Riksdagens kanslideputerades memorial Nr 2.
1
Nr 2.
Ankom till riksdagens kansli den 5 februari 1923 kl. 12 m.
Riksdagens kanslideputerades memorial nr 2 i anledning av ett
av särskilda kommitterade utarbetat förslag till avlöningsbestämmelser
för riksdagens personal.
Till kamrarnas herrar talmän.
På hemställan av bankoutskottet i dess memorial nr 39 beslöt 1922
års riksdag bland annat, att genom fullmäktiges i riksgäldskontoret försorg
skulle åvägabringas utredning rörande definitivt ordnande av frågan
om ersättning till de hos kamrarna, de ständiga och tillfälliga utskotten
samt i riksdagens kansli anställda tjänstemän och vaktbetjänte för mistade
löneinkomster av statstjänst, i samband varmed jämväl borde beaktas
spörsmålet rörande revision av 1919 års avlöningsbestämmelser för samma
personal.
Sedan fullmäktige i riksgäldskontoret med anledning härav uppdragit
åt en av sju personer bestående kommitté att verkställa omförmälda
utredning samt kommittén till fullmäktige inkommit med förslag
i ämnet, hava fullmäktige med skrivelse den 16 januari 1923 jämte eget
yttrande till riksdagen överlämnat det sålunda upprättade förslaget.
Efter föredragning av fullmäktiges om förmälda skrivelse, hava
riksdagens kamrar den 19 innevarande januari beslutit att hänvisa detta
ärende till kamrarnas herrar talmän för att, efter behandling vid talmanssammanträde
jämlikt § 3 mom. 2 av de för riksdagen antagna
reglementariska föreskrifter, av herrar talmän överlämnas till bankoutskottet.
Kanslideputerade hava sedermera enligt remissresolution den 20
januari 1923 av Eder anmodats att inkomma med yttrande i ärendet.
I anledning härav få kanslideputerade till en början förmäla, att
deputerade ansett lämpligt att från sin granskning av kommittéförslaget
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 15 saml. 2 avd. 2 höft. (Nr 2.) 1
2 Riksdagens kanslideputerades memorial Nr 2.
för närvarande utbryta den i sista stycket av kommitténs yttrande i
ämnet berörda frågan om sättet för tillsättning av den person, som skall
upprätta riksdagsregistren, och kontrollanten å samma arbete samt i
samband därmed stående spörsmål, i vilket avseende kanslideputerade
komma att framdeles avgiva yttrande.
Vid sin granskning av kommittéförslaget i övrigt hava kanslideputerade
icke funnit något annat att erinra mot detsamma än att sekreterarens
i riksdagens kansli av kommittén föreslagna månadsavlöning 400
kronor synes på grund av beskaffenheten hos de med denna tjänst förenade
göromålen böra från tillsättningsdagen räknat utgå för hela den
tid, riksdag varar.
Från kanslideputerades yttrande i sistnämnda hänseende var ordföranden
borgmästaren von Geijer skiljaktig och biträdde kommitténs
förslag härutinnan.
Remisshandlingarna återgå.
Stockholm den 31 januari 1923.
K. VON GEIJER. Th af EKENSTAM. AXEL RUNE.
Bilaga till Riksdagens kanslideputerades memorial Nr 2.
3
Till Riksdagen.
Med bifall till bankoutskottets hemställan i memorial nr 39 beslöt 1922 års
riksdag, bland annat, att genom fullmäktiges i riksgäldskontoret försorg skulle
åvägabringas utredning rörande definitivt ordnande av frågan om ersättning till
vissa bland riksdagens tjänstemän och vaktmästare för mistade löneinkomster av
statstjänst, i samband varmed jämväl borde beaktas spörsmålet rörande revision
av 1919 års avlöningsbestämmelser rörande hos kamrarna, de ständiga och tillfälliga
utskotten samt i riksdagens kansli anställda tjänstemän och vaktbetjänte.
För verkställande av ovan omförmälda utredning beslöto fullmäktige den.
21 september 1922 att tillsätta en av sju personer bestående kommitté. Till ledamöter
i densamma kallades redaktören C. G. Ekman, bankofullmäktigen E. Kristensson,
borgmästaren K. E. von Geijer, förste deputeraden i riksgäldskontoret greve
J. G. Lagerbjelke, riksgäldsfullmäktigen V. Larsson, statskommissarien A. G.
Thorstenson och andra kammarens sekreterare P. A. Cronvall.
Sedan nämnda kommitté numera i en till fullmäktige ställd, den 27 november
1922 dagtecknad skrivelse i förberörda frågor avgivit yttrande, få fullmäktige
härmed överlämna detsamma till riksdagen och tillika meddela, att fullmäktige
för sin del ej hava något att erinra mot kommitténs förslag.
Stockholm den 16 januari 1923.
EMIL KINANDER.
G. LAGERBJELKE. G. KOBB. KARL HILDEBRAND.
S. H. KVARNZELIUS. V. LARSSON.
John Hägglund.
Till herrar fullmäktige i riksgäldskontoret.
Det kommittén givna uppdraget innefattar två, visserligen fristående men
likväl med varandra sammanhörande spörsmål, nämligen dels ett defintivt ordnande
av frågan om ersättning åt i riksdagen och dess utskott anställda statstjänstemän
för mistade löneförmåner, dels ock en revision av 1919 års avlöningsbestämmelser
för den hos riksdagen anställda personalen.
Kommittén vill först beröra den första frågan, vilken är den, som här
träder i förgrunden och jämväl torde vara att betrakta som den betydelsefullaste.
Medan före 1922 års ingång statstjänstemän, vilka förordnades att bestrida befattningar
inom kamrarnas eller utskottens kanslier, i regel åtnjöto, där de icke
fingo utan vidare med sina statstjänster förena ifrågavarande befattningar, hel
4 Bilaga till Riksdagens kanslideputerades memorial Nr 2.
eller partiell tjänstledighet och därunder i regel hade att avstå å respektive ordinarie
tjänster för tiden för ledigheten löpande tjänstgöringspenningar, gäller från
och med år 1922, att i fall av tjänstledighet av angiven orsak för befattningshavare
vid statsdepartement och centralt ämbetsverk hela lönen avstås. Då det
syntes billigt, att ersättning i någon form bereddes statstjänstemannen för vad
de på grund av sin riksdagstjänstgöring nödgats avstå av sina ordinarie löner,
löstes vid 1922 års rikdag denna fråga provisoriskt på så sätt, att samtliga de
tjänstemän, som vore innehavare av statstjänster, erhölle ersättning med två
tredjedelar av vad de visat sig faktiskt hava på grund av tjänstgöring hos riksdagen
a^ statt av den till statstjänsten hörande lönen, samt att särskild ersättning
för mistade löneinkomster tillkom de vaktbetjänte, som innehade statstjänst, i den
män de styrkte, att de nödgats i och för riksdagstjänstgöring avstå större del av
sina fastställda löneförmåner i statstjänst än under motsvarande del av riksdagstjänstgöring
år 1921 varit förhållandet. Skillnaden mellan tjänstemännen och
vaktbetjänte i berörda hänseende var betingad därav, att arvoden till de senare
hade fastställts med avseende därå, att de av sin statsavlöning plägat avstå väsentligt
större del — i regel allt utom åldersillägg — än vad fallet var beträffande
tjänstemännen, vilka tillförene i regel förpliktats avstå allenast tjänstgöringspenningarna.
Då det gäller att bedöma denna ersättningsfråga, kunna, såvitt kommittén
ser saken, tre olika lösningar diskuteras.
En anordning, som vid första påseendet kan synas möjlig, är den, att den
statsanställda personalen, som tjänstgör hos riksdagen, icke skulle beredas någon
särskild ersättning för de löneförmåner, vederbörande nödgats avstå i sin statstjänst.
Den ekonomiska förlust, vederbörande härigenom komme att vidkännas,
skulle antingen kunna kompenseras genom höjda arvodesbelopp eller ock lämnas
utan varje slag av kompensation. Den förra anordningen — en kompensering
med höjda arvodesbelopp för de statsanställda — skulle emellertid föranleda, utom
en väsentlig omredigering av arvodesstaten, ett till synes omotiverat särskiljande
mellan sådana befattningshavare, vilka äro innehavare av statstjänster, och sådana,
vilka ej äro statstjänstemän, med högre arvodessiffror för de förra än för de
senare. Vidtoges av nu angivna orsak eu generell förhöjning av arvodena för
all. riksdagens kanslipersonal, skulle arvodesförhöjningar ifrågakomma, där de icke
kunde anses vara av omständigheterna betingade. Frånsett de lönetekniska svårigheter,
som härmed äro förenade, synes en dylik utväg icke vara tillrådlig. Skulle
man åter tänka sig ett borttagande av all ersättning utan att någon kompensation
lämnas, torde med sannolikhet kunna förutses, att just till de befattningar,
där den i statstjänsten vunna erfarenheten är för riksdagen nyttig och önsklig,
någon kompetent sökande icke skulle anmäla sig, eller med andra ord att riksdagen
skulle gå miste om de kvalificerade statstjänstemän, vilkas biträde erfarenheten
visat hava varit för riksdagens arbeten synnerligen gagneligt. Den sålunda
antydda utvägen med borttagande av all ersättning vare sig med eller utan särskild
kompensation anser kommittén icke lämpligen böra beträdas.
En annan möjlighet, som inom kommittén diskuterats, har varit att definitivt
fastställa det vid 1922 års riksdag beslutade provisoriet, nämligen beredande
av ersättning i viss utsträckning åt all statsanställd personal. Goda skäl
kunna ock anföras för en dylik anordning. Men å andra sidan lämnar dock ett
Bilaga till Riksdagens kanslideputerades memorial Nr 2. 5
dylikt system rum för vissa anmärkningar, särskilt på grund av den starkt generaliserade
form, varmed det tillämpats. En följd av denna generalisering har
blivit, att systemet kan i vissa fall medföra ett obehörigt gynnande av de statsanställda
framför den övriga bos riksdagen tjänstgörande icke statsanställda personalen.
Det avser nämligen att åt alla statsanställda bereda en förmån, som väl
är berättigad i avseende å vissa befattningar inom riksdagen men saknar samma
grund av berättigande i avseende å andra.
Kommittén har vid närmare övervägande av spörsmålet ansett sig, med
avvisande av nu antydda utvägar, böra till skärskådande upptaga en tredje möjlighet
till frågans lösning. Denna innebär, att till innehavare av vissa befattningar
inom riksdagen — framför allt utskotten — ersättning skulle i viss utsträckning
beredas, medan för andra befattningshavare någon ersättning icke
skulle ifrågakomma.
Det torde ej förnekas, att riksdagen vid sitt arbete har fördel av att äga
tillgång till statens tjänstemän. Den erfarenhet och rutin i administrativa angelägenheter
och den sakkunskap på förvaltningens skilda områden, som hos statstjänstemännen
i regel förefinnes, underlättar och befordrar riksdagsarbetets jämna
gång, och framträder detta särskilt vid det mera kvalificerade arbetet inom de
ständiga utskotten, som jämväl i regel hittills anlitat äldre, i statsförvaltningen
betrodda tjänstemän i ansvarsfullare ställning. Att erhålla dessas biträde måste
anses vara för riksdagen av gagn, och synes riksdagen för detta ändamåls vinnande
böra i viss utsträckning bereda dem ersättning för vad de å sina statstjänster
gå i mistning på grund av tjänstgöringen hos riksdagen.
Vad nu sagts innebär icke någon underskattning av vare sig andra tjänster
inom riksdagen eller de tjänstemän, som bekläda dessa. För de yngre statstjänstemännen
innebär emellertid tjänstgöringen hos riksdagen så pass stora förmåner av
skilda slag, att redan av detta skäl en sådan ersättning, varom här är tal, ej bör
ifrågasättas.
Kommittén finner sålunda fog föreligga att i avseende å ersättningsfrågan
skilja statstjänstemännen i två grupper, den ena med och den andra utan ersättning
för mistad statslön. Frågan gäller nu att angiva de särskilda befattningar,
vilka böra räknas till de olika grupperna.
Kommittén har ansett nödigt, att en så sträng begränsning som möjligt
göres i fråga om antalet av dem, vilka skulle komma i åtnjutande av ersättning,
och har kommittén därför till denna kategori med ett enda undantag, vartill kommittén
här nedan kommer, allenast velat hänföra sådana befattningar, som äro förenade
med sekreterargöromål. Hit böra då i främsta rummet räknas sekreterarna
i kamrarna och i de ständiga utskotten och vidare sådana notarier i de ständiga
utskotten, vilka förrätta sekreterargöromål på avdelning. Av dylika notarier finnas
för närvarande 4 i statsutskottet — 1 på varje av utskottets fyra avdelningar —
samt 1 i vartdera av bevillnings- och jordbruksutskotten. Då jämväl de övriga
ständiga utskotten äro i behov av, utom sekreteraren, ytterligare en kvalificerad
kanslitjänsteman, åt vilken uppsättande av utlåtande kan anförtros, bör hit jämväl
hänföras 1 notarie med sekreterargöromål i vart och ett av konstitutions-, bankosamt
första och andra lagutskotten. Till sist har kommittén även till denna grupp
ansett böra hänföras kamreraren i statsutskottet. Visserligen äro med denna befattning
sekreterargöromål icke förenade, men å tjänstens innehavare ställas dock sådana
6 Bilaga till Riksdagens kanslideputerades memorial Nr 2.
anspråk — i väsentlig grad ökade genom budgetårets omläggning — att densamma
med fog synes höra till dem, vilkas innehavare skulle åtnjuta ersättning för mistad
statslön.
Kommittén bär alltså ansett sig höra tillstyrka, att följande tjänstemän,
därest de äro innehavare av statstjänst, nämligen sekreterarna hos kamrarna och
i de ständiga utskotten, fyra notarier med sekreterargöromål i statsutskottet samt
en dylik notarie i vart och ett av de övriga ständiga utskotten ävensom kamreraren
i statsutskottet, må åtnjuta ersättning i viss utsträckning för vad vederbörande
befattningshavare visat sig hava på grund av tjänstgöring hos riksdagen avstått
av de till statstjänsten hörande avlöningsförmånerna.
Det har av kommittén ansetts vara lämpligt att utsätta antalet av de notarier,
vilka skulle komma i åtnjutande av ifrågavarande förmån, varmed angivits, att
densamma ej bör tillgodokomma ett större antal än vad som för riksdagsarbetet
verkligen är nödvändigt. En dylik anordning innebär självfallet icke någon beskärning
av den utskotten grundlagsenligt tillkommande rätten att utse den kanslipersonal,
som tinnes nödig. Utskotten äro och bliva alltfort obundna vid bestämmandet
av det antal tjänstemän, varav vederbörande utskott anser sig vara i behov.
Den begränsning, som här göres, innebär allenast, att ett visst fixerat antal av
vederbörande utskottstjänstemän skola erhålla ersättning för mistad statslön.
Med hänsyn till de omfattande och komplicerade spörsmål, som med åren i
allt större omfattning kommit att underställas riksdagen och förty hänvisats till
förberedande behandling av ständigt utskott, har den praxis allt mer vunnit tilllämpning,
att utskottet ansett sig böra anlita någon utom utskottets ordinarie kansli
stående person att antingen inför utskottet föredraga ett dylikt ärende och biträda
vid avfattandet av utskottets utlåtande eller ock utan föregående föredragning
tjänstgöra såsom särskild sekreterare vid behandlingen inom utskottet av vederbörande
fråga. Beträffande ersättning åt sålunda tillkallad person har i allmänhet
så förfarits, att utskottet i memorial till kamrarna hemställt om arvode till belopp,
som synts utskottet skäligt. För vinnande av en större enhetlighet i avseende å
storleken av ifrågavarande ersättningsbelopp anser kommittén en sådan föreskrift
väl motiverad, vilken ålägger utskottet att i sådana ersättningsfrågor inhämta
kanslideputerades yttrande, innan förslag i ämnet avlåtes till kamrarna. För undvikande
av onödig och omständlig skriftväxling synes ett dylikt yttrande kunna
såväl av utskottets ordförande inhämtas som av kanslideputerade avgivas muntligen,
varvid förhållandet dock bör protokollföras både hos kanslideputerade och
hos utskottet samt i vederbörande memorial till kamrarna omnämnas.
Vad nu föreslagits rörande behandling av frågor om ersättning åt särskild
personal inom ständigt utskott anser kommittén även böra gälla i fråga om den
kanslipersonal, som anställes hos sammansatt eller särskilt utskott.
1922 års provisoriska beslut i ersättningsfrågan avsåg beredande av omförmälda
förmån allenast åt befattningshavare i statens tjänst. Kommittén saknar
anledning att ifrågasätta utsträckande av denna förmån jämväl till andra. Visserligen
har inträffat och kan fortfarande inträffa, att kommunalt anställda tjänstemän
förordnas å de befattningar, vilka kommittén hänfört till den grupp, där ersättning
skulle utgå för mistad statslön. Att emellertid utsträcka denna rätt jämväl till de
kommunala tjänstemännen kan dock medföra konsekvenser, som nu ej kunna överskådas,
och det kan bliva svårt till sist bestämma, var gränsen skall sättas. Vidare
Bilaga till Riksdagens kanslideputerades memorial Nr 2. 7
äro lönesatserna för de kommunala tjänsterna stundom helt olika de för statsbefattningar
gällande, och framför allt kunna de skäl, vilka föranlett kommittén
tillstyrka en dylik anordning för statstjänstemännen, i allmänhet icke anses gälla
kommunalt anställda befattningshavare. Härtill kommer ock att, efter vad erfarenheten
visat, ett helt ringa antal kommunala tjänstemän anlitats å de tjänster, varom
nu är fråga.
Vad vidare beträffar normen för beräkning av ifrågavarande ersättning,
innebar 1922 års provisorium, att 2/, av vad tjänstemannen visat sig hava avstått
av sin statslön skulle av riksdagen ersättas, och hade härvid som utgångspunkt
tagits den tillförene å statslönen i regel rådande proportionen mellan lön och
tjänstgöringspenningar. Medan tjänstemannen förut åtnjöt dyrtidstillägg jämväl
å de avstådda tjänstgöringspenningarna, skall enligt nu gällande dyrtidstilläggsbestämmelser
något dyrtidstillägg icke utgå å den del av lönen som avstås. Vid
sådant förhållande anser kommittén ersättningen nu böra beräknas efter de avstådda
avlöningsförmånerna. Vad angår proportionen 3/3 har kommittén icke ansett sig
böra nu föreslå eu rubbning av vad vid 1922 års riksdag härutinnan tillämpats.
Innan kommittén lämnar ersättningsfrågan, vill kommittén allenast erinra,
hurusom inom kommittén diskuterats möjligheten av en anordning, varigenom
det åsyftade målet att åt riksdagsarbetet förvärva de kvalificerade statstjänstemännen
skulle kunna nås utan att utvägen av särskild ersättning behövde anlitas,
nämligen den, att i de av riksdagen fastställda avlöningsbestämmelserna arvodesbeloppen
för de befattningar, som lämpligen besättas med angivna tjänstemän,
a priori sättas jämförelsevis höga. Normen för bestämmandet av dessa arvodesbelopp
torde emellertid i så fall böra sökas efter en jämförelse med de högre och
högsta lönegraderna inom statsförvaltningen och förmodligen sättas ej obetydligt
över dessa. Dylika höga arvodesbelopp äro dock ej alltid betingade av omständigheterna;
yngre personer i lägre lönegrader kunna befinnas lämpliga. Vidare torde
med fog kunna antagas, att vid fastställandet av dylika generella arvodesbelopp
desamma icke bleve satta så höga, att icke fara förelåge, att de högst kvalificerade
tjänstemännen, som det låg i riksdagens intresse att förvärva, avhölles från att
söka befattningar, varom nu är fråga. Härtill kommer svårigheten för att ej
säga omöjligheten att efter tid uppskatta det arbete, som är förenat med ifrågavarande
tjänster, och att bestämma, hur mycket arbetstid fullgöres eller bör fullgöras
å tjänsterummet. I vissa fall kan riksdagstjänsten, i större eller mindre
utsträckning, förenas med statstjänst och tjänstemannen sålunda uppbära ersättning
från båda hållen. I andra fall åter tager riksdagstjänsten sin innehavares hela tid;
och detta kan inträffa med i övrigt likställda tjänster. Tydligt är, att i samma mån
en person kan förena båda tjänsterna i samma mån kommer han i gynnsammare
ställning i förhållande till den, som får ägna längre tid eller hela sin tid åt riksdagstjänsten,
och riksdagens viktigaste tjänstebefattningar höra till sistberörda kategori.
Vad kommittén i det föregående föreslagit torde innebära större smidighet
och möjlighet att anpassa sig efter omständigheterna. En ganska säker garanti
mot missbruk förefinnes däri, att det ligger i den statsanställdes ekonomiska intresse
att taga så kort ledighet från statstjänsten som möjligt, då sådan ledighet
måste medföra en något minskad inkomst.
Kommittén övergår härefter till frågan om revision av nu gällande avlöningsbestämmelser.
Vid en ingående granskning av desamma har kommittén
8 Bilaga till Riksdagens kanslideputerades memorial Nr 2.
funnit, att arvodessiffrorna i det stora hela synas såväl var för sig som i förhållande
till varandra väl avvägda och näppeligen påkalla några mera väsentliga
rubbningar. Vissa jämkningar har kommittén dock ansett sig böra förorda, på
samma gång kommittén funnit lämpligt föreslå vissa ändrade benämningar och
andra anordningar, för vilka kommittén nu går att redogöra.
Vad först angår den hos kamrarna anställda personalen, finner kommittén
icke någon anledning föreslå ändring i fråga om sekreterararvodena.
Till förste notarie utgår nu ett dagarvode av 22 kronor och till notarie ett
dagarvode av 18 kronor. I avseende å dessa belopp har kommittén intet att
erinra. En exakt jämförelse i avlöningshänseende med statens tjänstemän torde
näppeligen kunna göras, men i stort sett skulle förste notarie och notarie kunna
anses vara ungefärligen ekonomiskt likställd med tjänsteman i 15:e, respektive 13:e
lönegraden i nyreglerat verk. Såväl i detta fall som då här nedan motsvarande
jämförelser göras, vill kommittén emellertid erinra, hurusom denna jämförelse
alltid blir rätt haltande, då man å ena sidan har den rent tillfälliga tjänsten hos
riksdagen — vars tillfälliga beskaffenhet måste betinga ett högre arvode — och
å den andra de förmåner, statstjänsten erbjuder i form av tryggare anställning,
pensionsrätt och andra förmåner.
Under förste notarier och notarier inbegripas nu riksdagsstenograferna med
de undantag, vartill kommittén här nedan kommer. Kommittén anser en mer
adekvat benämning å dessa befattningar påkallad och föreslår beteckningen förste
stenograf och stenograf. Vad särskilt beträffar stenograf er na, vill kommittén
erinra därom, att behovet av ett större eller mindre antal dylika tjänstemän givetvis
är olika under olika riksdagar och under olika tider av riksdagen. För några
år sedan skedde på grund av arbetets ökning en höjning av antalet stenografer
inom andra kammaren. Denna höjning har ägt bestånd, oaktat arbetet minskats;
och särskilt vid 1922 års riksdag visade det sig, att inom sagda kammare förefanns
ett större antal stenografer än som då kunde anses behövligt. Kommittén
vill påpeka angelägenheten av, att ej flera stenografer anställas än behovet kräver.
Skulle under pågående riksdag visa sig, att med hänsyn till debatternas utsträckning
ett större antal stenografer erfordras än som ursprungligen tillsatts, lärer ej
hinder förefinnas för vederbörande kammare att anställa det ytterligare antal, som
kan erfordras till förstärkning av det ordinarie antalet.
Till de nuvarande förste notarierna hör den s. k. stomnotarien. Denne,
vars benämning synes böra bibehållas, har till huvudsaklig sysselsättning att uppsätta
det s. k. stomprotokollet, d. v. s. konceptet till det protokoll, som skall av
sekreteraren granskas och av kammaren godkännas; han är i sin tjänstgöring
ej bunden att närvara vid plena i kamrarna utan kan i avsevärd utsträckning
förlägga sitt arbete utom riksdagshuset.
I samband med denna befattning vill kommittén framhålla följande. För
kommittén har erinrats om den brist i organisationen av kamrarnas kansli, som
för närvarande förefinnes därutinnan, att vid tillfälligt förfall för sekreteraren
någon direkt ersättare för denne ej vore utsedd; utan bleve därtill inom kansliet
den anlitad, som allt efter omständigheterna befunnes för ändamålet lämpligast.
Vidare har inom kommittén påpekats olägenheten för kammaren av att ej äga
tillgång till någon tjänsteman, som ej endast ständigt stode till sekreterarens
disposition utan även kunde anses kompetent att vid tillfälligt förfall för denna
Bilaga till Riksdagens kanslideputerades memorial Nr 2. 9
uppehålla sekreteraretjänsten och städse stode till förfogande för dylikt vikariat.
Kommittén, som anser, att en dylik anordning lämpligen bör komma till stånd
och härutinnan jämväl finner stöd i bestämmelsen i § 15 mom. 2 av ordningsstadga
n för första kammaren, respektive § 16 mom. 3 av arbetsordningen för andra
kammaren, förmenar emellertid, att ett åläggande av berörda art ej skäligen kan
åläggas någon tjänsteman inom kammarens kansli, utan att särskild ersättning
härför beredes honom. Kommittén föreslår, att denna ersättning bestämmes till
150 kronor i månaden. För att emellertid icke berörda ersättning jämte vederbörandes
ordinarie dagarvode skall uppgå till en sammanlagd månadsersättning,
som icke står i proportion till vad sekreterare i ständigt utskott åtnjuter i månadsarvode,
synes den restriktionen härvid böra fogas, att dagarvode jämte ifrågavarande
ersättning icke må för månad räknat överstiga 750 kronor. Mot ett
arvode av angivna storlek anser kommittén, att man av den tjänsteman, som
sålunda utses till sekreterarens biträde, skäligen kan fordra, att han ständigt vid
kammarens plena står sekreteraren till hands, och förutsätter kommittén, att härtill
utses den tjänsteman, som även är bäst skickad att vid förfall för sekreteraren
uppehålla dennes tjänst. Kommittén föreslår alltså, att till den tjänsteman i
kammarens kansli, som utses att efter av talmannen eller sekreteraren lämnade
anvisningar biträda den sistnämnda, må, med ovan angivna begränsning, utöver
dagarvode utgå särskild ersättning med 150 kronor för månad.
Till förste kanslist, registrator ocli kanslist utgår nu dagarvode om respektive
18, 15 och 12 kronor. Mot dessa arvoden, vilka kunna anses motsvara avlöning
till tjänsteman i respektive 13:e, ll:e och 7:e lönegraderna i nyreglerat verk, har
kommittén intet att erinra, liksom ej heller i övrigt rörande nu senast anförda
befattningar.
Förste vaktmästare samt vaktmästare, som ombesörjer utdelning av postförsändelser
till kamrarnas ledamöter, åtnjuter dagarvode av 10 kronor. Då denna
ersättning kan anses motsvara avlöning till tjänsteman i 5:e lönegraden i nyreglerat
verk, står nu senast omförmälda befattningshavare högre i avlöningshänseende
än förste vaktmästare i centralt ämbetsverk, vilken är placerad i 3:e lönegraden.
Annan vaktmästare i kamrarna åtnjuter dagarvode av 8 kronor, ungegefärligen
motsvarande avlöning enligt 2:a lönegraden för nyreglerat verk. Vanlig
vaktmästare i centralförvaltningen uppbär avlöning efter l:a lönegraden. Ersättningen
till kamrarnas vaktbetjäning överstiger sålunda vad i statsförvaltningen
lämnas motsvarande befattningshavare, i synnerhet om man därjämte tager i
betraktande den särskilda ersättning, som utbetalas till vaktmästare, vilken efter
kl. 11 e. m. tjänstgör vid aftonplena. Med hänsyn emellertid till det i förhållande
till vanlig förvaltningstjänst mera jäktande och tillfälliga arbete, som tillkommer
riksdagens vaktbetjäning — liksom för övrigt all hos riksdagen anställd
personal — har kommittén icke funnit skäl föreslå någon rubbning av nu senast
berörda arvodessatser.
I fråga om ersättningen till statsutskottets kanslipersonal har kommittén
uppmärksammat den i 5 mom. l:a stycket av nuvarande avlöningsbestämmelser
förekommande föreskriften om 3,000 kronor till flitpenningar åt utskottets tjänstemän.
Föreskriften om ett särskilt gratifikationsanslag åt statsutskottets kanslipersonal
är av gammalt datum och härrör från den tid, då utskottets arbetsområde
var betydligt större än nu och innan ännu exempelvis indragningsstaten och
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 15 samt. 2 avd. 2 käft. (Nr 2.) 2
10 Bilaga till Riksdagens kanslideputerades memorial Nr 2.
nionde huvudtiteln överflyttats till respektive bankoutskottet och jordbruksutskottet.
Bestämmelsen tillkom i syfte att markera den betydligt mer omfattande
och tyngande arbetsbörda, som avilade utskottets tjänstemän i förhållande till
tjänstemännen i andra ständiga utskott. De omständigheter, som föranlett tillkomsten
av berörda föreskrift, torde emellertid numera icke i samma grad kunna
anses vara för handen. Då härtill vidare kommer, att en avlöningsform av den
beskaffenhet nu nämnts icke synts kommittén lämplig att bibehålla, har kommittén
funnit sig böra förorda dess borttagande. Härigenom kommer emellertid
att vederfaras de utskottets tjänstemän, vilka erhållit del av detta anslag, en avlöningsminskning,
vilken särskilt drabbar utskottets sekreterare. Denne, som under
riksdagen måst helt ägna sig åt riksdagstjänstgöringen, har nämligen av berörda
anslag plägat tillerkännas för varje riksdag hälften av ifrågavarande belopp eller
1,500 kronor. För att åtminstone i någon mån lämna kompensation för denna
avlöningsminskning, har kommittén ansett sig böra föreslå en höjning av hans
månadsarvode från 900 kronor till 1,000 kronor eller alltså samma belopp, som
tillkommer kamrarnas sekreterare. En dylik höjning finner kommittén jämväl
fullt motiverad av den synnerligen krävande och ansvarsfulla ställning, som statsutskottets
sekreterare intager.
Vad angår övriga tjänstemän inom statsutskottet liksom beträffande kanslipersonalen
inom de andra ständiga utskotten, har kommittén intet att erinra mot
vad i aviöningshänseende eller övrigt beträffande dem nu är föreskrivet.
Till sekreterare i tillfälligt utskott utgår enligt nuvarande bestämmelser ett
månadsarvode av 500 kronor. Tages i betraktande medeltalet av utlåtanden under
varje riksdag, som av tillfälligt utskott avgivits under den gångna 10-årsperioden
— den tid, varunder sekreterare varit anställda hos de tillfälliga utskotten — och
ställes detta medeltal i förhållande till medeltalet av den ersättning, frånsett dyrtidstillägg,
som under senaste riksdag utbetalts till sekreterare i nu nämnt
utskott, framgår, att för varje utlåtande utgått en summa av omkring 131 kronor.
Kommittén har ej kunnat finna annat än att ersättningen till nu ifrågavarande
sekreterare är tillmätt efter en för hög måttstock; och har kommittén vid övervägande
av frågan funnit sig böra föreslå ett månadsarvode av 300 kronor med
begränsning till högst 1,200 kronor för riksdag.
Vad så beträffar den i riksdagens kansli anställda personalen, anser sig
kommittén nu böra bortse från föreståndaren för tryckeriexpeditionen, korrekturläsare
och vaktbetjäning, enär förslag föreligger om överflyttande av sagda personal
till riksgäldskontorets stat och dessa befattningshavare följaktligen i annat
sammanhang bliva föremål för närmare prövning. Vid nu angivna förhållande
har kommittén saknat anledning att i avseende å nu senast bemälda befattningshavare
ifrågasätta annan ändring av hittills gällande föreskrifter — vilka givetvis
vid bifall till nyssberörda förslag böra i vad de gälla tryckeriexpeditionen justeras
— än att bestämmelsen om flitpenningar till dem bör — i likhet med vad
kommittén föreslagit i avseende å statsutskottets kansli — ur lönereglementet utgå.
Återstå alltså sekreteraren samt registratorn och kanslisten, vilka nu åtnjuta
månadsarvoden, den förre å 400 och den senare å 300 kronor. Härtill kommer
viss andel i de i 5 mom. omnämnda flitpenningarna. Arbetet inom riksdagens
kansli är synnerligen ojämnt; vissa tider av riksdagen är det ringa för att hopa
sig vid slutet av riksdagen, då riksdagsskrivelserna strömma in och det i § 80
Bilaga till Riksdagens kanslideputerades memorial Nr 2. 11
riksdagsordningen omförmälda riksdagsbeslutet skall uppsättas och expedieras.
Organisationen av de härför erforderliga arbetskrafterna synes kommittén mindre
ändamålsenlig. Som en lämpligare anordning, vilken ingalunda synes äventyra
arbetets effektivitet, vill kommittén föreslå, dels att de arbeten, som nu tillkomma
omförmälda registratorsbefattning, i ej oväsentlig mån överföras på föreståndaren
för tryckeriexpeditionen, dels att i riksdagens kansli anställes allenast en sekreterare.
Vad ersättningen till denne beträffar har kommittén funnit densamma vara för
högt beräknad. Då kommittén emellertid, i likhet med vad som skett i fråga om
statsutskottet, ansett flitpenningar ej heller beträffande kansliet böra längre förekomma,
har kommittén, med hänsyn till såväl en med registratorsbefattningens
indragning något ökad arbetsbörda som ett borttagande av flitpenningarna, ansett
arvodet lämpligen kunna bestämmas till 400 kronor för månad med begränsning
av högst 1,600 kronor för riksdag. Härjämte vill kommittén föreslå, att ett
belopp av 500 kronor ställes till kanslideputerades förfogande att vid slutet av
riksdagen anlita biträde för utarbetande och expediering av riksdagsbeslutet.
I 8:e mom. av nu gällande avlöningsbestämmelser förekomma vissa föreskrifter
ifråga om riksdagsregistren. Vad här omnämnes avser åtgärder, vilka
falla efter utgången av löpande riksdag; och det har synts kommittén mindre
lämpligt, att den ledning och kontroll, som härvid är av nöden, skulle utövas av
kanslideputerade. Kommittén har i stället ansett, att hithörande angelägenheter
borde överflyttas på biblioteksstyrelsen. Emellertid har kommittén vid granskning
av ifrågavarande bestämmelser icke funnit skäl nu förorda en ändring i
desamma, då ett förslag härutinnan närmast synes böra avgivas av den delegation,
under vars tillsyn kommittén anser dessa frågor böra förläggas. Emellertid
har kommittén icke kunnat underlåta att uppmärksamma, hurusom ett bestämt
redaktörsarvode av 5,000 kronor icke synes vara under alla förhållanden påkallat
utan att detsamma med angiven maximigräns synts kunna bestämmas till högst
5,000 kronor. Därest ett kontrollantarvode fortfarande anses behövligt, torde ej
heller detta böra vara obligatoriskt bundet vid nuvarande belopp av 1,000 kronor,
utan synes möjlighet böra förefinnas att efter förefallande behov beräkna detta till
något lägre belopp. Då emellertid enligt kommitténs mening hithörande angelägenheter
böra tillkomma biblioteksstyrelsen, har kommittén icke velat föreslå
några ändringar av angivna innebörd, men förutsätter kommittén, att kanslideputerade
komma att taga de av kommittén angivna synpunkterna under övervägande
för eventuellt vidtagande av de åtgärder, som förhållandena må anses
påkalla.
Under åberopande av vad sålunda anförts får kommittén framlägga det
förslag till avlöningsbestämmelser, som återfinnes i härvid fogade bilaga.
Stockholm den 27 november 1922.
K. von GEIJER.
G. LAGERBJELKE. VIKTOR LARSSON. GARL EKMAN.
EMIL KR1STENSSON. G. THORSTENSON. PER CRONVALL.
Börje Knös.
12 Bilaga till Riksdagens kanslideputerades memorial Nr 2,
Bilaga.
Bestämmelser angående avlöningen för de hos kamrarna och ntskotten samt
i riksdagens kansli anställda tjänstemän och vaktbetjänte.
1 §•
Avlöningen utgår till nedanstående befattningshavare med följande belopp:
hos kamrarna:
Sekreterare, månadsarvode.................................................................... kronor 1,000: —
Notarie (stomnotarie), dagarvode ........................................................ » 22: —
Förste stenograf, » » 22: —
Stenograf, » » 18: —
Förste kanslist, » » 18: —
Registrator, » » 15: —
Kanslist, » » 12: —
Förste vaktmästare och vaktmästare, som ombesörjer utdelningen
av postförsändelser till kamrarnas ledamöter, dagarvode....... » 10: —
Annan vaktmästare, dagarvode........................................................... » 8: —.
Anmärkning. Därest viss tjänsteman inom kammarens kansli utses av
talmannen att vid förfall för sekreteraren bestrida sekreteraregöromålen inom kammaren
och i övrigt biträda sekreteraren, utgår till sådan tjänsteman, utöver dagarvode,
särskild ersättning med 150 kronor för månad, dock att dagarvodet jämte
berörda ersättning ej må överstiga 750 kronor för månad.
hos statsutskottet:
Sekreterare, månadsarvode.................................................................... kronor 1,000: —
Notarie, som tillika förrättar sekreteraregöromål, dagarvode........ » 20: —
Kamrerare, dagarvode........................................................''.................... » 20: —
Registrator, » ............................................................................ » 15: —
Kanslist, » ........................................................................... » 12: —
Förste vaktmästare, dagarvode............................................................ » 9: —
Vaktmästare, » > 8: —.
hos konstitutions-, bevillnings-, banko-, första och andra lag- samt jordbruksutskotten:
Sekreterare,
månadsarvode....................................................................... kronor 800: —
Notarie, som tillika förrättar sekreteraregöromålen, dagarvode........ » 20: —
Annan notarie, dagarvode........................................................................ » 14: —
Kanslist, » » 12: —
Vaktmästare, » » 8: —.
hos tillfälligt utskott:
Sekreterare, månadsarvode ...................................................................... kronor 300 —,
vilket arvode dock ej må överstiga 1,200 kronor för riksdag.
Bilaga till Riksdagens kanslideputerades memorial Nr 2. 13
i riksdagens kansli:
Sekreterare, månadsarvode .................................................................... kronor
vilket arvode dock ej må överstiga 1,600 kronor för riksdag.
Föreståndare för tryckeriexpeditionen, dagarvode............................... »
Korrekturläsare, dagarvode .................................................................. »
Vaktmästare, » ................................................................... »
2 §.
Månads- och dagarvode beräknas från inträde i tjänstgöring samt utbetalas
vid utgången av varje månad och sista gången efter slutad tjänstgöring.
3 §•
Månads- och dagarvodena upphöra:
för kamrarnas sekreterare, notarien och förste stenograferna samt två kanslister
hos vardera kammaren, första vaktmästarna hos kamrarna och de vaktmästare,
som ombesörja utdelningen av postförsändelser till kamrarnas ledamöter,
ävensom för en vaktmästare hos vardera kammaren, sedan fjorton dagar efter
riksdagens avslutande tilländagått;
för tryckeriföreståndaren och en å tryckeriavdelningen anställd vaktmästare,
sedan 30 dagar, samt för övriga å riksdagens kanslis tryckeriavdelning anställda
tjänstemän och vaktmästare, sedan en tid av 25 dagar efter riksdagens slut förflutit;
och
för övriga tjänstemän och vaktmästare med den dag, då tjänstgöringen för
en var av dem slutar.
400: —,
28: —
13: —
9: —.
4 $.
Utöver de i 1 § fastställda arvoden äga följande tjänstemän, därest de äro
innehavare av statstjänst, nämligen sekreterarna hos kamrarna och i de ständiga
utskotten, notarier, vilka tillika förrätta sekreterargöromål, till ett antal av fyra
i statsutskottet och en i vart och ett av de övriga ständiga utskotten, ävensom
kamreraren i statsutskottet, rätt till ersättning med två tredjedelar av vad vederbörande
befattningshavare visat sig hava på grund av tjänstgöring hos riksdagen
avstått av de till statstjänsten hörande avlöningsförmånerna.
Ersättning, varom nu förmäles, utbetalas vid utgången av varje månad
och sista gången efter slutad tjänstgöring.
5 §•
Den efter riksdagens slut för tjänstemännen i tryckeriavdelningen anslagna
avlöning, utgörande vedergällning för korrekturläsning samt tillsynen å tryckning
och expediering av alla sådana riksdagshandlingar, vilka icke före riksdagens
avslutande hinna tryckas och till expedition befordras, med undantag av registret
över kamrarnas protokoll och bihanget därtill, får icke utbetalas förr än det
ifrågavarande arbetat blivit behörigen fullbordat; och skola vaktmästarna för dem
tillagd avlönings åtnjutande vara skyldiga att, så länge tryckningen av riksdagshandlingarna
efter riksdagens slut fortgår, förrätta alla de göromål, som därav
påkallas.
Bihang till riksdagens protokoll 1923. 15 samt. 2 avd. 2 höft. (Nr 2.)
3
14 Bilaga till Riksdagens kanslideputerades memorial Nr 2.
6 §.
Kanslideputerade äga vid slutet av varje lagtima riksdag använda högst
femhundra kronor till biträde vid utarbetande och expediering av riksdagsbeslutet.
7 §•
Innan sista andelen av här omförmält arvode eller ersättning må utbetalas,
skall det vara behörigen styrkt, att vederbörande tjänsteman i föreskriven ordning
avlämnat ej mindre de utskottens särskilda arkiv tillhörande böcker och
handlingar, som dessa tjänstemän under riksdagen haft om händer, än ock de
böcker, som från riksdagens bibliotek blivit till dem utlånade.
8 §•
Vid slutet av varje riksdag må till vardera av de under hela riksdagen
i kamrarna anställda förste vaktmästarna och till de kamrarnas vaktmästare, som
ombesörja utdelningen av postförsändelser till kamrarnas ledamöter, utbetalas ett
belopp av 50 kronor. Därjämte må, jämväl vid slutet av varje riksdag, till en
var av de vaktmästare, vilka efter klockan elva e. m. tjänstgjort vid aftonplena,
utbetalas en extra ersättning av fyra kronor för varje gång sådan tjänstgöring
ägt rum.
9 §.
Genom kanslideputerades försorg och på samma sätt desamma äga närmare
bestämma skola upprättas vederbörliga register för varje lagtima riksdag mot ett
för registrens upprättande och korrekturläsning avsett redaktörsarvode av 5,000
kronor, varjämte skall utgå ett arvode till en kontrollant av samma arbete med
1,000 kronor, allt för riksdag, som varar minst fyra månader. För riksdag, som
pågår kortare tid, må ifrågavarande arvoden kunna av kanslideputerade minskas
till skäliga belopp.
10 §.
Då inom ständigt utskott behov föreligger att för behandlingen av visst
eller vissa ärenden tillkalla utom utskottets kansli stående person att biträda utskottet
ävensom, då fråga är om ersättning åt tjänstemän och betjänte i särskilt
eller sammansatt utskott, skall utskottet beträffande ersättning åt sålunda tillkallat
biträde eller sålunda anställd kanslipersonal inhämta kanslideputerades yttrande,
innan hos kamrarna förslag i ämnet avgives.
11 §•
Ovanstående bestämmelser skola tillämpas
från och med månaden efter den, varunder desamma blivit av 1923 års
riksdag antagna, och förbliva gällande, intill dess riksdagen annorlunda beslutar;
skolande härvid dock iakttagas,
att ersättning, varom i 4 § förmärs, ävensom det i § 1 omförmälda arvodet
till statsutskottets sekreterare skall utgå från och med ingången av 1923
års riksdag.
STOCKHOLM, ISAAC MARG US'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1923.