SINNESSLÖVÅRDSSAKKUNNIGAS BETÄNKANDE, r.

BETÄNKANDE

KOKANDE

UPPRÄTTANDET AV UPPFOSTRINGSANSTALTER FÖR
VANARTADE SINNESSLÖA

AVGIVET DEN 12 FEBRUARI 1921

TILLKALLADE SAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1921
K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI

[46 2l]

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Sid.

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Socialdepartementet ........... 5

Betänkande:

I. Inledning och historik ............................................................................. 8

II. Allmänna principer för sinnesslövårdens organisation ........................... 16

III. Huru vården om vanartade sinnesslöa och fallandesjuka hör ordnas ... 22

IV. Skolhemmens organisation och därmed sammanhängande frågor ......... 31

V. Skolhemmens omfång och förläggning samt deras personal ................ 49

VI. Kostnadsfrågor ......................................................................................... 64

Bilagor:

1. Förslag till reglemente för statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa

gossar........................................................................................................ 89

2. Förslag till reglemente för statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa

flickor................................................................... 102

3. Förslag till ändring av 4 § av kungl. kungörelsen den 24 oktober 1919

angående understöd av statsmedel åt anstalter för bildbara sinnesslöa,
som icke äro fallandesjuka, och åt epileptikeranstalter.......................... 115

4. Förslag till formulär för läkarintyg........................................................ 116

5. Förslag till formulär för ansvarsförbindelse ......................................... 118

6—9. Tablåer.................................................................................................... 119

Herr Statsrådet och Chefen för Knngl. Socialdepartementet.

Genom nådigt beslut den 28 maj 1920 bemyndigades chefen för
dåvarande civildepartementet att inom nämnda departement tillkalla högst
fem sakkunniga för verkställande av utredning och avgivande av förslag
beträffande lagstiftning om obligatorisk undervisning och vård av bildbara
sinnesslöa och fallandesjuka ävensom i fråga om det för sådan lagstiftnings
genomförande nödiga anstaltsväsendet. På grund av det sålunda
givna bemyndigandet uppdrog departementschefen genom skrivelse
samma dag åt ledamoten av riksdagens första kammare, t. f. överinspektören
för sinnessjukvården i riket, medicine doktorn Daniel Alfred
Petrén, ledamoten av riksdagens andra kammare, lantbrukaren Sven
Bengtsson i Norup, landskamreraren i Jönköpings län, ordföranden i
styrelsen för föreningen Vilhelmsro anstalt för fallandesjuka Knut Albert
Gislén, föreläsningskonsulenten hos skolöverstyrelsen, pedagogiska inspektören
över de med bidrag av statsmedel understödda uppfostringsanstalter
för sinnesslöa barn m. m. Nils Lundahl och dåvarande ledamoten
av riksdagens andra kammare, folkskolinspektören Elias Viktor
Moberger att inom civildepartementet i egenskap av sakkunniga biträda
med ifrågavarande utredning.

Tillika anmodade departementschefen undertecknad Petrén att i
egenskap av ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar.

Såsom de sakkunnigas sekreterare har enligt departementschefens
uppdrag tjänstgjort amanuensen i skolöverstyrelsen E. A. Westling.

Sedan de sakkunniga i början av juni månad 1920 sammanträtt
för rådgörande beträffande arbetets allmänna planläggning, hava de sakkunniga,
efter att hava rådgjort med statsrådet och chefen för dåvarande
civildepartementet, beslutit att i första hand till behandling och
utredning upptaga frågan rörande omhändertagande av sådana sinnesslöa
och fallandesjuka, vilka på grund av vanart icke lämpligen kunna
intagas eller behållas i de vanliga sinnesslö- och epileptikeranstalterna.
En lösning av denna fråga måste enligt de sakkunnigas uppfattning
redan i och för sig betraktas såsom synnerligen angelägen och utredning
av densamma begärdes även, vad de sinnesslöa beträffar, redan
av 1910 års riksdag. Men vidare måste, såsom av departementschefen
vid ärendets föredragning i statsrådet betonades, en lösning av frågan
om de vanartade sinnesslöas och fallan desj ukas omhändertagande föregå
genomförandet av lagstiftning om anstaltsplikt för bildbara sinnesslöa
'' och fallandesjuka, då sådan anstaltsplikt ju bör gälla även och för övrigt
icke minst för de vanartade bland dessa.

Utredningen av denna fråga har givit vid handen, att för vården
av ifrågavarande kategori av sinnesslöa och fallandesjuka, såsom i de
sakkunnigas yttrande och förslag närmare angives, erfordras särskilda
anstalter för barn och särskilda sådana för vuxna. Det har emellertid
visat sig, att på grund av de olika uppgifter, som dessa båda slag av
anstalter äro avsedda att erhålla, utredningen beträffande anstalterna för de
här ifrågavarande vuxna sinnesslöa och fallandesjuka och särskilt beträffande
lämpliga förläggningsorter för dessa anstalter kräver en avsevärd tid.
Då däremot i fråga om anstalterna för vanartade sinnesslöa och fallandesjuka
barn på grund av omständigheter, för vilka i de sakkunnigas yttrande
närmare redogöres, samma svårigheter icke möta beträffande valet av
förläggningsorter, har det varit möjligt att inom kortare tid fullborda
utredningen i denna del. Med hänsyn till det trängande behovet av att
åtgärder snarast möjligt vidtagas för omhändertagande av de vanartade
sinnesslöa — från vilka hem och kommuner i ännu högre grad, än vad
om övriga sinnesslöa gäller, behöva befrias — hava de sakkunniga därför
ansett sig böra framlägga förslag rörande uppfostran och vård av
vanartade sinnesslöa och fallandesjuka barn utan hinder därav, att de

sakkunniga för närvarande icke äro i tillfälle att avgiva slutligt förslag
beträffande anstalter för vården av till samma kategori hörande vuxna
sinnesslöa och fallandesjuka.

De sakkunniga, vilka, efter det att ifrågavarande ämne upptagits
till utredning, haft under överläggning jämväl andra frågor, som för
fullgörande av de sakkunnigas uppdrag varit av grundläggande betydelse,
hava behandlat förevarande ämne vid sammanträden under tiden
den 31 juli—den 7 augusti, den 14—23 och den 29—30 oktober samt
den 3 — 11 december 1920 ävensom den 12 januari—den 12 februari
1921, under vilken sistnämnda tid de sakkunnigas betänkande slutligt
justerats. Dessutom har under vissa tider mellan sammanträdesperioderna
de sakkunnigas ordförande ensam eller tillsammans med undertecknad
Lundahl arbetat med vissa delar av utredningen.

Efter erhållet nådigt tillstånd hava de sakkunniga under nio dagar
i juli månad 1920 företagit en resa i Danmark för studier av sinnesslövården
därstädes och därvid, bland annat, besökt den danska öanstalten
å Livo för vanartade manliga sinnesslöa. Därjämte hava de sakkunniga
eller vissa av de sakkunniga i och för utredningen av förevarande ämne
företagit åtskilliga resor inom landet.

Såsom resultat av sitt arbete med här ifrågavarande del av den åt
de sakkunniga anförtrodda utredningen få de sakkunniga härmed till
Herr Statsrådet vördsamt överlämna betänkande och förslag rörande
upprättandet av uppfostringsanstalter för vanartade sinnesslöa.

Stockholm den 12 februari 1921.

ALFRED PETRÉN.

Sv. Bengtsson. Knut Gislén.

Nils Lundahl. E. Moberger.

Acke Westling.

Författningsbestämmelser

rörande do
vanartado
sinnesslöa.

Utskrivning
av vanartade
från sinnesslöanstalterna.

I. Inledning och historik.

När kungörelse den 18 maj 1878 första gången utfärdades angående
understöd åt uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn, meddelades
i densamma icke några föreskrifter rörande behandlingen av sådana sinnesslöa,
som på grund av vanart vore olämpliga för samlivet i sådan
anstalt. Den äldsta författning, som innehåller föreskrifter i detta avseende,
är nådiga kungörelsen den 28 maj 1897 angående anslag av
allmänna medel åt uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn och åt arbetshem
för sinnesslöa. I denna kungörelse, som utfärdades efter det Kungl.
Maj:t och riksdagen, på förslag av en år 1893 tillsatt kommitté för viss
utredning rörande sinnesslövården, fattat beslut om ändrade grunder
ifråga om statsbidrag till sinnesslöanstalt och vilken är den tidigaste, som
medgiver statsunderstöds utgående ej blott till sinnesslöskola utan även
till arbetshem för äldre sinnesslöa, stadgades i nämnda avseende såsom
villkor för åtnjutande av statsunderstöd, att i anstalten ej finge intagas
sinnesslö, som av anstaltens läkare eller inspektor förklarades vara olämplig
för samlivet i anstalten och deltagandet i arbetet därstädes.

På grund av denna bestämmelse, som alltsedan ingången av år
1898 ägt tillämpning, hava från sinnesslöanstalterna — såväl uppfostringsanstalter
för sinnesslöa barn som arbetshem för sinnesslöa — utskrivits
sådana elever, vilka på grund av vanart, såsom sexuell opålitlighet,
utpräglat stöldbegär m. m., upprepade rymningar, häftigt lynne eller
våldsamhet befunnits olämpliga för samlivet i anstalten. I regeln torde,
åtminstone vad de sinnesslöa barnen beträffar, inträde i sinnesslöanstalt
dock icke hava förvägrats i de fall, där det av ansökningshandlingarna
framgått, att den sinnesslöe i hemmet visat vanart eller häftigt lynne.0)
Icke sällan kunna nämligen, enligt vad erfarenheten givit vid handen,
sinnesslöa barn, vilka i hemmet visat vanart, i en sinnesslöanstalt snart
låta disciplinera sig och bliva lydiga och välartade elever, varför det i
regel först efter längre eller kortare tids anstalts vistelse torde kunna
avgöras, huruvida det sinnesslöa barnet tillhör de vanartades kategori

Detta har enligt av de sakkunniga inhämtade uppgifter under tiden den 1 januari
1913—den 30 juni 1920 vid samtliga sinnessiöskolor i riket skett i sammanlagt endast 8 fall.

eller icke. Beträffande åter sådana äldre sinnesslöa, vilka icke från barndomen
varit intagna i sinnesslöanstalt, måste det givetvis vara förenat
med större svårigheter att genom anstaltsvården komma tillrätta med
de oarter, åt vilka dessa sinnesslöa ute i friheten hemfallit, och i regel
torde sinnesslöanstalterna därför vid intagning av äldre sinnesslöa, beträffande
vilka intagningshandlingarna givit anledning att förmoda vanart
av något slag, hava iakttagit större försiktighet än i fråga om intagning
av sinnesslöa barn. Beträffande såväl yngre som äldre sinnesslöa
har det emellertid icke sällan visat sig, att vanarten icke genom anstaltsvården
kunnat bortarbetas. I sådana fall har av hänsyn till omgivningen
å anstalten utskrivning från densamma måst ske.

Antalet av sådana sinnesslöa, vilka efter någon tids vistelse i sinnesslöanstalt
måst såsom olämpliga för samlivet avskiljas därifrån, synes
icke hava varit litet. En av inspektören över sinnesslöanstalterna år
1913 verkställd utredning gav vid handen, att antalet under åren 1905—
1912 såsom olämpliga för samlivet utskrivna arbetshemselever — härvid
medräknade såväl de efter någon tids vistelse i arbetshemmet utskrivna
som även sådana, vilka utskrivits omedelbart efter avslutad åttaårig
utbildningskurs i sinnesslöskola — utgjorde 33, motsvarande något
mer än 11 procent av hela antalet under omförmälda tid utskrivna
arbetshemselever (sammanlagt 290: avlidna häri ej inberäknade.1) Enligt
en av de sakkunniga verkställd utredning, för vilken i det följande närmare
redogöres, utgjorde antalet elever, som på grund av ifrågavarande
bestämmelse under tiden den 1 januari 1913—den 30 juni 1920 utskrivits
från sinnesslöanstalterna 85, därav 39 skolelever och 46 arbetshemselever.
Fördelade på de olika könen te sig dessa siffror sålunda: 29
manliga och 10 kvinnliga skolelever samt 29 manliga och 17 kvinnliga
arbetshemselever.

Flertalet av de sålunda utskrivna eleverna har, i brist på anstalt
för omhändertagande av ifrågavarande kategori av sinnesslöa, måst återsändas
till sina hemorter. Av de under sistnämnda tidrymd utskrivna
hava sålunda 25 efter utskrivningen kommit till sina hem"), 24 till fattigvårdsanstalt
och 11 till tjänst eller inackordering i enskilt hem11). Bristen

l) Det är att märka, att vid denna utredning, som verkställdes i samband med framställning
om höjning av statsbidraget till arbetshem för sinnesslöa i syfte att främja utvecklingen
av denna gren av sinnesslövården, tro sinnesslöanstalter uteslötos, vilka voro uteslutande arbetshem
och i fråga om vilka alltså icke gällde, att arbetshemselev upptoge plats för skolelev. De
ovan anförda siffrorna äro sålunda något för små.

9) Denna uppgift gäller blott den plats, dit eleverna omedelbart efter utskrivningen kommit.
Sannolikt hava många av dessa senare måst omhändertagas av fattigvården.

s) Närmare redogörelse för, varthän de utskrivna efter utskrivningen kommit, lämnas i

Bil. 8.

Vådorna av
brist på anstalter
för
omhändertagande
av de
van artade
sinnesslöa.

48 21

på anstalt för vanartade sinnesslöa har sålunda medfört det missförhållandet,
att dessa sinnesslöa i många, om icke flertalet fall kommit att
ligga fattigvården till last, medan de i en för dem avsedd anstalt, där
de kunnat hållas till arbete, i regel torde hava kunnat i någon mån
bidraga till sitt uppehälle. Det säger sig självt, att varken hemmen
eller fattigvårdsanstalterna kunna vara ägnade att omhändertaga dessa
sinnesslöa. Följden härav har också, utom den nyss berörda, blivit, att
många av dem förfallit i sedligt avseende eller kommit in på brottets
bana. Vad särskilt de kvinnliga sinnesslöa beträffar, har deras sedliga
förfall ofta medfört den ur samhällets synpunkt betänkliga följden, att
de fött en mindervärdig avkomma till världen. Till belysande av detta
förhållande må här anföras några exempel, meddelade av Svenska fattigvårdsförbundet
och citerade .i nedan omnämnda motioner vid 1916 års
riksdag.

F. kommun. I en stuga bodde en i hög grad sinnesslö kvinna med sina barn,
det äldsta omkring 10 år och det yngsta 11 månader. Kvinnan synbarligen åter i
grossess. Alla hennes barn äro sinnesslöa. Ingen av dem hade gått i skola och torde
ej vara mottagliga för undervisning i vanlig skola. Kvinnan bor tillsammans med
en man, med vilken hon har tre barn. Ett barn hade hon i ett föregående äktenskap.

N. kommun. I fattigstugan bodde en sinnesslö »hustru» med 4 barn i ålder 13,
7, 5 och 11/2 år. Barnen äro mer eller mindre sinnesslöa allesamman. Mannen,
som är drinkare och ur stånd att försörja sig själv, har övergivit familjen. Han
besöker hustrun någon gång på nätterna, enligt hennes egen uppgift.

K. kommun. 1 ett rum, inrett på en ladugårdsskulle, bodde en omkring 35 år
gammal, ogift kvinna, moder till 4 barn med olika fäder. Kvinnan »fnoskig» och i
hög grad osedlig, har ofta besök på nätterna av »luffare» och andra dåliga element,
enligt uppgift för att förtjäna penningar till sitt uppehälle. Fattigvårdsstyrelsen frågade,
om det fanns någon anstalt, där sådana kvinnor kunde vinna inträde för att
hindras från att bliva mödrar.

Från en större fattigvårdsanstalt med barnhem meddelas följande av förutvarande
föreståndarinnan:

En sinnesslö kvinna, som led av fallandesot, födde under 4 års tid 3 barn.
Förut hade hon 2 barn, en gosse om 14 år, som är sjuk och ofta sängliggande och
synes lida av allmän svaghet, samt en flicka om 11 år, vilken senare ej är sinnesslö
men har svårt att fatta och är ovillig och trög i skolan. Av de sist födda barnen
var det äldsta friskt men begåvat med ett retligt lynne; det andra barnet var vid
födelsen ej fullgånget; det tredje var svårt sjukt och lider av syfilis och är synnerligen
svårskött. Den, som påstås vara fader till barnen, är en stackars krympling,
som knappast kan sägas vara normal.

Vid fattigvårdsmötet för Skåne, som avhölls 1910 i Malmö, meddelade provinsialläkaren
G. Stéenhoff följande iakttagelser:

»I en fattiggård funnos följande personer: a) en kvinna, som anses för slö, har
fått 3 barn, det sista å fattiggården, antagligen med en sinnesslc man; b) familj, 4
barn, intagen emedan både man och hustru äro halvidioter och ej kunna reda sig

själva. Av barnen ha redan två visat sig mindervärdiga; c) kvinna med tre barn,

2 födda å fattiggården, hon har fått tillsammans 7 barn med olika män, sista barnets
far en 15 års yngling, det näst sistas en 63-års krympling; cl) änka, sinnesslö,
hade som flicka 2 barn, gifte sig vid 30 års ålder med 74-årig, nyss utsläppt Marstrandsfånge
och hade med denne två barn. Har såsom änka fått fyra barn, de tre
sista med en svårt sinnessjuk å fattiggården. Hennes äldsta flicka är halvidiot, har
fått två barn, låg ihjäl det ena. Således 23 barn födda av sinnessjuka och brottsliga ensamt
å denna plats.»

Till de farhågor i rasliygieniskt eller kriminalpolitiskt hänseende, som, svårigheter
enligt vad här ovan anförts'', bristen på vård åt här ifrågavarande sinnesslöa
är ägnad att ingiva, komma emellertid allvarliga betänkligheter även för vidkomsinnesslöanstalternas
vidkommande. 1 anstalterna för bildbara sinnesslöa, mande,
såväl skolhemmen som arbetshemmen, finnas nämligen — och komma,
så länge anstalter för van artade sinnesslöa saknas, säkerligen alltid att
finnas — intagna åtskilliga elever, vilka, om den ovan anförda bestämmelsen
om utskrivning av de för samlivet i anstalten olämpliga skulle
tillämpas med den stränghet, som för anstalterna och de därstädes vårdade
icke vanartade eleverna skulle vara mest gagneligt, lämpligen bort
utskrivas därifrån men likväl icke blivit utskrivna. I somliga fall kan
detta bero på en förhoppning om att bättring i uppförandet genom ytterligare
utsträckt anstaltsvistelse skall kunna åstadkommas. I det ojämförligt
största antalet fall har orsaken emellertid varit svårigheten att
finna en lämplig tillflyktsort för eleverna och det motbjudande i att, då
sådan icke kunnat anskaffas, verkställa utskrivning. Sålunda har från
sinnesslöanstalterna såsom orsak till, att dylika elever fått kvarstanna på
anstalterna, meddelats t. ex. att de »hade måst utskrivas till ålderdomshem
och där vore ändå mindre passande» eller att de »med glädje och
tacksamhet skulle ha utskrivits, om det funnits något hem för vanartiga
sinnesslöa, som kunnat mottaga dem» men att, då intet sådant finnes,
det för anstaltens ledning känts »ytterst motbjudande att sända ut dem
vind för våg». Talande vittnesbörd hava i uppgifter, som av de sakkunniga
i förevarande hänseende inhämtats från sinnesslöanstalterna,
givits om de svårigheter, som ett dylikt sakernas tillstånd medfört för
dessa anstalter. Vid en av desamma har sålunda den utvägen mast tillgripas
att anordna särskild, sträng bevakning för ifrågavarande grupp
av elever, vilka »aldrig ett ögonblick lämnas ur sikte». Det säger sig
självt, att ifrågavarande elevers kvarstannande i sinnesslöanstalterna
måste i hög grad försvåra arbetet med uppfostran och utbildning av de
övriga i anstalterna intagna eleverna. Frånsett samhällets intresse av
de vanartade sinnesslöas omhändertagande måste därför denna frågas

Frågans upptagande
vid
1916 års
riksdag.

lösning anses vara av synnerlig vikt för vården av den stora huvudgruppen
av bildbara sinnesslöa. Att det här icke rör sig om farhågor
av obetydliga dimensioner framgår därav, att antalet av de å sinnesslöanstalterna
vårdade sinnesslöa, som på grund av vanart egentligen bort
utskrivas, enligt från anstalterna inhämtade uppgifter den 30 juni 1920
utgjorde sammanlagt 42.

Frågan om undanröjande av de betänkliga missförhållanden i moraliskt,
nationalekonomiskt och rashygieniskt avseende, som frånvaron av
anstalter för dessa asociala eller antisociala sinnesslöa sålunda uppenbarligen
innebär, har först så sent som år 1916 upptagits av statsmakterna.
Vid 1916 års riksdag väcktes inom riksdagens båda kamrar — inom
första kammaren av herr von Koch och undertecknad Petrén, inom andra
kammaren av undertecknad Bengtsson i Norup och herr Hallén — likalydande
motioner (I: 83; II: 210), i vilka hemställdes, bland annat, att
riksdagen ville besluta att i skrivelse till Kungl. Magt anhålla om utredning,
på vad sätt vård lämpligen borde anordnas för sinnesslöa, som
på grund av vanart icke lämpligen kunde intagas eller behållas å de
vanliga sinnesslöanstalterna.

I motiveringen till denna hemställan utgingo motionärerna från de
rådande missförhållandena på sedlighetens område och riktade särskilt
uppmärksamheten på frågan om omhändertagande av en hel del kvinnor,
som bidroge att öka osedligheten samtidigt som de i många fall medverkade
till att försämra släktet genom att föda en mindervärdig avkomma
till världen. De kvinnor, som här åsyftades, vore sådana, som, efter att
hava måst omhändertagas av fattigvården och sålunda försörjas på det
allmännas bekostnad, förde ett sedeslöst liv. Till stor del stode visserligen
de i detta sammanhang åsyftade kvinnorna icke så lågt i intellektuellt
avseende, att de kunde räknas till de i egentlig mening sinnesslöa,
om de ock mycket ofta vore mer eller mindre psykiskt undermåliga. I
många fall åter vore det fråga om kvinnor, som tillhörde de sinnesslöas
kategori och som på grund av den psykiska defekt, varmed de sålunda
vore behäftade, saknade all motståndskraft. Båda dessa slag av kvinnor
utgjorde föremål för fattigvård smyndigheternas stora bekymmer och förorsakade
ofta kommunerna dryga kostnader, enär de icke kunde på
lämpligt sätt omhändertagas. Till belysande av detta förhållande anförde
motionärerna i en vid motionerna fogad bilaga en rad exempel, av
vilka här ovan några blivit anförda. Efter att hava framhållit de vådor
från rashygienisk synpunkt, som vore förknippade med dessa missförhållanden,
betonade motionärerna samhällets intresse av ett rationellt
omhändertagande av dessa kvinnor.

Beträffande frågan, huru detta omhändertagande bäst borde äga
rum, anfördes i motionerna härefter: »Vad de sinnesslöa kvinnorna be träffar,

ligger ju närmast att tänka på de sinnesslöanstalter, vi äga,
till större delen upprättade av landstingen. Enligt gällande bestämmelser
skola bildbara sinnesslöa och obildbara sinnesslöa vårdas å helt
skilda avdelningar. Att sinnesslöa kvinnor, som stå så lågt, att de
tillhöra de obildbaras kategori, utnyttjas i otuktigt syfte, torde vara
mera sällsynt, men exempel på att en å anstalt för obildbara sinnesslöa
intagen kvinna dessförinnan fött barn bar dock förekommit. I regel är
det emellertid härvid fråga om de något högre stående sinnesslöa. För
äldre sådana finnas som bekant s. k. arbetshemsavdelningar i anslutning
till uppfostringsanstalterna för bildbara sinnesslöa barn. Medan anstaltsväsendet
rörande dessa sistnämnda numera är ganska högt’utvecklat i
vårt land, är däremot antalet platser å dessa för äldre sinnesslöa, som
äro mer eller mindre arbetsföra, avsedda avdelningar ännu alltför otillräckligt,
utgör överhuvudtaget ännu endast en mindre bråkdel av det
platsantal, som är behövligt. I detta sammanhang må erinras om att
Kungl. Maj:t, i syfte att mera intressera landstingen för att å sina sinnesslöanstalter
skaffa nödigt antal platser för dessa s. k. arbetshemselever,
vid 1914 års senare riksdag gjorde framställning om eu betydlig
förhöjning i dittills utgående statsbidrag för ifrågavarande kategori av
sinnesslöa, vilken framställning ock blivit av riksdagen bifallen.» På
grund av de svårigheter, som visat sig att få till stånd en ökning av
platsantalet å arbetshemmen trots den sålunda beslutade höjningen av
statsbidraget till arbetshemseleverna, syntes det emellertid motionärerna
kunna ifrågasättas, om icke landstingen rent av borde åläggas att anskaffa
nödigt antal platser å sinnesslöanstalterna för s. k. arbetshemselever.

Emellertid, framhöllo motionärerna vidare, bleve därmed frågan om
omhändertagande av sinnesslöa kvinnor, som förde ett sedeslöst liv, likväl
icke till fullo löst. Motionärerna erinrade härvid om ovanberörda
bestämmelse, vilken såsom villkor för statsbidrag till anstalt för bildbara
sinnesslöa stadgade, att elev, som vore olämplig för samlivet å anstalten,
skulle därifrån utskrivas. I detta avseende framhöllo motionärerna
till en början, att många av ifrågavarande kvinnor otvivelaktigt
skulle, därest de i tid blivit intagna å uppfostringsanstalt och kommit i
åtnjutande av den utbildning och moraliska fostran, som där bjödes,
kommit att utveckla sig i så gynnsam riktning, att de, komna till vuxen
ålder, kunnat kvarstanna å anstaltens arbetshem. Fall funnes emellertid,
där uppfostran icke hjälpte, i det att den sinnesslöa flickan, sedan hon
nått mogen ålder, visade sådana drifter och sådan vanare, att hon icke

utan allvarlig skada för arbetet inom anstalten kunde där kvarstanna.
I dylika fall måste utskrivning från sinnesslöanstalterna ske, och i brist
på för ifrågavarande elever lämpad anstalt måste de återsändas till sina
hemorter. Vilket elände detta kunde innebära, belystes av motionärerna
med ett exempel:

»A. S., född 1895, blev genom Barnavårdsnämndens försorg 1906 intagen å uppfostringsanstalt
för sinnesslöa barn, därifrån hon utskrevs i januari 1912, alltså vid
16 å 17 års ålder. Efter att dels hava vistats sysslolös i hemmet och dels kortare
tider arbetat å olika fabriker, tog hon plats som köksa å en ångare, som gick på
England. Enligt egen uppgift missbrukades hon härunder av hela besättningen från
kaptenen till skeppspojke!!. Återkommen till Sverige blev hon för venerisk smitta
intagen å sjukhus, därifrån hon efter nödig behandling utskrevs till arbetsinrättningen.
Härifrån beredde hon sig emellertid tillfälle att rymma, varefter hon drev
sysslolös omkring i staden, tillbringande nätterna dels hos olika manspersoner, dels i
portgångar. I oktober 1913 blev hon så häktad för det hon från en för henne förut
okänd man, hos vilken hon tillbragt natten, tillgripit en kavajkostym, vilken hon
pantsatt.»

Med ett sådant exempel för ögouen läge det nära till hands att uppställa
frågan, vartill det tjänade att göra kostnader för en sinnesslö flickas
uppfostran, då hon som vuxen finge sin frihet med det bedrövliga
resultat, som av motionärerna skildrats. Det läge i sakens natur, att
en dylik sinnesslö kvinna aldrig bort utskrivas till friheten. Detta kunde
emellertid förhindras endast därigenom att särskild anstalt anordnades
för dem, vilka på grund av vanart av något slag måste utskrivas från
de nuvarande anstalterna för bildbara sinnesslöa. Till sådan anstalt
borde då också hänvisas de sedligt förfallna sinnesslöa kvinnor, som
icke varit intagna å uppfostringsanstalt, ty i allmänhet torde icke sinnesslöanstalterna
våga försöket att å sina arbetshemsavdelningar mottaga
sådana sinnesslöa med hänsyn till faran för ogynnsamt inflytande på
omgivningen.

Härefter berörde motionärerna i korthet det viktiga spörsmålet, vem
det borde tillkomma att upprätta anstalt för dessa vanartade sinnesslöa, som
icke lämpade sig för de vanliga sinnesslöanstalterna. Härom anfördes i
motionerna: »Att betunga landstingen, på vilkas lott det i övrigt kom mit

att ordna sinnesslövården, med att omhändertaga även här avhandlade
kategori av sinnesslöa, synes ej rimligt, utan bör detta väl åligga
staten. I detta sammanhang bör också erinras om att riksdagen beslutat,
att staten skall omhändertaga en annan kategori av sinnesslöa, som
icke kunna mottagas å de vanliga sinnesslöanstalterna, nämligen blinda
sinnesslöa. Att staten utvidgar sin verksamhet med avseende på sinnesslövården
därhän, att den upprättar även en anstalt för vanartiga sinnes -

slöa, eller riktigare tvänne, nämligen en för vartdera könet, torde väl
kunna motiveras med det ovan sagda om de i såväl moraliskt som rashygieniskt
hänseende fördärvliga följder av deras vistande ute i kommunerna
utan nödig tillsyn.»

Sedan motionerna inom vardera kammaren hänvisats till behandling
av tillfälligt utskott, beslöt riksdagen på utskottens tillstyrkande hos Kungl.
Maj:t anhålla om den i motionerna avsedda utredningen. I skrivelse den
10 maj 1916 med anmälan om beslutet (nr 119) anförde riksdagen
i ifrågavarande avseende bland annat följande: »I detta sammanhang

framställer sig det säkerligen svårlösta, men icke mindre viktiga spörsmålet
angående omhändertagandet av vanartiga sinnesslöa. I brist på
andra möjligheter att draga försorg om dem pläga, som bekant, såväl
de vanartiga som de, vilka i brist på plats i arbetshemmen utskrivas
efter genomgången åttaårig skolkurs, antingen hänvisas till fattiggårdarna
eller överlämnas till hemmen, en anordning som, särskilt vad de
vanartiga angår, måste betraktas som i hög otillfredsställande, då man
tager i betraktande, huru föga väl rustade våra fattiggårdar i allmänhet
äro för vårdande’ av dylika sinnesslöa, och hurusom hemmen mycket sällan
äga förutsättningar för deras lämpliga omhändertagande. För de vanartade
synes således, icke minst med hänsyn till de krav, i fråga om
läkarvård och tillsyn m. in., som på en för dem avsedd anstalt måste
ställas, knappast andra möjligheter kunna tänkas än särskilda av staten
upprättade anstalter.»

Efter erhållen remiss avgav medicinalstyrelsen den 10 oktober 1917
underdånigt utlåtande över riksdagens skrivelse. Styrelsen angav därvid,
efter en översikt över sinnesslövårdens dittillsvarande utveckling i vårt
land, de olika sätt, på vilka enligt styrelsens förmenande omhändertagandet
av de vanartade sinnesslöa syntes kunna ske. På medicinalstyrelsens
uppfattning härom få de sakkunniga anledning att i det följande
närmare ingå. I utlåtandet betonades emellertid, att vilket av de utav
styrelsen i fråga om anordningen av anstalter för vanartade sinnesslöa
angivna förfaringssätten, som än valdes, särskilda lagföreskrifter dock
borde utfärdas angående anstalternas anordnande, de sinnesslöas intagning
m. m. Då ärendet i fråga enligt styrelsens mening vore av mycket
svårlöst natur och för sin lösning krävde en noggrann utredning,
vid vilken det i betraktande av dess ekonomiska konsekvenser vore lämpligt,
att även representanter för riksdagen deltoge, hemställde styrelsen
slutligen, att denna utredning måtte uppdragas åt en för ändamålet särskilt
tillsatt kommitté.

Riksdagen
begär utredning
av frågan
om de vanartade
sinnesslöa.

Medicinalstyrelsens
utlåtande
1917.

II. Allmänna principer för sinnesslövårdens organisation.

Då frågan om vården av de vanartade sinnesslöa givetvis äger sammanhang
med anordningen av sinnesslövården i övrigt, hava de sakkunniga
ansett sig böra, innan de övergå att behandla nämnda fråga,
här med några ord beröra principerna för sinnesslövården i allmänhet
och för sinnesslöanstalternas organisation.

Sinnessiö- Såsom bekant, uppdelas de sinnesslöa i två huvudgrupper: bildbara

Vainisåtio°n.Sa och obildbara. Förstnämnda grupp — till vilken böra räknas alla, som

kunna förvärva sig några praktiska färdigheter, oberoende av om de
för övrigt visa sig mottagliga för teoretisk undervisning eller icke —
har långt tidigare än de obildbara blivit föremål för omvårdnad från
det allmännas sida. De första sinnesslöanstalterna hava sålunda i vårt
land liksom i utlandet börjat såsom skolor. Med ett enda undantag hava

också dessa skolor i Sverige karaktären av skolhem, då de flesta bildbara

sinnesslöa barn förutom undervisning även behöva vård. I naturlig
anslutning till skolhemmen för sinnesslöa barn hava vidare så småningom
uppstått arbetshem för sådana sinnesslöa, vilka efter avslutad undervisning
och utbildning i skolan icke lämpligen kunnat utskrivas från anstalten
utan vilka för bibehållandet av den arbetsförmåga och de färdigheter, de
därstädes förvärvat, behöva kvarstanna under den noggranna tillsyn och
ledning, som ensamt en anstalt förmår lämna. För vård av obildbara
sinnesslöa hava asyler först långt senare börjat att upprättas i någon
nämnvärd utsträckning.

Alla de på sinnesslövårdens område verksamma torde numera vara
eniga därom, att — såsom i det följande närmare utvecklas — den
bästa organisationsformen på detta område är den fullständiga sinnesslöanstalten,
d. v. s. en sådan, som i sig innesluter alla de nu nämnda
leden: skolhem för bildbara sinnesslöa barn, arbetshem för vuxna, mer
eller mindre arbetsföra sinnesslöa samt, om ock med viss nedan angiven
inskränkning, asyl för obildbara sinnesslöa.

Anstalter för Skolhemmet är det grundläggande ledet i en anstalt för bildbara
biidbara sin- sinnesslöa. Målet för arbetet med dessa sinnesslöa är att edva dem

DGSSlöcl • CO

Skolhem, moralisk fostran och att genom för dem lämpad undervisning icke endast
i teoretiska ämnen utan även i praktiska sysslor av varjehanda art

så långt görligt är utveckla dem och göra dem så arbetsdugliga som
möjligt. Sinnesslöskolan med den teoretiska och praktiska undervisning,
som där meddelas, bör därför fortfarande vara sinnesslöanstaltens
centrum. Eu anstalt för bildbara sinnesslöa bör på grund härav först
och främst betraktas såsom en anstalt av pedagogisk karaktär och, liksom
i vårt land hittills varit fallet, stå under pedagogisk ledning.

För att resultatet av sinnesslöskolans verksamhet skall bliva det Arbtuhtm.
bästa möjliga kräves samarbete mellan denna skola och det led i sinnesslövården,
som arbets hemmet för sinnesslöa utgör. Sådant arbetshem har
nämligen törst och främst till uppgift att bereda sysselsättning och vård
åt alla de sinnesslöa, som icke kunna återvända till samhället efter slutad
utbildning i sinnesslöskolan, för så vitt den arbetsförmåga, de därstädes
förvärvat, skall kunna bibehållas och tillbakagång i intellektuellt
och moraliskt hänseende skall kunna förekommas, om med ett ord det
i sinnesslöskolan vunna resultatet icke skall äventyras. Därjämte bör
arbetshemmet emellertid mottaga även sådana vuxna, i någon mån arbetsföra
sinnesslöa, som icke varit intagna i skolhem men vilka äro i
behov av anstaltsvård. Mottagandet av sådana sinnesslöa i arbetshemmet
kan dock ske endast där det icke behöver befaras, att de skola
utöva ett menligt inflytande på eller i övrigt bliva till skada för arbetshemmets
övriga elever. Slutligen har arbetshemmet även den viktiga
uppgiften att åt sådana sinnesslöa, i fråga om vilka ett återvändande
till samhället med hänsyn till graden av deras utveckling, arbetsförmåga
och moraliska stadga kan ifrågakomma, bereda nödig övning i sådant
arbete, varmed de ute i samhället kunna komma att sysselsättas.

Medan skolhemmen för sinnesslöa barn utan olägenhet kunna anordnas
och i vårt land också överallt äro anordnade gemensamt för gossar
och flickor, böra däremot manliga och kvinnliga arbetshemselever
av sexuella grunder vårdas skilda från varandra. En sinnesslöanstalt
bör därför hava särskilt arbetshem för män och särskilt sådant för k\ innor.
Det senare bör lämpligen anordnas i så nära anslutning till skolhemmet,
att de kvinnliga arbetshemselevernas arbetskraft kan tagas i
anspråk även för skolhemmets behov. Där utrymmet i skolhemmet så
medgiver, synas de kvinnliga arbetshemseleverna utan olägenhet även
kunna bo uti detta. Arbetshemmet för manliga sinnesslöa bör för beredande
av lämplig sysselsättning åt dessa vara förenat med jordbruk.

Därest sinnesslöanstalten i övrigt är förlagd till jordbruksfastighet, kan
arbetshemmet för manliga sinnesslöa anordnas på samma egendoms område,
under förutsättning att det förlägges på tillräckligt avstånd från

4 C 21

Kontrollerad

familjevård.

Anordnandet
av anstalter
för bildbara

arbetshemmet för de kvinnliga eleverna. Om de lokala förhållandena
icke medgiva detta, bör arbetshemmet för manliga förläggas till annan
plats men likväl icke alltför långt bort från den egentliga sinnesslöanstalten,
dels för att produkterna från arbetshemmets jordbruk må kunna
utan alltför besvärliga transporter komma densamma till godo, dels
också emedan skolhem och arbetshem, med hänsyn till det intima samarbete,
som dem emellan bör vara rådande, böra stå under enhetlig ledning.
Även arbetshemmet för manliga elever bör därför under alla omständigheter
ingå i samma organisation som den övriga sinnesslöaustalten.

Om också en stor del av arbetshemmets elever behöva anstaltsvård
för hela livet, så hnnas dock — såsom i det föregående redan antytts
— bland dem även sådana, som efter avslutad utbildning i sinnesslöskolan
och någon tids vistelse i arbetshemmet nått sådan utveckling
och förvärvat sådan arbetsförmåga, att de kunna helt eller delvis försörja
sig utanför anstalten. I allmänhet är det dock få sinnesslöa, som
bliva så arbetsdugliga, att de kunna reda sig helt utan ekonomisk hjälp.
Åven de, som kunna detta, behöva emellertid nästan alltid åtskillig
personlig omvårdnad, såsom hjälp med nödiga inköp, tillsyn av deras
kläder, kontroll över den personliga hygienen o. s. v. För att även den
relativt högt stående sinnesslöes arbetsförmåga ute i samhället skall
kunna komma till full användning, torde det för övrigt på grund av
hans psykiska svaghet i regel vara nödvändigt, att han erhåller noggrann
tillsyn och ledning i arbetet. Villkoret för utskrivning från
arbetshemmet bör därför i regel vara, att eleven kan överlämnas till
någon person, som är skickad att övertaga vårdnaden om honom. I)en
sålunda utskrivne bör likväl städse stå under kontroll från anstaltens
sida, vilken kontroll för övrigt även bör avse att hålla anstalten underrättad
om att vårdnaden handhaves på ett för eleven lämpligt sätt.
Som ett komplement till arbetsheinmen bör därför s. k. kontrollerad
familjevård anordnas i så stor utsträckning som möjligt för sådana
arbetsföra sinnesslöa, som lämpa sig för denna friare vårdform. 1 allmänhet
torde emellertid denna vårdform vara lämplig endast för manliga
sinnesslöa, medan av sexuella hänsyn stor försiktighet måste iakttagas
med utackorderande av kvinnliga sinnesslöa. Det störa flertalet av
kvinnliga bildbara sinnesslöa behöver därför anstaltsvård under hela livet.

Vården om de bildbara sinnesslöa har i vårt land huvudsakligen
blivit en landstingens angelägenhet. De första skolhemmen för sinnes -

slöa barn tillkommo visserligen på enskilt initiativ, men inom kort
anordnades sådana av ett flertal landsting-, titan att någon skyldighet
härutinnan blivit genom lagstiftning dem ålagd. Numera hava alla
landsting och de flesta städer, som ej deltaga i landsting, antingen
egen uppfostringsanstalt för sinnesslöa eller del i sådan. Därjämte
finnas även några få av föreningar upprättade uppfostringsanstalter för
sinnesslöa, av vilka en dock är avsedd att mottaga endast sådana sinnesslöa,
som tillika äro blinda. Vad arbetshemmen beträffar, har ännu
blott en enda av våra sinnesslöanstalter särskilt arbetshem för män och
särskilt för kvinnor. En sinnesslöanstalt åter har avdelning för manliga
och avdelning för kvinnliga sinnesslöa å samma arbetshem, en anordning,
vilken, såsom ovan framhållits, måste betraktas såsom olämplig.
Särskilt arbetshem för enbart manliga sinnesslöa finnes däremot numera
vid flera av våra sinnesslöanstalter, och vid de anstalter, som ännu sakna
detta led, är sådant i allmänhet under planläggning. I övrigt finnes
ett fristående arbetshem för manliga och ett sådant för kvinnliga sinnesslöa,
vilka båda innehavas av en och samma förening.

Vad härefter beträffar de till den andra huvudgruppen av sinnesslöa
hörande, de obildbara, framhölls det från medicinalstyrelseus sida J), då
frågan om statsunderstöd till vården av dessa uppstod i vårt land, att
någon skarp gräns icke kunde dragas mellan de båda kategorierna bildbara
och obildbara sinnesslöa och att fördenskull asylerna för obildbara
borde anordnas i omedelbart sammanhang med redan befintliga skolor
och arbetshem för bildbara sinnesslöa samt underordnas en med dessa
gemensam ledning. Enligt denna princip är asylvården också ordnad
i Danmark, där sinnesslövården i sin helhet nått en vida större utveckling
än hos oss. Såsom erfarenheten därifrån ger vid handen, är antalet
obildbara sinnesslöa, vilka äro i behov av anstaltsvård, större än antalet
bildbara sinnesslöa, med vilka detta är förhållandet. Principen, att
asylerna för obildbara sinnesslöa skola anläggas i omedelbart samband
med anstalterna för bildbara sinnesslöa, skulle därför i tillämpningen
innebära, att — sedan nödigt antal platser för obildbara sinnesslöa anordnats
•—• sinnesslöanstaltema komrne att till övervägande del få karaktären
av sjukvärdsanstalter. Detta skulle, därest anstaltens chef vore läkare,
i och för sig icke innebära någon olägenhet, om blott sinnesslöskolan
komme under särskild pedagogisk ledning. Så är också förhållandet i
Danmark, där sinnesslö vårdsfrågan lösts genom anordnandet av några
få större centralanstalter under ledning av psykiatriskt skolade läkare.

x) Se medicinalstyrelsens underdåniga utlåtande den 17 september 1000. återgivet i styrelsens
underdåniga berättelse angående undersökning av sinnessjuka och sinnesslöa, avgiven den
s december 1902 (sid. 101 IT.

sinnesslöa
huvudsakligen
en landstingens
angelägenhet.

Anstalter för
obildbara sinnesslöa

asyler).

Anstalter för
fallande^-jaka.

I vårt land åter, där sinnesslövården — såsom ovan nämnts — i stort
sett ordnats av varje län för sig'', har däremot uppstått eu mängd
relativt små sinnesslöanstalter med pedagogiskt utbildade ledare. Då
det av ekonomiska skäl icke torde kunna ifrågasättas, att våra
sinnesslöanstalter — ej ens efter den utvidgning, som kräves för
anordnande av nödigt antal platser för alla vårdbekövande sinnesslöa

— bliva ställda under direkt läkarledning, utan desamma säkerligen
även för framtiden komma att stå under pedagogisk ledning,
är det emellertid högeligen önskvärt, att sinnesslöanstalterna alltjämt
få behålla eu övervägande pedagogisk karaktär och i så ringa grad
som möjligt få sjukvårdsuppgifter. Detta önskemål kan nås, därest den
asylvård, som förlägges i organisatoriskt samband med anstalterna för
bildbara sinnesslöa och i omedelbar anslutning till dessa, inskränkes till
att omfatta vården om de obildbara sinnesslöa barnen. Från organisatorisk
synpunkt torde detta icke heller behöva befaras medföra någon
nämnvärd olägenhet, då det utbyte mellan anstalt för bildbara och anstalt
för obildbara sinnesslöa, som ansetts som ett huvudskäl för en anordning,
varigenom båda dessa kategorier omhändertoges vid samma anstalt

— må vara i olika, på lämpligt avstånd från varandra belägna byggnader
— i regel äger ram mellan skolhem och asyl, medan överflyttningar
mellan arbetshem och asyl mera sällan lära förekomma. Fn asvlavdelning
för obildbara sinnesslöa barn, barnasyl, bör emellertid, såsom
ovan antytts, anordnas vid varje anstalt för bildbara sinnesslöa.

A de asyler, som anordnats vid landstingens och storstädernas sinnesslöanstalter,
hava också i allmänhet endast minderåriga blivit intagna.
Emellertid är det ännu endast ett mindre antal av dessa sinnesslöanstalter,
som hava asylavdelning. Flertalet anstalter fpr obildbara sinnesslöa i
vårt land äro helt fristående, upprättade av för ändamålet bildade föreningar
eller av enskilda personer. Kravet på eu barnasyl vid varje
anstalt för bildbara sinnesslöa har sålunda hos oss ännu endast i ringa
grad blivit realiserat. I

I asyl för obildbara sinnesslöa få enligt gällande bestämmelser även
sådana, som äro behäftade med fallandesot, mottagas. Däremot få bildbara
sinnesslöa, som äro fallandesjuka, icke vårdas i för andra bildbara
sinnesslöa avsedda anstalter. Redan i 1878 års kungörelse angående
understöd åt uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn stadgades, att
barn, som ledo av konvulsioner eller fallandesot, icke finge i skolan intagas.
Detta stadgande ändrades i 1897 års kungörelse angående anslag
av allmänna medel åt uppfostringsanstalter för sinnesslöa barn och åt
arbetshem för sinnesslöa därhän, att sinnesslö, som lede av konvulsioner

eller fallandesot, icke Unge intagas i anstalt för icke fallandesjuka sinnesslöa,
varemot i anstalt för fallandesjuka sinnesslöa endast med fallandesot
eller konvulsioner behäftade sinnesslöa iinge intagas. Vid tidpunkten
för sistnämnda kungörelses utfärdande funnos sedan åtskilliga år tillbaka
tvenne på enskilt initiativ tillkomna epileptikeranstalter. Genom denna
kungörelse tillerkändes dessa anstalter statsbidrag för därstädes vårdade,
från barndomen sinnesslöa fallandesjuka.

Först genom kungörelsen den 8 oktober 1915 angående understöd
av statsmedel åt anstalter för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka,
och åt epileptikeranstalter, tillerkändes epileptikeranstalterna statsbidrag
för alla i sådan anstalt intagna vårdbehövande fallandesjuka,
oberoende av om de från barndomen varit sinnesslöa eller icke. Antalet
anstalter för bildbara fallandesjuka i vårt land är numera 4, därav 2
skolhem — av vilka det ena såsom annex har särskilt arbetshem för
manliga och särskilt arbetshem för kvinnliga fallandesjuka — samt 2
helt fristående arbetshem, båda för manliga fallandesjuka. Särskilt
arbetshemmen hysa åtskilliga fallandesjuka, som icke varit från barndomen
sinnesslöa, varemot de i här ifrågavarande skolhem intagna
eleverna i allmänhet äro att hänföra till de sinnesslöas kategori. Samtliga
epileptikeranstalter äro enskilda och tillhöra för ändamålet bildade
föreningar eller sammanslutningar, som ägna sig jämväl åt denna uppgift.

Vad beträffar epileptikervården torde principerna för dennas organisation
böra gestalta sig i viss mån annorlunda än de, som här ovan
skisserats i fråga om sinnesslövården. På detta spörsmål komma de
sakkunniga att närmare ingå i ett följande betänkande, där frågan om
epileptikervårdens ordnande i sin helhet upptages till behandling.

Här må endast erinras, att även för anstalterna för bildbara fallandesjuka
gäller den förutnämnda, beträffande anstalterna för bildbara sinnesslöa
stadgade bestämmelsen, att i anstalt ej får intagas sådan, som av anstaltens
läkare eller vederbörande inspektör förklaras vara olämplig för samlivet i
anstalten och deltagandet i arbetet därstädes. Liksom motsvarande kategori
bland de bildbara sinnesslöa hava på grund av denna bestämmelse de vanarfade
även bland epileptikeranstalternas elever måst utskrivas och, i brist
på en för dem lämpad anstalt, i regel måst hemsändas till sina respektive
hemorter. På epileptikervårdens område förefinnes sålunda samma
betänkliga lucka i organisationen, som förut påvisats i fråga om sinnesslövården.
Frågan om omhändertagandet av de vanartade fallandesjuka
har därför av de sakkunniga ansetts böra upptagas till utredning i samband
med frågan om vården av motsvarande kategori bland de sinnesslöa.

Vanartade fallandes.
] lika.

Vem bör omhändertaga

de välartad
(!.’

Medicinalsty relsen 1916och1917 -

De sakkunniga.

III. Huru vården om vanartade sinnesslöa och vanartade

fallandesjuka bör ordnas.

Frågan, huru vården om vanartade sinnesslöa och vanartade fallandesjuka
bör ordnas, är först och främst beroende av, vem det bör tillkomma
att omhändertaga dessa. Beträffande detta spörsmål — vad de
sinnesslöa angår — har medicinalstyrelsen i sitt förberörda utlåtande
över riksdagens tidigare nämnda skrivelse den 10 maj 1916 (nr 119),
utan att intaga någon bestämd ståndpunkt, framfört vissa synpunkter
till frågans lösning, däribland även den tanken, att dessa anstalter möjligen
kunde uppföras såsom annex till redan befintliga anstalter för vård
av sinnesslöa. Medicinalstyrelsen har härvid hänvisat till ett av styrelsen
den 5 april 1916 avgivet yttrande över de motioner, som föranledde
nyssnämnda riksdagsskrivelse. Såsom skäl för en lösning av frågan på
detta sätt anfördes i sistnämnda yttrande, bland annat, att kostnaderna
för vården av de vanartade siunesslöa enligt styrelsens förmenande härigenom
skulle bliva billigare än vid fristående anstalt för sinnesslöa av
ifrågavarande kategori.

Frånsett att en organisation sådan som den nu berörda svårligen
skulle låta sig genomföras redan av det skälet, att många av de utav
landstingen upprättade sinnesslöanstalterna icke disponera härför tillräckligt
område, skulle emellertid enligt de sakkunnigas uppfattning den
ifrågasatta anordningen förorsaka landstingen anläggningskostnader av
synnerligen kännbar art, då det, för att de vanartade sinnesslöa skulle''
kunna helt avskiljas från övriga vid anstalten intagna sinnesslöa, för dem
erfordrades icke endast särskilda sov- och dagrum utan även särskilda
skolsalar och arbetslokaler. Härtill kommer, att de vanartade sinnesslöa
även sinsemellan måste åtskiljas till olika byggnader efter kön och
ålder. Vad särskilt beträffar till vuxen ålder komna vanartade sinnesslöa
är det givetvis av ännu större vikt än beträffande övriga äldre bildbara
sinnesslöa, att manliga och kvinnliga elever bliva fullt effektivt
åtskilda. Äldre vanartade sinnesslöa av de olika könen måste därför
med nödvändighet vårdas i helt skilda anstalter, för såvitt de icke
ständigt skola hållas instängda i de för dem uppförda byggnaderna
med vid dessa anordnade inhägnader, något som föga skulle överens -

stämma med kraven på eu i möjligaste mån fri och human behandling
av de sinnesslöa, för vilka just utearbetet i allmänhet är det gagneligaste.
Vid nu nämnda förhållanden synes det näppeligen kunna ifrågasättas
att pålägga landstingen kostnaderna för de vanartade sinnesslöas
omhändertagande, i all synnerhet som landstingen ännu toide komma
att få vidkännas synnerligen avsevärda kostnader lör anskaffande av
erforderligt antal anstaltsplatser för sådana sinnesslöa, vilka lämpligen
kunna vårdas å de vanliga sinnesslöanstalterna i främsta rummet
platser å arbetshem för äldre bildbara sinnesslöa. '')

Redan på nu anförda grunder måste de sakkunniga sålunda ansluta
sig till den av riksdagen uttalade uppfattningen, att för de vanartade
sinnesslöa med hänsyn till de krav, som på en för dem avsedd anstalt
måste ställas, knappast andra möjligheter synas kunna tänkas än särskilda
av staten upprättade anstalter. För eu sådan lösning av frågan
talar även den omständigheten, att de vanartade sinnesslöas omhändertagande
från såväl rashygienisk som kriminalpolitisk synpunkt måste
anses vara ett betydande samhällsintresse. Den rashygieniska synpunkten
gör sig i främsta rummet gällande i fråga om de vanartade sinnesslöa
kvinnorna, vilka, därest de ej bliva omhändertagna, merendels förfalla
till ett sedeslöst liv och ofta skänka samhället en avkomma, som i regel
kan befaras bliva av synnerligen undermålig beskaffenhet. Vad de vanartade
sinnesslöa männen beträffar har erfarenheten visat, att de, om de
icke omhändertagas, ofta göra sig skyldiga till kriminella handlingar.
Deras omhändertagande måste därför ur det allmännas synpunkt anses
vara av svnnerlig vikt såsom ett led i brottslighetens bekämpande.

För övrigt är i avseende härå att märka, att omhändertagandet av
sådana vanartade sinnesslöa, vilkas antisociala tendenser redan fört till
kriminella handlingar, även nu påvilar staten, i det att dessa sinnesslöa,
när de i anseende till sitt psykiska tillstånd förklarats icke kunna till
ansvar fällas, i regel omhändertagas av den offentliga sinnessjukvården.
Det skulle efter de sakkunnigas uppfattning vara föga ändamålsenligt
att låta skyldigheten att omhändertaga de vanartade sinnesslöa påvila
olika myndigheter allteftersom de vid omhändertagandet gjort sig skyldiga
till brott eller icke, enär det ur behandlingssynpunkt i regel icke
kan anses föreligga skäl att för sinnesslöa, vilka sålunda i formell mening
kunna hänföras till de kriminella, anordna särskild vård, skild från den,
som anordnas för övriga sinnesslöa med antisociala tendenser.

»i Enligt för de sakkunniga tillgängliga uppgifter utgör sammanlagda antalet platser a
arbetshem för närvarande endast något över 300, medan befintliga skolhemsplatser uppgå till
ett antal av e:a 1,400. Behovet av arbetshemsplatser torde dock, enligt vad erfarenheten tran
Danmark givit vid handen, vara större än behovet av skolhemsplatser.

I detta sammanhang må vidare framhållas, att statens övertagande
av vården om de vanartade sinnesslöa ingalunda skulle innebära införandet
av någon ny princip på abn orm vårdens område. Vad sinnesslövården
beträffar, kan den grundsatsen, att staten bör omhändertaga sådana, för
vilkas vård kommunala och enskilda anstalter sakna nödiga resurser,
redan anses vara av statsmakterna godkänd i fråga om tvenne grupper
av sinnesslöa, nämligen sådana, som tillika äro blinda. — bildbara såväl
som obildbara — samt bland obildbara sinnesslöa de allra mest, svårskötta
och de för omgivningen i mera utpräglad grad farliga. De sakkunniga
syfta härvid dels på 1914 års senare riksdags beslut om uppförande
av en statsanstalt för blinda med komplicerat lyte — bland
vilka det störa flertalet tillhör de blinda sinnesslöas kategori — dels
ock pa 1917 års riksdags beslut om uppförande vid Hälsingborgs hospital
av tvenne paviljonger för mera svarskotta obildbara sinnesslöa.

»mhänder sålunda omhändertagandet av de vanartade sinnesslöa bör till tagandet

ge- komma staten, uppstår frågan, huru detta omhändertagande lämpligast
fö™ortaske? or<^rias- Härutinnan anförde medicinalstyrelsen i sitt meranämnda
Medicinaisty V^ranc^e över riksdagens berörda skrivelse den 10 maj 1916 (nr 119'',
relsen 1917. att detta syntes kunna ske på tre olika sätt, nämligen antingen genom
att plats bereddes åt dessa sinnesslöa vid statshospital, eventuellt i särskilt
härför inrättade avdelningar, eller genom anordnandet för ifrågavarande
sinnesslöa av självständiga centralanstalter, en för vartdera könet,
eller slutligen genom att förlägga anstalterna i samband med sådan allmän
uppfostringsanstalt, som avses i 5 kap. 3 § strafflagen.

De sak~ Sistnämnda utväg för frågans lösning kan enligt de sakkunnigas

lormenande icke forordas. i vangsuppfostrmgsanstalterna äro nämligen
avsedda för i intellektuellt hänseende normala minderåriga, vilka i
åldern mellan lo och 18 år begått brott, och de hava till uppgift att
uppfostra dessa minderåriga till nyttiga och ordentliga samhällsmedlemmar.
Utskrivning från sådan anstalt skall enligt lagens bestämmelse
ske senast, då elev uppnått 21 års ålder. Anstalterna för vanartade
sinnesslöa åter böra omhändertaga dessa intellektuellt undermåliga
individer redan under skolåldern och behålla dem, så länge detta är behövligt
vare sig med hänsyn till deras egen bristande förmåga att genom
arbete försörja sig eller på egen hand reda sig ute i livet eller med hänsyn
till samhällets intresse av att förebygga ett antisocialt uppträdande från
deras sida. I sakens natur ligger, att det stora flertalet vanartade sinnesslöa
behöva vistas å anstalt under hela sitt liv. Med hänsyn till de

väsentliga olikheterna i själva elevmaterialet å en allmän uppfostringsanstalt
ocli å en anstalt för vanartade sinnesslöa samt till därav följande
väsentliga olikheter i de uppgifter, som påvila anstalterna i fråga, torde
det icke vara lämpligt att dessa båda olika slag av anstalter läggas
under en och samma organisation.

Vad härefter beträffar de tvä övriga av medicinalstyrelsen ifrågasatta
utvägarna för frågans lösning - - anordnande av särskilda avdelningar
för vanartade sinnesslöa vid statshospital samt upprättande av självständiga
centralanstalter för sådana sinnesslöa — synes det de sakkunniga
ändamålsenligt att båda dessa utvägar bliva anlitade.

Att inom sinnessjuk vårdens ram omhändertaga alla de vanartade
sinnesslöa torde vara mindre lämpligt redan av den — i medicinalstyrelsens
yttrande berörda — anledningen, att arbetet med uppfostran av de vanartade
sinnesslöa barnen förutsätter särskild utbildning, som man icke
torde kunna påräkna hos chefen för en sinnessjukanstalt. Att vid ett
eller liera hospital anordna särskild avdelning för vanartade sinnesslöa
barn under pedagogisk ledning torde emellertid av organisatoriska hänsyn
icke böra ifrågasättas. Men skäl synas icke heller föreligga för
omhändertagande ens av alla äldre vanartade sinnesslöa inom den allmänna
sinnessjuk vårdens ram. Endast i fråga om sådana sinnesslöa,
vilka på grund av våldsamhet eller mera utpräglat antisociala tendenser
med nödvändighet kräva vård å sluten avdelning, synes detta vara det
mest ändamålsenliga.

Mot eu anordning, varigenom vanartade sinnesslöa bereddes plats
vid statshospital, anfördes i medicinalstyrelsens ovannämnda utlåtande,
att sådana sinnesslöa oftast vore mycket indisciplinära och att de därför
skulle komma att menligt inverka på den friare vårdform, man strävade
att få införd på anstalter för sinnessjuka. Därest emellertid omhändertagandet
av de mera antisociala och indisciplinära sinnesslöa sker,
icke i de vanliga sinnessjukavdelningarna utan — såsom medicinalstyrelsen
också ifrågasatt — i särskilda avdelningar, vilka anordnas såsom
annex till sinnessjukanstalterna, synes detta icke behöva utgöra något
hinder för att de i dessa anstalters övriga avdelningar intagna sinnessjuka
erhålla så fri vård, som för dem kan vara lämpligt. I detta avseende
kunna de sakkunniga peka på den erfarenhet, som vunnits vid Växjö
hospital, där sedan flera år tillbaka finnes anordnad en särskild kriminalasyl
för mankön, vilken — enligt vad som är upplyst i överinspektörens
för sinnessjukvården i riket årsberättelse 1915 — fått till uppgift
att utgöra ett mellanled mellan de vanliga sinnessjukanstalterna och
de för alldeles särskilt farliga sinnessjuka avsedda säkerhetspaviljongerna

4(1 SI

Särskilda

anstalter.

tf kilda uppfostringsanstalter
och
arbetsliem för
de olika könen.

genom att upptaga sådana kriminalpatienter, vilka på grund av rymningsbegär
eller antisociala tendenser o. d. behöva en mera disciplinerande
behandling. Inrättandet av denna kriminalasyl vid hospitalet har emellertid
— enligt vad de sakkunniga vid besök på platsen erfarit — ingalunda
hindrat anordnandet av en fullt ändamålsenlig vård åt de sinnessjuka
å själva hospitalet, vilket även äger särskild öppen-dörr-avdelning
för sådana manliga patienter, som lämpa sig för denna friare vårdform.

Sådana vanartade sinnesslöa, vilka äro i behov av vård å sluten avdelning
böra sålunda enligt de sakkunnigas mening omhändertagas inom
den allmänna sinnessjukvårdens ram. Övriga vanartade sinnesslöa böra
däremot, med här nedan angivna undantag, intagas å särskilda, för dem
upprättade anstalter.

Vid anordnandet av dessa särskilda anstalter torde man emellertid
böra frångå den i fråga om de vanliga anstalterna för bildbara sinnesslöa
önskvärda anordning, som i föregående kapitel angivits, med skolhem
och arbetsliem på samma plats eller på närbelägna platser under
gemensam styrelse. Hänsynen till faran för att de i skolhemmet intagna
barnen röna en skadlig inverkan från en del av arbetshemmets äldre
vanartade sinnesslöa synes de sakkunniga med nödvändighet fordra, att
ett arbetsliem för den kategori av sinnesslöa, varom här är fråga, förlägges
helt skilt från skolhemmet.

Även i ett annat hänseende än det nu berörda bör — som redan
ovan framhållits — avvikelse ske från den för de vanliga sinnesslöanstalterna
gällande organisationen. Då hos de sinnesslöa av här ifrågavarande
kategori vanarten i månget ''fall visar sig i sexuell opålitlighet,
kräves med nödvändighet, att för vanartade sinnesslöa av de olika könen
anordnas helt skilda anstalter. Denna princip bör i övrigt gälla icke
endast beträffande till vuxen ålder komna vanartade sinnesslöa, utan
även beträffande vanartade sinnesslöa barn1 då vanart i sexuellt hänseende
understundom ger sig tillkänna redan under skolåldern.

Som av det här anförda framgår, kräves enligt de sakkunnigas uppfattning
för vården av sådana sinnesslöa, vilka på grund av vanart äro
olämpliga för samlivet i de vanliga sinnesslöanstalterna, upprättande av
fyra särskilda anstalter, nämligen två uppfostringsanstalter (skolhem), en
för gossar och en för flickor, samt två arbetshem för vuxna sinnesslöa,
ett för manliga och ett för kvinnliga.

Även arbetshemmen för vanartade sinnesslöa böra enligt de sakkunnigas
mening liksom de vanliga arbetshemmen för bildbara sinnesslöa

•anordnas såsom apinia anstalter. Emellertid skulle antalet av sådana
sinnesslöa, vilka på grund av sina antisociala tendenser måste vårdas å
sluten avdelning och fördenskull ''böra omhändertagas inom sinnessjukvårdens
ram, väsentligen kunna nedbringas, om arbetshemmen för vanurtade
sinnesslöa kunde anordnas i form av öanstalter efter mönster
av den danska anstalten för vanartade manliga sinnesslöa ä Liv0 i Limfjorden.
Till en dylik öanstalt skulle nämligen kunna hänvisas även
många av de sinnesslöa, som eljest på grund av rymningsbegär kräva
vård å sluten avdelning. Anordnandet av öanstalter för till vuxen ålder
komna sinnesslöa av ifrågavarande kategori framstår därför som ett
önskemål, vars uppfyllande enligt de sakkunnigas uppfattning skulle
innebära den i alla avseenden mest ändamålsenliga lösningen av föreliggande
fråga. På detta spörsmål komma de sakkunniga att i ett senare
betänkande närmare ingå.

Till de nu ifrågasatta statsanställda för vanartade sinnesslöa höra
emellertid — såsom redan i det föregående antytts — hänvisas även sådana
sinnesslöa, vilka av andra orsaker än vanart i egentlig mening
(sexuell opålitlighet, utpräglat stöldbegär o. s. v.) äro olämpliga för
samlivet i de vanliga sinnesslöanstalterna och därför måste utskrivas
■därifrån. De sakkunniga avse härvid i främsta rummet sinnesslöa med
abnormt häftigt lynne och därav följande odisciplinerbart uppträdande (de
s. k. affektlabila) samt sinnesslöa med starkt framträdande rymnings- och
ragabonderingstendemer.

För anstalterna för vanartade sinnesslöa synes vidare icke böra gälla
deu begränsning i fråga om intagning av sinnesslöa, som tillika lida av
annat lyte eller sjukdom, vilken beträffande de vanliga anstalterna för
bildbara sinnesslöa är stadgad. Sålunda kan den eljest gällande regeln,
att fallandesjuka och icke fallandesjuka sinnesslöa, när de äro bildbara,
icke få mottagas å samma anstalt, enligt de sakkunnigas mening icke
lämpligen tillämpas ifråga om förevarande anstalter. Den i det föregående
omnämnda bestämmelsen, varigenom anstalterna för bildbara fallandesjuka
skola befrias från sådana, som äro olämpliga för samlivet i anstalten,
synes nämligen allt fortfarande böra äga tillämpning. Bland de
fallandesjuka finnas många, som redan vid tidig ålder lägga i dagen
tvdlig vanart, och dessas kvarstannande å skolhemmen eller arbetshemmen
för fallandesjuka skulle givetvis kunna lända till stor skada för
övriga därstädes vårdade. Upprättandet av särskilda anstalter för vanartade
fallandesjuka lärer å andra sidan av ekonomiska skäl näppeligen
kunna ifrågasättas.

Vanartade
falla ndesjuk

Vad beträffar sådana vanartade fallandesj lika, som tillika äro sinnesslöa,
torde frågan om dessas omhändertagande lämpligast lösas på sådant
sätt, att de intagas i anstalterna för vanartade sinnesslöa. Så vitt möjligt
böra emellertid i så fall å dessa anstalter anordnas särskilda avdelningar
eller åtminstone särskilda sovrum för de fallandesjuka, då dessa
på grund av sin sjukdom kräva noggrannare nattlig tillsyn.

Annorlunda ställer sig frågan om omhändertagande av sådana vanartade
fallandesjuka, som icke äro sinnesslöa. Vad dä först angår de
till denna kategori hörande vuxna, torde dessa i allmänhet icke kunna
vårdas å de särskilda anstalter, som i det föregående föreslagits för
vuxna sinnesslöa av de vanartades kategori. Å eu öanstalt kunna nämligen
med hänsyn till faran för personalens säkerhet svårligen mottagas
andra antisociala individer än sinnesslöa. De vuxna vanartade fällandesjuka
torde därför i regel höra omhändertagas å sluten avdelning. På
denna fråga komma de sakkunniga att närmare ingå i samband med
frågan om epileptikervårdens ordnande.

Vad de epileptiska barnen beträffar torde visserligen hven sådana,
som icke äro sinnesslöa, möjligen kunna mottagas i de ovan föreslagna
skolhemmen för vanartade sinnesslöa. Mest ändamålsenligt vore dock,
att anstalterna för vanartade sinnesslöa helt fritoges från uppgiften att
vårda några fallandesjuka, som icke tillika äro sinnesslöa. Vad fallandesjuka
gossar beträffar, synes detta önskemål utan svårighet kunna uppfyllas,
därest den av Kungi. Maj: t i statsverkspropositionen till innevarande
års riksdag (åttonde huvudtiteln, punkten 202) bebådade framställningen
om statens övertagande av den utav föreningen till minne av
konung Oscar I och drottning Josephina upprättade åkerbrukskolonien
Hall blir av riksdagen bifallen. Enligt vad de sakkunniga inhämtat, har
nämligen fattigvårdslagstiftningskommittén uti sitt i statsverkspropositionen
omförmälda utlåtande föreslagit, att åkerbrukskolonien Hall, om
den övertoges av staten, skulle anordnas såsom skyddshem för sådana
vanartade gossar — däribland även fallandesjuka och affektlabila — för
vilkas vård de vanliga, i enlighet med lagen den 13 juni 1902 angående
uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn upprättade
skyddshemmen sakna nödiga resurser. Därest detta förslagskulle
komma att realiseras och Hall sålunda få till uppgift, bland annat,
att mottaga fallandesjuka elever från de övriga skyddshemmen för gossar,
kunde enligt de sakkunnigas uppfattning lämpligen där intagas även
sådana icke sinnesslöa fallandesjuka elev-er, vilka på grund av vanart
äro olämpliga för samlivet i epileptikerskolorna och fördenskull måste
utskrivas från dessa.

Skulle även för sådana vauartade flickor, som icke lämpa sig- för
vistelse i de vanliga skyddshemmen, något särskilt skyddshem framdeles
kunna komma till stånd, kunde i fråga om vanartade fallandesjuka
flickor, som icke äro sinnesslöa, eu motsvarande anordning lämpligen
vidtagas. Så länge en sådan utväg ännu ej står till buds, måste
emellertid dessa omhändertagas å uppfostringsanstalten för vanartade
sinnesslöa flickor.

Den rörande de vanliga anstalterna för bildbara sinnesslöa gällande Vanarta!!#
föreskriften, att å sådana icke få vårdas smittsamt sjuka synes icke heller ,3“edsj,^“n
lämpligen böra tillämpas i fråga om anstalt för vanartade sinnesslöa.
Den sjukdom, som i främsta rummet avses med berörda föreskrift,
är tuberkulosen. Vanartade sinnesslöa, som lida av tuberkulos,
kunna emellertid med hänsyn till vanarten svårligen mottagas å länens
och storstädernas tuberkulossjukvårdsinrättningar. Någon annan utväg
synes därför knappast föreflnnas än att å anstalt för vanartade sinnesslöa
även mottaga sådana, som lida av tuberkulos. Detta torde icke
behöva medföra nämnvärda olägenheter, därest blott särskilda sjukrum
för de tuberkulösa anordnas vid anstalterna. Likaledes torde en vanartad
fallandesjuk. som lider av smittsam sjukdom, böra omhändertagas
å den anstalt, där han, enligt det ovan anförda, eljest skulle intagits.

Vad härefter beträffar frågan rörande omhändertagande av sådana vanarta.!)#
vanartade sinnesslöa, som tillika äro behäftade med ett annat lyte — blinda,
blindhet eller dövstumhet — synes denna fråga mera svårlöst. Vad
först angår de blinda, må erinras, att den förutnämnda bestämmelsen,
att å anstalt för bildbara sinnesslöa icke får intagas sådan, som förklaras
vara olämplig för samlivet i anstalten, i själva verket gäller jämväl
blinda sinnesslöa. Det har även förekommit, att äldre, vanartad sådan
förvägrats inträde å den enskilda anstalt, som hittills haft till uppgift
att lämna vård och uppfostran åt blinda sinnesslöa. Den statsanstalt.
för blinda med komplicerat lyte, som för närvarande är under uppförande,
är emellertid avsedd att mottaga alla blinda, som tillika lida
av något annat lyte. Åven sådana blinda sinnesslöa och blinda fallandesjuka,
vilka tillhöra de vanartades kategori, komma sålunda att erhålla
rätt till inträde å denna anstalt. Detta synes även vara ändamålsenligt
och av behovet påkallat, då det från såväl undervisnings- som vårdsynpunkt
måste betraktas såsom olämpligt att intaga några blinda å eu
anstalt, vilken är avsedd att till vård mottaga även och huvudsakligen
sådana sinnesslöa, som icke äro blinda.

Vanar tade

dÖY8tumma.

Vad slutligen beträllar frågan om dövstumma vanartade sinnesslöas
omhändertagande, synes å ena sidan uppenbart, att undervisningen av
dövstumma sinnesslöa barn lämpligast sker i en för sådana särskilt anordnad
skola. Å andra sidan kunna emellertid även dövstumma sinnesslöa vara
så vanartade, att de i en dövstumanstalt bliva till stor skada för sin
omgivning. Detta torde likväl i främsta rummet gälla om sådana, som
kommit till den ålder, att de tillhöra arbetshem, och endast mera sällan
barn, som ännu äro i skolåldern. Något tvingande skäl att efter den
egentliga utbildningstidens slut behålla de sinnesslöa dövstumma i eu
till dövstumväsendet hörande anstalt — må vara att detta i allmänhet
är det mest ändamålsenliga — torde emellertid icke förefinnas. Det
synes de sakkunniga därför vara lämpligast, att vuxna varnartade sinnesslöa,
som tillika äro dövstumma, i stället för att kvarstanna i ett för
sinnesslöa dövstumma eventuellt anordnat arbetshem, intagas å arbetshem
för vanartade sinnesslöa. Däremot böra, av nyss anfört skäl, de
dövstumma sinnesslöa barnen, även om de äro något vanartade, sä långt
det är möjligt, kvarstanna i för dövstumma sinnesslöa anordnad skola. I
de fall, där vanarten är så framträdande, att deras kvarstannande i skolan
skulle innebära alltför stor skada för dennas verksamhet, torde likväl
överflyttning till anstalt för vanartade sinnesslöa böra ske, även om elevens
undervisning härigenom blir lidande. Hänsynen till faran för menliginverkan
på de övriga i dövstumskolan undervisade barnen bör härvid
uppenbarligen gå före kravet på skolundervisning åt en vanartad sinnesslö
dövstum, i all synnerhet som eu sådan givetvis i regel icke kan
återvända till samhället utan för hela livet behöver stanna å anstalt.

Vad här är sagt om vanartade sinnesslöa, som äro dövstumma,
gäller i tillämpliga delar även om vanartade fallandesjuka med samma lvte.

Till de i det föregående omnämnda avvikelser, som vid anordnaudet
av anstalter för vanartade sinnesslöa synas böra göras från de vanliga
sinnesslöanstalternas organisation, kommer slutligen även den, att anstaltsväsendet
för vanartade sinnesslöa icke behöver någon asyl. De vanartade
sinnesslöa stå nämligen i allmänhet icke så lågt, att de tillhöra
de obildbaras kategori. Där detta undantagsvis är fallet, utgör för övrigt
vanarten enligt gällande bestämmelser icke hinder för intagning i vanlig
sinnesslöasyl. De olägenheter, som äro förenade med en vanartad elevs
vistelse i anstalt för bildbara sinnesslöa, äro givetvis icke för handen,
när fråga är om sinnesslöa, som vårdas i asyl, enär ett eventuellt
menligt inflytande på omgivningen här saknar nämnvärd betydelse.

IV. Skolhemmens organisation och därmed sammanhängande
frågor.

I föregående kapitel hava de sakkunniga i korthet angivit de
allmänna principer i fråga om anordnandet av anstalter för vanartade
sinnesslöa, som synas böra tillämpas. Då de sakkunniga nu
övergå att behandla dessa anstalters närmare organisation, komma de
med avseende härå att uppehålla sig endast vid skolhemmen lör vanartade
sinnesslöa barn. Vad arbetshemmen för äldre sinnesslöa av här
avhandlad kategori beträffar, har de sakkunnigas utredning, med hänsyn
till den i föregående kapitel berörda önskvärdheten av att dessa
anstalter om möjligt anordnas såsom öanstalter och till följd av därmed
förknippade svårigheter vid valet av tillfredsställande förläggningsorter
för desamma, ännu icke kunnat framföras så långt, att slutligt
förslag i denna del kan avgivas. 1 fråga om uppfostringsanstalterna
för van artade sinnesslöa barn möta däremot icke samma svårigheter vid
valet av förläggningsorter. Vid sådant förhållande har angelägenheten
av, att det nu rådande missförhållandet, att vanartade sinnesslöa barn
från sinnesslöskolorna återsändas till sina hemorter, snarast möjligt avhjälpes,
synts de sakkunniga kräva, att frågan om skolhemmens upprättande
företages till avgörande utan avvaktan på det slutliga förslag,
vartill utredningen om arbetshemmen må föranleda, så mycket mer som
denna fråga — enligt vad som framgår av det i föregående kapitel anförda
— svnes utan olägenhet kunna avgöras oberoende av det sätt,
varpå frågan om statens omhändertagande av de äldre bland de vanartade
sinnesslöa kan komma att få sin lösning.

Beträffande skolhemmens organisation möter först frågan om ledningen
av och inseendet över desamma. De hittills befintliga, av statsmedel
understödda anstalterna för bildbara sinnesslöa (skolhem och arbetshem),
med vilka asyl för obildbara ofta är förenad, stå — med undantag
av det vid dessa '' anstalter bedrivna undervisnings- och uppfostringsarbetet,
som är lagt under skolöverstyrelsens inseende — under uppsikt
av medicinalstyrelsen. Därjämte äro anstalterna underkastade den medi -

Skolhemmens

organisation.

Överinseendet
över
skolhemmen.

cinsk-psykiatriska samt pedagogiska inspektion, som chefen för socialdepartementet
bestämmer. Skolhemmen för vanartade sinnesslöa synas
däremot såsom inrättningar av övervägande pedagogisk karaktär höra
liksom fallet är med statens hittillsvarande anstalter för abnormnndervisningen
— helt ställas under inseende av skolöverstyrelsen, vilken
myndighet lärer vara bäst skickad att öva uppsikt över desamma.

I detta sammanhang uppställer sig frågan, under vilket statsdepartement
skolhemmen böra lyda. De av landstingen, större städer ellerenskilda
upprättade, med statsmedel understödda sinnesslöanstalterna lyda för
närvarande under socialdepartementet och härutinnan synes icke någon
ändring böra ske, bland annat av det skälet, att ett stort antal av dessa
sinnesslöanstalter äro uteslutande eller delvis vårdanstalter för obildbara.
Statens abnormundervisningsanstalter lyda emellertid, liksom över huvud
taget det stora flertalet av allmänna och enskilda uppfostringsanstalter,
under ecklesiastikdepartementet. Det synes dock de sakkunniga mest
ändamålsenligt, att de här föreslagna uppfostringsanstalterna för vanartade
sinnesslöa för befrämjande av en i möjligaste mån enhetlig behandling
av ärenden rörande sinuesslövården inordnas under socialdepartementet,
liksom det av praktiska skäl torde vara lämpligt, att de för anstalternas
verksamhet erforderliga anslagen i riksstaten uppföras under
samma huvudtitel som övriga anslag för sinuesslövården. Härför talar
också det förhållandet, att arbetshemmen för äldre vanartade sinnesslöa,
vilka givetvis böra stå icke under skolöverstyrelsens utan under
medicinalstyrelsens uppsikt, på grund härav böra komma att lvda under
socialdepartementet. En anordning sådan som den här ifrågasatta synes
icke utgöra hinder för att skolöverstyrelsen får överinsseendet över
skolhemmen.

inspektion. I fråga om kontrollen över skolhemmen torde vidare böra stadgas,

att de skola vara underkastade samma inspektion som de hittillsvarande
anstalterna för bildbara sinnesslöa.

Styrelse; Den närmaste ledningen av skolhemmen och handhavandet av

nT^m.Z. dessas angelägenheter böra givetvis tillkomma särskilda styrelser. Sådan
styrelse synes böra bestå av 5 ledamöter, vilka förordnas av Kung!.
Magt, som tillika utser eu av ledamöterna att vara ordförande. I fråga
om styrelseledamöternas avgång torde lämpligen kunna meddelas bestämmelser
liknande dem, som i detta avseende äro gällande beträffande
statens tvångsuppfostringsanstalter. Vad styrelsernas sammansättning
beträffar, svnes det önskvärt, att av vardera stvrelsens ledamöter en äger

pedagogisk erfarenhet och en är läkare med psykiatrisk utbildning.
Vidare torde lämpligen eu av ledamöterna i styrelsen för uppfostringsanstalten
för gossar — vilken bör vara förenad med jordbruk — böra
vara erfaren i jordbruk samt i styrelsen för anstalten för flickor minst en
ledamot vara kvinna.

Styrelserna böra enligt de sakkunnigas mening en gång var tredje
månad sammankomma till ordinarie sammanträde, som bör hållas vid
vederbörande anstalt. Vid sammanträdena torde anstaltens föreståndare
i regel böra föredraga de ärenden, som föreligga till styrelsens prövning,
ävensom föra protokoll. Föredraganden bör äga rätt att deltaga i
överläggningarna samt att, där han i någon fråga är av annan mening
än styrelsens majoritet, i protokollet intaga sin skiljaktiga mening. I
fråga om styrelses beslutmässighet samt om omröstning inom densamma
torde böra stadgas samma bestämmelser, som gälla beträffande tvångsuppfostringsanstalternas
styrelse.

Därest ärende, som ej är av större vikt, kräver skyndsamt avgörande,
bör ordföranden äga rätt att å styrelsens vägnar fatta beslut.
Sådant beslut bör dock vid följande sammanträde anmälas och protokollföras.

I styrelsens allmänna åligganden bör ingå att besluta om intagning
och utskrivning av elever, tillsätta lärare och lärarinnor samt övrig
personal — med undantag av föreståndare — ävensom antaga läkare,
utfärda nödiga instruktioner för befattningshavare, fastställa arbetsordning
samt meddela övriga för skolhemmets verksamhet erforderliga bestämmelser,
bevilja semester och, med nedan angiven inskränkning, tjänstledighet
åt befattningshavare och tjänstepersonal ävensom att i allmänhet
utöva tillsynen över anstalten och ledningen av dess förvaltning.

I fråga om besvär över styrelses beslut torde böra meddelas liknande
bestämmelser som för tvångsuppfostringsanstalterna äro gällande.

Styrelse bör i början av varje år till skolöverstyrelsen ingiva redogörelse
för anstaltens verksamhet under närmast föregående kalenderår.

Inom styrelsen torde lämpligen en ledamot böra utses att tillika
tjänstgöra såsom anstaltens kassakontrollant. För detta uppdrag synes
skäligen böra efter styrelsens bestämmande utgå lämplig j ersättning.
I övrigt böra styrelsemedlemmarna icke åtnjuta lön eller arvode men
böra däremot för resor till eller från styrelsesammanträden eller eljest
i styrelsens ärenden åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning,
utgående av vederbörande huvudtitels anslag till rese- och trakta 5 -

Befogenheter
och åligganden.

Arvode och
reseersättning.

46 21

Intagning av
. elever.

Intagning av
elever från
sinnesslöoch
cpilcptikers
kola.

mentspenningar. Sådan ersättning bor, liksom i andra liknande fall är
övligt, beräknas enligt tredje klassen i gällande resereglemente, dock
att, där någon ledamot på grund av innebavande ämbete eller eljest är
berättigad till ersättning enligt högre klass, ersättningen till sådan ledamot
må beräknas enligt denna klass.

Vad härefter beträffar principerna för intagning av elever i skolhem för
vanartade sinnesslöa, bör det enligt de sakkunnigas uppfattning stadgas,
att i sådan anstalt icke får intagas elev, som icke är eller förut varit
intagen i skola för sinnesslöa eller fallandesjuka eller i skyddshem för
vanartade barn.

Vad angår de sinnesslöa och fallandesjuka barnen har nämligen
erfarenheten, såsom förut berörts, till fullo ådagalagt, att man icke enbart
på grundvalen av från hemorten lämnade upplysningar om dessa
barns karaktärsegenskaper och om deras uppförande i hemmet kan bilda
sig en tillförlitlig uppfattning om, huruvida de äro att hänföra till de
vanartades kategori eller icke. Icke sällan händer, att elever, vilka av intagningshandlingarna
att döma äro vanartade, i en anstalt snart nog låta
disciplinera sig. Skulle intagning i skolhemmen kunna ifrågakomma
direkt från elevernas hemorter utan föregående vistelse i skola för sinnesslöa
eller fallandesjuka, så skulle skolhemmens omfattning bliva onödigt
stor, i det att där inkomme åtskilliga barn, för vilka detta vore
varken behövligt eller, med hänsyn till omgivningen å anstalterna, ens
lämpligt. Någon olägenhet synes icke behöva befaras av en anordning,
varigenom alla de bildbara sinnesslöa och fallandesjuka barnen, även om
deras intagningshandlingar möjligen giva vid handen, att de i hemmet
visat vanart, intagas i vanlig sinnesslöskola eller epileptikerskola och
först sedermera de, som befunnits vanartade, utskrivas därifrån till vederbörande
skolhem för vanartade sinnesslöa. Ett stöd /ör denna uppfattning
hava de sakkunniga i den erfarenhet, som i detta avseende vunnits
vid de hittills befintliga sinnesslöskolorna, vilka, enligt vad förut anförts,-i allmänhet icke vägrat inträde för barn, som i hemmet lagt i dagen
vanart av något slag.

En nödvändig förutsättning för den nu föreslagna anordningens
lämplighet är emellertid, att skolelever, så snart de av sinnesslöanstaltens
respektive epileptikeranstaltens läkare eller vederbörande inspektör förklarats
vara på grund av vanart eller liknande orsak olämpliga för samlivet
i anstalten, genom dennas försorg anmälas till inträde i vederbörande
skolhem för vanartade sinnesslöa. Det torde därför böra stadgas

skyldighet för nyssnämnda anstalters styrelser att hos kommun eller
målsman begära insändande av ansvarsförbindelse och därefter ingiva
ansökan om intagning i skolhem för vanartade sinnesslöa. Bestämmelse
härom torde lämpligen böra i kungörelsen angående understöd av statsmedel
åt anstalter för bildbara sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka,
och åt epileptikeranstalter införas såsom villkor för erhållande av statsunderstöd.
Förslag till ändring av nämnda kungörelse i sådant syfte
har av de sakkunniga uppgjorts och är fogat vid detta betänkande (Bil. 3).

Ansökning, varom här är fråga, bör åtföljas av — förutom nämnda ansvarsförbindelse
— de handlingar, som legat till grund för elevens intagning
i sinnesslö- eller epileptikerskolan jämte vederbörligt intyg om
elevens olämplighet för samlivet därstädes ävensom eu redogörelse för
hans intellektuella utveckling, arbetsduglighet och uppförande i anstalten
samt i övrigt upplysning om sådana omständigheter, som för kännedomen
om eleven kunna vara av vikt.

Därest ansvarsförbindelse icke på sinnesslö- eller epileptikeranstaltens
anmodan insändes, måste givetvis den vanartade eleven utskrivas
till hemorten. På grund av de stora olägenheter, som äro förbundna
med vanartade sinnesslöas vistelse vare sig i hemmet eller i en fattigvårdsanstalt,
torde emellertid detta i allmänhet icke behöva befaras.

Skulle åter en vanartad elev efter ansökan från sinnesslö- eller epileptikeranstalt
på grund av bristande utrymme icke kunna omedelbart
intagas i skolhemmet för vanartade, bör han så vitt möjligt behållas
i sinnesslö- eller epileptikeranstalten, till dess plats i skolhemmet för
vanartade kan beredas.

Utom de elever, som sålunda direkt från skolorna för sinnesslöa intagning av
och fallandesjuka intagas i skolhemmen för vanartade sinnesslöa, kunna
emellertid särskilt under de första åren av dessa anstalters verksamhet Uptikerskoia
till intagning därstädes ifrågakomma även åtskilliga av de elever, som ^rivnaliever
under de senast förflutna åren på grund av vanart utskrivits från sinnesslö-
och epileptikerskolorna. I den mån dessa ännu befinna sig i skolåldern
eller, trots att de överskridit densamma, det oaktat befinnas kunna
utan alltför stora olägenheter intagas i skolhem, torde de, även om de
efter utskrivningen från sinnesslö- eller epileptikeranstalt under avsevärd
tid vårdats i hemmet, å fattigvårdsinrättning eller annorstädes, likväl
böra få mottagas i vederbörande skolhem för vanartade. Under den
övergångstid, som kräves för att den nya organisationen för vård av
vanartade sinnesslöa i och med arbetshemmens upprättande skall bliva
fullt genomförd, böra nämligen enligt de sakkunnigas uppfattning skolhemmen,
så långt det är möjligt, mottaga även sådana elever, vilka överskridit
den ålder, som är den vanliga för elever i sinnesslö- och epilep -

tikerskolorna. Sedan även arbetshemmen för vanartade sinnesslöa kommit
till stånd, blir detta ej längre i samma grad behövligt.

Ansökan om intagning bör i fråga om nu avhandlade grupp av
elever kunna göras av vederbörande målsman eller av fångvårdsstyrelse
eller annat kommunalt organ. Dylik ansökning bör åtföljas av, förutom
ansvarsförbindelse, ett av föreståndaren för den anstalt, där eleven tidigare
varit intagen, lämnat intyg, att eleven av anstaltens läkare eller
vederbörande inspektör befunnits olämplig för samlivet på grund av
vanart eller liknande orsak samt att han på denna grund blivit utskriven
från anstalten. Dessutom bör av sökanden lämnas uppgifter rörande
elevens uppförande och levnadsförhållanden efter utskrivningen. Dessa
uppgifter böra, när ansökan icke göres av kommunal myndighet,
attesteras av pastor eller av kommunalnämnds eller barnavårdsnämnds
ordförande. Styrelsen för skolhemmet för vanartade bör, innan den
företager ansökningen till avgörande, från den anstalt, där eleven
tidigare varit intagen, inhämta de uppgifter, som legat till grund för
elevens intagning i sistnämnda anstalt, ävensom en redogörelse för hans
intellektuella utveckling, arbetsduglighet och uppförande i anstalten samt
i övrigt för de omständigheter, som för kännedomen om eleven kunna
vara av vikt. Att fastställa några särskilda normer för prövningen av
dessa ansökningar har icke synts erforderligt, enär den nu berörda intagningen
i skolhemmen av elever direkt från hemorterna, såsom ovan
antytts, kan betraktas såsom en övergångsanordning vilken, efter hand
som den av de sakkunniga föreslagna organisationen för vården av vanartade
sinnesslöa hunnit fullt genomföras, så småningom torde komma
att begränsas till rena undantagsfall.

intagning av Sinnesslöa barn, tillhörande de vanartades grupp, intagas stunslm
"ärfeUerdom även i de skyddshem, som avses i lagen den 13 juni 1902 anfall
intagna gående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade
i skyddshem. }jarn é Detta har givetvis sin förklaring däri, att antalet intellektuellt
mer eller mindre undermåliga i allmänhet är relativt stort bland vanartade.
Enligt vad direktören vid åkerbrukskolonien Hall, filosofie

doktorn David Lund, meddelat de sakkunniga, gav en av honom år
1914 företagen intelligensundersökning vid handen, att av de vid nämnda
skyddsuppfostringsanstalt intagna eleverna 17,7 procent kunde betraktas
såsom lätt imbecilla och 16 procent såsom svårt imbecilla, medan motsvarande
procentsiffror vid samtliga skyddshem i riket under samma år
voro respektive 24,4 och 7,9. Det vill synas, att av de här avsedda
vanartade åtminstone de, som kunna betraktas såsom i egentlig mening

sinnesslöa, icke lämpligen böra, även om gällande bestämmelser ej utgöra
hinder för en sådan anordning, vårdas eller uppfostras å de i 1902 års
lag omförmälda skyddshemmen, vilka ju äro avsedda för barn, som i
intellektuellt avseende äro normala eller i varje fall icke utpräglat undermåliga.
Det har också, enligt uppgifter som av de sakkunniga inhämtats
från vissa skyddshem, i åtskilliga fall förekommit, att elever på
grund av intellektuell undermålighet måst utskrivas från skyddshemmen
och återlämnas till vederbörande barnavårdsnämnder. Behovet av särskild
anstalt för vård och uppfostran åt dylika vanartade barn, vilkas vistelse
i skyddshemmen givetvis måste vålla betydande svårigheter vid arbetet
med de övriga skyddslingarnas uppfostran, har även från skyddshemmens
sida med styrka framhållits. Sådana skyddshemselever, vilka på
grund av sin intellektuella undermålighet icke kunna behållas i skyddshem,
böra därför översändas till vederbörande skolhem för vanartade
sinnesslöa. Åven elever, vilka redan blivit utskrivna från skyddshem,
torde, därest de ännu icke allt för mycket överskridit skolåldern, böra
få intagas i nämnda skolhem.

Ansökan om överflyttning från skyddshem till skolhem för vanartade
sinnesslöa bör, förutom av ansvarsförbindelse, åtföljas av dels läkarbetyg,
utvisande att eleven är sinnesslö, dels de uppgifter, som legat
till grund för hans intagning i skyddshemmet, dels ock en av skyddshemmets
föreståndare lämnad redogörelse för hans intellektuella utveckling,
arbetsduglighet och uppförande i skyddshemmet samt i övrigt upplysning
om de omständigheter, som för kännedomen om eleven kunna
vara av vikt. Läkarbetyget bör avfattas i enlighet med av Kungl. Maj:t
fastställt formulär.

Vid ansökning om intagning av sinnesslö elev, som blivit utskriven
från skyddshem, böra fogas, förutom ansvarsförbindelse, dels intyg av
vederbörande föreståndare, att eleven blivit utskriven från skyddshem,
dels läkarintyg, avfattat i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställt formulär
och utvisande, att eleven är sinnesslö, dels ock av sökanden lämnade
uppgifter rörande elevens uppförande och levnadsförhållanden efter
utskrivningen. Dessa uppgifter böra, där ansökningen icke gjorts av
kommunal myndighet, vara attesterade av pastor eller av kommunalnämnds
eller barnavårdsnämnds ordförande. Innan styrelsen för skolhemmet
för vanartade sinnesslöa företager ansökningen till avgörande,
bör den från det skyddshem, där eleven tidigare varit intagen, införskaffa
de uppgifter, som legat till grund för elevens intagning i skyddshemmet
ävensom eu redogörelse för hans utveckling i intellektuellt avseende,

Företrädesrätt
till intagning.

Viss ålder icke
villkor eller
hinder för
intagning.

hans arbetsduglighet och uppförande i skyddshemmet samt i övrigt för
omständigheter, som för kännedomen om eleven kunna vara av vikt.

Överflyttning från skyddshem av fallandesjuka, som icke äro sinnesslöa,
bör enligt de sakkunnigas uppfattning icke förekomma. Givetvis bör
vid sådant förhållande icke heller eu från skyddshem tidigare utskriven
fallandesjuk, som icke tillika är sinnesslö, kunna intagas å skolhem för
vanartade sinnesslöa.

Skulle till intagning i skolhem för vanartade sinnesslöa vara anmälda
flera elever än där kunna mottagas, böra i första hand de elever
intagas, som på grund av vanartens beskaffenhet äro i mest trängande
behov av anstaltsvården. Så t. ex. är givetvis omedelbart intagande i
fråga om en elev, som visat sexuell opålitlighet, vida mer av behovet
påkallat än i fråga om en elev, som visat oärlighet eller stöldbegär.
Föreligga samtidigt till avgörande ansökningar om inträde för elev, som
är eller varit intagen i skola för sinnesslöa eller fallandesjuka, och för
elev, som är eller varit intagen i skyddshem, bör den förre eleven vid
intagning äga företräde framför den senare, såvitt ej alldeles särskilda
förhållanden kunna föranleda till annat. Vid samtidig ansökning om överflyttning
av elev — vare sig från sinnesslöskola, epileptikerskola eller
skyddshem — och om intagning av elev, som tidigare varit intagen i
någon av nyssnämnda anstalter, bör den förre eleven äga företräde.

Vad beträffar åldern för intagning i uppfostringsanstalt för vanartade
sinnesslöa må här erinras, att i detta avseende i fråga om hittills
befintliga uppfostringsanstalter för sinnesslöa och för fallandesjuka
såsom villkor för erhållande av statsbidrag för skolelev är stadgat, att
elevens ålder vid intagningen icke får understiga sex år och ej heller,
beträffande andra än fallandesjuka och blinda sinnesslöa barn, överstiga
tolv år. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör emellertid för intagning
i skolhem för vanartade sinnesslöa icke fastställas någon bestämd åldersgräns
vare sig uppåt eller nedåt. Att föreskriva någon minimiålder torde
icke vara erforderligt, därest i enlighet med de sakkunnigas förslag intagning
får äga rum endast efter föregående vistelse i annan uppfostringsanstalt:
sinnesslöskola, epileptikerskola eller skyddshem. Ej
heller synes det lämpligt att stadga någon viss maximiålder för intagning.
Någon för alla gällande, fast övre gräns för skolåldern lärer
nämligen svårligen kunna fastställas, när fråga är om sinnesslöa och
fallandesjuka. Allra minst bör en sådan gräns fastslås beträffande vanartade
sådana. Då nämligen mången gång vanarten hos ett siunesslött

eller epileptisk! barn tydligt framträder först med åren, skulle i åtskilliga
fall, när fråga uppstår om intagning av en elev, vilken rätteligen borde
överflyttas till skolhem för vanartade, denne befinna sig i senare delen
av den vanliga skolåldern eller till och med kunna hava överskridit densamma.
Om elever blott på grund härav ej kunde intagas, skulle detta
komma att medföra en avsevärd begränsning i skolhemmens uppgift.
Enligt de sakkunnigas förslag böra därför elever utan hänsyn till nu
angivna förhållanden intagas i liär ifrågavarande skolhem, om de överhuvud
med hänsyn till sin utvecklingsgrad kunna anses hava gagn
av den undervisning och utbildning i teoretiskt och praktiskt avseende,
som dessa anstalter åsyfta att meddela. Det synes därför böra ankomma
på skolhemmens styrelser att för varje särskilt fall elter de föreliggande
omständigheterna pröva och avgöra, om en äldre elev, som anmäles till
intagning, bör mottagas eller icke.

Om således överskriden skolålder icke bör utgöra hinder för elevs
intagning i skolhem för vanartade sinnesslöa, så är emellertid uppenbart,
att dessa skolhem i första hand och huvudsakligen äro avsedda
för elever i skolåldern. Att intagning av äldre elever är att betrakta
såsom en övergångsanordning, så länge arbetshem för vuxna vanartade
sinnesslöa ännu saknas, är redan tidigare framhållet. I

I fråga om de statsunderstödda sinnesslöskolorna är föreskrivet, att
understöd för i sådan skola intaget barn må åtnjutas under högst åtta år. Att
beträffande skolhemmen för vanartade sinnesslöa föreskriva, att anstaltsvistelsen
icke får överskrida någon viss maximitid, synes de sakkunniga
icke lämpligt. De i dessa anstalter intagna eleverna böra kvarstanna
där, så länge de kunna hava gagn av anstalternas verksamhet eller icke
äro till men för övriga elever. I allmänhet torde de emellertid komma
att kvarstanna kortare tid än den, som utbildningen i skolorna för
sinnesslöa och fallandesjuka plägar omfatta. Såsom förut framhållits,
komma nämligen många av de vanartade eleverna att vid inträdet i
skolhemmet befinna sig i senare delen av skolåldern. Då resultatet av
skolhemmets verksamhet säkerligen i det stora flertalet fall icke kommer
att bliva så gynnsamt, att anstaltsvård med hänsyn vare sig till de sinnesslöas
eget eller till samhällets intresse kan undvaras, böra eleverna
under förutsättning att utskrivning icke av målsman begäres — vilket,
såsom tidigare berörts, i betraktande av de stora olägenheter, som
de vanartade sinnesslöas vistelse ute i samhället innebär, väl sällan
torde behöva befaras — sålunda i allmänhet efter uppnådd vuxen
ålder översändas till vederbörande arbetshem för vanartade sinnesslöa.

Anstaltsvistelsens
längd.

Försöksvistelse
utom
skolhemmet.

Såsom i det föregående framhållits, bör ett sådant arbetshem om möjligt
förläggas till en ö, för att antalet av sådana till ifrågavarande kategori
av sinnesslöa hörande, som måste hänvisas till den allmänna sinnessjukvården,
skall bliva så litet som möjligt. Åven och framför allt i de fall,
där behov av vård å sluten avdelning kräver omhändertagande inom den
offentliga sinnessjukvårdens ram, torde skolhemsvistelsen komma att i
jämförelse med den vanliga utbildningstiden i sinnesslö- och epileptikerskolorna
bliva relativt kort.

För en mindre grupp av elever synes emellertid vistelsen vid skolhemmet
kunna komma att bliva längre än den vanliga. Fall torde nämligen
otvivelaktigt kunna förekomma, då sinnesslöa, som äro att hänföra
till de vanartades eller odisciplinerbaras kategori, t. ex. affektlabila eller
sexuellt opålitliga, likväl med hänsyn till vanartens eller den psykiska
abnormitetens beskaffenhet icke nödvändigt behöva vårdas å vare sig
sluten anstalt eller öanstalt. Det bör därför icke vara uteslutet, att vissa
elever även såsom äldre kunna kvarstanna vid skolhemmet, möjligen i
en såsom annex till detta anordnad arbetshemsavdelning, i all synnerhet
om denna kan förläggas på något avstånd från skolhemmet. Vad beträffar
skolhemmet för vanartade sinnesslöa gossar, vilket såsom förut framhållits
bör vara förlagt till jordbruksfastighet, kan det med hänsyn till
anstaltens behov av arbetskrafter för jordbruket till och med vara önskligt,
att skolhemmet förenas med en sådan arbetshemsavdelning. Vad åter
angår kvinnliga sinnesslöa av här avhandlad kategori, i fråga om vilka
vanarten ofta består i opålitlighet i sexuellt avseende, torde bland dessa
finnas åtskilliga, vilka även såsom vuxna utan olägenhet kunna vistas
tillsammans med i skolhemmet intagna sinnesslöa flickor, fastän de icke
lämpa sig för anstalter, som äro avsedda jämväl för sinnesslöa av mankön.
Dylika kvinnliga sinnesslöa synas därför icke behöva omhändertagas i
särskilt annex utan kunna kvarstanna i själva skolhemmet, blott detta
kan tillräckligt effektivt isoleras från yttervärlden. För skolhemmet skulle
givetvis en sådan anordning innebära stora fördelar genom tillgången till
de äldre elevernas biträde vid varjehanda inom skolhemmet förekommande
sysslor. Av här anförda skäl torde styrelserna för skolhemmen
böra erhålla rättighet att, där så prövas lämpligt, medgiva, att elever
även efter avslutad utbildning i skolhemmet må kvarstanna antingen i
detta eller uti ett i anslutning till detsamma anordnat arbetshem.

Under anstaltsvistelsen torde emellertid i vissa undantagsfall även
kunna ifrågakomma försök med utackordering i enskilt hem eller, där

elevens arbetsförmåga är så stor, att han icke är i behov av ekonomiskt
understöd, med anställning hos lämplig person. Vare sig en dylik anordning
— vilken endast bör förekomma i sådana fall, där eleven under
längre tid visat pålitlighet och gott uppförande — har karaktären av
inackordering i familj, till vilken skolhemmet betalar viss avgift för elevens
underhåll, eller av tjänst hos enskild person, kan densamma tydligtvis
i viss man räknas såsom en del av anstaltsvistelsen, då i båda fallen
eleven fortfarande bör vara antecknad såsom tillhörande skolhemmet och
stå under övervakning från dess sida.

Vad beträffar dylik vistelse utom skolhemmet (villkorlig utskrivning)
bör det givetvis tillkomma styrelsen att bestämma, om och när
sådan skall försökas, att utse den person, hos vilken eleven skall utackorderas
eller anställas, att med denne träffa avtal om villkoren för
utackorderingen eller anställningen samt tillse, att eleven förses med
erforderlig utrustning. Skolhemmets övervakning och kontroll över eleven
bör lämpligen åligga dettas föreståndare. Skulle försöket med villkorlig
utskrivning icke slå väl ut, har föreståndaren att ofördröjligen göra anmälan
härom till styrelsen, som då bör besluta om omedelbar återintagning
i skolhemmet.

Vad härefter angår definitiv utskrivning från skolhemmet, har det utskrivning,
redan förut framhållits, att, då sådan begäres av vederbörande målsman,
densamma icke kan vägras, så länge lagstiftning om anstaltsplikt för
vårdbehövande sinnesslöa ännu icke blivit genomförd. I övriga fall bör
skolhemmets styrelse äga besluta om utskrivning från detsamma. Sådan
utskrivning kant, enligt vad tidigare föreslagits, äga rum dels till arbetshem
(öanstalt) för vanartade sinnesslöa, dels till sinnessjukanstalt (kriminalasyl
eller hospital), dels, vad beträffar icke sinnesslöa fallandesjuka, till
skyddshem, som mottager sådana, dels och slutligen, ehuru detta säkerligen
kommer att äga rum allenast i enstaka undantagsfall, till frihet
ute i samhället.

Flertalet elever i skolhemmen torde, såsom i det föregående berörts,
när de uppnått vuxen ålder, komma att översändas till arbetshem för
vanartade sinnesslöa. Framställning om dylik överflyttning synes böra
av skolhemmets styrelse göras hos styrelsen för vederbörande arbetshem.

Vid denna framställning böra fogas dels de handlingar, som legat till
grund för elevens intagning i skolhemmet, dels ock avskrift av den
nedan omförmälda minnesboken för eleven.

Samma förfaringssätt som det nu föreslagna torde böra iakttagas i
fråga om överflyttning till skyddshem.

Finner skolhemmets styrelse, att eleven är i behov av vård å sinnes 6 -

Minnesbok.

Undervisningens
allmänna
anordning.

1893 års
kommitté.

sjukanstalt, bör ansökan göras om intagning antingen å kriminalasyl eller,
där detta icke anses behövligt, å det hospital, inonä vars upptagningsområde
elevens hemort är belägen. I båda de nu nämnda fallen bör ansökningen
vara åtföljd av de handlingar, som fordras för intagning av
sinnesslö i sinnessjukanstalt, samt av en avskrift av minnesboken för eleven.

Utskrivning till frihet i samhället bör enligt de sakkunnigas mening
kunna ifrågakomma endast i de fall, där en elev under en längre
tids försöksvistelse utom skolhemmet genom eget arbete förskaffat sig
sitt uppehälle och under denna tid visat sådant uppförande och sådan
pålitlighet, a,tt grundad förhoppning finnes, att han skall kunna på egen
hand reda sig i livet.

Utskrivning från skolhem för vanartade sinnesslöa till någon av de
hittills befintliga anstalterna för bildbara sinnesslöa eller fallandesjuka
bör enligt de sakkunnigas uppfattning icke kunna ifrågakomma.

Kostnaderna för överflyttning till annan anstalt böra bestridas av
skolhemmet.

över varje i skolhem intagen elev bör på föreståndarens ansvar
föras minnesbok, innefattande uppgift å ålder, hemvist och tid för intagning,
föräldrarnas namn, ställning och hemvist, de upplysningar, som
erhållits rörande elevens tidigare levnadsomständigheter, redogörelse för
hans intellektuella och moraliska utveckling, kunskaper och arbetsduglighet
samt uppförande å anstalten ävensom för beskaffenhet av mot
honom vidtagna disciplinära åtgärder och för de förseelser, som föranlett
dessa åtgärder, uppgift om eventuell villkorlig utskrivning ävensom
eventuell återintagning i anstalten samt i övrigt redogörelse för alla
omständigheter, som för kännedomen om elevens karaktärsegendomligheter
kunna vara av betydelse.

De sakkunniga vilja härefter i korthet upptaga frågan om den
allmänna anordningen av den undervisning, som i de här avhandlade
skolhemmen bör meddelas. I detta avseende tillåta sig de sakkunniga
att till en början erinra om det uttalande, som av den förutnämnda, år
1893 tillsatta kommittén för viss utredning rörande sinnesslövården uti
dess_ i mars 1894 avgivna betänkande gjordes i fråga om sinnesslöundervisningens
mål och medel samt om denna undervisnings omfattning och
organisation1). Kommittén anförde därom bland annat följande:

»Målet för undervisningen — när denna tages i sin vidsträcktaste omfattning —
ar i skolan för andesvaga väsentligen detsamma som i den allmänna folkskolan. Den

) »Underdånigt betänkande och förslag till ordnande af andesvagas undervisning, af.
gifvet i mars 1894 af därtill i nåder utsedde kommitterade», sid. 81—86. S

har nämligen till syfte att rikta barnens vilja till det goda och befästa den däruti,
att meddela dem sådana insikter och färdigheter, som ingå i den allmänna folkbildningen,
att öfva dem i sådana praktiska arbeten, som för deras utbildning och framtida
verksamhet äro af synnerlig betydelse, samt att genom och under detta främja
en allsidig utveckling af deras själs- och kroppskrafter. Men till följd af de andesvaga
barnens oförmåga att göra sig boklig undervisning i någon större utsträckning
verkligt till godo, och då det för deras kommande lif är synnerligen viktigt, att de
redan under skoltiden förvärfva så stor arbetsskicklighet som möjligt, bör i skolan för
andesvaga den formella utdaningen kraftigare betonas och större utrymme gifvas åt
de praktiska arbetena än i den allmänna folkskolan.»---»Men äfven om un dervisningens

mål och medlen för dettas uppnående äro desamma i de bada ofvan
omnämnda skolarterna, skilja de sig åt, när det blir fråga om omfattningen af den
lärokurs, som i dem bör inhämtas. I de teoretiska läroämnena genomgås i den allmänna
folkskolan väsentligen större kurser, än som kunna medhinnas i skolan för
andesvaga. Visserligen kunna åtskilliga andesvaga barn inhämta jämförelsevis rätt
omfattande lärokurser, åtminstone i något eller några kunskapsämnen, och exempel
torde ej saknas, att andesvaga hafva fullt nöjaktigt tillägnat sig de för en vanlig
folkskola föreskrifna lärokurserna i de särskilda undervisningsämnena. Men dessa
bilda dock undantag. I allmänhet kunna de andesvaga ej tillägna sig det kunskapsmått,
som är stadgadt för folkskolan. Då härtill kommer, att de andesvaga barnen
ej sällan äro så ensidigt riktade, att de, under det de kunna göra jämförelsevis goda
framsteg i ett läroämne, nästan alldeles sakna förmåga att tillägna sig äfven det allra
enklaste i ett annat, torde någon för alla gällande lärokurs hvarken böra eller kunna
uppgöras, helst man vid undervisningen, om denna skall bära någon afsevärd frukt,
bör°så mycket som möjligt gifva akt på den enskildes anlag och låta honom fortskrida
så långt som möjligt på det område, inom hvilket det för honom är möjligt att
med verkligt gagn komma ett stycke framåt. Beträffande de praktiska arbetena bör
skolan för andesvaga meddela en mer omfattande undervisning än folkskolan så väl
med hänsyn till mångfalden af de arbeten, hvilka till följd af de andesvaga barnens
olika anlag måste förekomma, som med afseende på den färdighet, de böra förvärfva,
på det att de, sedan de lämnat skolan, måtte kunna ägna sig åt nyttiga sysselsättningar
och därigenom bidraga till förvärfvande af sitt uppehälle. Klart är, att i skolan tillfälle
bör beredas alla dem, som visa anlag för ett handtverk, att häri utbilda sig.
Men då erfarenheten ådagalagt, att endast få kunna förvärfva så stor skicklighet, att
de som handtverkare kunna förskaffa sig sitt uppehälle, är det af nöden att vid uppfostringsanstalterna
hafva tillgång till arbeten, som äro mer lämpade för flertalet, och
som kunna erbjuda äfven de svagare en gagnande sysselsättning och utsikt att i framtiden
kunna med eget arbete åtminstone bidraga till att förskaffa sig hvad till lifvets
nödtorft hör. Sådana arbeten äro jordbruksarbeten, hvilka i allmänhet äro så enkla,
att de af de flesta kunna utföras, men dock öfva stort inflytande på de intellektuella
krafterna.» I

I fråga om förhållandet mellan teoretisk och praktisk undervisning
samt angående individualisering av undervisningen anförde kommittén vidare:

»Bokliga sysselsättningar och öfningar i praktiska arbeten böra ställas i det förhållande
till hvarandra, att en nödig växling dem emellan uppstår och ej någon ensidig
riktning åt det ena eller andra hållet framkallas. Dock torde de praktiska anlagen
i första hand böra ses till godo och, i den mån intelligensen visat sig svag,
större utrymme lämnas åt det praktiska arbetet.

De sakkunniga.

Forsta villkoret för att undervisningen af andesvaga barn skall kunna bedrifvas
med framgång är, att man söker göra sig reda för orsaken till abnormiteten och hur

den yttrar sig.---Anledningen till abnormiteten och sättet, hvarpå den yttrar

sig, måste utöfva ett bestämmande inflytande på behandlingen af de särskilda andesvaga
barnen. Däraf följer, att några allmängiltiga, detaljerade föreskrifter för undervisningen
af dessa ej kunna gifvas. Ju mer individuell den blir, ju bättre resultat
medför den.»

Vad kommittén sålunda yttrat rörande sinnesslöundervisningen synes
de^ sakkunniga i huvudsak fortfarande äga giltighet. Åven vid här
ifrågavarande skolhem bör huvudvikten läggas på den praktiska undervisningen
och de praktiska arbetsövningarna. Till övervägande flertal
utgöras dessa anstalters elever av sådana, som under hela sitt liv böra
åtnjuta anstaltsvård, och deras utbildning bör därför helt naturligt ordnas
så, att de under senare delen av sin anstaltsvistelse kunna sysselsättas
med ett efter deras anlag och arbetsförmåga avpassat arbete, varvid
man även bör hava i sikte, att eleverna bibringas sådan arbetsduglighet
och praktisk färdighet, som kan bliva till största möjliga gagn för anstalterna.
^ Den praktiska undervisningen och det praktiska arbetet böra
därföi pa anstalternas arbetsordning* erhålla större utrymme än den
teoretiska undervisningen. Vad sistnämnda undervisning beträffar, bör
densamma inskränkas till sådana skolämnen, som särskilt kunna anses
vara av betydelse för utvecklingen av elevernas intellektuella anlag och
för . deras moialiska fostran. Därjämte bör undervisning meddelas i de
övningsämnen, som. förekomma i'' de vanliga sinnesslöskolorna. Den
praktiska undervisningen bör självfallet delvis omfatta olika ämnen vid
de båda anstalterna. I skolhemmet för gossar böra särskilt förekomma
träslöjd, skomakeri, borstbinderi samt möjligen andra hantverksarbeten,
varjämte eleverna bär böra sysselsättas med vedhuggning samt framförallt
kreatursskötsel och jordbruksarbete. I skolhemmet för flickor
höra företrädesvis förekomma olika slag av vävnadsarbeten, sömnad,
stickning, virkning m. fl. handarbeten. I båda skolhemmen böra dessutom
eleverna sysselsättas med trädgårdsarbete samt i så stor utsträckning
som möjligt utföra alla slags förekommande husliga sysslor såsom städning,
tvätt och bak in. in.

. Vid anordnandet av såväl den teoretiska som den praktiska undervisningen
böra emellertid beaktas de synpunkter, som av 1893 års
kommitté anlagts i. fråga om individualisering av undervisningen. Denna
,*r åtminstone vad den teoretiska undervisningen beträffar,

vid här ifrågavarande skolhem så mycket nödvändigare, som elevernas
förut genomgångna teoretiska kurser komma att växla efter längden av
deras tidigare vistelse vid annan uppfostringsanstalt. Att på förhand i

detalj meddela några allmängiltiga föreskrifter rörande undervisningskurser
synes därför varken lämpligt eller ens möjligt. I den pedagogiska
inspektion, som enligt de sakkunnigas förslag skall utövas över
anstalterna, se de sakkunniga en garanti för att undervisningen vid
skolhemmen blir anordnad på lämpligaste sätt.

Arbetsordning att till huvudsakliga delar ligga till grund för anordnandet
av undervisningen och det praktiska arbetet bör för varje arbetsår
— vilket bör räknas från höstterminens början det ena året till
höstterminens början nästa år — fastställas av styrelsen, sedan förslag
uppgjorts av föreståndaren. Viss rörelsefrihet inom ramen för den sålunda
fastställda arbetsordningen bör likväl medgivas, så att t. ex. den
teoretiska undervisningen under tider för brådskande utomhusarbeten
må för kortare tid kunna inskränkas. Skolundervisningen bör fortgå
40 veckor varje år med fördelning på två terminer efter styrelsens beprövande.

I detta sammanhang torde lämpligen kunna i korthet beröras de
bestämmelser, som synas böra meddelas angående formerna för tillrättavisning
av elever i skolhemmen för vanartade sinnesslöa. Särskilda
disciplinära åtgärder lära nämligen vara erforderliga för uppehållande
av ordning och arbetsflit inom anstalterna. Att alltför snävt begränsa
anstaltsledningens handlingsfrihet i detta avseende synes med hänsyn
till det här ifrågavarande elevmaterialets beskaffenhet icke vara lämpligt.
Å andra sidan torde man uttryckligen böra angiva, vilka disciplinära
åtgärder som må användas, på det att en med hänsyn till
elevernas sinnesbeskaffenhet olämplig behandling av desamma icke må
förekomma. Såsom vid ifrågavarande anstalter lämpliga disciplinära åtgärder,
där muntlig tillrättavisning ej hjälper, vilja de sakkunniga föreslå:
inskränkning i friheter, som i allmänhet äro eleverna medgivna,
eller förlust av särskilda förmåner, som kunna vara viss elev beviljade,
sängläge för viss, av anstaltens föreståndare bestämd tid, antingen enbart
eller i förening med inknappning i kosten genom indragning av
vissa måltider eller tilldelning av enformig kost, samt undantagsvis
kroppsaga, som dock endast må utdelas av föreståndare eller lärarpersonal.
Vid inknappning av kosten och vid tilldelning av enformig
kost bör tillses, att åtgärden icke användes på sådant sätt, att den kan
medföra skada för elevens hälsa. Sängläge bör, där anstaltens föreståndare
så anser lämpligt, kunna förenas med isolering i särskilt rum,

Arbetsord ning.

Disciplinära

åtgärder.

Skolhemmens

personal.

Tillsättning.

Tjänstledighet.

vilket likväl under alla omständigheter bör hava vanlig dagshelysning
och sålunda icke får utgöras av en cell med endast en mindre fönsterglugg.
Vid agas utdelande bör hänsyn tagas till elevens ålder, utvecklingsgrad
och sinnesbeskaffenhet.

Över vidtagna disciplinära åtgärder bör för möjliggörande av erforderlig
kontroll från styrelsens och vederbörande inspektörers sida vid
skolhemmet finnas en särskild journal, vilken bör föras av föreståndaren.
Uet bör åligga styrelsen att vid varje ordinarie sammanträde företaga
granskning av denna journal.

Vad slutligen angår den vid skolhemmen erforderliga personalen få de
sakkunniga i följande kapitel tillfälle att uttala sig rörande dennas antal
och ställning i avlöningshänseende m. m. Här vilja de sakkunniga
endast i korthet yttra sig angående formerna för personalens anställande,
kompetensvillkor för föreståndare och lärarpersonal ävensom därmed
sammanhängande spörsmål av organisatorisk natur.

Föreståndare torde böra tillsättas av skolöverstyrelsen. Vid ledighet
bör befattningen av anstaltens styrelse på övligt sätt genom kungörelse
i allmänna tidningarna ledigförklaras, varefter styrelsen med eget yttrande
överlämnar ansökningshandlingarna till skolöverstyrelsen, som
förordnar innehavare av den lediga befattningen.

Lärare böra däremot, efter ledigkungörande av befattningarna på
vanligt sätt, tillsättas av skolhemmets styrelse, sedan föreståndaren över
ansökningarna avgivit skriftligt yttrande. Sedan tjänst blivit tillsatt,
bör anmälan härom göras hos skolöverstyrelsen.

All övrig erforderlig personal bör antagas av styrelsen, i den mån
denna ej lämnat föreståndaren uppdrag att antaga sådan personal.

Föreståndare torde lämpligen böra förordnas tillsvidare. Lärare
böra däremot, så länge skolhemmen äro uppförda å extra stat, tillsättas
med fyra månaders ömsesidig uppsägning, övrig personal bör antagas
med två månaders ömsesidig uppsägning.

Tjänstledighet och semester åt befattningshavare och tjänstepersonal
bör beviljas av styrelsen, i den mån icke föreståndaren bemyndigats att
bevilja sådan. Skulle föreståndare vara i behov av längre ledighet än
sex månader av ett kalenderår, synes likväl avgörande härom böra
förbehållas skolöverstyrelsen, som då även förordnar vikarie. I övriga
fall bör skolhemmets styrelse förordna vikarie för ledig befattningshavare,
så vida densamma ej givit föreståndaren uppdrag härutinnan.

Vad beträffar befattningshavares ställning och åligganden, bör föreståndare,
i egenskap av anstaltens chef, i alla avseenden, där styrelsens
beslut ej erfordras, handhava den närmare förvaltningen av anstalten
och utöva förmanskap över den därstädes anställda personalen.
Utom förvaltningsgöromålen bör emellertid föreståndaren även bestrida
teoretisk undervisning till den omfattning, som av styrelsen bestämmes.
Kravet på undervisningsskyldighet för föreståndaren bör enligt de sakkunnigas
mening fasthållas, även om förvaltningsgöromålen i en framtid
skulle komma att bliva så omfattande, att de helt taga en persons
arbetskraft i anspråk. Nödvändigheten av, att föreståndaren uppehåller
intim kontakt med det vid anstalten bedrivna undervisningsarbetet och
förskaffar sig personlig kännedom om varje i anstalten intagen elev, synes
de sakkunniga kräva, att i sådant fall lättnad i stället beredes föreståndaren
i förvaltnings- och expeditionsgöromålen.

Lärares undervisningsskyldighet bör icke överstiga 30 veckotimmar.
Den övriga tjänstgöringsskyldighet, företrädesvis vakttjänstgöring och
dylikt, som kan böra åläggas lärarpersonalen, ävensom tjänstgöringsskyldighet
för övrig personal torde böra bestämmas av styrelsen, som
har att härom utfärda nödiga instruktioner.

I fråga om fel eller försummelse i tjänsten torde lämpligen kunna
meddelas bestämmelser, i huvudsak liknande dem, som i detta avseende
äro stadgade beträffande personalen vid tvångsuppfostringsanstalterna.

Att skolhemmens föreståndare böra äga pedagogisk erfarenhet torde
med hänsyn till ifrågavarande anstalters uppgift vara självfallet. Att därutöver
stadga några närmare kompetensvillkor synes de sakkunniga icke
lämpligt. Det avgörande för en persons duglighet till förestån darbefattning
blir givetvis de personliga kvalifikationer, som han besitter för
ledningen av en anstalt, varom här är fråga, och särskilda behörighetsvillkor
kunna därvidlag endast tillmätas en underordnad betydelse.

Föreståndarbefattningen vid skolhemmet för flickor bör självfallet
icke innehavas av annan än kvinna, liksom föreståndarbefattningen vid
skolhemmet för gossar bör innehavas av man.

Vad lärarpersonalen beträffar, synes manlig lärare för att kunna anställas
vid skolhemmen böra hava uppfyllt de villkor som äro stadgade
för ordinarie anställning vid egentlig folkskola. Kvinnlig lärare bör
hava avlagt antingen småskollärar- eller folkskollärarexamen eller också
avgångsexamen vid det i samband med föreningens för sinnesslöa barns
vård sinnesslöskola å Slagsta anordnade statsunderstödda seminariet för

Tjänsteställning
och
åligganden.

Tjänstefel.

Kompetens villkor.

utbildande av lärare vid skolor för sinnesslöa barn. Såsom lärarinna
bör emellertid även kunna antagas den, som under minst två år tjänstgjort
såsom lärarinna vid statsunderstödd sinnesslö- eller epileptikerskola.
Föregående tjänstgöring vid sådan skola är givetvis alltid önskvärd
men bör enligt de sakkunnigas uppfattning för den, som avlagt
någon av ovan nämnda __ examina, icke stadgas såsom oeftergivligt
villkor för anställning. Åven föregående tjänstgöring vid skyddshem
bör vid tillsättning av lärarbefattning tillmätas betydelse.

De bestämmelser, som i förevarande kapitel förordats, ävensom de
övriga stadganden beträffande skolhemmens organisation, som synts erforderliga
för dessas verksamhet, hava sammanförts i av de sakkunniga
upprättade förslag till reglementen för desamma, vilka förslag
äro fogade vid detta betänkande (Bil. 1—2). I dessa förslag hava anstalterna
benämnts »statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar»,
respektive »sinnesslöa flickor». Att i reglementenas rubriker utmärka
anstalternas uppgift att mottaga sinnesslöa, tillhörande de vanartades
kategori, har synts de sakkunniga mindre lämpligt.

I anslutning till reglementsförslagen hava uppgjorts förslag till
formulär för vissa intagningshandlingar (läkarintyg och ansvarsförbindelse),
vilka förslag jämväl äro fogade vid de sakkunnigas betänkande
(Bil. 4—5).

V. Skolhemmens omfång och förläggning samt deras

personal.

I sitt förberörda utlåtande över riksdagens skrivelse den 10 maj
1910 framhöll medicinalstyrelsen, att någon beräkning av antalet vanartade
sinnesslöa i vårt land icke funnes och att styrelsen ej vore i tillfälle
att anföra några ens approximativa tal härutinnan.

Antalet sådana sinnesslöa borde dock ej sättas alltför lågt, då till denna kategori
måste räknas en hel del personer med antisociala tendenser. Styrelsen kunde ej
heller avgiva ett lämpligt förslag till beräkning av antalet ifrågavarande sinnesslöa.
Ett sätt vore, att en dylik beräkning gjordes i samband med de resor, som provinsialläkare
och extra provinsialläkare jämlikt §§ 70 och 74 i förnyade nådiga stadgan
angående sinnessjuka den 14 juni 1901 vore skyldiga att årligen företaga för tillsyn
av inom deras distrikt befintliga sinnessjuka och sinnesslöa, för vilka sådant ansåges
vara av behovet påkallat, men dels skulle därvid endast de å landsbygden
boende sinnesslöa komma att medtagas i beräkningen, dels skulle också resultatet
av denna icke bliva tillfredsställande, då undersökningen komme att verkställas av
ett stort antal undersökare, bland vilka helt olika uppfattningar angående behovet
av anstaltsvård kunde vara rådande. Möjligen skulle undersökningen kunna inskränkas
till ett mindre antal av dessa sinnesslöa, men även i så fall skulle beräkningen bliva
högst otillförlitlig.

Eu fullständig utredning rörande antalet i riket befintliga sinnesslöa
tillhörande de vanartades kategori samt angående dessa sinnesslöas levnadsomständigheter,
sättet för deras, hittillsvarande omhändertagande,
brottslighetsprocenten bland dem o. s. v. skulle givetvis i och för sig
vara av det största intresse. En sådan utredning skulle enligt de sakkunnigas
förmenande vara ägnad att giva en skarp belysning åt de
missförhållanden ur både den enskilde individens och samhällets synpunkt,
som frånvaron av en organiserad austaltsvård av vanartade sinnesslöa
med lort. Med hänsyn till de av medicinalstyrelsen framhållna svårigheterna
att åstadkomma eu tillfredsställande utredning av ifrågavarande
slag skulle emellertid värdet av denna utredning säkerligen icke komma
att motsvara de^ dryga kostnader, som densamma givetvis skulle komma
att medföra, k ör bedömandet av det totala platsbehovet i särskilda
anstalter för vanartade sinnesslöa vore det i övrigt icke tillfyllest med
en beräkning av antalet sådana sinnesslöa, enär, såsom i det föregående
närmare utvecklats, åtskilliga av de till vuxen ålder komna vanartade

-i

Svårighater
att beräkna
totalantalet
vanartade
sinnesslöa.

46 si

Beräkning av
skolhemmens
omfång.

sinnesslöa — nämligen alla sådana, som icke lämpa sig lör en öppen
anstalt — behöva omhändertagas inom den allmänna sinnessjukvårdens
ram. Det skulle därför bliva nödvändigt .att vid en sådan utredning —
åtminstone vad de äldre beträffar — gorå en fullständig uppdelning av
de vanartade sinnesslöa med hänsyn till beskaffenheten och graden av
deras antisociala tendenser o. s. v.

I detta sammanhang hava de sakkunniga emellertid icke anledning
att ingå på frågan om platsbehovet å anstalter för äldre vanartade sinnesslöa,
då de sakkunniga för närvarande framlägga förslag endast om
upprättande av skolhem för vanartade sinnesslöa barn. För beräkningen
av dessa anstalters omfång finnes möjlighet att med hänsyn till de
intagningsbestämmelser, som i föregående kapitel föreslagits, erhålla fasta

utgångspunkter. .....

I detta avseende har uti de i föregående kapitel omförmälda förslagen
till reglementen för skolhemmen, som av de sakkunniga uppgjorts,
införts bestämmelser, enligt vilka i dessa anstalter få mottagas
endast sådana elever, vilka tidigare varit intagna antingen i vanlig smnesslö-
eller epileptikerskola eller i skyddshem för vanartade barn.
I första hand böra — såsom försvårande för uppfostringsarbetet i de
vanliga sinnesslö- och epileptikerskolorna — intagas sådana därstädes
vårdade elever, vilka egentligen bort såsom olämpliga för samlivet utskrivas
men likväl fått kvarstanna. Vidare kunna till intagning ifrågakomma
åtskilliga av de elever, vilka tidigare utskrivits från sinnesslöoch
epileptikerskolorna på grund av vanart. I båda de nu nämnda
grupperna höra, såsom i det föregående (kap. III) framhållits, inräknas
icke endast de i egentlig mening vanartade utan även de på grund av
abnormt häftigt lynne mest svårhanterliga (de affektlabila) samt sinnesslöa
med rymningstendenser. Slutligen kunna även åtskilliga sadana
skyddshemselever, vilka befunnits på grund av sinnesslöhet icke lämpa
sig för undervisningen i skyddshem, förväntas bliva anmälda till inträde
i skolhemmen för vanartade sinnesslöa.

För att utröna antalet av de platser, som med de sålunda förordade
intagningsbestämmelserna äro behövliga i uppfostringsanstalterna för
vanartade sinnesslöa barn hava de sakkunniga från samtliga smnesslöoch
epileptikerskolor infordrat uppgifter dels rörande antalet elever, vilka
såsom olämpliga för samlivet på grund av vanart, häftigt lynne eller
våldsamhet samt upprepade rymningar lämpligen bort utskrivas från
anstalterna men dock fått kvarstanna, dels och rörande antalet elever,
som under tiden från och med den 1 januari 1913 till och med den 30

juni 1920 av enahanda grunder utskrivits från nämnda anstalter. Rörande
de tidigare än år 1913 utskrivna eleverna hava de sakkunniga
icke ansett erforderligt att infordra några uppgifter, då dessa elever numera
torde hava natt den ålder, att intagning i skolhem i regel icke
bör ifrågakomma.

Resultatet av de sålunda infordrade uppgifterna hava sammanställts
i tablåer, som äro fogade vid detta betänkande (Bil. 6—9).

Vad först beträffar manliga elever, hava de inkomna uppgifterna .skolhemmet
givit vid handen, att i samtliga sinn ess löskolor den 30 juni 1920 vistades Ö''r vanartade
sammanlagt 23 gossar, vilka såsom olämpliga för sumiivet i anstalterna
egentligen bort utskrivas därifrån. I epileptikerskolorna funnos vid
nämnda tidpunkt inga sadana elever. Under perioden den 1 januari
1913—den 30 juni 1920 hade vidare av samma orsak från sinnesslöskolorna
utskrivits 29 och från epileptikerskolorna 11 manliga elever,
av vilka senare de flesta även torde hava varit sinnesslöa*). Medeltalet
utskrivna för ar räknat har alltså under ifrågavarande period varit
omkring 5. Av de sammanlagt 40 elever, vilka under nämnda tidrymd
på grund av olämplighet för samlivet utskrivits, äro 12 födda
före år 1900, 14 under åren 1900—1904 samt 14 efter ingången av år
1905°°). Av dessa torde flertalet av de före år 1905 födda eleverna
höra intagas i arbetshem för vanartade sinnesslöa, då de på grund av
sin ålder i allmänhet icke torde lämpa sig för skolhem. Uteslutet är
emellertid icke, att en och annan av de under perioden 1900—1904
födda lämpligen kan intagas. Av de efter ingången av år 1905 födda
eleverna torde man böra räkna med att ett flertal vid skolhemmets
öppnande eller under den första tiden av dess verksamhet kunna komma
att bliva anmälda till inträde och även befinnas lämpade för intagning.

Det antal elever, som skolhemmet för gossar vid upprättandet bör
vara rustat att mottaga, synes sålunda icke böra sättas lägre än 30,
vilken siffra utgör hela antalet av de i sinnesslöskolorna den 30 juni
1920 intagna elever, vilka på grund av vanart betecknats som olämpliga
för samlivet, ökat med halva antalet av de från sinnesslö- och
epileptikeranstalterna under tiden den 1 januari 1913—den 30 juni 1920
såsom vanartade utskrivna skolelever, vilka äro födda efter ingången av
år 1905.

Y idkommande härefter det antal platser, som bör beräknas för tilloppet
av nya elever under de närmaste åren av anstaltens verksamhet, hava

*) Jfr Bil. 6.

**; Jfr Bil. 7.

de sakkunniga utgått därifrån, att platsantalet vid anstaltens öppnande
så vitt möjligt bör vara så högt, att någon väsentlig ökning av detsamma
icke behöver företagas före genomförandet av lagstiftning om
anstaltsplikt för bildbara sinnesslöa och fallandesjuka. Såsom nyss nämnts
utgjorde medeltalet av från sinnesslö- och epileptikerskolorna årligen
utskrivna vanartade gossar under perioden 1913—30 juni 1920 omkring
5. Med hänsyn därtill, att åtskilliga elever, vilka på grund av
sin vanart vållat stora olägenheter, likväl under nuvarande förhållanden
i brist på lämplig tillflyktsort fått kvarstanna i sinnesslöanstalterna
men att sådant kvarstannande icke vidare torde komma i fråga, sedan
uppfostringsanstalterna för vanartade sinnesslöa blivit upprättade, torde
antalet årligen utskrivna gossar av här avhandlad kategori för framtiden
komma att bliva något större än det hittills varit och icke
böra beräknas lägre än 7 å 8. Å andra sidan komma emellertid, så
snart det föreslagna arbetshemmet för vanartade manliga sinnesslöa
kommit till stånd, eu stor del av skolhemmets äldre elever att efter
hand bliva överflyttade dit. Utgår man ifrån, att detta arbetshem kan
beräknas träda i verksamhet två år efter skolhemmets öppnande samt
att utskrivningen från skolhemmet därefter kan beräknas komma att — i
varje fäll innan lagstiftning om obligatorisk anstaltsvård blivit genomförd
— ungefärligen motsvara tilloppet av nya skolelever, skulle sålunda
antalet platser för de två närmaste årens behov vid skolhemmet för gossar
kunna inskränkas till omkring 15. Hänsyn bör emellertid även tagas därtill,
att anmälningar från skyddshemmen äro att förvänta av åtskilliga därstädes
intagna elever, vilka befunnits sinnesslöa. Då emellertid en del
av dessa elever, därest förslaget om upprättande av ett statens skyddshem
för vissa vanartade gossar blir genomfört, torde komma att bliva omhändertagna
i detta skyddshem, synes man icke behöva beräkna mer än
omkring 10 platser för sinnesslöa skyddshemselever.

På grund av det bär anförda torde sålunda, skolhemmet för vanartade
sinnesslöa gossar vid upprättandet böra beräknas för minst 30
elever, varjämte möjlighet bör finnas att under de närmaste åren av
anstaltens verksamhet mottaga ytterligare omkring 25 elever.

Skolhemmet Vad så beträffar kvinnliga elever, funnos enligt de inhämtade uppgifterf0r
vaicZu,fe na den 30 juni 1920 i sinnesslöskolorna sammanlagt endast 4 kvinnliga
ftici-or. elever, om vilka gällde, att de på grund av vanart voro olämpliga för
samlivet i anstalterna och fördenskull borde utskrivas, och i epileptikerskolorna
allenast 1 kvinnlig elev, med vilken detta var förhållandet.
Antalet under tiden den 1 januari 1913—den 30 juni 1920 av ifrågavarande

orsak utskrivna kvinnliga skolelever uppgick för sinnesslöanstalternas
vidkommande till sammanlagt 10, medan från epileptikerskolorna under
samma period ingen sådan utskrivning förekommit. Orsaken till, att
dessa siffror i jämförelse med motsvarande siffror beträffande de manliga
eleverna äro så låga, är sannolikt att söka i det förhållandet, att
de vanligaste orsakerna till olämplighet för samlivet i fråga om kvinnliga
elever äro dels sexuell opålitlighet, dels abnormt häftigt lynne
(atlektlabilitet) och att opålitlighet i sexuellt avseende i de flesta fall
visar sig först efter pubertetsårens inträde, liksom affektlabiliteten, särskilt
hos kvinnorna, ofta torde framträda starkare omkring denna ålder.

\ ad de utskrivna kvinnliga skolelevernas ålder angår, framgår det
av de inkomna uppgifterna, att av ovannämnda 10 elever, vilka under
perioden 1913—30 juni 1920 utskrivits, 3 äro födda före 1900, 6 under
åren 1900—1904 och 1 år 1905, medan ingen under ifrågavarande tidrymd
utskriven flicka är född efter sistnämnda år. De under perioden
utskrivna kvinnliga skoleleverna hade sålunda i allmänhet vid utskrivningen
uppnått högre ålder än de manliga, vilket även torde låta förklara
sig genom nyss anförda omständigheter med avseende på utskrivningsorsakerna.
En jämförelse med motsvarande siffror beträffande
de kvinnliga arbetshemsdeverna visar också, att antalet sådana elever,
vilka på grund av vanart utskrivits, såväl som antalet kvinnliga arbetshemselever,
vilka av samma orsak lämpligen borde hava utskrivits, är
betydligt större än antalet kvinnliga skolelever av motsvarande grupper:
under tiden 1913 30 juni 1920 hava utskrivits 17 kvinnliga arbets hemselever

och den 30 juni sistnämnda år funnos i anstalterna 8 sådana
elever, vilkas utskrivning på grund av vanart vore önskvärd.

Även om, såsom av det här ovan anförda framgår, flertalet av de
vanartade kvinnliga elever, som under de sistförfluten åtta åren utskrivits
från sinnesslöanstalternas skolhem, sålunda befunnit sig i senare
delen av den egentliga skolåldern eller redan överskridit densamma, torde
likväl hos åtskilliga av dessa elever vanartens beskaffenhet icke lägga
hinder i vägen för intagning i skolhem för sinnesslöa flickor av de vanartades
kategori. I föregående kapitel har framhållits, att sådana kvinnliga
sinnesslöa, vilkas vanart består i sexuell opålitlighet och vilka på
den grund icke lämpligen kunna vistas i anstalter, som äro avsedda
jämväl för sinnesslöa av mankön, likväl i många bill utan olägenhet kunna
vistas tillsammans med i skolhemmet intagna flickor, under förutsätt
ning att skolhemmet kan tillräckligt effektivt isoleras från yttervärlden
1 skolhemmet för vanartade kvinnliga sinnesslöa böra därför vid dess
öppnande kunna intagas — förutom de i sinnesslö- och epileptiker -

skolorna för närvarande intagna elever, vilka såsom olämpliga för samlivet
böra utskrivas därifrån — icke blott en stor del av de kvinnliga
skolelever, som under de sista åtta åren utskrivits såsom vanartade, utan
även åtskilliga av de yngre bland sådana vanartade kvinnliga sinnesslöa,
vilka i egenskap av arbetshemselever vistas i sinnesslöanstalterna
eller under de senaste åren utskrivits därifrån. Slutligen bör även beräknas,
att sinnesslöa kvinnliga skyddshemselever kunna komma att
överflyttas till skolhemmet för vanartade sinnesslöa flickor.

På grund av vad här anförts hava de sakkunniga ansett, att det
antal elever, som skolhemmet för flickor vid öppnandet bör vara berett
att mottaga, icke bör sättas lägre än 15. Vad angår det utrymme,
som bör beräknas för tilloppet av nya elever under de närmast följande
åren efter anstaltens upprättande, torde detta sannolikt kunna anslås
till ungefär samma antal platser.

Såsom av det anförda framgår, synas visserligen de egentliga skoleleverna
i uppfostringsanstalten för vanartade sinnesslöa flickor vid denna
anstalts öppnande komma att utgöra ett mindre antal än de elever,
vilka redan överskridit skolåldern. Detta förhållande torde emellertid
komma att så småningom ändras. I samma mån som anstalten hunnit
komma i full verksamhet och möjlighet för de vanliga sinnesslö- och
epileptikeranstalterna finnes att vid behov verkställa utskrivning av en
vanartad elev, vars vistelse i anstalten är till skada för dennas uppfostringsarbete,
kommer säkerligen skolhemmet för vanartade sinnesslöa
flickor att alltmer tagas i anspråk för uppfostran och vård av egentliga
skolelever. Samtidigt kan, sedan arbetshemmet (öanstalten) för vanartade
kvinnliga sinnesslöa kommit till stånd, utskrivning till detta ske
av äldre elever, vilka för erhållande av en i möjligaste mån fri vård böra
överflyttas till öanstalt, där effektivt avskiljande från samhället är
möjligt utan några anstaltsinbägnader. Framför allt kommer en väsentlig
ökning av platsantalet i skolhem för vanartade sinnesslöa att bliva
erforderlig, sedan skolplikt för bildbara sinnesslöa och fallandesjuka
blivit genomförd och antalet elever i sinnesslö- och epileptikerskolorna
på grund härav blivit väsentligt större än det för närvarande är. En
given förutsättning för genomförande av en sådan skolplikt är självfallet,
att särskilda anstalter finnas för omhändertagande av sådana
sinnesslöa och fallandesjuka, vilka till följd av vanart äro olämpliga
för samlivet i de vanliga sinnesslö- och epileptikeranstalterna och vilka
på denna grund enligt gällande föreskrifter ej få intagas eller behållas
där.

Av dessa skäl har det synts de sakkunniga motiverat att, ehuru

för vanartade kvinnliga sinnesslöa behovet av ett arbetshem för närvarande
tydligen är större än behovet av ett skolhem, redan från början
giva den ifrågavarande anstalten karaktären av uppfostringsanstalt, oaktat
den vid upprättandet kommer att få till stor del mottaga även arbetshemselever.
Givet är emellertid, att vid anstaltens organiserande, vid
anställande av personal o. s. v. hänsyn får tagas till att anstaltens verksamhet
under den första tiden av dess tillvaro kommer att bliva inriktad
väsentligen på praktiskt arbete och endast i mindre grad på teoretisk
undervisning.

Utom de här anförda skälen att redan nu föreslå upprättandet av
ett skolhem för vanartade sinnesslöa flickor må slutligen nämnas även
den särskilda omständigheten, att — såsom nedan skall närmare utvecklas
— möjlighet finnes att för ändamålet disponera en redan befintlig
uppfostringsanstalt, som inom kort blir ledig från den uppgift,
för vilken den hittills använts, och som väl lämpar sig till ett skolhem
för sinnesslöa flickor av här ifrågavarande kategori men däremot icke
utan stora olägenheter skulle kunna användas som anstalt för omhändertagande
av vanartade kvinnliga arbetshemselever i någon större
utsträckning.

Givetvis skulle i fråga om val av plats för de båda skolhemmen
för vanartade sinnesslöa de krav, som, efter vad i det
föregående anförts, böra ställas på anstalter av ifrågavarande slag,
bäst kunna uppfyllas, därest på lämpliga platser nybyggnader bleve
uppförda för anstalternas räkning. Med hänsyn till svårigheterna att
under rådande finansiella förhållanden kunna påräkna de stora anslag,
som för sådant ändamål skulle erfordras, hava de sakkunniga likväl
från början haft uppmärksamheten riktad därpå, att anstalterna inom
kortaste tid skulle kunna komma till stånd, därest möjlighet förefunnes
att för dem disponera över redan befintliga, staten tillhöriga byggnader,
vilka kunde antingen användas i befintligt skick eller också genom smärre
ändringsarbeten och reparationer göras för ändamålet lämpliga. De
sakkunniga äro även i tillfälle att föreslå skolhemmens förläggande till
två redan befintliga anstalter, vilka inom den närmaste framtiden torde
bliva lediga från sina nuvarande uppgifter och vilka efter vissa ändringsarbeten
synas kunna tillfredsställande uppfylla kraven på anstalter för
vanartade sinnesslöa barn.

Vad först beträffar skolhemmet för gossar — vilket, såsom redan
tidigare framhållits, bör vara förenat med jordbruk — har de sak -

Förluggningsortor
för
skolhemmen.

Skolhemmet
för gossar.

kunnigas uppmärksamhet riktats på den provisoriska alkoholistanstalten
vid Salbohed i Västmanlands län. Enligt beslut av 1918 års lagtima
riksdag har statens vårdanstalt för alkoholister, vilken tidigare varit
förlagd till Venngarn i Stockholms län, från och med den 1 augusti
1918 provisoriskt flyttats till Salbohed — därvid staten inlöst samtliga
vid anstalten då befintliga, föreningen Flöda kolonier tillhöriga inventarier
— under det att Venngarn tagits i bruk såsom uppfostringsanstalt
för minderåriga manliga förbrytare. Då emellertid Salbohed
befunnits i vissa avseenden mindre tillfredsställande såsom förläggningsort
för en alkoholistanstalt, har Kungl. Maj:t anbefallt uppgörande av
förslag till ny sådan anstalt. Enligt vad de sakkunniga inhämtat har
emellertid socialstyrelsen i egenskap av uppsiktsmyndighet över alkoholistvården
samt styrelsen för statens vårdanstalt för alkoholister till Kungl.
Maj:t ingivit framställning, att alkoholistanstalten vid Salbohed skulle,
i avvaktan på tillkomsten av ny sådan anstalt, provisoriskt återflyttas
till Venngarn, därest Venngarn till följd av ungdomsbrottslighetens
minskning icke längre behövde tagas i anspråk såsom tvångsuppfostringsanstalt.
Vare sig förslaget om återflyttning till Venngarn skulle
komma att realiseras eller alkoholistanstaltens flyttning från Salbohed
skulle ske först efter upprättandet av helt ny alkoholistanstalt torde
sålunda de byggnader vid Salbohed, som för närvarande äro upplåtna
åt alkoholistanstalten, efter längre eller kortare tid komma att bliva
tillgängliga för annat ändamål.

För att utröna möjligheten av att till Salbohed förlägga ett statens
skolhem för vanartade sinnesslöa gossar hava de sakkunniga avlagt besök
vid anstalten. I fråga om anstaltens belägenhet, de till densamma
hörande byggnaderna in. in. må här intagas följande redogörelse, hämtad
ur medicinalstyrelsens underdåniga utlåtande den 10 februari 1920 angående
betänkande och förslag rörande anordnande av ny statsanstalt
för vård av manliga alkoholister:1)

»Salbohed, som förut använts såsom lägerplats av Västmanlands regemente, är
belägen i Väster Färnebo socken av Västmanlands län, 18 kilometer från Sala, som
är närmaste järnvägsstation. Enligt lämnade uppgifter består egendomen förutom av
skog av omkring 100 tunnland odlad jord och omkring 100 tunnland odlingsbar jord,
varav någon del på sista tiden uppodlats. Totalarealen av området utgör omkring 350
tunnland. Platsen, som tillhör staten, uppläts år 1916 av arméförvaltningen till före -

’) En närmare beskrivning av Salbohed finnes intagen i betänkande, avgivet av de för
utredning av frågan om stats&tgärder för alkoholistvård jämlikt nådigt bemyndigande den 12
september 1913 tillkallade kommitterade (sid. 30 och 31). I övrigt må, hänvisas till propositionen
nr 338 till 1918 års lagtima riksdag.

ningen Flodakolonier, och genom riksdagens beslut år 1918 har den statliga alkoholistvården
blivit förlagd till Salbohed.

Anstalten utgöres för närvarande av följande byggnader:

1) den s. k. intendentsbostaden, en mycket gammal byggnad av timmer i en
våning med inredd vind, enligt uppgift uppförd år 1818. Den användes för närvarande
såsom expeditionslokal och till bostad för koloniens förståndare och en del
funktionärer samt innehåller 16 rum, därav två utan eldstäder. Rummen uppvärmas
huvudsakligen med kakelugnar. Byggnaden synes vara i gott stånd med i huvudsak
tillfredställande inredning;

2) sjukhusbyggnaden, uppförd år 1893, av liggande timmer i två våningar med
inredd vind; för närvarande är den begagnad till logementsbostäder för alkoholisterna
och inrymmer dessutom kök med handkammare, matrum och rum för betjäning.
Byggnaden uppvärmes med kakelugnar. Köksavdelningen och severingsrummet äro
rätt otillfredsställande, och byggnaden torde för övrigt tarva åtskilliga reparationer;

3) en barackbvggnad, ett envåningshus av timmer med oinredd vind, 36 meter
långt och 16 meter brett. Byggnaden innehåller diverse sovrum, vaktrum, verkstadsrum
och en isoleringsavdelning samt uppvärmes huvudsakligen med kaminer; dock
att uti isoleringsavdelningen finnes en värmeledningsanordning. Virket i byggnaden
är gott men inredningen otillfredsställande. Vinden synes med hänsyn till takkonstruktionen
vara synnerligen svår att utnyttja.

Av övriga på platsen befintliga byggnader är ett bad- och tvätthus i mycket
dåligt skick och torde detsamma därför ej kunna användas. En magasinsbyggnad är
däremot i synbarligen gott skick. En ladugård har nyligen blivit reparerad, men
har knappt något större värde. Undergrund har emellertid lagts för en ny ladugårdsbyggnad
med tillhörande stall och loge. Dessutom finnas några mindre, i dåligt
skick varande bostadshus för befattningshavare.

Ägofiguren utgöres av en rektangel i övre, östra delen begränsad av landsvägen
mellan Västerås och Krylbo. Denna landsväg skär området i dess sydöstra hörn.
På det avskurna hörnet ligga de härovan under 1) och 2) beskrivna bostadshusen.
Avstånden mellan intendentsbostaden och sjukhusbyggnaden är omkring 550 meter
och mellan förstnämnda hus och barackbyggnaden 350. Jordbruksbyggnaderna ligga
omkring 1,200 meter från intendentsbostaden.

Anstalten är helt i saknad av ledningar för vatten och avlopp. Vatten hämtas
från i närheten liggande brunnar, som ansågos giva vatten i tillräcklig mängd.

Anstalten upplyses medelst fotogen, men kraft från Älvkarleby finnes dock i
trakten, så att densamma utan större svårigheter kan elektrifieras. Någon värmeledning
finnes icke, ej heller badanordningar eller lokaler för tvätt och dylikt.»

Såsom av ovan intagna redogörelse framgår, äro visserligen de vid
Salbohed belintliga byggnaderna uti några avseenden i ett mindre tillfredsställande
skick. Med vissa ändringsarbeten och reparationer synas
de likväl kunna göras fullt användbara för här ifrågavarande ändamål.
En viss olägenhet ligger i det jämförelsevis stora avståndet mellan
själva anstaltsbyggnaden (förutvarande sjukhuset) och intendentsbostaden,
vilken fortfarande torde böra användas till administration! okaler samt
bostäder för föreståndare och viss övrig personal. Detta avstånd utgör
nämligen något över 500 meter. I jämförelse med de fördelar i åtskilliga

JG 21

;'')8

andra avseenden, framför allt ur ekonomisk synpunkt, som uppfostringsanstaltens
förläggande till Salbohed skulle innebära, har dock nämnda
olägenhet icke ansetts böra utgöra något hinder för val av denna förläggningsort.

Vad utrymmet vid anstalten beträffar, kan i anstaltsbyggnaden
genom vissa ändringsarbeten beredas plats för 30 elever. I barackbyggnaden
kunna inläggas omkring 25 elever. I de nu befintliga byggnaderna
kan sålunda beredas det antal platser, som vid skolhemmets
öppnande och under de närmaste åren av dess verksamhet beräknats
vara behövliga. I övrigt finnes fullt tillräckligt område för uppförande
i de nuvarande byggnadernas närhet av de anstaltsbyggnader, som
framdeles kunna bliva behövliga för utökning av platsantalet. Sådan
utökning bör lämpligen ske genom uppförande av smärre paviljonger,
vilka böra förläggas mellan den nuvarande anstaltsbyggnaden och intendentsbostaden.
Härigenom kan den nyss berörda olägenheten i
administrationsbyggnadens avstånd från själva anstaltsbyggnaden minskas
i samma mån som anstalten utvidgas. När sådan utvidgning på grund
av elevantalets ökning blir nödvändig, kan lämpligen barackbyggnaden
anordnas såsom bostad åt sådana äldre elever, som komma att i egenskap
av arbetshemselever behållas vid anstalten. Barackbyggnadens läge
omkring 250 meter sydväst om själva anstaltsbyggnaden och på motsatta
sidan om den förut omnämnda landsvägen är för en sådan anordning
synnerligen fördelaktig, då härigenom skolhem och arbetshem komma på
lämpligt avstånd från varandra.

Bostäder finnas såväl för den anstaltspersonal, vilken erfordras vid
skolhemmets öppnande, som för jordbrukets personal. I befintliga byggnader
kan dessutom beredas bostäder åt den anstaltspersonal, som under
de närmaste åren av skolhemmets verksamhet kan beräknas ytterligare
bliva erforderlig.

Egendomens jordområde, vilket enligt uppgift av alkoholistanstaltens
föreståndare för närvarande uppgår till omkring 60 hektar odlad jord och
cirka 40 hektar odlingsbar mark, är fullt tillräckligt för att bereda de i anstalten
intagna eleverna tillfälle till jordbruksarbete i lämplig omfattning.

Då sålunda Salbohed synes kunna efter vissa ändringsarbeten med
fördel användas såsom förläggningsort för ett skolhem för vanartade
sinnesslöa gossar, hava de sakkunniga, med hänsyn till de dryga utgifter,
uppförandet av en helt ny anstalt skulle medföra, och i betraktande
av de kostnader, staten redan nedlagt på Salbohedsanstalten,
enat sig om att föreslå ifrågavarande skolhems förläggande dit.

Med avseende på val av plats för skolhemmet för vanartade
sinnesslöa flickor vilja de sakkunniga erinra, hurusom 1914 års senare
riksdag, i samband med beviljande av anslag för uppförande av en
statsanstalt för vården av blinda med komplicerat lyte — vilken anstalt
skulle ersätta den hittills med Drottning Sofias stiftelse förenade vårdanstalten
i Vänersborg för blinda dövstumma och blinda sinnesslöa
m. fl. — i enlighet med Kungl. Maj:ts därom gjorda förslag bemyndigade
Kungl. Maj:t att vid den tid, då den föreslagna statsanstalten
trädde i verksamhet, för statsverkets räkning övertaga Drottning
Sofias stiftelse och den till denna stiftelse knutna vårdanstaltens
dåvarande tillgångar.

Uppförandet av berörda statsanstalt för blinda med komplicerat lyte
har på grund av kristidens inträdande måst uppskjutas men bär numera,
efter av statsmakterna år 1919 fattat beslut, påbörjats och byggnaderna
beräknas, enligt vad de sakkunniga inhämtat, kunna vara färdiga att
tagas i bruk under loppet av år 1922. De byggnader i Vänersborg,
som för närvarande tillhöra den med förutnämnda stiftelse förenade
vårdanstalten, nämligen anstaltens skolhem med därtill hörande uthusbyggnader,
komma då att bliva tillgängliga för något statens ändamål.

Enligt vad de sakkunniga genom besök på platsen förvissat sig
om, torde de byggnader, vilka sålunda, sedan den förutnämnda blindanstalten
trätt i verksamhet, komma att övergå i statens ägo, väl lämpa
sig att efter vissa ändrings- och reparationsarbeten in. m. användas till
ett skolhem för vanartade sinnesslöa flickor, under förutsättning att hela
det till anstalten hörande området, vilket uppgår till omkring 15,000
kvadratmeter, blir på lämpligt sätt inhägnat.

Anstalten är belägen i utkanten av staden Vänersborg, skild från
de bebyggda stadsdelarna genom järnvägen och dövstumskolans tomt.
Då härtill kommer, att möjlighet torde förefinnas för ytterligare utvidgning
av området, som delvis begränsas av staten'' tillhörig mark,
synes läget icke utgöra hinder för skolhemmets förläggande hit. Skolhemmet
kan mottaga omkring 40 elever och plats finnes för uppförande
av de nybyggnader, som i en framtid eventuellt kunna bliva
behövliga. Erforderliga arbetslokaler för olika slag av kvinnlig slöjd
finnas, och tillfälle till trädgårdsarbete på skolhemmets område kan beredas.
Bostäder för anstaltens personal finnas eller kunna anordnas
inom skolhemsbyggnaden.

Vid båda de anstalter, som enligt de sakkunnigas ovan framställda
förslag skulle användas såsom förläggningsplatser för skolhem för van -

Skolhemmet
för flickor.

Inventarier
övertagas från
anstalterna å

f)0

Saibohed och
i Vänersborg.

artade sinnesslöa, tinnas för närvarande åtskilliga inventarier, som med
fördel kunna användas för skolhemmens behov och vilkas bibehållande
vid anstalterna sålunda skulle komma att väsentligen nedbringa engångskostnaderna
för anstalternas upprättande. Vad statens alkoholistanstalt
beträflar, torde väl denna anstalt, om den återflyttas till Venngarn,
komma att övertaga de inventarier, som för närvarande finnas därstädes.
Skulle åter alkoholistanstaltens förflyttning från Salbohed ske först sedan
helt ny anstalt för den statliga alkoholistvården upprättats, torde det
vara mest ändamålsenligt att denna anstalt förses med nya, för densamma
avpassade inventarier. Detta senare gäller givetvis även den
blivande statsanstalten för blinda med komplicerat lyte, vilken inflyttar
i nyuppförda byggnader. Lämpligast synes därför vara, att de inventarier,
som för närvarande finnas såväl vid Salbohedsanstalten som i
skolhemmet för blinda dövstumma och blinda sinnesslöa m. fl. i Vänersborg,
få, i den mån de äro behövliga, övertagas av de utav de sakkunniga
föreslagna skolhemmen. Framställning om åtgärder i sådant
syfte har av de sakkunniga den 1 november 1920 gjorts hos statsrådet
och chefen för socialdepartementet.

Skolhemmens I detta sammanhang synes lämpligen böra upptagas frågan om den
personal, personal, som erfordras vid ifrågavarande uppfostringsanstalter med det
omfång, som anstalterna ovau föreslagits att erhålla vid öppnandet,
d. v. s. med ett elevantal av 30 i skolhemmet för gossar och 15 i skolhemmet
för flickor.

Skolhemmet Vad skolhemmet för gossar beträffar, bör vid detsamma först och

f»r po tsar. främst vara anställd en manlig föreståndare. Med befattningen bör vara
förenad chefskapet ej blott över anstalten utan även över förvaltningen
av den till densamma hörande egendomen.

Vid beräknandet av lärarpersonalens antal är att märka, att, när
fråga är om sinnesslöa, det antal elever, som kommer på varje undervisningsavdelning,
måste sättas relativt lågt. Flera elever än 15 böra
sålunda icke beräknas i varje avdelning. Med hänsyn till vad i föregående
kapitel anförts rörande förhållandet mellan teoretisk och praktisk undervisning
vid skolhemmen för vanartade samt i betraktande av att föreståndaren,
såsom i föregående kapitel nämnts, bör äga viss undervisningsskyldigliet,
torde det likväl icke vara erforderligt att till eu
början vid skolhemmet anställa mer än eu lärare i teoretiska ämnen.
Denne lärare bör då lämpligen vara manlig. När behov av ytterligare
lärarkraft för den teoretiska undervisningen kan komma att göra sig

gällande — något som torde böra beräknas redan från ingången av år
1923 — kan enligt de sakkunnigas mening anställas även en lärarinna.

I fråga om lämpligheten av att vid en uppfostringsanstalt för vanartade
gossar anlita kvinnlig lärarkraft kunna de sakkunniga åberopa den goda
erfarenhet, som i detta hänseende vunnits vid åkerbrukskolonien Hall,
där kvinnlig- lärare länge varit anställd.

Förutom lärare i teoretiska ämnen erfordras emellertid lärare eller
rättare arbetsledare i praktiska ämnen och praktiskt arbete. För dessa
befattningar torde icke böra fordras någon lärarutbildning Titan synes
det i stället önskvärt att för desamma erhålla yrkesmän med så allsidig
praktisk erfarenhet och färdighet som möjligt. Med den föreslagna benämningen
arbetsledare hava de sakkunniga velat angiva dessa befattningshavares
ställning såsom icke i egentlig mening undervisare utan i
främsta rummet ledare av elevernas praktiska arbeten. Arbetsledarnas
antal synes vid anstaltens öppnande kunna inskränkas till två. Av dessa
bör den ene vara kunnig i hantverk, framför allt i snickeri- och skomakeriarbeten,
medan den andre erfordras såsom ledare av elevernas
jordbruksarbete. Då den sistnämnde befattningshavaren anställes icke
för jordegendomens behov utan såsom handledare i det i anstaltens uppfostriugsverksamhet
ingående jordbruksarbetet, bör han givetvis avlönas
icke å jordbrukets utan å anstaltens stat. Självfallet är emellertid, att
även den å jordbrukets stat avlönade personalen kommer att i stor utsträckning
tagas i anspråk vid ledningen och tillsynen av elevernas jordbruksarbeten,
framför allt de elevers, vilka såsom mera försigkomna
kunna anförtros jämförelsevis krävande uppgifter, såsom att biträda vid
djurens skötsel o. s. v.

Utom den personal, som sålunda erfordras för anstaltens uppfostringsverksamhet,
kräves viss ekonomipersonal. För hushållsgöromålen behöves
en husmoder. Denna bör hava överinseende över det husliga arbetet
i sin helhet och svara för utspisningen vid anstalten, verkställa inköp
för hushållets räkning, omhänderhava linneförrådet o. s. v. och för övrigt
själv deltaga i alla förefallande hushållsgöromål. Hon bör dessutom
med biträde av den övriga kvinnliga personalen svara för behövliga
lagningar av elevernas kläder m. in. Husmodern torde vid sin sida
behöva dels ett biträde för köksgöromälen, dels också ett biträde för tvätt
och bak. Städnings- och rengöringsarbetena i anstalten böra huvudsakligen
skötas av eleverna själva under ekonomipersonalens kontroll och
tillsyn. För övrigt böra eleverna i så stor utsträckning som möjligt
biträda vid utförandet av de husliga göromålen i allmänhet. Med hän -

Skolhemmet
för flickor.

syn härtill synes någon ekonomipersonal utöver den nu nämnda tills
vidare icke behöva anställas.

Icke heller har det ansetts erforderligt att vid anstaltens öppnande
anställa någon särskild beiättningshavare för tillsyn över eleverna under
fritiderna, utan får denna tillsyn tillsvidare fördelas mellan anstaltspersonalen
i sin helhet. På grund av elevmaterialets beskaffenhet och särskilt
med hänsyn till eldfaran vid anstalten, vars byggnader äro uppförda
av trä, torde däremot oundgängligen krävas en fast anställd nattvakt.
I övrigt bör en av arbetsledarna, som beräknas vara ogift, hava
sin bostad i anstaltsbyggnaden och sålunda nattetid vara tillstädes i
densamma.

Den nu föreslagna anstaltspersonalen avses, såsom ovan är nämnt,
för ett elevantal av 30 eller det antal, som kan inrymmas i den egentliga
anstaltsbyggnaden. I den mån de i barackbyggnaden förefintliga
reservplatserna behöva tagas i anspråk, erfordras givetvis en ökning av
såväl lärarpersonalen som övrig anstaltspersonal.

För jordbruket torde komma att behövas, förutom en befallningsman,
som bör hava den närmaste ledningen av jordbrukets skötsel, en
fördräng och två kördrängar, en ladugårdskarl samt en stalldräng. Denne
senare bör tillika tjänstgöra som anstaltens kusk eller, om bil framdeles
kommer att anskaffas, som dess chaufför.

Vid skolhemmet för flickor bör, såsom förut framhållits, föreståndarbefattningen
beklädas med kvinnlig innehavare. Vid denna anstalt böra
vidare icke anställas manliga lärare utan endast lärarinnor. Under anstaltens
första verksamhetsår torde den teoretiska undervisningen kunna
handhavas av föreståndarinnan ensam, varför någon särskild lärarinna i
teoretiska ämnen tills vidare icke torde behöva beräknas. För undervisningen
i praktiska ämnen erfordras däremot en lärarinna, som bör hava
utbildning i olika slag av kvinnligt handarbete.

Vad ekonomipersonalen angår, torde vid skolhemmet för flickor
någon husmoder icke vara behövlig, då föreståndarinnan där själv bör
omhänderhava anstaltens förråd och utöva tillsynen över det husliga
arbetet i sin helhet. För hushållsgöromålens skötande torde därför —
med hänsyn till att de i skolhemmet intagna elevernas arbetskraft givetvis
bör i så stor utsträckning som möjligt tagas i anspråk för dessa
göromål — endast behöva anställas en kokei\ska samt ett biträde för
köksgöromål, tvätt och bak. Dessutom lärer emellertid erfordras en
sköterska, som särskilt har till uppgift att öva tillsyn över eleverna under

de fritider, som de tillbringa i dagrummet eller på anstaltens inhägnade
område, ävensom att leda eleverna vid utförandet av städnings- och rengöringsarbetet,
men vilken dessutom bör svara för lagningar av elevernas
kläder samt verkställa övriga sömnadsarbeten.

Utom den nu nämnda kvinnliga personalen torde emellertid vid
anstalten även böra i egenskap av vaktmästare anställas en manlig arbetskraft.
Utom för de egentliga vaktmästargöromålen behöves denne befattningshavare
för skötseln av värmeledningen, utförande av nödiga trädgårdsarbeten
m. m. Om möjligt bör det tillses, att den person, som
utses för ifrågavarande befattning, även är kunnig i snickeriarbete, så
att tillfällig arbetskraft för smärre reparationsarbeten i skolhemmets lokaler
och av dess materiell icke behöver anlitas, önskvärt är även
att vaktmästaren har någon erfarenhet i skomakaryrket, så att han i
mån av tid kan utföra lagningar av elevernas skodon.

Den personal, som nu föreslagits för skolhemmet för flickor, är
beräknad såsom minimipersonal för ett elevantal av 15. Utökning av
såväl lärarpersonal som övrig personal vid anstalten måste naturligen
företagas i samma mån som elevantalet växer.

iSaiboheds anstalten.

VJ. Kostnadsfrågor.

Kostnaderna för upprättandet av här avhandlade skolhem gruppera
sig naturligen på tre huvudpunkter, nämligen

a) reparations- och ändringsarbeten m. m. vid de anstalter, dit skolhemmen
skola förläggas;

b) anskaffande av vissa behövliga inventarier; samt

c) anstalternas årliga underhåll och drift.

A. Engångskostnader för ändrings- och reparationsarbeten m. m.

Såväl vid Salbohedsanstalten som vid skolhemmet i Vänersborg
äro, såsom förut omnämnts, vissa ändrings- och reparationsarbeten m. m.
behövliga för dessa anstalters användande till av de sakkunniga föreslaget
ändamål. Då de sakkunniga nu gå att i korthet redogöra för de
viktigaste bland dessa arbeten, har det synts nödvändigt att i samband
därmed lämna eu kortfattad redogörelse dels för befintliga byggnaders
nuvarande användning, dels ock för det sätt, varpå de sakkunniga tänkt
sig det framtida utnyttjandet av de vid anstalterna förefintliga utrymmena.

Vad då först beträffar Salbohedsanstalten, innehåller den nuvarande
egentliga anstaltsbyggnaden (den förutvarande lägerplatsens sjukhus) i
bottenvåningen, förutom eu större veranda samt tambur, kök med serveringsrum,
förrådsrum, en större matsal, ett matram för personal samt
ett expeditionsrum för husfadern vid alkoholistanstalten. I våningen en
trappa upp finnas två bostadsram för husfadern och två bostadsrum för
husmodern vid alkoholistanstalten. V idare finnas här en sovsal med 7
platser samt ett bostadsram för kvinnlig tjänstepersonal. Genom våningens
mitt löper en korridor, som genom en vägg är delad i två avdelningar.
Till den mindre av dessa, vilken är belägen mellan husmoderns och
tjänstepersonalens bostadsrum, leder eu trappa från köksförstugan. I
våningen två trappor upp äro belägna tre sovsalar, ett rum för vårdare
samt tre förrådsrum.

Beträffande rummens användning för det föreslagna skolhemmets
behov och därav föranledda förändringar i byggnaden är följande att anföra.

För erhållande av större utrymme inbygges såväl verandan som den
på densamma vilande balkongen. I bottenvåningen vinnes genom sammanslagning
av den sålunda inbyggda verandan med tamburen ett större
dag- och lekrum. Till ersättning för tamburen inredes i stället det närmast
intill verandan liggande matrummet till kapprum med särskild ingång.
Dörren mellan detta rum och köksförstugan igensättes. Matsal
för personalen anordnas i det hittillsvarande förrådsrummet. Genom
avbalkning av köksförstugan vinnes ett nytt förrådsrum under trappan
till andra våningen. Husfaderns expeditionsrum inredes till klassrum
med materialskåp.

Ett andra klassrum erhålles i andra våningen genom balkongens
inbyggande. Mellan detta rum och det ena av husmoderns rum upptages
en dörr. Denna dubblett avses fortfarande för husmoderns räkning.
Till syrum användes utrymmet mellan dessa rum och tjänstepersonalens
rum, vilket senare fortfarande avses för samma ändamål och
i vilket inredas garderober. Väggen mellan husfaderns två rum borttages,
varigenom en sovsal för 5 elever erhålles. I våningen kan sålunda
beredas sovplatser för sammanlagt 12 elever.

I övrigt anordnas i denna våning en trappa, som från yttre ändan
av korridoren leder upp till tredje våningen. Denna trappa måste med
hänsyn till eldfaran anses erforderlig för att möjliggöra ett hastigt utrymmande
av huset vid eventuell eldsvåda.

I våningen två trappor upp vidtages, förutom anordnandet av den
nyssnämnda reservtrappan samt utbyggande av en balkong, ingen annan
ändring än sammanslagning av ett sovrum med ett intill detsamma
liggande förrådsrum, varigenom * utökning i antalet sovplatser vinnes.
I denna våning erhållas härigenom 18 sovplatser.

Genom de här omnämnda ändringsarbetena beredes alltså möjlighet
att i anstalts byggnaden inlägga 30 elever.

En nödvändig anordning är vidare, att det område närmast omkring
anstaltsbyggnaden, som skall användas till lekplan för eleverna, inhägnas
med ett stängsel, för att icke eleverna under fritider från undervisningen
och det praktiska arbetet skola behöva underkastas särskild vakt, vilket
skulle föranleda ökning av anstaltens personal. Detta stängsel, som
bör uppföras av järntråd med täta maskor, torde till förekommande av
rymningar icke böra göras lägre än omkring 2 meter.

Vad beträffar barackbyggnaden innehåller denna i nordvästra ändan
5 isoleringsrum, ett badrum samt 2 arbetsrum, avsedda för isolerade

46 21

patienter. I byggnadens mitt finnas dels en större vagnbod och en
snickarverkstad, dels ock 2 större sovsalar. I sydöstra ändan ligga,
förutom en stor tambur, en skräddarverkstad samt 3 bostadsrum.

I isoleringsavdelningen bibehållas 4 rum oförändrade för att användas
dels såsom sjukrum, dels för inläggande av sådana elever, vilka om
nätterna behöva isoleras från övriga elever, dels ock för sänglägesbehandling
i disciplinärt syfte. Det femte isoleringsrummet apteras till
badrum för eleverna, medan det för närvarande befintliga badrummet
avses för personalens räkning. Rymligt avklädningsrum erhålles i ett
utanför elevernas badrum beläget arbetsrum, där uppvärmningsapparat
är placerad. Arbetsrummet intill de tre isoleringsrummen i norra hörnet
av byggnaden bibehålies oförändrat såsom arbetslokal för sådana elever,
som eventuellt under vissa tider måste hållas isolerade även under dagen.
Till snickarverkstaden, vilken i övrigt bibehålies oförändrad, upptages
från byggnadens sydvästra långsida en ny ingång för bekvämare inoch
utforsling av arbetsmaterial och arbetsprodukter. Den förutvarande
ingången å motsatta sidan bibehålies, men den härifrån till vinden ledande
trappan flyttas något längre åt nordväst till det rum, som hittills använts
som vagnbod. En mindre del av detta rum avskiljes i samband härmed
till förstuga, medan återstoden inredes till bakstuga samt förrådsrum.

De två sovsalarna, av vilka vardera rymmer omkring 10 platser,
bibehållas oförändrade för att användas i den mån elevantalet vid anstalten
kommer att överstiga det trettiotal, för vilket plats finnes i själva
anstaltsbyggnaden. Dessa rum avses, såsom tidigare antytts, i första
hand för de äldre skoleleverna och för sådana, som eventuellt komma
att kvarstanna i egenskap av arbetshemselever.

I byggnadens sydöstra ända anordnas dels ett bostadsrum för en
ogift arbetsledare, dels en bostad om två rum och kök för en gift sådan.
Den hittillsvarande tamburen uppdelas därvid i två, varjämte vindfång
anordnas. Erforderligt antal garderober samt skafferi inredas.

Vad den s. k. intendentsbostaden angår, innehåller denna byggnad
för närvarande på nedre botten bostad om 4 rum och kök för alkoholistanstaltens
föreståndare. Ett av dessa rum är beläget på södra sidan av
en genom våningen gående korridor. På sistnämnda sida av denna
finnas vidare 3 expeditionsrum.

I vindsvåningen äro inredda en lägenhet om 3 rum och kök, som disponeras
av alkoholistanstaltens assistent, samt ett gästrum och ett till föreståndarbostaden
hörande tjänarinnerum. Dessutom finnas här 4 förrådsrum.

I nedre våningen avses de på korridorens norra sida belägna rum -

men till bostad åt anstaltens föreståndare, som även får disponera tjänarinnemmmet
i vindsvåningen. Av expeditionsrummen äro två avsedda
att fortfarande användas för expeditionen, medan det tredje jämte det för
närvarande till föreståndarens bostad hörande rummet på korridorens södra
sida inredes till dubblett för eu ogift lärare. Vissa härav föranledda
tambur- och garderobsanordningar vidtagas, varjämte vindfång inbygges.

I vindsvåningen upplåtes assistentlägenheten till bostad för en gift
lärare. Tjänarinnerum till denna bostad erhålles därigenom, att det intill
köket liggande förrådsrummet utvidgas genom flyttning av en vägg.
Ett nytt rum inredes, avsett för en lärarinna. Gästrummet bibehålies
för sitt hittillsvarande ändamål. Kakelugnar uppsättas i sistnämnda
båda rum, varjämte en befintlig värmeledning utökas med ett nytt värmeelement.
Erforderliga garderober anordnas.

Genom de nu föreslagna förändringarna i intendentsbyggnaden
kunna bostäder beredas ej blott åt den lärare, som kräves vid anstaltens
öppnande, utan även åt den lärarpersonal, som bliver erforderlig, när de vid
anstalten befintliga reservutrymmena komma att tagas i anspråk.

I anstaltsbyggnaden, baracken och intendentsbyggnaden erfordras
åtskilliga mindre reparationsarbeten, såsom omflyttningar, justeringar,
puts- och lagningsarbeten m. m., vilka arbeten äro upptagna i nedan
omförmälda konstnadsförslag.

Den vid anstalten befintliga tvättstugubyggnacLen är, såsom framgår
av den i föregående kapitel intagna redogörelsen, i ett mycket dåligt
skick och har under de senaste åren ej kunnat användas. Denna sättes
i stånd och inom densamma anordnas, förutom tvättstuga, även mangeloch
strykrum jämte ett förrådsrum.

Bostad för befallningsmannen vid egendomen är för närvarande
under inredning i en byggnad, som hittills använts såsom kyrksal, och
kommer sålunda vid skolhemmets öppnande att finnas färdig. Å de
inom anstaltens område belägna hus, vilka aA^ses till bostäder åt fördräng,
nattvakt och ladugårdskarl, samt å trenne utom anstaltsområdet
belägna, anstalten tillhöriga bostadshus, vilka erfordras för jordbrukspersonal,
äro vissa reparationsarbeten behövliga. Detsamma gäller
även en till egendomen hörande smedja samt mindre uthus.

Ritningar och förslag till de erforderliga ändrings- och reparationsarbetena
hava på uppdrag av och i samråd med de sakkunniga uppgjorts
av arkitekten David Lundegårdh. Kostnadsförslag för arbetenas utfö -

Kostnadsför slag.

Elektrifiering.

rande har upprättats av ingenjören Hans Lindblad. Ritningarna och
kostnadsförslaget hava av de sakkunniga överlämnats till socialdepartementet.

Kostnadsförslaget visar följande slutsummor för:

Anstalten ..............................................................................

Baracken ....................................................................................

Föreståndarbostaden (intendentsbostaden).......................

Tvättstugan ............................................................................

Fördrängens, nattvaktens och ladugårdskarlens bostäder

jämte smedja och mindre uthus.................................

Utom anstaltsområdet belägna 3 st. bostadshus, tillhöriga
anstalten ..................................................................

kronor 19,500: —
» 16,000: —

» 7,000: —

» 4,500: —

» 4,000: —

» 3,000: —

Summa kronor 54,000: —

I det under »Anstalten» upptagna beloppet ingår den beräknade
kostnaden för stängslets uppförande med ett belopp av 5,000 kronor.

Såsom framgår av den i föregående kapitel intagna redogörelsen
beträffande Salbohed, upplyses anstalten för närvarande med fotogen.
Förslag om anstaltens elektrifiering har emellertid väckts och, enligt vad
de sakkunniga inhämtat, har styrelsen för alkoholistanstalten redan under
år 1920 beslutat att ingiva underdånig framställning om anslag för
ändamålet. På grund härav medtogs i den preliminära beräkning av
kostnaderna för upprättande av uppfostringsanstalter för vanartade
sinnesslöa, som av de sakkunniga med skrivelse den 11 november 1920
överlämnades till statsrådet och chefen för socialdepartementet, icke något
belopp för elektrifiering. Enligt vad de sakkunniga erfarit, har emellertid
den beslutade framställningen från alkoholistanstaltens styrelse ännu
ej ingivits. Anordnande av elektriskt ljus vid anstalten synes, med hänsyn
till elevmaterialets beskaffenhet och i betraktande av att byggnaderna
äro uppförda av trä, oundgängligen nödvändigt. Därest icke
elektrifiering kommer att företagas redan innan alkoholistanstalten
flyttas från Salbohed, torde därför anslag för detta ändamål böra beräknas
i samband med uppfostringsanstaltens upprättande. Kostnaderna
för elektrifieringen hava av de sakkunniga på grundvalen av vissa av
alkoholistanstaltens föreståndare införskaffade anbud och efter samråd med
en representant för allmänna svenska elektriska aktiebolaget beräknats
uppgå till sammanlagt omkring 12,000 kronor.

Yad så beträffar skolhemmet i Vänersborg, utgöras de byggnader,
som tillhöra Drottning Sofias stiftelse, av själva skolhemsbyggnaden, en
tvättstuga samt ett par mindre uthusbyggnader.

Skolhemsbyggnaden är uppförd i två våningar. Den nedre innehåller
kök med serverings- och diskrum samt förrådsrum, matsalar för elever och
personal, sovrum för eleverna, bostadsrum för husmoder och för tjänstepersonal
samt expeditionsrum. I övre våningen finnas 4 klassrum, en större
och en mindre slöjdsal, dagrum och samlingssal samt 3 lärarinnerum.
I vindsvåningen finnas, förutom en stor öppen vind, 4 lärarinnerum.

Av de omändringar, som föreslås i skolhemsbyggnaden, må här
nämnas delning av ett av de fyra klassrummen, varigenom en dubblett
erhålles till bostad åt anstaltens föreståndarinna, samt därav föranledda
arbeten, såsom upphuggande av nytt fönster, anordnande av tambur och
garderob o. s. v. Föreståndarinnebostad inom byggnaden har hittills
saknats. Då endast två klassrum komma att erfordras för den blivande
anstaltens behov, anordnas ett av dessa såsom slöjdrum, medan en av
de hittillsvarande slöjdsalarna omändras till stryk- och mangelrum, som
för närvarande saknas. I övrigt omfatta de behövliga reparationsarbetena,
förutom utvändigt lagnings- och målningsarbeten, huvudsakligen
smärre reparationer i de flesta av byggnadens rum: justering av dörrar
och fönster, målning och ny tapetsering m. m. I vissa rum insättes
väggpanel, i klassrummen utökas antalet ljuspunkter o. s. v. Vissa
förbättringar av de sanitära anordningarna företagas.

Redan i föregående kapitel har framhållits, att hela anstaltsområdets
inhägnande med ett stängsel är en nödvändig förutsättning för
skolhemmets användande som uppfostringsanstalt för vanartade sinnesslöa
flickor. Detta stängsel bör vara av samma beskaffenhet, som det
ovan föreslagna vid Salbohed.

Tvättstugan är för närvarande belägen tätt invid skolhemsbyggnadens
huvudingång. Att byggnaden fått detta för skolhemmet olämpliga
läge beror på att områdets norra gränslinje vid byggnadens uppförande
avsågs att genom en föreslagen ändring i stadsplanen dragas avsevärt
närmare skolhemsbyggnaden än vad för närvarande är fallet. Berörda
förslag till ändrad stadsplan har emellertid numera förfallit. Då tvättstugubyggnaden
för erhållande av vissa nya lokaler behöver ombyggas,
torde den i samband därmed böra flyttas från inkörsvägen längre mot
norr. De sakkunniga förorda därför, att byggnaden nedrives och att
med användande av byggnadsmaterialet i densamma uppföres en ny

Skolhemmet i
Vänersborg.

Kostnads förslag.

Salbohed.

byggnad, inrymmande, förutom tvättstuga och badstu, som för närvarande
finnas i tvättstugubyggnaden, en bakstuga samt ett verkstadsrum
för skomakeri- och snickeriarbeten ävensom en torkvind.

Å en av uthusbyggnaderna behöva smärre reparationer vidtagas.

Förslag med skisser samt tillhörande kostnadsberäkning för utförande
av de vid skolhemmet nödiga reparations- och ändringsarbetena
har på de sakkunnigas uppdrag upprättats av byggnadsfirman Bröderna
Lindgren, Vänersborg.

Kostnadsberäkningen upptager följande belopp:

Utvändiga reparationsarbeten på skolhemsbyggnaden kronor 2,200: —
Invändiga reparations- och ändringsarbeten i skolhems byggnaden

........................................................................ » 14,800: —

Reparationer å uthusbyggnad ............................................. » 300: —

Uppförande av en byggnad, inrymmande bak- och
tvättstuga, verkstadsrum, badstu med pannrum

samt torkvind .............................	.................................... ))	18,200: —
Stängsel kring tomten......................	................................... »	10,000: —
	Summa kronor	45,500: —

B. Kostnader för inventarier.

Såsom i föregående kapitel omnämnts, hava de sakkunniga i skrivelse
till statsrådet och chefen för socialdepartementet den 1 november
1920 gjort framställning om vidtagande av åtgärder för att de inventarier,
som för närvarande finnas vid Salbohed och i Sofiastiftelsens skolhem i
Vänersborg och vilka äro behövliga för de föreslagna skolhemmen, finge
där kvarstanna för de blivande anstalternas behov.

Vad Salbohed beträffar, har i föregående kapitel framhållits att,
vare sig alkoholistanstaltens förflyttning skedde till Venngarn eller till
en nyupprättad anstalt, det mest ändamålsenliga syntes vara, att inventarierna
vid Salbohed finge, i den mån de behövdes för den nya uppfostringsanstalten,
kvarstanna där. De sakkunniga hava därför utgått
ifrån, att de flesta såväl yttre som inre inventarier vid Salbohed komma
att övertagas av det föreslagna skolhemmet. Enligt en av alkoholistanstaltens
föreståndare till de sakkunniga överlämnad inventarieförteckning
finnes vid anstalten, förutom jordbruks- och kontorsinventarier,
fullt tillräcklig uppsättning av såväl anstalts- som hushållsinventarier.
Därest dessa få kvarstanna vid anstalten, skulle sålunda nyinköpen

kunna inskränkas till att omfatta inredning för två klassrum, beräknade
vart och ett för 15 elever. Utgifterna härför torde, enligt av de sakkunniga
inhämtade kostnadsförslag, böra beräknas till sammanlagt 1,420
kronor eller avrundat 1,500 kronor.

Vad angår skolhemmet i Vänersborg har, enligt vad de sakkunniga
inhämtat, skolöverstyrelsen i sitt den 31 december 1920 dagtecknade
underdåniga förslag" angående anslag till anskaffande av inredning och
möblering av de nya byggnaderna för vårdanstalten för blinda med komplicerat
lyte i Lund — vilket förslag huvudsakligen är grundat på en av föreståndarinnan
vid Drottning Sofias stiftelse, fru Elisabeth Anrep-Nordin, till
överstyrelsen ingiven framställning i ämnet — utgått ifrån, att den vid skolhemmet
befintliga möbelutrustningen i avsevärd utsträckning skulle tagas
i anspråk för Lundanstalten. För erforderlig reparation av dessa möbler
har ock beräknats ett belopp av 10,000 kronor. Överstyrelsen anför i
sitt utlåtande, att det icke varit överstyrelsen möjligt att förebringa
närmare utredning rörande den kostnadsökning för Lundanstaltens inredning,
som skulle föranledas av ett tillmötesgående av de sakkunnigas ovan
omförmälda förslag, att de för skolhemmet för vanartade sinnesslöa flickor
behövliga inventarier, som för närvarande finnas vid Vänersborgsanstalten,
måtte där behållas för den föreslagna nya uppfostringsanstaltens behov.
Skulle emellertid Kungl. Maj:t finna skäl föreligga, att för denna anstalts
behov reservera viss del av Sofiastiftelsens nuvarande möbelutrustning, borde
enligt överstyrelsens förslag ovannämnda för reparation av äldre möbler avsedda
medel få disponeras för nyinköp. Ytterligare för detta ändamål behövliga
medel syntes i så fall böra äskas å tilläggsstat för år 1922,
sedan utrönt blivit, vilken omfattning nyinköpen för Lundanstalten
borde erhålla.

Såsom i föregående kapitel framhållits, synes det de sakkunniga ur
alla synpunkter lämpligast, att de möbler och övriga inventarier vid
Vänersborgsanstalten, som kunna användas för den av de sakkunniga
föreslagna uppfostringsanstalten och äro behövliga för densamma, få
kvarstanna där. Vid ett besök i Vänersborg i november månad 1920
hava vissa av de sakkunniga tillsammans med skolhemmets föreståndarinna
genomgått de i skolhemmet befintliga inventarier, som
lämpligen böra reserveras för det nya skolhemmets behov, och på begäran
har fru Anrep-Nordin sedermera upprättat en förteckning över
dessa inventarier, vilken förteckning av de sakkunniga överlämnats till
socialdepartementet. Denna förteckning upptager möbler och huvudsaklig
inredning till expeditionsrum, matsalar, sovrum, slöjdrum, dag -

Vänersborg.

rum och korridorer samt samlingssal ävensom till alla i byggnaden befintliga
bostadsrum. Vidare äro där upptagna vissa köksgeråd, en del
redskap för tvätt, verktyg för trädgårdsarbete o. s. v.

Å de inventarier, vilka sålunda enligt de sakkunnigas förslag böra
kvarstanna vid Vänersborgsanstalten, äro en del reparationer erforderliga.
De beräknade kostnaderna härför äro inräknade i den ovan under engångskostnader
för ändrings- och reparationsarbeten in. m. vid Vänersborgsanstalten
upptagna posten: »Invändiga reparations- och ändringsarbeten
i skolhemsbyggnaden».

De inventarier, som, utöver de i berörda förteckning upptagna, erfordras
för det blivande skolhemmet och vilka alltså behöva inköpas,
äro i första hand inredning för klassrum — de hittillsvarande skolrumsmöblerna,
vilka äro särskilt avsedda för blinda elever, kunna nämligen
icke användas — vidare sängutrustning, linnepersedlar, glas och porslin
samt övrig bordsservis, vissa köksgeråd och materiell för rengöring och
städning ävensom gardiner och rullgardiner. Dessutom böra anskaffas
nödiga skomakeri- och snickeriverktyg för det föreslagna verkstadsrummet
i tvättstugubyggnaden. En beräkning av kostnaderna för anskaffande
av erforderliga nya inventarier har av de sakkunniga verkställts på
grundvalen av ett av fru Anrep-Nordin uppgjort utrustningsförslag och
efter det att kostnadsförslag å klassrumsinredning infordrats från vissa
skolmöbelfabriker. Vid denna beräkning hava de sakkunniga utgått
från ett elevantal av 15 och en i anstalten boende personal av 5 personer.
De ytterligare anskaffningar, som bliva nödväpdiga vid en
starkare beläggning av anstalten, böra verkställas i samma mån som
elevantalet växer. Sålunda inredes enligt de sakkunnigas förslag vid
anstaltens öppnande endast ett klassrum, vilket beräknas för 15 elever.

Kostnads beräkning.

Kostnadsberäkningen för anskaffande av inventarier upptager följande
poster:

Sängutrustning ..............................................

Linnepersedlar...................................................

Glas och porslin ..........................................................

Kaffe- och tekannor, brickor, brödkorgar m. m.

Skedar, gafflar och knivar............................

Köksgeråd .........................................................

Materiell för städning och rengöring .......

Gardiner och rullgardiner ............................

Klassrumsinredning .....................................

	..... kronor 4,200	—
	»	2,700	—
	»	300	—
m.......		100	—
		300	—
		500	—
		50	—
		1,000	—
	»	710	—

Transport kronor 9,860;

Sk( unakeriverktyg ......................................	Transport kronor 9,860: — .............................. » 500: —
Snickeriverktyg..........................................	.............................. » 300: —
Diverse och oförutsedda utgifter...........	............................. » 840: —
	Summa kronor 11,500: —

C. Kostnader för anstalternas årliga underhåll och drift.

1) Skolhemmet för gossar.

id uppgörande av lönestat för befattningshavare vid skolhemmet
för gossar hava de sakkunniga med hänsyn till ifrågavarande anstalts
säregna karaktär och uppgift icke kunnat utgå från gällande lönestater
för befattningshavare vid statens hittillsvarande abnormundervisningsanstalter,
blindinstitutet och blindskolorna. Naturligare jämförelsepunkter
hava synts de sakkunniga föreligga i lönestaterna för befattningshavare
vid statens tvångsuppfostringsanstalter vid Bona och Venngarn,
vilkas uppgifter i vissa avseenden förete likheter med här ifrågavarande
anstalts.

Vad först beträffar föreståndaren, torde denne befattningshavare
givetvis icke kunna i avlöningshänseende likställas med direktörerna vid
Bona eller
4,350 kronor. Icke heller torde föreståndarens avlöning böra sättas fullt
så högt som förste lärarens vid Bona, vilken tillika är pastor vid anstalten
samt dessutom har sig ålagt att vid direktörens sida på egen
hand utföra åtskilliga av de till ledningen av denna omfattande anstalt
hörande arbetena och vilken åtnjuter ett arvode av 4,000 kronor.
Å andra sidan torde föreståndaren med hänsyn till den maktpåliggande
uppgiften som den närmaste ledaren av ifrågavarande skolhem böra
erhålla en avlöning, som något överstiger de till förste läraren vid
Venngarn utgående kontanta avlöningsförmånerna, 2,900 kronor. Ett
avlöningsbelopp av 3,500 kronor har därför synts de sakkunniga skäligt.
Av detta belopp torde 2,300 kronor böra betraktas såsom lön
och 1,200 kronor utgöra tjänstgöringspenningar.

Läraren vid skolhemmet torde såväl med hänsyn till kompetensvillkor
som i avseende å arbetsuppgifter kunna fullt likställas med andre
lärarna vid Bona och Venngarn och därför böra erhålla samma avlöning
som dessa eller 2,600 kronor. Av detta belopp böra 1,600 kronor utgöra
lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar.

46 21

Lönestat.

Pension.

Arbetsledarna torde kunna jämföras med de förmän vid tvåugsuppfostringsanstalterna,
vilka tillika hava förordnande som gruppledare,
och synas deras avlöningsförmåner på grund härav böra bestämmas till
1,500 kronor, av vilka 500 kronor böra betraktas såsom tjänstgöringspenningar.

Husmodern synes enligt de sakkunnigas uppfattning även böra likställas
med motsvarande befattningshavare vid Bona och Venngarn.
Lönen torde därför böra utgå med 700 kronor.

Till de ovan föreslagna kontanta löneförmånerna böra för samtliga
befattningshavare komma bostad med värme. Husmodern bör dessutom
åtnjuta fri kost och tvätt. Så snart anstalten blivit elektrifierad, böra
enligt de sakkunnigas mening befattningshavarna även komma i åtnjutande
av fritt lyse.

Beklädnadsersättning, som utgår till vissa befattningshavare vid
Bona och Venngarn, synes vid ifrågavarande anstalt icke böra förekomma.

Till lönerna komma vidare ålderstillägg, vilka torde böra utgå till
föreståndaren med 400 kronor efter 5, 10 och 15 års oförvitlig tjänstgöring,
till läraren med 300 kronor efter 5, 10 och 15 års tjänstgöring,
till arbetsledarna med 100 kronor efter 5 och 10 års tjänstgöring och
till husmodern med 50 kronor efter 5 och 10 års tjänstgöring.

Föreståndare och lärare böra äga rätt att, när det kan ske utan
hinder för göromålens behöriga gång, årligen åtnjuta semester under
sex veckor. Husmoderns semesterrätt bör skäligen omfatta en månad
och arbetsledarnas 15 dagar.

I samband med frågan om lönestat för anstaltens befattningshavare
framställer sig spörsmålet om pensionsrätt för dessa befattningshavare.
Så länge anstalten är uppförd å extra stat, kunna de icke komma in
under den civila pensionslagens bestämmelser. För beredande av pension
åt anstaltens befattningshavare torde visserligen den möjligheten
erbjuda sig att, såsom i vissa fall plägar ske i fråga om befattningshavare
å extra stat, Kungl. Magt och riksdagen i varje särskilt fall efter
de föreliggande omständigheterna bestämma, när och med vilket belopp
pension skall utgå. Vad föreståndare och lärarpersonal beträffar, kan även
den utvägen tänkas, att dessa befattningshavare beredas delaktighet i dövstumlärarnas
pensionsanstalt, i vilken jämlikt reglementet den 8 oktober
1915 föreståndare och lärare vid de med statsmedel understödda sinnesslöanstalterna
för närvarande äga delaktighet. Med tanke härpå hava de

sakkunniga vid uppgörande av förslag till avlöningsstat för anstalten icke
reducerat de för sistnämnda befattningshavare föreslagna avlöningarna
med pensionsavgift motsvarande belopp. Vad övriga befattningshavare
beträffar, torde dessa icke kunna vinna delaktighet i den nämnda pensionsanstalten,
utan lärer, så länge anstalten är uppförd å extra stat,
framställning om beredande av pension åt sådan befattningshavare böra
göras i varje särskilt fall. På grund härav hava för dessa befattningshavare
i nedan intagna statförslag reduceringar företagits med pensionsavgift
motsvarande belopp.

Vad övriga utgifter angår, äro dessa till stor del svåra att med
tillförlitlighet beräkna. De sakkunniga hava härvid mestadels utgått
från kostnaderna vid den nuvarande Salbohedsanstalten, i den mån uppgifter
härom varit för de sakkunniga tillgängliga.

Bland dessa utgifter må först nämnas avlöningar till tjänstepersonal.
Nattvakten vid Salbohed avlönas för närvarande med 900 kronor om året.
Detta belopp har dock synts de sakkunniga väl lågt. En höjning av lönen
till 1,000 kronor årligen synes de sakkunniga skälig. De två biträdena
för köksgöromål samt för tvätt och bak torde, förutom fritt vivre, böra
åtnjuta vardera 420 kronor årligen.

Vid beräknandet av dessa avlöningsbelopp hava de sakkunniga förutsatt,
att å desamma, liksom å de i staten upptagna avlöningarna, dyrtidstillägg
efter de för statstjänstemän i allmänhet stadgade grunderna
skola utgå.

Den nu avhandlade personalen bör äga rätt att åtnjuta semester
under 15 dagar.

Till vikariatser sättning ar och extra personal torde böra beräknas ett
belopp av 1,000 kronor.

Vad kosthållet beträffar, beräknades detta vid uppgörande av utgiftsstat
för år 1919 för Salbohedsanstalten till kronor 1: 20 per dag för
de å anstalten intagna samt till kronor 1: 30 per dag för personal. I
verkligheten överstego kostnaderna emellertid vida de beräknade beloppen
och uppgingo enligt uppgift i anstaltens årsredogörelse för nämnda
år till kronor 3: 05 per dag. Sedan dess hava emellertid avsevärda
prissänkningar ägt rum. Härtill kommer, att den nya anstalten är avsedd
att hysa huvudsakligen gossar, medan de i alkoholistanstalten intagna
äro vuxna. Med hänsyn tagen till dessa omständigheter torde
kosthållet kunna beräknas draga en kostnad av kronor 1: 50 per dag
och elev. Personalens kosthåll synes böra beräknas till kronor 2: 50 för
dag. Årskostnaden för elevernas kosthåll skulle sålunda uppgå till

Övriga utgifter.

(30 x 1,50 x 365 =) 16,425 kronor och för personalens till (3 x 2,50 x
365 =) 2,737 kronor 50 öre.

Till den del av personalen, som äger åtnjuta fri kost vid anstalten,
bör under semesterledighet utgå kontant ersättning för kosten med det
belopp för dag, vartill kosthållet för personalen beräknats vid uppgörande
av stat för året.

Under rubriken beklädnad och sängkläder böra beräknas kostnaderna
ej blott för nyanskaffning på grund av slitning utan även för den utrustning,
varmed elever, som kunna komma att villkorligt eller definitivt
utskrivas, skola vara försedda, då de lämna anstalten. Vid utskrivning
från anstalten böra nämligen eleverna förses med samma utrustning,
varmed de skola vara försedda vid inträdet. Under deijna rubrik
böra även inräknas kostnader för sängkläder åt den personal, som
erhåller fritt vivre vid anstalten. Med hänsyn härtill torde de årliga
kostnaderna böra beräknas till 225 kronor per elev eller sammanlagt
6,750 kronor.

För inköp och underhåll av undervisningsmateriell och böcker har ansetts
böra beräknas 500 kronor.

Utgiftsposten läkare och sjukvård måste vid detta skolhem tilltagas
relativt högt på grund av det stora avståndet från Salbohed till närmaste
plats, där läkare är bosatt. Läkaren bör varje månad avlägga besök
vid anstalten för undersökning av elevernas hälsotillstånd. Vid tillfälliga
sjukdomsfall måste även mellan de regelbundna besöken tillfälliga
resor göras. Med hänsyn härtill torde ifrågavarande post icke böra
sättas lägre än 2,000 kronor. För den nuvarande Salbohedsanstalten
är i avlöningsstaten upptaget ett låkararvode till detta belopp, varjämte
ett särskilt anslag för sjukvård är upptaget bland övriga utgifter.

Vad beträffar värme och lyse var i 1919 års stat för Salbohedsanstalten
för detta ändamål beräknat ett belopp av 8,000 kronor.
Detta anslag överskreds under året med omkring 6,000 kronor. Med
hänsyn till att barackbyggnaden under det första verksamhetsåret ej
beräknas bliva annat än undantagsvis tagen i anspråk för inläggning
av elever, hava de sakkunniga beräknat ifrågavarande kostnader till
10,000 kronor.

För tvätt och renhållning var i 1919 års stat för Salbohed upptaget
ett belopp av 1,400 kronor. De bokförda kostnaderna under året uppgingo
emellertid till över 5,000 kronor. Orsaken till de dryga utgifterna
under denna rubrik är i första hand att söka i den befintliga tvättstugans
oanvändbarhet, vilken föranledde, att anstaltens tvätt måste verkställas
i Sala. Då tvättstugubyggnaden enligt de sakkunnigas förslag

skall sättas i stånd, beräknas hädanefter all anstaltens tvätt kunna utföras
vid densamma. Kostnaden synes därför kunna beräknas till endast
2,000 kronor.

Till fastighetens underhåll beräknades i 1919 års stat 2,000 kronor,
vilken summa under året väsentligt överskreds. Då anstaltsbyggnaderna
enligt de sakkunnigas förslag före skolhemmets upprättande komma att
undergå erforderliga reparationer, torde ifrågavarande belopp ej behöva
beräknas högre än 1,000 kronor.

För arrende, hyra och brandförsäkring torde böra uppföras samma
belopp som det för närvarande bland Salbohedsanstaltens driftkostnader
upptagna eller 2,800 kronor. Till underhåll av inventarier torde böra
beräknas 1,000 kronor. En ny post för inköp av arbetsmaterial för elevernas
hantverksarbeten m. m. bör enligt de sakkunnigas mening upptagas
och torde lämpligen kunna sättas till 300 kronor.

För diverse utgifter har i de sakkunnigas förslag till utgiftsstat för
jämnande av dennas slutsumma beräknats 3,922 kronor 50 öre.

En sammanställning av de nu gjorda beräkningarna visar för skolhemmet
för gossar följande

Utgiftsstat.

1) Avlöningar:

	Oredu- cerat belopp	Pensions- avgift motsva- rande belopp	Redu- cerat belopp	Tjänstgö-ringspen-ningar eller mot-svarande	Summa	Anmärkningar
j 1 föreståndare, för-utom bostad med värme..................	2,300	—	—	—	—	—	1,200	—	3,500	—	/Efter 5 är kan lönen höjas I med 400 kronor, efter 10 < år med ytterligare 400 i kronor och efter 15 år med V än ytterligare 400 kronor.
1 lärare, d.o d:o ......	1,600	-	—	—	—	—	1,000	—	2,600	—	/Efter 5 år kan lönen höjas 1 med 300 kronor, efter 10 <[ år med ytterligare 300 \| kronor och efter 15 årmed V ftn ytterligare 300 kronor.
1 arbetsledare d:o d:o 1 » » »	1,000 1,000	—	25 25	—	975 975	—	500 500	—	1,475 1,475	-1 -1	\|Efter 5 år kan lönen höjas 1 med 100 kronor och efter \| 10 år med ytterligare 100 [ kronor.
1 husmoder, förutom bostad med värme samt kost och tvätt	700	—	25	-	675	—	—	—	675		(Efter 5 år kan lönen höjas 1 med 50 kronor och efter I 10 år med ytterligare 50 1 kronor.
Säger avlöningar	—	—	—	-1	—	—	-		9,725	—

Jordbrukets

stat.

2) Övriga utgifter:

Vikariatsersättningar och extra personal samt avlöningar till tjänstepersonal............... 2,840: —

Kosthåll:

Personalens (3 st. å 2.50 per dag)..................................................................... 2,737:50

Elevernas (30 st. å 1.60 per dag) ..................................................................... 16,425: —

Beklädnad och sängkläder (å 225 kr. per elev) ......................................................... 6,750: —

Undervisningsmateriell och böcker.......................................................................... 500: —

Läkare och sjukvård................................................................................................ 2,000: —

Värme och lyse...................................................................................................... 10,000: —

Tvätt och renhållning ............................................................................................. 2,000: —

Fastighetens underhåll ........................................................................................... 1,000: —

Arrende, hyra och brandförsäkring........................................................................... 2,800: —

Underhåll av inventarier........................................................................................ 1,000: —

Inköp av arbetsmaterial...............................................................:....................... 300: —

Diverse utgifter................................................................................ ..................... 3,922:50

Säger övriga utgifter 52,275: —
Summa kronor 62,000: —

Till statförslaget må här fogas den anmärkningen, att, därest föreståndare
och lärare icke skulle komma att beredas delaktighet i dövstumlärarnas
pensionsanstalt, deras löner böra reduceras med respektive
100 och 50 kronor.

Vad jordbruket beträffar, torde dess stat böra fastställas av skolhemmets
styrelse. För jordbrukets personal har av de sakkunniga beräknats
följande avlöningsstat:

1 befallningsman ...		... kronor 2,000	7
1 fördräng..............			1,300	7
1 kördräng...............		»	1,200	7
1 d:o ................		»	1,200	7
1 ladugårdskarl.......		»	1,300	*
1 stalldräng, tillika	anstaltens kusk.....		1,300	7
	Summa kronor 8,300	—.

Till dessa kontanta avlöningar komma för samtliga i jordbrukets
tjänst anställda ytterligare bostad med bränsle samt stat eller, för ogifta
tjänstinnehavare, fri kost. Dyrtidstillägg böra däremot icke beräknas å
dessa löner.

De sakkunniga hava utgått ifrån, att inkomsterna av jordbruket
skola täcka omkostnaderna för detsammas skötsel. Jordbruket beräknas
dessutom kunna bestrida de skjutsar, som behövas för anstaltens räkning.
Kostnaderna för dessa skjutsar böra sålunda bokföras såsom en jord -

brukets vinst, vilken kommer anstalten till godo. Någon ytterligare
nettoinkomst av jordbruket hava de sakkunniga icke ansett sig kunna
för närvarande beräkna.

2) Skolhemmet för flickor.

De sakkunniga övergå härefter att behandla kostnaderna för uppehållande
av verksamheten vid skolhemmet för vanartade sinnesslöa
flickor.

Vad först avlöningsstaten beträffar, bör i densamma upptagas föreståndarinnan,
lärarinnan och vaktmästaren. Kokerskan torde däremot
icke böra upptagas i staten.

Föreståndarinnan har av de sakkunniga ansetts kunna i avlöningshänseende
likställas med ämneslärarinnor vid blindinstitutet och blindskolorna
och därför böra erhålla en avlöning av 2,800 kronor, av vilka
1,800 kronor böra utgöra lön och 1,000 kronor tjänstgöringspenningar.
Hand arb etslär ar innan har ansetts böra erhålla en avlöning, som med 1,000
kronor understiger föreståndarinnans eller 1,800 kronor. Härav torde
800 kronor böra utgöra tjänstgöringspenningar.

Vaktmästarens avlöning torde, om det skall vara möjligt att för
tjänsten erhålla en person, som är kunnig i både skomakeri- och snickeriarbeten,
icke böra sättas lägre än arbetsledarnas vid Salbohedsanstalten
eller 1,500 kronor. Av detta belopp torde 1,000 kronor böra motsvara
lön och 500 kronor tjänstgöringspenningar.

Föreståndarinnan och lärarinnan böra utom de kontanta avlöningsförmånerna
även åtnjuta fri bostad med värme och lyse. Till vaktmästaren,
vilken icke kan beredas bostad vid skolhemmet, bör i stället
utgå kontant ersättning för dessa förmåner.

Alderstillägg synas böra utgå till föreståndarinnan med 300 kronor
efter 5, 10 och 15 års tjänstgöring, till lärarinnan med 200 kronor efter
5, 10 och 15 års tjänstgöring och till vaktmästaren med 100 kronor
efter 5 och 10 års tjänstgöring.

Föreståndarinnan och lärarinnan böra äga rätt till sex veckors och
vaktmästaren till 15 dagars årlig semester.

I fråga om pensionsrätt för anstaltens befattningshavare hänvisas till
vad i detta avseende anförts rörande befattningshavare vid skolhemmet
för gossar. Någon reducering av avlöningsbeloppen för föreståndarinna
och lärarinna har sålunda i de sakkunnigas statförslag icke företagits.

Lönestat.

Övriga

utgifter.

Vad övriga utgifter beträffar, tillåta sig de sakkunniga hänvisa till
nedan intagna förslag till utgiftsstat för anstalten. Endast i fråga om
vissa poster må här göras några anmärkningar.

Bostads- och bränsleersättningen åt vaktmästaren är beräknad under
förutsättning, att dyrtidstillägg å beloppet skall utgå.

Till vikariatsersättningar och extra personal har beräknats ett belopp
av 500 kronor. Vad avlöningar åt tjänstepersonal beträffar, har för sådant
ändamål beräknats 540 kronor åt en kokerska, 420 kronor åt en
sköterska samt 420 kronor åt ett biträde för köksgöromål, tvätt och
bak. Samtliga dessa belopp äro beräknade under förutsättning, att dyrtidstillägg
å desamma skola utgå.

Kostnaderna för kosthållet äro beräknade efter samma grunder som
vid skolhemmet för gossar.

Utgiftsposten beklädnad och sängkläder har ansetts kunna beräknas
väsentligt lägre vid ifrågavarande anstalt än vid skolhemmet för gossar,
då de kvinnliga eleverna själva komma att tillverka eu stor del beklädnadsartiklar.

Likaså har det för läkare och sjukvård erforderliga beloppet, då
läkare finnes på platsen, kunnat beräknas avsevärt lägre än vid Salbohed.

Vad kostnaderna för värme och lyse beträffar, måste dessa däremot
vid skolhemmet för flickor, så länge detta icke är fullbelagt, komma att
bliva större per elev än vad vid Salbohed är fallet, då ju även med en
beläggning av 15 elever större delen av skolhemsbyggnaden måste uppvärmas.
Det har icke varit möjligt att vid beräkningen av kostnaden
utgå från de nuvarande utgifterna vid Drottning Sofias stiftelse, enär
bränslekostnaderna vid skolhemmet i anstaltens räkenskaper äro sammanförda
med motsvarande kostnader vid anstaltens arbetshems- och asylavdelningar,
vilka hava lokaler i förhyrda byggnader. Relativ trygghet
torde vinnas med ett beräknat belopp av 6,000 kronor.

För inköp av arbetsmaterial måste likaledes beräknas högre belopp
än vid Salbohed, då slöjden vid skolhemmet för flickor kommer att utgöra
elevernas hvudsakliga arbete.

De sakkunniga hava uppgjort följande förslag till

Utgiftsstat.

1) Avlöningar:

! i	Oredu- cerat belopp	Pensions- avgift motsva- rande belopp	Reduce-rat be-lopp	Tjänstgö-ringspen-ningar eller mot-svarande	Summa	Anmärkningar
! 1 föreståndarinna, , förutombostadmed 1 värme och lyse..... I i	1,800	—	-			—	1,000		2,800	—	Efter 5 år kan lönen höjas med 30 0 kronor, efter 10 år med ytterligare 300 kronor och efter 15 år med än ytterligare 300j kronor.
j l handarbetslära-rinna. d:o d:o.......	1.000		—	—	—	—	800	—	1,800		Efter 5 år kan lönen höjas j med 200 kronor, efter 10 år med ytterligare 2 00 kronor och efter 15 år med än ytterligare 200 kronor.
\| 1 vaktmästare ......... i	1,000		25	—	975	_	500	--	1,475		i Efter 5 år kan lönen höja» J med 100 kronor och efter \| 10 år med ytterligare 100j 1 kronor.
Säger avlöningar						-			6,075	—

2) Övriga utgifter:

Ersättning för bostad och bränsle åt vaktmästaren................................................... 400: —

Yikariatsersättningar och extra personal samt avlöningar till tjänstepersonal.............. 1,880: —

Kosthåll:

Personalens (3 st. å 2,50 per dag) ..................................................................... 2,737: 50

Elevernas (15 st. å 1,50 per dag)........................................................................ 8,212:50

Beklädnad och sängkläder (å 150 kr. per elev).......................................................... 2,250: —

Undervisningsmateriell och böcker.......................................................................... 300: —

Läkare och sjukvård.............................................................................................. 600: —

Värme och lyse.................................................................................................... 6,000: —

Tvätt och renhållning............................................................................................. 1,200: —

Eastighetens underhåll............................................................................................ 500: —

Underhåll av inventarier.......................................................................................... 500: —

Inköp av arbetsmaterial....................................................................................... 1,000: —

Diverse utgifter................................................................................................... 1,695: —

Säger övriga utgifter 27,275

Summa kronor 33,350: —

46 21

Elevavgifter.

Därest föreståndarinnan och lärarinnan icke skulle komma att beredas
delaktighet i dövstumlärarnas pensionsanstalt, böra deras löner
reduceras med pensionsavgift motsvarande belopp.

För uppehållande av verksamheten vid skolhemmen för vanartade
sinnesslöa skulle sålunda enligt ovan gjorda beräkningar erfordras för
skolhemmet för gossar ett anslag å 62,000 kronor och för skolhemmet
för flickor ett anslag å 33,350 kronor. Utgiftsstaternas slutsummor visa
emellertid icke exakt de kostnader, som komma att tillskyndas statsverket
för upprätthållande av anstalternas verksamhet. Slutsummorna
måste härvid minskas med de belopp, vartill värdavgifterna för de intagna
eleverna kunna komma att uppgå.

Vid bestämmandet av elevavgifternas storlek kunna olika utgångspunkter
tänkas. Fn möjlighet vore att bestämma avgiften till ett belopp,
som ungefärligen motsvarade de kostnader, landstingen och stadsfullmäktige
i städer, som ej deltaga i landsting, för närvarande få vidkännas
för eleverna i de vanliga sinnesslöaustalterna. En annan utvägvore
att fastställa elevavgiften till samma belopp, som enligt lagen den
29 maj 1896 angående blindundervisningen skall erläggas för en i blindanstalt
intagen elev. Enligt denna lags § 5, sådan densamma lyder
enligt lag den 22 juni 1920, skall denna avgift utgå med 400 kronor
för år. Det kan vidare tänkas, att avgiften sattes till samma belopp,
som jämlikt 23 § av lagen den 13 juni 1902 angående uppfostran åt
vanartade och i sedligt avseende försummade barn — efter denna paragrafs
lydelse enligt lag den 6 juni 1919 — skall av barnavårdsnämnd
erläggas för år såsom bidrag till betäckande av den kostnad, landsting
eller stadsfullmäktige fått vidkännas för uppfostran i skyddshem av barn,
som på föranstaltande av barnavårdsnämnd varder till skyddshem överlämnat.
Detta belopp utgör 225 kronor. De sakkunniga hava med
hänsyn till de i vissa avseenden likartade uppgifter, som påvila skyddshemmen
och de här ifrågavarande uppfostringsanstalterna, enats om
det sistnämnda alternativet och hava vid förordandet av denna lägre
avgift tagit hänsyn jämväl till det förhållandet, att vården av sinnesslöa
i allmänhet drager mindre kostnader än vården av blinda, samt
till statens intresse av att de antisociala sinnesslöa bliva på tillfredsställande
sätt omhändertagna.

Med eu elevavgift av 225 kronor skulle till skolhemmet för gossar,

vilket beräknats för 30 elever, i avgifter inflyta sammanlagt 6,750 kronor.
För skolhemmet för flickor skulle med ett elevantal av 15 avgifterna
uppgå till 3,375 kronor. De erforderliga statsanslagen skulle sålunda
utgöra 55,250 kronor respektive 29,975 kronor.

Av de erforderliga beloppen torde de under »Övriga utgifter» upptagna
driftkostnaderna, minskade med summorna av de beräknade elevavgifterna
eller uträknat respektive 45,525 kronor och 23,900 kronor,
lämpligen böra upptagas såsom särskilda anslag av förslagsanslags natur.

Enligt de beräkningar av kostnaderna för skolhemmens upprätttande,
som i förevarande kapitel blivit gjorda, skulle engångskostnaderna
för ändrings- och reparationsarbeten m. m. och för inköp av inventarier
sammanlagt uppgå till 55,500 kronor för skolhemmet för gossar och
57,000 kronor för skolhemmet för flickor. 1 de approximativa beräkningar
av eventuellt erforderliga anslag, som av de sakkunniga med
skrivelse den 11 november 1920 överlämnades till statsrådet och chefen
för socialdepartementet, upptogos engångskostnaderna till omkring 55,000
kronor för skolhemmet för gossar och omkring 50,000 kronor för skolhemmet
för flickor.

\ad sistnämnda skolhem beträffar, överstiger sålunda det belopp,
som nu befunnits erforderligt, med 7,000 kronor de ursprungligen beräknade
engångskostnaderna. Anledningen härtill är den, att vid de
preliminära beräkningarna vissa av de vid Vänersborgsanstalten befintliga
inventarier, som nu ansetts böra medfölja till den nya Lundanstalten,
framför allt vissa köksgeråd, glas och porslin samt linne- och sängutrustning,
då ansågos kunna Qvarstanna i Vänersborg.

Vad skolhemmet för gossar beträffar, överensstämma de i detta
kapitel gjorda kostnadsberäkningarna ungefärligen med de preliminära
uppgifterna. Därest emellertid Salbohedsanstaitens elektrifiering icke
kommer att äga rum, innan alkoholistanstalten flyttas, bör såsom förut
framhållits för detta ändamål tillkomma ett belopp av omkring 12,000
kronor. Engångskostnaderna för detta skolhems upprättande skulle i
sådant fall komma att uppgå till 67,500 kronor.

Vidkommande härefter anstalternas driftkostnader, hava desamma
ovan beräknats under det forsta verksamhetsåret komma att uppgå för
skolhemmet för gossar till sammanlagt 55,250 kronor och för skolhemmet
för flickor till sammanlagt 29,975 kronor. Vid avgivandet av de
preliminära kostnadsuppgifterna beräknades kostnaderna uppgå till respektive
60,000 kronor och 30,000 kronor. För skolhemmet för flickor

Sammanfattning
av kostnadsberäkningarna.

Erforderliga

anslag.

upptogs därvid, då anstalten beräknades träda i verksamhet först med
senare halvåret 1922, endast halva det beräknade beloppet eller 15,000
kronor.

De nu beräknade årliga driftkostnaderna understiga sålunda de i
de preliminära uppgifterna angivna beloppen med omkring 5,000 kronor.

Tidpunkten för skolhemmens öppnande och därmed även den
tid, då de erforderliga anslagen böra vara tillgängliga, är givetvis beroende
av, när de anstalter, vilka föreslagits såsom förläggningsplatser
för skolhemmen, komma att bliva lediga från de uppgifter, för vilka de
för närvarande användas.

Skulle statens vårdanstalt för alkoholister i enlighet med det förut
omnämnda förslag, som av socialstyrelsen och styrelsen för nämnda
vårdanstalt framställts, komma att under år 1921 provisoriskt återflyttas
från Salbolied till Venngarn, torde Salbohedsanstalten komma att redan
vid början av senare halvåret 1921 bliva tillgänglig för annan uppgift.
Vid sådant förhållande förorda de sakkunniga, att Salbohedsanstalten
snarast möjligt efter nyssnämnda tidpunkt tages i bruk för här ifrågasatt
ändamål. Då emellertid de vid anstalten erforderliga ändringsoch
reparationsarbetena sannolikt komma att i det närmaste taga återstoden
av år 1921 i anspråk, synes skolhemmet kunna börja sin verksamhet
först med ingången av år 1922. Anslag till skolhemmets driftkostnader
lära därför icke erfordras tidigare än å 1922 års stat. Däremot
bör engångsanslaget till reparations- och ändringsarbeten in. m. och
till inköp av inventarier vara tillgängligt redan under år 1921. Detta
anslag torde därför behöva beviljas redan å tilläggsstat för sistnämnda år.

Vad Vänersborgsanstalten beträffar, har skolöverstyrelsen i sitt ovan
omförmälda utlåtande den 31 december 1920 utgått ifrån att Sofiastiftelsens
skolhem under senare delen av första halvåret 1922 skulle kunna
inflytta i de nya byggnaderna i hund. De reparationer m. m., som
äro behövliga vid Vänersborgsanstalten, torde kunna till största delen
verkställas under sommaren 1922, varför skolhemmet kan beräknas
börja sin verksamhet under första delen av senare halvåret detta år. Såväl
engångsanslag som anslag till skolhemmets driftkostnader torde därför
böra beviljas å 1922 års stat. Det senare anslaget behöver emellertid
endast utgå med hälften av det belopp, vartill årskostnaden ovan beräknats.

För skolhemmet för gossar skulle sålunda under de förutsättningar, som
ovan angivits, erfordras dels till ändrings- och reparationsarbeten vid
Salbohedsanstalten samt till inköp av inventarier å tilläggsstat för år

1921 ett anslag av 55,500 kronor eller, därest anstaltens elektrifiering
ej kommer att verkställas före alkoholistanstaltens flyttning, 67,500
kronor, dels ock för uppehållande av skolhemmets verksamhet under år

1922 å riksstaten för samma år ej mindre ett bestämt anslag å 9,725
kronor till avlöningar än även ett förslagsanslag å 45,525 kronor till
övriga utgifter.

P ör skolhemmet för flickor skulle under ovan angivna förutsättningar
erfordras dels till ändrings- och reparationsarbeten m. m. vid
Sofiastiftelsens skolhem i Vänersborg samt till inköp av inventarier å
riksstaten för år 1922 ett anslag a 57,000 kronor, dels ock för uppehållande
av anstaltens verksamhet under senare halvåret 1922 å samma
års stat ej mindre ett bestämt anslag å 3,037 kronor 50 öre till avlöningar
än även ett förslagsanslag å 11,950 kronor till övriga utgifter.

BILAGOR

■

Bilaga 1.

Förslag till

Reglemente

för

statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar.

Allmänna bestämmelser.

1 §•

1 mom. Anstalten har till ändamål att giva uppfostran och undervisning
åt sådana gossar, vilka i statsunderstödd uppfostringsanstalt för
sinnesslöa eller fallandesj uka av vederbörand e läkare eller inspektör förklarats
vara olämpliga för samlivet i sådan anstalt på grund av vanart, benägenhet
att rymma, häftigt lynne eller våldsamhet eller annan liknande orsak.

Å anstalten må ock, när utrymmet det medgiver, mottagas gosse,
vilken är eller varit intagen å skyddshem, som avses i lagen den 13
juni 1902 angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade
barn, och vilken befunnits vara sinnesslö.

2 mom. Utan hinder av att gosse, som avses i 1 mom., överskridit
minderårighetsgränsen, må han kunna intagas i anstalten ävensom
kvarstanna där, när särskilda skäl därtill föranleda.

2 §•

Ansökan om intagning av elev ingives till anstaltens styrelse, som
har att pröva densamma.

3 §•

1 mom. Ansökan om inträde för elev, som är intagen i uppfostringsanstalt
för sinnesslöa eller fallandesjuka, skall vara åtföljd av

1) ett av läkaren vid den anstalt, där eleven är intagen, eller av
vederbörande inspektör utfärdat intyg, att eleven är olämplig för samlivet
i anstalten;

<6 SI

2) en av samma anstalts föreståndare lämnad redogörelse för elevens
intellektuella utveckling, arbetsduglighet och uppförande i anstalten ävensom
i övrigt för sådana omständigheter, vilka för kännedomen om eleven
kunna vara av vikt;

3) de till ansökan om elevens intagning i uppfostringsanstalten för
sinnesslöa eller fallandesjuka hörande handlingarna; samt

4) en av målsman eller annan vederbörande i överensstämmelse med
av Kungl. Maj:t fastställt formulär utfärdad förbindelse att ansvara för
erläggande till anstalten av stadgad avgift för eleven.

2 mom. Ansökan om inträde för elev, som tidigare varit intagen
i uppfostringsanstalt för sinnesslöa eller fallandesjuka, skall vara åtföljd
av

1) ett av föreståndaren för den anstalt, där eleven tidigare varit intagen,
utfärdat intyg, att eleven av anstaltens läkare eller vederbörande
inspektör befunnits olämplig för samlivet och på grund härav utskrivits
samt uppgift om tidpunkten, när denna utskrivning skett;

2) uppgifter rörande elevens uppförande och levnadsförhållanden
efter utskrivningen från uppfostringsanstalten, vilka uppgifter, där ansökan
göres av annan än kommunal myndighet, skola vara attesterade
av pastor eller ordförande i kommunalnämnd eller barnavårdsnämnd; samt

3) sådan ansvarsförbindelse, som omförmäles i 1 mom., 4).

3 monn. Ansökan om inträde för elev, som är intagen i skyddshem,
skall vara åtföljd av

1) läkarintyg, avfattat i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställt
formulär och utvisande, att eleven är sinnesslö;

2) en av skyddshemmets föreståndare lämnad redogörelse för elevens
intellektuella utveckling, arbetsduglighet och uppförande i skyddshemmet
ävensom i övrigt för sådana omständigheter, som för kännedomen om
eleven kunna vara av vikt;

3) de uppgifter, som legat till grund för elevens intagning i skyddshemmet;
samt

4) sådan ansvarsförbindelse, som omförmäles i 1 mom., 4).

4 mom. Ansökan om inträde för elev, som tidigare varit intagen
i skyddshem, skall vara åtföljd av

1) intyg av vederbörande föreståndare, att eleven blivit utskriven
från skyddshem samt uppgift om tidpunkten, när denna utskrivning skett;

2) läkarintyg, avfattat i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställt
formulär och utvisande, att eleven är sinnesslö;

3) uppgifter rörande elevens uppförande och levnadsförhållanden under
tiden efter utskrivningen från skyddshemmet, vilka uppgifter, där ansökan

göres av annan än kommunal myndighet, skola vara attesterade av
pastor eller ordförande i kommunalnämnd eller barnavårdsnämnd; samt

4) sådan ansvarsförbindelse, som omförmäles i 1 inom., 4).

5 mom. Till komplettering av ansökning, som göres enligt 2 eller
4 mom., skall styrelsen från den anstalt, där eleven tidigare varit intagen,
införskaffa de uppgifter, som legat till grund för elevens intagning
därstädes, ävensom en av anstaltens föreståndare lämnad redogörelse
för elevens intellektuella utveckling, arbetsduglighet och uppförande
i anstalten samt i övrigt för sådana omständigheter, som för kännedomen
om eleven kunna vara av vikt.

4 §•

Föreligga på en gång till avgörande ansökningar om inträde för
elev, som är eller varit intagen i skola för sinnesslöa eller fallandesjuka, och
för elev, som är eller varit intagen i skyddshem, skall den förre eleven
äga företräde, såvitt ej särskilda omständigheter kunna till annat föranleda.

Vid ansökan samtidigt om inträde för elev, som är intagen i skola
för sinnesslöa eller fallandesjuka eller i skyddshem, och för elev, som
tidigare varit intagen i någon av nyssnämnda anstalter, skall den förre
eleven äga företräde.

I övrigt skall vid prövning av samtidigt föreliggande ansökningar
till ledig plats iakttagas, att i första hand den elev intages, som på
grund av vanartens beskaffenhet är i mest trängande behov av att vinna
inträde.

5 §•

1 mom. Avgift för vård å anstalten utgår med det belopp för år
räknat, som i anstaltens stat finnes upptaget. Afgiften erlägges förskottsvis
vid elevs intagning för återstående delen av det löpande halvåret,
räknad från och med den dag, då intagning sker, och sedermera
halvårsvis samt utgår till och med den dag, då elev utskrives eller avlider.

Erlägges ej avgiften å den bestämda tiden, gottgöres anstalten sex
procents årlig ränta å det oguldna beloppet.

Vid intagning skall elev, i enlighet med de närmare föreskrifter,
som utfärdas av anstaltens styrelse, vara försedd med nödiga klädespersedlar
vid äventyr, att felande utrustning anskaffas på bekostnad av
den, som ansvarar för avgiftens erläggande.

2 mom. Avgiften utgår även för tid, då elev försöksvis vistas utom
anstalten, i den mån ej styrelsen prövar skäligt nedsätta eller eftergiva
densamma.

3 mom. 1 ill gäldande av anstaltens kostnader för avliden elevs begravning
skall erläggas ett belopp, motsvarande en sjättedel av årsavgiften.

6 §.

1 mom. Utbildningen i anstalten skall i främsta rummet avse elevernas
övning till arbetsduglighet i jordbruk, hantverk, träslöjd och vid anstalten
eljest förekommande göromål.

Därjämte skola eleverna erhålla undervisning i sådana skolämnen,
som särskilt kunna anses vara av betydelse för utvecklingen av deras
intellektuella anlag och för deras moraliska fostran, samt i de övningsämnen,
som vanligen förekomma i uppfostringsanstalter för bildbara sinnesslöa.

2 mom. Till grund för anordnandet av undervisningen och det
praktiska arbetet skall styrelsen lör varje arbetsår fastställa arbetsordning,
sedan förslag därtill uppgjorts av föreståndaren.

Arbetsåret räknas från höstterminens början det ena året till höstterminens
början påföljande år.

Skolundervisningen bör årligen fortgå fyrtio veckor med fördelning
på två terminer.

7 §•

Eleverna skola hållas till ordning, hit och goda seder samt på
lämpligt sätt övervakas.

Elev, som visar gott uppförande och god hit, må som uppmuntran
kunna tillerkännas hitpenningar.

Visar elev sådant uppförande, att tillrättavisning är av nöden, och
har muntlig tillsägelse ej åsyftad verkan, må efter föreståndarens beprövande
till elevens rättande vidtagas följande åtgärder:

inskränkning i friheter, som äro eleverna i allmänhet medgivna;

förlust av särskild förmån, som kan vara eleven beviljad; samt

sängläge, antingen enbart eller i förening med inskränkning av
antalet måltider eller tilldelning av enformig kost.

Vid inskränkning av antalet måltider och vid tilldelning av enformig
kost skall tillses, att åtgärden icke användes på sådant sätt, att den
kan medföra skada för elevens hälsa.

Sängläge må kunna förenas med isolering i särskilt rum.

I undantagsfall må lämplig kroppsaga utdelas av föreståndare eller
lärarpersonal. Härvid skall hänsyn tagas till elevens ålder, utvecklingsgrad
och sinnesbeskaffenhet.

Över vidtagna disciplinära åtgärder skall särskild journal, föras.

8 §•

1 mom. Elev må av styrelsen kunna försöksvis utackorderas i enskilt
hem eller anställas i enskild tjänst, därest han förvärvat härför
nödig arbetsduglighet samt under längre tid visat pålitlighet och gott uppförande;
och skall han därvid av anstalten förses med nödig utrustniog.

Under sådan försöksvistelse utom anstalten skall eleven fortfarande
anses tillhöra densamma och stå under övervakning från anstaltens sida.
Där så visar sig behövligt, skall eleven återintagas i anstalten.

2 mom. Har elev under längre tids försöksvistelse utom anstalten
genom eget arbete förskaffat sig sitt uppehälle och under denna
tid visat sådant uppförande och sådan pålitlighet, att grundad förhoppning
finnes om att han skall kunna på egen hand reda sig i livet, må
han från anstalten utskrivas.

9 §•

1 inom. På målsmans därom framställda begäran skall elev utskrivas.

2 mom. Där elev, som icke blivit försöksvis utackorderad i enskilt
hem eller anställd i enskild tjänst, av styrelsen anses icke längre hava
g-aern av vistelsen i anstalten eller hans kvarstannande där finnes vara
till men för övriga elever, skall han, därest han icke utskrives i enlighet
med 1 mom., utskrivas antingen till statens arbetshem för vanartade
sinnesslöa eller, där detta ej lämpligen kan ske, till kriminalasyl eller
annan statens sinnessjukanstalt.

Fallandesjuk elev, som ej är sinnesslö, bör dock utskrivas till
skyddshem, där så kan ske.

Utskrivning enligt detta moment må ej verkställas, förrän plats i
någon av nu nämnda anstalter blivit beredd.

3 mom. Avser utskrivning enligt 2 mom. överflyttning till arbetshem
för vanartade sinnesslöa eller till skyddshem, skall ansökan härom
ingivas till styrelsen för vederbörande anstalt samt vara åtföljd av de
handlingar, som legat till grund för elevens intagning i anstalten, ävensom
avskrift av den i 11 § omförmälda minnesboken för eleven.

Avser utskrivningen överflyttning till kriminalasyl eller annan statens
sinnessjukanstalt, skall ansökan ingivas i förra fallet till direktionen för
kriminalasylen och i senare fallet till direktionen för det hospital, inom
vars upptagningsområde elevens hemort är belägen, samt vara åtföljd
av de handlingar, som enligt gällande bestämmelser skola bifogas ansökan

om intagning av sinnesslö i sinnessjukanstalt, ävensom avskrift av den
i 11 § omförmälda minnesboken för eleven.

4 mom. Vid utskrivning från anstalten skall elev förses med nödig
utrustning.

Anstalten bestrider kostnaderna för elevs överflyttning till annan
anstalt.

10 §.

I god tid, innan elev uppnår tjuguett år, skall styrelsen, där icke särskilda
omständigheter föranleda till annat, föranstalta om att eleven
varder under förmyndare ställd.

11 §•

Vid anstalten skall för varje elev föras minnesbok enligt av skolöverstyrelsen
fastställt formulär, innehållande uppgift om ålder, hemvist
och tid för intagning, föräldrarnas namn, ställning och hemvist, de upplysningar,
som erhållits rörande elevens tidigare levnadsomständigheter,
redogörelse för hans uppförande och flit, arbetsduglighet och kunskaper,
de lynnesegendomligheter eller abnorma karaktärsdrag, han möjligen
visat, beskaffenheten av mot honom använda disciplinära åtgärder samt
de omständigheter, som föranlett besluten härom, uppgift om tid för eventuellt
överlämnande till enskild person för ^ackordering eller anställande
i tjänst, om dennes namn och bostad samt om tid för eventuell återbringning,
upplysningar om elevens uppförande under sådan försöksvistelse
utom anstalten, uppgift om tid för utskrivning samt varthän sådan ägt rum
ävensom, där elev avlider i anstalten, uppgift om tid för dödsfallet och
om dödsorsaken.

Dessutom skall vid anstalten föras matrikel över samtliga i anstalten
intagna elever.

12 §•

Anstalten står under skolöverstyrelsens överinseende samt skall vara
underkastad samma inspektion som statsunderstödda anstalter för bildbara
sinnesslöa, som icke äro fallandesjuka, och epileptikeranstalter.

Styrelse.

13 §.

Anstaltens verksamhet ledes av en utav Kungl. Maj:t utsedd styrelse,
bestående av ordförande och fyra ledamöter. Av ledamöterna bör

en äga pedagogisk erfarenhet och en vara läkare med psykiatrisk utbildning
samt en hava erfarenhet i jordbruk.

Ordförande och ledamöter förordnas för en tid av fyra år; dock
skall av styrelsens ledamöter årligen en avgå i den ordning, som vid
styrelsens första sammanträde blivit bestämd medelst lottning mellan
ledamöterna.

Om ledamots avgång har styrelsen att göra anmälan hos Kungl. Magt.

Styrelsen utser årligen inom sig en vice ordförande.

14 §.

Styrelsens ordförande och ledamöter åtnjuta icke lön eller arvode,
men äga att för resor till styrelsens sammanträden eller eljest i styrelsens
ärenden av vederbörande huvudtitels anslag till rese- och traktamentspenningar
åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt tredje
klassen i gällande resereglemente, dock att, där någon på grund av
innehavande ämbete eller tjänst eljest är berättigad till ersättning enligt
högre klass, ersättningen till honom må beräknas efter samma klass.

Till den styrelseledamot, som jämlikt bestämmelse i 15 § å styrelsens
vägnar verkställer kassainventering ävensom inventering av anstaltens
och egendomens inventarier och förråd, må härför utgå lämplig ersättning,
som av styrelsen bestämmes.

15 §.

Styrelsen åligger:

att utöva tillsyn över anstalten och högsta ledningen av dess förvaltning
i enlighet med i detta reglemente intagna bestämmelser;

att jämväl handhava förvaltningen av den till anstalten upplåtna egendomen
samt att söka, svara och tala för såväl anstalten som egendomen;

att besluta om elevs intagning, försöksvistelse utom anstalten samt
utskrivning;

att vidtaga alla på styrelsen enligt detta reglemente ankommande
åtgärder beträffande elevs intagning, utskrivning och omyndigförklarande;

att bestämma den utrustning, varmed elev vid intagning skall vara
försedd och ombesörja nödig utrustning för elev, som överlämnas till
utackordering i enskilt hem eller tjänst hos enskild person eller som
utskrives;

att låta övervaka elev, som försöksvis vistas utom anstalten, samt
tillse, att vårdnaden om denne handhaves på ett lämpligt sätt;

att fastställa arbetsordning och spisordning för anstalten;
att bestämma det belopp för dag, varmed flitpenningar till elev
högst må iitgå;

att fastställa formulär för matrikel över elever och för journal över
disciplinära åtgärder;

att utfärda nödiga instruktioner för befattningshavarna;
att, då föreståndar- eller lärarbefattning blivit ledig, därom utfärda
kungörelse i allmänna tidningarna med föreskrift om trettio dagars ansökningstid,
räknad från den dag, då kungörandet sker, samt att, då
inom ansökningstidens utgång ingen eller endast en sökande anmält sig
till den lediga befattningen, ånyo i samma ordning förklara densamma
till ansökan ledig;

att till skolöverstyrelsen jämte eget yttrande insända ansökningar
till ledig föreståndarbefattning;

att, efter det föreståndaren avgivit yttrande, tillsätta lärare samt
att, då lärare blivit tillsatt, härom lämna meddelande till skolöverstyrelsen
;

att efter förslag av föreståndaren antaga övrig personal vid såväl
anstalten som egendomen, i den män föreståndaren ej erhållit bemyndigande
härutinnan; V

att antaga läkare vid anstalten;

att vid vakans å befattning, vars innehavare styrelsen äger tillsätta,
förordna om befattningens uppehållande;

att bevilja föreståndaren semester samt tjänstledighet under sammanlagt
högst 6 månader av samma kalenderår;

att bevilja semester och tjänstledighet åt såväl övriga å stat uppförda
befattningshavare samt å stat icke uppförd personal, där föreståndaren
ej av styrelsen erhållit sådan befogenhet;

att, där styrelsen beviljar semester eller tjänstledighet, förordna vikarie
under ledigheten;

att bevilja avsked åt sådan befattningshavare, som av styrelsen
antages;

att bestämma avlöningsförmåner för anstaltens personal, i den mån
denna ej är uppförd å stat, samt för den vid egendomen anställda personalen
;

att meddela erforderliga föreskrifter om räkenskapsföring, kassavård
och kontroll därå;

att genom en av styrelsens ledamöter vid årets slut samt dessutom
minst en gång under varje kvartal verkställa kassainventering ävensom en
gång årligen inventering av anstaltens och egendomens inventarier ochförråd;

att före april månads utgång varje år genom sakkunnig person
låta besiktiga anstaltens och egendomens byggnader samt uppgöra förslag
till erforderliga förändringar och reparationer;

att före den 1 augusti varje år till skolöverstyrelsen inkomma med
förslag till inkomst- och utgiftsstat för anstalten, avsedd att tillämpas
det andra därefter följande kalenderåret, jämte uppgift å därav föranledda
anslagsäskanden, skolande i samband härmed uppgift meddelas om storleken
av de avlöningar, som tillkomma den personal, vilken avlönas å
jordbrukets konto;

att årligen före mars månads utgång till riksräkenskapsverket insända
anstaltens räkenskaper för nästföregående år; samt

att årligen före mars månads utgång till skolöverstyrelsen avgiva
redogörelse för anstaltens verksamhet under nästföregående år i enlighet
med av överstyrelsen fastställd plan, skolande denna redogörelse åtföljas
av den årsberättelse, läkaren har att avgiva.

16 §.

Styrelsen sammanträder till ordinarie sammanträde en gång varje
kvartal samt dessemellan, då ordföranden prövar sådant nödigt eller
minst två av styrelsens ledamöter begära det. Sammanträdena hållas å
anstalten; dock må annat sammanträde än ordinarie kunna hållas annorstädes,
då så finnes lämpligt.

Ledamöterna kallas till sammanträde av ordföranden.

Vid ordinarie sammanträde skall journalen över diciplinära åtgärder
granskas och anteckning om denna granskning av ordföranden göras i
samma journal, varjämte det i 23 § omförmälda exspektansdiariet
skall företes.

ii §•

För att styrelsen skall vara beslutför skola utom ordföranden minst
två ledamöter vara tillstädes. Vid omröstning, som utfaller med lika
röstetal för olika meningar, gälle den mening, som ordföranden biträder.

18 §.

Vid styrelsens sammanträden skall anstaltens föreståndare, där ej
styrelsen för särskilt fall annorlunda bestämmer, närvara för att tjänstgöra
som föredragande och tillhandagå med erforderliga upplysningar
ävensom föra protokoll, därest icke styrelsen därtill utser annan person.
Föredraganden äger att deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

46 21

Protokollet justeras av ordföranden. Ledamot, som har från beslutet
skiljaktig mening, äger att få denna antecknad till protokollet.
Samma rätt tillkommer föreståndaren därest han är föredragande.

Styrelsens beslut expedieras av föreståndaren, där ej annorlunda
för visst fall bestämmes.

19 §.

Påkallar ärende, som ankommer på styrelsens prövning och ej är
av större betydelse, skyndsamt avgörande, må ordföranden meddela beslut
å styrelsens vägnar. Vad sålunda beslutits, skall vid nästa styrelsesammanträde
anmälas av ordföranden och antecknas i protokollet.

20 §.

Gör befattningshavare, som blivit av styrelsen tillsatt, sig skyldig
till fel eller försummelse i tjänsten, äger styrelsen att tilldela denne
varning. År förseelsen av svårare beskaffenhet eller gör sådan befattningshavare
vid upprepade tillfällen sig skyldig till förseelser, äger styrelsen
att för viss tid, högst tre månader, avstänga befattningshavaren
från tjänst och lön eller, om så prövas nödigt, skilja denne från befattningen.

Gör föreståndaren sig skyldig till fel eller försummelse i tjänsten
eller klandervärt uppförande, har styrelsen att därom ingiva anmälan till
skolöverstyrelsen.

21 §.

över styrelsens beslut äger den med beslutet missnöjde att anföra
besvär, vilka skola till skolöverstyrelsen ingivas före klockan tolv å
trettionde dagen efter erhållen del av beslutet.

över beslut om varning må besvär dock ej anföras. Beslut om
avstängning från tjänstgöring går i verkställighet utan hinder av besvär.

Personal.

22 §.

Föreståndare anställes tills vidare och förordnas av skolöverstyrelsen,
som även har att bevilja föreståndaren tjänstledighet i de fall, där
styrelsen ej äger befogenhet härutinnan, samt att i sådant fall förordna
vikarie.

För behörighet till föreståndarbefattning fordras att äga pedagogisk
erfarenhet.

23 §.

Föreståndaren åligger:

att handhava den närmare förvaltningen av anstalten och egendomen
samt besluta i de angelägenheter rörande denna förvaltning, som
styrelsen bestämmer;

att tillse, att den av styrelsen utfärdade arbetsordningen och spisordningen
behörigen följas;

att utöva förmanskap över samtliga befattningshavare;
att till föredragning i styrelsen vederbörligen förbereda ärendena
samt att, där styrelsen ej annorlunda bestämmer, vid dess sammanträden
föredraga ärendena ävensom föra protokoll;
att expediera styrelsens beslut;

att föra diarium över till styrelsen inkomna handlingar samt koncept
till och register över utgående skrivelser ävensom särskild förteckning
över inkomna ansökningar om intagning (exspektansdiarium);

att i enlighet med av styrelsen fastställt formulär föra matrikel
över de i anstalten intagna;

att vid styrelsens ordinarie sammanträden lämna förteckning över
elever, vilka sedan nästföregående sammanträde blivit intagna och
utskrivna;

att bestrida den undervisning, som styrelsen bestämmer;
att med biträde av lärare föra i 11 § omförmäld minnesbok;
att besluta om utdelning av flitpenningar;

att jämlikt 7 § besluta rörande disciplinära åtgärder mot eleverna
ävensom föra den i samma § omnämnda journalen över sådana åtgärder;

att avgiva yttrande rörande sökande till lärarbefattning samt
förslag till antagande av såväl annan personal vid anstalten som personal
vid egendomen eller, där han av styrelsen erhållit bemyndigande
härutinnan, antaga sådan personal;

att bevilja semester och tjänstledighet i de fall styrelsen givit honom
sådan befogenhet;

att ansvara och redovisa för anstaltens förråd samt hos styrelsen
göra framställning om anskaffande av för anstalten erforderliga förnödenheter; att

föra anstaltens räkenskaper och vid varje ordinarie sammanträde
till styrelsen avgiva kassarapport för sistförflutna kvartal;

att årligen före februari månads utgång till styrelsen avlämna föregående
års räkenskaper med tillhörande verifikationer;

att årligen före februari månads utgång till styrelsen avgiva förslag
till årsberättelse; samt

100

att i övrigt iakttaga de föreskrifter, styrelse a i instruktion för
honom utfärdat.

Föreståndare må dock av styrelsen kunna befrias från skyldigheten
att föra anstaltens räkenskaper.

24 §.

Manlig lärare skall uppfylla de villkor, som äro stadgade för behörighet
till ordinarie anställning vid egentlig folkskola. Lärarinna för
teoretisk undervisning skall hava avlagt antingen småskollärar- eller
folkskollärarexamen eller examen vid seminariet för utbildande av lärare
vid skolor för sinnesslöa barn eller ock under minst två år bestritt
tjänstgöring som lärarinna vid statsunderstödd uppfostringsanstalt för
bildbara sinnesslöa eller vid statsunderstödd epileptikeranstalt.

25 §.

Lärarpersonalen åligger att i av styrelsen fastställd ordning bestrida
elevernas undervisning och biträda föreståndaren vid förande av i 11 §
omförmäld minnesbok samt att enligt av styrelsen utfärdad instruktion
deltaga i tillsynen över eleverna.

26 §.

Övriga befattningshavare och annan personal äro skyldiga att noggrant
fullgöra de åligganden, som styrelsen i instruktion för dem eller
eljest bestämmer.

27 §.

Lärare tillsättes med fyra månaders ömsesidig uppsägning, övrig
personal antages med två månaders sådan uppsägning.

28 §.

Föreståndare och lärarpersonal må årligen åtnjuta semester under
sex veckor, husmoder under 1 månad och övrig personal med fastare
anställning under 15 dagar, allt under förutsättning, att styrelsen finner
sådant kunna ske utan hinder för göromålens behöriga gång.

29 §.

Anstaltens läkare åligger att årligen före februari månads utgång
till styrelsen avlämna årsberättelse, avfattad i enlighet med av skolöverstyrelsen
fastställd plan.

101

I övrigt gäller för läkaren i tillämpliga delar den för läkare vid
med statsmedel understödda anstalter för sinnesslöa och fallandesjuka
utfärdade instruktionen, i vad densamma avser anstalter för bildbara
sinnesslöa, med undantag av vad i kungl. kungörelsen den 24 oktober
1919 angående understöd av statsmedel åt anstalter för bildbara sinnesslöa,
som icke äro fallandesjuka, och åt epileptikeranstalter är stadgat.

Dock må anstaltens läkare befrias från i nämnda instruktion föreskriven
skyldighet att undersöka elevernas sinnesbeskaffenhet, därest
styrelsen beslutar att för denna uppgift anlita särskild läkare.

102

Bilaga 2.

Förslag till

Reglemente

för

statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa flickor.

Allmänna bestämmelser.

1 §-

1 mom. Anstalten har till ändamål att giva uppfostran och undervisning
åt sådana flickor, vilka i statsunderstödd uppfostringsanstalt för sinnesslöa
eller fallandesjuka av vederbörande Läkare eller inspektör förklarats
vara olämpliga för samlivet i sådan anstalt på grund av vanart, benägenhet
att rymma, häftigt lynne eller våldsamhet eller annan liknande orsak.

A anstalten må ock, när utrymmet det medgiver, mottagas flicka,
vilken är eller varit intagen å skyddshem, som avses i lagen den 13
juni 1902 angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade
barn, och vilken befunnits vara sinnesslö.

2 mom. Utan hinder av att flicka, som avses i 1 mom., överskridit
minderårighetsgränsen, må hon kunna intagas i anstalten ävensom kvarstanna
där, när särskilda skäl därtill föranleda.

2 §•

Ansökan om intagning av elev ingives till anstaltens styrelse, som
har att pröva densamma.

3 §•

1 mom. Ansökan om inträde för elev, som är intagen i uppfostringsanstalt
för sinnesslöa eller fallandesjuka, skall vara åtföljd av

103

1) ett av läkaren vid den anstalt, där eleven intagen, eller av är
vederbörande inspektör utfärdat intyg, att eleven är olämplig för samlivet
i anstalten;

3) de till ansökan om elevens intagning i uppfostringsanstalten för
sinnesslöa eller fallandesjuka hörande handlingarna; samt

4) en av målsman eller annan vederbörande i överensstämmelse med
av Kungl. Magt fastställt formulär utfärdad förbindelse att ansvara för
erläggande till anstalten av stadgad avgift för eleven.

2 mom. Ansökan om inträde för elev, som tidigare varit intagen
i uppfostringsanstalt för sinnesslöa eller fallandesjuka, skall vara åtföljd av

1) ett av föreståndaren för den anstalt, där eleven tidigare varit
intagen, utfärdat intyg, att eleven av anstaltens läkare eller vederbörande
inspektör befunnits olämplig för samlivet och på grund härav utskrivits
samt uppgift om tidpunkten, när denna utskrivning skett;

3) sådan ansvarsförbindelse, som omförmäles i 1 mom., 4).

3 mom. Ansökan om inträde för elev, som är intagen i skyddshem,
skall vara åtföljd av

1) läkarintyg, avfattat i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställt
formulär och utvisande, att eleven är sinnesslö;

3) de uppgifter, som legat till grund för elevens intagning i skyddshemmet;
samt

4) sådan ansvarsförbindelse, som omförmäles i 1 mom., 4).

4 mom. Ansökan om inträde för elev, som tidigare varit intagen
i skyddshem, skall vara åtföljd av

1) intyg av vederbörande föreståndare, att eleven blivit utskriven
från skyddshem samt uppgift om tidpunkten, när denna utskrivning skett;

2) läkarintyg, avfattat i enlighet med av Kungl. Maj:t fastställt
formulär och utvisande, att eleven är sinnesslö;

104

3) uppgifter rörande elevens uppförande och levnadsförhållanden
under tiden efter utskrivningen från skyddshemmet, vilka uppgifter, där
ansökan göres av annan än kommunal myndighet, skola vara attesterade
av pastor eller ordförande i kommunalnämnd eller barnavårdsnämnd;
samt

4) sådan ansvarsförbindelse, som omförmäles i 1 mom., 4).

5 mom. Till komplettering av ansökning, som göres enligt 2 eller
4 mom., skall styrelsen från den anstalt, där eleven tidigare varit intagen,
införskaffa de uppgifter, som legat till grund för elevens intagning
därstädes, ävensom en av anstaltens föreståndare lämnad redogörelse
för hennes intellektuella utveckling, arbetsduglighet och uppförande
i anstalten samt i övrigt för sådana omständigheter, som för kännedomen
om eleven kunna vara av vikt.

4 §•

Föreligga på en gång till avgörande ansökningar om inträde för
elev, som är eller varit intagen i skola för sinnesslöa eller fallandesjuka,
och för elev, som är eller varit intagen i skyddshem, skall den förre
eleven äga företräde, såvitt ej särskilda omständigheter kunna till annat
föranleda.

I övrigt skall vid prövning av samtidigt föreliggande ansökningar till
ledig plats iakttagas, att i första hand den elev intages, som på grand
av vanartens beskaffenhet är i mest trängande behov av att vinna inträde.

5 §•

1 mom. Avgift för vård å anstalten utgår med det belopp för år
räknat, som i anstaltens stat finnes upptaget. Avgiften erlägges förskottsvis
vid elevs intagning för återstående delen av det löpande halvåret,
räknad från och med den dag, då intagning sker, och sedermera
halvårsvis samt utgår till och med den dag, då elev utskrives eller
avlider.

Erlägges ej avgiften å den bestämda tiden, gottgöres anstalten sex
procents årlig ränta å det oguldna beloppet.

Vid intagning skall elev, i enlighet med de närmare föreskrifter,
som utfärdas av anstaltens styrelse, vara försedd med nödiga klädes -

105

persedlar vid äventyr, att felande utrustning anskaffas på bekostnad av
den, som ansvarar för avgiftens erläggande.

2 mom. Avgiften utgår även för tid, då elev försöksvis vistas utom
anstalten, i den mån ej styrelsen prövar skäligt nedsätta eller eftergiva
densamma.

3 mom. Till gäldande av anstaltens kostnader för avliden elevs
begravning skall erläggas ett belopp, motsvarande en sjättedel av årsavgiften.

6 §■

1 mom. Utbildningen i anstalten skall i främsta rummet avse elevernas
övning till arbetsduglighet i hushållsgöromål, kvinnligt handarbete
och vid anstalten eljest förekommande göromål.

2 mom. Till grund för anordnandet av undervisningen och det
praktiska arbetet skall styrelsen för varje arbetsår fastställa arbetsordning,
sedan förslag därtill uppgjorts av föreståndarinnan.

Arbetsåret räknas från höstterminens början det ena året till höstterminens
början påföljande år.

Skolundervisningen bör årligen fortgå fyrtio veckor med fördelning
på två terminer.

7 §•

Eleverna skola hållas till ordning, flit och goda seder samt på lämpligt
sätt övervakas.

Elev, som visar gott uppförande och god flit, må som uppmuntran
kunna tillerkännas flitpenningar.

Visar elev sådant uppförande, att tillrättavisning är av nöden, och
har muntlig tillsägelse ej åsyftad verkan, må efter föreståndarinnans
beprövande till elevens rättande vidtagas följande åtgärder:

inskränkning i friheter, som äro eleverna i allmänhet medgivna;

förlust av särskild förmån, som kan vara eleven beviljad; samt

sängläge, antingen enbart eller i förening med inskränkning av
antalet måltider eller tilldelning av enformig kost.

Vid inskränkning av antalet måltider och vid tilldelning av enformig
kost skall tillses, att åtgärden icke användes på sådant sätt, att den kan
medföra skada för elevens hälsa.

46 21

106

Sängläge må kunna förenas med isolering i särskilt rum.

I undantagsfall må lämplig kroppsaga utdelas av föreståndarinna
eller lärarpersonal. Härvid skall hänsyn tagas till elevens ålder, utvecklingsgrad
och sinnesbeskaffenhet.

över vidtagna disciplinära åtgärder skall särskild journal föras.

8 §•

1 mom. Elev må av styrelsen kunna försöksvis utackorderas i enskilt
hem eller anställas i enskild tjänst, därest hon förvärvat härför
nödig arbetsduglighet samt under längre tid visat pålitlighet och gott
uppförande; och skall hon därvid av anstalten förses med nödig utrustning.

2 mom. Har elev under längre tids försöksvistelse utom anstalten
genom eget arbete förskaffat sig sitt uppehälle och under denna tid
visat sådant uppförande och sådan pålitlighet, att grundad förhoppning
finnes om att hon skall kunna på egen hand reda sig i livet, må hon
från anstalten utskrivas.

9 §•

1 mom. På målsmans därom framställda begäran skall elev utskrivas.

2 mom. Där elev, som icke blivit försöksvis utackorderad i enskilt
hem eller anställd i enskild tjänst, av styrelsen anses icke längre hava
gagn av vistelsen i anstalten eller hennes kvarstannande där finnes vara
till men för övriga elever, skall hon, därest hon icke utskrives i enlighet
med 1 mom., utskrivas antingen till statens arbetshem för vanartade
sinnesslöa eller, där detta ej lämpligen kan ske, till kriminalasyl eller
annan statens sinnessjukanstalt.

Fallandesjnk elev, som ej är sinnesslö, bör dock utskrivas till skyddshem,
där så kan ske.

Utskrivning enligt detta moment må ej verkställas, förrän plats i
någon av nu nämnda anstalter blivit beredd.

3 mom. Avser utskrivning enligt 2 mom. överflyttning till arbetshem
för vanartade sinnesslöa eller till skyddshem, skall ansökan härom
ingivas. till styrelsen för vederbörande anstalt samt vara åtföljd av de

107

handlingar, som legat till grand för elevens intagning i anstalten, ävensom
avskrift av den i 11 § omförmälda minnesboken för eleven.

Avser utskrivningen överflyttning till kriminalasyl eller annan statens
sinnessjukanstalt, skall ansökan ingivas i förra fallet till direktionen för
kriminalasylen och i senare fallet till direktionen för det hospital, inom
vars upptagningsområde elevens hemort är belägen, samt vara åtföljd av
de handlingar, som enligt gällande bestämmelser skola bifogas ansökan
om intagning av sinnesslö i sinnessjukanstalt, ävensom avskrift av den
i 11 § omförmälda minnesboken för eleven.

4 mom. Vid utskrivning från anstalten skall elev förses med nödig
utrustning.

Anstalten bestrider kostnaderna för elevs överflyttning till annan
anstalt.

10 §.

I god tid, innan elev uppnår tjuguett år, skall styrelsen, där icke
särskilda omständigheter föranleda till annat, föranstalta om att eleven
varder under förmyndare ställd.

11 §•

Vid anstalten skall för varje elev föras minnesbok enligt av skolöverstyrelsen
fastställt formulär, innehållande uppgift om ålder, hemvist
och tid för intagning, föräldrarnas namn, ställning och hemvist, de upplysningar,
som erhållits rörande elevens tidigare levnadsomständigheter,
redogörelse för hennes uppförande och flit, arbetsduglighet och kunskaper,
de lynnesegendomligheter eller abnorma karaktärsdrag, hon möjligen
visat, beskaffenheten av mot henne använda disciplinära åtgärder samt
de omständigheter, som föranlett besluten härom, uppgift om tid för eventuellt
överlämnande till enskild person för ^ackordering eller anställande
i tjänst, om dennes namn och bostad samt om tid för eventuell
återintagning, upplysningar om elevens uppförande under sådan försöksvistelse
utom anstalten, uppgift om tid för utskrivning samt varthän sådan
ägt ram ävensom, där elev avlider i anstalten, uppgift om tid för dödsfallet
och om dödsorsaken.

Dessutom skall vid anstalten föras matrikel över samtliga i anstalten
iutagna elever.

108

12 §.

Styrelse.

13 §.

Anstaltens verksamhet ledes av en utav Kungl. Maj:t utsedd styrelse,
bestående av ordförande och fyra ledamöter. Av ledamöterna bör en äga
pedagogisk erfarenhet och en vara läkare med psykiatrisk utbildning.
Minst en av ledamöterna skall vara kvinna.

Ordförande och ledamöter förordnas för en tid av fyra år; dock skall
av styrelsens ledamöter årligen en avgå i den ordning, som vid styrelsens
första sammanträde blivit bestämd medelst lottning mellan ledamöterna.

Om ledamots avgång har styrelsen att göra anmälan hos Kungl.
Maj:t.

Styrelsen utser årligen inom sig en vice ordförande.

14 §.

Styrelsens ordförande och ledamöter åtnjuta icke lön eller arvode,
men äga att för resor till styrelsens sammanträden eller eljest i styrelsens
ärenden av vederbörande huvudtitels anslag till rese- och traktamentspenningar
åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning enligt
tredje klassen i gällande resereglemente, dock att, där någon på grund
av. innehavande ämbete eller tjänst eljest är berättigad till ersättning
enligt högre klass, ersättningen till honom må beräknas efter samma klass.

Till den styrelseledamot, som jämlikt bestämmelse i 15 § å styrelsens
vägnar verkställer kassainventering ävensom inventering av anstaltens
inventarier och förråd, må härför utgå lämplig ersättning, som av
styrelsen bestämmes.

15 §.

Styrelsen åligger:

att utöva tillsyn över anstalten och högsta ledningen av dess förvaltning
i enlighet med i detta reglemente intagna bestämmelser;
att söka, svara och tala för anstalten;

109

att besluta om elevs intagning, försöksvistelse utom anstalten samt
utskrivning;

att vidtaga alla på styrelsen enligt detta reglemente ankommande
åtgärder beträffande elevs intagning, utskrivning och omyndigförklarande;

att bestämma den utrustning, varmed elev vid intagning skall
vara försedd, och ombesörja nödig utrustning för elev, som överlämnas
till utackordering i enskilt hem eller tjänst hos enskild person eller
som utskrives;

att låta övervaka elev, som försöksvis vistas utom anstalten, samt
tillse, att vårdnaden om henne handhaves på ett lämpligt sätt;
att fastställa arbetsordning och spisordning för anstalten;
att bestämma det belopp för dag, varmed flitpenningar till elev högst
må utgå;

att fastställa formulär för matrikel över elever och för journal över
disciplinära åtgärder;

att utlärda nödiga instruktioner lör befattningshavarna;
att, då föreståndarinne- eller lärarinnebefattning blivit ledig, därom
utfärda kungörelse i allmänna tidningarna med föreskrift om trettio dagars
ansökningstid, räknad från den dag, då kungörandet sker, samt att,
då inom ansökningstidens utgång ingen eller endast en sökande anmält
sig till den lediga befattningen, ånyo i samma ordning förklara densamma
till ansökan ledig;

att till skolöverstyrelsen jämte eget yttrande insända ansökningar
till ledig föreståndarinnebefattning;

att, efter det föreståndarinnan avgivit yttrande, tillsätta lärarinna
samt att, då lärarinna blivit tillsatt, härom lämna meddelande till skolöverstyrelsen; att

efter förslag av föreståndarinnan antaga övrig personal vid anstalten,
i den mån föreståndarinnan ej erhållit bemyndigande härutinnan;
att antaga läkare vid anstalten;

att vid vakans å befattning, vars innehavare styrelsen äger tillsätta,
förordna om befattningens uppehållande;

att bevilja föreståndarinnan semester samt tjänstledighet under
sammanlagt högst 6 månader av samma kalenderår;

att bevilja semester och tjänstledighet åt såväl övriga å stat uppförda
befattningshavare samt å stat icke uppförd personal, där föreståndarinnan
ej av styrelsen erhållit sådan befogenhet;

att, där styrelsen beviljar semester eller tjänstledighet, förordna vikarie
under ledigheten;

att bevilja avsked åt sådan befattningshavare, som av styrelsen antages;

att bestämma avlöningsförmåner för anstaltens personal, i den mån
denna ej är uppförd å stat;

att meddela erforderliga föreskrifter om räkenskapsföring, kassavård
och kontroll därå;

att före april månads utgång varje år genom sakkunnig person
låta besiktiga anstaltens byggnader samt uppgöra förslag till erforderliga
förändringar och reparationer;

att årligen före mars månads utgång till riksräkenskapsverket insända
anstaltens räkenskaper för nästföregående år; samt

16 §.

Ledamöterna kallas till sammanträde av ordföranden.

Vid ordinarie sammanträde skall journalen över disciplinära åtgärder
granskas och anteckning om denna granskning av ordföranden göras i
samma journal, varjämte det i 23 § omförmälda exspektansdiariet skall
företes.

o §•

För att styrelsen skall vara beslutför skola utom ordföranden minst
två ledamöter vara* tillstädes. Vid omröstning, som utfaller med lika
röstetal för olika meningar, gälle den mening, som ordföranden biträder.

18 §.

Vid styrelse tis sammanträden skall anstaltens föreståndarinna, där
ej styrelsen för särskilt fall annorlunda bestämmer, närvara för att tjänstgöra
som föredragande och tillhandagå med erforderliga upplysningar
ävensom föra protokoll, därest icke styrelsen därtill utser annan person.
Föredraganden äger att deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

Protokollet justeras av ordföranden. Ledamot, som har från beslutet
skiljaktig mening, äger att få denna antecknad till protokollet.
Samma rätt tillkommer föreståndarinnan därest hon är föredragande.

Styrelsens beslut expedieras av föreståndarinnan, där ej annorlunda
för visst fall bestämmes.

19 §.

20 §.

Gör föreståndarinnan sig skyldig till fel eller försummelse i tjänsten
eller klandervärt uppförande, har styrelsen att därom ingiva anmälan
till skolöverstyrelsen.

21 §.

Över styrelsens beslut äger den med beslutet missnöjde att anföra
besvär, vilka skola till skolöverstyrelsen ingivas före klockan tolv å
trettionde dagen efter erhållen del av beslutet.

Över beslut om varning må besvär dock ej anföras. Beslut om
avstängning från tjänstgöring går i verkställighet utan hinder av besvär.

112

Personal.

22 §.

Föreståndarinna anställes tills vidare och förordnas av skolöverstyrelsen,
som även har att bevilja föreståndarinnan tjänstledighet i de
fall, där styrelsen ej äger befogenhet härutinnan, samt att i sådant fall
förordna vikarie.

För behörighet till föreståndarinnebefattning fordras att äga pedagogisk
erfarenhet.

23 §.

Föreståndarinnan åligger:

att handhava den närmare förvaltningen av anstalten samt besluta
i de angelägenheter rörande denna förvaltning, som styrelsen bestämmer;

att tillse, att den av styrelsen utfärdade arbetsordningen och spisordningen
behörigen följas;

att i enlighet med av styrelsen fastställt formulär föra matrikel över
de i anstalten intagna;

att vid styrelsens ordinarie sammanträden lämna förteckning över
elever, vilka sedan nästföregående sammanträde blivit intagna och utskrivna
;

att bestrida den undervisning, som styrelsen bestämmer;

att med biträde av lärarinna föra i 11 § omförmäld minnesbok;

att besluta om utdelning av flitpenningar;

att jämlikt 7 § besluta rörande disciplinära åtgärder mot eleverna
ävensom föra den i samma § omnämnda journalen över sådana åtgärder;

att avgiva yttrande rörande sökande till lärarinnebefattning samt
förslag till antagande av annan personal vid anstalten eller, där hon av
styrelsen erhållit bemyndigande härutinnan, antaga sådan personal;

att bevilja semester och tjänstledighet i de fall styrelsen givit henne
sådan befogenhet;

113

att ansvara och redovisa för anstaltens förråd samt hos styrelsen
göra framställning om anskaffande av för anstalten erforderliga förnödenheter
;

att föra anstaltens räkenskaper och vid varje ordinarie sammanträde
till styrelsen avgiva kassarapport för sistförfluten kvartal;

att årligen före februari månads utgång till styrelsen avlämna föregående
års räkenskaper med tillhörande verifikationer;

att årligen före februari månads utgång till styrelsen avgiva förslag
till årsberättelse; samt

att i övrigt iakttaga de föreskrifter, styrelsen i instruktion för henne
utfärdat.

Föreståndarinnan må dock av styrelsen kunna befrias från skyldigheten
att föra anstaltens räkenskaper.

24 §•

Lärarinna för teoretisk undervisning skall hava avlagt antingen
småskollärar- eller folkskollärarexamen eller examen vid seminariet för
utbildande av lärare vid skolor för sinnesslöa barn eller ock under
minst två år bestritt tjänstgöring som lärarinna vid statsunderstödd
uppfostringsanstalt för bildbara sinnesslöa eller vid statsunderstödd epileptikeranstalt.

25 §.

Lärarpersonalen åligger att i av styrelsen fastställd ordning bestrida
elevernas undervisning och biträda föreståndarinnan vid förande av i
11 § omförmäld minnesbok samt att enligt av styrelsen utfärdad instruktion
deltaga i tillsynen över eleverna.

26 §.

Övriga befattningshavare och annan personal äro skyldiga att noggrant
fullgöra de åligganden, som styrelsen i instruktion för dem eller
eljest bestämmer.

27 §.

Lärarinna tillsättes med fyra månaders ömsesidig uppsägning, övrig
personal antages med två månaders sådan uppsägning.

46 21

114

28 §.

Föreståndarinna och lärarpersonal må årligen åtnjuta semester under
sex veckor och övrig personal med fastare anställning under 15 dagar,
allt under förutsättning, att styrelsen finner sådant kunna ske utan
hinder för göromålens behöriga gång.

29 §.

Anstaltens läkare åligger att årligen före februari månads utgång
till styrelsen avlämna årsberättelse, avfattad i enlighet med av skolöverstyrelsen
fastställd plan.

115

Bilaga 3.

Förslag till ändring av 4 § av kungl. kungörelsen den 24 oktober 1919
angående understöd av statsmedel åt anstalter för bildbara sinnesslöa,
som icke äro fallandesjuka, och åt epileptikeranstalter.

Gällande lydelse: Föreslagen lydelse:

4 §•

Sinnesslö, som lider av konvulsioner
eller fallandesot, får ej intagas i anstalt
för icke fallandesjuka sinnesslöa, varemot
i anstalt för fallandesjuka endast med
fallandesot eller konvulsioner behäftade få
intagas.

1 anstalt får ej intagas sinnesslö eller
fallandesjuk, som lider av sinnessjukdom
eller smittsam sjukdom eller som av anstaltens
läkare eller vederbörande inspektör
förklaras vara olämplig för samlivet i anstalten
och deltagandet i arbetet därstädes.
Drabbas någon i anstalten intagen av sinnessjukdom,
må han kvarhållas i anstalten
endast under förutsättning, att anmälan
om hans intagande å hospital av vederbörande
ofördröjligen ingives.

I anstalt, där till vård mottagas även
obildbara sinnesslöa, få dessa ej inräknas
bland dem, för vilka statsunderstöd enligt
denna kungörelse sökes.

4 §•

Sinnesslö — — — — — — intagas.

I anstalt — —----sjukdom.

Drabbas någon i anstalten intagen av sinnessjukdom,
må han kvarhållas i anstalten
endast under förutsättning, att anmälan
om hans intagande å hospital av vederbörande
ofördröjligen ingives.

I arbetshem får ej mottagas sinnesslö
eller fallandesjuk, som av anstaltens läkare
eller vederbörande inspektör förklaras vara
olämplig för samlivet i arbetshemmet.

Har elev av anstaltens läkare eller
vederbörande inspektör förklarats vara
olämplig för samlivet i anstalten, må
eleven kvarstanna där, endast under förutsättning
att till anstaltens styrelse ingives
vederbörlig ansvarsförbindelse för hans
intagande i en statens anstalt för sinnesslöa;
och åligger det styrelsen att, där
dylik förbindelse erhålles, omedelbart ingiva
ansökan om hans intagande i sådan
anstalt.

I anstalt

sökes.

116

Förslag till formulär för läkarintyg.

Läkarintyg

angående

Bilaga 4.

(förre) eleven vid......................................................................... skyddshem

för intagning i statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar flickor.

1. Står kroppsutvecklingen i normalt
förhållande till åldern?

Abnormiteter i huvudets form

och storlek?

Defekter och missbildningar (å
gommen, tungan, tänderna,
fingrar, tår, o. s. v.)?

Lyten?

Rachitiska förändringar ?

2. Allmänna utseendet: friskt? sjukt?

Sjukliga förändringar i blodomlopps-,
andnings-, matsmältnings-,
urin- och könsorganen?

Skrofulös?

Skabb, eksem eller annan hudsjukdom? 3.

Sjukdomar eller funktionsrubbningar
i något av sinnesorganen?

4. Talrubbningar: otydlig artikulation,
stamning, o. s. v.?

5. Inskränkning i rörelseförmåga?

Förlamningar? Automatiska rörelser?
Ryckningar eller darrningar?

Ataxi?

6. Förefinnes epilepsi? Yttrar den
sig i typiska krampanfall med
förlust av medvetandet? Huru
ofta pläga anfallen uppträda?

Huru länge pläga de vara? Uppträda
de företrädesvis om dagen
eller om natten?

117

7. Förefinnes smittsam sjukdom, som
i det föregående ej nämnts?

8. Ansiktsuttryck?

Allmänt uppträdande och sätt
att skicka sig? Förmåga att
sköta sig själv med klädsel,
m. m.? Renlighet?

9. Sömnen?

10. Lynnet: fogligt? envist? ömtåligt?
retligt? uppbrusande? våldsamhetstendenser? 11.

Finnas periodiska växlingar i
stämningen ?

12. Uppmärksamhet, minne och tankeverksamhet:
förmåga att fästa
uppmärksamheten? att redogöra
för vad som hänt eller blivit sagt
eller läst? att draga slutsatser?
att tillägna sig abstrakta begrepp?
o. s. v.

13. Driftlivet: onani? benägenhet för
könsumgänge? perversa sexuella
drifter? grymhet mot svagare
varelser? förstörelselusta? benägenhet
för eldsanläggning? för
vagabondering ?

14. Annat av vikt för bedömande av
sinnesslöhet?

På grund av vad här ovan anförts anser jag ovannämnde .................................

vara sinnesslö, vilket härmed på heder och samvete

intygas.

....................................... den .................................. 192......

Anmärkning. Formuläret upptager icke några frågor rörande elevens tidigare förhållanden, enär
anstalten erhåller upplysningar härom i annan ordning.

118

Bilaga 5.

Förslag till formulär för ansvarsförbindelse.

För den händelse*).................................................................................................

varder intagen i statens uppfostringsanstalt för sinnesslöa gossar flickor, förbinder
sig undertecknad att i enlighet med bestämmelserna i det för anstalten gällande
reglementet erlägga såväl stadgad årsavgift som medel, vilka av anstalten blivit för
eleven förskjutna till anskaffande av felande utrustning, till hemforsling m. m.
.................................................... den............................. 192 .

Egenbändiga namnteckningen bevittna på en gång närvarande:
adress:..................................................... adress:.....................................

*) Här ifylles elevens fullständiga namn och hemvist samt faderns eller modems namn
och yrke.

Anmärkningar.

År förbindelsen utfärdad av kommunal myndighet, skall densamma åtföljas av protokoll
rörande den kommunala myndighetens beslut att ansvara för förbindelsens fullgörande.

År förbindelsen utfärdad av enskild person, skall dennes namnteckning vara bevittnad
och hans vederhäftighet för förbindelsens fullgörande vara styrkt av vederbörande domhavande,
borgmästare, stadsfogde, landsfiskal, pastor eller kommunalnämnds ordförande.

119

Bilaga 6.

Tablå, utvisande antalet från sinnesslö- och epileptikeranstalterna på grund
av vanart m. m. utskrivna skolelever under tiden Vi 1913—3% 1920.

		Utskrivningsorsak.
Anstalt*)	Egentlig vanart	Häftigt lynne	Rymningar	Samma
	in.	kv.	m.	kv.	m.	kv.	m.	kv.
Sinnes8löanstalter: Föreningens för sinnesslöa barns vård skolor:
å Slagsta..........................................	3	3	2	—	—	—	5	3
vid Södertälje .................................	—	—	1	—	—	—	1	—
Östergötlands läns ...........................	2	—	—	2	—	—	2	2
Norrköpings stads ................................	—	2	—	1	—	—	—	3
Smålands.............................................	3	—	1	—	—	—	4	—
Blekinge och Gottlands läns ................	3	—	—	—	—	—	3	—
Kristianstads läns.................................	1	—	2	—	—	—	3	—
Göteborgs och Bohus läns samt Göte-
horgs stads ......................................	—	—	—	—	i	—	1	—
Betaniahemmet....................................	2	—	1	—	—	—	3	—
Kopparbergs läns.................................	1	—	—	—	—	—	1	—
Gävleborgs läns ..................................	—	—	1	1	—	—	1	1
Västemorrlands läns ...........................	2	—	—	—	—	—	2	—
Västerbottens läns ..............................	1	—	1	1	—	—	2	1
Norrbottens läns ...............................	1	—	—	—	—	—	1	—
Summa	19	5	9	5	i	—	29	10
Epi Itp t iber a ris tal ter:
Margaretahemmet.................................	—	—	1	—	i	—	2	—
Vilhelmsro ..........................................	3	—	4	—	2	—	9	—
Summa	3	—	5	—	3	—	11	—

*) De anstalter, från vilka under ovannämnda period inga skolelever utskrivits på grund av
vanart, äro här ej upptagna.

120

Tablå,, utvisande de från sinnesslö- och epileptikeranstalterna under

Anstalt.	1892	1895	1896	1897	1898	1899	1900
	in.	kv.	m.	kv.	m.	kv.	in.	kv.	m.	kv.	m.	kv.	in.	kv.
Sinnesslöanstalter: Föreningens för sinnesslöa barns vård skolor: å Slagsta..........................................				i		i	i		i		2			i
vid Södertälje .................................	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—
Östergötlands läns ..............................	—	—	—	—	—	—	i	—	—	—	—	1	—	—
Norrköpings stads ..............................														i
Smålands............................................	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	2	—	i	—
Blekinge och Gottlands läns ...............	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	2	—	—	—
Kristianstads läns.................................											1	—	i	—
Göteborgs och Bohus läns samt Göte-borgs stads .......................................					i
Betaniahemmet....................................	1
. Kopparbergs läns................................
Gävleborgs läns ..................................
Västernorrlands läns ...........................	—									—
Västerbottens läns ..............................
Norrbottens läns ................................
Summa	1	—	—	i	i	i	2	—	i	—	7	1	2	2
Epileptikeramtalter : Margaretahemmet.................................
Vilhelmsro ..........................................													3	—
Summa													3	—

121

Bilaga 7.

V, 1.913—*% 1920 på grund av vanart m. m. utskrivna skolelevernas födelseår.

1901	1902	1903	1904	1905	1906	1907	1908	1909	1910	Summa
1 m. !	rT-	m.	\| kv.	m.	kr.	m.	k?.	m.	kv.	in.	kv.	m.	kv.	in.	kv.	m.	\| kv.	in.	kv.	in.	kv.
				i i																5	3
																				1	—
i i									i										—	2	2
1 -	—	—	—	—	i	—	i	—	—									—	—	—	3
							—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	i	—	4	_
i i																				3
i “ •								i							—	—	—	—	—	3	-
i	—	—	—	—	—	i	—	_	_	_	_					i				1 3	—
i — i																					_
																				1	1
i-	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	2	—	—	—	—	—	—	_	2	_
-		—	—	i	—	—	i	i		—	—	—	—	—	—	—	—	—	—	2	1
—																—	—	—	—	1	_
i i l	!	2		1	i	2	3	3	i	—	—	4	—	—		i	—	i	—	29	10
i 11	- 1	_	_			2						1		2		—	—	—	—	2 9 i	—
i	-1	—	—	—	—	2	—	—	—	2	-	1	—	2	—	—	—	—	—	11	—

46 31

122

Bilaga 8.

Tablå, utvisande varthän de på grund av vanart m. m. från sinnesslö- och epileptikerskolorna
utskrivna eleverna efter utskrivningen kommit.

				U t s k	r i \	n a	t i	11					1 ]
Anstalt.	Hemmet	Fattig- vårds- inrättning	Tjänst \| eller inackorde- ring	Annan anstalt för bildbara sinnesslöa	Anstalt för obildbara sinnesslöa	Skydds- hem	Summa
	m.	kv.	m.	kv.		kv.	m.	kv.	in.	kv.	m.	kv.	m.	kv.
Sinnesslöanstalter:														[
Föreningens för sinnesslöa barns vård skolor:
å Slagsta ....................................	—	—	—	—	-	3)1	l)3		2	i	—	—	5	3
! vid Södertälje ............................					-
i Östergötlands läns...........................	2	i	—	—	—	—	—	—	—	i	—	—	2	2
Norrköpings stads ...........................	—	—	—	i	—	*)1	—	—	—	—	—	1	—	3
\| Smålands ....................................	4	—											4	—
Blekinge och Gottla-nds läns ...........	—	—	o O	—	_	—	—	—	—	—	—	—	3	i
j Kristianstads läns ..........................	—	—	6)1	—	—	—	—	—	2	—	—	—	3	—
i Göteborgs och Bohus läns samt Göte-
1 borgs stads .................................	—	—	1										1	- ''
Betaniahemmet ..............................	1	—	—	—	2	—	—	—	—	—	—	—	3	~~
! Kopparbergs läns ...........................	1												1	-
j Gävleborgs läns ..............................	1	i				—							1	1
\| Västernorrlands läns........................	—	—	1	—	-	—	—	—	—	—	i		2	_
Västerbottens läns...........................	1	—	—	—	—	-	—	—	6)1	i	—	—	2	1
1 Norrbottens läns ...........................	—	—	1	—	—	—	—	—	—	—	—	—	1	—
Snmm a Epileptiker anstalter:	10	2	7	i	2	2	3 \| 1 C Anstalt \ för bild-	5	3	i	1	28	10 ■ ''
1 Margaretahemmet ........................... !			1				s bara fal- > I lande- 1 l sjuka )	1				2
i Vilkelmsro ....................................	3	—	! -	—	—	—	‘H	—	5	—	—	—	9	—
Summa	3	—	1 i	—	—		1	1-	6	—	—	—	11	—

1) Till arbetshem för enbart män. — 2) Till arbetshem för enbart kvinnor. — 3) Senare intagen i fattigvårdsinrättning.
— 4) Sedermera till fattigvårdsanstalt, därifrån till föräldrahemmet. — 5) Sedermera utackorderad hos en
lantbrukare. — °) Sedermera till hospital. — 7) En manlig elev utskriven till privat sjukhem i Finland

123

Bilaga !).

Tablå, utvisande antalet i sinnesslöanstalterna den 30 juni 1920 intagna skolelever,
vilka såsom olämpliga för samlivet i anstalterna lämpligen

borde utskrivas.

1 Anstalt.	Orsak till olämpligheten. Egentlig ’ Häftigt ; vanart ! lynne j J °	1 Summa.
	m.	kr.	m.	kv.	ra.	kv.	ra.	k v
Malmöhus läns ....................................	_	_		_	1	_	1	_
j Hallands läns ....................................	i	—	_	—	—	—	1	_
\| Betaniahemmet....................................	—	—	—	—	1	—	1	—
Skaraborgs och Alvsborgs läns ............	i	—	—	—	—	—	1	—
Örebro läns .......................................	—	—	3	—	-	—	3	_
Kopparbergs läns.................................	—	—	1	—	—	—	1
Västernorrlands läns ...........................	2	1	—	1		—	2	2
Jämtlands läns ...................................	2	—	—	—	—	—	2	—
Västerbottens läns ............................	8	1		1	1	—	10	2
Norrbottens läns .................................	1	—	-	-	—	—	1	—
Summa	15	2	5	2	3	—	23	4