Andra särskilda utskottets utlåtande, Nr 2.

1

Nr 2.

Ankom till riksdagens kansli den 16 maj 1922 kl. 1 e. m.

Andra särskilda utskottets utlåtande nr 2 i anledning av dels
Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning
om automobilskatt m. m. dels ock inom riksdagen i ämnet
väckta motioner.

Genom en den 17 mars 1922 dagtecknad, till andra särskilda utskottet
hänvisad proposition, nr 199, har Kungl. Maj:t, under åberopande
av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden,
föreslagit riksdagen att antaga här nedan omförmälda förslag till

1) förordning om automobilskatt;

2) förordning om särskild skatt å automobilgnmmiringar; och

3) förordning om fördelning av automobilskattemedel m. m.
Tillika hava till utskottet hänvisats följande i anledning av propositionen
väckta motioner, nämligen:

Motioner inom första kammaren.

nr 136, av herr J. Pålsson;

nr 139, av herr N. A. Nilsson; samt

nr 158, av herr H. Rogberg.

Motioner inom andra kammaren.

nr 275, av herr J. Olofsson i Digernäs;

nr 276, av herr G. Andersson i Rasjön m. fl.;

nr 283, av herr P. Pehrsson i Göteborg m. fl.;

nr 297, av herr andre vice talmannen P. Nilsson i Bonarp;

nr 298, av herr A. Sundling; samt

nr 299, av herr E. Hage.

Bihang till riksdagens -protokoll 1922. 11 samt. 2 avd. 2 höft. (Nr 2.)

1

2

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Utskottet.

Autom obiltrafikens hastiga utveckling har medfört stora svårigheter
att hålla vägarna i ett tillfredsställande skick. På grund av den starka
vägslitning, som föranledes av sådan trafik, har det stundom visat sig
hart när omöjligt för väghållarna in natura att fullgöra vägunderhållet.
Det förslag till omläggning av väghållningen, som framlagts vid innevarande
års riksdag, har till stor del föranletts just av de till följd av
automobiltrafiken förändrade förhållandena.

Med hänsyn härtill har det ansetts billigt, att automobiltrafiken i
gengäld för den ökning i väghållningsbesväret, den medför för väghållarna,
lämnar ett skäligt bidrag till vägväsendets gagn genom särskild
automobilskatt. Härom torde numera råda enighet.

Angående sättet för uttagandet av denna skatt hava olika meningar
yppats. Vägkommissionen har ansett, att skatten skulle utgå med en
grundavgift av 50 kronor för varje automobil samt, därest automobilens
»nyttiga hästkraftantal» överstege 10, med ytterligare 10 kronor för
varje sålunda överskjutande hel hästkraft. Såsom skäl härför har kommissionen
anfört, att automobilens vägförstörande förmåga vore beroende
av dess tyngd och körhastighet, varför man i automobilens hästkiaftantal
hade en god och praktisk norm för skattens bestämmande. Såsom
skäl för att skatten sålunda skulle utgå efter en hastigare stigande
skala än i proportion till hästkraftantalet har kommissionen framhållit,
att de kraftigare vagnarnas förstörande inverkan på vägbanan vore mer
än proportionellt större än de svagare vagnarnas.

En skatt efter de av kommissionen angivna grunder har beräknats
inbringa 6,500,000 kronor årligen.

Mot kommissionens förslag har anmärkts, att då automobilens
slitning å vägarna berodde icke endast av dess tyngd och körhastighet
utan därjämte av den tid, varunder den varit i trafik, vore det ej
riktigt att låta uteslutande hästkraftantalet bestämma skattens storlek, då
därigenom för en automobil, som under året framförts en mycket kort
vägsträcka eller kanske till och med av en eller annan anledning ej
alls varit i trafik, skulle få betalas lika stor skatt som för en automobil
med samma hästkraftantal, vilken måhända tillryggalagt mångdubbelt
längre vägsträcka än den förra. Det haf därför ifrågasatts att låta
skatten utgå i form av stämpelavgift på någon för automobiltrafiken
nödvändig förbrukningsartikel, som kunde utgöra en mätare på automobilens
vägförslitande verkan med avseende jämväl å den längre eller
kortare vägsträcka, densamma tillryggalagt.

Uti ifrågavarande proposition hava dessa synpunkter vunnit beaktande,
i det att särskild skatt på automobilgummiringar föreslagits.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Ii

Emellertid liar departement achefen icke ansett sig kunna åtnöjas med
allenast denna skatt, då densamma för att giva tillräckligt utbyte måste
sättas så högt, att den bleve oskäligt betungande för drosk- och lastautomobilerna
och även i övrigt kunde antagas medföra mindre önskvärda
verkningar. Propositionen innehåller därför jämväl förslag om
uttagande av skatt för själva automobilen, vilken skatt — med hänsyn,
bland annat, till yppade skiljaktiga meningar om sättet för hästkraftantalets
beräkning — lämpligen ansetts böra utgå i förhållande till
automobilens vikt.

I en inom andra kammaren väckt motion nr 275 har anförts, att
automobilskatten borde läggas så, att den bleve proportionell med den
av automobilen för varje år tillryggalagda våglängden, vilken skulle
utrönas genom särskild å automobilen anbragt vägmätare. Under åberopande
härav har i motionen hemställts om avslag å Kungl. Maj:ts
förevarande proposition samt om skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran
om utredning i berörda avseende.

Då det icke för närvarande lärer finnas tillgång till fullt tillförlitliga
vägmätare samt den erforderliga kontrollen, i händelse skatten
skulle utgå efter dylikt system, bleve både besvärlig och dyrbar, har
utskottet icke funnit sig böra tillstyrka berörda motion. Däremot anser
utskottet, att skatten, på sätt i Kungl. Maj:ts proposition föreslagits,
bör utgå dels i form av skatt å själva automobilen dels såsom en skatt
på gummiringar.

Förslaget till förordning om automobiiskatt.

Enligt förslaget skall för automobil, som blivit i riket registrerad,
årligen erläggas skatt för motorcykel utan bivagn med tio kronor,
för motorcykel med bivagn med tjugu kronor, för annan automobil,
med ringar av mjuk kautschuk, med åtta kronor för varje påbörjat tal
av 100 kilogram av automobilens egen vikt och för annan automobil,
med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk, med femtio kronor för
varje påbörjat tal av 100 kilogram av automobilens egen vikt. Då skatt
utgår endast för automobil, som enligt gällande förordning skall registreras,
falla icke motorcyklar, vilkas vikt ej överstiger 50 kilogram, ej
heller traktorer under förordningens bestämmelser.

Utskottet har vid granskningen av förevarande förslag ansett sig
böra godkänna de grunder, på vilka förslaget är byggt. För de ändringsförslag,
vilka framställts i väckta motioner, och de erinringar utskottet

4

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

funnit nödigt framställa i fråga om förslagets deltal jer, skall redogöras
vid behandlingen av vederbörande paragrafer.

I motion nr 299 inom andra kammaren har herr Hage hemställt,
att stadgandet i 2 § om skattefrihet för medlem av konungahuset
måtte utgå. Då emellertid principen om skattefrihet i fall som det förevarande
vunnit tillämpning i ett flertal författningar, finnes ej anledning
att nu frångå densamma.

I motionen nr 283 inom andra kammaren har yrkats, att automobiler,
som användas av tjänstemän för deras tjänsteresor, måtte helt eller
delvis undantagas från skatteplikt. Åven om dylik skattefrihet i vissa
fall kunde synas önskvärd, låter sig dock förslaget härom näppeligen
genomföras med hänsyn till svårigheten att avgöra, huruvida automobil
användes uteslutande för tjänsteresor.

I motionen nr 136 i första kammaren har yrkats, att ifrågavarande.
skatt skall utgå progressivt i förhållande till automobilens vikt.
1 motionen nr 139 i samma kammare har yrkats, att skatten för autobil
med ringar av mjuk kautschuk skall utgå med fem kronor i stället
för med åtta kronor. Vidare har i motionen nr 158 i första kammaren
hemställts, att skatt för automobil på landsbygden skall utgå med lägre
belopp än enligt förslaget.

Utskottet har icke funnit de sålunda gjorda yrkandena böra föranleda
ändring i förslagets bestämmelser. Däremot har utskottet med
hänsyn till den förstörande inverkan, motorcyklarna ovedersägligen
utöva å vägarna, funnit skattesatsen skäligen kunna höjas, för motorcykel
utan bivagn till femton kronor och för motorcykel med bivagu
till tjugufem kronor.

Uti motionen nr 298 inom andra kammaren har påyrkats införande
av särskild skatt för regelbunden trafik med automobilomnibus och lastautomobil,
vilken skatt skulle direkt uppbäras av vederbörande väghållningsskyldige.

Utskottet anser, .att den skadegörelse, som dylik trafik onekligen
ofta medför, bör kunna i avsevärd mån begränsas därigenom, att ifrågavarande
automobiler å tider, då vägarnas motståndskraft till följd av
väderleksförhållandena är nedsatt, icke tillåtas intaga full last, varom
länsstyrelse i erforderliga fall kan förordna, eller ock helt avstängas
från vägen i fråga. Redan enligt Kungl. Maj:ts förevarande förslag
torde automobiler av den i motionen avsedda beskaffenhet på grund av
sin stora tyngd komma att erlägga en jämförelsevis stor skatt. Att
pålägga denna trafik en extra beskattning, vilken skulle öka kostnaderna
för vederbörande trafikanter, synes icke vara att förorda, åtminstone icke

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

5

förrän närmare erfarenhet vunnits om verkningarna av den av Kungl.
Magt föreslagna lagstiftningen.

Förslaget till förordning om särskild skatt å automobilgummiringar.

Enligt förslaget skall skatt erläggas för automobilgummiringar
av mjuk kautschuk, som till riket införas eller där tillverkas, med en
krona 50 öre för varje helt kilogram. Skatt för importerade ringar
skall erläggas samtidigt med tullen till tullverket. Skatt för inom riket
tillverkade ringar skall av tillverkaren i enlighet med av honom avgiven
deklaration kvartalsvis erläggas till vederbörande länsstyrelse, i
den mån ringarna av tillverkaren levereras till annan eller tagas i bruk
för egen räkning.

Uti motionerna nr 136 och nr 139 i första kammaren hava påyrkats
vissa höjningar av den i 1 § bestämda skattesatsen. Utskottet, som
befarar att sådan höjning skulle verka alltför betungande för den yrkesmässigt
drivna automobiltrafiken, har icke funnit skäl att, innan närmare
erfarenhet i förevarande hänseende vunnits, härutinnan avvika
från Kungl. Maj:ts förslag.

I avseende å förordningens ikraftträdande föreskrives i förslagets
övergångsbestämmelser, bland annat, att ägare av automobil må från
beskattning undantaga den å automobilens hjul vid 1923 års ingång
anbragta uppsättning ringar jämte hälften därutöver. Denna bestämmelse
synes väl grundad, såvitt angår automobiler med luftfyllda ringar,
i det att sådana automobiler i regel måste medföra reservringar. Beträffande
åter automobiler med massiva ringar föreligger ej sådant
behov av reservringar, varjämte massiva gummiringar hava större varaktighet
än luftfyllda. Vid sådant förhållande har det icke synts erforderligt
att medgiva ägare av automobil med massiva ringar skattefrihet
annat än för de ringar, som vid lagens ikraftträdande äro anbragta
på automobilens hjul.

I övrigt har utskottet icke funnit anledning till erinran mot förevarande
förslag.

Förslaget till förordning om fördelning av automobilskattemedei m. m.

Enligt Kungl. Maj:ts förslag till förordning om fördelning av automobilskattemedei
skola de skattemedel, som under visst år inflyta jämlikt
förordningarna om automobilskatt och om särskild skatt å automobilgummiringar,
fördelas så, att en fjärdedel tillfaller rikets städer

6

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

för att användas för dessas gatu- och väghållning samt tre fjärdedelar
landstingen för att användas företrädesvis till förbättring och underhåll
av för den allmänna samfärdseln särskilt betydelsefulla vägar. Den
städerna tillkommande andelen av skattemedlen skola enligt förslaget
fördelas mellan de särskilda städerna i förhållande till de belopp, som
från dem influtit i automobilskatt. Av landstingens andel skola tretton
femtondelar fördelas mellan de särskilda landstingen i förhållande till
de belopp, som influtit i automobilskatt från respektive län. Då det
emellertid kan förutses att en fördelning efter sistnämnda grund skall
medföra vissa ojämnheter, skola återstående två femtondelar av landsbygdens
andel jämlikt Kungl. Maj:ts förordnande användas till undanröjande
av sådana ojämnheter.

Ifrågavarande skattemedel hava beräknats komma att uppgå till
omkring 5,000,000 kronor årligen, därav omkring 1,800,000 kronor i
skatt å automobilgummiringar.

I motionen nr 158 inom första kammaren har, under förutsättning
att Kungl. Majrts proposition nr 100 med förslag till lag om allmänna
vägar på landet vunne riksdagens bifall, hemställts, att tre fjärdedelar
av ifrågavarande skattemedel skulle tillfalla landstingen att användas för
fullgörande av vägdistriktens väghållningsskyldighet. I motionen nr
276 i andra kammaren har föreslagits den ändring i fördelningen av
omförmälda medel, att femton etthundradelar därav skulle tillfalla rikets
städer och återstoden landstingen. Slutligen har i motionen nr 297
inom andra kammaren hemställts, att ifrågavarande skattemedel i deras
helhet skulle fördelas mellan väghållningsdistrikten på landet till lindrande
av kostnaden för väghållningen.

Kungl. Maj:ts förevarande förslag har framlagts under förutsättning
att den vid innevarande års riksdag framlagda propositionen nr
100 med förslag till lag om allmänna vägar på landet vinner riksdagens
bifall. Bestämmelsen att landsbygdens andel i skattemedlen skall tillfalla
landstingen har sålunda tillkommit under nämnda förutsättning.
Utskottet, som funnit sig böra avstyrka bifall till berörda proposition
nr 100, har alltså främst att taga ställning till frågan, huruvida i sakens
förändrade läge sådana jämkningar i förslaget kunna vidtagas, att de
influtna medlen kunna komma till avsedd användning, även om den nu
gällande väglagen lämnas oförändrad. Utskottet har därvid ansett uppenbart,
att utdelning av landsbygden tillkommande andel i skattemedlen
till väghållare in natura icke kan ifrågakomma, då ett av syftemålen
med skattens uttagande, nämligen automobilvägarnas förbättring, i sådant
fall skulle förfelas. Däremot har utskottet funnit frågan lämpligen kunna

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

7

lösas på det sätt, att medlen efter Knngl. Maj:ts förordnande få användas
till förbättring av för antomobiltratiken särskilt viktiga vägar
d. v. s. till omläggning av krokiga vägar, borttagande av baekar, utförande
av gruudförstärkningsarbeten m. m. Hinder bör ej heller möta
att i samband med dylika förbättringsarbeten med bidrag av automobilskattemedel
utföra nyanläggning av kortare vägsträckor, där sådant för
antomobiltratiken kan vara av särskilt intresse. Åven till vägunderhåll
bör bidrag kunna lämnas av dessa medel, dock endast under förutsättning
att vägen i fråga övertagits till underhåll av vägkassan och underhållet
i större utsträckning försvåras på grund av automobiltrafiken.
Vägens övertagande av vägkassan synes nändigen böra fordras såsom
en garanti för att medlen på ett sakkunnigt sätt användas för det avsedda
ändamålet.

Angående grunden för fördelningen av skattemedlen mellan städerna
och landsbygden hava under ärendets förberedande behandling yppats
delade meningar. Sålunda föreslog vägkommissionen, att medlen helt
skulle tillfalla landsbygden; 1920 års automobilsakkunniga ansågo, att
15 procent skäligen borde tillkomma städerna och kammarrätten ifrågasatte,
att en tredjedel skulle tillfalla städerna och de stadsliknande samhällena
på landsbygden.

Utskottet finner det icke böra ifrågasättas att lämna städerna utan
andel i ifrågavarande skattemedel. Det får nämligen icke förbises, att
även städernas gator och framför allt deras vägar skadas av särskilt
den tyngre automobiltrafiken. Vid övervägande av de på frågan inverkande
omständigheterna har emellertid utskottet funnit, att det belopp,
som skall tillkomma städerna, skäligen bör begränsas till 20 procent av
berörda medel och att återstående 80 procent böra tillgodokomma landsbygden.
Av städernas andel skola enligt utskottets mening 80 procent
fördelas mellan de särskilda städerna i förhållande till de belopp, som
från dem influtit i automobilskatt, under det att återstående 20 procent
skola fördelas enligt Kungl. Maj:ts beslut. Det har nämligen ansetts
nödigt att på detta sätt lämna möjlighet att undanröja uppkommande
orättvisor i fördelningen mellan de olika städerna. Åven städer med
mindre antal automobiler kunna nämligen äga ett vidsträckt och svårunderhållet
vägnät.

Därest det nu framlagda väglagsförslaget avslås, bör den landsbygden
tillkommande andelen av skattemedlen icke utdelas till landstingen
utan skall enligt utskottets mening fördelas mellan de olika
länen. Utskottet har därvid ansett, att 80 procent av landsbygdens

8

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

andel skola fördelas mellan länen i förhållande till de belopp, som influtit
i automobilskatt från varje läns landsbygd. Enligt propositionen
skulle till grund för fördelningen läggas den skatt, som influtit från
varje län med tillhörande städer. Anledningen till denna avvikelse från
förslaget är den, att den av utskottet antagna fördelningsgrunden, på
sätt vid utlåtandet fogade beräkningar giva vid banden, synts lämna
ett rättvisare resultat. De återstående 20 procent av den landsbygden
tillkommande andelen skall av Kungl. Maj:t användas till undanröjande
av . de orättvisor, som, även vid anlitande av den utav utskottet valda
fördelningsgrunden, uppkomma. De belopp, som enligt berörda fördelningsgrund
tillkomma visst län eller av Kungl. Maj:t i utjämningssyfte
tilldelas länet, torde komma att av statskontoret bokföras särskilt för
varje län. För varje år torde från de olika länen inkomma ansökningar
om bidrag till vägförbättringar och vägunderhåll ur länets sålunda
bildade automobilskattefond. Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj:t
kommer att utfärda nödiga administrativa bestämmelser för dylika
ärendens behandling, varvid till förebild torde kunna tagas de regler, som
nu gälla för erhållande av statsbidrag till vägarbeten. I den mån de
för visst år till länets skattefond influtna medlen icke åtgå till bidrag,
skola medlen besparas för att jämte nästa års skattemedel utdelas, i
den mån inkomna ansökningar därtill föranleda.

Utskottet har utgått från att de sålunda föreslagna bestämmelserna
endast skola få en kortvarig giltighet. Om, såsom är att förmoda, ny
väglag snart antages, böra bestämmelserna omarbetas, och torde i sådant
fall länens automobilskattefonder komma att tillfalla de nya vägdistrikten.

På grund av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

A) att riksdagen, med tillkännagivande, att Kung!.
Maj:ts förslag till förordning om automobilskatt icke
kunnat i oförändrat skick av riksdagen antagas, måtte
för sin del antaga följande

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

9

Kungl. Mai ds förslag:

Utskottets förslag:

Förslag

till

förordning om automobilskatt.

Härigenom forordnas som följer:

1 §•

För automobil, som, efter vad särskilt är stadgat, blivit här i riket
registrerad, skall årligen erläggas skatt enligt nedan meddelade bestämmelser.

Angående beskattning av automobil, vilken, ehuru den bort här
i riket registreras, icke blivit i automobilregister införd, gäller vad i
14 § här nedan stadgas.

Med automobil förstås varje för färd på marken avsett fordon,
som för framdrivande är försett med kraftmaskin (motor) och icke löper
på skenor.

2 §•

Från skatteplikt frikallas automobil, som äges av medlem av
konungahuset samt, under villkor av ömsesidighet, enligt vad Konungen
därom förordnar, automobil, tillhörig främmande makts härvarande beskickning
eller konsulat tillhörande person, som icke är svensk undersåte.

Från skatteplikt undantages jämväl automobil, som är inrättad uteslutande
för brandväsen eller för transport av sårade eller sjuka.

3 §•

Skatteplikt för automobil inträder med kalenderkvartalet näst efter
det, under vilket automobilen blivit första gången i automobilregister
införd, samt upphör med utgången av det kalenderkvartal, under vilket
automobilen ur automobilregister avförts utan att hava blivit i annat
sådant register införd.

Inträffar i avseende å äganderätten till automobil sådan förändring,
att automobilen, där den dittills varit skattepliktig, skall jämlikt 2 §
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 11 samt. 2 avd. 2 käft. (Nr 2) 2

10

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

bliva skattefri eller, där den förut varit skattefri, skall underkastas skatteplikt,
då skall i fråga om beskattningen så anses, som om automobilen
blivit i förra fallet ur registret avförd utan att vara i annat register
införd och i senare fallet första gången i register införd den dag, då
uppgift om förändringen i äganderätten blivit i registret intagen.

4 §•

Skattskyldig för automobil är för visst kalenderår den, som vid
kalenderårets början varit eller bort vara i automobilregister antecknad
såsom ägare av automobilen, eller, om automobilen blivit under kalenderåret
första gången registrerad, den, som därvid antecknats såsom automobilens
ägare.

Skall med tillämpning av vad nu är sagt skattskyldighet för automobil
åvila flera såsom samfällt ägare, svare de för skattens utgörande
en för alla och alla för en.

5 §•

Skatt utgår för helt kalenderår
räknat med följande belopp:

för motorcykel utan bivagn med
tio kronor;

för motorcykel med bivagn med
tjugu kronor;

för annan automobil, med ringar
av mjuk kautschuk, med åtta kronor
för varje påbörjat tal av etthundra
kilogram av automobilens egen vikt
vid användning av tyngsta till automobilen
hörande karosseri; samt
för annan automobil, med ringar
av annat ämne än mjuk kautschuk,
med femtio kronor för varje påbörjat
tal av etthundra kilogram av
automobilens egen vikt vid användning
av tyngsta till automobilen
hörande karosseri.

5 §•

Skatt utgår för helt kalenderår
räknat med följande belopp:

för motorcykel utan bivagn med
femton kronor;

för motorcykel med bivagn med
tjugufem kronor;

för annan automobil, med ringar
av mjuk kautschuk, med åtta kronor
för varje påbörjat tal av etthundra
kilogram av automobilens egen vikt
vid användning av tyngsta till automobilen
hörande karosseri; samt
för annan automobil, med ringar
av annat ämne än mjuk kautschuk,
med femtio kronor för varje påbörjat
tal av etthundra kilogram av
automobilens egen vikt vid användning
av tyngsta till automobilen
hörande karosseri.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

11

Kungl. Maj:ts förslag:

Inträder skatteplikt underlöpande
kalenderår, skall för det året skatten
utgå med belopp, motsvarande
vad av skatten för helt kalenderår
belöper å det eller de kalenderkvartal,
skatteplikten gäller.

Andras automobils beskaffenhet
under löpande kalenderår, skall därav
föranledd höjning eller sänkning
av skatten beräknas från och
med nästföljande kalender k vartal.

Utskottets förslag:

Inträder sirat teplikt underlöpande
kalenderår, skall för det året skatten
utgå med belopp, motsvarande
vad av skatten för helt kalenderår
belöper å det eller de kalenderkvartal,
skatteplikten gäller.

Ändras automobils beskaffenhet
under löpande kalenderår, skall därav
föranledd höjning eller sänkning
av skatten beräknas från och
med nästföljande kalenderkvaital.

6 §•

I början av varje år skall länsstyrelse ofördröjligen med ledning
av det inom länet förda automobilregistret upprätta särskild längd
(automobilskattelängd), upptagande samtliga i registret antecknade automobiler,
vilka för året äro underkastade skatteplikt.

I längden, som skall upprättas enligt av Konungen fastställt formulär,
skall för varje automobil angivas:

1) ordningsnummer i automobilregistret och igenkänningsmärke;

2) för annan automobil än motorcykel, dess egen vikt vid användning
av tyngsta till automobil en hörande karosseri;

3) för motorcykel, huruvida densamma är försedd med bivagn
eller ej;

4) huruvida automobilen är försedd med ringar av mjuk kautschuk
eller ej;

5) automobilens hemort;

6) den eller de skattskyldigas namn och hemvist;

7) skattens belopp; samt

8) de övriga anteckningar, som må finnas påkallade.

Inträder skatteplikt för automobil efter automobilskattelängdens
upprättande, eller inträffar förhållande, som föranleder ändring i fråga
om skatteplikt för automobil, skola erforderliga uppgifter införas i längden
i samband med automobilens registrering eller anteckning i automobilregistret
om det förhållande, som föranlett ändringen.

Förpliktas någon på grund av bestämmelsen i 14 § att utgiva
automobilskatt, skall anteckning härom ske i automobilskattelängd en.

12

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

Före utgången av januari månad skall länsstyrelse till den, som
vid årets början är skattskyldig för automobil, med allmänna posten
översända meddelande om skattebeloppets storlek samt om tid och sätt
för detsammas inbetalande.

? §•

Det åligger skattskyldig för automobil, som vid ett kalenderårs
början är underkastad skatteplikt, att senast den 15 februari till länsstyrelsen
i det län, inom vilket automobilen är registrerad, erlägga
honom åliggande automobilskatt.

Blir under löpande kalenderår automobil underkastad skatteplikt,
skall för det året skatten erläggas i samband med ansökan om registrering
av automobilen eller, om, i fall varom i 3 § andra stycket sägs,
registrering av automobilen redan tidigare ägt rum, i samband med
anmälan för registrering av den nye ägarens förvärv av automobilen.

Inträffar under kalenderåret förhållande, som enligt 5 § sista stycket
föranleder skyldighet att erlägga ytterligare skatt för automobil, skall
dylik skatt i samband med anmälan för registrering av sådant förhållande
erläggas av den, som därvid är ägare av automobilen.

8 §■

Skattebelopp skall till vederbörande länsstyrelse inbetalas genom insättning
å statsverkets giroräkning i riksbanken för länsstyrelsens räkning.
Inbetalning må ock kunna fullgöras därmed, att skattskyldig på eget
ansvar insänder skattebeloppet till länsstyrelsen medelst postanvisning
eller avlämnar eller på eget ansvar med posten insänder skattebeloppet
i check eller postremissväxel, ställd till länsstyrelsen, att betalas å bankkontor
i den ort, där länsstyrelsen har sitt sate. I fråga om Stockholms
stad skall dock insättning i riksbanken av skattebelopp ske å överståthållarämbetets
räkning för allmänna utskylder samt check eller postremissväxel
vara ställd till överståthållarämbetet för uppbördsärenden.

Anteckning om fullgjord betalningsskyldighet skall ske i automobilskattelängden.

Å inbetalt skattebelopp skall lämnas behörigt kvitto.

Det å skatt för viss automobil senast bekomna kvitto skall under
färd medföras å automobilen för att på tillsägelse av polisman för denne
uppvisas.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

13

Kungl. Maj:ts förslag:

Utskottets förslag:

9 §.

I fråga om indrivning av automobilskatt samt ersättning för indrivningen
skola de i gällande författningar angående uppbörd av
kronoutskylder i sådant avseende meddelade bestämmelser i tillämpliga
delar lända till efterrättelse.

10 §.

Automobil, för vilken skatt icke blivit behörigen erlagd, må ej
brukas, förr än skatten blivit betald.

11 §•

Den, som mot stadgandet i 10 § brukar automobil, böte från
och med tjugufem till och med femhundra kronor.

Där någon, som eljest brukar skattepliktig automobil, ej på begäran
av polisman företer kvitto, som enligt 8 § sista stycket skall medföras
å automobilen, straffes med böter från och med tio till och med femtio
kronor.

Har förseelse, varom i första st}7eket sägs, skett med ägarens vetskap,
vare jämväl han förfallen till böter, som i samma stycke stadgas.
Brukades automobilen av någon, som enligt 6 eller 7 § i lagen angående
ansvarighet för skada i följd av automobiltrafik är till utgivande av
ersättning för skada förpliktad, skall i ägarens ställe sådan brukare vara
förfallen till ansvar.

Böter, som enligt denna förordning ådömas, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till böternas fulla gäldande, skola de förvandlas
enligt allmän strafflag.

12 §.

Åtal för förseelse mot denna förordning
skall anhängiggöras vid
polisdomstol, där särskild sådan är
inrättad, men eljest hos poliskammare
eller, där sådan ej fiunes, vid
allmän domstol i den ort, där förseelsen
skett.

12 §.

Åtal för förseelse mot denna förordning
skall anhängiggöras vid
polisdomstol, där särskild sådan är
inrättad, men eljest hos poliskammare
eller, där sådan ej finnes, vid
allmän domstol i den ort, där förseelsen
skett.

14

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Kungl. Maj:ts förslag:

Den, som under tid, då han är
ställd under tilltal för förseelse, fortsätter
samma förseelse, skall, för
varje gång stämning därför utfärdats
och delgivits, fällas till de
böter, som för dylik förseelse äro
bestämda.

Utskottets förslag:

Den, som under tid, då han är
ställd under tilltal för förseelse,
varom nu är sagt, fortsätter samma
förseelse, skall, för varje gång stämning
därför utfärdats och delgivits,
fällas till de böter, som för dylik
förseelse äro bestämda.

13 §.

Där skatteplikt för automobil under löpande kalenderår upphör,
är den, som, innan skattefrihet inträtt, sist stått i automobilregister
antecknad såsom ägare av automobilen, berättigad att, efter ansökan hos
länsstyrelsen, kostnadsfritt återbekomma så stor del av för året erlagd
skatt, som belöper å tiden efter det skattefriheten inträtt.

Åger under löpande kalenderår sänkning av skatten rum på grund
av ändring av automobils beskaffenhet, är den, som vid anmälan av ändringen
var ägare av automobilen, berättigad att i samma ordning återbekomma
vad som motsvarar sänkningen av skatten.

Anteckning om restitution skall ske i automobilskattelängden.

14 §•

Varder, efter vad därom är särskilt stadgat, ägare av automobil
dömd till ansvar för det automobilen tagits i bruk, innan densamma
registrerats och erhållit igenkänningsmärke, eller för det ägaren underlåtit
att till registret göra föreskriven anmälan eller i sådan anmälan
mot bättre vetande meddelat oriktig uppgift, då skall ägaren tillika
förpliktas att utgiva den skatt för automobilen, som genom förfarandet
undandragits.

15 §.

Över länsstyrelses beslut, varigenom någon blivit i automobilskattelängden
till beskattning för automobil uppförd, äge han hos kammarrätten
anföra besvär, vilka skola ingivas till den länsstyrelse, som
upprättat längden, före klockan tolv å trettionde dagen från den, då
automobilskatt avfordrats honom; dock må icke den omständigheten,
att besvären i stället för till länsstyrelsen ingivits eller insänts till kammarrätten,
utgöra hinder för deras upptagande till prövning, därest besvären
dit inkommit före utgången av den stadgade besvärstiden. I

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

15

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

sådant fall skola besvären av kammarrätten omedelbart överlämnas till
vederbörande länsstyrelse.

Sedan vid inkomna besvär fogats utdrag av längden i vad angår
den automobil, för vilken klaganden påförts skatt, skall länsstyrelsen
skyndsamt till kammarrätten insända handlingarna med de upplysningar
och erinringar, som besvären anses påkalla.

16 §.

Den, som icke åtnöjes med kammarrättens utslag i mål rörande
beskattning, som i denna förordning avses, äger att däri hos Kungl.
Maj:t söka ändring genom besvär, vilka, vid påföljd att besvären eljest
icke varda upptagna till prövning, skola före klockan tolv å sextionde
dagen efter erhållen del av utslaget eller, om då är helgdag, å nästa
söckendag därefter ingivas till finansdepartementet tillika med bevis om
dagen, då klaganden erhöll del av utslaget.

17 §.

Besvär, om vilka i denna förordning förmäles, må jämte tillhörande
handlingar kunna, under iakttagande av stadgad tid och ordning,
på klagandens eget äventyr i betalt brev med allmänna posten
insändas till den myndighet, till vilken besvären skola enligt förordningen
ingivas.

Den omständighet, att skattskyldig anfört besvär, befriar honom
icke från att i behörig ordning inbetala honom påförd automobilskatt.

18 §.

Huruvida och efter vilka grunder samt på vad sätt skatt skall
utgå för automobil, som för tillfälligt brukande i riket från utlandet
införts, bestämmes av Konungen.

19 §.

Angående fördelning av influten automobilskatt är särskilt stadgat.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1923, då skatteplikt
för automobil, som tidigare blivit registrerad och nämnda dag i registret
kvarstår, jämväl inträder.

16

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

B) att riksdagen, med tillkännagivande, att Kungl.
Maj:ts förslag till förordning om särskild skatt å automobilgummiringar
icke kunnat i oförändrat skick av
riksdagen antagas, måtte för sin del antaga följande

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

Förslag

till

förordning om särskild skatt å automobilgummiringar.

Härigenom förordnas som följer:

i §•

För följande arbeten av mjuk kautschuk, som till riket införas,
utan att tullfrihet enligt särskilda bestämmelser därför åtnjutes, eller som
inom riket tillverkas, nämligen massiva hjulringar (även i längder) samt
yttergummi eller delar därtill för ringar till automobiler (även motorcyklar),
skall i den ordning nedan stadgas erläggas skatt av en krona
50 öre för varje helt kilogram.

I första stycket omförmälda varuslag benämnas i denna förordning
automobilgummiringar.

2 §■

Skatt för automobilgummiringar, som till riket införas, skall samtidigt
med tullen till tullverket erläggas.

Därest automobil, som införes i riket, är försedd med automobilgummiringar,
skall, därest tullfrihet icke åtnjutes för automobilen, skatt
för ringarna erläggas samtidigt med tullen för automobilen.

Om betalningsanstånd, ställande av säkerhet samt påföljd för fördröjd
eller utebliven betalning gäller beträffande i första och andra
styckena omförmäld skatt vad rörande tullavgifter finnes stadgat.

3 §.

Den, som ämnar inom riket tillverka automobilgummiringar, skall,
innan tillverkning må äga rum, därom göra skriftlig anmälan hos länsstyrelsen
i det län, inom vilket tillverkningen skall ske.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

17

Kungl. Maj:ts förslag:

Utskottets förslag:

4 §■

Det åligger tillverkare av aiitomobilgummiringar att, sedan anmälan
enligt 3 § blivit ingiven, inom en månad etter varje kalenderkvartals
utgång till länsstyrelsen avlämna en på beder och samvete avgiven
deklaration rörande aiitomobilgummiringar, som blivit under kalenderkvartalet
av honom till annan levererade eller tagna i bruk för egen
räkning.

I deklarationen skall, särskilt för varje leverans, angivas:

1) varuslag (massiva hjulringar etc.);

2) vikten för varje varuslag;

3) namn och fullständig postadress för den, till vilken leveransen
skett; samt

4) om ringar utförts, den gränsort, över vilken utförseln skett.

Beträffande aiitomobilgummiringar, som tagits i bruk för tillverkarens
egen räkning, skall angivas varuslag och vikten för varje
varuslag.

5 §•

Tillverkare skall samtidigt med avlämnandet av i 4 § omförmäld
deklaration till länsstyrelsen erlägga den skatt, som efter här ovan
stadgad grund belöper å i deklarationen angivna aiitomobilgummiringar.

6 §.

Tillverkares skyldighet att jämlikt 4 § avlämna deklaration upphör,
sedan skriftlig anmälan om rörelsens upphörande och dagen därför
till länsstyrelsen ingivits. Dock skall sådan deklaration avlämnas för
det kalenderkvartal, under vilket rörelsen upphört.

Har anmälan enligt första stycket skett, må ej utan ny anmälan
enligt 3 § aiitomobilgummiringar tillverkas, levereras eller tagas i bruk
för tillverkarens egen räkning efter den tid, då enligt anmälningen
rörelsen upphört.

7 §.

Skattebelopp, som i 5 § avses, skall till vederbörande länsstyrelse
inbetalas genom insättning å statsverkets giroräkning i riksbanken för
länsstyrelsens räkning. Inbetalning må ock kunna fullgöras därmed,
att skattskyldig på eget ansvar med posten insänder skattebeloppet i
Bihang till riksdagens protokoll 1922. 11 saml. 2 avd. 2 höft. (Nr 2.) 3

18

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Kungi. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

check eller postremissväxel, ställd till länsstyrelsen, att betalas å bankkontor
i den ort, där länsstyrelsen har sitt säte. I fråga om Stockholms
stad skall dock insättning i riksbanken av skattebelopp ske å
överståthållarämbetets räkning för allmänna utskylder samt check eller
postremissväxel vara ställd till överståthållarämbetet för uppbördsärenden.

8 §•

Försummar tillverkare att inbetala skatt, som enligt 5 § åligger
honom att erlägga, skall för skattens uttagande omedelbart verkställas
utmätning.

9 §•

En var, som ur riket utfört icke begagnade automobilgummiringar,
är berättigad att efter ansökan hos länsstyrelsen i det län, där sökanden
äger hemvist, eller, om han yrkesmässigt driver handel med automobilgummiringar,
hos länsstyrelsen i det län, där rörelsen drives, kostnadsfritt
återbekomma vad i skatt å de utförda automobilgummiringarna
efter deras vikt vid utförseltillfället belöpt. Dylik restitution skall bestridas
av medel, som influtit genom skatt å automobilgummiringar.

Vid ansökan, som skall ingivas till länsstyrelsen sist inom en
månad efter det utförseln skett, skall vara fogat bevis från vederbörande
tullmyndighet, angivande de utförda automobilgummiringarnas vikt och
dagen för utförseln samt innehållande förklaring, dels att av ringarnas
utseende framgått, att de ej före utförseln varit i bruk och att med dem
ej företagits åtgärd i syfte att öka deras vikt, dels ock att ringarna
utförts under behörig tullkontroll.

10 §.

Då ■ anmälan enligt 3 § ingivits, tillsätter länsstyrelsen en, så vitt
möjligt inom den ort, där tillverkningen skall ske, bosatt, tillsyningsman.
Det åligger denne att senast under andra månaden efter varje kalenderkvartals
utgång genom granskning av tillverkarens bokföring och annorledes
hava kontrollerat riktigheten av tillverkarens under nästförutgående
månad avlämnade deklaration. Tillverkares handelsböcker ävensom erforderliga
upplysningar skola för sådant ändamål tillhandahållas tillsyningsmannen.
över granskningen avlämnas rapport till länsstyrelsen.

n §•

Tillsyningsmans arvode bestämmes av länsstyrelsen; dock må i
varje fall ej ersättning utgå med högre belopp än tjugu kronor för varje

19

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

förrätt™ngsdag jämte rese- och traktamentsersättning enligt fjärde klassen
av gällande resereglemente. Dylik ersättning skall bestridas av medel,
Bom influtit genom skatt å automobilgummiringar.

12 §.

Den, som underlåter att inom föreskriven tid avlämna deklaration,
varom i 4 § sägs, böte från och med tjugufem till och med femhundra
kronor.

Har deklaration icke avlämnats inom föreskriven tid, äger länsstyrelsen
jämväl förelägga den uppgiftspliktige lämpligt vite.

13 §.

Har någon i deklaration, varom i 4 § sägs, mot bättre vetande
lämnat oriktigt meddelande, så att han därigenom undgått att betala
skatt eller fått erlägga för låg skatt, böte högst fem gånger det skattebelopp,
som genom det oriktiga förfarandet undandraga.

Har det oriktiga meddelandet icke lämnats mot bättre vetande,
men har den, som lämnat meddelandet, vid dess avgivande gjort sig
skyldig till grov vårdslöshet, vare straffet böter, högst två gånger det
skattebelopp, som genom det oriktiga meddelandet undandragits.

Den, som dömes till straff enligt denna paragraf, skall jämväl förpliktas
utgiva den skatt, som genom det oriktiga förfarandet undandragits.

14 §.

Den, som utan att hava gjort sådan anmälan, varom i 3 § sägs,
tillverkar automobilgummiringar, böte från och med etthundra till och
med femtusen kronor samt gälde skatt enligt den i 1 § angivna grund
för de automobilgummiringar, som av honom tillverkats.

15 §.

Den, som innehar eller innehaft befattning såsom tillsyningsman,
vare förbjudet att röja tillverkares yrkeshemlighet eller affärsförhållanden.
Gör han detta och framgår ej av omständigheterna, att han om den
hemlighet eller de affärsförhållanden erhållit kännedom på annat sätt än
i sin egenskap av tillsyningsman, straffes med böter från och med femtio
till och med ettusen kronor. Sker det för att göra skada eller begagnar
han sin kännedom om berörda yrkeshemlighet eller affärsförhållanden
till egen eller annans fördel, då må till fängelse dömas.

Har genom tillsyningsmannens åtgöranden skada uppkommit, vare
han ock skyldig att den till fullo gottgöra.

20 Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Kungl. Maj:ts förslag: Utskottets förslag:

16 §.

Länsstyrelse äger ådöma böter eller fälla till utgivande av vite
enligt 12 §.

Åtal för förseelse, som i 13, 14 eller 15 § omförmäles, skall anhängiggöras
vid allmän domstol.

Förseelser, som i 13 och 14 §§ omförmälas, äro föremål för allmänt
åtal. Förseelse, varom i 15 § sägs, må ej av allmän åklagare åtalas,
där ej målsäganden angivit densamma till åtal.

17 §.

Böter och viten, som utdömas enligt denna förordning, tillfalla
kronan. Saknas tillgång till deras fulla gäldande, skola de förvandlas
efter allmän strafflag.

18 §.

Angående fördelning av influten skatt är särskilt stadgat.

Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1923; och skall härvid
iakttagas följande.

1) Den, som idkar tillverkning
av automobilgnmmiringar och vill
därmed fortsätta efter den 1 januari
1923, har att före sistnämnda dag
göra sådan anmälan, varom förmäles

i 3 §.

2) För automobilgummiringar,
som inom riket finnas den 1 januari
1923, och för vilka icke skatt skall
erläggas uti den i 2 § stadgade
ordning, skall, i den mån ej nedan
i punkterna 3 och 4 annorlunda
sägs, erläggas skatt enligt den i
1 § angivna grund.

3) En var ägare av automobil
må från beskattning undantaga den

Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1923; och skall härvid
iakttagas följande.

1) Den, som idkar tillverkning
av automobilgummiringar och vill
därmed fortsätta efter den 1 januari
1923, har att före sistnämnda dag
göra sådan anmälan, varom förmäles
i 3 §.

2) För automobilgummiringar,
som inom riket finnas den 1 januari
1923, och för vilka icke skatt skall
erläggas uti den i 2 § stadgade
ordning, skall, i den mån ej nedan
i punkterna 3 och 4 annorlunda
sägs, erläggas skatt enligt den i
1 § angivna grund.

3) En var ägare av automobil
må från beskattning undantaga den

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

21

Kungl. Maj:ts förslag:
å automobilens hjul vid 1923 års
ingång anbragta uppsättning ringar
jämte hälften därutöver, varvid iakttages,
att, om vid denna beräkning
uppstår brutet tal, detsamma höjes
till närmast högre hela tal.

4) Tillverkares lager av automobilgummiringar,
däri ej inräknas
sådana ringar, vilka av honom för
egen räkning tagits i bruk före den
1 januari 1923, beskattas allenast i
den mån desamma därefter levereras
eller tagas i bruk för egen räkning;
och skall den tillverkare enligt
4 § åliggande deklarationsplikt
första gången fullgöras under april
månad 1923.

5) En var, som den 1 januari 1923
innehar automobilgummiringar, för
vilka skatt skall erläggas i annan
ordning än i punkt 4 sägs, är pliktig
att före utgången av januari
månad 1923 till länsstyrelsen i det
län, där han har sitt hemvist, eller,
om han yrkesmässigt driver handel
med automobilgummiringar, i det
län, där rörelsen drives, avgiva deklaration
rörande de av honom vid
ingången av år 1923 innehavda
automobilgummiringar, med angivande
av antal, varuslag och vikt.

Skatt för ringarna skall erläggas
vid avgivandet av deklarationen;
dock att, om skattens belopp överstiger
ettusen kronor, den skattskyldige
må åtnjuta anstånd med
betalningen av vad som överstiger

Utskottets förslag:

å automobilens hjul vid 1923 års
ingång anbragta uppsättning ringar
samt i fråga om automobil, vars
ringar icke äro massiva, hälften därutöver,
varvid iakttages, att, om vid
denna beräkning uppstår brutet tal,
detsamma höjes till närmast högre
hela tal.

4) Tillverkares lager av automobilgummiringar,
däri ej inräknas
sådana ringar, vilka av honom för
egen räkning tagits i bruk före den
1 januari 1923, beskattas allenast i
den mån desamma därefter levereras
eller tagas i bruk för egen räkning;
och skall den tillverkare enligt
4 § åliggande deklarationsplikt
första gången fullgöras under april
månad 1923.

5) En var, som den 1 januari 1923
innehar automobilgummiringar, för
vilka skatt skall erläggas i annan
ordning än i punkt 4 sägs, är pliktig
att före utgången av januari
månad 1923 till länsstyrelsen i det
län, där han har sitt hemvist, eller,
om han yrkesmässigt driver handel
med automobilgummiringar, i det
län, där rörelsen drives, avgiva deklaration
rörande de av honom vid
ingången av år 1923 innehavda
automobilgummiringar, med angivande
av antal, varuslag och vikt.

Skatt för ringarna skall erläggas
vid avgivandet av deklarationen;
dock att, om skattens belopp överstiger
ettusen kronor, den skattskyldige
må åtnjuta anstånd med
betalningen av vad som överstiger

22

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Kungl. Maj:ts förslag:
nämnda belopp till 1923 års ut fång.

Knngl. Maj:t äger att, om så
nues skäligt, medgiva ytterligare
anstånd.

6) Vad i 12 och 13 §§ stadgas
angående ansvar för försummad eller
oriktig deklaration skall äga motsvarande
tillämpning beträffande deklaration
rörande innehav av ringar
den 1 januari 1923.

Utskottets förslag:

nämnda belopp till 1923 års utgång.
Kungl. Maj:t äger att, om
så finnes skäligt, medgiva ytterligare
anstånd.

6) Vad i 12 och 13 §§ stadgas
angående ansvar för försummad eller
oriktig deklaration skall äga motsvarande
tillämpning beträffande deklaration
rörande innehav av ringar
den 1 januari 1923.

C) att riksdagen, med tillkännagivande, att Kungl.
Maj:ts förslag till förordning om fördelning av automobilskattemedel
m. m. icke kunnat .i oförändrat skick
av riksdagen antagas, måtte för sin del antaga följande

Förslag

till

förordning om fördelning av

Härigenom förordnas som följ
1 §•

Av skattemedel, som under visst
år influtit jämlikt förordningarna
om automobilskatt och om särskild
skatt å automobilgummiringar eller
jämlikt de särskilda bestämmelser,
Konungen enligt 18 § i förstnämnda
förordning må hava meddelat, skola
en fjärdedel tillfalla rikets städer
för att användas för dessas gatuoch
väghållning samt tre fjärdedelar

automobilskattemedel m. m.

er:

1 §•

Av skattemedel, som under visst
år influtit jämlikt förordningarna
om automobilskatt och om särskild
skatt å automobilgummiringar eller
jämlikt de särskilda bestämmelser,
Konungen enligt 18 § i förstnämnda
förordning må hava meddelat, skola
20 procent tillfalla rikets städer för
att användas för dessas gatu- och
väghållning samt 80 procent lands -

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

23

Kungl. Maj:ts förslag:
landstingen för att användas företrädesvis
till förbättring och underhåll
av för den allmänna samfärdseln
särskilt betydelsefulla vägar.

2 §•

Städerna tillkommande andel av
skattemedlen skall av statskontoret
fördelas mellan de särskilda städerna
i förhållande till de belopp, som
från dem influtit i automobilskatt.

3 §•

Av landstingen tillkommande andel
av skattemedlen skola tretton
femtondelar av statskontoret fördelas
mellan de särskilda landstingen i
förhållande till de belopp, som influtit
i automobilskatt från respektive
län, därvid iakttages, att Kalmar
läns landstingsområden betraktas såsom
särskilda län.

Angående fördelningen av återstående
två femtondelar förordnar
Konungen.

Utskottets förslag:

bygden för att användas företrädesvis
till förbättring och underhåll
av för den allmänna samfärdseln
särskilt betydelsefulla vägar.

2 §•

Av den städerna tillkommande
andel av skattemedlen skola 80 procent
av statskontoret fördelas mellan
de särskilda städerna i förhållande
till de belopp, som från dem influtit
i automobilskatt.

Angående fördelningen av återstående
20 procent förordnar Konungen.

3 §•

Av landsbygdens andel av skattemedlen
skola 80 procent tillgodokomma
de särskilda länen i förhållande
till de belopp, som influtit i
automobilskatt från respektive läns
landsbygd, därvid iakttages, att Kalmar
läns landstingsområden betraktas
såsom särskilda län, och återstående
20 procent mellan länen fördelas
på sätt Konungen förordnar.

§ 4.

Konungen äger att av skattemedel,
som enligt 3 § skola tillgodokomma
visst län, årligen bevilja bidrag företrädesvis
till förbättring av för automobiltrafiken
särskilt viktiga vägar
inom länet samt till underhåll av
sådana av vederbörande vägkassa
underhållna vägar, vilkas underhåll
på grund av automobiltrafik i syn -

24

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

nerlig grad försvåras. Vad av länet
tillkommande skattemedel ej åtgår till
beviljade bidrag skall besparas, intill
dess sålunda uppkommet överskott
bliver i enahanda ordning utdelat
eller om dess användning annorledes
förordnas.

tingen tillkommande andel av skattemedel
för år 1923 skall till landstingen
utbetalas först år 1925.

D) att motionerna inom första kammaren nr 136
139 och 158 samt motionerna inom andra kammaren
nr 275 276, 283, 297; 298 och 299 icke måtte till

någon riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 13 maj 1922.

På andra särskilda utskottets vägnar:

Kungl. Maj:ts förslag:

Utskottets förslag:

Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1923; dock att Innds -

Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1923.

AXEL von SNEIDERN.

Närvarande, herrar von Sneidern Johansson i Uppmälby, Asplund. Lindgren, Hult, Strömberg,
Frfindén , Olsson i Oljersjö *, Norm, J. Bernhard Johansson, Elof B. Andersson,
B s HgL T ! !?åSt0,k'' Strid’ 01ssoH 1 Blädinge’, Sköld, Johansson i

Brånalt, Ödström * och Brännström.

Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

25

Bilaga.

Approximativa beräkningar angående fördelningen av automobilskattemedel
på de olika länen enligt Kungl. Maj:ts och utskottets förslag.

(I tabellen förutsattes, att 3 miljoner kronor skola fördelas på lånen såsom dessa obligatoriskt

tillkommande bidrag.)

Antal motor-cyklar

Antal övriga
automobiler

Inflytande automobilskatt
från

Obligatoriskt bidrag

1,! i st»-

lands- i ,

, , I derna

bygden|

På

lands-

bygden

I stä-derna

Lands-

bygden

Städerna

Summa

Enl. Kungl.
Maj:ts
förslag 1

Enl. ut-skottets
förslag 2

Stockholms

län......

458

145

815

231

92,556

26,458

119,014

141,000

218,000

Uppsala

» ......

402

352

378

331

43,587

38,168

81,755

97,000

102,000

Södermanlands

* ......

605

575

545

418

60,062

47,828

107,890

128,000

141,000

Östergötlands

» ......

674

854

567

904

68,627

106,030

174,657

207,000

161,000

Jönköpings

» ......

273

427

346

450

58,456

77,073

135,529

161,000

137,000

Kronobergs

» ......

177

35

288

62

29,367

6,279

35,646

42,000

69,000

Kalmar

» ......

324

119

447

291

48,482

30,187

78,669

93,000

114,000

Gottlands

» ......

119

—

116

26

11,644

2,209

13,853

16,000

27,000

Blekinge

» ......

120

109

83

168

11,092

20,424

31,516

37,000

26,000

Kristianstads

» ......

348

97

486

250

63,177

31,255

94,432

112,000

149,000

Malmöhus

» ......

736

1,133

1 198

2,250

146,002

270,435

416,437

494,000

343,000

Hallands

» ......

142

154

173

279

19,428

30,232

49,660

59,000

46,000

Göteb. o. Bohus

» ......

151

609

173

1,597

26,459

232,971

259,430

308,000

62,000

Älvsborgs

> ......

338

325

473

427

48,044

43,647

91,691

109,000

113,000

Skaraborgs

> ......

578

326

485

366

47,907

34,521

82,428

98,000

113,000

Värmlands

» .....

412

190

859

403

75,983

35,606

111,589

132,000

179,000

Örebro

» ......

821

491

686

560

71,324

55,570

126,894

150,000

168,000

Västmanlands

» ......

468

279

423

364

44,549

36,479

81,028

96,000

105,000

Kopparbergs

» ......

990

360

1,106

324

105,386

31,916

137,302

163,000

248,000

Gävleborgs

» ......

656

288

782

404

77,255

39,129

116,384

138,000

182,000

Västemorrlands

» ......

298

139

521

282

47,334

25,299

72,633

86,000

111,000

Jämtlands

» ......

154

69

461

155

38,115

13,075

51,190

61,000

90,000

Västerbottens

* ......

208

130

261

108

20,658

9,208

29,866

35,000

49,000

Norrbottens

» ......

148

94

229

128

19,874

11,281

31,155

37,000

47,000

9,600

7,300

11,901

10,778

1,275,368

1,255,280

2,530,648

3,000,000

3,000,000

1 I förhållande till beloppen av influten automobilskatt från länen inklusive städerna.

2 » » » »»» » »» utom städerna.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 11 samt. 2 avd. 2 höft. (Nr 2.) 4

26

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

Reservationer:

1) av herr von Sneidern, som, för det fall att den av honom
m. fl. avgivna reservation mot utskottets utlåtande nr 1 vunne riksdagens
bifall, hemställt,

att riksdagen, med tillkännagivande, att Kungl.
Maj:ts förslag till förordning om fördelning av automobilskattemedel
m. m. icke kunnat i oförändrat skick
av riksdagen antagas, måtte för sin del antaga följande

Förslag

till

förordning om fördelning av automobilskattemedei m. m.

Härigenom förordnas som följer:

Kungl. Majt:s förslag:

1 §•

Av skattemedel, som under visst
år influtit jämlikt förordningarna om
automobilskatt och om särskild skatt
å automobilgummiringar eller jämlikt
de särskilda bestämmelser,
Konungen enligt 18 § i förstnämnda
förordning må hava meddelat skola
en fjärdedel tillfalla rikets städer
för att användas för dessas gatuoch
väghållning samt tre fjärdedelar
landstingen för att användas företrädesvis
till förbättring och underhåll
av för den allmänna samfärdseln
särskilt betydelsefulla vägar.

Reservantens förslag:

1 §•

Av skattemedel, som under visst
år influtit jämlikt förordningarna om
automobilskatt och om särskild skatt
å automobilgummiringar eller jämlikt
de särskilda bestämmelser,
Konungen enligt 18 § i förstnämnda
förordning må hava meddelat, skola
20 procent tillfalla rikets städer för
att användas för dessas gatu- och
väghållning samt 80 procent landstingen
för att användas företrädesvis
till förbättring och underhåll av
för den allmänna samfärdseln särskilt
betydelsefulla vägar.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

27

Kung!-. Maj ds förslag:

2 §.

Städerna tillkommande andel av
skattemedlen skall av statskontoret
fördelas mellan de särskilda städerna
i förhållande till de belopp, som
från dem influtit i automobilskatt.

3 §■

Av landstingen tillkommande
andel av skattemedlen skola tretton
femtondelar av statskontoret fördelas
mellan de särskilda landstingen
i förhållande till de belopp,
som influtit i automobilskatt från
respektive län, därvid iakttages, att
Kalmar läns landstingsområden betraktas
såsom särskilda län.

Angående fördelningen av återstående
två femtondelar förordnar
Konungen.

Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1923; dock att landstingen
tillkommande andel av skattemedel
för år 1923 skall till landstingen
utbetalas först år 1925.

Reservantens förslag:

2 §.

Av den städerna tillkommande
andel av skattemedlen skola 80 procent
av statskontoret fördelas mellan
de särskilda städerna i förhållande
till de belopp, som från dem influtit
i automobilskatt.

Angående fördelningen av återstående
20 procent förordnar Konungen.

3 §■

Av landstingen tillkommande
andel av skattemedlen skola 80 procent
av statskontoret fördelas mellan
de särskilda landstingen i förhållande
till de belopp, som influtit i automobilskatt
från respektive läns landsbygd,
därvid iakttages, att Kalmar
läns landstingsområden betraktas såsom
särskilda län.

Angående fördelningen av återstående
20 . procent förordnar
Konungen.

Denna förordning träder i kraft
den 1 januari 1923; dock att landstingen
tillkommande andel av skattemedel
för åren 1923 och 1924 skall
till landstingen utbetalas först år
1926.

2) av herrar Asplund, Frändén, Norm och Brännström, vilka
anfört:

»Då den långa och oftast snörika vintern i de norrländska
länen och Dalarna under närmare hälften av året omöjliggör användandet
av automobil, måste den å automobilens vikt utgående årliga
skatten verka dubbelt betungande och hämmande på utvecklingen av

28

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

detta samfärdsmedel, som är av utomordentligt stor betydelse för ifrågavarande,
glest befolkade, men till arealen mera än halva riket omfattande
landsdelar. Vi anse därför, att de för riket i övrigt föreslagna
skattesatserna böra beträffande de automobiler, som äro eller bliva inregistrerade
inom de fem norrländska länen och Kopparbergs län, sänkas
med åtminstone en fjärdedel, samt yrka följaktligen följande ändrade
lydelse av 5 § i förslaget till förordning om automobilskatt:

5 §•

Skatt utgår för helt kalenderår räknat med följande
belopp:

för motorcykel utan bivagn med femton kronor;

för motorcykel med bivagn med tjugufem kronor;

för annan automobil, med ringar av mjuk kautschuk,
med åtta kronor för varje påbörjat tal av etthundra
kilogram av automobilens egen vikt vid användning
av tyngsta till automobilen hörande karosseri;
samt för annan automobil, med ringar av annat ämne
än mjuk kautschuk, med femtio kronor för varje påbörjat
tal av etthundra kilogram av automobilens egen
vikt vid användning av tyngsta till automobilen hörande
karosseri.

Inom Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län skall dock
skatt utgå, för helt kalenderår räknat, med allenast tre
fjärdedelar av de särskilda belopp, som här ovan angivits.

Inträder — — — gäller.

Ändras — — — kalenderkvartal.

3) av herr Strömberg, som anfört:

»Utskottets beslut i fråga om automobilskattemedlens fördelning
mellan landsbygden och städerna har jag icke kunnat biträda. Enligt
Kungl. Maj:ts förslag skola av de enligt automobilskatteförordningen
influtna medlen tre fjärdedelar tillfalla landsbygden och en fjärdedel
städerna. Utskottet har frångått dessa grunder för fördelningen och
föreslagit, att 80 procent skola tillfalla landsbygden och endast 20
procent städerna. Dessutom skola enligt utskottets förslag 20 procent
av städernas andel fördelas på sätt Konungen närmare förordnar.

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

29

Genom en sådan anordning komma landets städor, vilka i hög
grad få vidkännas kostnader för en alltjämt ökad automobiltrafik, i en
mindre gynnsam ställning. I betraktande av att ett mycket stort antal
automobiler i våra större städer sällan eller aldrig använda sig av
landsbygdens vägar, då de användas för uppgifter inom städernas gränser,
och då dessutom städerna utom ett dyrbart underhåll av gatunätet
även hava en omfattande underhållsskyldighet av vägar särskilt inom inkorporerade
områden synes utskottets förslag icke stå i överensstämmelse
med rättvisans och billighetens krav.

Under frågans förberedande behandling hava kammarrätten och svenska
stadsförbundet på starka sakliga grunder föreslagit, att städer och stadsliknande
samhällen måtte tillerkännas en tredjedel av dessa skattemedel.
Kungl. Maj:t, som med hänvisning till innehållet i det framlagda förslaget
till ny väglag undantagit stadsliknande samhällen har stannat
vid att för städernas del föreslå en fjärdedel, medan landsbygden skulle
komma i åtnjutande av tre fjärdedelar och härmed har, synes det mig,
berättigade intressen blivit tillgodosedda.

Utskottets beslut att frångå dessa grunder har jag sålunda icke
kunnat biträda, varför jag ansett att utskottet bort tillstyrka antagandet
av följande:

Förslag

till

förordning om fördelning av automobilskattemedel in. m.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Av skattemedel, som under visst år influtit jämlikt förordningarna
om automobilskatt och om särskild skatt å automobilgummiringar eller
jämlikt de särskilda bestämmelser, Konungen enligt 18 § i förstnämnda
förordning må hava meddelat, skola en ijärdedel tillfalla rikets städer
för att användas för dessas gatu- och väghållning samt tre fjärdedelar
landsbygden för att användas företrädesvis till förbättring och underhåll
av för den allmänna samfärdseln särskilt betydelsefulla vägar.

2 §•

Städerna tillkommande andel av skattemedlen skall av statskontoret
fördelas mellan de särskilda städerna i förhållande till de belopp,
som från dem influtit i automobilskatt.

Bihang till riksdagens protokoll 1922. 11 sand. 2 avd. 2 käft. (Nr 2.)

5

30

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 2.

3 §•

Av landsbygdens andel av skattemedlen skola tretton femtondelar
tillgodoJcomma de särskilda länen i förhållande till de belopp, som influtit
i automobilskatt från respektive läns landsbygd, därvid iakttages,
att Kalmar läns landstingsområden betraktas såsom särskilda län.

Angående fördelningen av återstående två femtondelar förordnar
Konungen.

4 §•

Konungen äger att av skattemedel, som enligt 3 § skola tillgodokomma
visst län, årligen bevilja bidrag företrädesvis till förbättring av
för automobiltrafiken särskilt viktiga vägar inom länet samt till underhåll
av sådana av vederbörande vägkassa underhållna vägar, vilkas underhåll
på grund av automobiltrafik i synnerlig grad försvåras. Vad av länet
tillkommande skattemedel ej åtgår till beviljade bidrag skall besparas, intill
dess sålunda uppkommet överskott bliver i enahanda ordning utdelat
eller om dess användning annorledes förordnas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1923.»

4) av berr J. B. Johansson och berr Johansson i Uppmälby.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1922.