Andra särskilda utskottets utlåtande, Nr 2.
1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 17 maj 1926 kl. 5 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen
med förslag till förordning angående moder skap sunderstöd
åt kvinnor i visst industriellt arbete jämte i ärendet
väckta motioner.
Genom en den 25 februari 1926 dagtecknad proposition nr 112, vilken hänvisats
till andra särskilda utskottet, har Kungl. Maj:t, under åberopande av
propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över socialärenden föreslagit
riksdagen att antaga följande förslag till
Förordning
angående moderskapsunderstöd åt kvinnor i visst industriellt arbete.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Kvinna, som i följd av stadgandet i 19 § första stycket i lagen om arbetarskydd
i anledning av barnsbörd är förhindrad att arbeta eller som med stöd
av andra stycket i samma paragraf avhåller sig från arbete, som omförmäles
i 15 § samma lag, skall, därest hon under minst tre månader närmast före barnsbörden
använts till arbete av i sistnämnda lagrum avsedd beskaffenhet, för
den tid hon sålunda icke deltager i arbetet vara berättigad till moderskapsunderstöd
i enlighet med vad nedan stadgas.
Har kvinna, som under nyssnämnda tid före barnsbörden använts till arbete
som förut sagts, nödgats lämna arbetet till följd av olycksfall, sjukdom, arbetsbrist
eller annan omständighet, varöver hon icke kunnat råda, skall detta icke
utgöra hinder för att för henne uppkommer rätt till moderskapsunderstöd,
därest hon, såvida arbetet fortfarit, jämlikt första stycket skulle hava inom en
månad från arbetets avbrytande vunnit dylik rätt.
2 §.
Understöd, som i denna förordning avses, bestrides av statsmedel samt bestämmes
och utgives av riksförsäkringsanstalten; dock skall anstalten äga
Bihang till riksdagens protokoll 1926. 11 sand. 2 avd. 2 käft. (Nr 2.j 1
2
Andra särskilda utskottets utlåtande, Nr 2.
att med registrerad sjukkassa träffa avtal därom att kassan skall inom sitt
verksamhetsområde eller viss del därav, mot vederlag av anstalten, i förhållande
till denna övertaga skyldigheten att bestämma och utgiva understöd enligt
denna förordning.
3 §.
Understöd utgår för en tid av två veckor närmast före och sex veckor närmast
efter barnsbörden, dock endast för tid, då kvinnan avhåller sig från förvärvsarbete.
Dör kvinna som åtnjuter understöd, upphör detta att utgå.
4 §.
Understöd utgår för varje dag under tid, då kvinna är berättigad till sådan
förmån, med belopp bestämt i förhållande till kvinnans årliga arbetsförtjänst
på sätt i 6 § i lagen om försäkring för olycksfall i arbete finnes stadgat angående
beloppet av hel sjukpenning.
Beträffande beräkning av den årliga arbetsförtjänsten skall vad i 9 § i
nämnda lag stadgas äga motsvarande tillämpning.
5 §•
Åtnjuter kvinna, som äger rätt till understöd enligt denna förordning, ersättning
på grund av olycksfall i arbete eller uppbär hon av allmänna medel
eller från arbetsgivaren underhåll eller avlöning för tid, då jämlikt 3 § moderskapsunderstöd
skall utgå, skall från understödet avdragas vad kvinnan sålunda
uppbär för motsvarande tid.
Beredas kvinnan genom underhållet eller avlöningen naturaförmåner såsom
bostad eller fritt uppehälle, skall avdraget för dylika förmåner beräknas efter
de i orten gällande priser eller efter andra grunder som finnas tillämpliga.
6 §.
Ansökan om understöd skall av kvinnan eller, på anmodan, av annan för
hennes räkning skriftligen göras hos riksförsäkringsanstalten eller ock hos
sjukkassa, som har att utgiva understödet. Ansökan bör efter barnets födelse
eller efter det kvinnan i enlighet med 19 § andra stycket i lagen om arbetarskydd
på grund av förestående nedkomst erhållit ledighet från sitt arbete göras
utan uppskov; sker ansökan före nu avsedd tidpunkt, skall den upptagas till
slutlig prövning först sedan ledighet erhållits eller barnet blivit fött. Då ansökan
skett före barnsbörden, skall efter barnets födelse bevis om denna utan
uppskov insändas. Ansökan, som göres mera än ett år efter barnsbörden, föranleder
icke någon åtgärd.
Då kvinna i följd av stadgande i 19 § i lagen om arbetarskydd erhåller ledighet
från arbete, åligger det arbetsgivaren eller den som å hans vägnar förestår
arbetet att ofördröjligen därom göra anmälan hos riksförsäkringsanstal
-
Andra särskilda utskottets utlåtande, Nr 2.
3
ten eller hos sjukkassa, som har att till kvinnan utgiva understöd enligt denna
förordning, ävensom att lämna uppgift rörande kvinnans föregående anställningstid
och hennes avlöning.
Föreligger veterligen förhållande som i 5 § avses, skall upplysning därom
lämnas i ansökan eller anmälan enligt denna paragraf.
7 §•
Beslut i anledning av gjord ansökan om understöd skall så fort ske kan
skriftligen meddelas kvinnan eller den, som för hennes räkning gjort ansökningen.
Beslutet skall utan hinder av förd klagan tills vidare lända till efterrättelse.
Sedan riksförsäkringsanstalten eller vederbörande sjukkassa erhållit underrättelse
om barnsbörd eller ledighet som avses i 6 §, skall anstalten eller sjukkassan,
ändå att ansökan om understöd ej blivit gjord, bestämma det understöd
som enligt denna förordning skall utgivas.
Kan ej med ledning av inkomna handlingar eller eljest erhållna upplysningar
genast avgöras, huruvida understöd bör utgå, skall om sannolika skäl
därtill finnas understöd ändock provisoriskt utgivas. Kan ej med ledning av
erhållna upplysningar understödets storlek genast bestämmas, utgives provisoriskt
skäligt belopp. Understöd so;n enligt vad nu är sagt blivit provisoriskt
bestämt utgives utan återbetalningsskyldighet, därest sedermera understödet
bestämmes till lägre belopp eller understöd finnes icke böra utgå.
Arbetsgivaren är pliktig att när som helst på därom framställd begäran till
riksförsäkringsanstalten, vederbörande sjukkassa eller försäkringsrådet lämna
sådan uppgift om arbetet, som må erfordras för bestämmande av huruvida detsamma
är av sådan art, som avses i 15 § i lagen om arbetarskydd.
Riksförsäkringsanstalten, så ock vederbörande sjukkassa äger att, i den män
sådant må vara nödigt för bestämmande av understödsbelopp, taga del av arbetsgivares
avlöningslistor och förteckningar. Enahanda befogenhet tillkommer
jämväl försäkringsrådet.
8 §•
Understöd utbetalas i efterskott å sista dagen i varje kalendervecka. Därest
kvinnan befinner sig i nödställd belägenhet, må understödet på begäran utgivas
förskottsvis, dock icke någon gång för längre tid än en vecka.
9 §.
Rätt till understöd enligt denna förordning kan icke överlåtas och må förty
ej för gäld tagas i mät.
10 §.
Försummar arbetsgivare eller arbetsföreståndare att fullgöra i 6 § här ovan
stadgad anmälningsskyldighet eller annan förpliktelse, som på grund av stad
-
4
Andra särskilda utskottets utlåtande, Nr 2.
gandet i 7 § fjärde stycket åligger honom, straffes med böter från och med
fem till och med två hundra kronor.
Lämnar någon i ansökan eller anmälan som i 6 § avses, eller i uppgift, som
i 7 § fjärde stycket sägs, veterligen oriktigt eller ofullständigt meddelande,
böte från och med tjugufem till och med ett tusen kronor, där ej förseelsen
enligt allmänna strafflagen bör beläggas med strängare straff.
11 §•
Förseelse som i 10 § avses skall åtalas vid allmänna underrätten i den ort,
där den tilltalade har sitt bo och hemvist.
Böter som ådömas enligt denna förordning tillfalla kronan. Saknas tillgång
till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas enligt allmän strafflag.
12 §.
Närmare föreskrifter angående ordningen för ansökan och anmälan enligt
denna förordning samt för utbetalning av moderskapsunderstöd, så ock beträffande
tillämpningen i övrigt av förordningen, meddelas av Konungen eller, efter
Konungens bemyndigande, av försäkringsrådet eller riksförsäkringsanstalten.
13 §.
över beslut av riksförsäkringsanstalten eller av sjukkassa rörande understöd
eller eljest rörande tillämpning av någon i denna förordning given bestämmelse
må klagan föras hos försäkringsrådet genom besvär i den ordning,
som i lagen om försäkring för olycksfall i arbete finnes för där avsedda fall
stadgad.
Försäkringsrådet äger, ändå att klagan icke förts eller framställning gjorts,
till prövning upptaga ärende som i denna paragraf avses.
Försäkringsrådets beslut meddelas kostnadsfritt.
Över försäkringsrådets beslut må klagan ej föras.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1927. Understöd utgar icke i
anledning av barnsbörd, som inträffat före nämnda dag.
X samband med denna proposition har utskottet till behandling förehaft tvenne
i anledning av densamma väckta motioner nämligen
inom första hammaren nr 300 av herr von Kock m. fl. samt
inom andra hammaren nr 421 av herrar Gardell i Gans och Nilsson i Hörby
samt nr 427 av herr Bäckström m. fl.
I motionerna I: 300 och den därmed likalydande II: 427 har hemställts, att
riksdagen med avslag å Kungl. Maj :ts proposition ma för sin del antaga följande
-
Andra särskilda utskottets utlåtande, Nr 2.
5
Förslag till lag om moderskapsunderstöd.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Svensk kvinna, som på grund av havandeskap eller barnsbörd är i behov av
understöd för sig eller barnet, är, där detta behov icke annorledes avhjälpes,
berättigad att i enlighet med bestämmelserna i denna lag erhålla erforderligt
underhållsbidrag (moderskapsunderstöd). Sådant understöd utgår till moderns
underhåll under åtta veckor, därav högst två veckor före barnsbörden, och till
barnets underhåll under tjugu veckor från dess födelse.
Vid bedömande av fråga om behov av moderskapsunderstöd skall hänsyn
icke tagas till moderskapshjälp, som kvinnan åtnjuter från registrerad sjukkassa,
vilken meddelar sådan hjälp.
2 §•
Där ej särskilda omständigheter annat föranleda, bör moderskapsunderstöd
utgå med belopp, som jämlikt 3 och 5 §§ i lagen om barn utom äktenskap i
allmänhet pläga av domstol i orten utdömas såsom underhållsbidrag till sådant
barn och dess moder från fadern.
3 §.
Såsom villkor för moderskapsunderstöd efter nedkomsten må, där sådant med
hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet prövas skäligt, uppställas,
att barnet skall vårdas hos modern.
Moderskapsunderstöd må, där så finnes påkallat, utbetalas till för barnet
förordnad barnavårdsman eller annan lämplig person.
I stället för moderskapsunderstöd i penningar må, där så prövas utan åsidosättande
av kvinnans befogade intresse kunna äga rum, hon och hennes barn
erhålla vård i anstalt för mödrar med späda barn.
4 §•
Moderskapsunderstöd beviljas av barnavårdsnämnden i den kommun, där
kvinnan äger hemortsrätt.
Ansökan om moderskapsunderstöd göres hos barnavårdsnämnden, ledamot
därav eller annan, åt vilken nämnden uppdragit att mottaga dylika ansökningar.
Moder till barn utom äktenskap, för vilket barnavårdsman är förordnad, äger
göra ansökan jämväl hos denne. Om ansökan skett hos annan än barnavårdsnämnden,
skall den, hos vilken ansökan gjorts, härom ofördröjligen underrätta
nämnden.
Då understödsbehovet är så trängande, att med dess avhjälpande ej kan anstå,
till dess barnavårdsnämnden sammanträder, må ordföranden eller, om
nämnden sådant medgivit, annan ledamot av nämnden eller tjänsteman hos den
-
6
Andra särskilda utskottets utlåtande, Nr 2.
samma, tills vidare bevilja moderskapsunderstöd. Om sålunda beviljat understöd
skall anmälan göras vid nämndens nästa sammanträde, då anteckning därom
och om dagen för beviljandet skall ske i protokollet.
5§.
För barn utom äktenskap förordnad barnavårdsman åligger
att tillhandagå barnavårdsnämnden med utredning i ärende angående moderskapsunderstöd
åt barnets moder,
att övervaka, att förutsättningarna för sådant understöds fortsatta utgående
föreligga och att understödet behörigen användes, ävensom till barnavårdsnämnden
anmäla vad i nämnda hänseenden kommer till barna vårdsmannens kännedom,
samt
att biträda barnavårdsnämnden med uttagande av ersättning jämlikt 7 § från
barnets fader.
6 §■
1 mom. Moderskapsunderstöd utbetalas månadsvis i förskott, där ej särskilda
skäl annat föranleda. Utbetalning av sådant understöd före nedkomsten må
dock icke ske, förr än medelst intyg av läkare eller barnmorska göres sannolikt,
att nedkomsten kommer att äga rum inom två veckor.
2 mom. Moderskapsunderstöd må av barnavårdsnämnden efter omständigheterna
indragas eller jämkas.
7 §•
1 mom. Kostnaden för moderskapsunderstöd bestrides av den kommun, vars
barnavårdsnämnd beviljat understödet, med rätt för nämnden att av barnets
fader uttaga ersättning, i den mån nämnden icke finner skäl till eftergift.
Anspråk på ersättning av fadern för moderskapsunderstöd må icke bifallas,
där han genom att återbetala understödet eller någon del därav kan antagas
komma att sakna nödiga medel för sig och de sina.
Talan om utbekommande av ersättning för moderskapsunderstöd anhängiggöres
hos länsstyrelsen i länet. Om den, som sökes, har sitt bo och hemvist eller
uppehåller sig i annat län, överlämnas ärendet för prövning till länsstyrelsen
därstädes. Talan mot den, som ingenstädes äger stadigt hemvist eller icke är
svensk medborgare, prövas av länsstyrelsen i det län, där han finnes.
2 mom. Om statsbidrag till moderskapshjälp är särskilt stadgat.
8 g.
Har fader av lättja eller liknöjdhet försummat honom åliggande underhållsskyldighet
mot sitt barn eller dess moder, så att moderskapsunderstöd måst beviljas,
är han skyldig att, på sätt i 71 § i lagen om fattigvården sägs, fullgöra
arbete, som av barnavårdsnämnden förelägges.
Vad i 71, 72, 74, 75 och 76 §§ i nämnda lag är stadgat om inverkan av arbetsskyldighetens
fullgörande, om handräckning samt om påföljd vid underlåten
-
Andra särskilda utskottets utlåtande, Nr 2.
7
Let av eller tredska eller dåligt uppförande vid utförande av anvisat arbete skall
i motsvarande tillämpning lända till efterrättelse, med iakttagande dock, att
vad enligt nämnda §§ åligger fattigvårdsstyrelsen skall ankomma på barnavårdsnämnden.
9§.
Tillsyn över tillämpningen av denna lags bestämmelser utövas på enahanda
sätt som i 2 kap. i lagen om samhällets barnavård är stadgat i fråga om uppsikt
över barnavården.
Beträffande klagan i mål och ärenden, som behandlas enligt denna lag, gäller
i motsvarande tillämpning vad i 10 kap. i lagen om fattigvården är stadgat.
Frågor om beviljande av understöd enligt denna lag skola behandlas med så
stor skyndsamhet, som omständigheterna medgiva.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1927.
I motionen II: 421 har hemställts att riksdagen måtte avslå Kungl. Maj:ts
proposition nr 112.
Beträffande de skäl, som ligga till grund för det med propositionen framlagda
förslaget till förordning ävensom för de i ämnet väckta motionerna, får
utskottet, i den mån redogörelse därför ej lämnas nedan, hänvisa till propositionens
respektive motionernas innehåll.
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttrande från medicinalstyrelsen rörande viss fråga i samband med propositionen
och från socialstyrelsen rörande motionerna 1:300 och 11:427. Dessa
yttranden hava såsom bilagor fogats till utskottets utlåtande.
Kungl. !Iaj:ts förslag till förordning angående moderskapsunderstöd åt kvinnor
i visst industriellt arbete anknyter sig direkt till stadgandet i 19 § i lagen
om arbetarskydd att kvinna, som fött barn, icke må användas i sådant arbete
som avses i nämnda lag under de sex första veckorna efter barnsbörden, därest
icke med läkarbetyg styrkes, att hon utan men för sig eller barnet tidigare
kan börja arbetet. I nämnda paragraf stadgas därjämte att om kvinna, som
användes i arbete av förevarande art, företer intyg av läkare eller barnmorska
att hon med sannolikhet kan vänta sin nedkomst inom två. veckor, ledighet
i rån arbetet ej må förvägras henne. I propositionen framhålles, att då statsmakterna
genom ett dylikt förbud i görligaste mån sökt att i samhällets intresse
undanröja de faror, som särskilt det industriella arbetet innebär för
den medellösa kvinnans moderskap, har det synts uppenbart att det allmänna
även borde genom lämpligt avvägda understöd ekonomiskt säkerställa kvinnan
under den tid yrkesarbetet är henne förbjudet.
Understödet föreslås skola utgå under en tid av två veckor närmast före
och sex veckor närmast efter barnsbörden och fastställas enligt samma grunder
som beloppet av hel sjukpenning enligt lagen om försäkring för olycksfall i
arbete, motsvarande omkring två tredjedelar av kvinnans dagliga arbetsför
-
Propositio
nen.
8
Andra särskilda utskottets utlåtande, Nr 2.
Motionerna.
Utskottet.
tjänst. Utanordnandet av understödsbeloppen skulle enligt förslaget omhänderhavas
av den i Kungl. Maj:ts proposition nr 109 föreslagna riksförsäkringsanstalten.
Den årliga kostnaden för ifrågavarande understödsverksamhet har
beräknats till i runt tal 600,000 kronor.
I motionerna I: 300 av herr von Kock m. fl. och II: 427 av herr Bäckström
m. fl. rikta sig motionärerna mot Kungl. Maj:ts förslag närmast på grund
därav, att understöd skulle komma att utgå oberoende av huruvida behov
föreligger, ett förhållande som enligt motionärernas mening kan vara förenligt
med ett försäkrings- men ej med ett understödssystem och som efter
vad motionärerna framhålla skulle komma att föranleda onödiga
kostnader, som hellre borde användas för att bereda andra behövande
barnaföderskor understöd. Motionärerna erinra även om bestämmelserna
i 5 § i lagen om barn utom äktenskap, enligt vilka fadern till sådant
barn är skyldig, efter ty med hänsyn till hans och moderns villkor må
anses skäligt, bidraga till hennes underhåll under sex veckor före och sex
veckor efter barnsbörden. I den mån den föreslagna understödsverksamheten
skulle medföra att den ogifta barnaföderskan icke gjorde sin rätt enligt nyssnämnda
lagrum gällande mot barnafadern skulle detta, med hänsyn till att
Kungl. Maj :ts förslag icke tillerkänner staten regressrätt, enligt motionärernas
uppfattning innebära att barnafaderns skyldighet överflyttades på staten. En
dylik konsekvens finna motionärerna betänklig.
I den av herrar Gardell i Gans och Nilsson i Hörby väckta motionen II: 421
framhålles, att en inskränkning av den föreslagna understödsverksamheten endast
till kvinnor i visst industriellt arbete måste anses utgöra en uppenbar
orättvisa mot medellösa eller mindre bemedlade mödrar, som hava sin utkomst
exempelvis inom jordbruket och det mindre hantverket. Icke heller finna motionärerna
det lämpligt att understödet beräknas skola utgå efter den årliga
arbetsförtjänsten. Härigenom skulle staten enligt motionärernas uppfattning
göra sig skyldig till mannamån mot de kvinnor, som vore mest i behov av understöd.
Motionärerna erinra även om att Kungl. Maj:ts förslag synes bortse från
barnafaderns förpliktelser, ett förhållande som jämte den kvinnliga kontrahentens
möjlighet till statsunderstöd kan befaras främja tendensen till stegring
av antalet utom äktenskapet födda barn och i en snar framtid medföra konsekvenser
av den mest betänkliga art.
Enligt utskottets mening kunna ur arbetarskyddslagstiftningens synpunkt
starka skäl anföras för anordnande av en understödsverksamhet i huvudsaklig
överensstämmelse med grundtanken i Kungl. Maj:ts förslag. En dylik understödsverksamhet
skulle otvivelaktigt såsom i propositionen närmare utvecklats
komma att i ej ringa grad främja syftet med nu gällande skyddslagstiftning,
enligt vilken barnaföderskor äro förhindrade att under viss tid i samband
med barnsbörden deltaga i sådant industriellt arbete, som avses i lagen
om arbetarskydd. Vid prövning av det av Kungl. Maj:t framlagda
förslaget jämte de i ärendet väckta motionerna har utskottet å andra
sidan funnit, att viktiga synpunkter jämväl kunna åberopas till förmån för
Andra särskilda utskottets utlåtande, Nr 2.
9
den uppfattningen, att en direkt understödsverksamhet från det allmännas sida i
princip bör vara beroende av huruvida i varje särskilt fall ett verkligt behov föreligger
eller icke. Enligt Kungl. Maj :ts förslag kommer det understöd, som skulle
utgå, huvudsakligen att få karaktären av ersättning för den arbetsförtjänst,
som vederbörande på grund av ovan anförda bestämmelser i lagen om arbetarskydd
nödgas avstå. Denna omständighet skulle dock enligt utskottets uppfattning
icke behöva hindra, att det vid understödsbeloppets avvägande även
i viss utsträckning tages hänsyn till understödstagarens behov. Möjligen skulle
understödssynpunkten härvid kunna vinna tillräckligt beaktande därigenom
att storleken av understödsbeloppet gjordes oberoende av arbetsförtjänsten.
Såsom framhållits i motionerna I: 300 av herr von Koch m. fl. och II: 427 av
herr Bäckström m. fl. skulle den föreslagna understödsverksamheten kunna
i viss utsträckning sägas innebära ett överflyttande på staten av den skyldighet
att bidraga till moderns underhåll, som enligt 5 § i lagen om barn utom äktenskap
åligger barnafadern. Då en dylik konsekvens av den föreslagna lagstiftningen
synes olämplig, ansluter sig utskottet till den av motionärerna
hävdade uppfattningen att en understödsverksamhet av förevarande art bör
kompletteras med bestämmelser om regressrätt från det allmännas sida gent
emot barnafadern. Vad i övrigt beträffar det i nyssnämnda motioner framlagda
förslaget till lag om moderskapsunderstöd, vilket förslag är helt grundat
på behovsprincipen, är det uppenbart att, därest en understödsverksamhet
avseende moderskapshjälp skulle komma att införas, värdet av densamma
komme att ökas, därest den kunde utsträckas till vidare befolkningslager, än
som enligt Kungl. Maj:ts nu föreliggande förslag skulle komma att bliva
föremål för understödsverksamheten i fråga.
Emellertid synes motionärernas förslag böra göras till föremål för närmare
prövning från Kungl. Majrts sida under hänsynstagande bland annat till kostnadsfrågan.
I samband härmed torde jämväl tagas under övervägande, huruvida icke
även beträffande de med Kungl. Maj:ts förslag avsedda barnaföderskor behovsprincipen
— helt eller delvis —• bör tillämpas. Även om för dessa barnaföderskor
särskilda bestämmelser i övrigt anses böra gälla, torde emellertid
såsom utskottet framhållit, regler om regressrätt mot barnafadern böra införas
i dessa. Slutligen lärer vid den förnyade utredningen övervägas, huruvida ej
den i såväl Kungl. Maj:ts förslag som i nämnda! motioner upptagna understödstiden
för modern, åtta veckor, skulle kunna inskränkas, huruvida kommunerna,
för vilkas fattigvårdsutgifter den föreslagna understödsverksamheten
givetvis kommer att innebära en viss lättnad, i någon mån böra lämna bidrag
därtill samt i vad mån sjukkassornas medverkan kan vinnas.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa
A) att riksdagen måtte — med förklaring, att varken Kungl.
Maj:ts proposition nr 112 eller de i ärendet väckta motionerna
1:300 och 11:427 kunnat av riksdagen bifallas -—- i anledning
av nämnda proposition och motioner i skrivelse till
Kungl. Maj :t hemställa, att Kungl. Maj :t ville under hänsyns
-
10
Andra särskilda utskottets utlåtande, Nr 2.
tagande till vad utskottet ovan anfört verkställa förnyad
utredning rörande de i propositionen och motionerna behandlade
frågor samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill
utredningen kan föranleda;
B) att motionen II: 421 må anses besvarad genom vad utskottet
under A) hemställt.
Stockholm den 17 maj 1926.
På andra särskilda utskottets vägnar:
CARL EKMAN.
Vid ärendets behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar C. G. Ekman, Bärg, Thorberg, von Sydow, Almkvist,
TTallgren, Boman, Berglund, Johan Bernhard Johansson, Lyberg, Lindgren
och fröken Hesselgren;
o från andra kammaren: herrar Eriksson i Grängesberg, Hagman, Anderson i Storegården,
Hamrin, Leo, Järte, K. A. Westman, Carlsson i Stockholm, fru östlund,
Jansson i Edsbäcken, Holmdahl* och Bergström i Hälsingborg.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Bärg, Thorberg, Berglund och fröken Hesselgren, herrar Eriksson
i Grängesberg, Hagman, Leo, Carlson i Stockholm, fru Östlund och herr Bergström
i Hälsingborg.
I likhet med departementschefen hålla vi före, att då statsmakterna ‘i samhällets
eget intresse utfärdat förbud (arbetarskyddslagen) för mödrar som äro
sysselsatta i industriellt arbete att under viss tid efter barnsbörd uppehålla sitt
arbete, det också bör åligga det allmänna att genom lämpligt avvägda understöd
ekonomiskt säkerställa kvinnan under den tid yrkesarbetet sålunda är
henne förbjudet. Vid ett ordnande av frågan om moderskapsunderstöd torde
följaktligen denna grupp av barnaföderskor närmast böra komma i åtanke.
Denna uppfattning har också enhälligt uttalats av den granskningsnämnd,
som tillkallats för att yttra sig över förslaget, samt av försäkringsrådet. Vi
ansluta oss därför till den framlagda propositionen, mot vars detaljer vi ej
heller ha någon anmärkning att framställa.
Emellertid torde utan tvivel även många av de mödrar som icke falla under
arbetarskyddslagens bestämmelser vara i behov av hjälp och understöd vid
tiden närmast före och efter barnsbörden. Ehuru staten visserligen icke för
-
Andra särskilda utskottets utlåtande, Nr 2.
11
bjuder dessa mödrar att fortsätta med sitt arbete under tiden närmast efter
barnsbörden, och dessa sålunda icke synas kunna resa samma fordran på det
allmänna som de mödrar, vilka av lagen förbjudas uppehålla sitt yrkesarbete,
så torde dock såväl med hänsyn till humanitära skäl som till samhällets intresse
av släktets fortbestånd och sundhet en understödsverksamhet från det
allmännas sida även i dylika fall vara påkallad. Departementschefen och,
bland andra, granskningsnämnden och försäkringsrådet hava också uttalat, att
det skulle varit önskvärt om även andra grupper av mödrar än propositionen
avser skulle kunnat få njuta förmånen av moderskapsunderstöd, men ha omständigheterna
icke nu medgivit framläggande av förslag därom. I tvenne
motioner I: 300 och II: 421 har också frågan om utvidgning av de understödsberättigades
krets bragts på tal och föranlett yrkande därom i den förstnämnda
motionen. Här må dock erinras om att i Kungl. Maj:ts förslag till ändrade
grunder för statsbidrag till den frivilliga sjukförsäkringen föreslås, att för
alla sjukförsäkrade kvinnor obligatoriskt skulle utgå moderskapshjälp med
bidrag av statsmedel.
Det förslag till lösning av frågan om beredande av moderskapsunderstöd
som propositionen innebär, lärer endast vara att anse som en partiell lösning.
De behjärtansvärda och starka skäl som tala för en utvidgning av de understödsberättigades
krets bör också enligt vår mening leda till att utredning i
angivna syfte redan nu igångsattes. Huruvida understödet bör utgå på ensartat
sätt och under ensartade villkor till alla mödrar kan dock sättas i fråga.
Om nämligen, bland annat, behovsprincipen på sätt departementschefen utvecklat
icke bör komma till användning vid understöd åt de mödrar som lagligen
äro förhindrade att fortsätta med sitt yrkesarbete, så synes denna princip
i en eller annan form böra tillämpas med avseende å dem för vilka intet
dylikt förbud gäller. Likaledes bör övervägas, huruvida icke kommunerna
böra bidraga till understöd åt sistnämnda kategori av mödrar, enär ett dylikt
understöd givetvis komme att medföra en avlastning i fråga om fattigvårdskostnaderna,
Med anledning av vad i motionerna anförts om önskvärdheten
av att samhället upprätthåller en återkravsrätt gent emot barnafäderna, så
torde den blivande utredningen få visa om och i vad mån en dylik regressrätt
kan vara befogad och lämplig i fråga om understöd som utbetalats till andra
mödrar än dem, som enligt arbetarskyddslagen äro förhindrade att fortsätta
med sitt yrkesarbete.
På grund av vad vi anfört få vi hemställa
A. Att Kungl. Maj:ts proposition måtte av riksdagen bifallas;
B.
Att riksdagen, i anledning av i ärendet väckta motioner,
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning,
huruvida och i vilken mån rätt till moderskapsunderstöd må
kunna utsträckas att omfatta även andra barnaföderskor än de
i Kungl. Maj:ts förslag avsedda, och för riksdagen framlägga
det förslag, vartill utredningen kan föranleda.
12
Andra särskilda utskottets utlåtande, Nr
Bilaga A.
Till Riksdagens andra särskilda utskott.
I skrivelse den 15 mars 1926 har meddelats från Kungl. Socialdepartementet,
att Kungl. Maj :t anbefallt Medicinalstyrelsen att avgiva och till eder överlämna
ett beträffande Kungl. Maj:ts proposition nr 112 med förslag till förordning
angående moderskapsunderstöd åt kvinnor i visst industriellt arbete begärt utlåtande
rörande frågan om lämpligheten av arbete och kroppsrörelse under
den tid, som närmast föregår barnsbörden.
Med anledning härav får Styrelsen, som överlämnat ärendet för utredning till
medlemmen av Styrelsens vetenskapliga råd, professor Hjalmar Forssner och
som från honom erhållit en promemoria i ämnet, vilken promemoria här i avskrift
bifogas, för egen del avgiva följande utlåtande:
För en frisk kvinna är det endast nyttigt att även under havandeskapets
sista veckor deltaga i lämpligt arbete och göra lämpliga kroppsrörelser, men
sådant arbete, där kvinnan behöver lyfta och bära tunga bördor, gå på stegar
och dylikt samt överhuvud taget mera ansträngande arbete är ej lämpligt ens
för en frisk kvinna under havandeskapet och särskilt under den tid, som närmast
föregår barnsbörden. Vidare är det ej ovanligt, att för övrigt friska kvinnor
under havandeskapets senare del bliva så lätt fysiskt uttröttade, att det är
mycket önskvärt kunna befria dem från arbete under den närmast förlossningen
föregående tiden. Detta gäller i ännu högre grad de kvinnor, som under havandeskapet
förete sjukliga symptom.
RICKARD STENBECK.
F. Block.
A. E. Bastman.
Stockholm den 31 mars 1926.
Andra särskilda utskottets utlåtande, Nr 2.
13
Avskrift.
P. M. till Kungl. Medicinalstyrelsen, Stockholm.
I skrivelse av den 15 mars 1926 har Statsrådet K. Schlyter anbefallt Medicinalstyrelsen
avgiva utlåtanden till riksdagens andra tillfälliga utskott med
anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 112. Medicinalstyrelsen skulle därvid
särskilt yttra sig angående frågan om lämpligheten av arbete och kroppsrörelser
under den tid som närmast föregår barnsbörden.
Enligt min erfarenhet är det i regel nyttigt för havande att förrätta sitt
arbete även under graviditetens sista veckor. Å andra sidan finns det dels
vissa yrken, som icke lämpa sig att utföras under havandeskapets sista veckor
framför allt sådana, där kvinnan behöver lyfta och bära tunga saker, gå på
stegar eller dylikt, dels finnes det kvinnor, som under havandeskapets senare
del bliva så lätt fysiskt uttröttade, att det är mycket önskvärt kunna befria
dem från arbete den närmast förlossningen föregående tiden. Slutligen kommer
härtill, att icke så få kvinnor, särskilt ogifta sådana, icke hinna eller i alla
fall icke komma sig för att tänka på nödiga anordningar för att skaffa det nyfödda
barnet kläder, fosterföräldrar o. s. v. Mig synes därför att 19 § andra
stycket i lagen om arbetarskydd av den 29 juni 1912 är mycket lyckligt formulerat,
då härigenom de kvinnor som det önska kunna erhålla ledigt de två
sista veckorna av havandeskapet. Någon anledning till att för erhållandet
av en sådan ledighet avkräva läkarbetyg synes mig icke föreligga.
Åven stadgandet i 19 § första stycket av samma lag synes mig väl formulerat.
Det torde helt visst vara klokt att icke bestämma någon fast minimitid,
utan låta detta bliva beroende på prövning av läkare av varje särskilt fall.
Socialstyrelsens förslag att i detta avseende göra undantag för sådana kvinnor,
som nedkommit med dödfödda barn eller vilkas barn under första tiden
efter nedkomsten dött, är enligt min mening icke lyckligt. På skäl som
departementschefen med rätt framhållit, är det ingalunda ovanligt, att en förlossning
varvid barnet födes dött ofta tager moderns krafter i anspråk i större
grad än i normalt förlöpande fall.
Till sist heder jag Kungl. Styrelsen benäget ursäkta, att detta utlåtande
blivit av mig något fördröjt. Detta bar berott därpå, att en halsinfektion
sedan flera dagar och alltjämt binder mig vid sängen.
HJ. FORSSNER.
Bestyrkes å tjänstens vägnar:
G. Bergman.
14
Andra särskilda utskottets utlåtande, Nr
Bilaga B.
Till riksdagens andra särskilda utskott.
Genom remiss den 26 mars 1926 har socialstyrelsen anbefallts avgiva och till
Riksdagens andra särskilda utskott senast den 8 april 1926 överlämna yttrande
över tvenne inom första och andra kamrarna väckta likalydande motioner,
nr 300 resp. nr 427, i anledning av Kungl. Maj ds proposition nr 112 med förslag
till förordning angående moderskapsunderstöd åt kvinnor i visst industriellt
arbete. Till fullgörande härav får styrelsen anföra följande.
Motionärerna framhålla inledningsvis, att, ehuru under det senaste decenniet
viktiga åtgärder i olika avseenden vidtagits inom vårt land till barnens och i
samband därmed även deras mödrars skyddande, ytterligare åtgärder likväl
äro av behovet påkallade. Inom och utom riksdagen ha också vid upprepade
tillfällen förslag i sådant hänseende framställts. I all synnerhet har uppmärksamhet
ägnats åt spörsmålet om hjälp åt barnaföderskor och deras barn vid
tiden för nedkomsten och under amningstiden. Sistberörda fråga har, påpekas
härefter, i begränsad omfattning gjorts till föremål för framställning till
innevarande års riksdag genom Kungl. Majrts proposition nr 112 med förslag
till förordning angående moderskapsunderstöd åt kvinnor i visst industriellt
arbete.
Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag avser att under vissa villkor bereda
kvinna, som genom tillämpning av 19 § första stycket i lagen om arbetarskydd
förhindras att arbeta eller med stöd av samma paragrafs andra stycke
avhåller sig därifrån, moderskapsunderstöd med belopp bestämt i förhållande
till kvinnans årliga arbetsförtjänst på sätt i förslaget närmare angives. Motionärerna
finna syftet med förslaget synnerligen behjärtansvärt men anse, att
förslaget är byggt på sådana grunder, att det ej kan godtagas. Motionärerna,
som hysa den uppfattningen, att bestämmelserna i 19 § arbetarskyddslagen
ingalunda kunna grunda någon rätt för därav berörda kvinnor att, oberoende
av om behov därav föreligger, erhålla understöd under den tid de avhålla sig
från arbetet, rikta sig härvid särskilt mot att förslaget stadgar rätt till understöd
utan avseende å behovet samt att staten icke tillerkänts någon återkravsrätt
gentemot barnafadern.
I sitt den 2 november 1925 avgivna betänkande med förslag till reviderad
lag om arbetarskydd har styrelsen i anslutning till det stadgande i berörda förslag,
som motsvarar 19 § i den nu gällande lagen om arbetarskydd, närmare
angivit sin ståndpunkt i förevarande fråga. I principiellt avseende anför styrelsen
här:
»Enligt styrelsens mening torde någon tvekan numera knappast råda i fråga
om det berättigade i kravet, att det allmänna skall träda emellan för att få
till stånd någon anordning, som tillförsäkrar de under barnsängsledigheten från
arbetet utestängda kvinnorna skäligt understöd. Oavsett den stora betydelsen
av en dylik anordning med hänsyn till folkhälsan lär man nämligen svårligen
kunna bestrida, att staten genom sin lagstiftning på området skäligen måste
anses giva upphov åt en viss fordringsrätt till förmån för de från arbetet utestängda.
Visserligen skulle barnsängskvinnan, även om ej något förbud fun
-
Andra särskilda utskottets utlåtande, Nr 2.
15
nes, vara nödgad att under någon tid vid nedkomsten avhålla sig från arbetet,
och ledigheten vore påbjuden närmast i hennes eget och hennes barns intresse’
men den påbjudna ledigheten bleve i regel längre än den hon självmant skulle
taga ut, och behovet därav för modern och barnet vore ofta nog icke obestridligt.
Anspråk på ersättning för en del av den mistade arbetsförtjänsten synes sålunda
ur rättslig synpunkt grundat.»
En konsekvens av denna uppfattning blir tydligen, att understöd till kvinna
under den tid, som hon på grund av stadgandet i 19 § arbetarskyddslagen nödgas
avhalla sig från arbetet, bör utgå oavsett behovet, liksom att regressrätt för
det allmänna i fråga om dylikt understöd icke bör ifrågakomma. Detsamma
kan däremot icke göras gällande i fråga understöd för tid, varunder kvinna, har
rätt men ej skyldighet att avhålla sig från arbetet. Strängt taget kan nyssberörda
konsekvens också endast tilläggas giltighet beträffande understöd''för
viss del av den hd varunder kvinna är utestängd från arbetet, nämligen
den del darav da hon, därest förbud ej_ förelegat, skulle kunnat fullgöra
sitt arbete. A andra sidan torde för sistnämnda tid full ersättning för
mistad arbetsförtjänst böra beräknas. _En praktisk lösning av frågan blir
r..a r i ^ jen ..1en, som tillerkänner kvinnan understöd av angiven karaktär
tor beta den hd, hon med stöd av arbetarskyddslagen avhåller sig från arbetet
men låter understödet utgå med ett i förhållande till den normala arbetsförtjänsten
reducerat belopp.
Förevarande understödsfråga skulle enligt styrelsens uppfattning lämpligast
ta sin lösning genom införande av moderskapsförsäkring med statsbidrag i samband
med obligatorisk sjukförsäkring. För en dylik lösning uttalade sig också
riksdagen redan ar 191. Då emellertid en obligatorisk sjukförsäkring icke
nu lärer komma till stånd, och då ytterligare uppskov med frågans lösning
icke synes försvarligt, måste det anses påkallat att såsom provisorisk anordning
ti gripa offentlig understödsverksamhet. Vid dennas anordnande bör emellertid
beaktas angelägenheten av att icke hinder resas för en önskvärd snar övergång
till moderskaps försäkringen.
Såsom styrelsen antytt i sitt nyss åberopade arbetarskyddsbetänkande, låter
det givetvis tänka sig, att en direkt understödsverksamhet organiseras på ett
något annat satt, än nu av Kungl. Maj:t; föreslagits. Intet hinder torde såuncla
i och för sig möta mot att exempelvis barnavårdsnämnden i orten erhåller
i uppdrag att utbetala understödet. Likaså lärer kunna tagas under
overyagande, huruvida icke viss del av ersättningen, förslagsvis en tredjedel,
skulle gaidas av kommunen. Då understödsverksamheten säkerligen i en hel
del all skulle medföra, att eljest erforderlig fattigvårdshjälp icke behövde
meddelas, synes nämligen en uppdelning av understödet mellan staten och
kommunen icke oberättigad. Därest barnavårdsnämnd eller annan kommunal
myndighet erholle i uppdrag att utbetala understödet, torde en dylik uppdelnmg
också vara lämplig för kontrollens skull. Framhållas må emellertid, att
om understodet skulle komma att utbetalas under medverkan av kommunal
Kpft de-rfinf ifGS särJsklIt anSeläget, att detsamma bestämdes att
utgå etter möjligast enkla grunder.
F;™6? lVfCl styrei?en sallln.da anfört har styrelsen ingalunda avsett att under
nmrt
s n tiflTnT ®611 bellJärtans7ärda i det strävande, för vilket motionärerna
i U h talesman och vilket asyftar att bereda alla kvinnor, som därav
?• ° =nb 111.1°fersk1aps’™clerstod- Tvärtom anser styrelsen det vara ett vikgt
samhälleligt önskemal, att detta strävande krönes med framgång Vid dess
<illSeS’ ““ ei <B™"1 f»*oje/ellegr fLvira
sSprfStCn. n0‘10narer“ “Se -W». moder -
16
Andra särskilda utskottets utlåtande, Nr 2.
Styrelsen har emellertid velat starkt betona, att frågan om nioderskapsunderstöd
till industriarbeterskor i anledning av bestämmelserna i 19 § arbetarskyddslagen
måste noga hållas i sär från spörsmålet om allmänt moderskapsunderstöd
i den form, som av motionärerna föreslås. Enligt motionärernas förslag
skulle understödet principiellt sett utgå efter samma grunder som fattigvårdshjälp
ehuru utan sådans verkningar gentemot modern. Enligt styrelsens
i det föregående utvecklade uppfattning bör däremot moderskapsunderstöd till
industriarbeterskor utgå såsom ersättning för mistad arbetsförtjänst. Det torde
sålunda, även om motionärernas förslag om allmänt moderskapsunderstöd
skulle vinna bifall, likväl enligt styrelsens mening bliva nödvändigt att meddela
särskilda bestämmelser rörande moderskapsunderstöd åt industriarbeterskor.
För denna kategori av mödrar skulle följaktligen en anordning för allmänt
moderskapsunderstöd närmast bliva av kompletterande karaktär och komma
dessa mödrar tillgodo endast i den mån deras behov av understöd ej bleve
tillgodosett genom den för dem anordnade särskilda understödsverksambeten.
Stockholm den 7 april 1926.
GUNNAR HUSS.
Th. Furst.
Stockholm 1926. Kungl. Boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner.
261591