas.
Detta bemyndigande har regeringen för kort tid sedan begagnat sig av och
med verkan från den 26 innevarande maj höjt tullsatsen för råg till 15 Rmk.
per 100 kg.

Vad beträffar havre antog riksdagen den 26 mars en lag, varigenom regeringen
erhöll befogenhet att fastställa tullsatserna inom en latitud från 4 till
12 Rmk. per 100 kg. Tullen höjdes omedelbart härefter till 12 Rink. per
100 kg., vilket innebär en fördubbling av den förut utgående tullsatsen. Genom
en lag den 15 april bemydigades vidare regeringen att till obegränsat belopp
höja eller sänka tullen å havre.

Med avseende å utförselbevisen hava i april månad nya bestämmelser utfärdats.
Medan utförselbevisen tidigare icke fingo överstiga tullsatsen å vederbörande
varuslag, har tyska regeringen numera erhållit befogenhet att oberoende
av tullens belopp bestämma värdet av utförselbevisen för spannmål och
vissa andra varuslag. Den enda begränsning, som härutinnan införts, är att
utförselbevisen icke få belasta statskassan i större omfattning än vad fallet

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

109

varit under närmast föregående budgetår. Från och med den 13 innevarande
maj hava utförselbevisen å råg och havre höjts till 9 Rink. (förut 6 Rink.).
Samtidigt har emellertid med anledning av ovanberörda bestämmelser av statsfinansiell
natur en kontingentering införts av de kvantiteter spannmål, som
skola kunna utföras med stöd av de förhöjda utförselbevisen. Ifrågavarande
kontingent utgör för råg 70,000 ton och för havre 50,000 ton.

Inmalningsprocenten för vete har jämväl under innevarande år månad för
månad fastställts till 50.

I Frankrike har genom en lag den 1 april 1930 giltighetstiden för den i propositionen
omförmälda lagen av den 1 december 1929 med bestämmelser bl. a.
angående exportpremier för brödsäd och mjöl utsträckts att gälla till den 1 juli
1930. De för bestridande av exportpremierna erforderliga medlen skola tagas ur
en fond, bildad av de avgifter, som under år 1929 deponerats vid införsel av brödsäd
under temporär tullfrihet. Därest denna fond visar sig otillräcklig för
ändamålet, kunna ytterligare 100 miljoner francs tagas i anspråk av statsmedel.

Enligt ett den 20 maj offentliggjort dekret har vidare tullen å vete höjts
till 80 francs per 100 kg.

I Spanien har i dagarna förbud utfärdats mot införsel av vete och förmalningsprodukter
därav.

I Polen hava de jämlikt den i propositionen omförmälda förordningen den
6 november 1929 provisoriskt införda exportpremierna å vete, råg, korn och
havre erhållit förlängd giltighet. Exportpremierna skola alltjämt utgå med
ett belopp av 6 zloty för vete och råg samt 4 zloty för korn och havre.

I Estland har inom lantbruksministeriet ett förslag utarbetats till lag örn
skydd för jordbruksnäringen. Förslaget går bl. a. ut på att importörer av
vete och råg samt förmalningsprodukter därav skola för erhållande av tillstånd
till införsel av sagda varuslag förplikta sig att inköpa inhemskt vete och råg
till av regeringen fastställda priser och till en myckenhet, svarande mot viss
procent av tidigare införda kvantiteter vete och råg samt förmalningsprodukter
därav. Importörer, som icke äro villiga att ställa sig förenämnda bestämmelser
till efterrättelse, skola vara skyldiga att vid införsel erlägga tull efter
fördubblat belopp.

Vidare har föreslagits, att rågen, som för närvarande är tullfri, skall draga
en tull av 0.10 guldfrancs per kg. Regeringen skall dessutom tillerkännas befogenhet
att intill 75 % höja eller sänka tullsatserna å vete och råg.

Enligt förslaget skall slutligen inmalningstvång kunna införas.

Beträffande arten och omfattningen av de erforderliga stödåtgärderna ansluta
vi oss helt till de i propositionen anförda synpunkterna. Vi kunna således
icke finna de av utskottet förordade åtgärderna vara till fyllest för att
lätta den svenska spannmålsodlingens nuvarande svårigheter. Inmalningstvånget
och därtill knutna stödåtgärder har i Kungl. Maj :ts proposition förbundits
med förslag örn tullförhöjningar, varigenom en avsevärd förbättring
av spannmålsprisen skulle vinnas. Genom att utesluta tullförhöjningarna har

110 Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

utskottet i hög graci försvagat omfattningen och effekten av den planlagda
stödaktionen.

Det primära syftet med inmalningstvånget är att trygga avsättningen av
den inhemska brödspannmål, som är duglig till människoföda. Därutöver kan
ett inmalningstvång under vissa förutsättningar åstadkomma en prisförhöjning,
åtminstone i så måtto att jordbrukarna därigenom sättas i stånd att fullt
utnyttja det nuvarande tullskyddet. I sistnämnda hänseende har beräknats,
att inmalningstvånget skall komma att för vetet medföra en prisförbättring av
c:a 1 kr. 50 öre per 100 kg., vilket är det ungefärliga belopp, varmed det effektivt
utnyttjade tullskyddet för närvarande understiger tullens nominella
belopp, 3 kr. 70 öre. En förutsättning för att inmalningstvånget skall få en
prisförbättrande verkan är emellertid att genom organisatoriska åtgärder från
jordbrukarnas sida utbuden av spannmål, i första hand vete, regleras. Man
torde emellertid ha anledning att betvivla, att de av utskottet i detta syfte förordade
åtgärderna skola under närmare tid i nämnvärd omfattning komma till
stånd. Under sådana förhållanden kan man icke hysa stora förhoppningar örn
att inmalningstvånget i och för sig skall medföra någon avsevärd prisförbättring.
Man undgår sålunda icke genom inmalningstvånget de irrationella prisväxlingarna
under spannmålssäsongen och det osäkerhetstillstånd, som åstadkommes
genom åtgöranden i andra länder. Men även örn inmalningstvånget
skulle för vete och råg komma att medföra att tullskyddet bleve till fullo utnyttjat,
så vöre dock den därigenom åstadkomna prisförbättringen icke på långt
när tillräcklig, i fall nuvarande tullsatser skulle bibehållas oförändrade. För
att ett snabbt och verksamt stöd skall beredas åt brödsädesodlingen erfordras
därför jämväl en höjning av dessa tullsatser.

Visserligen kunna även andra åtgärder tänkas i syfte att åstadkomma en
förbättring och stabilisering av det inhemska brödsädespriset. Utskottet har
diskuterat olika uppslag men icke funnit sig kunna för det närvarande förorda
något av dessa. I känslan av att lägets allvar bjuder att utan förutfattade
meningar pröva varje tänkbart uppslag till förbättring av jordbruksnäringens
produktionsvillkor, ha vi inom utskottet icke velat avvisa tanken att genom
ett statligt garanterat minimipns stabilisera de inhemska spannmålsprisen.
De överläggningar, som förts härom, ha emellertid icke lett till något positivt
resultat, men ådagalagt att svårigheter och betänkligheter av olika slag resa
sig mot en statlig reglering av spannmålsprisen på denna väg.

De invändningar, som riktats mot förslaget att höja spannmålstullarna, kunna
vi icke finna övertygande. Ett bifall till Kungl. Maj:ts förslag innebär
icke någon handelspolitisk nyorientering utan endast en anpassning av det
redan existerande jordbrukstullskyddet till det aktuella lägets behov. En
dylik lämplighetsåtgärd, örn vars provisoriska karaktär alla äro ense, kan icke
anses föregripa resultatet av 1928 års tullkommittés utredning, ej heller prejudicera
den tullpolitik, som de svenska statsmakterna på grundval av nämnda
utredning kunna komma att bestämma. De tullpolitiska principfrågorna
behöva därför icke i detta sammanhang upptagas.

Invändningen att höjda spannmålstullar skulle medföra en ökad belastning

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

lil

av flertalet av landets befolkning är riktig, men vikten och värdet av denna
invändning beror naturligen helt och hållet av storleken av denna merbelastning.
ökningen av levnadskostnaderna på grund av den föreslagna tullförhöjningen
för ett s. k. normalhushåll inom städernas arbetarbefolkning har beräknats
till c:a 13 kronor 80 öre per år. Med nuvarande penninglöner för arbetare
och löntagare i allmän och enskild tjänst kan en sådan fördyring icke
kallas oskälig, och det bör för övrigt ihågkommas, att den berövar konsumenterna
endast en obetydlig del av den fördel, som de senaste månadernas prisfall
på alla slag av livsmedel medfört för den icke jordbrukande befolkningen.

De invändningar, som oftast och starkast riktats mot de föreslagna tullförhöjningama,
äro att effekten av dessa skulle bli ojämn och bristfällig och att
de för flertalet jordbrukare skulle medföra icke stöd och lättnad utan tvärtom
ökad börda och stegrade utgifter.

Det förra påståendet stöder sig väl i regel på den konstaterade svårigheten
att under nuvarande förhållanden göra jordbrukstullskyddet effektivt.
De föreslagna inmalningsbestämmelserna avse emellertid att råda bot mot detta
missförhållande, vars värde som argument mot ökade spannmålstullar bortfaller,
örn inmalningstvånget visar sig vara i nämnda hänseende verkningsfullt.

Påståendet att flertalet jordbrukare genom spannmålstullarna åsamkas ökade
utgifter strider mot den praktiska erfarenheten och vederlägges för övrigt
genom den av utskottet verkställda undersökningen rörande antalet jordbrukare
med överskott eller brist på spannmål. Man kan vid bedömandet av
denna fråga bortse från den betydande grupp jordbruk, som omfatta endast
1—2 hektar, för vilkas innehavare jordbruket i regel bereder endast en biinkomst
vid sidan av annan förvärvsverksamhet. Samma förhållande gäller
beträffande en stor del av jordbruken i storleksgruppen 2—5 hektar, av vilka
för övrigt ett mycket stort antal torde vara självförsörjande i fråga örn brödspannmål,
åtminstone i landets södra och mellersta delar. Vad därefter angår
den viktiga storleksgrupp, som omfattar brukningsdelar mellan 5—10
hektar, så framgår av den verkställda utredningen, att dithörande jordbruk
i södra och mellersta Sverige i det stora flertalet områden äro självförsörjande
i fråga om brödsäd och dessutom ha något överskott att försälja. Av
de jordbrukare, vilka ha sin huvudsakliga försörjning av lantbruket, torde
alltså endast ett jämförelsevis ringa antal behöva inköpa brödsäd. De av utskottet
verkställda utredningarna ha tillika visat, att antalet jordbrukare, som
ha spannmål till avsalu, och som alltså skulle få en direkt fördel av högre
spannmålspriser, är större än vad man tidigare antagit. Propositionens kritik
av tull- och traktatkommitténs beräkningar ha sålunda bekräftats.

Såsom bevis för påståendet att de föreslagna tullförhöjningama sakna större
betydelse för jordbruket i stort sett anföras de verkställda utredningarna rörande
storleken av den inkomstökning, som tullförhöjningarna skulle medföra
för olika storleksgrupper av jordbruk. Vi kunna icke finna, att dessa siffror
lämna något övertygande bevis i nämnda hänseende. Även om inkomstökningen
för det stora flertalet jordbrukare, som ha spannmål till avsalu, bleve
jämförelsevis ringa, vore den dock lång ifrån betydelselös, och för de egent -

112

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

liga spannmålsproducenterna, vilka obestridligen äro de, som hårdast drabbats
av krisen, skulle prisförbättringen medföra en avsevärd och synnerligen
välbehövlig hjälp i deras bekymmersamma läge. Vid bedömandet av inkomstökningens
storlek får man icke heller, som utskottet vid de verkställda utredningarna
gjort, utgå från en beräknad prisförbättring av allenast 2 kr.
30 öre pr 100 kg., utan därtill torde böra läggas även det belopp av 1 kr.
50 öre per 100 kg., som utgör den för närvarande outnyttjade delen av nu
gällande tullskydd. Genom inmalningstvånget avses ju att trygga, att tullskyddets
hela belopp skall komma producenterna till godo. Under förutsättning
att så sker, skulle prisförbättringen å brödspannmål genom bifall till
K. M:ts förslag kunna beräknas till c:a 3 kr. 80 öre per 100 kg. En sådan
prisförbättring måste under alla förhållanden bliva en avsevärd hjälp åt den
svenska spannmålsodlingen. Det synes oss för övrigt vittna om inkonsekvens
och bristande allvar inför problemet, att man motsätter sig en föreslagen tullförhöjning
med motiveringen att den därigenom uppnådda prisförbättringen
bleve otillräcklig. Konsekvensen av en sådan uppfattning borde i stället bliva
ett förslag örn högre tullsatser. Bristande konsekvens synes oss även de ådagalägga,
vilka genom inmalningstvånget dock vilja uppnå en mindre prisförbättring,
men beteckna en genom tullförhöjning åstadkommen större prisförbättring
som otillräcklig eller betydelselös. Att spannmålspriserna sjunkit ytterligare
sedan propositionen framlades är ju icke heller något skäl mot de
föreslagna tullförhöjningarna, utan torde fastmera få anses som ytterligare
stöd för kravet på mera effektiva åtgärder än de av utskottet föreslagna.

Vi vilja slutligen framhålla, att många av landets jordbrukare knutit stora
förhoppningar till den av regeringen föreslagna stödaktionen och främst till
den åtgärd, som avser en snabb förbättring av prisläget, nämligen tullförhöjningen.
Uteblir denna, kommer detta att väcka besvikelse och missmod. I
det bekymmersamma läge, i vilket det svenska jordbruket nu befinner sig, får
den psykologiska verkan på näringens utövare av en sådan utgång icke underskattas.

Av de skäl, som här anförts, anse vi, att de i K. Mits proposition nr 108
föreslagna höjningarna av tullsatserna å vete, råg, kom m. m. äro nödvändiga
för att den inhemska spannmålsodlingen skall beredas en snar hjälp.
Även för havreodlingen, som är av synnerligen stor betydelse för vidsträckta
delar av landet, äro enligt vår mening skyddsåtgärder mot den utländska
dumpingen av nöden, och vi anse, att den i propositionen föreslagna tullen å
havre med 4 kr. per 100 kg. är väl motiverad. Skulle genom statliga åtgärder
brödsädesprisen bringas upp på en högre nivå men samtidigt intet åtgöres
för att stödja havremarknaden, kan det inträffa, att spänningen mellan
brödsädes- och havrepriserna bleve för stor, vilket kunde medföra en alltför
stark övergång från havre- till brödsädesodling. Detta skulle kunna medföra
en så starkt ökad brödsädesproduktion, att den överstege landets behov.

Med stöd av vad sålunda anförts, tillstyrka vi, att riksdagen måtte bifalla
de av K. M:t i prop. nr 108 under punkt 1 föreslagna ändringarna i den vid
tulltaxeförordningen den 4 okt. 1929 fogade tulltaxan.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

113

Av herrar Per Gustafsson i Benestad och 0. Olsson i Kullenbergstorp, som
anfört:

I ett tidigare yttrande hava vi gjort gällande, att varken Kungl. Maj :ts eller
utskottets förslag torde kunna medföra åsyftad lättnad för den svenska jordbruksnäringen
och i anslutning härtill jämväl framhållit, att ett verksamt skydd
för brödsädsodlingen i landet under nu rådande förhållanden på den internationella
marknaden endast synes kunna åstadkommas genom införandet av ett
system med garanterade lägsta priser.

Sett ur jordbrukets synpunkt har dock Kungl. Maj :ts förslag ett avgjort företräde
framför utskottets. Ty det kan icke bestridas, att ett inmalningstvång i förening
med en till 6 kr. per 100 kg. förhöjd tull såsom prisreglerande faktor
är av större effektivitet än ett iumalningstvång jämte en tull av allenast 3.70 kr.
per 100 kg.

Då emellertid utvecklingen av prisförhållandena på spannmålsmarknaden nu
omöjligen kan överblickas, och den av oss föreslagna anordningen med lägsta
priser dessutom icke torde kunna tillämpas i fråga örn havre, anse vi oss jämväl
böra yrka bifall till de av Kungl. Maj :t föreslagna tullförhöjningarna. Dessa
böra dock med hänsyn till den inom 1928 års tullkommitté för närvarande pågående
utredningen om utjämning av tullskyddsbördan mellan industri- och
jordbruk icke förlänas permanent karaktär, utan blott gälla provisoriskt intill
den 1 juli 1933, vid vilken tidpunkt det av tullkommittén bedrivna arbetet
i varje fall torde vara avslutat, och statsmakterna hunnit fatta beslut i
ärendet.

I anslutning till vad sålunda anförts, hemställa vi, att riksdagen måtte, i
anledning av vad i Kungl. Maj:ts proposition nr 108 under punkt 1 föreslagits
angående ändrad lydelse av den vid tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929
fogade tulltaxan, besluta

att de föreslagna tullsatserna å omalen och malen spannmål
samt malt skola gälla från den dag innevarande år Konungen
bestämmer till och med den 30 juni 1933, samt att bestämmelse
härom skall såsom anmärkning till de ifrågavarande
tulltaxenumren intagas i tulltaxan;

att motionerna I: 1, I: 150, II: 6, II: 230 måtte anses besvarade
genom vad vi ovan hemställt samt
att riksdagen måtte avslå motionerna I: 301, II: 327, II: 418,
II: 474, II: 477, II: 484 och II: 485 alternativ 2) c).

Vid punkt El).

Av herr Örne, som anfört:

»I propositionen nr 108 har Kungl. Maj:t föreslagit, att tullen å havregryn,
rubrik 89, måtte höjas från nuvarande belopp, kr. 3: 50 för 100 kg. till kr.
10: 80 för 100 kg.

Under förutsättning, att havre i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag skulle

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 11 sami. 2 käft. (Nr 2.) 8

114

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

åsättas en tull av kr. 4:— för 100 kg., är den sålunda föreslagna tullsatsen
å havregryn kr. 10:80 för 100 kg. icke för hög. Med bibehållandet av tullfrihet
å havre måste däremot den för närvarande gällande tullsatsen anses vara
alldeles för hög. Missförhållandet mellan ett så högt tullskydd och havregrynskvarnarnas
utgifter för löner till den med grynframställning sysselsatta, relativt
fåtaliga personalen, är så påfallande, att vid bibehållandet av gällande tullfrihet
å havre tullen å gryn därav, utan att riksdagen behöver avvakta tullkommitténs
utredningar, bör kunna sänkas till kr. 2: — för 100 kg. Möjligen
skulle den redan nu kunna helt borttagas, men försiktigheten bjuder, synes det
mig, att icke sänka den med mera än kr. 1: 50 per 100 kg., förrän tullkommittén
blivit färdig med sitt arbete.

Med hänvisning till ovanstående får jag sålunda hemställa,

att riksdagen med bifall till vad utskottet hemställt under
E 1), utom vad beträffar rubriken 89 i Kungl. Maj:ts förslag
till ändrad lydelse av tulltaxan, måtte i anledning av
Kungl. Maj :ts nämnda förslag besluta, att rubriken 89 skall
hava följande ändrade lydelse:

Tull

för 100 kg.
kronor

89

F. Spannmål, malen; malt, stärkelse m. m.
Gryn av spannmål:

havregryn............T/E

2: —

.Vid punkt E 4).

Av herrar Linders, Sandler, Örne, Björnsson, Åkerberg, Sköld, Wigforss„
Pettersson i Hällbacken, Bergström och Västberg, som anfört:

Skulle inmalningstvång å vete och råg komma att införas, synes enligt vårt
förmenande även de, som hittills varit anhängare av ett system med utförselbevis
för spannmål, hava all anledning att ställa sig betänksamma mot ett bibehållande
av gällande bestämmelser härom. Ty förekomsten av dylika utförselbevis
kan under vissa omständigheter leda till i högsta grad oberäkneliga
verkningar av inmalningstvånget. Sker nämligen, sedan spannmålsnämnden
för en viss inmalningsperiod fastställt inmalningsprocent, export av större
mängder råg eller vete, vilket endast kan ske med tillhjälp av utförselbevis, kan
på här avsedd spannmål åstadkommas en knapphet, som leder till en oskälig
prisstegring. Mot en dylik prisutveckling anger förslaget till inmalningstvång
intet korrektiv. Faran av att utförselbevisen få nu antydd användning ökas
givetvis i samma mån som brödsädesproducenterna bliva organiserade. En naturlig
följd av inmalningstvångets införande bör därför bliva utförselbevisens
avskaffande. Detta bör icke kunna möta några betänkligheter ens från brödsädesproducenternas
sida, enär inmalningstvånget avser att garantera avsättning
av all inhemsk, till människoföda lämpad brödspannmål. Något legitimt

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

115

behov av export borde följaktligen icke föreligga. De enda partier råg och
vete, för vilka avsättning kan behöva sökas för annat ändamål än till den inhemska
konsumtionen av brödsäd, skulle vara sådana, som vid tillämpningen
av gällande bestämmelser angående utförselbevis betraktas som marknadsgill
vara, men å andra sidan enligt de föreslagna bestämmelserna örn inmalningstvång
icke kunna anses lämpade för människoföda. Dylik spannmål kan givetvis
endast användas till kreatursfoder. Att med statens stöd åstadkomma,
att denna spannmål till billigt pris säljes till andra länders jordbrukare — och
dessutom till länder, som konkurrera med vårt land örn avsättningen av animaliska
produkter på världsmarknaden — och därigenom undanhålles vårt eget
lands kreatursuppfödare, måste betraktas såsom i hög grad orättvist mot de
senare och såsom en ur nationalekonomiska synpunkter skadlig åtgärd.

På grund härutav föreligger enligt vårt förmenande starka skäl för att, örn
inmalningstvång införes, gällande bestämmelser angående utförselbevis för råg
och vete upphävas, utan att den fastställda tiden för dessa bestämmelsers utlöpande
avvaktas.

Vi hemställa därför,

att riksdagen ville i anledning av motion II: 485 alternativ
2) c) besluta, att förordningen den 13 april 1928 (nr 76) angående
utförselbevis för råg och vete skall upphöra att gälla
från och med den dag, då bestämmelser örn införandet av inmalnings-
och inblandningstvång beträffande vete och råg träda i
kraft.

Vid punkt F.

Av herrar Linders, Sandler, Örne, Björnsson, Åkerberg, Sköld, Wigforss,
Pettersson i Hällbacken, Bergström och Västberg, som ansett, att utskottets yttrande
och förslag borde ha följande lydelse:

Det torde vara ovedersägligt, att jordbruksnäringen som helhet betraktad
vid jämförelse med industrin är missgynnad i den nu gällande tulltaxan. Att
så är förhållandet framgick redan av tull- och traktakommitténs utredningar
och bekräftas ytterligare av de undersökningar utskottet låtit företaga. Den
väg till utjämning, som nu, med den ståndpunkt utskottet intagit till förslag
örn höjda tullar å jordbruksprodukter, naturligt erbjuder sig, är en sänkning
av tullsatsen å industriprodukter, som äro förnödenheter för jordbruket. Denna
väg bör nu beträdas och förberedelser härför med största skyndsamhet vidtagas.
Utskottet finner det därför påkallat, att riksdagen genom skrivelse till
Kungl. Maj:t framhåller önskvärdheten av att den sittande tullkommitténs arbete
så påskyndas, att förslag till lättande av jordbrukets tullbörda från industritullar
måtte om möjligt kunna föreläggas 1931 års riksdag.

Utskottet hemställer fördenskull att riksdagen måtte

med avslag å motionen 1:151 och II: 236, såvitt i dessa motioner
yrkats nedsättning av vissa närmare angivna tullsatser,

116

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

i anledning av förenämnda motion samt motionerna II: 231
och 11:328, besluta att hos Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.
Maj :t måtte så påskynda det av 1928 års tullkommitté bedrivna
arbetet, att förslag till lättande av jordbrukets tullbörda
från industritullar måtte örn möjligt kunna föreläggas
1931 års riksdag.

Av herr Anderson i Storegården, som hemställt om avslag å förslaget örn
skrivelse till Kungl. Maj :t.

Vid punkt G.

Av herr O. Olsson i Kullenbergstorp, som anfört:

I anledning av vad i motionerna 1:151 och II: 236 yrkats örn vidtagande av
åtgärder mot dumping har utskottet hemställt, att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t ville söka åvägabringa förhandlingar
olika länder emellan om åtgärder — eventuellt även åsyftande gemensamt
uppträdande inom Nationernas förbund — mot en genom exportpremier eller
liknande medel åstadkommen dumping.

De sålunda av utskottet förordade förhandlingarna avse, som synes, ett gemensamt
uppträdande — inom eller utom Nationernas förbund — ett flertal
länder emellan. Då jag icke anser denna form för underhandlingar lämplig
i handelspolitiska frågor, hemställer jag,

att riksdagen måtte avslå förevarande motioner, i vad de
avse åtgärder mot dumping.

Vid punkt H.

Av herrar Linders, Sandler, Örne, Björnsson, Åkerberg, Wigforss, Pettersson
i Hällbacken, Bergström och Västberg angående utskottets förslag till motivering.

Vid punkt H.

Av herr Sköld, som anfört:

Redan den fördyring av spannmål, som åstadkommes med nu gällande tullsatser,
har bland den del av landets jordbrukare, som huvudsakligen har sin
utkomst av animalisk produktion, åstadkommit stort missnöje. Detta har ytterligare
förstärkts av utförselbevisens verkningar. Skulle nu även ett inmalningstvång
införas, skapas ytterligare underlag för en känsla från denna jordbrukaregrupps
sida av att vara orättvist behandlad av staten.

I den av herr Nilsson i Hörby m. fl. avgivna motionen (11:472 punkt 5) föreslås
som ett medel att i detta avseende skipa rättvisa, att tullrestitution (tullfrihet)
skulle medgivas för importerad brödsäd, som undergått färgning å

''Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

117

visst angivet sätt. Om verkningarna av en dylik åtgärd anföra motionärerna
bl. a. följande: »Därmed skulle den anmärkning bortfalla, som från animalieproducenternas
sida under vissa förutsättningar kan göras mot höjda tullar,
att deras produktion fördyras och att de ställas ogynnsamt i förhållande till
sina konkurrenter utomlands. Då särskilt vete kan med fördel användas vid
svinuppfödning, örn priset ligger lågt, bleve fläskproducenterna i stand att
utnyttja de fördelar en riklig världsskörd av vete erbjuder, utan att våra veteodlare
därav behövde lida skada. Man torde nämligen kunna utgå ifrån, att
huvudsakliga anledningen till det nuvarande prekära läget för brödsädsodlingen
är svårigheten att vinna avsättning till rimligt pris för den till människoföda
dugliga spannmålen. I ett eller annat avseende skadad vara torde normalt
få användning vid odlarens egen animaliska produktion, och odlarna synas ej
heller med fog kunna göra anspråk på tullskydd för denna del av spannmålsskörden,
vilken för övrigt i vanliga fall ej spelar större roll.»

Häri kan undertecknad i allt väsentligt instämma, varför jag anser skäl tala
för att åtgärder i motionens syfte vidtagas. Jag är dock icke övertygad örn, att
färgningsförfarandet behöver tillgripas. Andra och bättre utvägar torde, såsom
erfarenheten från Tyskland utvisar, kunna utfinnas. Då frågan dessutom är
av nog så invecklad natur, torde eventuella åtgärder böra föregås av en utredning
genom Kungl. Maj :ts försorg.

På grund av vad nu anförts, hemställes,

att riksdagen ville i anledning av motionen 11:472 punkt 5
i skrivelse till Kungl. Majit anhålla om utredning snarast
möjligt, huruvida och på vad sätt till kreatursföda avsedd
spannmål av råg och vete må kunna tullfritt importeras till
riket.

Vid punkt I av herr Gabrielsson, som yrkat bifall till motionen 1:286.

av herrar Sederholm, Jönsson i Slätåker, Öhman, Gustafsson i Domö, Magnusson
i Tumhult, Pettersson i Bjälbo, Anderson i Storegården och Anderson
i Linköping mot vissa delar av utskottets motivering.

av herrar Per Gustafsson i Benestad och O. Olsson i Kullenbergstorp mot
vissa delar av utskottets motivering.

118

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bil. A.

P. M. angående jordegendomsvärdenas förändringar fram till år 1928.

(Utarbetad av byråchefen E. Höijer.)

Till belysning av jordegendomsvärdenas förändringar under de sista årtiondena
meddelas till en början i efterföljande tabell en översikt över taxeringsvärdet
å jordbruksfastighet för de år, då allmän fastighetstaxering ägt rum.
För jämförelsens skull angives samtidigt taxeringsvärdet å annan fastighet för
samma år.

Taxeringsvärdet å jordbruksfastighet och annan fastighet, milj. kr.

Jordbruks- Annan

fastighet fastighet

1884 2,241 1,137

1887 2,159 1,281

1890 2,202 1,411

1893 .................. 2,253 1,537

1898 2,354 1,928

1903 .................. 2,598 2,708

1908 .................. 3,022 3,843

1913 .................. 3,480 4,786

1918 5,591 6,470

1922 6,494 9,067

1928 .................. 6,545 11,249

Den ökning, som här framträder i taxeringsvärdena och som från 1884—-1928 uppgår för jordbruksfastighet till 190 % och för annan fastighet till 900 %,
är, förutom på en faktisk värdestegring, i viss mån beroende på ett efter hand
förbättrat taxeringsförfarande och i samband därmed ett under de senare åren
efter det verkliga värdet närmare anpassat taxeringsvärde.

Vad beträffar förändringarna i detalj i jordbruksfastigheternas taxeringsvärde
under tiden efter 1913, belysas dessa för varje län av efterföljande tabell.
Det framgår av densamma, att, bortsett från Stockholms stad, ökningen
mellan 1913 och 1928 varit störst för de tre nordligaste länen och Älvsborgs
län, som alla fått sina taxeringsvärden mer än fördubblade. Även mellan de
två sista allmänna fastighetstaxeringarna, 1922 och 1928, har inom de allra
flesta län taxeringsvärdet undergått någon ökning. Undantag härifrån bilda
endast dels Stockholms och Göteborgs och Bohus län, dels de utpräglade skogslänen,
Värmlands, Kopparbergs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län. I de båda förstnämnda länen är minskningen föranledd av
nedgång av det egentliga jordbruksvärdet, medan det i de nämnda skogslänen
förnämligast är en nedgång i skogsvärdet, som drivit ned det totala taxeringsvärdet.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

119

Taxeringsvärdet länsvis å jordbruksfastighet åren 1918, 1922 och 1928.

Län

År 1913

År 1922

År 1928

Indextal

(År 1913 = 100)

Milj. kr.

Milj. kr.

Milj. kr.

1922

1928

2.7

11.2

9.9

415.1

365.1

151.0

250.1

248.7

165.6

164.6

89.7

163.3

178.4

182.1

198.9

120.2

213.7

227.4

177.9

189.3

204.5

390.7

401.4

191.1

196.3

135.0

251.0

264.3

186.0

195.8

102.3

176.2

186.6

172.2

182.5

; 154.2

272.8

280.5

176.8

181.8

40.0

69.4

72.1

173.6

180.4

62.1

97.7

105.8

157.3

170.3

199.3

330.9

351.1

166.0

176.1

383.7

665.9

700.8

173.6

182.7

120.5

197.7

207.8

164.1

172.4

111.5

198.2

195.5

177.7

175.2

157.2

300.5

316.4

191.2

201.3

183.6

341.8

356.4

186.2

194.2

225.6

393.3

373.1

174.3

165.3

145.4

238.4

243.8

163.9

167.7

105.3

184.2

190.5

174.9

180.9

189.7

390.4

369.0

205.8

194.5

163.1

298.3

308.7

182.8

189.2

164.9

296.2

284.5

179.6

172.5

90.4

265.0

219.5

293.2

242.8

1 103.7

1 283.1

1 266.5

273.0

257.0

74.7

213.5

186.7

285.8

249.8

3,480.3

| 6,493.5

6,545.4

186.6

188.1

Stockholms stad .

Stockholms

Uppsala

Södermanlands

Östergötlands

Jönköpings

Kronobergs

Kalmar

Gotlands

Blekinge

Kristianstads

Malmöhus

Hallands

Göteborgs o. Bohus

Älvsborgs

Skaraborgs

Värmlands

Örebro

Västmanlands

Kopparbergs

Gävleborgs

Västernorrlands

Jämtlands

Västerbottens

Norrbottens

län

Hela riket

För de båda sista taxeringstillfällena finnes möjlighet att uppdela taxeringsvärdet
på jordbruksvärde, skogsvärde och tomt- och industrivärde. Var och en
av dessa delvärden har mellan 1922 och 1928 undergått följande förändringar.

År 1922 År 1928

Milj. kr. Milj. kr.

Jordbruksvärde......... 4,624 4)667

Skogsvärde........... 1,599 1,556

Tomt- och indnstrivärde..... 80_6o

Hela taxeringsvärdet 6,303 6,288

Ökning eller minskning
Milj. kr. %

+ 43 + 0.9

— 43 — 2.7

-15_—19.4

—15 — 0.2

Den här framträdande sänkningen i skogsvärdet torde till övervägande del
vara föranledd av den inträffade nedgången i virkespriserna och alltså vara uttryck
för en faktisk värdeminskning. Däremot torde till ökningen av jordbruksvärdet
ha bidragit den noggrannare uppskattningen av fastighetsvärdet
vid 1928 års fastighetstaxering, på grund varav taxeringsresultaten fran de
båda åren icke torde vara med varandra fullt jämförbara. . o .

Beträffande det i jordbruksfastigheternas taxeringsvärde ingående jordbruksvärdet
har för landsbygden genom särskilda sakkunniga inom finansdepartementet
en bearbetning verkställts, byggd på beredningsnäinndernas uppskattningar,
enligt vilken sagda värde på följande sätt fördelade sig på de däri
ingående delsummorna:

120

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Totalvärde

Värde per ha.

milj. kr.

kr.

Åker............

. . . 3,711

79.5

1,020

Tomt och trädgård......

... 90

1.9

1,014

Slåtteräng..........

... 84

1.8

162

Ordnad betesäng.......

... 12

0.3

382

Annan betesäng.......

... 98

2.1

130

Skogsmark.........

... 516

11.0

24

Övrig mark.........

... 44

1.0

Värde å bete.........

... 25

0.5

Värde å särskilda förmåner . .

... 87

1.9

Summa jordbruksvärde 4,667 100.0

Den svenska åkerjorden skulle alltså, bortsett från den i städerna belägna,
ha ett värde av 3,711 milj. kr., eller ungefär 4/6 av fastigheternas hela jordbruksvärde.
Den övriga inägojorden spelar vid sidan härav en mycket underordnad
roll. Skogsmarken har ett värde av 516 milj. kr., och lägges härtill
värdet av den växande skogen, 1,556 milj. kr., kommer man för de svenska skogarna
upp till ett värde av 2,072 milj. kr., eller hälften av värdet på all inägojord.

Enligt samma källa uppskattades vid 1928 års allmänna fastighetstaxering
åkerjorden till följande värde i medeltal för varje län:

Värdet per hektar åker på läuens landsbygd enligt 1928 års allmänna fastighetstaxering, kr.

Stockholms

län

......... 905

Göteborgs o. Bohus län

.....1,417

Uppsala

>

......... 753

AIvsborgs >

..... 983

Södermanlands

»

......... 805

Skaraborgs >

..... 830

Östergötlands

........942

Värmlands >

..... 750

Jönköpings

»

......... 898

Örebro »

..... 900

Kronobergs

>

......... 819

Västmanlands >

..... 728

Kalmar

}

........772

Kopparbergs >

.....1,321

Gotlands

>

......... 554

Gävleborgs >

.....1,154

Blekinge

*

.........1,059

Västernorrlands >

.....1,148

Kristianstads

>

........1,179

Jämtlands >

.....1.055

Malmöhus

>

........1,804

Västerbottens >

..... 958

Hallands

.........1,195

Norrbottens >

.....1,111

Då åkerjorden uppskattas i bebyggt skick, är åkerns värde per hektar i
hög grad beroende av den inom varje län rådande jordstyckningen.

En möjlighet att i mera jämförbara siffror följa jordegendomsvärdenas förändringar
under en längre följd av år erbjuder en av Tull- och traktatkommittén
verkställd utredning av saluvärdet per hektar åker inom Östergötlands,
Hallands och Skaraborgs län, byggd på från hypoteksföreningarnas låneakter
och lagfartsprotokollen hämtade uppgifter. Enligt denna utredning, som omfattar
omkring 4,000 försålda egendomar, har saluvärdet per hektar åker utgjort
i medeltal för de tre nämnda länen:

Ar Kr.

1876/78 .............. 583

1879/81 .............. 545

1882/84 ............ 527

1885/87 .............. 516

1888/90 .............. 487

1891/93 .............. 484

1894/96 .............. 528

1897,99 .............. 533

Är

Kr.

1900/02 .......

1903/05 .......

1906/08 .......

1909/11 .......

1912/14.......

1915/17.......

1918/20.......

. Från ett utgångsläge på 583 kr. per hektar åker för perioden 1876/78 sjönk
jordpriset under de närmaste 15 åren oavbrutet och nådde sin lägsta punkt

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

121

1891/93 med 484 kr. Denna nedgångsperiod sammanfaller till tiden fullständigt
med det stora prisfallet å spannmål och den därav framkallade jordbrukskrisen;
en närmare sammanställning av priserna på jorden och på dess
produkter visar dock, att den stora prisdepressionen icke förmådde sänka jordpriset
lika lågt som spannmålspriserna. Från mitten av 1890-talet började en
stegring i jordpriset, som sedan oavbrutet fortsatt, från 1915 starkt påskyndad
av penningvärdets allmänna fall till följd av världskriget.1

Över saluvärdet å svensk åkerjord under senare år fram till år 1926 föreligger
en av direktör L. Nanneson för kungl, lantbruksakademien upprättad
statistik. Efter vissa av direktör Nanneson verkställda omräkningar för ernående
i så stor utsträckning som möjligt av jämförbarhet de särskilda åren
emellan utgör värdet per hektar åker i genomsnitt för hela landet följande:

År Kr. Indextal

1914 .................. 750 100

1918 .................... 1,030 137

1920 .................... 1,320 176

1921 .................... 1,100 147

1922 ... •................1,010 133

1923 .................... 980 131

1924 .................... 1,000 133

1926 .................... 990 133

Primärmaterialet för denna statistik utgöres av prisuppgifter, som meddelats
av »med fastighetsmarknaden i sina områden väl förtrogna personer», vilka
utsetts till uppgiftslämnare av resp. hushållningssällskap. Under de tidigare
åren var antalet uppgiftslämnare endast ett fåtal inom varje län, men sedermera
har detta antal utökats och uppgick år 1926 till 558. Såsom av ifrågavarande
undersöknings ledare uttryckligen framhållits, måste emellertid de
ovan återgivna saluvärdena betraktas som tämligen approximativa närmevärden.
På grund av vissa omläggningar i undersökningsmetoden och det under
de tidigare åren till sin omfattning mycket begränsade materialet torde siffrorna
kunna giva endast en ungefärlig bild av saluvärdets förändringar under
den här ifrågavarande perioden.

Även med denna reservation torde likväl ovanstående tabell på ett i stora
drag riktigt sätt återspegla utvecklingen av jordpriserna från tiden vid världskrigets
början. Den högsta prisnivån nåddes år 1920 med 76 % över förkrigspriset;
på de två följande åren sjönk indextalet till 133, varefter detsamma
har bibehållit sig i det närmaste oförändrat fram till år 1926. — Några senare
uppgifter än för år 1926 föreligga icke från ifrågavarande undersökning.

För jordbruk av olika storlek ställer sig enligt samma statistik förändringarna
i åkerjordens saluvärde per hektar på följande sätt:

År Småbruk Bondebruk Storbruk

kr. kr. kr.

1920 .............. 1,420 1,390 1,160

1921 .............. 1,260 1,100 930

1922 .............. 1,140 1,010 870

1923 .............. 1,120 1,000 830

1924 .............. 1,150 1,010 850

1926 .............. 1,150 990 820

Såsom denna sammanställning utvisar, har åkervärdet hela tiden varit högst
vid småbruken och lägst vid de stora egendomarna, under det att bondebruken
intagit en mellanställning. Från 1920 till 1926 har nedgången varit störst för
bondebruk och storbruk (30 %) och minst för småbruken (20 %).

1 Tull- och traktatkommitténs utredningar nr XXIV.

122

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Genom en sammanställning av de från sistnämnda undersökning hämtade
uppgifterna örn åkerjordens saluvärde och det vid 1928 års allmänna fastighetstaxering
åsätta taxeringsvärdet per hektar åker finnes en möjlighet att
bedöma, i vilken mån sistnämnda värde, såsom i gällande författning är föreskrivet,
ansluter sig till de rådande saluvärdena. Såsom redan i det föregående
framhållits, uppgick det åsätta medelvärdet per hektar åker vid den sista
fastighetstaxeringen till 1,020 kr. i genomsnitt för hela landet. Häremot svarar
ett saluvärde per hektar åker av 1,050 kr. enligt lantbruksakademiens förutnämnda
statistik för år 1926. Av den goda överensstämmelsen mellan de
båda uppgifterna synes den slutsatsen kunna dragas, att det taxeringsvärde,
som år 1928 åsattes åkerjorden, nära motsvarade saluvärdet. Undersökas förhållandena
i detta avseende i olika delar av landet, framträda likväl en del
avvikelser mellan taxeringsvärde, och salupris, som synas tyda på att förstnämnda
värde icke över allt lika nära anpassats efter saluvärdet. Inom vissa
län i Götaland, såsom Östergötlands, Kronobergs och Kristianstads län, synes
taxeringsvärdet icke obetydligt understiga gällande saluvärde, medan å andra
sidan i Kopparbergs län och de flesta norrländska län taxeringsvärdet överstiger
saluvärdet med 10—20 %.

Beträffande egendomsvärdenas förändringar under den allra sista tiden hänvisas
till den i närmast följande P. M. framlagda redogörelsen av den genom
utskottets försorg verkställda utredningen angående storleken av köpeskillingar
och taxeringsvärden å under senare år lagfarna fastigheter inom vissa län.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

123

Bil. B.

P. M. angående köpeskillingar och taxeringsvärden för fastigheter å

landsbygden inom vissa län.

(Utarbetad av byråchefen E. Höijer.)

I avsikt att ernå närmare upplysning om växlingarna i jordbruksfastigheternas
saluvärde upptog Särskilda utskottet i sitt utredningsprogram en
statistisk utredning angående köpeskillingar och taxeringsvärden för inom
Malmöhus, Östergötlands, Skaraborgs, Västmanlands, Gävleborgs och Västerbottens
län belägen fast egendom å landet, beträffande vilken lagfart sökts
under åren 1921—1929. För införskaffande av det för utredningen erforderliga
materialet gjordes från utskottet omedelbart hemställan till advokatfiskalerna
i rikets hovrätter, att genom deras förmedling och med anlitande av
vid hovrätterna förefintliga arbetskrafter utdrag måtte verkställas av de i lagfartsprotokollen
förefintliga uppgifterna angående de lagfarna egendomarnas
köpeskillingar och taxeringsvärden samt köpebrevets datum och dag, då lagfart
sökts.

Vid bearbetningen inom utskottets kansli av det från hovrätterna inkomna,
mycket omfattande materialet ha sådana fastigheter helt uteslutits, beträffande
vilka särskilt angivits, att de ej vore jordbruksfastigheter eller i vilkas
köpeskilling värde å lös egendom eller gröda ingick till ej angivet belopp, samt
likaledes, om undantagsförmåner särskilt utfästs vid köpet. Vidare ha fastigheter,
som överlåtits inom säljarens släkt, bearbetats särskilda från övriga
fastigheter, och likaså avsöndrade lägenheter skilda från övriga fastigheter, vilka
därefter till övervägande del torde utgöras av egentliga jordbruksfastigheter.

Det i lagfartsprotokollet för varje fastighet angivna taxeringsvärdet är det,
som gällde året närmast före det, då lagfart å fastigheten söktes. För de
fastigheter, å vilka lagfart sökts under år 1929, grunda sig alltså taxeringsvärdena
på 1928 års allmänna fastighetstaxering, för fastigheter, som lagfarits
något av åren 1928—1923, härleda sig taxeringsvärdena från fastighetstaxeringen
år 1922, och för tidigare lagfarna fastigheter från 1918 års taxering.—■
För att ej avståndet i tiden mellan köpeskilling och taxeringsvärde skulle bliva
alltför stort och jämförbarheten dem emellan därigenom mindre god, ha fastigheter,
vilkas köpebrev varit daterade mera än ett kalenderår före lagfartsåret,
icke medtagits vid bearbetningen.

Undersökningen omfattar inalles något över 40,000 fastigheter med ett sammanlagt
taxeringsvärde av 446 milj. kr.

De vid bearbetningen erhållna resultaten framläggas för vart och ett av de
förutnämnda sex länen och i sammandrag för samtliga ifrågavarande län i
efterföljande tabeller 1 och 2. Med hänsyn till att uppgifterna för det sista
året, 1929, torde erbjuda det största intresset, ha desamma framlagts i mera
detaljerat skick än för övriga år. Fastigheter, varå lagfart sökts under år
1929, ha nämligen i tab. 1 uppdelats på tre grupper, allteftersom köpet ägt
rum under första eller senare halvåret 1929 eller under år 1928, och inom var
och en av dessa grupper äro fastigheterna fördelade dels på egentliga jordbruksfastigheter
och avsöndrade lägenheter, dels på släktköp och icke släktköp.
För fastigheter, varå lagfart sökts under något av de tidigare åren,

124

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

meddelas uppgifterna, för besparing av utrymme, i något mera sammanträngd
form i tab. 2. Någon uppdelning efter tidpunkten för köpets avslutande har
i detta fall icke ansetts nödvändig, lika litet som i tabellen någon åtskillnad
gjorts mellan egentliga jordbruksfastigheter och avsöndrade lägenheter. För
alla sex länen tillsammantagna komma däremot i den följande textframställningen
uppgifter att särskilt meddelas för var och en av de båda fastighetskategorierna.

Beträffande jämförbarheten mellan de vid undersökningen framkomna uppgifterna
örn fastigheternas köpeskillingar och taxeringsvärden må följande framhållas.
Enligt de för 1922 och 1928 års allmänna fastighetstaxeringar gällande
bestämmelserna skall taxeringsvärdet, med undantag beträffande skogsmark
och växande skog, motsvara fastigheternas allmänna saluvärde. Det har emellertid
av personer, som äro förtrogna med de i detta avseende rådande förhållandena
i skilda delar av landet, framhållits, att även där taxeringsförfarandet
varit mycket noggrant och taxeringsvärdet så nära som möjligt anpassats
efter saluvärdet, full motsvarighet mellan taxeringsvärde och köpeskilling
icke alltid förefinnes. Därest i köpet ingått levande eller döda inventarier
eller växande gröda, skall visserligen värdet härå, då lagfart sökes,
särskilt angivas och har i så fall, som redan nämnts, vid bearbetningen frånräknats
köpeskillingen. Det har emellertid framhållits, att, utan att detsamma
särskilt angives, i köpeskillingen stundom ingår värdet av vissa nyttigheter,
som icke äro inräknade i taxeringsvärdet. Bland sådana nyttigheter ha nämnts
utsådd säd, vissa på egendomen befintliga fasta maskiner o. dyl. samt inneliggande
förråd av foder och gödsel. Värdet härå föranleder i sådana fall en
höjning av köpeskillingen utöver taxeringsvärdet. Det har av sakkunniga
personer uppskattats, att med hänsyn härtill taxeringsvärdet å jordbruksfatigheter
i genomsnitt kan anses ligga omkring 10 % under den normala köpeskillingen.
— Eventuell tillgång på avverkningsbar skog kan även medföra
en stegring av köpeskillingen utöver taxeringsvärdet. Skogen skall vid fastighetstaxeringen
åsättas det värde, som den kan anses äga vid ett rationellt
bedrivet skogsbruk, medan köpeskillingen för densamma ofta röner inverkan
av eventuell möjlighet för köparen att genom avverkning bereda sig en snar,
extra inkomst.

En sammanfattning av de vid ifrågavarande undersökning vunna resultaten
för samtliga sex län lämnas i efterföljande tabell. Det huvudsakliga intresset
knyter sig där likasom i hela undersökningen vid den grupp av de egentliga
jordbruksfastigheterna, som ej gått i köp mellan närskjdda och vilkas köpeskilling
därför kan antagas närmast motsvara egendomarnas saluvärde. Denna
grupp av fastigheter omfattar sammanlagt närmare 29,500 st. Vid en jämförelse
mellan köpeskillingar och taxeringsvärden för ifrågavarande fastigheter
visar det sig, att köpeskillingarna under alla år ligga högre än taxeringsvärdena
men att det överpris, som sålunda betalts för fastigheterna, under de
olika åren varit mycket växlande. Det har varit utan jämförelse störst de två
första åren, 1921 och 1922. Taxeringsvärdet för de under nämnda år lagfarna
fastigheterna härleder sig från 1918 års fastighetstaxering, vid vilken det
åsätta taxeringsvärdet torde ha avsevärt understigit det å den allmänna marknaden
rådande, höga fastighetsvärdet. Under åren närmast efter 1920 ägde
jämsides med stigande penningvärde en stark nedgång rum i fastigheternas
värde, och denna nedgång avspeglar sig i tabellen i de fallande procenttal, som
angiva det å fastigheterna erlagda överpriset i förhållande till deras taxeringsvärde.
Detta överpris uppgick för de under år 1921 lagfarna fastigheterna
till icke mindre än 54.6 % av taxeringsvärdet men sjönk det följande året till
35.2 % och år 1923 till 22.0 %. Anledningen till nedgången under sistnämnda
år har varit icke endast den nämnda nedgången i fastighetsvärdet utan även

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2-

125

Köpeskillingar och taxeringsvärden. Sammandrag för samtliga sex län.

Ej släktköp

Släktköp

Antal

fas-

tighe-

ter

Köpe-

skil-

lingar

1,000

kr.

Taxe-

rings-

vården

1,000

kr.

Över- eller under-pris

Intal

fas-

tighe-

ter

Köpe-

skil-

lingar

1,000

kr.

Taxe-

rings-

vården

1,000

kr.

Över- eller un-derpris

1,000 kr.

i % av
tax. v.

1,000

kr.

i % av
tax.v.

Egentliga jordbruks- [

1

fastigheter.

Lagfarter år 1929:

Köp avel. 2:a halvåret 1929

570

5,975.7

5,575.8

+ 399.9

+ 7.2 %

144

970.7

1,106.7

-136.0

-12.3 %

1,250

18,282.1

15,833.7

+ 2,448.4

+ 15.5%

326

3,031.8

3,041.8

- 10.0

- 0.3%

. > år 1928 ....

745

9,575.9

8,393.6

+ 1,182.3

+ 14.1 %

167

1,102.8

1,262.8

-160.0

-14.5 %

Lagfarter 1928 .....

3,245

44,944.7

37,245.0

+ 7,699.71+ 20.7%

656

5,876.5

5,913.4

- 36.9

- 0.6%l

“> 1927 .....

2,966

49,075.1

40,717.5

+ 8,357.6!+ 20.5%

596

5,534.1

5,547.0

- 12.9

- 0.2%

, 1926 .....

3,394

47,824.7

39,220.4

+ 8,604.3 + 21.9%

682

5,713.1

5,835.4

-122.3

- 2.1 •/.

, 1925 .....

3,333

52,037.3

43,503.9

+ 8,533.4

+ 19.6%

502

5,313.9

5,268.6

+ 45.3

+ 0.9 %

, 1924 .....

3,493

53,866.1

44,970.9

+ 8.895.2

+ 19.8%

439

4,904.1

5,169.2

-265.1

- 5.1%

> 1923 .....

3,474

56,788.5

46,563.3

+ 10,225.2

+ 22.0%

429

4,534,3

4,770.0

-235.7

- 5.0%

> 1922 .....

3.495

60,753.6

44,928.1

+15,825.5

+ 35.2%

503

4,679.5

4,436.4

+ 243.1

+ 5.5%

» 1921 .....

3,517

71,349.1

46,140.8

+ 25,208.3

+ 54.6%

585

5,370.4

4,665.4

+ 705.0

+ 15.1 %

Avsöndrade lägenheter.

Lagfarter år 1929:

Köp avel. 2:a halvåret 1929

208

1,260.6

1,073.7

+ 186.9

+ 17.4%

16

35.4

36.5

- 1.1

- 3.0%

» > lista > 1929

341

1,856.5

1,562.1

+ 294.4

+ 18.8%

30

125.3

115.3

+ 10.0

+ 8.7%

> » år 1928 ....

161

984.0

838.6

+ 145.5

+ 17.3%

8

63.4

62.6

+ 0.8

+ 1.3%

Lagfarter 1928 .....

550

3,022.1

2,331.1

+ 691.0

+ 29.7%

43

198.6

202.4

- 3.8

- 1.8%

” . 1927 .....

733

4,498.4

3,411.5

+ 1,086.9

+ 31.9%

50

116.1

112.0

+ 4.1

+ 3.6%

» 1926 .....

632

4,397.7

3,229.5

+ 1,168.2

+ 36.2%

31

124.6

115.9

+ 8.7

+ 7.5%

» 1925 .....

604

3,921.9

3,028.4

+ 893.5

+ 29.5%

32

79.7

79.9

— 4.2

— 5.3%

. 1924 .....

619

3,907.0

3,007.1

+ 899.9

+ 29.9%

25

100.0

92.9

+ 7.1

+ 7.6%

> 1923 .....

541

3,328.3

2,897.1

-f 430.4

+ 14.9%

21

49.8

60.6

- 10.8

-17.8 %

. 1922 .....

471

3,064. C

1,772.4

+ 1,291.4

+ 72.8%

24

77.9

41.4

+ 36.5

+ 87.7%

. 1921 .....

354

3,138.C

1,561.4

+ 1,576.4

+ 101.0%

11

26+

21.8

+ 4.8

+ 21.4 %

höjda taxeringsvärden vid 1922 års allmänna fastighetstaxering. Under de
sex år, eller närmare angivet 1923—1928, då det vid denna taxering åsätta
värdet’gällde för de lagfarna fastigheterna, har överpriset med mycket små
variationer hållit sig omkr. 20 %. — För de under år 1929 lagfarna fastigheterna
gällde återigen ett nytt taxeringsvärde, åsatt vid 1928 års allmänna
fastighetstaxering, då, såsom i P. M. Bil. A. påvisats, genom ett noggrannare
taxeringsförfarande en anpassning uppåt ägt rum av taxeringsvärdena till
närmare överensstämmelse med saluvärdet, överpriset utgjorde vid köp, som
avslutats under år 1928, 14.1 % av taxeringsvärdet och vid köp avslutade under
första halvåret 1929 15.5 % av samma värde, men hade vid köpen under senare
halvåret 1929 sjunkit till 7.2 %. Den sistnämnda nedgången torde få anses
som ett uttryck för det under sista tiden försämrade ekonomiska läget för jordbruksnäringen
och därav föranledd nedgång i fastighetsvärdet.

För de i samma tabell upptagna avsöndrade lägenheterna har utvecklingen i
ifrågavarande avseende varit i huvudsak likartad, överpriset har dock för dessa
lägenheter genomgående varit högre än för de egentliga jordbruksfastighe -

126

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

terna, varjämte för lägenheterna någon nedgång icke kan iakttagas vid köpen
under sista halvåret 1929.

De s. k. släktköpen, vid vilka i många fall köpeskillingen torde bestämmas
efter andra grunder än gällande saluvärde, visa i regel lägre köpeskillingar
än taxeringsvärden.

De i tab. 1 och 2 framlagda detaljsiffrorna för vart och ett av de sex länen
visa i stort sett samma tendens som de här ovan diskuterade genomsnittssiffrorna
för alla län tillsammantagna, med lägre köpeskilling i förhållande till
taxeringsvärdet, ju senare köpet avslutats. Endast Västerbottens län intager
i detta avseende^en från de övriga avvikande ställning; köpeskillingen ligger
där lägst i förhållande till taxeringsvärdet under åren 1924—1927, sannolikt
på grund av de vid 1922 års fastighetstaxering åsätta höga taxeringsvärdena
å skogen. — över- eller underprisets relativa storlek i jämförelse med taxeringsvärdet
belyses för de fastigheter, varå lagfart sökts under det sista året,
av efterföljande tabell, vari medtagits egentliga jordbruksfastigheter, som ej
sålts till närskylda.

Lagfarter år 1929:

Malmohus län . .
Östergötlands län .
Skaraborgs län . .
Västmanlands län
Gävleborgs län '' .
Västerbottens län

Köp, avslutade
år 1928
*

. . + 13.1
. . + 7.6
. . 4- 28.5
. . + 15.5
. . +0.9
. . +4.1

Köp avslutade
lia halvåret 1929

%

+ 14.6
+ 20.4
+ 28.7
+ 7.7
+ 4.2
+ 11.6

Köp, avslutade
2:a halvåret 1929
%

+ 10.4
+ 11.5
+ 14.1
+ 5.6
- 5.1
+ 1.2

Variationerna mellan de olika länen i avseende på över- eller underprisets
relativa storlek äro, såsom av ovanstående framgår, avsevärda. Länens ställning
i detta avseende förklaras till en del av den ojämnhet i fastighetstaxeringen,
som, enligt en inom finansdepartementet verkställd undersökning av taxeringsutfallet
ar 1928, faktiskt räder mellan vissa län och sorn bl. a. framträder
för Skaraborgs län i en anmärkningsvärt låg och för Gävleborgs län i en anmärkningsvärt
hög taxering i förhållande till saluvärdet. I övrigt framträder
i ovanstående tabell för de flesta län en tendens till högre köpeskillingar
vid köp, som avslutats under första halvåret 1929, än vid de under år 1928
avslutade köpen. Då de sistnämnda till allra största delen avslutats under
senare halvåret 1928, är det icke uteslutet, att den anmärkta olikheten kan
stå i samband med de olika årstiderna för köpens avslutande.

Taxeringsvärde

i medeltal per fastighet,

1,000 kr:

Köp, avslutade

Köp, avslutade

Köp,

avslutade

år 1928

Ira halvåret 1929

2:a halvåret 1929

a)

b)

a)

b)

a)

b)

Malmöhus län . . .

. . 13.5

25.5

13.7

24.9

9.2

14.9

Östergötlands län .

. . 18.4

37.8

15.5

24.9

7.0

30.5

Skaraborgs län . .

. . 7.0

26.0

8.2

16.6

5.1 •

31.6

Västmanlands län .

. . 9.1

15.0

16.4

44.5

9.3

11.2

Gävleborgs län . .

. . 8.3

12.9

7.2

13.1

9.0

13.0

Västerbottens län .

. . 4.8

5.0

7.6

4.4

4.5

5.3

Anm. Grupp a omfattar fastigheter med köpeskilling större än taxeringsvärdet, grupp b fastigheter
med köpeskilling lägre än samma värde.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

127

Tab. 1. Köpeskillingar och taxeringsvärden å på landsbygden belägna
fastigheter, varå lagfart sökts år 1929.

a) Egentliga jordbruksfastigheter; ej släktköp.

Malmöhus län:
Köpesk. större än tax.-v.
» lika med » >

i lägre än > »

Summa

Över- eller underpris . .
D:o i % av taxeringsvärdet

Östergötlands län:
Köpesk. större än tax.-v.

> lika med > >

> lägre än > >

Summa

Över- eller underpris . .
D:o i % av tax.-v. . . .

Skaraborgs län:
Köpesk. större än tax.-v.

> lika med » »

> lägre än > >

Summa

Över- eller underpris . .
D-o i % av tax.-v. . . .

Västmanlands län:
Köpesk. större än tax.-v.

> lika med > >

> lägre än > >

Summa

Över- eller underpris . .
D:o i % av tax.-v. . . .

Gävleborgs län:
Köpesk. större än tax.-v.

> lika med » >

> lägre än > >

Summa

Över- eller underpris . .
D:o i % av tax.-v. . . .

Västerbottens län:
Köpesk. större än tax.-v.
» lika med > »

> lägre än » >

Summa

Över- eller underpris . .
D:o i % av tax. v. . . .

Samtliga sex län:
Köpesk. större än tax.-v.
» lika med > >

> lägre än > >

Summa

Över- eller underpris . .
D:o i % av tax.-v. . . .

Köp, avslutade år 1928

Köp, avslutade 1
året 1929

a halv-

Köp, avslutade 2:
året 1929

a halv-

Taxe-

Taxe-

Taxe-

Antal

Köpe-

rings-

Antal

Köpe-

rings-

Antal

Köpe-

rings-

fastig-

skillingar,

värden,

fastig-

skillingar,

vården,

fastig-

skillingar,

vården,

heter

1,000 kr.

1,000

heter

1,000 kr.

1,000

heter

1,000 kr.

1,000

kr.

kr.

kr.

129

2,216.5

1,736.2

314

5,341.2

4,295.0

120

1,426.2

1,102.3

15

187.3

187.3

41

381.1

381.1

10

310.3

310.3

33

724.5

841.8

58

1,288.7

1,444.0

40

477.9

594.1

177

3,128.3

2,765.3

413

7,011.0

6,120.1

170

2,214.4

2,006.7

+ 363.0

+

890.9

+ 207.7

+ 13.1 %

+

14.6%

+ 10.4%

50

1,110.4

918.6

141

2,823.8

2,181.9

54

531.5

380.0

5

''243.1

243.1

15

148.5

148.5

9

39.4

39.4

13

424.9

491.2

23

522.5

573.2

20

576.7

609.6

68

1,778.4

1,652.9

179

3,494.8

2,903.6

83

1,147.6

1,029.0

+ 125.5

+

591.2

+ (118.6

+ 7.6%

+

20.4%

+ 11.5%

194

2,007.9

1,351.1

194

2,283.9

1,587.3

60

428.2

308.2

14

114.0

114.0

9

29.2

29.2

4

119.1

119.1

22

493.8

570.9

30

409.1

498.0

7

193.1

221.5

230

2,615.7

2,036.0

233

2,722,2

2,114.5

71

740.4

648.8

+ 579.7

+

607.7

+ 91.6

+ 28.5%

+

28.7 %

+ 14,1 %

35

434.7

318.3

73

1,413.6

1,198.2

20

240.0

185.2

2

50.8

50.8

—

—

—

5

77.2

77.2

10

114.1

149.9

25

1,075.8

1,112.5

11

89.2

122.9

47

599.6

519.0

98

2,489.4

2,310.7

36

406.4

385.S

+ 80.6

+

178.7

+ 21.1

+ 15.5%

+

7.7%

+ 5.6 %

39

434.2

324.2

74

715.1

533.7

40

441.4

360.4

5

40.1

40.1

17

194.2

194.2

17

159.0

159.0

30

282.7

386.0

44

447.6

574.7

30

262.6

390.0

74

757.0

750.3

135

1,356.9

1,302.6

87

863.0

909.4

+ 6.7

+

54.3

- 46.4

+ 0.9 %

+

4.2%

- 5.1 %

57

401.2

275.5

88

880.2

664.6

49

310.0

218.5

24

55.7

55.7

29

88.6

88.5

10

39.8

39.8

68

240.0

338.9

75

239.1

329.1

64

254.1

338.3

149

696.9

670.1

192

1,207.8

1,082.2

123

603,9

596.6

+ 26.8

+

125.6

+ 7.3

+ 4.1 %

+

11.6%

+ 1,2%

504

6,604.9

4,923.9

884

13,457.8

10,460.7

343

3,377.3

2,554.6

65

''691.0

691.0

lil

841.5

841.5

55

744.8

744.8

176

2,279.0

2,778.7

255

3,982.8

4,531.6

172

1,853.6

2,276.4

745

9,575.9

8,393.6

1,250

18,282.1

15,883.7

570

5,975.7

5,575.8

+ 1,182.8

+

2,448.4

+ 399.9

+ 14.1 %

1 +

15.6%

+ 7.2%

128

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tält). 1 (forts.) Köpeskillingar och taxeringsvärden ä på landsbygden belägna

fastigheter, varå lagfart sökts under år 1929.

b) Egentliga jordbruksfastigheter; släktköp.

Köp,

avslutade år 1928

Köp, avslutade lia halv-året 1929

Köp, avslutade 2:a halv- 1
året 1929

Antal

fastig-

heter

Köpe-skillingar,
1,000 kr.

Taxe-

rings-

värden,

1,000

kr.

Antal

fastig-

heter

Köpe-skillingar,
1,000 kr.

Taxe-

rings-

värden,

1,000

kr.

Antal

fastig-

heter

Köpe-skillingar,
1,000 kr.

Taxe-

rings-

värden,

1,000

kr.

Malmöhus län.....

Över- eller underpris .
D:o i % av tax.-v. . .

20

331.4

- 59.9

— 15.3 %

391.3

54

819.4
+ 26.0
+ 3.3 %

793.4

27

413.3

- 17.4

— 4.0%

430.7

Östergötlands län ....
Över- eller underpris .
D:o i % av tax-.v. . .

9

135.0
+ 7.0

+ 5.5%

128.0

25

479.3
+ 42.0

+ 9.6 %

437.3

6

54.1
+ 15.4
+ 4.0 %

38.7

Skaraborgs län.....

Över- eller underpris .
D''o i % av tax.-v. . .

28

143.5
+ 5.3

+ 3.8 %

138.2

66

871.3
+ 102.5
+ 13.3%

768.8

19

93.9

- 0.6
— 0.6 %

94.5!

Västmanlands län . . .
Över- eller underpris .
D:o i % av tax.-v. . .

11

100.4

- 14.0

— 12.2%

114.4

17

231.5
+ 9.5

+ 4.3 %

222.0

12

114.4
- 12.2
- 9.7%

126.6

Gävleborgs län.....

Över- eller underpris .
D:o i % av tax.-v. . .

22

125.6

- 14.7

- 10.6%

140.2

56

335.5

- 83.6

- 11.1%

419.1

19

91.8

- 39.1

— 29.9%

130.9

Västerbottens län ....
Över- eller underpris .
D:o i % av tax.-v. . .

77

267.0

- 83.7

- 23.9%

350.7

108

294.8

- 106.4

— 26.5%

401.2

61

203,2
- 82.1
— 28.8%

285.3

Samtliga sex län ....
Över- eller underpris .
D:o i % av tax.-v. . .

lfi7

1,102.8
- 160.0
- 14.5%

1.262.8

326

3,031.8
- 10.0
- 0.3%

3,041.8

144

970.7

- 136.0

- 12.3%

1,106.7

Såsom i inledningen framhållits, ha fastigheterna vid bearbetningen fördelats
på tre grupper, allteftersom köpeskillingen varit större, lika med eller lägre
än taxeringsvärdet. Med användande av de härvid erhållna uppgifterna ha i
tabell å sid. 127 uträknats taxeringsvärdet i medeltal per fastighet för den
första och den sista av de nämnda tre grupperna. Tabellen omfattar egentliga
jordbruksfastigheter, varå lagfart sökts år 1929 och som ej sålts till närskylda.

Huru än de genomsnittliga taxeringsvärdena växla inom de särskilda länen,
framträder dock överallt, med ett enda undantag, det gemensamma draget, att
fastigheter, tillhörande grupp b, d. v. s. med köpeskilling lägre än taxeringsvärdet,
ha ett avsevärt större medelvärde än fastigheter med köpeskilling överstigande
samma värde. Detta visar, att det i allmänhet är de större fastigheterna,
som i jämförelse med taxeringsvärdet sålts med förlust, medan å
andra sidan de fastigheter, för vilka överpris erhållits, i genomsnitt äro mindre.
Det visar sig även, att under det andra halvåret 1929 en förskjutning inträffat
inom den senare gruppen till ett mindre genomsnittligt taxeringsvärde, d. v. s.
under den allra sista tiden ha de fastigheter, som kunnat säljas med vinst, i
ä,nnu högre grad än tidigare utgjorts av övervägande små fastigheter.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

129

Tab. 1 (forts.) Köpeskillingar och taxeringsvärden å på landsbygden belägna

fastigheter, varå lagfart sökts år 1929.

c) Avsöndrade lägenheter.

Köp, avslutade år 1928

Köp, avslutade lia halv-året 1929

Köp, avslutade 2:a halv-året 1929

Taxe-

Taxe-

Taxe-

Antal

Köpe-

rings-

Antal

Köpe-

rings-

Antal

Köpe-

rings-

fastig-

skillingar,

värden,

fastig-

skillingar,

vården,

1,000

fastig-

skillingar,

vården,

1,000

heter

1,000 kr.

1,000

heter

1,000 kr.

heter

1,000 kr.

kr.

kr.

kr.

Malmöhus län:

Ej släktköp......

106

760.3

637.6

219

1,366.4

1,120.5

122

909.6

787.8

Över- eller underpris . .

+ 122.8

+ 245.9

69.8

+ 121.8

14.6

Släktköp .......

5

34.4

30.0

14

80.5

6

16.8

Över- eller underpris . .

+ 4.4

+ 10.7

+ 2.2

Östergötlands län:

Ej släktköp......

2

12.3

L1.4

Över- eller underpris . .

+ 0.9

—

—

—

—

—

—

Släktköp .......

—

—

~

~

Skaraborgs län:

Ej släktköp......

Släktköp.......

_

Västmanlands län:

Ej släktköp......

14

71.7

59.6

30

162.5

125.3

20

97.5

73.7

Över- eller underpris . .

+ 12.1

+ 37.2

+ 23.8

3.9

Släktköp .......

1

15.0

19.6

7

25.6

27.4

2

3.4

Över- eller underpris . .

— 4.6

- 1.8

0.5

Gävleborgs län:

Ej släktköp......

23

114.8

104.2

51

242.6

230.5

34

137.7

119.0

Över- eller underpris . .

+ 10.6

+ 12.1

12.6

+ 18.7

13.3

Släktköp .......

2

14.0

13.0

6

16.7

5

12.4

Över- eller underpris . .

+ 1.0

+ 4.1

- 0.9

Västerbottens län:

Ej släktköp......

16

24.9

25.8

41

85.0

85.8

32

115.8

93.2

Över- eller underpris . .

— 0.9

0.8

5.5

+ 22.6

4.7

Släktköp .......

—

—

—

3

2.5

3

2.8

Över- eller underpris . .

- 3.0

- 1.9

Samtliga sex län:

Ej släktköp......

161

984.0

838.6

341

1,856.6

1,562.1

208

1,260.6

1,073.7

Över- eller underpris . .

+ 145.6

+ 294.4

+ 186.9

D:o i % av tax.-v. . . .

+ 17.4

18.8

17.4

Släktköp .......

8

63.4

62.6

30

125.3

115.3

16

35.4

36.5

Över- eller underpris . .

+ 0.8

+ 10.0

- 1.1

D:o i % av tax.-v. . . .

+ 1.8

+ 8.7

- 3.0

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 11 sami. 2 käft. (Nr 2.)

9

130

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tab. 2. Köpeskillingar och taxeringsvärden å på landsbygden belägna

fastigheter, varå lagfart sökts åren 1921—1928.

a) Egentliga jordbruksfastigheter och avsöndrade lägenheter; ej släktköp.

Lagfart sökt är 1921

Lagfart sökt är 1922

Lagfart sökt år 1923

Taxe-

Taxe-

Taxe-

Antal

Köpe-

rings-

Antal

Köpe-

rings-

Antal

Köpe-

rings-

fastig-

skillingar

värden

fastig-

skillingar

värden

fastig-

skillingar

värden

heter

1,000 kr.

1,000

heter

1,000 kr.

1,000

heter

1,000 kr.

1,000

kr.

kr.

kr.

Malmöhus län:

Köpesk. större än tax.-v.

1,247

27,432.7

15,701.0

1,467

24,335.8

14,704.9

1196

18,068.1

13,217.6

» lika med »

39

326.9

326.9

46

516.0

516.0

79

926.3

926.3

> lägre än »

63

1,314.2

1,525.2

102

1,624.4

2,200.1

191

4,178.3

5,355.2

Summa

1,349

29,073.8

17,553.1

1615

26,476.2

17,421.0

1466

23,172.7

19,499.1

Över- eller underpris . .

+ 11,520.7

+ 9,055.2

+ 3,673.6

D:o i % av tax.-värdet .

+ 65.6 %

+ 52.0%

+ 18.8 %

Östergötlands län:
Köpesk. större än tax.-v.

483

12,285.3

7,432.5

365

8,445.1

6,013.9

436

10,222.4

7,694.6

» lika med »

18

248.4

248.4

23

540.6

540.6

27

223.6

223.6

> lägre än >

48

1,242.0

1,958.4

74

2,263.0

2,805.6

70

1,848.6

2,162.3

Summa

549

13,775.7

9,639.3

462

11,248.7

9,360.1

533

12,294.6

10,080.5

Över- eller underpris . .

+ 4,136.4

+1,888.6

+ 2,214.1

D:o i % av tax.-värdet .

+ 42.9 %

+ 20.2%

+ 22.0%

Skaraborgs län:
Köpesk. större än tax.-v.

646

13,446.4

7,336.3

552

8,727.5

5,223.0

596

7,487.6

4,866.1

» lika med »

27

178.1

178.1

23

666.6

666.6

26

752.8

752.8

> lägre än >

22

199.7

229.2

61

2,588.9

3.163.8

77

1,881.3

2,281.4

Summa

695

13,824.2

7,743.6

636

11,983.0

9,053.4

699

10,121.7

7,900.3

Över- eller underpris . .

+ 6,080.6

+ 2,929.6

+ 2,221.4

D:o i % av tax.-värdet .

+ 78.5 %

+ 32.4%

+ 28.1%

Västmanlands län:
Köpesk. större än tax.-v.

277

6,889.5

4,262.2

257

5,002.1

3,296.1

269

4,479.5

3,200.2

> lika med >

13

111.9

111.9

16

354.0

354.0

18

166.5

166.5

> lägre än »

22

2,346.1

3,301.7

34

1,840.5

2,330.3

60

1,403.1

1,568.3

Summa

312

9,347.5

7,675.8

307

7.196.6

5,980.4

347

6,049.1

4,935.0

Över- eller underpris . .

+ 1,671.7

+ 1,216.2

+ 1,114.1

D:o i % av tax.-värdet .

+ 21.8%

+ 20.3%

+ 22.6%

Gävleborgs län:
Köpesk. större än tax.-v.

374

4,480.8

2,069.9

346

4,085.9

2,061.1

278

4,412.3

2,493.2

» lika med >

37

237.6

237.6

31

216.3

216.3

42

247.0

247.0

» lägre än »

31

290.2

443.9

51

551.2

687.1

163

1,313.8

1,843.4

Summa

442

5,008.6

2.751.4

428

4,853.4

2,964.5

483

5,973.1

4,583.6

Över- eller underpris . .

+ 2,257.2

4-1,888.9

+1.389.5

|

D:o i % av tax.-värdet .

+ 82.0%

+ 63.7 %

+ 30. S %

Västerbottens län:
Köpesk. större än tax.-v.

332

2,734.3

1,379.6

285

1,388.5

889.1

204

1,392.5

961.2

> lika med >

59

324.4

324.4

41

143.8

143.8

75

337.9

337.9

v lägre än >

133

398.6

635.2

191

527.4

888.4

208

775.2

1,163.6

Summa

524

3,457.3

2,339.2

517

2,059.7

1,921.3

487

2,505.6

2,462.7

Över- eller underpris . .

+ 1,118.1

+ 138.4

+ 42.9

D:o i % av tax.-värdet .

+ 47.8%

+ 7.2 %

+ 1.8 %

Samtliga sex län:
Köpesk. större än tax.-v.

3,359

67,269.0

38,181.6

3,272

51,984.9

32,188.1

2,979

46,062.4

32,432.9

> lika med »

193

1,427.3

1,427.3

180

2,437.3

2,437.3

267

2,654.1

2,654.1

> lägre än >

319

5,790 8

8,093.6

513

9,395.4

12,075.3

769

11,400.3

14,374.2

Summa

3,871

74,487.1

47,702.4

3,965

63,817.6

46,700.7

4,015

60,116.8

49,461.2

Över- eller underpris . .

+ 26,784.7

+17,116.9

+10,655.6

D:o i % av tax.-värdet .

+ 56.1 %

+ 37.5%

+ 21.5%

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

131

Tab. 2 (forts.) Köpeskillingar och taxeringsvärden å på landsbygden belägna

fastigheter, varå lagfart sökts åren 1921—1928.

a) Egentliga jordbruksfastigheter och avsöndrade lägenheter; ej släktköp.

Lagfart sökt år 1924

Lagfart sökt år 1925

Lagfart sökt år 1926

Taxe-

Taxe-

Taxe-

Antal

Köpe-

rings-

Antal

Köpe-

rings-

Antal

Köpe-

rings-

fastig-

skiliingar

värden

fastig-

skiliingar

vården

fastig-

skiliingar

vården

heter

1,000 kr.

1,000

heter

1,000 kr.

1,000

heter

1,000 kr.

1,000

kr.

kr.

kr.

Malmöhus län:
Köpesk. större än tax .-v.

1,430

19,088.7

13,730.0

1,405

21,255.2

15,204.3

1,544

22,142.1

15,585.6

> lika med »

106

1,477.5

5,292.3

1,477.5

85

727.5

727.5

113

860.2

860.2

» lägre än >

215

6,166.0

163

4,816.6

6,041.4

207

2,972.4

3,704.6

Summa

1,751

25,858.5

21,373.5

1,653

26,799.3

21,973.2

1,864

25,974.7

20,150.4

Över- eller underpris . .

+ 4,485.0

+ 4,826.1

+ 5,824.3

D:o i % av tax.-värdet .

+ 21.0 %

+ 22.0 *

+ 28.9%

Östergötlands län:
Köpesk. större än tax.-v.

447

9,559.1

6,969.5

369

7,381.5

5,223.5

353

6,522.8

4,301.6

> lika med »

35

381.9

381.9

24

315.9

315.9

25

311.8

311.8

> lägre än >

73

1,949.6

2,510.1

69

1,485.8

1,795.4

68

1,437.8

1,737.4

Summa

555

11,890.6

9,861.5

462

9,183.2

7,334.8

446

8,272.4

6,350.8

Över- eller underpris . .

+ 2,029.1

+1,848.4

+ 1,921.6

D:o i % av tax.-värdet .

+ 20.6 %

+ 25.2 *

+ 30.3%

Skaraborgs län:
Köpesk. större än tax.-v.

529

7,140.1

4,587.2

518

6,967.6

4,715.7

485

5,859.1

3,994.3

> lika med >

23

58.4

58.4

29

204.1

204.1

22

150.9

150.9

> lägre än »

58

1,832.0

2,257.8

60

1,305.0

1,751.7

70

2,224.0

2,665.4

Summa

610

9,030.5

6,903.4

607

8,476.7

6,671.5

577

8,234.0

6,810.6

Över- eller underpris . .

+ 2,127.1

+1,805.2

+1.423.4

D:o i % av tax.-värdet .

+ 30.8 %

+ 27.1%

+ 20.9 %

Västmanlands län:
Köpesk. större än tax.-v.

191

2,931.7

2,100.8

301.6

181

3,537.3

2,538.0

157

2,762.7

1,918.9

> lika med >

19

301.6

18

276.5

276.5

20

360.8

360.8

> lägre än »

45

1,058.5

1,347.4

42

572.0

701.3

47

609.5

774.9

Summa

255

4,291.8

3,7498

241

4,3S5.8

3,515.8

224

3,733.0

3,054.6

Över- eller underpris . .

+ 542.0

+ 870.0

+ 678.4

D:o i % av tax.-värdet .

+ 14.6*

+ 24.7 %

+ 22.2%

Gävleborgs län:
Köpesk. större än tax.-v.

262

3,127.8

1,903.2

230.7

272

2,938.1

2,1732.

224

2,114.3

1,490.8

> lika med >

53

230.7

63

907.7

907.7

62

299.4

299.4

• lägre än >

188

1,228.5

1,689.1

153

1,015.0

1,494.9

150

1,583.0

2,074.1

Summa

503

4,587.0

3,823.0

488

4,860.8

4,575.8

436

3,996.7

3,864.3

Över- eller underpris . .

+ 764.0

+ 285.0

+ 132.4

D:0 i % av tax.-värdet .

+ 20.0%

+ 6.2%

+ 3.4%

Västerbottens län:
Köpesk. större än tax.-v.

154

996.9

692.1

170

1.012.0

736.5

168

878.9

646.1

• lika med >

68

324.9

324.9

90

488.8

488.8

74

256.4

256.4

» lägre än >

216

792.8

1,249.9

226

752.7

1,235.9

237

876.3

1,316.7

Summa

438

2,114.6

2,266.9

486

2,253.6

2,461.2

479

2,011.6

2,219.2

Över- eller underpris . .

- 152,3

- 207.7

- 207.6

D:o i % av tax.-värdet .

- 6.7 %

— 8.4 %

- 9.4%

Samtliga sex län:
Köpesk. större än tax.-v.

3,013

42,844.3

29,982.8

2,915

43,091.7

30,591.2

2,931

40,279.9

27,937.3

> lika med >

304

2,775.0

2,775.0

309

2,920.5

9,947.1

2,920.4

316

2,239.6

2,239.4

> lägre än >

795

12,153.7

15,220.2

713

13,020.7

779

9,703.0

12,273.2

Summa

4.112

57,773.0

47,978.0

3.937

55,959.8

46,532.0

4,026

52,222.4

42,449.9

Över- (dier underpris .

+ 9,794.9

+ 9,427.0

+ 9,772.5

lito i % av tax.-värdet .

+ 20.4 %

+ 20.8 %

-t* 23.0 %

132

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tali. 2 (forts.). Köpeskillingar och taxeringsTärden å på landsbygden

belägna fastigheter, varå lagfart sökts åren 1921—1928.

Egentliga jordbruksfastigheter och avsöndrade lägenheter; ej släktköp.

Lagfart sökt år 1927

Lagfart sökt år 1928

Antal

Köpe-

Taxe-

Antal

Köpe-

Taxe-

fastig-

skillingar

fastig-

skillingar

värden
1,000 kr.

heter

1,000 kr.

1,000 kr.

heter

1,000 kr.

Malmöhus län:

Köpesk. större än taxeringsvärdet

1,148

19,063.9

13,779.7

1,130

16,921.9

12,135.7

> lika med >

70

643.6

643.6

86

623.6

623.6

> lägre än >

148

4,042.2

4,810.9

187

3,241.0

3,898.4

Summa

1.366

23,749.7

19,284 2

1,403

20,786.5

16,657.7

Över- eller underpris......

D:o i % av taxeringsvärdet . . .

+ 4,515.5
+ 23.5 %

+ 4,128.8
+ 24.8%

Ostergötlands län:

Köpesk. större än taxeringsvärdet

435

8,349.7

5,824.4

392

7,451.4

5,211.0

> lika med >

25

563.7

563.7

38

245.3

245.3

> lägre än >

89

2,117.6

2,754.1

77

2,175.6

2,566.1

Samma

549

11,031.0

9,142.2

507

9,872.3

8,022.4

Över- eller underpris......

D:o i % av taxeringsvärdet . . .

*4-1,888.8
+ 20.7 %

+ 1,849.9
+ 23,1%

Skaraborgs län:

Köpesk. större än taxeringsvärdet

531

7,686.5

4,998.1

469

5,986.4

4,224.3

» lika med »

30

148.1

148.1

62

344.2

344.2

> lägre än »

70

1,262.5

1,641.6

73

1.C87.6

1,347.4

Summa

631

9,097.1

6,787.8

604

7,418.2

5,915.9

Över- eller underpris......

D:o i % av taxeringsvärdet . . .

+ 2,309.3
+ 34.0 %

+ 1,502.3
+ 25.4%

Västmanlands län:

Köpesk. större än taxeringsvärdet

199

2,704.9

1,951.7

170

2,182,5

1,589.7

> lika med »

34

690.4

690.4

25

299.0

299.0

» lägre än >

50

772.3

982.9

59

927.1

1,180.8

Summa

283

4,167.6

3,625.0

254

3,408.6

3,069.5

Över- eller underpris......

D:o i % av taxeringsvärdet . . .

+ 542.6
+ 15.0%

+ 339.1
+ 11.1 %

Gävleborgs län:

191

249

Köpesk. större än taxeringsvärdet

2,134.4

1,555.7

2,608.9

1,849.8

> lika med »

61

333.0

333.0

70

477.0

477.0

» lägre än »

120

854.9

1,202.9

102

840.5

1,104.7

Summa

372

3,322.3

3,091.6

421

3,926.4

3,481.6

Över- eller underpris......

D.o i % av taxeringsvärdet . . .

+ 230.7
+ 7.5 %

+ 494.9
+ 14.4%

Västerbottens län:

Köpesk. större än taxeringsvärdet

213

1,275.3

881.8

266

1,436.1

1,005.3

> lika med >

59

253-6

253.6

69

254.0

254.0

> lägre än >

226

676.9

1,112.8

271

864.7

1,219.8

Summa

498

2,205.8

2,248.2

606

2,554.8

2,479.1

Över- eller underpris......

D:o i % av taxeringsvärdet . . .

- 42.4

- 1.9 %

+ 75.7

+ 3.1 %

Samtliga sex län:

Köpesk. större än taxeringsvärdet

2,717

41,214.7

28,991.4

2,676

36,587.2

26,015.8

> lika med »

279

2,632.4

2,632.4

350

2,243.1

2,243.1

> lägre än >

703

9,726.4

12,505.2

769

9,136.5

11,317.2

Summa

3,699

53,573.5

44,129.0

3,795

47.9668

39,5761

Över- eller underpris......

D.o i % av taxeringsvärdet . . .

+ 9,444.5
+ 21.4%

+ 8,390.7
+ 21.2%

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

133

Tab. 2 (forts.)- Köpeskillingar och taxeringsvärden å på landsbygden

belägna fastigheter, varå lagfart sökts åren 1921—1928.

b) Egentliga jordbruksfastigheter och avsöndrade lägenheter: släktköp.

Anta]

fastig-

heter

Köpe-skillingar
1,000 kr.

Taxe-rings-värden
1,000 kr.

Antal

fastig-

heter

Köpe-skillingar
1,000 kr.

Taxe-rings-värden
1,000 kr.

Lagfart sökt år 1921.

Lagfart sökt år 1922.

Malmöhus län.........

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

121

1,908.2
+ 308.1
+ 19.3%

1,600.1

93

1,307.3
+ 150.3
+ 13.0%

1,157.0

Östergötlands län.......

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

68

1,034.8
+ 143.2
+ 16.1%

891.6

75

1,056.1
+ 40.7

+ 4.0%

1,015.4

Skaraborgs län........

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

100

732.2
+ 253.3
+ 52.9%

478.9

94

882.7
+ 169.2
+ 23.7%

713.5

Västmanlands län.......

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

42

472.0
+ 71.0

+ 17.7%

401.0

57

755.2
+ 49.7

+ 7.0%

705.5

Gävleborgs län........

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

101

776.5
+ 28.9

+ 3.9%

747.6

52

343.1

- 25.3

— 6.9%

368.4

Västerbottens län.......

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

164

473.3

- 94.7

- 16.7%

568.0

156

413.0

- 105.0

— 20.3%

518.0

Samtliga sex län .......

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

596

5,397.0
+ 709.8
+ 15.1 %

4,687.2

527

4,757.4
+ 279.6
+ 6.2 %

4,477.8

Lagfart sökt år 1923.

Lagfart sökt år 1924.

Malmöhus län.........

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

102

1,457-0

- 104.4

- 6.7 %

1,561.4

106

1,802.7
- 186.8
- 9.4%

1,989.5

Östergötlands län.......

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

59

1,138.7
+ 9.3

+ 0.8%

1,129.4

67

1,035.6
+ 93.0

+ 9.9 %

942.5

Skaraborgs län........

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

128

1,145.8
+ 108.1
+ 10.4%

1,037. <

102

969.9
+ 166.6
+ 20.7%

803.3

Västmanlands län.......

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

43

401.8

6.7

- 1.6 %

408.5

32

449.8

- 91.7

- 16.9%

541.5

Gävleborgs län.......

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

47

284.1

- 80.3

— 22.0%

364.4

50

446.0

- 118.9

— 21.0 %

564.9

Västerbottens län.......

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

71

156.7

- 172.5

— 52.4 %

329.2

107

300.2
- 120.2
- 28.6%

420.4

Samtliga box län .......

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

450

4,584.1

- 246.6

— 5.1 %

4,830.6

464

5,004.1

- 258.0

- 4.9%

5,262.1

134

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tab. 2 (forts.). Köpeskillingar och taxeringsvärden å vissa pä landsbygden

belägna fastigheter, varå lagfart sökts åren 1921—1928.

b) Egentliga jordbruksfastigheter och avsöndrade lägenheter: släktköp.

Antal

fastig-

heter

Köpe-skillingar
1,000 kr.

Taxe-rings-värden
1,000 kr.

Antal

fastig-

heter

Köpe-skillingar
1,000 kr.

Taxe-rings-värden
1,000 kr.

Lagfart sökt år 1925.

Lagfart sökt år 1926.

Malmöhus län.........

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

127

1,745.0
+ 44.2

+ 2.6%

1,700.8

152

1,863.2
+ 184.5
+ 11.0%

1,678.7

Östergötlands län.......

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

78

1,507.4
+ 97.3

• + 7.9 %

1,410.1

81

897.4
+ 55.2

+ 6.6%

842.2

Skaraborgs län .........

Över- eller underpris ....
D:o i % av taxeringsvärdet . .

92

877.1
+ 259.0
+ 41.9%

618.1

147

1,223.6
+ 163.9
+ 15.5%

1,059.7

Västmanlands län.......

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

44

460.7

- 34.8

— 7.0%

495.5

56

610.0

- 55.1

- 8.3%

665.1

Gävleborgs län........

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

40

323.9

- 90.4

- 21.8%

414.3

70

738.1

- 243.9

— 24.8 %

982.0

Västerbottens län.......

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

153

475.5

- 234.2

- 33.0%

709.7

207

505.5
- 218.2
- 30.2%

723.7

Samtliga sex län.......

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

534

5,389.6
+ 41.1

+ 0.8%

5,348.5

713

5,837.7

- 113.6

- 1.9%

5,951.3

Lagfart sökt år 1927.

Lagfart sökt år 1928.

Malmöhus län.........

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

160

2,168.8
+ 125.4
+ 6.1 %

2,043.4

164

2,346.2
+ 151.3
+ 6.9%

2,194.9

Östergötlands län.......

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

77

959.2
+ 105.6
+ 12.4%

853.6

60

797.1
+ 129.0
+ 19.5%

668.1

Skaraborgs län ........

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

108

861.2
+ 61.3

+ 7.7%

799.9

122

855.9
+ 150.5
+ 21.3%

705.4

Västmanlands län.......

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

55

678.7
+ 10.1
+ 1.5 %

668.6

63

984.8

- 9.3

- 0.9%

994.1

Gävleborgs län........

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

38

300.4

- 101.3

- 25.2%

401.7

73

510.fi

- 204.1

— 28.6%

714.6

Västerbottens län.......

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

208

681.9

- 209.9

- 28.5%

891.8

217

580.6

- 258.1

- 30.8%

838.7

Samtliga sex län.......

Över- eller underpris.....

D:o i % av taxeringsvärdet . .

646

5,650.2
- 8.8
- 0.2%

5,659.0

699

6,075.1

- 40.7

- 0.7%

6,115.8

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

135

Bil. C.

P. M. angående jämförelse mellan skördens mängd och värde.

(Utarbetad av byråchefen E. Höijer.)

Inom ett land, som i fråga örn vegetabiliska livsmedel är självförsörjande och
där tillförseln utifrån av samma produkter är avsevärt försvårad, påverkas
priset på desamma i hög grad av skördeutfallet. Förbrukningen är underkastad
väsentligt mindre variationer än skörden, och en riklig skörd kan under
sådana förhållanden medföra prissänkning, som för jordbrukarna kan till större
delen förtaga den gynnsamma verkan av en god skörd, medan å andra sidan
den prisstegrande verkan av en dålig skörd går i motsatt riktning.

Med det livliga internationella handelsutbyte, som numera råder, har emellertid
skördeutfallets inverkan på priserna inom det enskilda landet betydligt
försvagats. Särskilt i fråga örn en så ^transportabel vara som brödsäd påverkas
priset starkare av det av den totala tillgången i hela världen beroende
världsmarknadspriset än av det lokala skördeutfallet. Därför kan det mycket
väl hända, och har faktiskt inträffat i Sverige, att en klen brödsädsskörd varit
åtföljd av ett lågt pris, då den otillräckliga inhemska tillgången utan svårighet
kunnat fyllas genom införsel. Däremot är sannolikheten mindre för att en
riklig skörd av ett sädesslag skall i samma mån åtföljas av ett högt pris, då
en riklig tillgång inom landet i regel verkar prissänkande på den inhemska
spannmålen. Särskilt har detta visat sig vara fallet vid en riklig skörd av
mjukt svenskt vete, som det under sådana förhållanden i allmänhet varit svårt
att finna avsättning för.

En annan omständighet, som icke kan förbises vid behandlingen av frågan örn
skördeavkastningens inverkan på jordbrukarnas ekonomi, är, att storleken av
det överskott, som kan av dem försäljas eller eventuellt vidare förädlas genom
utfodring, växlar i långt högre grad än totalskörden och att det endast är för
detta överskott som växlingarna i prisläget äro av egentlig betydelse. Vid en
dålig skörd kan överskottets storlek starkt reduceras eller alldeles försvinna,
så att fördelen av ett eventuellt högt pris för flertalet jordbrukare blir obetydlig
eller t. o. m. förbytes i sin motsats, örn skörden icke räcker för det egna
behovet. Å andra sidan kan överskottet vid en god skörd bliva så stort, att
försäljningssumman även vid ett lågt pris kan springa upp till betydande belopp.
Kännedomen örn överskottets storlek är emellertid i hög grad ofullständig
och saknas för äldre år helt och hållet. Den följande jämförelsen mellan
skördens mängd och värde har därför måst bygga på hela skörden, utan uppdelning
på överskott och förbrukningen inom jordbruket, och kan därför endast
giva en mycket ungefärlig föreställning örn skördevariationernas betydelse
för jordbrukarnas ekonomi.

I tab. 1 lämnas en sammanställning av totalskördens mängd och värde under
perioden 1885—1929. Vid sammanräkning av den totala skördemängden har
den för varje växtslag uppgivna skördekvantiteten på vedertaget sätt efter sitt
näringsvärde reducerats till skördeenheter. Ur sammanställningen ha uteslutits
uppgifterna för åren 1915—1921, då penningvärdets förändringar utövade
en stark inverkan på priserna. Tabellens siffror torde icke vara i behov av

136

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

några närmare förklaringar. Här skall endast påpekas, att variationerna i
skördens mängd i allmänhet äro åtskilligt större än i dess värde, på grund av
prisernas utjämnande inverkan. Endast under tiden efter världskrigets utbrott
ha växlingarna i skördevärdet av kända skäl varit mycket stora.

I de två därefter följande tabellerna 2 och 3 lämnas en något mera detaljerad
jämförelse mellan skördens mängd och värde i fråga örn vete och råg. Vid sidan
örn siffrorna för varje särskilt år ha där uträknats löpande medeltal för
9-årsperioder, i vilka i varje fall ingå, jämte det aktuella årets siffra, de fyra
närmast föregående och de fyra närmast efterföljande åren. I de åberopade
tabellernas två sista kolumner är i procent angivet varje årssiffras avvikelse
från 9-årsmedeltalet. Göres en sammanställning av ifrågavarande procenttal
med fördelning av åren på två grupper, den ena innefattande år med skördemängden
över medeltalet och den andra åren med mindre skördemängd än medeltalet,
erhallas följande medeltal per år för de procentuella avvikelserna.
(Året 1914 har därvid uteslutits på grund av det i viss mån redan då abnorma
prisläget.)

Y e t e

Avvikelse betr. skördens
mängd värde

Ar med skörd över medeltalet . . . . + 5.7 % + 1.3 %

» > > under > .... — 9.1 % —1.3 %

Råg

Avvikelse betr. skördens
mängd värde

+ 6.9 % + 0.7 %

— 12.0 % — 5.9 %

Det Damgar av ovanstaende sammanställning i fråga örn såväl vete som råg,
att för de år, som lämnat en skörd, som till mängden överstiger medeltalet, även
skördevärdet varit något större än medeltalet, men att överskottet i fråga om
värdet dock varit betydligt mindre än i fråga örn mängden. För år med dålig
skörd har däremot underskottet i skördevärdet betydligt närmare följt den låga
skörd em ängden. Särskilt för vetet har skördens värde givit nästan lika stort
underskott som mängden.

Tab. 1. Jämförelse mellan totalskördens mängd och värde.

Å r

Mängd,
1,000 sk.e.

Pris per
1,000
sk.e., kr.

Totalvärde,
1,000 kr.

Å r

Mängd,
1,000 sk.e.

Pris per
1,000
sk.e., kr.

Totalvärde,
1,000 kr.

1885 .....

5,526,786

87.16

481,700

1906 .....

7,264,229

107.40

780,200

86.....

5,590,354

88.35

493,900

07.....

7,353,956

107.07

787^400

87.....

5,348,616

84.41

451,500

08.....

8,219,348

97.42

800,700

88.....

5,126,091

95.47

489,400

09.....

7,726,036

100.66

777,700

89 .....

90 .....

4,976,270

6,249,347

94.83

83.85

471,900

524,000

10.....

7,939,167

99.23

787,800

1891.....

5,486,710

99.06

541,700

1911.....

6,976,079

120.55

841,000

92.....

6,383,642

85.56

546,200

12.....

8,186,612

111.55

913,200

93.....

5,555,325

95.61

531,100

13.....

8,792,312

97.50

857,200

94 .....

95 .....

6,229,780

6,248,941

80.52

81.49

501,600

509,200

14.....

7,082,426

158.66

1,123,700

1896 .....

6,181,452

84.25

520,800

1922 .....

7,474,514

135.57

1,013,300

97.....

6,081.847

89.97

547,200

23.....

7,810,224

143.43

1,120,200

98.....

6,673,723

86.34

576,200

24.....

7,204,192

168.22

1,211400

99.....

1900 .....

5,698,894

6,484,954

97.33

97.44

554,700

631,900

25.....

8,667,261

140.56

1,218,300

1901.....

5,854,860

104.83

613,800

1926 .....

8,382,895

141.87

1,189,300

02.....

6,087,466

102.67

625,000

27.....

8,115.357

135.31

1498,100

03.....

6,824,927

95.50

651,800

28 1 ... .

8,269,724

139.75

1455,700

04 .....

05 .....

5,755,310

6,217,244

109.01

109.08

627,400

678,200

29'' ... .

8,750,603

123.45

1480,300

1 Preliminära uppgifter.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

137

Tab. 2. Vete.

Å r

Mängd, ton

Pris per
100 kg,
kr.

Årssiffra

Värde, 1,000 kr.

Årssiffrans avvi-kelse från medel-talet

Årssiffra

9-års

medeltal

Årssiffra

9-års

medeltal

Mängd

%

Värde

%

1893 ..........

105,633

12.12

12,800

_

_

__

94..........

118,362

—

10.05

11,900

—

—

—

95..........

101,001

—

10.89

11,000

—

—

—

96..........

129,287

_

12.38

16,000

—

—

—

97..........

128,573

121,852

14.70

18,900

16,122

+ 5.5

+ 17.2

98..........

123,604

123,898

14.89

18,400

16,733

- 0.2

+ 10.0

99..........

125,175

127,444

14.06

17,600

17,656

- 1.8

- 0.3

1900 ..........

149,780

131,703

13.55

20,300

18,578

+ 13.7

+ 9.3

01..........

115,254

134,224

15.79

18,200

19,156

- 14.1

- 5.0

02..........

124,047

140,280

14.75

18,300

19,889

- 11.6

- 8.0

03..........

150,273

144,985

13.44

20,200

20,756

+ 3.6

— 2.7

04..........

139,336

152,394

13.85

19,300

22,011

- 8.6

- 12.3

05..........

151,977

158,172

13.95

21,200

23,422

- 3.9

- 9.5

06..........

183,071

168,637

13.93

25,500

24,811

+ 8.6

+ 2.8

07..........

165,953

179,366

15.79

26,200

26,522

- 7.5

- 1.2

08.........

'' 191,852

186,252

15.06

28,900

27,921

+ 3.0

+ 3.5

09..........

201,781

199,505

16.35

33,000

29,691

+ 1.1

+ 11.1

10..........

209,446

209,549

14.66

30,700

32,735

- 0.0

- 6.2

11..........

220,606

217,974

15.28

33,700

34,637

+ 1.2

- 2.7

12..........

212,246

232,813

15.45

32,788

37,024

- 8.8

- 11.4

13..........

258,610

232,060

13.62

35,235

38,837

+ 11.4

- 9.8

14..........

242,378

250,039

20.05

48,595

42,979

- 3.1

+ 13.1

22..........

258,893

263,517

16.46

42,619

47,740

- 1.8

- 10.7

23..........

299,501

285,328

15.92

47,675

53,853

+ 5.0

- 11.6

24..........

185,081

319,671

24.43

45,221

60,482

- 42.1

-25.2

25..........

363,588

348,488

19.33

70,279

66,618

+ 4.3

+ 5.5

26..........

330,748

_

22.24

73,545

—

—

—

27..........

416,911

—

21.28

88,721

—

—

—

28..........

521,332

—

17.73

92,448

—

—

—

29..........

517,963

—

17.46

90,456

—

—

—

Den nu påpekade tendensen hos skördevärdet att sjunka jämsides med dålig
skörd men att endast i mindre grad stiga vid god skörd synes innebära, att under
år med god skörd den stora tillgången tryckt ned priset, så att den ekonomiska
vinsten starkt reducerats, medan en dålig skörd icke i samma utsträckning
medfört en motsvarande höjning av priset. Den förlust, jordbrukarna
fått bära på grund av en dålig skörd, har alltså endast i mindre grad uppvägts
av vinst under goda skördeår.

138

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2,

Tab. 3. Råg.

Å r

Mängd, ton

Pris per
100 kg,
kr.

Årssiffra

Värde, 1,000 kr.

Årssiffrans avvi-kelse från medel-talet

Årssiffra

9-års

medeltal

Årssiffra

9-års

medeltal

Mängd

%

Värde

%

1893 ..........

584,298

10.61

62,000

94..........

483,198

—

9.02

43,600

—

_

_

95..........

473,162

—

9.98

47,200

—

—

—

96..........

587,169

_

10.35

60,800

_

_

97..........

583,264

539,996

11.25

65,600

59,233

+ 8.0

+ 10.7

98..........

502,549

533,559

12.16

61,100

59,800

- 5.8

+ 2.2

99..........

500,753

542,982

13.32

66,700

62,644

- 7.8

+ 6.5

1900 ..........

593,180

547,976

10.17

60,300

64,511

+ 8.2

- 6.5

01..........

552,393

550,548

11.91

65,800

66,367

+ 0.3

- 0.9

02..........

526,362

557,707

12.75

67,100

68,267

- 5.6

- 1.7

03..........

568,003

559,586

12.18

69,200

69,922

+ 1.5

- 1.0

04..........

518,107

572,482

12.35

64,000

71,689

— 9,5

- 10.7

05..........

640,319

578,925

12.70

77,500

74,244

+ 5.4

+ 4.4

06..........

647,697

586,691

12.77

82,700

74,889

+ 10.4

+ 10.4

07..........

519,458

596,742

14.63

76,000

76,356

- 13.0

- 0.5

08..........

616,820

598,758

13.39

82,600

77,744

+ 3.0

+ 6.2

09..........

651,162

606,131

12.79

83,300

78,862

+ 7.4

-t- 5.6

10..........

622,294

613,889

11.51

71,600

85,136

+ 1.4

- 15.9

11..........

616,820

604,389

13.02

80,300

85,131

+ 2.1

- 5.7

12..........

586,148

612,619

13.94

81,698

85,864

- 4.3

- 4.9

13..........

584,464

574,798

12.67

74,060

83,788

+ 1.7

- 11.6

14..........

680,140

577,563

19.70

133,964

86,645

+ 17.8

+ 54.6

22..........

562,192

573,599

14.70

82,657

90,858

- 2.0

— 9.0

23 . . . • ......

593,529

547,891

13.92

82,599

90,307

+ 8.3

- 8.5

24..........

276,432

531,174

23.11

63,912

90,041

- 48.0

-29.0

25..........

676,054

512,187

16.12

109,011

89,001

+ 32.0

+ 22.5

26..........

586,613

_

18.67

109,518

_

27..........

385,453

—

19.56

75,341

_

_

_

28..........

435,692

—

18.20

79,307

_

_

_

29..........

413,578

—

15.64

64,697

—

—

—

Den mera summariska sammanställning av skördens mängd och värde, som
för korn och havre meddelas i tabell 4, ådagalägger, att även i fråga örn dessa
båda sädesslag variationerna i skördens värde äro väsentligt mindre än i dess
mängd. Av tabellens detaljer skall här endast påpekas, hurusom det goda
skördeåret 1929 på grund av lågt pris på havren gav ett lika lågt värde på
havreskörden som det dåliga skördeåret 1927, och hurusom å andra sidan
havreskörden under de mycket dåliga skördeåren 1914 och 1924 tack vare höga
priser sprang upp i mycket höga värden.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

139

Tab. 4. Korn och havre.

Å r

Korn

Havre

Mängd,

ton

Pris per
100 kg.
kr.

Värde,
1,000 kr.

Mängd,

ton

Pris per
100 kg.
kr.

Värde,
1,000 kr.

1893 ............

293,921

10.55

31,000

969,579

9.64

93,500

94............

322,788

9.45

30,500

1,178,062

7.04

82,900

95............

325,738

9.67

31,500

1,196,237

6.70

80,100

96............

320,393

10.27

32,900

942,273

7.80

73,500

97............

318,143

11.72

37,300

972,350

8.51

82,700

98............

334,590

11.84

39,600

1,216,767

8.21

99,900

99............

263,776

13.16

34,700

899,611

9.36

84,200

1900 ............

332,698

11.42

38,000

1,192,845

8.43

100,600

01............

295,379

12.36

36,500

941,007

9.37

88,200

02............

279,704

13.23

37,000

956,583

9.65

92,300

03............

323,440

11.32

36,600

1,075,331

9.05

97,300

04............

316.948

11.52

36,500

866,504

10.57

91,600

05............

308,093

11.46

35,300

1,055,034

9.71

102,400

06............

341,132

11.84

40,400

1,192,205

9.71

115,800

07............

294,271

13.08

38,500

1,136,282

10.82

122,900

08............

355,624

12.06

42,900

1,272,993

9.70

123,500

09............

305,281

12.58

38,400

1,182,001

9.86

116,500

10............

329,630

11.47

37,800

1,289,885

9.47

122,100

11............

324,917

12.19

39,600

1,097,877

10.95

120,200

12............

308,215

13.59

41,880

1,273,926

11.65

148,446

13............

368,674

11.67

43,348

1,401,428

9.69

135,859

14............

265,009

17.70

46,917

805,556

18.80

151,444

22............

294,005

14.04

41,292

1,119,895

12.15

136,024

23............

248,833

14.68

36,533

1,052,249

13.67

143,798

24............

288,525

19.97

57,628

1,032,680

16.16

166,839

25............

314,101

16.88

53,016

1,175,852

14.41

169,465

26............

325,954

17.02

55,483

1,271,470

13.89

176,544

27............

200,659

18.95

38,025

1,057,116

14.64

154,718

28...........

212,139

16.68

34,874

1,207,522

14.67

177,462

29............

250,059

14.72

36,801

1,280,785

12.03

154,102

140

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bil. D.

IV.

P. M.

angående insättningar och uttagningar i postsparbanken och de enskilda
sparbankerna samt dessas kreditgivning till jordbrukare.

(Utarbetad av byråchefen E. Höijer.)

Det material, som ligger till grund för utskottets utredning angående insättningar
och uttagningar i postsparbanken och sparbankerna, är följande. Från
postsparbanken ha erhållits dels uppgifter länsvis angående under vart och ett
av arén 1925—1929 insatta och uttagna medel, dels vissa uppgifter angående
under ar 1929 inträffade förändringar i behållningen å av jordbrukare innehavda
motböcker, dels slutligen uppgifter angående överskott av insättningar
eller uttagningar vid postanstalter, belägna inom rena landsbygdskommuner.
Till belysning av sparbankernas inlåningsrörelse under åren 1925—1928 bär
inom utskottets sekretariat sammanställningar verkställts länsvis av den officiella
sparbanksstatistikens tryckta eller otryckta material angående insättningar
och uttagningar. För år 1929 har ännu icke material inkommit för en
fullständig statistik i samma ämne. I Svensk sparbankstidskrift, häfte 1 för
innevarande år, finnas emellertid ifrågavarande uppgifter publicerade för flertalet
större sparbanker med en sammanlagd insättarebehållning uppgående till
84 % av samtliga sparbankers. Slutligen har till belysning av inlåningsrörelsen
vid sparbanker, vilkas klientel kan antagas till övervägande del bestå av
jordbrukare, ett urval gjorts av 277 dylika sparbanker och för dem sammanställts
insättningar och uttagningar under vart och ett av åren 1925—1929.
Urvalet har skett med biträde av inom riksdagen förefintliga, med sparbankernas
karaktär i ifrågavarande avseende förtrogna ortsrepresentanter. Materialet
har för åren 1925—1928 hämtats från den officiella sparbanksstatistiken, men
har för år 1929 genom förmedling av Svenska sparbanksföreningen införskaffats
direkt^från varje särskild sparbank. I samband därmed ha uppgifter inhämtats
från ifrågavarande sparbanker rörande deras kreditgivning till jordbrukare.

*

Närmast följande tabell innehåller en sammanfattning för hela riket av insättnings-
eller uttagningsöverskottet i såväl postsparbanken som sparbankerna
under vart och ett av åren 1925—1929. För år 1929 innefattar uppgiften
av förut angivna skäl icke samtliga sparbanker, men då däri inbegripna sparbanker
representera 84 % av hela insättarebehållningen vid 1928 års slut, torde
densamma på ett i huvudsak riktigt sätt angiva resultatet av sparbankernas
inlåningsrörelse under ifrågavarande år.

Å r

Postspar banken,

kronor

Sparbanken)
a,
Ikronor

Tillsammans,

kronor

1925 .................+ 10,241,171 - 18,125,063

1926 .................+ 17,932,417 + 23,347,904

1927 .................+ 9,532,956 - 26,694,293

1928 .................+ 9,519,117 + 11,750,184

1929 .................+ 50,235,901 -24,161,00c

- 7,883,892
+ 41,280,321

- 17,161,337
+ 21,269,301
+ 26,075,000

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

141

Postsparbanken har, som av ovanstående framgår, alla fem åren haft betydande
insättningsöverskott, som år 1929 uppgick till icke mindre än drygt
50 milj. kr. För sparbankerna har resultatet av inlåningsrörelsen varit mera
växlande. Åren 1926 och 1928 ha givit stora insättningsöverskott, men de tre
övriga åren ha uttagningarna överstigit insättningarna med 18—27 milj. kr.
Sammanfattas inlåningsrörelsen vid såväl postsparbank som sparbanker, visar
densamma för åren 1925 och 1927 överskott av uttagningar, men de tre
övriga åren överskott av insättningar, år 1926 på icke mindre än 41 milj. kr.
Det förefaller sannolikt, att postsparbankens stora insättningsöverskott till
en del vunnits direkt på bekostnad av sparbankerna och att särskilt under år
1929 betydande belopp, under intrycket bl. a. av sammanbrottet för de allmänna
sparbankerna, överflyttats från landets sparbanker till postsparbanken.

Den i det föregående omnämnda undersökningen av inlåningsrörelsen vid de
övervägande jordbruksbetonade sparbankerna berör, som nämnts, inalles 277
sparbanker, till vilka vid 1925 års ingång hörde 37 % av insättarebehållningen
vid rikets samtliga sparbanker. Vid urvalet av ifrågavarande sparbanker har
man sökt att i så stor utsträckning som möjligt få med sådana sparbanker, vilkas
verksamhetsområde utgöres av utpräglade jordbruksbygder och vilkas
kundkrets därför till övervägande del kan antagas bestå av den jordbruksidkande
befolkningen. Sparbanker i utpräglade skogsbygder ha icke medtagits.
Någon uppdelning av varje särskild sparbanks insättare efter yrke har
icke varit möjlig att genomföra, och då sparbankernas verksamhet endast mera
sällan torde omfatta områden med ett enhetligt näringsliv utan fastmera ofta
torde innefatta såväl stadsbygd som ren jordbruksbygd och industrialiserad
landsbygd, har det givetvis icke varit möjligt att i en grupp sammanföra alla
insättare, som hämta sin inkomst från jordbruket. Många sådana äro kunder
hos de sparbanker, som icke ansetts kunna medtagas bland de jordbruksbetonade,
medan å andra sidan dessa sparbanker bland sina insättare räkna ett
stort antal personer från andra samhällsklasser. Så mycket torde dock genom
den verkställda grupperingen ha vunnits, att jordbruksbefolkningen är den
förhärskande bland de jordbruksbetonade sparbankernas kundkrets och att därför
resultatet av deras inlåningsrörelse till väsentlig del är beroende av det ekonomiska
läget inom denna näringsgren.

Resultatet av den genomförda grupperingen återgives i sammandrag för hela
landet i efterföljande tabell, som anger insättnings- eller uttagningsöverskottets
storlek dels vid de jordbruksbetonade och dels vid de övriga sparbankerna,
för vilka sistnämnda siffrorna framräknats som skillnaden mellan samtliga
sparbanker och den förstnämnda gruppen. För år 1929 äro, som redan nämnts,
uppgifterna för samtliga sparbanker icke fullständiga, och samma brist vidlåder
därför även gruppen »övriga».

Å r

Jordbruksbetonade

Övriga

Samtliga

sparbanker,

kronor

sparbanker,

kronor

sparbanker,

kronor

1925 . . .

.....- 17,709,688

- 415,375

- 18,125,063

1926 . . .

.....- 4,118,336

+ 27,466,240

+ 23,347,904

1927 . . .

.....- 14,353,105

- 12,341,188

- 26,694,293

1928 . . .

.....- 3,142,475

+ 14,892,659

+ 11,750,184

1929 . . .

.....- 13,368,002

— 10,793,000

— 24,161,000

Vid de övervägande jordbruksbetonade sparbankerna ha, såsom av sammanställningen
här ovan framgår, uttagningarna alla år varit större än insättningarna.
Det första året, 1925, uppgick uttagningsöverskottet till den avsevärda
summan av 17.7 milj. kr., vilket torde stå i samband med 1924 års dåliga
skörd. Nästan lika stort, 14.4 milj. kr., var uttagningsöverskottet år 1927, och
även det sista året, 1929, var samma överskott betydande, 13.4 milj. kr. De

142

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

övriga sparbankerna kunna för åren 1926 och 1928 uppvisa stora insättningsöverskott,
medan å andra sidan uttagningarna de båda åren 1927 och 1929
överstigit insättningarna med över 10 milj. kr. Den i det föregående berörda
överflyttningen av medel från sparbankerna till postsparbanken under år 1929
torde för båda grupperna av sparbanker ha bidragit till det stora uttagningsöverskottet.
Det är därjämte icke uteslutet, att resultatet av de jordbruksbetonade
sparbankernas inlåningsrörelse ytterligare blivit försämrat genom den
tendens, som under senare år framträtt bland de mindre landsbygdssparbankemas
insättare att överflytta sina sparmedel till de i städerna belägna sparbankerna.

Inlåningsrörelsens utveckling vid postsparbanken och sparbankerna samt vid
de båda särskilda grupperna av de senare belyses mera i detalj genom de i
tab. 1 i slutet av denna P. M. framlagda uppgifterna örn insättnings- och uttagningsöverskottens
storlek inom varje län. Uppgifterna för samtliga sparbanker
äro, som redan framhållits, i viss mån ofullständiga.

Postsparbanken kan så gott som undantagslöst för alla år uppvisa insättningsöverskott
inom alla län. Under år 1929 ha dessa överskott inom många
län tillvuxit utomordentligt starkt, och man kan i åtskilliga fall tydligt se,
huru de i postsparbanken insatta medlen direkt tagits från sparbankerna. Härpå
kunna flera exempel nämnas. I Uppsala län hade sparbankerna under 1929
på grund av särskilda omständigheter ett uttagningsöverskott på icke mindre
än 3.5 milj. kr., och av detta belopp har tydligen en avsevärd del gått till postsparbanken,
som inom samma län kan uppvisa ett insättningsöverskott på 1.8
milj. kr. En liknande snabb utveckling av postsparbankens inlåningsrörelse
på bekostnad av de enskilda sparbankerna kan spåras i Stockholms, Jönköpings.
Kalmar, Skaraborgs, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands
och Jämtlands län. Å andra sidan är det tydligt, att inom åtskilliga
andra län något dylikt sammanhang mellan postsparbankens och de
enskilda sparbankernas inlåningsrörelse icke råder. Inom Stockholms stad och
vissa län, såsom Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs och Göteborgs och
Bohus, ha icke endast postsparbanken utan även sparbankerna betydande insättningsöverskott.
Och inom andra län är insättningsöverskottet vid postsparbanken
så relativt obetydligt, att det icke kan förklara de enskilda sparbankernas
stora uttagningsöverskott. Bland de senare länen märkas särskilt
de båda skånska, som under alla fem åren haft mycket stora uttagningsöverskott.
År 1929 uppgår detta överskott i Kristianstads län till drygt 3 milj.
kr. och i Malmöhus län till 11.5 milj. kr., eller tillsammans betydligt mera än
hälften av det samlade uttagningsöverskottet för rikets alla sparbanker.

En närmare granskning av de i samma tabell 1 meddelade uppgifterna för
de mera jordbruksbetonade sparbankerna visar för år 1929 anmärkningsvärt
stora uttagningsöverskott för ifrågavarande grupp av sparbanker i Kristianstads,
Malmöhus, Skaraborgs och Västmanlands län. Endast i Kronobergs,
Göteborgs och Bohus, Värmlands och Västerbottens län har de jordbruksbetonade
sparbankernas inlåningsrörelse under år 1929 lämnat ett positivt överskott.
Under hela femårsperioden 1925—1929 ha uttagningarna ur de jordbruksbetonade
sparbankerna överstigit insättningarna i samma sparbanker
med drygt 52 milj. kr., varav 42 milj. kr. komma på de båda skånska länen,
nära 7 milj. kr. på Västmanlands län och 4 milj. kr. på Östergötlands län. Under
samma period Åsa övriga sparbanker i hela landet ett insättningsöverskott
på nära 20 milj. kr.

Trots det att, såsom nyss nämndes, vid de jordbruksbetonade sparbankerna
uttagningarna under hela femårsperioden 1925—1929 överstigit insättningarna
med drygt 52 milj. kr., har likväl, tack vare den å insättningarnas behållning
upplupna räntan, denna behållning ökats från 897 milj. kr. vid ingången

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

143

av år 1925 till 1,047 milj. kr. vid utgången av år 1929. Uttagningarna kunna
därför sägas i stort sett mera ha haft karaktären av ett ianspråktagande av
ränteavkastningen å sparmedlen än en förbrukning av innestående kapitalbehållning.
Förändringarna under samma tid i insättarebehållningen inom varje
län framgår av följande tabell.

Insättarnas behållning, kr.

den Vi 1925

den S1/i2 1928

den 31/u 1929

Stockholms

län

...... 7,963,256

9,848,986

10,065,554

Uppsala

>

...... 14,496,303

15,332,693

15,676,241

Södermanlands

>

...... 16,334,694

19,638,266

20,058,382

Östergötlands

»

...... 31.992,056

33,664,063

34,460,197

Jönköpings

>

...... 43,901,156

53,422,932

54,062,142

Kronobergs

>

...... 41,465,536

51,439,175

54,038,700

Kalmar

>

...... 39,412,367

48,181,141

48,113,702

Gotlands

>

...... 15,003,303

16,288,789

17,152,159

Blekinge

......13,211,570

13,628,878

14,139,375

Kristianstads

...... 97,304,771

102,647,899

103,018,480

Malmöhus

>

...... 174,813,864

184,404,608

186,796,007

Hallands

>

...... 3,679,727

4,353,888

4,372,032

Göteborgs o. Bohus

...... 118,968,829

142,449,097

149,820,983

Alvsborgs

>

...... 30,088,739

34,792,911

36,024,946

Skaraborgs

>

...... 60,239,832

69,845,019

71,884,797

Värmlands

>

...... 24,672,214

30,362,935

32,442,766

Örebro

>

...... 14,358,735

15,282,709

15,547,755

Västmanlands

>

...... 51,571,740

55,308,091

56,084,422

Kopparbergs

>

...... 37,317,878

48,547,964

49,874,849

Gävleborgs

»

...... 27,325,832

31,718.961

32,733,270

Västernorrlands

>

...... 1,939,779

1,982,744

1,938,386

Jämtlands

>

...... 14,984,290

17,348,156

17,270,354

Västerbottens

...... 5,995,787

7,580,626

8,487,704

Norrbottens

»

...... 9,657,650

12,536,315

13,027,667

Hela riket 896,699,908

1,020,606,846

1,047,090,870

Såsom av ovanstående framgår, har insättarebehållningen under femårsperioden
tillvuxit inom alla län med undantag för Västernorrlands, där en mindre
tillbakagång ägt rum. — En jämförelse mellan de i samma tabell meddelade
uppgifterna örn insättarebehållningens storlek vid utgången av de två sista
åren visar, att även under år 1929, trots de stora uttagningsöverskotten, behållningen
vuxit med närmare 27 milj. kr. Endast i Kalmar, Västernorrlands och
Jämtlands län bar insättarnas behållning under år 1929 undergått någon minskning.

Från postsparbanken ha vidare vissa uppgifter erhållits angående under år
1929 inträffade förändringar i behållningen å av jordbrukare innehavda motböcker.
Den av generalpoststyrelsen verkställda utredning, på vilken ifrågavarande
uppgifter grundar sig, omfattar likväl icke av flera skäl samtliga av
jordbrukare innehavda postsparbankskonton, då med hänsyn till den korta
tiden vissa inskränkningar måst genomföras i bearbetningen av det förefintliga
materialet. Sålunda ha i utredningen icke medtagits postanstalterna inom
Stockholms stad med under dessa lydande poststationer inom Stockholms län,
varjämte från undersökningen uteslutits alla motböcker, varå under de sista
nio månaderna av år 1929 icke förekommit någon insättning på minst 500 kr.
Av betydelse för utredningsresultatet är också, att postsparbanken för ett
stort antal motboksägare saknar uppgift örn yrken och att det alltså i regel
icke varit möjligt att beträffande dylika insättare avgöra, vilka yrkesgrupper
de tillhöra. Det har av generalpoststyrelsen framhållits, att, därest utredningen
kunnat göras i allo fullständig, det sammanlagda insättningsöverskottet för

144

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

lantbrukarna förmodligen blivit avsevärt högre, än den slutsiffra, sammanställningen
nu utvisar.

Undersökningen, som alltså omfattar endast sådana konton, varå någon insättning
å minst 500 kr. förekommit under tiden 1 april—31 december 1929 och
som kunnat fastställas tillhöra jordbrukare, har för varje län givit följande
resultat.

Län

Antal

delägare

Insättningsöverskott
under år 1929,
kronor

Stockholms................... 147

Uppsala..................... 121

Södermanlands.................. 112

Östergötlands.................. 196

Jönköpings................... 115

Kronobergs................... 80

Kalmar..................... 75

Gotlands.................... 28

Blekinge .................... 24

Kristianstads.................. 31

Malmöhus.................... 51

Hallands.................... 37

Göteborgs och Bohus............... 84

Älvsborgs.................... 159

Skaraborgs................... 106

Värmlands.................... 236

Örebro..................... 115

Västmanlands.................. 82

Kopparbergs................... 243

Gävleborgs................... 145

Västernorrlands................. 134

Jämtlands.................... 151

Västerbottens.................. 209

Norrbottens................... 119

144,379

160,048

120,776

209,815

103,814

66,918

80,298

27,153

23,996

20.617

45,074

37,595

92,968

142,221

98,401

279,327

127,524

95,600

376,234

162,147

146,007

121,384

188,076

136,960

Summa 2,800 3,007,332

Enligt ovanstående ha å de av utredningen berörda motböckerna insättningarna
överstigit uttagningarna med något över 3 milj. kr., vilket motsvarar 6 %
av postsparbankens hela insättningsöverskott under ifrågavarande år. I betraktande
av undersökningens starka begränsning till endast de större insätta
rna^ och därjämte av den överflyttning av sparmedel, som, enligt vad i det
föregående framhållits, ägt rum från de enskilda sparbankerna till postsparbanken,
synas likväl de erhållna resultaten endast i ringa mån vara ägnade att
belysa den ekonomiska ställningen och sparförmågan hos den jordbruksidkande
befolkningen under år 1929.

*

Genom generalpoststyrelsens försorg har ytterligare en utredning verkställts
angående under åren 1927 och 1928 insatta samt under år 1929 insatta
och uttagna belopp av postsparbanksmedel. Vid denna utredning ha rikets
samtliga postanstalter fördelats på fem grupper efter deras belägenhet i kommuner
med samma förhärskande näringsgren. Grupperna ha varit städer,
jordbruk skommuner (i södra och mellersta Sverige), skogskommuner (i Norrland
och inre Svealand), blandade kommuner samt industri- och övriga kommuner.
* Inom de blandade kommunerna har någon särskild näringsgren icke
varit sa förhärskande, att de kunnat hänföras till någon av de föregående
grupperna. För de till var och en av dessa kommungrupper hörande postanstalterna
ha därefter länsvis uträknats sammanlagda beloppen av insättningar
resp. uttagningar.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

145

Generalpoststyrelsen har beledsagat resultaten av denna utredning med vissa
kommentarer, som här till vissa delar torde böra återgivas. Därvid har till
en början framhållits, att de erhållna siffrorna för de olika kommungrupperna
icke ägnade sig för en direkt avläsning av viss yrkesgrupps andel i postsparbanksbehållningen.
Postsparbanken vore en rikssparbank, där varje delägare
kunde få sina insättningar och uttagningar ombesörjda vid var och en
av landets c:a 3,800 postanstalter. Han vore icke bunden vid en och samina
postanstalt, lika litet som det givetvis kunde förutsättas, att han under samtliga
år, som undersökningen omfattade, varit bosatt inom en och samma kommungrupp
eller haft ett och samma yrke. Härtill komme den omständigheten,
att postanstalterna vore mycket ojämnt fördelade inom kommuner av olika
näringskaraktär. Jordbrukskommunerna, som hade minsta antalet postanstalter
(omkr. tredjedelen av sådana kommuner saknade postanstalt), kunde redan
till följd därav icke väntas uppvisa några större tal för insättningar eller uttagningar.
Befolkningen inom sådana kommuner torde, enligt generalpoststyrelsens
mening, för postsparbanks- eller posituppdrag i allmänhet ofta
nödgas anlita postanstalt inom andra kommuner än den egna. Därtill komme
den av erfarenheten bekräftade omständigheten, att i synnerhet den mera bofasta
befolkningen å den utpräglade landsbygden gärna undveke att låta sina
postsparbankstransaktioner ske å ortens postanstalt. Man föredroge att låta
dessa fullgöras vid postanstalten i närmaste stad eller större samhälle, där
man merendels hade regelbundna förrättningar men där (d. v. s. å postanstalten)
man vore okänd för postfunktionärerna och postkunderna. Därest emellertid,
såsom i de av generalpoststyrelsen framlagda tabellerna skett, en uträkning
gjordes av de procentuella förändringarna år för år i fråga örn resp.
kommuners andel i insättningsbeloppen, syntes möjlighet föreligga att bilda
sig ett omdöme, huruvida viss befolkningsgrupps ekonomiska ställning, sådan
den kunde utläsas av dess tillgodohavanden i postsparbanken, förbättrats eller
försämrats. Det vore sant, att detta icke kunde utläsas enbart av insättningsbeloppen
och att tabellerna icke återgåve uttagningsbeloppen för annat år än
1929. Örn just nämnda år skulle ha varit särskilt ofördelaktigt för jordbruksnäringens
utövare, torde emellertid bristen på motsvarande uppgifter för åren
1927 och 1928 icke vara av större betydelse.

Vid generalpoststyrelsens ifrågavarande utredning har till en början en jämförelse
verkställts mellan de olika grupperna av kommuner i avseende på storleken
av de i postsparbanken under åren 1927, 1928 och 1929 insatta medlen.
Följande tabell innehåller en sammanfattning för hela riket av de erhållna
resultaten.

I n s

atta belopp

0 k n

i n g

Postanstalter belägna inom:

1927

kr.

1928

kr.

1929

kr.

1927—28

%

1928-!

%

Jordbrnkskommuner.....

. 2,921,903

3,160,428

4,560.924

8

44

Skogskom mimer.......

. 2,240.948

2,458,591

3,369,343

10

37

Blandade kommuner.....

. 10,274,332

11,093,488

17,193,127

8

55

Fiidustrikommuner......

. 16,723,153

18,721,925

31,489,582

12

68

Städer ...........

. 47,441,613

56.142.240

97,944.491

18

74

Samtliga 79,001,949

91,570,072

154,557,407

15

09

29

För år 1929 har vidare följande jämförelse gjorts mellan samma kommungrupper
i avseende på de insatta och uttagna medlens storlek.

Bihang till riksdagens jnotokoll 1930. 11 sami. 2 käft. (Nr 2.)

10

146

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Postanstalter belägna inom:

Insätta

Uttagna

Överskott av

kr. 1

insättningar,
% av insatta

belopp, kr.

belopp, kr.

belopp

4,560,924

2,708,803

1,852,121

41

3,369,343

1,942,754

1,426,589

42

17,193,127

9,618,709

7,574,418

44

31,489,582

18,807,755

12,681,827

40

97,944,491

71,330,535

26,613,956

27

Samtliga 154,557,467

104,408,556

50,148,911

32

De i de båda förestående tabellerna framlagda siffrorna få alla sin prägel
av den i det föregående flera gånger berörda starka utvecklingen under de senare
åren av postsparbankens inlåningsverksamhet och överflyttningen i samband
därmed av sparmedel från de enskilda sparbankerna till postsparbanken.
Det är icke uteslutet, att just jordbruksbefolkningen i särskilt hög grad deltagit
i denna överflyttning och därigenom bidragit till en starkare ökning av
insättningarna vid postanstalterna i de specifika jordbrukskommunema än som
motsvarar den faktiska sparförmågan. Beträffande den i den sista tablån
verkställda jämförelsen mellan insatta och uttagna belopp torde därjämte
böra framhållas, att inlåningsrörelsen har en i viss mån annan karaktär i städer
och liknande samhällen än på den rena landsbygden. I stadssamhällena har
inlåningsrörelsen i stor utsträckning karaktären av insättning eller uttagning
på giro- eller uppsägningsräkning. Å den rena landsbygden torde det däremot
till övervägande del röra sig örn insättning av verkliga sparmedel. Det är naturligt,
att under sådana förhållanden insättningsöverskottets storlek i förhållande
till insättningarnas totalbelopp kan väntas stanna vid ett lägre procenttal
i stadssamhällena än på den rena landsbygden. Båda de nu påpekade omständigheterna
bidraga att förklara den skenbara motsägelse, som råder mellan
den starkt positiva utvecklingen av postsparbankens inlåningsrörelse inom
jordbrukskommunema och de i det föregående konstaterade stora uttagningsöverskotten
inom de övervägande jordbruksbetonade enskilda sparbankerna.
Generalpoststyrelsen har emellertid som slutsats av den verkställda undersökningen
ansett sig kunna framhålla, att även de exklusiva jordbrukskommunerria
visat sig ha väl följt med i den konstaterade allmänna uppgången av såväl
insättningsbelopp som insättningsöverskott i postsparbanken.

Beträffande utvecklingen under åren 1927—1929 av postsparbankens inlåningsrörelse
inom de olika kommungrupperna i varje särskilt län hänvisas till
tab. 2 i slutet av denna P. M.

*

Beträffande sparbankernas kreditgivning till jordbrukare under åren 1928
och 1929 ha uppgifter lämnats av 160 sparbanker av 224 tillfrågade. De uppgiftslämnande
sparbankerna förvaltade vid utgången av 1928 ett kapital av
tillhopa cirka 402 milj. kronor. Kreditgivningen till jordbrukare uppgick vid
samma tid till cirka 131 milj. kronor, motsvarande 32.5 %. Vid utgången av
år 1929 hade samma sparbankers kreditgivning till jordbrukare ökats till cirka
139 milj. kronor.

Brån nu avsedda sparbanker begärdes jämväl uppgifter örn inträffade dröjsmål
med amortering och räntelikvider under 1928 och 1929 samt angående tendensen
i detta hänseende i jämförelse med tiden förut. Av därutinnan lämnade
upplysningar framgår, att antalet dylika dröjsmål år 1928 uppgick till
10,810 omfattande ett belopp av cirka 8.5 milj. kronor. För år 1929 hade
dessa siffror stigit till resp. 11.952 och cirka 9.1 milj. kronor. Beträffande
tendensen i detta hänseende ha omkring 60 % av de ifrågavarande sparbankerna
lämnat ett jakande svar på frågan, huruvida försummelserna i kreditförbindelsernas
fullgörande ökats under de två sista åren.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

147

Tab. 1. överskott av insättningar ( + ) eller uttagningar (—) i postspar banken

och sparbankerna åren 1925—1929, kronor.

Å r

Postspar-

banken

S p

Jordbruks-

betonade

a

bank

Övriga

e r

Samtliga

Postspar-banken och
samtliga
sparbanker

Stockholms stad.

1925 ...........

+

2,636,354

—

+

5,634,715

+

5,634,715

+

8,271,069

1926 ...........

+

4,759,148

—

+ 13,803,885

+ 13,803,885

+18,563,033

1927 ...........

+

3,298,455

—

+

2,433,498

+

2,433,498

+

5,731,953

1928 •..........

+

3,495,050

—

+

2,417,371

+

2,417,371

+

5,912,421

1929 ...........

+ 12,413,591

—

+

2,172,000

+

2,172,000

+14,586,000

Stockholms län.

1925 ...........

+

441,305

+

211,478

—

192,154

+

19,324

+

460,629

1926 ...........

+

597,656

+

378,331

+

782,464

+

1,160,796

+

1,758,451

1927 ...........

+

419,692

+

33,210

—

1,091,852

—

1,058,642

—

638,950

1928 ..........

+

542,131

—

265,153

—

355,072

—

620,225

_

78,094

1929 ...........

+

2,232,664

—

218,596

—

1,170,000

+

1,063,000

Uppsala län.

1925 ...........

+

106,070

—

229,784

+

288,997

+

59,213

+

165,283

1926 ...........

+

198,327

—

86,147

+

1,552,492

+

1,466,345

+

1,664,672

1927 ...........

—

149,132

—

594,200

+

746,405

+

152,205

4-

3,073

1928 ...........

—

173,712

—

769,520

—

282,965

—

1,052,485

—

1,226,197

1929 ...........

+

1,831,660

—

424,176

—

3,495,000

—

1,663,000

Södermanlands län.

1925 ...........

+

236,774

—

411,901

—

1,149,031

—

1,560,932.

1,324,158

1926 ...........

+

356,835

+

159,828

—

119,599

+

40,229

+

397.064

1927 ..........

+

155,285

+

441,125

—

1,681,074

—

1,239,949

—

1,084,664

1928 ...........

+

173,027

+

102,212

+

44,744

+

146,956

+

319,983

1929 ...........

+

1,402,342

—

442,751

+

628,000

+

2,030,000

Östergötlands län.

1925 ...........

+

467,738

—

951,677

—

278,783

—

1,230,460

—

762,722

1926 ..........

+

1,115,130

—

910,152

—

774,214

—

1,684,366

—

569,236

1927 ...........

+

489,233

—

1,435,602

—

1,151,649

—

2,587,251

—

2,098,018

1928 ...........

+

478,124

—

571,437

—

438,945

—

1,010,382

—

532,258

J929 ...........

+

2,258,647

—

266,346

+

676,000

+

2,935-000

Jönköpings län.

1925 ...........

+

204,853

+

129,248

+

458,925

+

588,173

+

793,026

1926 ...........

+

568,209

+

905,731

+

665,996

+

1,571,727

+

2,139,936

1927 ...........

+

216,489

290,708

—

1,273,919

—

983,211

—

766,722

1928 ...........

+

205,033

—

177,946

+

865,391

+

687,445

4-

892,478

1929 ...........

+

1,155,309

—

819,141

—

385,000

+-

770,000

Kronobergs län.

1925 ...........

+

180,365

—

666,454

—

88,102

—

754,556

_

574,191

1926 ...........

+

365,495

+

2,015,624

+

768,261

+

2,783,885

4*

3,149,380

1927 ...........

“t*

38,781

+

580,560

—

191,148

+

389,412

+

428,193

1928 ...........

+

18,167

+

224,080

+

272,641

+

496,721

+

514,888

1929 ...........

+

679,949

+

398,131

+

395,000

4-

1,075,000

148

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tab. 1 Iförts ). Överskott av Insättningar ( + ) eller uttagningar (—) i

postsparbanken och sparbankerna åren 1925—1929, kronor.

A r

Postspar-

S p

a r b a n k

e r

Postspar-banken och
samtliga
sparbanker

banken

Jordbruks-

betonade

Övriga

Samtliga

Kalmar län.

1925 ...........

+ 252,730

- 188,170

+ 458,876

+ 270,706

+ 523,436

1926 ...........

+ 390,953

+ 416,855

+ 368,918

+ 785,773

+ 1,176,726;

1927 ...........

+ 56,143

- 79,695

+ 985,346

+ 905,651

+ 961.794.

1928 ...........

+ 88,682

+ 1,088,215

+ 2,186,150

+ 3,274,365

+ 3,363,047:

1929 ...........

+ 768,062

- 387,450

— 510,000

+ 258,000

Gotlands län.

1925 ...........

+ 55,340

- 297,357

+ 48.692

- 248,665

- 193,325

1926 ...........

+ 46,879

- 406,666

+ 45,885

- 360,781

- 313,902

1927 ...........

+ 23,464

- 437,430

+ 91,257

- 346,173

- 322,709!

1928 ...........

+ 48,447

— 159,183

+ 65,757

- 93,426

- 44,979

1929 ...........

+ 162,790

- 244,137

- 130,000

+ 33.00°!

Blekinge län.

1925 ..........

+ 246,068

- 148,842

- 80,848

- 229,690

+ 16,378

1926 ...........

+ 329,459

+ 409

+ 450,726

+ 451,135

+ 780,594

1927 ...........

+ 148,914

+ 26,438

- 566,641

- 540,203

- 391,289

1928 ...........

+ 66,713

- 298,960

+ 1,189,132

+ 890,172

+ 956,885

1929 ...........

+ 730,972

- 71,777

4- 89,000

+ 820,000

Kristianstads län.

1925 ...........

+ 305,043

- 2,718,294

- 2,086,583

- 4,804,877

- 4,499,834

1926 ...........

+ 316,563

- 2,528,226

- 860,219

- 3,388,445

- 3,071,882

1927 ...........

+ 75,535

- 3,676,445

- 3,497,030

- 7,173,475

- 7,097,940

1928 ...........

+ 142,658

- 3,455,842

- 959,940

- 4,415,782

- 4,273,124

1929 ...........

+ 644,793

- 3,052,532

— 3,138,000

- 2,493,000

Malmöhus län.

1925 ...........

+ 391,502

- 4,936,150

- 7,452,238

-12,388,388

-11,996,886

1926 ...........

+ 280,954

- 5,453,744

- 2,156,924

- 7,610,668

- 7,329,714

1927 ...........

- 170,870

- 6,327,451

- 7,970,940

-14,298,391

-14,469,261

1928 ...........

+ 45,527

- 5,015,996

+ 1,040,867

- 3,975,129

- 3,929,602

1929 . . . •.....■ .

+ 1,397,317

- 4,979,376

-11,493,000

—10,096,000

Hallands län.

1925 ...........

+ 136,202

+ 88,095

+ 1,126,860

+ 1,214,955

+ 1,351,157

1926 ...........

+ 195,347

+ 14,299

+ 1,608,819

+ 1,623,118

+ 1,818,465

1927 ...........

+ 108,969

- 13,503

+ 477,297

+ 463,794

+ 572,763

1928 ...........

+ 51.197

- 159,695

+ 825,831

+ 666,136

+ 717,333

1929 ...........

+ 681,688

- 173,073

+ 136,000

+ 818,000

Göteborgs och Bohus län.

1925 ...........

+ 414,976

- 3,479,807

+ 894,269

— 2,585,538

- 2,170,562

1926 ...........

+ 661,738

+ 1,869,046

+ 5,726,965

+ 7,596,011

+ 8,257,749

1927 ...........

+ 280,207

- 360,688

+ 630,016

+ 269,328

+ 549,535

1928 ..........

+ 709,667

+ 3,092,452

+ 5,452,973

+ 8,545,425

+ 9,255,092

1929 ...........

+ 4,067,651

+ 1,218.497

+ 1,359,000

+ 5,427,000

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

J 49

Tab. 1 (forts.). Överskott av insättningar ( + ) eller uttagningar (—) i

postsparbanken och sparbankerna åren 1925—1929, kronor.

Å r

Postspar-

banken

S p

a r

bank

e r

Postspar-banken och
samtliga
sparbanker

Jordbrnks-

betonade

Övriga

Samtliga

Älvsborgs län.

1925 ...........

+

348,894

- 304,870

+

275,024

- 29,846

+ 319,048

1926 ...........

+

707,639

- 135,619

+

535,780

+ 400,161

+ 1 107,800

1927 .....

+

426,502

- 68,769

+

475,930

+ 407,161

+ 833,663

1928 ...........

+

341,065

— 56,740

+

1,254,708

+ 1,197,968

+ 1,539,033

1929 ...........

+

1,728,796

— 222,386

— 64,000

+ 1,665,000

Skaraborgs län.

1925 ...........

+

233,478

- 1,267,800

+

263,926

- 1,003,874

- 770,396

1926 ...........

+

773,825

- 638,245

+

506,713

- 131,532

+ 642,293

1927 ...........

+

243,065

- 1,115,386

—

658,753

- 1,774,139

- 1,531,074

1928 ...........

+

166,077

+ 1,705,081

+

688,884

+ 2,393,965

+ 2,560,042

1929 ...........

+

1,122,561

- 1,005,938

- 1,713,000

- 591,000

Värmlands län.

1925 ..........

+

422,538

- 315,825

+

634,983

+ 319.158

+ 741,696

1926 ...........

+

1,126,043

+ 525,243

+

1,001,765

+ 1,527,008

+ 2,653,051

1927 ...........

+

445,054

- 192,678

+

509,879

+ 317,201

+ 762,255

1928 ...........

+

201,253

+ 1,119,798

+

1,563,132

+ 2,682,930

+ 2,884,183

1929 ...........

+

2,472,148

+ 696,686

+ 294,000

+ 2,766,000

Orebro län.

1925 ...........

+

321,764

- 479,007

+

23,778

- 455,229

- 133,465

1926 ...........

+

607,773

- 180,958

+

169,287

- 11,671

+ 596,102

1927 ...........

+

445,291

- 380,796

—

1,561,925

- 1,942,721

- 1,497,430

1928 ...........

+

349,124

- 510,665

—

432,787

- 943,452

- 594,328

1929 ...........

+

2,285,420

- 250,281

— 1,416,000

+ 869,000

Västmanlands län.

1925 ...........

+

171.654

- 1,146,514

—

167,094

- 1,313,608

- 1,141,954

1926 ...........

+

407,573

- 977,864

+

835,790

- 142,074

+ 265,499

1927 ...........

+

152,013

- 986,241

—

161,993

- 1,148,234

- 996,221

1928 ...........

+

206,241

- 2,106,425

—

188,079

- 2,294,504

- 2,088,263

1929 ...........

+

1,320,085

- 1,597,138

— 2,132,000

— 812,000

Kopparbergs län.

1925 ...........

+

291,279

- 396,753

+

1,449,628

+ 1,052,875

+ 1,344,154

1926 ...........

+

653,497

+ 1,180,043

+

1,998,795

+ 3,178,838

+ 3,832,335

1927 ...........

+

95,295

+ 972,641

+

548,115

+ 1,520,756

+ 1,616,051

1928 ...........

+

89,776

+ 2,146,788

+

209,060

+ 2,355,848

+ 2,445,624

1929 ...........

+

3,119,935

- 860,078

— 1,506,000

+ 1,614,000

Gävleborgs län.

1925 ...........

+

685,724

- 257,353

168,081

- 425,434

+ 260,290

1926 ...........

+

960,498

- 172,745

—

663,665

- 836,410

+ 124,088

1927 ...........

+

579,138

- 434,135

833,992

- 1,268,127

- 688,989

1928 ...........

+

820,994

+ 415,304

—

293,055

+ 122,249

+ 943,243

1929 ...........

+

2,332,531

- 301,456

— 1,818,00c

+ 514,000

150

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tab. 1 (forts.). Överskott av insättningar ( + ) eller uttagningar (—) i

postsparbanken och sparbankerna åren 1925—1929, kronor.

Å r

Postspar-

S p

a r b a n k

e r

Postspar-banken och

banken

Jordbrnks-

betonade

Övriga

Samtliga

samtliga

sparbanker

Västernorrlands län.

1925 ...........

+ 401,870

938

- 54,243

- 55,181

+ 346,689

1926 ...........

+ 580,600

- 94,565

+ 674,960

+ 580,395

+ 1,160,995

1927 . . ■ ........

+ 529,274

- 983,761

+ 1,023,057

+ 39,296

+ 568,570

1928 ...........

+ 414,675

- 135,742

- 422,230

- 557,972

- 143,297

1929 ...........

+ 1,660,896

- 129,235

— 518,000

+ 1,143,000

Jämtlands län.

1925 ...........

+ 420,585

+ 85,846

+ 85,846

+ 506,431

1926 ...........

+ 627,055

+ 51,198

—

+ 51,198

+ 678,253

1927 ...........

+ 531,972

- 360,863

—

- 360,863

+ 171,109

1928 ...........

+ 214,006

- 42,363

—

- 42,633

+ 171,373

1929 ...........

+ 761,652

- 783,909

— 603,000

+ 159,000

Västerbottens län.

1925 ...........

+ 374,330

+ 5,344

- 108,350

- 103,006

+ 271,324

1926 ...........

+ 600,914

- 24,539

+ 522,729

+ 498.190

+ 1,099,104

1927 ...........

+ 583,097

+ 256,888

+ 184,025

+ 440,913

+ 1,024,010

1928 ...........

+ 553,870

+ 188,780

+ 261,282

+ 450,062

+ 1,003,932

1929 ..........

+ 1,204,122

+ 553,509

+ 209,000

+ 1,413,000

Norrbottens län.

1925 ...........

+ 493,735

- 32,203

- 148,541

- 180,744

+ 312,991

1926 .......■ . . .

+ 704,307

25,473

+ 20,631

4,842

+ 699,465

1927 ...........

+ 511,090

+ 492,968

+ 194,903

+ 687,871

+ 1.198,961

1928 . • .........

+ 271,325

+ 500,752

- 72,191

+ 428,561

+ 699,886

1929 ...........

+ 1,800,320

5,049

— 28,000

+ 1,772,000

Reia riket.

1925 ...........

+ 10,241,171

-17,709,688

- 415,375

-18,125,063

- 7.883,892

1926 ...........

+ 17,932,417

- 4,118,336

+ 27,466,240

+ 23,347,904

+ 41,280,321

1927 ...........

+ 9,532,956

-14,353,105

-12,341,188

-26,694,293

-17,161,337

1928 ...........

+ 9,519,117

- 3,142,475

+14,892,659

+ 11,750,184

+ 21,269,301

1929 ...........

+ 50,235,901

-13,368,002

—24,161,000

+ 26,075,000

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

151

Tab. 2. Förändringar i postsparbankens inlåningsrörelse inom olika

grupper av kommuner, länsvis, åren 1927—1929.

Postanstalter belägna inom

Ökning eller
minskning av in-satta belopp, i %

Å r

1

9 2 9

1927—

1928

1928—

1929

Insatt

belopp,

kr.

Uttaget

belopp,

kr.

Överskott av insätt-ningar eller uttag-ningar

kr.

i % av in-sattbelopp

Stockholms stad.......

+ 17

+

64

45,366,500

34,168,470

+ 11,198,030

+ 25

Stockholms län.

Jordbrnkskommuner......

+ 51

+ 115

155,033

64,921

+

90,112

+ 58

Blandade kommuner......

+ 7

+

54

612,362

319,685

+

292,677

+ 48

Indnstrikommnner.......

+ 16

+

61

5,166,872

3,106,031

+

2,060,841

+ 40

Städer............

+ 23

+

76

3,484,409

2,354,190

+

1,130,219

+ 32

Uppsala län.

Jordbrnkskommuner......

- 8

+ 157

133,588

45,824

+

87,764

+ 66

Blandade kommuner......

+ 19

+

85

463,736

197,959

+

265,777

+ 57

Industrikommuner.......

+ 2

+ 129

811,522

331,288

+

480,234

+ 59

Städer ............

+ 34

+ 175

2,841,452

1,865,657

+

975,795

+ 34

Södermanlands län.

Jordbrnkskommuner......

+ 9

+

56

173,541

111,887

+

61,654

+ 36

Blandade kommuner......

+ 35

+

39

393,480

216,354

+

177,126

+ 45

Indnstrikommnner.......

+ 11

+ 104

784,923

461,989

+

322,934

+ 41

Städer ............

+ 19

+

91

2,030,692

1,239,812

+

790,880

+ 39

Östergötlands län.

Jordbrukskommnner......

+ 10

+

48

423,701

213,052

+

210,649

+ 50

Blandade kommuner......

+ 16

+

33

912,057

588,963

+

323,094

+ 35

Industrikommuner.......

+ 16

+

61

1,479,841

836,600

+

643,241

+ 43

Städer............

+ 8

+

68

3,961,229

2,860,806

+

1,100,423

+ 28

Jönköpings län.

Jordbrnkskommuner......

+ 19

+

34

291,022

165,055

+

125,967

+ 43

Blandade kommuner......

+ 9

+

41

795,707

497,925

+

297,782

+ 37

Indnstrikommnner.......

+ 10

+

53

732,977

450,379

+

282,598

+ 39

Städer ............

+ 24

+

68

2,056,812

1,516,292

+

540,520

+ 26

Kronobergs län.

Jordbrnkskommuner......

+ 21

+

8

203,267

147,262

+

56,005

+ 28

Blandade kommuner......

- 1

4-

53

534,849

288,681

+

246,168

+ 46

Industrikommuner.......

+ 12

+

49

1,120,427

862,646

+

257,781

+ 23

Stad.............

+ 50

+

52

440,783

418,979

+

21,804

+ 5

Kalmar län.

Jordbrnkskommuner......

+ 7

+

38

473,996

291,826

+

182,170

+ 38

Blandade kommuner......

+ 12

+

45

777,724

436,923

+

340,801

+ 44

Indnstrikommnner.......

+ 22

4-

41

721,152

538,237

+

182,915

+ 25

Städer ............

+ 13

+

58

1,166,785

1,074,511

+

92,274

+ 8

Gotlands län.

Jordbrnkskommuner......

+ 17

+

44

130,015

73,796

+

56,219

+ 43

Blandade kommuner......

+ 33

+

12

148,166

102,521

+

45,645

+ 31

Industrikommuner......

+ 21

4-

67

169,23C

79,461

+

89,769

+ 53

Stad............

1 +18

+

47

430,591

457,8821-

27,285

— 6

152

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tab. 2 (forts.). Förändringar i postsparbankens inlåningsrörelse inom

olika grupper av kommuner, länsvis, åren 1927—1921).

Postanstalter belägna inom

Ökning eller
minskning av in-satta belopp, i %

Å r

1

9 2 9

1927—

1928

1928—

1929

Insatt

belopp,

kr.

Uttaget

belopp,

kr.

Överskott av insätt-ningar eller uttag-ningar

kr.

i % av in-satt belopp

Blekinge län.

Jordbrnkskommuner......

+ 7

+ 38

4,523

869

+

3,654

+ 81

Blandade kommuner......

- 5

+ 41

400,026

242,588

+

157.438

+ 39

Industrikommuner.......

+ 15

+ 48

207,493

113,693

+

93,800

+ 45

Städer ............

+ 7

+ 77

1.409,510

1,012,348

+

397,162

+ 28

Kristianstads län.

Jordbrnkskommuner......

- 1

+ 25

98,426

48,990

+

49,436

+ 50

Blandade kommuner......

+ 14

+ 47

1,146,355

721,556

+

424,799

+ 37

Industrikommuner.......

+ 16

+ 40

888,619

755,629

+

132,990

+ 15

Städer ............

+ 20

+ 59

868,194

747,375

+

120,819

+ 14

Malmöhus län.

Jordbrnkskommuner......

-11

+ 46

140,609

71,303

4-

69,306

+ 49

Blandade kommuner......

+ 12

+ 61

525,132

305,839

+

219,293

+ 42

Industrikommuner.......

+ 44

+ 39

1,254,930

887,004

+

367,926

+ 29

Städer ............

+ 20

+ 67

4,850,094

4,098,065

+

752,029

+ 16

Hallands län.

Jordbrnkskommuner......

+ 27

+ 42

108,161

57,720

+

50,441

+ 47

Blandade kommuner......

- 3

+ 68

478,366

275,721

+

202,645

+ 42

Industrikommuner.......

- 1

+ 65

147,606

84,335

+

63,271

+ 43

Städer ............

+ 17

+ 112

1,227,093

911,292

+

315,801

+ 26

Göteborgs och Bohus län.

Jordbrnkskommuner......

+ 7

+ 33

269,390

172,014

+

97,376

+ 36

Blandade kommuner......

+ 13

+ 47

514,586

294,162

+

220,424

+ 43

Industrikommuner.......

+ 18

+ 61

1,203,849

832,011

+

371,838

+ 31

Städer . . .•.........

+ 34

+ 106

8,894,269

5,746,849

+

3,147,420

+ 35

Alvsborgs län.

Jordbrnkskommuner......

+ 7

+ 37

746,861

458,368

+

288,493

+ 39

Blandade kommuner .....

+ 9

+ 63

722,153

437,908

+

284^245

+ 39

Industrikommuner.......

+ 8

+ 66

1,545,310

993,066

+

552,244

+ 36

Städer ............

+ 26

+ 79

2,374,193

1,519,624

+

854,569

+ 36

Skaraborgs län.

Jordbrnkskommuner......

+ 13

+ 37

704,103

519,785

+

184,318

+ 26

Blandade kommuner.....

- 2

+ 41

1,059,777

653,165

+

406,612

+ 38

Industrikommuner.......

+ 13

+ 33

668,005

636,421

+

31,584

+ 5

Städer ............

+ 7

+ 74

1,976,397

1,477,328

+

499,069

+ 25

Värmlands län.

Jordbrukskommuner......

- 0

+ 83

280.798

150,849

+

129,949

+ 46

Skogskommuner........

+ 24

+ 35

53,847

20,339

+

33,508

+ 60

Blandade kommuner......

+ 9

+ 72

1,312,438

628,995

+

683,443

+ 52

Industrikommuner.......

+ 3

+ 81

1,914,655

1,074,347

+

840,308

+ 44

Städer ............

+ 5

+ 111 1

2,108,677

1,355,095

+

753,582

-f 36

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

153

Tab. 2 (forts.). Förändringar i postsparbankens inlåningsrörelse inom

olika grupper av kommuner, länsvis, åren 1927—1929.

Postanstalter belägna inom

Ökning eller
minskning av in-satta belopp, i %

A r

1 9

2 9

1927—

1928

1928—

1929

Insatt

belopp,

kr.

Uttaget

belopp,

kr.

Överskott av insätt-ningar eller uttag-ningar

kr.

i % av in-satt belopp

Örebro län.

Jordbrnkskommnner......

-36

+

85

130,916

69,643

+

61,273

+ 47

Blandade kommuner......

+ 16

+

92

692,797

263,984

+

428,813

+ 62

Indnstrikommuner.......

+ 11

+ 106

2,158,966

1,112,961

+ 1,046,005

+ 48

Städer ............

+ 12

+

83

2 321,265

1,526,304

+

794,961

+ 34

Västmanlands län.

Jordbrnkskommnner......

+ 8

+

57

92,974

45,639

+

47,335

+ 51

Blandade kommuner......

+ 14

+

98

292,164

136,419

+

155,745

+ 53

Indnstrikommuner.......

+ 10

+

76

1,219,728

617,131

+

602,597

+ 49

Städer ............

+ 41

+

86

1,565,246

1,051,685

+

513,561

+ 33

Kopparbergs län.

Skogskommuner........

+ 0

+

69

231,551

113,922

+

117,629

+ 51

Blandade kommuner......

- 0

+ 126

1,777.959

982,535

+

795.424

+ 45

Indnstrikommuner.......

+ 7

+ 119

2,815,098

1,267,001

+ 1,548,097

+ 55

Städer ............

+ 17

+ 126

1,786,805

963,446

+

823,359

+ 46

Gävleborgs län.

Skogskommuner........

- 9

+

32

118,830

66,263

+

52,567

+ 44

Blandade kommuner......

+ 18

+

50

668,591

355,115

+

313,476

+ 47

Indnstrikommnner.......

+ 26

+

50

2,218,993

1,268,384

+

950,609

+ 43

Städer ............

+ 14

+

77

2,175,376

1,512,641

+

662,735

+ 30

Västernorrlands län.

Skogskommuner........

+ 2

+

74

313,755

157,170

+

156,585

+ 50

Blandade kommuner......

+ 8

+

40

879,574

439,425

+

440,149

+ 50

Indnstrikommuner.......

+ 4

+

6L

1,660,230

968,086

+

692,144

+ 42

Städer ............

+ 24

+

67

1,748,915

1,387,006

+

361,909

+ 21

Jämtlands län.

Skogskommuner........

- 9

+

21

729,065

412,436

+

316,629

+ 43

Blandade kommuner......

- 3

+

24

816,503

507,376

+

309,127

+ 38

Indnstrikommuner.......

+ 12

+

49

583,855

576,446

+

7,409

+ 1

Stad.............

+ 6

+

51

864,089

700,869

+

163,220

+ 19

Västerbottens län.

Skogskommuner........

+ 17

+

33

1,191,439

771,841

419,598

+ 35

Blandade kommuner......

+ 6

+

58

693,517

424,786

+

268,731

+ 39

Indnstrikommuner.......

+ 20

+

51

533,868

248,679

+

285,189

+ 53

Städer ............

+ 29

+

86

708,488

521,885

+

186,603

+ 26

Norrbottens län.

Skogskommuner........

+ 39

+

42

730,856

400,783

+

330,073

+ 45

Blandade kommuner......

+ 10

+

29

575,108

300,124

+

274,984

+ 48

Industrikommuner.......

-12

+ 106

1,481,433

705,930

+

775,503

+ 52

Städer ............

+ 22

+

87

1,286,621

842,124

+

444,497

+ 35

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

154

Bil. E.

Till riksdagens särskilda utskott för behandling av frågor rörande stödjande av

jordbruket.

Sedan framställning gjorts om erhållande genom Svenska Bankföreningens
försorg av vissa statistiska utredningar rörande jordbrukarnas ekonomiska förhållanden
får styrelsen för Bankföreningen härmed överlämna resultatet av de
i sådant avseende gjorda undersökningarna.

Såsom styrelsen redan tidigare haft äran meddela, har det icke befunnits
möjligt för bankerna att åstadkomma så vittgående utredningar, som önskats.
I avsikt att söka i görligaste mån tillgodose syftet med framställningen har
styrelsen emellertid låtit från ett antal bankkontor i fem län, omfattande mera
utpräglade — och i viss mån särpräglade — jordbruksfaktor, införskaffa uppgifter
rörande lantmännens krediter hos bankinrättningar samt deras insättningsräkningar
under de tre senaste åren. Därjämte hava vederbörande kontors
föreståndare anmodats att meddela sin uppfattning angående läget hos den jordbruksbefolkning,
med vilken de hava kontakt.

Enquétens syfte skulle vara att få utrönt, huruvida det ekonomiska läget för
jordbrukarna uppenbarligen försämrats eller förändrats under senare tid, närmare
bestämt under senaste året. Vid bedömandet borde bl. a. hänsyn tagas till
sådana omständigheter som huruvida de direkta krediterna till jordbrukare
ökats, huruvida lanthandlare eller andra leverantörer till jordbrukare ökat sina
krediter till sådana kunder, huruvida omsättningar utan tillfredsställande amortering
tilltagit, huruvida svårigheter att i tid fullgöra ingångna förbindelser
framträda m. m.

Yad beträffar uppgifterna angående lantmännens krediter respektive insättningsräkningar
har det vid bearbetningarna visat sig, att några tillförlitliga
och belysande jämförelsesiffror näppeligen kunnat vinnas med den begränsning
i fråga örn uppgiftslämnandet till endast ett relativt fåtal bankkontor, representerande
blott en del bankinrättningar, som nödvändiggjorts av omständigheterna.
Växlingarna i lånen och insättningsräkningarna äro nämligen — såsom
i ett flertal yttranden påpekats — till väsentlig del beroende på överflyttning
mellan olika kredit- och sparinstitut av kundernas medel och hänför sig
dessutom ofta till omständigheter, som stå utan samband med jordbrukskrisen
i och för sig. Uppgifterna i angivet hänseende ha därför icke ansetts vara av
sådan art, att på dem kunnat byggas någon uppfattning angående lantbruksbefolkningens
ekonomiska förhållanden under senare år.

Däremot hava de yttranden, som infordrats från bankkontorens föreståndare
angående deras erfarenheter om jordbrukarnas nuvarande läge, visat sig innehålla
åtskilliga uppgifter av ett betydande intresse. Vederbörande uppgiftslämnare
torde genom sin ständiga kontakt såväl med jordbruksbefolkningen
själv som med de personer och institutioner, som i affärshänseende äro avhängiga
av denna befolkning, samt genom sin vana vid bedömande av ekonomiska
frågor hava särskilda förutsättningar att avgiva ett omdöme örn de förhållanden,
som här äro i fråga. En sammanfattning av de av kontorsf örestån dara a
avgivna utlåtandena har därför ansetts kunna vara av värde för utskottets arbete.
Sammanfattningen, som skett länsvis, bifogas härjämte.

Stockholm den 30 april 1930.

för Svenska Bankföreningen:
MARC. WALLENBERG.

G. Lagercrants.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

155

Bil. I.

Krediter till jordbrukare den 15 februari.

Malmöhus Kristianstads Alvsborgs Skaraborgs Östergötlands

1928. län 11 kont. län 3 kont. län 4 kont. län 8 kont. län 4 kont.

Av jordbr, diskonterade växlar . 937,539 413,429 714,064 821,659 348,926

Växlar, accept, av jordbr., icke

redov. ovan......... 7,570,155 545,085 783,275 854,082 761,036

Fastighetsinteckning...... 922,385 64,980 1,085,655 952,730 850,820

Pant i spannmål........ 22,810 9,250 — — —

Borgen............ 1,110,505 89,150 773,817 580,995 639,202

Annan säkerhet....... 1,120,582 73,390 23,575 169,920 164,155

11,683,976 1,195,284 3,380,386 3,379,386 2,764,139

1929.

Av jordbr, diskonterade växlar 1,088,459 445,070 747,713 933,657 400,897

Växlar, accept, av jordbr., icke

redov. ovan......... 8,610,254 626,690 810,010 979,338 689,636

Fastighetsinteckning...... 1,034,640 72,500 1,100,080 1,041,907 940,860

Pant i spannmål........ 2,080 24,625 — — —

Borgen............ 977,450 96,500 719,628 644,025 665,782

Annan säkerhet....... 1,907,569 128,200 25,760 267,735 146,495

13,620,452 1,393,585 3,403,191 3,866,662 2,843,670

1930.

Av jordbr, diskonterade växlar . 1,305,251 495,346 848,056 847,392 540,312

Växlar, accept, av jordbr., icke

redov. ovan . . .''...... 8,590,468 724,870 864,665 3,179,686 762,710

Fastighetsinteckning...... 1,065,825 42,550 1,079,878 1,233,985 3,922,535

Pant i spannmål........ 130750 39,850 — — —

Borgen............ 1,073„300 117,500 760,142 645,430 654,971

Annan säkerhet....... 1,879,170 144,205 37,625 233,965 151,170

14,044,764 1,564,321 3,590,366 6,140,458 6,031,698

Bil. II.

Jordbrukarnas behållning den 31 december.

Malmöhus Kristianstads Alvsborgs Skaraborgs Östergötlands

1927. län 7 kont. län 3 kont. län 4 kont. län 8 kont. län 2 kont.

Dep. & Kaprkg......... 2,934,595 699,026 7,075,331 4,568,244 798,595

Sparkasserkg......... 1,291,372 485,297 3,546,321 2,718,356 630,138

4,225,967 1,184,323 10,621,652 7,286,600 1,428,733

1928.

Dep. & Kaprkg......... 2,760,044 579,378 6,984,062 4,411,389 692,202

Sparkasserkg. . . ....... 1,217,471 428,620 3,492,578 2,529,055 552,383

3,977,515 1,007,998 10,476,640 6,940,444 1,244,585

1929.

Dep. & Kaprkg......... 2,943,741 515,884 7,072,014 4,516,812 650,393

Sparkasserkg.......... 1,181,985 405,273 3,395,883 2,516,450 535,131

4,125,726 921,157 10,467,897 7,033,262 1,185,524

156

harsle ilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bil. lil.

Anmärkningar till uppgifterna rörande jordbrukarnas krediter och

insättningsbehållningar.

Malmöhus län: Från ett kontor meddelas nedgång i växelkrediten beroende
på att en firma avvecklat sina engagemang.

Från ett annat kontor anmärkes, att en större ökning i lånesumman hänför
sig till ett större aktielån.

Från flera håll omförmäles, att krediterna överförts till andra kreditinstitut.

Kristianstads län: Det anmärkes, att krediterna i stor utsträckning över tagits

av andra institut.

Älvsborgs och Skaraborgs län: Från ett par håll förklaras, att inträdd nedgång
i insättningen icke hänför sig till jordbrukskrisen.

Östergötlands län: Från flera håll meddelas, att ändring beträffande såväl
krediter som inlåning hänför sig till överflyttning mellan olika kreditinstitut.

Från ett par håll i såväl Malmöhus som Östergötlands län har såsom anmärkningsvärt
meddelats, att insättningarna vid vederbörande kontor i mycket ringa
utsträckning härrör från jordbruksbefolkningen, ehuru kontoren äro belägna i
typiska jordbruksdistrikt.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

157

Bil. IV.

P. M.

angående yttranden från föreståndare för vissa bankkontor om jordbrukets
nuvarande läge.

Malmöhus län.

(9 kontor å 8 platser.)

I flertalet uttalanden framhålles, att jordbrukarnas ekonomiska läge uppenbarligen
försämrats under de senaste åren och särskilt det sista. Från två håll
uttalas, att situationen under innevarande år tillspetsats så att fara för en allmän
kris synes vara för handen.

I några uttalanden bedömes läget något mindre ogynnsamt. I ett yttrande
från norra delen av länet uttalas, att, även örn läget försämrats, jordbrukarna
dock haft besparingar att lita till och i stort sett ej behövt öka sina skulder:
tvångsrealisationer hade icke förekommit och egendomspris och arrenden hade
icke sänkts. I ett annat uttalande säges, att det dåliga skördeåret 1927 medförde
stora förluster, att någon mera avsevärd försämring ej inträtt under 1928
och 1929 men att fall av insolvens bland jordbrukare dock numera hörde till ordningen
för dagen. I ett tredje utlåtande säges, att jordbrukarna i trakten sålt
sin spannmål före det stora prisfallet, att svårigheter att i tid fullgöra ingångna
förbindelser ej där förmärkts men att de låga priserna å mjölk och smör föranlett,
att lantbrukarna ha ont örn pengar.

Från några håll framhålles, att de, som lagt an på animalisk produktion,
haft det förhållandevis bra; i ett fall nämnas särskilt de mindre och medelstora
gårdarna i detta sammanhang och återges uttalanden örn att 1929 för dessa var
ett bättre år än 1928. Såsom ett mycket gott år för jordbrukarna betecknas
1929 i ett av uttalandena; dock tillägges, att eventuella överskott synas ha åtgått
för att täcka förutvarande förluster.

En utbredd klagan förspörjes också från affärsmännen över minskade inköp
från jordbrukarnas sida ävensom över växande svårigheter att erhålla likvid;
det konstateras även allmänt, att affärsmännen ökat sina krediter till jordbrukarna
i avsevärd grad, »utöver vad som kan anses tillbörligt». Från ett håll
påpekas, att auktionsförrättarnas utestående fordringar visa alltjämt stegrade
belopp.

Å flertalet platser har förmärkts en tydlig svårighet för lantmännen att fullgöra
sina förbindelser; omsättningarna av beviljade krediter stegras ständigt
utan att tillfredsställande avbetalningar verkställas. De tryckta tiderna, säges
det från ett håll, återspeglas i ökade krediter till jordbrukarna och dem, som ha
affärer med dem. Från flera större bankplatser framhålles, att bankerna dagligen
se exempel på huru svårt jordbrukarna ha att infria ingångna förbindelser
och att prestera den mest blygsamma amortering. Från sparbankshåll har upplysts,
att anstånd med erläggande av räntor och amortering å inteckningslån på
senare tid lämnats i allt större omfattning. Från en av de större platserna
meddelas, att man under senaste tiden kunnat förmärka, hurusom lantbrukarna
söka korta lån för bestridande av de dagliga utgifterna.

I ett uttalande från södra delen av länet fastslås, att lantbrukarna ökat både
sin intecknings- och sin växelskuld. Från samma trakter anföres, att genom
statsmakternas beslut i sockerfrågan någon ljusning synes ha inträtt; på grund
av de låga spannmålspriserna förmenas betarealen komma att i år utökas.

158

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Kristianstads län.

(3 bankplatser.)

Samstämmigt uttalas, att jordbrukarnas ställning avsevärt försämrats under
senare år. Deras skulder ha ökats, många lantbrukare ha svårt att likvidera
sina förbindelser, omsättningar äro vanligare än förr och ske med mindre belopp;
från en större bankplats säges, att under det gångna året konkurser
och betalningsinställelser förekommit i större omfattning än på åtskilliga år.

Lanthandlare och andra leverantörer ha, säges det i samtliga uttalanden, måst
giva ökad kredit.

Älvsborgs län.

(9 kontor på 8 platser.)

Yttrandena från Älvsborgs län äro i viss mån divergerande även där de
härröra från samma ort. Tämligen allmänt konstateras visserligen, att jordbrukarnas
läge försämrats, särskilt under senaste året (från ett håll säges
»avsevärt försämrats», från ett annat däremot, att försämringen icke är av
sådan storlek, att den förtjänar särskilt omnämnande). Från fyra håll rapporteras
ökade krediter till jordbrukarna -— såväl från banker som från affärsmännen
—- och stegrat anlitande av sparmedel. Från ett håll påpekas, att
läget för de mindre jordbrukarna utan kapital och möjlighet till extraförtjänster
försämras dag från dag. Från två platser meddelas, att omsättningar av
lån utan tillfredsställande amorteringar tilltagit; å en plats sägas svårigheterna
att fullgöra ingångna förbindelser hava ökats.

Å andra sidan framhålles från halva antalet bankplatser, att jordbrukarna
äro välbärgade samt att någon ökad skuldsättning eller svårigheter att fullgöra
ingångna förbindelser icke förmärkts. Från ett håll tillägges, att omsättningar
av lån utan tillfredsställande amorteringar ej förekomma i nämnvärd
grad, från ett annat (i bygd med mindre jordbruk med skog), att amorteringarna
visserligen ej alltid äro tillfredsställande men dock förbättrats något
samt att på det hela taget läget ej är särdeles tryckt och under de senare åren
snarare förbättrats än försämrats.

Skaraborgs län.

(12 kontor på 10 platser.)

I det övervägande antalet yttranden vitsordas, att läget för jordbrukarna
försämrats under senaste år. I ett yttrande från en större bankplats uttalas,
att det med bestämdhet kan påstås, att för närvarande all jordbruksdrift inom
länet är förlustbringande. I ett par uttalanden från trakter med övervägande
animal produktion säges åter, att avsevärd försämring ej ännu inträtt vid de
medelstora och mindre jordbruken. Man framhåller här bland annat, att svårigheterna
någorlunda utjämnats genom jorbrukarnas rätt beprövade anpassningsförmåga
och att den någorlunda välbärgade bonden ännu ej behövt tära
på sitt kapital. Så gott som samstämmigt intygas emellertid, att läget är bekymmersamt
för arrendatorer (särskilt kronoarrendatorer) och egnahemsinnehavare
samt vid större jordbruk med mycken lejd arbetskraft och huvudsakligen
lagda på sädesodling. Enligt ett yttrande från en huvudort skulle dock
icke heller inkomsterna på animala produkter hos det stora flertalet jordbrukare
räckt till att täcka avlöningarna till de anställda.

Från omkring halva antalet bankkontor meddelas, att jordbrukarnas skuldsättning
hos såväl banker som affärsmän ökats. Från en större plats omtalas,
att jordbrukarna måste söka kredit för att bestrida löpande utgifter såsom räntor
och amorteringar. Däremot förklaras från två platser, att någon ökning

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

159

av bankkrediterna ej förmärkts, varemot på den ena platsen (i trakt med
huvudsakligen mindre gårdar med animal produktion) för samtliga jordbrukare
iakttagits en ökad tendens till köp mot accepter. Från en av huvudorterna
uttalas, att någon märkbar ökning av handlandekrediten icke föreligger. Vid
fem bankkontor konstateras, att omsättningar av lån utan tillräcklig amortering
ökats. I ett yttrande säges, att växelomsättningarna skötas tillfredsställande
men att avbetalningarna å lån, särskilt inteckningslån, äro mindre än tidigare.
I fyra yttranden meddelas åter, att avbetalningarna alltjämt äro normala och
att några svårigheter att fullgöra ingångna förbindelser icke förmärkts. Från
en huvudort klagas över att leverantörerna av jordbruksförnödenheter hava
svårt att erhålla betalning och i tre yttranden framhålles särskilt, att likvider
vid lösöreauktioner endast med svårighet inkasseras; från en annan plats
säges däremot, att affärslikviderna visserligen i allmänhet ligga något efter
men att auktionsförrättarna dock icke klaga över större tröghet i betalningen.
I ett yttrande omtalas, att jordbrukare med tillgång till skog sökt hjälpa sig
med avverkningar i största tillåtna utsträckning.

Östergötlands lån.

(15 kontor å 14 platser.)

Samstämmigt förklaras i de avgivna yttrandena, att jordbrukarnas ekonomiska
läge under senare år avsevärt försämrats; i ett yttrande säges »ytterst
allvarligt försämrats», i ett annat i »i oroande grad försämrats», i ett tredje att
jordbrukarnas ställning är »i stort sett verkligt bekymmersam».

Från två platser uttalas, att lantbefolkningen i trakten är i stort sett välbärgad
och har banktillgodohavanden att lita till, men att på senare tid en
försämring inträtt, vilken gjort sig gällande i disposition av tillgångar och
anspråk på krediter.

En ökning i bankkrediterna till jordbrukarna rapporteras i övrigt från omkring
halva antalet platser. I fyra yttranden säges däremot, att någon ökning
av bankkrediterna ej inträtt; i ett av dessa fall uttalas, att lantbrukarna hava
god anpassningsförmåga, och med de olika möjligheter, som stått dem till buds,
hittills så mycket som möjligt sökt undvika skuldsättning i bankerna. Från
en annan plats meddelas, att krediterna ej ökats därför, att man till följd av
den alltmera ökade ekonomiska osäkerheten ansett nödvändigt att avslå nya
ansökningar och i en del fall måst vidtaga åtgärder för nedbringande av de
redan höga krediterna. Från samma håll — en huvudort i ett av de bördigaste
slättbygdsdistrikten — upplyses, att en vidtagen undersökning beträffande
en del arrendatorer i trakten visat, att deras skulder uppgå till, ja i vissa fall
överstiga verkliga värdet å lösöret vid respektive egendomar.

I de flesta yttrandena framhålles, att lanthandlare och övriga leverantörer
av jordbruksförnödenheter måst utsträcka sina krediter till lantmännen, samtidigt
som man erfarit ett utbrett klagomål över betydligt minskad köplust.
Det torde, säges det från en av huvudorterna, numera vara sällsynt, att lantmännen
likvidera jordbruksförnödenheter — foder- och gödselämnen m. m. —-kontant, utan växellikvider måste tillgripas med åtföljande omsättningar. Liknande
uttalanden göras även från andra platser.

På nästan alla håll har iakttagits, att förmågan att fullgöra vederbörliga
avbetalningar å lånen minskats. Från en huvudort i östra delen av länet säges,
att så gott som dagligen framställningar göras om godkännande av minsta
möjliga amorteringar. I ett yttrande meddelas, att avbetalningarna vid växelomsättningar,
som tidigare i genomsnitt motsvarade 25—30 % av ursprungsbeloppet,
nu i regel ej mycket överstiga 10 % eller i många fall äro än lägre;
det vore för övrigt numera ej ovanligt, att vederbörande diskonterade en växel

160

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

å högre belopp för att därmed infria en äldre växelskuld. Från en av huvudorterna
i länets centrala del säges, att bonden vid ovanligt många tillfällen förklarat
sig sakna möjlighet till även den minsta avbetalning.

Från fyra platser i länets västra del framhålles, att ingångna förbindelser
— frånsett amorteringssvårigheter — hittills i regel fullgjorts punkligt och
att några verkliga betalningssvårigheter icke yppats. I ett yttrande från
samma trakt säges, att betalningsinställelser, utöver vad som under normala
konjunkturer plägar inträffa, hittills icke iakttagits, men att många sådana vore
att befara, därest icke lantbrukarna bleve i tillfälle att till skäligt pris avyttra
sin spannmål.

I det övervägande antalet yttranden från olika delar av länet klagas däremot
över tilltagande svårigheter att fullgöra ingångna förbindelser eller över
»större tröghet i betalningen». I ett yttrande påpekas, att antalet auktioner
inom länet under den senaste säsongen varit oerhört många. Från en större
plats inom länets centrala del uttalas, att många bönder — såväl arrendatorer
som självägande -— stå inför bristningsgränsen; i månget fall, säges det, ha
nya inteckningar intill eller över taxeringsvärdet uttagits för att med dessa
som säkerhet skaffa medel till löpande utgifter. I ett annat yttrande — från
en större plats i länets östra del — omtalas, att ständiga klagomål förspörjas
över svårigheter att utfå betalning av lantbrukarna; exempel funnes på att
jordbrukare måst till spannmålshandlande pantsätta kreatur och i en del fall
hade värdehandlingar måst realiseras för att gälda räntor och amorteringar.

Särskilda utslcottets utlåtande Nr 2.

161

Bil. F.

P. M.

angående erläggandet av annuiteter till hypoteks föreningarna.

(Utarbetad av byrådirektören S. E. Österberg.)

Genom Sveriges allmänna hypoteksbank har uppgift begärts hos hypoteks -föreningarna, huruvida låntagarna hos dem under senare år mindre punktligt
än förr kunnat erlägga förfallande annuiteter.

Av de inkomna svaren, för vilkas innehåll närmare redogörelse lämnas i bifogade
sammanställning, torde, enligt vad Sveriges allmänna hypoteksbank uttalat,
kunna dragas den slutsatsen, att en allmän och avsevärd försämring under
de senaste åren kan konstateras i den punktlighet, varmed föreningarnas
låntagare erlagt sina annuiteter. Endast två av de tillfrågade — nämligen
Smålands m. fl. provinsers och Älvsborgs m. fl. läns hypoteksföreningar — ha
förklarat sig ej kunnat förmärka någon dylik förändring till det sämre. Den
senare redovisar dock ett något större antal lagsökningsåtgärder under senare
år.

Någon överskådlig statistisk bearbetning av materialet har ej kunnat verkställas,
enär föreningarna använt sig av olika sätt för sina uträkningar till
belysande av utvecklingstendensen.

Bihang till riksdagens protokoll 1930

11 sami.

2 haft. (Nr 2.)

11

162

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Skånska hypoteksföreningen.

År.

1920

1921

1922

1923

1924

1925

1926

1927

1928

1929

Antal annuiteter,
överförda till
restlängd.
1,065
1,284
1,470
1,639
1,738
1,646
1,709
1,849
1,960
1,946

I proc. av antalet
lån, utestående
ultimo dec.

12.5
15.2

17.4

19.4

20.6

19.7
20.6
22.0

22.7

22.5

Vid 1920 års utgång utgjorde då obetalda annuiteter 4.2 % av samma år debiterade
annuitetsbelopp; år 1929 var motsvarande siffra 7.7 %, motsvarande en
ökning med något över 80 %.

Älvsborgs nr. fl. läns hypoteksförening.

Föreningen har icke kunnat finna att låntagarna under senare år mindre
punktligt än förr betalat sina oguldna annuiteter. Antalet verkställda lagsökningsåtgärder
uppgivas dock hava utgjort:

1920 ......

.... 50

1925 .....

.....66

192!......

.... 60

1926 .....

.....61

1922 ......

.... 63

1927 .....

.....70

1923 ......

.....54

1928 .....

.....67

1924 ......

.... 55

1929 .....

.....74

Älvsborgs m. fl. läns hypoteksförening.

Ingen nämnvärd förändring i låntagarnas punktlighet med förfallna annuiteters
erläggande under de senaste fem åren.

Östgöta hypoteksförening.

Antal obetalda I proc. av bela antalet
årsavgifter. utestående lån.

1924 ............ 1,889 31.2

1925 ............ 1,844 31.6

1926 ............ 1,832 31.6

1927 ............ 1,964 33.1

1928 ............ 2,065 34.6

1929 ............ 2,164 36.0

Gotlands hypoteksförening.

År.

1924

1925

1926

1927

1928

1929

Restantier i proc. av
debiterade annuiteter.
29.9
31.5
34.8

36.3

39.3

41.3

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

163

Mälarprovinsernas hypoteksförening.

År.

1924 .......... 695

1925 .......... 720

1926 .......... 748

1927 .......... 837

1928 .......... 890

1929 .......... 1,008

1930 första kvartalet . . . 322

Resterande i proc.
av debiterade.
Kronor. Av antal. Av belopp.

808,434 23.92 26.48

787,619 23.86 24.72

753,136 23.60 22.02

861,940 25.18 24.11

994,733 25.46 27.38

1,041,042 26.97 27.53

261,472 30.96 29.42

Resterande årsavgifter.
Antal.

År.

1920

1921

1922

1923

1924

1925

1926

1927

1928

1929

Örebro läns hypoteksförening.

På uppbördsstämma erlagda
annuiteter i procent av
förfallna annniteter.

............... 68.6

............... 66.1

............... 65.4

............... 64.0

............... 60.7

............... 62.0

............. 61.2

............... 60.9

............... 53.2

............... 56.9

Wermlands hypoteksförening.

En ökning kan konstateras i antalet å restlängd överförda annuiteter och
verkställda lagsökningar. För år 1929 utgör denna ökning eirka 25 % i jämförelse
med närmast föregående år.

År.

1918

1919

1920

1921

1922

1923

1924

1925

1926

1927

1928

1929

Gefle-Dala hypoteksförening.

Medeltal av de fyra restlängderna
under året.

Kronor (runda tal).

.......... 16,600

.......... 19,300

.......... 19,800

.......... 24,000

.......... 30,100

.......... 37,100

.......... 43,700

.......... 46,400

.......... 44,700

.......... 51,200

.......... 53,900

.......... 56,200

Antal lagsökningar.

22

14

36

53
44
30
56
59
41

54
54
59

Vid utgången av år

1925 . . .

1926 . . .

1927 . . .

1928 . . .

1929 . . .

Norrlands hypoteksförening.

Antal förfallna
obetalda annuiteter.

............ 195

............ 224

............ 248

............. 276

............ 335

I proc. av bela
antalet lån.

3.8
4.2
4.6

4.9
5.8

164

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bil. 0

P. M.

angående kreditgivningeu inom riksförbundsorganisationen.

(Utarbetad av by rådi rek tören S. K. Österberg.)

Från Svenska Lantmännens Riksförbund hava begärts uppgifter örn Riksförbundets
kreditgivning vid varuleveranser till centralföreningarna, centralföreningarnas
kreditgivning till lokalföreningar och enskilda lantmän samt lokalföreningarnas
kreditgivning till sina medlemmar, allt avseende åren 1927—
1929. Uppgifterna skulle avse förhållandet dels vid utgången av oktober månad,
dels vid utgången av december månad respektive år. Vidare har begärts
upplysning från resp. föreningar, huruvida enligt deras erfarenhet och uppfattning
krediten till jordbrukare under senare år ökats, örn kredittiden i allmänhet
visat tendens att utsträckas samt om avsättningen undergått någon
märkbar förändring i vad gäller de genom föreningarna inköpta varuslagen.

I fråga örn centralföreningarnas växelengagement med Riksförbundet ha
följande siffror lämnats. Till jämförelse ha uppgifter jämväl angivits rörande
Riksförbundets varuomsättning.

Centralföreningarnas växelengagement med Riksförbundet 1921—1929.

Å r

Per 7»i

Kronor

Per S1/i2

Kronor

Riksförbundets

varuomsättning

Kronor
(randa tal)

Växelford-ringarna vid
årets slut i
procent av
varuomsättn.

1921.............

18,107,497

16,101,334

33,377,000

48

1922 .............

12,784,436

12.394,032

18.913,000

66

1923 .............

10,891,079

11,091,568

15,779,000

70

1924 .............

13,067,125

13.128,646

19,004,000

69

1925 .............

14,153,067

13,377,624

20,410,000

66

1926 .............

14,318,240

13,738,247

21,719,000

63

1927 .............

15,064,582

14,549,828

25,740,000

57

1928 .............

17,380,106

15,990,843

27,891,000

57

1929 .............

15,352,739

14,835,180

22,699,000

65

Beträffande centralföreningarnas utelöpande öppna fordringar och acceptfordringar
hos lantmannaföreningar och enskilda medlemmar hava följande
uppgifter lämnats. De angivna siffrorna omfatta samtliga centralföreningar
utom den i Norrköping, vilken icke kunnat lämna några uppgifter. Till jämförelse
ha även angivits uppgifter rörande dessa centralföreningars sammanlagda
omsättning.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

165

(''en träl föreningarnas fordringar av lokalföreningar och enskilda lantmän 1927—1929.

Öppna

fordringar

Accepter

Summa

Varuomsätt-

ning

Fordringar
vid årets slut

i procent av

Kronor

Kronor

Kronor

Kronor
(runda tal)

varuomsättn.

1927: ■

31 okt.......

131 dec.......

6,043,441

4,594,149

8,350,334

6,347,682

14,393,775

10,941,831

47,664,000

23

1928: •

31 okt.......

[31 dec.......

6,605,851

4,832,226

9,089,661

7,220,510

15,695,512

12,052,736

52,582,000

23

1929:

31 okt.......

i.31 dec.......

5,707,514

4,504,800

9,525,929

6,953,279

15,233,443

11,458,079

45,975,000

25

Vad angår lokalföreningarnas utelöpande fordringar och acceptfordringar
hava uppgifter kunnat erhållas endast från ett fåtal föreningar, nämligen föreningar
tillhörande centralföreningarna i Falkenberg, Gävle, Göteborg, Jönköping
och Växjö.

Vissa lokalföreningars utelöpande öppna fordringar och aeceptfordringar.

Lokalföreningar tillhörande

Öppna fordringar

Accepter

Summa Kronor

centralföreningen i:

Kronor

Kronor

Falkenberg

1927:

31 okt. .

833,310

311,748

1,145,058

31 dec. .

989,629

399,950

1,389,579

1928: •

31 okt. .

949,213

434,272

1,383,490

31 dec. .

1,095,560

637,733

1,733,293

1929: ■

31 okt. .
31 dec. .

830,682

1,007,561

544,736

660,865

1,375,418

1,668,426

Gävle

1927: •

31 okt. .

33,775

31 dec. .

137,420

30,324

167,744

1928: •

31 okt. .

45,330

31 dec. .

146,231

35,478

181,709

1929: •

31 okt. .

51,370

31 dec. .

154,901

45,673

200,574

Göteborg

1927:

31 okt. .

358,859

31 dec. .

295,293

1928: ■

31 okt. .

405,203

[31 dec. .

332,824

1929:

31 okt. .

484,080

31 dec. .

353,726

Jönköping

1927: ■

31 okt. .

49,665

20,492

70,157

[31 dec. .

58,122

50,800

108,922

1928:

31 okt. .

64,695

20.460

85,155

[31 dec. .

59,491

54,340

113,831

1929:

(31 okt. .

71,118

37,502

108,620

[31 dec. .

60,303

65.877

126,180

Växjö

1927:

31 okt. .

207,196

31 dec. .

148,907

1928:

31 okt, .
[31 dec. .

233,774

153,556

1929:

31 okt. .
[31 dec. .

165,728

105,234

Av det uppgiftsmateriel, som sålunda kunnat erhållas rörande kreditgivningen
inom riksförbundsorganisationen, synes i stort sett framgå, att denna

166

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

kreditgivning under åren 1927 och 1928 allmänt synes ha ökats i jämförelse
med föregående år. Beträffande år 1929 häntyda de lämnade uppgifterna på
att ökningen i kreditgivningen, absolut taget, avstannat för att, åtminstone
inom vissa föreningar, förbytas i nedgång. Centralföreningarnas växelengagement
med Riksförbundet ultimo december 1927 ha sålunda ökats nied cirka
6 % och ultimo december 1928 med cirka 10 % i jämförelse med nästföregående
år vid samma tid. Ultimo december 1929 hade dessa föreningars växelengagement
däremot minskats med cirka 7 °/°. Samma föreningars fordringar av lokalföreningar
och enskilda lantmän hade vid utgången av 1928 ökats med cirka
10 % i jämförelse med samma tid 1927 men hade däremot från 1928 till 1929
minskats med cirka 5 °/°. Vad lokalföreningarna beträffar äro uppgifterna
något växlande. Medan för de redovisade föreningarna inom Falkenbergsdistriktet
och Växjödistriktet samma utveckling kan påvisas som för centralföreningarnas
vidkommande, så ha däremot övriga lokalföreningar, för vilka
uppgifter lämnats, att uppvisa ökning i krediten under alla de tre ifrågavarande
åren.

Emellertid måste uppgifterna örn kreditgivningen naturligen också ses i
samband med varuomsättningens växlingar. Örn så sker, erhålles en delvis
annan uppfattning örn kreditgivningens storlek under det senaste året. För
1929 har nämligen en väsentlig minskning i varuomsättningen ägt rum, medan
däremot kreditgivningen icke minskat i motsvarande mån. Till följd härav
har kreditgivningen även för 1929, relativt sett, undergått ökning. För Riksförbundets
vidkommande har förhållandet mellan förbundets växelfordringar
hos centralföreningarna och dess varuomsättning ökats från 57 % år 1928 till
65 % år 1929. Motsvarande relation mellan fordringar och varuomsättning för
centralföreningarna äro 23 % och 25 %.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

167

Bil. H.

P. M.

angående vissa uppgifter beträffande järnhandlares kreditgivning

till jordbrukare.

(Utarbetad av byrådirektören S. E. Österberg.)

Till belysande av jordbrukarnas skuldsättning i vad avser varuskulder under
åren 1927—1929 har hänvändelse gjorts till bl. a. Centralstyrelsen för
Sveriges Järnhandlareföreningar med anhållan att genom centralstyrelsens
bemedling en undersökning därom måtte göras hos järnhandlare inom mera utpräglade
jordbruksbygder. I anledning därav har från centralstyrelsen till 90
järnhandlare i skilda delar av landet utsänts ett cirkulär med förfrågan örn
krediten till jordbrukare ökats under senare år, örn kredittiden vid försäljning till
jordbrukare i allmänhet visat tendens att utsträckas, samt örn avsättningen till
jordbrukarekunder under åren 1927—1930 undergått någon mera märkbar förändring.

Svar hava inkommit från 37 järnhandlare samt från 9 lokala järnhandlarföreningar.
Svarens huvudsakliga innehåll återgivas i nedan följande sammanställning.
Med avseende å denna ina framhållas, att de uppgiftslämnande
firmornas namn icke utsatts utan endast den ort, varest firman är belägen. De
lämnade uppgifterna få sålunda icke fattas såsom utan vidare representativa
för den orten och dess kringliggande bygd utan återgiva blott den uppgiftslämnande
firmans erfarenheter från sin verksamhet och sina kunder.

Som en sammanfattning synes kunna uttalas, att järnhandelns kreditgivning
till jordbrukare i allmänhet torde hava ökats under senare år, att det föreligger
en bestämd tendens till utsträckning av kredittiden samt att omsättningen
med jordbrukare nedgått särskilt i fråga örn större maskiner och redskap.

168

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Ort

Har krediten till jord-brukare ökats ander
senare år?

Har kredittiden visat ten-dens att utsträckas?

Hava några mera märk-bara förändringar i avsätt-ningen till jordbrukare
ägt rum?

Anderslöv.

Ja. Ökning med c:a 30 %
ander 1927—1929.

Förlängts med minst 3 ä
4 månader.

Avsevärd minskning, i syn-nerhet för sådana varor,
som ej äro rena förbruk-nings- och nödvändig-hetsartiklar.

Höör.

Ja. Ökning med 10 % se-dan 1927.

Långsammare likvider un-der förevändning att
spannmålen användes till
kreatursuppfödning, som
krävde kapital. Längre
kredit har även lämnats
smederna, som ha jord-brukare till huvudkun-der. Deras tremånaders
växlar hava omsatts i
cirka 20 % större omfatt-ning under 1929 än 1928.

Bättre 1929 än 1928 men
framhålles, att verknin-garna av dåliga år kom-ma i efterskott. I år
färre förfrågningar än i
fjol.

Karlshamn.

Ej i nämnvärd grad.

Nej. Alltid långa kredi-ter.

Under 1927—1930 kanske
större sparsamhet vid in-köpen än tidigare.

Sölvesborg.

Ja. Växelkrediten har

Vid köp av lantshruksma-

Köplusten betydligt ned-

(Södra Sven-

ökats med sammanlagt

skiner begäres i år ett

satt. Det gällande star-

j ges järnband-j lareförening.)

40 % sedan 1927.

års betalningsanstånd.

kelsepriset gör potatis-odlingen oräntabel.

i Markaryd.

Ja.

Tydlig tendens till ut-sträckt kredittid.

Yttersta försiktighet vid
inköpen.

Kalmar.

Ja. Större utestående ford-ringar nu än förut.

Långsammare avbetalning
på varuskulder. Flera
växel oms ättningar.

Inköpen begränsade till
det oundgängliga.

Jönköping.

J a. Främmande växlar

hava från 1928 till 1929
ökats med 60,000 kr, vil-ket mest berör jordbru-karna.

Ja. Utestående fordringar
ha ökats.

Försäljningen av lant-bruksmaskiner har icke
gått tillbaka, snarare [
tvärtom.

Skillingaryd.

Ja.

Ja. Ofta ifrågasättes två
års avbetalning.

Avsättningen av gödnings-ämnen och redskap har
minskats mycket under
senaste åren.

Västervik.

Betydlig ökning.

Förr anlitades icke accep-tcr. Nu är den första
frågan örn köp kan få
betalas med accept.

Konstant omsättning de
senaste fem åren.

Halmstad.

Ja. Kreditförsäljningen
hos denna firma har i
allmänhet stigit från
64.2 % till 71.2 % under
tiden 1926—1929. Detta
kommer huvudsakligen
på jordbrukarna.

Nej.

Nej.

Göteborg.

Nej.

Nej.

Nej.

Hjo.

Ja, 10 % stegring.

Ungefär lika, men allde-les för lång — i genom-snitt tre år.

I stort sett lika. Möjli-gen någon mindre steg-ring för 1929. För inne-varande år torde dock
bliva sämre resultat än
under 1929.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2-

169

Ort

Har krediten till jord-brukare ökats under
senare år?

Har kredittiden visat ten-dens att utsträckas?

Hava några mera märk-bara förändringar i avsätt-ningen till jordbrukare
ägt rum?

Borås.

Ej nämnvärd ökning.

I en del fall har kredit-tiden måst utsträckas.

Avsättningen till jordbru-karekunder har nedgått.
Avsevärd nedgång för
lantbruksmaskiner och
byggnadsmaterial.

Skövde.

Avsevärd ökning.

Avsevärd förlängning av
kredittiden. Man över-går alltmera till accep-ter. Fastställda betal-ningsterminer för större
maskiner iakttagas icke.

Minskad köplust.

Ulricehamn.

Ja.

Ja.

Ingen förändring.

Falköping.

Obetingat ja.
Kreditomsättningen har
varit 1927 : 358,000:—,
1928 : 351,000:—, 1929:
368,000: -.

Längre kredittider.

Sämre avsättning för större
redskap.

Tidaholm.

Ökning. Under 1929 öka-des de utestående ford-ringarna från 66,100 kr.
till 78,500 kr. Huvud-parten därav på jord-brukare.

Ej märkbar minskning.

Lidköping.
(Västergöt-lands järn-han dlareföre-ning.)

Oerhörd ökning i kredit-behovet.

Likvider fullgöras sällan
eller aldrig inom avtalad
tid. Säljaren tvingas att
taga accept och trots att
accepterna ej löpa på
längre tid än 2 månader
omsättas de flera gånger
och upp till ett år, innan
slutbetalningen sker.

Avsevärd nedgång i om-sättningen. Sällan eller
aldrig kontantbetalning
av större maskiner.

Skänninge.

Ökning i krediten. C:a
75 % av omsättningen
med jordbrukare är på
kredit.

Likvid oftast med accept,
vilken i regel omsättes
med små belopp, varför
kredittiden blir lång.

Under 1928—1929 sämre
avsättning av redskap.

Ödeshög.

Väsentlig ökning. Ute-stående och omsatta jord-brukareväxlar hava från
1927 till 1929 ökats med
dubbla beloppet. Kon-kurserna och betalnings-inställelserna talrikast
år 1929 under uppgifts-lämnarens trettioåriga
verksamhet. Över ett
tiotal bevakade varu-skulder på över 20,000
kronor.

Växlar, som förr användes
endast i enstaka fall, är
numera det enda betal-ningsmedlet. De omsät-tas från år till år. Sär-skilt dåligt hösten 1929.

Endast det nödvändigaste
har köpts. Försäljnin-gen har berott på vilken
kredit man velat lämna.
Smederna ha under hös-ten och vintern varit
nästan arbetslösa, då ny-anskaffning av vagnar
och redskap ej gjorts.

Norrköping.
(Östra Öster-götland sjärn-handlare fö re-ning.)

Ja.

Ja, de utestående ford-ringarna av landsorts-kunderna voro på nyåret
1930 större än åren förut.

Byggnadsverksamheten på
landsbygden torde under
senaste år hava minskats
och stor försiktighet är
rådande bland lantmän-nen vid inköp av järn-varor och redskap.

170

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Ort

Har krediten till jord-brukare ökats under
senare år?

Har kredittiden visat ten-dens att utsträckas?

Hava några mera märk-bara förändringar i avsätt-ningen till jordbrukare
ägt rum?

Hafdhem.

Ja. Utestående fordringar

Ja, avsevärt, numera av-betalningar på 2 ä 3 år.

Sedan augusti 1929 har

(Gotland)

ökade med cirka 37 %
sedan 1927.

omsättningen minskat
med i medeltal 2,000 kr.
per månad.

Arvika.

Ingen förändring märkbar.
Bönderna i denna trakt
taga sin huvudsakliga
inkomst från skogen och
jordbruket är mera bi-sak.

Karlstad.

Ja.

Ja.

—

Örebro.
(Västman-lands och

En avgjord försämrad lik-viditet hos lantmännen
under senaste halvåret.

Förlängda krediter begä-ras i större utsträckning
än förut.

—

Närkes järn-handlareföre-ningar.)

Sala.

Ökning med 15 ä 20 %.

Betalningsförmågan är
svag. Vid växelomsätt-ningar sällan högre amor-tering än 10 %, i de
flesta fall lägre. Myc-ket ofta omsättning utan
amortering.

Avsättningen till jordbru-kare har nog nedgått j
men detta kan i viss
mån även tillskrivas
agentförsäljningen på

landsbygden.

Västerås.

Avsevärd ökning i kredi-ten såväl i vad gäller
tiden som beloppens stor-lek.

Avmattning i köplusten
har förmärkts.

Eskilstuna.

Accepter ha i större ut-sträckning använts.

Kredittiden har utsträckts
genom att mindre amor-tering gjorts å lämnade
accepter.

Större försiktighet vid in- |
köpen har kunnat för-märkas.

Strängnäs.

Avsevärd ökning.

Lantbrukarna stå ännu
allmänt efter med inbe-talningar, som skulle ha
varit gjorda under ok-tober 1929.

Ingen förändring.

Mariefred.

(Söderman-[ lands och Sö-J dertörns järn-] och maskin-

Första kvartalet 1930 be-drövligt. Accepter om-sättas endast med räntan
och i en del fall kan ej
heller den betalas.

Mycket stor köpolust.

j handlareföre-ning.)

Nyköping.

Knappast någon ökning.

Ja. Personer, som ansetts
mycket goda, hava dra-git längre kredittid. Förr
ingick likvid rätt snart
efter kvartalsräkningen,
nu kan det dröja både
två och tre kvartal.

Lantmannen köper endast
det allra nödvändigaste. ''
De gå gärna på auktio-ner, emedan man där får
så lång kredit.

Gnesta.

Växelfordringarna ha min-skat men den öppna
krediten har mer än för-dubblats.

Omsättningen har nedgått.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

171

Ort

Har krediten till jord-brukare ökats under
senare år?

Har kredittiden visat ten-dens att utsträckas?

Hava några mera märk-bara förändringar i avsätt-ningen till jordbrukare
ägt rum?

Grillby.

Väsentlig ökning. Utestå-

Kredittiden utsträckes av-

I år stor nedgång i för-

(Uppland.)

ende fordringar hava
ökats med 30,000 kronor
från 1927 till 1929.

sevärt genom accepter.
En tredjedel av omsätt-ningen löper med växlar,
som omsättas var tredje
månad.

sälj ningen.

TMerp.

Betydlig ökning. Cirka 20
% årlig ökning i konto
fordringarna, trots att
omsättningen minskats.

Ja.

Påfallande försiktighet vid
inköpen.

Uppsala.

Ökats i rätt hög grad.

Tydlig tendens till ut-

Under första kvartalet

(Uppsala ma-skin- och
järnhandels-förening.)

Ansvarighetsbeloppet för
utelöpande växlar har
under 1929 stigit 2Va
gånger mot år 1928.

sträckt kredittid.

1930 en allmän åtstram-ning i inköpen.

Knivsta.

Betydlig ökning under de
två senaste åren. Lant-brukarnas skulder till
den uppgiftslämnande
firman hava ökats med
cirka 100,000 kronor se-dan 1927.

I allmänhet tendens till
utsträckning av kredit-tiden. Större maskiner
måste försäljas på ett ä
två års amorteringstid.

Ingen märkbar förändring.

Norrtälje.

Ungefär oförändrad kredit-givning till jordbrukare
men under 1929 och i
år har deras likviditet i
oroväckande grad för-svagats.

Vid växelomsättning sker
amortering med endast
en bråkdel av beloppet.

__

Ljusdal.

Ja. En ökning med 10 %

Tendens till utsträckning

Något minskad avsättning

(Gävleborgs

järnhandlare-

förening.)

i kreditstocken på två
år.

av kredittiden. För vår-redskap förr 6 mån., nu
ett år.

har kunnat konstateras.

Gävle.

Ja.

Ja.

Avsevärd minskning.

Sundsvall.

(Södra Norr-1 lands järn-

Nej. Kreditgiv ningen har
minskats och marknads-läget förbättrats.

Nej.

Avsättningen har förbätt-rats.

handlareföre-

ning.)

Härnösand.
(Övre Norr-lands järn-

Ja. 1927 : 20,000:—,

1928 : 26,000:—,

1929: 30,000: -.

Ja.

Under senare år ha inga
dyrbarare saker köpts
utan endast enklare.

handlareföre-

ning.)

Älvsbyn.

Kreditmöjligheterna både
hos banker och affärs-män äro nog till det yt-tersta utnyttjade. Kre-diten tenderar att ökas
under senaste år.

Påtaglig tendens att ut-sträcka kredittiden.

Örnsköldsvik.

Nej.

Ja.

Tydlig nedgång i fråga
örn nya maskiner och
redskap.

Kalix.

Ja.

Ja, betydligt.

Nej.

172

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

V.

Bil I.

P. M.

angående jordbrukets räntabilitet och därpå inverkande faktorer.

(Utarbetad av byråchefen E. Höijer.)

Det enda officiella material, som finnes till belysning av det svenska jordbrukets
räntabilitet, är de på lantbruksstyrelsens uppdrag av direktör L.
Nanneson bearbetade bokföringsresultaten från ett antal kontrollerade jordbruk,
varifrån i det följande vissa huvudresultat skola meddelas.

I närmast följande tre tabeller äro för ändamålet sammanförda de huvudfaktorer,
som i korthet belysa det ekonomiska resultatet av de kontrollerade
jordbrukens verksamhet. Dessa faktorer äro: bruttoavkastningen, som
anger värdet av lantbrukets under redogörelseåret framställda slutprodukter,
vare sig dessa försålts, använts för gårdent eget behov eller ingått som värdeökning;
driftkostnader, vartill räknats kontanta driftsutgifter jämte avskrivningar
samt skälig ersättning för ägarens och hans familjs arbete i jordbruket
(men icke räntor och arrendeavgifter); nettoavkastningen, som
utgör skillnaden mellan bruttoavkastningen och driftkostnaderna; samt f ö rräntningsprocenten,
som anger nettoavkastningen i procent av det i
företaget nedlagda kapitalet. Vid värdesättningen av såväl fastighets- som
driftskapital har man utgått från ett försiktigt beräknat marknadsvärde.

Början göres med ett antal jordbruk inom södra Sveriges vete- och
sockerbetsområde, varifrån material finnes ända från bokföringsåret
1912/13. Under senare år föreligga från detta område bokföringsresultat endast
från ett jämförelsevis ringa antal, övervägande stora jordbruk.

Bokföringsresultat för kontrollerade jordbruk inom södra Sveriges vete- oell sockerbetsområde.

Bokföringsår

Antal

egendomar

Areal

jordbruks-

jord,

ha

Bruttoav-

kastning

Drift-

kostnader

Nettoav-

kastning

Förränt-

nings-

procent

i kr. per ha jordbruksjord

1912/13.........

40

2,340

479

384

95

4.2

1913/14.........

91

4,600

468

355

113

5.4

1914/15 .........

88

4,488

485

356

129

6.0

1915/16 . . . •.....

101

4,852

617

424

193

8.0

1916/17.........

146

6,460

636

481

155

6.1

1917/18.........

110

5,401

712

527

185

6.6

1918/19.........

62

3,164

1,018

645

373

9.8

1919/20.........

87

7,144

1,008

820

188

5.0

1920/21 .........

82

6,853

967

826

141

4.1

1921/22 .........

83

7,961

845

676

169

5.9

1922/23 .........

52

6,039

479

474

5

0.2

1923/24 .........

32

2,967

581

482

99

3.6

1924/25 .........

20

2,178

536

460

76

2.9

1925/26 .........

24

3,429

512

424

88

3.9

1926/27 .........

26

4,102

462

415

47

2.2

1927/28 .........

31

5,011

468

436

32

1.4

1928/29 1 ........

17

492

429

63

3.2

Preliminära uppgifter.

Särskilda utskottets utlåtande Kr 2.

173

Under de år tabellen omfattar Ilar de kontrollerade jordbrukens räntabilitet
varit underkastad mycket stora växlingar. De båda förkrigsåren höll den sig
vid 4.2—5.4 %, med en nettoavkastning per hektar av 95—113 kr. Under krigsåren
var det ekonomiska resultatet genomgående gott. Prisläget var i regel
högre för jordbrukets produkter än för dess förnödenheter och arbetslönerna,
varigenom bruttoinkomsterna stegrades kraftigare än driftkostnaderna och
räntabiliteten steg från 6.0 % år 1914/15 till icke mindre än 9.8 % år 1918/19.
Det utmärkt gynnsamma resultatet för sistnämnda år är så mycket mera anmärkningsvärt,
som skörderesultatet var dåligt och knappheten på kraftfoder
verkade hämmande även på den animaliska produktionen. Förklaringen
till det trots detta utmärkt goda resultatet ligger i de synnerligen höga produktpriserna,
som detta år nådde sin höjdpunkt. De tre följande åren sjönk
priset starkt på flertalet av jordbrukets produkter, under det att driftkostnaderna
fortsatte att stiga och först år 1921/22 visade tendens till nedgång. Att
det ekonomiska resultatet för de kontrollerade jordbruken inom detta område
likväl kan sägas ha blivit fullt tillfredsställande beror till stor del på de just
under dessa år synnerligen höga sockerbetsprisen. För året 1922/23 har en
mycket stark förändring i motsatt riktning jämte ett sämre skördeutfall varit
en kraftigt bidragande orsak till det ogynnsamma resultatet, som sänkte förräntningsprocenten
så lågt som till 0.2 %, den lägsta avkastning som de kontrollerade
jordbruken inom detta område under något år uppvisa. De tre följande
åren blevo resultaten, tack vare gynnsammare skördeutfall eller ett bättre
prisläge å animaliska produkter, åter något bättre med nettoavkastning per
hektar om 76—99 kr. och förräntningsprocenten uppgående till 2.9—3.9 %.
För år 1926/27 medförde det dåliga skördeutfallet inom detta område en betydlig
nedgång av bruttoavkastningen, och då driftkostnaderna icke visade någon
motsvarande nedgång, blev förräntningsprocenten endast 2.2 %. Ännu sämre
blev resultatet det följande året, 1927/28, då avkastningen stannade vid 1.4 %,
vartill bidragit ett även detta år mindre gott skördeutfall, låga produktpriser
och något ökade driftkostnader. Det sista räkenskapsåret, 1928/29, har resultatet,
av de erhållna preliminära uppgifterna att döma, blivit något bättre,
och förräntningsprocenten har stigit till 3.2 %. — Sammanför man bokföringsresultaten
för alla 16 åren i fyra perioder, visa de två förkrigsåren 1912/14
en förräntningsprocent på 4.5 %, förkrigs- och krisåren 1914/20 är motsvarande
medeltal 6.6 %, för de tre följande övergångsåren 1920/23 3.4 % och för
de sista sex åren 2.9 Z.

Från samma källa anföras i följande tabell motsvarande data för de kontrollerade
jordbruken inom mellersta Sverige, varifrån ett jämförelsevis
fullständigt material finnes från såväl små som stora gårdar, varemot de medelstora
gårdarna äro mera fåtaligt företrädda.

Det första år tabellen upptager, 1918/19, var, som förut nämnts, ur ekonomisk
synpunkt synnerligen gynnsamt inom det sydsvenska området nied en förräntningsprocent
för de där belägna jordbruken på icke mindre än 9.8 Z. Även
inom mellersta Sverige voro konjunkturerna detta år gynnsamma, så att driften
lämnade en nettoavkastning av 122 kr. per hektar, motsvarande 5.8 % å lantbrukskapitalet.
Närmast följande år var nettoavkastningen 75 kr. per hektar
och förräntningsprocenten 3.3 %. Därefter följde tre år med mycket dåliga
resultat, då driftkostnaderna överstego värdet av bruttoavkastningen och en
direkt förlust uppstod å driften. Förlusten motsvarade under de tre åren
resp. 0.5, 2.8 och 1.3 Z> å lantbrukskapitalet. Orsaken till det ogynnsamma
resultatet var i främsta rummet den, att priset å jordbrukets produkter sjönk
hastigare än priset å dess förnödenheter och arbetslönerna och att därför driftkostnaderna
icke kunde pressas ned i lika hög grad som nedgången i bruttoavkastningen.
Det är särskilt de relativt sell höga arbetslönerna som starkt

174

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bokföringsresultat för kontrollerade jordbruk inom mellersta Sverige.

Bokförin gsär

Antal

egendomar

Areal

jordbruks-

jord,

ha

Bruttoav-

kastning

Drift-

kostnader

Nettoav-

kastning

Förränt-

nings-

procent

i kr. per ha jordbruksjord

1918/19.........

51

7,901

563

443

122

5.8

1919/20.........

89

10,974

688

613

75

3.3

1920/21 .........

115

14,709

650

661

- 11

- 0.5

1921/22 .........

117

11,450

442

488

— 46

-2.8

1922/23 .........

103

13,173

348

367

- 19

- 1.8

1923/24 .........

104

15,071

374

342

32

2.3

1924/25 .........

99

16,125

350

345

5

0.4

1925/23.........

113

17,396

390

354

36

2.6

1926/27 .........

166

17,476

378

346

32

2.3

1927/28 .........

187

17,229

369

351

18

1.8

1928/29 ''........

131

395

362

33

2.0

1 Preliminära uppgifter.

verkat i ogynnsam riktning för det mellansvenska jordbruket med dess i förhållande
till skördemängden stora förbrukning av mänsklig arbetskraft. De
sex sista åren har driften åter givit något överskott, ehuru nettoavkastningen
hela tiden stannat vid mycket blygsamma belopp (5—36 kr. per hektar, motsvarande
0.4—2.6 % å lantbrukskapitalet). — I medeltal för efterkrigsåren
1920/23 utgjorde förräntningsprocenten —1.0 % och för de sista åren
1923/29 1.8 S.

För övre Norrland, varifrån bokföringsresultat föreligga huvudsakligen
för mindre jordbruk, lämnas följande sammanställning.

Bokföringsresultat för kontrollerade jordbruk inom övre Norrland.

Bokföringsår

Antal

egendomar

Areal

jordbruks-

jord

ha

Brutto-

avkastning

Drift-

kostnader

Netto-

avkastning

Förränt-

nings-

procent

i kr per ha jordbruksjord

1918/19.........

61

653

695

582

113

4.9

1919 20 .........

88

1,058

698

653

45

1.8

1920/21 .........

148

1,669

583

575

8

0.4

1921/22 .........

167

1,894

420

426

— 6

— 0.3

1922/23 .........

147

1,567

348

326

22

1.3

1923/24 .........

140

1,564

341

330

11

0.7

1924/25 .........

143

1,525

340

324

17

1.1

1925/26 .........

163

1,709

336

307

29

1.8

1926/27 .........

154

1,512

349

323

26

1.6

1927/28 .........

133

1.421

345

311

34

2.2

1928/29''........

105

352

325

27

1.6

1 Preliminära uppgifter.

Likasom inom de båda övriga områdena kan driftsåret 1918/19 uppvisa det
gynnsammaste resultatet även i övre Norrland, ehuru nettoavkastningen där
stannade vid 113 kr. per hektar och förräntningsprocenten vid 4.9 %. Den stora
svagheten hos de kontrollerade jordbruken i övre Norrland, som starkt försämrat
det bokföringsmässiga driftsresultatet såväl detta år som alla de följande,
är de oproportionerligt höga arbetskostnaderna. De uppgingo inom

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

175

detta område år 1918/19 till icke mindre än 511 kr. per hektar, eller drygt
80 % av alla driftkostnader, medan de för de sydsvenska och mellansvenska jordbruken
stannade vid resp. 293 och 270 kr. per hektar. Härtill är emellertid
att märka, att större delen av posten för arbetskostnader vid de genomgående
små, norrländska jordbruken utgöres av den egna familjens arbete och alltså
icke representerar någon direkt utgift. Arbetslönen till jordbrukaren och hans
familj har beräknats på grundval av å egendomarna förda arbetsjournaler samt
i orten gällande pris å motsvarande lejd arbetskraft. — Alla de följande åren
lia ur räntabilitetssynpunkt lämnat mindre tillfredsställande resultat, sämst
år 1921/22, då driftkostnaderna överstego bruttoinkomsterna med 6 kr. per
hektar, motsvarande 0.3 % å fastighetskapitalet.

»

En undersökning, huru räntabiliteten ställer sig inom olika storlek sgrupper
av de kontrollerade jordbruken, är svår att genomföra, då materialet
vid uppdelning på storleksgrupper får ganska ringa omfattning inom
varje grupp och de erhållna resultaten i många fall kunna påverkas av tillfälligheter.
Som ett genomgående resultat av en bearbetning av materialet
ur denna synpunkt framgår emellertid, att bruttoinkomsterna äro störst vid
småbruken och regelbundet sjunka med gårdarnas växande storlek men att även
driftkostnaderna på samma sätt visa en utpräglat sjunkande tendens, huvudsakligen
på grund av de höga arbetskostnaderna vid de mindre jordbruken.
Den inbördes storleken av dessa båda faktorer, som ju bestämmer det ekonomiska
slutresultatet av jordbruksdriften, är däremot betydligt mera växlande
och kan icke sägas göra något bestämt utslag till förmån för någon viss storlek
av jordbruk. Vissa resultat synas dock vara av ett visst intresse och kunna
förtjäna framhållas.

Inom södra Sveriges vete- och sockerbetsområde visade under åren före och
under kriget småbruken i regel den sämsta räntabiliteten, under det att storbruken
och de större bondebruken i allmänhet företedde de bästa resultaten.
Under åren därefter synas däremot storbruken ha givit sämre resultat än de
fåtaligt företrädda små och medelstora jordbruken.

Inom mellersta Sverige har jordbruksdriften lämnat följande ekonomiska
resultat vid å ena sidan småbruken och de mindre bondebruken och å andra
sidan vid de stora gårdarna. Grupp I omfattar jordbruk med högst 10 hektar
jordbruksareal, grupp II jordbruk med 10—25 hektar och grupp V jordbruk
med över 100 hektar. Förräntningspocenten har inom var och en av dessa
grupper utgjort:

År Grupp I Grupp II Grupp V

1922/23 ............. 2.8 % 2.8 % — 1.3 %

1923/24 ............. 3.8 » 4.5 > 2 3 >

1924/25 ............. 2.6 . 3.9 » 0.2 >

1925/23 ............. 6.7 . 4.4 > 2.4 »

1926/27 ............. 3.5 » 3.2 . 2.2 >

1927/28 ............. 3.1 » 2.7 » 1.1 »

Under alla de sex år ovanstående sammanställning omfattar har jordbruksdriften
givit ett ur räntabilitetssynpunkt gynnsammare resultat vid de mindre
jordbruken än vid de stora gårdarna.

Vad beträffar de kontrollerade egendomarna i övre Norrland, som så gott som
uteslutande tillhöra de båda lägsta av ovan angivna grupper, visa de minsta
jordbruken (med högst 10 hektar) genomgående sämre räntabilitet än de något
större gårdarna inom närmast högre storleksgrupp. För det sista året, 1927/28,
var förräntningsprocenten för de förra 1.7 % och för de senare 2.8. Det sämre
resultatet vid de minsta jordbruken torde sammanhänga därmed, att jordbruks -

176

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

arealen vid vissa egendomar inom denna grupp varit så liten, att familjens arbetskraft
icke kunnat fullständigt utnyttjas, en omständighet, som utövar ett
stort inflytande på bokföringsresultaten för de kontrollerade småbruken även i
övriga delar av landet.

*

I fråga om de mindre jordbruken äro nettoinkomstens storlek och förräntningsprocenten
icke fullt tydliga uttryck för jordbruksdriftens ekonomiska resultat.
Den övervägande delen av driftkostnaderna utgöres nämligen vid dessa
gårdar av de endast beräknade kostnaderna för jordbrukarens och hans familjs
eget arbete och representerar alltså icke någon direkt utgift. Ett bättre mått
härpå ur jordbrukarens egen synpunkt erhåller man genom att uträkna, huru
mycket av hela bruttoinkomsten som återstår, sedan övriga utgifter bestritts
och skälig ränta beräknats på lantbrukskapitalet. Återstoden motsvarar sedan
den faktiska ersättningen, som jordbrukaren och hans familj kunnat tillgodoräkna
sig för det av dem utförda arbetet vid jordbruket. Denna arbetsinkomst
beräknas i den av direktör Nanneson utarbetade driftsstatistiken på så sätt, att
den totala bruttoavkastningen minskas med driftkostnaderna med undantag för
den beräknade ersättningen för familjens arbete och från återstoden ytterligare
dragés ett belopp, motsvarande normala ränteanspråk på lantbrukskapitalet.
Den på detta sätt beräknade arbetsinkomsten vid de mindre, kontrollerade jordbruken
i mellersta Sverige och övre Norrland har för räkenskapsåren 1918/19
—1927/28 uppgått till följande belopp per egendom. Grupp I innefattar jordbruk
med högst 10 hektar jordbruksareal och grupp II jordbruk med 10—25
hektar.

Arbetsinkomst per egendom.

År

Mellersta Sverige

Grupp I Grupp II

Övre
Grupp I

Norrland
Grupp II

1918/19 .........

........ 3,410

2,170

3,280

4,220

1919/20 .........

........ 2,742

1,760

2,592

3,002

1920/21 .........

........ 1,978

— 481

1,979

2,380

1921/22 .........

........ 1,296

— 52

1,298

1,348

1922/23 .........

........ 1,561

1,302

1,226

1,579

1923/24 .........

........ 1,231

1,709

911

1,363

1924/25 .........

........ 1,279

1,661

1,051

1,278

1925/26 .........

........ 1,863

1.787

1,063

1,348

1926/27 .........

........ 1,201

1,369

1,052

1,141

1927/28 . •.......

.... • . . . 1,212

1,151

1,054

1,380

Det första, i ovanstående tabell medtagna året, 1918/1919, var ur ekonomisk
synpunkt för jordbruksnäringen synnerligen gynnsamt, och med undantag för
grupp II i mellersta Sverige erhöll man vid de kontrollerade jordbruken en mycket
god arbetsinkomst. Även det närmast följande året var i detta avseende
någorlunda tillfredsställande, men därefter har resultatet varit mindre gott och
jordbrukarfamiljernas arbetsinkomst så gott som undantagslöst avsevärt understigit,
vad lejd arbetskraft kunnat uppnå under samma förhållanden. Allra
sämst har resultatet blivit för de mindre bondgårdarna i mellersta Sverige de
båda åren 1920/21 och 1921/22, då överskottet på driften helt slukades av ränteanspråken
och icke räckte till någon som helst ersättning för det egna arbetet.
Det sista året utgör den behållna arbetsinkomsten vid småbruk och mindre bondgårdar
i mellersta Sverige resp. 82 och 66 % av den normala arbetslönen, och
i övre Norrland uppgå motsvarande procenttal för samma storleksgrupper till
resp. 70 och 74. Ännu sämre är resultatet i detta avseende för de i tabellen
icke medtagna medelstora bondgårdarna (med 25—50 hektar) i mellersta Sverige,
för vilka familjens arbetsinkomst i medeltal stannat vid endast 38 % av
normal arbetslön för motsvarande arbete. Det sämre resultatet för den sistnämnda
gruppen sammanhänger ej blott med lägre räntabilitet utan beror även

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

177

därpå, att de dithörande jordbruken sysselsätta mera lejd arbetskraft, för vilken
full ersättning under alla förhållanden måste utgå. Den behållna arbetsinkomsten
blir, så snart förräntningen av lantbrukskapitalet icke täcker normala
ränteanspråk, allt mindre, ju större summan av ränteinsats och utbetalda arbetslöner
är i förhållande till familjens egen arbetsinsats.

Då vid beräkningen av den behållna arbetsinkomsten avdrag gjorts för normal
ränta å hela lantbrukskapitalet, oavsett örn detta varit upplånat eller ej,
ökas jordbrukarens faktiska inkomst från egendomen, i den mån han kunnat insätta
eget kapital i densamma. Skall han däremot, som skäligt är, gottskrivas
skälig ränta även på eget kapital, blir inkomsten från jordbruket densamma som
den ovan angivna arbetsinkomsten.

*

Det framgår av de av lantbruksstyrelsen publicerade bokföringsresultaten,
att räntabiliteten vid de enskilda egendomarna i hög grad varierat kring de i det
föregående framlagda medeltalen. I det följande skall, efter L. Nannesons sammanställningar,
ett försök göras till belysning av dessa variationer och några
av de viktigaste orsakerna till god såväl som dålig räntabilitet vid de undersökta
jordbruken. I detta syfte återgivas i närmast följande tabeller vissa medeltal
till belysning av jordbruksproduktionens inriktning och intensitet samt
det ekonomiska resultatet vid de 10 (eller 5) ur räntabilitetssynpunkt sämsta
och bästa jordbruken inom de olika områdena och storleksgrupperna. I tabellerna
förekomma emellertid två uttryck, vilkas innebörd torde behöva närmare
angivas. Det ena är »realisationspris per 100 skördeenheter». Detta medeltal
har beräknats så, att från summa bruttoavkastning av växt- och djurprodukter
subtraherats kostnaderna för inköp av främmande fodermedel, varefter den
uppkomna resten dividerats med antalet skördeenheter pr hektar. Dess höjd är
beroende på rådande priser å jordbrukets produkter men även på det tekniska
produktionsresultatet i fråga örn den del av dessa produkter, som förädlas inom
den egna ladugården. Det andra uttrycket, som kan behöva närmare förklaras,
är »arbetskostnadsindex». Det anger arbetskostnadernas storlek per hektar i
förhållande till det beräknade normala arbetsbehovet för varje särskild egendom.
Ju mera arbetskostnadsindex över- resp. understiger 100, desto sämre resp.
bättre är ekonomiseringen med den mänskliga arbetskraften. Dess storlek kan
emellertid även sammanhänga med att arbetsbehovet på grund av särskilt gynnsamma
eller ogynnsamma förhållanden avviker från det normala och i undantagsfall
även med särskilt hög eller låg arbetslön.

En sammanställning ur nu angivna synpunkter göres först av de 5 sämsta
och bästa jordbruken inom grupp V (gårdar med över 100 hektar) i södra Sveriges
vete- och sockerbetsområde.

Jämförelse mellan jordbruken med den sämsta oell bästa förräntningsprocenten.

Jordbruk med över 100 ha jordbruksjord inom södra Sveriges vete- och sockerbetsområde.

År 1926/27 År 1927/28

Brödsädsodling................

%

De 5

sämsta

29.9

De 5

bästa

21.3

De 5
sämsta

De 5
bästa

Spannmålsodling...............

>

50.4

49.7

53.4

43.3

Foderväxtodling...............

>

33.6

42.0

38.7

40.0

Per ha jordbruksjord:

Totalskörd, skördeenheter...........

2,490

3,110

2,560

2,720

Kreatursenheter...............

74.9

89.9

77.4

77.9

Bruttoavkastning..............

415

535

422

478

därav: växtprodukter............

i

150

183

143

186

djurprodnkter............

»

248

332

437

263

445

278

Driftkostnader................

>

416

408

Nettoavkastning...............

>

- 1

98

- 23

70

Bihang till riksdagens protokoll 1930.

11

sami.

2 haft. (Nr

2.)

12

178

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

År 1926/27

År

1927/28

De 5

De 5

De 5

De 5

sämsta

bästa

sämsta

bästa

Förräntningsprocent ...........

. . . — 0.0

4.6

- 1.2

3.3

Realisationspris per 100 skördeenheter . .

. . . kr. 13.20

13.90

12.30

14.00

Mjölkpris per kg............

. . . öre 14.6

13.6

12.3

13.0

Arbetskostnadsindex..........

. . . 103

107

103

84

Det räder, såsom av tabellen här ovan framgår, en betydlig skillnad i avseende
på det ekonomiska resultatet mellan de sämst och de bäst ställda jordbruken.
År 1926/27 gav driften inom den sämsta gruppen ett underskott på
1 kr. per hektar, medan den bästa kunde uppvisa en nettoavkastning på 98 kr.
År 1927/28 blev nettoavkastningen resp. •—23 och 70 kr. Av det i tabellen
framlagda siffermaterialet för det förstnämnda året framgår, att den högre
nettoavkastningen inom den bästa gruppen i huvudsak sammanhänger med
högre hektarskörd, men att därtill även bidragit större sparsamhet med icke
direkt produktiva utgifter samt ett något högre realisationspris per skördeenhet.
För år 1927/28 ha till den större nettoavkastningen inom den bättre ställda gruppen
bidragit en något högre skörd per hektar, gynnsammare realisationspris per
skördeenhet samt lägre kostnader för arbetskraft och diverse övriga utgifter.
Inom var och en av de båda grupperna äro emellertid variationerna mellan de
särskilda egendomarna avsevärda. Inom båda grupperna förekomma egendomar
med hög och låg skörd per hektar samt med litet och stort djurantal. Även
variationerna i bruttoavkastning och driftkostnader, i produktionskostnader och
i driftens intensitet äro betydande. Bokföringsresultaten från de båda här behandlade
åren kunna därför icke sägas utpeka någon bestämd driftsform, som
inom det sydsvenska området skulle vara överlägsen de övriga.

Inom mellersta Sverige ställa sig bokföringsresultateten för de sämsta och
bästa jordbruken på följande sätt.

Jämförelse mellan jordbruken med den sämsta oell bästa förräntningsprocenten.

Jordbruk med högst 10 och över 100 ha jordbruksjord i mellersta Sverige.

Jordbruk med högst 10 ha

Jordbruk med minst 100 ha

År 1926/27

År 1927/28

År 1926/27

År 1927/28

De 10

De 10

De 10

De 10

De 10

De 10

De 10

De 10

sämsta

bästa

sämsta

bästa

sämsta

bästa

sämsta

bästa

Brödsädsodling . .

. %

8.7

11.9

13.8

21.7

.

Spannmålsodling . .

. »

38.2

37.5

40.0

43.5

43.9

49.2

47.3

46.1

Foderväxtodling . .

»

51.5

53.0

48.0

50.0

41.9

38.7

36.9

40.1

Per ha jordbruksjord:

Totalskörd, skördeenheter

2,300

2,410

2.050

2,330

1,950

2,430

1,710

2,130

Kreatursenheter . .

137.3

139.0

135.8

130.3

71.4

61.1

63.6

69.2

Bruttoavkastning . .

kr.

389

595

445

622

363

397

308

431

därav: växtprod. .

>

31

70

56

70

78

172

78

133

djurprod. .

>

312

481

339

510

252

204

201

275

Driftkostnader . . .

>

422

430

482

475

397

301

363

349

Nettoavkastning . .

>

-33

165

-37

147

- 34

96

-55

82

Förräntningsprocent

-1.9

8.9

-2.0

7.5

-2.4

6.7

-3.9

6.1 |

Realisationspris per

100

skördeenheter . .

kr.

12.30

18.30

14.80

20.30

13.70

13.70

13.50

16.30

Mjölkpris per kg . .

öre

15.0

16.0

13.7

14.8

15.2

15.2

14.7

16.0

Arbetskostnadsindex

105

89

106

100

113

81

109

90

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

179

Betraktas här till en början de mindre jordbruken, visar det sig, att den
stora skillnad, som det första året råder mellan den bättre och sämre gruppens
räntabilitet, endast till en mindre del beror på högre hektarskörd hos
den bästa gruppen men mest på dennas överlägsenhet i fråga örn bruttoavkastning
och realisationspriset per skördeenhet. Denna de bättre jordbrukens
överlägsenhet har vunnits tack vare en mera omfattande och mera lönande
animalisk produktion, bättre kor, rikligare utfodring samt större svinock
fjäderfäproduktion. Även år 1927/28 råder mellan den bättre och sämre
gruppen inom detta område en mycket stor skillnad i fråga örn räntabilitet,
och även i detta fall kan detta tillskrivas ett bättre ekonomiskt utbyte vid
skördens förädling i djurstallarna. Med färre men goda kor ha de bättre
jordbruken uppnått ett högt realisationspris för det i kostallet omsatta fodret,
varjämte de även hämtat en god vinst från svin- och fjäderfäskötseln.

Även bland de största gårdarna inom samma område är, såsom av närmast
föregående tabell framgår, skillnaden i räntabilitet stor mellan de tio bästa
och de tio sämsta. Det första året kan en tydlig skillnad iakttagas dem
emellan i avseende på produktionsriktningen. Inom den bästa gruppen är
driften starkt inriktad på direkt försäljning av växtprodukter, medan däremot
den sämre gruppen driver en betydligt mera omfattande animalisk produktion.
Den mest avgörande skillnaden ligger dock på driftkostnadernas område. Dessa
kostnader äro nämligen, trots högre skörd och större bruttoavkastning, 96 kr.
per hektar lägre inom den bästa gruppen, icke minst tack vare bättre ekonomisering
med den mänskliga arbetskraften, varför den stora^ skillnaden i de
båda gruppernas arbetskostnadsindex utgör ett uttryck. För år 1927/28 beror
den bättre gruppens överlägsenhet huvudsakligen på högre skörd i samband
med avsevärt rikligare gödsling, ett högre realisationspris för skörden samt
lägre produktionskostnader per skördeenhet i samband med bättre ekonomisering
med den mänskliga arbetskraften och större sparsamhet i fråga örn vissa
icke direkt produktiva utgifter.

Jämförelse mellan jordbruken med den sämsta oell bästa förräntnlngsprocenten.

Jordbruk med högst 10 ha jordbruksjord i övre Norrland.

År 1926/27

År 1927/28

De 10

De 10

De 10

De 10

sämsta

bästa

sämsta

bästa

Brödsädsodling.............

0.5

20.2

19.3

Spannmålsodling............

. . . > 14.4

18.5

Foderväxtodling............

73.4

74.9

76.4

Per ha jordbruks! ord:

Totalskörd, skördeenheter........

.... 1,600

1,930

1,750

1,940

Kreatursenheter.............

.... 103.0

124.2

107.4

120.1

Bruttoavkastning............

... kr 349

520

332

506

därav: växtprodukter.........

55

34

49

djurprodukter.........

...» 261

383

242

399

Driftkostnader.............

...» 461

370

413

353

Nettoavkastning............

...» —112

150

- 81

153

Förräntningsprocent...........

.... - 6.7

8.8

-5.1

8.6

Realisationspris per 100 skördeenheter . .

... kr 15.70

19.80

13.40

20.60

Mjölkpris per kg.............

18.7

13.8

16.4

Arbetskostnadsindex...........

.... 135

94

123

90

Vid de här ovan redovisade jordbruken är skillnaden mellan den bästa och
sämsta gruppen större än inom något annat område. Differensen i nettoavkastningen
per hektar överstiger båda åren 200 kr. En väsentlig orsak till
den sämre gruppens underlägsenhet är, att dessa icke kunnat så väl utnyttja
den mänskliga arbetskraften, varjämte därtill även bidragit sämre hektarskördar
och lägre realisationspris å skörden.

180

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Efterföljande tabell innehåller en sammanställning av de viktigaste bokföringsresultaten
för kontrollerade danska jordbruk under perioden 1916/17—
1927/28. Förräntningsprocenten beräknas i den danska driftsstatistiken dels
på fastigheternas bokförda värde, dels på deras handelsvärde, av vilka två beräkningssätt
det först nämnda giver ett något högre resultat. För vinnande
av största möjliga jämförbarhet med motsvarande siffror för Sverige angives
emellertid här nettoavkastningen i procent av det på grundval av egendomarnas
handelsvärde beräknade fastighetskapitalet.

Bokföringsresultat från danska jordbruk.

Å r

Antal

egendomar

Brutto-

avkastning

Drift-

kostnader

Netto-

avkastning

Förränt-

nings-

procent

per ha jordbruksjord, i danska kronor

1916/17.........

75

824

604

220

7.3

1917/18 • ........

235

699

482

217

6.8

1918/19 .........

305

857

551

306

8.3

1919/20 .........

371

1,024

743

281

7 .4

1920/21 .........

466

1,185

949

236

5.8

1921/22 .........

500

831

798

33

0.9

1922/23 .........

534

837

692

145

4.5

1923/24 .........

586

1.023

813

210

6.1

1924/25 .........

671

1,235

989

246

6.4

1925/26.........

705

880

836

44

1.2

1926/27 .........

690

767

732

35

1.1

1927/28 .........

726

775

731

44

1.5

Det danska jordbruket kunde under krigsåren likasom under åren närmast
därefter glädja sig åt ett utmärkt gott ekonomiskt resultat, tack vare goda
avsättningsmöjligheter och höga priser på jordbrukets produkter. Förräntningsprocenten,
som under ifrågavarande år, 1916/17—1920/21, uppgick till
5.8—8.3 °/0j översteg i allmänhet motsvarande tal för de närmast jämförbara
svenska jordbruken inom det sydsvenska vete- och sockerhetsområdet, där räntabiliteten
under samma år utgjorde 4.1—9.8 %. Särskilt under periodens senare
år torde den höga förräntningsprocenten vid de danska jordbruken till en
del bero på den starka inflation, för vilken det danska penningvärdet var utsatt
under denna tid och som gjorde jordbrukets bokföringsmässiga driftsresultat
skenbart gynnsammare, än det i verkligheten torde ha gestaltat sig.
Under år 1921/22 voro förhållandena rakt motsatta. Då inträdde i Danmark
en stark stegring av penningvärdet, och prisfallet å jordbrukets produkter,
särskilt de animaliska, var i detta land betydligt större än i Sverige. Härigenom
blev förräntningsprocenten för de danska jordbruken endast 0.9, emot
5.9 % för de sydsvenska. Lika ogynnsam har det danska jordbrukets ekonomiska
situation varit under deflationsåren 1925/26 och 1926/27. Å andra
sidan torde den starka inflationen under de tre mellanliggande åren i hög grad
ha bidragit till den goda räntabiliteten under dessa år, då förräntningsprocenten
för de danska jordbruken var 4.6—6.4 %, medan den för de sydsvenska
egendomarna stannade vid 0.2—3.6 %. Först under bokföringsåret 1927/28
rådde full stabilitet i det danska penningvärdet, men verkningarna av den föregående
deflationskrisen bidrogo otvivelaktigt att försämra jordbrukets räntabilitet
även under detta år. Den viktigaste orsaken till det dåliga utbytet
under år 1927/28 var emellertid de låga fläskprisema i förening med höjda
priser å fodermedel. Förräntningsprocenten utgjorde nämnda år 1.6 % emot

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

181

1.4 % vid de sydsvenska jordbruken. Någon redogörelse för driftsresultatet
under år 1928/29 har ännu ej publicerats, men enligt lämnade preliminära
meddelanden bar detsamma utfallit väsentligt gynnsammare än de närmast föregående
åren.

Från finländska jordbruk föreligga följande bokföringsresultat för åren
1920/21—1926/27.

Bokföringsresultat från finländska jordbruk.

Bruttoav- Driftkost- Nettoöver -

År kastning, nader, skott,

fink fmk fink

1920/21 .............. 2,242 1,610 632

1921/22 .............. 2,513 1,855 658

1922/23 .............. 2,220 1,868 352

1923/24 ............. 2,121 1,977 144

1924/25 ............• . 2,428 2,026 402

1925/26 .............. 2,631 2,132 499

1926/27 .............. 2,720 2,284 436

Förräntnings procent 8.

2

9.3

4.7

1.8
4.9

5.8

4.9

Till de goda resultaten under de två första, i ovanstående tabell upptagna
åren samverkade en god skörd och gynnsamma prisförhållanden; medan penningvärdet
sjönk, steg priset å jordbrukets produkter, utan att arbetslönerna
hunno stiga lika hastigt. Under de två följande åren, 1922/23 och 1923/24 påverkades
produktpriserna i rakt motsatt riktning av den inträdande deflationen
och penningvärdets fortgående stegring, vartill ytterligare kom stigande arbetslöner
och, för år 1923/24, en både till beskaffenhet och mängd dålig skörd.
Från och med året 1925/26 var stabiliseringen av den finska markens värde
fullt genomförd, och jordbruksdriften alltså oberoende av förändringar i penningvärdet.
Under år 1295/26 var prisläget å de animaliska produkterna rätt
fördelaktigt, men priserna å spannmål låga, under det att läget det följande
året var omkastat. Båda de ifrågavarande åren gynnades emellertid av en god
skörd, vilket mest torde ha bidragit till det ur räntabilitetssynpunkt jämförelsevis
goda resultatet.

En jämförelse mellan räntabiliteten vid de kontrollerade jordbruken i Sverige
och Finland visar, att de finländska egendomarna kunna uppvisa ^icke obetydligt
gynnsammare resultat än de svenska. Undantag utgör endast året 1923/24,
då en dålig skörd och den pågående deflationen starkt försämrade driftsresultatet
för de finländska jordbruken.

182

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bil, J.

Redogörelse rörande undersökning angående skattebelastningen å olika
slag av jordbruk inom skilda delar av landet m. m.

(Utarbetad av kammarrättsrådet C. W. U. Kuylenstierna och länsassessorn Å. Lundevall.)

Sedan riksdagens särskilda utskott beslutat, att undersökning borde äga rum
angående skattebelastningen å olika slag av jordbruk inom skilda delar av landet,
uppdrog Kungl. Majit genom beslut den 28 mars 1980 åt kammarrättsrådet
C. W. U. Kuylenstierna och länsassessorn A. Lundevall att verkställa
sådan undersökning beträffande följande tjugufyra kommuner, nämligen
inom Östergötlands län:

Bjälbo, Örberga, Svanshals, Lillkyrka, Skeda och Kuddby;
inom Malmöhus län:

Hemmesdynge, Önnarp, Bösarp, Vellinge, Asmundtorp, Björka och Norra

Rörum;

inom Skaraborgs län:

Hällum, Söne, Hovby, Medelplana och Saleby;
inom Västmanlands län:

Björskog, Medåker och Dingtuna;
inom Gävleborgs län:

Järbo och Årsunda; samt
inom Västerbottens län:

Lövånger.

Tillika förordnade Kungl. Maj:t med stöd av 56 § taxeringsförordningen den
28 september 1928, att i sagda författningsrum omförmälda deklarationer och
andra handlingar, avseende 1929 års taxering, skulle beträffande nämnda kommuner
utlämnas till Kuylenstierna och Lundevall för ifrågavarande statistiska
bearbetning.

Syftet med undersökningen har varit att belysa skattebelastningen å jordbruk
av olika storlek inom skilda delar av landet, därvid särskilt borde tagas
hänsyn till den merbelastning av jordbruksfastighet, som är en följd av gällande
fastighetsskatt. Genom anskaffande av erforderligt material ur avgivna deklarationer
och ågångna taxeringar m. m. borde även möjlighet beredas för bedömande
av individuella beskattningsfall för olika kategorier av jordbrukare.
De för undersökningen utvalda kommunerna äro typiska jordbrukskommuner,
belägna inom representativa bygder i Skåne, i öster- och Västergötland, i Mälardalen,
i Gästrikland och i Västerbottens kustland. De flesta kommunerna äro
små, och lärer valet av desamma hava skett med tanke på att erhålla i görligaste
mån enhetligt jämförelsematerial och att tillika hålla detta inom måttliga
gränser. Den synnerligen korta tid, som stått till förfogande, har nödvändiggjort
sträng begränsning av undersökningens omfattning.

Materialet för undersökningen har utgjorts av dels de för 1929 års taxering
för inkomst eller förmögenhet avlämnade deklarationer och andra taxerings -

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

183

uppgifter, dels samma års fastighetslängder, inkomstlängder och kronouppbördsböcker.
I deklarationerna lämnade arealuppgifter hava, dar särskilda
egendomligheter kommit till synes, jämförts och, där så behövts, kompletterats
med arealuppgifter i 1928 års fastighetslängder.

I nedanintagna tabell hava sammanställts uppgifter angående iolkmangd
den 1 januari 1929, areal av åker, skogsmark, äng och övrig mark samt antal
kor svin, höns och brukningsdelar vid jordbruksräknmgen år 1927, varjamte
i särskilda kolumner antecknats antal taxerade jordbrukare år 1929 och huru
många av dessa deklarerat. _ o . . ,

Antalet taxerade jordbrukare överstiger genomgående antalet brukningsae -

Kommun

Folk-

mängd

den

1 jan.
1929

Vid jordbruksräkningen

år 1927

Antal jord-brukare,
som taxerats

år 1929

areal land, hektar

antal husdjur

antal

bruk-

nings-

delar

åker

skogs-

mark

äng o.
övr.
mark

Sum-

ma

kor

svin

höns

hela

anta-

let

sorn

iekla-

rerat

Östergötlands län.

73

43

54

17

156

96

87

59

73

21

169

126

65

55

56

6

119
74 :

Bjälbo (Göstrings hd). .
Örberga (Dals lid) . . .
j Svanshals (Lysings hd) .
Lillkyrka (Åkerbo hd) .
Skeda (Hanekinds hd) .
Kuddby (Björkekinds hd)

717
656
950
166 i
1,422
1,218

1,802

1,654

1,946

313

2,540

2,663

74

17

538

29

2,865

1,687

343

277

543

331

1,767

815

2,219

1,948

3,027

673

7,172

5,165

538

363

544

143

762

1,097

422

273

371

47

389

348

1,881!

1,336

2,318!

378

2,409

2,516

Malmöhus län.

Hemmesdynge (Vemmen-högs hd)......

Önnarp, d:o......

Bösarp (Skytts hd). . .
Vellinge, d:o......

401

374

560

1,653

i

807 i
514
1,401
1,376

—

61

42

43
218

868

556

1,444

1,594

317

188

454

540

711

606

1,018

788

1,770

1,573

3,219

4,417

37

53

76

104

40

66

114

140

34

44

78

113

Asmundtorp (Rönnebergs

hd).........

Björka (Färs hd). . . .
Norra Rörum (Frosta hd)

1,268

1,997

6

207

2,210

733

1,220

4,055

93

99

60

178

928

269

1,172

464

4,367

247

1,088

980

6,627

71

598

100

1,060

454

3,696

22

138

24

149

17

83

Skaraborgs län.

40

91

21

74

Hällum (Barne hd). . .
Söne (Kållands hd). . .

278

469

982

803

398

162

560

1,144

1,761

283

373

199

338

812

2,033

33

67

Hovby (Kinncfjärdings

hd).........

Medelplana (Kinne hd) .
Saleby (Skånings hd) . .

616

1,391

50

140

1,581

538

294

2,521

85

99

72

1,009

1,352

781

3,605

1,091

32

393

333

2,265

3,970

357

1,181

175

874

856

5,693

49

183

49

244

15

153

Västmanlands län.

102

152

Björskog (Åkerbo hd). .

1,451

1,164

3,403

2,371

1,196

3,377

480

42C

5,079

6,168

1,147

923

363

330

2,217

1,907

104

150

132

188

Dingtuna (Tuhundra hd)

lj744

4,103

2,893

913

7,909

1,411

656

3,60?

169

184

144

Gävleborgs län.

350

262

Järbo (Gästr. lis v. tig)

2,334

1,907

8,983

3,22C

14,UC

1,384

317

1,487

316

Årsunda (Gästr. l:s ö. tig)

2428

2,810

12,629

4,441

19,880

1,436

352

1,592

300

299

241

Västerbottens län.

Lövånger (Nysätra tig) .

4,619

4,965

30,93f

16,03C

51,921

2,979

652

792

800

871

732

184

Särskilda utskottets utlåtande Nr

lar. Anledningen härtill synes närmast vara den, att vissa fastigheter varit
utarrenderade och att i sådant fall såväl ägare som brukare taxerats. I vissa
fall hava flera skattskyldiga gemensamt innehaft en brukningsdel. Några fastighetsägare
hava icke taxerats på grund av ringa inkomst eller av annan
orsak. Stundom hava flera brukningsdelar redovisats såsom innehavda av
samma person. I tabellen å föregående sida hava såsom deklaranter medräknats
endast de, som deklarerat till statlig inkomst- och förmögenhetsskatt,
men däremot icke sådana skattskyldiga, som väl uppgivit inkomst av fastighet
men som icke deklarerat för förmögenhet, enär de haft hemortskommun å annat
håjl eller icke varit skattskyldiga för förmögenhet, t. ex. kyrkoråd. En i viss
män annan princip har följts i tabellerna 3 och 4, där uppgifter medtagits även
för icke-deklaranter, för såvitt vederbörande nämnd verkställt uppskattning av
förmögenheten, varemot även bär uteslutits vissa skattskyldiga, som uppenbarligen
varit ägare av men icke deklarerat förmögenhet, exempelvis på den
grund att de varit juridiska personer eller bott i annan kommun. En fullt konsekvent
tillämpning av denna regel har på grund av brister hos materialet ej
varit möjlig, utan har man fått nöja sig med att utesluta sådana skattskyldiga,
vilkas medtagande skulle påtagligen förryckt statistiken.

Det är givet, att vissa brister och ojämnheter vidlåda uppgiftsmaterialet.
Här skall icke göras något uttalande örn tillförlitligheten av de i deklarationerna
lämnade uppgifterna angående inkomst och förmögenhet. Att här och var
påfallande låga inkomstbelopp påträffats skall icke fördöljas, men det torde
vara förhastat att utan vidare frånkänna sådana uppgifter tilltro. Det är ock
tydligt, att uppskattningen av värdet å naturaförmåner till deklarantens hushåll
icke är genomgående likformig inom samtliga undersökta kommuner. Det
har dock av nära till hands liggande skäl icke varit möjligt att av dylika grunder
överarbeta primärmaterialet, utan detta har såväl i angivna som i andra
hänseenden måst tagas för gott i befintligt skick.

Då huvudsyftet med undersökningen varit att lämna material för stickprovsgranskning
av skattebelastningen å olika jordbruk, hava i anslutning till direktiv,
som under hand meddelats från utskottet, uppgifterna först sammanställts
kommunvis, därvid för varje skattskyldig ägare och brukare av jordbruksfastighet
antecknats

a) jordbruksfastighets areal av åker, skogsmark och övrig mark;

b) antal nötkreatur, svin och höns;

c) jordbruksfastighets totala taxeringsvärde och huru mycket därav utgöres
av skogsvärde samt i förekommande fal] tomt- och industrivärde;

d) annan fastighets taxeringsvärde;

e) värdet av levande och döda inventarier i jordbruket, av inneliggande lager
i jordbruket, övriga tillgångar, som ingå i förmögenheten, skulder och nettoförmögenhet
;

f) följande taxeringsuppgifter enligt 1929 års taxering, nämligen:

beräknad inkomst av jordbruksfastighet före procentavdrag (nettointäkten),

uppskattad inkomst av jordbruksfastighet (efter procentavdrag) och av annan
förvärvskälla, till kommunal inkomstskatt taxerad inkomst och beskattningsbar
inkomst (efter ortsavdrag) samt summa skattekronor för fastighet och för
inkomst;

g) på grund av 1929 års taxering uträknad skatt, nämligen:

1) allmän kommunalskatt, landstingsskatt och tingshusmedel;

2) vägskatt dels i sin helhet och dels för jordbruksfastighets taxeringsvärde;

3) kommunal progressivskatt;

4) statlig inkomst- och förmögenhetsskatt;

5) utjämningsskatt; samt

6) prästerskapets till statsverket indragna tionde.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

185

Därefter hava skattebeloppen omräknats, under antagande att fastighetsskatt
(garantiskatt) icke skulle utgå och att skattesatserna trots fastighetsskattens
bortfallande vore oförändrade. De på dylikt sätt framkomna nya
skattebeloppen hava antecknats med samma specifikation som nyss angivits för
1929 års uträknade skatter. Uppgift örn den utdebiteringsprocent, som för
täckande av skattebehovet skulle hava erfordrats i händelse fastighetsskatt
och procentavdrag icke förefunnits, meddelas i tabell 2.

De sålunda uppgjorda längderna upptaga icke de skattskyldigas namn. De
lämpa sig emellertid, redan med hänsyn till sin vidlyftighet, icke för offentliggörande.
Sammandrag av längderna hava upprättats för varje kommun (tab.
1 och 2).

Vad tab. 1 angår är att märka, att de där upptagna siffrorna ej äro alldeles
fullständiga, beroende därpå att åtskilliga jordbrukare försummat att deklarera.
De i tab. 1 införda arealuppgifter äro, liksom de i ovanintagna tabell meddelade
motsvarande uppgifter, hämtade ur 1927 års jordbruksräkning och förete stundom
påtagliga skiljaktigheter från de i deklarationerna meddelade uppgifterna.
Uppgifterna rörande jordbruksfastighets taxeringsvärde hava hämtats från 1929
års fastighetstaxeringslängder och äro fullständiga. Förmögenhetssiffrorna
åter hava erhållits ur deklarationerna. Har deklaration icke avgivits men vederbörande
beskattningsnämnd likväl verkställt uppskattning av förmögenheten,
har denna införts i enlighet med den skedda uppskattningen. Under uppgifterna
rörande taxeringsvärden har antecknats, huru stor del av dessa värden de
avgivna deklarationerna avse. Siffrorna hava antecknats såväl för ägare som
för brukare av jordbruksfastighet. Det bör märkas, att i regel de fastigheter,
som avses i brukarnas deklarationer, ingå bland dem, som deklarerats av ägarna.
Detta är dock icke undantagslös regel, utan hava i ett fåtal fall, där uppgift
örn ägare saknats, värdena antecknats för brukarna men ej för ägarna.

Uppgifterna i tab. 2, vilka hämtats ur deklarationer, taxeringslängder och
uppbördsböcker m. m., torde få anses vara i huvudsak fullständiga.

Av intresse har ansetts vara att särskilja uppgifterna för ägare av jordbruksfastighet,
å ena, och brukare av sådan fastighet, å andra sidan, och att särskilt
bearbeta dessa uppgifter. Från denna bearbetning hava dock måst uteslutas de,
för vilka uppgifter örn förmögenhet saknas. Ågare och brukare hava var för
sig sammanförts i fem grupper efter åkerarealens storlek, nämligen

grupp I.........åkerareal t. o. m. 5 hektar

> II......... » över 5 t. o. m. 10 »

» III......... » över 10 t. o. m. 30 »

i IV........ . » över 30 t. o. m. 50 »

» V......... » över 50 »

Resultaten av denna sammanställning hava sammanförts i tab. 3 och 4, den
ena med absoluta tal och den andra med dessa tal ställda i relation till jordbruksfastigheternas
taxeringsvärden.

Vid tabellernas utnyttjande bör för övrigt iakttagas följande.

Inom Medelplana kommun förefinnes ett industribolag med icke obetydlig
skatt och dessutom vissa förmögna skattskyldiga. För ett par av dessa saknas
uppgifter örn förmögenheten. Vissa egendomligheter för denna kommun
förklaras av dessa omständigheter. I övriga kommuner äro förhållandena
mera ensartade. Det bör dock givetvis observeras, att siffrorna för varje
särskild kommun stundom kunna påverkas av individuella förhållanden, exempelvis
större privatförmögenheter, osedvanlig skuldbelastning eller dylikt,
vilket medför, att många av dessa siffror måste behandlas med stor försiktighet.
1 Björka kommun äges omkring hälften av jordbruksfastigheten av i annan

186

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Utred ningens resultat.

kommun bosatt person, som ej deklarerat förmögenhet i Björka, varför förmögenhetssiftroma
för denna kommun äro särskilt litet belysande.

Det material, som varit föremål för nu förevarande undersökning, har varit
så begränsat, att man av detsamma ej kan draga några vittgående slutsatser.
Såsom av det föregående framgår har emellertid ett huvudsyfte med undersökningen
varit att ställa till riksdagens särskilda utskotts förfogande material
från jordbrukskommuner i olika delar av riket för bedömande av jordbrukarnas
skattebörda i individuella fall. De resultat, som tilläventyrs kunna utvinnas
av en granskning i dylikt avseende, hava ansetts böra falla utanför ramen för
denna redogörelse.

De slutsatser, som för övrigt kunna hämtas ur det sammanställda materialet,
torde i huvudsak bäst framgå av tab. 4 och i synnerhet av de i slutet av denna
tabell intagna sammandrag.

De i kol. 1 av sistnämnda tabell angivna uppgifterna å antalet jordbrukare
i varje grupp avse närmast att antyda, i vad mån de olika siffrorna kunna anses
mer eller mindre representativa på grund av de undersökta fallens större eller
mindre antal. Av uppgifterna i denna kolumn framgår även, i vilken utsträckning
jorden i de olika kommunerna är utarrenderad.

Av kol. 2, angivande huru stor del av fastigheternas taxeringsvärden som
avser växande skog, framgår med all tydlighet, att här är fråga om jordbrukskommuner,
i vilka inkomster av skogsbruk hava jämförelsevis ringa betydelse,
varför det i stort sett kan göras gällande, att resultaten ej nämnvärt förryckas
på grund av förekomsten av dylika inkomster. Vid genomgången av deklarationerna
har ock blivit bekräftat, att dylika inkomster spelat en jämförelsevis
underordnad roll.

Kol. 3—4 avse att giva en föreställning örn jordbrukarnas större eller mindre
gäldbelastning. Kol. 4 utvisar direkt, huru nettoförmögenheten förhåller sig
till taxeringsvärdet. Ju lägre siffrorna äro i nämnda kolumn, dess lägre är i
regel det i fastigheterna investerade egna kapitalet. Den genomsnittliga gäldbelastningen
utgör i kommunerna i Svea- och Götaland något mer än en tredjedel
av bruttoförmögenheten (summan av kol. 3 och 4), i norrlandskommunerna
något mera än en sjättedel av bruttoförmögenheten. Förmögenheterna äro relativt
större för de små än för de större fastighetsägarna, medan Järemot
gälden är i huvudsak proportionell till taxeringsvärdena. Förmögenhets- och
gäldsiffroma för grupp V, omfattande de största fastigheterna, förete dock
en ökning. Dessa siffror påverkas av förekomsten av vissa rätt betydande
förmögenheter inom denna grupp, varför de torde vara högre än det normala
genomsnittet. Beträffande brukarna är åtminstone i Svea- och Götaland förhållandet
ett annat. Brukarnas nettoförmögenhet är här i genomsnitt nästan
proportionell till taxeringsvärdena å de arrenderade fastigheterna (i genomsnitt
inemot 20 procent), medan däremot skuldbördan, utom för de minsta,
blir relativt större i mån som fastigheterna äro större. Förmögenhetssiffran
för brukarna av de minsta fastigheterna i norrlandskommunerna påverkas
antagligen av något extraordinärt förhållande. Vid en jämförelse mellan kommunerna
i olika delar av riket märkes, att förmögenhetssiffrorna påverkas
av huruvida fastighetstaxeringarna äro högre eller lägre. Undersökningen
kvarlämnar ett intryck av att i detta avseende en viss ojämnhet förefinnes.
Även om hänsyn tages till att av denna omständighet kunna föranledas några
modifikationer, kan man emellertid av materialet draga vissa slutsatser. Sålunda
förete de mera typiska norrlandskommunerna, Järbo och Lövånger —
Årsunda utgör mera en mellantyp mellan de mellansvenska jordbrukskommunerna
och de typiska norrländska kommunerna — påtagligen höga förmögenhetssiffror
i jämförelse med kommunerna i allmänhet i södra och mellersta

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

187

Kommun

Nettoförmö-genhet för
ägare av jord-bruksfastig-het i % av
taxerings-värdet

Nettointäkt
av jordbruks-fastighet för
ägare av dy-lik fastighet
i % av taxe-ringsvärdet

Sammanlagd
skatt pr hekt-ar åker för
ägare av jord-bruksfastig-het

Utdebite-ringsprocent
för 1929 års
kommunal-och lands-tingsskatt

Bjälbo, Ög..........

70

4.1

13: 86

13: 95

Örberga, > .........

117

3.4

9: 01

8: 60

Svanshals, > .........

54

3.1

12: 89

13:80

Lillkyrka, » .........

107

3.8

8: 54

8: 46

Skeda, > .........

54

4.7

10: 95

10: 90

Kuddby, » .........

72

2.2

11: 83

12: 10

Hemmesdynge, Malm..........

83

3.0

21: 70

6: 95

Önnarp, » .........

58

3.7

29:42

13: 25

Bösarp, > .........

72

4.7

19: 67

7: 68

Vellinge, » .........

86

4.5

23: 62

7: 55

Asmundtorp, > .........

73

2.3

21: 08

8: 05

Björka, » .........

140

6.1

13: 49

18: 95

Norra Rörum. > .........

107

9.0

16: 68

9: 55

Hällum, Skarab..........

74

6.1

6: 55

10: 60

Söne, > .........

98

6.5

11: 30

13:75

Hovby, » .........

92

5.0

7:01

7: 10

Medelplana, » .........

309

2.8

9: 32

5: 24

Saleby, » .........

78

5.4

7: 18

11: 19

Björskog, Västm..........

67

6.5

8: 06

9: 40

Medåker, » .........

114

5.9

13: 22

10: —

Dingtuna. > .........

59

5.2

10: 06

13: —

Järbo, Gävl..........

146

9.8

21: 18

8: —

Arsunda, > .........

73

5.3

14: 26

9: 30

Lövånger, Vb..........

130

16.5

29: 08

13: 19

Sverige. I en särskild tabell, som här intages, hava dessa siffror och
vissa andra uppgifter, varom förmäles i det följande, sammanställts för att
åskådliggöra olikheterna beträffande olika delar av riket. Av vad som ovan
anförts örn omöjligheten att iakttaga full konsekvens vid förmögenhets- och
gäldsiffrornas uträkning följer, att de individuella siffrorna i detta avseende ej
kunna göra anspråk på mer än relativ tillförlitlighet.

Siffrorna för nettointäkten av jordbruksfastighet (inkomsten före det s. k.
procentavdraget) äro även relativt gynnsamma för norrlandskommunerna och
framför allt för Lövånger. Detta framgår tydligast av sammanställningen
i nyss återgivna tabell. Det är också alldeles uppenbart, att dessa avkastningssiffror
äro relativt betydligt högre för de mindre och framför allt de
allra minsta fastigheterna än för de större^ vilket naturligtvis sammanhänger
med att nettointäkten för ägarna av de små fastigheterna inkluderar en jämförelsevis
stor procent egen arbetsinkomst, medan ägarna av de större fastigheterna
måste arbeta med mera lejd arbetskraft. I detta avseende må i synnerhet
hänvisas till sammanställningarna i slutet av tab. 4. Den omständigheten,
att siffrorna för brukare nästan genomgående äro lägre än motsvarande
siffror för ägare, berättigar ej till några slutsatser rörande förhållandet
mellan ägares och brukares inbördes inkomstförhållanden i fråga örn utarrenderade
fastigheter. Siffrorna, för ägare inkludera nämligen ej blott utarrenderade
fastigheter (och ej alla dessa), utan även och i huvudsak sådana fastigheter,
som ägas och brukas av samma person, och för vilka det följaktligen
är naturligt, att siffrorna bliva väsentligt högre.

Siffrorna för de taxerade inkomsterna (kol. 6) i procent av taxeringsvärdena
peka i stort sett i samma riktning som avkastningssiffrorna i kol. 5. Det

188

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

är dock påfallande, att de allra minsta fastigheternas ägare uppbära alldeles
särskilt höga inkomster, proportionsvis ändå högre än fastighetsavkastningen.
Denna omständighet visar med all tydlighet, att i dessa fastighetsägares inkomster
ingå i förhållande till fastighetsvärdena stora inkomster, som ej härröra
från jordbruksfastigheterna.

Sistberörda omständighet förklarar även, varför den nuvarande skatten
(kol. 7) i förhållande till taxeringsvärdet nästan genomgående blir högst för
ägarna av de allra minsta fastigheterna. Mest upplysande är i detta avseende
sammanställningen för Svealand och Götaland, då i de undersökta norrlandskommunerna
finnes endast ett fåtal fastigheter i grupperna IV och V.
Det ligger i sakens natur och framgår även av en jämförelse mellan kol. 6
och 7, att, örn skatten i stället uträknats i förhållande till den taxerade inkomsten,
resultatet beträffande ägarna till de minsta fastigheterna, vilkas
inkomst i stor utsträckning medtages genom ortsavdrag, skulle blivit ett annat.
Örn man bortser från de minsta fastigheterna, kan för övrigt knappast
göras gällande, att skatterna i förhållande till taxeringsvärdet i allmänhet
äro påtagligt vare sig högre eller lägre för den ena eller andra fastighetsgruppen.
Att döma av sammanställningarna i slutet av tab. 4 vill det dock
synas, som örn i mellangrupperna skatten genomsnittligt blir något lägre för
större fastigheter. Mest representativ är även här sammanställningen för Svealand
och Götaland.

Vad vidare angår den verkställda undersökningen rörande det skattetryck,
som skulle åvilat jordbrukarna, om de ej erlagt någon fastighetsskatt, så bör
märkas, att betydelsen av denna undersökning icke ligger i ett fastslående av
vad vederbörande skulle betalt, därest kommunens medelsbehov varit oförändrat.
Av anmärkningskolumnen till tab. 2 framgår nämligen, att såsom en
konsekvens av fastighetsskattens bortfallande med sänkningen av antalet
skattekronor skulle följt en stundom mycket avsevärd höjning av den kommunala
utdebiteringsprocenten. Till denna höjning har ingen hänsyn tagits
vid uträkningen av kol. 8 och 9 i tab. 4. Utan utredningen visar i stället
vad en icke-fastighetsägare skulle fått erlägga i skatt för samma inkomst
och samma förmögenhet, örn utdebiteringsprocenten varit den för kommunen
faktiskt gällande.

Det kunde antagas, att den sålunda beräknade skatten i förhållande till den
verkliga skulle varit proportionsvis mindre för de stora fastigheterna än för
de små, m. a. o. att ägarna av de större fastigheterna skulle blivit förhållandevis
mest gynnade av skattekronornas sänkning. Det visar sig också, att siffran
för ägarna av de allra minsta fastigheterna blir mindre gynnsam än för
de övriga grupperna. En härtill bidragande orsak är emellertid det meranämnda
förhållandet, att i de minsta fastighetsägarnas inkomst inkluderas ett
jämförelsevis stort antal skattekronor, som ej härröra från jordbruksfastighet.

För arrendatorer, utom de minsta, är skatten i huvudsak proportionell till
taxeringsvärdet. Samma blir förhållandet med den omräknade skatten. Att
här utan fastighetsbeskattning skattesänkningen skulle blivit exceptionellt stor,
förklaras därav, att arrendatorema på grund av övergångsbestämmelserna till
kommunalskattelagen än så länge äro skattskyldiga till fastighetsskatt. Att
denna skatt i förhållande till arrendatorernas inkomst är stor och att följaktligen
fastighetsskattekronornas bortfallande för dem betyder mycket, ligger i.
sakens natur.

Det bör även anmärkas, att inverkan av den progressiva beskattningen, statlig
och kommunal, förmärkes huvudsakligast för gruppen V. För övriga grupper
representerar, enligt vad som framgår vid en genomgång av materialet,
den progressiva skatten nästan genomgående små belopp.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

189

Det må slutligen om kolumnen 9 i tab. 3 framhållas, att den sammanlagda
skattebelastningen per hektar åker jämväl är störst för ägarna av de minsta
fastigheterna och att siffrorna visa en fallande tendens, när fastighetsvärdena
stiga. Även för arrendatorerna visar gruppen I en högre siffra, medan för
övrigt siffrorna för dem äro i huvudsak proportionella. I ovan intagna tabell
har gjorts en sammanställning för de olika kommunerna av skattetrycket per
hektar åker och de faktiska utdebiteringssiffrorna för kommunal- och landstingsskatt,
d. v. s. de siffror, som i synnerhet bidraga till skattetryckets
fluktuationer i förhållande till antalet skattekronor i kommunerna. Det torde
förtjäna framhållas, att de undersökta västgötakommunerna genomgående
hava mycket låg skatt pr hektar åker, medan, örn man bortser från Medelplana
med sin förut antydda undantagsställning och Hovby, utdebiteringssiffroma
pr skattekrona för dem äro snarare höga än låga.

190

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

Tab. 1. Tabell utvisande fastigheters areal och taxeringsvärden samt jordbrukarnas
förmögenhet i ett antal jordbrukskomnmner.

1

2

3

4

\ 5

6

7

8

9

10

11

ruksfastighets
il i hektar

Förmögenhet tillhörig ägare och brukare av jordbruksfastighet

Kommuner

och

län

Jordb

ares

Jordbruks-

fastighets

taxeringsvärde

annan

fastig-

hets

taxe-

rings-

värde

värdet av
levande
och döda
inven-tarier
i jord-bruket

innelig-gande
lager i
jord-bruket

Övriga
tillgån-gar som
ingå i
förmö-genheten

skulder

netto-

förmö-

genhet

åker

skogs-

mark

övrig

mark

total-

värde

därav

skogs-

värde

i

tus

e n t a 1 k r

o n c

r

Bjälbo, Ög.

1,802

74

343

2,471.3

19.6

7.0

550.1

101.2

285.2

1,164.0

1,595.5

(.Av äq. dejel

värde

2,396.5

19.t)

( > bi

lik. i

>

891.0

17.0)

Örberga, Ög.

1,654

17

277

2,153.8

3.3

9.1

309.1

47.6

1,045.1

526.2

2,435.7

(Av äg. dekl

värde

1,998.5

3.5)

( > bruk. >

>

1,131.1

2.9)

Svanshals, Ög.

1,946

538

543

3,020.9

56.1

7.0

443.5

98.8

221.3

1,404.3

1,260.0

(Av äq. dekl

värde

2,877.5

54.1)

( > bi

uk. >

T>

978.8

27.9)

Lillkyrka, Ög.

313

29

331

387.0

3.5

3.4

93.8

11.2

339.8

388.5

420.0

(Av äg. dejel

värde

375.0

3.5)

( y bruk. »

»

217.5

3.1)

Skeda, Ög.

2,540

2,865

1,767

3,177.8

481.4

26.8

736.8

134.7

686.6

1,550.6

1,887.9

(Av äg. dekl

värde

2,861.1

461.6)

( > bi

uk. >

>

1,312.1

153.1)

| Kuddby, Ög.

2,663

1,687

815

3,456.1

272.3

18.5

820.0

139.1

847.4

2,223.0

2,139.4

(Av äq. dekl

värde

2,906.0

192.8)

( > bruk. >

>

1,115.7

93.9)

Hemmesdynge,

807

_

61

2,369.6

—

5.8

381.5

75.8

420.8

1,060.7

1,956.1

Malm.

(Av äq

. dekl

värde

2,300.5

—)

( > bruk. >

)

242.0

-)

Önnarp, Malm.

514

42

1,342.4

—

46.2

202.3

26.3

110.1

572.4

938.5

(Av äq. dekl

värde

1,327.7

-)

( » br

uk. y

>

540.7

-)

Bösarp, Malm.

1,401

~

43

3,661.3

—

18.0

551.6

104.3

645.8

1,330.6

2,272.1

(Av äq

■ dekl

värde

3,-294.4

-)

( > br

uk. y

>

7,69,2,s

-)

Vellinge,

1,376|

-1

218

4,111.2

—

131.9

546.4

73.5

1,050.4

1,464.6

3,568.9

Malm.

ti. 21.0

(Av äq

. dekl

värde

3,254.7

-)

( > bruk. >

1,127.0

-)

Asmundtorp,

1,997

6.

207

4,915.2

0.2

55.2

884.5

103.5

1,946.0

2,544.1

3,480.7

Malm.

(Av äq

. dejel

värde

4,579.1

-)

( • bruk. >

>

1,514.4

0.1)

Björka, Malm.

269

4641

247

297.2

49.8

6.5

46.7

7.9

70.0

45.3

196.8

(Au äq

. dekl

värde

292.1

48.7)

( » bruk. >

>

124.1

-)

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

191

1

2 | 3

4

6

6

7

8

9

10 1

il

Norra Rörum,

1,172

4,367 1,088

1,369.2

173.2

59.8

318.5

66.4

339.1

609.3

1,494.8

Halm.

(Av äg. (lekt. värde
( > bruk. > >

1,179.7
37.7

154.8)

2.6)

Hällum, Skb.

982

-| 162

808.3

—

112.0

115.9

26.7

44.3

251.1

289.2

(Av äg. dekl. värde
( > bruk. > >

607.7
151. i

-)
_A

/

Söne, Skb.

803

3981 560

833.0

45.4

1.5

208.8

43.4

186.9

328.8

777.0

(Av äg. dekl. värde
( » bruk. > >

771.7

233.8

40.1)
13.7)

Hovby, Skb.

1,391

50| 140

1,359.5

10.2

—

340.9

51.5

271.8

521.7

1,201.7

(Av äg. dekl. värde
( > bruk. > >

1,214.0

342.1

10.2)

0.2)

Medelplana,

781| 1,0911 393

1,171.4

154.1

131.0

66.2

15.7

1,223.3

201.7

1,433.5

Skb.

(Av äg. dekl. värde
( > bruk. > »

1,133.0

132.7

101.8)

2.6)

Saleby, Skb.

3,6051 321 333

3,251.5

1.7

138.1

707.2

218.4

623.6

750.1

2,637.5

(Av äg. dekl. värde
( i bruk. > >

3,083.2

1,212.4

0.4)

1.3)

Björskog,-

Västm.

3,403

1,196| 480

3,127.0

127.5
ti. 11.0

123.3

684.2

162.7

404.0

1,630.5

2,233.7

(Av äg. dekl. värde
( » bruk. » >

3,055.7

603.4

126.1)

14.7)

Medåker,

2,371

3,377] 420

2,561.6

420.6

16.8

531.5

100.2

962.9

651.6

2,971.2

Västm.

(Gu äg. dekl. värde
( > bruk. > >

2,418.6

576.7

402.4)

38.6)

Dingtuna,

4,103| 2,8931 913

3,901.4

283.0

14.0

912.6

179.9

437.5

1,952.2

2,022.9

Västm.

(Av äg. dekl. värde
( > bruk. » >

3,040.6

1^265.0

162.6)

28.1)

Järbo, Gävl.

1,907| 8,9831 3,220

3,659.0

957.3
ti. 28.0

653.5

695.8

197.0

1,284.0

766.8

5,242.2

(Av äg. dekl. värde
( > bruk. > >

3,476.9

38.8

930.6)

2.3)

Arsunda, Gävl.

2,810I12,629| 4,441

5,542.3

1,784.9
ti. 7.0

125.3

756.4

322.2

645.4

1,606.9

4,005.5

(Av äg. dekl. värde
( > bruk. > >

5,214.1

183.2

1,747.8)

17.9)

Lövånger, Vb.

4,965| 30,930| 16,030

6,674.5

1,298.6
ti. 1.0

95.6

1,287.7

462.7

1,673.6

1,319.9

8,327.9

(Av äg. dekl. värde
( > bruk. > >

6,318.8

57.1

1,218.6)

4.8

1

ti. = tomt- och industrivärde.

192

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

Tab. 2. Tabell rörande skattebördan i ett antal jordbrukskommuner enligt

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

il

Enligt 1929 års taxering

På grund av 1929 års taxering ut-

Län och kommuner

beräknad

inkomst

av

uppskattad

inkomst

be-

skatt-

Summa

fastig-

hets-

allmän

kom.-

skatt,

kom-

munal

stath

ink.-

ut-

fastighet

av

taxerad

nings-

lands-

väg-

pro-

järn-

procent-

avdrag

(netto-

intäkt)

fastig-

het

(efter

procent-

avdrag)

i

övrigt

inkomst

bär

in-

komst

inkomst-

skatte-

kronor

tings-

skatt,

tingshus-

medel

skatt

gres-

siv-

skatt

förm.-

skatt

nings-

skatt

Östergötlands län.

Bjälbo.

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

133,878

35,280

16,810

44.660

33,760

1,819.96

25,388

5,382

133

2.717

38

Övriga.......

—

—

—

192,2 LO

68,120

697.40

9,729

625

—

910

—

Summa

-

—

—

236,870

101,880

2,517.36

35,117

6,007

133

3,627

38

(därav för fastighet

1,498.56

20,905

4,971)

Orberga.

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

85,240

39,780

44,650

81,120

63,630

1,932.47

16,619

2,827

492

4.400

140

Övriga.......

—

—

—

194,990

96,360

1,014.50

8,725

668

121

2,515

33

Summa

—

—

—

276,110

159,990

2,946.97

25,344

3,495

613

6,915

173

(idärav för fastighet

1,347.07

11,585

2,449)

Svanshals.

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

108,996

30,121

7,501

27,410

18,890

1,993.72

27,513

4,705

39

1,386

11

Övriga.......

—

—

—

225,960

80,530

884.60

12,208

683

14

1,318

4

Summa

—

—

—

253,370

99,420

2,878.32

39,721

5,388

53

2,704

15

{därav för fastighet

1,884.12

26,001

4,695)

Lillkyrka.

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

21,778

6,462

4,903

9,680

4,170

274.90

2,325

1,230

10

441

3

Övriga......

—

—

—

30,810

9,780

108.10

915

112

—

126

—

Summa

—

—

—

40,490

13,950

383-

3,240

1,342

10

567

3

{därav för fastighet

243.50

2,060

1,209)

Skeda.

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

181,778

64,752

41,980

98,490

68,950

2,513.30

27,394

9,089

36

2,817

10

Övriga.......

—

—

—

315,410

131,200

1,414.95

15,423

1,705

—

1,879

—

Summa

—

—

—

413,900

200,150

3,928.25

42,817

10,794

36

4,696

10

Kuddby.

{därav för fastighet

1,926.75

21,002

8,308)

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

90,580

25,282

135,631

46,500

24,140

2,269.85

27,465

9,370

16

1,543

5

Övriga.......

—

—

—

330,850

114,340

1,277.—

15,452

1,621

21

1,737

6

Summa

—

—

—

377,350

138,480

3,546.85

42,917

10,991

37

3,280

11

{därav för fastighet

2,162.05

26,161

9,474)

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

193

gällande bestämmelser och vid ett skattesystem med ren inkomstbeskattning.

12

18

14

15

16

>7

18

19

20

21

22

23 |

räknad skatt

Vid taxering utan fastighetsskatt

1929 års utdebite-ring per skattekrona

1929

års

väg-

skatt

per

väg-

fyrk

kr.

AnmärkniDgar

präs-

ter-

ska-

pets

ti-

onde

Summa

skatter

taxerad

inkomst

be-

skatt-

nings-

bar

in-

komst

uträkna
ning av
procen

allm.

kom.-sk.,

lands-

tingssk.,

tings-

hnsm.

i skatt
samma
t som i

väg-

skatt

(med t
utdebil

kol. 7

övriga

skat-

ter

(= kol.
9-12)

illämp-

erings-

-12)

Samma

skatter

All-

män

kom-

mu-

nal-

skatt

kr.

Lands-

tings-

skatt

kr.

Tings-

hus-

medel

kr.

1,121

34,779

150,290

105,260

14,684

1,373

4,009

20,066

1

\

—

11,264

193,880

65,790

9,177

628

910

10,715

>11.75

2.20

—

0.20

Beräknad allm.

1,121

46.043

344,170

171,050

23,861

2,001

4,919

30,781

|

kom.-skatt, om fas-

tighetsskatten hort-

tages, kr. 17.S9.

1,028

25,506

123,910

91,810

7,895

651

6,060

14,606

|

—

12,062

150,550

96,920

8,335

599

2,669

11,603

i 6.30

2,20

0.10

0.11

D:o kr. 9.8i.

1,028

37,568

274,460

188,730

16,230

1,250

8,729

26,209

f

1,037

34,691

79,970

49,030

6,766

452

2,473

9,691

1

1

14,228

227,010

81,580

11,258

537

1,337

13,132

>11.60

2.20

—

0.15

D:o kr.

1,038

48,919

306,980

130,610

18,024

989

3,810

22,823

f

264

4,273

25,960

11,390

963

215

718

1,896

|

—

1,153

30,970

9,940

841

74

126

1,041

>6.26

2.20

—

0.30

D:o kr. 11.24.

2G4

5,426

56,930

21,330

1,804

289

844

2,937

J

1,085

40,431

197,870

121,590

13,253

1,955

3,948

19,156

]

2

19,009

316,260

132,050

14,393

1,386

1,881

17,660

>8.70

2.20

—

0.25

D:o kr. 13.47.

1,087

59,440

514,130

253,640

27,646

3,841

5,829

36,816

J

1,547

39,946

101,920

50,890

6,158

830

3,111

10,099

|

2

18,839

331,370

114,860

13,898

1,173

1,766

16,837

>9.80

2.20

0.10

0.26

D:o kr. 20.97.

1,54»

58,785

433,290

165,750

20,056

2,003

4,877

26,936

1

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 11 sami. 2 käft. (Nr 2.) 13

194 Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tab. 2 (forts.). Tabell rörande skattebördan i ett antal jordbrukskommuner enligt

i

1

2

3

4

5

6

7 1

8

9 1

io j

11

Malmöhus län.

Hemmesdynge.

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

74,923

6,640

14,340

17,990

11,910

1,543.76

10,729

6,111

41

2,121

11

Övriga.......

—

—

182,310

97,670

1,078.46

7,495

1,642

95

2,918

27

Summa

—

—

—

200,300

109,580

2,622.21

18,224

7,753

136

5,039

38

Önnarp.

(därav för fastighet

1,526. i i

10,609

6J167)

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

54,204

18,070

28,030

41,190

25,740

1,085.94

14,389

3,829

52

959

15

Övriga.......

—

—

—

105,360

48,590

518.95

6,876

593

11

952

3

Summa

—

—

—

140,550

74.330

1,604.89

21,265

4,422

63

1,911

18

Bösarp.

(idärav för fastighet

861.39

11,416

3,535)

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

175,899

63,470

38,460

96,270

75,360

2,959.38

22,727

9,140

127

4,034

36

Övriga.......

—

—

—

194,730

a3,570

891.30

6,845

1,065

16

1,634

4

Summa

—

—

—

291,000

158,930

3,850.68

29,572

10,205

143

5,668

40

Vellinge.

(däraf

för fas

tighet

2,261.38

17,367

8f!39)

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

200,430

67,420

70,040

121,070

73.740

3,267.97

24,674

10,235

199

6,026

61

Övriga.......

—

—

—

1,174,470

723,470

8,561.86

64,642

13,827

1,051

24,401

294

Summa

—

—

—

1,295,540

797,210

11,829.82

89,316

24,062

1,250

30,427

355

Asmundtorp.

(dara

v för fat

tighet

3,857.7»

29,126

13,065)

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

131,091

53,865

83,200

128,880

105,620

4,032.88

32,464

14,127

1,480

7,263

419

Övriga.......

—

—

—

552,440

278,180

3,203.96

25,792

5,089

61

6,298

17

Summa

—

—

—

681,320

383,800

7,236.83

58,256

19,216

1,541

13,561

436

Björka.

(däraf

) för fat

tighet

.3,398.83

27,361

13.770)

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

14.995

1,040

6,830

6,780

1,160

183.21

3,472

766

—

23

- 1

Övriga.......

—

—

—

29,250

11,540

129.80

2,459

184

—

160

- |

Summa

—

—

—

36,030

12,700

313.01

5.931

950

—

183

_

Norra Rörum.

(därav för fastighet

186.01

3J525

795)

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

110,239

41,390

54,290

82,010

33,360

1,150.38

10,961

3,975

28

1,747

8

Övriga.......

—

—

—

242,790

105,920

1,121.15

10,707

1,101

4

2,154

1

Summa

—

—

—

324,800

139,280

2,271.53

21,668

5,076

32

3,901

9

1

(därav för fastighet

878.73

8,392

3,720

Skaraborgs län.

Hällum.

1 Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

29,088

11,492

2,345

9,220

3,440

575.38

6,099

1,611

—

178

—

Övriga.......

—

—

52,020

17,980

179.80

1,906

133

—

227

—

Summa

—

—

61,240

21,420

755.18

8,005

1,744

—

405

—

Söne.

(därav för fastighet

540.SS

5,734

1,589

Äg. o. bruk. av jord-

i

bruksfastighet . .

87,736

12,410

10,689

17,440

6,230

553.77

7,614

2,145

449

Övriga.......

91,690

37,120

390.40

5,368

428

16

793

5

Summa

—

109,130

43,350

944.17

12,982

2,573

16

1,242

5

(därav för fastighet

510. e:

7,022

2,145

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

195

gällande bestämmelser och Tid ett skattesystem med ren inkomstbeskattning.

12

13 1

14

16

16

i

18 I

19

20 |

21

22 |

23

''

672

9

19,685

12,186

87,090

183,090

59,180

98,450

4,113

6,842

960

1,322

2,845

3,049

7,918

11,213

> 4.80

2.15

0.25

Beräknad allm.

681

31,871

270,180

157,630

10,955

2,282

5,894

19,131

1

kom.-skatt, örn fas-tighetsskatten bort-tages, kr. 7.91.

507

8

19,751

8,443

74,640

105,800

43.370

49,030

5,746

6,497

659

497

1,533

974

7,938

7,968

lll.io

2.15

—

0.25

D:o kr. 19.is.

515

28,194

180,440

92,400

12,243

1,156

2,507

15,906

J

1,936

1

38,000

9,565

207,330

195,930

150,420

84,770

11,552

6,510

2,104

924

6,133

1,655

19,789

9,089

>5.53

2.15

0.22

D:o kr. 9.os.

1,937

47,565

403,260

235,190

18,062

3,028

7,788

28,878

1

1,803

14

42,998

104,229

261,250

1,206,300

180,310

755,300

13,613

57,025

2,565

10,466

8,089

25,760

24,267

93,251

i 5.40

2.16

0.22

D:o kr. 6.S3.

1,817

147,227

1,467,550

935,610

70,638

13,031

33,849

117,518

1

1,806

10

57,559

37,267

188,500

559,600

145,940

285,340

11,748

22,970

2,404

3,817

10,968

6,386

25,120

33,173

i 5.90

■ 2.15

0.25

D:o kr. 9.90.

1,816

94,826

748,100

431,280

34,718

6,221

17,354

58,293

1

289

1

4,550

2,804

19.450

29.450

7,520

11,740

1,425

2,225

103

145

312

161

1,840

2,531

>16.80

2.15

0.25

D:o kr. 27.30.

290

7,354

48,900

19,260

3,650

248

473

4,871

1 -

1,126

1

17,845

13,968

149,200

243,340

72,130

106,470

6,888

10,168

1,103

910

2,909

2,160

10,900

13,238

j-7.40

2.15

0.25

D:o kr. 9.H.

1,127

31,813

392,540

178,600

17,056

2,013

5,069

24,138

I

318

8,206

2,266

30,920

52,020

11,560

17,980

1,225

1,906

114

133

496

227

1,835

2,266

1 8.50

2.05

0.06

0.18

D:o kr. 21.73.

318

10,472

82,940

29,540

3,131

247

723

4,101

1

659

10,867

6,610

70,050

92,240

22.030

37,670

3,029

5.180

252

375

1,108

814

4,389

6,369

jll.flO

2.05

O.io

0.25

D:o kr. 18.33.

65?)

1

17,477

162,290

59,700

8,209

627

1.922

10,758

1

1

196 Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tab. 2 (forts.). Tabell rörande skattebördan i ett antal jordbrukskommuner enligt

1

2

3

4

5

6

7 1

8

9 1

10

11

Hovby.

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

90.340

37,601

26,561

54,410

26,500

1,078.66

7,658

3,020

9

1,571

3

Övriga.......

—*

—

—

116,230

50,530

510.60

3,625

449

12

1,043

3

Summa

—

—

—

170,640

77,030

1,589.26

11,283

3,469

21

2,614

6

Medelplana.

(därav för fastighet

818.96

5,815

2,733)

Ag. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

32,495

30,810

406,178

395,160

371,580

4,453.32

23,335

4,094

13,915

37,654

3,941

Övriga.......

—

—

—

417,140

219,110

2,229.35

11,682

1,450

1,413

7,934

402

Summa

—

—

—

812,800

590,690

6,682.67

35,017

5,544

15,328

45,588

4,343

Saleby.

(idärav för fastighet

775.91

4,065

1,432)

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

203,916

90,324

32,323

83,560

43,400

2,453.61

27,453

7,180

2

2,488

1

Övriga.......

—

—

—

323,130

129,990

1,393.10

15,589

1,178

23

2,051

6

Summa

—

—

—

406,690

173,390

3,846.71

43,042

8,358

25

4,539

7

Västmanlands län.

(därai

för fat

tighet

2,112.81

23,642

6,926)

Björskog.

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

241,283

48,080

22,182

67,470

31,900

2,230.25

20,964

6,717

25

2,428

7

Övriga.......

—

—

—

573,500

274,300

3,525.60

33,141

3,701

69

6,480

22

Summa

—

—

—

640,970

806,200

5,755.86

54,105

10,418

94

8,908

29

Medåker.

(därav för fastighet

2,693.85

25,322

7,163)

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

186,781

64,725

49,116

104,910

41,890

1,880.14

18,802

5,578

60

6,113

17

Övriga.......

—

—

—

251,590

91,040

996.95

9,969

919

5

1,561

1

Summa

—

—

—

356,500132,930

2,877.09

28,771

6,497

65

7,674

18

Dingtuna.

(därav för fastighet

1,547.79

15,477

5,372)

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

237,140

89,180

25,670

111,260

44,370

2,734.94

35,554

10,293

89

2,595

25

Övriga.......

—

—

524,360

240,050

2,533.50

32,935

3,275

494

5,381

140

Summa

—

—

—

635,620

284,420

5,268.44

68,489

13,568

583

7,976

165

Gävleborgs län.

(dåra

v för fai

Vighet

2,424.ii

31,515

10,124)

Järbo.

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

361,852

121,450

159,067

255,250

132,840

3,656.29

29,250

4,913

693

9,420

196

Övriga.......

—

—

—

893,750

524,360

5,947.55

47,580

4,076

1,354

23,722

384

Summa

—

—

—

1,149,000

657,200

9,603.84

76,830

8,989

2,047

33,142

580

Årsunda.

(idärav för fastighet

3,031.84

24,254

5,043)

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

286,523

64,680

96,840

146,690

60,180

3,632.15

33,785

3,572

73

2,736

21

Övriga.......

—

—

—

654,560

278,170

2,982.35

27,736

960

15

5,232

4

Summa

—

—

—

801,250

338,350

6,614.50

61,521

4,532

88

7,968

25

Västerbottens län.

(dära

v för fat

itighet

3£31.—

30,048

3,554)

Lövånger.

Äg. o. bruk. av jord-

bruksfastighet . .

1,055,785

691,425

233,325

791,440

314,880

6,940.98

91,547

32,661

115

11,889

33

Övriga.......

—

—

616,080

314,090

3,375.66

44,525

7,358

94

6,679

27

Summa

—

—

—

1,407,520

628,970

10,816.63

136,072

40,019

209

18,568

60

(därav för fastighet

4,026.93

53,115

26,821)

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

197

gällande bestämmelser och vid ett skattesystem med ren inkomstbeskattning.

12

13

14

15

lii

17

18

19

20

21

22

23

279

279

12,540

5,132

17,672

115,860

116,230

232,090

54,790

50,530

105,320

3,890

3,588

7,478

688

435

1,123

1,862

1,058

2,920

6,440

5,081

11,521

1

> 4.90

2.06

0.16

0.20

Beräknad allm.
kom.-skatt, om fas-tighet sskatten bort-tages, kr. 7.39.

313

313

83,252

22,881

106,133

428,190

417,230

845,420

404,520

219,200

623,720

21,197

11,486

32,683

2,950

1,396

4,346

55,823

9,749

65,572

79,970

22,631

102,601

13.09

2.06

0.10

0.11

D:o kr. 3.31.

813

39

852

37,937

18,886

56,823

210,500

324,530

535,030

102,300

131,390

233,690

11,447

14,702

26,149

1,236

950

2,186

3,304

2,119

5,423

15,987

17,771

33,758

b

2.05

0.14

0.20

D:o kr.

2,057

2

2,059

32,198

43,415

75,613

190,720

586,750

777,470

105,400

287,550

392,950

9,908

27,029

36,937

1,297

3,131

4,428

4,517

6,573

11,090

15,722

36,733

52,455

17.40

2.-

—

0.20

D:o kr. 10.8i.

1,171

2

1,173

31,741

12,457

44,198

218,260

253,380

471,640

104,970

92,830

197,800

10,497

9,283

19,780

1,298

716

2,014

7,361

1,569

8,930

19,156

11,568

30,724

b

2.—

—

0.20

D:o kr. 11.6*.

2,015

2,015

50,571

42,225

92,796

252,570

527,140

779,710

124,570

242,830

367,400

16,194

31,568

47,762

1,968

2,881

4,849

4,724

6,015

10,739

22,886

40,464

63,350

K

2.—

—

0.26

D:o kr. 15.77.

605

13

618

45,077

77,129

122,206

496,120

936,820

1,432,940

274,560

567,430

841,990

21.965

45,394

67,359

1,750

3,430

5,180

10,914

25,473

36,387

34,629

74,297

108,926

15.80

2.20

—

0.10

D:o kr. 6.6».

446

446

40,633

33,947

74,580

337,440

655,810

993,250

192,530

279,420

471,950

17,905

25,986

43,891

722

806

1,528

3,276

5,251

8,527

21,903

32,043

53,946

J> 7.10

2.20

—

0.06

D:o kr. 9.95.

4,230

11

4,241

140,475

58,694

199,169

1,228,030

623,860

1,851,890

590,500

321,870

912,370

77,884

42,455

120,839

14,180

6,377

20,557

16,267

6,811

28,078

108,331

55,643

163,974

b

3.19

—

0.38

D:o kr. 11.31.

198

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tab. 3. Tabell utvisande jordbruksfastigheternas storlek och avkastning samt
jordbrukarnas förmögenhets- och skatteförhållanden i ett antal jordbrukskommuner,
med fördelning på olika storleksgrupper. Absoluta tal.

Tabellen avser de jordbrukare, som avgivit självdeklaration.

1

2

3

4

5

6

7

8

9

Kommuner

Storleks-

grupp

An-

tal

Åker-areal i
hektar

Jord-

bruks-

fastig-

hets

taxe-

rings-

värde

Skogs-

val

Skul-

der

Netto-

förmö-

genhet

Netto-intäkt
av jord-bruks-fastighet

Till

kommu-nal in-komst-skatt
taxerad
inkomst

Sam-

manlagd

skatt

enligt

gällande

best.

Sam-manlagd
beräknad
skatt vid
beskatt-ning utan
fastig-

Sam-manlagd
skatt en-ligt gäl-lande
best. pr
hektar
åker
kr.

t U 8

ente

1 k

rönö

kr.

hetsskatt

kr.

Östergöt-lands län.

Ägare
Grupp I

24

57.5

76.5

8.9

7.0

988

545

Bjälbo.

» II

3

22.5

29.4

—

—

—

2.6

—

273

16

—

» III

11

207.4

286.3

—

—

—

14.6

2.6

2,875

1,257

—

> IV

6

240.5

304.7

2.6

—

—

12.4

2.8

3,116

1.522

—

- V

10

1,002.5

1,329.3

2.8

—

—

44.5

13.5

13.975

9,376

—

Säger

54

1,530.4

2,026.2

5.4

986.1

1,416.8

83.0

25.9

21,227

13,716

13.86

Brukare
Grupp I

_

» II

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

» III

3

72.0

83.5

—

—

—

2.3

—

917

276

—

. IV

4

151.6

207.0

—

—

—

10.2

—

2,392

1,532

—

» V

4

363.0

600.5

17.0

—

—

17.0

—''

6,342

2,567

—

Säger

11

586.6

891.0

17.0

178.2

176.2

29.5

—

9,651

4,375

—

Summa

65

—

—

—

1,164.3

1,593.0

112.5

25.9

30,878

17,091

—

Örberga.

Ägare
Grupp I

5

14.7

22.8

0.6

1.4

185

44

_

> II

6

45.5

95.6

—

—

—

2.7

3.3

380

163

—

. III

12

193.3

223.3

—

—

—

14.1

7.9

1,437

1,063

—

> IV

5

206.5

251.5

—

—

—

5.5

5.4

669

416

—

» V

11

1,043.5

1,200.0

3.3

—

—

38.7

54.7

10,877

9,618

—

Säger

39

1,503.5

1,793.2

3.3

437.2

2,089.3

61.6

72.7

13,548

11,304

9.01

Brukare
Grupp I

_

» II

1

7.5

9.4

—

—

—

1.5

1.0

70

38

—

» III

6

113.5

132.9

—

—

—

3.2

5.6

1,414

708

—

v IV

4

153.0

184.9

—

—

—

2.0

—

1,216

5,378

169

—

> V

5

594.5

804.0

2.9

—

—

20.2

1.2

2,124

—

Säger

16

868.5

1,181.2

2.9

88.4

346.6

26.9

7.8

8,078

3,039

—

Summa

55

—

—

—

525.6

2,435.9

88.5

80.5

21,626

14,343

—

Svanshals.

Ägare
Grupp I

8

15.2

30.5

1.2

1.6

429

60

» II

8

67.5

99.5

1.9

—

—

3.2

0.6

787

91

—

» III

20

327.5

521.0

9.2

—

—

18.2

10.8

4,167

1,634

—

> IV

4

130.5

235.0

8.6

—

—

6.0

5.0

1.563

934

—

> V

9

782.0

1,259.8

27.9

—

—

36.9

8.7

10,098

4,719

—

Säger

49

1.322.7

2,145.8

47.6

1,287.0

1,164.3

65.5

26.6

17,044

7,438

12.89

Brukare
Grupp I

» II

3

22.5

35.5

—

—

—

2.6

1.2

382

49

—

> III

6

129.0

202.0

2.9

—

—

5.3

—

2,073

356

—

> IV

4

173.0

298.3

6.4

—

—

7.0

—

3,040

678

—

> V

4

289,0

443,0

18.6

—

—

9.0

—

4,472

891

—

Säger

17

613.5

978.8

27.9

117.3

96.1

23.9

1.2

9,967

1,974

—

Summa

66

—

—

—

1,404.3

1,260.4

89.4

27.8

27,011

9,412

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

199

1 1

1

1

1 1

2 1

3 1

4

5 1

6

7

8

9

Lillkyrka.

Ägare

0.6

70

Grupp I

2

5.0

8.0

—

—

—

—

5

—

»“ II

4

36.0

45.5

—

—

—

2.7

1.2

276

115

—

» III

6

95.4

124.5

0.3

—

—

9.2

3.2

1,403

882

—

» IV

1

38.0

50.0

—

—

—

1.5

1.5

323

70

—

» V

1

115.0

147.0

3.2

—

—

0.3

2.7

398

437

—

Säger

14

289.4

375.0

3.5

340.0

400.3

14.3

8.6

2,470

1,509

8.54

Brukare
Grupp I

_

_

» Il

2

17.0

20.5

—

—

—

1.4

—

174

8

—

» III

_

—

—

—

—

—

—

—

150

—

—

» IV

1

38.0

50.0

—

—

—

1.8

—

—

—

» V

1

115.0

147.0

3.2

—

—

2.7

—

1,315

360

—

Säger

4

170.0

217.5

3.2

46.4

15.1

5.9

—

1,639

368

—

Summa

18

—

—

—

886.4

415.4

20.2

8.6

4,109

1,877

—

Skeda.

Ägare

2177

Grupp I

18

63.2

72.8

6.6

—

—

9.0

17.8

2,619

—

> " II

16

122.5

152.8

12.6

—

—

13.5

7.1

1,530

342

—

» III

37

691.0

1,021.3

273.5

—

—

50.8

22.5

9,418

6,083

—

> IV

8

302.8

279.2

52.1

—

—

24.3

18.9

3,307

2,613

—

» V

13

1,056.5

1,151.5

71.0

—

—

27.3

12.1

7,601

3,524

—

Säger

92

2,236.0

2,677.6

415.8

1,341.4

1,450.6

124.9

78.4

24,475

14,739

10.95

Brukare

Grupp I

5

19.0

19.4

2.0

—

—

1.7

1.8

274

132

—

» ‘ II

9

61.3

95.7

28.7

—

—

5.9

—

821

85

—

> III

16

299.5

355.6

52.0

—

—

12.5

0.7

3,276

473

—

> IV

9

371.8

407,5

55.0

—

—

13.2

0.7

3,749

767

—

> V

5

389.0

433.9

15.5

—

—

3.7

—

4,047

378

—

Säger

44

1,140.6

1,312.1

153.2

207.8

207.6

37.0

3.2

12,167

1,835

—

Summa

136

—

—

—

1,549.2

1,658.2

161.9

81.6

36,642

16,574

—

Kuddby.

Ägare
Grupp I

2

1.0

8.4

2.2

116

33

_

» II

9

80.5

103.4

6.6

—

—

6.9

2.9

867

412

—

> III

27

544.0

744.9

45.3

—

—

21.9

19.2

5,216

2,589

—

» IV

13

517.5

655.8

45.8

—

—

13.9

3.4

5,892

965

—

» V

10

942.5

1,175.3

73.8

—

—

17.5

1.7

12,583

2,206

—

Säger

61

2,085.5

2,687.8

171.5

2,050.0

1,930.3

60.2

29.4

24,674

6,205

11.83

Brukare

Grupp I
> II

2

19.0

24.0

1.9

—

1.1

0.9

243

37

—

» III

14

308.5

370.1

23.7

—

—

8.4

1.6

3,873

507

> IV

8

338.5

461.3

39.1

—

—

8.0

1.7

4,777

1,023

. V

3

197.0

260.3

29.2

—

—

6.4

0.8

2,777

790

—

Säger

27

863.0

1,115.7

93.9

173.2

222.6

23.9

5.0

11,670

2,357

Summa

88

—

2,223.2

2,152.9

84.1

34.4

36,344

8,562

Malmöhus län.

Ägare

2.3

2.0

0.8

241

58

152

58

Hemmesdynge

Grupp I
» II

3

1

6.7

8.0

21.8

27.3

» III

16

348.7

991.0

—

29.1

3.6

7,470

2,859

> IV

11

379.0

1,109.2

33.6

7.9

8,036

3,507

> V

1

52.0

151.2

_

3.6

2.4

1,433

702

__

Sägei

32

794.4

2,300.5

—

1,047.2| 1,906.7

68.6

16.7

17,238

7,278

21.70

200

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2,

\

1

1

2

3

4

1 &

6

7

8

9

Brukare
Grupp I

1

1.6

5.7

0.5

1.4

24

24

> II

—

—

—•

—

—

_

_

_

_

_

> III

2

34.7

107.5

—

—

_

1.9

_

799

192

_

> IV

1

43.5

128.8

—

—

—

4.3

—

954

396

—

> Y

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

4

79.7

242.0

—

13.6

42.1

6,7

1.4

1,777

612

—

Summa

36

—

—

—

1,060.8

1,947.8

75.3

18.1

19,015

7,890

—

Önnarp.

Ägare
Grupp I

25

46.9

133.9

11.1

14.3

1,873

1,040

> II

8

60.6

148.3

—

—

—

9.8

10.8

3,311

2,593

_

» III

17

332.4

845.3

—

—

—

21.1

9.3

7,757

2,795

—

> IY

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

50

439.9

1,127.5

—

516.1

653.7

42.0

34.4

12,941

6,428

29.42

Brukare
Grupp I

3

8.5

21.8

1.1

2.1

268

55

> II

2

17.0

45.2

—

—

_

1.3

_

514

95

_

> lil

4

105.9

273.5

—

_

_

3.6

_

2,994

430

_

> IV

2

81.0

200.2

—

—

_

1.6

_

2,204

202

_

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

11

212.4

540.7

—

56.4

68.6

7.6

2.1

5,980

782

J

Summa

61

—

—

—

572.5

722.3

49.6

36.5

18,921

7,210

—

Bösarp.

Ägare
Grupp I

23

40.9

154.4

12.0

15.1

1,648

988

> II

4

30.6

73.6

—

—

_

6.7

6.3

1,031

908

_

> III

35

578.0

1,468.9

—

—

—

69.9

31.1

12,722

7,828

_

> IV

12

406.0

1,091.7

—

—

_

45.0

24.5

7,125

5,271

_

» V

2

125.5

91.6

—

—

—

1.8

2.2

706

273

—

Säger

76

1,181.0

2,880.2

—

903.6

2,080.0

135.4

79.2

23,232

15,268

19.67

Brukare
Grupp I

3

8.5

30.7

1.8

0.8

264

140

> II

1

6.2

13.4

—

—

_

—

_

101

9

» III

11

212.1

523.4

—

—

_

15.6

3.9

4,176

1,913

_

> IV

5

185,3

465.0

—

—

—

6.6

0.5

3,468

598

_

> V

4

358.5

660.0

—

—

—

4.6

—

4,794

622

—

Säger

24

770.6

1,692.5

—

427.2

254.8

28.5

5.2

12,803

3,282

—

Summa

100

—

—

—

1,330.8

2,334.8

163.9

84.4

36,035

18,550

—

Vellinge.

Ägare
Grupp I

47

85.0

323.7

28.4

36.3

3,333

2,267

> II

9

58.1

155,5

1,583.6

—

—

—

10.3

4.6

1,354

805

_

> III

33

507.3

—

—

—

71.9

24.7

11,441

8,221

_

• IV

9

356.0

1,025.9

—

—

—

30.8

27.3

7,562

5,499

_

> V

1

58.0

166.0

—

—

—

6.0

0.8

1,449

860

—

Säger

99

1,064.4

3,254.7

—

1,110.8

2,794.9

147.4

93.7

25,139

17,652

23.62

Brukare
Grupp I

5

8.5

19.4

3.9

5.7

382

322

» II

1

7.5

32.8

—

—

—

1.8

_

236

63

_

> III

6

129.5

504.8

—

—

—

13.4

1.5

3,911

1,154

___

> IV

5

195.5

570.0

—

—

3.6

1.6

<122

''523

—

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

17

341.0

1,127.0

—

54.3

153.3

22.7

8.8

8,651

2,062

—

Summa

116

—

—

1,165.1

2,948.2

170.1

102.5

33,790

19,714

—

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

201

1

2

3

4

5

6

7

8

9

Asmundtorp.

Ågare
Grupp I

11

26.1

87.1

9.4

11.6

1,228

904

» II

12

94.5

337.1

—

—

—

13.3

13.1

3,151

1,793

—

> III

20

414.0

1,095.6

—

—

—

23.2

10.4

6,671

2,177

—

> IV

9

333.0

902.5

—

—

—

14.1

1.2

6,817

1,837

—

> V

10

1,024.5

2,009.1

—

—

—

41.4

78.3

22,025

15,693

—

Säger

62

1,892.1

4,431.4

—

2,261.6

3,244.7

101.4

114.6

39,892

22,404

21.08

Brukare
Grupp I

1

0.8

0.8

0.1

_

20

_

_

> II

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

» III

11

276.0

663.7

0.2

—

—

13.7

7.6

5,789

1,130

—

> IV

6

231.0

498.8

—

—

—

8.9

—

3,933

791

—

» V

2

135.0

351.1

—

—

—

3.3

0.8

2,319

178

—

Säger

20

642.8

1,514.4

0.2

279.2

228.0

26.0

8.4

12,061

2,099

—

Björka.

Samma

Ägare
Grupp I

82

3

7.0

5.7

2,540.8

3,472 7

127.4

0.2

123.0

0.9

51,953

151

24,503

49

» II

0

34.9

28.2

3.8

—

—

1.7

2.5

552

231

—

» III

6

99.5

79.1

10.0

—

—

5.0

1.5

1,204

551

—

> IV

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

14

141.4

113.0

13.8

35.1

167.7

6.9

4.9

1,907

831

13.49

Brukare
Grupp I

> II

1

8.0

6.4

—

—

—

—

—

89

—

—

> III

4

86.0

90.8

—

—

—

4.5

—

1,384

281

—

» IV

1

33.0

27.0

—

—

—

1.0

0.6

388

112

—

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

6

127.0

124.2

—

10.2

30.2

5.5

0.6

1,861

393

—

Summa

20

—

—

—

45.3

187.9

12.4

5.5

3,768

1,224

—

Norra Rörum.

Ägare
Grupp I

25

70.1

99.6

6.6

12.9

22.4

1,943

1,445

• II

36

255.1

342.8

72.0

—

—

27.3

12.0

3,634

1,803

—

» III

42

604.9

702.5

74.8

—

—

65.0

43.3

10,157

7,413

—

> IV

1

31.0

34.8

1.4

—

—

0.4

—

298

2

—

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

104

961.1

1,179.7

154.8

600.9

1,255.9

105.6

77.7

16,032

10,663

16.68

Brukare
Grupp I

> II

2

17.5

7.2

—

—

—

2.8

2.4

23

48

—

> III

2

24.8

30.5

2.6

—

—

0.2

1.1

79

—

—

> IV

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

4

42.3

37.7

2.6

8.6

6.9

3.0

3.5

102

48

—

Summa

108

—

—

—

609.5

1,262.8

108.6

81.2

16,134

10,711

—

Skaraborgs

län.

Ägare
Grupp I

1

4.3

3.6

_

_

_

_

_

34

5

_

Hällum.

» II

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

» III

16

221.6

167.4

—

—

—

16.0

2.8

1,405

579

—

» IV

1

33.0

28.2

—

—

—

2.8

0.7

260

140

—

» V

2

210.0

175.6

—

—

—

4.7

1.7

1,373

566

—

Säger

20

468.8

374.8

—

199.2

276.9

23.0

6.2

3,072

1,290

6.65

202 Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

1

2

3

4

5

6

7

8

9

Brukare
Grupp I

> II

1

8.3

6.8

—

—

—

—

0.7

79

23

—

> lil

1

14.0

13.1

—

—

—

0.8

—

116

16

—

» IV

—

—

—

—

—

—

—

—.

—

—

» V

2

175.0

131.3

—

—

—

4.4

—

1,127

205

—

Säger

4

197.3

161.2

—

52.0

13.5

5.2

0.7

1,322

244

—

Summa

24

—

—

—

251.2

289.4

28.2

5.9

4,394

1,534

—

Söne.

Ägare
Grupp I

11

40.8

45.8

2.4

6.o

3.4

755

485

» II

9

74.7

87.2

5.4

—

—

6.7

0.9

803

318

—

> lil

32

413.0

412.4

18.9

—

—

30.2

7.7

4,549

2,034

—

» IV

5

211.5

226.3

13.4

—

—

7.1

2.6

2,255

998

—

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

57

740.0

771.7

40.1

283.1

757.3

50.0

14.6

8,362

3,835

11.30

Brukare
Grupp I

1

5.0

6.0

0.6

0.7

65

2

» II

7

55.5

61.1

3.4

—

—

6.6

3.6

795

299

—

> III

7

86.6

74.9

6.2

—

—

7.2

—

714

215

—

» IV

2

89.0

91.8

3.5

—

—

0.5

—

592

30

—

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

17

236.1

233.8

13.7

42.0

61.2

15.0

3.6

2,166

546

—

Summa

74

—

—

—

825.1

808.5

65.0

18.2

10,528

4,381

—

Hovby.

Ägare
Grupp I

8

24.6

30.5

5.2

8.0

695

563

» II

20

148.7

146.2

—

—

—

15.8

8.9

1,270

576

—

> III

21

440.3

406.5

3.3

—

—

27.0

21.9

3.347

1,872

—

» IV

10

383.5

325.3

6.9

—

—

15.1

15.5

2,219

1,677

—

» V

4

350.0

305.5

—

—

—

8.8

2.3

1,914

911

—

Säger

63

1,347.1

1,214.0

10.2

464.9

1,118.7

71.9

56.6

9,445

5,599

7.01

Brukare
Grupp I

» II

2

14.5

11.0

—

—

—

1.1

2.4

130

62

—

> III

6

118.0

117.6

—

—

—

7.3

4.6

525

152

—

» IV

4

159.0

150.5

0.2

—

—

7.5

0.9

1,068

438

—

> V

1

70.0

63.0

—

—

—

2.8

—

411

124

—

Säger

13

361.5

342.1

0.2

56.9

83.4

18.7

7.9

2,134

776

—

Summa

76

—

—

—

521.8

1,202.1

90.6

64.5

11,579

6,375

—

Medelplana.

Ägare
Grupp I

15

35.1

64.0

0.3

3.5

14.2

641

377

» Il

3

24.5

36.3

1.7

—

—

1.2

1.3

218

144

—

> III

1

22.0

28.3

1.4

—

—

1.8

2.8

343

224

—

> IV

3

129.0

177.9

13.2

—

—

6.3

4.3

906

787

—

» V

1

92.7

154.8

29.4

—

—

—

—

709

83

—

Säger

23

302.4

461.3

46.0

189.4

1,424.0

12.8

22.6

2,817

1,615

9.32

Brukare
Grupp I

9

22.3

32.0

_

_

_

0.3

16.5

708

583

_

» II

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

» III

—

—

—

—

—

—

—

—

_

—

—

» IV

2

85.0

100.7

2.6

—

—

1.0

—

443

18

—

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

11

107.3

132.7

2.6

12.3

9.4

1.3

16.5

1,151

601

—

Summa

34

—

—

—

201.7

1,433.4

14.1

39.1

3,968

2,216

—

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

203

1 1 1

1 1

2 1

3 1

4 1

5 1

6 1

7

8

9

Ägare

447

1,408

208

299

Saleby.

Grupp I
» II

15

24

46.6

178.0

40.6

154.3

—

—

—

6.9

13.1

2.1

3.2

—

> III

87

1,591.7

1,476.8

0.4

—

—

95.1

48.0

13,241

7,604

—

» IV

15

''573.7

500.9

—

—

—

23.0

5.5

3,854

2,024

— V

> V

10

871.4

772.5

—

—

—

20.0

21.5

4,465

2,934

—

Säger

1S1

3,261.4

2,945. t

0.4

588.8

2,289.0

158.1

80.3

23,416

13,069

7.18

Brukare

Grupp I

3

6.5

3.8

—

—

—

1.2

2.0

36

16

—

."II

4

31.7

28.8

—

—

—

0.6

—

225

16

—

. III

23

454.5

455.5

0.1

—

—

21.4

2.7

3,668

1,274

—

. IV

8

300.7

248.7

—

—

—

10.4

—

2,346

809

—

. V

5

540.0

475.6

1.2

—

—

10.7

—

4,325

649

—

Säger

43

1,333.4

1,212.4

1.8

161.6

424.2

44.3

4.7

10,600

2,764

—

Summa

194

—

—

—

750.4

2,713.2

202.4

85.0

34,015

15,833

—

Västmanlands

Ägare

814

län.

Grupp I

7

21.2

51.4

6.7

—

—

3.5

8.1

1,018

—

Björskog.

."II
. III

15

30

123.8

597.7

138.6

570.4

9.7

20.5

—

—

16.6

33.7

9.0

12.8

1,212

4,007

603

2,057

—

. IV

26

878.6

833.0

21.9

—

—

41.9

11.0

6,429

3,534

—

. V

17

1,588.2

1,462.3

67.3

—

—

101.5

10.6

13,187

4,901

—

Säger

95

3,209.5

3,055.7

126.1

1,507.5

2,038.8

197.2

51.5

25.853

11,909

8.06

Brukare

Grupp I

3

14.0

24.6

—

—

—-

3.4

3.1

322

228

—

. II

2

20.0

12.8

2.2

—

—

2.0

—

81

69

—

. III

10

208.9

226.3

9.8

—

—

15.4

3.6

1,815

874

—

. IV

7

276.1

242.7

2.7

—

—

14.2

3.9

2,105

1,447

—

. V

2

118.8

96.7

—

—

—

8.5

2.7

1,140

927

—

Säger

24

637.8

603.1

14.7

126.2

186.8

43.5

13.3

5,463

3,545

—

Summa

119

—

—

1,633.7

2,225.6

240.7

64.8

31,316

15,454

—

Medåker.

Ägare
Grupp I

26

70.8

143.6

14.5

20.6

15.3

1,673

1,019

_

."II

22

158.5

160.6

16.7

—

—

20.6

9.2

1,711

1,059

—

. III

46

776.5

828.8

93.4

—

—

58.9

18.5

7,477

4,538

—

» IV

11

389.0

375.1

54.6

—

—

20.1

5.9

3,327

1,730

—

. V

9

654.3

910.5

223.2

—

—

21.4

16.6

12,899

8,007

—

Säger

114

2,049.1

2,418.6

402.4

541.4

2,766.2

141.6

66.5

27,087

16,353

13.22

Brukare

10.6

507

326

Grupp I

11

30.0

61.9

—

—

—

7.3

—

. II

5

41.0

38.1

2.4

—

4.7

2.6

102

74

—

. III

13

244.6

185.3

9.6

—

—

17.7

10.4

1,273

775

—

> IV

4

154.0

149.9

9.6

—

—

6.1

1.1

947

307

—

. V

3

195.0

141.5

17.0

—

6.1

4.4

378

325

Säger

36

664.5

576.7

38.6

110.1

176.7

41.9

29.1

3,207

1,807

—

Summa

150

—

651.6

2,942.9

183.5

94.6

30,294

18,160

—

Dingtuna.

Ägare
Grupp I

21

80.9

85.0

2.7

14.3

11.0

1,163

662

." ii

39

302.8

290.0

8.7

43.2

25.8

3,827

2,197

. m

28

482.3

428.0

21.8

38.4

18.6

4,736

2,604

. IV

18

722.0

636. G

31.9

—

26.0

5.4

6,08t

2,739

-

. V

21

1,818.8

1,601.0

97.5

37.1

18.7

18,456

7,402

—

Sägei

127

3,406.8

3,040.0

| 162.0

1,674.2

1,787.0

169.0] 79.0

34,27C

16,611

10 06

204 Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

1

1

2

1 3

1 4

5

1 B

1 7

8

9

Brukare
Grupp !

6

27.8

3. c

—

5.2

6.3

190

185

—

> II

> III

11

227.6

191.0

2.7

13.5

4.9

1,852

667

> IV

14

610.4

505.0

9.6

22.4

1.7

5,355

1,691

_

> V

9

629.2

566.0

15.8

—

19.1

2.9

5^038

2,320

—

Säger

40

1,494.9

1,265.0

28.1

275.4

223.2

60.2

15.8

12,435

4,863

Summa

167

1,949.6

2,010.2

219.2

94.8

46,705

20,474

Gävleborgs

län.

Ägare
Grupp I

112

351.9

629.5

115.2

91.2

93.7

9,377

7.199

Järbo.

> II

106

783.8

1,557.9

418.7

—

—

160.7

105.7

18.137

14,341

_

» III

44

669.3

1,289.5

396.7

—

87.8

33.6

10,711

7i623

_

> IV

—

—

—

—

—

—

—

> v

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

262

1,806.0

3,476.9

930.6

768.7

5,068.5

339.7

233.0

38,225

29,163

21.18

Brukare
Grupp I

3

8.0

5.0

4.2

147

119

> II

2

15.5

33.8

2.3

—

—

1.0

1.0

128

19

—

> III

—

—

—

—

—

_

_

_

_

*

—

—

—

—

—

—

—

_

_

—

> v

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

5

23.5

38.8

2.3

0.6

8.0

1.0

5.2

275

138

—

Samma

267

—

—

-

769.3

5.076.5

840.7

238.2

38,500

29,301

—

Årsunda.

Ägare
Grupp I

72

209.2

351.6

44.3

26.0

53.3

4,007

2,337

> II

73

573.4

975.9

200.1

—

—

68.5

31.8

8,173

4’305

_

> III

89

1,424.3

2,451.1

649.4

—

—

95.6

28.3

16^229

5,972

_

> IV

2

81.2

139.9

32.6

—

_

4.2

_

925

399

-

> V

3

320.6

1,295.6

821.1

—

—

80.4

12.5

7,876

7,894

1

Säger

239

2,608.7

5,214.1

1,747.5

1,541.6

3,822.0

274.7

125.9

37,210

20,907

14.26

Brukare
Grupp I

4

9.5

7.2

1.4

2.8

126

90

> II

4

38.5

38.6

—

—

—

6.4

7.4

295

295

_

> III

7

93.9

137.4

17.9

—

—

7.0

5.9

341

42

—

> IV

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

16

141.9

183.2

17.9

26.5

60.0

14.8

16.1

762

427

—

Summa

254

—

—

—

1,568.1

3,882.0

289.5

142.0

37,972

21,334

—

Västerbottens

län.

Ägare
Grupp I

323

1,086.5

1,584.6

316,9

296.4

271.1

36,306

27,688

Lövånger.

> II

327

2,335.5

3,177.6

628.3

—

—

537.9

355.5

63,608

50,237

_

> III

100

1,175.5

1,556.6

273.4

—

209.2

149.6

33,788

27,976

—

> IV

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

» V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

760

4,697.5

6,318.8

1,218.6

1,309.2

8,201.7

1,043.5

776.2

133,702

105,901

29.08

Brukare
Grupp I

3

9.5

13.3

2.0

1.3

3.3

564

536

>'' II

1

8.0

11.0

—

—

—

1.3

_

129

53

_

» III

2

22.0

33.2

2.5

—

—

4.3

1.6

282

225

- 1

> IV

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

6

39.5

57.5

4.5

6.7

66.8

6.9

4.9

975

814

—

Summa

766

—

—

1,315.9

8,268.5

1,050.4

781.1

134,677

106,715

—

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

205

1 1

1

2 1

3

4 1

5

6 1

7

8

9

Sammandrag

Ägare

för kommu-uernaiSyen-land och Gö-taland

Grupp I
» Il
» III

300

253

543

763.6

1.927.3

9.488.4

1,509.7

2,652.2

14,005.9

39.8

139.1

572.8

638.5

1.116.9

5.507.9

1,569.0

2,101.9

11,381.0

156.6

217.9

715.1

194.6

123.0

323.2

21,250

27,653

''121,043

13,842

14,526

66,864

27.83

14.35

12.76

» IV

168

6,261.1

9,043.6

252.4

3,507.4

6,375.8

329.3

148.8

70,047

36,265

11.19

» V

131

11,787.4

14,063.0

599.4

7,594.8

11,573.4

388.4

248.5

134,147

72,219

11.38

Säger

1,395

30,227.8

41,274.4

1,603.5

18,365.5

33,001.1

1,811.3

1,038.1

374,140

203,716

12.38

Brukare

Grupp I

51

152.4

229.1

2.6

31.9

40.6

27.2

50.3

3,060

2,013

20.08

. II

45

354.5

448.7

38.6

38.1

106.3

33.4

14.8

4,065

975

11.47

» III

156

3,145.5

3,669.4

4,602.0

109.8

624.6

1,071.1

167.8

48.2

40,648

11,393

12.92

» IV

91

4,988.1

128.7

563.1

878.1

130.3

12.7

43,249

11,531

11.78

> V

50

4,169.0

5,173.9

120.4

1,239.6

920.4

118.5

12.8

43,863

12,460

10.52

Säger

393

11,490.8

16,441.8

400.1

2,497.3

3,016.5

477.2

138.8

134,885

38,372

11.74

Summa

1,788

—

—

—

20,862.8

36,017.6

2,288.5

1,176.9

509,025

242,088

—

Sammandrag

Ågare

för kommu-nerna i
Norrland

Grupp I

507

1,647.6

2,565.7

476.4

849.5

3,462.1

413.6

418.1

49,690

37,224

30.16

» II

506

3,692.7

5,711.4

1,247.1

1,338.3

7,579.3

767.1

493.0

89,918

68,883

24.35

> III

233

3,269.1

5.297.2

1,319.5

1,239.6

5,949.0

392.6

211.5

60,728

41,571

18.58

> IV

2

81.2

139.9

32.6

85.1

85,7

4.2

—

925

399

11.39

> V

3

320.6

1,295.6

821.1

107.0

16.1

80.4

12.5

7,876

7,894

24.57

Säger

1,251

9,011.2

16,009.8

3,896.7

3,619.5

17,092.2

1,657.9

1,135.1

209,137

155,971

23.21

Brukare

Grupp I

10

27.0

25.5

2.0

2.5

56.7

2.7

10.3

837

745

30.00

» II

7

62.0

83.4

2.3

12.4

32.9

8.7

8.4

552

367

8.90

» III
> IV

9

115.9

170.6

20.4

18.9

45.2

11.8

7.5

623

267

5.38

> y

Säger

26

204.9

279.5

24.7

33.8

134.8

22.7

26.2

2,012

1,379

9.82

Summa

1,277

—

—

—

3,653.3

17,227.0

1,680.6

1,161.3

211,149

157,850

—

Sammandrag

Ägare

för riket

Grupp I

807

2,411.2

4,075.4

516,2

1,488.0

5,031.1

570.2

612.7

70,940

51.066

29.42

. II

759

5,620.0

8,363.6

1,386.2

2,455.2

9,681.2

985.0

616.0

117,571

83,409

20.92

» III

776

12,757.5

19,303.1

1,892.3

6,747.5

17,330.0

1,107.7

534.7

181,771

108,435

14.25

> IV

170

6,342.3

9,183.5

285.0

3,592.5

6,461.5

333.6

148.8

70,972

36,664

11.19

» V

134

12,108.0

15,358.6

1,420.5

7,701.8

11,589.5

472.8

261.0

142,023

80,113

11.73

Säger

2,646

39,239.0

56,284.2

5,500.2

21,985.0

50,093.3

3,469.2

2,173.2

583,277

359,687

14.86

Brukare

Grupp I

61

179.4

254.6

4.6

34.4

97.3

29.9

60.6

3,897

2,758

21.72

> II

52

416.5

532.1

40.9

50.6

139.2

42.1

23.2

4,617

1,342

11.09

» III

165

3,261.4

4,772.6

130.2

643.5

1,116.3

179.1

55.7

41,271

11,660

12.66

» IV

91

3,669.4

4,988.1

128.7

563.1

878.1

130.3

12.7

43,249

11,531

11.79

> V

50

4,169.0

5,173.9

120.4

1,239.6

920.4

118.5

12.8

43,863

12,460

10.52

Säger

419

11,695.7

16,721.3

424.8

2,631.1

3,151.3

499 9

166.0

136,897

39,751

11.70

Summa

3,065

—

—

—

24,516.1

53,244.6

3,969.1

2,338.2

520,174

399,438

—

206

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2,

Tält). 4. Tabell, utvisande jordbruksfastigheternas storlek och avkastning
samt jordbrukarnas förmögenhets- och skatteförhållanden i ett antal jordbrukskommuner,
med fördelning på olika storleksgrupper. Relativa tal.

(Tabellen avser de jordbrukare, som avgivit självdeklaration.)

1

2

3

4

5

6

7

8

9

Netto-

Samman-

Samman-lagd be-räknad
skatt
(utom
fast.-skatt)

Beräk-

Kommuner

Storleks-

grnpp

An-

tal

Skogs-

värde

Skulder

Netto-

förmö-

genhet

intäkt
av jord-bruks-fastighet

Taxerat

belopp

lagd skatt
enligt
gällande
best.

nåd
skatt
i procent
av den
nuva-

rande

i procent av jordbruksfastighets taxeringsvärde

Östergötlands län.

Ägare

Bjälbo.

Grupp I
» Il

24

3

z

—

11.6

8.8

9.2

1.3

0.9

0.7

0.1

55.2

5.9

» III

11

—

—

—

5.1

0.9

1.0

0.4

43.7

» IV

6

0.9

—

—

4.1

0.9

1.0

0.6

48.8

» V

10

0.2

—

—

3.8

1.0

1.1

0.7

67.1

Säger

Brukare

54

0.8

48.7

69.9

4.1

1.3

1.0

0.7

64.6,

Grupp 1
y II

—

—

—

—

—

—

—

—

—

> lil

3

—

_

—

2.8

_

1.1

0.3

30.1

» IV

4

—

—

—

4.9

—

1.1

0.7

64.1

• V

4

2.8

—

—

2.8

—

1.1

0.4

40.5

Säger

11

1.9

20.0

19.8

3.3

—

1.1

0.5

45.4

Örberga.

Ägare
Grupp I

5

_

2.6

6.1

0.8

0.2

24.0

> II

6

—

—

—

2.8

3.5

0.4

0.2

42.9

» III

12

—

—

—

6.3

3.5

0.6

0.5

74.0

» IV

5

—

—

—

2.2

2.1

0.3

0.2

62.2

» V

11

0.3

—

—

3.2

4.6

0.9

0.8

88.4

Säger

39

0.2

24.4

116.5

3.4

4.1

0.8

0.6

83.4

Brukare
Grupp I

» II

1

—

—

—

16.0

10.6

0.7

0.4

54.3

> III

6

—

—

—

2.4

4.2

1.1

0.5

50.1

» IV

4

—

—

—

1.1

—

0.7

0.1

13.9

> V

5

0.4

—

—

2.5

0.1

0.7

0.3

39.5

Säger

16

0.3

7.8

30.6

2.4

0.7

0.7

0.3

37.6

Svanshals.

Ägare
Grupp I

8

3.9

4.9

1.4

0.2

14.0

» II

8

1.9

—

—

3.2

0.6

0.8

0.1

11.6

» III

20

1.8

—

—

3.5

2.1

0.8

0.3

39.2

» IV

4

3.7

—

—

2.6

2.1

0.7

0.4

59.8

> V

9

2.2

—

—

2.9

0.7

0.8

0.4

46.7

Säger

49

2.2

60.0

54.3

3.1

1.2

0.8

0.3

43.6

Brukare
Grupp 1

_

_

> II

3

—

—

—

7.3

3.4

1.1

0.1

12.8

> III

6

1.4

—

—

2.6

—

1.0

0.2

17.2

> IV

4

2.2

—

—

. 2.4

—

1.0

0.2

22.3

> V

4

4.2

—

—

2.0

—

1.0

0.2

19.9

Säger

17

2.9

12.0

9.8

2.4

0.1

1.0

0.2

19.8

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

207

1

2

3 1

4

6

6 1

7 1

8 1

9

Lillkyrka.

Ägare
Grupp I

2

7.5

0.9

0.1

7.1

> II

4

—

—

—

5.9

2.6

0.6

0.3

41.7

» III

6

0.2

—

—

7.4

2.6

1.1

0.7

62.9

» IV

1

—

—

—

3.0

3.0

0.7

0.1

21.7

> V

1

2.2

—

—

0.2

1.8

0.3

0.3

109.8

Säger

14

0.9

90.7

106.7

3.8

2.3

0.7

0.4

61.1

Brukare
Grupp I

_

_

_

_

> II

> III

> IV

2

—

—

—

6.8

—

0.9

—

4.6

1

_

_

_

3.6

_

0.3

—

_

> V

1

2.2

—

—

1.8

—

0.9

0.2

27.4

Säger

4

2.2

21.3

6.9

2.7

—

0.8

0.2

22.5

Skeda.

Ägare
Grupp I

18

9.1

12.4

24.5

3.6

3.0

83.1

> II

16

8.3

—

—

8.8

4.7

1.0

0.2

22.4

> III

37

26.3

—

—

5.0

2.2

0.9

0.6

64.6

> IV

8

18.7

—

—

8.7

6.8

1.2

0.9

79.0

> V

13

6.2

—

—

2.4

1.1

0.7

0.3

46.4

Säger

92

15.5

60.1

54.2

4.7

2.9

0.9

0.6

60.2

Brukare
Grupp I

5

10.3

8.8

9.3

1.4

0.7

48.2

» II

9

30.0

—

—

6.2

—

0.9

0.1

10.4

> III

16

14.6

—

—

3.5

0.2

0.9

0.1

14.4

> IV

9

13.5

—

—

3.2

0.2

0.9

0.2

20.5

> V

5

3.6

—

—

0.9

—

0.9

0.1

9.3

Säger

44

11.7

15.8

15.8

2.8

0.2

0.9

0.1

15.1

Kuddby.

Ägare
Grupp I

2

26.2

1.4

0.4

28.5

» II

9

6.4

—

—

6.7

2.8

0.8

0.4

47.5

> III

27

6.1

—

—

2.9

2.6

0.7

0.4

49.6

> IV

13

7.0

—

—

2.1

0.5

0.9

0.2

16.4

> V

10

6.3

—

—

1.6

0.1

1.1

0.2

17.5

Säger

61

6.4

76.3

71.8

2.2

1.1

0.9

0.2

25.2

Brukare
Grupp I

»"II

2

7.9

—

—

4.6

3.8

1.0

0.1

15.2

> III

14

6.4

—

—

2.3

0.4

1.0

0.1

13.1

» IV

8

8.5

—

—

1.7

0.4

1.0

0.2

21.4

> V

3

11.2

—

—

2.5

0.3

1.0

0.3

28.5

Säger

27

8.4

16.5

20.0

2.1

0.4

1.0

0.2

20.2

Malmöhus län.

Ägare

63.1

100.0

Hemmesdynge.

Grupp I
» II

3

1

—

—

—

10.6

9.2

2.9

1.1

0.2

0.7

0.2

» III

16

_

_

—

2.9

0.4

0.8

0.3

38.3

> IV

11

_

—

—

3.0

0.7

0.7

0.3

43.6

» V

1

—

—

—

2.4

1.6

1.0

0.6

49.0

Säger

Brukare

32

—

45.5

82.8

3.0

0.7

0.7

0.3

42.2

Grupp I
» II
» III

1

—

—

—

8.8

24.6

0.4

0.4

loo.o

2

_

_

_

1.8

_

0.7

0.2

24.0

> IV

> V

1

—

—

—

3.3

—

0.7

0.3

41.5

Säger

4

1 -

6.6

17.4

2.8

0.6

0.7

0.3

34.4

208

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

1

2

3

4

5

6

7

8

9

Önnarp.

Ägare
Grupp I

25

8.3

10.7

1.4

0.8

55.6

» II

8

—

—

—

6.6

7.3

2.2

1.8

78.3

> III

17

—

_ —

—

2.5

1.1

0.9

0.3

36.0

> IV

—

—

—

—

—

—

—

—

—

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

50

—

45.8

58.0

3.7

3.1

1.1

0.6

49.7

Brukare
Grupp I

3

5.1

9.6

1.2

0.3

20.5

> II

2

—

—

—

2.9

—

1.1

0.2

18.5

> III

4

—

—

—

1.8

—

1.1

0.2

14.4

» IV

2

—

—

—

0.8

—

1.1

0.1

9.2

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

11

—

10.4

12.7

1.4

0.4

1.1

0.1

13.1

Bösarp.

Ågare
Grupp I

23

7.8

9.8

1.1

0.6

60.0

> II

4

—

—

—

9.1

8.6

1.4

1.2

88.1

» III

35

—

—

—

4.8

2.1

0.9

0.5

61.5

> IV

12

—

—

—

4.1

2.2

0.7

0.5

74.0

» V

2

—

—

—

2.0

2.4

0.8

0.3

38.7

Säger

76

—

31.4

72.2

4.7

2.7

0.8

0.5

65.7

Brukare
Grupp I

3

5.9

2.6

0.9

0.5

53.1

> II

1

—

—

—

—

—

0.8

0.1

8.9

» III

11

—

—

—

3.0

0.8

0.8

0.4

45.8

> IV

5

—

—

—

1.4

0.1

0.8

0.1

17.0

» V

4

—

—

—

0.7

—

0.7

0.1

13.0

Säger

24

—

25.2

15.1

1.7

0.3

0.8

0.2

25.6

Vellinge.

Ågare
Grupp I

47

8.8

11.2

1.0

0.7

68.0

> II

9

—

—

—

6.6

3.0

0.9

0.5

59.5

> III

33

—

—

—

4.5

1.6

0.7

0.5

71.9

> IV

9

—

—

—

3.0

2.7

0.7

0.5

72.7

> V

1

—

—

—

3.6

0.4

0.9

0.5

59.4

Säger

99

—

34.1

85.9

4.5

2.9

0.8

0.5

70.2

Brukare
Grupp I

5

20.1

29.4

2.0

1.7

84.3

» II

1

—

—

—

5.5

—

0.7

0.2

26.7

> III

6

—

—

—

2.7

0.3

0.8

0.2

29.5

» IV

5

—

—

—

0.6

0.3

0.7

0.1

12.7

» V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

17

4.8

13.6

2.0

0.8

0.4

0.2

23.8

Asmundtorp.

Ägare
Grupp I

11

10.8

13.3

1.4

1.0

73.6

> II

12

—

—

—

3.9

3.9

0.9

0.5

56.9

> III

20

—

—

—

2.1

0.9

0.6

0.2

32.6

» IV

9

—

—

—

1.6

0.1

0.8

0.2

26.9

> V

10

—

—

—

2.1

3.9

1.1

0.8

71.3

Säger

62

—

61.0

73.2

2.3

2.6

0.9

0.5

56.2

Brukare
Grupp I

1

_

_

_

12.3

_

2.5

_

_

» II

—

—

—

—

—

——

—

—

—

> III

11

—

—

—

2.0

1.1

0.9

0.2

19.5

> IV

6

- .

—

—

1.8

—

0.8

0.2

20.1

. V

2

—

—

—

0.9

0.2

0.7

0.1

7.7

Säger

20

—

18.4

15.1

1.7

0.6

0.8

0.1

17.4

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

209

1

2

3

4

5

6

7

8

9

Björka.

Ägare
Grupp I

3

3.5

15.8

2.7

0.9

32.5

> II

5

13.5

—

—

6.0

8.9

2.0

0.8

41.9

> III

6

12.6

—

—

6.3

1.9

1.5

0.7

45.8

» IV

—

—

—

—

—

—

—

—

—

» V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

14

12.2

31.1

139.6

6.1

4.3

1.7

0.7

43.6

Brukare
Grupp I

> II

1

—

—

—

—

—

1.4

_

—

> III

4

—

—

—

5.0

—

1.5

0.3

20.3

> IV

1

—

—

—

3.7

2.2

1.4

0.4

28.9

T> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

6

—

8.2

24.3

4.4

0.5

1.5

0.3

21.1

Norra Rörum.

Ägare
Grupp I

25

6.6

13.0

22.5

2.0

1.5

74.1

> II

36

21.0

—

—

8.0

3.5

1.1

0.5

49.6

> III

42

10.6

—

—

9.3

6.2

1.4

1.1

73.0

» IV

1

4.0

—

—

1.1

—

0.9

—

—

> v

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

104

13.1

50.9

106.5

9.0

6.6

1.4

0.9

66.5

Brukare
Grupp I

> II

2

—

—

—

38.9

33.3

0.3

0.7

208.7

» III

2

8.5

—

—

0.7

3.6

0.3

—

—

» IV

—

—

—

—

—

—

—

—

—

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

4

6.9

22.8

18.3

8.0

9.3

0.3

0.1

47.1

Skaraborgs län.

Hällum.

Ägare
Grupp I
» II

1

—

—

—

—

—

0.9

0.1

14.7

» III

16

—

—

—

9.6

1.7

0.8

0.3

41.2

» IV

1

—

—

—

8.2

2.5

0.9

0.5

53.9

» V

2

—

—

—

2.7

1.0

0.8

0.3

41.2

Säger

20

—

53.1

73.6

6.1

1.4

0.8

0.3

42.0

Brukare
Grupp I

» II

1

—

—

—

—

10.3

1.2

0.3

29.1

» III

1

—

—

—

6.1

—

0.9

0.1

13.8

> IV

—

—

—

—

—

—

—

—

—

> V

2

—

—

—

3.4

—

0.9

0.2

18.2

Säger

4

—

34.4

8.9

3.4

0.5

0.9

0.2

18.5

Söne.

Ägare
Grupp I

11

5.2

13.1

7.4

1.7

1.1

64.2

» II

9

6.2

—

—

7.7

1.0

0.9

0.4

39.6

» III

32

4 6

—

—

7.3

1.9

1.1

0.5

44.7

» IV

5

5.9

—

—

3.1

1.2

1.0

0.4

44.3

» y

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

57

6.2

36.7

98.1

6.5

1.9

1.1

0.5

45.9

Brukare
Grupp I

1

1.0

11.7

1.1

O.o

3.1

> II

7

5.6

—

—

10.8

5.9

1.3

0.5

37.6

» lil

7

8.3

—

—

9.6

—

1.0

0.3

30.0

» IV

2

3.8

—

—

0.5

—

0.6

0.0

5.1

» V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

17

5.9

18.0

21.9

6.4

1.5

0.9

0.2

25.2

Bihang till riksdagens protokoll 1980. 11

sami.

2 haft. (Nr 2.)

14

210

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

1

2

3

4

5

6

7

8

9

Hovby.

Ägare
Grupp I

8

17.1

26.2

2.3

1.9

81.0

i II

20

_

—

—

10.8

6.1

0.9

0.4

45.4

» III

21

0.8

___

_

6.6

5.4

0.8

0.5

55.9

» IV

10

2.1

_

_

4.6

4.8

0.7

0.5

75.6

» V

4

—

—

2.9

0.8

0.6

0.3

47.6

Säger

Brukare

63

0.8

38.3

92.2

5.9

4.7

0.8

0.5

59.3

Grupp I

_

—

—

—

—

—

—

—

—

> II

2

_

_

—

10.0

21.8

1.2

0.6

47.7

> III

6

_

_

_

6.2

3.9

0.5

0.1

29.0

» IV

4

0.1

_

_

5.0

0.6

0.7

0.3

41.0

> V

1

—

—

4.4

—

0.7

0.2

30.2

Säger

13

0.1

16.6

24.4

5.5

2.3

0.6

0.2

36.4

Medelplana.

Ägare
Grupp I

15

0.5

5.5

22.2

1.0

0.6

58.8

» II

3

4.7

_

—

3.3

3.3

0.6

0.4

66.1

> III

1

5.0

_

_

6.4

9.9

1.2

0.8

65.3

> IV

3

7.4

_

—

3.5

2.4

0.5

0.4

86.9

> V

1

19.0

—

—

—

—

0.5

0.1

11.7

Säger

Brukare

23

10.0

41.1

308.7

2.8

4.9

0.6

0.4

57.3

Grupp I

9

—

—

—

0.9

51.6

2.2

1.8

82.3

» II

—

—

—

—

—

—

—

—

—

> III

_

—

-,

—

—

—

—

—

—

» IV

2

2.6

—

—

1.0

—

0.4

O.o

4.1

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

11

2.0

9.3

7.1

1.0

12.4

0.9

0.5

52.2

Saleby.

Ägare
Grupp I

15

17.0

5.2

1.1

0.5

46.5

> II

24

_

_

—

8.5

2.1

0.9

0.2

21.2

» III

87

_

_

—

6.4

3.8

0.9

0.5

57.4

> IV

15

_

_

—

4.6

1.1

0.8

0.4

52.5

> V

10

—

—

—

2.6

2.8

0.6

0.4

65.7

Säger

Brukare

151

—

20.0

77.7

5.4

2.7

0.8

0.4

55.8

Grupp I

3

—

—

—

31.6

52.6

1.0

0.4

44.4

» II

4

_

—

—

2.1

—

0.8

0.1

7.1

» III

23

_

_

_

4.7

0.6

0.8

0.3

34.7

> IV

8

_

_

_

4.2

—

0.9

0.3

34.5

> V

5

0.3

—

—

2.3

—

0.9

0.1

15.0

Västmanlands län.

Säger

Ägare

43

—

13.3

35.0

3.7

0.4

0.9

0.2

26.1

Björskog.

Grupp I
» II

7

13.0

—

—

6.8

15.8

2.0

1.6

80.0

15

7.0

_

_

12.0

6.5

0.9

0.4

49.8

> III

30

3.6

—

—

5.9

2.2

0.7

0.4

51.3

» IV

26

2.6

_

—

5.0

1.3

0.2

0.4

55.0

» V

17

4.6

—

—

6.9

0.7

0.9

0.3

37.2

Säger

Brukare

95

4.1

49.3

66.7

6.5

1.6

0.8

0.4

46.1

Grupp I

3

_

—

—

13.8

12.6

1.3

0.9

70.8

» II

2

17.2

_

—

15.6

—

0.6

0.5

85.2

> III

10

4.3

_

—

6.8

1.6

0.8

0.4

48.2

» IV

7

1.1

_

—

5.9

1.6

0.9

0.6

68.7

» V

2

—

—

8.8

2.8

1.2

1.0

81.3

Säger

24

2.4

20.9

31.0

7.2

2.2

0.9

0.6

64.9

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

211

1 1

2

3

4

5

6

7

8

9

Medåker.

Ägare
Grupp I

26

10.1

14.3

10.7

1.2

0.7

60.9

> II

22

10.4

—

—

12.8

5.7

1.0

0.7

61.9

» III

46

11.8

—

—

7.1

2.2

0.5

0.5

60.7

> IV

11

14.6

—

—

5.4

1.6

0.9

0.5

52.0

» V

9

24.5

—

—

2.4

1.8

1.4

0.9

62.1

Säger

114

16.6

22.4

114.4

5.9

2.7

1.1

0.7

60.4

Brukare
Grupp I

11

11.8

17.1

0.8

0.5

64.3

> II

5

6.3

—

—

12.3

6.8

0.3

0.2

72.5

> III

13

5.2

—

—

9.6

5.6

0.7

0.4

60.9

» IV

4

6.4

—

—

4.1

0.7

0.6

0.2

32.4

» V

3

12.0

—

—

4.3

3.1

0.3

0.2

85.3

Säger

36

6.7

19.1

30.6

7.3

5.0

0.6

0.3

56.3

Dingtuna.

Ägare
Grupp I

21

3.2

16.8

12.9

1.4

0.8

56.9

> II

39

3.0

—

—

14.9

8.7

1.3

0.8

57.4

> III

28

5.1

—

—

9.0

4.3

1.1

0.6

55.0

» IV

18

5.0

—

—

4.1

0.8

1.0

0.4

45.0

> V

21

6.1

—

—

2.3

1.2

1.2

0.5

40.1

Säger

127

5.3

55.1

58.8

6.2

2.6

1.1

0.5

45.6

Brukare
Grupp I

6

_

_

_

173.3

210.0

6.3

6.2

97.4

> II

—

—

—

—

—

—

——

—

- ■

» III

11

1.4

—

—

7.1

2.6

1.0

0.3

36.0

> IV

14

1.9

—

—

4.4

0.3

1.1

0.3

31.6

» V

9

2.8

—

—

3.4

0.5

0.9

0.4

46.1

Säger

40

2.2

21.8

17.6

4.8

1.8

1.0

0.4

39.1

Gävleborgs län.
Järbo.

Ägare
Grupp I

112

18.3

14.5

14.9

1.5

1.1

76.8

> II

106

26.5

—

—

10.2

6.7

1.1

0.9

79.1

» III

44

30.8

—

—

6.8

2.6

0.8

0.6

71.2

> IV

—

—

—

—

—

—

—

—

—

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

- ,

Säger

262

26.8

22.1

145.8

9.8

6.7

1.1

0.8

76.3

Brukare
Grupp I

3

84.0

2.9

2.4

81.0

» II

2

6.8

—

—

3.0

3.0

0.4

0.1

14.8

> III

—

—

—

—

—

—

—

—

—

> IV

—

—

—

—

—

—

—

—

- ''

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

5

5.9

1.6

21.7

2.6

13.4

0.7

0.4

50.2

Årsunda.

Ägare
Grupp I

72

12.6

7.4

15.2

1.1

0.7

58.3

• II

73

20.5

—

—

7.0

3.8

0.8

0.4

52.7

• » lil

89

26.5

—

—

3.9

1.2

0.7

0.2

36.8

Grupp IV

2

23.8

—

—

3.0

—

0.7

0.3

43.1

» V

3

63.4

—

—

6.2

1.0

0.6

0.6

100.2

Säger

239

33.5

29.6

73.3

5.3

2.4

0.7

0.4

66.2

Brukare
Grupp I

4

19.4

38.9

1.7

1.2

71.5

> II

4

—

—

—

16.6

19.2

0.8

0.8

100.0

> III

7

13.0

—

—

5.1

4.3

0.2

—

12.3

» IV

—

—

—

—

—

—

—

—

—

> V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

15

9.8

14.5

32.8

8 1

8.8

0.4

0.2

66.1

212

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

1

1 i

2 1

3

4

5

6

7 1

8

9

Västerbottens län.

Lövånger.

Ägare
Grupp I

323

20.0

18.7

17.1

2.3

1.7

76.3

> II

327

19.8

—

—

16.9

11.2

2.0

1.6

79.0

» III

100

17.6

—

—

13.4

9.6

2.2

1.8

82.8

» IV

—

—

—

—

—

—

—

—

—

> V

—

—

- ,

—

—

—

—

—

—

Säger

750

19.3

20.7

129.8

16.5

12.2

2.1

1.7

79.0

Brukare
Grupp I

3

15.0

9.8

24.8

4.2

4.0

95.0

> II

1

—

—

—

11.8

—

1.2

0.5

41.1

> III

2

7.5

—

—

13.0

4.8

0.8

0.7

79.8

» IV

—

—

—

—

—

—

—

—

—

» V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

6

7.8

11.7

116.2

12.0

8.5

1.7

1.4

83.5

Sammandrag för
kommunerna i

Ägare
Grupp I

300

2.6

42.3

103.9

10.4

12.9

1.4

0.9

65.14

Svealand och

» II

253

5.2

44.1

79.3

8.2

4.6

1.0

0.5

52.53

Götaland.

» III

543

4.1

39.3

81.3

5.1

2.3

0.9

0.5

55.24

» IV

168

2.8

38.8

70.5

3.6

1.6

0.8

0.4

51.77

> V

131

4.3

54.0

82.3

2.8

1.8

1.0

0.5

53.84

Säger

1,395

3.9

44.5

80.0

4.4

2.5

0.9

0.5

54.45

Brukare
Grupp I

51

1.1

13.9

17.7

11.9

21.9

1.3

0.9

65.80

» II

45

8.6

8.5

23.7

7.4

3.3

0.9

0.2

24.00

» III

156

2.4

13.6

23.3

3.6

1.0

0.9

0.2

28.03

> IV

91

2.6

11.3

17.6

2.6

0.3

0.9

0.2

26.62

. V

50

2.3

24.0

17.8

2.3

0.2

0.8

0.2

28.41

Säger

393

2.6

16 2

19.5

3.1

0.9

0.9

0.2

28.45

Sammandrag för
kommunerna 1

Ägare
Grupp I

507

18.6

33.1

134.9

16.1

16.3

1.9

1.5

74.91

Norrland.

. II

506

21.8

23.4

132.7

13.4

8.6

1.6

1.2

76.61

> III

233

24.9

23.4

112.3

7.4

4.0

1.1

0.8

68.46

> IV

2

23.3

60.8

61.3

3.0

—

0.7

0.3

43.14

» V

3

63.4

8.3

1.2

6.2

1.0

0.6

0.6

100.23

1

1

Säger

1,251

26.0

24.1

113.9

11.0

7.6

1.4

1.0

74.58

Brukare
Grupp I

10

7.8

9.8

222.4

10.6

40.4

3.3

2.9

89.01

» II

7

2.8

14.9

39.4

10.4

10.1

0.7

0.4

66.49

» III

9

12.0

11.1

26.5

6.6

4.4

0.4

0.2

42.86

> IV

—

—

—

—

—

—

—

—

—

» V

—

—

—

—

—

—

—

—

—

Säger

26

8.8

12.1

48.2

8.1

9.4

0.7

0.5

68.55

Sammandrag för
riket.

Ägare
Grupp I

807

12.7

36.5

123.5

14.0

15.0

1.7

1.3

71.99

» II

759

16.6

29.4

115.8

11.8

7.4

1.4

1.0

70.94

» III

776

9.8

35.0

89.8

5.7

2.8

'' 0.9

0.6

59.65

» IV

170

3.1

39.1

70.4

3.6

1.6

0.8

0.4

51.66

• V

134

9.2

50.1

75.5

3.1

1.7

0.9

0.3

56.41

Säger

2,646

9.8

39.1

89.0

6.2

3.9

1.0

0.0

61.67

Brukare
Grupp I

61

1.8

13.5

38.2

11.7

23.8

1.5

1.1

70.78

» II

52

7.9

9.5

26.2

7.9

4.4

0.9

0.3

29.07

> III

165

2.7

13.5

23.4

3.8

1.2

0.9

0.2

28.25

» IV

91

2.6

11.3

17.6

2.6

0.3

0.9

0.2

26.66

» V

50

2.3

24.0

17.8

2.3

0.2

0.8

0.2

28.41

Säger

419

2.7

16.1

20.0

3.2

1.0

0.9

0.3

29.04

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

213

Bil. K.

P. M. angående exekutiva auktioner å fastigheter å landsbygden åren

1910—1914 och 1921-1929.

(Utarbetad av byråchefen E. Höijer.)

Från länsstyrelserna har utskottet på begäran erhållit uppgifter angående å
landsbygden under åren 1910—1914 och 1921—1929 verkställda exekutiva försäljningar
samt köpeskilling och taxeringsvärde å de därvid försålda fastigheterna.
Med hänsyn till det med ifrågavarande utredning avsedda syftemålet
har intresset inriktat sig på exekutiva försäljningar av jordbruksfastigheter,
och har med anledning härav före materialets bearbetning ett försök gjorts att
frånskilja fastigheter, varå icke drives jordbruk, för att begränsa utredningen
till de egentliga jordbruksfastigheterna. Enär från Stockholms, Uppsala,
Kalmar, Göteborgs och Bohus samt Kopparbergs län uppgifter icke erhållits
angående de exekutivt försålda fastigheternas kamerala natur, har en sådan
uppdelning icke kunnat genomföras beträffande materialet från nämnda fem
län, vilka med anledning härav helt uteslutits från undersökningen. Denna har
med anledning härav kommit att omfatta endast 19 län, för vilka i efterföljande
tab. 1 uppgifter meddelas angående de under varje år å exekutiv auktion försålda
fastigheterna. För jordbruksfastigheterna angives där, i så stor utsträckning
det varit möjligt, fastigheternas såväl antal som köpeskillingar och taxeringsvärden.
I de fall, då uppgift om taxeringsvärdet ej i materialet angivits,
meddelas endast uppgift om fastigheternas antal. Beträffande andra fastigheter
än jordbruksfastigheter har det icke ansetts av behovet påkallat att meddela
uppgift annat än örn deras antal.

Beträffande jämförbarheten mellan köpeskillingar och taxeringsvärden å
ifrågavarande fastigheter och de slutsatser, som därav kunna dragas, torde
böra framhållas, att köpeskillingarna vid exekutiv försäljning icke alltid utgöra
ett uttryck för en fastighets allmänna saluvärde. Det lär i stor utsträckning
förekomma, att vid exekutiva auktioner bud avgives allenast av sista inteckningshavaren
eller, därest denne icke vill skydda sin fordran, av någon föregående
liknande fordringsägare, vilken därvid icke bjuder mera, än att närmast
föregående inteckningar täckas. Denna omständighet medför, att några mera
vittgående slutsatser icke kunna dragas av en jämförelse mellan de exekutivt
försålda fastigheternas köpeskillingar och taxeringsvärden.

Efterföljande tabell innehåller en sammanfattning för alla av utredningen
berörda 19 län.

Vad beträffar de i nämnda tabell framlagda uppgifterna örn antalet å
exekutiv auktion försålda jordbruksfastigheter, höll sig detta antal under femårsperioden
1910—1914 mellan 68 st. år 1914 och 197 st. år 1911. Det första
året under nittonhundratjugotalet förekommo exekutiva auktioner å jordbruksfastigheter
i ungefär samma omfattning (157 st.), men under alla följande år
har deras antal varit avsevärt större, växlande mellan 484 st. år 1925 och 349 st.
år 1927. De båsta sista åren, 1928 och 1929, har antalet varit oförändrat 399
st., och någon stegring för år 1929 framträder alltså icke, om man betraktar alla
de av utredningen berörda 19 länen tillsammantagna. Detaljuppgifterna för
varje särskilt län i tab. 1 visa emellertid, att utvecklingen i detta avseende

214 Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Exekutiva auktioner å fast egendom å vissa läns landsbygd åren 1910—14 samt 1921—29.

År

J 0

r d b r n

k s f a s t

i g h e

ter

Andra

fastig-

heter

Antal

Köpe-

skillingar

Kr.

Taxe-

rings-

värden

Kr.

Över- eller nnder-pris

Utan
uppgift
om vär-det

Antal

Hela

antalet

jord-

brnks-

fastig-

heter

Kr.

i % av
taxe-rings-värdet

1910.......

144

1,804,260

1,920,632

- 116,372

- 6.1

20

164

225

1911.......

173

2,357,707

2,234,168

+ 123,539

+ 5.5

24

197

242

1912.......

141

2,712,011

2,337,817

+ 374,194

+ 16.0

22

163

202

1913.......

137

1,811,532

1,897,433

- 85,901

- 4.5

21

158

178

1914.......

59

679,044

1,160.420

- 481,376

-41.5

9

68

97

1921.......

141

7,088,119

9,098,522

-2,010,403

-22.1

16

157

121

1922 .......

381

13,642,553

13,322,478

+ 320,075

+ 2.4

21

402

269

1923 .......

392

10,746,033

12,399,166

-1,653,133

-13.3

29

421

305

1924 .......

418

10,276,376

11,525,295

-1,248,919

-10.8

36

454

272

1925 .......

454

7,465,224

8,732,951

-1,267,727

-14.5

30

484

336

1926 .......

375

4,358,414

5,343,543

- 985,129

-18.4

44

419

332

1927 .......

334

3,984,296

4,994,761

-1,010,465

-20.2

15

349

335

1928 .......

365

4,982,825

5.886,705

- 903,880

-15.4

34

399

380

1929 .......

377

5,815,171

6,728,696

- 913,525

-13.6

22

399

370

inom olika delar av landet varit ganska växlande. Dessa växlingar kunna givetvis
i åtskilliga fall bero på tillfälliga omständigheter, då antalet exekutiva
auktioner inom varje län är ganska ringa. Det förtjänar dock framhållas, å ena
sidan att antalet dylika auktioner under år 1929 i Malmöhus, Blekinge och
Värmlands län varit anmärkningsvärt stort i jämförelse med år 1928, och å
andra sidan att samma antal inom Kronobergs och Norrbottens län visar en
betydlig nedgång.

Av den i förestående tabell anställda jämförelsen mellan de exekutivt försålda
jordbruksfastigheternas köpeskillingar och taxeringsvärden torde av förut angivna
skäl knappast några mera vittgående slutsatser kunna dragas. Av densamma
framgå,r emellertid, att med undantag för de tre åren 1911, 1912 och
1922 köpeskillingarna alla år understigit fastigheternas taxeringsvärden, i allmänhet
med 10—20 %. År 1929 låg det erlagda underpriset 13.6 % under taxeringsvärdet.

oEtt annat förhållande, som framgår vid en närmare granskning av de i föregående
tabell lämnade uppgifterna, är, att de under åren 1921—1924 förrättade
exekutiva försäljningarna i genomsnitt synas ha omfattat väsentligt större
fastigheter än de sista årens försäljningar. De under förstnämnda period försålda
jordbruksfastigheterna hade i medeltal ett taxeringsvärde av 30,000—

60.000 kr., men under senare år har samma medeltal stannat åtskilligt under

20.000 kr., även örn under det allra sista året en tendens till stegring åter synes
framträda.

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

215

Talj. 1. Exekutiva auktioner å fast egendom å vissa läns landsbygd

åren 1910—14 samt 1921—29.

Är

J ordbruksfastigheter

Antal

Köpe skillingar Kr.

Taxe rings värden Kr.

Utan
uppgift
om
värdet
Antal

Andra

fastig heter Antal -

Ar

J ordbruksfastigheter

Antal

Köpe skillingar Kr.

Taxe rings värden Kr.

Utan

Andra

fastig heter -

uppgift
om
värdet
Antal i Antal

Södermanlands län.

1910 .
11 .
12 .

13 .

14 .

1921 .
22 .

23 .

24 .

25 .

26 .

27 .

28 .
29 .

9

9

7

9

15

12

4

14

13

74,100

89,050

113,000

16,500

612,005

403,948

444,745

1,826,966

643,135

349,192

85,651

287,775

416,141

Östergötlands län.

1

1910 .
11 .
12 .

13 .

14 .

1921 .
22 .

23 .

24 .

25 .

26 .

27 .

28 .
29 .

1

8

14

13

10

7

12

9

10

5

4,000

900

50,100

120,500

86,000

20,000

634.400
542,300
691,800

2,264,500

645.900
418,100

107.400
310.600

509.900

16,000

4,100

28,600

1,065,950

822,012

700,400

463,750

484,500

310,678

133,620

252,700

195,840

Jönköpings län.

1910 .
11 .
12 .

13 .

14 .

1921 .
22 .

213,595

213,385

102,485

48,000

55,000

176,399

158.000

1,498,900

897.100

764.800

612.000

556.100

435.800
171,900
310,600
240,000

214,000

218.600

152,900

50,000

60,100

162,700

2

2

3
6
2

4
10
23
13
17

4

13

7

7

3

12

11

6

8

3

9

7

9

23 .

24 .

25 .

26 .

27 .

28 .
29 .

13

14
9
5

10

7

826,780

287.710

139.710

88.400

184.710
115,555

53.400

Kronobergs län.

1910 .
11 .
12 .

13 .

14 .

1921 .
22 .

23 .

24 .

25 .

26 .

27 .

28 .
29 .

15

9

7

9

24

3

18

17

5

17
15
12

18
7

782.700
315,200
170,900

53,700

240.700
92,200
59,500

183,034
50,644
266,850
43,630
336,308 699,400

199,200

51,300

338,400

59,047

66,175

1,460,300

184,872

46,250

298,455

137,900

153,261

233,565

83,862

75.500
1,363,900
196,780
37,200
351,200
121,363
143,350
201,550
83,121

Gotlands län.

1910 .
11 .
12 .

13 .

14 .

1921 .
22 .

23 .

24 .

25

26

27

28
29

7

8
14
12

4

11

17

20

7

10

10

7

7

8

38.500
162.525

41,365

79,705

23,260

1,953,466

367,561

491,087

110,776

117,441

43,455

48,150

24.500
47,400

68,130

222,800

54,342

98,186

18,600

2,721,376

399,955

517,300

98,700

104,900

45,900

56,200

21,132

51,600|

9
6
6
5

18

2

5

16

10
23

7

14

16

19

216

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

J ordbruksfastigheter

Jordbruksfastigheter

År

Anta

Köpe-

skillingar

Kr.

Taxe-

rings-

värden

Kr.

Utan
upp-gift om
värdet
Antal

Andra

fastig-

heter

Antal

År

Anta]

Köpe-

skillingar

Kr.

Taxe-

rings-

värden

Kr.

Utan
upp-gift om
värdet
Antal

Andra

fastig-

heter

Antal

Blekinge län.

Hallands län.

1910 . .

6

20,335

22,200

—

5

1910. .

16

276,503

310,500

_

15

11 . .

4

26,100

36,504

—

5

11 . .

12

75,435

64,800

_

13

12 . .

7

26,055

44,100

—

7

12 . .

3

29,800

30,000

—

9

13 . .

—

—

—

—

1

13 . .

5

155,300

188,000

—

6

14 . .

2

4,500

6,500

—

1

14 . .

2

12,600

9,500

—

4

1921 . .

—

—

—

_

1

1921 . .

7

123,200

113,400

8

22 . .

8

40,647

38,750

—

3

22 . .

10

280,975

277,000

_

7

23. .

2

67,300

60,400

1

4

23. .

16

543,350

565,000

_

4

24 . .

4

42,525

41.000

1

6

24 . .

10

242,286

223,700

_

10

25 . .

7

195,910

415,500

—

8

25. .

16

500,110

651.900

_

12

26 . .

12

157,203

117,500

1

17

26 . .

4

221,400

334,500

_

6

27. .

3

20,200

18,500

—

14

27 . .

5

146,700

138,500

_

4

28. .

4

47,040

69,500

2

9

28 . .

4

142,405

160,400

_

1

29 . .

10

169,375

171,800

—

6

29. .

5

27,544

20,400

—

3

Kristianstads län.

Älvsborgs län.

1910. .

4

11,500

14,762

—

1

1910. .

5

20,165

21,700

_

7

11 . .

2

60,445

69,900

—

1

11 . .

8

345.700

391,900

—

8

12- .

—

—

—

—

2

12 . .

7

106,550

109,200

1

10

13 . .

25

330,695

398,500

4

19

13 . .

7

118,660

74,400

2

14 . .

4

22,436

18,620

3

7

14 . .

3

64,200

.73,300

—

3

1921 . .

8

200,920

182,800

2

5

1921 . .

5

51,575

51,900

9

22 . .

38

802,542

862,616

—

22

22 . .

23

592,911

864,500

_

10

23 . .

42

1,211,148

1,398,308

4

17

23 . .

12

226,150

281,368

_

31

24 . .

63

923,453

849,600

5

—

24 . .

19

297,600

352,000

1

11

25 . .

71

844,064

818,100

1

8

25. .

23

641,315

603,520

1

13

26 . .

42

381,494

352,600

1

18

26 . .

21

314,014

333,450

1

15

27. .

29

327,821

329,000

—

14

27 . •

14

194,557

229,000

24

28 . .

52

856,482

1,064,263

1

22

28 . .

15

193,424

188,400

2

20

29 . .

43

677,653

736,500

3

25

29 . .

14

222,386

262,300

1

17

Malmöhus län.

Skaraborgs län.

1910. .

6

45,750

49,000

2

101

1910. .

18

536,150

533,200

1

7

11 . .

10

157,030

142,500

1

78

11 . .

8

95,812

96,700

2

10

12 . .

6

271,500

210,800

1

50

12 . .

7

38,200

47,500

2

7

13. .

12

130,175

133,000

1

43

13 . .

6

382,300

395,700

1

5

14 . .

4

33,395

35,300

4

29

14 . .

5

85,900

75,400

2

1921 . .

8

423,770

485,600

—

11

1921 . .

14

1.171,898

1,681,177

2

3

22 . .

26

1,202,555

1,078,400

—

29

22 . .

28

1,359,407

1,279,863

9

15

23 . .

25

2,205,330

2,806,100

1

33

23 . .

7

179,139

189,144

3

7

24 . .

24

1,639,430

1,976,100

1

42

24 . .

12

730,922

1,012,200

5

25. .

31

797,975

855,800

—

28

25 . .

5

94,310

82,250

_

7

26 . .

9

117,580

103,400

—

37

26 . .

7

257,550

304,600

3

12

27 . .

20

484,530

443,700

2

50

27 . .

16

220,030

308,100

2

7

28 . .

25

736,796

812,300

4

72

28 . .

8

125,950

106;500

1

13

29 . .

52

2,049,878

2,267,600

2

84

29 . .

7

43,135

53,300

4

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

217

År

Jordbruksfastigheter

Andra

fastig-

heter

Antal

År

Jordbruksfastigheter

Andra

fastig-

heter

Antal

Antal

Köpe-

skillingar

Kr.

Taxe-

rings-

värden

Kr.

Utan
upp-gift om
värdet
Antal

Antal

Köpe-

skillingar

Kr.

Taxe-

rings-

värden

Kr.

Utan
upp-gift om
värdet
Antal

Värmlands län.

Gävleborgs län.

1910. .

6

127,110

156,100

1

4

1910. .

12

50,975

56,000

1

26

11 . .

6

359,850

284,700

—

15

11 . .

17

126,585

130,939

5

34

12 . .

8

111,225

155,800

2

22

12 . .

23

315,640

293,675

4

33

13. .

7

201,500

219,500

3

19

13 . .

18

88,125

78,100

5

29

14 . .

1

6,490

6,000

—

2

14 . .

6

45,205

44,000

—

10

1921 . .

8

312,650

523,769

_

2

1921 . .

7

94,650

62,500

_

7

22 . .

29

3,300,940

2,448,520

—

11

22 . .

18

205,630

181,300

—

20

23. .

31

1,026,420

1,225,700

—

19

23 . .

23

185,263

233,700

—

25

24 . .

28

1,092,831

1,053,500

—

6

24 . .

27

238,158

210,700

1

21

25 . .

31

700,837

997,500

1

9

25 . .

32

331,325

418,900

1

22

26 . .

10

244.342

314,950

1

10

26 . .

14

157,752

188,000

1

27

27 . .

28

573,034

645,161

1

11

27 . .

19

194,968

177,900

—

17

28. .

13

383,050

429,800

—

22

28 . .

21

371,800

512,910

1

16

29 . .

25

589,341

679,900

—

10

29 . .

25

191,079

280,400

—

27

Örebro

län.

Västernorrlands län.

1910. .

5

44,500

45,700

1

2

1910. .

3

31,903

42,900

—

2

11 . .

5

25,000

29,100

—

9

11 . .

—

—

—

—

—

12 . .

4

144,500

177,300

—

7

12 . .

12

124,351

80,400

8

9

13 . .

4

37,985

46,800

1

5

13 . .

1

5,700

1,500

2

2

14 . .

1

5,500

8,500

—

2

14 . .

—

—

—

—

1

1921 . .

12

211,800

159,500

1

3

1921 . .

1

3,591

2,000

5

17

22 . .

23

884,951

1,119,200

2

10

22 . .

10

140,499

126,300

7

20

23 . .

20

719,866

924,800

5

11

23 . .

21

239,710

223,400

6

30

24 . .

18

749,500

690,700

—

10

24 . .

22

276,875

427,500

6

39

25. .

9

208,686

346,350

7

10

25 . .

18

127,210

236,250

8

60

26 . .

14

157,405

150,800

10

12

26 . .

22

184,014

246,300

13

41

27 . .

7

197,363

285,000

—

10

27 . .

21

192,260

325,300

3

55

28 . .

11

160,800

163,400

—

11

28. .

20

181,000

205,900

6

58

29. .

13

95,535

100,900

1

20

29 . .

16

150,310

201,300

10

43

Västmanlands län.

Jämtlands län.

1910. .

5

30,600

40,640

5

1

1910. .

7

45,095

26,000

—

9

11 . .

3

47,400

68,100

4

4

11 . .

48

414,591

187,525

2

25

12 . .

3

87,500

94,900

3

2

12 . .

28

334,065

151,700

—

18

13 . .

4

64,100

63,400

1

3

13. .

14

55,225

30,200

—

15

14 . .

—

—

—

—

2

14 . .

2

10,650

7,300

—

11

1921 . .

7

454,500

576,300

_

5

1921 . .

11

122,325

144,100

_

10

22. .

13

344,237

451,500

—

17

22 . .

32

503,788

444,200

—

38

23 . .

5

159.800

160,600

1

3

23 . .

48

773,251

711,000

1

33

24 . .

7

233,165

236,300

1

4

24 . .

52

624,694

552,285

1

42

25 . .

2

20,750

26,900

—

6

25 . .

44

872,379

819,900

—

33

26 . .

1

2,050

3,000

—

7

26 . .

90

836,660

1,024,480

—

52

27 . .

3

29,636

26,200

—

6

27 . .

51

479,798

728,800

—

27

28 . .

11

107,766

132,900

4

9

28 . .

51

478,241

572,300

—

45

29 . .

8

191,613

210,300

—

10

29 . .

53

414,875

475,050

—

35

218

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

År

Jordbruksfastigheter

Andra

fastig-

heter

Antal

År

J ordbruksfastigheter

Andra

fastig-

heter

Antal

Antal

Köpe-

skillingar

Kr.

Taxe-

rings-

värden

Kr.

Utan
upp-gift om
värdet
Antal

Antal

Köpe-

skillingar

Kr.

Taxe-

rings-

värden

Kr.

Utan
upp-gift om
värdet
Antal

Västerbottens län.

Norrbottens

''■än.

1910. .

1910. .

18

50,445

54,500

9

23

11 . .

11 . .

19

107,255

114,200

6

25

12 . .

12 . .

4

598,925

310,800

—

9

13 . .

13 . .

11

53,932

41,100

1

8

14 . .

14 . .

—

—

—

2

4

1921 . .

6

57,990

35,600

1

4

1921 . .

12

106,654

89,600

3

22

22 . .

24

486,489

556,600

1

14

22 . .

34

266,762

227,774

—

19

23 . .

34

326,796

399,666

1

17

23 . .

36

234,626

266,600

3

16

24 . .

39

173,374

237,410

1

18

24 . .

48

276,111

334,700

14

25

25 . .

49

245,864

330,490

1

27

25 . .

58

201,248

300,591

6

37

26 . .

43

196,054

336.500

6

24

26 . .

32

201,271

458,600

4

31

27 . .

39

119,223

235,350

2

22

27 . .

37

198,784

384,700

2

31

28 . .

31

133,551

195,050

2

22

28 . .

43

150,425

337,000

9

23

29. .

41

117,393

200,300

2

26

29. .

27

78,411

124,525

2

20

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

219

Bil. L.

Export av nötkreatur, nötkött, får, fårkött, svin, fläsk, ost och ägg från

viktigare produktionsländer.

(Beträffande exporten av smör hänvisas för åren 1909—1913 och 1920—1928
till de i jordbruksutredningens betänkande, del III, sid. 18—19 meddelade
uppgifterna. Under år 1929 har nettoexporten av smör utgjort: från Danmark
156,452 ton, från Holland 45,294 ton, från Irländska fristaten 26,517 ton, från
Sverige 24,929 ton, från Finland 16,606 ton, från Estland 12,359 ton, från
Lettland 14,797 ton, från Polen 15,030 ton, från Sovjetunionen (okt. 1928—
sept. 1929) 27,764 ton, från Frankrike 3,200 ton, från Nya Zeeland 83,406
ton, från Australien (juli 1928—juni 1929) 46,278 ton och från Argentina
20,038 ton, eller tillsammans för ovannämnda länder 492,700 ton.)

220

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tab. 1. Export av nötkreatur

Årligen

Dan-

mark

Holland

Ir-

ländska

fristaten

Sverige

Fin-

land

Frank-

rike

Sovjet-

unionen

Est-

land

Lett-

land

Polen

1909—13. . .

139,198

75,258

•

33,914

17,559

111,827

4,332

1920 .....

61,238

6,261

.

556

22

11,287

_

44

1921.....

133,817

29,132

.

10,451

6,141

11,624

93

_

_

1,308

1922 .....

82.481

118,232

.

15,386

1,428

33,902

—

2,933

31

3,715

1923 .....

128,585

23,807

.

10,205

291

83,690

4

9,897

.

569

1924 .....

172,873

15,573

942,908

9,673

476

23,158

18

9,185

12,478

39,287

1925 .....

81,681

16,380

693,703

2,608

1,077

2,757

6,163

9,012

2,626

llöJOO

1926 .....

158,309

9,601

635,906

117

818

5,423

7,950

5,278

588

53,583

1927 .....

262,697

39,568

645,911

5,849

77

55,564

10,172

1,226

6,338

1928 .....

255,187

19,782

748,767

4,911

16

156,680

8,446

2,896

3’308

1929 .....

269,990

35,875

774,733

5,583

1

161,721

2,947

404

29^445

1 Australien: Ar som börjar r/i. — 2 Kanada: Ar som slutar *‘/s. — s D:o: Kalenderår. —
gående årens uppgifter.

Tab. 2. Export av nötkött

Årligen

Dan-

mark

Holland

Ir-ländska
fri staten

Sverige

Fin-

land

Frank-

rike

Sovjet-

unionen

Est-

land

Lett-

land

Polen

12

1

S 12

12

&

7

1909—13. . .

17,873

16,904

4,936

784

5,412

2,729

•

•

•

1920 .....

17,573

3,132

2,390

1,180

4 4,206

.

20

1921.....

7,504

6,622

.

9,957

3,360

4 4,174

109

2

.

70

1922 .....

20,502

10,046

5,781

2,707

4 4,247

.

705

3

140

1923 .....

12,824

9,413

.

2,996

1,323

411,827

10

558

142

1924 .....

3,817

10,424

355

2,611

1,752

4 7,993

5

243

54

636

1925 .....

26,039

15,915

571

5,313

2,766

5,938

1,888

326

42

6,430

1926 .....

16,467

15,375

759

2,562

2,901

2,738

3,679

299

1

14,430

1927 .....

2,287

16,198

1,438

970

1,328

6,363

128

1,166

7

7499

1928 .....

2,942

12,778

5,021

2,095

499

8,261

2,497

10

6,004

1929 .....

4,738

14,873

2,420

2 2,140

266

44,882

610,990

885

•

5j847

1 Irländska fristaten: uppgiften innefattar även en del fårkött. — 2 Sverige 1929-fårkött o. fläsk). — 6 Sovjetunionen: allt kött utom fläsk. — 6 D:o: okt. 28/sept. 29. — 7 Lett.
år som slutar S0/6. — 10 Argentina 1929: beräknad siffra. — 11 Kanada: År som slutar S1/s. —
ändringar.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2-

221

från olika länder, antal djur.

Nya

Zeeland

Austa-a-lien

Argentina

Kanada

U. S. A.

Belgien

Brasi-

lien

Chile

Uruguay

Syd-

afrika

Summa

310

9,074

178,524

110*213

87,625

329

•

•

87,916

425

•

508

4,523

.

518,352

85,302

327

10,173

89

58,861

1,652

759,195

416

9,218

297,853

196,533

4,509

5,961

681

28,253

1,972

737,962

467

13,965

61,653

213,484

111,207

—

4,531

4,552

23,004

702

691,673

4,566

2,612

119,793

258,977

37,194

783

10,036

627

40,475

149

732,260

322

9,744

149,666

190,166

60,959

3,357

18,487

278

61,074

136

51,719,818

186

10,071

139,306

218,084

80,565

2,406

4,225

1

50,266

247

1,438,064

122

10,196

184,728

294,109

22,602

4,246

20

—

93,563

54

1,487,213

96

11,220

180,658

218,882

18,679

1,811

3,378

251

158,752

211

1,621,340

163,282

283,339

11,297

2,861

545

189

137,229

157

1,797,992

•

3 253,505

7,511

2,291

•

U. S. A: Medeltal 1910/14. — 5 Siffrorna för 1924 och senare år ej jämförbara med de före -

från olika länder, ton.

Nya

Zeeland

Austra-

lien

Argentina

Kanada

U. S. A.

Belgien

Brasi-

lien

Chile

Urngnay

Sydafr.

unionen

Summa

18,706

75,769

319,361

1,529

33,512

12

5,161

242

7,462

68,638

375

579,393

39,045

8 88,912

.

”57,401

63,190

70,435

16,925

114.851

6,554

485,814

46,973

8 63,550

”27,487

18,618

4,897

64,443

23,994

88,433

1,541

371,734

26,504

8 80,175

444.817

”14,808

14,833

1,284

34,713

13,179

115,244

790

790,478

38,620

8 52,718

535,989

”14,946

12,785

1,203

72,996

13,423

161,138

697

943,608

35,094

8136,858

748,143

”10,553

11,828

5,385

73,497

13,697

143,478

4,359

1,210,782

37,324

135,833

750,187

15,900

12,003

17,136

53,027

16,651

158,436

9,906

1,271,631

22,723

70,081

768,071

12,480

11,238

27,080

7,762

14,338

153,122

15,437

1,161,543

23,505

62,485

772,885

25,885

8,780

13,366

36,078

16,737

140,670

6,154

1,143,929

38,689

88,445

579,457

21,491

6,040

14,969

63,156

19,760

114,561

7,611

994,286

9 86,210

10 550,000

16.013

6,239

8,577

färskt kött. — s Finland: inkl. fårkött. — 4 Frankrike 1920—24: inkl. annat kött (ej
land: Jämför tabellen över fläsk. — 9 Australien 1920—24: Ar som börjar V». — 9 Australien:
12 Uppgifterna för 1909—13 icke jämförliga med senare siffror på grand av territoriella för -

222

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tab. 3. Export av får från

Ärligen

Dan-

mark

Holland

Irländska

fristaten

Sverige

Finland

Frank-

rike

1909—13 .........

553

97,530

2,117

1

354

43,790

1920 ...........

1,128

1,594

208

5,692

1921...........

975

26,953

3,392

3,230

6;530

1922 ...........

926

132,739

4,542

1,319

6,391

1923 ...........

618

4,951

3,010

9''715

1924 ...........

720

1,601

582,590

1,240

1

1,487

1925 ...........

73

4,813

400,801

10

12

594

1926 ...........

255

13.975

481,883

66

330

1927 ...........

337

13,053

583.598

67

5,087

1298 ..........•

298

6.172

586,116

65

_

4,439

1929 ...........

3,038

576,839

33

1,746

1 Finland: Inkl. getter. — 8 Polen 1929 d:o. — 3 Australien: År som börjar 1h. — 4 Kanada
de föregående årens uppgifter. — 7 Första halvåret 1929.

Tab. 4. Export av fårkött

Ärligen

Dan-

mark

Holland

Irländska

fristaten

Sverige

Finland

Frank-

rike

8

2

s

8

1909-13 .........

1 171

8,797

39

143

1920 ...........

376

3.166

106

1921...........

18

4,179

210

1922 ...........

71

7,359

367

352

1923 ...........

96

6,394

76

369

1924 ...........

28

7,948

48

114

1925 ...........

16

7,737

25

27

91

1926 ...........

1

6,471

25

3

66

1927 ...........

2

7,253

675

13

124

1928 ...........

—

6,553

1.070

20

136

1929 ...........

5,830

1,262

•

57

1 Danmark 1909113: Avser 1910/13. — 8 Irländska fristaten: Jämför tabellen över nötkött
V7 28—3% 29. — 7 Kanada: Ar som slutar sl/s. — 8 Uppgifterna för 1909—13 ej jämförliga

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

223

olika länder, antal djur.

Estland

Lettland

Polen

Nya

Zeeland

Austra-

lien

Argen-

tina

Kanada

U. S. A.

Uruguay

Summa

7,910

s

23,712

97,080

4

62,356

6132,601

106 623

574,626

4,586

22,345

.

182,709

48,878

20,421

287,561

—

3

3,048

36,456

186,467

117,396

6,658

391,108

72

7

2

3,768

38,194

72,273

101,373

17,172

7,084

385,832

781

23

3,799

31,323

46,296

75,783

16,879

56.485

249,663

148

442

230

3,197

6,326

207,713

30,226

18,546

13,940

6 868,407

66

439

14,475

3,895

22,706

47,543

27,103

12,041

22,034

556,605

2

3,359

8,501

5,456

33,169

185,531

32,642

12,311

101,689

879,169

6

563

109

8.385

33,916

244,098

18,780

22,926

387,044

1,317,969

210

932

339

—

405,132

17,333

4,164

257,071

1,282,271

19

2 5,878

7 219,990

611,143

15,431

År som slutar sl/3. — 5 D:o: Kalenderår. — 6 Siffrorna för 1924 och följande år ej jämförbara med

från olika länder, ton.

Estland

Lettland

Polen

Nya

Zeeland

Austra-

lien

Argen-

tina

Kanada

U. S. A.

Uruguay

Summa

104,971

68,675

68,723

23

1,708

2,703

255,953

194,312

6 24,921

55,590

7 3,131

1,623

3.455

286,680

170,679

6 41,637

52,433

7 3,267

3,412

7,332

2.83,167

2

150,405

6 76,096

81,767

2,128

886

8,935

328,368

10

113,479

5 18,071

81,168

775

947

15,653

237,038

33

19

126,405

5 22,378

83,677

419

656

15,611

257,336

174

791

lil

132.012

32,867

91,888

1,198

664

10,278

277,879

271

1

75

126,883

40,573

67,229

578

531

22,842

265,549

342

12

141,128

26,003

83,126

857

425

24,717

284,677

288

247

11

144,032

33,669

77,614

512

465

14,210

278,827

188

64

6 38,558

292

379

— 8 Finland: Se tabellen över nötkött. — 6 Australien: Det år som börjar ''/7- — 6 D:o:
med senare uppgifter på grund av territoriella förändringar.

224

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tab. 5. Export av svin från

Ärligen

Dan-

mark

Holland

Ir-

ländska

fristaten

Sverige

Finland

Frank-

rike

Estland

1909—13 ......

50

125,197

9,136

9,708

68,389

1920 ........

53,633

258

93

_

32,498

1921........

8,923

99,768

4

8,470

79,472

_

1922 ........

9,994

132,115

116

2,826

46,813

8,545

1923 ........

163,661

71,731

50,779

_

52,541

2,262

1924 ........

205,707

245,422

227,353

21,120

1

12,696

1,655

1925 ........

12,597

18,160

97,419

266

286

123,608

1,087

1926 ........

18,147

4,843

229,575

21,618

5

38,598

432

1927 ........

37,303

89,395

385,244

21,568

1

613

427

1928 ........

44,953

99,525

314,602

18,629

_

4,319

790

1929 ........

51,058

28,201

307,208

122,452

•

2,134

894

1 Australien: År som börjar l/i. — 2 Kanada: Ar som slutar sl/s- — 3 D:o: Kalenderår. —
föregående årens uppgifter.

Tab. 6. Export av fläsk (inkl.

Årligen

Dan-

mark

Holland

Ir-

ländska

fristaten

Sverige

Finland

Frank-

rike

Estland

8

8

8

1909—13 ......

1 116,261

34,084

6,238

51

2,399

1920 ........

42,357

6,058

3,947

1

9,764

1921........

85,335

33,147

14,221

385

3,688

82

1922 ........

111,417

37,658

10,995

1,083

5 2,979

1,351

1923 ........

173,637

36,644

.

15,048

125

2 2,502

411

1924 ........

197,172

70,896

45,524

18,697

152

Mil

508

1925 ........

191,510

80,867

31,746

7,619

416

1,148

919

1926 ........

190,229

64,564

31,869

13,863

274

1Å33

1,487

1927 ........

256,257

101,458

38,810

26,695

149

1,515

2,700

1928 ........

272,210

94,688

47,445

22,600

148

1,300

2,209

1929 ........

248,868

69,225

39,258

19,666

150

576

1,363

. 1 Danmark: 1909/13: Avser 1910/14. — 2 Frankrike: Inkl. produkter av fläsk. — 4 Lettke
som slutar 31/s. — 8 Uppgifterna för 1909/13 ej jämförbara med senare siffror på grund av
årens uppgifter.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

225

olika länder, antal djur.

Lettland

Polen

Nya

Zeeland

Austra-

lien

Argen-

tina

Kanada

U. S. A.

Belgien

Ungern

Summa

.

553

393

21

3

1,211

411,491

383

109

272

166

5,093

55,250

155

147,527

11,107

502

119

1,248

123,067

93

332,778

1

33,126

386

67

3,184

77,761

.

314,934

1,623

410

38

554

2,305

87,644

3,469

437,017

765

410,347

664

65

106

1,711

82,846

57,403

31,267,861

395

870,691

314

320

238

68,612

46,040

1,856

108,054

1,349,943

183

593,660

295

418

33

51.493

28,566

20,605

157,748

1,166,219

133

771,418

433

328

15

174,670

42,270

43,883

116,372

1.684.073

48

1,279,035

•

•

402

119,000

54,174

49,293

103,291

2,088,061

10

960,024

—

3 3,942

27,017

12,495

272,663

1,788,098

4 U. S. A.: Medeltal 1910/14. — 6 Siffrorna för 1924 och följande år ej jämförbara med do

bacon) från olika länder, ton.

Lettland

Polen

Nya

Zeeland

Austra-

lien

Argen-

tina

Kanada

U. S. A.

Belgien

Ungern

Summa

.

373

1,111

.

22,428

189,628

1,092

6

6,793

380,458

.

34

19

61,488

7117,466

408,936

590,070

407

185

290

61,301

7 51,693

334,941

600

525,868

26

926

6 915

10,985

7 52,088

317,571

548,401

928

18

2,071

''727

4,603

7 53,173

421,414

528

71li829

779

6,618

1,561

6 784

3,227

7 52,801

318,861

2.418

9 721409

1,254

26,331

2,553

792

739

67,958

235,611

860

5,995

656,318

3,551

17,674

3,807

1,123

7,216

49,887

182,646

4,768

8,375

582466

3,968

18,231

5,577

759

5,862

37,458

128,139

3,232

908

63l’718

1,547

22,089

8,155

758

3,962

23,747

136,642

2,157

544

640,201

757

21,952

*

19,868

151,384

249

—

589,343

land: även annat kött. — 6 Lettland: Bacon. — 6 Australien: År som börjar Vt. — 7 Kanada•
territoriella förändringar. — 9 Siffrorna för 1924 och följande år ej jämförbara med de föregående

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 11 sami. 2 käft. (Nr 2.)

15

226

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tält). 7. Export av ost

Årligen

Danmark

Holland

Irländ-ska fri-staten

Sverige

Finland

Frank-

rike

Sovjet-

unionen

Polen

8

3

3

3

1909 13 ........

239

57,779

•

19

946

14,515

3,180

1920 ..........

9,653

45,241

180

956

6,863

.

1921..........

12,543

52,280

.

134

2,126

7,766

•

—

1922 ..........

8,924

65,213

.

152

2,717

9,988

—

148

1923 ..........

5,461

61,982

52

1,335

15,070

90

1

1924 ..........

8,860

77,271

246

121

2,546

15,601

138

395

1925 ..........

8,520

79,702

241

330

3,820

16,188

7

1,155

1926 ..........

6,961

84,236

183

297

2,887

14,280

33

2,024

1927 ..........

5,282

97,326

109

261

2,949

13.821

838

1,591

1928 ..........

6,086

92,080

73

66

1,649

18,959

1,661

1929 ..........

6,583

95,815

119

2,194

18,291

11,106

1,772

1 Sovjetunionen: okt. 28/sept. 29. — 2 Argentina: medeltal 1911/13. — 8 Uppgifterna för åren

Tab. 8. Export av ägg

Årligen

Dan-

mark

Holland

Irländ-ska fri-staten

Sve-

rige

Fin-

land

Frank-

rike

Est-

land

Lett-

land

Polen

1909—13. . .

412,080

352,320

45,371

36

107,040

1920 .....

546,204

7,812

.

9,876

—

14,592

1921.....

648,084

116,856

11,868

10,452

17,412

2,400

1922 .....

735,096

157,044

9,768

3,888

61,668

5,100

2,400

81,500

1923 .....

799,236

238,488

13,620

420

287,928

5,700

1,200

141,600

1924 .....

832,488

629,112

512,736

12,687

696

53,928

11,316

700

183,804

1925 .....

806,700

852,756

523,104

13,841

1,368

62,016

17,112

1,200

477,444

1926 .....

832,212

1,036,968

523,944

31,434

996

204,240

12,432

300

1,032,912

1927 .....

844,848

1,243,368

593,544

65,826

312

243,036

16,080

400

1,156,800

1928 .....

789.004

1,210,000

605,578

65,187

94

640,000

23,514

100

873,000

1929 .....

785,688

1,305,400

577,313

89,248

640

411,400

22,312

855,900

1 Kanada 1928: fiscal year (april 27/mars 28). — 2 U. S. A. 1909—13: Endast 1 år. Där
följande år ej jämförbara med de föregående årens uppgifter.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

227

från olika länder, ton.

Nya

Zeeland

Austra-

lien

Argen-

tina

Kanada

U. S.A.

Schweiz

Bulga-

rien

Tyskland

Tjecko-

slovakien

Summa

25,202

362

2 3

75,867

2,811

31,912

2,301

892

216,028

62,083

3,409

6,158

64,758

7,390

1,453

3

78

1,090

209,315

69,537

4,323

6,502

62,224

5,340

4,806

2,062

4 464

M70

231,577

58,991

5,747

6,727

54,511

2,271

20,935

795

1014

i;034

239,167

73,229

2,474

5,294

52,708

3,779

17,711

533

288

1,777

241,784

81,003

1,738

1,570

55,096

1,950

19,857

117

562

2,464

269,289

69,942

4,360

298

68,376

5,760

23,463

90

922

3^650

286.583

74,250

2,179

393

61,079

3,331

28,110

85

1,052

3,507

284,704

75,837

2,183

555

50,137

2,943

34,046

2,627

1,433

3,839

295,668

79,621

4,204

346

51,779

2,013

28,439

877

1.662

3,593

293,035

89,710

2,329

47,402

1,201

31,631

1,196

2,231

3,198

304,778

1909/13 äro ej jämförbara med senare uppgifter på grund av territoriella förändringar.

från olika länder, 1,000 st.

Nya

Zeeland

Austra lien -

Argen tina -

Ka nada -

U. S. A.

Belgien

Italien

Ungern

Egyp ten -

Syd afrika -

Kina

Summa

169,200

69,800

29,100

1,119,700

2.479.800

98.400

1,110,200

88.400

2.620.800

75

4,962

9,688

14,832

7,863

8,301

18,381

37,824

13,248

22,596

76,296

42,684

40,032

54,660

43,020

17,700

11,724

12,872

1,776

75,876
65,328
43,428
34,800
32,604
29,592
21,324
5,376
16,216
58,539

‘ 145,296

322,104

399,492

415,440

367,908

337,404

299,988

319,608

344,484

242,300

144,898

138,252

720

1,644

14,172

64,380

166,044

216,036

395,628

483,120

681,828

712,856

401,784

4,152

4,704

160,356

158,076

460,272

535,344

378,420

248.400

192.400
169,200

72

18,512

49,136

56,496

105,900

252,120

296,988

251,196

141,500

115,200

116,280

67,113

91,801

160,252

156,536

205,680

158,088

107,268

110,364

127,066

149,226

1,080

11,451

22,725

21,406

21,374

28,812

31,104

31,308

41,352

306,504

646,704

1,180,716

1,181,976

1,101,048

944,256

784,512

758,760

602,820

624,711

2,027,858

1,903,434

2,737,326

3,182,958

“4,614,785

7,059,804

5,219,558

7,149,170

8,855,976

endast viktuppgift förekommit ha 16] ägg räknats motsvara 1 kilogram.

“ Siffrorna för 1924 och

228

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bil. M.

Medelpriserna per månad för spannmål och ärter under jan.—april

1930.

(Tab. 1 i Kungl. Marits proposition nr 108).

V e

t e

R ä g

K o

r n

Hav

r e

Ärt

e r

Kr. pr
100 kg

Indes

Kr. pr
100 kg

Index

Kr. pr
100 kg

Indes

Kr.'' pr
100 kg

Indes

Kr. pr
100 kg

Index

1930

Jan.....

18.66

130

14.36

112

12.22

108

10.18

94

15.-

88

Fabr. . . .

18.26

127

13.90

108

11.75

104

9.88

91

15.—

88

Mars ....

17.33

121

13.24

103

11.53

102

9.75

90

14.50

85

April . . .

17.38

121

13.69

107

11.97

106

10.16

94

14.—

82

Indextal för

Sverige. Kommers -

T^i d

Total

Vegetabi-liska livs-medel

Änima-liska livs-medel

Foder-

medel

Gödnings-

medel

Bränsle

och

smörjoljor

1930

Januari.........

131

115

134

114

114

121

Febrnari........

128

113

133

106

115

117

Mars..........

125

109

127

99

115

115

April..........

124

109

125

107

115

112

Jan.—April.......

127

112

130

107

115

116

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

229

Bil M.

Medelpriserna per månad för vissa aninialiska produkter under

jan.—april 1930.

(Tab. 2 i Kungl. Maj:ts proposition nr 108.)

L e

vande djur

Nötkreatur
(Kor, kl. 1,
yngre feta)

Får

(ungfar)

Svin

(80-100 kg.)

Smör

Ost

Ägg

Kr. pr
100 kg

Indes

Kr. pr
100 kg

Indes

Kr. pr
100 kg

Indes

Kr. pr
100 kg

"Judes

Kr. pr
100 kg

Indes

Kr. pr
100 kg

Indes

1930

Januari

58.4

107

82.5

141

111.5

136

264.1

124

215

131

241

152

Febmari .

58,4

107

87.4

149

111.7

136

261.8

123

207

126

222

140

Mars . . .

57.4

106

93.3

159

109.6

134

236.7

lil

200

122

187

118

April . .

59.8

110

93.3

159

111.1

135

213.2

100

198

121

161

101

Bil. N.

olika varugrupper.

kollegii index.

Råvaror
för och
fabrikat av
järn o.
metall-industri

Kalk,
cement,
tegel o.
glas

Pappers-massa,
papp o.
papper

Testila
råvaror o.
fabrikat

Råvaror för
o. fabrikat
av läder-industri

Kautschuk-

varor

Kemisk-tekniska
råvaror o.
fabrikat

Trävaror

118

166

163

154

121

136

160

172

117

166

160

147

119

136

160

172

117

166

159

146

118

136

157

172

116

162

158

142

115

136

157

172

117

165

160

147

118

136

158

172

230

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bil. O.

Yttrande, avgivet av statistiska centralbyrån.

Till Riksdagens särskilda utskott.

I skrivelse den 21 sistlidne mars från herr statsrådet och chefen för kungl,
jordbruksdepartementet ha statistiska centralbyrån, socialstyrelsen och lantbruksstyrelsen
anbefallts att före den 10 april i år till riksdagens särskilda utskott
överlämna yttranden — i den mån så lämpligen kunde ske gemensamt —
över vad Kungl. Maj :ts proposition till riksdagen nr 108 angående vissa åtgärder
till det svenska jordbrukets stödjande innehåller angående brödsädesodlingens
betydelse för Sveriges jordbruk och för olika storleksgrupper av jordbruk.

I anledning härav får statistiska centralbyrån till en början omnämna, att
de tre ämbetsverken vid samråd funnit mest ändamålsenligt att var för sig
till utskottet inkomma med sina yttranden. Den tid, som stått till disposition,
har till sin övervägande del måst användas för vissa grundläggande nya statistiska
beräkningar. I samband med deras igångsättande hava ämbetsverken
väl samrått men hava icke kunnat företaga någon ingående överläggning rörande
planen för dessa beräkningar. Ämbetsverken hava på detta stadium fått
i huvudsak åtnöja sig med att konstatera, inom vilka delar av det omfattande
spörsmålet de olika verken kunnat ha till sitt förfogande material för frågans
utredning och att sinsemellan genomföra en viss arbetsbesparande uppdelning
av undersökningsarbetet. Sålunda har, i fråga örn förbrukningen av brödsäd,
statistiska centralbyrån kunnat tillgodogöra sig inom socialstyrelsen verkställda
konsumtionsberäkningar och haft tillfälle till samråd med representanter
för socialstyrelsen och lantbruksstyrelsen angående på olika håll vunna erfarenheter
och data rörande åtgången av brödsäd till människo- och kreatursföda.
De tabellariska sammanställningar, som i efterföljande yttrande åberopas,
äro sedan verkställda av centralbyrån. Efter det dessa beräkningar slutförts,
har den utsatta tidsfristen icke medgivit ämbetsverken att till gemensamma
överläggningar upptaga hela problemet för att ur materialet söka draga
gemensamma konklusioner. Ämbetsverken hava fördenskull fått begränsa sin
samverkan till att, så vitt omständigheterna det medgivit, uppehålla kontakt inbördes
under ärendets beredning och att därefter var för sig avgiva det yttrande,
vartill ett vart av dem funnit sig hava anledning.

För sin del får statistiska centralbyrån anföra följande:

Remissen gäller brödsädesodlingens betydelse för Sveriges jordbruk och för
olika storleksgrupper av jordbruk. Hänvisningen till sid. 66—70 i Kungl. Maj :ts
prop. nr 108 synes ge vid handen, att den fråga, som i remissvaret bör belysas,
är denna: vilken ekonomisk betydelse har, för jordbruksbefolkningen i olika
storleksklasser av jordbruk, försäljningen av brödsäd? Därpå har den för
tull- och traktatkommitténs räkning verkställda utredningen gått ut, därpå
likaledes det i kommerskollegii yttrande framlagda materialet, därpå ävenledes
i propositionen gjorda omräkningar. Det är ock i denna begränsade frågeställning
problemet här skall upptagas.

Marken den för tull- och traktatkommittén gjorda utredningen, vars plan utformats
inom kommittén, eller de omräkningar utav dess resultat, som i propositionen
omförmälas, hava tillkommit genom ämbetsverkets medverkan. Statis -

Särskilda utskottets utlåtande A r 2-

231

tiska centralbyrån har tidigare icke företagit iner än en utredning, som direkt
faller inom detta område, nämligen den år 1928 publicerade undersökningen örn
brödsädesförbrukningen vid vissa mindre jordbruk, vilken ger upplysningar örn
brödsädesodlingens omfattning och brödsädens användning vid omkring 1,000
jordbruk under år 1925. I fråga örn resultaten av denna undersökning får centralbyrån
hänvisa till publikationen. Material, ägnat att ytterligare och med
hänsyn till de senaste årens förhållanden belysa frågan, föreligger emellertid
uti statistiska centralbyråns årliga skördestatistik och framförallt i den numera
fullbordade jordbruksräkningen för år 1927. Centralbyrån betraktar det som
en huvuduppgift vid remissens besvarande att tillgodogöra detta material för ett
närmare inträngande i spörsmålet.

Den centrala punkten i problemet är fastställandet av det s. k. salufria överskottet
vid brukningsdelar av olika storlek och i olika landsdelar. För att med
någon verklig säkerhet kunna fastställa detta skulle erfordras en omfattande
och tidskrävande undersökning, vilken i och för sig med hänsyn till problemets
mycket stora betydelse för landets hela ekonomiska politik vore synnerligen
motiverad. Nu har icke något annat kunnat ifrågasättas än ett försök, så vittgående
som tid och andra omständigheter det medgivit, att justera äldre kalkyler
eller att åtminstone bedöma deras hållbarhet och grad av säkerhet, med tillgodogörande
av kända, nya fakta.

De olika faktorer, som ingingo i de tidigare kalkylerna och som även ingå i
den här verkställda, ehuru nya statistiska uppgifter tillkommit i den utsträckning,
som i det följande angives, upptagas nu till behandling.

1) Brödsädsarealen. Uppgifterna från de jordbruksstatistiska lokalundersökningarna
och 1919 års arealinventering hava ersatts med arealsiffror från
jordbruksräkningen år 1927. Dessa siffror, som äro av tillräcklig _ säkerhet
för kalkylen, hava framlagts för de olika storleksgrupperna av brukningsdelar
och för de olika naturliga områden, vari Sverige såsom jordbruksland indelats
enligt den officiella jordbruksstatistiken.

2) Skörden av brödsäd. Til grund för de tidigare beräkningarna av totalskörden
ha legat uppgifter från den officiella jordbruksstatistiken örn skörden
per hektar i medeltal för åren 1913—1917. I stället för dessa medeltal ha nu
satts motsvarande medeltal för åren 1925—1927, vilka år av flera skäl bäst
ägna sig härför. För dessa år finnes hektarskörden uträknad för de naturliga
områdena, skördetalen äro lämpliga att sammanställa med jordbruksräkningens
arealsifror och medeltalen böra giva ett tillräckligt gott uttryck för normal avkastning
under nu rådande förhållanden.

I medeltal för de tre åren 1925—1927 utgjorde totalskörden av vete ochråg
tillsammans 919,789 ton eller 116 % av totala skörden av vete och råg för åren
1913—1917 i medeltal. Motsvarande procenttal i fråga om 1928 och 1929 års
skördar utgjorde 121 resp. 117 %, såsom i den kungl, propositionen angives.
Totalskörden i medeltal för åren 1925—1927 ligger sålunda mycket nära 1929
års totalskörd enligt det preliminära skörderesultatet men understiger ej obetydligt
1928 års skörd.

Efter beräkning av utsädet, enligt den i statistiska centralbyrån använda
metoden, varvid hänsyn tagits till den nya brödsädesarealen, har totalskörden
minskats med utsädet och nettoskörden framräknats.

I fråga om hektarskörden inom olika storleksgrupper föreligger däremot
icke något material, som kan sättas i stället för de i den äldre kalkylen använda,
på 1918 års skördeuppskattning grundade siffrorna. Denna brist kan icke avhjälpas
med tillgängligt material, ej heller kunna hållpunkter erhållas, som tilllåta
någon siffermässig justering av relativtalen olika storleksgrupper emellan.
De i meddelanden från lantbruksstyrelsen för en följd av år offentliggjorda
bokföringsresultaten från vissa svenska jordbruk erbjuda bl. a. ett

232

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

intressant material rörande växlingarna i hektarskörden vid jordbruk av olika
storlek. Detta material är emellertid icke tillräckligt omfattande och delvis av
annan beskaffenhet än de tidigare använda uppgifterna örn hektarskörden inom
olika storleksgrupper av brukningsdelar, varför detsamma icke utan omräkningar
och approximationer, som tiden ej medger och som för övrigt torde bliva
alltför osäkra, kan läggas till grund för nya beräkningar i här ifrågavarande avseende.
För att en kalkyl överhuvudtaget skall kunna göras, har man alltså
fått gå in i densamma med de gamla relativtalen.

3) Brukningsdelarna. I fråga om deras antal och fördelning på storleksgrupper
inom olika trakter av landet ger jordbruksräkningen ett fullgott, nytt
material att sätta i stället för den äldre kalkylens siffror.

4) Jordbrukarbefolkningen. Något material, varmed man kan ersätta de ur
1918 års uppskattningslistor framräknade siffrorna för jordbrukarbefolkningen
inom olika storleksgrupper av jordbruk och inom de olika naturliga områdena,
finnes ej. Folkräkningens material kan icke för ändamålet användas på grund
av materialets olika byggnad. Den väsentliga och för närvarande oöverkomliga
svårigheten är den, att den äldre kalkylen avsåg den jordbrukande befolkningen
å brukningsdelar från och med 1 har. Det gives ingen möjlighet att med
någorlunda säkerhet ur folkräkningsmaterialet avskilja den jordbrukande befolkning,
som lever å dessa minsta brukningsdelar. Huru gränsen mellan jordbruk
och andra näringar förlöper inom den avsevärda befolkningsgrupp det
här gäller, kan överhuvud icke bestämmas med tillgängliga data. Folkräkningen
redovisar icke den jordbrukande befolkningen i något direkt sammanhang
med jordbruksföretagen. Och 1927 års jordbruksräkning, som ger god
kännedom örn företagen, omfattar icke redovisning av den till företagen knutna
befolkningen. Bristen å sådan kunskap, som endast en företagsräkning kan
giva, framträder i detta sammanhang oförtydbart. Den olikartade bestämningen
av jordbrukarbefolkningen medför alltså, att folkräkningsuppgifterna för
det nu ifrågavarande problemet knappast kunna få annan uppgift än att som
kontrollmedel användas vid vissa överslagsberäkningar i stort. För en kalkyl,
som skall redovisa, befolkningen såväl efter naturliga områden som efter storleksgrupper.
ges tillsvidare icke något annat material än uppskattningslistornas.
För det ändamål, beräkningarna skola tjäna, nämligen att utröna hur
mycket brödsäd^från svenska jordbruk kan saluföras i marknaden, torde för
övrigt självhushållsbefolkningen ägna sig väl så bra som yrkesstatistikens jordbrukarbefolkning.

I två aveenden hava justeringar införts i kalkylen. Dels har hänsyn tagits
till den med säkerhet fortsatta minskningen av jordbrukarbefolkningens antal,
vilken minskning beräknats på sätt här nedan skall närmare angivas och i saknad
av annat säkrare antagande fördelats proportionellt på olika områden och
storleksgrupper av brukningsdelar. Dels bär genom inmultiplicering i de nya
arealsiffrorna av antalet personer enligt uppskattningslistorna på 100 har odlad
jord i olika storleksgrupper vederbörlig hänsyn tagits till den förändring beträffande
brukningsdelarnas fördelning på storleksgrupper och i åkerarealens
storlek, som ägt rum. Beträffande jordbrukarbefolkningens fortsatta minskning
har antagits, att densamma varit lika stor mellan 1918 och 1927, som den
tidigare konstaterats ha varit mellan de båda senaste folkräkningarna, åren
1910 och 1920. Det har därför räknats med en ytterligare minskning överhuvud
taget av jordbrukarbefolkningen i Sverige under dessa år av 100.000
personer eller 4.2 % därav. Även ur den årliga befolkningsstatistiken bestyrkes
den fortsatta nedgången i jordbrukarbefolkningens antal.

. 5) Förbrukningen inom jordbruket. För de två hithörande posterna, människoföda
och kreatursföda. kunna, såsom ock skett i propositionen, försöksvis
eller på grundval av nu tillgängliga erfarenheter, andra uppskattningsvärden

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

233

insättas. Härom uttalar sig centralbyrån närmare, sedan en fråga av principiell
innebörd berörts, nämligen obestämdheten i visst hänseende av begreppet
salufritt överskott.

Det salu fria överskottet. Detta överskott skall utgöras av nettoskörden med
avdrag av förbrukningen inom jordbruket. Denna förbruknings storlek är
emellertid uppenbart, i mindre grad i fråga om människoföda men påtagligt i
fråga örn kreatursföda, själv beroende av priset. Vid ett lägre pris å spannmålen
kommer givetvis en större mängd att användas inom jordbruket. Därav
följer, att vunna resultat i fråga om det salufria överskottets kvantitet till sin
giltighet äro bundna vid ett visst rådande prisläge, liksom att en prisförändring
ändrar en av kalkylens förutsättningar. Då denna prisfaktor icke låter sig behandla
kalkylmässigt, blir problemet i denna del obestämt, därest man begär
ett svar, som i sig innesluter även denna faktor. Något annat kan icke rimligen
begäras fastställt genom statistisk undersökning än hur stort det salufria
överskottet är under rådande prisförhållanden. Därav följer emellertid å andra
sidan, att man principiellt har att utgå från faktiskt rådande förbrukningsförhållanden
och icke exempelvis kan vid överskottets beräkning reducera den
faktiska förbrukningen till kreatursföda såsom beroende på det nu gällande
spannmålspriset. Man får utgå från att spannmål användes till detta ändamål,
resp. försäljes i marknaden, allteftersom det ena eller andra ställer sig ekonomiskt
fördelaktigt. Hrågan örn vilken ekonomisk fördel jordbrukarna ha av
spannmålsodlingen blir då till sist jämväl beroende av vad de kunna ta ut av
densamma som råvara inom den animala produktionens område. D. v. s., vill
man djupgående analysera problemet, kan man icke isolera spannmålsproduktionen
från jordbrukets övriga grenar. Den statistiska undersökning, som nu
närmast kommer i fråga, måste emellertid stanna vid den begränsning av problemet,
som ovan angivits.

Centralbyrån återgår härefter till frågan om eventuellt insättande av andra
koefficienter å förbrukningen inom jordbruket.

Det har härvid gällt att fastställa såväl de kvantiteter, som kunna beräknas
ha åtgått för jordbrukarbefolkningens egen konsumtion, som de, vilka förbrukats
till kreatursföda.

A) Förbrukningen till människoföda. Beträffande den jordbrukande befolkningens
egen förbrukning har i tull- och traktatkommitténs undersökning räknats
med en antagen förbrukning av 225 kg. per person, vilken siffra lärer
hava inom kommittén fastställts som beräkningsgrund. Vid omräkningen i
propositionen har alternativt räknats med en lägre förbrukning av dels 200 kg.,
dels 175 kg. per person. I propositionen omnämnes även, att man vid vissa
undersökningar angående förbrukningen av brödsäd utgått från en ännu lägre
genomsnittsförb rakning.

Vid försök att bedöma, vilket av de anförda talen angående genomsnittsförbrukningen
av brödsäd till människoföda kunde anses vara det riktigaste, har
centralbyrån först och främst haft att utgå från det resultat, som framgår av
den av ämbetsverket verkställda undersökningen angående brödsädesförbrukningen
vid vissa mindre jordbruk (om högst 15 hektar åker), avseende förhållandena
år 1925. För de i denna undersökning företrädda jordbruken erhölls
såsom medelvärde å brödsädesförbrukningen pr person ISO kg. För södra och
mellersta Sverige blev medeltalet 182 kg., för norra Sverige 175 kg. Centralbyrån
ansåg emellertid på anförda skill, att genomsnittssiffran för riket, 180
kg., var för låg för den jordbruksidkande befolkningen överhuvud taget och
uppskattade genomsnittsförbrukningen per person av denna befolkning till omkring
200 kg. Sistnämnda förhöjning förestavades av att man beträffande
barnens relativa talrikhet och antalet medlemmar per hushåll borde räkna med
lägre värden för hela jordbruksbefolkningen än för den del, som var represen -

234

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

terad i undersökningen. Härtill kom bland annat följande skäl. Genom undersökningen
blev ådagalagt, att de hushåll, som icke inköpt brödsäd för eget
behov, de inköpsfria hushållen, redovisade en högre förbrukningssiffra per
konsumtionsenhet än hushållen med inköp av brödsäd. De medelstora och
större jordbruken, som omfatta hushåll av det förra slaget, voro emellertid icke
företrädda i undersökningen. Det kunde därför på goda grunder antagas, att
genomsnittsförbrukningen per person var större vid de medelstora och större
jordbruken än vid jordbruk av de storleksgrupper, som undersökningen omfattade.
Den i centralbyråns publikation som sannolik angivna förbrukningssiffran
200 kg. har framgått ur ett försök att siffermässigt, med utnyttjande
av folkräkningens data, evalvera olika på genomsnittskonsumtionen inverkande
faktorer.

Centralbyrån har under detta ärendes beredning haft tillfälle att få del av
socialstyrelsens erfarenhet i ifrågavarande avseende. Från nämnda ämbetsverk
har centralbyrån erhållit en »P. M. angående konsumtionen av vete och
råg inom olika landsdelar och befolkningsgrupper enligt inom socialstyrelsen
verkställda utredningar». Då innehållet i denna P. M. torde genom socialstyrelsens
eget yttrande bringas till utskottets kännedom, återgivas här blott följande
allmänna slutsatser:

»Hos socialstyrelsen tillgängliga uppgifter möjliggöra att med någorlunda
säkerhet beräkna brödsädeskonsumtionen för den del av befolkningen, som bor
i städer och stadsliknande samhällen. I genomsnitt torde förbrukningen här
utgöra omkring 145 kg. per individ och år. ,Vad åter landsbygden beträffar och
särskilt den jordbruksidkande befolkningen, föreligga inga andra direkta förbrukningsuppgifter
än de, vilka återfinnas i socialstyrelsens undersökning av
levnadskostnaderna på landsbygden under år 1920. Denna avser ett tämligen
onormalt år och täcker ej mer än 372 hushåll av lantarbetare, statare, torpare,
daglönare och arbetarsmåbrukare. Ett visst stöd för denna statistik kan i fråga
örn storbrukens viktigaste arbetarkategori och största konsumentgrupp, statarna,
erhållas genom bearbetning av de statlistor, vilkas kvantitetsuppgifter
meddelas i socialstyrelsens lantarbetarstatistik. Samtliga ifrågavarande uppgifter
tyda på en genomsnittlig brödsädesförbrukning av c:a 185 kg. per
individ. _ I fråga örn brödsädeskonsumtionen inom det lilla jordbruket torde
förbrukning-bland torpare och arbetarsmåbrukare (i medeltal c:a 175 kg. per
person) vara i viss mån indicerande. Däremot saknas alldeles konsumtionsuppgifter
för det i vårt land så betydelsefulla medelstora jordbruket, d. v. s.
bondebruket, bedrivet av innehavaren själv med biträde av familjemedlemmar
samt ogifta tjänare i husbondens kost.»

De genom denna socialstyrelsens utredning erhållna talen för jordbruksarbetare,
torpare och arbetarsmåbrukare komplettera centralbyråns egna undersökningsresultat
men motsäga dem icke. Tvärtom synas de bestyrka riktigheten
av centralbyråns förut omnämnda beräkning av medelvärdet å brödsädesförbrukningen
per person för de minsta brukningsdelarna (169 kg. för brukningsdelar
under 5 har i jämförelse med 175 kg. enligt socialstyrelsens beräkning
angående den genomsnittliga brödsädesförbrukningen per individ i fråga örn
torpares och arbetarsmåbrukares hushåll). Utredningen ger vidare vägledning
vid beräkning av genomsnittsförbrukningen per individ inom storbruken,
där statare och jämförliga utgöra en väsentlig del av jordbrukarbefolkningen.
För jordbruken från 5—50 har, som omfatta en dryg hälft av jordbrukarbefolkningen,
föreligga specialsiffror för gruppen 5—15 har i centralbyråns egen
undersökning (för södra och mellersta Sverige 191 kg., för norra Sverige 178
—185 kg.), men saknas siffror, grundade på någon specialundersökning, däremot
helt för den stora gruppen medelstora eller större bondejordbruk över 15
har.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

235

Sannolik förbrukningskoefficient skulle endast kunna erhållas för denna
grupp genom att subtrahera fram den ur en försöksvis utförd total redovisning
av hela konsumtionen. Därvid möter emellertid den svårigheten, att ytterligare
en post i förbrukningen är att bestämma, nämligen åtgången till kreatursföda.
För att med ledning av de av socialstyrelsen lämnade uppgifterna angående
genomsnittsförbrukningen av brödsäd per individ inom vissa förut angivna
befolkningsgrupper och likaledes föreliggande uppgifter angående den
totala kvantitet brödsäd, som överhuvud taget funnits tillgänglig för konsumtion
i riket under de år, som här avses, beräkna ett genomsnittstal för den del
av den jordbruksidkande befolkningen, som icke omslutes av socialstyrelsens
siffror 175 och 185 kg., och därigenom även för denna befolkning i dess helhet,
måste en viss tillsvidare okänd kvantitet kreatursföda ingå i kalkylen. Ett på
detta sätt vunnet tal kan givetvis icke tjäna annat syfte än att vara ett visst
kontrollmedel för att bedöma rimligheten av den förbrukningssiffra för jordbrukarna,
som skall läggas till grund för beräkningarna. En dylik överslagsberäkning
framlägges, efter det centralbyrån behandlat förbrukningen till kreatursföda,
under betonande, att den icke får uppfattas annorlunda än som ett dylikt
grovt kontrollmedel.

Centralbyrån har, i avsaknad av tillförlitligare uppgifter, ansett sig böra
vidhålla det medelvärde av 200 kg. per person, som framgått ur ämbetsverkets
tidigare undersökning, vilken gäller just ett av de år nu är i fråga och för vars
utförande ämbetsverket haft större rådrum än nu kunnat tillmätas. Detta tal
har följaktligen använts vid beräkningen av brödsädeskonsumtionen. Siffrans
höjd torde kunna försvaras bl. a. av den anledning, att de mera detaljerade beräkningarna
angående brödsädeskonsumtionen avse södra och mellersta Sverige,
där genomsnittsförbrukningen per individ är något högre än i norra Sverige.
Härtill kommer, att undersökningen icke omfattar jordbrukarbefolkningen
å de allra minsta brukningsdelarna (t. o. m. 1 hektar). Beträffande Norrland
har, liksom vid de tidigare undersökningarna, endast summariska beräkningar
utförts. Anmärkas må. att enligt den erfarenhet centralbyrån vunnit
genom den föregående undersökningen, en generell förbrukningssiffra ej motsvarar
verkligheten. I fråga örn den egna konsumtionen av brödspannmål synes
nämligen ådagalagt, att denna förbrukning är större vid jordbruk med överskott
än vid sådana som måste täcka brist utifrån. Vid framkalkylerandet av
det salufria överskottet har emellertid centralbyrån icke ansett sig kunna införa
olika förbrukningskoefficienter utan i analogi med den äldre undersökningen
infört ett generellt förbrukningstal i kalkylerna.

B) Förbrukningen till kreatursföda. Förbrukningen av brödsäd till kreatursföda
växlar i hög grad år från år, beroende på brödsädesskördens beskaffenhet,
prisen å brödsäd och fodersäd m. m. I de tidigare beräkningarna har
man utgått från, att i genomsnitt 5 % av vete- och rågskörden utgöres av slösäd,
som i regel användes till utfodring av kreaturen. I föreliggande fall har det
gällt att söka beräkna den kvantitet brödsäd, som i genomsnitt för åren 1925—-1927 faktiskt använts till kreatursföda. I centralbyråns förut omnämnda undersökning
angående brödsädesförbrukningen vid vissa mindre jordbruk, avseende
år 1925, har förbrukningen för nämnda ändamål av vete och råg beräknats
uppgå till omkring 7 resp. omkring 25 % av skörden. Från lantbruksstyrelsen
har centralbyrån inhämtat, att, av allt att döma, utfodringen till kreaturen
av vete under nyssnämnda år i huvudsak varit av normal omfattning,
om ock en viss ökning därutöver under perioden kan lia förekommit. Utfodringen
av råg, som år 1925 var mycket hög, torde däremot under de båda följande
åren lia varit betydligt lägre. Åtgången torde för övrigt ha varit starkt
växlande inom olika områden och allt efter skördens kvalitet lia ställt sig mycket
olika i fråga örn vete och råg. Då här icke kan komma i fråga att kalkyl -

236

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

mässigt operera nied annat än ett sammanslaget genomsnitt att användas lika
för alla områden, har centralbyrån funnit tillgängliga upplysningar tala för att
i fråga örn de år, som här avses, räkna med en genomsnittlig förbrukning av
brödsäd till kreatursföda av 10 % av brödsädesskörden.

Centralbyrån återger nu som kontroll en försökskalkyl, avseende att redovisa
totalkonsumtionen av brödsäd. Som utgångspunkter tagas därvid den för
konsumtion inom landet disponibla nettokvantiteten brödsäd å ena sidan och
hela folkmängden å den andra sidan, bäggedera för perioden 1925—1927. Konsumtionskvantiteten
utgör 1,082,000 ton, folkmängdssiffran 6,070,000 personer,
i avrundade tal. Denna folkmängd fördelas med 2,270,000 personer på jordbruket
och 3,800,000 på andra näringar. Den förra siffran är härvid skattad
efterfolkräkningsresultatet 1920 (grupp I efter utproportionering av grupperna
V och VI: 2,596.000, se Statistisk årsbok tab. 25) med avdrag för befolkningen
inom fiske och skogsbruk och med en reduktion om c:a 100,000 med hänsyn
till fortsatt folkminskning inom jordbrukarbefolkningen. Insättas nu på
försök följande förbrukningskoefficienter för olika grovt skattade befolkningsskikt: -

för huvudparten av övriga näringar.........145 kg.

» medelklassen inom d:o.............130 »

» småbrukare och torpare.............175 »

» statare och jämförliga..............185 »

» det medelstora jordbrukets befolkning......210 »

erhålles följande sammanställning:

A) 3,300,000 x 145......... 479,000 ton

500,000 X 130........

B) 500,000 x 175 ........

C) Kreatursföda

65,000 »

544,000 ton

105.000
90,000 »

246.000 »

441,000 »
97.000 »

Summa 1,082,000 *

Förbrukningen inalles inom jordbruket skulle efter denna överslagsberäkning
belöpa sig till 538,000 ton, något under förbrukningssiffran inom andra näringar.
I kalkylen ingår då som restpost kreatursföda till en kvantitet, som visat
sig mycket nära motsvara 10 % av skörden. Ett dylikt överslag gör sannolikt,
att man för att erhålla en någorlunda antaglig totalredovisning av totalkonsumtionen
får som genomsnittstal för jordbrukarbefolkningens egen förbrukning
använda en koefficient, som åtminstone icke för södra och mellersta Sverige
synes kunna nämnvärt understiga 200 kg. per individ.

Be olika landsdelarnas behandling. Beräkningarna enligt tull- och traktatkommitténs
utredning liksom i proposisionen avsågo huvudsakligen Götaland
och Svealand, med undantag av skogs- och fjällbygden i Kopparbergs län, samt
Gästrikland. Beträffande norra Sverige, där odlingen av brödsäd ansågs så
obetydlig, att endast i undantagsfall överskott för avsalu plägade uppstå, utfördes
endast summariska beräkningar. I de nu utförda beräkningarna har
Gästrikland på grund av det statistiska materialets beskaffenhet icke kunnat
förås tillsammans med södra och mellersta Sverige, utan måste redovisas för
sig eller tillsammas med norra Sverige. Detta förhållande måste ihågkommas
vid ett studium av de tabellariska sammanställningar, som i det följande komma
att atergivas, och särskilt när desamma jämföras med de tidigare motsvarande
sammanställningarna.

Beträffande norra Sverige har man tidigare utgått från att vid sidan av förbrukningen
av nettoskörden av vete och råg jämväl cirka 60 % av kornskörden

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

237

förbrukades till människoföda. Tack vare denna kornförbrukning bar det
norrländska jordbruket ansetts förmå täcka en avsevärd del av sitt brödsädesbehov
genom egen produktion, ehuru Norrland dock i sin helhet funnits böra
hänföras till områden med brist. Då norra Sverige, av skäl som nyss nämndes,
i de tidigare beräkningarna endast erhållit en summarisk behandling, och vad
numera ytterligare är känt angående skördekvantiteterna av brödsäd icke ger
anledning till annat förfarande vid den nya utredningen, har centralbyrån icke
ansett behövligt att här ingå på mera detaljerade beräkningar av brödsädesproduktionen
och -konsumtionen i denna del av riket.

De beräkningar, som utförts för södra och mellersta Sverige framläggas i en,
i full analogi med tab. 2 i den äldre utredningen upprättad tablå, vilken bifogas
(bil. 3).

I fråga örn metoden för centralbyråns statistiska bearbetning har ämbetsverket
sålunda funnit sig icke kunna framgå på annat sätt än att i^ så^ nära
anslutning som möjligt till den äldre kalkylen i densamma endast på sådana
punkter siffermässigt införa nya mått på de använda faktorerna, där ett mot
nutida förhållanden svarande hållbart material verkligen föreligger. Däremot
lia faktorer, vilka icke kunna mätas säkrare och bättre med nu förefintligt
material än den äldre kalkylens, icke rent gissningsvis justerats. Därmed vinnes
åtminstone, att jämförbarheten med den tidigare kahlen bibehålies, liksom
de resultat, som uppnås, bliva mer direkt jämförbara med såväl de i kommerskollegii
yttrande åberopade data som med de i propositionen verkställda omräkningarna,
vilka begränsats till att undersöka, huru insättande av andra mått i
fråga om tvenne faktorer, skördens storlek och den egna förbrukningen till
människoföda, påverka resultaten. Den osäkerhet, som utmärker de ojusterade
faktorerna: hektarskörden å olika storleksgrupper och befolkningssiffran per
100 har inom samma grupper, förblir sådan den varit. Men den använda metoden
ger en riktigare föreställning örn den förändring, som kan ha försiggått
under de sista tio åren, än ett försök att utan hållbart underlag justera även
dessa faktorer, ett försök som blott vore ägnat att göra resultaten till ytterlighet
svårbedömda.

Som resultat av den företagna bearbetningen får centralbyrån först framlägga
några tablåer, innehållande siffror, vilka torde vara ägnade att belysa de viktigaste
av de förändringar, som inträtt i fråga örn såväl antalet brukningsdelar
och deras fördelning på olika storleksgrupper samt åkerarealen i dess helhet
som särskilt arealen av vete och råg ävensom nettoskörden av sistnämnda båda
sädesslag i södra och mellersta Sverige.

Den tablå (bil. 1), som behandlar brukningsdelarnas antal inom olika storleksgrupper,
visar, att en förskjutning, åtminstone inom riket i dess helhet,
ägt rum till förmån för de båda grupperna med 2—5 och 5—10 hektar åkerjord.
Dessa båda grupper omfattade tillsammans år 1919 48.7 % av hela antalet
brukningsdelar men hade år 1927 stigit till att omfatta 49.7 % därav.
Däremot hade grupperna med 10—20, 20—30 och 30—50 hektar åkerjord tillsammans
minskats från att omfatta 21.3 % av hela antalet brukningsdelar till
att år 1927 endast omfatta 20.5 % därav. I södra och mellersta Sveriges slättbygder
hade förskjutning ägt rum till förmån för grupperna med dels 5—10,
dels 10—20 hektar åkerjord.

Den tablå (bil. 2), som behandlar arealen av vete och råg samt hela åkerarealen
inom olika storleksgrupper av brukningsdelar, visar, att en betydlig ökning
i vetearealen ägt rum inom flertalet storleksgrupper, medan däremot en likaledes
betydlig minskning i rågarealen inträtt inom samtliga storleksgrupper.
För alla brukningsdelar tillsammans inom hela riket utgjorde vetearealen år
1919 endast 3.7 % av hela åkerarealen men hade år 1927 stigit till 6.1 % därav,
medan rågarealen, som år 1919 utgjorde 9.9 % av hela åkerarealen, ar 1927

238

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

sjunkit till endast 7.4 % därav. I södra och mellersta Sverige hade i slättbygderna
vetearealen ökats betydligt inom alla storleksgrupper med över 2 hektar
åker, och i skogsbygderna hade även ökning inträtt inom de storleksgrupper,
som omfattade över 10 hektar åker. Däremot hade minskning i rågarealen ägt
rum morn samtliga storleksgrupper. Till följd härav kan en minskning i hela
brödsädesarealen konstateras i ett flertal av de lägre storleksgrupperna, medan
däremot en ökning ägt rum i de högre.

I en tredje tablå (intagen i texten) lämnas uppgifter örn nettoskörden (= totalskörden
med avdrag av utsäde) av brödsäd i södra och mellersta Sverige dels
i tlilgare beräkningen (enligt tull- och traktatkommitténs utredningar
lil), dels enligt den nu senast verkställda beräkningen. Sistnämnda beräkning
visar en ökning i nettoskörden av brödsäd i jämförelse med den tidigare beräkningen
med inalles 24.2 %. Motsvarande ökning för vete särskilt utgjorde ej
mindre än 83.9 %, medan en minskning inträtt i rågskörden med 9.6 %. I fråga
örn de olika storleksgrupperna av brukningsdelar och hela nettoskörden av brödsäd
hade minskning inträtt inom den lägsta gruppen, men däremot ökning inom
var och en av de högre grupperna, i regel i allt högre proportion.

Nettoskörd1

Storleksgrupper av
brukningsdelar nied

av vete och råg i södra och mellersta Sverige.

Skörd, dt.2 (1913—1917) Skörd, dt.8 (1925—1927)

åker örn

Vete

Råg

Vete och råg

Yete

Råg

Yete och råg

1-

-2

hektar .....

10,549

89,037

99,586

17,896

73,570

91,466

2-

-5

> .....

62,945

407.049

469,994

116,381

388,944

505425

0—IU

> .....

182,342

757,877

940,219

349,103

741498

1,090401

IU-

-25U

) .....

431,313

1,064,333

1,495,646

804,616

1,002,283

1,806499

20-

-30

> .....

361,825

556,607

918,432

641,450

''514,919

1,156,369

30-

-50

> .....

444,006

550,269

994,275

796,223

471466

1,267,689

50-

-100

> .....

371,238

418,829

790,067

763,259

363460

l|l26419

Över 100 > .....

600,530

519,434

1,119,964

1,043,319

390,530

1433449

Summa

2,464,748

4,363,435

6,828,183

4,532,247

3,{146,270

8,478,517

Ökning ( + ) eller minskning (-) vid den senare skördeberäkningen.

V e

te

R å

g

Vete och

r å

g

Dt.

%

Dt.

%

Dt.

%

1—2 hektar . . . +

7,347

+

69.6

- 15,467

- 17.4

_

8,120

8.2

2—ö

» . . . +

53,436

+

84.9

- 18,105

— 4.4

A-

35,331

+

7.5

5—10

• . . . +

166,761

+

91.5

- 16,479

- 2.2

+

150''282

4-

16.6

10—20

> . . . +

373,303

+

86.6

- 62,050

- 5.8

+

311,253

20.8

20—30

» . . . +

279,625

+

77.3

- 41,688

- 7.5

+

237,937

+

25.9

30—50

> . . . +

352,217

+

79.3

- 78,803

- 14.3

+

273414

+

27.5

50—100

> . . . +

392,021

+

105.6

- 55,669

- 13.3

+

336,352

4-

42 6

Över 100

> . . . +

442,789

+

73.7

- 128,904

- 24.8

+

313485

+

28.»

Summa +

2,067,499

+

83.9

- 417,165

- 9.6

+ 1,650,334

+

24.2

Kalkylen för södra och mellersta Sverige (bil. 3) redovisar en jordbrukarbefolkning
1,834,000 personer. Örn härtill lägges ett folkmängdstal för
Norrland (inkl. Gästrikland), som med samma reduktionstal (—4.2 %) och med
hänsyn tagen till förändringarna i åkerarealens storlek inom olika brukningsdelar
framräknas ur tull- och. traktatkommitténs utredning — denna siffra blir

427,000 personer — skulle det föreliggande materialet inalles innesluta en jord 1

Skörd med avdrag av utsäde.

2 Uträknad med ledning av hektarskörden i medeltal för åren 1913—1917 och arealerna från de
jordbruksstatistiska lokalundersökningarna åren 1913—1918 samt arealinventeringen år 1919

Uträknad med ledning av hektarskörden i medeltal för åren 1925—1927 och arealerna från 1927
ars jordbruksräkning.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

239

brukarbefolkning av 2,261,000 personer. Detta antal stämmer visserligen i
och för sig rätt val med den uppskattning, som kan göras med ledning av folkräkningen
och för vilken förut redogjorts. Denna uppskattning gav siffran

2.270.000 personer. Härtill är dock att ånyo erinra, att å ena sidan uppskattningslistornas
jordbrukarbefolkning säkerligen innesluter element, vilka vid
folkräkningen till sitt huvudyrke placerats inom annan näringsgrupp, å andra
sidan folkräkningen bland jordbrukare givetvis medtagit den befolkning å brukningsdelar
under 1 har. vars huvudyrke är jordbruk. Huru dessa bägge befolkningsgrupper
kvantitativt förhålla sig till varandra, kan ej säkert bedömas.
Därest man frågar sig. i vilken utsträckning den odlade arealen i vårt
land förmår att frambringa brödsäd för den därå levande befolkningen, kan
man givetvis ej bortse från förefintligheten av brukningsdelar under 1 har, även
örn en stor del av deras odlare driva annan näring vid sidan av sitt lilla jordbruk.
Från de allra minsta lägenheterna, under a/4 har, må man i detta sammanhang
kunna helt bortse. Ej så beträffande brukningsdelarna mellan 1/4 och
1 har, vilka enligt jordbruksräkningen år 1927 utgjorde c:a 56,000 med en åkerareal
av i runt tal 41,000 har. och vilkas befolkning torde kunna skattas till
ungefär 225,000 personer. Tillägges till någon väsentlig del denna befolkning,
kommer summan att avsevärt överskrida folkräkningens jordbrukarsiffra, vilket
icke gärna kan ha annan förklaring än att uppskattningslistorna och folkräkningen
efter olika grunder bestämt den till jordbruket hörande folkmängden.
Jämväl i fråga örn fördelningen av jordbrukarbefolkningen på olika landsdelar
förmärkas avvikelser mellan den här framlagda kalkylen och folkräkningen.
Sålunda är Norrlands folkmängd något lägre i denna redovisning än den att
döma av folkräkningen borde vara. Enligt denna inrymde de 5 norrländska länen
19.4 % av rikets jordbrukarbefolkning (fiske och skogsbruk ej medräknade).
Enligt denna utredning skulle Norrland innesluta 18.9 % av rikets siffra. Eller
i absoluta tal räknat, i stället för 427,000 skulle i Norrland vara att finna

440.000 personer.

Det resultat överskottskalkylen har att framvisa i fråga om den totala förbrukningen
inom jordbruket kan underkastas följande eftersyn. Till människoföda
anges ha åtgått 367,000 ton, till kreatursföda 95,000 ion för södra och
mellersta Sverige. Summa 462,000 ton. För Norrland kan, örn hänsyn tas
till där rådande något lägre förbrukning (enligt centralbyråns tidigare undersökning),
förbrukningen beräknas utgöra 83,000 ton. Inalles ger detta en förbrukning
inom jordbruket av 545,000 ton och inom befolkningen i övrigt av

537.000 ton, siffror som mycket nära ansluta sig till förut gjord överslagsberäkning.
Fördelas dessa 537,000 ton på den befolkning, som ej av beräkningen
är innesluten, erhålles en genomsnittlig förbrukningssiffra av 141 kg. De 4
kg., med vilka detta medeltal skiljer sig från av socialstyrelsen som sannolik
angiven siffra, skulle, därest de överflyttades till icke jordbrukare från jordbrukare,
för dessa senare representera en minskning i förbrukningssiffran något
under 7 kg. I bägge fallen representera dessa differenser ej mer än 3 %
av antagen förbrukning. Och det torde knappast med nu förefintligt material
kunna bedömas, huruvida det är siffran 145 eller siffran 200 som är för hög.
Det handlar här örn, må till sist anmärkas, genomsnitt för befolkningen, delad
blott i två grupper, utan hänsyn till alla de gradationer, som i verkligheten
torde förekomma hos olika befolkningsgrupper.

Överskott eller brist på brödsäd. Sedan storleken av nettoskörd och förbrukning
av brödsäd fastställts, har i den bifogade tabellen (bil. 3) för de särskilda
storleksgrupperna av brukningsdelar inom varje län och naturligt område av
södra och mellersta Sverige utförts en jämförelse mellan dessa båda faktorer.
För vissa områden och storleksgrupper uppvisar tabellen ett överskott av brödsäd,
för andra en brist. De förra kunna alltså draga viss nytta av en prisför -

240

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

höjning på vete och råg, de senare måste köpa brödsäd för tillgodoseende av
sina egna behov och hava alitsa omedelbar nackdel av prisökning.

Enligt de i tabellen utförda beräkningarna erhålles för hela södra och mellersta
Sverige, vartill i denna undersökning icke lagts Gästrikland, ett överskott
av 3,862,000 deciton brödsäd eller 45.6 % av totala tillgången av brödsäd.
Enligt tull- och traktatkommitténs utredning utgjorde överskottet 2,008,000
deciton eller 29.3 % av totala tillgängen av brödsäd och enligt omräkningen
i propositionen (med en genomsnittsförbrukning per individ av 200 kg.)

3,875,000 deciton eller 47.1 % av totala tillgången. Härvid är att märka, att
i sistnämnda båda summor jämväl ingå siffror för Gästrikland. Av en här
nedan intagen tablå framgår, huru stort det sammanlagda överskottet resp.
bristen är i södra och mellersta Sverige inom varje särskild storleksgrupp, varvid
kvantiteten dels angivits i deciton, dels i % av totaltillgången av brödsäd.
(Jämför propositionens tab. 15.)

Södra och mellersta Överskott eller brist Överskott eller brist i % av

Sverige

1,000 dt.

totaltillgång

1

(utom Gästrikland)

Överskott

Brist

Skillnad

Överskott

Brist

Skillnad

1—2 hektar.......

—

268

- 268

_

74.6

- 74.6

2—5 » ...

—

322

- 322

_

38.9

- 38.9

5^—10 > .......

213

42

+ 171

23.7

18.1

+ 15.7

10—20 • .....

918

2

+ 916

50.9

37.0

+ 50.7

20—30 > .....

749

7

+ 749

64.8

30.7

+ 64.7

30—50 > ......

881

7

+ 881

69.5

7.4

+ 69.5

50—100 » .......

775

7

+ 775

68.9

30.5

+ 68.8

Över 100 » .......

960

*/

+ 960

67.0

46.6

+ 67.0

Samtliga

4,496

634

+ 3,862

58.5

44.4

+ 45.6

I efterföljande tablå är på grundval av uppgifterna i nyssnämnda tabell uträknat
dels antalet brukningsdelar och antalet personer av den jordbruksidkare
befolkningen å dessa brukningsdelar, för vilka brist uppstått och för
vilka den egna produktionen sålunda icke täcker behovet, dels även antalet
brukningsdelar och antalet personer, för vilka överskott uppstått. Denna
tablå är för jämförelsens skull uppställd i full analogi med de förut utförda
(jämför propositionens tab. 16 och 17). Såsom centralbyrån härefter får tillfälle
utveckla, finnas emellertid starka skäl att uppställa materialet icke uppdelat
blott efter två kategorier, överskott och brist, utan efter tre, överskott,
brist och en osäker mellangrupp.

0

ver

skott

B r i

s t

Brukning

sdelar

Personer

Brukningsdelar

Personer

Antal

%

Antal

%

Antal

%

Antal

%

1—2 hektar . . . .

—

—

—

—

44,181

100.0

174,356

100.0

—

—

—

84,360

100.0

384,009

100 o

5—10 > . . . .

74.7

291,625

73.4

18,575

25.3

105,761

26.6

10—20 > . . . .

. 52,553

99.4

341,285

99.3

296

0.6

2,378

0.7

20—30 » . . . .

. 16,437

99.7

139,106

99.6

50

0.3

606

0.4

30—50 » . . . .

. 10,607

99.7

122,901

99.5

31

0.3

592

50—100 > . . . .

. 5,103

99.6

113,066

99.4

21

0.4

665

0.6

Över 100 > . . . .

. 2,437

99.7

157,679

99.7

7

0.3

396

0.3

Södra och mellersta Sverige 141,857

49.0

1,165,662

63.5

147,521

51.0

668,763

36.5

Gästrikland......

20.8

7,651

33.8

4,675

79.2

14,984

66 2

Norra Sverige i övrigt .

—

—

—

—

75,749

100.0

403,975

100.0

Hela landet 143,085

38.6

1,173,313

51.9

227,945

61.4

1,087,722

48.1

Propositionen (200 kg.) .

. 165,604

43.4

1,366,719

57.1

215,567

56.6

1 025 489

42.9

1 ali- och traktatkommittén 105,806

27.8

1,038,405

43.4

275,365

72.2

1,353,803

56.6

‘ Totaltillgång = nettoskörd nied tillägg för inköpt brödsäd.
2 Bristen understiger 1,000 dt.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

241

Resultatet kan sammanfattas sålunda, att av hela antalet brukningsdelar (med
över 1 hektar åker), 371,030 stycken, 143,085, motsvarande 38.6 %, utvisa
överskott å brödsäd och återstoden, 227,945, motsvarande 61.4 /, utvisa brist
å brödsäd; samt att av hela den jordbrukande befolkningen, beräknad till
2,261,035 personer, 1,173,313 personer, motsvarande 51.9 %, tillhöra brukningsdelar,
som utvisa överskott å brödsäd, medan resten, 1,087,722 personer eller
48.1 %, tillhöra brukningsdelar, som utvisa brist å brödsäd. Om jämförelse
sker med de båda tidigare beräkningarna, enligt tull- och traktatkommitténs
utredning och i propositionen (med en antagen genomsnittsförbrakning av 200
kg. per person), förskjutes vid nu utförda beräkning antalet brukningsdelar,
som utvisa överskott å brödsäd, sålunda från att utgöra 27.8 resp. 43.4 % till
att utgöra 38.6 % av hela antalet brukningsdelar. På samma sätt förskjutes
storleken av den del av den jordbrukande befolkningen, som tillhör brukningsdelar
med överskott av brödsäd, från att utgöra 43.4 resp. 57.1 % till att utgöra
51.9 % av hela jordbrukarbefolkningen.

Höjningen i procenttalen, utvisande överskott av brödsäd, för brukningsdelar,
resp. personer enligt den senaste beräkningen i jämförelse med tull- och
traktatkommitténs beräkning — resp. motsvarande sänkning gentemot omräkningen
i propositionen -— beror till sin väsentliga del på en stark förskjutning
beträffande storleksgruppen 5—10 hektar. Såsom av den bifogade tablån
(bil. 2) framgår, hade visserligen brödsädesarealen inom denna storleksgrupp
av brukningsdelar avsevärt förminskats inom riket i dess helhet. Men detta
blir långt mer än motvägt genom den starka ökningen av hektarskörden å
brödsäd, som i samband med den konstaterade förskjutningen från råg- till
veteproduktion ägt rum. Brödsädesproduktionen synes ostridigt inom denna
viktiga storleksgrupp hava tagit en sådan utveckling, att dithörande jordbruk
i södra och mellersta Sverige — så vitt saken kan belysas med den art av medeltalsberäkningar
nu är i fråga — i det stora flertalet områden genomsnittligt
framstå som självförsörjande i fråga örn brödspannmål och med något överskott
till avsalu.

För de mindre brukningsdelarna 1—5 har och för dem över 10 har ändras
bilden mindre starkt. Grupperna 1—2 och 2—5 har utvisa alltjämt över hela
linjen brist; grupperna fr. o. m. 10 har hava genomgående överskott. Bristkvantiteternas
minskning i de lägsta grupperna är emellertid anmärkningsvärd,
liksom den mycket betydande ökningen av överskottskvantiteterna vid det
större bondebruket och det egentliga storbruket utom dess allra största enheter.

Brukningsdelar och jordbrukarbefolkning med överskott, resp. brist. I propositionen
omförmälas såväl den äldre kalkylens som företagna omräkningars
resultat i avseende å det antal brukningsdelar liksom det antal jordbrukande
personer, som tillhöra jordbruk med överskott och jordbruk med brist å brödsäd.
Dessa uppgifter innesluta ett osäkerhetsmoment, som tillhör den använda metoden.
Sedan för var storleksgrupp och vart naturligt område räknats ut kvantiteten
överskott, resp. brist, har hela antalet brukningsdelar resp. hela antalet personer
hänförts under rubriken överskott eller brist, hur små tal än överskotten
eller bristerna representera. Med hänsyn till osäkerheten i de använda räknefaktorerna
kan detta lätt skapa oriktiga föreställningar örn vad det framlagda materialet
överhuvud ger möjlighet att konstatera. Örn exempelvis en jordbrukargrupp
av 20,000 personer föres på överskotts- eller bristsidan, därför att
kalkylen visar ett överskott, resp. en brist om 200 dt., d. v. s. 10 kg. per person,
så torde man redan på grund av osäkerheten i förbrukningssiffran människoföda
rätteligen böra säga, att man icke vet, örn flir denna befolknings vidkommande
föreligger överskott eller brist. För att erhålla en föreställning
örn den osäkerhetsmarginal, beräkningar av detta slag innesluta, har en gransk Bihang

till riksdagens protokoll 1930. 11 sami. 2 hafi. (Nr 2.) 16

242

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

ning företagits av såväl den äldre kalkylen som av propositionens omräkning.
Enahanda behandling hava resultaten av centralbyråns nya beräkning undergått.

Härvid hava som de närmast till hands liggande kriterierna på osäkerheten
använts överskottets, resp. bristens relativa storlek, dels i förhållande till befolkningen
inom området, dels i förhållande till den sammanlagda egenförbrukningen.
Som gränsvärden, under vilka utpräglad osäkerhet ansetts föreligga,
ha därvid använts, i det förra hänseendet 25 kg. per individ (10—15 %
av konsumtionen till människoföda), i det senare hänseendet 10 % av »summa
förbrukning» till såväl människoföda som kreatursföda. Denna granskning behöver
ej företagas beträffande de minsta och de större brukningsdelarna (grupperna
1—2 och över 20 har), då dessa grupper utan avsevärt fel kunna i sin
helhet tilldelas rubriken brist, resp. överskott. Granskningen kan alltså begränsas
till grupperna 2—5, 5—10 och 10—20 har, vilka grupper innesluta
en övervägande del av jordbrukarebefolkningen (60 % av södra och mellersta
Sveriges jordbrukare) och vilkas förhållanden i första rummet äro av intresse
för det problem, som är i fråga. Så må antecknas, att vid en av propositionens
omräkningar (under antagande av 20 % ökning i skörden och en förbrukningssiffra
av 200 kg. till människoföda) antalet personer å områden med överskott
av brödsäd höjts med inalles 328,314. Av denna höjning falla på grupperna

2—5 har..................... 40,869

5—10 »..................... 274,309

10—20 »................. 9,749

Summa 324,927

övriga grupper bidraga till höjningen allenast med 3,387 personer. Främsta
intresset tilldrar sig som synes gruppen 5—10 har. I fråga om antalet brukningsdelar,
som inalles höjts vid omräkningen med c:a 60,000, bidrager gruppen
5—10 har med ej mindre än 49,000.

En sammanställning av uppgifterna (se bil. 4 a) rörande de områden, där
överskotts- eller bristsiffran understiger 25 kg. per person, utvisar för tullock
traktatkommitténs utredning (betecknad TT) och propositionens omräkning
efter konsumtionssiffran 200 (betecknad P) följande resultat:

De båda kontrollerna, med 25 kg. per person och med 10 % av »summa förbrukning»,
hava vid granskning av TT och P -— ovannämnda storleksgrupper
— visat sig giva så nära identiskt lika resultat, att skillnaden begränsar sig
till ett enda område inom grupp 5—10 har hos TT, som med det ena kriteriet
kommer strax inunder, enligt det andra kriteriet en obetydlighet över gränsen.
Med hänsyn härtill har det ansetts tillräckligt att blott ange de enligt
gränsvärdet 25 kg. per person osäkra områdena.

Sammanställningen utvisar därvid:

Inom gruppen 2—5 har faller i TT intet av områdena under denna osäkerhetsmarginal,
inom samma grupp i P däremot 8 områden, vilka innehålla 12,075
brukningsdelar och 53,044 personer. Inom gruppen 5—10 har bliva de osäkra
områdena: för TT 9 med 19,525 brukningsdelar och 110,093 personer, för P
likaledes 9 (men helt andra) med 19,017 brukningsdelar och 109,599 personer.
Inom gruppen 10—20 har äro slutligen motsvarande siffror: för TT 4 områden,
3,671 brukningsdelar, 25,218 personer och för P 2 områden, 1,042 brukningsdelar,
7,541 personer.

Tillhopa visar detta, att utpräglad osäkerhet rörande överskott eller brist
föreligger: beträffande TT för 23,196 brukningsdelar och 135,311 personer
samt i fråga örn P för 32,134 brukningsdelar och 170,184 personer.

Det torde då ge ett mer rättvisande uttryck av det konstaterbara att sammanställa
tabellmaterialet i bägge fallen sålunda:

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

243

TT.

2—5

5—10

10-20

2-5

5—10

10—20

Brist

Osäkerhet

Överskott

har ....

> . • . .

> . . . .

. . . 226,882 .

. . . 7,541 >

110,093 pers.
25,218 >

80,171 pers.
337,581 >

639,147 pers.

135,311 pers.

417,752 pers.

P.

Brist

Osäkerhet

Överskott

har ....

> . . . .

> . . . .

. . . 340,470 pers.

. . . 31,120 »

53,044 pers.
109,599 »

7,541 »

11,210 pers.
276,327 »

362,799 »

371,590 pers. 170,184 pers. 650,336 pers.

Om man ur TT :s och P :s tabeller uttar de tre nu behandlade grupperna, erhåller
man följande sammanlagda personantal för brist och överskott:

Brist Överskott

TT ................. 745,139 446,971

P.................. 420,212 771,898

vilket innebär en överflyttning från — till + av 324,927 personer. Därest den
osäkra gruppen härovan klyves mitt uti, reduceras skillnaden mellan beräkningen
TT och P avsevärt, överflyttningen kommer då att begränsas till
250,120, enär bristsiffran TT skulle sjunka till 706,802 och bristsiffran P stiga
till 456,682.

Motsvarande förfaringssätt skall nu tillämpas på det tabellmaterial, centralbyråns
nya beräkning innesluter. Enligt en på motsvarande sätt, som nyss
angivits, upprättad tablå faller uti den nya beräkningen (betecknad S) under
osäkerhetsgränsen 25 kg. per person: inom gruppen 2—5 har 3 områden med
3,611 brukningsdelar och 14,560 personer; inom gruppen 5—10 har 10 områden
med 18,434 brukningsdelar och en folkmängd av 101,178 personer; inom gruppen
10—20 har faller nu intet område under den använda osäkerhetsgränsen.

I nu ifrågavarande hänseende ter sig osäkerheten mindre uti den nya beräkningen
än i bägge de förut omförmälda, i det osäkerheten inalles gäller 15,156
brukningsdelar och 115,738 personer. Dock torde härtill få läggas för Gästrikland,
som blott summariskt kan behandlas, 962 brukningsdelar och 4,505
personer.

Följande sammanställning erhålles sålunda ur det nya materialet.

S.

Brist

2—5 har . . 369,449 pers

5—10 » . . 65,940 »

10—20 » . . 2,378 »

Gästrikland L . _ 14,984 »

452,751 »

Osäkerhet Överskott

14,560 pers. —

101,178 » 230,268 pers.

— 341,285 »

4,505 »—

120,243 » 571,553 >

Halveras som förut den osäkra gruppen, bliva siffrorna för brist och överskott
resp. 512,872 och 631,675. I förhållande till TT innebär detta en minskning
av befolkningen med brist om 232,267 och en höjning av befolkningen
med överskott örn 184,707 (totalbefolkningen är nu en annan, likaså dess fördelning
på storleksgrupper, varför + och — ej motväga varandra). Den förskjutning
i förhållande till TT, som beräkningen S utvisar, är som synes vä -

244

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

sentligen mindre (93,000—140,000 mindre) än vid beräkning P. Mest markant
vid jämförelse mellan TT och S är den kraftiga minskningen av siffran för
brist.

Örn nu med tilläggande av Norrland uträknas ett resultat för hela landet,
blir fördelningen efter brist och överskott följande:

Brist % Osäkerhet % Överskott %

Brukningsdelar . . 217,445 (58.6) 23,273 (6.3) 130,312 (35.1)
Jordbrukare . . . 1,033,341 (45.7) 123,389 (5.5) 1,104,305 (48.8)

Bland brukningsdelarna företräder ett starkt flertal bristområden. I fråga
om befolkningen överväga överskottsområdena med 70,000 personer. Men då
de osäkra områdena innesluta drygt 120,000 personer, kan ett säkert flertal
icke ur detta material konstateras. Skall hänsyn tagas även till odlare å brukningsdelar
mindre än 1 har, synes flertalet komma att överflyttas till bristområdena.
Vid siffrornas bedömande må ej förbises, att i överskottsbefolkningen
ingå 271,000 personer, tillhörande 7,540 brukningsdelar över 50 har,
vilka i medeltal alltså inrymma 36 personer. Föreliggande data tyda på att
de båda delarna av jordbrukarebefolkningen: de som hava fördel av ett ökat
spannmålspris och de som icke lia det ungefärligen hålla varandra i jämvikt,
vilket omdöme emellertid gäller endast under förutsättning, att storbrukens
lönarbetare tillräknas den förstnämnda kategorien.

Med avseende å det osäkra bältet mellan de bägge huvudgebiten, vilket bälte
i den nya utredningen visat sig anmärkningsvärt smalt, må framhållas, att dess
redovisande på sätt nu skett starkt begränsar räckvidden av föreliggande felkällor.
Detta bälte täcker ju en förbrukningsmarginal av 25 kg. per person.
Insättandet av en något lägre eller något högre individförbrukning skulle som
synes föga förändra bilden i stort.

Så beskaffat som det bearbetade materialet är, torde man på denna punkt
få stanna vid nyss uttalade allmänna omdömen. Förelåge möjlighet att mera
detaljerat intränga i förhållandena, skulle måhända bilden Wiva en annan.
Det är exempelvis med vad här framlagts icke klart, huru gränsen mellan
överskott och brist förlöper inom den viktiga gruppen 5—10 har. Inom densamma
övervägande + (i södra och mellersta Sverige); nedanför densamma
genomgående —. Hade man gruppen uppdelad i två (5—7 och 7—10), synes
en överraskning ej utesluten, av tillräcklig betydelse att väl märkas i slutresultatet,
då gruppen omfattar nära 400,000 personer. Vidare förtjänar det understrykas,
att alla resultat nu äro vunna från utgångspunkten att sammanslå
vete och råg och blott räkna med sammanslagen brödsädeskvantitet. Det hade
varit av ett synnerligt intresse att i stället kunna utföra kalkyler för vart sädeslass
för sig. Veterligen har en mycket stor förändring ägt rum i deras produktionssiffror.
Måhända motsvaras den allmänt kända förskjutningen bland
den köpande allmänheten från råg- till vetekonsumtion av en förskjutning i
samma riktning även bland jordbrukarna. Konstateras kan, att produktionens
förändring varit olika stark för olika storleksgrupper av jordbruk. Allt detta
tillsammantaget gör, att problemet varit värt att ställa, som nu antytts. Men
då inga hållbara grunder kunnat finnas för att göra separata överskottskalkyler
för råg och vete, har centralbyrån helt avstått från att i annan mån beröra
problemet än som nu antydningsvis skett.

Sedan i det föregående så ingående som omständigheterna medgivit frågan
örn förefintligheten av ett salufritt överskott hos landets jordbrukare blivit behandlad,
övergår centralbyrån till den slutliga frågeställningen: vilken ekonomisk
betydelse har detta salufria överskott för jordbrukarna? Det är med det
föregående gjort sannolikt, att ett mycket betydande antal, kanske hälften av

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

245

dem kunna ha fördel av ett höjt pris på den saluförda brödspannmålen. Nu
frågas: hur stor kan denna fördel vara?

Materialet tillåter självfallet inga andra svar än sådana, som uttrycka genomsnittsförhållanden.
Men med den uppdelning tabellmaterialet har, på naturliga
områden och storleksgrupper, är det dock ägnat att i viktiga hänseenden
belysa frågan. Detta skall i det följande ske genom en undersökning av
vinst, resp. förlust, som genomsnittligt uppstår, därest 1 kronas förhöjning av
brödsädespriset sker under de förhållanden tablån i bilaga 3 utvisar. För det
ändamålet har uträknats för varje naturligt område i södra och mellersta Sverige
den genomsnittliga vinsten eller förlusten per brukningsdel, därest områdets
hela överskotts- resp. bristkvantitet säljes till ett med 1 krona förhöjt
pris. (Se bilaga 5.) Därjämte ha motsvarande vinst eller förlust ock beräknats
per individ, dock endast för samtliga områden under ett inom var storleksgrupp.
Denna sista beräkning har utförts jämväl för tull- och traktatkommitténs
tab. 2 och motsvarande tabeller i propositionen. Sammanställningarna
av dessa sistnämnda beräkningar meddelas här nedan:

Yinst, resp. förlust vid 1 kronas förhöjning i brödsädespriset.

I. Enligt TT.

Per

brukningsdel

Per

person

Brukningsdelar

Personer

Överskott

5-10

har ....

......16,409

86,380

85,000

5

0.98

10-20

> . . . .

...... 53,464

360,591

590,000

11

1.64

20—30

> . . . .

......17.127

149,911

531,000

31

3.54

30—50

> . . . .

......11.128

134,980

635,000

57

4.70

50—100

> . . . .

...... 5,089

117,732

479,000

94

4.07

Över 100

> . . . .

...... 2,589

188,811

633,000

244

3.35

Brist

1-2

> . . . .

...... 49,685

193,772

342,000

- 7

1.76

2-5

> . . . .

......89,132

404,724

465,000

- 5

1.15

5-10

> . . . .

...... 58,594

330,666

131,000

- 2

0.4 0

II.

Enligt P.

Brukningsdelar

Personer

Överskott

Per

brukningsdel

Per

person

2—5

har ....

...... 9,513

40,869

1,000

0.1

0.02

5—10

> . . . .

..... 65,227

360,689

266,000

4

0.74

i 0—20

> . . . .

......54,815

370,340

979,000

18

2.64

20—30

> . . . .

......17,182

150,632

753,000

44

5.00

30—50

> . . . .

......11,128

134,980

868,000

78

6.43

50—100

> . . . .

...... 5,136

119,187

667,000

130

5.60

Över 100

> . . . .

...... 2,603

190,022

904,000

347

4.76

Brist

1-2

> . . . .

...... 49,685

193,772

274,000

— 6.6 —

1.41

2-5

......79,619

363,855

271,000

- 3,3 -

0.74

5—10

* ... .

...... 9,776

56,357

18,000

- 2 -

0.32

III.

Enligt S.

Brukningsdelar

Personer

Överskott

Per

brukningsdel

Per

person

5—10

har ....

...... 54,720

291,625

213,194

4

0.73

10-20

> ... .

...... 52,553

341,285

918,160

17

2,69

20—30

y ... .

......16,437

139,106

748,929

46

5.38

30-50

y ... .

......10,607

122,901

880,676

83

7.17

50—100

y ... .

...... 5,103

113,066

775,166

152

6.86

Över 100

> ....

...... 2,437

157,679

960,764

394

6.09

Brist

1-2

y ... .

......44.181

174,356

267,986

- 6

1.64

2—5

y ... .

...... 84,360

384,009

321,388

- 4

0.84

5-10

y ... .

......18,575

105,761

42,195

- 2 -

0.40

246

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Den uppfattning, man av dessa tablåer kan bilda sig angående salufria överskottets,
resp. bristkvantitetens betydelse för jordbrukarnas ekonomi, blir i stort
sett densamma enligt alla tre tablåerna. I fråga örn inköpskvantiteten — som
behandlats blott i vad angår de tre lägsta storleksgrupperna — innebär 1 kronas
förhöjningspris en belastning för samtliga områden i grupp 1-—2 och 2—5
har och för några inom grupp 5—10. Belastningen är i genomsnitt föga avsevärd,
för de två huvudgrupperna 4—6 kr. per brukningsdel enligt den nya utredningen.
överskottsområdenas vinst ställer sig däremot mycket olika inom
olika storleksgrupper med en jämn och stark stegring, ju högre upp i storleksordningen
man kommer. För den stora gruppen 5—10 har är vinsten obetydande,
4 kr. per brukningsdel, men närmar sig i den högsta gruppen 400 kr.
enligt centralbyråns tabell. Olikformigheten i vinstfördelningen på storleksgrupperna
framträder vidare väsentligt kraftigare i denna än i tull- och traktatkommitténs
siffror. Den allmänna förskjutning, som inom spannmålsproduktionen
skett, synes alltså ha resulterat i att den relativa fördelen av ett förhöjt
brödsädespris än mer markerat förlagts inom storbrukets rayon. — Den
sidoordnade uträkningen av vinst resp. förlust per person torde icke kräva
annan kommentar än att denna siffra enligt alla tre tablåerna når sitt maximum
inom gruppen 30—50 har, med drygt 7 kr. per person enligt centralbyråns material;
därovan sjunker den, liksom ock nedåt, och ligger för gruppen 5—10 har
under 1 krona.

Redan av denna allmänna översikt framgår, att för ett mycket stort antal av
de jordbrukare, som lia spannmål till avsalu, fördelen av ett förhöjt pris framstår
som relativt ringa. Då emellertid förhållandena kunna väntas vara rätt
olika inom olika naturliga områden, har centralbyrån även sammanställt de
enskilda områdena efter vinstklasser till vinnande av en mera ingående belysning
av den ekonomiska betydelse det salufria överskottet har inom olika storleksgrupper.
Häröver meddelas omstående tablå: (Jämför motstående sida.)

Av tablån framgår bl. a. följande:

Inom grupp 5—10 har äro blott vinstklassema upp till 15 kr. företrädda,
flertalet brukningsdelar äro redovisade i den lägsta, under 5 kr.; inom grupp
10—20 har komma över hälften på klasserna under 15 kr. och en ringa del nå
Över 30 kr.; intet område kommer i genomsnitt över 50 kr.; inom grupp 20—
30 har finnes vinst uppemot 100 kr. representerad, bortåt en tredjedel når över
50 kr.; inom grupp 30—50 har ligger däremot ett starkt flertal över denna
gräns, intet område kommer upp till 200 kr.; inom grupp 50—100 har överväga
brukningsdelar med över 100 kr. vinst, och inom gruppen över 100 har
ligger flertalet över 200 kr.; endast denna grupp är företrädd av vinster överstigande
500 kr.

Summakolumnen utvisar, att vinst understigande 30 kr. är företrädd av
106,826 brukningsdelar, 75.3 % av hela antalet för överskottsområdena redovisade.
Mer än hälften (82,879) ligga under siffran 15 kr.

I fråga örn befolkningen uti överskottsområdena utvisar tablån, att områdena
med genomsnittlig vinst under 30 kr. innesluta 649,402 eller 55.6 % av
hela överskottsbefolkningen. Av befolkningen i återstående områden (vinst
över 30 kr.) tillhör flertalet, 267,450, de två högsta storleksgrupperna. Det
medelstora och större bondebruket, grupperna 10—20, 20—30 samt 30—50
har, representeras i vinstklasserna över 30 kr. av inalles 248,810 personer,
bland vilka till grupp 10—20 har höra 41,464.

Sammanfattningsvis må anföras, att för över hälften av överskottsområdenas
befolkning och tre fjärdedelar av deras brukningsdelar den genomsnittliga
vinsten av 1 kronas prisförhöjning skulle stanna under 30 kr. per brukningsdel.
I förhållande till jordbruksföretagens hela ekonomi torde ett dylikt be -

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2. 247

a) Fördelningen av brukningsdelarna inom områden med överskott av brödsäd efter
vinstens storlek vid 1 kronas förhöjning i brödsädespriset per 100 kg.

Vinst per

5—10

10—20

20-30

30-50

50—100

över 100

Summa

brukningsdel

har

har

har

har

har

har

— 5 kr.

. . . . 39.167

3,036

—

—

—

—

42,203

5— 10 »

. . . . 11,484

10,193

288

—

—

—

21,965

10— 15 »

. . . . 4,069

14,272

370

—

—

—

18,711

15— 20 >

_

9.508

1,114

89

—

—

10,711

20— 30 >

_

8,942

3,536

653

85

20

13,236

30— 40 >

_

2,494

4,248

350

36

—

7,128

40 - 50 >

_

4,108

1,982

1,338

—

13

7,441

50— 75 .

_

_

2,811

3,728

215

—

6,754

75—100 >

_

_

2,088

1,436

1,022

22

4,568

100—150 •

.

_

—

1,763

2,083

116

3,962

150—200 >

_

_

1,250

256

176

1,682

200—300 >

_

_

—

—

1,274

963

2,237

300—500 »

_

_

—

—

132

290

422

över 500 >

... -

—

—

—

—

837

837

Summa 54,720

52,553

16,437

10,607

5,103

2,437

141,857

b) Fördelningen av jordbruksbefolkningen inom områden med överskott av brödsäd
efter vinstens storlek vid 1 kronas förhöjning i brödsädespriset per 100 kg.

— 5 kr.

5—10

har

. . . 212,383

10-20

har

20,155

5- 10

>

. . . 59,385

64,989

10- 15

>

. . . 19,857

96,527

15— 20

»

—

58,264

20— 30

>

—

59,886

30— 40

>

—

16,287

40— 50

>

—

25,177

50- 75

>

... -

—

75—100

>

... -

—

100—150

>

... -

—

150-200

1

... —

—

200-300

»

... -

—

300—500

>

... -

—

över 500

>

—

—

Summa 291,025 341,285

20-30

30—50

50—100

över 1(

har

har

har

har

2,792

_

■-

3,262

—

—

—

10,036

1,053

—

—

28,541

8,977

2,050

1,245

36,210

3,951

922

—

16,136

13,515

—

892

25,200

39,674

4,927

—

16,929

20,425

21,773

1,403

_

22,075

47,255

6,513

_

13,231

5,211

12,471

_

_

27,981

58,749

_

_

2,947

20,478

—

—

—

55,928

139,106

122,901

113,066

157,679

Summa

232,538

127,166

119,646

69,353

100,699

57,370

55,720

69,801

60,530

75,843

30,913

86,730

23,425

55,928

1,165,662

lopp få anses spela en underordnad roll. Då härtill lägges vad förut frarnkommit
angående brödspannxnålsskörd och salufritt överskott i allmänhet och
särskilt angående den del av det svenska jordbruket, som överhuvud ej har något
saluöverskott av brödsäd, synes det material, centralbyrån haft till förfogande,
angiva, att spannmålsodlingen i avsevärd utsträckning nått fram till
eller närmat sig självförsörjning i södra och mellersta Sverige, även inom
mindre jordbruk, att mer än hälften av landets jordbruk dock ej torde vara
fullt självförsörjande i fråga örn brödsäd, saint att inom den brödsädesförsäljande
jordbruksgruppen denna försäljning synes vara för flertalet jordbruk av
ringa eller i vart fall relativt underordnad ekonomisk betydelse.

Statistiska centralbyrån tillåter sig slutligen framhålla, att vad vid detta
ärendes beredning framkommit angående bristfälligheten i vissa hänseenden
uti till buds stående källor, är ägnat att starkt belysa angelägenheten av fördjupad
och mer individualiserad kännedom örn jordbrukets produktions- och
konsumtionsförhållanden.

Stockholm den 10 april 1930.

RICKARD SANDLER.

Otto Grönlund.

248

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bilaga 1.

Brukningsdelarnas antal inom olika storleksgrnpper.

Storleksgrnpper av
brukningsdelar med
åker örn

Södra och mellersta Sveriges

Norrland

Hela riket

slättbygder

skogsbygder

Antal

%

Antal

%

Antal

%

Antal

%

År 1919.

0.26—1 hektar.....

22,709

12.6

20,323

12.5

13,200

15.1

56,232

13.1

1—2 » .....

21,882

12.2

25,993

16.1

16,681

19.1

64,556

15.1

2-5 > .....

34,971

19.5

51,720

32.0

29,256

33.5

115,947

27.0

5-10 » .....

34,677

19.3

38,469

23.8

19,711

22.5

92,857

21.7

10— 20 » .....

35,864

20.0

18,302

11.3

7,541

8.6

61,707

14.4

20— 30 • .....

13,631

7.6

3,688

2.3

750

0.9

18,069

4.2

30- 50 > .....

9,317

5.2

1,953

1.2

189

0.2

11,459

2.7

50-100 » .....

4,299

2.4

966

0.6

90

0.1

5,355

1.2

över 100 > .....

2,161

1.2

382

0.2

33

O.o

2,576

0.6

Summa

179,511

lOO.o

161,796

100.0

87,451

lOO.o

428,758

1OO.0

År 1927.

0.26—1 hektar.....

19,521

11.4

20,768

13.1

15,833

16.2

56,122

13.1

1-2 » .....

19,057

11.2

25,124

15.8

19,454

20.0

63,635

14.9

2—5 > .....

32,342

19.0

52,018

32.7

33,318

34.2

117,678

27.6

5-10 > .....

35,324

20.7

37,971

23.9

21,238

21.8

94,533

22.1

10— 20 > .....

36,075

21.1

16,774

10.5

6,744

6.9

59,593

14.0

20- 30 > .....

13,226

7.7

3,261

2.1

627

0.6

17,114

4.0

30— 50 > .....

8,828

5.2

1,810

1.1

175

0.2

10,813

2.5

50-100 ......

4,196

2.5

928

0.6

71

0.1

5,195

1.2

över 100 > .....

2,095

1.2

349

0.2

25

0.0

2,469

0.6

Summa

170,664

100.0

159,003

100.0

97,485

lOO.o

427,152

100.0

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

249

Bilaga 2.

Arealen av vete och råg samt hela åkerarealen inom olika storleksgrupper
av brukningsdelar.

Storleksgrupper
(med hektar åker)

Är 19 19

Åker

Vete

Råg

Vete och råg

Areal

Areal

%

Areal

%

Areal

%

Södra o. mellersta Sveriges

slättbygder

0.26—1 hektar..........

14,918

276

1.8

1,775

11.9

2,051

13.7

1—2 > ..........

34.309

837

2.4

4,291

12.5

5,131

14.9

2-5 » ..........

121,618

3,862

3.2

15,147

12.5

19,009

15.7

5-10 » ..........

260,590

9,865

3.8

30,508

11.7

40,373

15.5

10- 20 > ..........

519,596

21,922

4.2

57,696

11.1

79,618

15.3

20— 30 » ..........

335,669

16,735

5.0

35,113

10.5

51,848

15.5

30— 50 » ..........

357,266

19,433

5.4

36,144

10.1

55,577

15.5

50—100 » ..........

294,384

16,245

5.6

27,427

9.3

43,672

14.9

över 100 > ..........

375,515

23,167

6.1

31,604

8.4

54,771

14.5

Summa

2,313,865

112,342

4.9

239,708

10.4

352,050

15.3

Södra o. mellersta Sveriges

skogsbygder

0.26—1 hektar..........

13,921

206

1.4

1,434

10.3

1,640

11.7

1-2 > ..........

40,420

817

2.0

5,075

12.6

5,892

14.6

2—5 » ..........

178,518

4,649

2.6

23,659

13.2

28,308

15.8

5—10 > ..........

276,066

7,462

2.7

35,588

12.9

43,050

15.6

10— 20 » ..........

251,706

6,657

2.6

30,029

12.0

36,686

14.6

20— 30 » ..........

89,533

2,325

2.6

9,816

11.0

12,141

13.6

30- 50 » ..........

74,368

2,013

2.7

7,788

10.4

9,801

13.1

50—100 > ..........

65,164

1,823

2.8

6,591

10.1

8,414

12.9

över 100 > ..........

61,188

1,961

3.2

5,816

9.5

7,777

12.7

Summa

1,050,884

27,913

2.7

125,796

12.0

153,709

14.7

Norrland

0.26—1 hektar..........

9,308

4

0.0

62

0.7

66

0.7

1—2 » ..........

26,261

8

0.0

214

0.8

222

0.8

2—5 » ..........

101,357

58

0.0

1,216

1.2

1,274

1.2

5—10 > ..........

143,258

169

0.1

2,286

1.6

2,455

1.7

10— 20 > ..........

100,800

252

0.3

1,878

1.9

2,130

2.2

20— 30 > ..........

17,963

73

0.4

398

2.2

471

2.6

30— 50 » ..........

7,075

22

0.4

180

2.5

202

2.9

50-100 >

6,272

21

0.3

235

3.8

256

4.1

över 100 > ..........

4,781

41

0.9

196

4.1

237

5.0

Summa

417,075

648

0.1

6,665

1.6

7,313

1.7

Hela riket

0.26—1 hektar ..........

38,147

486

1.8

3,271

8.6

3,757

9.9

1—2 » ..........

100,990

1,662

1.6

9,583

9.5

11,245

11.1

2—5 » ..........

401,493

8,569

2.2

40,022

10.0

48,591

12.2

5-10 » ..........

679,914

17,496

2.6

68,382

10.1

85,878

12.7

10— 20 > ..........

872,102

28,831

3.S

89,603

10.2

118,434

13.6

20 30 » ..........

443,165

19,133

4.3

45,327

10.2

64,460

14.6

30- 50 »

438,709

21,468

4.9

44,112

10.1

65,580

15.0

50—100 > ..........

365,820

18,089

4.9

34,253

9.4

52,342

14.3

över 100 > ..........

441,484

25,169

5.7

37,616

8.5

62,785

14.2

Summa

8,781,824

140,903

3.7

372,169

9.9

513,072

13.6

250

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Å r

19 2 7

Storleksgr upper
(med hektar åker)

Åker

Vete

Råg

Vete och råg

Areal

Areal

*

Areal

%

Areal

2

Södra o. mellersta Sveriges
slättbygder

0.26—1 hektar..........

13,981

257

1.9

1,093

7.8

1,350

9.7

1-2 » ..........

31,367

852

2.7

2,838

9.1

3,690

11.8

2—5 » ..........

117,995

4,701

4.0

11,919

10.1

16,620

14.1

5-10 » ..........

271,488

14,286

5.2

26,323

9.7

40,609

14.9

10— 20 • ..........

526,779

35,356

6.7

46,420

8.8

81,776

15.5

20— 30 > ..........

328,384

27.908

8.5

25,788

7.9

53,696

16.4

30— 50 > ..........

337,608

33,818

10.0

23,434

6.9

57,252

16.9

50—100 » ..........

285,532

31,809

11.1

17,284

6.1

49,093

17.2

över 100 » ..........

339,133

42,922

12.7

18,232

5.4

61,154

18.1

Summa

2,252,267

191,909

8.5

173,331

7.7

365,240

16.2

Södra o. mellersta Sveriges
skogsbygder

0.26—1 hektar..........

15,066

137

0.9

977

6.5

1,114

7.4

1—2 » ..........

41,672

528

1.2

3,800

9.2

4,328

10.4

2—5 » ..........

187,292

3,804

2.1

20,546

11.0

24,350

13.1

5—10 » ..........

279,245

234,339

7,728

2.7

30,222

10.8

37,950

13.5

10— 20 » ..........

8,004

3.4

23,114

9.9

31,118

13.3

20— 30 » ..........

79,768

3,300

4.1

7,073

8.8

10,373

12.9

30— 50 > ..........

69,295

3,454

5.0

5,623

8.1

9,077

13.1

50—100 > ..........

62,874

3.940

6.2

4,609

7.3

8,549

13.5

över 100 » ..........

51,028

3,545

6.9

3,588

7.0

7,133

13.9

Summa

1,020,579

34,440

3.4

99,552

9.7

133,992

13.1

Norrland

0.26—1 hektar..........

11,974

2

0.0

13

0.1

15

0.1

1—2 » ..........

32,493

5

0.0

57

0.2

62

0.2

2-5 » ..........

118,413

21

O.o

443

0.4

464

0.4

5—10 » ..........

154,013

107

O.o

1,046

0.7

1,153

0.7

10- 20 > ..........

90,569

190

0.2

1,023

1.1

1,213

1.3

20— 30 » ..........

14,841

49

0.3

208

1.5

257

1.8

30— 50 > ..........

6,499

28

0.4

73

1.2

101

1.6

50—100 » ..........

5,158

18

0.4

101

1.9

119

2.3

över 100 > ..........

3,171

26

0.8

36

1.1

62

1.9

Samma

437,131

446

0.1

3,000

0.7

3,446

0.8

Hela riket

0.26—1 hektar..........

41,021

396

1.0

2,083

5.1

2,479

6.1

1—2 > ..........

105,532

1,385

1.3

6,695

6.4

8,080

7.7

2—5 » ..........

423,700

8,526

2.0

32,908

7.8

41,434

9.8

5-10 > ..........

704,746

22,121

3.1

57,591

8.2

79,712

11.3

10— 20 » ..........

851,687

43,550

5.1

70,557

8.3

114,107

13.4

20— 30 » .........

422,993

31,257

7.4

33,069

7.8

64,326

15.2

30— 50 » ..........

413,402

37,300

9.0

29,130

7.0

66,430

16.0

50—100 » ..........

353,564

35,767

10.1

21,994

6.2

57,761

16.3

över 100 » ..........

393,332

46,493

11.8

21,856

5.6

68,349

17.4

Summa

3,709,977

226.795

6.1

275,883

7.4

502,678

13 5

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

251

Bilaga 3.

Nettoskörd, förbrukning samt överskott eller brist av vete och råg vid brukningsdelar
av olika storlek.

Brukningsdelar med — — hektar åker

Samtliga

1—2

2-5

5—10

10—20

20-30

30—50

50—100

över 100

1 o. 2. Stockholms stad

och län.

Antal brukningsdelar .

1,278

2,103

2,104

2,291

732

542

409

217

9,676

Antal personer ....

4,894

9,347

11,680

15,659

6,628

6,995

11,036

13,990

80,229

Nettoskörd1.....

Dt.

1,177

9,411

27,259

62,506

39,648

48,805

75,584

92,085

356,475

Förbrukning till männi-

skoföda ......

»

9,788

18,694

23,360

31,318

13,256

13,990

22,072

27,980

160,458

Förbrukning till krea-

tursföda......

>

137

1,078

3,086

7,023

4,420

5,421

8,357

10,157

39,679

Summa förbrukning . .

>

9,925

19,772

26,446

38,341

17,676

19,411

30,429

38,137

200,137

Överskott eller brist .

>

b. 8,748

b. 10,361

ö. 813

ö. 24,165

ö. 21,972

ö. 29,394

ö. 45,155

ö. 53,948

ö. 156,338

B. Uppsala län.

Antal brukningsdelar .

879

1,191

1,349

2,066

978

740

348

181

7,732

Antal personer . . .

3,403

5,189

7,527

13,312

8,183

7,592

6,624

11,479

63,309

Nettoskörd1.....

i)t.

447

3,874

15,593

56,930

54,089

70,664

63,165

83,271

348,033

Förbrukning till männi-

skoföda......

>

6,806

10,378

15,054

26,624

16,366

15,184

13,248

22,958

126,618

Förbrukning till krea-

tursföda......

»

51

437

1,752

6,346

6,017

7,846

7,021

9,231

38,701

Summa förbrukning . .

>

6,857

10,815

16,806

32,970

22,383

23,030

20,269

32,189

165,319

Överskott eller brist .

>

b. 6,410

b. 6,941

b. 1,213

ö. 23,960

ö. 31,706

ö. 47,634

ö. 42,896

ö. 51,082

ö. 182,714

4. Södermanlands län.

Antal brukningsdelar .

895

1,961

2,499

2,316

765

594

420

290

9,740

Antal personer ....

3,248

8,270

13,111

15,868

6,747

7,543

10,301

20,478

85,566

Nettoskörd1.....

Dt.

1,638

14,291

45,651

91,865

54,897

68,752

90,065

154,103

521,262

Förbrukning till männi-

skoföda......

>

6,496

16,540

26,222

31,736

13,494

15,086

20,602

40,956

171,132

Förbrukning till krea-

tursföda......

>

185

1,61C

5,092

10,142

6,032

7,549

9,886

16,839

57,335

Summa förbrukning . .

*

6,681

18,150

31,314

41,878

19,526

22,635

30,488

57,795

228,467

Överskott eller brist .

>

b. 5,043

b. 3,859

ö. 14,337

ö. 49,987

ö. 35,371

ö. 46,117

ö. 59,577

ö. 96,308

ö. 292,795

5. Östergötlands län.

a) Norra skogsbygden.

Antal brukningsdelar .

276

680

611

505

142

105

73

35

2,427

Antal personer . . . .

1,088

3,400

3.747

3,553

1,339

1,659

2,205

1,991

18,982

Nettoskörd1.....

Dt.

569

4,833

10,740

19,305

9,158

12,207

15,654

16,210

88,676

Förbrukning till männi-

Bkoföda......

2,176

6,80C

7,494

7,106

2,678

3,318

4,41C

3,982

37,964

Förbrukning till krea-

tursföda......

>

61

551

1,211

2,145

1,016

1,342

1,714

1,767

9,812

Summa förbrukning . .

»

2,245

7,351

8,705

9,251

3,694

4,660

6,124

5,749

47,776

Överskott eller brist .

>

b. 1,671

b. 2,518

ö. 2,035

ö. 10,054

ö. 5,464

ö. 7,547

ö. 9,53(

ö. 10,461

ö. 40,900

Skörd mod avdrag för utsäde.

252

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Nettoskörd och förbrukning m. m. ar vete och råg.

Brukningsdelar med--

hektar åker

Samtliga

1—2

2—5

5-10

10—20

20—30

30—50

50—100

över 100

6) Östgötaslätten.

Antal brukningsdelar . . .

833

1,250

1,135

1,540

818

809

528

231

7,144

Antal personer......

3,185

5,655

6,193

10,813

7,728

10,262

12,500

15,124

71,460

Nettoskörd1.....Dt.

2,595

9,82£

24,721

80,829

79,769

134,682

166,043

187,924

686,386

Förbrukning till männi-

skoföda...... j

6,370

11,310

12,386

21,626

15,456

20,524

25,000

30,248

142,920

Förbrukning till krea-

tursföda...... >

294

1,111

2,752

8,905

8,751

14,719

18,115

20,403

75,050

Summa förbrukning . . >

6,664

12,421

15,138

30,531

24,207

35,243

43,115

50,651

217,970

Överskott eller brist . >

b. 4,069

b. 2,598

ö. 9,583

ö. 50,298

ö. 55,562

ö. 99,439

0.122,928

0.137,273

ö. 468,416

c) Södra skogsbygden.

Antal brukningsdelar . . .

673

1,501

1,328

1,060

296

191

109

28

5,186

Antal personer......

2,875

7,092

8,200

8,384

3,012

3,087

2,995

1,684

37,329

Nettoskörd1.....Dt.

1,475

10,123

23,348

38,758

20,252

21,763

23,353

12,385

151,457

Förbrukning till männi-

skoföda......>

5,750

14,184

16,400

16,768

6,024

6,174

5,990

3,368

74,658

Förbrukning till krea-

tursföda......>

178

1,183

2,660

4,347

2,255

2,406

2,568

1,359

16,956

Summa förbrukning . . >

5,928

15,367

19,060

21,115

8,279

8,580

8,558

4,727

91,614

Överskott eller brist . >

b. 4,453

b. 5,244

ö. 4,288

ö. 17,643

ö. 11,973

ö. 13,183

ö. 14,795

ö. 7,658

ö. 59,843

6. Jönköpings län.

Antal brukningsdelar . . .

2,094

7,095

5,540

2,264

421

224

107

27

17,772

Antal personer......

8,596

34,508

32,294

15,678

3,988

3,285

3,188

1,649

103,186

Nettoskörd1.....Dt.

4,508

42,941

70,475

55,488

17,872

14,672

16,382

9,362

231,700

Förbrukning till männi-

skoföda......»

17,192

69,016

64,588

31,356

7,976

6,570

6,376

3,298

206,372

Förbrukning till krea-

tursföda......>

546

5,098

8,224

6,354

2,035

1,658

1,829

1,038

26,782

Summa förbrukning . . >

17,738

74,114

72,812

37,710

10,011

8,228

8,205

4,336

233,154

Överskott eller brist . >

b. 13,230

b. 31,173

b. 2,337

ö. 17,778

ö. 7,861

ö. 6,444

ö. 8,177

ö. 5,026

b. 1,454

7. Kronobergs län.

Antal brukningsdelar . . .

2,760

6,730

4,852

1,257

183

100

42

15

15,939

Antal personer......

11,388

33,083

28,835

9,293

1,903

1,416

917

927

87,762

Nettoskörd1.....Dt.

8,587

53,651

77,180

32,127

7,910

6,482

6,182

5,931

198,050

Förbrukning till männi-

skoföda ...... >

22,776

66,166

57,670

18,586

3,806

2,832

1,834

1,854

175,524

Förbrukning till krea-

tursföda...... >

999

6,145

8,710

3,614

883

726

683

650

22,410

Summa förbrukning . . >

23,775

72,311

66,380

22,200

4,689

3,558

2,517

2,504

197,934

Överskott eller brist . >

b. 15,188

b. 18,660

ö. 10,800

ö. 9,927

ö. 3,221

ö. 2,924

ö. 3,665

ö. 3,427

ö. 116

8. Kalmar län.

o) Slättbyqden i Norra och

Södra Möre härader.

Antal brukningsdelar . . .

158

246

194

341

204

178

63

43

1,427

Antal personer......

612

1,094

1,101

2,364

1,891

2,288

1,494

3,002

13,846

Nettoskörd1.....Dt.

570

2,065

3,422

16,148

18,784

21,915

21,740

42,474

127,118

Förbrukning till männi-

skoföda......»

1,224

2,188

2,202

4,728

3,782

4,576

2,988

6,004

27,692

Förbrukning till krea-

tursföda......>

67

243

404

1,843

2,115

2,516

2,392

4,618

14,198

Summa förbrukning . . >

1,291

2,431

2,606

6,571

5,897

7,092

5,380

10,622

41 £90

Överskott eller brist . >

b. 721

b. 366

ö. 816

ö. 9,577

ö. 12,887

ö. 14,823

ö. 16,360

ö. 31,852

ö. 85,228

Skörd med avdrag för utsäde.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

253

Nettoskörd och förbrukning m. in. av vete och råg.

Brukningsdelar med--hektar åker

1—2 2—5 5—10 10—20 20—30 30—50 50—100 över 100

Samtliga

b) Öland.

Antal brukningsdelar . . .

Antal personer......

Nettoskörd1.....Dt.

Förbrukning till männi skoföda

...... »

Förbrukning till krea tursföda.

.....>

Summa förbrukning . . >

Överskott eller brist . >

c) Skogsbygden.

Antal brukningsdelar . . .

Antal personer......

Nettoskörd1.....Dt.

Förbrukning till männi skoföda.

.....>

Förbrukning till krea tursföda.

.....>

Summa förbrukning . . >

Överskott eller brist . >

9. Gotlands län.

Antal brukningsdelar . . .

Antal personer......

Nettoskörd1.....Dt.

Förbrukning till männi skoföda.

.....>

Förbrukning till krea tursföda.

.....>

Summa förbrukning . . >

Överskott eller brist . »

10. Blekinge län.

a) Skogsbygden.

Antal brukningsdelar . . .

Antal personer......

Nettoskörd1 ..... Dt.
Förbrukning till männi skoföda.

.....>

Förbrukning tiil krea tnrsföda.

.....>

Summa förbrukning . . i
Överskott eller brist . »

b) Slättbygden.

Antal brukningsdelar . . .

Antal personer......

Nettoskörd1 . . . . Dt.

Förbrukning till männi skoföda

...... i

Förbrukning till krea tursföda.

.....>

Summa förbrukning . »

Överskott eller brist . >

316

1,113

1,002

564

2,150

4,659

661

3,142

15,393

2,226

4,300

6,284

125
2,351
b. 1,349

563
4,863
b. 204

1,812
8,096
ö. 7,297

996

4,258

2,860

2,986

15,036

25,616

3,792

23,594

65,904

8,516

30,072

47,188

350
8,866
b. 6,006

3,042
33,114
b. 7,498

7,734
54,922
ö. 10,982

859

3,222

2,435

1,604

6,939

12,026

1,519

7,801

27,951

6,444

13,878

15,602

292
6,736
b. 4,301

1,425
15,303
b. 3,277

3,261
18,863
ö. 9,088

897

3,838

3,326

1,517

7,344

11,558

1,104

6,242

19,887

7,676

14,688

12,484

405
8,081
b. 4,755

1,409
16,097
b. 4,539

2,353
14,837
ö. 5,050

762

3,324

2,911

960

4,619

8,334

782

4,801

17,350

6,648

9,238

9,602

355
7,003
b. 4,092

1,000
10,238
b. 1,904

2,023
11,625
ö. 5,725

954

5,474

46,109

335
2.562
31''242

143

1,467

23,520

10,948

5,124

2,934

5,298
16,246
ö. 29,863

3,521
8,645
ö. 22,597

2,612
5,546
ö. 17,974

2,255

17,760

69,728

493

5,038

28,431

322

4,845

29,617

35,520

10,076

9,690

8,089
43,609
ö. 26,119

3,242
13,318
ö. 15,113

3,355
13,045
ö. 16,572

1,589

9,875

62,838

623

5,074

46,440

370

3,774

43,516

19,750

10,148

7,548

7,211
26,961
ö. 35,877

5,236
15,384
ö. 31,056

4,843
12,391
ö. 31,125

530

3,935

17,871

83

1,069

5,477

25

472

3,162

7,870

2,138

944

2,089
9,959
ö. 7,912

624
2,762
ö. 2,715

354
1,298
ö. 1,864

711

6,370

38,403

219

2,964

21,816

118

2,546

20,812

12,740

5,928

5,092

4,347
17,087
ö. 21,316

2,448
8,376
ö. 13,440

2,295
7,387
ö. 13,425

31

534

10,494

9

530

7,132

3,013

16,972

139,551

1,068

1,060

33,944

1,156
2,224
ö. 8,270

791
1,851
ö. 5,281

15,878
49,822
ö. 89,729

190

5,085

34,814

60

3,871

24,393

11,094

79,487

281,363

10,170

7,742

158,974

3,894
14,064
ö. 20,750

2,718
10,460
ö. 13,933

32,424
191,398
ö. 89,965

93

1,621

23,107

18

1,037

14,587

6,675

39,343

232,900

3,242

2,074

78,686

2,530
5,772
ö. 17,335

1,596
3,670
ö. 10,917

26,394
105,080
ö. 127,820

8

233

1,944

4

431

1,670

4,168

23,564

64,895

466

862

47,128

218
684
ö. 1,260

189
1,051
ö. 619

7,641
54,769
ö. 10,126

51

1,934

16,294

14

1,414

12,604

3,617

27,972

138,524

3,868

2,828

55,944

1,793
5,661
ö. 10,633

1,370
4,198
ö. 8,40b

15,631
71,575
ö. 66,949

1 Skörd med avdrag för utsäde.

254

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Nettoskörd och förbrukning m. m. ar vete och råg.

Brukningsdelar med — — hektar åker

1—2 2—5 5—10 10—20 20—30 30—50 50—100 över 100

Samtliga

11. Kristianstads län.

a) Skogsbygden.

Antal brukningsdelar . . .

Antal personer......

Nettoskörd1.....Dt.

Förbrukning till männi skoföda.

.....>

Förbrukning till krea tursföda.

.....>

Summa förbrukning . . >

Överskott eller brist . >

b) Mellanbygden.

Antal brukningsdelar . . .

Antal personer......

Nettoskörd1......Dt.

Förbrukning till männi skoföda.

.....>

Förbrukning till krca tursföda.

.....>

Summa förbrukning . . >

Överskott eller brist . >

c) Slättbygden.

Antal brukningsdelar . . .

Antal personer......

Nettoskörd1.....Dt.

Förbrukning till männi skotöda.

.....>

Förbrukning till krea tursföda.

.....>

Summa förbrukning . . >

Överskott eller brist . >

12. Malmöhus län.

a) Skogsbygden.

Antal brukningsdelar . . .

Antal personer......

Nettoskörd1.....Dt.

Förbrukning till männi skoföda

...... >

Förbrukning till krea tursföda.

.....>

Summa förbrukning . . >

Överskott eller brist . >

b) Mellanbygden.

Antal brukningsdelar . . .

Antal personer......

Nettoskörd1.....Dt.

Förbrukning till männi skoföda

...... >

Förbrukning till krea tursföda.

..... >

Summa förbrukning . . »

Överskott eller brist . >

1,097

4,134

2,783

3,022

13,137

17,473

2,637

14,058

32,375

8,268

26,274

28,116

328
8,596
b. 5,813

2,037
28,311
b. 10,838

3,718
31,834
ö. 541

741

2,715

2,492

1,566

6,653

12,394

2,005

9,878

37,123

5,430

13,306

19,756

292
5,722
b. 3,230

1,448
14,754
b. 2,360

4,271
24,027
ö. 13,096

712

2,603

2,936

1,074

4,455

8,947

1,252

6,262

29,488

5,206

8,910

12,524

328
5.534
b. 2,598

1,017
9,927
b. 980

3,280
15,804
ö. 13,684

244

809

333

647

2,537

3,326

746

3,470

8,245

1,618

5,074

6,940

39
1,657
b. 1,324

385
5,459
b. 2,133

947
7,887
ö. 358

607

1,961

1,433

1,253

4,699

8,550

1,505

6,683

24,468

3,922

9,398

13,366

165
4,087
b. 2,654

980
10,378
b. 1,828

2,777
16,143
ö. 8,325

1,265

8,139

34,903

199

1,680

10,398

79

950

7,382

16,278

3,360

1,900

3,925
20,203
ö. 14,700

1,159
4,519
ö. 5,879

818
2,718
ö. 4,664

1,765

10,963

75,640

536

4,627

44,226

319

3,736

43,211

21,926

9,254

7,472

8,510
30,436
ö. 45,204

4,952
14,206
ö. 30,020

4,833
12,305
ö. 30,906

1,464

9,486

89,312

563

4,930

65,476

317

3,860

62,033

18,972

9,860

7,720

9,747
28,719
ö. 60,593

7,126
16,986
ö. 48,490

6,720
14.440
ö. 471593

572

3,382

13,121

161

1,182

7,573

73

781

6,398

6,764

2,364

1,562

1,490
8,254
ö. 4,867

850
3,214
ö. 4,359

713
2,275
ö. 4,123

1,414

7,759

47,482

460

3,258

31,189

289

2,499

30,861

15,518

6,516

4,998

5,355
20.873
ö. 26,609

3,508
10,024
ö. 21,165

3,474
8,472
ö. 22,389

12

226

1,903

13

932

4,719

8,324

43,256

111,936

452

1,864

86,512

212
664
ö. 1,239

529
2,393
ö. 2,326

12,726
99,238
ö. 12,698

130

2,862

32,421

50

3,095

36,391

7,112

44,529

283,898

5,724

6,190

89,058

3,608
9,332
ö. 23,089

3,986
10,176
ö. 26,215

31,900
120,958
ö. 162,940

132

2,947

52,094

69

4,568

74,902

5,583

39,111

385,188

5,894

9,136

78,222

5,641
11,535
ö. 40,559

8,072
17,208
ö. 57,694

41,931
120,153
ö. 265,035

25

362

3,687

10

577

3,910

2,478

13,100

46,593

724

1,154

26,200

412
1,136
ö. 2,551

430
1,584
ö. 2,326

5,266
31,466
ö. 15,127

113

1,712

20,485

84

5,115

69,715

5,725

33,686

234,183

3,424

10,230

67,372

2,312
5,736
ö. 14,749

7,637
17,867
ö. 51,848

26,208
93,580
ö. 140,603

1 Skörd med avdrag för utsäde.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2

255

Nettoskörd och förbrukning lii. m. ar yete och råg.

Brukningsdelar med — — hektar åker

Samtliga

1—2

2—5

5—10

10-20

20—30

30—50

50—100

över 100

c) Slättbygden.

Antal brukningsdelar . . .

2,010

1,973

2,156

2,644

1,525

1,250

485

243

12,286

Antal personer......

6,977

7,955

10,453

15,691

11,999

13,231

9,223

17,140

92,669

Nettoskörd1.....Dt.

6,210

17,315

58,402

175,171

198,622

263,823

180,409

243,457

1,143,409

Förbrukning till männi-

skoföda.....»

13,954

15,910

20,906

31,382

23,998

26,462

18,446

34,280

185,338

Förbrukning till kres-

tursföda......>

698

1,945

6,463

19,158

21,551

28,585

19,583

26,430

124,413

Summa förbrukning . . i

14,652

17,855

27,369

50,540

45,549

55,047

38,029

60,710

309,751

Överskott eller brist. . >

b. 8,442

b. 540

ö. 31,033

0.124,631

0.153,073

0.208,776

0.142,380

0.182,747

ö. 833,658

13. Hallands län.

a) Slättbygden.

Antal brukningsdelar . . .

716

1,614

2,039

2,220

699

376

116

65

7,845

Antal personer......

2,861

7,181

10,918

14,446

5,428

3,940

2,296

4,157

51,227

Nettoskörd1.....Dt.

1,780

13,916

44,011

103,080

66,333

60,845

34,806

64,044

388,815

Förbrukning till männi-

skoföda......>

5,722

14,362

21,836

28,892

10,856

7,880

4,592

8,314

102,454

Förbrukning till krea-

tursföda ...... >

217

1,611

4,984

11,507

7,317

6,671

3,812

6,959

43,078

Summa förbrukning . . >

5,939

15,973

26,820

40,399

18,173

14,551

8,404

15,273

145,532

Överskott eller brist . »

b. 4,159

b. 2,057

ö. 17,191

ö. 62,681

ö. 48,160

ö. 46,294

ö. 26,402

ö. 48,771

ö. 243,283

b) Skogsbygden.

Antal brukningsdelar . . .

523

1,949

1,507

735

134

56

25

11

4,940

Antal personer......

1,848

8.709

8,205

4,838

1,057

585

495

746

26,483

Nettoskörd].....Dt.

912

10,525

19,300

25,663

9,573

7,214

6,433

11,177

90,797

Förbrukning till männi-

skoföda......>

3,696

17,418

16,410

9,676

2,114

1,170

990

1,492

52,966

Förbrukning till krea-

tursföda......>

114

1,267

2,257

2,900

1,064

793

705

1,213

10,313

Summa förbrukning . . >

3,810

18,685

18,667

12,576

3,178

1,963

1,695

2,705

63,279

Överskott eller brist . >

b. 2,898

b. 8,160

ö. 633

ö. 13,087

ö. 6,395

ö. 5,251

ö. 4,738

ö. 8,472

ö. 27,518

14. Göteborgs ©.Bohuslän.

a) Bergsbygden.

Antal brukningsdelar . . .

123

400

456

187

9

4

4

—

1,183

Antal personer......

485

1,863

2,426

1,150

64

37

58

—

6,083

Nettoskörd1.....Dt.

487

3,203

7,085

4,985

385

190

459

—

16,794

Förbrukning till männi-

skoföda......>

970

3,726

4,852

2,300

128

74

116

—

12,166

Förbrukning till krea-

tursföda......>

57

370

815

571

45

22

54

—

1,934

Summa förbrukning . . >

1,027

4,096

5,667

2,871

173

96

170

—

14,100

Överskott eller brist . >

b. 540

b. 893

ö. 1,418

ö. 2.114

ö. 212

ö. 94

ö. 289

—

ö. 2,694

b) Kustlandet.

Antal brukningsdelar . . .

2,443

4,055

3,568

1,664

261

112

51

11

12,165

Antal personer......

10,455

19,229

19,939

11,442

2,532

1,733

1,564

697

67,591

Nettoskörd1.....Dt.

7,149

31,426

58,000

51,792

14,763

10,552

9,169

4,338

187,189

Förbrukning till männi-

skoföda......>

20,910

38,458

39,878

22,884

5,064

3,466

3,128

1,394

135,182

Förbrukning till krea-

tursföda......>

831

3,572

6,538

5,810

1,649

1,176

1,023

482

21,081

Summa förbrukning . . >

21,741

42,030

46,416

28,694

6.713

4,642

4,151

1,876

156,263

Överskott eller brist . >

b. 14,592

b. 10,604

ö. 11,584

ö. 23,098

ö. 8,050

ö. 5,910

ö. 5,018

ö. 2,462

ö. 30,926

1 Skörd med avdrag för utsäde.

256

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Nettoskörd oell förbrukning m. m. ay vete och råg.

Brukningsdelar med--hektar åker

Samtliga

1—2

2-5

5—10

10—20

20—30

30—50

50—100

över 100

15. Älvsborgs län.

a) Slättbygden.

Antal brukningsdelar . . .

1,153

2,218

2,601

2,219

546

264

94

32

9,127

Antal personer......

4,546

9,278

12,749

13,373

4,052

2,451

1,602

1,481

49,532

Nettoskörd1.....Dt.

2,622

14,056

39,669

64,778

27,224

19,236

13,062

12,124

192,771

Förbrukning till männi-

skoföda......»

9,092

18,556

25,498

26,746

8,104

4,902

3,204

2,962

99,064

Förbrukning till krea-

tnrsföda .....>

303

1,615

4,496

7,308

3,068

2,173

1,464

1,342

21,769

Summa förbrukning . . »

9,395

20.171

29,994

34,054

11,172

7,075

4,668

4,304

120,833

Överskott eller brist . »

b. 6,773

b. 6,115

ö. 9,675

ö. 30,724

ö. 16.052

ö. 12,161

ö. 8,394

ö. 7,820

ö. 71,938

b) Dalslands bergsbygd.

Antal brukningsdelar . . .

820

1,989

1,355

509

75

49

16

4

4,817

Antal personer......

3,142

8,814

6,665

2,832

503

510

330

170

22,966

Nettoskörd 1.....Dt.

2,264

12,802

17,084

11,483

3,111

3,025

1,672

853

52.294

Förbrukning till männi-

skoföda......»

6,284

17,628

13,330

5,664

1,006

1,020

660

340

45,932

Förbrukning till krea-

tursföda......>

267

1,482

1,971

1,324

358

349

189

96

6,036

Summa förbrukning . . >

6,551

19,110

15,301

6,988

1,364

1,369

849

436

51,968

Överskott eller brist . >

b. 4,287

b. 6,308

ö. 1,783

ö. 4,495

ö. 1,747

ö. 1,656

ö. 823

ö. 417

ö. 326

c) Södra höglandet.

Antal brukningsdelar . . .

2,738

5,489

3,489

1,212

180

97

48

15

13,268

Antal personer......

11,839

26,531

20,181

8,374

1,623

1,387

1,175

761

71,871

Nettoskörd1.....Dt.

4,514

27,512

37,654

21,689

5,904

5,408

5,417

4,305

112,403

Förbrukning till männi-

skoföda......>

23,678

53,062

40,362

16,748

3,246

2,774

2,350

1,522

143,742

Förbrukning till krea-

tursföda......>

539

3,207

4,332

2,496

677

615

613

477

12,956

Summa förbrukning . . >

24,217

56,269

44,694

19,244

3,923

3,389

2,963

1,999

156,698

Överskott eller brist . >

b. 19,703

b. 28,757

b. 7,040

ö. 2,445

ö. 1,981

ö. 2,019

ö. 2,454

ö. 2,306

b. 44,295

16. Skaraborgs län.

a) Slättbygden.

Antal brukningsdelar . . .

1,577

3,671

3,830

4,190

1,393

815

360

184

16,020

Antal personer......

5,438

14,692

18,614

24,435

10,321

8,119

6,256

11,172

99,047

Nettoskörd1.....Dt.

4,291

24,508

57,098

135,502

81,513

74,540

61,333

83,727

522,512

Förbrukning till männi-

skoföda ...... >

10,876

29,384

37,228

48,870

20,642

16,238

12,512

22,344

198,094

Förbrukning till krea-

tursföda......>

512

2,900

6,678

15,557

9,275

8,471

6,955

9,452

59,800

Summa förbrukning . . >

11,388

32,284

43,906

64.427

29,917

24,709

19,467

31,796

257,894

Överskott eller brist . >

b. 7,097

b. 7,776

ö. 13,192

ö. 71,075

ö. 51,596

;ö. 49,831

ö. 41,866

ö. 51,931

ö. 264,618

b) Falbygden.

Antal brukningsdelar . . .

123

304

429

511

179

69

27

23

1,665

Antal personer......

393

1,198

1,997

2,917

1,484

744

496

1,448

10,677

Nettoskörd1.....Dt.

197

1.474

5,147

11,204

6,681

4,149

2,965

6,454

38,271

Förbrukning till männi-

skoföda......>

786

2,396

3,994

5,834

2,968

1,488

992

2,896

21,354

Förbrukning till krea-

tursföda......>

24

178

605

1,311

779

481

342

741

4,461

Summa förbrukning . . >

810

2,574

4,599

7,145

3,747

1,969

1,334

3,637

25,815

Överskott eller brist . »

b. 613

b. 1,100

ö. 548

ö. 4,059

ö. 2,934

ö. 2,180

ö. 1,631

ö. 2,817

ö. 12,456

1 Skörd med avdrag för utsäde.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2. 257

Nettoskörd oell förbrukning m. lii. av vete oell råg.

Brukningsdelar med — — hektar åker

Samtliga

c) Nordöstra höglandet.

1—2

2—5

5-10

10—20

20—30

30—50

50-100

över 100

Antal brukningsdelar . . .

319

739

612

265

56

48

24

10

2,073

Antal personer......

1.197

3,316

2,961

1,640

448

461

453

696

11,172

32,200

Nettoskörd1.....Dt.

700

4,607

8,106

6,672

2,285

3,184

3,867

2,779

Förbrukning till männi-skoföda......>

2,394

6,632

5,922

3,280

896

922

906

1,392

22,344

Förbrukning till krea-tursföda......>

86

546

961

791

272

371

445

316

3,788

Summa förbrukning . . >

2,480

7,178

6,883

4,071

1,168

1,293

1,351

1.708

26,132

Överskott eller brist . >

b . 1,780

b. 2,571

ö. 1,223

ö. 2,601

ö. 1,117

ö. 1,891

ö. 2,516

ö. 1,071

ö. 6,068

d) Sydöstra höglandet.
Antal brukningsdelar . . .

496

1.094

1,299

997

240

146

65

34

4,371

Antal personer......

1,719

4,598

6,641

6,320

1.915

1,689

1,594

2,064

26,540

Nettoskörd1.....Dt.

921

5,755

15,514

22,891

9,901

9,879

7,541

14^086

86,488

Förbrukning till männi-skoföda......»

3,438

9,196

13,282

12,640

3,830

3,378

3,188

4,128

53,080

Förbrukning till krea-tursföda......»

lil

694

1,825

2,659

1,137

1,135

869

1,595

10,025

Summa förbrukning . . >

3,549

9,890

15,107

15,299

4,967

4,513

4.057

5,723

63,105

Överskott eller brist . >

b. 2,628

b. 4,135

ö. 407

ö. 7,592

ö. 4,934

ö. 5,366

ö. 3,484

ö. 8,363

ö. 23,383

17. Värmlands län.

a) Slättbygden.

Antal brukningsdelar . -. .

805

1,417

1,631

1,444

473

323

171

79

6,343

Antal personer......

3,118

5,679

7,591

7.871

3,430

2,930

3,121

4,199

37,939

Nettoskörd1.....Dt.

1,713

8,116

20,480

30,511

19,559

21,526

21,723

21,275

144,903

Förbrukning till männi-skoföda...... >

6,236

11,358

15,182

15,742

6,860

5,860

6,242

8,398

75,878

Förbrukning till krea-tursföda......»

195

927

2,325

3,508

2,207

2,418

2,425

2,358

16,363

Summa förbrukning . . >

6,431

12,285

17,507

19,250

9,067

8,278

8,667

10,756

92,241

Överskott eller brist . »

b. 4,718

b. 4,169

ö. 2,973

ö. 11,261

ö. 10,492

ö. 13,248

ö. 13,056

ö. 10,519

ö. 52,662

b) Skogs- och bergsbygden.

Antal brukningsdelar . . .

5,122

7,013

4,341

1,522

226

89

66

20

18,399

Antal personer......

21,474

31,926

23,164

9,692

2.194

1,053

1,591

1,245

92,339

Nettoskörd1.....Dt.

7,356

27,199

40,497

26,977

6,625

4,279

5,735

3,314

121,982

Förbrukning till männi-föda........»

42,948

63,852

46,328

19,384

4,388

2,106

3,182

2,490

184,678

Förbrukning till krea-tursföda......>

863

3,171

4,688

3,114

769

491

658

376

14,130

Summa förbrukning . . >

43,811

67,023

51,016

22,498

5,157

2,597

3,840

2,866

198,808

Överskott eller brist . >

b. 36,455

b. 39,824

b. 10,519

ö. 4,479

ö. 1,468

ö. 1,682

ö. 1,895

ö. 448

b. 76^826

18. Örebro län.

a) Södra skogsbygden.

Antal brukningsdelar . . .

295

626

446

292

61

38

19

18

1,795

Antal personer......

1,051

324

2,873

2,404

1,947

527

547

540

1,665

11,554

Nettoskörd1.....Dt.

3,649

6,065

6,981

2,712

2,951

3,159

7,298

33,139

Förbrukning till munn i-skoföda......»

2,102

5,746

4,808

3,894

1,054

1,094

1,080

3,330

23,108

Förbrukning till krea-tursföda......>

38

419

687

798

306

333

350

791

3,722

Summa förbrukning . . >

2,140

6,165

5,495

4,692

1,360

1,427

1,430

4,121

26,830

Överskott elior brist . >

b. 1,816

b. 2,516

ö. 570

ö. 2,289

ö 1,352

ö. 1,524

ö. 1,729

ö. 3,177

ö. 6,309

1 Skörd med avdrag för utsäde.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 11 sami. 2 haft. (Nr 2.)

17

258

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Nettoskörd och förbrukning m. m. av vete oell råg.

Brukningsdelar med — — hektar åker

Samtliga

1—2

2—5

5—10

10-20

20-30

30-50

50-100

över 100

.b) Slättbygden.

Antal brukningsdelar .

1,021

1,402

1,259

1,604

602

354

174

83

6,499

Antal personer ....

3,499

5,639

6,365

9,295

4,716

3,441

3,698

5,992

42,645

Nettoskörd1.....

Dt.

1,359

6,979

18,277

52,374

36,062

31,404

25,975

30,263

202,693

Förbrukning till männi-

skoföda ......

>

6,998

11,278

12,730

18,590

9,432

6,882

7,396

11,984

85,290

Förbrukning till krea-

tursföda.....

>

156

795

2,051

5,799

3,864

3,472

2,885

3,444

22,466

Summa förbrukning . .

>

7,154

12,073

14,781

24,389

13,296

10,354

10,281

15,428

107,756

Överskott eller brist .

b. 5,795

b. 5,094

ö. 3,496

ö. 27,985

ö. 22,766

ö. 21,050

ö. 15,694

ö. 14,835

ö. 94,937

c) Bergslagen.

Antal brukningsdelar .

1,617

2,140

1,299

749

190

98

55

16

6,164

Antal personer ....

6,344

9,911

7,108

4,814

1,639

1,264

1,274

1,041

33,395

Nettoskörd1.....

Dt.

1,249

7,301

12,504

16,121

6,945

5,694

6,193

5,662

61,669

Förbrukning till männi-

skoföda......

i

12,688

19.822

14,216

9,628

3,278

2,528

2,548

2,082

66,790

Förbrukning till krea-

tursföda......

147

845

1,441

1,840

789

642

700

628

7,032

Summa förbrukning . .

>

12,835

20,667

15,657

11,468

4,067

3,170

3,248

2,710

73,822

Överskott eller brist

»

b. 11,586

b. 13,366

b. 3,153

ö. 4,653

ö. 2,878

ö. 2,524

ö. 2,945

ö. 2,952

b. 12153

19. Västmanlands län.

a) Bergslagen.

Antal brukningsdelar .

227

319

449

302

62

35

19

22

1,435

Antal personer ....

774

1,449

2,499

2,089

598

422

459

1,403

9.693

Nettoskörd1.....

Dt.

99

913

4,173

5,782

1,903

2,124

1,678

5,380

22.052

j Förbrukning till männi-

skoföda......

>

1,548

2,898

4,998

4,178

1,196

844

918

2,806

19,386

Förbrukning till krea-

tursföda......

>

12

107

486

670

220

242

198

608

2,543

Summa förbrukning . .

>

1,560

3,005

5,484

4,848

1,416

1,086

1,116

3,414

21,929

Överskott eller brist .

>

b. 1,461

b. 2,092

b. 1,311

ö. 934

ö. 487

ö. 1,038

ö. 562

ö. 1,966

ö. 123

b) Slättbygden.

Antal brukningsdelar .

526

909

1.258

1,795

1,040

751

364

156

6,799

Antal personer ....

2,009

3,829

6,722

11,757

8,560

8,134

7,143

8.816

56,970

Nettoskörd1.....

Dt.

391

3,544

15,220

48,042

50,395

60,799

55,076

56,414

289,881

Förbrukning till männi-

skoföda......

5

4,018

7,658

13,444

23,514

17,120

16,268

14,286

17,632

113,940

Förbrukning till krea-

tursföda......

T>

45

406

1,728

5,395

5,624

6,765

6,135

6,290

32,388

Summa förbrukning . .

T>

4,063

8,064

15,172

28,909

22,744

23,033

20,421

23,922

146,328

Överskott eller brist .

>

b. 3,672

b. 4,520

ö. 48

ö. 19,133

ö. 27,651

ö. 37,766

ö. 34,655

ö. 32,492

ö. 143,553

20. Kopparbergs län.

a) Slättbygden kring

nedre Dalälven.

Antal brukningsdelar .

643

1,007

1,548

1,333

275

95

36

13

4,950

Antal personer ....

2,553

4.349

8,177

8,295

2,213

1,166

922

892

2S,567

Nettoskörd1.....

Dt.

849

4,674

19,098

32,611

10,315

5,189

3,333

2,681

78,750

Förbrukning till männi-

skoföda......

>

5,106

8,698

16,354

16,590

4,426

2,332

1,844

1,784

57,134

Förbrukning till krea-

tursföda......

*

96

525

2,142

3,646

1,156

582

372

299

8,818

Summa förbrukning . .

>

5,202

9,223

18,496

20,236

5,582

2,914

2,216

2,083

65,952

Överskott eller brist

>

b. 4,353

b. 4,549

ö. 602

ö. 12,375

l 0.4,733

1 0.2,275

ö. 1,117

ö. 598

ö. 12,798

1 Skörd med avdrag för utsäde.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

259

Xettoskörd och förbrukning: m. m. av vete och råg.

Brukningsdelar mec

-- hektar åker

Samtliga^

1—2

2—5

5—10

10-20

20-30

30—50

50—100

över 100

b) Mellanbygden.
Antal brukningsdelar . .

3,807

6,082

2,108

296

50

31

21

7

12,402

Antal personer ....

15,368

29,783

12,988

2,378

606

592

665

396

62,776

Nettoskörd1 .... Dt.

2,002

11,956

10,544

3,227

911

1,224

1,003

450

31,317

Förbrukning till män-niskoföda .... >

30,736

59,566

25,976

4,756

1,212

1,184

1,330

792

125,552

Förbrukning till

kreatursföda ... >

227

1,351

1,190

366

103

138

113

51

3,539

Summa förbrukning >

30,963

60,917

27,166

5,122

1,315

1,322

1,443

843

129,091

Överskott eller brist >

b. 28,961

b. 48,961

b. 16,622

b. 1,895

b. 404

b. 98

b. 440

b. 393

b. 97,774

Summa för södra och
mellersta Sverige.

Antal brukningsdelar

44,181

84,360

73,295

52,849

16,487

10,638

5,124

2,444

289,378

Antal personer.....

174,356

384,009

397,386

343.663

139,712

123,493

113,731

158,075

1,834,425

Nettoskörd1 .... Dt.

91,466

505,325

1,090,501

1,806,899

1,156,369

1,267,689

1,126,419

1,433,849

8,478,517

Förbrukning till män-niskoföda .... >

348,712

768,018

794,772

687,326

279,424

246,986

227,462

316,150

3,668,850

Förbrukning till
kreatursföda ... >

10,740

58,695

124,730

203,308

128,420

140,125

124,231

157,328

947,577

Summa förbrukning >

359,452

826,713

919,502

890,634

407,844

387,111

351,693

473,478

4,616,427

Överskott eller brist »

b.267,986

b.321,388

0.170,999

0.916,265

0.748,525

0.880,578

0.774,726

0.960,371

ö. 3,862,090

1 Skörd med avdrag för utsäde.

260

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bilaga 4 a.

Naturliga områden, där överskott, resp. brist understiger
25 kg. pr person

enligt tull- och traktatkommitténs beräkningar (TT.) och enligt i proposition
108 gjord omräkning för konsumtionssiffran 200 kg. (P.)

T.T.

P.

Kg. pr
person

B.ruk- Per-

nings-

delar soner

Kg. pr
person

Bruk-

nings-

delar

Per-

soner

I.

Gruppen 2—5 har.

Kalmar

län a) Slättbygden .

... —

- -

+ 8

278

1,225

Blekinge

> a) Skogsbygen. .

... —

- -

+ 17

1,731

8,337

b) Slättbygden

... —

- -

- 12

1,098

5,237

Kristianstads

> a) Skogsbygden .

... —

- -

- 12

3,079

13,286

b) Mellanbygden .

... —

- -

+ 22

1,662

1,184

7,033

c) Slättbygden .

... —

- -

+ 5

4,967

Malmöhus

> b) Mellanbygden

... —

- -

- 17

1,271

1,772

4,862

Hallands

» a) Slättbygden .

... —

— —■

+ 14

8,097

Summa

—

—

—

— 12,075

53,044

Varav +

—

—

—

— 6,627

29,659

II.

Gruppen 5—10 har.

Stockholms

län

—

—

—

+ 3

2.112

11,992

Uppsala

>

—

—

—

- 11

1,314

7,378

Ostergötlands

>

a) Norra skogsbygden .

—

—

—

- 0.4

599

3,838

b) Östgötaslätten . . .

+ 3

1,101

6,209

—

—

—

c) Södra skogsbygden .

—

—

—

+ 4

1,218

7,815

Jönköpings

Y

—

—

—

+ 12

5,853

34,020

Kronobergs

>

- 7

5,233

32,110

—

—

—

Kalmar

>

c) Skogsbygden ....

- 3

3.798

23,947

—

—

—

Malmöhus

>

a) Skogsbvgden ....

- 12

654

3,192

—

—

—

Hallands

>

b) Skogsbygden ....

- 2

1,470

8,404

—

—

—

Alvsborgs

>

c) Södra höglandet . .

—

—

—

+ 5

3,796

22,388

Skaraborgs

Y

a) Slättbygden ....

- 2

3,725

18,725

—

—

—

c) Nordöstra höglandet.

- 1

581

2,857

—

—

—

d) Sydöstra höglandet .

—

—

—

- i

1,298

6,756

Värmlands

Y

a) Slättbygden ....

- 9

1,649

7,865

—

—

—

Örebro

>

b) Slättbygden ....

- 24

1,314

6,784

—

—

—

Västmanlands

Y

b) Slättbygden ....

—

—

—

- 16

1,337

7,265

Kopparbergs

>

a) Slättb. kr. n. Dalälven

—

—

—

+ 12

1,490

8,147

Summa

—

19,525

110,093

—

19,017

109,599

Varav +

—

1,101

6,209

—

14,469

84,362

III.

Gruppen 10—20 har.

Älvsborgs

län c) Södra höglandet . .

+ 11

1.499

10,708

—

—

—

Skaraborgs

Y

d) Sydöstra höglandet .

+ 14

1,095

7,090

—

—

—

Örebro

>

c) Bergslagen.....

+ 20

770

5,212

—

—

—

Västmanlands

Y

a) Bergslagen.....

-21

307

2,208

—

—

—

Kopparbergs

Y

b) Mellanbygden . . .

—

—

—

+ 4

306

2,538

Gävleborgs

>

a) Gästrikland ....

—

—

—

+ 9

736

5,003

Summa
Varav +

3,671 25,218

3,364 23,010

1,042 7,541

1,042 7,541

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

261

Bilaga 4 b.

Naturliga områden, där överskott, resp. brist understiger
25 kg. per person

enligt statistiska centralbyråns nya utredning.

Kg. per person

Brukningsdelar

Personer

I.

Gruppen 2—5 har.

Kalmar

län

b) Öland......

......- 9

564

2,150

Kristianstads

>

c) Slättbygden . . .

......-22

1,074

4,455

Malmöhus

>

c) Slättbygden . . .

......- 7

1,973

7,955

Summa —

3,611

14,560

Varav + —

—

—

II. Gruppen 5—10 tiar.

Stockholms stad och län.............+ 7

Uppsala län...................— 16

Jönköpings län.................. — 7

Kristianstads län a) Skogsbygden.........+ 4

Malmöhus > al Skogsbygden.........+10

Hallands > b) Skogsbygden.........+ 8

Skaraborgs » d) Sydöstra höglandet......+ 6

Örebro > a) Södra skogsbygden......+24

Västmanlands > b) Slättbygden.........+ 1

Kopparbergs » a) Slättbygden...... . ■ . + 7

2,104

1,349

5,540

2,637

746

1,507

1,299

446

1,258

1,548

11,680

7,527

32,294

14,058

3,470

8,205

6,641

2,404

6,722

8,177

Samma — 18,434 101,178

Varav + — 11,545 61,357

lil Gruppen 10—20 har

262

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bilaga 5.

Vinst resp. förlust vid 1 kronas förhöjning i brödsädespris per 100 kg
i genomsnitt per brukningsdel.

Brukningsdelar nied -

hektar åker

1-

-2

2

-5

5-

-10

10-

-20

20

-30

30

-50

50-100

över

100

1

o. 2. Stockholms stad och län .

b.

7

b.

5

Ö.

0.4

ö.

11

ö.

30

ö.

54

Ö.

Ilo

ö.

249

e.

Uppsala län..........

7

b.

6

b.

1

Ö.

12

ö.

32

ö.

64

ö.

123

ö.

282

4.

Södermanlands län......

6

b.

2

Ö.

6

Ö.

22

ö.

46

ö.

78

ö.

142

ö.

332

5.

Östergötlands län.

a) Norra skogsbygden......

b.

6

b.

4

ö.

o

ö.

20

ö.

38

ö.

72

ö.

131

ö.

299

b) Östgötaslätten........

5

b.

2

"13.

8

ö.

33

ö.

68

ö.

123

ö.

233

ö.

594

c) Södra skogsbygden......

b.

7

b.

3

ö.

3

ö.

17

ö.

40

ö.

69

ö.

136

ö.

274

6.

Jönköpings län........

b.

6

b.

4

b.

0.4

ö.

8

ö.

19

ö.

29

ö.

76

ö.

186

7.

Kronobergs län........

b.

6

b.

3

ö.

2

ö.

8

ö.

18

ö.

29

ö.

87

ö.

228

8.

Kalmar län.

a) Slättbygden 1 Norra o. Södra

Möre h:d..........

1

ö.

4

ö.

28

ö.

63

ö.

83

ö.

260

ö.

741

b) Öland............

4

b.

0.4

ö.

11

ö.

31

ö.

67

ö.

126

ö.

267

ö.

587

c) Skogsbygden.........

6

b.

3

ö.

3

ö.

12

ö.

31

ö.

51

ö.

109

ö.

232

9.

Gotlands län.........

5

b.

2

ö.

6

ö.

23

ö.

50

ö.

84

ö.

186

ö.

607

10.

Blekinge län.

a) Skogsbygden........

b.

5

b.

3

ö.

5

ö.

15

ö.

33

ö.

75

ö.

158

ö.

155

b) Slättbygden.........

5

b.

2

ö.

7

ö.

30

ö.

61

ö.

114

ö.

208

ö.

600

11.

Kristianstads län.

a) Skogsbygden.........

b.

5

b.

4

ö.

0.2

ö.

12

ö.

30

ö.

59

ö.

103

ö.

179

b) Mellanbygden........

b.

4

b.

2

ö.

7

ö.

26

ö.

56

ö.

97

ö.

178

ö.

524

c) Slättbygden.........

4

b.

1

ö.

11

ö.

41

ö.

86

ö.

150

ö.

307

ö.

836

12.

Malmöhus län.

a) Skogsbygden.........

5

b.

3

ö.

0.5

ö.

9

ö.

27

ö.

56

ö.

102

ö.

233

b) Mellanbygden........

b.

4

b.

1

ö.

6

ö.

19

ö.

46

ö.

78

ö.

131

ö.

617

c) Slättbygden.........

b.

4

b.

0.3

ö.

14

ö.

47

ö.

100

ö.

167

ö.

294

ö.

752

13.

Hallands län.

a) Slättbygden.........

b.

6

b.

1

ö.

8

ö.

28

ö.

69

ö.

123

ö.

228

ö.

750

b) Skogsbygden.........

b.

6

b.

4

ö.

0.4

ö.

18

ö.

48

ö.

94

ö.

190

ö.

770

14.

Göteborgs o. Bohus län.

a) Bergsbygden.........

b.

4

b.

2

ö.

3

ö.

11

ö.

24

ö.

24

ö.

72

b) Kustlandet..........

b.

6

b.

3

ö.

3

ö.

14

ö.

31

ö.

53

ö.

98

ö.

224

15.

Älvsborgs län.

a) Slättbygden.........

6

b.

3

ö.

4

ö.

14

ö.

29

ö.

46

ö.

89

ö.

244

b) Dalslands bergel........

b.

5

b.

3

ö.

1

ö.

9

ö.

23

ö.

34

ö.

51

ö.

104

c) Södra höglandet.......

b.

7

b.

5

b.

2

ö.

2

ö.

11

ö.

21

ö.

51

ö.

154

16.

Skaraborgs län.

a) Slättbygden.........

b.

5

b.

2

ö.

3

ö.

17

ö.

37

ö.

61

ö.

116

ö.

282

b) Falbygden..........

b.

5

b.

4

ö.

1

ö.

8

ö.

16

ö.

32

ö.

60

ö.

122

c) Nordöstra höglandet.....

b.

6

b.

3

ö.

2

ö.

10

ö.

20

ö.

39

ö.

105

ö.

107

d) Sydöstra höglandet......

b.

5

b.

4

ö.

0.3

ö.

8

ö.

21

ö.

37

ö.

54

ö.

246

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2-

263

17. Värmlands län.

a) Slättbygden.....

b) Skogs- o. bergsbygden

18. Örebro län.

a) Södra skogsbygden . .

b) Slättbygden.....

c) Bergslagen......

19. Västmanlands län.

a) Bergslagen.....

b) Slättbygden.....

SJÖ. Kopparbergs län.

a) Slättbygden.....

bl Mellanbygden . .

Brukningsdelar med — — hektar åker

1-

-2

2-

-5

5-

-10

10-

-20

20-

-30

30—50

50-100

över

100

b.

6

b.

3

Ö.

2

ö.

8

Ö.

22

Ö.

41

Ö.

76

ö. 133

b.

7

b.

6

b.

2

ö.

3

ö.

6

ö.

19

ö.

29

ö. 22

b.

6

b.

4

Ö.

1

ö.

8

ö.

22

ö.

40

ö.

91

ö. 177

b.

6

b.

4

ö.

3

ö.

17

ö.

38

ö.

59

ö.

90

ö. 179

7

b.

6

b.

2

ö.

6

ö.

15

ö.

26

ö.

54

ö. 185

b.

6

b.

7

b.

3

ö.

3

ö.

8

ö.

30

ö.

30

ö. 89

b.

7

b.

5

ö.

0.03

ö.

11

ö.

27

ö.

50

ö.

95

ö. 208

b.

7

b.

5

ö.

0.4

ö.

9

ö.

17

ö.

24

ö.

31

ö. 46

b.

8

b.

8

b.

8

b.

6

b.

8

b.

3

b.

21

b. 56

264

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2■

Bil. P.

Yttrande, avgivet av socialstyrelsen.

Till Riksdagens särskilda utskott.

Genom remiss den 21 mars 1930 har Kungl. Maj:t anbefallt statistiska centralbyrån,
socialstyrelsen och lantbruksstyrelsen att avgiva och till riksdagens
särskilda utskott skyndsammast och före den 10 april 1930 överlämna yttrande
— i den män så lämpligen kan ske, gemensamt — över vad Kungl. Maj:ts proposition
till riksdagen nr 108, angående vissa åtgärder till det svenska jordbrukets
stödjande, å sidorna 66—70 innehåller angående brödsädesodlingens
betydelse för Sveriges jordbruk och för olika storleksgrupper av jordbruk ävensorn
att till jordbruksdepartementet insända avskrift av samma yttrande

Med anledning härav får socialstyrelsen anföra följande.

Efter samråd ha de tre nyssnämnda ämbetsverken funnit det mest ändamålsenligt
att, med hänsyn till den knappa tid, som för detta omfattande undersökningsarbete
stöde till förfogande, genomföra en viss arbetsfördelning, med användande
av det material och den erfarenhet på området, som för frågans utredning
stöde till de olika verkens förfogande. På socialstyrelsen skulle härvid
närmast ankomma att verkställa vissa beräkningar i fråga örn förbrukningen
av brödsäd till människoföda. Dessa beräkningar, för vilka i det följande närmare
redogöres, hava i mån av deras färdigblivande delgivits statistiska centralbyrån
och lantbruksstyrelsen för att av nämnda ämbetsverk tillgodogöras
vid avgivandet av deras yttranden i ämnet.

För beräkning av brödsädeskonsumtionens storlek i riket Ilar socialstyrelsen
haft att tillgå i huvudsak tre olika källor, nämligen dels styrelsens hushållsbudgetsundersökningar
bland stadsbefolkningen, den senaste företagen omkring
år 1923, dels en liknande undersökning rörande vissa grupper av lantarbetare
ar 1920, dels slutligen styrelsens fortlöpande lantarbetarstatistik. En sammanställning
av de ur dessa källor hämtade förbrukningssiffrorna för brödsäd
lämnas i det följande.

1. Brödsädeskonsumtionen enligt socialstyrelsens hushållsboks mdersöknin g ar.

De vid 1923 års budgetsundersökning redovisade hushållen ha vid den nu
verkställda beräkningen av spannmalskonsumtionen fördelats på tre grupper
nämligen dels arbetare och lägre tjänstemän i städerna (962), dels sådana hushåll
å industriorter och liknande tättbebyggda samhällen på landsbygden (230)
och dels slutligen de hushåll, som representerade medelklassen (208). Var och
en av dessa grupper har vidare fördelats på tre landsdelar, nämligen Södra
Sverige, omfattande Blekinge, Kristianstads och Malmöhus län, Mellersta Sverige,
vartill räknats övriga län utom Norrlandslänen, samt Norra Sverige, omfattande
således Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och
Norrbottens län. Då spannmålsförbrukningen visar rätt avsevärda olikheter
inom skilda landsdelar och samhällsgrupper, ha medeltalsberäkningarna för
konsumtionen skett genom vägning med hela den befolkningsgrupp, som representeras
av varje här redovisad grupp av undersökta hushåll.

I fråga örn konsumtionen av brödsäd inom vissa lantarbetarhushåll (tillhopa
372) ha uppgifterna ur redogörelsen för 1920 års undersökning sammanställts

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

265

med bibehållande av de där redovisade fyra huvudtyperna av arbetare, nämligen
statare, torpare, daglönare och arbetarsmåbrukare, varjämte var och en
av dessa grupper uppdelats på de tre ovan nämnda landsdelarna, i den mån de
olika arbetartyperna förekommit inom desamma. För varje arbetartyp har
liksom beträffande stadsbefolkningen riksmedeltal uträknats under hänsynstagande
till motsvarande befolkningsgrupps talrikhet inom landsdelen.

Förbrukningssiffrorna ha sammanställts delvis ur de tryckta publikationerna
och delvis direkt ur befintliga arbetskartoliner. Vid omräkningen av bröd till
mjöl ha följande reduktionstal kommit till användning: 1 kg. mjukt bröd =0.77
kg. mjöl, 1 kg. hårt bröd eller skorpor = 1.25 kg. mjöl, 100 kg. vetemjöl = 143
kg. vete^och 100 kg. rågmjöl = 125 kg. råg. Därjämte har antagits, att det i
mjukt rågbröd av typen sötlimpa ingående mjölet består av 40 % vetemjöl och
60 % rågmjöl. Anmärkas kan emellertid, att den använda metoden för evalvering
av rågmjöl till spannmål torde giva en något för hög konsumtionssiffra. i
den mån man, såsom förhållandet är i vissa landsdelar och särskilt på landsbygden,
övervägande använder sammalet mjöl (med c:a 98—100 % utmalning).

De folkmängdstal, som kommit till användning, lia hämtats ur 1920 års
folkräkning men grunda sig i viss mån på uppskattningar, där för förevarande
undersökning direkt användbara yrkesuppdelningar icke förekomma i redogörelsen
för folkräkningen.

Till de ur budgetsundersökningarna erhållna förbrukningssiffrorna har ett
visst tillägg gjorts med hänsyn till dels den konsumtion, som äger rum utom
hemmet och som ej kommer med i hushållsbokföringen, och dels den mjölförbrukning,
som sker genom inköp av färdiglagad mat, vilken till sin kvantitet
ej redovisats i undersökningarna. Vissa andra poster, såsom »svinn» vid bakning
i bagerierna och andra förluster under spannmålens väg till konsumenten,
ge även hushållsböckernas kvantitetssiffror karaktär av minimisiffror. De
tillägg, som med hänsyn till alla dessa och andra förhållanden böra göras, äro
givetvis svåra att siffermässigt uppskatta. Här har för arbetarhushållen gjorts
ett tillägg av i städerna 8 % och i övriga samhällen 5 %, medan för medelklassen
förbrukningssiffran ansetts böra ökas med 10 % och för lantarbetarena med 3 %.

Vid omräkning av förbrukningssiffrorna per konsumtionsenhet till motsvarande
per individ ha — med stöd av gjorda beräkningar av ålderssammansättningen
och fördelningen på män och kvinnor i städer och på landsbygden i hela
riket —- antagits, att 85 konsumtionsenheter motsvara 100 individer, vilket är
ett något högre relationstal än det, som med direkt utgångspunkt från de undersökta
hushållens sammansättning använts i en till kungl, propositionen nr
108 fogad bilaga (sid. 153).

Resultatet av dessa beräkningar ha sammanställts i bifogade tab. A.

Uträknas vägda medeltal av slutsiffrorna för de olika samhällsgrupperna,
erhålles för stadssamhällenas befolkning (inkl. medelklassen) en genomsnittlig
konsumtion av vete och råg tillhopa av 148 kg. För lantarbetare och arbetarsmåbrukare
blir motsvarande siffra 178 kg. Denna siffra avser hela riket,
men göres en beräkning enbart för södra och mellersta Sverige, blir sammanfattningstalet
182. 2

2. Statarnas tilldelning och förbrukning av spannmål.

I statlistorna ingående kvantiteter av spannmål. I socialstyrelsens lantarbetarstatistik
finnas sedan år 1913 beräknade och sedan år 1923 publicerade medelkvantiteterna
inom varje län av vissa i statlistorna ingående statvaror. I
tab. B lämnas en sammanställning landsdelsvis av de sålunda för åren 1913,
1923 och 1928 beräknade medelkvantiteterna av vete, råg och foderspannmål

266

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tab. A. Förbrukningen av spannmål till människoföda enligt socialstyrelsens hushålls boksundersökningar

1920 och 1923.

Beräknad förbrukning av vete och råg (samt korn)

1. Arbetare och lägre
tjänstemän (år 1923)

a) i städerna
Södra Sverige
Mellersta Sverige ]
Norra Sverige

Samtl. landsdelar

b) å industriorterna
Södra Sverige . .
Mellersta Sverige
Norra Sverige

Samtl. landsdelar

2. Medelklass (år 1923)

Södra Sverige .
Mellersta Sverige
Norra Sverige. .

Samtl. landsdelar

3. Lantarbetare o. d. (år

1920)
a) statare

Södra Sverige. .
Mellersta Sverige
Norra Sverige .
Samtl. landsdelar

b)

d)

torpare

Södra Sverige. .
Mellersta Sverige
Norra Sverige. .

Samtl. landsdelar

daglönare
Södra Sverige .
Mellersta Sverige
Norra Sverige .

Samtl. landsdelar

arbetarBmåbru kare Södra

Sverige.
Mellersta Sverige
Norra Sverige

Samtl. landsdelar

Beräk-nad
folk-mängd
i 1,000-

per konsumtionsenhet

per

individ

(85

kon3.-enh. =
100

ind.),kg

räk nät i
hg-

mjöl,

omräknat

i spannmål,
kg

Upp-

skattat

tillägg,

kg

Till-

hopa,

kg

tal

vete

råg
(k =
korn)

vete

råg

(k =
korn)

s:a

272

60.0

60.4

85.8

75.5

161.31

12.6

169.6

144

1167

69.9

44.8

100.0

56.0

156.0/

149

72.7

1 r

46.7

104.0

fr

58.4

162.4

13.0

175.4

149

\k

5.0

\k

6.7

1 588

—

—

97.9

59.6

157.5

12.6

170.1

145

123

62.5

66.0

89.4

82.5

171.91

8.8

184.8

157

492

74.5

56.4

106.5

70.5

177.0/

270

69.8

/r

56.4

99.8

fr

70.5

170.3

8.5

178.8

152

W

7.7

\k

10.3

885

—

—

102.1

72.2

174.3

8.7

183.0

156

26

63.5

49.6

90.8

62.0

152.81

14.4

158.5

135

110

66.2

37.9

94.7

47.4

142.11

33

65.2

jr

34.1

93.2

Jr

42.6

135.8

13.6

149.4

127

\k

2.1

fk

2.8

159

—

—

93.8

49.1

142.9

14.3

157.2

134

36

45.0

133.8

64.4

167.3

231.71

6.7

230.2

196

115

(9\

53.8

115.3

76.9

144.1

221.0/

151

_

_

73.9

149.6

223.5

6.7

230.2

196

(153)

15

40.0

115.5

57.2

144.4

201.61

6.0

206.8

176

113

46.1

107.8

65.9

134.8

200.7/

16

54.8

Jr

75.2

78.3

fr

94.0

172.3

5.2

177.5

151

\k

32.1

\k

42.7

144

—

—

66.4

131.3

197.7

5.9

203.6

173

23

49.5

79.1

70.8

98.9

169.71

5.8

200.3

170

78

66.1

85.8

94.5

107.3

201.8)

28

72.4

/ r

77.8

103.5

Jr

96.5

200.0

6.0

206.0

175

\k

5.5

^k

7.3

129

—

—

92.2

103.5

195.7

5.9

201.6

171

(16)

54

64.7

88.8

92.5

111.0

203.5

6.1

209.6

178

25

49.2

(r

60.1

70.4

fr

75.1

145.5

4.4

149.9

127

\k

63.0

\k

83.8

74

—

_

86.5

101.3

187.8

5.6

193.4

164

(90)

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

267

(korn, havre, blandsäd). Vid beräkningen av landsdel- och riksmedeltalen
ha länssiffrorna vägts med 1910, resp. 1920 års folkräkningssiffror rörande
statarbefolkningens storlek inom olika län.

Tab. 15. Beräknad medelkvantitet spannmål per statarhustru, i kg.

1913

1923

1928

Foder-

Foder-

Foder-

Vete

Råg

spann-

Vete

Råg

spann-

Vete

Råg

spann-

mål

mål

mål

Enligt lantarbetarstatistiken

Östra Sverige........

179

656

326

284

605

408

299

595

406

Småland och öarna.....

75

713

204

145

684

300

166

670

300

Södra Sverige........

4

774

512

91

697

558

90

714

562

Västra Sverige.......

85

675

267

181

631

368

204

612

366

Hela riket (utom Norrland) .

110

693

347

| 204

640

425

217

634

424

Enligt kollektivavtalen för

Mellansverige........

—

—

—

i 300

600

400

300

600

400

Skåne ...........

—

—

—

| 100

700

600

1 100

700

600

Statarfamil jens medelstorlek. För att beräkna den enligt statlistan utgående
spannmålskvantitetens storlek per individ måste man först göra en uppskattning
av statarfamiljens storlek. Enligt socialstyrelsens år 1915 utgivna undersökning
rörande »Lantarbetarnas arbets- och löneförhållanden inom olika
bygder och å typiska lantegendomar», vilken bl. a. omfattade 2 438 statarhushåll
med 11 492 familjemedlemmar, räknade ett statarhushåll 4.7 medlemmar
(inkl. hushållsföreståndaren). I den av socialstyrelsen för år 1920 företagna
undersökningen rörande »Levnadskostnaderna på landsbygden», beräknades
de i undersökningen deltagande 200 statarhushållen i medeltal omfatta 4.78
medlemmar. Denna siffra får dock anses mindre representativ på grund av
det ringa materialet.

De i samband med 1910 och 1920 års folkräkningar vidtagna yrkesräkningarna
möjliggöra en viss beräkning av statarfamiljens medelstorlek. Antages
antalet yrkesutövare motsvara antalet hushåll, befinnes genomsnittsfamiljen
omfatta 4.1 medlemmar såväl 1910 som 1920. Inräknas i statarhushållen den
i 1910 års yrkesräkning särskilt redovisade gruppen »statares hemmavarande
barn (över 15 år) och mågar», uppgår emellertid statarfamiljens storlek år
1910 till 4.4 personer. I 1920 års yrkesräkning äro statarnas hemmavarande
vuxna barn och mågar ej särskilt specificerade. En del av dem komma emellertid
med i statargruppen under rubriken »övriga familjemedlemmar», medan
de övriga torde ha redovisats under yrkesgruppen »övriga jordbruksarbetare».
Enligt uppskattning skulle Vs av gruppen »övriga jordbruksarbetare» i åldern
0—20 år utgöras av statares familjemedlemmar. Under denna förutsättning
skulle statarfamiljens medelstyrka 1920 uppgå till c:a 4.3 personer.

Medelkvantitet spannmål per familjemedlem inom statarhushåll. Genom att
dividera de i tab. B sammanställda spannmålskvantiteterna per hushåll med
antalet hushållsmedlemmar erhåller man ett mått på den kvantitet spannmål,
som kommer på varje individ. I tab. C ha tvenne dylika sifferserier framräknats.
den ena (a) utgående från en familjestorlek av 4.7 medlemmar alla tre
åren, den andra (b) under förutsättning att statarfamiljen år 1913 bestod av
4.4 samt åren 1923 och 1928 av 4.3 medlemmar.

268

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tab. C. Beräknad medelkvantitet spannmål per individ under antagande av en famiijestorlek
på a) 4.7 personer samtliga år, b) 4.4 personer år 1913 och 4,''i personer åren

1923 och 1928, i kg.

1913

1923

1928

Sta

Foder-

Sta

Foder-

Sta

Foder-

Vete

Råg

bröd-

säd

spann-

mål

Vete

Råg

bröd-

säd

spann-

mål

Vete

Råg

bröd-

säd

spann-

mål

a) 4.7 fam.medl.:

Enl. lantarb.stat.....

38

140

178

69

61

129

190

87

64

127

191

87

Östra Sverige.....

16

152

168

44

31

145

176

64

36

142

178

64

Småland o. öarna . . .

1

165

166

109

20

148

168

119

19

152

171

119

Södra Sverige.....

18

144

162

57

39

134

173

79

43

130

173

78

Västra Sverige ....

23

147

170

74

44

136

180

90

46

135

181

90

Hela riket (ut. Norrl.) .

Enl kollektvavt. för

Mellansverige.....

—

—

—

—

64

128

192

85

64

128

192

85

Skåne ........

—

—

—

—

21

149

170

128

21

149

170

128

b) 4.4 resp. 4.3 fam.-medl. :

Enl. lantarb.stat.

Östra Sverige.....

41

149

190

74

66

141

207

95

69

138

207

95

Småland o. öarna . . .

17

162

179

46

34

159

193

70

39

155

194

70

Södra Sverige ....

1

176

177

116

21

162

183

130

21

166

187

91

Västra Sverige ....

19

154

173

61

42

146

188

86

48

142

190

85

Hela riket (ut. Norrl.) .

25

158

183

79

47

149

196

99

50

147

197

99

Enl. kollektivavt. för

Mellansverige.....

—

—

—

—

70

140

210

93

70

140

210

93

Skåne ........

—

—

—

23

163

186

140

23

163

186

140

Netto förbrukning av brödsäd per familjemedlem inom statar hushåll. I socialstyrelsens
undersökning rörande levnadskostnaderna på landsbygden år 1920
har en beräkning gjorts av huru stor del av de från arbetsgivaren erhållna
kvantiteterna av olika statvaror, som förbrukats inom statarhushållet. Härav
framgår, att i medeltal för samtliga statarhushåll hade 87.8 % av den i staten
ingående brödsäden använts till direkt konsumtion i hushållet. Genom att
reducera de i tab. C framlagda siffrorna rörande de från arbetsgivaren mottagna
kvantiteterna brödsäd per individ med nyssnämnda procenttal erhåller
man i viss mån ett mått på nettokonsumtionen av brödsäd per individ. I tab. D
har en dylik beräkning utförts under samma förutsättningar rörande familjens
storlek som i tab. C.

3. Allmänna slutsatser.

Hos socialstyrelsen tillgängliga uppgifter möjliggöra att med någorlunda
säkerhet beräkna brödsädeskonsumtionen till människoföda för den del av befolkningen,
som bor i städer och stadsliknande samhällen. I genomsnitt skulle
förbrukningen här utgöra omkring 145 kg. per individ och år. Vad åter landsbygden
beträffar och särskilt den jordbruksidkande befolkningen, föreligga hos
socialstyrelsen inga andra direkta förbrukningsuppgifter än de, vilka återfinnas
i styrelsens undersökning av levnadskostnaderna på landsbygden under år
1920. Denna avser ett tämligen onormalt år och täcker ej mer än 372 hushåll
av lantarbetare, statare, torpare, daglönare och arbetarsmåbrukare. Ett visst
stöd för denna statistik kan i fråga örn storbrukens viktigaste arbetarkategori

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

269

Tab. I). Beräknad uettoförbrukning av brödsäd till människoföda i medeltal per
familjemedlem moni statarhusliåll, i kg.

1913

1923

1928

4.7

4.4

4.7

4.3

4.7

4.3

farn.-

farn.-

farn.-

farn.-

farn.-

farn.-

medi.

medi.

medi.

medi.

medi.

medi.

Enl lantarbetarstatistiken

Östra Sverige...........

156

167

167

182

168

182

Småland och öarna.........

148

157

155

169

156

170

Södra Sverige...........

146

155

148

161

150

164

Västra Sverige...........

142

152

152

165

152

167

Hela riket (utom Norrland).....

149

161

158

172

159

173

Enl. kollektivavtalen för

Mellansverige...........

—

—

169

184

169

184

Skåne ..............

—

—

149

163

149

163

och största konsumentgrupp, statarna, erhållas genom bearbetning av de statlistor,
vilkas kvantitetsuppgifter meddelas i socialstyrelsens lantarbetarstatistik.
Samtliga ifrågavarande uppgifter tyda på en genomsnittlig brödsädesförbrukning
för det övervägande med statavlönad arbetskraft bedrivna storbruket
av c:a 185 kg. per individ. I fråga örn ibrödsädeskonsumtionen inom det
lilla jordbruket torde förbrukningen bland torpare och arbetarsmåbrukare (i
medeltal c:a 175 kg. per person) vara i viss mån indicerande.

Däremot saknar socialstyrelsen alldeles konsumtionsuppgifter för det i vårt
land så betydelsefulla medelstora jordbruket, d. v. s. bondebruket, bedrivet av
innehavaren själv med biträde av familjemedlemmar samt ogifta tjänare i husbondens
kost. Blott i begränsad utsträckning torde denna brist kunna fyllas
genom användning av de av statistiska centralbyrån framräknade, i propositionen
sid. 69 anförda konsumtionssiffrorna för c:a 1 000 mindre jordbruk (med
upp till 15 hektar åker.) Även örn man bortser från, att i denna statistik alldeles
saknas representanter för de betydelsefulla jordbruksgrupperna med 15—
50 hektar odlad jord, utgöras inom storlekskategorien 1—15 hektar de redovisade
brukningsdelarna uteslutande av till premiering anmälda mindre jordbruk,
vilkas hushållningsresultat knappast kunna utan vidare anses typiska för de
c:a 225 000 jordbruk, som torde finnas inom nämnda storleksklasser.

NILS BERGSTEN.

Bertil Nyström.

270

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bil. Q.

Yttrande, avgivet av lantbruksstyrelsen.

Till riksdagens särskilda utskott.

På framställning av Eder har Kungl. Majit anbefallt Kungl. Statistiska
Centralbyrån, Kungl. Socialstyrelsen och Kungl. Lantbruksstyrelsen att avgiva
yttrande -— i den mån så lämpligen kunde ske gemensamt — över vad
Kungl. Maj :ts proposition till riksdagen nr 108, angående vissa åtgärder till
det_ svenska jordbrukets stödjande, å sid. 66—70 innehölle angående brödsädesodlingens
betydelse för Sveriges jordbruk och för olika storleksgrupper av jordbruk.

Med anledning härav får Lantbruksstyrelsen anföra följande.

Den korta tid, som stått till buds, har icke medgivit ett sådant samarbete
ämbetsverken emellan, att ett gemensamt yttrande i ärendet kunnat komma
till stånd. Då Lantbruksstyrelsen icke själv äger möjlighet åstadkomma någon
ämnet belysande statistik, har Styrelsen vid utredningen i ärendet kunnat
medverka endast såtillvida, att Styrelsen deltagit i vissa överläggningar
ämbetsverken emellan, nämligen dels vid planläggningen av utredningen, dels
sedermera vid diskussionen av vissa frågor, som beröra densamma.

Lantbruksstyrelsen skulle av ovan anförda skäl för egen del egentligen hava
kunnat taga ställning till föreliggande fråga först sedan det av de båda övriga
ämbetsverken åstadkomna statistiska materialet förelegat. Då detta emellertid
först den 8 på eftermiddagen och då endast till vissa delar stått till Styrelsens
förfogande, har Styrelsen måst vid sin behandling av förevarande ärende
inskränka sig till de områden, vilka beröras i förenämnda Styrelsen tillhandakomna
delar av utredningen. Det ligger därför i sakens natur, att Styrelsen
icke hunnit underkasta utredningen någon närmare granskning eller
verkställa några beräkningar angående eventuella resultat, därest förutsättningarna
för utredningen i ett eller annat avseende skulle hava underkastats
någon jämkning.

_ Lantbruksstyrelsen måste därför inskränka sig till att ur mera allmän principiell
synpunkt granska de förutsättningar, som lagts till grund för centralbyråns
utredning angående det salufria överskott av brödsäd respektive underskott
därav, som kan beräknas föreligga vid vissa jordbruk.

Härpå inverkar helt naturligt dels skörden, dels den förbrukning, som kan
konstateras förekomma vid respektive jordbruk antingen till människoföda eller
för utfodringsändamål.

Brödsädesskörden å varje jordbrukslägenhet är beroende av två faktorer, den
använda arealen och skörden per arealenhet.

I fråga örn arealen har i den nu gjorda utredningen använts de siffror, som
framgått ur 1927 års jordbruksräkning. Lantbruksstyrelsen anser sig på denna
punkt endast böra framhålla, att det resultat, som härigenom framkommit,
icke är fullt jämförbart med dem, som anföras i förenämnda kungl, proposition.
Vid tiden för propositionens avgivande voro den senaste jordbruksräkningens
resultat icke offentliggjorda. Senast föregående jordbruksräkning
har därför måst läggas till grund för de i propositionen uti förevarande avseende
angivna resultaten. Då emellertid den sista jordbruksräkningen lärer
visa en förskjutning i fråga örn brödsädesarealen med minskning för de mindre
jordbruken och ökning för de större, måste givetvis detta förhållande utöva
ett visst inflytande på beräkningens resultat i riktning mot ett minskat antal
jordbruk med salufritt överskott.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

271

Såsom grund för beräkning av skördens storlek hava lagts skörderesultaten
för åren 1925—1927. Då dessa år representera såväl goda som svaga skördar,
torde enligt Lantbruksstyrelsens förmenande på dem baserade utredningar få
anses representera jämförlsevis normala förhållanden.

Vid beräkning av hektarskörden hava i fråga örn jordbruk, tillhörande olika
storleksgrupper, måst användas samma relativa tal, som lågo till grund för
de utredningar, som omförmälts i propositionen. Dessa relativa tal grunda sig
på under år 1918 gjorda skördeuppskattningar. Det synes Lantbruksstyrelsen
ligga i öppen dag, att här föreligger en svaghet hos alla hittills gjorda
utredningar på ifrågavarande område. Dessa grunda sig nämligen, om Lantbruksstyrelsen
icke är felaktigt underrättad, icke på exakta uppgifter rörande
faktiska skörderesultat, utan å uppskattningar, som verkställts å växande
gröda. Mycket talar enligt Styrelsens förmenande för att vid en sådan
uppskattning arealskörden på små arealer uppskattas relativt lågt. A en
liten areal framträder nämligen varje brist för ögat på ett helt annat sätt,
än som är fallet i fråga örn en större areal. Det synes Lantbruksstyrelsen,
som örn detta förhållande icke bör förbises vid bedömandet av det slutresultat,
som grundas på utredningarna.

För beräkningen av det salufria överskottet respektive underskottet av brödspannmål
måste förbrukningen inom jordbruket till människoföda och för utfodringsändamål
talmässigt beräknas. Storleken av det salufria överskottet
eller av eventuellt beräknad brist blir tydligen i högsta^grad beroende av vilka
tal, som härvid väljas. På denna punkt torde det också vara, som meningarna
mest skilja sig från varandra. Den nu verkställda utredningen giver tydligen
vid handen, att, då tillräckligt omfattande undersökningar på området
icke utförts, några säkra slutledningar i förevarande avseende icke kunna
dragas. ... .. . .

I fråga örn förbrukning en av brödsäd till människoföda lämna dock i Socialstyrelsens
yttrande anförda utredningar vissa enligt Lantbruksstyrelsens förmenande
tämligen användbara hållpunkter. Särskilt synes detta vara fallet
i fråga örn förbrukningen hos den icke jordbrukande befolkningen samt hos
torpare och småbrukare med respektive 145 och 175 kg. per individ. Tydligt
är emellertid, att dessa tal måste anses ligga i överkant. Socialstyrelsen anför
själv, att konsumtionssiffrorna, särskilt för landsbygden, torde hava blivit
något höga, enär vid evalveringen av rågmjöl till råg använts reduktionsförhållandet
100 till 125, ett tal sorn, med hänsyn därtill att sammalet mjöl på
landsbygden användes i stor utsträckning, för vissa landsdelar torde böra sättas
närmare siffran 100.

Socialstyrelsens utredning angående förbrukningen av brödsäd hos statare
finner Lantbruksstyrelsen jämväl i stort sett tillförlitlig, örn också även det
här beräknade förbrukningstakt enligt styrelsens förmenande måste anses ligga i
överkant, nämligen av det skälet, att som grund för beräkningarna lagts den
beräknade genomsnittsstorleken av en statarfamilj. Då erfarenheten torde visa,
att mindre bamrika familjer icke till fullo utnyttja sin brödsädesstat, synes
det Lantbruksstyrelsen, som örn här förelåge ett förhållande,^ som tyder på
att den angivna förbrukningssiffran av 185 kg. j>er person måste anses vara
en toppsiffra, som troligen innesluter jämväl någon till djurföda förbrukad
spannmål. _ . 0

Statistiska centralbyrån grundar emellertid sina beräkningar i huvudsak pa
en inom ämbetsverket gjord undersökning av brödsädesförbrukningen vid vissa
mindre jordbruk (örn högst 15 hektar). Denna utredning giver vid handen,
att förbrukningen i genomsnitt vid jordbruk av denna storlek kan beräknas
till 180 kg. per person. Enligt vad Lantbruksstyrelsen inhämtat, grundar
sig denna undersökning på uppgifter angående brödsädesskördens användning

272

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2-

vid ett antal premierade jordbruk. Ifrågavarande uppgifter hava inhämtats
genom respektive premieringsnämndsordförande. Om också dessa premierade
jordbruk föra, räkenskaper och redovisa sin skörd, torde dock dessa räkenskaper,
i den mån de icke avse penningar, i icke ringa grad vara grundade på
uppskattningar. Det synes Lantbruksstyrelsen, som örn åtskilligt skulle tyda
på, att den vunna siffran är jämförelsevis hög och i sig kan innesluta jämväl
spannmål, som använts till utfodring. Redan det förhållandet, att förbrukningen
tydligt stegrats vid större tillgång och vid jordbruk med större
areal,„ tyder härpå. Skäl till den misstanken, att det här för övrigt mera
är fråga örn de kvantiteter brödsäd, som sänts till kvarnen för förmälning,
än örn de kvantiteter, som verkligen använts till människoföda, torde icke
vara uteslutet. Med den större arealen följer alltid större mängd smådjur
och grisar, som ofta få dela förmalningsprodukterna antingen i form av mjöl
eller bröd.

Emellertid har Statistiska centralbyrån icke funnit den för ifrågavarande
grupp av jordbruk funna förbrukningen kunna anses representativ för jordbruket
i dess helhet. Resultatet av den verkställda undersökningen har givit
vid handen, att den av vederbörande jordbruk såsom människoföda använda
brödsädesmängden ökats i och med större areal hos jordbruket, ett förhållande
som Lantbruksstyrelsen finner helt naturligt. När produktionen överstiger
det egna behovet, inträder givetvis mindre sparsamhet, framför allt hos sådana
jordbrukare, som kunna beräkna ett så litet överskott till avsalu, att det knappast^
lönar sig att utbjuda detsamma till försäljning. Av den under sådana
förhållanden till kvarnen försända och där förmalda spannmålen torde man
med skäl kunna förutsätta, att en icke alltför obetydlig del egentligen måste
anses böra betecknas såsom djurföda. Att härpå basera den uppfattningen,
att i och med stegrad åkerareal skulle inträda en ökad förbrukning till människoföda,
finner Lantbruksstyrelsen knappast berättigat.

Statistiska centralbyrån — som funnit förbrukningen hos torpare, lägenhetsinnehavare
m. fl. böra upptagas till 175 kg. och för det större jordbruket
till 185, kg. eller till det tal, som Socialstyrelsen funnit framgå av dess undersökningar
— har ansett sig böra för den övriga jordbruksbefolkningen eller
huvuddelen därav beräkna en förbrukning av 210 kg. per person och på så
sätt fått fram en genomsnittsförbrukning av 200 kg. per person inom jordbruket
i dess helhet. Av vad Lantbruksstyrelsen redan anfört framgår, att
Styrelsen icke finner de skäl, som anförts för en sådan beräkning, böra tillmätas
större betydelse. Enligt Lantbruksstyrel sens förmenande talar mycket
för att den sålunda antagna stegringen i spannmålsförbrukning till människoföda
vid jordbruk av större areal än 15 hektar icke förefinnes. Erfarenheten
från andra befolkningsgrupper visar tvärtom i regel en minskad brödsädesförbrukning
vid förbättrad levnadsstandard och därmed följande större tillgång
till andra livsmedel. Något skäl för att här förutsätta ett motsatt förhållande
torde knappast föreligga och ännu mindre torde skäl förefinnas för
antagandet av en i så hög grad ökad förbrukning som 30 kg. per person.

Lantbruksstyrelsen har redan förut ifrågasatt, örn icke redan siffran 180
kg. måste, för den grupp, för vilken den av Statistiska centralbyrån beräknats,
anses ligga i överkant. Enligt Lantbruksstyrelsens förmenande saknas
verkliga skäl att utöver denna siffra höja förbrukningssiffran för jordbruket
i allmänhet, så mycket mindre som siffrorna för torpare, småbrukare och statare
måste anses ligga i överkant.

Ett ytterligare skäl för Lantbruksstyrelsens här framförda uppfattning finner
Styrelsen uti det förhållandet, att med utnyttjande av de utav Statistiska
centralbyrån använda siffrorna uppnås en årlig förbrukning, större än den under
vissa år redovisade tillgängen. Då man näppeligen lärer kunna förut -

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

273

sätta, att brödförbrukningen i någon betydande grad påverkas av tillgången
eller priset på det dock i allmänhet så billiga brödet, synes det Lantbruksstyrelsen
vara tydligt, att de förändringar i förbrukningen av brödsäd, som
beräkningar för olika år giva vid handen, så gott som helt måste tillskrivas
ökad eller minskad förbrukning till djurföda. Många och starka skäl tala
därför enligt Lantbruksstyrelsens förmenande för den uppfattningen, att den
i propositionen angivna förbrukningssiffran för brödsäd för den jordbruksidkande
befolkningen av 175 kg. ligger betydligt närmare verkligheten än den
av Statistiska centralbyrån beräknade eller 200 kg.

Huvudsyftet med föreliggande utredning torde vara att söka fixera gränsen
för jordbruk med saluöverskott av brödsäd. Då denna gräns även med det av
Statistiska centralbyrån använda förbrukningstalet av 200 kg. per person tydligen
ligger vid en areal mellan 5 och 10 hektar, finner Lantbruksstyrelsen det
så mycket mindre motiverat att vid denna utredning använda ett högre tal än
det, som av Centralbyråns egna utredningar framgått såsom medeltal för jordbruk
med en areal intill 15 hektar. Detta måste enligt Lantbruksstyrelsens förmenande
leda till, att gränsen för salufritt överskott av brödsäd på ett emot
verkligheten icke svarande sätt förflyttas uppåt. Någon kalkyl över graden av
den inverkan ett användande av ett lägre förbrukningstal kunnat få på den av
Statistiska centralbyrån gjorda utredningen, har Lantbruksstyrelsen icke varit
i tillfälle att utföra.

En viss förbrukning av brödsäd till kreatursföda äger alltid rum och måste
alltid äga rum, då en del av skörden icke är fullt lämplig till människoföda. I
tidigare utredningar hava 5 procent av skörden beräknats finna användning vid
utfodring av kreatur, inklusive svinn. Med det allt mera ökade kravet på kvalitet
hos till människoföda använd brödsäd torde det kunna ifrågasättas, om
icke denna siffra numera är väl låg. Inom Statistiska centralbyrån gjorda undersökningar
giva vid handen, att så torde få anses vara fallet. Den praktiska
erfarenheten talar också härför. Någon erinran emot den av Centralbyrån i nu
föreliggande utredning använda siffran för förbrukning till kreatursföda och
svinn utav 10 procent av brödsädesskörden, anser sig Lantbruksstyrelsen därför
icke hava skäl att framställa. Denna siffra synes Styrelsen emellertid vara
så hög, att den under år med brödspannmålsskörd av normal beskaffenhet och
med normal prisbildning å dylik spannmål i förhållande till foderspannmål och
fodermedel måste beräknas inkludera ali förekommande utfodring. Användandet
av denna siffra samtidigt med en annan siffra i fråga örn förbrukningen till
människoföda, som jämväl inkluderar viss för utfodring använd brödsäd, finner
Styrelsen däremot oberättigad.

Redan den av Statistiska centralbyrån gjorda utredningen, så vitt den är för
Lantbruksstyrelsen bekant, ådagalägger huru nödvändig en justering av uppfattningen
rörande det salufria överskottet av brödsäd vid jordbruk utav olika
storlekar varit. Tager man hänsyn till vad Lantbruksstyrelsen ovan anfört, synes
det verkliga förhållandet på detta område vara sådant, att den i propositionen
gjorda korrigeringen av den äldre uppfattningen på förevarande område
varit i stort sett befogad.

Härvid vill Lantbruksstyrelsen emellertid icke underlåta att som sin mening
uttala, att det med de möjligheter i förevarande hänseende, som tillgänglig
statistik bereder, knappast låter sig göra att närmare beräkna det salufria överskottet
av brödspannmål vid jordbruk av olika storleksgrader än att de erhållna
siffrorna härför alltid måste betraktas och behandlas som skäligen grova
approximationer. Stockholm den 9 april 1930.

ERIK INSULANDER.

Georg v. Zweigbergk.

Bihang till riksdagens protokoll 10,10. 11 saini. 2 haft. (Nr 2.) 18

274

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bil. B.

Om näringsvärde hos bröd, bakåt av vetemjöl med olika inmalnings procent

för svenskt vete.

Utredning verkställd på uppdrag av särskilda utskottet av
E. Widmark och Å. Åkerman.

I. Olika vetemjölkvaliteters kemiska sammansättning.

I nedanstående tabell finnas sammanställda analyser av några olika vetemjöl,
erhållna från Sveriges Utsädesförening, Svalöf, hösten 1927. Förmalningsgraden
är i alla proven densamma: 50 %:s utmalning.

Tabell 2.

Vetesort

Vatten

Kväve

Fett

Kolhyd-

rater

Mag-

nesium

Kal-

cium

Fosfor

Järn

%

*

%

%

%

%

%

%

Pansar lil.........

11.9

1.26

0.55

68.3

0.014

0.017

0.078

0.002

Thule II..........

9.0

1.71

0.83

66.6

0.025

0.017

0.108

0.003

Sy. Sammets vete......

9.0

1.91

0.86

66.4

0.021

0.018

0.109

0.005

Amer. Yintervete......

12.0

1.46

0.79

67.7

0.018

0.022

0.095

0.002

Kolben vårvete.......

8.9

2.01

0.93

65.7

0.023

0.019

0.115

0.004

Av dessa mjölsorter kunna de två förstnämnda, Pansar III och Thule II betraktas
såsom representanter för det svenska, mer eller mindre mjuka vetet,
under det att det amerikanska vintervetet och Kolbenvårvetet besitta de för de
utländska, hårda vetemjölen karakteristiska egenskaperna.

Som av tabellen framgår är sammansättningen i fråga örn alla viktigare beståndsdelar
praktiskt taget lika, utom beträffande kvävehalten, som i allmänhet
är större i de hårda vetemjölen än i de mjuka. Anmärkas bör, att det här
analyserade'' amerikanska vintervetet visar en lägre kvävehalt än i allmänhet
är fallet. Såsom ytterlighetsgränser för lägsta kvävehalt i mjukt vete och
högsta i hårt kunna lämpligen nämnas siffrorna 1.4 och 2.3 %.

Då kvävemängden, multiplicerad med faktorn 5.7, anger mjölets halt av äggvita,
är det av vikt att utreda, huruvida den här påvisade skillnaden spelar
någon praktisk roll för tillgodoseendet av organismens äggvitebehov.

Enligt senaste utredning kan konsumtionen av brödsäd per individ1 och år beräknas
till högst 200 kg. Härav utgör vetet 55 % eller 110 kg. Till bröd av
här ifrågavarande slag användes mjöl av högst 60 % :s utmalning, vilket sålunda
gör 66 kg. En del av detta finsiktade mjöl användes i matlagningen, varför
man kan räkna med att allra högst 50 kg. eller 140 gr. mjöl per dag och
individ konsumeras såsom bröd av finsiktat vetemjöl. Den härigenom tillförda
äggvitemängden utgör för de anförda gränsfallen högst 19, lägst 11 gr. Skillnaden
i äggvitetillförsel vid användandet av uteslutande utländskt och uteslu -

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2-

275

tande svenskt vetemjöl kan sålunda högst uppgå till 8 gr. per dag. Beräknas
denna skillnad för de här ifrågakommande hlandningarna, blir den givitvis
betydligt mindre. Man erhåller:

Procent svenskt Äggvitemängd i

vete dagsranson, gr.

30

40

50

60

70

16.2

15.5

14.8

14.1

13.4

Av tabellen framgår således, att en höjning av inmalningsprocenten från
t. ex. 30 till 70 medför en äggviteförlust av endast 2.8 gr. per dag. Höjes den
från 50 till 70 blir förlusten endast 1.4 gr.

Då kosten hos oss i sin helhet innehåller i genomsnitt 70—100 gr. äggvita,
varvid en säkerhetsmarginal utöver den absolut nödvändiga mängden (äggviteminimum)
på c:a 100 % kan anses förefinnas, inses att den obetydliga minskning
i äggvitetillförseln, som kan uppkomma genom höjning av inmalningsprocenten
för svenskt vete, saknar varje praktisk betydelse.

Då sålunda ingen väsentlig skillnad kan anses föreligga mellan de två huvudkvaliteterna
av vetemjöl i avseende på för vår kropp nödvändigt byggnadsmaterial
— vitaminer saknas så gott som fullständigt i alla slag av finsiktat
vetemjöl — anse vi, att mjölets värdesättning uteslutande hör baseras på detsammas
kalorivärde, d. v. s. den energimängd, som det förmår tillföra organismen.
Motiveringen för en dylik uppskattning har förut närmare framlagts av
den ene av oss.1

Vid bestämning i kalorimetern erhöllos för de nämnda vetemjölen följande
kalorivärden pr 100 gr.

Yetesort

Kalorier pr 100 gr.
ej torkat torrsubstans

Pansarvete III ....

Thulevete II.....

Svenskt Sammetsvete .
Amerikanskt Vintervete
Kolbenvårvete ....

377

427

388

427

390

428

375

426

390

428

Sorn synes är kalorivärdet lika hos de olika mjölens torrsubstans. Den obetydliga
variation, som kan iakttagas i de ej torkade mjölens kalorivärden, härrör
sålunda uteslutande från mjölens något varierande vattenhalt.

Någon skillnad i bruttokalorivärdet för svenskt och utländskt vetemjöl förefinnes
sålunda ej.

II. Näringsvärdet hos bröd, bakåt av mjöl med olika inmalningsprocent för

svenskt vete.

Den från näringsfysiologisk synpunkt viktigaste skillnaden mellan bröd av
hårt och mjukt vete är, att den förra vetekvaliteten ger bröd av större vattenhalt
och större porositet.

Till belysande av detta anföras resultaten av de i bifogade protokoll (Bil.)
närmare beskrivna bakningsförsöken.

1 Fysiologiska och kemiska studier över de svenska brödsorterna V. av Erik M. P. Widmark
och Lisa Swenander Lanke; tryckt i Tidskrift för Hemmet 1929; samt Vad böra vi fordra av
brödet såsom födoämne, och vilka möjligheter finnas för detsammas förbättrande? av Erik M. P.
Widmark; tryckt i Sveriges Utsädesförenings tidskrift 1929, häfte 5.

276

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Procent svenskt Degvikt av 100 gr. mjöl Brödmjöl
av 15 % vattenhalt vikt

100 ............. 152 136

80 ............. 157 141

70 ............. 154 139

60 ............. 158 141

50 ............. 158 141

40 ............. 157 136

30 ............. 163 142

0............. 163 143

Vid bestämning av brödens vattenhalt erhöllos följande värden:
Procent svenskt mjöl Vattenhalt %

100 ...............

80 ............... 40.2; 38.5

70 ............... 39.6 ; 40.2

60 ............... 40.8; 40.4

50 ............... 40.1; 39.9

40...............41.4; 40.5

30...............41.1; 40.9; 39.1; 39.0

0...............40.2; 40.4; 43.3; 42.5

Dessa bestämningar gälla hela bröden, således med skorpan inberäknad. Man
erhåller såsom medium för bröd av 100 % svenskt mjöl 37.3 % och för bröd
av 100 % amerikanskt mjöl 41.6 %.

Beträffande vattenhalten i de från skorpan befriade, inre delarna av brödet
lämnar följande av dr Fischer (Malmö Stora Valskvarns laboratorium), utförda
bestämningar upplysning:

Procent svenskt mjöl Vattenhalt %

100 ................ 43.0

80 ................ 43.2

70 ................ 43.6

60 ................ 44.1

50 ................ 44.2

40 ................ 444

30 ................ 44.5

Som av tabellerna framgår minskas vattenhalten ju större blandningsprocenten
för svenskt vete är. Torrsubstansens energiinnehåll förblir dock oförändrat
enligt följande bestämningar:

Kalorier pr 100 gr.
bröd torrsubstans

Bröd av 100 % svenskt vete........... 267 429

> » > > amerikanskt vete......... 251 430

Att närmare bestämma relationen mellan brödets vattenhalt och inmalningsprocenten
av svenskt vete tillåta ej de fåtaliga bakningsförsök tiden tillåtit oss
att utföra. Variationerna äro härför alltför stora i olika bakningar. Tages
emellertid ovanstående energibestämningsförsök såsom exempel, beräknas, att
dagsransonen c:a 200 gr. bröd av svenskt vete ger 534 kalorier under det att
bröd av amerikanskt vete ger 502 kalorier. Skillnaden i den tillförda energimängden
är 32 kalorier eller c:a 1 % av en fullvuxens dagsbehov, likvärdigt
med energiinnehållet i ungefär 2 å 3 vanliga sockerbitar.

Bröd av svenskt vete är sålunda något energirikare än bröd av amerikanskt
vete. Det måste emellertid åter framhållas, att denna skillnad uteslutande uppkommer
på grund av det amerikanska mjölets förmåga att vid bakningen kvarhålla
mera vatten. Bröd av 100 gr. amerikanskt mjöl och bröd av 100 gr.
svenskt mjöl tillför oss samma energimängd, blott pied den skillnaden att i

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2-

277

förra fallet tillföres samtidigt något mera vatten än i senare fallet. Från näringsfysiologisk
synpunkt är detta likgiltigt. Frågan örn den olika vattenhalten
i dessa brödsorter är fastmera av ekonomiskt intresse, i det att örn en och
samma viktsmängd av de olika hrödslagen betingar samma pris, så ställer sig
priset per erhållen kalori högre vid användandet av amerikanskt mjöl än svenskt.
Allmänheten får betala för det i degen upptagna vattnet.

Som nyss nämnts ger det mjuka vetet i allmänhet ett bröd av mindre porositet
än bröd av hårt mjöl. Detta har givit anledning till den uppfattningen,
att det svenska vetemjölet skulle frambringa ett bröd, som i tarmkanalen tillgodogöres
i mindre utsträckning än det mera porösa brödet. Av de försök, som
för utredning härav utförts av docenten Axel Höjer,1 framgår att så ej är fallet.
Genom sammanpressning av vetebröd under ett tryck intill 150 atmosfärer erhölls
ett fullständigt porlöst bröd av samma förklistringsgrad som det ursprungliga.
Vid försök över detta bröds tillgodogörande i tarmkanalen i jämförelse
med obehandlat bröd av 70—75 %:s porvolym erhölls bos försöksperson
följande siffror:

Behållen mängd Porvolym 70—75 % Porvolym 0 %

Kväve........... 93.4 90.0

Kolhydrat ... ...... 99.7 99.6

Dessa försök visa sålunda, att den olikhet i porvolym, som bröd av svenskt
och utländskt vete uppvisar, ej kan spela någon praktisk roll för brödets tillgodogörande
i tarmkanalen. Även i detta fall är olikheten ej en näringsfysiologisk
fråga, utan en ekonomisk. Betalas nämligen brödet efter volym, är det
tydligt, att det amerikanska mjölet ger icke blott på grund av den större vattenhalten,
utan även på grund av den större porositeten, bröd av dyrare kalorier.

lil. Sammanfattning.

1) Mjöl av svenskt mjukt vete är till sin kemiska sammansättning likvärdigt
med mjöl av amerikanskt hårt vete, med undantag av att det senares äggvitehalt
är något högre. I betraktande av det överskott över ägg viteminimum, som
kosten hos oss innehåller, är den olika mängd äggvita, som per dagsranson tillföres
vid varierande inmalningsprocent av svenskt vete, i näringsfysiologiskt avseende
betydelselös.

2) Svenskt och amerikanskt vetemjöl innehålla per viktsenhet torrsubstans
samma kalorimängd.

3) Vid stigande inmalningsprocent av svenskt vete avtager brödets vattenhalt
något och blir därför energirikare. Torrsubstansens kaloriinnehåll är lika med
det torra mjölets och varierar sålunda ej vid olika inmalningsprocent. Bröd erhållet
av samma viktsmängd mjöl ger sålunda alltid samma totala energimängd
eller 430 bruttokalorier per 100 gr. mjöl. Betalas brödet efter vikt blir därför
kaloripriset något högre i bröd av amerikanskt mjöl än av svenskt.

4) Den genom ökad inmalningsprocent av svenskt vete resulterande mindre
porvolymen hos brödet inverkar ej på detsammas tillgodogörande i den friska
tarmkanalen. Betalas brödet efter storlek blir kaloripriset något lägre ju större
inmalningsprocenten av svenskt vete är.

5) Av denna utredning framgår sålunda att i fråga om näringsvärdet ingen
praktisk skillnad har kunnat påvisas hos bröd bakat av mjöl med olika inmalningsprocent
för svenskt vete.

Lund och Svalöf den 14 april 1930.

E. M. R. Widmark. Å. Åkerman.

1 Fysiologiska och kemiska stadier över de svenska brödsorterna, II; tryckt i Tidskrift för
Hemmet 1920.

278

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2-

Bil. R 1.

Bakningsförsök med svenskt och amerikanskt vetemjöl samt hlandningar
därav.

Föreliggande undersökning avsåg att jämföra bakningsförmågan hos mjöl
av svenskt vete med den hos mjöl av bästa amerikanska sorter (Manitoba)
samt blandningar därav. Det svenska vetemjölet erhölls från Malmö Stora
Valskvarn, där det framställts av »bästa skånska höstvete». Av amerikanskt
mjöl användes Pillsburys Best. Detta är enligt uppgift av d:r B. Fischer
i Malmö ett mycket kraftigt mjöl, huvudsakligen bestående av Manitobavete
och vanligen starkt behandlat med kemikalier. Örn tiden medgivit det, hade
det nog varit riktigast, att vi själva förmalt samtliga prov. Detta medhanns
emellertid icke på den korta tid, som stod till förfogande för undersökningen.

En av d:r B. Fischer vid Malmö Stora Valskvarn utförd analys av de
båda mjölen gav följande resultat:

Svenskt mjöl Pillsburys Best

Utbyte vid förmälning......

c:a 40

%

Vattenhalt............

12.5

»

Askbalt i torrsubstansen.....

...... 0.43 •

0.45

>

Proteinhalt i torrsubstansen ....

...... 9 04 »

13.21

>

Degbållfasthet..........

...... 3.0

43.7

Degtänjbarhet..........

......124

120

Färg..............

kritvit

Följande blandningar undersöktes:

1.

Rent

svenskt

2.

80 % svenskt + 20 %

amerikanskt

3.

70 »

+ 30 »

»

4.

60 »

4- 40 »

D

5.

50 >

»

+ 50 »

»

6.

40 »

»

+ 60 »

7.

30 »

+ 70 »

8.

Rent amerikanskt.

Blandningarna utfördes mycket omsorgsfullt i ett därför avsett kärl. Att
de varit noggrant utförda framgår bäst av den »jämna» stegringen av råproteinhalten,
vilken egenskap kan mycket noggrant bestämmas.

Provbakningama företogos enligt den vid vårt bakningslaboratorium gängse
metoden och tillgingo sålunda:

Man utgick från 600 corn vatten, i vilket 40 gram pressjäst uppslammades.
Vattnet hade en temperatur av 36° C. I jästuppslamningen utrördes 800 gram
mjöl, vilket förut blandats med 12 gram koksalt och 6 gram rörsocker. Den
sålunda erhållna degen ältades, varvid mjöl tillsattes, tills den fått normal fasthet.
Degen ställdes sedan att jäsa vid 32° C. Efter en timme knådades den
åter, och ytterligare mjöl tillsattes. Den fick därefter ånyo jäsa, denna gång
dock endast V2 timme, varefter den åter knådades. Sedan den var färdig, vägdes
den, och med ledning av de sålunda erhållna talen bestämdes degvikten
samt beräknades mjölåtgången pr liter vatten och den viktsmängd deg, som er -

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

279

hållits av 100 gram mjöl (jämför tabellen). Därpå uttogos 600 gram deg,
vilka slogos upp till bröd. Endast formbröd bakades. De uppslagna bröden
fingo jäsa en timme vid 20° temperatur, varefter de gräddades i en elektrisk
ugn.

Sedan bröden kallnat, vägdes de, och deras höjd och volym bestämdes. Med
ledning av de sålunda erhållna resultaten beräknades den viktsmängd bröd och
den brödvolym, som erhållits av 100 gram mjöl (jämför tabellen).

På en mindre portion av det kvarblivna mjölet bestämdes vatten- och råproteinhalt.

Samtliga bröd klövos i två delar. Den ena halvan vägdes mycket noggrant
och försändes väl inpackad till fysiologiska institutionen i Lund, där vattenhalten
bestämdes. Den andra halvan användes för fotografering samt för undersökning
rörande skorpa och porositet.

Med varje mjölslag medhanns blott en provbakning utom i fråga örn det rent
svenska och det amerikanska mjölet, vilka provbakades två gånger. De för
dessa senare mjöl erhållna resultaten få därför anses något säkrare än för
blandningarna.

Beträffande resultaten skall först framhållas, att mjölåtgången för det svenska
vetet, som väntat, var betydligt större än för det amerikanska — 1,910
gram per liter mot 1,660 — alltså en skillnad på c:a 15 %, vilken endast till en
ringa del beror på skillnader i vattenhalten utan huvudsakligen på skillnader
i de olika mjölsorternas kemiska och fysikaliska konsistens. Det är ju bland
annat denna skillnad, som bagarna tillmäta så stor betydelse och som gör, att
det amerikanska mjölet av dem föredrages. Som nog torde vara bekant, beräknas
nämligen brödens storlek vanligen efter degvikten. Beträffande dessa förhållanden
hänvisas till en särskild av Åkerman författad uppsats örn det svenska
vetets kvalitet.1

Som framgår av tabellen, sjunker mjölåtgången för blandningarna rätt vackert
proportionellt med stigande halt av amerikanskt vete.

Jämte mjölåtgången angives också den mängd deg, som erhållits av 100
gram mjöl, dels bestämd direkt och dels efter reduktion av mjölets vattenhalt
till 15 %. Även här framträder skillnaden mellan svenskt och amerikanskt
vete mycket tydligt. Degutbytet var för det svenska vetet 152 gram och för
det amerikanska 163 gram. Blandningarna intaga en mellanställning. ^ Man
har alla skäl antaga, att degvikten skulle visat en jämn stegring. Att så icke
blivit förhållandet, får anses bero på rena tillfälligheter. Gruppera vi resultaten
två och två och låta 2 + 3 representera en blandning av 75 % svenskt vete,
4 + 5 av 55 och 6 + 7 av 35 för att därigenom i någon mån utjämna »arbetsfelen»,
så erhållas följande resultat:

Stegringen av degvikten blir då synnerligen jämn.

Vad brödvikten beträffar, så måste denna vid bakningsförsök, som icke kunna
utföras precis samtidigt, alltid bliva ganska osäker, och det skulle krävas
medeltal av flera försöksserier för att få säkra resultat. Därtill kommer, att
brödvikten också beror på bakningsmetoden. I praktiken, där bakningstiden
varierar mycket, torde brödvikten även i hög grad bero på lokala förhållanden.

Som framgår av tabellen, är brödvikten minst för det svenska mjölet (= 136

Rent svenskt
75 %

55 » >

35 > >

152 gram deg

156 > »

158 > >

160 >

Rent amerikanskt

163 > >

1 Sveriges Utsädesförenings tidskrift, årg. 1930, häfte 2.

lliikningsförsök nied olika mjöl blandningar,
Svalöf 1930.

Analys av
mjöl

Mjöl-

kgång

Degvikt av
100 gr mjöl

Bröd-

Bröd-

Nr

B 1

andning

Vatten-

halt

%

Råpro-tein-halt i
torrs.

gram
pr 1.
vatten

direkt

be-

stämd

reduce-rad till
15 *
vatten

vikt

gram

volym

corn

Anmärkningar

1

Rent svenskt

mjöl........

15.7

9.4

1,910

153

152

136

393

Deg mycket klibbig. Skorpan något ljusare
än hos övriga, har börjat spricka. Rätt
grova porer.

2

80 %

svenskt

t 20 % amerik. . . .

14.8

10.1

1,830

157

157

141

436

Deg bättre än hos föregående, dock något
klibbig. Vackert bröd. lira skorpa. Något
bättre porositet än hos rent svenskt.

3

70 »

»

+ 30 > » ...

''(15.3)

10.7

1,800

155

154

139

440

Deg ganska elastisk, fast och bra. Vackert
bröd. Bra skorpa. Något bättre porositet
än hos rent svenskt.

4

60 >

>

+ 40 • . ...

14.4

10.9

1,780

157

158

141

446

Deg ganska elastisk, fast och bra. Vackert
bröd. Ganska fina porer.

5

50 »

>

+ 50 » > ...

14.4

11.1

1,780

157

158

141

457

Deg ganska elastisk, fast och bra. Vackert
bröd med jämna, ännu finare porer än hos
föregående.

6

40 »

>

+ 60 > > ...

14.0

11.6

1,775

155

157

136

471

Deg ganska elastisk, fast och bra. Mindre
lyckad bakning. Grövre porer än hos
Manitoba.

7

30 >

>

+ 70 . » ...

14. L

12.2

1,760

161

163

142

466

Deg ganska elastisk, fast och bra. Vacker
skorpa. Jämna, fina porer.

1

8

Rent amerikanskt mjöl......

13.9

13.3

1,660

161

163

143

474

Deg ganska elastisk, fast och bra. Vackert!
bröd med fin skorpa. Jämna, fina porer.|

Siffran sannolikt något för hög.

280 Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

281

gram av 100 gram mjöl) och störst för det amerikanska (= 143 gram). Skillnaden
uppgår således här endast till 5 %. Blandningarna intaga även i detta
hänseende en mellanställning.

Vad slutligen brödvolymen beträffar, så äro de tal, som här angivas, medeltal
av två försöksserier, den ena utförd på Svalöv, den andra vid Malmö Stora
Valskvarn. Det rena svenska vetemjölet visar den lägsta brödvolymen med 393
ccm bröd av 100 gram mjöl. Sedan stiger densamma rätt jämnt, tills man kommer
till 60 % för att sedan hålla sig relativt konstant vid omkring 470 ccm.
Detta förhållande att man med lämplig blandning kan uppnå lika stor eller
ännu större brödvolym än av rent amerikanskt mjöl, är sedan länge bekant för
kvarnarna.

Tyvärr är det vid en sådan undersökning som denna åtskilliga förhållanden,
som ej kunna angivas i siffror, nämligen brödets allmänna utseende, lukt och
smak. I dessa hänseenden visa sig bröd, bakade av lagom kraftiga blandningar
med 50—70 % svenskt vete som regel vara att föredraga framför sådana
av rent svenskt eller rent amerikanskt mjöl.

Svalöv den 14. 4. 1930.

Å. ÅKERMAN.

282

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Uppköp av
inhemsk
brödsäd.

Bil. S.

Spannmålshandelns organisation i Schweiz.

(Utarbetad av sekreteraren S. Allard.)

Särskilt under och efter världskriget har spörsmålet örn jordbrukets ställning
i Schweiz spelat en framträdande roll i den offentliga diskussionen. Frågan,
huruvida och på vad sätt från det allmännas sida understöd borde lämnas
åt det schweiziska jordbruket, och särskilt åt spannmålsodlingen, har intill
början av år 1929 varit ett av de mest brännande politiska spörsmålen inom
landet.

Svårigheterna att under kriget förse befolkningen med brödsäd föranledde
införandet av ett statligt spannmålsmonopol, vilket sedermera tid efter annan
provisoriskt förlängts. Först genom en folkomröstning den 3 mars 1929 beslöts
det statliga monopolets upphävande och införande av en monopolfri ordning
för säkerställandet av spannmålsodlingen inom landet.

När man bedömer de åtgärder, som i Schweiz vidtagits för spannmålsodlingens
främjande, bör man emellertid hålla i minnet, att ifrågavarande odling
är av jämförelsevis ringa omfattning. Av landets totala ytinnehåll är
c:a 22.5 % improduktiv mark. Ett lika stort område utgöres av skog och c:a
55 % av kulturmark; 90 % av denna sistnämnda upptagas av betes- och ängsmarker.
På spannmålsodlingen faller endast c:a 115,000 hektar, d. v. s. blott
omkring 5 % av den odlade jorden och mindre än 3 % av landets totala ytinnehåll.
Den inhemska brödsädesproduktionen, som ännu under början av
1800-talet försåg landet med 80 % av dess behov, har sedan dess nedgått till
att för närvarande täcka omkring 25 % av behovet.

Det är i syfte att motverka denna utveckling och hejda spannmålsodlingens
tillbakagång, som de ovan antydda åtgärderna vidtagits.

Det system, som vid folkomröstningen i mars månad 1929 antogs och sedermera
den 1 juli samma år trädde i kraft, bygger på i huvudsak följande principer: 1)

Inhemsk brödsäd uppköpes av staten till ett pris, som icke oväsentligt
överstiger världsmarknadspriset.

2) Kvarnarna äro skyldiga att av staten övertaga denna spannmål till ett
pris, som ungefärligen motsvarar världsmarknadspriset.

3) För brödsäd, som av producenterna användes i det egna hushållet, betalar
staten en särskild premie, s. k. malningspremie.

4) Finansieringen av understödet till brödsädesodlingen sker i huvudsak genom
höjning av de s. k. statistikavgiftema på varor i allmänhet, som i ena
eller andra riktningen passera den schweiziska gränsen. Denna anordning avser
att förebygga, att kostnaderna för understödet direkt drabba brödkonsumenterna.

5) Till skydd för kvarnarna försvåras importen av mjöl.

I det följande skall en närmare redogörelse lämnas för de viktigare bestämmelserna
i den nu tillämpade ordningen för spannmålsodlingens stödjande.

Staten uppköper all till bakning duglig brödsäd (vete, råg och spelt samt
blandningar av vete och råg), som av odlare hembjudes densamma, till ett pris,
som för vetets vidkommande med tres 8: 50 per 100 kg. överstiger medelpriset
franko schweiziska gränsen, tullen inbegripen, för motsvarande utländska
vara av likvärdig kvalitet. Ett miniinipris av fres 38: — och ett maximipris
av tres 45:— per 100 kg. hava fastställts. För övriga sädesslag bestämmes
priset med ledning av vetepriset. För 1929 års skörd har vetet åsatts ett pris

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

283

av frcs 42: 50 per 100 kg. Priserna gälla för inlastad vara avgångsstation och
fastställas av förbundsrådet senast i september månad varje år. Spannmål,
som icke är bakningsduglig, emottages ej. För bättre kvaliteter erläggas högre
och för sämre kvaliteter lägre priser än de nu nämnda. Till uppmuntrande av
lagring hos odlarna kunna särskilda tilläggspriser utbetalas vid leverans efter
den 1 januari. På samma sätt göres, på grund av varans högre fuktighetshalt,
avdrag för leverans, som äger rum före den 1 december.

Handelskvarnarna äro skyldiga att till ett av staten, under hänsynstagande
till världsmarknadsläget och varans kvalitet, fastställt enhetligt pris övertaga
den av odlarna inköpta spannmålen. Försäljningsprisen gälla franco mottagningsstation.
Uppköp och försäljningar ombesörjas för statens räkning av
de jordbrukskooperativa föreningarna. Leveranserna ske i regel direkt fran
odlare till kvarn och skola vara avslutade före den 15 mars.

I Schweiz, vars jord i stor omfattning är uppdelad i småbruk, användes Malningsen
avsevärd del av den spannmål, som produceras, av jordbrukarna själva. I premier.
genomsnitt anses jordbrukarna konsumera inemot hälften av den brödsäd,
som produceras (omkring 44 % och, vad de minsta brukningsdelarna beträffar,
ända upp till 71 %). I syfte att stödja brödsädesodlingen har därför stadgats,
att överpris skall utgå icke blott för den myckenhet, som inköpes av
staten, utan jämväl för den spannmål, som konsumeras inom hushållen. Det för
sistnämnda ändamål utbetalade överpriset, den s. k. malningspremien, uppgår
för närvarande till i regel frcs 7: 50 per 100 kg. malen säd. För odlare i
bergstrakter kan detta belopp höjas intill frcs 12: —- per 100 kg.

Utbetalningen av malningspremierna sker genom förmedling av jordbrukskooperativa
föreningar och i enlighet med de uppgifter örn verkställd förmälning,
som av vederbörande kvarn införts å ett till varje odlare årligen utlämnat
s. k. malkort. Kvarnen är även pliktig att föra journal över den myckenhet
spannmål, för vilken malningspremier erläggas, I syfte att hindra missbruk
har för varje hushåll fastställts en maximikvantitet av spannmål, för vilken
malningspremie skall kunna utgå.

Frånsett inköp av i Schweiz producerad brödsäd samt utbetalning av mai- Åtgärder till
ningspremier till odlare för egen förbrukning har den schweiziska staten till främjande
spannmålsodlingens främjande jämväl vidtagit åtgärder till förbättring a
utsädet. I sådant syfte erlägger staten vid inköp av i Schweiz odlat utsäde särskilda
efter produktionskostnadernas storlek avpassade premier, varjämte försäljning
till jordbrukarna av sådan vara äger rum till nedsatt pris. Försäljningspriset
skall vara så beräknat, att det med högst frcs 5:— överstiger
det pris, staten erlagt vid köp av inhemsk spannmål, avsedd till förmälning i
handelskvarnar.

Importen av till utsäde lämpat vete, råg och spelt har gjorts beroende av
särskilt av vederbörande myndigheter meddelat tillstånd.

De med den nu gällande ”ordningen till spannmålsodlingens stödjande för- Finanbundna
kostnaderna bestridas till väsentlig del genom höjning av den s. k. siering.
statistikavgiften, som utgår å samtliga varor, som i ena eller andra riktningen
passera den schweiziska gränsen. Härigenom har man lyckats undvika, att
ökade bördor läggas på brödkonsumenterna.

Här åsyftade bestämmelser gå i huvudsak ut på följande:

För varor, som tulldeklareras efter vikt, utgår per 100 kg.:
därest varorna äro tullfria eller belagda med tull, som icke överstiger 30
centimes per

100 kg en avgift av .................... 5 centimes per 100 kg. brutto,

för andra varor:

icke emballerade, en avgift av............ 10 centimes per 100 kg. brutto.

emballerade en avgift av ................ 10 centimes per styck.

284

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

För varor, som tulldeklareras pr styck, utgår
en avgift av........................ 30 centimps.

För postförsändelser utgår en avgift av .. 10 centimes per kolli.

Kontroll Det är givet, att tillämpningen av här ifrågavarande system nödvändiggör
spannmåls- en ingående kontroll, över spannmålshandeln; detta bl. a. i syfte att förebygga,
handeln. att importörer av spannmål avyttra denna till jordbrukare för vidare försäljning
till staten. Bestämmelser hava därför utfärdats örn skyldighet för den, som
idkar spannmålshandel, att föra böcker i enlighet med härom lämnade föreskrifter
samt att endast försälja spannmål till kvarnar och därmed likställda
företag.

IrbPo°ds"dV Införseln av brödsäd är fri. Dock är importör, som icke frivilligt underkastar
sig ovan angivna kontrollbestämmelser, skyldig att vid införsel av spannmål
erlägga tull med ett till tres. 20:— per 100 kg. brutto förhöjt belopp (eljest
utgör tullen tres. 0: 60 per 100 kg.).

Åtgärder till Som i det föregående omnämnts hava avsevärda förpliktelser — nämligen

"kvarn1 a'' att visst pris överta8a inhemsk spannmål — ålagts kvarnarna. Som

rörelsen, ersättning härför har åt kvarnarna inrymts en förmånsställning, i det att rätten
till införsel ^ av till bakning användbart mjöl uteslutande förbehållits staten.
Införseltillstånd kan dock undantagsvis lämnas enskilda personer eller företag,
vilka då äro skyldiga att erlägga en tilläggstull, för närvarande uppgående
till tres. 20:— per 100 kg. brutto. Vid införsel av mjöl för industriändamål
kan dock befrielse från ifrågavarande tilläggstull medgivas.

/... annat spörsmål, som genom den nya ordningen erhållit en för kvarnarna
förmånlig lösning, är fördelningen av kostnaderna för transport av spannmål inom
landet. Varje kvarn skall visserligen i princip bära de transportkostnader,
som betingas av dess geografiska läge. Emellertid hava verkställda undersökningar
givit vid handen, att en sträng tillämpning av denna princip skulle — särskilt
med hänsyn till i Schweiz radande höga fraktsatser-—otillbörligt gynnade
i närheten av gränsen belägna kvarnarna, på inlandskvarnarnas bekostnad. För
att utjämna denna fraktdifferens — men givetvis icke helt undanröja densamma
-— har utfärdats en undantagstariff för spannmål, avsedd att underlätta
transporter till det inre av landet. De enligt denna tariff medgivna fraktlindringarna
bestridas av statsmedel. Enligt förbundsrådets beräkningar torde
den statliga subventionen för sagda ändamål komma att uppgå till c:a
l1/* miljoner tres årligen.

Asiudderförl ^Ör tlllvaratagandet av konsumenternas intressen hava bestämmelser införts,
konsumen- ^igenom vederbörande..statliga myndigheter ålagts skyldighet att noggrant
terna. löija utvecklingen av mjöl- och brödpriserna inom landet. Därest verkställda
undersökningar giva vid handen, att sagda priser överstiga produktionskostnaderna
med högre belopp än. som kan anses skäligt, äger förbundsrådet rätt att
genom statlig import av mjöl eller sänkning av tullen härå inskrida i prisreglerande
syfte.

°rtionSa~ förvaltningsuppgifter, som det nya systemet medför, omhänderhavas av

en särskild myndighet, den s. k. centrala spannmålsförvaltningen (»Getreideverwaltung»),
bestående av c:a 25 befattningshavare.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

285

Spannmålshandelns organisation i Norge.

(Utarbetad av sekreteraren S. Allard.)

Norges odlade areal utgjorde vid världskrigets slut, år 1918, 627,377 hektar,
därav 248,205 hektar sädesbärande jord. Spannmålsskörden uppgick under
nämnda år till sammanlagt 440,694 ton, varav 29,584 ton vete, 25,701 ton råg,
122,403 ton korn och 240,685 ton havre. Under de senast förflutna åren hava
förhållandena utvecklats på sätt nedanstående tabell visar.

Sädesbärande Total Därav

jord skörd vete råg korn havre

hektar ton ton ton ton ton

1926 ......... 182,422 352,733 15,961 16,433 111,584 193,514

1927 ......... 184,932 329,838 16,479 15,390 101,728 183,830

1928 ......... 186,586 343,282 21,728 12,627 111,770 184,048

Såsom av de anförda siffrorna torde framgå, är landets egen skörd jämförelsevis
liten och därför — nu liksom tillförne -— icke tillräcklig för att täcka
befolkningens behov, varför import av spannmål och förmalningsprodukter
därav i betydande omfattning måste tillgripas.

Följande tabell utvisar den införsel, som ägt rum under de senaste åren.

Ton

Spannmål: 1926 1927 1928

korn............. 37,772 26,055 22,492

bönor, ärter, linser...... 4,966 5,344 5,163

havre............ 18,718 10,052 3,958

vete............. 89,300 95,422 98,828

majs............. 107,669 151,999 114,956

malt............. 4,011 1,713 1,604

råg.......... . . . 186,220 180,127 136,643

Summa 448,656 470,712 383,644

Gryn:

korn............. 781 1,144 945

havre............ 64 6 3

vete......... 1,325_1^07 1,454

Summa 2,170 2,357 2,402

Mjöl:

korn............. — 951 2,259

bönor, ärter, linser...... 41 58 72

råg............. 152 9,113 13,017

majs............. 441 422 264

havre............ 11 1 1

vete......... 58,936_69,262_72,050

Summa 59,581 79,807 87,663

Tidigare omhänderhades importen av de stora handelskvarnarna, som voro
förlagda utmed kusten upp till Trondhjem. Den inhemska skörden förbrukades
i huvudsak på orten och förmaldes — oftast för jordbrukarnas egen räk -

286

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

ning — i de många bygde- och gårdskvarnar, som funnos i alla spannmålsodlande
distrikt. Inhemskt korn kom dock ut på den fria marknaden, och detta
gällde i än större utsträckning örn havre, varav till och med export ägde rum.

En ändring i dessa förhållanden inträdde i och med världskriget och den
därav föranledda avspärrningen. De svårigheter, som då visade sig vara förbundna
med landets försörjning med brödsäd, ådagalade snart nödvändigheten
av åtgärder för åstadkommande av en ökning av den inhemska spannmålsodlingen.
I sådant syfte framlades redan vid 1915 års storting bl. a. en proposition
örn bemyndigande för Konungen att vid behov införa statsmonopol å
importen av spannmål och förmalningsprodukter därav. Propositionen godkändes
av stortinget genom en lag av den 15 augusti 1915. Det Konungen sålunda
lämnade bemyndigandet kom emellertid icke att tagas i bruk förrän år
1917, då en kungl, resolution utfärdades örn införande av statsmonopol å import
och försäljning av vete, råg, korn och havre samt förmalningsprodukter
därav, ävensom å uppköp av inom landet odlad spannmål.

Ifrågavarande monopol var dock endast av provisorisk natur och avsett att
senare ersättas av en mera definitiv ordning. Härvidlag bröto sig emellertid
olika uppfattningar mot varandra. Enighet rådde visserligen därom, att
åtgärder från statens sida borde vidtagas för att trygga landets brödförsörjning
och bereda jordbrukarna möjlighet att till skäliga priser avsätta
sin spannmål. Däremot voro meningarna delade rörande den lämpligaste formen
för ett statligt ingripande i dylikt syfte. I detta hänseende kunde i huvudsak
tvenne olika riktningar urskiljas.

Å ena sidan den, som ansåg, att så stora samhällsintressen voro knutna till
importen och försäljningen av spannmål och mjöl, att denna gren av näringsverksamheten
allt framgent borde förbehållas ett statsmonopol.

Å andra sidan den, som fann att införsel och försäljning av spannmål samt
förmalningsprodukter därav borde omhänderhavas av det enskilda initiativet,
samt odlingen främjas genom utbetalning av särskilda premier vid förmälning
till eget bruk (»Korntrygd») och avsättningen säkerställas genom uppköpsplikt
för staten av ali till människoföda duglig salubjuden spannmål.

Genom en lag den 25 juni 1926, som trädde i kraft den 1 juli 1927, uppnåddes
så småningom en lösning av spannmålsfrågan i enlighet med sist angivna
linje. Den härigenom införda ordningen blev emellertid av kort varaktighet,
i det att stortinget redan den 21 juni 1928 fattade beslut örn återupprättandet
av ett statsmonopol. Den av Konungen kort tid därefter stadfästa
lagen härom trädde i kraft den 1 juli 1929 och är alltjämt bestående.

I det följande skall redogörelse lämnas för innebörden av sistnämnda tvenne
lagar.

Den s. k. »Korntrygdsordningen».

(Lagen den 25 juni 1926.)

Införsel av Importen av vete, råg, korn och havre samt förmalningsprodukter därav
spannmål var f princip förbjuden. Detta förbud var emellertid — frånsett havre och
och förmak förmalningsprodukter därav — endast av formell natur, i det att tillstånd
dukterVärav till införsel meddelades envar importör, som antingen inköpt en i förhållande
(licens- till sin införsel fastställd kvantitet norsk spannmål —• dock ej havre — eller
tvång). och ställt säkerhet för inköp av sådan myckenhet. Tillstånd till införsel av
havre och förmalningsprodukter därav lämnades som regel icke, med mindre
priset å norsk havre låg väsentligt högre än priset å utländsk vara av motsvarande
kvalitet med tillägg av tull vid leverans eif norsk hamn.

Uppköp av I lagen föreskrevs skyldighet för staten att genom förmedling av det s. k.
norsk spann- »Jernkontoret» — varom närmare uppgifter här nedan — uppköpa allt till

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

287

människoföda dugligt norskt vete, råg och korn, som utbjöds av odlare eller
vederbörligen godkända sammanslutningar av dylika. Dessutom skulle staten
årligen övertaga minst 15,000 ton norsk havre, därest sådan myckenhet av god
vara kunde erhållas till fastställt pris. Med »god vara» menades, att denna
skulle kunna användas till grynhavre.

Vid inköp av i Norge odlat vete, råg och kom betalades för förstklassig
vara det pris, till vilket förstklassig importerad vara kunde levereras oförtullad
eif norsk hamn samt därjämte ett överpris av 4 öre per kg. Med
»förstklassig vara» avsågs spannmål, som utan särskild behandling kunde användas
av handelskvamarna för framställning av till människoföda dugligt
mjöl. Säden borde sålunda bl. a. vara väl mognad, någorlunda ren och oblandad
samt befinna sig i sådant skick, att den icke behövde på konstgjord väg
undergå torkning. Vidare uppställdes det kravet, att vatteninnehållet icke
skulle få överstiga 17.5 procent. Spannmål med högre vatteninnehåll övertogs
emellertid, under förutsättning av att den i övrigt befanns vara av god
kvalitet. Maximigränsen utgjorde i regel 21 procent. Hektolitervikten var
för vete, råg och korn respektive 75, 70 och 61 kg. Därest dessa siffror icke
understegos med mer än 6 kg., kunde spannmålen dock övertagas, under förutsättning
av att den i övrigt fyllde kraven på god kvalitet.

För vara, som icke betraktades såsom förstklassig, erlades ett reducerat pris
i enlighet med särskilt utarbetad tabell.

Inköpspriset för havre skulle vara lika med cifpriset norsk hamn, för utländsk
vara av samma kvalitet med ett pristillägg, successivt stigande från tullens
belopp, kr. 1: 80, till kr. 4: — per 100 kg. För havre gällde i huvudsak samma
kvalitetsbestämmelser som beträffande övriga sädesslag. Hektolitervikten
skulle vara minst 50 kg.

All av staten inköpt norsk spannmål levererades av producenten fritt station
och emottogs vid varje järnvägstation eller ångbåtshamn i riket till ett,
oberoende av avstånd till kvarn eller lagerhus, för hela landet gemensamt
pris.

Inköpen av den inhemska spannmålen omhänderhades av lokala uppköpare,
i regel 4—6 i varje fylke. Dessa emottogo prover å salubjudna varupartier
och avgjorde med bindande verkan för staten, huruvida desamma skulle köpas.
Uppköparna verkställde däremot ingen prisklassificering. Sådan företogs
efter varans emottagande i statens lagerhus eller hos kvarnarna. Uppköparna
avgåvo varje vecka till »Kornkontoret» rapporter angående verkställda inköp
och hade i övrigt att ombesörja, att spannmålen levererades i överensstämmelse
med av »Kornkontoret» givna order.

Såsom ersättning för sitt arbete erhöllo uppköparna viss provision, nämligen
för

uppköp intill ett belopp av 1,000 kr.......3 %

» mellan 1,000 och 10.000 » 2 /

» » 10,000 » 30,000 » I1 2 %

s » 30,000 » 125,000 » 1 %

» till belopp överstigande 125,000 kr. . . . 3 4 /

Uppköparen hade i regel att själv svara för de med inköpen förbundna utgifterna,
såsom porto, kontorskostnad m. m. Den till uppköparna utbetalade ersättningen
uppgick under förbrukningsåret 1927—1928 till i medeltal kr. 0: 23
per 100 kg. levererad spannmål.

Omnämnas må i detta sammanhang, att till staten levererades av 1927 års
skörd sammanlagt c:a 31,830 ton spannmål, varav c:a 2,008 ton vete, 1,318
ton råg, 17,362 ton korn och 11,142 ton havre, samt av 1928 års skörd sammanlagt
c:a 27,140 ton, varav 3,809 ton vete, 518 ton råg, 14,833 ton korn och
7.978 ton havre.

288

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Odlings premier.

Försäljning
av spannmål.

I syfte att befrämja spannmålsodlingen inom landet hade i lagen införts
bestämmelser örn att en odlingspremie, s. k. »korntrygd», av 4 öre per kg. skulle
utbetalas för vete, råg och korn, som odlare låtit förmala till eget bruk för
användning till människoföda. Dock skulle »korntrygden» begränsas till en
kvantitet av högst 200 kg. per år och hushållsmedlem. Såsom hushållsmedlem
betraktades person, som på ett mera varaktigt sätt var knuten till hushållet,
såsom hemmaboende barn och släktingar m. m., ävensom arbetare med
fullt kosthåll på gården.

Efter beslut av Konungen kunde »korntrygd» jämväl erläggas för havre i
distrikt, där odlingen av andra sädesslag var förenad med särskilda svårigheter.

Utbetalningen av »korntrygden» ombesörjdes av en för varje kommun utsedd
s. k. kontrygdskassör, vilken det ålåg att på därom gjord framställning till
odlare utlämna ett s. k. malkort. Vid varje förmälning av spannmål, för vilken
»korntrygd» skulle utgå, försågs kortet i kvarnen med vederbörlig påteckning
härom. Uppgifterna å kortet måste överensstämma med anteckningarna
i en hos kvarnen förd journal. När förbrukningsåret gått till ända,
inlämnades malkortet av odlaren till korntrygdskassören på orten, som fastställde,
huru stor summa odlaren hade att tillgodoräkna sig, och utbetalade
beloppet. För erhållande av »korntrygd» för målning vid gårdskvarn eller av
spannmål, som tillhörde ägare av bygdekvarn, erfordrades dessutom vittnesmål
utav tvenne av korntrygdskassören såsom trovärdiga befunna män angående
tillförlitligheten av uppgifterna å malkortet. Vittnesmålet infördes å
kortet.

Under förbrukningsåret 1927—28 utbetalades »korntrygd» för sammanlagt
o:a 48,221 ton spannmål, varav c:a 6,135 ton vete. 6.945 ton råg, 27,975 ton
korn och 7,110 ton havre, och under förbrukningsåret 1928—29 för sammanlagt
c:a 51,967 ton spannmål, varav c:a 9,000 ton vete, 4,745 ton råg, 31,800
ton kom och 6,290 ton havre.

Såsom i det föregående omnämnts, var importör av vete, råg och korn samt
förmalningsprodukter därav pliktig att av staten inköpa viss myckenhet i
Norge odlad spannmål av motsvarande slag. I detta avseende uppdelades importörerna
i två huvudgrupper. Tillfälliga importörer voro skyldiga att, örn så
påfordrades, övertaga dem tilldelad spannmål samtidigt, som införseltillståndet
lämnades. Den brödsäd, som föll på de regelbundna importörernas lott, fördelades
däremot på ett flertal terminer — vanligen sju månader — och på så sätt,
att leveranserna under de tre första månaderna voro dubbelt så stora som under
de fyra sista. Försäljningspriserna fastställdes efter samma grunder som
statens inköpspriser. Förstklassig norsk spannmål skulle sålunda övertagas till
det pris, förstklassig utländsk vara av motsvarande slag betingade eif norsk
hamn med tillägg av tull. För sämre vara reducerades priset enligt de regler,
som gällde för statens inköp. Försäljning till bygdekvarnar ägde rum efter
något gynnsammare villkor än till importörer.

Den av staten inköpta havren var i huvudsak avsedd för försäljning till
grynkvarnarna inom landet. Dessa voro emellertid icke skyldiga att övertaga
densamma, utan kunde efter gottfinnande fylla sitt behov, antingen genom köp
av staten eller direkt från producenterna. Införseln var däremot, som ovan
omnämnts, beroende av särskilt tillstånd. Båda här anförda tillvägagångssätt
kommo också från grynkvarnarnas sida till användning. Följden därav blev,
a,tt staten under vårmånaderna oftast hade icke obetydliga lager av havre inneliggande.
Då emellertid försäljningar från odlarnas sida vid denna tidpunkt
av aret icke längre förekommo, plägade staten träffa avtal med grynkvarnarna
örn övertagande av de inneliggande havrepartierna, mot det att kvarnarna erhöllo
tillstånd till införsel fran utlandet av den myckenhet, som därutöver erfordrades
för att fylla deras behov. Statens försäljningspriser beräknades så, att de

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

289

med inköpen förbundna kostnaderna i det stora hela kommo att täckas. Under
budgetåret 1927—1928 uppgick dock statens förlust på omsättningen med havre
till c :a 200,000 kronor.

All av staten försåld spannmål levererades fritt mottagningsstation. I allmänhet
skedde leveranserna från statens lagerhus, där varan före försäljningen
undergått torkning; någon gång även direkt från odlare till kvarn.

För att säkerställa landets försörjning med utsäde upplades i statens lagerhus
en reserv härav. Försäljningspriserna motsvarade de vid varje tidpunkt
gällande inköpsprisen för samma slag av spannmål med ett tillägg av kr. 2: —
per 100 kg.

De av bestämmelserna i lagen föranledda utgifterna för staten, såsom överpris
vid köp av inhemsk spannmål, odlingspremier (»korntrygd»), kostnader för lagring
och transport av spannmål samt för administration m. m. bestredos genom
en tull av vete av kr.3: 30 samt å vetemjöl av kr. 5: 70 per 100 kg. Från och med
den 1 juli 1928 upphävdes emellertid tullen å vete samtidigt som tullen å vetemjöl
avsevärt nedsattes.

Statens uppköp och försäljning av i Norge odlad spannmål, utbetalning av
odlingspremier (»korntrygd») m. m. omhänderhades av en särskild myndighet.
kallad »Statens Kornkontor». Kontoret förestods av en disponent, som tillsattes
av Konungen med sex månaders uppsägning och vid sin sida hade ett
råd, bestående av fyra av Konungen på fyra år utsedda ledamöter. Av dessa
företrädde två spannmålsodlingens och två spannmålshandelns intressen. Disponenten
ledde i egenskap av ordförande rådets förhandlingar. Lönerna för såväl
rådets ledamöter som dess administrativa personal fastställdes av stor Omnämnas

må slutligen, att uppkommande tvistemål angående kvalitetsbedömning,
prisreduktion m. m. avgjordes av särskilda av Konungen utsedda
skiljenämnder.

Statsmonopolet.

(Lagen den 21 juni 1928.)

Det genom lag år 1928 antagna statsmonopolet, som trädde i kraft den 1
juli 1929, omfattar införsel och försäljning av vete, råg och korn samt förmalningsprodukter
därav ävensom uppköp av i Norge odlad spannmål av ifrågavarande
slag. Särskilda bestämmelser gälla tillsvidare beträffande havre.

Monopolets ledning handhaves av en direktör, som är tillsatt av Konungen
med sex månaders uppsägning. Direktören har vid sin sida ett råd, bestående
av sju av stortinget för en tid av tre år valda medlemmar. Rådet, som plägar
sammanträda en gång varje kvartal, utser inom sig ett arbetsutskott av två
personer, vilket tillsammans med direktören har överinseendet över monopolets
skötsel. Arbetsutskottet sammanträder i regel en gång i veckan.

Ledningen av de löpande göromålen utövas av direktören med biträde av
tvenne underdirektörer, varav den ene handlägger ärenden angående inköp från
utlandet, befraktning, försäkring m. m. samt den andre frågor rörande uppköp
och lagring av norsk spannmål, försäljning av dylik till bygdekvarnar m. fl.
hithörande spörsmål. Monopolet ■— »Statens Kornforretning» —• arbetar sålunda
på två avdelningar, vilka i sin tur äro uppdelade i ett flertal byråer, allt efter
ärendenas olika natur.

Staten äger ensamrätt till import av vete, råg, korn och havre samt förmalningsprodukter
därav. Lagen stadgar likaledes, att varor, som falla inom
monopolets verksamhetsområde, icke kunna utan särskilt tillstånd av Konungen
utföras ur riket. Detta gäller även beträffande produkter av norskt ursprung.

Det åligger monopolet att, i den mån den inhemska skörden visar sig otillräcklig
för tillgodoseendet av landets behov, från utlandet införa spannmål

Bihang till riksdagens protokoll 1030. 11 sami. 2 haft. (Nr 2.) 19

Utsäde.

Finan siering.

Organisation
och
ledning.

Organisation
och
ledning.

Import av
spannmål
från utlandet.

290

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

eller förmalningsprodukter därav. De varor, som monopolet huvudsakligen
importerar, äro vete och vetemjöl, råg och korn samt tillfälligtvis mindre kvantiteter
havre. Det införda vetet består till 60 å 70 procent av proteinrika sorter,
såsom Manitoba III och IV, i övrigt av amerikanskt vintervete, argentinsk
Barusso samt någon gång av mindre partier svenskt och tyskt vete. Under
senaste tid har, ehuru i obetydlig utsträckning, även införsel av vete fran
Ryssland ägt rum. Inköpen göras på basis av offerter, som dagligen komma
monopolet till handa genom agenter från utländska spannmålsexportorer och
kvarnar. I likhet med enskilda företagare söker monopolet givetvis draga fördel
av prisfluktuationerna på marknaden. Inköpen avslutas såväl fob som
eif; vid leverans från nordamerikanska hamnar i regel fob, å övriga, marknader
oftast eif norsk hamn. Vid fob-köp anskaffar monopolet erforderligt tonnage,
varvid företräde lämnas norska fartygslinjer. Betalning sker vanligen kontant
mot uppvisade av skeppningsdokument i New York, London, Rotterdam
(itc.

Importen av spannmål av olika slag och förmalningsprodukter därav, omräknad
till spannmål, uppgick under 1929 till följande kvantiteter:

vete......c:a 220,000 ton

råg......» lo3,500 »

korn .....» 17,500 » + 12,000 ton till bryggerierna

havre..... 5,000 »

Uppköp av i Monopolet är pliktigt att uppköpa ali i Norge odlad till människoföda lampNorge
odlad lig spannmål — vete, råg, korn och havre — som hembjudes detsamma.
spannmål. y;(;l inköp av vete, råg och korn skall förstklassig vara betalas med ett pris,
svarande mot monopolets försäljningspris å förmalningsprodukter därav, d. v. s.
priset å mjöl omvandlat till säd efter avdrag av malningskostnad och svinn.
Då emellertid monopolets försäljningspriser beräknas efter leverans eif mottagarens
närmaste järnvägsstation eller ångbåtshamn, kommer inköpspriset för
i Norge odlad brödsäd att jämväl innefatta den monopolet vid försäljning av
förmalningsprodukter, åvilande genomsnittliga fraktkostnaden, vilket innebär
en motsvarande förhöjning av priset å norsk spannmål i förhållande till importerad
sådan. Det överpris, som monopolet sålunda erlägger vid köp av i Norge
odlad brödsäd är till sitt belopp varierande, men har beräknats motsvara
c:a 4 öre per kg. Under de tre sista månaderna av år 1929 uppgick överpriset
i medeltal till 4.59 för vete, 4.39 för råg och 5.05 för korn. I fråga örn innebörden
av begreppet »förstklassig kvalitet» ma hänvisas till vad härom anförts
i samband med redogörelsen för den s. k. korntrygdsordningen av år 1926.

I vad angår havre har Konungen erhållit rätt att besluta, att lagens inköpsbestämmelser
tills vidare icke skola tillämpas, dock att monopolet årligen
skall inköpa minst 15,000 ton, därest sådan kvantitet av god vara salubjudes.

Genom en resolution den 13 september 1929 har i anslutning härtill föreskrivits
följande rörande inköp av norsk havre av 1929 års skörd.

1. Inköpen skola omfatta intill 20,000 ton, därest till monopolet hembjudes
så stor kvantitet ägnad till målning av havregryn.

2. Inköpspriset skall vara lika med cif-pnset norsk hamn for otortullad

vara med ett tillägg, successivt stigande från 2 öre per kg. under hösten till
4 öre per kg. längre fram under året. _ . .

Såsom ovan antytts, betalar monopolet samma priser för given kvalitet inhemsk
vara, oavsett vid vilken station eller hamn varan emottages. Monopolet
bär sålunda fraktkostnaderna från stationen till kvarnen.

Uppköpen äga rum genom förmedling av omkring 70 lokala agenter och i huvudsak
på samma sätt, som under den tid, den s. k. korntrygdsordningen var
i kraft (se ovan). Betalningen sker direkt från »Statens Kornforretning» till
odlarna. Till följd av att den norska spannmålen i regel endast försäljes i
smärre kvantiteter, och olika partier ofta betydligt variera i avseende a kvalitet,

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

291

uppsamlas större delen av densamma i elevatorer, som av monopolet uppförts
i de sädesodlande distrikten. Sedan spannmålen där torkats och rensats
samt fördelats i partier av likformig kvalitet, överföres den till kvarnarna för
målning. Den av monopolet inköpta och i handelskvamarna förmalda spannmålen
utgjorde under 1929:

vete...........c:a 3,800 ton

råg............» 500 »

korn...........» 15,000 >

havre...........> 9,000 »

Nedanstående tabell utvisar monopolets inköpspriser å norsk spannmål av
1929 års skörd:

från

,e/«

1929 ........

Vete

. 26.25

>

24/io

» ........

25—

>

,4/ll

> ........

23.50

>

b!n

i ........

24.50

,3/>

1930 ........

24.50

>

30/j

» ........

23.75

»

Vs

> ........

. 23.—

>

”/o

> •.......

22.25

Råg

Kom

Havre

21—

19.50

17—

20—

18.50

17—

19.50

18.25

le-

20—

18.50

ll-

20—

17.25

ie.—

18—

16.25

15 —

17.25

15.25

14.—

16.50

14.50

13.—

Staten äger lör närvarande endast en kvarn, den s. k. »Vaksdals mölle», Förmälning
men har enligt lagen rätt att expropriera envar norsk handelskvarn med därtillav spannmål
hörande egendom, lager och andra förnödenheter, som må kunna befinnas er- °ch.för8äljforderlig
för drivande av kvarnrörelse. Denna befogenhet har emellertid sta- propukter
ten hittills icke använt sig av, utan i stället genom monopolet träffat över- därav.
enskommelse med kvarnarna, varigenom dessa förpliktat sig att mot bestämd
ersättning för statens räkning till lagring, målning eller inblandning mottaga
den myckenhet importerad eller inom landet odlad spannmål, som faller inom
varje särskild kvarns lagrings- och produktionskapacitet. Kvarnarna hava
vidare åtagit sig att på eget ansvar ombesörja av dem framställda produkters
försäljning till av »Statens Kornforretning» fastställda priser. Ersättningen
för målning utgör för närvarande för

vete...............kr. 3.— per 100 kg.

råg...............» 3.25 » » *

korn...............» 3.50 > » »

Härutöver erhålla kvarnarna 1.25 procent av de försålda varornas värde. De
ovan angivna beloppen gälla vid en årlig produktion av högst 10,000 ton spannmål.
Vid en förmälning mellan 10,000 och 20,000 ton per år nedsättas dessa
med 20 öre per 100 kg. och vid en förmälning utöver 20,000 ton per år med
50 öre per 100 kg.

Ersättningen innefattar gottgörelse för körslor från urlastningsstation respektive^
lossningshamn till kvam ävensom för lagring och försändelse av varorna
från kvam till inlastningsstation eller hamn.

Utmalningsprocenten fastställes av monopolet och utgör för vete i genomsnitt
73 %.

Då den huvudsakliga delen av den i Norge odlade spannmålen förmales i
bygde- och gardskvarnarna och förbrukas i de däromkring liggande distrikten,
förekommer vid handelskvamarna inblandning av norsk brödsäd — särskilt
vad beträffar vete och råg — endast i mindre utsträckning. I förhållande till
ifrågavarande kvarnars hela omsättning inblandas blott c:a 2 procent norskt
vete och cirka l1/* procent norsk råg. För kornets vidkommande gäller att
handelskvamarna under en tid av 7 å 8 månader använda uteslutande i Norge
odlat korn och under den återstående delen av året utländsk vara.

292

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Mjöl -

kvaliteter.

Liksom överenskommelse slutits med kvarnarna örn förmälning av den av
monopolet uppköpta spannmålen samt försäljning av därav framställda produkter,
har på motsvarande sätt uppgörelse träffats med grossisterna örn försäljning
av det av monopolet importerade mjölet. Dessa senare erhålla gottgörelse
för sitt arbete efter samma grunder som kvarnarna. Ersättningen utgår
för närvarande med i regel kr. 2: 25 per säck plus 1.25 procent av årsomsättningen.
Den är avsedd att täcka nödiga utgifter för transport från järnvägsstation
eller hamn, administrations- och lagringskostnader samt dessutom
att giva en skälig förtjänst.

De mjöltyper, som för närvarande av monopolet säljas, äro följande.

Till Norge importerat vetemjöl.

1) Patent Kanadiskt Hvetemel.

Mjöl av samma typ som ex. »Harvest Queen». Aska ca. 0.48 gluten ca.
34 %, degutbyte ca. 164.

2) Almindelig Kanadisk Hvetemel.

Mjöl av samma typ som ex. »Winnipeg», »Sterling» etc. Aska ca. 0.60 %,
gluten ca. 35 °/°, degutbyte ca. 165.

3) Blandning smet, Kanadisk type, No. 1.

Mjöl av samma typ som ex. »Dominator», »Saskania», »Buffalo» etc. Aska
ca. 0.80 %, gluten ca. 38 %, degutbyte ca. 165.

4) Blandning smet, Kanadisk type, No. 2.

5) Patent Hvetemel, Buffalo formaling.

Mjöl av samma typ som »Gold Medal», »Northern King» etc. Aska ca.

0.46 %, gluten ca. 33 %, degutbyte ca. 163.

6) Amerikansk Vintervete Patent.

Mjöl av samma typ som »Paramont», »blex», »Golden Seal». Aska 0.45—
0-50 %, gluten 30 %, degutbyte 162.

7) Almindelig engelsk formaling.

Mjöl av samma typ som »Picador», »Strongbow» etc.

8) Ungersk Patent.

Mjöl av samma typ som »Elisabeth 0» etc.

9) Fransk Patent.

Mjöl av samma typ som Corbeille’s »A. A.» etc. I

I Norge förmalt vetemjöl.

1. Norskmalt.

Ifrågavarande mjöl males av kanadensiskt, amerikanskt och argentinskt vete,
även blandat med europeiskt. Det är icke fullt så kraftigt som »Almindelig
Kanadisk» och giver ett degutbyte av ca. 160.

2. Sammalet.

I Norge förmalt rågmjöl.

1. Blandat siktemel.

Ifrågavarande mjöltyp är den, som huvudsakligen kommer till användning
vid tillverkning av rågbröd i Norge . Mjölet är tillsatt med ca. 15 % vete — vanligen
manitoba — och utmales till 67 %.

.Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

293

2. Siktat rågmjöl. 60 %

» » 67 %

» » 65 % (tysk råg).

3. Sammalet rågmjöl.

Grovt mjöl, utmalet till 90 å 95 %.

4. Landsmjöl.

De av monopolet saluförda varorna levereras fraktfritt och till enahanda priser
vid envar järnvägsstation eller hamn i hela riket. Härav följer, att konsumenterna
på avlägsna platser i någon mån gynnas på de närmare boendes bekostnad.

För uppnående av större stabilitet fastställas priserna att gälla för en tid,
i regel ej understigande en månad. Monopolets försäljningspriser komma till
följd härav att tidvis ligga något över och tidvis något under den nivå, som
skulle betingas av världsmarknadspriserna. De osedvanligt stora prisförändringarna
under senaste tid hava emellertid medfört, att monopolet från sin tillkomst
den 1 juli 1929 till mitten av mars innevarande år icke mindre än 10 ä
11 gånger nödgats ändra sina noteringar.

Monopolets försäljningspriser skola i princip fastställas så, att de täcka alla
driftkostnader och dessutom lämna ett mindre överskott. Av detta senare skall
bildas en fond, avsedd att användas i prisreglerande syfte samt för nyanläggningar
m. m.

Bilagan till denna promemoria utvisar monopolets försäljningspriser sedan
den 1 juli 1929. Dessa äro beräknade per 100 kg. inklusive säck; för mjöl och
gryn eif mottagarnas närmaste järnvägsstation eller hamn, samt för spannmål
och kli fob.

Med foderspannmål har monopolet drivit handel endast under de senaste månaderna.
Den 1713 1930 noterades foderkorn kr. 13: 25 pr 100 kg. inklusive
säck fraktfritt vid köparens närmaste järnvägsstation samt foderråg kr. 12: 25
per 100 kg. inklusive säck med leverans fob kvarn. Bygdekvarnarna erhålla
vid inköp av foderkorn en rabatt å ovanberörda pris av kr. 0: 50 per 100 kg.

Det vetemjöl, som i Oslo försäljes för hushållsänaamål, utgöres i huvudsak
av s. k. »norskmalt» samt amerikanskt patentmjöl (»Golden Medal», »Pilsbury’s
No thern King», »Harvest Queen» o. d.), rågmjölet av s. k. blandat »siktemel»
(förmalt vid norska kvarnar av 85 procent proteinrik råg och 15 procent proteinrikt
vete). Helmjöl användes praktiskt taget icke för hushållsbruk i Oslo.

Minutpriserna hava varit följande.

»Norskmalt»

vetemjöl

Amerik, patent
vetemjöl

Bl. »siktemel

>/7 1929 ......

........36.—

39.-

35.—

’/• »......

........40.—

43.-

38.-

•»/• >......

........42.—

45.-

37.—

24/i0 » ......

........40.-

43.—

36.—

“Ai « ......

........38.—

41—

35.—

Vi 1930......

........40.—

42—

BÖ-

V» >......

........40.—

42.—

SÖ—

so/a » ......

........37,—

39.—

32.—

Det åligger »Statens Trustkontroll» att följa utvecklingen av minutpriserna.
I samband med monopolets införande avskaffades även de särskilda odlingspremier
(»komtrygd»), som av staten tidigare utbetalats för den brödsäd, som
producenterna använde till eget bruk.

Korntrygdens bortfallande väckte emellertid hos den jordbrukande befolk -

Försälj ningspriser.

Minutprierna
i Oslo
å mjöl.

Understöd
till bygdehvarnarna.

294

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Finan siering.

ningen sa stort missnöje, att fragan om subvention till brödsädesodlingen utöver
den, som redan tillkommit genom bestämmelserna örn överpris vid monopolets
inköp, av norsk spannmål, upptogs av Stortingets lantbruksutskott vid behandlingen
av regeringens proposition örn anslag till »Statens Kornforretning»
hösten 1929. I anslutning till ett av utskottet framlagt och sedermera av Stortinget
godkänt förslag utfärdades härefter bestämmelser örn s. k. prisreduktion
till bygdekvarnar vid uppköp av i Norge odlad brödsäd.

Frånsett mera detaljerade tillämpningsföreskrifter innehålla dessa bestämmelser
i huvudsak följande.

. Bygdekvarnar, som därom innehava kontrakt, kunna för »Statens Komforretnings»
räkning inköpa i Norge odlad spannmål av vete, råg och korn direkt från
producenterna till det pris och i övrigt å de villkor, som å varje tidpunkt gälla
vid monopolets inköp av spannmål, överpris däri inbegripet. Kvarnarna erhålla
för sålunda inköpt spannmål av »Statens Kornforretning» ett belopp av
kr. 3: — per 100 kg. till reduktion av överpriset. Samma belopp utbetalas för
havre i de delar av landet, där odling av andra sädesslag erbjuder särskilda
svårigheter. Annorstädes erhålla bygdekvarnama samma gottgörelse för en
begränsad kvantitet havre, uppgående till 800 kg. per brukningsdel.

Den spannmål, för vilken prisreduktion utbetalas, skall hava odlats av leverantören
själv och vara av sadan kvalitet, som normalt anses tjänlig för framställande
av mjöl till människoföda.

Producenter, som sälja spannmål till bygdekvarn, hava rätt att erhålla tillbaka
mjöl förmak av deras egen spannmål. I.sådant fall blir förhållandet att betrakta
såsom vanlig målning mot avgift (»leiemaling»). Av den prisreduktion, som
utbetalas.för sadan spannmål, kan kvarnen tillgodogöra sig den vanliga förmalningsavgiften.
Eventuellt överskott överlämnas till vederbörande producent.

Kvarnarna äro ålagda beräkna möjligast låga förmalningsavgifter och i förekommande
fall hålla möjligast låga försäljningspriser å förmalningsprodukterna,
sa att prisreduktionen i största möjliga utsträckning kommer förbrukarna
till godo.. »Statens Kornforretning» skall städse hållas underrättad örn förmalningsavgifter
och försäljningspriser samt äga behörighet att reglera bådadera
för såvitt de skulle anses oskäliga.

I de distrikt, där gårdskvarnar mera allmänt nyttjas och särskilda svårigheter
föreligga för begagnande av bygdekvarnar, hava producenterna möjlighet
att tills vidare — dock icke längre än för fem år ■— bilda s. k. kvarnlag. Sådant
kvarnlag har samma rätt till prisreduktion som bygdekvarn och låter sina
medlemmars spannmål förmalas i egna kvarnar. I regel skall sådant kvarnlag
bestå av minst åtta medlemmar.

Den nya ordningen avser, som synes, att bereda sådana producenter, för vilka
det är fördelaktigt att för eget bruk använda av dem odlad spannmål, möjlighet
att draga nytta av det överpris monopolet betalar för norsk spannmål. I
flertalet fall torde detta tillgå så, att odlaren avlämnar sin spannmål vid bygdekvarn
och därefter erhåller mjölet plus 3 öre per kg. inlevererad spannmål minus
malningskostnaden.

Monopolet beräknar att under innevarande förbrukningsår genom förmedling
av bygdekvarnama utbetala överpris för c:a 27,000 ton havre och c:a 43,000
ton vete, råg och kom. Av sistnämnda kvantitet torde större delen utgöras av
korn.

= De av monopolets verksamhet föranledda utgifterna omfatta, såsom den föregående
redogörelsen torde utvisa, överpris för såväl av monopolet inköpt som av
odlarna själva förbrukad norsk spannmål, vidare frakt- och lagringskostnader
samt svinn och slutligen provision till uppköpare samt övriga med administrationen
förbundna utgifter.

295

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Finansieringen sker genom likformig fördelning av dessa kostnader pa de produkter
av olika slag, som av monopolet försäljas. Därvid beraknas ex överpriset
motsvara en belastning av c:a 0:90 kr. per 100 kg., de genomsnittliga
fraktpriserna en belastning av c:a 1:35 kr. per 100 kg. samt slutligen vissa
andra5utgifter såsom för lagring, svinn, emballage, löner och provisioner m. m.
en belastning av c:a 1:44 kr. per 100 kg. spannmål. ^ .

Monopolets inköpspriser för norsk spannmål ligga, såsomi av d^hef^erf^''
de framställningen framgår, ej oväsentligt högre an i SSverig®> °ch
samtidigt som mjölpriserna äro relativt laga. Detta förhållande iorklaras g
vetvis tfll en del därav att den myckenhet spannmål, för vilken överpris erlägges
endast utgör c:a 25 procent av monopolets totala omsättning^ av samma
varuslag. Bland andra omständigheter, som gynnsamt inverkat Paje^ltatet
av monopolets verksamhet, torde kunna anföras, ari införseln av vete, rag och
kom samt förmalningsprodukter därav är tullfri, ari kostnaderna för målningen
och ersättningen till grossisterna äro på visst sätt begränsade, ari monopolets
inköpspriser för utländsk spannmål och förmalningsprodukter därav pa grund
av inköpens omfattning äro relativt låga, ari monopolets räntekostnader samt
utefter för fraktassuranser och rembourser äro jämförelsevis små.

Efterföljande tabell återgiver en av norska monopolstyrelsen utarbetad sammanställning
av de nettopriser, spannmålsproducenterna i Norge, ^Sverige och
Danmark i genomsnitt erhållit under kalenderåret 1929 för vete, rag, kornoch
havre. Priserna äro beräknade efter leverans fritt producentens narmaste järnvägsstation.
Vad Sverige beträffar har svensk spannmalsnotenng lagte Bil
grund för uppställningen, men då denna gäller vid leverans kvam, har avdrag
gjorts för den genomsnittliga fraktkostnaden för transport fran producenten
till noteringsorten. För Danmarks vidkommande hava uppgifter lamnats
rörande de genomsnittspriser, som under år 1929 av kvarnar och spannmålshandlare
betalats för dansk spannmål. Sagda priser gaila likaledes vid leve
rans noteringsorten, varför avdrag gjorts för de genomsnittliga fraktkostna ^

q n •

De’i den följande tabellen återgivna priserna, äro sålunda de nettopriser,
som producenterna erhållit vid närmast belägna inlastningsort.

Jämförelse
mellan
spannmålspriserna
i
Norge, Sverige
och
Danmark
under år
1939.

Norge

Vete

Sverige

n. kr.

n. kr.

Januari........

24.—

18.44

Februari........

24.89

19.06

Mars..........

25 —

19.19

April.........

24.73

18.58

Maj..........

24.50

17.87

Genomsnitt (jan.—maj):

24.62

18.63

Norge

Vete

Sverige

n. kr.

n. kr.

Oktober........

25.89

17.90

November.......

24.10

17.77

December.......

24.37

18.02

Genomsnitt (okt.—dec.):

24.79

17.90

Genomsnitt under året (jan.
—maj, okt.—dec.):

24.69

18.35

Råg

Danmark

Norge

Sverige

Danmark

n. kr.

n. kr.

n. kr.

n. kr.

15.50

22.50

18.24

16 —

16.50

22.95

18.26

17.25

16 —

15.75

23 —
22.7.3

18.60

18.87

17 —
15.75

15.50

22.50

17.68

15.—

15.85

22.74

18.23

16.20

Råg

Danmark

Norge

Sverige

Danmark

n. kr.

n. kr.

n. kr.

n. kr.

14.75

14.50

14.75

20.71

19.70

19.94

15.62

15.22

15.14

12.25

11.75

11.75

14.67

20.12

15.33

11.92

15.41

21.75

17.14

14.59

296 Särskilda utskottets utlåtande Nr 2-

Korn Havre

Norge

Sverige

Danmark

Norge

Sverige

Danmark

n. kr.

n. kr.

n. kr.

n. kr.

n. kr.

n. kr.

Januari........

21.40

16.08

15.88

19.—

14.57

15.50

Februari........

21.50

16.36

16.13

19.89

14.65

16-75

Mars .........

21.50

16.71

16.13

20.—

14.59

16.50

April.........

21.23

16.23

15.88

19.73

14.08

15.75

Maj..........

21.—

16.34

15.75

19.50

13.50

15.—

Genomsnitt (jan.—maj):

21.33

16.34

15.95

19.62

14.28

15.90

Oktober........

19.21

13.69

14.38

17 —

11.59

12.—

November.......

18.35

12.92

13.88

16.40

11.13

12.—

December.......

18.47

12.53

13.88

16.—

10.55

11.50

Genomsnitt (okt,—dec.):

18.68

13.05

14.05

16.47

11.09

11.83

Genomsnitt under året (ian.

—maj, okt.—dec.):

20.33

15.11

15.24

18.44

13.08

14.38

Inköpspriserna för norsk spannmål hava under de första månaderna av år
1929 fastställts i enlighet med 1926 års lag (»komtrygdsordningen»). Detta
innebar, som i det föregående omnämnts, att priserna för vete, råg och korn
skulle med 4 öre per kg. överstiga världsmarknadspriset (eif. norsk hamn).
Motsvarande överpriser för havre skulle variera från 2—4 öre per kg. Under
det sista kvartalet av år 1929 hava priserna fastställts i överensstämmelse med
nu gällande lag angående statsmonopol och skola sålunda, vad beträffar vete,
råg och kom, stå i ett bestämt förhållande till monopolets försäljningspriser å
förmalningsproduktema därav. Såsom förut framhållits, har man beräknat
att överpriset i regel skulle uppgå till c:a 4 öre per kg.

Statens Kornforretnings» försäljningspriser från kvarn oell grossist:

Bilaga.

>»/7

”/»

«o/7

2S/s

7°

9/o

Vid

»Vio

14/ll

6/l2

7i

“A

:3°/i

1S/2

*°/s

S6/2

Vs

n/a

>7/s

—29

-29

—29

-29

—29

-29

-29

—29

—29

29-

—29

-30

-30

—30

-30

-30

-30

—30

-30

—30

Vetemjöl:

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

kr.

Patent, Kanadensiskt och Buffalo

förmälning i 5 kg:s påsar . . .

38.-

39.50

41.50

44.-

42.50

40.50

42.-

40.50

39.50

38.60

Patent, Kanadensiskt och Buffalo

förmälning i 50 och 100 kg:s säckar

33.50

35.-

37.-

39.50

38.-

36.-

37.50

36.—

35.-

34.-

Ungarskt Patent........

36.50

34.50

36.—

35.50

34.50

34.-

Amerikanskt vintervete Patent

31.50

33.-

35.-

36.50

35 —

33.—

34.50

34.50

34.-

33.50

Allmän kanadensisk......

30.50

32.—

34.—

36.50

35 —

33.-

34.50

34.—

33.—

32 —

»Special Atlas»........

33.—

32.-

31 —

Franskt Patent........

35.-

33.—

34.50

33.50

33.-

32.—

31.-

Allmän, engelsk förmälning . . .

30.50

32.-

34.-

35.50

34.—

32.—

33.50

33.-

32.-

31.—

Blandningsmjöl,Kanadensisk, typ nr. 1

29.50

31.—

33.-

35.50

33.-

31.-

32.50

32.—

32.-

31.—

» » » > 2

31.—

29.—

30.50

30.—

29.-

28.—

Norskmalet..........

31.—

32.50

34.50

36.50

35.-

33.-

34.50

34.-

33.—

32 —

Sammalet...........

26.25

27.75

29.—

30.50

29.-

27.25

28.50

27.50

26.75

26.-

Båg mjöl:

Blandat siktmjöl........

29.-

30.-

31.50

32.50

31.60

30.50

29.50

30.50

29.50

28.50

27.50

Siktat rågmjöl 60 %......

32.-

31.25

30.25

31.25

30.25

29.25

28.-

> » 67 % ......

30.25

29.50

28.60

29.50

28.25

27.25

26.25

> » 65 % av tysk råg .

26.50

26.—

24.50

26.60

25.50

24.50

23.50

22.50

Sammalet rågmjöl . .....

26.25

26.25

27.-

27.—

25.26

23.50

22.75

23.50

22.-

21.75

21.—

> »av tysk råg . .

19.50

19.-

18.26

Landsmjöl...........

25.50

24.—

23.25

24.—

22.60

22.—

21.25

Kornmjöl och korngryn:

Korngrvn hela och halva ....

28.—

29-

30.50

31.50

29.50

28.50

27.50

27.-

27.50

26.-

25.-

23.50

22.60

Kornmjöl och grvnmiöl 70 % . .

27.-

28.-

29.50

30.60

29.50

28.50

27.50

27.-

27.50

26.—

25.-

23.50

22.50

» > » 58 % . .

28.50

27.—

26.-

24.50

23.50

Kornmjöl 80 %.........

25.50

26.50

28.-

29.—

27.50

26.75

25.50

25.25

25.50

24.25

23.25

21.75

21.—

Sammalet kornmjöl......

22 —

23.-

24.-

24.75

24.—

23.50

22.501

22.25

22.50

21.—

20.-

19.—

18.25

Spannmål:

Vete.............

22.50

23.50

25.—

27.—

26.25

24.75

25.75

25.-

24.25

23.50

Råg.............

20.-

20.50

21.50

22.50

22.—

21.—

20.25

21 —

19.75

19.-

18.25

Kom.............

18.75

19.25

20.25

21.—

21.75

20.75

19.75

19.50

19.75

18.50

17.50

16.50

15.75

Eosinfärgad foderråg......

13-

12.25

» foderkorn.....

14-

13.25

Avfallsmjöl:

Vetekli............

14-

14.-

14.—

15.—

14.—

13.-

13.—

13.-

12.50

11.50

11.50

11.50

Rågkli............

13.—

13.-

13.—

14 —

12 —

11 —

11 —

11.—

10.50

9.50

9.50

9.50

Kornavfall...........

12.—

12.—

12.—

13.—

12.—

11.—

11.—

11 —

10.-

9.-

9.-

9.-

Allt pr 100 kg. inklusive säck; eif. mottagarens närmaste hamn eller järnvägsstation för mjöl och gryn samt fob. för spannmål och avfall
därav. (Siktat vetemjöl levereras i lärftsäckar, övriga mjöl- och grynsorter i jutesäckar. Därest sistberörda mjöl- och grynsorter levereras i lärftsäckar
utgår ett tillägg av kr. 1.— pr 100 kg. Vid leverans av siktat vetemjöl i jutesäckar nedsättas ovan angivna priser med kr. 1.— pr 100 kg.)

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2. 297

298

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bil. T.

P. M.

angående vissa kvarnars inköp, mottagning, förmälning och lagerbehållning
av vete och råg under tiden augusti 1929—mars 1930.

(Utarbetad av byrådirektören S. E. Österberg.)

Till komplettering av den i jordbruksutredningens betänkande sid. 23 förekommande
utredningen rörande kvarnarnas inköp, mottagning, förmälning och
lagerbehållning av vete och råg hava från de större kvarnarna begärts uppgifter
i angivna hänseenden beträffande envar av månaderna augusti 1929—-mars 1930.

Svar hava inkommit från 27 kvarnar, bland vilka samtliga större. Utredningens
resultat finnes sammanfattat i bifogade tabeller A och B.

Anmärkas må, att, då jordbruksutredningens uppgifter i detta hänseende
omfattade 36 kvarnar, någon omedelbar jämförelse mellan utredningsresultaten
icke kan göras. Det må även påpekas, att en viss otillförlitlighet synes föreligga
i själva uppgiftsmaterialet, vilket framgår därav att för månaderna
augusti och september, som redovisas såväl i jordbruksutredningens betänkande
som vid förevarande utredning, nu erhållits något högre siffror för inköp
och förmälning, oaktat ett mindre antal kvarnar omfattas av utredningen.
Skillnaderna torde emellertid icke kunna anses vara av större betydelse.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2. 299

Tab. A. Inköp, inleverans oell förmälning'' av vete och råg vid 27 större kvarnar under

tiden augusti 1929—mars 1930.

Aug.

1929

Sept.

1929

Okt.

1929

Nov.

1929

Dec.

1929

Jan.

1930

Febr.

1930

Mars

1930

Summa

Vs 29—

Ton

Ton

Ton

Ton

Ton

Ton

Ton

Ton

s«/s 30

Inköpt vete:

Svenskt ..........

Utländskt..........

9,881

24.041

36,451

17,741

20,041

20,562

20,778

26,151

15,079

6,698

21,514

15,296

17,296

12,517

4,782

9.569

145,822

132,575

Summa

33,922

54,192

40,603

46,929 21,777

36,810

29,813

14,351

278,397

Därav sv. %

29.13

67.26

49.36

44.28

69.24

58.45

58.01

33.32

52.38

Till kvarnen ankom, vete:

Svenskt ..........

Utländskt.........

7,661

20,992

26,661

27,855

30,430

20,599

19,812

18,986

21,386

22,085

16,687

13,842

15,915

10,917

12,491

8,266

151,043

143,542

Samma

28,653

54,516

51,029

38,798

43,471

30,529

26,832

20,757

294,585

Därav sv. %

26.74

48.90

59.63

51.06

49.20

54.66

59.31

60.18

51.27

Förmalt vete:

Svenskt ..........

Utländskt].........

9,106

27,548

10,545

23,123

17,781

22,980

19,27»

20,516

15,836

15,828

16,034

16,438

15,217

15,796

12,338

10,327

116,135

152,556

Summa

36,654

33,668

40,761

39,794

31,664

32,472

31,013

22,665

26S,691

Därav sv. %

24.84

31.32

43.62

48.44

50.01

49.38

49.07

54.44

43.22

Inköpt råg:

Svensk ...........

Utländsk..........

2,487

6,877

5,815

8.193

■ 3,967
13,021

3,085

4,673

2,937

7,723

1,655

8,305

1,266

3,720

599

5,228

21,811

57,740

I

Summa

9,364

14,008

16,988

7,758

10,660

9,960

4,986

5,827

79,551

Därav sv. %

26.56

41.51

23.35

39.77

27.55

16.62

25.39

10.28

27.42

Till kvarnen ankom, råg:

Svensk ...........

Utländsk..........

1,292

9,020

5,830

6,495

4,230

8,386

3,020

8,721

3,328

7,087

1,594

7,062

1,339

7,454

899

4,016

21,532''

58,241

Samma

10,312

12,325

12,616

11,741

10,415

8,656

8,793

4,915

79,773

Därav sv. %

12.53

47.30

33.53

25.72

31.95

18.41

15.23

18.29

26.99

Förmald råg:

Svensk ...........

Utländsk.........•

1,192

7,293

2,245

7,291

3,605

7,511

3,263

7,033

2,431

6,493

2,203

6,600

1,699

5,757

1,381

3,957

18,019

51,935

Summa

8,485

9,53<

11,116

110,21)6

8,924

8,803

7,456

1 5,338

69,954

Därav sv. %

14.05

23.54

32.43

1 31.69

27.24

| 25.03

22.79

| 25.87

25.76

Tab. B. Lagerhell! 1 ning av vete och råg vid samma kvarnar vid utgången av varje
månad under tiden augusti 1929—mars 1930.

Aug.

1929

Sept.

1929

Okt.

1929

Nov.

1929

Dec.

1929

Jan.

1930

Febr.

1930

Mars

1930

1 Lagerbebålln. av

1 Svenskt ......

8,557

31,544

22,707

35,171

35,133

31,911

34,630

28,909

40,211

35,453

38,803

31,642

39,083

26,136

39,041

23,052

Summa

40,101

57,878

67,044

63,589

75,664

70,445

65,219

62,093

Därav sv. %

21.34

39.23

52.40

54.50

53.14

55.08

59.93

62.88

Lagerbehålln.av väg:

Svensk .......

Utländsk......

1,811

8,730

4,872

7,607

5,242

7,743

4;660

9,201

5,398

9,920

4,664

9,574

4,189

10,659

3,683

10,049

Summa

10,541

12,479

12,985

13.861

15,818

14,238

14,848

18,782

Därav sv. %

17.18

39.04

40.37

33.62

35.24

32.76

28.21

26.82

300

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bil. U.

P. M.

angående jordbrukets tullbelastning och nettotullskydd.

(Utarbetad av fil. doktor Karl Åmark.)

Efterföljande försök att beräkna jordbrukets belastning genom tullsystemet
samt dess nettotullskydd för närvarande bygger till väsentlig del på den beräkmng
härav, som verkställts av tull- och traktatkommittén och för vilken redogöres
i kommitténs betänkande angående tullsystemets verkningar i Sverige
före världskriget del 1 sid. 102—109 samt del II sid. 65—71.

Tull- och traktatkommitténs ifrågavarande beräkningar hänförde sig till läget
närmast före världskriget. Uppgiften för nu förevarande arbete har i
törsta rummet varit att undersöka, vilka ändringar i den äldre kalkylen, som
pakailas genom omständigheter, vilka inträffat under tiden efter 1913. Vissa
förändringar ha sedan dess genomförts i tulltaxan. Betydande förskjutningar
na vidare inträffat i såväl produktionsförhållanden som priser; folkmängdens
storlek och sammansättning är också nu en annan än då. Till allt detta har
hänsyn måst tågås. Emellertid ha även i en del fall jämkningar funnits böra
göras i de äldre siffrorna, vilka ej föranletts av ändrade förhållanden utan •snika
frangatt ur en önskan att undanröja vissa irrationella moment i de tidigare beräkningarna.

Den stomme, på vilken tull- och traktatkommittén huvudsakligen byggde sina
beräkningar, i vad de avsågo jordbrukets belastning genom industritullarna,
utgjordes av en av Sveriges allmänna lantbrukssällskaps nuvarande direktör’
L. Nanneson, med ledning av räkenskapsresultat utarbetad uppställning, utvisande
årsförbrukningen av särskilda slag av tullpliktiga förnödenheter vid
olika typer av jordbruk ävensom åtgången av tullpliktigt material för byggnader
vid motsvarande jordbruk. Direktör Nanneson har meddelat, att lian
anser nyssnämnda uppställning fortfarande i huvudsak äga giltighet. Dock
hava med hänsyn till de senaste årens utveckling vissa jämkningar vidtagits,
balunda har användningen av mjölkningsmaskiner antagits ha ökats med 50 %9
användningen av elektriska motorer likaledes med 50 % och av traktorer med
100 %. Priserna å sådana varor, som äro belagda med värdetull ha justerats
med hänsyn till nuvarande prisnivå. Därjämte har tillsammans med en fackman
på maskin- och redskapshandelns område listan på samtliga redovisade
förnödenheter genomgåtts och därvid i väsentligt större omfattning än vad tullock
traktatkommittén ansett sig böra göra vidtagits nedsättningar i den genom
multiplicering med resp. tullsatser framräknade teoretiska tullbelastningen,
nämligen i alla^ sådana fall, där man enligt förefintlig kännedom örn rådande
konkurrensförhållanden kunnat anse tullarna helt eller delvis outnyttjade i den
inhemska prisbildningen.

Sålunda har antagits, att tullen som regel utnyttjas blott till hälften beträffande
harvar, sladdar, vältar, hästhackor, såningsmaskiner, potatissättningsmaskmer,
häst- och släpräfsor, hövändare, potatisupptagare, betlyftare, tröskverk
rensnings- och sortenngsmaskiner, gröpkvarnar, kalkkrossar, rotfrukts- och
potatiskokare samt decimal- och kreatursvågar, medan ingen påverkan på priserna
till följd av tullarna ansetts förekomma i fråga örn gödselspndare, stenkrossar,
stenbrytare, halm- och höpressar, halmelevatorer, bossfläktar, mjölk -

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

301

ningsmakiner, separatorer, smörkärnor, ostpressar, lokomobiler, hästvandringar,
åkdon, seltyg och hästtäcken. Tullen å superfosfat har år 1926 borttagits och
tullen å skördegarn samtidigt nedsatts till hälften.

Uppgifterna örn förbrukade hushållsförnödenheter av industriellt ursprung
grunda sig på samma material som tull- och traktatkommitténs utredning, nämligen
socialstyrelsens levnadskostnadsundersökningar. För samtliga brukningsdelar
under 10 hektar, d. v. s. egentliga småbruk, räknas med de förbrukningskvantiteter,
som framgått ur styrelsens undersökning angående lantarbetarehushåll.
För större jordbruk har, i likhet med vad tull- och traktatkommittén
gjort, approximativt räknats med något större förbrukningskvantiteter per hushåll,
i överensstämmelse med undersökningen angående stadshushållen, detta
dock allenast för den personal som kan antagas tillhöra resp. brukares egna
hushåll (6 personer per brukningsdel), medan för den övriga personalen, vilken
väl övervägande utgöres av arbetsfolk, räknats med samma konsumtion som för
småbruken. Den tullbelastning som drabbar jordbrukarhushåll, vilka inköpa
spannmål och mjöl, har upptagits särskilt med ledning av statistiska centralbyråns
beräkning angående överskott och brist i den inhemska brödsädsproduktionen.
För bostaden har icke räknats med någon särskild tullbelastning i detta
.sammanhang, då hänsyn härtill tagits vid den allmänna beräkningen av tullarna
å för jordbruken behövligt byggnadsmaterial. De egentliga finanstullarna,
speciellt å kaffe, te och kryddor, hava vid beräkningarna ej medtagits.

Vid uträknandet av jordbrukarnas inkomst av tullsystemet har, i enlighet
med det förfarande som tillämpats av tull- och traktatkommittén, beträffande
.spannmål endast tagits hänsyn till tullarna å vete och råg, enär blott för dessa
sädesslag något egentligt utnyttjande av tullskyddet torde komma i fråga. Man
har därvid, liksom i den utredning angående produktionen och saluöverskottet avbrödsäd,
som till utskottet avgivits av statistiska centralbyrån, räknat med genomsnittsskörden
för åren 1925—1927. För åkerarealen räknas med uppgifterna
i 1927 års jordbruksräkning; för antalet personer tillhörande de särskilda
storleksklasserna av jordbruk samt saluöverskottet användas de uppgifter, som
meddelas i statistiska centralbyråns nyssnämnda utredning. Tullen å vete har
på grundval av prisjämförelser för de senaste tre åren ansetts i genomsnitt utnyttjad
med kr. 2.50 och tullen å råg med kr. 2.25 per 100 kg., under det att
tull- och traktatkommittén för tiden närmast före kriget fann sig kunna räkna
med ett utnyttjande av 90 % för vele och 65 % för råg, d. v. s. resp. kr. 3.30 och
2.40 per 100 kg.

Vad beträffar andra jordbruksprodukter än spannmål uttalade tull- och traktatkommittén,
att tullarna å animaliska produkter måste anses praktiskt taget
betydelselösa i detta sammanhang samt att skyddet för sockerbets- och potatisodlingen
varit synnerligen svårt att fixera och därför utlämnats i kalkylen,
trots att detta skydd kunde anses vara av ej ringa betydelse för vissa landsdelar.

Då emellertid genom underlåtenheten att taga hänsyn till nyssnämnda
skyddsmoment kalkylen måste anses betänkligt ofullständig, har nu ett försök
gjorts att införa jämväl dessa moment i beräkningarna. Härvid har man ansett
sig kunna fastslå, att tullarna å animaliska jordbruksprodukter icke torde kunna
utnyttjas i sådan grad, att man kan räkna med någon mera betydande tullinkomst
därav för jordbrukarna. Med säkerhet kan påstås, att tullarna å levande
djur, kött och fläsk icke utöva något märkbart inflytande å priserna i stort sett.
Något annorlunda ligga förhållandena till beträffande smör och ost.

Vad angår smör torde kunna sägas, att något inflytande av tullen kari spåras
huvudsakligen i Norrland, där marknadspriset å mejerismör vanligen ligger 2?)
å 30 öre över exportnoteringen och där, i händelse tullen skulle borttagas, en
prissänkning till följd av införsel från Finland otvivelaktigt komme att äga
rum. För den i Norrland saluförda smörkvantiteten, vilken kan uppskattas till

302 Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

c:a 2,500 ton, har ansetts kunna räknas med ett utnyttjat tullskydd av 10 öre
per kg.

Produktionen av ost redovisas i 1928 års mejeristatistik till en kvantitet av
24,800 ton. Exporten samma år uppgick till 66 ton. Av den inom landet
konsumerande kvantiteten torde c :a 15,000 kunna anses bliva förbrukade av
andra än jordbrukarna. Utnyttjandet av tullen anses vara ganska varierande
beroende på det tillfälliga marknadsläget. Ett genomsnittligt utnyttjande av
halva beloppet eller 10 öre per kg. kan möjligen antagas som ett skäligt genomsnitt.

För fabrikspotatis äger jordbruket ett icke obetydligt prisskydd dels genom
den särskilda skatt, som stadgats för brännvin tillverkat av utländsk potatis,
majs, maniokarot eller andra väsentligen lika stärkelserika utländska ämnen
ävensom för dylika. produkter, använda vid stärkelsetillverkning, dels genom
tullen å stärkelse, vilken tack vare nämnda särskilda skatt bör, i den mån den
utnyttjas, komma potatisodlarna till godo. Skatten kan anses motsvara ett
tullskydd å potatis av c:a 2 kr. per 100 kg., medan stärkelsetullen motsvarar
ett prisskydd å potatis av c:a kr. 3.40 pr 100 kg. Då emellertid det ifrågavarande
råvaruskyddet endast undantagsvis torde kunna fullt utnyttjas och
stärkelsetullen genomsnittligt lärer utnyttjas med blott sitt halva belopp och
ofta mindre, synes det som örn man för fabrikspotatisen icke bör kunna räkna
med ett högre utnyttjat skydd än kr. 1.50 per 100 kg. Avsättningen av potatis
till brännerier och stärkelsefabriker uppgår genomsnittligt till c:a 150,000 ton
årligen.

Slutligen kan det betodlande jordbruket otvivelaktigt tillgodogöra sig en
del av det tullskydd, som betsockertillverkningen åtnjuter. Huru stor denna
del är, är givetvis synnerligen svårt att avgöra. Det vill synas som örn vid
bestämmandet av betpriset den tanken skulle lia föresvävat parterna, att sockerindustrien
och betodlarna borde ungefär jämnt dela inkomsten av raffinadtullen.
.Vissa omständigheter tyda emellertid på att så stor del av tullskyddet
knappast kan antagas komma betodlarna till godo. Rimligen synes man dock
kunna räkna med att de för sin odling böra ha kommit i åtnjutande av ett
prisskydd motsvarande åtminstone 3 öre per kg. råsocker, d. v. s. c:a 45 öre
per 100 kg. hetor. En normal betskörd torde kunna skattas till erni milj. ton.

På bär angivna grunder lia nedan intagna kalkyler baserats.

I likhet med vad som skett i tull- och traktatkommitténs utredning ha beräkningarna
utförts efter två särskilda linjer. Å ena sidan har man sökt
finna ett uttryck för den inverkan tullsystemet utövar på jordbruket som
näring betraktat, dess omfattning och produktionsriktning. I detta fall jämför
man jordbrukets fördel av de egna skyddstullarna med den speciella belastning
tullsystemet bereder jordbruket såsom sådant till skillnad från andra
näringar. Som tull- och traktatkommittén visat, bör nian vid en dylik beräkning
ställa emot varandra tullinkomsten å hela produktionen, alltså även inberäknat
den del därav som åtgår för jordbrukarnas egen konsumtion, samt
tullbelastningen å de förnödenheter som direkt användas för jordbruksdriften.
(Rörande skälen härför hänvisas till kommitténs utförliga motivering i dess
betänkande del I sid. 103—104.) Resultatet av denna beräkning ger, om hänsyn
allenast tages till tullarna å brödsäd, ett överskott på 9.8 milj. kr. (se
nedan, punkt 6 a). Vad angår smör och ost förefaller det vanskligt att finna
någon grund för i vilken utsträckning i detta sammanhang en tullinkomst
bör medräknas utöver den som faller på den av resp. tullar direkt påverkade
saluproduktionen. Därför synes —- i fall man vill utsträcka den ifrågavarande
kalkylen till att omfatta den tullskyddade jordbruksproduktionen över huvud —
i avseende på nyssnämnda produkter blott kunna räknas med tullinkomsten
av den på ovan berört sätt begränsade delen av salutillverkningen. Inberäknat

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

303

sålunda den totala beräkneliga tullinkomsten på spannmål, animaliska produkter
och sockerbetor samt det härmed jämförliga prisskyddet å fabrikspotatis
skulle jordbrukets netto tullskydd, enligt punkt 6 b nedan, uppgå till
18.3 milj. kr.

Å andra sidan har en kalkyl utförts, avsedd att belysa tullskyddets inverkan
på jordbrukarnas totala ekonomiska ställning, i vilket fall man haft att
taga hänsyn jämväl till den tullbelastning som drabbar jordbrukarna, såväl
företagare som arbetare, genom den av tullsystemet åstadkomna fördyringen
av de av dem för personlig förbrukning inköpta förnödenheterna (kläder och
bohag m. m.). För utfinnandet av nettoskyddet, resp. nettobelastningen, i detta
fall bör man, i motsats mot förfarandet vid den förstnämnda kalkylen, medräkna
tullinkomsten endast på den del av jordbruksproduktionen, som kan
anses gå till avsalu. (Se motiveringen härför i tull- och traktatkommitténs
betänkande, a. st.) Resultatet av nu ifrågavarande kalkyl, vilket framlägges
nedan i punkt 6 c3 är att jordbrukarna skulle, då en tullinkomst beräknas allenast
på försåld brödsäd, få vidkännas en total nettobelastning av 25.2 milj. kr.
eller, då hänsyn jämväl tages till tullarna å smör, ost och sockerbetor samt
prisskyddet å potatis, en belastning av 16.7 milj. kr. Hade det i bägge fallen
räknats med fullt utnyttjande av brödsädstullarna, skulle talen blivit resp.
20.8 och 12.3 milj. kr.

Den slutsiffra för totalbelastningen, vilken tull- och traktatkommittén i förevarande
sammanhang meddelar, utgör 36 milj. kr. Skillnaden mellan denna
siffra och den, till vilken man vid nu utförda beräkning kommit, beror tydligen
i främsta rummet på att nu i motsats mot då medtagits ett uppskattat
belopp för tullinkomsten jämväl av andra jordbruksprodukter än spannmål.
Därnäst har på resultatet inverkat, att saluöverskottet av brödsäd nu ansetts
kunna skattas till över 90 % större kvantitet än före kriget, vilket trots ett
sämre utnyttjande av tullskyddet medfört en beräknad höjning i^tullinkomsten
på c:a 3.6 milj. kr. Vidare har i den nya kalkylen även för åtskilliga förnödenheter
för jordbruksdriften räknats med ett lägre utnyttjande av tullskyddet
än förut, vartill kommer att vissa tidigare förefintliga tullar borttagits
eller nedsatts. Sistnämnda omständigheter ha medfört en sänkning i den
förut beräknade tullbelastningen av c:a 3 milj. kr. Slutligen hava vissa reduceringar
ansetts skäligen böra företagas jämväl i avseende på tullbelastningen
å resp. jordbrukaregruppers hushållsbudget, bestående huvudsakligen däri
att dels den tidigare beräknade belastningen å bostadskontot (vilken förut i
själva verket till en viss grad dubbelräknats) nu ej medtagits, dels de egentliga
finanstullarna, framför allt kaffetullen samt den numera obefintliga tobakstullen,
uteslutits.

Naturligtvis måste det starkt understrykas, att samtliga här ifrågavarande
kalkyler vila på ett synnerligen bräckligt underlag, och därför måste betraktas
såsom i hög grad osäkra. Alldeles särskilt gäller detta uppskattningen av
den inkomst tullarna å andra jordbruksprodukter än spannmål kunna anses
medföra.

Till sist torde böra anmärkas i avseende på innebörden av den här framräknade
nettotullbördan för jordbrukarna — ett begrepp varom mycket divergerande
meningar uttalats — att den ifrågavarande »bördan» säkerligen icke i
sin helhet representerar omkostnader, vilka för jordbrukarna skulle inbesparas
i händelse av allmän frihandel. Den åsyftar, skulle man kunna säga, att
vara ett — låt vara ytterst approximativt — uttryck för den på jordbruket och
dess utövare fallande andelen av den totala »prisbörda» vilken åstadkommes
genom tullskyddssystemet. Men huru och i vad mån denna prisbörda verkligen
drabbar de olika samhällsgrupperna och näringarna är knappast möjligt
att göra sig ett begrepp örn, då mot densamma stå många direkta och indirekta

304

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

vinstposter genom av tullsystemet skapade arbetstillfällen och avsättningsmöjligheter,
som annars måhända ej skulle ha funnits. Vidare är det klart, att den
ifrågavarande bördan, i den mån den verkligen kan betraktas som en sådan,
icke representerar en motsvarande förlust för nationalhushållet annat än i den
mån den bidrager att skapa och upprätthålla en oekonomisk produktion. Men
den verkliga belastning, som tullsystemet i sådant avseende vållar samhället,
låter sig till sin storlek icke på något sätt beräknas.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

305

1. T ali belastning i\ jordbruksförnödenheter.
Kr. per hektar åkerjord.

Bondebruk

Storbruk

maskiner,

redskap

otc.

bygg-

nader

samma

maskiner,

redskap

etc.

bygg-

nader

summa

Södra Sverige...........

1.78

1.30

3.08

2.27

1.14

3.41

Mellersta Sverige..........

1.-23

1.36

2.69

1.97

1.19

3.16

Medeltal för S. o. Mell. Sverige . . .

1.50

1.33

2.83

2.12

1.16

3.28

Norrland..............

1.29

1.36

2.65

—

—

—

2. Tnllbelastning å personliga förnödenheter ar industriellt ursprung.

Utgifter per hushåll om c:a 5 personer

Småbrukare och lantarbetare

Socker m. fl. livsmedel samt dryckesvaror..........kr. 15.93

Kläder och skodon.................... » 23.12

Inventarier och diverse.................. » 4.68

Summa kr. 43.73

Större jordbrukare (för eget hushåll)

Socker m. fl. livsmedel samt dryckesvaror..........kr. 19.51

Kläder och skodon.................... » 42.33

Inventarier och diverse.................. » 10,99

Summa kr. 72.83

Utgifter per person

Småbrukare och lantarbetare.................kr. 8.75

Större jordbrukare...................... » 14.57

3. Total tullbelastning.''

Jordbruksförnödenheter 1,000 kr. 1,000 kr.

Södra och Mellersta Sverige:

281,810 brukningsdelar örn sammanlagt 2,505,232

har, kr. 2,83 per har............. 7,089

7,508 brukningsdelar örn sammanlagt 738,567 har,
kr. 3.28 per har............... 2,422

Norrland:

81,652 brukningsdelar örn sammanlagt 425,157 har,
kr. 2.65 per har.............. 1,127 10,638

Personliga förnödenheter av industriellt ursprung.

Södra och Mellersta Sverige:

201,836 brukningsdelar med 955,751 personer, kr.

8.75 per person............... 8,363

87,542 brukningsdelar med 525,252 personer,

kr- 14.57 per person..........7,653

353,422 personer, kr. 8.75 per person . . 3,092 10,745

Bihang till riksdagens protokoll 1980. 11 sami. 2 haft. (Nr 2.) 20

306

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Norrland:

81,652 brukningsdelar med 426,610 personer,1 kr.
8.15 per person..............

1,000 kr.

3,733

1,000 kr.

22,841

Inköpt spannmål.

Södra och Mellersta Sverige:

631,569 dt, kr. 2.37 per dt (| vete, § råg) . . . .

Norrland:

Nettoskörd s

vete 6,424 dt därav till utfodr. 10 % 642 dt

råg 38,162 » > » » 10*/. 3,816 »

korn 615,115 » > > > 40 % 246,046 »

Summa 659,701 dt 250,504 dt

återstår till människoföda..... 409,197 dt

Jordbrukspersonal 426,610 personer
Förbrukning å 200 kg. per person . . 853,220 »

Brist 444,023 dt, tullbelastning härå å kr 2.37
per dt..................

1,497

1.052_2,549

Summa 36,028

4. Jordbrukets inkomst av brödsädstullarna.

Vetetullen antages utnyttjad med kr. 2.50, rågtullen med kr. 2.25 per dt.

Södra och mell. Sverige:

Småbruk (1—10 har).......

Bondebruk (10—50 har)......

Storbruk (över 50 bar) . . • . . .

Summa

Norrland..............

Riket

5. Jordbrukets inkomst av andra tullar än brödsädstullarna.

1,000 kr.

Smör: Saluproduktion i Norrland 2,500 ton, utnyttjad tull

10 öre per kg.................. 250

Ost: Saluproduktion 15,000 ton, utnyttjad till 10 öre per kg. 1,500

Potatis: Levererad potatis till bränneriet och stärkelsefabriker

150,000 ton, utnyttjat prisskydd kr 1.50 per 100 kg. 2,250
Sockerbetor: Levererade till sockerfabrikerna 1 mill. ton. Utnyttjad
sockertull 45 öre per 100 kg. . ...... 4,500

Summa

Tullinkomst å bela netto-skörden 1,000 kr.

Tullinkomst å saluöver-skottet 1,000 kr.

vete

råg

summa

vete

råg

summa

1,209

5,707

4,516

11,432

16

2,709

4,475

1,696

8,880

86

3,918

10,182

6,212

20,312

102

171

3,443

3,062

6,676

326

2,634

1,150

4,110

497

6,077

4,212

10,786

11,448

8,966

20,414

6,676

4,110

10,786

Endast brukningsdelar på 1 har och däröver.

8,500

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

307

6. Jordbrukets nettotullskydd.

a) Nettotullskydd å själva jordbruksdriften, då hänsyn tages endast till
tullbelastningen å jordbruksförnödenheter samt till inkomsten av spannmålstullarna,
men den senare räknas på hela nettoskörden.

Småbruk (c:a 7 har) .
Bondebruk (c:a 25 har)
Storbruk (c:a 100 har)

Tullinkomst
per har
Kr.

4.61

6.77

8.94

Tullbelastning
per har
Kr.

2.83

2.83

3.28

Nettotullskydd

Kr.

+ 1.78
+ 3.94
+ 5.66

För hela riket erhålles i detta fall följande resultat:

Tullinkomst..............kr. 20,414,000

Tullbelastning.............» 10,638,000

Nettotullskydd.............» 9,776,000

b) Samma beräkning men med tillägg av tullinkomsten för andra produkter
och spannmål.

Tullinkomst kr. kr.

spannmål.................. 20,414,000

smör.................... 250,000

ost..................... 1,500,000

potatis................... 2,250,000

sockerbetor................. 4,500,000 28,914,000

Tullbelastning ...................... 10.638,000

Nettotullskydd....................... 18,276,000

c) Jordbrukets nettotullskydd, då hänsyn tages till tullsystemets inverkan
på jordbrukarna i deras förenade egenskap av producenter och konsumenter.

1. Då tullinkomst räknas allenast på spannmål. kr.

Tullinkomst å försåld spannmål.......... 10,786,000

Tullbelastning kr.

å jordbruksförnödenheter............. 10,638,000

å personliga förnödenheter, industriella..... 22,841,000

å inköpt spannmål ............... 2,549,000 36,028,000

Nettotullskydd (nettobelastning)...............— 25,242,000

2. Då tullinkomst räknas jämväl på andra jordbruksprodukter än spannmål.

Tullinkomst kr. kr.

spannmål (saluöverskott)....... 10,786,000

smör................ 250,000

ost................. 1,500,000

potatis............... 2,250,000

sockerbetor............. 4,500,000 8,500,000

Tullbelastning.......................

Nettotullskydd (nettobelastning)..............-

kr.

19.286.000

36.028.000

16,742,000

308

Sär skilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bil. V.

P. M. angående ökningen av jordbrukets bruttoinkomster vid genomförande
av de i proposition nr 108 föreslagna tullförhöjningarna.

(Utarbetad av direktören L. Nanneson.)

Vid Lantbrukssällskapets driftsbyrå föreligger en del räkenskapsmaterial
för belysandet av ovanstående fråga. Det material, som för detta ändamål
kunnat bearbetas, utgöres av räkenskaperna för mellansvenska jordbruk för
bokföringsåren 1927—1928 och 1928—1929, vilka bokföringsår omfatta skördeåren
1927 och 1928.

Vid bearbetningen av materialet ha endast medtagits sådana bokslut, som
upptaga fullständigt specificerade uppgifter över försäljningar och inköp av
spannmål till såväl slag som mängd och värde.

Materialet omfattar:

I. 32 bokslut för egendomar med högst 10.0 ha jordbruksjord

IT. 44 » » » » » 10.1—25.0 » »

III. 94 » » » » över 100.0 » »

Antalet undersökta jordbruk mellan 25.1 och 100.0 hektar är så ringa, att
en bearbetning av materialet för dessa jordbruk ansetts ge alltför osäkra tal.

Medelarealen jordbruksjord är i grupp I 7.1 hektar, i grupp II 16.0 hektar
och i grupp III 197.4 hektar. De undersökta småbruken äro belägna i Östergötlands,
Älvsborgs och Kronobergs län, de undersökta storbruken i samtliga
mellansvenska län. Omkring hälften av de kontrollerade mindre jordbruken
kunna betecknas såsom slättbygdsjordbruk, hälften såsom skogsbygdsjordbruk.

Nedanstående tabell upptager spannmålsodlingens relativa omfattning,
hektar skör darna och saluöverskottet av spannmål samt den totala bruttoavkastningen
av såväl växt- som djurprodukter vid de undersökta jordbruken.

Grupp I

Grupp II

Grupp III

I % av hela arealen jordbruksjord:

Brödsädesodling.................

10.2

12.1

15.7

Annan spannmålsodling.............

28.3

25.7

23.9

Hektarskördar:

Brödsäd ....................

dt

18.1

19.5

20.8

Annan spannmål................

dt

21.8

20.2

19.7

Saluöverskott pr hektar av hela jordbruksarealen:

Vete.....................

kg-

15.3

77.9

191.7

Råg......................

»

10.9

13.1

16.1

Korn.....................

>

0.5

0.8

12.8

Havre (och blandsäd)..............

11.0

14.7

66.6

Arter.....................

>

3.9

0.7

11.5

Bruttoavkastning av växt- och djurprodukter pr
hektar.................• .... 892 310 340

Växlingarna kring de anförda gruppmedeltalen äro betydande.

I grupp I växlar sålunda saluöverskottet av brödsäd vid de kontrollerade
jordbruken från —21 kg. till högst 252 kg. pr ha; 46.9 % av jordbruken i
denna grupp redovisa saluöverskott av brödsäd.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

309

I grupp II växlar saluöverskottet från -—16 kg. till högst 302 kg. pr ha;
75 % av jordbruken i denna grupp ha saluöverskott av brödsäd.

I grupp III växlar saluöverskottet från —31 kg. till högst 636 kg. brödsäd
per hektar; 96.8 % av jordbruken i denna storleksgrupp redovisa saluöverskott
av brödsäd.

Det är att märka, att skördeåret 1927 var särdeles ogynnsamt för brödsädesodlingen.
Medelskörden av höstvete var för hela riket enligt den officiella
skördestatistiken 19.5 dt. pr hektar, av höstråg 14.0 dt., vilka hektarskördar
motsvara endast 90 resp. 85 % av skördemedeltalen för 5-årsperioden
1921—1925. För skördeåret 1928 upptager den officiella skördestatistiken
en medelskörd för hela riket av 23.8 dt. höstvete och 15.9 dt. höstråg, motsvarande
110 resp. 97 % av medelskörden 1921—1925.

Under både 1927 och 1928 var höstsädeskvaliteten mindre god, vartill kom
att prisläget å brödsäd under 1928—1929 även var särdeles ogynnsamt i förhållande
till priset å fodersäd och kraftfoder. Man torde därför kunna antaga,
att de saluförda kvantiteterna av brödsäd under dessa båda år voro avsevärt
mindre än under normala förhållanden.

I nedanstående sammanställning har beräknats vilken inkomstökning pr
hektar och i förhållande till bruttoavkastningen, som skulle uppnås vid det
i föregående tabell angivna saluöverskottet av spannmål, örn den i Kungl.
Maj:ts proposition nr 108 föreslagna tullhöjningen fullt utnyttjas genom motsvarande
prisstegringar.

Inkomstökning pr hektar:

Vete ä 2.3 öre pr kg...........

Råg »>»» >..........

Korn >>*> >..........

Havre > 4.0 » > >..........

Ärter > 2.3 > > >..........

Grupp I
kr.

..... 0.35

..... 0.25

..... 0.01

..... 0.44

. . . 0.09

Grupp II
kr.

1.79

0.30

0.02

0.59

0.02

Grupp III
kr.

4.41

0.37

0.29

2.67

0.26

S:a kr. 1.14

2.72

8.00

Inkomstökning i % av hrutt o avkastning en

av växt-

och djurprodukter...........

..... 0.29

0.88

2.35

Det är att märka, att det genomsnittliga prisläget å jordbrukets slutprodukter
för närvarande är minst 25 ä 30 % lägre än under 1927—1929, varför
under nuvarande konjunkturförhållanden inkomstökningen genom här antagna
prisförbättring å spannmål skulle betyda en procentuellt sett avsevärt högre
stegring av bruttoavkastningsvärdet än det här ovan för 1927—1929 beräknade.

Det bör slutligen understrykas, att det här framlagda undersökningsmaterialets
ringa omfattning givetvis icke berättigar till att därur draga några alltför
långt gående generella slutsatser angående den här behandlade inkomstökningens
storlek vid jordbruket i allmänhet.

310

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bil. X.

P. M. angående kostnaderna för framställning av mjölk, fläsk och ägg vid
olika lägen i fråga örn foderkostnaderna.

(Utarbetad av direktören L. Nanneson.)

Nedanstående utredning avser icke att belysa de totala produktionskostnaderna
för ifrågavarande artiklar utan endast vilket inflytande, som en viss
variation i fodermedelspriset utövar på framställningskostnaderna.

1) Mjölk. Man kan under medelgoda produktionsförutsättningar beräkna
en mjölkavkastning av omkring 120 kg. pr 100 foderenheter av hela fodermängden.
I praxis kunna dock stora variationer kring detta utbytesmedeltal
förekomma. Av den totala foderförbrukningen är i allmänhet 20 till 40 %
kraftfoder.

En variation av 1 öre i priset pr foderenhet totalfoder betyder alltså i
medeltal 100:120 = 0:83 öres variation i produktionskostnaderna pr kg.
mjölk. Räknar man endast med det inflytande, som växlingar i kraftfodrets
pris utövar på produktionskostnaderna, kommer man till följande resultat:

Ett öres ökning resp. minskning i priset pr foderenhet kraftfoder påverkar
mjölkens produktionskostnader, örn kraftfodret utgör:

1) 20 °/o av totalfodret med 0.17 öre pr kg. mjölk

2) 30 % » » » 0.25 » » » »

3) 40 % » » » 0.33 » » » »

Vid högre eller lägre mjölkutbyte pr foderenhet än ovan angivits, minskas

resp. ökas givetvis foderprisets inflytande på mjölkens produktionskostnader
i förhållande till förändringarna i mjölkutbytet.

2) Fläsk. Man kan utgå ifrån att under medelgoda förhållanden erhålles
vid svingödning pr 100 foderenheter använt foder 20 ä 25 kg. levande vikt
motsvarande 14 å 18 kg. fläsk.

Ett öres variation i priset pr foderenhet betyder alltså omkring 5.5 å 7.1
öres variation i produktionskostnaderna pr kg. fläsk. Räknar man blott med
kraftfodrets prisvariationer och utgår ifrån att omkring 70 % av svinfodret
utgöres av kraftfoder, betyder 1 öres högre eller lägre kraftfoderpris pr foderenhet
omkring 3.5 k 5.0 öres variation i produktionskostnaderna pr kg. fläsk.

3) Ägg. Under medelgoda produktionsförhållanden kan beräknas en avkastning
av 22 å 25 kg. ägg pr 100 foderenheter för äggproduktionen använt
foder.

Ett öres variation i priset pr foderenhet kan alltså antagas betyda 4 å 4.5
öres variation i produktionskostnaderna pr kg. ägg. Av hönsfodret kan i
runt tal 50 % anses vara fodersäd, varför 1 öres variation i priset pr foderenhet
fodersäd betyder 2.0 ä 2.2 öre i produktionskostnaderna pr kg. ägg.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

311

Bil. Y.

P. M.

angående lantarbetares reallöner i Sverige och vissa främmande länder.

(Utarbetad av byråchefen Bertil Nyström.)

1. Utredningens syftemål och begränsning.

Genom skrivelse den 20 mars 1930 har riksdagens särskilda utskott uppdragit
åt undertecknad att verkställa utredning, i den omfattning en sådan kan utföras,
angående lantarbetarnas reallöner i Sverige, Danmark, Tyskland, Tjeckoslovakien
och örn möjligt Holland för åren 1888, 1908 och 1928.

Såsom även antydes av utredningsuppdragets formulering, torde det icke vara
möjligt, även örn väsentligt längre tid stöde till buds för ändamålet än nu är
fallet, att besvara de av utskottet uppställda spörsmålen på ett sätt, som fyller
alla krav på fullständighet och exakthet. Det är redan ett vanskligt problem
att fastställa lantarbetarnas nominallöner, i synnerhet som dessa merendels icke
utgå enbart i kontant utan till väsentlig del i naturaförmåner, vilka hava ett
värde, som icke blott växlar under olika tider och å olika orter utan i vissa fall
även ställer sig olika för löngivaren och för löntagaren. Löneberäkningen försvåras
givetvis ytterligare, när den utvidgas till att avse vitt skilda länder samt
olika och delvis långt tillbaka liggande tidpunkter. Därest man sedermera på
grundval av nominallönerna vill erhålla en tillförlitlig uppfattning örn reallönerna,
erfordras ingående kunskap örn, huru levnadskostnadsnivån ställde sig
vid motsvarande tidpunkter och för samma socialgrupper. Dylika specialiserade
uppgifter stå dock i skäligen ringa utsträckning till buds. Före år 1914
var levnadskostnadsstatistiken överhuvud tämligen litet utvecklad, och efter
denna tidpunkt har den i huvudsak inriktats på att belysa levnadsförhållandena
i städer och stadsliknande samhällen. Icke allenast prisläget utan även levnadssättet
överhuvud kan ställa sig väsentligt olika i städerna mot på landsbygden,
i synnerhet som här finnas mycket betydande samhällsgrupper, vilka
till väsentlig del äro undandragna prisutvecklingens direkta verkningar därigenom,
att de erhålla viktiga livsförnödenheter såsom del av arbetslönen eller
genom egen odling. Även i fråga örn dessa socialgrupper gäller emellertid den
allmänna iakttagelsen, att en löntagaregrupp är benägen att bedöma sitt ekonomiska
läge mindre ur den tämligen abstrakta synvinkel, som betecknas av löneutvecklingen
i förhållande till levnadskostnaderna, än med hänsyn till en mer
eller mindre konkret uppfattning om, hur man haft och har det i förhållande
till andra samhällsgrupper, i första rummet sådana med likartade arbetsförhållanden.

Med beaktande av nu berörda omständigheter har vid utförandet av den förelagda
utredningen huvudvikten lagts vid att söka ur tillgängliga källor för de
viktigaste grupperna av lantarbetare sammanställa löneserier, innefattande såvitt
möjligt åren 1888, 1908 och 1928. Framför att direkt inrikta utredningsarbetet
på att söka fastställa löneläget allenast för de tre nämnda åren har det
här använda tillvägagångssättet åtskilliga fördelar, i det att därigenom dels
risken för bristande jämförbarhet mellan de olika årssiffrorna minskas, dels
det förhållandet beaktas, att ifrågavarande frenne år kunna i olika länder intaga
rätt olika platser på utvecklingskurvan, vare sig man betraktar denna ur
löne- och prisstatistiska eller ur jordbrukspolitiska synpunkter.

Vid sidan av nu berörda serier av lantarbetarlöner lia i jämförelsesyfte upplagts
andra talrader, avseende dels att belysa prisutvecklingen, särskilt sådan
denna påverkat levnadskostnaderna, dels att åskådliggöra löne- och inkomst -

312

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

förhållandena för de båda stora samhällsgrupper, med vilka lantarbetarna kunna
och pläga jämföra sin ekonomiska standard, nämligen å ena sidan industriarbetare
o. d., å den andra småbönder, småbrukare och andra »jordbrukets arbetare
på egen risk». Erkännas må emellertid, att med avseende på sistnämnda
grupp det jämförelsematerial, som kunnat hämtas ur publicerade räkenskapsresultat
för mindre jordbruk m. m., varit skäligen magert. Jämväl den lönestatistik,
som särskilt för äldre tider stått till buds för industriarbetare o. d.,
har visat sig lida av åtskilliga brister, vilka det blott i viss utsträckning varit
möjligt att avhjälpa genom kompletteringar och omräkningar. I detta avseende,
liksom i övrigt beträffande hela utredningen, i den mån den avser förhållandena
i främmande länder, har jag haft stort gagn av de upplysningar, som efter
hänvändelser benäget lämnats av sakkunniga i de olika länderna, nämligen sekreteraren
vid Institutet for Historie og Samfundsökonomi dr Jörgen Pedersen,
Köpenhamn, ledaren av lönestatistiken i Statistisches Reichsamt dr R. Schinköthe,
Berlin, chefen för Nederländska Statistiska Centralbyråns avdelning för
social och ekonomisk statistik dr E. W. van Dam van Isselt, Haag, samt presidenten
för Tjeckoslovakiska republikens statistiska ämbetsverk dr J. Auerhan,
Prag.

2. Sverige.

För vårt land kunna lantarbetarlönernas utveckling följas långt tillbaka i
tiden med tillhjälp av tvenne fortlöpande löneserier av officiell karaktär. Den
ena utgöres av de i jordbruksstatistiken ingående, på grundval av årliga uppgifter
från hushållningssällskapen (sedan år 1912 dessas sockenombud) beräknade
genomsnittliga årslönerna för manligt och kvinnligt tjänstefolk samt sommar-
och vinterdaglönerna för manliga och kvinnliga dagsverkare i egen och i
husbondens kost. Medan denna lönestatistik är allmänt känd och använd (den
publiceras bl. a. i Statistisk årsbok, se årg. 1929, tab. 197), har mindre uppmärksamhet
ägnats åt en annan, ännu längre tillbakagående serie av lantarbetarlöner,
nämligen de uppgifter länens markegångstaxor (litt. A) lämna angående
årsmedelprisen för ett »drängdagsverke» e. d. Rikssiffror för »mansdagsverken
enligt markegång» meddelas för åren 1876—1910 i den av kommerserådet
dr. I.. Flodström verkställda utredningen rörande Sveriges nationalförmögenhet
omkring år 1908 (Finansstatistiska utredningar V, Stockholm 1912, sid. 293,
787) och ha för de närmast föregående och efterföljande åren beräknats på
grundval av länens hos Kammarkollegium förvarade markegångstaxor.

Medan för lantarbetare ganska tillfredsställande statistik, örn icke beträffande
det faktiska löneläget så åtminstone över löneutvecklingen, finnes i vårt
land även för äldre tider, gäller motsatsen i fråga örn löneuppgifter beträffande
de nya grupper av industriarbetare o. d., vilka särskilt från 1860-talet började
utdifferentieras ur äldre tiders mera enhetliga arbetarklass. Huvudkällan
för kunskapen om industriarbetarnas löneförhållanden är avlöningsböckerna vid
bruk, fabriker och verkstäder, och på sådant material grundade löneuppteckningar
ha för skilda tidsperioder och arbetargrupper offentliggjorts i kommittébetänkande^
fabriksmonografier och socialstatistiska specialundersökningar.
Att på grundval av tillgängligt tryckt och otryckt material utarbeta en sammanfattande
och allmängiltig skildring av löneutvecklingen för svenska industriarbetare
under de senaste fyrtio åren förutsätter dock historisk-statistiska
undersökningar av synnerligen omfattande och ingående natur. Dylika föreligga
ej för vårt lands vidkommande, låt vara att härtill syftande utredningar
de senaste åren i ganska .stor skala anordnats vid Stockholms högskolas socialvetenskapliga
institut. Ännu ha dock inga arbetsresultat offentliggjorts härifrån,
och under sådana förhållanden har man varit nödsakad att för belysande
av industrilönernas utveckling under ett längre tidsrum använda sig av i huvud -

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

313

sak samma material som dr I. Flodström i hans nyssnämnda arbete (sid. 293),
nämligen löner för yrkes- och grovarbetare i Stockholms stads tjänst. Dr Flodström
har i sin ordning hämtat dessa löneuppgifter ur O. Dalkvists arbete: »De
svenska industriarbetarnas läge» (I—lil, Stockholm 1899—1910), och samma
källa har även använts i det av kommerskollegium år 1919 publicerade arbetet
»Statistisk översikt av det svenska näringslivets utveckling åren 1870—1915»
(sid. 361).

Primärmaterialet till ifrågavarande lönestatistik förefinnes hos Stockholms
stads gatukontor (förut byggnadskontor), inom vilket på grundval härav utarbetats
vissa kompletterande utredningar, som delvis kommit till rätt avvikande
resultat mot hr Dalkvists, särskilt för de tidigare åren. Huvudanledningen
härtill synes vara, att det kunnat råda skiljaktiga uppfattningar örn, vilka av
den tidens efter årstid, arbetets art, arbetarens personliga kvalifikationer
o. s. v. starkt skiftande daglöner skulle läggas till grund för normaliönsberäkningen.
Med beaktande av sålunda gjorda korrektioner ha uppgjorts de i vidfogade
tab. 1 (samt det härpå grundade diagram I, infört efter sid. 316) meddelade
serierna av daglöner för timmermän och grovarbetare i Stockholms stads
tjänst.

När det gäller att belysa den industriella lönenivåns allmänna förskjutningar
böra dock dessa sifferserier användas med försiktighet. Det bör sålunda beaktas,
att de redovisade arbetargruppernas allmänna läge rätt väsentligt förändrats
under periodens lopp, ty medan ännu på 1890-talet en byggnadsarbetare
knappt torde haft säkrare ställning eller större förmåner vid anställning hos
staden än i enskild tjänst, blev efter sekelskiftet förhållandet helt annorlunda.
Kommunalarbetarna räknas ju till de »skyddade» yrken, inom vilka lönenivån
efter hand kommit att ställa sig väsentligt högre än inom flertalet grenar av exportindustrien.
I någon mån undanskymmes detta förhållande i tab. 1 därigenom,
att man i denna genomgående rör sig med lönesatser (fr. o. m. 1918 kollektivavtalslöner),
vilka ligga väsentligt lägre än de faktiska löneinkomsterna (år
1928 i medeltal c:a 25 %, se Statistisk årsbok för Stockholms stad 1929, tab.
190). Jämföras de i tab. 1 återgivna serierna av löneindextal med dem, som
innehållas i Socialstyrelsens från år 1913 förda fortlöpande lönestatistik för
industriarbetare, befinnes för de följande åren indexserien för genomsnittsinkomsten
per dag för industriarbetare (återgiven i diagrammet sid. 165 i kungl,
prop. 108/1930) tämligen nära överensstämma med den, som i tab. 1 meddelats
för timmermän, medan grovarbetarlönen företer en väsentligt högre stegring.

Därest man vill erhålla en uppfattning örn, vad penninglönen verkligen betyder
för löntagaren, bör man, som förut antytts, känna arten av och prisläget
för alla de mångskiftande förnödenheter, till inköp av vilka arbetslönen användes.
Material till en så ingående reallönsberäkning kan dock blott i särskilda
fall lämnas t. o. m. av våra dagars utvecklade socialstatistik, och för äldre
tider är man hänvisad till de indikationer, som kunna hämtas ur prisutvecklingen
å vissa varor (särskilt livsmedel) eller grupper av sådana. I sin förut berörda
undersökning har I. Flodström (sid. 786 ff.) för åren 1876—1910 (eller
senare delen av denna period) sammanställt serier av markegångspriser för
spannmål m. fl. varuslag, »torg- och hamnpriser» samt grosshandelspriser å
olika varuslag i Stockholm m. m. ävensom medelhyresbeloppen per rum för bostadslägenheter
uthyrda genom Stockholms hyreslista samt riksmedelspriserna
i den av Kommerskollegii avdelning för arbetsstatistik år 1904 begynta detaljprisstatistiken
å livsmedel. På, grundval av dessa pristal har han sammanställt
en indexserie för födoämnespriser i Sverige, vilken använts i och för beräkning
av penningvärdet under perioden 1876—1910 samt reallönens förskjutningar
under samma tid. På grund av prismaterialets heterogena natur och
mindre systematiska hopföring synes dock dr Flodströms pristal stå tillbaka

314

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tab. 1. Löner och levnadskostnader

År

Mansdagsverke enl.
markegångs taxorna
(litt. A)

Tjänare i arbets-givarens kost,
kontant årslön

Statare, värde av
stat och lön (exkl.
bostad o. bränsle)

kr.

index

(1913 = 100)

kr.

index

(1913 = 100)

kr.

index

(1913 = 100)

1870 ..........

0.96

36

101

32

279

44

1871..........

1.01

38

113

36

295

47

1872 ..........

1.24

46

145

46

366

58

1873 ..........

1.61

56

168

53

408

65

1874 ..........

1.60

60

170

54

403

64

1875 ..........

1.56

58

176

56

402

64

1876 ..........

1.66

58

174

55

422

67

1877 ..........

1.53

57

165

52

393

62

1878 ..........

1.81

49

147

46

353

56

1879 .........

1.20

45

137

43

356

56

1880 ..........

1.20

45

140

44

366

58

1881..........

1.24

46

140

44

364

58

1882 ..........

1.34

50

158

50

365

58

1883 ..........

1.37

51

162

51

374

59

1884 ..........

1.38

51

156

49

373

59

1885 ..........

1.37

51

147

46

356

56

1886 ..........

1.30

49

143

45

357

57

1887 ..........

1.22

46

140

44

346

55

1888 ..........

1.28

48

146

46

363

58

1889 ..........

1.32

49

152

48

376

60

1890 ..........

1.38

51

164

52

389

62

1891..........

1.44

54

168

53

396

63

1892 ..........

1.46

54

170

54

402

64

1893 ..........

1.47

55

172

54

404

64

1894 ..........

1.47

55

177

56

408

65

1895 ..........

1.48

55

179

56

410

65

1896 ..........

1.52

57

182

57

416

66

1897 ..........

1.57

59

190

60

427

68

1898 ..........

1.73

65

204

64

455

72

1899 ..........

1.91

71

223

70

484

77

1900 ..........

1.98

74

228

72

496

79

1901..........

1.94

72

227

72

489

77

1902 ..........

1.92

72

227

72

496

79

1903 ..........

1.95

73

230

73

507

80

1904 ..........

1.99

74

238

75

517

82

1905 ..........

2.03

76

241

76

527

84

1906 ..........

2.19

82

258

81

562

89

1907 ..........

2.38

89

278

88

601

95

1908 ..........

2.44

91

283

89

621

98

1909 ..........

2.45

91

287

91

626

99

1910..........

2.48

93

293

92

637

101

1911..........

2.52

94

300

95

643

102

1912..........

2.63

98

311

98

664

105

1913..........

2.68

100

317

100

631

100

1914..........

2.71

101

321

101

648

103

1915..........

2.85

106

334

105

688

109

1916..........

3.33

124

391

123

777

123

1917..........

4.40

164

470

148

954

151

1918..........

6.22

232

651

205

1,283

203

1919..........

7.51

280

840

265

1,580

250

1920 ..........

8.45

315

988

312

1,787

283

1921..........

6.18

231

810

256

1,578

250

1922 ..........

4.48

167

618

195

1.225

194

1923 ..........

4.36

163

559

176

1,105

175

1924 ..........

4.45

166

551

174

1,125

178

1925 ..........

4.52

169

544

172

1,063

168

1926 ..........

4.51

168

543

171

1,104

175

1927 ..........

4.52

169

544

172

1,126

178

1928 ..........

4.54

169

543

171

1,143

181

1929 ..........

4.65

170

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

315

i Sverige åren 1870—1029.

Manliga daglönare i egen kost

Beräknad daglön för arbetare i
Stockholms stads tjänst

Partiprisindes
(enligt K.
Åmark)

jevnads-kost-nads-indes
(1913
= 100)

sommardaglön

vinterdaglön

timmermän

grovarbetare

kr.

indes

,1913 = 100)

kr.

indes

(1913 = 100)

kr.

indes

1913=100)

kr.

indes
1913 = 100)

1881—85
= 100

1913
= 100

1.14

40

0.73

34

1.68

34

1.44

34

109

92

1.33

47

0.84

39

1.68

34

1.44

34

112

95

1.72

61

1.13

53

1.80

36

1.68

40

125

106

2.01

71

1.32

62

2.16

44

1.80

43

134

114

2.01

71

1.35

63

2.52

51

2.28

55

126

107

2.01

71

1.35

63

2.76

56

2.40

57

120

102

1.93

68

1.35

63

2.76

56

2.40

57

116

98

1.70

60

1.18

55

2.88

58

1.56

37

115

97

1.54

54

1.03

48

2.52

51

1.56

37

104

88

1.45

51

0.98

46

2.28

46

1.56

37

102

86

1.46

52

0.97

46

2.28

46

1.80

43

108

92

1.51

53

1.00

47

2.52

51

1.80

43

105

89

1.52

54

1.04

49

2.52

51

2.04

49

104

88

1.57

55

1.10

52

2.76

56

2.04

49

101

86

1.61

57

1.08

51

2.76

56

2.04

49

97

82

1.53

54

0.99

46

2.76

56

2.04

49

93

79

1.54

54

0.98

46

3.24

66

2.04

49

89

75

1.48

52

0.99

46

3.24

66

1.92

46

85

72

1.63

54

1.01

47

3.24

66

1.92

46

94

80

1.61

57

1.06

50

3 24

66

1.92

46

94

80

1.72

61

1.16

54

3.36

68

2.16

52

97

82

1.75

62

1.19

56

3.60

73

2.40

57

97

82

1.78

63

1.23

58

3.60

73

2.40

57

91

77

1.79

63

1.19

56

3.60

73

2.40

57

88

75

1.80

64

1.22

57

3.60

73

2.40

57

84

71

1.80

64

1.20

56

3.60

73

2.40

57

83

70

1.82

64

1.24

58

3.30

67

2.42

58

84

71

1.92

68

1.30

61

3.52

71

2.42

58

86

73

2.08

73

1.44

68

3.50

71

2.40

57

90

76

2.22

78

1.55

73

3.80

77

2.70

65

96

81

2.23

79

1.58

74

4.00

81

2.80

67

100

85

2.19

77

1.52

71

4.00

81

2.80

67

97

82

2.16

76

1.49

70

4.00

81

2.80

67

96

81

2.16

76

1.51

71

4.00

81

2.80

67

96

81

2.24

79

1.56

73

4.00

81

3.00

72

97

82

2.29

81

1.61

76

4.00

81

3.00

72

98

83

2.47

87

1.76

83

4.80

97

3.60

86

104

88

91

2.58

91

1.87

88

4.94

100

3.99

95

109

92

2.62

93

1.88

88

4.94

100

3.99

95

104

88

89

2.66

94

1.89

89

4.94

100

3.99

95

105

89

90

2.65

94

1.92

90

4.94

100

3.99

95

108

92

92

2.71

96

1.93

91

4.94

100

3.99

95

lil

94

94

2.70

95

2.00

94

4.94

100

4.18

100

116

98

98

2.83

100

2.13

100

4,94

100

4.18

100

118

100

100

2.87

101

2.13

100

4.94

100

4.37

105

128

108

102

3.05

108

2.35

Ilo

4.94

100

4.37

105

168

142

115

3.73

132

3.15

148

5.13

104

4.56

109

215

182

130

4.84

171

4.21

198

6.94

140

6.18

148

283

240

162

6.81

241

5.76

270

9.99

202

9.18

220

394

334

225

8.05

284

6.51

306

12.83

260

11.97

286

383

325

261

9.01

318

6.85

322

13.60

275

12.64

302

403

342

269

6.84

242

4.53

213

15.36

311

14.40

344

245

208

241

5.00

177

3.69

173

11.60

235

10.64

255

188

159

195

4.62

163

3.67

168

10.00

202

9.04

216

182

154

177

4.62

163

3.60

169

10.16

206

9.20

220

180

153

174

4.60

163

3.69

169

10.88

220

9.76

233

182

154

176

4.60

163

3.68

168

11.12

225

10.00

239

167

142

172

4.61

163

3.61

169

11.12

225

10.00

239

164

139

171

4.63

164

3.64

171

11.12

225

10.00

239

167

142

171

•

169

316

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

för det prisindex, vilket dr K. Åmark, delvis med användande av samma
material, beräknat för tiden fr. o. m. år 1861. Denna pristalsserie, vilken ursprungligen
framlades i »Kommersiella Meddelanden» och jämväl återgives i
Statistisk Årsbok (årg. 1929 tab. 179), utgör ett på fortlöpande prisnoteringar
tor ett mindre antal råvaror och andra stora artiklar grundat partiprisindex. En
jämförelse med dr Flodströms prisserier synes dock ge vid handen, att örn man
bortser_ från de för alla partiprisnoteringar karakteristiska relativt hastiga
svängningarna från år till år och följer den allmänna utvecklingslinjen, denna
förefaller att giva en relativt allmängiltig bild av de allmänna prisförhållandena
under tiden 1870—1913 jämväl ur konsumentsynpunkt. Detta framträder,
örn man i tab. 1 jämför dessa partiprisindextal, omräknade med år 1913
till bas, med Socialstyrelsens levnadskostnadsindex, vilken egentligen utgår
från juli 1914, men med tillhjälp av den förenämnda detaljprisstatistiken m. m.
kan föras ytterligare ett antal år tillbaka — att söka gå ända bort till 1890-eller t. o. m. 1880-talet torde vara olämpligt, ej blott med hänsyn till den tilltagande
osäkerheten hos de prisnoteringar, vilka utgöra prisindextalets ena element,
utan kanske än mer till den bristande tillämpligheten av den åren
1913—14 avseende hushållsbudget, som utgör den andra faktorn vid levnadskostnadsindexberäkningarna.
■—- Efter världskrigets utbrott gå de båda talserierna
ganska starkt isär. Att sedan år 1921 socialstyrelsens index legat på
en väsenligt högre nivå än dr Åmarks beror närmast på att livsmedelsutgifterna,
vilkas prisläge under denna period varit relativt lågt och icke alltför mycket
avvikit från den allmänna partiprisnivån, blott upptaga c:a 2/5 av normalbudgeten,
medan återstående 3/5 motsvaras av de på grund av särskilda omständigheter
på en väsentligt högre nivå liggande kostnaderna för bostad, kläder,
skatter och övriga utgifter.

Granskar man prisindextalen i tab. 1 och särskilt de på dessa siffror grundade
indextalen i diagram I, finner man, att priserna i stort sett varit sjunkande
från ungefär år 1873 till in på 1890-talet. Markanta uppsteg framträda
omkring år 1890 och särskilt år 1896, sedan vilken tidpunkt prisnivån i
stort sett oavbrutet stegrats ända till 1921 års stora deflation. Dr Flodström
ställer (a. a. sid. 287) de båda nyssnämnda uppstegen i samband med ändringar
i tullagstiftningen,_ nämligen dels de den 14 februari 1888 införda spannmålsoch
mjöltullarna, vilka den 1 juli s. å. åtföljdes av tullar på fläsk, ris och risgryn,
dels de (efter tullsänkningar år 1892) den 7 januari och 4 april 1895
inträdande väsentliga höjningarna av nämnda tullar. Han förbiser dock härvid
ej den kanske ännu större betydelsen av andra faktorer, såsom de industriella
konjunkturernas förbättring och vissa företeelser på penningväsendets område
(kreditutvidgning och räntehöjning). — I alla händelser synes man ej
för lantarbetarlönerna kunna konstatera ett sådant direkt samband med tullsystemets
genomförande, som man ansett sig kunna konstatera med avseende
på fastighetsvärdena (se tull- och traktatkommitténs utredningar XXIV sid.
67, jfr dess betänkande angående tullsystemets verkningar Del I, sid. 207).

Ur här förevarande synpunkter intresserar närmast, huru löneutvecklingen
ställt sig i relation till prisfluktuationerna. Tab. 1 och diagram I synas ge
vid handen, att under 1870- och förra delen av 1880-talet lönerna för såväl
stads- som lantarbetare i viss mån följt den allmänna prisrörelsen uppåt såväl
som nedåt. Men omkring år 1888 inträder häri en ändring så till vida, att sedan
dess såväl jordbruks- som industrilönerna i stort sett oavbrutet stegrats
ända till och med år 1920. Den särskilt med hänsyn till de agrikulturella och
industriella näringsgrenarnas skiljaktiga betalningsförmåga och olikartade arbetarorganisationsförhållanden
anmärkningsvärda parallellismen i löneutvecklingen
dem emellan synes åtminstone delvis kunna förklaras därigenom, att den
kanske förnämsta drivkraften i båda fallen var industriens behov av alltjämt

Killer. I. Löner och levnadskostnader för arbetare I Sverige 1870—1929 (indextal 1918 =

Index.

Index.

150i—i—i—i—i—i—i—i—i—i—i—i—i—i—i—\—i—i—i—i—|—i—i

Mansdagsverke enl. markegångstaxorna (litt. A)
Tjänare i arbetsgivarens kost, kontant årslön
+ ♦ + + + Statare, värde av stat och lön (exkl. bost. och bränsle)
Manliga daglönare i egen kost, sommardaglön
_ + _+ _ - , - », vinterdaglön

Beräknad daglön för arbetare (timmermän
i Stockholms stads tjänst | grovarbetare
Partiprisindex (enl. K. Åmark)
eooo Levnadskostnadsindex

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

317

ökad arbetshjälp — ett förhållande, som medfört, att enligt Socialstyrelsens
lantarbetarstatistik omkring en tredjedel av samtliga landskommuner under
1913—1920 rapporterade brist på arbetskraft för jordbrukets behov (se prop.
108/1930 tab. 14, sid. 191).

Lönestegringen gick till en början snabbare än prisstegringen, så att man
omkring år 1907 får bevittna, huru lönekurvorna skära priskurvan och därefter
hålla sig över denna till efter världskrigets utbrott, något som synes tyda
på en förbättring av reallönen. Under den efter år 1914 inträdande prisstcgringsperioden
bli lönerna efter varupriserna, men omkring år 1919 ha de förra
hunnit i kapp de senare. För stadsarbetarnas del bevaras och ökas försprånget
även efter 1921—23 års deflationskris, och Socialstyrelsens lönestatistik räknar
härvidlag för år 1928 med en real löneförbättring sedan år 1913 på c:a
30 %. För lantarbetarnas del synes det däremot vara mera tveksamt, huruvida
någon förbättring av reallönen överhuvud ägt rum sedan denna tidpunkt.
Lönenivån ligger här i stort sett på samma plan som Socialstyrelsens levnadskostnadsindex,
låt vara att detta, såsom uteslutande avseende städernas
förhållanden, av förut antydda skäl knappast lämpar sig som måttstock för
lantarbetarnas reallöner. Erinras må i detta samband örn, att enligt Socialstyrelsens
nyssnämnda statistik den tidigare förefintliga bristen på lantarbetare
fr. o. m. år 1921 alldeles försvunnit och i stället även på landsbygden framträtt
en knapphet på arbetstillfällen, särskilt för icke yrkesutbildade arbetare.

Det torde stå fast, att det senaste årtiondets nu antydda löneutveckling i hög
grad bidragit att vidga löneklyftan mellan jordbruket och industrien. Medan
år 1888 en grovarbetare i Stockholms stads tjänst uppbar omkring 50 % högre
lön än en grovarbetare på landsbygden och ännu år 1913 denna lönerelation
kvarstod i huvudsak orubbad, hade år 1928 kommunalarbetaren avtalsenligt
drygt dubbelt så mycket som lantarbetaren och torde i verkligheten förtjänat
ungefär tre gånger så mycket som denne per arbetsdag, medan skillnaden i levnadskostnadshänseende
mellan huvudstaden och landsbygden knappt torde belöpa
sig till mera än 50 %. Vid lönejämförelsen har ingen hänsyn tagits till,
att under denna period arbetsdagen för industriarbetarna förkortats med c:a
15 % mot med kanske 5 % för lantarbetarna.

I förhållande till den ena av de båda stora socialgrupper, med vilka lantarbetaren
plägar jämföra sin löne- och levnadsstandard, nämligen industriarbetarna,
är han för närvarande otvivelaktigt betydligt sämre ställd än för ett årtionde
sedan. Väsentligt annorlunda gestaltar sig en sammanställning med en annan
stor samhällsgrupp, med vilken lantarbetaren träder i nära beröring, nämligen
småbönder, småbrukare och andra jordbrukets »arbetare på egen risk». En
jämförelse mellan inkomstförhållandena härvidlag erbjuder dock av naturliga
skäl mycket stora svårigheter, vartill kommer, att det f. n. tillgängliga statistiska
materialet är mycket knapphändigt. Det utgöres av de »bokföringsresultat
från svenska jordbruk», vilka på uppdrag av Lantbruksstyrelsen årligen
sammanställts av direktören L. Nanneson. Tyvärr äro de för här ifråga -kommande jämförelse lämpade jordbruken, nämligen i första hand småbruken
(med upp till 10 ha jordbruks jord) och därnäst de mindre bondebruken (örn
10—25 ha), ganska fåtaligt redovisade (c:a 125, resp. 100 under de senaste
åren) och dessutom i huvudsak inskränkta till ett par landsdelar, nämligen
mellersta Sverige och övre Norrland. Lägger man härtill, att fastställandet
av arbetsinkomsten av jordbruket knappast är något huvudsyfte för utredningen
utan framkommer mer såsom biprodukt av den allmänna räntabilitetsstatistiken,
torde det inses, att man näppeligen på denna viig kan vinna någon
mera fullständig uppfattning örn inkomstförhållandena för småbönder och småbrukare
i vårt land. Enär emellertid ifrågavarande statistik utarbetats efter
i huvudsak samma grunder under ett tiotal år, synes man kunna erhålla en viss

318

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tali. 2. Mindre jordbrukares genomsnittsinkomster av jordbruket i Sverige 1918—192S.

(Enligt »Räkenskapsresultat från svenska jordbruk». MS = mellersta Sverige.

ÖN = övre Norrland)

1918

/19

1919

/20

1920

/21

1921

/22

1922

/23

1923

/24

1924

/25

1925

/26

1926

/27

1927

/28

Gr. I

Medeltal per egendom.

Skuldfri inkomst (drifts-

MS

4,368

4,333

3,112

2,263

2,252

1,910

2,055

2,550

1,853

1,862

(med

överskott) av jordbruket, kr.

ION

4,277

3,550

2,671

1,872

1,930

1,607

1,698

1,686

1,691

1,724

upp till

Arbetsinkomst från jord-

fMS

3,410

2.742

1,978

1,296

1,561

1,231

1,279

1,863

1,205

1,212

jord-

bruket, kr........

(ÖN

3,280

2,592

1,979

1,298

1,226

911

1,051

1,063

1,052

1,054

bruks-

Arbetsinkomst i % av be-

MS

—

93

67

61

83

86

76

lil

85

82

jord)

räkn. normalarbetslön . .

(ÖN

—

70

63

58

69

54

65

71

70

70

Gr. II

Skuldfri inkomst (drifts-

MS

1,980

1,891

794

704

2,575

3,041

2,969

3,243

2,654

2,357

(med

överskott) av jordbruket, kr.

ION

3,017

2,470

2,009

1,454

2,800

2,505

2,449

2,483

2,298

2,509

10—25

Arbetsinkomst från jord-

fMS

2,170

1,760

-481

-52

1,302

1,709

1,661

1,787

1,369

1,151

jord-

bruket, kr........

ION

4,220

3,002

2,380

1,348

1,579

1,363

1,278

1,348

1,141

1,380

bruks-

Arbetsinkomst i % av be-

MS

—

50

_

_

68

89

82

87

74

66

jord)

räkn. normaiarbetslön . .

ION

—

72

64

45

63

62

59

66

59

72

Indextal (1918/19 = 100) för Gr. I.

fMS

100

99

71

52

52

44

47

58

42

43

LÖN

100

83

62

44

45

38

40

39

40

40

MS

100

80

58

38

46

36

38

55

35

36

ION

100

79

6<J

40

37

28

32

32

32

32

bild av inkomstutvecklingen för nämndm grupper av jordbrukare genom att
år för år sammanställa och till indextal omräkna de publicerade uppgifterna
örn å ena sidan den skuldfria inkomsten, d. v. s. summan av nettoavkastningen

Diagram II. Småbrukares genomsnittsinkomster från jordbruket i Sverige 1918—1928

Egendomar med upp till 10 ha jordbruksjord, MS = mellersta Sverige, ÖN — övre Norrland.

1918—19 = 100.

Indextal Indextal

Ms[Skuldfri inkomst
per
ÖN/egendom.

........MSjArbetsin Jkomst

från
■*• + + ♦ + ÖNjjordbruket.

-r~-

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

319

och i driftskostnaderna inräknad ersättning för familjens arbete i jordbruket, å
den andra arbetsinkomsten, varmed förstås skillnaden mellan den skuldfria inkomsten
och normala ränteanspråk på lantbrukskapitalet. Så har skett i tab. 2
och det på denna baserade diagram II. Inkomstkurvorna stupa nedåt och tyda
på en pågående försämring av inkomstläget för ifrågavarande betydelsefulla
samhällsgrupp. — Förhållandet innebär tillika en maning att söka fylla den
icke blott för här ifrågavarande undersökning utan även för åtskilliga andra
utredningar på jordbruksområdet kännbara brist i vår samhällskunskap, som
ligger i ofullständig siffermässig kännedom örn, huru hela den stora svenska
småbrukare- och bondeklassen lever och verkar.

3. Danmark.

Liksom för Sverige kan man även för Danmark följa löneutvecklingen tämligen
långt tillbaka i tiden eller åtminstone till år 1872. Källorna äro olika så
tillvida, att medan man för vårt lands del alltifrån början äger årliga löneuppteckningar,
ehuru av tämligen summarisk natur, har man för vårt grannland
närmast att tillgå en serie av specialundersökningar, i regel anordnade
på offentligt initiativ. Nackdelen härmed är, att man ej kan följa löneutvecklingen
år för år, men detta motväges av fördelen av en noggrannare löneanalys
vid varje särskilt tillfälle, varvid man redan tidigt strävade efter att
fastställa icke, såsom i vårt land, de normala eller typiska lönesatserna utan
de faktiskt intjänade löneinkomsterna. Denna princip behölls även, när man
i Danmark under åren 1917—1921 upprättade en fortlöpande årlig lönestatistik
såväl för lantarbetare som för industriarbetare. Den förra sammanföres_ på
grundval av uppgifter från ett tusental gårdar av den halvoffentliga institution,
Det landökonomiske Driftsbureau, som utarbetar jordbrukets räntabilitets
statistik, medan den senare sammanställes av Statens Statistiska Departement,
i huvudsak på basis av omkring 100,000 arbetare avseende individuella
löneuppgifter, vilka kvartalsvis tillhandahållas av Dansk Arbejdsgiverog
Mesterforening. För hela perioden har det lönestatistiska materialet granskats,
sovrats och kompletterats av dr Knud Dalgaard i en uppsats »Arbejderklassens
ökonomiske Kaar i Danmark i de sidste 50 Aar» (Nationalökonomisk
Tidsskrift 1926, sid. 105 ff., jfr J. Warming: Danmarks Erhvervs- og Samfundsliv,
Köpenhamn 1929, Hsefte 3, sid. 484 ff.). Dr Dalgaard har även
sökt komplettera de ursprungliga siffrorna med hänsyn dels till inkomstminskning
genom arbetslöshet, dels till inkomstökning genom hustruns och barnens arbete,
men ha ifrågavarande beräkningar i det följande lämnats å sido, i synnerhet
som material saknas för verkställande av motsvarande kompletteringar för vårt
land. Däremot har man utnyttjat dr Dalgaards försök att med användande av
bl. a. inköpspriser från Köpenhamns sjukhusväsen och Odense fattigvårdsförvaltning
åstadkomma en ända till 1860-talet tillbakagående sene av prisindextal,
vilken med viss rätt kan anknytas till landets officiella levnadskostnadsindex,
som börjar med år 1914. Nämnas må i detta samband, att sedan någon tid
tillbaka inom »Institutet for Historie og Samfundsökonomi» pågå vissa undersökningar,
avseende att på grundval av särskilt anskaffat primärmaterial söka
fastställa reallönernas utveckling för lantarbetare och industriarbetare under senaste
halvsekel. Resultaten av dessa undersökningar ha ännu ej framlagts, men
efter vad jag under liand erfarit, lär därav framgått, att de av dr Dalgaard
framlagda lönekurvorna torde vara tämligen riktiga i vad de avse nominallönerna
för lantarbetare (däremot knappast i fråga örn de beräknade reallönerna för
dessa), varemot de ge en något överdriven bild av lönestegringen för industriarbetare,
enär primärmaterialet i alltjämt ökad grad härrör från större företag
och återspeglar dessas merendels högre lönenivå.

-320

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Tab. 3. Löner oell levnadskostnader i Danmark åren 1872—1929,

År

Fasta dag-lönare på egen
kost (ber.
årsinkomst)

Tillfälliga
daglönare i
gårdens kost
(sommardag-lön)

Manliga tjä-nare i går-dens kost, 17
—21 år (års-lön)

Arbetare i

Köpenhamn

Pris-index
(enligt
K.Dal-gaard)
1914 =
100

Kars å
sv. kr.
i Kö-pen-hamn

yrkeslärda (be-räkn. årsink.)

icke yrkeslärda
(ber. årsin-komst)

kr.

index
(1914 =
100)

kr.

index
(1914 =
100)

kr.

index
(1914 =
100)

kr.

index
(1914 =
100)

kr.

index
(1914 =
(100

1872

411

54

814

45

(602)

42

82

1873

84

1874

85

1875

87

1876

88

1877

89

1878

89

1879

88

1880

430

57

87

1881

88

1882

912

51

675

47

88

1883

88

1884

85

1885

83

1886

80

1887

77

1888

408

54

76

1889

77

1890

78

1891

81

1892

446

59

996

55

816

57

82

1893

81

1894

79

1895

76

1896

74

1897

491

65

1.40

55

200

59

1,141

63

956

67

74

1898

1,180

65

915

64

75

1899

77

1900

79

1901

79

1902

80

1903

80

1904

1,391

77

1,091

77

81

1905

512

68

1.62

64

217

64

1,445

80

1,165

82

81

1906

82

1907

85

1908

87

1909

1,505

83

1,298

91

88

1910

645

85

2.06

81

294

86

89

1911

90

1912

94

1913

97

1914

758

100

2.55

100

341

100

1,805

100

1,425

100

100

1915

120

1916

141

1917

1,154

152

4.40

173

490

144

2,375

132

1,881

132

161

1918

3,173

176

2,394

168

186

1919

4,518

250

3,630

255

227

108

1920

2,408

318

900

264

5,994

332

4,854

341

263

134

1921

2,070

273

6.31

247

810

238

5,718

317

4,698

330

225

131

1922

1,542

203

4.68

184

676

198

4,536

251

3,672

258

199

120

1923

1,560

206

4.76

187

643

189

4,422

245

3,510

246

207

145

1924

1,699

224

5.17

203

736

216

4,632

257

3,672

258

219

158

1925

1,769

233

5.38

211

777

228

4,848

269

3,798

267

207

129

1926

1,496

197

4.43

174

652

191

4,392

243

3,414

240

183

102

1927

1,446

191

4.07

160

561

165

4,110

228

3,240

227

177

100

1928

1,363

180

3.96

155

539

158

4,116

228

3.294

231

174

1929

1,393

184

4.03

158

559

164

4,104

227

3,270

229

172

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

321

På grund av materialets tidsbestämning har året 1914 —- oell icke såsom
för Sverige år 1913 — måst läggas till grund för löne- oell prisindextalen i
tab. 3 och det på denna byggda diagram lil (infört efter sid. 322). Jämföras
dessa serier med motsvarande svenska i tab. 1 och diagram I, framträder en
tydlig överensstämmelse i den allmänna prisutvecklingen, örn man bortser från
de olikheter, som härflyta dels av de danska lönesiffrornas till en början intermittenta
karaktär, dels av förhållandet, att deflationen efter krigskonjunkturen
genomfördes på en gång i vårt land, men i Danmark i tvenne repriser,
åtskilda av en ny inflationsperiod kulminerande åren 1924—25. — I varje
fall synes man knappast av en jämförelse mellan tab. 1 och tab. 3 kunna draga
några mera bestämda slutsatser örn å ena sidan tullskyddssystemets, å den
andra frihandelns betydelse för arbetslönernas gestaltning (jfr ovan).

På 1870-talet förefaller lönenivån i Danmark ha legat högre än i Sverige,
men å andra sidan synes hos oss vara starkare markerad den i stort sett oavbrutna
lönestegring, som i båda länderna kan konstateras för saväl lant- som
industriarbetare under tiden 1890—192_0. Under den efterföljande tioårsperioden
framträder i båda fallen hurusom industrilönerna gentemot lönesänkningssträvanden
besitta en väsentligt starkare motståndskraft, vilket medfört en
betydlig ökning av reallönen för industriarbetare men på samma gång en väsentlig
utvidgning av löneavståndet mellan dem å ena sidan och jordbruksarbetarna
å den andra. Nämnas må i detta samband^ att för de danska lantarbetare''
(huvudsakligen på öarna), vilkas arbetsförhållanden regleras genom
kollektivavtal, gällde under åren 1922—1926 den bestämmelsen, att lönerna
efter vissa grunder skulle jämväl under löpande avtalsperiod regleras uppåt
eller nedåt efter jordbrukets betalningsförmåga.

Jämföres det nuvarande löneläget i Sverige och Danmark, synes, efter valutornas
återvunna paritet, arbetslönerna förete ganska ringa inbördes skiljaktigheter.
Vad industrilönerna beträffar, synas — åtminstone örn man
vågar döma av Internationella Arbetsbyråns nyligen reorganiserade jämförande
lönestatistik (se International Labour Review Vol. XXI nr.. 4, April 1930,
s. 557 ff.) — löneinkomsterna i Stockholm och i Köpenhamn i stort sett ligga
på ungefär samma nivå, möjligen med någon övervikt för den senare staden.
De danska lantarbetarlönerna synas vara 5—10 % högre än °de svenska om
man lägger till grund de med de danska mera jämförbara förhållandena i Sydsverige.

Har sålunda den danske jordbruksarbetaren nästan samma skal som sin
svenske yrkesbroder att avundas industriarbetaren den väsentligt förbättrade
ställning denne ernått genom det senaste decenniets ekonomiska och sociala
utveckling, blir intrycket i båda fallen ett annat,^ när man vänder blicken till
jordbrukets självständiga företagare, närmast sådana i småbrukar ställning.
Enligt den räntabilitetsstatistik, som efter i huvudsak samma grunder som i vårt
land utarbetas av det förenämnda Landökonomisk Driftsbureau, gestaltade
sig inkomsterna för ett hundratal »husmamd» o. d. (med en åkerareal under
10 lia) som följer (Undersögelser över Landbrugets Driftsforhold XII, Köpenhamn
1929): 1916/17_ 1.922/23—

1921 (22)

(årsmedeltal) -

Inkomst av gården (skuldfri)

Ikr. 3,851

'' '' lindes 100

i a , (kr. 2,859

Familjens sammanlagda arbetsförtjänst <^n jqq

1926/27

(årsmcdel-

tal)

1925-26

1926—27

1927—28

3,434

2,935

2,593

2,384

89

76

67

62

2,453

1,868

1,589

1,433

86

65

56

50

Även örn. av föreliggande preliminära uppgifter att döma, lantbruksåret
192g—29 sannolikt medfört en viss inkomstförbättring, pekar dock i stort
sett inkomstkurvan för »jordbruksarbetare på egen risk» nedåt även i Danmark.

Bihang till riksdagens protokoll 1930. 11 sami. 2 haft. (Nr 2.) 21

322

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Ät -{sär

Z1erLS''4 S|«*"i-^ • ''{KS"

"S* l»“““ ■ ■ ■

arbetare il , , (gulden

Amsterdam (grovarbetare . . {fndex

Levnadskostnader för arbetarfamilj i Amsterdam,
index................

1912

1913

1914

1915

1916

2.84

2.95

2.79

2.97

3.46

102

106

100

106

124

1.78

1.87

1.86

1.94

2.23

96

101

100

104

120

0.33

—

—

100

—

—

0.30

—

—

100

—

—

100

Ar 1911

. . 2.64
. . 95

. . 1.70
. . 91

4. Holland.

Någon regelmässig statistik över löneförhållandena inom det holländska
jordbruket utarbetas icke, men med längre mellantider har man anordnat särskilda
undersökningar, vilka emellertid i regel blott avsett vissa landsdelar
och arbetargrupper. Dylika undersökningar ha anordnats för åren 1906,
1910—11 samt 1914 och 1927, den sistnämnda i samband med en av en särskild
kommitté verkställd utredning av arbetslösheten i landets olika kommuner.
Kompletterande uppgifter kunna erhållas ur den sedan år 1913 årligen
publicerade statistiken över gällande kollektivavtal, vilka på senare tider fått
en rätt betydande utbredning inom Hollands jordbruk och trädgårdsskötsel (år
1929 5,102 arbetsställen med 23,882 arbetare). En under sakkunnig medverkan
gjord sammanställning av ur dessa källor meddelade löneuppgifter meddelas
här nedan (för vuxna manliga arbetare) :

År 1906 År 1910/11 År 1914 År 1927-29

(lägst 250 325 350 650

Fasta jordbruksarbetare, gulden per år . . (högst 500 580 700 1,250

(medeltal 370 444 480 917

Tillfälliga jordbruksarbetare, gulden per dag, medeltal 1.37 • 1.50 3.50

Trädgårdsarbetare, gulden per år.....medeltal 450 571 625 1,300

Ehuru de stora lokala olikheterna i lönenivån i hög grad försvåra alla jämförelser,
skulle dock löneförskjutningarna mellan de fyra nämnda tidpunkterna
i genomsnitt för fasta jordbruksarbetare måhända kunna åskådliggöras genom
följande indextal, örn 1914 betecknas med 100: 77, 93, 100 och 191. Till
jämförelse må meddelas följande lönesiffror, vilka dock avse allenast en enda
egendom i provinsen Greningen:

År 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922 1923 1924

Arfö3rV fest118 halden 458 495 536 572 619 798 853 1,082 1,265 1,271 1,231 1,126 1,058 1,011

lantarbetare Jindex 80 87 94 100 108 140 149 189 221 222 215 197 185 477

Jämförelser mellan löneutvecklingen för lantarbetare å ena sidan och industriarbetare
å den andra försvåras därigenom, att de förra i många fall utöver
den kontanta lönen åtnjuta naturaförmåner, samt att dessas art och värde växlat
under årens lopp. Med denna reservation kan meddelas följande serier
löneuppgifter, hämtade ur skilda årgångar av de statistiska årsböckerna för
kungariket (Jaarcijfers) och för staden Amsterdam, ävensom ur statistiska
centralbyråns »Maandschrift»: Se ovanstående uppställning.

Även i Holland synes under det senaste årtiondet löneökningen för industriarbetare
åtminstone i vissa fall gått i starkare takt än för lantarbetare. Vågar
man döma av föreliggande knapphändiga uppgifter skulle dock löneklyftan
mellan industri och jordbruk där ingalunda vara så vid som i Danmark och
Sverige. Belysande är exempelvis, att hantlangare och andra ovanjords -

Indextal.
350 —*-

Diagr. lil. Löner och levnadskostnader för arbetare 1 Danmark 1872—1929 (Indextal 1914 = 100).

Indextal.
-•—i3So

“ Fasta daglönare på egen kost (beräkn. årsink.)

- Tillfälliga daglönare i gårdens kost (sommardaglön)
■ Manliga tjänare i gårdens kost, 17—21 år (årslön)
Arbetare i Köpenhamn, yrkeslärda (ber. årsink.)

Prisindex (enl. K. Dalgaard)

Kars å sv. kr. i Köpenhamn 1918—1925

324

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

vecklingen under åren 1924—1928 för dylika fasta lantarbetare belyses genom
vidstående tab. 4 och diagram IV, i vilka även meddelas indextal för de avtalsenliga
timlönerna för industriarbetare med och utan yrkesutbildning.

Tab. 4. Timlönernas utveckling för lantarbetare och industriarbetare i Tyskland

åren 1924-1928.

Indextal, varvid lönen i dec. 1924 (lantarbetare), resp. jan. 1925 (industriarbetare) satts = 100.

1924

1925

1926

1927

1928

Arbetaregrupper

Jan.

Juli

Dec.

Jan.

Juli

Jan.

Juli

Jan.

Juli

Jan.

Juli

Lantarbetare (med deputat) . .
Yrkeslärda industriarbetare . .

76

85

100

106

97

103

115

118

115

124

75

92

—

100

114

119

119

120

128

130

134

Icke yrkeslärda industriarbetare

80

91

—

100

113

118

118

120

130

134

139

Diagr.“lV. Indextal för avtalsenliga timlöner inom jordbruket och industrien i Tyskland
åren 1924-1928.

(I % av timlönerna i dec. 1924 (jordbruksarb.) resp. jan. 1925 (industriarb.).

Fasta maul. lantarb. (med
deputat)

Yrkeslärda industriarb.

Icke yrkeslärda industriarb.

Jan. Juli

Jan. Juli

Jan. Juli

Jan. Juli

Jan. Juli

Det framgår härav, att industri- och jordbrukslönerna, vilka år 1924 — åtminstone
ute på landsbygden, där de för grovarbetare i båda fallen kunde
utgöra 1,000—1,200 Rm. per år — tämligen nära överensstämde, sedermera
allt mer skilt sig från varandra under inverkan av den väsentligt hastigare
lönestegringen inom de industriella näringsgrenarna. Medan sålunda årsin -

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2. 323

1917

1918

1919

1920

1921

1922

1923

1924

1925

1926

1927

1928

4.03

5.18

6.24

7.39

7.14

5.91

6.17 1

5.91

5.37

5.44

5.50

_

144

186

224

265

256

212

221

212

192

195

197

_

2.66

3.58

4.30

4.97

4.92

4.18

4.34 1

4.23

3.94

3.93

3.96

143

192

231

267

265

225

233

227

212

211

213

—

0.78

1.04

1.28

1.23

1.04

0.93

0.92

0.92

0.91

0.91

—

—

236

315

388

373

315

282

279

279

276

276

0.69

0.92

1.13

1.09

0.93

0.86

0.83

0.84

0.84

0.85

—

—

230

307

377

363

310

287

277

280

280

283

142

183

195

219

208

187

174

173

178

171

167

169

arbetare vid kolgruvorna i Limburg betalas nied i genomsnitt c:a 4 gulden
per 8-timmarsdag, medan lantarbetarlönerna i trakten synas vara 2.50—3
gulden per arbetsdag örn i regel 10 timmar. Byggnadsgrovarbetaren i Amsterdam
synes dock med c:a 7 gulden per dag förtjäna dubbelt så mycket som
omnejdens lantarbetare.

Omräknas de holländska lönebeloppen i vårt mynt (1 gulden = c:a 1.50 kr.),
befinnas, örn man vågar döma av de föreliggande, rätt så bristfälliga uppgifterna,
lantarbetarlönerna vara något högre än i vårt land, medan industriarbetarlönerna
ligga lägre. Detta sistnämnda förhållande synes även bekräftas av
Internationella Arbetsbyråns jämförande lönestatistik.

5. Tyskland.

I det gamla Tyskland ansågs lönestatistiken knappast vara någon arbetsuppgift
för statens statistiska ämbetsverk utan väsentligen för vederbörande
arbetsgivare- och arbetarorganisationer. Efter omvälvningen har uppfattningen
blivit en helt annan, och inom Statistisches Reichsamt agnäs nu stor uppmärksamhet
åt denna gren av socialstatistiken. Man nöjer sig ej med att söka fastställa
de löner, som för närvarande gälla, utan har även i jämförelsesyfte utsträckt
sina forskningar till tiden omkring år 1913 och därförut. I fråga örn
de industriella näringsgrenarna har det merendels ej varit förbundet med
alltför stora svårigheter att med tillräcklig säkerhet och allmän giltighet rekonstruera
förkrigslönerna, men annorlunda har förhållandet varit inom jordbruket,
där retrospektiva undersökningar i hög grad försvårats genom den brokiga
mångfald av arbetargrupper med från ort till ort växlande löner, som
vid denna tid förefunnos i landet. Efter år 1918 ha förhållandena på detta
område i stor utsträckning förenhetligats under inverkan dels av den »vorläufige
Landarbeitsordnung», som sedan år 1919 trätt i de gamla legostadgornas
ställe och i viss utsträckning ordnat arbetsvillkoren inom jordbruket,
dels de kollektivavtal, varigenom lantarbetarnas löneförhållanden reglerats
överallt i landet, t. o. m. i rena bondebygder.

Det är i huvudsak på basis av dessa avtal den nuvarande lantarbetarstatistiken
utarbetas inom Statistisches Reichsamt. Undersökningsresultaten ha framlagts
dels i dess tidskrift »Wirtschaft und Statistik», dels i olika årgångar
av »Statistisches Jahrbuch flir das deutsche Reich». Undersökningarna började
med år 1924, strax efter den stora valutakatastrofen, och ha sedermera
fullföljts år efter år. Bland de olika lantarbetargruppema har huvuduppmärksamheten
riktats på det större jordbrukets viktigaste arbetskraft, nämligen
gifta arbetare med »Deputat», bestående av spannmål, mjölk, fri bostad
m. m. Värdet av dessa naturaförmåner, vilket ofta överstiger kontantlönen, har
uppskattats efter börspriser och andra enhetliga noteringsgrunder. Löneut 1

Löneökningen synes vara av formell natur och bero på upphörande av vissa förut gjorda avdrag
från de redovisade lönebeloppen.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2-

325

kornsten för en lantarbetare under tiden 1924—1928 ökats från i genomsnitt
925 till 1,100 lim. per år eller med c:a 20 %, lia de industriella lönerna stigit
med åtminstone 35—40 % eller från c:a 2,100 Rm. till c:a 2,800 lim. för
yrkesarbetare och från 1,500 till c:a 2,100 lim. för grovarbetare, allt i genomsnitt
för yrkes- och ortsgrupper, vilka få sin prägel av förhållandena i de
stora städerna. Ser man på timavlöningen, ökas på grund av lantarbetarnas
längre arbetstid (c:a 2,900 tim. per år) lönedifferensen än mera, så att i slutet
av år 1928 mot en genomsnittlig totalavlöning för lantarbetare av c:a 0.40 Rm.
per timme stod en genomsnittlig avtalslön av c:a 1.12 Rm. för industriarbetare
med och av 0.84 Rm. för sådan utan yrkesutbildning. Och medan för lantarbetaren
den avtalsenliga arbetslönen endast föga torde ökas genom ackordsoch
övertidsarbete o. d., visa verkställda specialundersökningar för ett flertal
industrigrenar, att av sådana anledningar de faktiska arbetsförtjänsterna ej
sällan ligga 20 % och däröver högre än avtalslönerna.

Omräknas nu angivna löner i svenskt mynt (1 Rm. = 0.89 kr.), finner man
att såväl jordbruks- som industrilönema ligga åtminstone 20—30 % under
motsvarande svenska (genomsnittlig löneinkomst i Sverige för lantarbetare
c:a 0.45—0.50 kr. per timme, för industriarbetare c:a 1.20 kr.).

Nu berörda löneuppgifter avse allenast de senaste åren, men, såsom förut
antytts, har man i Tyskland även sökt utröna löneutvecklingen för lantarbetare
under längre tidsperioder. En del upplysningar i detta avseende finnas sammanställda
i den undersökning av jordbrukets läge, vilket ingår i den stora
»Wirtschaftsenquéte», som för några år sedan igångsattes i syfte att Marstalla
Tysklands ekonomiska livsbetingelser (Unterausschuss flir Landwirtschaft,
Vol. VII: Untersuchungen liber Landarbeiterverhältnisse, Berlin 1929). En ligt

denna källa (sid. 214 ff., för 1928 enl. Statistisches Jahrbuch 1929) utgjorde
årslönen för de ogifta tjänare, vilka representera det mindre jordbrukets
viktigaste arbetskraft:

Kontant åra-

[Ostpreussen, Rm . .
[Pommern, Rm . . .

År 1873

60- 90

1892

90—150

1910-12

200-350

1913—14

200-350

1926

244-308

1928

244—354

75—135

100—200

170-360

250

336—449

360—533

lön för 1

[Brandenburg, Rm .

90-150

150—220

200—360

200—360

300—360

347-435

dräng

(Schlesien, Rm . . .

75-105

80—200

160-320

200—350

365

393

Medeltal för

t Rm

98

149

265

270

341

383

nämnda preus- < Indextal

siska provinser ((1913—14 = 100)

36

55

98

100

126

142

Den starkare löneökningen för ogifta än för gifta lantarbetare (jfr ovan)
torde stå i samband med ökad efterfrågan på tjänare i husbondens kost.

I samband med det starka intresse för de ekonomiska problemen, som jordbrukets
svåra läge framkallat i våra dagars Tyskland, har uppmärksamhet
även ägnats åt att belysa, huru det ekonomiska läget gestaltat sig för småbönder,
småbrukare o. d. självständiga företagare i jämförelse med för lönarbetare
dels inom jordbruket, dels inom industrien. Man har härvid i Tyskland
liksom i Sverige och Danmark i första hand använt sig av siffror från jordbruksbokföringen.
Dessa måste dock av.naturliga skäl bliva rätt abstrakta och
knappast ge svar på frågorna varför och huru. Ett nytt grepp på ämnet,
avseende att belysa hela spörsmålet i dess konkreta verklighet, föreligger i ett
nyligen utgivet större arbete av professorn vid lantbrukshögskolan i Hohenheim
dr A. Munzinger, betitlat »Der Arbeitsertrag der bäuerlichen Familienwirtschaft»
(I, II, Berlin 1929). Då bonden ju av naturen är tystlåten och
obenägen att svara på frågeformulär, har författaren sökt lösa uppgiftsinsamlingens
problem genom att å vissa utvalda gårdar vid sidan av bonden placera
en jordbrukskunnig undersökare i sonens eller drängens ställe. På grundval
av dessa undersökares efter ett mycket utförligt formulär under ett helt år

326

Särskilda, utskottets utlåtande Nr 2.

(i regel 1927) gjorda undersökningar ha, utarbetats utförliga monografier för
tio wiirttembergska bondgårdar med en areal växlande från 8.5 till 24 ha.
På basis av detta djupgående material konstateras, att bondens faktiska arbetsförtjänst
i de särskilda fallen uppgått till lägst 2,369 och högst 5,967 Em.
utan någon som helst förräntning av jordbrukskapitalet (fall a) samt till
lägst 0 och högst 3,024 Rm., örn kapitalet förräntas efter den enligt nuvarande
penningförhållanden i Tyskland mycket låga räntesatsen 5 % (fall b). Huru
bondens sålunda utrönta arbetsförtjänst ställde sig i jämförelse med arbetslönen
för i samma kommun sysselsatta jordbrukstjänare och industriarbetare
framgår av följande uppställning, varvid är att märka, att bondens arbetstid
ansetts böra uppskattas till inemot 3,600 arbetstimmar per år eller omkring
30 % mera än jordbruksarbetarens och 50 % mera än industriarbetarens avtalsenliga
arbetstid:

N:r 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10

(bonden a) . . . . 0.40 0.59 1.04 1.22 0.48 0.55 0.47 0.44 0.43 0 80

I samina kommun J b) . . . . 0.22 0.10 0.45 0.22 0.21 0.10 0.10 0.10 0.24 0.24

timme,aRmPer ''|j°rdbrnkstjänaren 0.36 0.36 0.31 0.36 0.30 0.30 0.34 0.31 0.35 0.42

[industriarbetaren 0.55 0.50 0.60 0.70 0.70 0.57 0.80 0.60 0.50 0.80

Härav framgår, huru hårt bondens ekonomi måste tryckas av de i och för
sig ingalunda höga tjänstefolkslönerna, ävensom huru stort avståndet merendels
är mellan bondens faktiska arbetsinkomst å ena sidan och industriarbetarlönen
å den andra. Detta har lockat allt flera av böndernas barn att ägna sig
åt sistnämnda yrke, vilket förutom högre arbetsinkomst jämväl ger rätt till
arbetslöshetshjälp och socialförsäkring. Författaren påvisar, huru arbetsinkomsten
för ifrågavarande båda stora befolkningsgrupper, vilken ur nationalekonomisk
synpunkt borde vara tämligen lika, mer och mer gått isär, i det
att inkomstkurvan för bönderna företett en nedåtgående, för industriarbetare
en uppåtgående riktning. En dylik utveckling kan nog pågå några år, heter
det, då bonden är van att i stor utsträckning anpassa sina levnadsbehov efter
gardens avkastning, men det gar ej i längden ens för den, som i generationer
lärt sig att se livets ändamål i arbetet, att bli besviken på hoppet örn en torftig
bärgning och en skuldfri gård att ge barnen i arv.

6. Tjeckoslovakien.

Den tjeckoslovakiska republiken upprättades först efter världskrigets slut,
och det möter därför särskilda svårigheter att för tidigare år söka fastställa
löneutvecklingen inom de länder, som nu ingå i dess territorium. Genom benägen
medverkan av republikens statistiska ämbetsverk har det emellertid varit
möjligt att sammanställa en löneserie, som går c:a 40 år tillbaka i tiden.

Tab. 5. löneutvecklingen för jordbruksarbetare och

1890

1891

1900

Jordbruk (med an- (Genomsnittlig arbets- (Öst., sedan tjeck. kr. . .
vändning av motorer)) förtjänst per dag )lndex (1913 = 100) . . .

(0.56)

(33)

1.01

60

1.23

73

Samtliga närings- (Genomsnittlig arbets-(Öst., sedan tjeck. kr. . .
grenar ) förtjänst per dag jlndex (1913 = 100) . . .

1.84

58

1.85

59

2.23

71

Jordbrukslönen i % av genomsnittslönen........

(30)

55

55

Myntenhetens värde vid årets slut i New York, cents (enligt Annuaire
Statistique International 1927, tab. 101)......

.

20.26

20.26

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

327

Källan härför äro de statistiska tabeller, vilka ända sedan år 1890 upprättats
av den offentliga arbetarolycksfallsförsäkringsanstalten för Böhmen (sedermera
även av motsvarande anstalter för Mähren och Schlesien) och vilka i
sammandrag publicerats dels i Statens statistiska ämbetsverks »Mitteilungen»
(Årg. Y (1924) nr 114, årg. VIII (1927) nr 53), dels i den av nämnda ämbetsverk
år 1925 utgivna »Manuel Statistique de la République Tchécoslovaque»
(Del. II, sid. 466). Denna statistik avser i första hand industriella
företag, men medtar även lantegendomar i den mån de använda sig av motorer.
Så var omkring år 1924 fallet med över 474,000. böhmiska egendomar,
tillhopa sysselsättande omkring 1.5 milj. arbetare eller närmare, två tredjedelar
av samtliga av olycksfallsförsäkringen omfattade arbetare i detta land
(2.3 milj.). Enär varje lantarbetare endast några få dagar anses passa motorer.
utgör dock antalet redovisade jordbruksdagsverken blott c:a V20 av
samtliga, varför statistikens sammanfattningssiffror väsentligen, återgiva förhållandena
inom industrien. Huvudsiffror rörande denna statistik ha sammandragits
i tab. 5 och diagr. V.

Sifferserierna och kurvorna få i första hand sin prägel av inflationen under
och närmast efter världskriget, under vilken kronans värde reducerades till en
bråkdel mot tidigare. Omkring år 1923 hämmades dock valutaförsämringen,
och sedan denna tid har den tjeckiska kronan stabiliserats vid ungefär Vr av
sitt tidigare värde. Ser man på de båda löneserierna, finner man att lantarbetarlönerna
i stort sett ökats i mån av penningvärdets fall. Det officiella levnadskostnadsindex,
som med 1914 till bas publicerats sedan år 1923, ger för
åren 1923—27 talen 696, 682, 707, 695 och 702, vilka tämligen nära sammanfalla
med de indextal för jordbrukslöner, som för samma tidsperiod meddelas
i tab. 5. De därstädes jämväl intagna motsvarande löneindextalen för näringslivet
i dess helhet växla däremot mellan 831 och 869. och peka sålunda
på en väsentligt större löneökning inom de industriella näringsgrenarna. Även
i Tjeckoslovakien ha under de senaste åren lantarbetarna kommit i ett försämrat
löneläge i förhållande till industriarbetarna, ty medan de förra åren närmast
före kriget i genomsnitt intjänade omkring 55 % av den genomsnittliga arbetslönen
för de senare, har sedan år 1923 deras anpart ej utgjort mera än
c :a 43 %.

Den socialförsäkringsstatistik, som lagts till grund för nu anförda kalkyler,
kan dock näppeligen betraktas såsom en verklig lönestatistik, som vid
sidan av löneutvecklingen jämväl anger lönenivån för de olika ^ arbetargrupperna.
För lantarbetarnas vidkommande har man sökt ernå en sådan statistik
genom att i det statistiska ämbetsverkets »Mitteilungen» publicera årliga bearbetningar
av de kollektivavtal, genom vilka sedan år 1919 lantarbetarnas
löne- och arbetsvillkor varit reglerade i Böhmen, liksom i Mähren, Schlesien
och i viss utsträckning även i Slovakien. En sammanställning av denna lönestatistik
lämnas här nedan med avseende på Böhmen:

arbetare inom andra näringsgrenar i Hultinen 1890—1927.

1905

1910

1913

1918

1919

1920

1921

1922

1923

1924

1925

1926

1927

0.98

1.49

1.69

2.25

6.85

7.57

12.09

11.80

11.40

11.39

11.46

11.68

11.92 i

59

88

100

133

405

448

715

698

675

674

678

688

705 !

2.38

2.8(1

3.lfi

6.43

11.64

19.42

31.97

32.24

26.80

26 25

(26.39)

(26.80)

(27.47)

75

91

100

203

368

615

1,012

1,020

848

831

(835)

(848)

(869)!

41

52

54

35

59

39

38

37

43

43

(43)

(43)

(43)

20.26

20.2G

20.2 G

1.16

1.24

3.10

2.92

3.02

2.90

2.96

2.96

328

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Manlig daglönare, timlön, tj. kr.
Egendomar vid vilka företrädesvis bedrives

År

sockerbets-

spannmåls-

potatis-

betes-

odling

odling

odling

odling

1919......

0.50

1920 ......

..... 1.80—2.00

1.00

1921......

..... 1.80—2.00

1.40

-1.60

1.20

1.00

1922 ......

..... 1.45—2.00

1.15-

-1.60

1.00—1.20

1.00

1923 \

1924 /......

..... 1.25—1.30

0.95-

-1.10

0.85

0.80

19251

1926 f......

..... 1.45—1.50

1.09-

-1.27

0.98

0.92

1927 ......

..... 1.52 1.58

1.14-

-1.33

1.03

0.97

1928 ......

..... 1.55—1.60

1.20-

-1.35

1.10

1.05

Gift körkarl (Pferdeknecht) med >Deputat>, kontant månadslön, tj. kr.

År

1919

1920

1921

1922

1923 \

1924 f
19251

1926 j

1927

1928

Egendomar vid vilka företrädesvis bedrives

sockerbets-

spannmåls-

potatis-

betes-

odling

odling

odling

odling

80—90

160—170

160—170

120—140

100

80

160—170

120-140

100

80

110-115

90-100

75

65

127—132

104—115

86

75

133—139

109—121

90

72

140—145

110—125

95

80

Lantarbetarlönerna i Tjeckoslovakien äro sålunda i viss utsträckning anpassade
efter de olika områdenas fruktbarhet och avkastningsförmåga. Inom samtliga
kulturgrupper synes efter valutastabiliseringen lantarbetarlönerna hava
ökats med 20—25 %. Detta oaktat ligger lönenivån synnerligen lågt, även örn
man tar hänsyn till de förmåner, vilka utgå utöver de angivna kontantlönerna.
Daglönare uppbära sålunda ett särskilt tillägg (med c:a 15 % av lönen, ev. i
form av° ackord) för den 6 veckor långa skördetiden och kunna därjämte, örn
de hela året arbeta hos samma arbetsgivare, erhålla uppmuntran i form av potatisland,
smärre kvantiteter spannmål o. d. naturaförmåner. Totalbeloppet avtimlönen
jämte alla tillägg torde dock knappast överstiga halva beloppet av tim •
avlöningen för en svensk jordbruksdagsverkare, örn den tjeckiska kronan efter
nuvarande kurs sättes lika med 11 öre i svenskt mynt. Till ungefär samma
resultat kommer man i fråga örn »deputatisterna». Utöver den kontanta lönen
erhålla dessa enligt kollektivavtalen i regel 1 liter oskummad mjölk per dag
(med rätt att för halva priset köpa till a/4 1. per familjemedlem överstigande

4), vidare 85 kg. spannmål (vete, råg och korn) eller 60 kg. mjöl per månad,
10 ar potatisland eller 80 kg. potatis per månad samt månatligen 1 kg. fett
(smör eller flott) eller också rätt att hålla en hushållsgris med foderhjälp av
100 kg. korn årligen. Härtill kommer bostad med minst 12 kvm. golvyta, vilken
skall ökas med 2 kvm. för varje barn, samt vissa kvantiteter bränsle (stenkol
eller brunkol och ved). Ytterligare utgå vissa skördetillägg och premier
för årstjänst, vilka sammantagna synas motsvara en eller två månadslöner.
Totalavlöningen torde dock knappast överstiga 5,000 ä 6,000 tj. kr. per år, vilket
innebär ungefär samma timförtjänst som för daglönaren, örn hänsyn tages till
att 10 ä 12 timmars arbetsdag tillämpas, åtminstone under sommaren, oaktat
den formellt rådande 8-timmarsdagen.

De löner, som gälla inom det tjeckoslovakiska jordbruket, synas vara låga ej

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

329

Diagr, Y. Löneutvecklingen för jordbruksarbetare och arbetare inom andra näringsgrenar
i Böhmen 1891—1027.

Indextal Indextal 1913 = 100 Indextal

Jordbruk (användande
motorer)

Samtliga näringsgrenar

blott i förhållande till jordbrukslönerna i åtskilliga andra länder, utan även
till industrilönerna i det egna landet, att döma av de visserligen rätt knapphändiga
lönestatistiska data som föreligga. Inom stenkolsindustrien (närmast
i distriktet Ostrau-Karwin i Schlesien) belysas löneförhållandena genom följande
sifferserier, utvisande arbetsförtjänsten per skift (inklusive övertidsersättning
och familjetillägg men exklusive förmåner sådana som semester, socialförsäkring,
fria kol m. m.):

330

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Genomsnittlig
arbetsförtjänst
per
skift för

nnder jords arb.

över jords arb.

kr.

(inder

tj. kr.
index

År 1912

1920

1921

1923

. 3.86

41.91

68.21

40.93

. 100

1,086

1,508

1,060

. 2.87

23.72

49.95

33.82

. 100

826

1,740

1,178

1924

1925

1926

1927

38.00

39.79

42.68

43.02

984

1,031

1,106

1,115

31.19

31.89

33.11

33.07

1,087

1,111

1,154

1,152

De senaste årens timförtjänster skulle alltså motsvara c:a 5.40 tj. kr. (0.60
sv. kr.) för underjordsarbetare och c:a 3.70 tj. kr. (0.40 sv. kr.) för ovanjordsarbetare,
vilket torde motsvara 21/2, resp. 2 gånger lantarbetarlönen i trakten.

Inom byggnadsverksamheten i Prag uppgick den avtalsenliga timlönen i
slutet av år 1928 till 4.84 tj. kr. för timmermän och 3.44 tj. kr. för grovarbetare,
medan de faktiska arbetsförtjänsterna, enligt uppgifter till Internationella arbetsbyråns
lönestatistik (Monthly Labour Review XXI: 4, sid. 565), utgjorde
resp. 7.90 och 7.00 tj. kr., d. v. s. ungefär 0.88 och 0.80 kr. i vårt mynt.

7. Sammanfattning och slutsatser.

Såsom av det föregående framgår, har det ej varit möjligt att verkställa en
utredning rörande lantarbetarnas reallöner i Sverige och i vissa främmande
länder omkring åren 1888, 1908 och 1928 på sådant sätt, att det kunnat klarställas,
vilka belopp i förnödenheter och tjänster dessa arbetare kunnat förvärva
för sin arbetslön vid de angivna tidpunkterna. Närmaste anledningen härtill
har varit, att man varken i vårt land eller i de ifrågavarande främmande länderna
kan anses besitta den kunskap rörande levnadssättet och prisförhållandena
på landsbygden, som är en nödvändig förutsättning för en sådan beräkning.
Men även örn detta villkor vore fyllt med avseende på nuvarande tidpunkt, har
enligt all erfarenhet levnadsstandarden undergått så stora förändringar under
den här ifrågavarande fyrtioårsperioden, att en efter vanliga grunder verkställd
beräkning av reallönen (d. v. s. löneinkomsten i procent av levnadskostnaderna)
näppeligen kunde förväntas giva resultat av något högre kunskapsvärde.

Under sådana förhållanden har det ansetts lämpligt att använda sig av andra
undersökningsmetoder, vilka kunde möjliggöra att från olika sidor belysa och
inom vissa intervaller avgränsa det åsyftade utredningsmålet, nämligen lantarbetarnas
löne- och levnadsstandard i vissa länder och vid vissa angivna tidpunkter.
I detta syfte har man först sökt för olika lantarbetargrupper erhålla
inbördes jämförbara löneuppgifter, sträckande sig så långt tillbaka i tiden, att
de innefattade jämväl de tre ovan angivna jämförelseåren. Därefter ha dessa
lönekurvor i tabeller och diagram jämförts å ena sidan med årsserier av levnadskostnadsindextal
eller, i avsaknad därav, andra prissiffror åskådliggörande
den allmänna prisnivåns läge och utveckling under de särskilda åren, å den
andra med inkomstkurvor för de båda stora socialgrupper, nied vilka jordbrukets
arbetare torde ha närmaste anledning att jämföra sin löne- och levnadsstandard,
nämligen å ena sidan industriarbetare o. d., å den andra mindre bemedlade
företagare inom jordbruket, såsom småbönder, småbrukare, arrendatorer
o. d.

För sistnämnda grupp har jämförelsematerialet varit mycket knapphändigt,
men de uppgifter, som kunnat erhållas för Sverige, Danmark och Tyskland,
synas utvisa, att åtminstone under de senaste åren inkomstkurvan inom jordbrukets
arbetande befolkning merendels stupat brantare nedåt för de självständigt
verksamma än för de löntagande elementen.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

331

Med avseende på industriarbetarna flyter siffermaterialet väsentligt rikligare,
låt vara att det ingalunda alltid varit möjligt att erhålla långtidslöneserier,
som med jämförbarhet de olika åren emellan förena en viss grad av allmängiltighet
beträffande den stora mångfald av lönegradationer, vilka kunna urskiljas
inom industriarbetarklassen i våra dagar. Med reservation härför skulle
nian kunna sammanfatta jämförelserna mellan löneläget för lantarbetare och för
industriarbetare vid olika tidpunkter och i olika länder på följande sätt:

Sverige . . . .
Danmark . . .
Holland . . . .
Tyskland . . .
Tjeckoslovakien

Lantarbetarlöner i % av redovisade
indnstriarbetarlöner
omkring år

1888

1908

1928

67

61

45

55

50

41

(43)

(52)

57

55

55

52

43

Ungefärlig lantarbetarlön
(inkl. värdet av viktigare
naturaförmåner) i
sv. kr. per 10 tim. dag år
1928

4.00— 5.00

4.50—5.50

4.50— 5.50

3.50— 4.50

2.00— 2.50

I denna tabell bör mindre vikt läggas på jämförelser mellan procenttalen för
de olika länderna — ty av ovan anförda skäl kunna dessa ej anses giva någon
enhetlig och internationellt jämförbar bild av lantarbetarnas relativa lönestandard
-—- än observeras siffrornas förskjutningar mellan de olika åren inom varje
särskilt land. Man finner då, att medan förändringarna under fyrtioårsperiodens
förra hälft icke äro särdeles betydande, har under dess senare del lantarbetarnas
relativa löneläge i betydande grad försämrats i alla de redovisade länderna,
möjligen med undantag av Holland, för vilket land dock allenast funnits
tillgängligt ett mycket bristfälligt siffermaterial. Siffrorna för de övriga länderna
visa, att denna försämring merendels så gott som helt kan föras tillbaka
till 1920—21 års stora deflations- och arbetslöshetskris. Denna övervanns väl
merendels tämligen snart av industrien, icke minst med tillhjälp av en rationalisering,
vilken bl. a. innebar en relativ och i många fall även en absolut minskning
av den för driften erforderliga arbetskraften, särskilt den icke yrkesutbildade.
I den mån dessa övertaliga arbetare tillika med de på arbetsmarknaden
årligen nyinträdande icke kunna beredas sysselsättning inom andra näringsgrenar
eller i andra länder, uppstår massarbetslöshet, särskilt för grovarbetare.
Givetvis återverkar denna företeelse, som i våra dagar möter i flertalet länder,
jämväl på sysselsättningen och därigenom på löneförhållandena inom jordbruket.
Visserligen bestämmes lönekurvans allmänna läge och riktning inom denna
liksom andra näringsgrenar i sista hand av näringens räntabilitet och betalningsförmåga,
men inom vissa gränser kan en av särskilda anledningar och då
närmast av sugning från en expanderande industri framkallad allmän brist på
arbetskraft pressa lantarbetarlönerna uppåt. Att detta ännu för ett årtionde
sedan iögonenfallande yttre tryck numera i stort sett upphört, synes vara en
huvudförklaringsgrund till det under de senaste åren väsentligt vidgade avstånd
mellan lönekurvorna för lantarbetare och för industriarbetare, vilket i
det föregående konstaterats med avseende på så gott som alla undersökta länder.

332

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Bil. Z.

Införseln till Norrland av havre åren 1924—1928.

(Utarbetad av sekreteraren S. Allard.)

År

På järnväg

ton1

På båt till norrländska
hamnar

Summa

ton

Skörd i
Norrland

ton

Från

utlandet

ton

Från

inrikes ort

ton

1924 ...........

34,749

1,384

1,857

37,990

41,335

1925 ...........

27,906

406

3,186

31,498

49,732

1926 ...........

31,024

39

3,987

35,050

50,401

1927 ...........

25,509

937

2,587

29,033

50,663

1928 ...........

25,882

5,225

2,917

34,024

39,914

1 Här ingår även majs.

Uppgifterna rörande införseln till Norrland på järnväg hava erhållits från
järnvägsstyrelsen och avse transporter av havre och majs såsom fraktgods i
vagnslaster å statens järnvägar, även i samtrafik med enskilda järnvägar, därvid
avsändnings- respektive mottagningsstationer vid enskilda järnvägar äro
sammanförda med den bandel vid statens järnvägar, vid vilken övergången till
respektive från statens järnvägar äger rum.

Uppgifterna avse transporter:

från bandelar söder örn Krylbo och Mora (inkl. dessa stationer),
till en var av följande bandelsgrupper:

1. Krylbo*)—Kilafors—Ånge*), Kilafors—Stugsund, Ljusdal—Hudiksvall,
Bollnäs—Orsa, således ungefärligen — Gävleborgs län;

2. Ånge—Sundsvall, Ånge—-Vännäs*), Långsele—Sollefteå, Mellansel—
Örnsköldsvik, således ungefärligen = Västernorrlands län.

3. Ånge*)—-Storlien, Mora*)—Brunflo, Östersund—Storuman—Blattnicksele,
Forsmo—Hoting, således ungefärligen = Jämtlands län jämte en del av
Västerbottens län;

4. Vännäs—Boden*), Vännäs—Holmsund, Bastuträsk—Skeleftehamn,
Älvsby—Piteå, Hällnäs—Lycksele, således ungefärligen, men något mindre
än = Västerbottens län;

5. Boden—Haparanda—Övertorneå, Luleå—Riksgränsen, Porjus—Jokkmokk,
således ungefärligen = Norrbottens län.

Uppgifterna angående införseln från utlandet till norrländska hamnar hava
meddelats av generaltullstyrelsen.

Uppgifterna rörande införseln från inrikes ort till norrländska hamnar hava
erhållits i kommerskollegium.

Med x) utmärkta stationer inräknas icke i bandelen ifråga.

Särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

333

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

I. a) Hemställan i propositionen..........................

b) Motioner.....................''...........

1[. 1) Behovet av åtgärder fSr jordbrukets städjande..................

a) Inkomna framställningar...........................

b) Särskilda sakkknnniga...........................

c) Jordbrnksntredningen............................

d) Departementschefen .............................

e) Verkställda utredningar...........................

f) Utskottet.................................

2) A) Brödsädsodlingens betydelse

a) Departementschefen.............................

b) Statistiska centralbyrån...........................

c) Socialstyrelsen...............................

d) Lantbruksstyrelsen........_.....................

B) Den ekonomiska betydelsen av en höjning av brädsädspriset...........

C) Utskottet.................................

III. Inmalnings- och inblandningstvång

a) Jordbrnksntredningen............................

b) Lantbruksstyrelsen.............................

c) Kommerskollegium.............................

d) Departementschefen.............................

e) Verkställda utredningar...........................

f) Utskottet................................

g) Motioner.................................

h) Utskottet................................ •

IV. Bildande av lagerhusföreningar, uppförande av lagerhus och beviljande av kredit åt

föreningarna

1) Lantmannaorganisationer och lagerhus......................

a) Jordbrnksntredningen............................

b) Lantbruksstyrelsen.............................

c) Kommerskollegium.............................

d) Statskontoret...............................

e) Fullmäktige i riksgäldskontoret........................

f) Departementschefen.............................

2) Lagerhusföreningarnas inköpsverksamhet.....................

a) Jordbrnksntredningen............................

b) Lantbruksstyrelsen.............................

c) Kommerskollegium.............................

d) Fullmäktige i riksgäldskontoret........................

e) Fullmäktige i riksbanken..........................

f) Departementschefen............■................

g) Utskottet.................................

V. Spannmålsnämnden

a) Jordbrnksntredningen ............................

b) Lantbruksstyrelsen.............................

c) Kommerskollegium.............................

d) Statskontoret ...............................

e) Departementschefen.............................

f) Utskottet.................................

VI. Anslag till cerenia undersökningar

a) Jordbrnksntredningen............................

b) Lantbruksstyrelsen.............................

c) Departementschefen.............................

d) Utskottet.................................

Sid.

1

2

8

8

8

9

9

14

20

25

26

27

28

28

29

30

34

37

37

42

43

58

58

59

59

61

61

62

62

62

64

64

64

64

65

65

65

66

73

73

73

73

73

74

75

75

76

76

334

Särskilda utskottets utlåtande Nr %.

VII. Höjning av gällande tullsatser å spannmål; tull å havre

1) Departementschefen ............................. 76

2) Tullsatserna å vete och råg.......................... 79

3) Tullsatserna å ärter, bönor, korn och havre .................. 79

4) Tullsatsema å mjöl av spannmål....................... 81

5) Tullsatserna å gryn av spannmål....................... 82

6) Tullsatsen å malt.............................. 82

7) Utförselbevisen............................... 82

8) Verkställda utredningar........................... 82

9) Utskottet.................................. 85

VIII. Nedsättning av vissa tullsatser, utjämning av tullskyddsbördan mellan näringarna ... 89

IX. Åtgärder mot dumping.............................. 89

X. Tullrestitution för vete och råg, som införts för att användas till kreatursföda .... 91

XI. Fraktbidrag för transport av jordbruksprodukter.................. 92

XII. Anslag till andelsslakterier och kylhus...................... 92

XIII. Subvention till det mindre jordbruket...................... 93

XIV. Upphandling av svenska jordbruksprodukter för statens behov............ 93

XV. Utskottets hemställan.............................. 95

XVI. Reservationer................................. 98

XVII. Bilagor.

A) P. H. angående jordegendomsvärdenas förändringar fram till 1928 118

B) P. M. angående köpeskillingar och taxeringsvärden för fastigher å landsbygden inom

vissa län..................................123

C) P. H. angående jämförelse mellan skördens mängd och värde..........135

D) P. M. angående insättningar och uttagningar i postsparbanken och de enskilda sparbankerna
samt dessas kreditgivning till jordbrukare..............140

E) Yttrande av Svenska Bankföreningen angående jordbrukarnas ekonomiska förhållanden 154

F) P. M. angående erläggandet av annuiteter till hypoteksföreningarna.......161

G) P. M. angående kreditgivningen inom riksförbundsorganisationen.........164

H) P. M. angående vissa uppgifter beträifande järnhandlares kreditgivning till jordbrukare 167

I) P. H. angående jordbrukets räntabilitet och därpå inverkande faktorer......172

J) Undersökning angående skattebelastningen å olika slag av jordbruk inom skilda delar

av landet m. m...............................182

K) P. H. angående exekutiva auktioner å fastigheter å landsbygden åren 1910—1914 och

1921—1929 213

L) Export av nötkreatur, nötkött, får, fårkött, svin, fläsk, ost och ägg från viktigare

produktionsländer..............................219

M) Medelpriserna per månad för spannmål och vissa animaliska produkter under jan.—

april 1930 ................................. 228

N) Indextal för olika varugrupper under jan.—april 1930 .............. 229

O) Yttrande av Statistiska centralbyrån angående brödsädsodlingens betydelse för Sveriges
jordbruk...............................230

P) Yttrande av Socialstyrelsen i samma ämne...................264

Q) Yttrande av lantbruksstyrelsen i samma ämne.................270

R) Örn näringsvärde hos bröd, bakat av vetemjöl med olika inmalningsprocent för svenskt

vete....................................274

S) 1) Spannmålshandelns organisation i Schweiz..................282

2) Spannmålshandelns organisation i Norge...................285

T) P. M. angående vissa kvarnars inköp, mottagning, förmälning och lagerbehållning av

vete och råg under tiden augusti 1920—mars 19150...............298

U) P. M. angående jordbrukets tullbelastning och nettotullskydd...........300

Y) P. M. angående ökningen av jordbrukets bruttoinkomster vid genomförande av de i

propositionen föreslagna tullförhöjningama...................308

X) P. M. angående kostnaderna för framställning av mjölk, fläsk och ägg vid olika lägen
i fråga örn foderkostnaderna.......................310

Y) P. M. angående lantarbetares reallöner i Sverige och vissa främmande länder . . . 311

Z) Införseln till Norrland av havre åren 1924—1928 ................ 332

Stockholm 1930. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.

301612