Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 174.

1

Nr 174.

Kungl. Maj.ts skrivelse till riksdagen med tillkännagivande, att i
statsverkspropositionen under tionde huvudtiteln bebådad framställning
om anslag för kommerskollegii upplysning ssektion icke
kommer att till riksdagen avlåtas; given Stockholms slott den 14
mars 1924.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över bandelsärenden för denna dag, giva riksdagen tillkänna,
att proposition icke kommer att till riksdagen avlåtas i det under punkten
4 av tionde huvudtiteln i statsverkspropositionen omförmälda ärendet angående
anslag för budgetåret 1924—1925 för kommerskollegii upplysningssektion,
i följd varav medel för berörda ändamål ej vidare behöva beräknas
å staten för nämnda budgetår.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Nils Wohlin.

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-Regenten i statsrådet å Stockholms slott
den 14 mars 1924.

N ärvarande:

Statsministern Tkygger, ministern för utrikes ärendena friherre Marks von
Wurtemberg, statsråden Malm, Ekeberg, Beskow, Malmroth, Hasselrot,
Stridsberg, Lubeck, Clason, Wohlin, Pettersson.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anför
chefen för handelsdepartementet, statsrådet Wohlin, följande:

Under punkten 4 av tionde huvudtiteln i årets statsverksproposition har
Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen att i avhidan på den proposition i ämnet,
Bihang till riksdagens protokoll 1924. 1 samt. 136 käft. (Nr 114.) 1

2

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 174.

Särskilda sakkunnigas
förslag
till infordra
ationsväsendets
ordnande.

som kunde varda riksdagen förelagd, för kommerskollegii upplysningssektion
å riksstaten för budgetåret 1924—1925 beräkna ett extra anslag av
22,200 kronor.

Jag anhåller nu att få ånyo för Kungl. Maj:t anmäla ifrågavarande
ärende.

Den statliga kommersiella informationsverksamheten handhaves i vårt
land av tvenne från varandra skilda, redan före handelsdepartementets
tillkomst å extra stat inrättade organ, nämligen utrikesdepartementets
speciella handelsavdelning och kommerskollegii upplysningssektion. För
nämnda sektion äro under nu löpande budgetår avsedda — förutom viss
extra personal — en byrådirektör, ett kvinnligt kanslibiträde och ett
kvinnligt kontorsbiträde Tidigare voro dessutom å sektionen anställda
en sekreterare och ytterligare ett kvinnligt kontorsbiträde, vilka emellertid
den 1 juli 1923 av besparingsskäl indrogos.

Sedan handelsdepartementet någon tid varit i funktion och det därunder
bestyrkts, att de förefintliga statliga anordningarna på den kommersiella
informationens fält voro behäftade med brister, vilka det
ur enhetlighetens och planmässighetens synpunkt måste vara angeläget
att få undanröjda, tillkallade dåvarande chefen för handelsdepartementet,
jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 26 november 1920, vissa
personer för att såsom sakkunniga verkställa utredning och avgiva förslag
rörande de åtgärder, som kunde anses erforderliga för att, med utnyttjande
av redan befintliga officiella och enskilda organ, åvägabringa
största möjliga enhetlighet och effektivitet i fråga om vårt lands kommersiella
informationsväsende. Den 30 september 1921 avgåvo dessa sakkunniga,
vilka funno sig i första hand böra eftersträva en lösning av den
grundläggande frågan om ordnandet av den informationsverksamhet, som
innefattar spridande i Sverige av upplysningar om utländska och inhemska
ekonomiska förhållanden, betänkande och förslag i ämnet.

Enligt detta förslag skulle, vad angår de organisatoriska anordningarna,
den nuvarande upplysningssektionen inom kommerskollegium överflyttas
till handelsdepartementet såsom en särskild upplysningsbyrå samt
redaktionen för tidskriften »Kommersiella meddelanden» ingå i samma
upplysningsbyrå och alltså dit överflyttas från kommerskollegii statistiska
byrå, varunder redaktionen nu sorterar. Vidare skulle, för åvägabringande
av en planmässig arbetsfördelning såväl mellan statsorganen inbördes som
mellan dessa och näringslivet, vid upplysningsbyråns sida ställas en rådgivande
nämnd med uppgift att noggrant följa byråns verksamhet samt giva
ledningen de impulser och direktiv, som omständigheterna kunde påkalla.

Genom remiss den 21 oktober 1921 anmodades kommerskollegium att,
efter hörande av de enskilda sammanslutningar, som kunde vara av
frågan intresserade, avgiva yttrande över de sakkunnigas förslag.

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 174.

3

För att tagas under övervägande vid avgivande av det genom nyssnämnda
remiss infordrade yttrandet har sedermera till kommerskollegium
överlämnats en av chefen för utrikesdepartementets speciella handelsavdelning
utarbetad, den 25 juli 1923 dagtecknad promemoria angående
ordnandet av statens kommersiella informationsverksamhet jämte
uttalanden över berörda promemoria från åtskilliga av cheferna för Sveriges
beskickningar i utlandet m. fl.

Kommerskollegium har den 23 november 1923 avgivit det från kollegium
infordrade utlåtandet i ärendet. Vid utlåtandet äro fogade ett stort
antal av handelskamrar i riket, svenska handelskamrar i utlandet, järnkontoret,
Sveriges allmänna exportförening, svenska bankföreningen, järnverksföreningen
m. fl. föreningar och andra sammanslutningar till kollegium
avgivna yttranden.

Kommersko
llegii utlåtande
den
23 november
1923.

Det ekonomiska livets outtömliga mångsidighet och ständigt skiftande
problem göra det till en vansklig och i viss mån ofruktbar uppgift att
närmare precisera och gruppera de olika ämnen, som falla inom informationens
arbetsområde. För klargörande av vad spörsmålet i huvudsak
gäller kan det dock, om än gränserna givetvis måste bliva i vissa fall
flytande, äga sin betydelse att särskilja och ange de viktigaste ifrågakommande
ämneskategorierna. Härvid finner kollegium följande grundindelning
användbar:

a) näringspolitiska åtgärder och allmänna bestämmelser å det ekonomiska
området;

b) det ekonomiska läget; samt

c) speciella affärsförhållanden.

Till grupp a) hör den stora komplexen av lagar och förordningar på
näringslivets område, inklusive traktater, tulltariffer och tulltaxor, import-
och exportbestämmelser, allmänna acciser och avgifter, ekonomiska
rättsförhållanden m. m., samt allmänna åtgärder och stadganden i övrigt,
även kommunala, av större intresse och betydelse för näringarna.

Grupp b) omfattar såsom den största och viktigaste ämnesgruppen
statistiska uppgifter rörande näringar, penningväsende och priser, vidare
översikter (iver konjunkturen och de ekonomiska förhållandena över

Efter att till en början hava redogjort för de olika förslag, som under
årens lopp framförts i fråga om ordnandet av det statliga kommersiella
informationsväsendet, anför kollegium bland annat följande:

»Då det nu gäller att pröva framkomna förslag beträffande statlig informationsverksamhet
å det kommersiella området, erbjuder den fråga,
vilken, såsom redan framhållits, på senaste tiden trängt sig i förgrunden,
d. v. s. organisationsfrågan, endast sekundärt intresse. Först och
främst måste klargöras, i vad mån ett verkligt allmänt behov av information
föreligger samt i vilken utsträckning staten bör och kan befatta sig
med hithörande ämnen, eller med andra ord vilken uppgift som må tillkomma
staten inom informationsväsendet. Att finna den lämpliga formen
och metoden för verksamheten utgör sålunda ett andrahandsintresse
och bliver för övrigt möjligt först sedan förutsättningarna och målet
fattats klart i sikte.

4

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 174.

huvud taget inom näringslivet såväl i dess helhet som beträffande mera
betydande näringsgrenar samt undersökningar i särskilda ekonomiska
frågor av allmänt intresse.

Vad slutligen beträffar grupp c) kan hit hänföras hela den långa och
mångskiftande ämnesserie, som har speciellt och direkt avseende på utövning
av affärsverksamhet, exempelvis transportförhållanden, företeelser
inom teknik och organisation, hank- och försäkringsväsen, särskilda patent-
och varumärken, utställningar och varumässor, produktions- och
avsättningsförhållanden inom särskilda varubranscher, import- och exportmöjligheter,
konkurrensförhållanden samt särskilda firmors förhållanden,
såsom leveranstillfällen, leverans- eller köpförmåga m. m.

Om man så övergår till själva centralpunkten i förevarande fråga,
d. v. s. i vad mån verkligt behov föreligger av statlig informationsverksamhet
samt vilka förutsättningar staten äger att tillgodose behovet på
ett ändamålsenligt och effektivt sätt, torde den första av ovan berörda
ämnesgrupper, alltså upplysningar rörande näringspolitiska förhållanden
etc., icke behöva föranleda mera ingående diskussion. Det synes sålunda
utan vidare klart, och härutinnan råder enighet bland alla myndigheter,
korporationer och sakkunniga, som haft frågan under omprövning, att såväl
staten själv, synnerligast dess speciella näringsorgan, som näringsoch
affärslivet för sin verksamhet måste beredas tillgång till snabba och
tillförlitliga upplysningar å berörda område. I öppen dag ligger vidare,
att kännedom om Sveriges näringsförfattningar i viss utsträckning hör
beredas utlandet. Samma enstämmighet som beträffande behovet av
näringspolitisk information råder därutinnan, att staten genom sina med
hithörande ämnen förtrogna organ inom och utom landet äger de bästa
förutsättningarna att anskaffa och tillhandahålla berörda upplysningsmaterial.
På förevarande område har också staten av gammalt varit
verksam, vadan uppgiften är att betrakta såsom hörande till förvaltningens
ordinarie och på långvarig erfarenhet grundade funktioner.

Vad beträffar ämnesgruppen b) eller upplysningar rörande det ekonomiska
läget ligger frågan om det statliga informationsarbetets behövlighet
icke lika klar som i nyss berörda fall. Därutinnan råder visserligen
ingen tvekan, att ej minst med hänsyn till de ekonomiska frågornas
efter kriget starkt ökade politiska betydelse nödvändighet föreligger för
det allmänna att noggrant studera och följa utvecklingen hemma och i
utlandet, och lika litet kan affärslivet undvara den statistiska belysning
av det ekonomiska läget i olika hänseenden, till exempel i fråga om produktion,
import och export, rånte- och valutaförhållanden, pris- och
marknadsläge etc., som förevarande upplysningsverksamhet avser att
åvägabringa. Även inom den på utlandet inriktade informationen rörande
svenska förhållanden måste upplysningar av nu behandlade art tydligen
intaga en framträdande plats. Vad som synes kräva ingående prövning
är emellertid, i vad mån staten själv bör utöva upplysningsverksamhet
beträffande det ekonomiska läget och äger de bästa förutsättningarna
härför. För att bedöma denna fråga är det behövligt att först göra en
överblick över den huvudsakliga omfattningen och arten av statens hittillsvarande
funktioner å området.

Själva grundstommen i nu åsyftade upplysningsverksamhet utgöres, för
så vitt det gäller inhemska förhållanden, av kollega sedan snart ett århundrade
årligen utgivna berättelser över utrikes handel, industri, bergs -

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 174.

5

hantering och sjöfart samt vidare kollegii månadsstatistik över utrikeshandeln
ävensom dess i »Kommersiella meddelanden» inflytande månadsstatistik
över sjöfarten. Bland annat viktigt, av statliga organ tillhandahållet
material må här nämnas riksbankens och bankinspektionens uppgifter
å penningväsendets område, exempelvis beträffande riksbankens
guldkassa, sedelcirkulationen, diskonto, utlåning, ^diskontering och clearing,
privatbankernas in- och utlåning, upplagda obligationslån, bankernas
fordringar och skulder i förhållande till utlandet, importen av värdepapper,
fondbörsen samt räntesatser och växelkurser, vidare patent- och
registreringsverkets uppgifter om bolagsbildning och aktieemissioner,
statistiska centralbyråns uppgifter om protesterade växlar och konkurser,
järnvägsstyrelsens statistik över trafiken å järnvägarna, kommerskollegii
index över grosshandelspriser, dess månatliga uppgifter ur det hos kollegium
förda fartygsregistret rörande fartygsbeståndet samt socialstyrelsens
uppgifter över detaljpriser å livsmedel, levnadskostnader, arbetslöshet
och arbetslöner. Jämte det från olika statliga organ härflytande inhemska
materialet höra till denna ämnesgrupp olika från skilda håll meddelade
och vid statens informationsverksamhet använda uppgifter, såsom
särskilt beträffande månadsproduktionen av järn och stål, partiprisnoteringar
å vissa standardvaror samt fraktsatser.

Beträffande det ekonomiska läget utomlands har staten av gammalt sökt
hålla sig underrättad genom beskickningar och konsulat, vilka senare
jämväl skola stå till förfogande för förfrågningar från svenska undersåtar
i ekonomiska ämnen. I senare tid har utbyggnad skett å förevarande
område såtillvida, att dels särskilt den konsulära organisationen utvidgats,
dels till representationen i utlandet i vissa fall knutits befattningshavare,
handelsråd eller handelsattachéer, med speciell uppgift att undersöka
ekonomiska förhållanden till tjänst för hemlandets förvaltning och
affärsliv. Det av utlandsorganen inhämtade materialet å förevarande område
inflyter i huvudsak till utrikesdepartementet i form av periodiska
rapporter från konsulerna och tillfälliga redogörelser från handelsattachéerna
samt befordras härifrån vidare till närmast intresserade förvaltningsmyndigheter,
främst handelsdepartementet och kommerskollegium,
samt till näringsorganisationer Upplysningar av liknande art inkomma
vidare genom exportstipendiaters berättelser.

Den viktigaste källan för statens upplysningsverksamhet rörande utlandet
utgöres emellertid numera icke av berörda rapporter och redogörelser
utan av ekonomiska översikter och data, förekommande i utländska
fackorgan och officiella publikationer. Bland ämnen, som på grundval av
sistberörda material finna fortlöpande offentlig belysning, må som exempel
anföras olika företeelser å penningväsendets område, såsom diskonto,
sedelcirkulation och guldförråd, vidare guldproduktion, produktion av
stenkol, järn och stål samt olika andra standardvaror, skördeförhållanden,
grosshandelspriser och levnadskostnader, noteringar å guld och silver,
varuprisnoteringar ä viktigare börs- och handelsplatser, oceanfrakter,
omfattningen av vissa länders import och export, konjunkturläget i skilda
länder samt speciellt aktuella frågor av större internationell räckvidd,
t. ex. skadeståndsfrågan och "Rysslands ekonomiska problem.

Då nu den frågan uppställes, i vad mån staten bör ombesörja ovan be
handlade upplysningsverksamhet och härför äger de bästa förutsättningarna,
må först såsom en självklar sak framhållas, att, för så vitt det

6

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 174.

gäller upplysningar till ledning speciellt för landets ekonomiska politik
och näringsförvaltningen, måste staten själv väsentligen handhava insamling
och bearbetning, vare sig det gäller inhemska eller utländska förhållanden.
Statens egna organ äro här de enda, som, var på sitt område, överblicka
behovet, och för en på berörda behovs tillgodoseende inriktad upplysningsverksamhet
måste givetvis allmänna medel ställas till förfogande.
Beträffande huvudparten av det material, som behandlar landets egna allmänna
ekonomiska förhållanden, t, ex. statistik över penningväsen, produktion,
handel och transportrörelser, kan för övrigt handhavandet icke
tänkas förlagt annat än hos statliga organ, bl. a. av det skäl, att staten
ensam disponerar över hela landet avseende uppgifter.

Ser man åter på förevarande informationsverksamhet från synpunkten
av dess uppgift att tjäna allmänna upplysningssyften samt närings- och
affärslivets behov, kan givetvis ställas under diskussion, huru långt staten
lämpligen bör och kan sträcka sin verksamhet. Härvid må framhållas,
att det icke minst under rådande, av bristande politisk och ekonomisk
stadga utmärkta efter krigsperiod måste anses som ett slatsintresse att bidraga
till allmänhetens upplysning i ekonomiska ämnen, och därtill ett
sådant av den stora vikt, att det väl försvarar sin plats i jämnbredd med
andra angelägna statsuppgifter. Nu bör visserligen icke förbises, att såväl
dags- som fackpressen i senare tid alltmera börjat uppmärksamma ekonomiska
frågor och här nedlägger ett mycket förtjänstfullt och fruktbärande
arbete i upplysningens tjänst, och att det därför kunde synas, som
om statlig publikationsverksamhet å området vore mindre nödvändig.
Härtill må emellertid anmärkas, dels att officiella publikationer och uppgifter
i avsevärd utsträckning ligga till grund för pressens meddelanden
och översikter, dels att det icke torde kunna med fog begäras, att hela det
omfattande och mångsidiga siffermaterial, som erfordras för det ekonomiska
lägets överblickande inom och utom landet, regelbundet skall offentliggöras
av enskilda personer.

Även ur speciell hänsyn till näringslivet ligger det uppenbarligen i det
allmännas intresse att bidraga till det ekonomiska lägets möjligast allsidiga
belysning. Näringsidkaren bör beredas tillgång till upplysningsmaterial,
ägnat att underlätta en orientering beträffande allmänna affärsföreteelser,
konjunkturutveckling, marknadsläge m. m., och det bör
likaledes vara eu allmän uppgift att lämna affärslivet det indirekta stödet
medelst spridande utomlands av upplysningar om svenska produktionsförhållanden
m. m. I sakens natur ligger emellertid, enligt kollegii uppfattning,
att statens verksamhet för affärslivets och utlandets ifrågavarande
information måste bli jämförelsevis begränsad framför allt av det
skäl, att det till stor del gäller en uppgift, som är alltför speciell och differentierad
för att med framgång kunna lösas av offentliga, utanför näringslivet
stående organ. Huvudvikten måste här ligga på näringsorganisationernas
eget arbete, vilka var och en på sitt område bäst kunna bedöma
lägets krav och bland annat i sina särskilda pressorgan äga goda
förmedlare av ekonomiska upplysningar.

Med den ram för statens informationstjänst beträffande ämnesgruppen
b), som ovan i stora drag angivits, torde a priori och med stöd av
vad i det föregående härutinnan anförts kunna anses, att verksamheten
nödvändigtvis eller lämpligast handhaves av det allmänna. Att det här
gäller ett arbetsområde, som väl lämpar sig för offentlig verksamhet,
kan vidare slutas därav, att såväl från nationalekonomer samt finans -

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 174.

7

och fackföreningshåll som av pressen på senaste tiden givits livligt erkännande
åt statens hittillsvarande, huvudsakligen efter ovan angivna grunder
uppbyggda information rörande det ekonomiska läget.»

Kollegium övergår härefter till att behandla frågan om den enligt kollega
mening ofta nog bristande effektiviteten av utlandsorganens rapportverksamhet
såsom informationskälla. Anledningen till denna bristande
effektivitet vore enligt kollega åsikt förnämligast att söka dels däri, att
rapportörerna i regel icke vore i besittning av den ekonomiska utbildning
eller den förtrogenhet med hemlandets ekonomiska problem, som måste
krävas för ett verkligt fruktbärande arbete, dels och däri, att rapporterna
i flertalet fall komme hemlandet tillhanda först så lång tid efter de omhandlade
företeelserna, att de till stor del förlorat sin aktualitet. Efter
att hava framhållit, att kollega på flerårig befattning med ifrågavarande
rapporters granskning och publicering grundade erfarenhetsståndpunkt
bestyrktes av mycket bestämda uttalanden i samma riktning från såväl
näringslivets egna organisationer som utrikesrepresentanter i ledande
ställning, utlåter sig kollegium på följande sätt:

»Nu kunde det ju vid första påseende synas, som om ovan påvisade förhållande
i fråga om utlandsorganens möjligheter att nöjaktigt ombesörja
informationsmaterial skulle i avsevärd grad betaga staten utsikten att
över huvud kunna utöva upplysningsverksamhet beträffande det ekonomiska
läget utomlands på ett fullt tillfredsställande sätt. Dessbättre
förhåller det sig emellertid icke så, ty, såsom redan tidigare antytts, utgöres
huvudkällan för berörda verksamhet numera icke av det genom utlandsorganen
insamlade materialet. En snabbare och framför allt kvalitativt
överlägsen kunskapstjänst står nämligen till förfogande i de publikationer
av ekonomiskt innehåll, som det växande intresset för näringsfrågor
och de ekonomiska faktorernas alltmera dominerande roll inom
samhällslivet icke minst efter kriget framkallat eller bidragit att utveckla.
Ifrågavarande publikationer, företrädesvis bestående av statistik
och annat officiellt tryck, facktidskrifter och specialarbeten, lämna en
fortlöpande, av fackmän handhavd belysning av respektive länders ekonomiska
liv; och det torde ligga i öppen dag, att denna informationskälla,
enhetligt och planmässigt utnyttjad av sakkunnig personal, kan göras
vida mera fruktbärande för upplysningsarbetet än rapiwrter, lösryckta
meddelanden och notiser, pressurklipp etc., ombesörjda av organ, vilkas
utbildning och verksamhet huvudsakligen avser ht>lt andra uppgifter. En
annan sak är, att de av publikationsmaterialet erhållna upplysningar
kunna i vissa fall genom kompletterande meddelanden från utomlandsrepresentanterna
vinna ytterligare belysning ur speciellt svensk synpunkt.
»

Beträffande slutligen ämnesgruppen c) speciella affärsförhållanden erinrar
kollegium till eu början, att verksamheten å detta område fungerar
— om än dualismen inom centralledningen medfört viss oreda — i stort
sett så, att affärsupplysningar, som influtit till utrikesdepartementet från
beskickningar och konsulat, dels i viss utsträckning genom speciella han -

Informationens
framtida
omfattning.

8 Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 174.

delsavdelningen distribueras direkt till intresserade näringsorganisationer
och firmor, dels överlämnas till upplysningssektionen, varifrån liknande
distribution sker, då den befinnes lämplig, dels ock eventuellt publiceras
i »Kommersiella meddelanden». Dessutom stode upplysningssektionen till
allmänt förfogande för förfrågningar å området samt sökte jämväl tillgodogöra
ur den utländska pressen direkt hämtade upplysningar och notiser.

Efter att vidare hava framhållit, att som regel föga av verkligt nyhetsvärde
varit att hämta ur det till denna ämnesgrupp hörande informationsmaterialet
och att upplysningssektionens verksamhet å detta område icke
uppnått den omfattning eller betydelse, som vid sektionens upprättande
avsågs och förväntades, uttalar kollegium, att enligt kollegii mening staten
borde så mycket som möjligt begränsa sin informationsverksamhet
beträffande speciella affärsförhållanden och i det väsentliga överlåta
densamma åt näringslivets organisationer och af färsfirmorna själva. På
särskilda punkter kunde ett stödjande ingripande från statens sida anses
befogat, men i stort sett vore näringslivet självt häst skickat att ombesörja
den utåt riktade informations- och reklamverksamheten lika väl som
andra grenar av speciell affärsinformation. Denna kollegii uppfattning
funne också stöd hos såväl de större näringsorganisationerna som ett flertal
utrikesrepresentanter.

Kollegium framlägger härefter förslag till riktlinjer för informationsverksamhetens
framtida ordnande. I sådant avseende utlåter sig kollegium
på följande sätt:

»Ämnesgrupp a), näringspolitiska åtgärder och allmänna bestämmelser
å det ekonomiska området, bör bilda det första huvudområdet för informationen.
Det grundläggande materialet för ifrågavarande upplysnings»
gren skall utgöras av näringsförfattningar, officiella publikationer och
andra trycksaker, svenska och utländska, vilket material, för så vitt
det gäller utlandet och är av större allmänt intresse, insamlas och hemsändes
av våra utrikesrepresentanter för att jämte inhemskt material av
motsvarande slag systematiseras och registreras på ett centralt ställe, vilket
därjämte skall ha till uppgift att tillse, det hithörande material inflyter
med nöjaktig skyndsamhet och fullständighet, samt att vidtaga eventuellt
nödvändig komplettering med anlitande av tillgänglig facklitteratur
eller, i fråga om utländskt material, genom hänvändelse till utrikesrepresentationen.
Det sålunda insamlade materialet skall utnyttjas för
information på två huvudlinjer, nämligen dels och framför allt för fortlöpande
offentliggörande eller omnämnande i en periodisk publikation,
varigenom alla intresserade inom och utom landet, svenskar och utlänningar,
beredas möjlighet till studium och orientering å området, dels för
besvarande av inkommande förfrågningar från inhemska allmänna organ,
näringsorganisationer och affärsfirmor eller ock utländska institutioner
och undersåtar samt härvarande främmande beskickningar och konsulat.
Särskilt viktigt är, att möjlighet gives till snabbt besvarande av frågor
rörande tulltaxor, export- och importbestämmelser, sjö fartsregler o. d.

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 174.

9

Ämnesgrupp b), det ekonomiska läget i allmänhet och inom skilda näringsgrenar,
bör utföra det andra huvudområdet för statens informationsverksamhet.
Tyngdpunkten hör även i detta fall och ännu mera avgjort
än beträffande ämnesgrupp a) ligga på det fortlöpande och snabba publicerandet
av statistiska uppgifter, orienterande översikter och specialundersökningar,
ägnade att till tjänst för landets förvaltning och näringsliv
belysa aktuella ekonomiska förhållanden av större allmän betydelse i
Sverige och utlandet. Som material vid ifrågavarande arbete är för Sveriges
vidkommande i synnerhet att använda till buds stående statistik
och andra ekonomiska uppgifter från offentliga institutioner och näringslivet
samt beträffande utlandet motsvarande upplysningar i officiella publikationer,
den ekonomiska fackpressen och annan tillgänglig litteratur
å området.

De periodiska berättelser och rapporter rörande det ekonomiska läget i
utlandet och Sveriges utrikes varuutbyte, sjöfartsförbindelser etc., vilka
inflyta från våra utlandsrepresentanter, erbjuda däremot, av skäl, som
tidigare berörts, som regel ett upplysningsmaterial av jämförelsevis underordnat
värde och kunna enligt kollegii mening i många fall betydligt
inskränkas utan allvarligare skada för informationsarbetet. I varje fall
synes publiceringen av berörda berättelser och rapporter till icke ringa
del kunna upphöra. Vad beträffar de tillfälliga meddelanden, pressurklipp
o. d., som ävenledes hemsändas av utrikesorganen, ger erfarenheten vid
handen, att visserligen åtskilliga upplysningar av intresse därur äro att
hämta, men att, såsom ovan anmärkts, betydande brister yppat sig beträffande
materialets enhetlighet, planmässighet och fullständighet, vadan
även ifrågavarande informationskälla måste betecknas såsom ofta nog
av mera underordnat värde. I den mån det kan befinnas lämpligt att
fortsättningsvis införskaffa åsyftade berättelser, rapporter och meddelanden,
böra desamma dock självfallet utnyttjas för publicering i de delar,
som kunna anses lämna upplysningar av större vikt för näringslivet
eller förvaltningen, samt i övrigt tillhandahållas intresserade.

Vid sidan av den publicistiska verksamheten bör staten å förevarande
område liksom beträffande ämnesgruppen a) tillhandagå förvaltningen,
affärslivet och allmänheten med svar på framställda förfrågningar, exempelvis
beträffande importen och exporten av särskilda varor, den industriella
produktionen samt priser och penningförhållanden.

Vad beträffar den på utlandet inriktade informationen rörande det
allmänna ekonomiska läget i Sverige, finner kollegium i stort sett, att särskilda
åtgärder från statens sida utöver de hittills vanliga böra förekomma
endast i mycket begränsad omfattning. I den mån våld ekonomiska
läge äger intresse för utlandet, gives god möjlighet för dess härvarande
representanter att ur allmänt tillgängliga källor inhämta önskade
upplysningar, och även utomlands står material å området till förfogande
i det statistiska tryck och andra officiella publikationer, som bruka tillställas
dels våra beskickningar och konsulat, dels olika utländska förvaltningsmyndigheter
och institutioner. Under de senare åren har den
av kollegium utgivna publikationen »Ekonomisk översikt» med dess på
tyska, franska och engelska utgående sammandrag i förevarande avseende
haft eu viktig uppgift att fylla.

Ämnesgrupp c), speciella affärsförhållanden, bör väsentligen mera än
nu falla utanför området för den av staten direkt utövade kommersiella informationen.
Visserligen kan det tänkas lämpligt, att staten, såsom hit -

10

Kungl. Maj-.ts skrivelse Nr 174.

Organisations frågan.

tills stundom skett, deltager i vissa hithörande funktioner, exempelvis utställningar,
konferenser, specialpublikationer till affärslivets tjänst o. d.,
men i stort sett måste för näringsutövning direkt och speciellt behövliga
upplysningar av orsaker, som tidigare berörts, närmast bero på initiativ
av näringsidkarna själva och deras organisationer. Härmed vill kollegium
ej hava sagt, att icke staten bör befordra även hithörande verksamhet.
Såsom en självfallen sak må härvid framhållas, att statens organ
vid anfordran böra lämna näringslivet allt möjligt biträde vid anskaffandet
av affärsupplysningar såväl i hemlandet som å utrikes orter. Med avseende
på utlandet böra sålunda våra representanter därstädes såsom
hittills stå till förfogande för förfrågningar samt i övrigt efter förmåga
gå svenska affärsmän tillhanda, exempelvis genom förmedling av förbindelser,
introduktioner och ciceronskap för svenska af färsombud, som på
platsen söka anknytning med därvarande handelshus, liksom vid ordnandet
av mellanhavanden med utländska myndigheter och dylikt. Vidare
torde våra utrikesrepresentanter böra på eget initiativ lämna tillfälliga
meddelanden i sådana fall, där uppgifterna kunna anses äga direkt och
fullt tydligt praktiskt värde för näringslivet, såsom beträffande särskilda
sig yppande avsättningsmöjligheter för viktigare svenska produkter. Staten
bör enligt kollegii mening kunna befordra hithörande verksamhet
även genom direkt ekonomiskt understöd åt enskilda organisationer å
området och på annat lämpligt sätt, vilken fråga emellertid torde få prövas
i varje särskilt förekommande fall.

Den sålunda ifrågasatta begränsningen vid upplysningars insamling
samt förenklingen av underhandsdistributionen finner kollegium kunna
genomföras utan väsentligt förringande av informationsarbetets värde och
effektivitet. Det är nämligen kollegii alltmer bestämda erfarenhet, att
ur såväl förvaltningens som näringslivets synpunkt framför allt publikationerna
äga betydelse som informationskälla samt därnäst möjligheten
att få frågor särskilt rörande Sveriges import och export av speciella varor
samt i utlandet gällande tullar, import- och exportbestämmelser, sjöfartsregler
och dylikt besvarade.»

Kollegium övergår härefter till behandling av själva organisationsfrågan.
Härom anför kollegium följande:

»Hittillsvarande försök att finna en lämplig organisationsform för statens
kommersiella informationsverksamhet hava, såsom inledningsvis antytts,
icke givit tillfredsställande resultat. Orsaken härtill är att söka i
ett flertal förhållanden, bland vilka kollegium särskilt vill framhålla den
naturliga bristen på erfarenhet beträffande ifrågavarande delvis nya och
utvidgade arbetsområde, divergerande uppfattning av informationens
innebörd och begrepp, en viss överskattning av den statliga insatsens möjligheter
jämte bristfällig insikt om det relativa värdet ur upplysningssynpunkt
av olika slags anskaffat material, oklara och svävande föreställningar
om själva informationsbehovet, en särskilt under krigstiden
växande tendens att överorganisera den statliga verksamheten samt slutligen,
och ej minst, stridiga uppfattningar beträffande organisationens
förläggning.»

Efter att- därefter hava redogjort för de nuvarande statliga informa -

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 174.

11

tionsorganens funktioner och organisation ävensom framhållit, hurusom
genom nuvarande anordningar uppstått en organisatorisk dualism,
vilken, enligt kollega mening, inverkat störande på arbetets planmässigliet,
enhetlighet och effektivitet, anför kollegium vidare följande:

»Om statens kommersiella upplysningsverksamhet anordnas enligt de
allmänna grundlinjer, som i det föregående uppdragits, skulle härmed
möjlighet beredas såväl till dualismens avskaffande som till betydande
inskränkning och förenkling i den nuvarande organisationen. Vad först
beträffar informationen rörande utländska förhållanden, skulle våra utrikesrepresentanters
uppgift i huvudsak bliva att efter viss plan insamla
och hemsända officiellt tryck rörande näringspolitiska åtgärder och
allmänna bestämmelser å det ekonomiska området samt i övrigt insända
uppgifter och meddelanden i för näringslivet viktiga frågor. Utrikesdepartementet
skulle å förevarande område hava som huvudsaklig befattning
att övervaka, det underlydande organ icke försummade sina hithörande
åligganden, mottaga dit inkommet material och befordra det vidare
till handelsdepartementet och kommerskollegium för utnyttjande vid deras
ämbetsförvaltning, beträffande kollegium synnerligast för dess public
kations- och övriga informationsverksamhet. Behov av utländska trycksaker
av nyssberörda art hos andra statsmyndigheter kunde bekvämt tillgodoses
genom tryckets insändande i härför avpassat antal exemplar. Utrikesdepartementet
skulle vidare hava att vid anfordran tillhandahålla utlandet
svenska författningar och officiella publikationer å näringslivets
område. Departementets distribution av speciella affärsupplysningar
(grupp c) skulle i huvudsak ske genom lämpliga sammanslutningar inom
näringslivet.

Den fortlöpande informationen rörande speciella affärsförhållanden
(grupp c) skulle sålunda för statens vidkommande väsentligen förenklas.
I stort sett torde den böra begränsas sålunda, att till utrikesdepartementet
inkomna rapporter rörande sådana speciella affärsförhållanden
efter där verkställd första sovring, enkannerligen ur politisk synpunkt,
omedelbart befordras till exportföreningen eller i särskilda specialfall
annan sammanslutning inom näringslivet för rapportmaterialets tillgodogörande
för vederbörande näringsgren på mest sakkunniga och rationella
sätt, dock att tillika upplysning av betydelse för statlig förvaltningsgren
omedelbart i original eller avskrift delgives vederbörande statsdepartement
eller centrala verk.

För kommerskollegii del skulle arbetsuppgiften ävenledes betydligt förenklas.
Av upplysningssektionens nuvarande funktioner skulle sålunda
för det första insamlingen, bearbetningen och bekantgörandet av material
samt besvarandet av frågor inom ämnesgruppen speciella affärsförhållanden
(grupp c) bortfalla med åtföljande minskat systematiserings-, arkiverings-
och expeditionsarbete. Vidare skulle skriftlig distribution av informationsmaterial
inom de förut berörda ämnesgrupperna a) och b),
som för närvarande sker permanent och således utan siirskild begäran
från de informerade, ävenledes upphöra samt det genom utrikesrepresentanterna
insamlade materialet inom grupp b) avsevärt reduceras, vilket
komme att medföra ytterligare lättnad i nyssnämnda arbete. Dessutom
synes i eu tid av finansiellt betryck det betydande beredskapsarbete,
som å sektionen utföres genom uppläggning av och insamling av uppgifterna
för olika special arkiv, böra starkt begränsas liksom utarbetandet

Kostnads beräkning.

12 Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 174.

av tillfälliga publikationer av olika slag. Med avseende på statistiska
byråns arbete komme ävenledes någon minskning att inträda, nämligen
genom väsentlig inskränkning i fråga om publiceringen av konsulers och
handelsattachéers berättelser och rapporter.

Efter ovan antydda begränsning av upplysningssektionens verksamhetsområde
skulle för dess vidkommande återstå följande huvudsakliga
arbetsuppgifter:

a) registrering och systematisering av de trycksaker och rapporter, som
inflyta genom utrikesdepartementet;

_ b) handhavande av kollega för informationsarbetet anskaffade böcker,
tidskrifter och tidningar, svenska och utländska, jämte registrering av
däri förekommande viktigare artiklar och uppgifter; samt

c) besvarande av frågor rörande statliga åtgärder och bestämmelser
inom och utom landet å näringslivets område, t. ex. tullförhållanden,
import- och exportförbud samt andra stadganden beträffande utrikeshandeln
samt vidare frågor beträffande särskilda ekonomiska företeelser,
såsom import och export, produktionsläge, prisutveckling och diverse
rättsförhållanden.

Ett arbete av nu angivna allmänna karaktär och omfattning kräver
icke, att kollega upplysningssektion bibehålies, utan synes arbetet, efter
någon mindre förstärkning av arbetskrafterna, kunna övertagas av
statistiska byrån, som ju redan nu handhar den viktigare delen av det
här ovan planerade informationsarbetet, nämligen den periodiska publikationsverksamheten.
»

Kommerskollegium meddelar härefter, att personalen å statistiska byrån,
vid bifall till kollega förslag om informationsverksamhetens omläggning,
behövde förstärkas med en amanuens och ett extra kvinnligt biträde,
båda med sju timmars daglig tjänstgöring. Amanuensen skulle
hava till uppgift att besvara förfrågningar och ombesörja registreringsoch
systematiseringsarbeten med hjälp av det kvinnliga biträdet, som
dessutom skulle gå tillhanda vid därmed förbundet skrivarbete.

Vad kostnadsfrågan angår, erinrar kollegium, att avlöningarna till
upplysningssektionens personal — oberäknat dyrtidstillägg och kostnad
för avlöningsförhöjningar — för närvarande uppgå till 21,461 kronor om
året. För den amanuens och det kvinnliga biträde, varmed personalen å
statistiska byrån skulle förstärkas, beräknar kollegium avlöningarna
— likaledes exklusive dyrtidstillägg och kostnad för avlöningsförhöjningar
— till sammanlagt 8,083 kronor. Genom upplysningssektionens
indragning skulle alltså, efter avdrag av sistnämnda belopp, uppstå en besparing
av 13,378 kronor förutom minskade utgifter för dyrtidstillägg
och avlöningsförhöjningar.

Kollegium framhåller slutligen, att den föreslagna inskränkningen och
förenklingen av informationsverksamheten skulle för kollegii vidkommande
även i övrigt leda till betydande kostnadsminskningar, särskilt
med avseende å tryckningen av konsulers och handelsattachéers berättelser
och av speciella genom upplysningssektionen utgivna samman -

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 174.

13

fattningar och översikter. Jämväl i fråga om expenser och lokalbehov
skulle besparingar vinnas.

På grundval av den motivering och de synpunkter, för vilka i det föregående
redogjorts, hemställer kommerskollegium alltså,

att de särskilda kommitterades i betänkande av den 30 september 1921
framlagda utredning och förslag icke måtte föranleda någon Kungl.
Maj:ts särskilda åtgärd;

att ej heller chefens för utrikesdepartementets speciella handelsavdelning
promemoria måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts särskilda åtgärd;

alt den till kommerskollegium hörande upplysningssektionen indrages;

att området för statens kommersiella information i huvudsak begränsas
till de ovan anförda ämnesgrupperna a) och b), således till näringspolitiska
åtgärder och allmänna bestämmelser å det ekonomiska området i Sverige
och utlandet samt uppgifter och översikter till belysning av det ekonomiska
läget inom- och utomlands;

att utrikesrepresentanternas reguljära berättelse- och rapportverksamhet
rörande kommersiella ämnen i huvudsak inskränkes till förmedling av
näringsförfattningar och upplysningar om viktigare statliga åtgärder i
övrigt beträffande näringslivet samt officiella publikationer och annat
tryck av ekonomiskt-statistiskt innehåll jämte sådana tillfälliga, till grupp
c) hänförliga uppgifter angående speciella affärsförhållanden, vilka kunna
anses äga direkt och fullt tydligt praktiskt värde för vårt näringsliv;

att till utrikesdepartementet från utrikesrepresentanterna inkommande
uppgifter, hänförliga till ämnesgrupperna a) och b), omedelbart överlämnas
i original eller avskrifter till handelsdepartementet och till
kommerskollegium;

att, i den mån från utrikesrepresentanterna till utrikesdepartementet
inkomma uppgifter angående speciella affärsförhållanden, dessa uppgifter
omedelbart, efter verkställd granskning ur politisk synpunkt, befordras
till exportföreningen eller annan sammanslutning inom näringslivet för
vederbörlig distribution ävensom i de fall, då innehållet kan hava intresse
för viss förvaltningsgren, omedelbart befordras till handelsdepartementet,
kommerskollegium eller annat vederbörligt statsdepartement eller ämbetsverk
;

att de kollega upplysningssektion för närvarande åvilande arbetsuppgifterna
begränsas till registrering och systematisering av inkommande
material samt besvarande av framställda förfrågningar inom ämnesgrupperna
a) och b);

att de i nästföregående stycke angivna arbetsuppgifter hädanefter skola
fullgöras å kollegii statistiska byrå i samband med den av kollegium redan
nu handhavda publikationsverksamheten; samt

att statistiska byrån för ändamålet förstärkes med en amanuens i 12:te
och en kvinnlig tjänsteman i 3:dje lönegraden (kanslibiträde), denna sistnämnda
lämpligen tillsvidare å extra stat.

I detta sammanhang ber jag att få erinra, hurusom statens besparingskommitté,
som den 8 december 1923 avgivit utlåtande angående utrikesdepartementet,
i sagda utlåtande, efter överläggningar med representanter
för niiringslivet och på grundval av de av kommerskollegium i nu ifrågava -

Kommers kollegii hemställan.

Statens besparing*
kommittés
utlåtande
den 8 december
1923.

Chefens för
handelsdepartementet
anförande
till
statsrådsprotokollet
den
2 januari
1924.

Kommerskollega
utlåtande
den
5 februari
1924.

14 Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 174.

rande ämne framhållna synpunkter, föreslagit, att utrikesdepartementets
speciella handelsavdelning måtte från och med den 1 .juli 1924 indragas.

Vid föredragning inför Kungl. Maj:t den 2 januari 1924 av ovannämnda
av kommerskollegium framlagda förslag anförde jag för egen del följande:

»Trots de omfattande utredningar, som under de senast förflutna åren ägt
rum i fråga om den statliga kommersiella informationen, äro, såsom av
den ovan lämnade kortfattade redogörelsen torde framgå, meningarna angående
såväl informationsverksamhetens omfattning och planläggning som
ock de organisatoriska anordningar, som på ifrågavarande område böra
träffas, alltjämt delade. Under sådana omständigheter har det ansetts
lämpligt att, innan frågan upptages till slutlig prövning, göra densamma
till föremål för ytterligare överväganden i olika hänseenden.

Såsom ett led i det fortsatta arbetet har förberörda av statens besparingskommitté
avgivna betänkande, i vad detsamma rör bland annat indragning
av utrikesdepartementets speciella handelsavdelning, för yttrande remitterats
till kommerskollegium. Avsikten är, att de ytterligare överväganden, som,
efter det kommerskollegii yttrande avgivits, erfordras beträffande den kommersiella
informationsverksamhetens ordnande, skola slutföras i sådan tid,
att frågan senare genom särskild proposition kan föreläggas innevarande
års riksdag. I avbidan på de organisationsändringar och därav eventuellt
föranledda anslagssänkningar, som i en dylik proposition kunna komma att
föreslås, har det ansetts lämpligt att i riksstatsförslaget tillsvidare för den
kommersiella informationsverksamhetens uppehållande beräkna enahanda
anslagsbelopp, som för närvarande äro avsedda för de båda provisoriskt ini’ättade
upplysningsorganen. Under erinran om det beslut, som i dylikt avseende
förut i dag på föredragning av ministern för utrikes ärendena fattats
i fråga om utrikesdepartementets speciella handelsavdelning, tillstyrker jag
alltså, att ett anslagsbelopp å 22,200 kronor, motsvarande den ungefärliga
kostnad, kommerskollegii upplysningssektion, exklusive dyrtidstillägg, för
närvarande drager, under tionde huvudtiteln beräknas för uppehållande av
den kommerskollegium åvilande informationsverksamheten.»

I enlighet med denna hemställan föreslog Kungl. Maj:t, såsom förut sagts,
i årets statsverksproposition riksdagen att i avbidan på den proposition, som
kunde varda riksdagen förelagd, för kommerskollegii upplysningssektion å
riksstaten för budgetåret 1924—1925 beräkna ett extra anslag av 22,200 kronor.

På sätt ministern för utrikes ärendena förut i dag meddelat, har kommerskollegium
numera den 5 februari 1924 avgivit utlåtande över besparingskommitténs
ovannämnda betänkande av den 8 december 1923.

Därvid har kommerskollegium — som inhämtat och till utrikesdepartementet
överlämnat- yttranden i ämnet från olika näringssammanslutningar
och handelskamrar i riket — anfört, bland annat, att den av kollegium och
besparingskommittén föreslagna begränsningen av ämnesområdet för statens
kommersiella informationsverksamhet vunnit anslutning från näringsorganisationernas
sida av sådan enhällighet, att berörda förslag syntes böra bliva
grundläggande för frågans definitiva reglering.

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 174.

15

För närmare kännedom om innehållet i de särskilda sakkunnigas betänkande
samt kommerskollegii och statens besparingskommittés utlåtanden
ävensom de i ifrågavarande ämne av näringssammanslutningar m. fl. avgivna
yttrandena tillåter jag mig hänvisa till handlingarna i ärendet.

Lika med kommerskollegium och på i huvudsak de av kollegium anförda Departementsskäl
finner jag under förhandenvarande omständigheter lämpligt, att en cheten
effektiv begränsning av den statliga kommersiella informationsverksamheten
kommer till stånd. Mot det av kommerskollegium i dylikt hänseende utarbetade
förslaget, i vad detsamma innebär indragning av kollegii upplysningssektion,
anser jag mig icke böra framställa någon erinran. Likaledes
biträder jag vad kollegium föreslagit rörande överflyttning å kollegii statistiska
byrå av de arbetsuppgifter å den kommersiella informationens fält,
som efter ovannämnda begränsning alltjämt skulle åvila kollegium. Beträffande
den av kollegium i anslutning härtill begärda förstärkningen av
arbetskrafterna å den statistiska byrån med en amanuens och ett extra kvinnligt
biträde är jag emellertid av den uppfattningen — med hänsyn till det
belopp, vartill kollegii anslag till icke-ordinarie befattningshavare i statsverkspropositionen
föreslagits skola upptagas — att de av anställandet av
ifrågavarande extra arbetskrafter föranledda utgifter böra kunna rymmas
inom nyssberörda anslag, varför särskilda medel för ändamålet icke synas
mig behöva äskas.

På grund av vad sålunda anförts och under erinran om Kungl. Maj:ts
förut i dag på föredragning av ministern för utrikes ärendena fattade beslut
i fråga om utrikesdepartementets speciella handelsavdelning, hemställer jag
alltså, att Kungl. Maj:t måtte giva riksdagen tillkänna,

att proposition icke kommer att till riksdagen avlåtas i det under punkten
4 av tionde huvudtiteln i statsverkspropositionen omförmälda ärendet angående
anslag för budgetåret 1924—1925 för kommerskollegii upplysningssektion,
i följd varav medel för berörda ändamål ej vidare behöva beräknas
å staten för nämnda budgetår.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagar Hans Kungl. Höghet KronprinsenRegenten
lämna bifall samt förordnar, att skrivelse i
ämnet av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar,
skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:
J. H. Göransson.