Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

1

Nr J.

Ankom till riksdagens kansli den 14 maj 1925 kl. 1 e. m.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med
förslag till lag om ''polisväsendet i riket m. m.
jämte i ämnet väckta motioner.

Genom en den 20 februari 1925 dagtecknad proposition, nr 58, har Kungl.
Maj:t, med åberopande av ett propositionen bilagt, i statsrådet fört protokoll,
föreslagit riksdagen att dels antaga här nedan intagna förslag till

1) lag om polisväsendet i riket;

2) lag om ändrad lydelse av 1 § i stadgan den 13 juni 1913 (nr 79) om
proportionellt valsätt vid vissa val inom landsting och stadsfullmäktige
m. m.; samt

3) förordning med vissa bestämmelser angående befattningshavares vid
polisväsendet rätt till lön och pension m. m.;

dels bemyndiga Kungl. Maj.t att i huvudsaklig överensstämmelse med
ett likaledes här nedan intaget förslag utfärda tillägg till reglementet den
31 december 1919 (nr 878) för statens anstalt för pensionering av folkskollärare
m. fl.

Yid propositionen finnes därjämte såsom bilaga fogat ett förslag till polisreglemente
för riket, i avseende vara riksdagen lärer hava att framföra
de önskemål, som kunna finnas befogade.

I samband med propositionen, som hänvisats till andra särskilda utskottet,
har utskottet till behandling förehaft följande, med anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen

inom första kammaren:

nr 294 av herr Dahl,

nr 295 av herr Clemedtson m. fl.,

nr 296 av herr Booth, och

nr 297 av herrar Andersson, Karl Emil, och Tjäll gren, samt

inom andra kammaren:
nr 391 av herr Pettersson i Köping m. fl.,
nr 392 av herrar Olsson i Kamsta och Schill,
nr 395 av herr Heiding m. fl.
nr 433 av herr Laurén,
nr 434 av herr Bengtsson i Norup m. fl.,
nr 435 av herr Magnusson i Tumhult in. fl.,
nr 436 av herr K. A. Westman m. fl.,

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 11 saml. 2 avd. 1 höft. (Nr 1.) 974 25 1

2

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Huvuddragen
av den föreslagna
polisorganisationen.

nr 437 av herr Järte,

nr 438 av herr Hage och

nr 439 av herr Jönsson i Be vinge.

Vissa av motionerna innefatta därjämte yrkanden, avseende en till utskottet
jämväl hänvisad, den 20 februari 1925, nr 59, dagtecknad proposition
angående anslag till polisväsendet i riket m. m. Till dessa yrkanden
kommer utskottet att återkomma i samband med behandlingen av sistberörda
proposition.

Huvuddragen av den polisorganisation, som i först omförmälda proposition,
nr 58, föreslås, äro följande: För polisväsendets upprätthållande skulle
riket vara indelat i polisdistrikt. Stad, liksom köping, som enligt särskild
bestämmelse är pliktig att bekosta för köpingen erforderlig polispersonal,
skulle bilda särskilt polisdistrikt. Å landsbygden i övrigt skulle landsfiskalsdistrikten
vara indelade i polisdistrikt pa sadant sätt, att såsom regel i
varje polisdistrikt åtminstone en polisman kunde antagas erhålla full sysselsättning.
Där på grund av särskild omständighet visst område icke lämpligen
kunde sammanföras'' med annat till ett polisdistrikt, skulle området
kunna bilda eget distrikt utan fullt sysselsatt personal. För den lokala
polisverksamheten, varunder för landsbygdens del inbegrepes ej blott, såsom
i städerna, egentlig polisverksamhet utan även biträde vid åtgärd i utsökningsmål,
vid indrivning av utskylder eller böter samt vid annan handräckning,
skulle polismän anställas i de olika polisdistrikten. För ordningens
upprätthållande å viss ort vid enstaka tillfällen skulle därjämte å landsbygden
ordningsmän kunna tillsättas.

Förstärkning av de lokala polisorganisationerna skulle kunna erhållas på
två sätt. Dels skulle landsting vara berättigat att uppsätta polisavdelningar
för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet inom landstingsområdet.
Dels skulle städer med minst 10,000 invånare ävensom en av
Konungen bestämd stad i län, där stad med minst 10,000 invånare saknades,
vara skyldiga att för varje fullt tal av 10,000 invånare tillhandahålla en
reservpolisman, dock minst tre, för att utom vederbörande stationsort användas
till biträde vid upprätthållande av allmän ordning och säkerhet.

Till förbättring av kriminalpolisen skulle de städer, som skulle tillhandahålla
reservpolismän, enligt 6 § 1 stycket i det under 1) anmärkta lagförslaget
vara pliktiga att hålla i polisskola utbildad kriminalpolispersonal, varjämte
närmast för övriga städers och landsbygdens behov skulle i förstnämnda
städer, efter Konungens förordnande, anställas kriminalpolispersonal
för kriminalpolisverksamhet huvudsakligen utom stationsorten. Dylika för
mindre städer och landsbygdens behov avsedda kriminalpolismän skulle även
kunna stationeras i andra städer än de först nämnda, därest vederbörande
stad frivilligt inrättade egen kriminalpolisavdelning.

Polisverksamhetens upprätthållande skulle vara en kommunal angelägenhet,
som det skulle åligga vederbörande polisdistrikt att ombesörja. Beslutanderätten
skulle tillkomma vederbörande kommunala representation eller, om
dera till ett polisdistrikt sammanförda kommuner jämväl bildade kommunal -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 3

förbund, förbundets direktion. Yid uppenbart åsidosättande av de polisdistrikten
åliggande skyldigheterna skulle statsmyndighet äga att ingripa
och, därest icke rättelse i anledning av framställd erinran vidtoges, genom
för polisdistrikten bindande förordnanden och i sista hand genom vitesföreläggande
framtvinga ett behörigt fullgörande av förpliktelserna.

Polispersonalen skulle i olika avseenden säkerställas. Sålunda skulle
polisdistrikten och landstingen förklaras pliktiga att skäligen avlöna de vid
deras polisväsen anställda befattningshavarna, att med skälig pension förse
ordinarie befattningshavare, att då befattningshavare avlidit i följd av skada,
som åsamkats i tjänsten, till hans änka och barn utgiva skäligt familjeunderstöd
samt att till avliden befattningshavares dödsbo utbetala skälig begravningshjälp.
Beslut angående avlöning, pensionering, familjeunderstöd eller
begravningshjälp skulle underställas länsstyrelsens prövning.

Befogenhet att tillsätta ordinarie befattningshavare, att från tjänsten skilja
icke konstituerade ordinarie befattningshavare och extra befattningshavare
med minst två års sammanhängande anställning ävensom att avgöra vissa
viktigare disciplinfrågor skulle enligt 11 § i det under 1) anmärkta lagförslaget
tillkomma en för Stockholm, liksom för varje län tillsatt polisstyrelse, i varje
säl skilt fall bestående utav två av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter samt av
tre ledamöter, utsedda antingen av stadsfullmäktige i stad, som skulle hava
att tillhandahålla reservpolismän, eller ock av landsting. Av de av Kungl.
Maj:t tillsatta ledamöterna, vilka skulle vara styrelsens ordförande och vice
ordförande, skulle den ene vara ordinarie lagfaren underdomare.

I kommun, som bildade eget polisdistrikt, skulle enligt 12 § i nyssnämnda
lagförslag kommunen äga att tillsätta en av fem personer bestående
polisnämnd, vilken skulle hava att dels upprätta förslag till stat för polisväsendet
samt till erforderliga ändringar i dess polisorganisation, dels besluta
i ärenden angående förvaltningen av de till polisväsendet anslagna
medlen och av de för polisväsendet använda fastigheterna och dels till
vederbörande myndigheter avgiva yttranden och göra framställningar i frågor
av betydelse för polisväsendet.

Den sålunda föreslagna organisationen skulle bekostas av vederbörande
polisdistrikt eller landsting med vissa undantag. Sålunda skulle statsverket
vidkännas hela personalkostnaden för sådana kriminalpolismän, som vid
vissa städers kriminalpolisavdelningar skulle anställas för verksamhet huvudsakligen
utom staden. Vidare skulle statsverket bidraga med en tredjedel
till personalkostnaden för den polispersonal, som skulle anställas för landstingsområde
eller i annat polisdistrikt å landsbygden än köping, som på
grund av särskild bestämmelse är skyldig att bekosta för köpingen erforderlig
personal. Slutligen skulle statsverket hava att utgiva viss gottgörelse till
de städer, som skulle tillhandahålla reservpolismän, ävensom betala de särskilda
kostnader, som kunde föranledas av att polisman användes för verksamhet
utom det område, för vilket han vore anställd.

De föreslagna bestämmelserna skulle träda i kraft i fråga om städer och
därmed jämställda köpingar samt landstings polispersonal den 1 januari

4

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Väckta

motioner.

1926, medan polisdistrikt å den egentliga landsbygden icke skulle vara
pliktigt att före den 1 januari 1932 hava anordnat sitt polisväsen enligt de
nya reglerna.

Beträffande det tidigare arbetet på en reform av polisväsendet liksom
beträffande motiveringen till det nu refererade förslaget tillåter sig utskottet
att hänvisa till propositionen.

I den av lierr Dahl väckta motionen föreslås,

att riksdagen måtte för sin del antaga sådan lydelse av 11 och 12 §§ i
det under 1) upptagna lagförslaget och av övergångsbestämmelsen till detsamma,
att bl. a. befogenhet att pröva frågor om tillsättning och entledigande
skulle överlämnas i Stockholm åt överståthållarämbetet, i annan stad,
där polismästare funnes, åt denne jämte två ledamöter av magistraten, i
stad, där polismästare ej funnes, åt magistraten eller stadsstyrelsen samt på
landsbygden åt länsstyrelsen, att viktigare frågor rörande disciplinär bestraffning
skulle hänskjutas till en för varje landstingsområde eller stad,
som ej deltoge i landsting, tillsatt polisnämnd, bestående av en av Kungl.
Maj:t tillsatt ordinarie lagfaren underdomare såsom ordförande samt två
ledamöter, utsedda av landstinget eller stadsfullmäktige, samt att Kungl.
Maj:t skulle i vissa fall, då i polisdistrikt å den egentliga landsbygden synnerligt
behov av en förbättring av polisväsendet förelåge, äga att förordna,
att den föreslagna lagen skulle erhålla tillämpning för distriktet från och
med av Konungen bestämd dag före den 1 januari 1932.

I den av herr Clemedtson m. fl. väckta motionen hemställes

att riksdagen med avslag å Kungl. Maj:ts proposition nr 58 med förslag
till lag om polisväsendet i riket ville i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla
om utarbetande snarast möjligt av nytt förslag till lag om polisväsendet
under beaktande av de synpunkter, särskilt i avseende å landsbygdens polisväsen,
som i motionen närmare utvecklats.

I den av herr Booth väckta motionen hemställes,

att de bestämmelser, som innehållas i 11 och 12 §§ i den genom Kungl.
propositionen nr 58 till innevarande års riksdag föreslagna lag om polisväsendet
i riket, samt de övriga föreskrifter i samma lag, som hava avseende
å de i nämnda paragrafer omförmälda polisstyrelser och polisnämnder,
icke måtte av riksdagen antagas.

I den av herrar Andersson, Karl Emil, och Tjällgren väckta motionen anföres
bland annat: Landsfiskalsdistrikts indelning i polisdistrikt borde endast,
där det vore erforderligt för allmän ordning och säkerhet, ske på sådant
sätt, att i varje polisdistrikt åtminstone en polisman kunde antagas erhålla
full sysselsättning. Ordförandeskapet i de föreslagna polisstyrelserna borde
anförtros åt vederbörande landshövding. Den av Kungl. Maj:t förordnade
vice ordföranden i polisstyrelsen borde, med bibehållande av det i propositionen
uppställda kravet på innehav av ordinarie lagfaren domarebefattning,
tillsättas för den tid lian innehade dylik befattning inom länet. Övriga

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

5

ledamöter av polisstyrelse borde väljas för en tid av åtta kalenderår. Statsverkets
bidrag till landstingens personalkostnader liksom till personalkostnaderna
i polisdistrikt å den egentliga landsbygden borde bestämmas till
50 %. På grund av det anförda hemställdes,

att utskottet ville dels föreslå riksdagen att antaga i motionen angivna
ändringar i Kungl. Maj:ts förslag till polisväsen och att utskottet måtte utarbeta
därför erforderlig lagtext, dels vidtaga de övriga ändringar i Kungl.
Maj:ts förslag med avseende å författningstext och anslag, som vore en
konsekvens av de i motionen angivna.

I den av herr Pettersson i Köping m. fl. väckta motionen hemställes,
att 12 § 1 mom. första stycket i Kungl. Maj:ts förslag till lag om polisväsendet
i riket måtte erhålla följande lydelse:

»I kommun, som bildar eget polisdistrikt, må polisnämnd tillsättas; dock
är stad och köping, vars invånarantal uppgår till minst 4,000, skyldig att
tillsätta dylik nämnd».

I den av herrar Olsson i Kamsta och Sehill väckta motionen anföres bland
annat: Inom ramen för den polisorganisation, som Kungl. Maj:ts proposition
avsåge att skapa, ginge det mycket väl för sig att uppbringa det antal polismän,
som på landsbygden fordrades för att upprätthålla allmän ordning och
säkerhet samt verkställa spaning och annan undersökning angående brott
utan att den nyorganisation för landsbygden, som propositionen skisserade,
behövde komma till stånd. Länsstyrelsen borde erhålla befogenhet att i fall
av behov ålägga kommun att anställa polisman. Bestämmelse borde upptagas
om rätt att för landsbygdens behov utnyttja redan befintliga arrestlokaler
i städer och stadsliknande samhällen, därvid gottgörelse borde utgå
av statsmedel. På grund härav hemställdes,

att riksdagen, med förklarande av att Kungl. Maj:ts proposition nr 58 med
förslag till lag om polisväsendet i riket icke kunnat i oförändrat skick bifallas,
måtte för sin del antaga lag om polisväsendet i riket i huvudsaklig
anslutning till Kungl. Maj:ts proposition, nr 58, men med de förändringar
och inskränkningar, som i motionen angivits.

I den av herr Heiding m. fl. väckta motionen hemställes,
att riksdagen med avslag å Kungl. Maj:ts propositioner nr 58 och 59
måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om förslag till polisväsendets
ordnande genom uppsättandet av reservpoliskårer, lydande under
respektive länsstyrelser.

I den av herr Laurén väckta motionen hemställes,

att riksdagen måtte besluta sådan ändring i förslaget till lag om polisväsende
i riket, att till polisdistriktskostnader för avlöning och pensionering
av kriminalpolisman, som avses i 6 § första stycket, och för begravningshjälp
till sådan kriminalpolismans dödsbo statsverket skall bidraga med en
fjärdedel och att statsverkets bidrag till personalkostnaden i polisdistrikt å
den egentliga landsbygden bestämmes till en fjärdedel.

I den av herr Bengtsson i Norup m. fl. väckta motionen hemställes,
att riksdagen vid omorganisationen av polisväsendet i riket måtte besluta,

Utskottet.

6 Andra särskilda utskottets utlåtande Kr 1.

att statsbidraget till landskommunernas polismäns avlöning måtte utgå med
50 %.

Den av herr Magnusson i Tumhult m. fl. väckta motionen är likalydande
med den av lierr Clemedtson m. 11. väckta.

Den av herr K. A. Westman m. fl. väckta motionen är likalydande med den
av herrar Andersson, Karl Emil, och Tjällgren väckta.

Den av herr Järte väckta motionen är likalydande med den av herr Dahl
väckta.

I den av herr Hage väckta motionen hemställes,

att riksdagen måtte, vid eventuellt bifall i huvudsak till Kungl. Maj:ts
proposition nr 58, göra den ändringen i förslaget till lag om polisväsendet
m. m., att stad med under 30,000 invånare ej genom skyldighet att hålla tre
reservpoliser måtte påläggas en i förhållande till stadens storlek större ekonomisk
förpliktelse än stad med fullt 30,000 invånare och däröver.

I den av herr Jönsson i Bevinge väckta motionen anföres bland annat:
Bättre än att över lag tvinga även den landsbygd, som icke hade behov av
någon särskild ordningspolis, att anskaffa sådan syntes vara att reformera
fjärdingsmansinstitutionen samt låta densamma fortleva i de fall, kommunerna
detta önskade. En lämplig utväg därvidlag syntes vara, att minimilön fastställdes
för fjärdingsman samt minimifolkmängd för fjärdingsmansdistrikt.
Därest den av Kungl. Maj:t föreslagna kriminalpolisen ej kunde anses tillfyllest
för brotts upptäckande och beivrande, syntes en lämplig utväg vara
den av Malmöhus läns landsting beträdda, att organisera en särskild ordnings-
och detektivpolis under ledning av en framstående fackman. På grund
härav hemställdes,

att i Kungl. Maj:ts förslag till lag om polisväsendet i riket måtte vidtagas
den förändringen, att inrättande av polisdistrikt på landsbygden skulle
bero på frivilligt beslut härom av kommunerna; samt

att fjärdingsmansinstitutionen omorganiserades i ungefärlig överensstämmelse
med vad i motionen skisserats i syfte att göras bättre lämpad för sina
uppgifter.

Frågan om en reform av rikets polisväsen har under senare tid vid olika
tillfällen varit föremål för behandling i riksdagen. Motioner i ämnet hava
sålunda väckts vid 1904, 1905, 1906 och 1924 års riksdagar, och en proposition
med förslag till lag om polisväsendet i rikets städer blev år 1918
förelagd riksdagen. Om emellertid dessa förslag icke lett till något positivt
resultat, lärer anledningen härtill ingalunda vara att söka däri, att behov
av en förbättrad lagstiftning icke ansetts förefinnas. Tvärtom är det enligt
utskottets förmenande uppenbart, att polisväsendet i olika avseenden tarvar
en förbättring. Organisationen av den s. k. extrapolisen på landsbygden är
sålunda icke tillfredsställande. Detsamma gäller i vissa avseenden om fjärdingsmansinstitutionen.
Saknaden av skolad detektivpersonal gör sig särskilt
på landsbygden och i mindre städer alltmera kännbar. En lagstadgad ordning
för tillgodoseendet av behovet av reservpolispersonal för upprätthållande

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 7

av allmän ordning och säkerhet kan knappast längre undvaras. Och slutligen
måste polispersonalens tjänsteställning underkastas en reglering.

Det nu framlagda förslaget är närmast föranlett av riksdagens skrivelse
den 8 april 1924, nr 83, vari riksdagen anhöll, att Kungl. Maj:t ville ägna
frågan om omorganisation av rikets polisväsen förnyat övervägande och
fortsatt utredning, därvid jämväl borde undersökas, huruvida en allmän
polisförfattning för rikets städer och därmed jämförliga orter, så ock andra
partiella reformer på ifrågavarande område lämpligen kunde genomföras i
avvaktan på en slutlig lösning av polisreformen i dess helhet, samt för riksdagen
framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda.

I det förslag, som nu i anledning av riksdagens skrivelse framlagts, har
man sökt åstadkomma ett praktiskt sett fullständigt ordnande av polisväsendet.
Härigenom har enligt utskottets mening möjligheten att nå en bestående
lösning av förefintliga reformspörsmål i hög grad ökats. Angelägenheten
av att redan i år nå en dylik lösning, som på ifrågavarande område
måste anses synnerligen önskvärd, har också för utskottet varit av avgörande
betydelse.

Utskottet har icke några anmärkningar att framställa mot själva den
princip, varpå förslaget är byggt, nämligen att den lokala polisorganisationen
göres till en kommunal angelägenhet, till vars bekostande staten bidrager
allenast i sådana fall, i vilka nyregleringen ålägger kommunerna nya, med
ökade utgifter förenade förpliktelser. Däremot har den närmare utformningen
av organisationen i åtskilliga viktiga avseenden synts utskottet icke kunna
godtagas. Medan utskottet icke haft någon principiell erinran mot förslagets
reserv- och kriminalpolisorganisation, hava de ändringar, som i propositionen
föreslagits i avseende å landsbygdens personalorganisation och beträffande
sättet för polispersonalens tillsättande synts utskottet innefatta allt för stora
och omfattande omläggningar av nu förefintliga anordningar. Men de ändringar
i de framlagda förslagen, som för ett beaktande av de synpunkter, vilka
enligt utskottets förmenande i sistnämnda avseenden måste vara vägledande,
har utskottet funnit sig både kunna och böra vidtaga, och det har i själva
verket visat sig vara för utskottet möjligt att med bibehållande av propositionens
legislativa ram framlägga ett positivt förslag i ämnet.

Vad först angår personalorganisationen å landsbygden har utskottet, såsom
redan antytts, funnit en reform av behovet påkallad, men utskottet har icke
kunnat bliva övertygat om att man därvid bör gå så långt, att man helt avskaffar
den nuvarande fjärdingsman sinstitutionen för att ersätta f järdingsmännen
med polismän, vilka skola hava att helt ägna sig åt sina befattningar.
Utskottet vill visserligen icke bestrida, att å vissa orter den verksamhet,
som enligt förslaget skall å landsbyrgden ombesörjas av polismännen,
lämpligen kan och bör uppdragas åt yrrkesmiin i enlighet med vad förslaget
innehåller. Men i ett synnerligen stort antal fall torde på den egentliga
landsbygden, där polisverksamheten väsentligen måste bestå av indrivningsarbete,
denna polisverksamhet bättre och billigare kunna ombesörjas av befattningshavare
av de nuvarande fjärdingsmannens typ, vilka hava befattningen

8

Andra särskilda utskottets ''utlåtande Nr 1.

såsom en bisyssla vid sidan av annan verksamhet. De stora tjänstgöringsområden,
som ett genomförande av förslaget skulle medföra, skulle också
sannolikt draga med sig olägenheter i olika avseenden. Utskottet har därför, i
enlighet med vad som förordats i åtskilliga av de i ämnet väckta motionerna,
funnit sig böra föreslå, att fjärdingsmansinstitutionen bibehålies, om ock i
något modifierad form. Då någon principiell arbetsfördelning emellan fjärdingsmän
och extra polismän icke finnes, torde det vara lämpligt, att fjärdingsmansinstitutionen
får omfatta jämväl de extra polismännen. Tillser man,
att kommunerna otvetydigt förpliktas att till kronobetjäningens biträde anställa
all den personal, som är av nöden för ett behörigt ombesörjande av polisverksamheten
i den utvidgade betydelse, vari detta uttryck fattas i förslaget, ger
man vidare länsstyrelserna möjlighet att tillskapa distrikt för fullt sysselsatt
personal i de sannolikt icke alltför vanliga fall, där ett dylikt sammanförande
av kommuner till gemensamma distrikt är av ett särskilt behov påkallat, och
säkerställer man slutligen befattningshavarna med avseende å såväl ekonomiska
förmåner som tjänsteställning, torde man i övrigt sakna anledning
till några väsentligare omläggningar av det nuvarande landsbygdssystemet.
I enlighet med det anförda har utskottet omarbetat förslagets hithörande
bestämmelser. Därvid har utskottet till säkerställande av fjärdingsmännens
ekonomiska ställning bibehållit förslagets bestämmelser om underställning
av beslut, som angår befattningshavare tillkommande förmåner av pekuniär
art. Säkerställandet i avseende å tjänsteställning har genomförts på det sätt,
att beträffande fjärdingsmännen föreslagits; att de icke längre skola tillsättas
på viss bestämd tid och att de icke skola kunna i administrativ ordning
entledigas annat än på grund av bristande lämplighet för tjänsten eller såsom
påföljd av svår försummelse däri. I det förra fallet skulle bestämmanderätten
tillkomma länsstyrelsen, i det senare fallet ett särskilt s. k. poliskollegium,
för vilket närmare skall redogöras i det följande. En ännu säkrare ställning
skulle enligt utskottets förslag tillförsäkras fullt sysselsatta fjärdingsmän.
Dessa skulle nämligen kunna komma i åtnjutande av de rättigheter, som
enligt propositionen tillkomma ordinarie personal, varav skulle följa, att de,
sedan de efter högst fem års tjänstgöring erhållit ständigt förordnande, icke
skulle kunna i förenämnda ordning avsättas annat än genom poliskollegiums
beslut och såsom påföljd av svårt tjänstefel. Att dessa ordinarie befattningshavare
i stort sett komma att motsvaras av de nu i Samhällen med sammanträngd
befolkning anställda polismännen, torde knappast behöva påpekas.

Yad angår sättet för polispersonalens tillsättande hava i vissa motioner
betänkligheter uttalats mot att med förbigående av de för den allmänna
ordningens och säkerhetens upprätthållande ansvariga myndigheterna överlämna
befogenheten att avgöra viktigare frågor om tillsättande och entledigande
av befattningshavare vid polisväsendet åt en delvis av kommunala
representationer tillsatt polisstyrelse. Dessa betänkligheter hava även kommit
till uttryck inom utskottet. Till följd av de meningsskiljaktigheter, som
sålunda förefinnas, och för att kunna uppnå ett positivt resultat, har utskottet
sökt att finna en samlingslinje och har trott sig funnit en sådan i

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

9

det förslag, som av utskottet framlägges. Detta förslag innebär, att de myndigheter,
som hava att svara för rättssäkerhetens upprätthållande, bibehållas
vid befogenheten att själva utse dem, som därvid skola vara dom behjälpliga.
Enligt utskottets förslag blir det sålunda vederbörande länsstyrelse, vilken
såväl för städerna som för landsbygden skall utöva ifrågavarande befogenhet.

Genom de föreslagna polisstyrelserna har propositionen velat möjliggöra
ett på en gång statligt och kommunalt inflytande på omförmälda frågors avgörande.
Göres tillsättningsmyndigheten, såsom utskottet föreslagit, rent statlig,
torde i annan ordning böra sörjas för att det nödiga kommunala inflytandet
säkerställes. Detta torde lämpligen kunna ske på det sätt, att de i propositionen
föreslagna polisnämnderna eller, där sådan nämnd icke finnes tillsatt,
vederbörande magistrat, stadsstyrelse, kommunalförbundsdirektion eller
kommunalnämnd alltid erhåller tillfälle att yttra sig över de sökande. Det nu
anförda gäller dock icke tillsättning av fjärdingsmansbefattningarna. Beträffande
dessa har utskottet, såsom redan antytts, icke velat föreslå några
mera genomgripande ändringar i nuvarande tillsättningsordning utan med
några smärre modifikationer bibehållit de kommunala representationernas
rätt att välja fjärdingsmän.

De föreslagna polisstyrelserna skulle enligt propositionen jämväl hava att
handlägga vissa viktigare disciplinmål. Utskottet har kunnat enas om att
för denna uppgift föreslå inrättandet av ett »poliskollegium». Den begränsade
funktion, som den omdanade polisstyrelsen på detta sätt får, har dock föranlett
vissa ändringar i dess organisation. Sålunda har i överensstämmelse
med ett äldre, i propositionen såsom 1924 års förslag betecknat förslag, en
dylik disciplindomstol synts böra inrättas för varje landstingsområde och
för varje stad, som ej deltager i landsting. Antalet medlemmar i denna disciplindomstol,
som lämpligen synts böra benämnas poliskollegium, har funnits
kunna begränsas till fyra, nämligen en ordinarie lagfaren underdomare och
tre ledamöter, utsedda av vederbörande landsting eller stadsfullmäktige.

Av det anförda framgår, att utskottet funnit förslagets polisnämnder
kunna bibehållas. Dessa nämnder, som alltjämt skulle bliva fakultativa,
skulle väsentligen bliva ett organ för den kommunala finansförvaltningen i
avseende å polisväsendet. Att borttaga den yttrande- och petitionsrätt, som
förslaget tillägger polisnämnderna, har icke synts utskottet påkallat, men
utskottet har ansett sig böra i lagtexten uttryckligen fastslå vad som uppenbarligen
även varit i propositionen avsett, nämligen att nämnderna icke
skola äga att taga befattning med frågor, som falla under polischefens befälsmyndiglxet,
eller göra framställningar i andra polisväsendet rörande frågor
än sådana av mera allmän natur.

De ändringar, som utskottet i det föregående föreslagit i avseende å landsbygdens
personalorganisation, torde icke kunna undgå att medföra jämväl vissa
ändringar i fråga om statens bidrag till landsbygdens polisväsen. I den mån
fjärdingsmansorganisationen genom de av utskottet förordade anordningarna
skulle lämnas i huvudsak orubbad, lärer det i propositionen föreslagna
statsbidraget givetvis icke kunna anses motiverat. Å andra sidan synes ett

10

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

högre statsbidrag än det i propositionen föreslagna påkallat i det fall, att
vederbörande polisdistrikt anställer fullt sysselsatt (ordinarie) personal. Till
den icke obetydliga kostnadsökning, som anställandet av dylik personal
måste medföra, torde statsverket skäligen böra lämna ett vida större bidrag
än som ligger i ett till en tredjedel av personalkostnaden begränsat statsbidrag.
Beaktar man, att den ordinarie personalen i stor utsträckning torde
komma att utgöras av sådana i tätt bebyggda samhällen anställda polismän,
till vilka nu ett statsbidrag av 50 % utgår, synes det rättvist, att bidraget
till ordinarie personal fastställes till detta procenttal. I fråga om den övriga
personalen i landsbygdsdistrikten har utskottet funnit sig böra förorda ett
statsbidrag av 20 %. Att jämväl här ett statsbidrag är motiverat, torde följa
därav, att de nya reglerna om skyldighet att underställa beslut angående
avlöning på många håll äro ägnade att åstadkomma en viss ökning av landsbygdsdistriktens
kostnader. Slutligen har utskottet — som av statsfinansiella
skäl är förhindrat ätt tillstyrka statsbidrag till städernas polisväsen i
vidare mån än i propositionen föreslagits — funnit sig böra förorda, att
statens bidrag till landstingens frivilliga polisväsen bestämmes till 50 % av
personalkostnaderna.

På vad sätt de ändrade regler för statsbidraget, som av utskottet föreslås,
komma att inverka på statens och kommunernas kostnader för polisväsendet,
är givetvis omöjligt att på förhand ens tillnärmelsevis exakt beräkna.
Approximativt synes man emellertid under antagande att omkring 700 befattningshavare
å den egentliga landsbygden komma att bliva fullt sysselsatta
av tjänsten kunna beräkna totalkostnaden för den lokala polisorganisationen
därstädes vid fullt genomförd organisation till omkring 3 milj. kronor, därav
omkring 1.2 milj. kronor skulle komma å staten och omkring 1.8 milj. kronor
å kommunerna. Den totala kostnadsökningen för denna del av polisväsendet
skulle stanna vid omkring 0.4 milj. kronor. Kostnadsökningen skulle komma
att helt drabba statsverket, å vilket jämväl skulle överflyttas 0.1 milj. kronor
av kommunernas nuvarande kostnader. Vid jämförelse med propositionens
förslag skulle i avseende å den lokala polisorganisationen en total årlig
besparing av omkring 1.9 milj. kronor vinnas, därav å statsverket skulle
belöpa omkring 0.4 milj. kronor. Yid denna beräkning har dock ingen som
helst hänsyn tagits till att de nya reglerna kunna komma att medföra ökade
lönekostnader för icke fullt sysselsatta fjärdingsmän, i vilket fall en något
större kostnadsökning inträder och någon del av densamma kan komma att
träffa kommunerna. Den föreslagna ökningen av bidraget till landstingens
kostnader torde icke medföra högre kostnadsökning i förhållande till den i
propositionen beräknade än omkring 22,000 kronor om året.

Efter denna redogörelse för de mera principiella lindringar i förslaget,
som xrtskottet funnit sig böra förorda, övergår utskottet till en redogörelse
för de mindre viktiga ändringar av saklig eller redaktionell natur, som av
utskottet föreslås.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

ii

1. Förslaget till lag om polisväsendet i riket.

1 §■ -

I denna paragraf liar utskottet tillagt ett andra moment, vari närmare
angivits vad som i förevarande lag avses med polisverksamhet. Något sakligt
nytt innebär det nya momentet icke; genom angivandet av de ändamål, varför
polismän skulle anställas i de särskilda polisdistrikten, hade i förslagets
2 § enligt dess lydelse i propositionen indirekt fastslagits vad med polisverksamhet
skulle förstås. De ändringar, som av utskottet vidtagits i 9 och
10 §§, hava emellertid nödvändiggjort upptagandet av ett direkt stadgande i
förevarande avseende.

2§-

Då utskottet velat bibehålla fjärdingsmansinstitutionen, ligger det i
sakens natur, att utskottet ansett jämväl det gamla fjärdingsmansnamnet
förtjänt att bevaras. Någon alldeles enhetlig benämning för landsbygden
har utskottet dock ej avsett att genomföra.

De befattningshavare, som erfordras för landsbygden, kunna mera sällan
vara uteslutande egentliga polismän eller uteslutande exekutionsbetjänter.
Såsom regel måste de ägna sig åt båda dessa grenar av polisverksamhet.
Under sådana förhållanden torde det, såsom tidigare antytts, vara naturligt,
att en gemensam beteckning användes för samtliga dessa befattningshavare.
Detta hindrar dock icke, att i orter med mera sammanträngd befolkning, där
befattningshavarna redan benämnas polismän, ett behov kan finnas att låta
dem behålla polisnamnet. För de med städerna jämställda köpingarna kan
någon annan benämning än polisman säkerligen icke komma i fråga. Utskottet
har därför redan i lagtexten betecknat nämnda köpingars personal såsom polismän.
Beträffande andra orter torde man böra lämna vederbörande öppet att
bestämma, att fjärdingsmannen skall benämnas polisman. Detta har utskottet
velat utmärka genom att vid ordet »fjärdingsman» inom parentes utsätta
jämväl ordet »polismän». Betonas må, att enligt utskottets förslag liksom
enligt gällande rätt »fjärdingsman» är en beteckning för vissa polismän och
att följaktligen, då i annan lagstiftning föreskrifter meddelas om polismän,
sådana föreskrifter, där ej annat stadgas, äro att tillämpa å fjärdingsmän.
Denna tankegång har utskottet låtit komma till uttryck vid avfattningen av
7 och 8 §§ i förevarande förslag.

Bibehållandet av fjärdingsmansnamnet har föranlett vissa redaktionella
ändringar på olika ställen i förslaget.

Frånsett den terminologiska ändringen innehåller förevarande paragraf i
utskottets förslag i sak intet nytt. Det andra stycket är sålunda, vad det
sakliga innehållet beträffar, hämtat frän 9 § i Kungl. Maj:ts förslag.

12

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

3§-

Den i förevarande paragraf verkställda ändringen är av terminologisk
natur och föranledd av fjärdingsmansnamnets bibehållande.

6 §•

Jämlikt 16 § i Kungl. Maj:ts förslag (17 § i utskottets förslag) skall Kungl.
Maj:t äga att meddela närmare bestämmelser angående tillsättning av befattningshavare
vid polisväsendet. I enlighet härmed innehåller förslaget
till polisreglemente för riket kompetensbestämmelser för erhållande av kriminalpolisbefattning.
Att inskränka denna Kungl. Maj:ts rätt på sådant
sätt, att Kungl. Maj:t ej ens dispensvis skulle kunna eftergiva kravet på
genomgång av polisskola, synes knappast välbetänkt. Tvärtom lärer ett behov
av en dylik dispensrätt icke kunna förnekas, och särskilt under tiden
närmast efter den nya lagstiftningens genomförande torde en sådan vara
oundgänglig. På grund av det anförda har utskottet här för kriminalpolispersonalen
allenast uppställt krav på att den skall vara för sin verksamhet
siirskilt utbildad. Att en dylik bestämmelse skulle kunna leda till att det
normalt självklara kravet på polisskoleutbildning utan särskilda skäl varder
eftergivet, lärer icke kunna antagas.

7 §•

De i denna paragraf verkställda ändringarna äro av samma art som den
i 3 § företagna.

8§-

En konsekvens av att utskottet bibehållit fjärdingsmansinstitutionen är,
att det icke varit möjligt att medgiva alla innehavare av stadigvarande befattningar
den ställning, som enligt förslaget tillerkännes dem. Att låta befattningshavare,
för vilka tjänsten i större eller mindre utsträckning är en bisyssla,
erhålla ej blott rätt till pension utan även den fasta ställning, som
enligt det vid propositionen fogade förslaget till polisreglemente skulle tillkomma
ordinarie befattningshavare, varmed enligt förslagets 11 § avses just
innehavare av befattning av stadigvarande natur, synes utskottet icke vara
försvarligt. Utskottet har därför vidtagit den ändring i förevarande paragraf,
att de med ordinarie befattning förenade fördelarna förbehållits innehavare
av befattning, som ej blott är av stadigvarande natur utan jämväl kan antagas
giva befattningshavaren full sysselsättning. Ändringen har sin huvudsakliga
betydelse i fråga om landsbygden. I städerna lära regelrätt endast
tillskapas befattningar, som kunna giva befattningshavarna full sysselsättning.

Den i första stycket av paragrafen upptagna bestämmelsen om skyldighet
för polisdistrikten att till avliden befattningshavares dödsbo utbetala begravningshjälp
torde för flertalet av landets kommuner utgöra en lönepolitisk
nyhet, vilken, om den infördes, säkerligen skulle föranleda krav från andra
kommunala befattningshavare än de vid polisväsendet anställda. Då förslaget

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

13

emellertid icke avser att framtvinga ett sådant lönesystem, torde det icke
heller vara lämpligt att undantagslöst föreskriva, att begravningshjälp skall
utgå, utan det torde kunna överlämnas åt polisdistrikten att härutinnan förfara
på sätt å varje särskild ort finnes lämpligast.

I ett fall har dock begravningshjälpen synts böra bibehållas, nämligen
då befattningshavaren avlidit i följd av skada, som åsamkats i tjänsten.
Detta fall är enligt utskottets uppfattning av den art, att det motiverar ökade
skyldigheter gent emot befattningshavaren, och utskottet har så mycket större
skäl att intaga en sådan ståndpunkt, som enligt 7 § i lagen den 17 juni 1916
om försäkring för olycksfall i arbete dödsbo efter befattningshavare, som
avlidit i följd av olycksfall i tjänsten, är berättigat till begravningshjälp.

I andra stycket av förevarande paragraf har utskottet företagit en redaktionell
ändring i avsikt att tydligare utmärka, att de där omhandlade skyldigheterna
icke kunna utkrävas i alla distrikt utan allenast i sådana, där ett
behov av den ena eller andra anordningen verkligen föreligger.

9 och 10 §§.

Det är framför allt genom de ändringar, som vidtagits i förevarande
paragrafer, som utskottet möjliggjort bibehållande av den nuvarande fjärdingsmansinstitution,
vilken ju regelrätt kännetecknas av att befattningshavarna
icke äro fullt sysselsatta av sin tjänst. Men, såsom utskottet redan
påpekat, har utskottet icke förbisett, att fall kunna finnas, då anställandet av
fullt sysselsatt personal är det enda rationella eller åtminstone det lämpligaste.
Utskottet har därför avfattat 10 § på sådant sätt, att frågan om anställandet
av fullt sysselsatt personal alltid blir föremål för överläggning vid de sammanträden,
som landsfiskalerna skola hålla innan de upprätta förslag till
polisdistriktsindelning. Och i 9 § har utskottet, såsom redan omnämnts,
medgivit rätt för länsstyrelse att, då ett särskilt behov av fullt sysselsatt
personal föreligger, framtvinga en härför lämpad distriktsindelning.

I sista stycket av 10 § har en rent redaktionell ändring vidtagits.

§■

Angående skälen till att utskottet icke bibehållit den föreslagna polisstyrelsen
utan åt länsstyrelserna överlämnat den befogenhet att avgöra
viktigare frågor om polispersonals tillsättande och entledigande, som enligt
förslaget tillkommer polisstyrelserna, får utskottet hänvisa till sin allmänna
motivering. Här må endast framhållas, att då utskottet för Stockholm velat
överlämna nämnda befogenhet åt överståthållarämbetet, utskottet förutsatt,
att genom en ändring i instruktionen för nämnda ämbete skall fastslås, att
hithörande frågor skola handläggas av överståthållaren själv.

Det torde knappast behöva påpekas, att under uttrycken »skilja från
.tjänsten» och »entlediga» icke faller ett avsättande såsom påföljd av svårt

14

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

tjänstefel. I den mån sådant avsättande kan ske i administrativ ordning,
är befogenheten att meddela beslut härom i första instans förbehållen det
i nästföljande paragraf omnämnda poliskollegiet. Då den närmare bestämningen
av termen »konstitutorial» enligt förslaget skall meddelas i administrativ
ordning, har det synts utskottet oegentligt att låta nämnda term
förekomma i förevarande lag. I utskottets förslag har därför vid angivandet
av länsstyrelses befogenhet att entlediga befattningshavare vid polisväsendet

— en befogenhet, som enligt utskottets förslag har samma omfattning som
den befogenhet, vilken därutinnan i propositionen uppdragits åt polisstyrelsen

— använts ett annat uttryckssätt än i propositionen.

I fråga om tillsättande av fjärdingsman överensstämmer utskottets förslag
med gällande rätt så tillvida, att val av fjärdingsman regelrätt ankommer på
vederbörande kommun, vilket enligt § 6 i förordningen om kommunalstyrelse
på landet innebär, att valrätten tillkommer kommunalstämman eller,
om kommunalfullmäktige finnas, dessa. Ny är bestämmelsen om att prövningen
av den valdes lämplighet överlämnas åt länsstyrelsen direkt och att
förordnande för den valde skall utfärdas ej av landsfiskalen utan av länsstyrelsen.
Ny är likaledes bestämmelsen om att landsfiskalen förklarats
skola på förhand yttra sig om de sökandes kompetens, en bestämmelse,
som har till ändamål att såvitt möjligt förebygga val av personer, som icke
kunna av länsstyrelsen godkännas. Länsstyrelsens befogenhet att, då val
fallit på olämplig person, själv tillsätta fjärdingsman torde för övrigt vara
i hög grad ägnad att förmå kommunerna att själva till fjärdingsman utse
den bland de sökande, som bäst lämpar sig för befattningen.

12 §.

Beträffande skälen till inrättandet av en särskild disciplindomstol tilllåter
sig utskottet att hänvisa till vad som tidigare anförts. Detaljbestämmelserna
i paragrafen äro i huvudsak hämtade från 1924 års förslag, dock
har antalet kommunaivalda ledamöter, såsom redan omnämnts, ökats från
två till tre.

Genom att förevarande stadgande måst upptagas i en särskild paragraf,
har numreringen av de följande paragraferna måst ändras. Den paragrafbeteckning,
som i det följande användes, hänför sig till utskottets förslag.

13 §.

Utöver vad utskottet redan yttrat angående förevarande paragraf må påpekas,
att utskottet efter mönstret av 10 § i lagen den 14 juni 1918 om
fattigvården något omredigerat det stadgande, som behandlar polisnämndens
förvaltningsbefogenhet. Genom ändringen torde måhända tydligare än förut
framgå, att polisnämnden har att vid sin medelförvaltning följa fastställd
stat och i samband med statens fastställande eller eljest av vederbörande
anslagsbeviljande representation meddelade föreskrifter.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

15

Utskottet har icke funnit anledning att understödja det motionsvis framställda
kravet på införandet av obligatoriska polisnämnder i vissa städer.
Det skulle enligt utskottets förmenande icke vara lyckligt, om man sökte att
påtvinga stadsfullmäktige polisnämnder i fall, där inom stadsfullmäktige icke
alls förefinnes någon önskan att erhålla en sådan nämnd.

14 §.

Då enligt förslaget polisdistrikten själva hava att i första hand besluta
om sin organisation, följer därav, att de jämväl hava att bestämma, huruvida
viss befattning skall vara ordinarie eller icke. Detta har också kommit
till uttryck i 8 § 4 stycket i förevarande lagförslag. Jämväl vad landsbygden
beträffar är det av stor vikt, att det avgörande, varom här är fråga,
träffas under behörigt beaktande av polisväsendets behov, och då inrättandet
av ordinarie befattningar även med den reglering av statsbidraget,
som av utskottet föreslås, måste bliva förenat med ökad kostnad för kommunen
och det därför kan antagas, att man mångenstädes skall draga sig
för att i vederbörlig omfattning inrätta ordinarie befattningar, torde det vara
lämpligt, att beslut i dylik fråga underställes länsstyrelsens prövning. Genom
en sådan anordning blir länsstyrelsen också i stånd att förhindra, att statsverket
i fall, då ordinarie befattning till äventyrs icke behöves, belastas med
kostnader för pensionsbidrag eller ett oproportionerligt högt lönebidrag. I
enlighet med det anförda har utskottet föreslagit, att beslut i sådan fråga,
som avses i 8 § 4 stycket, skall underställas länsstyrelsens prövning.

Det sålunda föreslagna stadgandet torde få sin egentliga betydelse vid
den nya organisationens införande. Sedan denna en gång trätt i tillämpning,
torde värdet av rätten att vägra fastställelse å beslut, varigenom i visst polisdistrikt
vid sidan av en eller flera redan förefintliga extra ordinarie befattningar
ytterligare en sådan inrättas, icke böra överskattas. Erfordras uppenbarligen
i ett på antytt sätt organiserat distrikt, att ordinarie befattning inrättas,
torde länsstyrelsen hava att jämlikt 2 mom. i förevarande paragraf
hos distriktet göra framställning om erforderlig omorganisation. Att länsstyrelsen
därvid särskilt har att taga hänsyn till behovet av ordinarie personal
för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet, synes utskottet
uppenbart.

För att underlätta den kontroll, som enligt paragrafen åligger länsstyrelsen,
har i 1 mom. av densamma införts stadgande om skyldighet för
polisdistrikt att hos länsstyrelsen anmäla även sådant, polisorganisationen
rörande beslut, som icke är av beskaffenhet att behöva underställas länsstyrelsens
prövning.

15 §.

Utöver de ändringar, som i avseende å statsbidragets belopp föreslagits
beträffande befattningshavare, som anställts för landstingsområde eller i polis -

16

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

distrikt å den egentliga landsbygden — ändringar, varom utskottet tidigare
ordat — hava i förevarande paragraf endast vidtagits av tidigare ändringar
föranledda jämkningar av redaktionell art.

Om utskottet sålunda icke framställt något förslag i anledning av den av
herr Hage väckta motionen, är anledningen ingalunda den, att utskottet
anser det riktigt, att de mindre av de städer, som skola tillhandahålla reservpolismän,
därför åläggas proportionsvis tyngre bördor än de större. Men
utskottet har kommit till den uppfattningen, att någon ökad polisnumerär
ingenstädes nödvändiggöres av skyldigheten att tillhandahålla reservpolismän
och att följaktligen de mindre av de ifrågavarande städerna, långt ifrån
att obehörigen betungas genom nämnda skyldighet, tvärtom såsom en följd
av densamma komma att erhålla ett förhållandevis högre bidrag till sitt
polisväsen än de större.

16 §.

Utskottet, som icke har någon erinran mot förevarande paragraf, har funnit
det vara på sin plats att påpeka, att å kommunalförbund, om vars bildande
länsstyrelse jämlikt paragrafen förordnat, lagen om kommunalförbund
uppenbarligen är tillämplig i den mån ej annat följer av förevarande paragraf.
Att belasta lagen om kommunalförbund med en uttrycklig erinran
om att i lagen om polisväsendet i riket särskilda bestämmelser om vissa
kommunalförbund införts, synes utskottet icke av behovet påkallat.

IT och 20 §§ samt övergångsbestämmelsen.

De ändringar, som här intagits, äro alla direkta konsekvenser av ändringar,
som verkställts i föregående paragrafer.

Utskottet har ansett sig här böra erinra om att den Kungl. Maj:t tillkommande
rätten att meddela bestämmelser angående härads- och stadsfängelsers
byggande .uppenbarligen icke röner inverkan av vad i förslagets 8 § stadgas
om skyldighet för polisdistrikt att hålla arrestlokal.

2. Förslaget till lag om ändrad lydelse av 1 § i stadgan den 13 juni 1913
(nr 79) om proportionellt valsätt vid vissa val inom
landsting och stadsfullmäktige m. fl.

I förevarande lagförslag har utskottet ej gjort annan ändring än att utskottet
utbytt ordet »polisstyrelse» mot ordet »poliskollegium».

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

17

3. Förslaget till förordning med vissa bestämmelser angående
befattningshavares vid polisväsendet rätt till lön och
pension m. m.

1 och 2 §§.

Här liar utskottet blott vidtagit sådana ändringar, som föranletts av de
ändringar, vilka förordats i avseende å förslaget till lag om polisväsendet
i riket.

5§-

Enligt utskottets uppfattning bör polisdistrikt icke skäligen förpliktas
att i något fall utbetala familj eunderstöd till avliden befattningshavares barn
efter det barnet uppnått 18 års ålder. I enlighet med denna sin uppfattning
har utskottet omarbetat paragrafen.

4. Förslaget till kungörelse angående tillägg till reglementet
den 31 december 1919 (nr 878) för statens anstalt
för pensionering av folkskollärare m. fl.

I detta förslag har utskottet icke föreslagit andra ändringar än sådana,
som föranledas av de i det under 1) upptagna lagförslaget företagna.

5. Förslaget till polisreglemente för riket.

Att de ändringar, som av utskottet föreslagits i det under 1) anmärkta
förslaget, måste draga med sig åtskilliga ändringar i förevarande förslag, är
uppenbart. Härom har utskottet'' utan att närmare ingå på sålrrnda erforderliga
ändringar allenast velat erinra.

I två avseenden synas utskottet sakliga ändringar böra tagas under övervägande.
Den i 5 § upptagna minimiåldern för vinnande av ordinarie anställning
är sålunda enligt utskottets uppfattning för låg. I 14 § torde man
lämpligen kunna med uppbördsborgen av svensk försäkringsanstalt jämställa
realsäkerhet samt borgen av kommun eller polisdistrikt. Därjämte torde
den i vissa paragrafer använda termen »konstitutorial», som synes ägnad att
giva anledning till missuppfattningar, böra utbytas mot en annan, förslagsvis
»ständigt förordnande».

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen, med förklarande att ifrågavarande proposition
ej kunnat i oförändrat skick antagas, måtte

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 11 sand. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.) au 25 2

18

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

A) för sin del antaga följande

l:o) Lag om polisväsendet i riket.

1 §•

För polisverksamhetens upprätthållande
i enlighet med vad i denna
lag finnes stadgat skall riket vara indelat
i polisdistrikt.

Stad, så ock köping, som enligt
särskild bestämmelse är pliktig att bekosta
för köpingen erforderlig polispersonal,
skall utgöra särskilt polisdistrikt.

I övrigt skall landsfiskalsdistrikt
eller del därav, bestämd i den ordning,
som i 9 och 10 §§ här nedan sägs,
utgöra polisdisrikt.

2 §•

I stad skola polismän finnas anställda
i den omfattning, det erfordras för att
i staden upprätthålla allmän ordning
och säkerhet, verkställa spaning och annan
undersökning angående brott samt i
övrigt fullgöra den polisverksamhet, som
föranledes av särskilda stadganden eller
hävdvunnet bruk.

I annat polisdistrikt skola i erforder -

1 §• .

1. För polisverksamhetens upprätthållande
i enlighet med vad i denna
lag finnes stadgat skall riket vara indelat
i polisdistrikt.

Stad, så ock köping, som enligt
särskild bestämmelse är pliktig att bekosta
för köpingen erforderlig polispersonal,
skall utgöra särskilt polisdistrikt.

I övrigt skall landsfiskalsdistrikt
eller del därav, bestämd i den ordning,
som i 9 och 10 §§ här nedan sägs,
utgöra polisdistx-ikt.

2. Med polisverksamhet förstås i
denna lag, vad angår stad, upprätthållande
av allmän ordning och säkerhet,
verkställande av spaning och annan
undersökning angående brott ävensom
den verksamhet i övrigt, som på grund
a v särskilda stadganden eller hävdvunnet
bruk åligger polispersonal i denna dess
egenskap.

Polisverksamheten på landsbygden omfattar
därjämte enligt denna lag biträde
vid åtgärd i utsökningsmål, vid indrivning
av utskylder eller böter och vid
annan handräckning.

2 §■

I stad, så ock i köping, som i 1 §
1 mom. andra stycket sägs, skola polismän,
i övriga polisdistrikt skola fjärdingsmän
(polismän) finnas anställda
i den omfattning, det erfordras för polisverksamhetens
ombesörjande inom vederbörande
polisdistrikt.

Viss polisman i köping eller fjärdingsman
må anställas för allenast så -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

19

(Kanyl. Maj:ts förslag.)

hg omfattning ''polismän finnas anställda
ej mindre för polisverksamhet, som i
första stycket sägs, än även till biträde
vid åtgärd i utsökningsmål, vid indrivning
av utskylder eller böter samt vid
annan handräckning.

Erfordras i övrigt å viss ort å landsbygden
polispersonal för att där upprätthålla
ordningen vid enstaka tillfällen
utan att anledning finnes att
härför anställa polismän, som avses i
andra stycket, varde i vederbörande
polisdistrikt en eller flera ordningsmän
tillsatta.

3 §•

Till förstärkning av den för upprätthållande
av allmän ordning och säkerhet
avsedda polisstyrkan inom visst
landstingsområde må polismän anställas
för landstingsområdet.

4

I de polisdistrikt, Konungen best
behov finnas anställda.

(Utskottets förslag.)

dan verksamhet, som omförmäles i 1 § 2
mom. första stycket, eller för allenast
sådan handräckningsverksamhet, som
avses i samma moments andra stycke.

Erfordras å viss ort å landsbygden
polispersonal för att där upprätthålla
ordningen vid enstaka tillfällen utan
att anledning finnes att härför anställa
fjärdingsmän, varde i vederbörande
polisdistrikt en eller flera ordningsmän
tillsatta.

3 §•

Till förstärkning av den för upprätthållande
av allmän ordning och säkerhet
avsedda polispersonalen inom visst
landstingsområde må polismän anställas
för landstingsområdet.

§•

immer, skola polismän för hela rikets

5 §•

I stad, vars invånarantal uppgår till minst 10,000, skall polisstyrkan vara
så stor, att staden må kunna, efter ty nedan sägs, av den regelbundet använda
polispersonalen tillhandahålla polismän (reservpolismän) för att vid
tillfälligt behov av polisförstärkning å annan ort där biträda vid upprätthållandet
av allmän ordning och säkerhet. Vad sålunda stadgats skall i län, där
stad med minst 10,000 invånare ej finnes, äga tillämpning å den stad inom
länet, Konungen bestämmer.

Stad, som i första stycket sägs, skall tillhandahålla en reservpolisman för
varje fullt tal av 10,000 invånare; uppgår invånarantalet icke till 10,000 eller
skulle enligt nämnda grund numerären understiga tre, skola ändock tre
reservpolismän ställas till förfogande.

Stads skyldighet att tillhandahålla reservpolismän skall för varje år bestämmas
på grundvalen av de befolkningsuppgifter, som under nästföregående
år av vederbörande statsmyndighet offentliggjorts.

Konungen äger bestämma, i vad mån reservpolismännen skola utgöras av
polisbefäl eller vara beridna.

20

Andra särskilda utskottets utlåtande Ar 1.

(Kungl. Muj-.ts .förslag.) (Utskottets förslag.)

6 §. 6 §.

I stad, som jämlikt 5 § skall till- I stad, som jämlikt 5 § skall tillhandahålla
reservpolismän, skall i er- handahålla reservpolismän, skall i erforderlig
utsträckning finnas i polis- forderlig utsträckning finnas anställd
skola utbildad polispersonal för spa- för spaning och annan undersökning
ning och annan undersökning angå- angående brott särskilt utbildad polisende
brott (kriminalpolisavdelning). personal (kriminalpolisavdelning).

Vid kriminalpolisavdelning, som på grund av stadgandet i första stycket
eller eljest i stad inrättas, skola, om och till det antal Konungen förordnar,
finnas anställda polismän för kriminalpolisverksamhet huvudsakligen utom

staden.

? §■_

Jämväl annan polisman än sådan,
som avses i 5 § eller 6 § andra stycket,
må, därest hans avlöning, efter ty
nedan sägs, helt eller delvis bestrides
av statsmedel, användas för polisverksamhet
utom det område, för vilket
han är anställd.

Närmare bestämmelser angående
polismans användning utom det område,
för vilket han är anställd, meddelas
av Konungen.

8 §•

Polisdistrikt är pliktigt att skäligen
avlöna de polismän, vilka jämlikt 2,
4, 5 och 6 §§ skola finnas anställda i
distriktet, samt de övriga befattningshavare,
som för polisverksamhetens
upprätthållande äro erforderliga, att
med skälig pension förse de befattningshavare,
vilkas verksamhet är av
stadigvarande beskaffenhet, att, då befattningshavare
avlidit i följd av skada,
som åsamkats i tjänsten, till hans
änka och barn utgiva skäligt familjeunderstöd
samt att till avliden befattningshavares
dödsbo utbetala skälig begravningshjälp.

7 §''

Jämväl annan befattningshavare vid
polisväsendet än sådan, som avses i 5 §
eller 6 § andra stycket, må, därest
hans avlöning, efter ty nedan sägs,
helt eller delvis bestrides av statsmedel,
användas för polisverksamhet
utom det område, för vilket han är am
ställd.

Närmare bestämmelser angående
fjärdingsmans och andra polismäns användning
utom det område, för vilket
vederbörande befattningshavare är anställd,
meddelas av Konungen.

8 §•

Polisdistrikt är pliktigt att skäligen
avlöna de fjärdingsman, ordningsmän
eller andra polismän, vilka jämlikt 2,
4, 5 eller 6 § skola finnas anställda i
distriktet, samt de övriga befattningshavare,
som för polisverksamhetens
upprätthållande äro erforderliga, att
med skälig pension förse innehavare av
befattning, som är av stadigvarande beskaffenhet
och av vilken befattningshavaren
kan an tagas bliva helt sysselsatt (ordinarie
befattning) samt att, dåbefattningshavare
avlidit i följd av skada, som
åsamkats i tjänsten, till hans änka
och barn utgiva skäligt familj eunderstöd
ävensom till dödsboet utbetala
skälig begravningshjälp.

Ändra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

21

(Kungl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

Polisdistrikt åligger tillika att draga Polisdistrikt åligger tillika att draga
försorg om uniformering ocli beväp- försorg om föreskriven uniformering
ning av distriktets polispersonal samt och beväpning av distriktets polisom
materiel, byggnader, arrestlokal, personal samt att i erforderlig utsträcktelefon
och övriga för behörig utrust- ning ombesörja materiel, byggnader,
ning av distriktets polisväsen er)order- arrestlokal, telefon och övriga anordliga
anordningar. ning ar för behörig utrustning av distrik tets

polisväsen.

För särskilda anordningar för polisväsendet i dess helhet är det polisdistrikt,
Konungen bestämmer, skyldigt att draga försorg.

I samband med fastställandet av I samband med fastställandet av
befattningshavares avlöning skall jämväl den med viss befattning förenade lönen
bestämmas, huruvida befattningen skall skall jämväl bestämmas, huruvida bevara
av stadigvarande natur. fattningen skall vara ordinarie.

Har landsting beslutat upprättandet av polisavdelning för ändamål, som
i 3 § sägs, skall vad i första, andra och fjärde styckena stadgats äga motsvarande
tillämpning å landstinget.

Angående polisdistrikts och lands- Angående polisdistrikts och landstings
rätt till bidrag av statsmedel tings rätt till bidrag av statsmedel
stadgas i 14 §. stadgas i 15 §.

. 9f''

Landsfiskalsdistrikts indelning i polisdistrikt
skall såsom regel ske på sådant
sätt, att i varje polisdistrikt åtminstone
en polisman kan antagas erhålla full
sysselsättning.

Skulle på grund av visst områdes avskilda
läge eller annan särskild omständighet
området ieke lämpligen kunna
sammanföras med, annat till ett polisdistrikt,
må områd,et bilda eget polisdistrikt,
ändock att det icke kan gira
full sysselsättning åt en polisman.

Polisdistrikt bör bildas av en eller
flera hela kommuner. Bär så icke lämpligen
kan äga rum, må indelningen ske
utan iakttagande av de, särskilda kommunernas
gränser.

Vid indelnings verkställande skall
hänsyn tagas ej blott till folkmängd,
ytinnehåll, näringar, kommunikationer,
behovet av polispatrullering och övriga
på polisverksamhetens omfattning inver -

9§.

Landsfiskalsdistrikts indelning i polisdistrikt
skall, såvitt ske kan, verkställas
på sådant sätt, att de särskilda polisdistrikten
komma att bestå av en eller
flera hela kommuner.

Till ett polisdistrikt må ej hänföras
mer än en kommun, där ej vederbörande
kommuner själva sådant påyrka eller
det för polisverksamhetens behöriga upprätthållande
finnes särskilt påkallat.

22

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

kände omständigheter, än även därtill,
att det i visst polisdistrikt kan finnas
lämpligt, att en eller flera polismän sysselsättas
med allenast sådan verksamhet,
som avses i 2 § första stycket, eller med
allenast sådan handräckningsverksamhet,
som omförmäles i samma paragrafs
andra stycke.

10 §.

Då landsfiskalsdistrikt skall indelas
i polisdistrikt, skall landsfiskalen
lämna varje kommun inom landsfiskalsdistriktet
tillfälle att utse två
ombud, med vilka landsfiskalen skall
överlägga om huru indelningen bör ske.
Landsfiskalen åligger därpå att med
iakttagande av de i 9 § angivna grunderna
uppgöra förslag till indelning.
Efter det vederbörande kommuner erhållit
tillfälle att yttra sig angående
förslaget, liar länsstyrelsen att besluta
i ärendet.

Sedan landsfiskalsdistrikt indelats i
polisdistrikt, må länsstyrelse, därest förhållandena
så kräva, förordna om ny
indelning av landfiskalsdistriktet.

11 §•

1. I Stockholm, så ock i varje län
skall finnas en polisstyrelse.
Polisstyrelse tillkommer
att tillsätta innehavare av sådan befattning
vid polisväsendet, som skall vara
av stadigvarande natur (ordinarie befattningshavare)
;

(Utskottets förslag.)

10 §.

Då landsfiskalsdistrikt skall indelas
i polisdistrikt, skall landsfiskalen lämna
varje kommun inom landsfiskalsdistriktet
tillfälle att utse två ombud,
med vilka landsfiskalen skall överlägga
om huru indelningen bör ske.
Vid överläggningen skall särskilt tagas
tinde.r omprövning, om och i vad mån
för polisverksamhetens behöriga upprätthållande
kan erfordras, att till ett
och samma polisdistrikt hänföres mer
än en kommun. Landsfiskalen åligger
därpå att med ledning av vad vid överläggningen
förekommit och med iakttagande
av de i 9 § angivna grunderna
uppgöra förslag till indelning.
Efter det vederbörande kommuner erhållit
tillfälle att yttra sig angående
förslaget, har länsstyrelsen att besluta
i ärendet.

Då förhållandena påkalla ändrad
indelning, må länsstyrelsen därom förordna,
och skall den nya indelningen
ske i den ordning, som ovan sagts.

11 §•

1. Befogenhet att tillsätta ordinarie
befattningshavare vid polisväsendet samt
att i fall, då sådant enligt gällande bestämmelser
må ske, från tjänsten på
grund av visad olämplighet skilja ordinarie
befattningshavare eller extra befattningshavare,
som varit, anställd vid.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 23

(Kuwjl. Maj:ts förslag.)

att, då ordinarie befattningshavare,
vilken icke erhållit konstitutorial, eller
extra befattningshavare, som varit anställd
vid polisväsendet i minst två år
i följd, bejinnes för tjänsten olämplig,
skilja honom därifrån; samt

att behandla frågor om disciplinär
bestraffning av befattningshavare vid
polisväsendet.

Fråga om disciplinär bestraffning
skall hänskjutas till polisstyrelse, så
snart vederbörande polischef anser
strängare straff än varning, förlust av
löneförmåner i sju dagar eller mistning
av tjänsten under samma tid böra
tillämpas. Annan fråga om disciplinär
bestraffning må efter klagan behandlas
av polisstyrelse.

2. Av polisstyrelses ledamöter skola
tvä utses av Konungen. Be övriga skola
väljas av länets landsting och av stadsfullmäktige
i den eller de städa'' inom
länet, som enligt 5 § är o skyldiga att
tillhandahålla reservpolismän. Landsting
och stadsfullmäktige, som nyss sagts,
skola utse vardera tre ledamöter. Samtliga
ledamöter skola utses för en tid av
fyra kalenderår i sänder.

Av de av Konungen utsedda ledamöterna
förordnar Konungen den ene
till polisstyrelsens ordförande och den
andre till dess vice ordförande. Val
av övriga ledamöter skall, där det äskas
av minst en fjärdedel av de i valet
deltagande, ske proportionellt på sätt
därom är särskilt stadgat. För varje
ledamot skall utses minst en suppleant
för tid och på sätt, som för ledamoten
föreskrivits.

I polisstyrelses överläggningar och
beslut skola, utom de av Konungen tillsatta
ledamöterna, deltaga, om fråga angående
polispersonal i viss stad, som
enligt 5 § är skyldig att tillhandahålla

(Utskottets förslag.)

polisväsendet i minst två år i följd, tillkommer
i stad länsstyrelsen.

24

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

(Kungi. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

reservpolismän, skall behandlas, de av,
stadsfullmäktige i nämnda stad valda
ledamöterna, och, om fråga angående
annan polispersonal skall behandlas, de
ledamöter, som valts av vederbörande
landsting.

Polisstyrelse är icke beslutför, om ej
minst fyra ledamöter äro närvarande.
Angående fattande av beslut galle vad
i rättegångsbalken finnes stadgat om
omröstande till dom i annan domstol
än häradsrätt.

En av de av Konungen utsedda ledamöterna
skall vara borgmästare, lagfaren
rådman eller häradshövding. Fråga om
disciplinär bestraffning må ej behandlas,
om ej sistnämnde ledamot är närvarande.

Polischef eller någon, som under
polischef har anställning vid polisväsendet,
må ej vara ledamot eller suppleant
i polisstyrelse.

Ledamot eller suppleant i polisstyrelse
må ej heller den vara, som
icke uppnått 25 års ålder,
är under förmynderskap eller i
konkurstillstånd,

är förklarad ovärdig att vidare nyttjas
i rikets tjänst eller eljest på grund
av honom ådömd straffpåföljd icke må
utöva allmän befattning eller genom
utslag, vilket ännu icke vunnit laga
kraft, är dömd till straffpåföljd, varom
sist förmäles, eller är ställd under
framtiden för brott, vilket kan medföra
sådan påföljd, eller

är förklarad ovärdig att föra annans
talan inför rätta.

3. Befogenhet att antaga extra befattningshavare
vid polisväsendet samt
att entlediga befattningshavare i fall,
då rätt därtill icke är polisstyrelsen
förbehållen, tillkommer för landsbygden
länsstyrelsen och för stad vederbörande
polischef.

Myndighet, som i första stycket av

2. Befogenhet att i stad tillsätta och
entlediga befattningshavare i andra fall
än som avses i 1 mom., så ock att, där
så erfordras, bestämma den ort, där bebefattningshavare
skall vara bosatt, tillkommer
vederbörande polischef.

3. Bå innehavare av fjärdingsmansbefattning
skall tillsättas, har lands -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

25

(Kungl. Maj:ts förslag.)

detta moment sägs, äger att, där så erfordras,
bestämma den ort, där befattningshavare
skall vara bosatt.

4. Vad i denna paragraf föreskrives
angående tillsättande, entledigande och
disciplinär bestraffning av befattningshavare
vid polisväsendet skall icke äga
tillämpning å de vid polisväsendet
anställda statstjänstemännen, polismästare,
andra ledamöter av poliskammare,
polisdomare, polisintendenter,
stadsfiskaler, polisassessorer, polissekreterare
eller polisnotarier.

(Utskottets förslag.)

fiskalen att avgiva yttrande angående de
sökande med uttryckligt angivande beträffande
varje sökande, huruvida landsfiskalen
anser honom fullt lämplig för
befattningen eller icke. Därefter skall
i polisdistrikt, som består av en kommun
eller del av sådan, kommunen förrätta
val av fjärdingsman. Den sålunda valde
skall av länsstyrelsen förordnas till fjärdingsman,
där icke särskilda skäl annat
föranleda. Består polisdistrikt av mer
än en kommun och har för polisverksamhetens
upprätthållande bildats kommunalförbund,
tillkommer valrätt, som
nyss sagts, förbundets direktion. Har
kommunalförbund icke bildats, skola
samtliga till polisdistriktet hörande
kommuner var för sig företaga val av
fjärdingsman. Fnas kommunerna om
valet, skall vad ovan stadgats om val i
polisdistrikt, som består av en kommun,
äga tillämpning. Falla kommunernas
val å olika personer, skall en av de av
kommunerna välde av länsstyrelsen förordnas
till fjärdingsman, där icke särskilda
skäl annat föranleda.

4. Med den inskränkning, som följer
av stadgandet i 3 mom., utövas de befogenheter,
som avses i 1 och 2 mom.,
för landsbygden av länsstyrelsen.

5. Vad i denna paragraf stadgats
om fjärdingsman och andra befattningshavare
vid polisväsendet skall icke äga
tillämpning å de vid polisväsendet
anställda statstjänstemännen, polismästare,
andra ledamöter av poliskammare,
polisdomare, polisintendenter,
stadsfiskaler, polisassessorer, polissekreterare
eller polisnotarier.

12 §.

1. I varje landstingsområde, så ock
■i stad, som ej deltager i landsting, skall
finnas poliskollegium för behandling av
dit hänskjutna frågor om disciplinär

26

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

(Knngl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

bestraffning av de befattningshavare vid
polisväsendet, vilka tillsättas i den ordning,
som i 11 § 1—4 mom. sägs.

Fråga om disciplinär bestraffning
skall hänskjutas till poliskollegium, så
snart vederbörande polischef anser
strängare straff än varning, förlust av
löneförmåner i sju dagar eller mistning
av tjänsten under samma tid
böra tillämpas. Annan fråga om
disciplinär bestraffning må efter klagan
behandlas av poliskollegium.

2. Poliskollegium skall bestå av fyra
ledamöte)'', av vilka ordföranden tillsättes
av Konungen och de övriga av landstinget
eller, vad beträffar stad, som ej
deltager i landsting, av stadsfullmäktige.
Samtliga ledamöter skola utses för en
tid av fyra kalenderår i sänder.

Till ordförande må förordnas allenast
borgmästare, lagfaren rådman eller
häradshövding. Val av de ledamöter, som
icke tillsättas av Konungen, skall, där
det äskas av minst en fjärdedel av de
i valet deltagande, ske proportionellt
på sätt därom är särskilt stadgat.

För varje ledamot skall utses minst
en suppleant för tid och på sätt, som
för ledamoten föreskrivits.

Poliskollegium är icke beslutfört, om
ej ordföranden och två av ledamöterna
äro närvarande. Angående fattande av
beslut gälle vad i rättegångsbalken
finnes stadgat om omröstande till dom
i annan domstol än häradsrätt.

Polischef eller någon, som under
polischef har anställning vid polisväsendet,
må ej vara ledamot eller
suppleant i poliskollegium,

Ledamot eller suppleant i poliskollegium
må ej heller den vara, som
icke uppnått 25 års ålder,
är under förmynderskap eller i
konkurstillstånd,

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr I.

27

(Kung!. Maj:ts förslag.)

12 §.

1. I kommun, som bildar eget polisdistrikt,
må polisnämnd tillsättas.

Polisnämnd tillkommer
att upprätta förslag till löne-, omkostnads-
och, i förekommande fall,
pensionsstat för polisväsendet i polisdistriktet
samt till erforderliga ändringar
i dess polisorganisation;

att besluta i ärenden angående förvaltningen
av de till polisväsendet anslagna
medlen och av de för polisväsendet
använda fastigheterna; samt

att till vederbörande myndigheter
avgiva yttranden och göra framställningar
i frågor av betydelse för polisväsendet.

Vad sålunda stadgats skall icke utgöra
hinder för kommun att besluta,
att polisnämnd skall utöva allenast
viss eller vissa av de ovan angivna
befogenheterna.

2. Då ordinarie befattningshavare
skall tillsättas i polisdistrikt, som icke
enligt 5 § är skyldigt att tillhandahålla
reservpolismän, skall, om polisnämnd där
finnes, åt nämnden lämnas tillfälle att,
efter det polischefen avgivit yttrande
angående de sökande, till polisstyrelsen
avgiva sådant yttrande. Finnes i polisdistrikt,
som nyss sagts, polisnämnd icke

(Utskottets förslag.)

är förklarad ovärdig att vidare
nyttjas i rikets tjänst eller eljest på
grund av honom ådömd straffpåföljd
icke må utöva allmän befattning eller
genom utslag, vilket ännu icke vunnit
laga kraft, är dömd till straffpåföljd,
varom sist förmäles, eller är ställd
under framtiden för brott, vilket kan
medföra sådan påföljd, eller

är förklarad ovärdig att föra annans
talan inför rätta.

13 §.

1. I kommun, som bildar eget polisdistrikt,
må polisnämnd tillsättas.

Polisnämnd, som icke äger taga befattning
med fråga, som faller under
polischefens befälsmyndighet, tillkommer
att upprätta förslag till löne-, omkostnads-
och, i förekommande fall,
pensionsstat för polisväsendet i polisdistriktet
samt till erforderliga ändringar
i dess polisorganisation,

att förvalta tillpolisväsendet anslagna
medel och för polisväsendet använda
fastigheter och annan egendom, samt
att till vederbörande myndigheter
avgiva yttranden och göra framställningar
i- frågor av mera allmän betydelse
för polisväsendet.

Vad sålunda stadgats skall icke ut
göra hinder för kommun att besluta,
att polisnämnd skall utöva allenast
viss eller vissa av de ovan angivna
befogenheterna.

2. Innan annan ordinarie befattningshavare
än ordinarie fjärdingsman tillsättes
i polisdistrikt, där polisnämnd
finnes tillsatt, skall nämnden hava erhållit
tillfälle att, efter det polischefen
avgivit yttrande angående de sökande,
till länsstyrelsen avgiva sådant yttrande.
Finnes polisnämnd icke tillsatt,
skall tillfälle att avgiva yttrande

28

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

(Kungl. Maj-.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

tillsatt, skall yttrande angående de sö- angående de sökande i stället lämnas
kande i stället avgivas av vederbörande vederbörande magistrat, stadsstyrelse,
magistrat, stadsstyrelse, kommunalförbundsdirektion
eller kommunalnämnd.

3. Tillsättandet av polisnämnd an -

kommer ä
Polisnämnd

vederbörande kommun,
skall bestå av fem leda -

kommunalförbundsdirektion eller kommunalnämnd.

3. Tillsättandet av polisnämnd ankommer
å vederbörande kommun.
Polisnämnd skall bestå av fem leda -

möter, varjämte för varje ledamot skall möter, varjämte för varje ledamot skall

finnas minst en suppleant. Val av
ledamöter sker för en tid av fyra kalenderår
i sänder ocli skall, där det
äskas av minst en sjättedel av de väl
jande, ske proportionellt på sätt därom
finnes särskilt stadgat. Polisnämnd
utser inom sig ordförande och
vice ordförande.

Vad i 11 § stadgas om hinder för
att vara ledamot eller suppleant i
polisstyrelse skall gälla jämväl i avseende
å ledamöter och suppleanter i
polisnämnd.

4. Utöver vad

finnas minst en suppleant. Val av
ledamöter sker för en tid av fyra kalenderår
i sänder och skall, där det
äskas av minst en sjättedel av de väljande,
ske proportionellt på sätt därom
finnes särskilt stadgat. Polisnämnd
utser inom sig ordförande och vice
ordförande.

Vad i 12 § stadgas om hinder för
att vara ledamot eller suppleant i
poliskollegium skall gälla jämväl i avseende
å ledamöter och suppleanter

i polisnämnd.

i denna paragraf finnes stadgat skola föreskrifterna i 45,
i förordningen den 21 mars 18(52 om kommunalstyrelse

46, 48—53 och 56 ot> _ _ . „

på landet i tillämpliga delar lända till efterrättelse i avseende å polisnämnd.

5. För Stockholm skall vad som stadgas i 3 inom. första stycket och 4
inom. lända till efterrättelse allenast i den mån icke Konungen genom särskilt
utfärdade bestämmelser annorlunda förordnar.

13 §.

1. Varder i polisdistrikt eller av
landsting i avseende å befattningshavare
vid polisväsendet beslut fattat
angående avlöning, pensionering, familjeunderstöd
eller begravningshjälp,
skall beslutet underställas länsstyrelsens
prövning.

Beslut, som sålunda underställes,
skall antingen oförändrat fastställas
eller ogillas. Vägras fastställelse, skall
skäl därtill uppgivas.

14 §.

1. Varder i polisdistrikt eller av
landsting i avseende å befattningshavare
vid polisväsendet beslut fattat
angående avlöning, pensionering, familjeunderstöd
eller begravningshjälp
eller i fråga, som avses i 8 § 4 stycket,
skall beslutet underställas länsstyrelsens
prövning.

Beslut, som sålunda underställes,
skall antingen oförändrat fastställas
eller ogillas. Vägras fastställelse, skall
skäl därtill uppgivas.

Om beslut, som eljest fattas angående
polisväsendets organisation, skall
anmälan göras hos länsstyrelsen.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

29

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

2. Finner länsstyrelse, att avlöning, pension, familjeunderstöd eller begravningshjälp
av polisdistrikt eller landsting bestämts till lägre belopp än
som kan anses skäligt eller att polisdistrikt eller landsting eljest uppenbarligen
åsidosätter sina åligganden enligt denna lag, skall länsstyrelsen lios
polisdistriktet eller landstinget göra framställning om rättelse.

Yidtages ej i anledning av länsstyrelsens framställning erforderlig åtgärd,
äger länsstyrelsen därom förordna. Finnes det vara av nöden, må länsstyrelsen
förelägga lämpligt vite och till sådant vite fälla.

14 §.

1. Polisdistrikts kostnader för polispersonal,
som i distriktet tinnes anställd
för hela rikets behov, för avlöning
och pensionering av kriminalpolisman,
som avses i 6 § andra
stycket, för begravningshjälp till sådan
kriminalpolismans dödsbo samt för
särskilda anordningar för polisväsendet
i dess helhet skola gottgöras polisdistriktet
av statsmedel.

Kostnaden lör ''polisstyrelsernas verksamhet
bestrides av statsmedel.

2. Till kostnaden för avlöning av
befattningshavare vid polisväsendet,
vilka anställts för landstingsområde
eller i polisdistrikt, som avses i 1 §
tredje stycket, bidrager statsverket med
en tredjedel. Efter enahanda grund
utgiver statsverket bidrag till landstings
eller dylikt polisdistrikts kostnad
för familjeunderstöd och begravningshjälp
samt för sjukvård, som må tillkomma
för landstingsområdet eller i
polisdistriktet anställd befattningshavare
vid skada, som i tjänsten åsamkats
honom.

3. Befattningshavare, vilken anställts
för landstingsområde eller i

15 §.

1. Polisdistrikts kostnader för polispersonal,
som i distriktet finnes anställd
för hela rikets behov, för avlöning
och pensionering av kriminalpolisman,
som avses i 6§ andrastycket,
för begravningshjälp till sådan kriminalpolismans
dödsbo samt för särskilda
anordningar för polisväsendet
i dess helhet skola gottgöras polisdistriktet
av statsmedel.

Kostnaden löv poliskollegiernas verksamhet
bestrides av statsmedel.

2. Till kostnaden för avlöning av
befattningshavare vid polisväsendet,
vilken anställts för landstingsområde,
så ock till kostnaden för avlöning av
den, som i polisdistrikt, varom i 1 § 1
mom. tredje stycket förmäles, innehar
eller uppehåller ordinarie befattning,
bidrager statsverket med hälften. Efter
enahanda grund utgiver statsverket
bidrag till landstings eller dylikt polisdistrikts
kostnad för familjeunderstöd
och begravningshjälp samt för sjukvård,
som må tillkomma för landstingsområdet
eller i polisdistriktet anställd
befattningshavare vid skada,
som i tjänsten åsamkats honom.

Till kostnaden för avlöning av den,
som i polisdistrikt, varom i 1 § 1 mom.
tredje stycket förmäles, innehar eller
uppehåller icke ordinarie befattning, bidrager
statsverket med en femtedel.

3. Ordinarie befattningshavare, vilken
anställts för landstingsområde

30

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

polisdistrikt, som avses i 1 § tredje
stycket, må pensionsförsäkras i statsanstalt
enligt vad därom tinnes särskilt
stadgat. Vill landsting eller polisdistrikt
på annat sätt ombesörja pensionering
av sådan befattningshavare,
bidrager staten med två niondelar av
den utgående pensionen.

(Utskottets förslag.)

eller i polisdistrikt, som avses i 1 §
1 mom. tredje stycket, må pensionsförsäkras
i statsanstalt enligt vad därom
tinnes särskilt stadgat. Vill landsting
eller polisdistrikt på annat sätt ombesörja
pensionering av sådan befattningshavare,
bidrager statsverket med
en tredjedel av den utgående pensionen.

4. Till polisdistrikt, som skall tillhandahålla reservpolismän, utgår statsbidrag
för varje reservpolisman, som skall tillhandahållas, med en tredjedel
av de sammanlagda löneförmåner, som årligen tillkomma i distriktet anställd
polisman med lägsta lön inom den tjänstegrad, reservpolismannen skall tillhöra.

Har polisdistrikt tillhandahållit reservpolispersonal, bestrider statsverket
ej mindre vad av vederbörande polismans lön belöper å tid, som han tjänstgjort
utom distriktet, ävensom reservpolispersonalens transport till och från
tjänstgöringsorten, personalens bostad och kost under tjänstgöringstiden samt
särskilda kostnader för hästar och fordon, än även dagarvode till varje polisman.

5. Om polisman i annat fall än
som avses i 4 mom. på grund av föreskrift
i denna lag tjänstgör utom det
område, för vilket han är anställd,
bestridas därigenom uppkommande
särskilda kostnader av statsverket.
Därest polismannens lön endast delvis
bekostas av statsverket, skall jämväl
vad av lönen belöper å tid, som
han sålunda tjänstgör, helt bestridas
av statsmedel.

6. Har polisman skadats i tjänsten,
medan han på grund av stadgande i
denna lag tjänstgjort utom det område,
för vilket han är anställd, skola
av statsmedel gäldas alla de kostnader,
som på grund av skadan må åvila
vederbörande landsting eller polisdistrikt.

5. Om befattningshavare vid polisväsendet
i annat fall än som avses i
4 mom. på grund av föreskrift i denna
lag tjänstgör utom det område, för
vilket han är anställd, bestridas därigenom
uppkommande särskilda kostnader
av statsverket. Därest befattningshavarens
lön endast delvis bekostas
av statsverket, skall jämväl vad
av lönen belöper å tid, som han sålunda
tjänstgör, helt bestridas av
statsmedel.

6. Har befattningshavare vid polisväsendet
skadats i tjänsten, medan han
på grund av stadgande i denna lag
tjänstgjort utom det område, för vilket
han är anställd, skola av statsmedel
gäldas alla de kostnader, som på
grund av skadan må åvila vederbörande
landsting eller polisdistrikt.

7. Angående statsbidrag till telefonkostnader, så ock angående ersättning
till polisman för skada å kläder är särskilt stadgat.

15 §. 16 §.

Skall polisdistrikt bestå av kommun Skall polisdistrikt bestå av kommun
eller del av kommun, skola polis- eller del av kommun, skola polisdistriktets
rättigheter tillkomma och distriktets rättigheter tillkomma och
dess skyldigheter åvila kommunen. dess skyldigheter åvila kommunen.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

31

(Kungl. Maj:ts forslar/.) (Utskottets förslag.)

Om polisdistrikt skall bestå av område från mer än en kommun, äger
länsstyrelsen, där det linnes erforderligt, förordna, att de kommuner, som
helt eller delvis ingå i distriktet, skola för polisverksamhetens upprätthållande
bilda kommunalförbund. Kan enighet icke uppnås angående förbundsordningen,
äger länsstyrelsen att därom förordna. Sedan kommunalförbund
enligt länsstyrelsens förordnande kommit till stånd, må länsstyrelsen, på
ansökan av förbundsmedlem, förordna om ändring av förbundsordningen.
Ej må utan länsstyrelsens medgivande kommunalförbund, som nu sagts,
upplösas eller förbundsmedlem vinna utträde. Meddelas ej förordnande,
varom i detta stycke förmäles, och överenskomma ej ändock kommunerna
att bilda kommunalförbund, ankomme på dem att träffa de avtal, som i följd
av gemenskapen må erfordras.

För polisverksamhetens upprätthållande bildat kommunalförbund utövar
polisdistriktets rättigheter och fullgör dess skyldigheter.

Då polisdistrikt består av område från mer än en kommun, skola polisdistriktets
kostnader för polisväsendet fördelas emellan de olika kommunerna
efter polispersonalens sannolika användning i de särskilda delarna av polisdistriktet.
Kan överenskommelse härom icke träffas, ankommer tvistens
avgörande på länsstyrelsen.

I avseende å polisväsendet skall vad som stadgas angående kommun äga
motsvarande tillämpning beträffande köping, som icke utgör egen kommun,
så ock beträffande municipalsamhälle, såvida ordningsstadgan för rikets
städer äger tillämpning i köpingen eller municipalsamhället.

16 §.

Konungen äger meddela närmare
bestämmelser angående

1) chefskapet över polispersonal;

2) polisskola;

3) tillsättning och entledigande av
befattningshavare vid polisväsendet;

4) polispersonalens tjänstedräkt,
tjänstetecken och beväpning;

5) befattningshavares skyldigheter;

6) befattningshavares disciplinära
bestraffning;

7) polisstyrelses tjänstgöring och
förfarandet inför polisstyrelse; samt

8) utbetalning av statsbidrag till
polisdistrikt och landsting.

17 §.

Yad i denna lag finnes stadgat utgör
ej hinder för att polisbevakning
på statens bekostnad ombesörjes i

17 §.

Konungen äger meddela närmare
bestämmelser angående

1) chefskapet över polispersonal;

2) polisskola;

3) tillsättning och entledigande av
befattningshavare vid polisväsendet;

4) polispersonalens tjänstedräkt,
tjänstetecken och beväpning;

5) befattningshavares skyldigheter;

6) befattningshavares disciplinära
bestraffning;

7) polislcollegiims tjänstgöring och
förfarandet inför ''poliskollegium; samt

8) utbetalning av statsbidrag till
polisdistrikt och landsting.

18 §.

Yad i denna lag finnes stadgat utgör
ej hinder för att polisbevakning
på statens bekostnad ombesörjes i

32

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

(Kung!. Maj:ts förslag.)

annan ordning än i denna lag sägs, ej
heller för att dylik bevakning anordnas
på enskild bekostnad vid visst
företag, vid viss tillställning eller eljest
i särskilt fall.

18 §.

Vite, som utdömes enligt denna
lag, tillfaller kronan.

19 £.

Klagan över beslut, som enligt
denna lag meddelas av annan polischef
än polismästaren i Stockholm, må
föras hos länsstyrelse i den ordning,
som för överklagande av förvaltande
myndigheters och ämbetsverks beslut
är bestämd.

Klagan över beslut, som enligt
denna lag meddelas av länsstyrelse
eller polismästaren i Stockholm eller
•polisstyrelse, må föras hos Konungen
i vederbörande statsdepartement i den
ordning, som nyss sagts.

Över vägrad fastställelse av beslut,
som avses i 13 § 1 inom., må klagan
föras jämväl av den, som fattat beslutet.

Denna lag träder, såvitt den avser
stad, köping, som omförmäles i 1 §
andra stycket, eller landsting, i kraft
den 1 januari 1926, från och med vilken
dag hittills gällande bestämmelser om
bidrag till polispersonal, som anställts
för landstingsområde, ävensom
övriga, för polisdistrikt, som nu sagts,
eller för landstingsområde meddelade,
mot denna lag stridande föreskrifter
skola upphöra att gälla.

Fattas före nämnda dag, men efter
det lagen utkommit av trycket, i polis -

(Utskottets förslag.)

annan ordning än i denna lag sägs, ej
heller för att dylik bevakning anordnas
på enskild bekostnad vid visst
företag, vid viss tillställning eller eljest
i särskilt fall.

19 §.

Vite, som utdömes enligt denna
lag, tillfaller kronan.

20 §.

Klagan över beslut, som enligt
denna lag meddelas av annan polischef
än polismästaren i Stockholm, må föras
hos länsstyrelse i den ordning, som
för överklagande av förvaltande myndigheters
och ämbetsverks beslut är
bestämd.

Klagan över beslut, '' som enligt
denna lag meddelas av länsstyrelse
eller polismästaren i Stockholm eller
poliskollegium, må föras hos Konungen
i vederbörande statsdepartement i den
ordning, som nyss sagts.

Över vägrad fastställelse av beslut,
som avses i 14 § 1 mom. första stycket,
må klagan föras jämväl av den, som
fattat beslutet.

Denna lag träder, såvitt den avser
stad, köping, som omförmäles i 1 §
1 mom. andra stycket, eller landsting,
i kraft den 1 januari 1926, från och
med vilken dag hittills gällande bestämmelser
om bidrag till polispersonal,
som anställts för landstingsområde,
ävensom övriga, för polisdistrikt,
som nu sagts, eller för landstingsområde
meddelade, mot denna
lag stridande föreskrifter skola upphöra
att gälla.

Fattas före nämnda dag, men efter
det lagen utkommit av trycket, i polis -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

33

(Kungl. Maj:ts förslag.)

distrikt, som ovan sagts, eller av landsting
beslut, som avses i 13 § 1 mom.
och som skall lända till efterrättelse
jämväl efter det lagen trätt i kraft,
skall å beslutet i vad det rör sistberörda
tid tillämpas vad i denna la:
finnes stadgat om
dylikt beslut.

Polisstyrelserna skola tillsättas så
tidigt, att de i fråga om polispersonal,
som är anställd i polisdistrikt, vara

underställning

O

av

denna lag skall

aga

pnmg

från

och med år 1926, eller för landstingsområde,
må kunna träda i verksamhet
från och med nämnda år.

(Utskottets förslag.)

distrikt, som ovan sagts, eller av landsting
beslut, som avses i 14 § 1 mom.
första stycket och som skall lända till
efterrättelse jämväl efter det lagen
trätt i kraft, skall å beslutet i vad det
rör sistberörda tid tillämpas vad i
denna lag finnes stadgat om underställning
av dylikt beslut.

Poliskollegierna skola tillsättas så
tidigt, att de i fråga om polispersonal,
som är anställd i polisdistrikt, varå
denna lag skall äga tillämpning från
och med år 1926, eller för landstingsområde,
må kunna träda i verksamhet
från och med nämnda år.

Högre kurs vid polisskolan i Stockholm skall under hösten 1925 bekostas
av statsmedel, och skola i följd härav de bestämmelser i denna lag, som
hava avseende å nämnda skola, från och med den 1 augusti 1925 träda i
tillämpning, i den mån Konungen därom förordnar.

Distriktsindelning enligt 9 och 10 §§ bör vara verkställd i god tid före
den 1 januari 1926.

I övrigt skall lagen vara satt i tillämpning senast den 1 januari 1932.

Önskar kommun, som enligt fast -

Önskar kommun, som enligt fastställd
indelning skall utgöra eget polisdistrikt,
att lagen skall före sistnämnda
dag erhålla tillämpning för kommunen,
må kommunen göra ansökning därom
hos länsstyrelsen. Befinnes, att inom
kommunen tjänstgörande fjärdingsmän
icke äga att kvarstå i tjänsten efter
den tidpunkt, från vilken lagen enligt
ansökningen skall bliva tillämplig
å kommunen, eller kunna uppsägas
till nämnda tidpunkt samt att statsmedel
finnas tillgängliga för bidrag
till de polismän, som skola vara anställda
inom kommunen, varde ansökningen
bifallen. Yad sålunda stadgats
skall äga motsvarande tillämpning, om
de kommuner, som enligt fastställd
indelning helt eller delvis ingå i visst
polisdistrikt, göra ansökan om att
lagen skall bliva tillämplig för di -

ställd indelning skall utgöra eget polisdistrikt,
att denna lag skall före sistnämnda
dag erhålla tillämpning för
kommunen, må kommunen göra ansökning
därom hos länsstyrelsen. Befinnes,
att inom kommunen tjänstgörande
fjärdingsmän icke äga att kvarstå
i tjänsten efter den tidpunkt, från
vilken lagen enligt ansökningen skall
bliva tillämplig å kommunen, eller
kunna uppsägas till nämnda tidpunkt
samt att statsmedel finnas tillgängliga
för bidrag till de fjärdingsmän,
som enligt denna lag skola vara anställda
inom kommunen, varde ansökningen
bifallen. Yad sålunda stadgats
skall äga motsvarande tillämpning,
om de kommuner, som enligt
fastställd indelning helt eller delvis
ingå i visst polisdistrikt, göra ansökan

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 11 saml. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.) 97425 3

34

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

striktet. Vad ovan stadgats angående
sådant före den 1 januari 1926 fattat
beslut, som avses i 13§ 1 mom., skall äga
motsvarande tillämpningå dylikt beslut,
som efter det denna lag utkommit av
trycket i polisdistrikt, varom i detta
stycke förmäles, fattats innan lagen erhållit
tillämpning för distriktet.

Efter det lagen utkommit av trycket,
må fjärdingsman tillsättas allenast tills
vidare men med rätt för fjärdingsmannen
att åtnjuta tre månaders uppsägningstid.
Fjärdingsman må ej uppsägas
utan landsfiskalens samtycke.
Beslut, som efter det lagen utkommit
av trycket fattas angående fjärdingsmans
avlöning, skall underställas länsstyrelsens
prövning.

Då lagen trätt i tillämpning med
avseende å visst polisdistrikt å landsbygden,
skall lagen den 29 september
1899 angående fjärdingsmansbestyrets
utgörande jämte övriga mot denna
lag stridande bestämmelser angående
polisväsendet upphöra att där gälla.

(Utskottets förslag.)

om att lagen skall bliva tillämplig för
distriktet. Vad ovan stadgats angående
sådant före den 1 januari 1926 fattat
beslut, som avses i 14 § 1 mom.
första stycket, skall äga motsvarande tillämpning
å dylikt beslut, som efter
det denna lag utkommit av trycket i
polisdistrikt, varom i detta stycke förmäles,
fattats innan lagen erhållit tillämpning
för distriktet.

Efter det lagen utkommit av trycket,
må fjärdingsman enligt äldre lag tillsättas
allenast tills vidare men med rätt
för fjärdingsmannen att åtnjuta tre
månaders uppsägningstid. Uppsägning
må ej ske utan landsfiskalens samtycke.
Beslut, som efter det lagen utkommit
av trycket fattas angående fjärdingsmans
avlöning, skall underställas länsstyrelsens
prövning.

Då lagen trätt i tillämpning med
avseende å visst polisdistrikt å landsbygden,
skall lagen den 29 september
1899 angående fjärdingsmansbestyrets
utgörande jämte övriga mot denna
lag stridande bestämmelser angående
polisväsendet upphöra att där gälla.

2) Lag om ändrad lydelse av 1 § i stadgan den 13 juni 1913 (nr 79) om
proportionellt valsätt vid vissa val inom landsting
och stadsfullmäktige m. m.

Härigenom förordnas, att 1 § i stadgan den 13 juni 1913 om proportionellt
valsätt vid vissa val inom landsting och stadsfullmäktige m. m. skall

i nedan angivna del erhålla följande a

1. Då val av kommunalnämnd, drätselkammare,
kommunalrådmän, ledamöter
i stadsstyrelse, kyrko- och skolråd,
ledamöter i polisstyrelse eller polisnämnd
samt landstings förvaltningsutskott,
så ock val av två eller flera
personer för särskild beredning av
ärenden, som skola företagas till av -

ndrade lydelse:

1. Då val av kommunalnämnd, drätselkammare,
kommunalrådmän, ledamöter
i stadsstyrelse, kyrko- och skolråd,
ledamöter i poliskollegium eller
polisnämnd samt landstings förvaltningsutskott,
så ock val av två eller
flera personer för särskild beredning
av ärenden, som skola företagas till

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

35

(Kungl. Maj:ts förslag.)

görande å kommunalstämma, inom
kommunalfullmäktige, å allmän rådstuga,
inom stadsfullmäktige, å kyrkostämma
eller inom landsting, äro proportionella,
skall vid valens förrättande
iakttagas vad här nedan i 2—7 §§ är
föreskrivet.

2. Yid —----- efterrättelse.

(Utskottets förslag.)

avgörande å kommunalstämma, inom
kommunalfullmäktige, å allmän rådstuga,
inom stadsfullmäktige, å kyrkostämma
eller inom landsting, äro proportionella,
skall vid valens förrättande
iakttagas vad här nedan i 2—7 §§ är
föreskrivet.

2. Yid —----— efterrättelse.

3) Förordning med vissa bestämmelser angående befattningshavares vid
polisväsendet rätt till lön och pension m. m.

1 §''

1. Har befattningshavare vid polisväsendet utan eget förvållande i tjänsten
åsamkats skada och därigenom blivit hindrad att tjänstgöra, må på grund
därav intill dess skyldighet för befattningshavaren att avgå ur tjänsten inträtt
någon minskning i honom tillkommande löneförmåner icke äga rum,
förrän sex månader förflutit från dagen för skadans inträffande.

2. Har befattningshavare förbjudits att tjänstgöra till förekommande av
smittofara, må på grund därav intill dess skyldighet för befattningshavaren
att avgå ur tjänsten inträtt någon minskning i honom tillkommande löneförmåner
icke äga rum, förrän sex månader förflutit från det förbudet meddelades.

3. Med befattningshavare vid polisväsendet
avses i denna förordning befattningshavare,
vilken tillsättes i den
ordning, som i 11 §7—3 mom. i lagen
om polisväsendet i riket finnes föreskriven.

2 §•

Ordinarie befattningshavare, som har
full sysselsättning av sin tjänst, är berättigad
att utan minskning av honom
tillförsäkrade löneförmåner årligen,
när det kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjuta semester
under en tid av minst fjorton dagar.

3 §.

1. Ordinarie befattningshavare vid polisväsendet skall vara skyldig att
avgå från sin befattning:

a) när han uppnått föreskriven pensionsålder;

b) om han i följd av skada, som avses i 1 § 1 mom., finnes vara för framtiden
oförmögen att behörigen sköta sin befattning;

3. Med befattningshavare vid polisväsendet
avses i denna förordning befattningshavare,
vilken tillsättes i den
ordning, som i 11 § 1—4 mom. i lagen
om polisväsendet i riket finnes föreskriven.

2 §.

Ordinarie befattningshavare är berättigad
att utan minskning av honom
tillförsäkrade löneförmåner årligen, när
det kan ske utan hinder för göromålens
behöriga gång, åtnjuta semester
under en tid av minst fjorton dagar.

36

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

c) om han i annat fall än som avses under b) i följd av skada eller sjukdom
under fem på varandra följande år varit oförmögen att tjänstgöra under
sammanlagt mer än 4/ä av den tid, som det eljest alegat honom att tjänstgöra,
och finnes vara för framtiden oförmögen att behörigen sköta sin tjänst;

d) om han under fem på varandra följande år varit på grund av smittsam
sjukdom tjänstledig eller från tjänstgöring avstängd under sammanlagt mer
än 4/s av den tid, som det eljest ålegat honom att tjänstgöra, och finnes
vara av samma anledning för framtiden obehörig att tjänstgöra.

2. Vad i 1 mom. stadgats skall ej utgöra hinder för att undantagsvis
meddela befattningshavare, som uppnått pensionsåldern, tillstånd att kvarstå
i befattningen, därest och så länge han prövas kunna på ett tillfredsställande
sätt sköta tjänsten, dock må sådant tillstånd ej meddelas för mer än ett år
i sänder och icke för längre tid än sammanlagt fem år.

Tillstånd, som ovan sägs, må meddelas, om befattningshavaren är anställd
vid polisväsendet i stad, av vederbörande polischef och eljest av länsstyrelsen.

3. Då ordinarie befattningshavare avgår från sin befattning efter att
hava uppnått föreskriven pensionsålder eller entledigas enligt 1 mom. under
b)—d), skall befattningshavaren vara berättigad att genast åtnjuta pension.

4. Befattningshavare är ej pliktig att bidraga till sin pensionering med
högre belopp än som svarar mot en tredjedel av de avgifter, som kunna
erfordras för att bereda honom pension.

4§-

Upphör ordinarie befattningshavares anställning vid polisväsendet i visst
polisdistrikt eller för visst landstingsområde utan att rätt till pension enligt
3 § 3 mom. tillkommer honom, skall han berättigas att senast vid den tidpunkt,
då han uppnått den för befattningen föreskrivna pensionsåldern, åtnjuta
minst så stor pension, som svarar mot den tid, den ordinarie anställningen
varat, dock att pension ej tillkommer honom så länge han innehar
ordinarie anställning vid polisväsendet.

Vad sålunda stadgats skall icke utgöra hinder för polisdistrikt eller landsting
att från pensionsrätt utesluta befattningshavare, som avsatts från sin
tjänst eller på grund av olämplighet blivit därifrån skild.

5 §•

Avlider befattningshavare till följd av skada, som avses i 1 § 1 inom.,
skola hans efterlämnade make och arvsberättigade barn vara berättigade till
pension (familjeunderstöd).

Rätt till familjeunderstöd tillkommer
dock ej efterlevande make, om
äktenskapet, utan att därigenom barn
legitimerades, ingicks efter det skadan
inträffade och anledning finnes till
antagande, att skadans livsfarliga be -

Bätt till familjeunderstöd tillkommer
dock ej efterlevande make, om
äktenskapet, utan att därigenom barn
legitimerades, ingicks efter det skadan
inträffade och anledning finnes till
antagande, att skadans livsfarliga be -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

37

(Kungl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

skaffenliet vid äktenskapets ingående
var bekant för någon av makarna.

Dylik rätt tillkommer ej heller adoptivbarn,
som adopterats efter det skadan
inträffade. Familjeunderstöd skall tillkomma
efterlevande make, så länge
maken lever ogift, och barn, tills det
uppnår 21 års ålder eller dessförinnan
träder i äktenskap. Därest kärn, som
har rätt till familj eunder stöd, vid uppnåendet
av 21 års ålder kefinnes vara
varaktigt oförmöget till arkete, skall det
kikehålla rätt till familj eunder stöd så
länge oförmögenheten till arkete fortfar.

Innehade den avlidne vid dödsfallet befattning, förenad med rätt till
familjepension från anstalt, som helt eller delvis bekostas av vederbörande
kommun eller landsting eller av staten, må med hänsyn därtill familjeunderstödets
belopp skäligen jämkas.

6 §''

Pension, som utgår till förutvarande befattningshavare vid polisväsendet,
må icke tagas i mät. Detsamma skall gälla om familj eunderstöd, som tillkommer
sådan befattningshavares efterlämnade make eller barn, samt om
begravningshjälp, som skall utgå till befattningshavares dödsbo.

skaffenliet vid äktenskapets ingående
var bekant för någon av makarna.
Dylik rätt tillkommer ej heller adoptivbarn,
som adopterats efter det skadan
inträffade. Familjeunderstöd skall tillkomma
efterlevande make, så länge
maken lever ogift, och barn, tills det
uppnår 18 års ålder eller dessförinnan
träder i äktenskap.

1

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1926.

Polis- eller fjärdingsman, som vid polisväsendet har anställning, som kan
betraktas såsom ordinarie, vid den tidpunkt, från vilken lagen om polisväsendet
i riket skall lända till efterrättelse i avseende å det område, för
vilket han är anställd, äger, då fråga uppstår om honom tillkommande rätt
till pension, tillgodoräkna sig hela den tid, som han i en följd innehaft
dylik anställning för området.

B) bemyndiga Kungl. Maj:t att utfärda tillägg till reglementet för statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. i huvudsaklig överensstämmelse
med följande förslag till

4) Kungörelse angående tillägg till reglementet den 31 december 1919
(nr 878) för statens anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl.

Härigenom förordnas, att till reglementet den 31 december 1919 för statens
anstalt för pensionering av folkskollärare m. fl. skall fogas ett nytt
kapitel av följande lydelse:

Kap. VIII. Särskilda bestämmelser angående befattningshavare vid polisväsendet.

38

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

(Kungl. Maj:ts förslag.)

§ 79.

Föreskrifterna i §§ 1—4, 6—11 och
13—31 skola, i den mån ej annat
stadgas i §§ 80—88, äga tillämpning
å pensionering av sådana ordinarie
befattningshavare vid polisväsendet,
som äro anställda i polisdistrikt, till
vars polisväsen statsbidrag utgår jämlikt
14 § 2 mom. i lagen om polisväsendet
i riket, eller för landstingsområde.

(Utskottets förslag.)

§ 79.

Föreskrifterna i §§ 1—4, 6—11 och
13—31 skola, i den mån ej annat
stadgas i §§ 80—88, äga tillämpning
å pensionering av sådana ordinarie
befattningshavare vid polisväsendet,
som äro anställda i polisdistrikt, till
vars polisväsen statsbidrag utgår jämlikt
15 § 2 mom. i lagen om polisväsendet
i riket, eller för landstingsområde.

§ 80. _

Polisdistrikt eller landsting är berättigat att för att bereda befattningshavare,
som i § 79 sägs, pensionsrätt enligt detta reglemente hos pensionsanstalten
anmäla befattningshavaren. Har sådan anmälan skett, skall polisdistriktet
eller landstinget utom i fall, som avses i § 11, § 18 mom. 2 och
§ 21 mom. 2, betraktas såsom huvudman enligt detta reglemente. Vad som
enligt § 11 och § 18 mom. 2 är stadgat i avseende å huvudman, skall tilllämpas
för landsbygden å länsstyrelsen och för stad å vederbörande polischef.
Den skyldighet, som jämlikt § 21 mom. 2 åligger huvudman, skall fullgöras
av vederbörande polischef.

§ 81.

Tjänstepensionsunderlaget skall utgöra två tredjedelar av sammanlagda
beloppet av de löneförmåner, som befattningshavaren enligt gällande bestämmelser
högst må åtnjuta. Om naturaförmåner ingå i avlöningen, skall vid
bestämmandet av tjänstepensionsunderlaget den kontanta avlöningen ökas
med naturaförmånernas av pensionsanstalten uppskattade värde, varvid dock
värdet av bostad och bränsle icke må upptagas högre än till 20 % av
löneinkomsten i övrigt.

§82-

Vid beräkning av tjänstepensionsunderlag i fall, som avses i § 27, skall
någon nedsättning av tjänstepensionsunderlaget icke äga rum på den grund,
att befattningshavares avgång icke föranletts av befattningens indragning.

§ 83.

Vid bestämmandet av genast börjande tjänstepensions belopp skola tjänstår
tillgodoräknas befattningshavaren även för den tid, han efter fyllda 20 år i
en följd innehaft icke ordinarie befattning vid polisväsendet, därest denna
befattning i avseende å tjänstgöringens art och omfattning finnes svara mot
eller vara jämförbar med den, för vilken pension skall åtnjutas, samt befattningshavaren
icke samtidigt haft annan polisbefattning, som medför rätt till
pension. Det tillkommer pensionsanstalten att bestämma de tjänstår, som
sålunda må tillgodoräknas befattningshavaren.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

39

(Kungl. Maj:ts förslag.)

(Utskottets förslag.)

Pensionsåldern är 60 år.

§ 84.
§ 85.

För hel tjänstepension erfordras 30 tjänstår.

§ 86.

Tillstånd för befattningshavare, som uppnått pensionsåldern, att kvarstå
i sin befattning må meddelas allenast undantagsvis och för ett år i sänder.

§ 87.

1. Den årliga tjänstepensionsavgift,
som med i § 7 omförmält avdrag skall
erläggas av befattningshavaren, är 4 %
av tjänstepensionsunderlaget.

2. Huvudmannen erlägger en årsavgift
av 51js % av tjänstepensionsunderlaget.

§ 88.

Engångsavgift, som avses i § 9
mom. 1, skall vara lika med sju niondedelar
av den försäkringsfond, som beräknas
svara mot de avgifter, vilka
skulle erlagts enligt § 7, om reglementet
varit gällande under den föregående
tiden. Ar huvudman pliktig att
erlägga engångsavgift, skall staten till
pensionsanstalten erlägga ett belopp,
motsvarande återstoden av nämnda
försäkringsfond.

§87.

1. Den årliga tjänstepensionsavgift,
som med i § 7 omförmält avdrag skall
erläggas av befattningshavaren, är 4 %
av tjänstepensionsunderlaget.

2. Huvudmannen erlägger likaledes
en årsavgift av 4 % av tjänstepensionsunderlaget.

§ 88.

Engångsavgift, som avses i § 9
mom. 1, skall vara lika med två tredjedelar
av den försäkringsfond, som beräknas
svara mot de avgifter, vilka
skulle erlagts enligt § 7, om reglementet
varit gällande under den föregående
tiden. Är huvudman pliktig att
erlägga engångsavgift, skall staten till
pensionsanstalten erlägga ett belopp,
motsvarande återstoden av nämnda
försäkringsfond.

Denna kungörelse träder i kraft den 1 januari 1926.

Har befattningshavare anmälts hos pensionsanstalten och föreligger sådant
fall, som avses i § 6, skall pensionsanstalten även utan framställning från
huvudmannen bestämma tidpunkten, varifrån reglementet skall anses hava
varit gällande för befattningshavaren; och skall därvid befattningshavaren
äga att tillgodoräkna sig tid, som han vid den tidpunkt, då lagen om
polisväsendet i riket blev tillämplig å huvudmannen, i en följd innehaft ordinarie
befattning för vederbörande landstingsområde eller för område, som
helt eller delvis ingår i vederbörande polisdistrikt.

40

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

C) att hos Kungi. Maj:t anhålla, att vid utfärdande av
polisreglemente för riket hänsyn måtte tagas till de erinringar,
som av utskottet framställts mot det propositionen bilagda förslaget
till dylikt reglemente;

D) att de i anledning av förevarande proposition och propositionen
nr 59 väckta motionerna, i den mån de hava avseende
å förevarande proposition samt icke kunna anses besvarade
genom vad utskottet ovan hemställt, icke måtte föranleda till
någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 maj 1925.

På andra särskilda utskottets vägnar:

CARL HEDERSTIERNA.

Vid detta ärendes behandling hava närvarit:

från första kammaren: herrar Hederstierna, Kvarnzelius, Lindblad, K. G.
Westman, von Sneidern, Tengdahl, Frändén*), Edw. Larson, John Karlsson och Carl
Eriksson;

från andra kammaren: herrar Lindqvist i Halmstad, Johanson i Huskvarna,
Hedlund i Östersund, Olsson i Gävle, Bengtsson i Norup, Persson i Fritorp, Törnkvist
i Bjuv, Olsson i Kullenbergstorp, Björkman och Västberg.

*) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservationer:

vid 8 § av herrar von Sneidern, Persson i Eritorp och Olsson i Kullenbergstorp,
vilka anfört:

»Utskottet uttalar å sid. 8 som sin uppfattning, att de ordinarie befattningshavarna
i stort sett komma att motsvaras av de nu i samhällen med sammanträngd
befolkning anställda polismännen. Är denna utskottets uppfattning
riktig, synes det icke böra väcka större betänkligheter att i lagen föreskriva,
att ordinarie befattningshavare endast skola förekomma i distrikt av
huvudsakligen den karaktär som de kommuner, i vilka behov av extra polismän
hittills yppat sig. Befattningar av nuvarande fjärdingsmannatyp skulle
därför icke bli ordinarie.

Denna fråga sammanhänger med frågan om statsbidragets storlek. Detta
är föreslaget bli 50 % till ordinarie befattningshavare och 20 % till andra.
De 50 % äro motiverade med att statsbidraget till extra polis nu utgår med
detta belopp. Att bidrag åter lämnas till icke ordinarie personal förklaras,
dels därmed att, på grund av den blivande strängare kontrollen över kommunernas
sätt att avlöna sina fjärdingsmän, ökade kostnader för kommunerna
äro att förvänta, dels därmed att vid behov kommunernas fjärdings -

41

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

män skola kunna för polisverksamhet användas även utanför det område,
för vilket de äro anställda. Beloppet 20 % är godtyckligt valt.

Kommer nu det högre statsbidraget att göras beroende av fjärdingsmannens
ställning av ordinarie och denna ställning åter att vara beroende endast av
arbetets omfattning och stadigvarande natur, blir följden, att staten kommer
att lämna ett ökat bidrag utan att därmed tjäna något sitt intresse. Statens
intiesse är upprätthållandet av ordning och säkerhet, och när kommunens
utgifter för detta ändamål ökas, kan vara befogat, att staten verksammare
bidrager till dessa kostnader. Däremot är för staten skäligen likgiltigt, om
fjärdingsmannen av indrivningsverksamhet har full eller endast delvis sysselsättning.
Staten har visserligen intresse av en god indrivning av kronoskatterestantiema,
men det är ingalunda visst, att en bättre indrivning verkställes
av en fjärdingsman med full sysselsättning. För att få full sysselsättning
är en förutsättning större distrikt, men med större distrikt följer
mindre lokal- och personalkännedom hos befattningshavaren, vilket ej kan
verka i riktning av ökad effektivitet vid indrivningen.

Från kommunens sida blir det på grund av statsbidragets olika storlek
ofta en vansklig fråga att träffa val emellan fullt eller endast delvis sysselsatta
fjärdingsmän. Blir det högre bidraget, trots därmed förenade skyldighetei,
lockande, blir det i varje fall en förmån för de större kommunerna
och de kommuner, som pa grund av sitt geografiska läge lämpligen kunna
förena sig i distrikt. Skäl tala därför för att till alla fjärdingsmän av
nuvarande typ ge lika stort statsbidrag. Det kan då vara motiverat att
något höja det av utskottet föreslagna bidraget till icke ordinarie, och vilja
vi föreslå, att bidraget skall utgå med halva det belopp, som lämnas till de
ordinarie, eller 25 %.

Från fjärdingsmännens sida skulle den invändning kunna göras, att vissa
av dem genom detta förslag skulle gå miste om förmånen att bli ordinarie.
Denna invändning är riktig, men man bör ej förbise, att förslaget ändå bereder
fjärdingsmannen en betydligt förbättrad ställning mot den, som de
för närvarande inneha. De komma hädanefter att tillsättas på obestämd
tid, och över såväl deras tillsättning och entledigande som deras avlöning
blir hädanefter en betydligt strängare kontroll än den nuvarande. Ävenledes
är från den nuvarande fjärdingsmannakårens sida att beakta, att resultatet
av utskottets förslag kan bli ett så småningom skeende undanskjutande av nuvarande
innehavare till förmån för yrkesmän, vilkas överlägsenhet som indrivningsmän
kan vara tvivelaktig och på vilkas kompetens som ordningspolis
man näppeligen kan eller kommer att ställa höga krav.

De ordinarie befattningarna och det högre statsanslaget skulle därför förbehållas
de distrikt, där behov av ordningspolis gjort sig i någon större
omfattning kännbart. Enligt lagförslaget skall kommunens beslut att anställa
ordinarie befattningshavare underställas länsstyrelsens prövning. Någon
ökad svårighet för länsstyrelsen att låta denna prövning även omfatta distriktets
behov av ordningspolis kan ej föreligga. Samma prövning åligger
redan nu länsstyrelsen, da länsstyrelsen har att fatta beslut, huruvida statsanslag
skall begäras för anställande av extra polis.

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 11 samt. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.) 974 25 4

42 Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Emellertid förutsattes icke, att högre statsbidrag endast lämnas för sådan
befattningshavare, som har full sysselsättning som ordningspolis. I många
av de distrikt, där en mer kvalificerad ordningspolis är av nöden, kan denne
ej lämpligen beredas full sysselsättning med sådan verksamhet. Det synes
då obilligt att beröva en sådan kommun av denna anledning det högre
statsbidraget, liksom det vore dålig ekonomi att ej utnyttja befattninghavarens
arbetstid med indrivningsverksamhet. Men medgiver man blandad verksamhet,
synes ej heller skäl vara att motsätta sig sådan uppdelning av polisgöromålen,
som i 2 § 2 st. sägs. Bestämmelsen bör därför bli den, att i
distrikt, där behov finnes av mer kvalificerad personal för ordningens'' och
säkerhetens upprätthållande, ordinarie personal anställes för befattningar,
som äro av stadigvarande beskaffenhet och ge sina innehavare full sysselsättning.

Vi föreslå därför, att 8 § första stycket får följande lydelse:

Polisdistrikt är pliktigt att skäligen avlöna de fjärdingsman, ordningsmän
eller andra polismän, vilka jämlikt 2, 4, 5 eller 6 § skola finnas anställda i
distriktet, samt de övriga befattningshavare, som för polisverksamhetens
upprätthållande äro erforderliga, att med skälig pension förse innehavare av
befattning, som i polisdistrikt med mera omfattande polisverksamhet av beskaffenhet,
som i 1 § 2 mom. första stycket sägs, är av stadigvarande beskaffenhet
och av vilken befattningshavaren kan antagas bliva helt sysselsatt (ordinarie
befattning) samt---(se utskottets förslag)--- — begravningshjälp.»

vid 11 § dels av herr Björkman, som med instämmande av herrar K. G.
Westman, von Sneidern, John Karlsson och Johanson i Huskvarna anfört:

»I likhet med utskottet har jag funnit, att tillsättningsmyndigheten icke
är i behov av det kommunala inslag, som polisstyrelsen avsåg att utgöra.
Jag anser emellertid, att, vad städerna vidkommer, de tillsättningsmyndigheter,
som i 1924 års förslag angåvos (polismästare jämte två magistratsledamöter,
magistrat, stadsstyrelse), uppfylla alla rimliga krav på förmåga av ett fullt
objektivt, sakkunnigt avgörande. Därför synes det mig icke erforderligt att
betunga länsstyrelserna med detta vad beträffar de större städerna ingalunda
ringa åliggande utan att detta bör kunna anförtros åt lokala myndigheter.

Jag hemställer därför, att 11 § 1 mom., 13 § 2 mom. och 20 § första stycket
måtte erhålla följande lydelse.

11 § 1 mom.

Befogenhet att tillsätta----(se utskottets förslag) — —--till kommer

i Stockholm överståthållarämbetet, i annan stad, där polismästare finnes,
denne jämte två ledamöter av magistraten och i stad, där polismästare ej finnes,
magistraten eller stadsstyrelsen.

13 § 2 mom.

Innan annan — — — — (se utskottets förslag) de sökande,

till tillsättningsmyndigheten avgiva sådant yttrande. Finnes polisnämnd
icke tillsatt, skall, vad landsbygden vidkommer, tillfälle att avgiva yttrande

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1. 43

angående de sökande i stället lämnas vederbörande kommun alförbundsdirektion
eller kommunalnämnd.

20 § första stycket.

Klagan över beslut, som enligt denna lag meddelas av magistrat eller
stadsstyrelse eller av polismästare jämte ledamöter av magistrat eller av annan
--— — (se iitskottets förslag)-----bestämd.*

dels av herrar K. G. Westman och Johanson i Huskvarna, som yrkat:

»l:o) att utskottets förslag till lagtext i 11 § 3 mom. bort erhålla följande,
i vissa delar ändrade lydelse:

11 §’

3. Då---(se utskottets förslag)---honom lämplig--— val av

fjärdingsman. Den valde skall av länsstyrelsen förordnas till fjärdingsman, därest
länsstyrelsen finner honom lämplig för befattningen. Prövas han av länsstyrelsen icke
vara lämplig, skall länsstyrelsen förordna om nytt val, vilket skall förrättas i den
ordning, som ovan föreskrivits. Den sålunda valde skall av länsstyrelsen förordnas
till fjärdingsman, därest länsstyrelsen finner honom lämplig för befattningen.
Anser länsstyrelsen honom icke lämplig, skall länsstyrelsen förordna

annan lämplig person. Består--- ---- fjärdingsman, med mindre samtliga

välde av länsstyrelsen anses icke lämpliga för befattningen.

2:o) att i samband därmed följande ändringar bort vidtagas i utskottets
motivering:

Första stycket s. 14 erhåller följande lydelse:

I fråga---länsstyrelsen godkännas. Då det emellertid kan före komma,

att en kommun i god tro till fjärdingsman utser person, som länsstyrelsen
anser olämplig, synes den omständigheten, att länsstyrelsen underkänner
den valde, ej böra föranleda, att kommunens rättighet att utöva inflytande
på tillsättningen omedelbart går förlorad. För det fall, varom här
är fråga, synes i stället — i anslutning till nu gällande regler — böra föreskrivas,
attj länsstyrelsen skall föranstalta om nytt tillsättningsförfarande.
Först i den händelse, att även vid det andra val, som till följd härav hålles,
till fjärdingsman utses person, som icke är lämplig för uppdraget, bör länsstyrelsen
äga befogenhet att, utan avseende å kommunens val, förordna den,
som länsstyrelsen anser lämplig, till befattningens innehavare.»

dels ock av herrar von Sneidern, Persson i Fritorp och Olsson i Kullenbergstorp,
vilka anfört:

»Enligt utskottets förslag skall, innan kommun väljer fjärdingsman, landsfiskalen
yttra sig över de sökande, varefter länsstyrelsen antingen förordnar
den valde eller också omedelbart utser annan person.

Enligt vårt förmenande är lämpligare, att den administrativa myndigheten
officiellt framträder först efter valet och kontrollerar det val, som kommunen
förrättat. Skulle resultatet av detta val icke kunna godkännas, anse vi
även lämpligt, att, som nu, kommunen beredes tillfälle att vidtaga rättelse.
Först sedan detta försök misslyckats, bör länsstyrelsen tillsätta sådan person,
som styrelsen finner för uppdraget kompetent.

44

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

Yi föreslå därför följande lydelse av 11 § 3 mom.

Då innehavare av fjärdingsmansbefattning skall tillsättas i polisdistrikt,
som består av en kommun eller del av sådan, väljer kommunen fjärdingsman. Det
åligger välförrättaren att om valet ofördröjligen underrätta landsfiskalen, som
med sitt yttrande insänder anmälan till länsstyrelsen. Finner länsstyrelsen den
valde för uppdraget lämplig, skall länsstyrelsen meddela honom förordnande. I
annat fall skall länsstyrelsen förordna om nytt val. Finner länsstyrelsen ej heller
den nu valde lämplig, skall länsstyrelsen lämna förordnande till annan för uppdraget
lämplig person. Består--— (se utskottets förslag) ----för anleda.

»

vid 12 § dels av herrar K. G. Westman, von Éneidern, John Karlsson,
Johanson i Huskvarna, Persson i Fri torp och Björkman, som hemställt:

»l:o) att utskottets förslag till lagtext bort erhålla följande, i vissa delar
ändrade lydelse:

12 §.

1,1 — — — (se utskottets förslag)---poliskollegium.

2. Poliskollegium skall bestå av tre ledamöter av--— — i sänder.

Till ordförande må--- — minst en tredjedel av---stadgat.

För —---föreskrivits.

Poliskollegium är icke beslutfört, om ej samtliga ledamöter äro närvarande.
Angående------häradsrätt.

Polischef —----- rätta.

2:o) att i samband därmed följande ändringar bort vidtagas i utskottets
motivering. Andra stycket s. 9 erhåller följande avfattning:

De föreslagna----landsting. Antalet medlemmar i denna disci plindomstol,

som lämpligen synts böra benämnas poliskollegium, torde kunna
begränsas till tre, nämligen en ordinarie lagfaren underdomare och två ledamöter
utsedda av vederbörande landsting eller stadsfullmäktige. En dylik
begränsning, som även iakttogs i 1924 års inom departementet utarbetade
förslag, synes icke kunna menligt inverka på poliskollegiets förmåga att
fullgöra sin uppgift. Ett starkt skäl för här angivna begränsning ligger däri,
att, när man medger polisman framför andra den särskilda förmånen att i
disciplinmål dömas av en specialdomstol, vars sammanträdande kan påkallas
för ett rent bagatellmål, domstolens organisation bör göras så enkel som
möjligt för att undvika onödiga kostnader för det allmänna.

Därjämte erhåller den speciella motiveringen till 12 §s. 14 följande lydelse:

Beträffande---- äro i huvudsak hämtade från 1924 års förslag.

Genom------förslag».

dels ock av herr Olsson i Kullenbergstorp;

samt vid 15 § dels av herrar von Sneidern, Persson i Fritorp och Olsson i
Kullenbergstorp, som anfört:

»Under åberopande av motiveringen vid 8 § föreslå vi, att 15 § 2 mom.
2 st. får följande ändrade lydelse:

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 1.

45

Till kostnaden för avlöning av den, som i polisdistrikt, varom i 1 § 1 mom.
tredje stycket förmäles, innehar eller uppehåller icke ordinarie befattning,
bidrager statsverket med en fjärdedel.»

dels av herr Johanson i Huskvarna, som anslutit sig till det av herrar
von Sneidern m. fl. framställda förslaget till ändrad lydelse av 2 mom. 2 st.
i förevarande paragraf;

dels ock av herrar Lindblad, John Karlsson och Björkman, vilka anfört:

»Utskottet har av statsfinansiella skäl förklarat sig förhindrat att förorda
statsbidrag till städernas polisväsen i vidare mån än i ltungl. propositionen
föreslagits. Då emellertid utskottet funnit sig böra förorda en förhöjning av
statens bidrag till landsbygdens polisväsen, synes oss, att den ersättning,
som skall utgå till städer, som skola tillhandahålla reservpolismän, rättvisligen
bör höjas till 50 %. Härom hemställde sakkunniga av november 1924,
och i den kungl. propositionen förklarades, att detta förslag icke borde följas
annat än i samband med en höjning av landsbygdens personalkostnader.

Yi hava därför i utskottet även förordat en höjning av statsbidraget till
städer, som skola tillhandahålla reservpolis, till hälften av personalkostnaden,
så beräknad som 15 § 4 mom. 1 stycket angiver.»

Bihang till riksdagens protokoll 1925. 11 saml. 2 avd. 1 käft. (Nr 1.)

974 25

4