Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.
1
Sr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1925 kl. 1 e. m.
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om tillämplighet å vissa polismän av
föreskrifter angående fjärdingmän m. m.
Genom en den 20 mars 1925 dagtecknad, till andra särskilda utskottet
liänvisad proposition, nr 60, liar Kungl. Maj:t med åberopande av propositionen
bilagda, i statsrådet och lagrådet torda protokoll föreslagit riksdagen att
antaga här nedan intagna förslag till
1) lag om tillämplighet å vissa polismän av föreskrifter angående fjärdingsmän;
2)
lag om ändrad lydelse av 17 kap. 11 § handelsbalken;
3) lag om ändrad lydelse av 4, 162 och 163 §§ utsökningslagen;
4) lag om ändrad lydelse av 23 § i förordningen den 10 augusti 1877
om nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall;
5) lag om ändring i vissa delar av lagen den 10 juli 1899 om ersättning
av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av ämbets- eller
tjänsteman;
6) lag om ersättning till polisman för skada å kläder; samt
7) lag om ändrad lydelse av 2 § 4:o) i lagen den 26 maj 1909 om Kungl.
Maj:ts regeringsrätt.
Beträffande utredningen i ärendet tillåter sig utskottet att hänvisa till
de åberopade, i statsrådet och lagrådet förda protokollen.
Av ifrågavarande lagförslag, vilkas upphöjande till lag är betingat av att en
ny lag om polisväsendet i riket kommer till stånd, avser det under 1) upptagna
att fastslå, att nu gällande lag- och författningsbestämmelser angående
fjärdingsman skola äga tillämpning å de polismän, som enligt det genom
Kungl. Maj:ts proposition nr 58 framlagda förslaget till lag om polisväsendet
i riket skulle övertaga fjärdingsmännens uppgifter.
Genom de ändringar, som av utskottet i dess utlåtande nr 1 i anledning
av Kungl. Maj:ts nyssnämnda proposition nr 58 föreslagits i förslaget till
lag om polisväsendet i riket, har för den egentliga landsbygdens del ej blott
fjärdingsmansinstitutionen i väsentliga delar bibehållits utan även fjärdingsmansnamnet
bevarats. Yinner utskottets berörda utlåtande riksdagens bifall,
synes det under 1) anmärkta lagförslaget icke komma att erhålla betydelse
Bihang till riksdagens protokoll 1925. 11 samt. 2 avd. 2 käft. (Nr 2 — 4 ) 996 25 1
2
Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.
i avseende å andra polismän än sådana, som anställts i vissa köpingar,
ävensom för polismän, anställda jämlikt 3 § i den föreslagna lagen om polisväsendet
i riket. I avseende å nämnda polismän lärer emellertid den bestämmelse,
som upptagits i det under 1) anmärkta lagförslaget, vara erforderlig,
och någon ändring av förslagets text torde icke vara av nöden.
Beträffande de under 2)—5) anmärkta lagförslagen, vilka innefatta de legislativa
förändringar, som erfordras för att genomföra, att utmätningsman
befrias från honom nu åliggande extra ordinärt ansvar för substitut, tillåter
sig utskottet att erinra om, att utmätningsman (stadsfogde) i stad jämlikt 4 §
utsökningslagen äger att med Kungl. Maj:ts tillstånd i sitt ställe till utmätningsman
sätta annan man, som av överexekutor är antagen. Enligt 23 § i promulgationslagen
till utsökningslagen äger vidare magistrat, som utövar utmätningsmannens
befattning, till utmätningsman i sitt ställe sätta annan, som av
Konungens befallningskavande är godkänd. Jämlikt § 3 i kungl. förordningen
den 14 december 1917 om indrivning av krono- och kommunalutskylder, allmänna
avgifter m. m. samt § 7 i kungl. förordningen den 14 december 1917
angående indrivning och redovisning av böter äger slutligen utmätningsman att
åt fjärdingsman eller vederbörligen antagen exekutionsbetjänt uppdraga att
för indrivning av medel, som i förordningarna avses, förrätta utmätning av lös
egendom. I samtliga de fall, som utmätningsman sålunda må sätta annan i
sitt ställe — och med dessa fall är enligt praxis i fråga om utskylder, allmänna
avgifter och böter m. m. indrivning utan utmätning att jämställa —
har utmätningsmannen att svara för redovisningen och för den skada, som
av substitutets fel eller försummelse kan komma. Denna ansvarighet för
bristande redovisning eller fel eller försummelse inträder, oavsett huruvida
utmätningsmannen gjort sig skyldig till någon försummelse i avseende å
kontrollen över substitutet eller icke. Tillika är att märka, att utmätningsmännen
icke hava något avgörande inflytande på substitutens tillsättande
samt att någon möjlighet för utmätningsman att med förbigående av fjärdingsmän
och övriga såsom substitut anlitade befattningshavare själv verkställa
ifrågakommande förrättningar praktiskt sett icke förefinnes. Det arbete,
som åligger utmätningsmännen, skulle icke kunna medhinnas, om de sökte
att utföra detsamma utan substitutens biträde.
Det synes utskottet uppenbart, att den ansvarighet för substitut, som,
enligt vad ovan angivits, åligger utmätningsman, icke är med rättvisa och
billighet förenlig. Till denna ståndpunkt hava statsmakterna också vid olika
tillfällen anslutit sig, i det att riksdagen bifallit till densamma avlåtna propositioner
om eftergivande av statsverkets rätt till ersättning i fall, då statsverket
tillkommande medel blivit av substitut förskingrade, eller återgäldande
till vederbörande av medel, som i dylikt fall blivit till statsverket
inbetalta.
Vid nämnda förhållanden torde vägande skäl förefinnas för att genomföra
en sådan ändring av gällande bestämmelser, att utmätningsmännen befrias
från större ansvar än som följer av allmänna rättsregler, vilket, på sätt departementschefen
framhållit, i detta fall lärer innebära, att utmätningsman
Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2. 3
icke bör vara ansvarig för skada i vidare mån än den kan til] skrivas hans
egen försumlighet.
Den sålunda erforderliga ändringen har i propositionen genomförts i
huvudsak på det sätt, att staten helt fått övertaga ansvaret för tillgrepp och
förskingring av exekutionsbetjänter (fjärdingsman), anställda i städer under
landsrätt eller å landsbygden, d. v. s. i sådana fall, där ansvarigheten nu
åligger en statens tjänsteman, medan, vad angår i övriga städer anställda
exekutionsbetjänter, staten skulle övertaga ansvaret utom i det fall, att
exekutionsbetjänt tillgriper och förskingrar medel, som tillkomma vederbörande
stad. Samtidigt förutsättes, att föreskrifter om skärpt kontroll
över substituten skola utfärdas, varjämte är att erinra om att i det vid
propositionen nr 58 fogade förslaget till polisreglemente upptagits en bestämmelse
om skyldighet för polisman (fjärdingsman), på vilken liandräckningsverksamliet
ankommer, att ställa säkerhet för omliänderliavda medel.
Mot den närmare utformningen av de föreslagna bestämmelserna har utskottet
icke funnit något att erinra.
Yad angår de under 6) och 7) anmärkta lagförslagen, vilka avse att såsom
en följd av att städer och vissa köpingar i förslaget till lag om polisväsendet
i riket uttryckligen förklarats pliktiga att vidkännas kostnaden för sitt polisväsen,
fastslå, att denna princip äger tillämpning jämväl i avseende å polismans
rätt till ersättning för skada å kläder, må erinras om att dessa förslag
icke innehålla några nya regler av materiell art. Icke heller mot dessa förslag
har utskottet vid verkställd granskning funnit något att erinra.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen måtte, med bifall till Kungl. Maj:ts förevarande
proposition, antaga följande
l:o) Lag om tillämplighet å vissa polismän av föreskrifter angående
fjärdingsman.
Härigenom förordnas som följer:
\ ad i lag eller författning finnes stadgat angående fjärdingsman skall,
där ej annorledes förordnats, i tillämpliga delar gälla i avseende å polisman,
som jämlikt lagen om polisväsendet i riket finnes anställd i polisdistrikt å
landsbygden.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1926.
2:o) Lag om ändrad lydelse av 17 kap. 11 § handelsbalken.
Härigenom förordnas, att 17 kap. 11 § handelsbalken skall erhålla följande
ändrade lydelse:
Därefter skola, utan förmånsrätt sig emellan, gäldas: kyrkors, fattigkassors
och socknemagasiners fordringar hos deras föreståndare; kronans,
4
Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.
rikets ständers, städers och allmänna av Konungen stadfästade kassors,
penningeverks och inrättningars fordringar lios de tjänstemän, som äro satte
att deras inkomster uppbära, för vad av sådan uppbörd hos dem innestår;
fordringar hos utmätningsmän och andra, som äga att med utsökningsmål
taga befattning eller fått utmätningsmans uppdrag att verkställa indrivning,
för vad till dem i sådan egenskap överlämnats; så ock fordringar i övrigt
hos kronans ämbets- eller tjänstemän för egendom, som desse, i och för
ämbete eller tjänst, emottagit. Har ersättning av allmänna medel utgått för
vad av ämbets- eller tjänsteman, eller av annan, som äger att med utsökningsmål
taga befattning eller fått utmätningsmans uppdrag att verkställa indrivning,
tillgripits och förskingrats, skall, där kronan av honom söker sitt åter,
den fordran utgå med förmånsrätt, som nu är sagd.
Sedan uttages fordran å sådan på tiden efter konkursansökningens ingivande
belöpande sjukhjälp eller livränta, som det enligt lag angående ersättning
för skada till följd av olycksfall i arbete åligger gäldenären att
utgiva. ___
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1926, men skall icke äga tillämpning
i konkurs, vari beslut om egendomsavträde tidigare meddelats.
3:o) Lag om ändrad lydelse av 4, 162 och 163 §§ utsökningslagen.
Härigenom förordnas, att 4, 162 och 163 §§ utsökningslagen skola erhålla
följande ändrade lydelse:
I Stockholm, så ock i annan stad, där utmätningsmannabefattningen anses
icke kunna av en stadsfogde ensam fullgöras, må, om Konungen finner gott
sådant medgiva, stadsfogde äga att för bestämt fall i sitt ställe till utmätningsman
sätta annan man, som av överexekutor är antagen. Ej må
stadsfogde åt annan uppdraga försäljning av fartyg, som i 94 § sägs, ej
heller fördelning av köpeskilling för lös egendom i fall, då enligt 140 eller 141 §
sammanträde för fördelningen erfordras; och äge Konungen även i övrigt
föreskriva villkor för stadsfogdes rätt att i sitt ställe sätta annan man.
162 §''
Är ej utmätning förrättad och, där lös egendom av annat slag, an i 163
och 165 §§ sägs, tagits i mät, försäljning därav verkställd inom två månader,
sedan landsfiskal emottagit de handlingar, som i 54 och 56 §§ nämnas, och
inom en månad, sedan stadsfogde sådana handlingar emottagit; svare utmätningsmannen
själv för det belopp, varför utmätning bort ske, i den mån
han ej förmår visa, att skada av dröjsmålet icke uppkommit.
Styrker utmätningsmannen, att borgenär himnat gäldenär anstånd med
betalningen eller att för utmätning eller försäljning mött hinder, som utmätningsmannen
ej kunnat förekomma, vare lian från all ansvarighet fri.
Möter sådant hinder, bör det, vid äventyr att det eljest ej må till ursäkt
Andra särsJcilda utskottets utlåtande Nr 2. 5
räknas, genast antecknas i den dagbok, som skall ay utmätningsmannen
hållas.
Har för bestämt fall utmätningsman sist andra söckendagen efter emottagandet
av de i 54 och 56 §§ omförmälda handlingarna i sitt ställe, enligt
vad särskilt linnes stadgat, satt annan till utmätningsman samt därom
omedelbart gjort anteckning i dagboken, skall den ansvarighet, som enligt
vad ovan sagts åligger utmätningsmannen, i stället gälla den till utmätningsman
satte; dock skall hinder, som avses i andra stycket, för att lända
denne till ursäkt genast skriftligen anmälas hos utmätningsmannen.
163 §.
Ar fartyg, i annat fall än i 165 § sägs, eller gods i fartyg utmätt, eller
skall utmätt fordran eller rättighet säljas, och varder ej det utmätta sålt å
landet inom tre månader och i stad inom två månader efter det utmätningsmannen
emottagit de i 54 och 56 §§ nämnda handlingar; vare om ansvarigheten
lag som i 162 § sägs.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1926.
4:o) Lag om ändrad lydelse av 23 § i förordningen den 10 augusti 1877
om nya utsökningslagens införande och vad i avseende
därå iakttagas skall.
Härigenom förordnas, att 23 § i förordningen den 10 augusti 1877 om
nya utsökningslagens införande och vad i avseende därå iakttagas skall, enligt
detta lagrums lydelse i lagen den 11 oktober 1912 (nr 212), skall i nedan
angivna del erhålla följande ändrade lydelse:
Finner-----—--efterrättelse:
1. Magistrat äge att för visst fall till utmätningsman i sitt ställe sätta
annan, som av Konungens befallningsliavande godkänd är; dock må magistrat
ej åt annan uppdraga försäljning av fast egendom eller av fartyg, som i 94 §
i nya lagen sägs, ej heller fördelning av köpeskilling för fast egendom eller
för lös egendom i fall, då enligt 140 eller 141 § i samma lag sammanträde
för fördelningen erfordras.
2. Det--------— utföres.
3. Vad — — — — — — — — — äro.
4. Skall-----—---— magistrat.
5. I---—------överexekutor.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1926, och skall i följd härav från
och med samma dag sista stycket i övergångsbestämmelsen till lagen den
14 juni 1917 om ändring i vissa delar av utsökningslagen upphöra att gälla.
6
Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.
5:o) Lag om ändring i vissa delar av lagen den 10 juli 1899 om ersättning
av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats
av ämbets- eller tjänsteman.
Härigenom förordnas, dels att rubriken till lagen den 10 juli 1899 om
ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av
ämbets- eller tjänsteman, skall erhålla följande ändrade lydelse: »Lag om
ersättning av allmänna medel i vissa fall för skada, som förorsakats av
ämbets- eller tjänstemän med flera», dels att 5 § i nämnda lag skall erhålla
den ändrade lydelse, nedan sägs, och dels att till lagen skall såsom dess
6 § fogas ett stadgande av nedanstående avfattning:
5 §-
Vad förut i denna lag är stadgat skall äga tillämpning jämväl där ämbetseller
tjänsteman, varom i 1 § sägs, tillgriper och förskingrar
vad han fått om händer enligt lagen om införsel i avlöning, pension eller
livränta,
gods, penningar eller annat, som vid handräckning enligt lagen om avbetalningsköp
av honom tagits om händer,
vad han fått om händer enligt särskilda stadganden om indrivning av
kommunalutskylder, allmänna avgifter med mera,
influtna bötesandelar, vilka ej tillkomma kronan, eller
vad för fullföljd av talan blivit nedsatt och å tjänstens vägnar av honom
tagits om händer;
så ock där landsfiskal tillgriper och förskingrar andra medel, som av
honom å tjänstens vägnar till redovisning emottagits.
I fall, som i denna § sagda äro, skall dock ersättning av allmänna medel
ej utgå för vad ledamot i magistrat eller stadsfogde tillgriper och förskingrar
av stadens medel.
6 §•
Vad ovan finnes stadgat om ämbets- eller tjänsteman skall i tillämpliga
delar gälla i avseende å en var annan, som enligt 1 kap. utsökningslagen
eller 23 § i förordningen den 10 augusti 1877 om nya utsökningslagens införande
med mera äger att med utsökningsmål taga befattning, så ock å den,
som enligt särskilda stadganden om indrivning av kommunalutskylder, allmänna
avgifter med mera eller om indrivning och redovisning av böter av
utmätningsman erhållit i uppdrag att verkställa indrivning eller utmätning;
dock skall ersättning av allmänna medel ej utgå för vad exekutionsbetjänt
i stad, som icke lyder under landsrätt, tillgriper och förskingrar av stadens
medel.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1926, men skall icke äga tillämpning
i avseende å tillgrepp och förskingring, som dessförinnan skett.
Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.
7
6:o) Lag om ersättning till polisman för skada å kläder.
Härigenom förordnas som följer:
1 §-
Har polisman fått sina kläder sönderrivna eller eljest skadade under utövning
av polistjänst, därunder inbegripen, vad angår polisman, som är
anställd i polisdistrikt å landsbygden, jämväl handräckningsverksamhet,
äge rätt till ersättning härför. Ersättningen skall gäldas av statsverket eller,
om polismannen jämlikt 2, 5 eller 6 § i lagen om polisväsendet i riket är
anställd i polisdistrikt, vilket utgöres av stad eller av köping, som enligt
särskild bestämmelse är pliktig att bekosta för köpingen erforderlig polispersonal,
samt skadan ej inträffade under tjänstgöring, som polismannen
jämlikt 5 eller 6 § i sagda lag liaft att fullgöra utom det område, för
vilket han är anställd, av polisdistriktet.
Länsstyrelsen bestämme det ersättningsbelopp, som må tillkomma polismannen.
Ansökning om ersättning må icke ske senare än tre månader efter
det skadan skedde, där icke sökanden visar laga förfall, och skall vara åtföljd
av utredning angående skadans uppkomst och värde.
Beslut om ersättning, varom ovan sägs, gånge i verkställighet ändå att
det icke vunnit laga kraft. Skriftligt besked om beslutet skall, där det begäres,
utan avgift tillhandahållas ersättningssökanden.
2 §.
Har skada, som i denna lag sägs, orsakats genom brottslig gärning, pröve
domstolen i samband med åtal för den brottsliga gärningen, på yrkande av
allmän åklagare, om och intill vilket belopp tilltalad, som orsakat skadan,''
skall återgälda statsverket eller polisdistrikt ersättning, som enligt denna
lag utgivits eller kan komma att utgivas.
3 §•
Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av
Konungen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1926, från och med vilken dag
lagen den 30 mars 1920 om ersättning i vissa fall av allmänna medel till
polisman för skada å kläder skall upphöra att gälla.
7:o) Lag om ändrad lydelse av 2 § 4:o) i lagen den 26 maj 1909
om Kungl. Majrts regeringsrätt.
Härigenom förordnas, att 2 § 4:o) i lagen den 26 maj 1909 om Kungl.
Maj:ts regeringsrätt, enligt detta lagrums lydelse i lagen den 4 juli 1913
(nr 115), skall erhålla följande ändrade lydelse:
4:o) mål om avlöningsförmåner, därunder inbegripet provision, anmärknings-
och aktoratsarvode, ersättning för viss förrättning eller visst uppdrag,
8
Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.
bostadsförmån, hyresbidrag, sjukvård, beklädnadsersättning och dylikt, om
resekostnads- och traktamentsersättning, om delaktighet i eller avgifter till
pensionsinrättning eller annan sådan allmän anstalt eller kassa, om rätt till
pension eller dylik förmån, allt enligt gällande föreskrifter eller överenskommelser;
mål
om ersättning till polisman för skada å kläder;
mål om annan ersättning, såvitt den enligt gällande författningar utgår
av statsmedel och anspråket ej är framställt mot riksförsäkringsanstalten;
mål om sådant bidrag eller understöd av statsmedel, som statskontoret,
tillsynsmyndigheten över sjukkasseväsendet eller Konungens befallningshavande
enligt gällande författningar må bevilja eller skall på rekvisition
utbetala; _
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1926.
Stockholm den 14 maj 1925.
På andra särskilda utskottets vägnar:
CARL HEDERSTIERNA.
Vid detta ärendes behandling hava närvarit:
från första kammaren: herrar Hederstierna, Kvarnzelius, Lindblad, von Sneidern,
Tengdahl, Edw. Larson*), John Karlsson*) och Carl Eriksson;
från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, Johanson i Huskvarna,
Hedlund i Östersund, Olsson i Gävle, Bengtsson i Norup *), Olsson i Kullenbergstorp,
Björkman, Västberg, Björk och Ernfors.
*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.