UNDERDÅNIGT BETÄNKANDE

AVGIVET

DEN 30 NOVEMBER 1920

BUD GETARS KOM MITTEN

STOCKHOLM 1920

ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG

{{VAKA/1ÄT3H TOIWA(iaaaHTJ

TM VI i) 7 A

os«i a juli/a vom or, vid «

WHTTH/M()>I^HATai)CIlJH

(AV! i M.IOH/IDOTf*

OAJoa;viT>iA-iH:>!Ji:)YMT>ioa vjudham :jaa*i

-va ad; orion aaggabadix Ilii obaallådxöl i annan xolfo inrq 08—ilnj
f9gaigmax‘l negainboxtn va l9b iaoxäb .hans boii9qabil gilqmnl ebnrlula
tgniaxöl ob atodxalir

.egiixobxolxo stmaiisd abani xölxnb moa
-Ib/i axganoboa avtal doo Jotedin tv ogolqqn X9l''i9ind IxndlobomQ
ebnalladllil Jxav biv moa tvitdexib ob bota ledgibro i lunmnalab ljlö''1

.öbo allvis

ga lax ol IqnM JgatrJI axobä Hit tv o väg va OSQJ ixauidot aed
ndliv fXBgnixbfläagalbarxxg ngibrsbxolxe a9mxol9xaxål9gbucf xol aaaiv ilil
gilaeagalbaaig i ebaafiv nfJMe Kfi^MP^badix axå sbaaxavoaai va

.gnitibxo

9bax9llitnmoi 9b va aaaiv avad bunta! 1 il aJ.qaM dgnu>l axobfl belf
å Ila xöl atnailaix/l doo mnnilnoqö >1 idöaod Öl Öl ris uemmmoa xobaa
diamanCI i 9b Hind trio xngmriavfqqn oxnmxäa almädtri o Hala doo Ilo
obaaJlåtlxÖl i gia nlläla aodildaxq i xonimxollogbnd abmälaod ogxoZ doo
xagninaylqqix anmrv bivxäb va lelellriao/l .obnaiölmonog anolsgbud Ilil
i favmaj uodliv fagalid bagol lobriadnälod biv no i alallalnammaa xad
xammoa axå nll9b no xsbtut foaanr) baadoolxobnrr hav xogalqqtt lodliod
fbnalgrdd i naebanllådxölaxåiegbud in o lalraadni naex iabnålln aogal9xol

.sigv/tlo3 doo batdloH
rebnxlid lalilna iv avad elodxa Ixåv bi /
taoaaI0 .3 noiinvidxnadix va lognxlagnlbnnxg aaaiv tuo agåxli
va a9baallådxöl obnnxöxed nlolilbrjvndeiavaiö''! aaaiv å ebnooavn i
-a9lainixam 9laxol doo nntrmoM .J l9iit9molxaq9baxavaxö''l i Isbåiifaiiad

.cramaäK .fl nalneb

-abaal va nobnallådxölagaixozal doo -agninlladaod aaaiv obftallätlod
"btifl .7 .0 .1 doo dloofl .fl .A nnniviidaabaxnil rbmiIodbl .1, noxnxoimad

GJenomb''Ederd- Kling!] Majitsi beslut: den: IBvhr&j il9i9! erhölloyuad^teökttädenipru.
ppdräg5 < > att/ a verkställa utredning;''angående! möjligheten
av en sådan förändring av budgetåret, a/ttuidefc: föriadés. bill:■''tiden11

juli—30 juni eller annan i förhållande till riksdagens normala avslutande
lämplig tidsperiod samt, därest det av utredningen framginge,
att en sådan reform lämpligen borde genomföras, utarbeta de förslag,
som därför kunde befinnas erforderliga.

Omedelbart härefter upptogo vi arbetet och hava sedermera fullföljt
detsamma i enlighet med de direktiv, som vid vårt tillkallande
givits oss.

Den 26 februari 1920 avgåvo vi till Eders Kungl. Maj:t förslag
till vissa för budgetårsreformen erforderliga grundlagsändringar, vilka
av innevarande års riksdag antagits såsom vilande i grundlagsenlig
ordning.

Med Eders Kungl. Maj:ts tillstånd hava vissa av de kommitterade
under sommaren år 1919 besökt Köpenhamn och Kristiania för att å
ort och ställe inhämta närmare upplysningar om huru de i Danmark
och Norge bestämda budgetterminer i praktiken ställa sig i förhållande
till budgetens genomförande. Resultatet av därvid vunna upplysningar
har sammanfattats i en vid betänkandet fogad bilaga, vilken jämväl i
korthet upptager vad undertecknad Cassel under en detta års sommar
företagen utländsk resa inhämtat om budgetårsförhållandena i England,
Holland och Schweiz.

Vid vårt arbete hava vi anlitat biträde:

ifråga om vissa grundlagsfrågor av riksarkivarien S. Clason,

i avseende å vissa försvarshuvudtiteln berörande förhållanden av
kanslirådet i försvarsdepartementet L. Norrman och förste marinintendenten
R. Näsman,

beträffande vissa beskattnings- och taxeringsförhållanden av landskamreraren
J. Ekelund, häradsskrivarna A. R. Rooth och P. O. V. Rudberg
samt häradsskrivaren, numera byråchefen J. A. Litzén, och

rörande de affärsdrivande verken av förste revisorn i järnvägsstyrelsen
G. F. Ouchterlony.

Sedan vi numera avslutat arbetet, få vi härmed överlämna vårt
betänkande, utmynnande i huvudsak i en hemställan om budgetårets
förläggande snarast möjligt till tiden 1 juli—30 juni.

Stockholm den 30 november 1920.

Underdånigst
LARS RABENIUS.

B. BOALT.

GUSTAV CASSEL.

ERIK STRIDSBERG.

txfs v mimähavö horeri ii tf iv iTi .ioiod-in jnirtlavn xnoimnr iv irehoS
siOTriiogbiid rrio asflätamoil no i >Ir;s bil vild i o b armera min .Bbmidniilod
.rnr/f 08—iluj I riabiJ [fri isbjörn Jarrrrsna obiTBggiiliÖ''!

.0201 iodm9von 08 neb mloddooiH
iegiiiKbiebriU

.aumaflÅfl aaaj

.öJKiaeaiflTK xtam

.JHBAAO VAT8TJP

Td/.OH .fl

INNEHÅLL.

SID

Inledning ............................................................................................ 1

* Reformens allmänna innebörd................................................................. 21

Den förberedande behandlingen av budgetärendena ............................. 34

Riksdagens budgetbehandling ...................................................................... 40

Åtgärderna för statsregleringens utförande ............................................ 57

Reformens inverkan på speciella förvaltningsområden:

Försvarsförvaltningen .............................................................. 69

Statens affärsdrivande verk .......................................................... 75

Postsparbanken m. fl. myndigheter ............................................ 84

Riksbanken .............................................................................. 86

Beskattning och taxering ............................................................................ 88

Övergången till det nya budgetåret ........................................................... 96

Kommitténs hemställan ................................................... 108

Bilagor:

Budgetbehandlingen i vissa främmande länder:

Norge ............................................................................................ 113

Danmark ...................................................................................... 117

Schweiz .................................................................................. 121

Högland ...................................................................................... 122

Holland .......................................................................................... 123

Statskontorets utlåtande den 14 januari 1919 124

Inledning.

För undvikande av förskott å anslag i det påföljande årets riksstat
föreslog kassaförlagskommittén i sitt den 20 mars 1917 avgivna
betänkande, bland annat, att sådana utgifter, vilka dittills bestritts medelst
förskott av nämnda slag, dädanefter borde, i den mån anslag på riksstat
i vanlig ordning icke i tid kunde beredas, upptagas å en tilläggsstat
för det löpande året. Redan 1917 års riksdag beslöt att å tillläggsstat
uppföra vissa större utgifter för samma år. Sedan nämnda
betänkande varit föremål för yttranden av vissa myndigheter, avgav
Kungl. Maj:t i samband med den till 1918 års riksdag avlåtna statsverkspropositionen
jämväl proposition med förslag till tilläggsstat för
samma år. Särskilda tilläggsstater hava sedermera pa förslag av Kungl.
Maj:t upprättats jämväl för åren 1919 och 1920. Ändamålet att undvika
ovan berörda förskott ansågs av kassaförlagskommittén kunna vinnas
antingen genom utgifternas upptagande å en tilläggsstat för det
löpande året eller genom en ondäggning av budgetåret, eventuellt
medelst en kombination av dessa bägge utvägar. I frågan om en omläggning
av budgetåret yttrar kassaförlagskommittén följande:

»Undersöker man närmare anledningen till att förskott av nu ifrågavarande
slag äro så vanliga, skall man finna, att denna sammanhänger
med det förhållandet, att enligt nuvarande ordning riksstaten måste uppgöras
mycket långt innan den skall tillämpas. Sålunda påbörjades
exempelvis de förberedande arbetena i avseende å 1917 års riksstat redan
under hösten 1915. Förslaget till riksstat förelädes sedermera den i
januari 1916 sammanträdande riksdagen och fastställdes därefter av riksdagen
i juni månad samma år.

Nu förhåller det sig emellertid så, att vissa behov, som icke kunde
förutses vid fastställandet av 1916 års riksstat eller under förra hälften
av år 1915 och vilka således då icke kunde tillgodoses i nyssnämnda
Budgetårskommittén. 1

stat, sedermera framträtt och visat sig vara av brådskande natur. Det
har då icke varit tillfyllest att utan vidare i 1917 års stat uppföra anslag
för ändamålet utan bär det tillika ansetts vara nödvändigt att medgiva
utgiftens bestridande förskottsvis antingen till hela beloppet eller
till viss del redan under senare hälften av år 1916.

Det torde knappast kunna förnekas, att det är förenat med vissa
olägenheter att så långt före budgetårets början, som nu är fallet, uppgöra
förslaget till riksstat. Detta har också i de flesta andra länder
lett därhän, att man sökt anpy^^,jufög^taret efter tideu för budgetens
fastställande, så att budgetåret flyttats så nära som möjligt intill nyssnämnda
tidpunkt. Sålunda är i Norge, där den stortingssession, varunder
budgeten, f^tstäljes, begynner i januari måna4? föndgeföret bestämt
til^, dep vi| juli—.3,0 (juni; pell| i Danmär,kv,fä)r,budgeten franflägges för
riksdagenfö.böpjani.ayp oktober det .ena^året för att slutbehandlas i mars
månad påjtöljandfl(.år, löper finansåret ,ffönden 1 april—5 j. mars,, j''f, -|
^,,,,;.!pär!e8ti.bn''l ge tapet fö,yeu. bo,S; oss. flyttades närmare tiden, för rike;
statens fastställande;, exempelvis förlädes till den 1 juli—30 juni, bleve
naturligen [följden , dep,., att några i förskott för utgifter,efter, den 1 juli
bet, löpande; åpet icke längre be flö.yrfö;ifrågakomma, då de redan nppförp
eden riksstat, som doge sin början sistnämnda dag. ri, 1/ ?•,,,,, >{
1t-;j ^.jypmpfötén, .vill n, detta sampianhang, erinran kW]spin; redan
års,, riksstätsabkunniga i,.sitt utlåtande ,jöerort detta spörsmål öch, Jpand
anpat framhållit,, ,att uppgjften, attj få budgetens beräkning.på, para sopi
möjligt , att öyerepsstämma med bokslutets resultat i bög grad skulle
underlättas genom att , budgetåret flyttades närmare intill tiden för riksstateps
fastställande av riksdagen. De sakkupniga hade emellertid ansett
ep, sådan förändring ligga utanför ramen, av deras uppdrag, varjämte
den förutsatte,:ep säpski|d .updersÖkping, spm de, .sakkunniga, icke med-!-hunnit; och hade de därför icke ansett sig kunna därom framställa förslag.

.plckm , heller , .k«m,mbtöp, ,har, funpit sig böra framlägga; något förslag,
rnberörda syfte, flå ep, dylik,,förändring med alla därav uppkommande,
konsekvenser måste kräva, eu ganska grundlig undersökning ay
hithörande föpipdlanderj,,, oek då flat för övript kan ifrågasättas, huruyifla,
, def ansökanj anses ingå. i kommitténs uppgift att upptaga ep så
vittptseppde, , fråga,,;, vars t utredande, [i värjo fall måste, betydligt försena
framläggande,, av. kppimltténs betänkande. ;, f,, j (1 [-

Då det likväl, med hänsyn till frågans pförnekligä sammanhang
med. spörsmålet om;.nu,ifrågavarande förskott, ansptjts .pnskligt, afl förutsättningarna
för en p,venfuelf omläggning ay, budgetåret bleve belysta i
dpn .pfön , Spdanfö känd6! ;utan fördröjande av kommitténs arbete i pvrigt

i i Wu i u « o ■ A a * u vte \ > Vm t A

äga trnrnlp bar kommittén anmodat en av sina tillkallade sakkunniga,
professorn hassel, att göra ett nhalande i donna fråga; och har denne
i anledning härav i en till kommittén ingiven promemoria anfört följande
/ ,i '' ", . ..... ,

i ’I de flesta länder söker man förlägga finansåret så, att det tager sin början
tämligen omedelbart efter det folkrepresentationen avslutat budgetbehandlingen.
Genom att fastställandet av den nya staten sålunda förlägges till tiden närmast töre
dess ikraftträdande blir man i tillfälle att så nära som möjligt anpassa staten efter
det nya finansårets förhållanden, man undviker att staten hinner bli föråldrad innan
den ens börjat tillämpas. Då det ändå alltid är svårt att fullständigt överskåda ett
helt års finansiella behov, har man uppenbarligen fäst stor vikt vid att sålunda i
möjligaste mån förkorta den period, som måste överskådas. Det visar sig på grund
härav också, att iinansåret mestadels skiljer sig från kalenderåret. I övrigt råder
rätt mycken olikhet i avseende å finansårets förläggning, vilket ju är helt naturligt,
då pariamentens arbetsterminer äro så olika.

I vårt land är finansåret däremot allt fortfarande bundet vid kalenderåret.
Då den svenska riksdagen har sin ordinarie arbetstid på våren, blir resultatet, att
riksdagen i allmänhet fastställer riksstaten för det kommande kalenderåret i maj.
Förslaget till denna riksstat, den s, k. statsverkspropositionen, måste Kungl. Maj:t
framlägga redan i mitten av januari, och som detta mycket omfattande förslag då
skall vara färdigt och tryqkt, måste planläggningen av riksstaten i själva verket
ske redan på hösten föregående år. På hösten 1916 börjas sålunda arbetet med
uppgörandet av riksstaten för 1918.

Vilka svårigheter i det måste innebära att för en så avlägsen tid överskåda
de behov och de tillgångar, som det gäller att bringa ihop under en riksstat, är ju
lätt att förstå. Systemet medför också mycket betydande olägenheter för den
svenska finanspolitiken.

1916 års riksdag bär viéserligen redan fastställt riksstaten för år 1917. Men
under 1917 års riksdag framträder nödvändigheten att tillgodose åtskilliga behov,
som 1916 års riksdag måhända alls icke kunnat förutse eller i varje fall icke ansett
sig ha anledning att tillgodose på 1917 års stat. Detta är en naturlig följd därav,
att 1917 års riksdag står mitt inne i 1917 års förhållanden, vilka endast med tämligen
stor osäkerhet kunde bedömas av 1916 års riksdag. Det blir under dessa
förhållanden ofta nödvändigt att göra tillägg till en redan fastställd riksstat. Detta
kan ske och har, såsom kommittén visat, några gånger skett genom upprättande
av eu formell tilläggsstat. Merendels söker man emellertid dölja det faktiska förhållandet,
att ett tillägg till redan fastställd riksstat göres, genom en formell omväg,
bestående däri, att riksdagen, låt oss säga 1917 års riksdag, beviljar ett anslag
för ifrågavarande ändamål på den riksstat, som den i normal ordning har att upprätta,
alltså 1918 års riksstat, men till detta anslag fogar en rätt för Kungl. Maj:t
att redan under löpande året, alltså under år 1917, disponera anslaget eller viss del
därav. Faktiskt innebär detta numera mycket ofta förekommande medgivande, att
ett tillägg göres till den riksstat, som fastställts föregående är. och det vore såväl
ur allmän budgetteknisk som ur räkenskaps- odh redovisningssynpunkt mycket bättre,
om detta faktiska förhållande också finge framträda sådant det är. Genom den
formella omväg, som praxis vält, har, såsom kommittén förut visat, särskilt den

olägenheten vållats, att utgiften icke blir avförd som utgift i det års räkenskaper,
dit den egentligen hör, samt att detta år icke heller har några inkomster att täcka
utgiften med, vadan statskassan belastas med betydande förskott.

Det ligger i sakens natur, att de utgifter, som på nu angivna sätt göras
förskottsvis under 1917, så gott som fullständigt falla på senare halvåret 1917.
Sådana förskottsutgifter skulle alltså i regeln bli i det närmaste onödiga, om
finansåret förlädes till tiden I juli—30 juni. Om riksdagen fastställde riksstaten
för detta mycket snart efter riksdagens slut inträdande finansår, skulle ett tillägg
till redan fastställd riksstat endast behöva förekomma för det jämförelsevis sällsynta
fall, att under riksdagen en opåräknad utgift visade sig nödvändig och av så angelägen
natur, att den icke kunde uppskjutas till den 1 juli. När sådant inträffade,
borde, såsom kommittén framhållit, icke den nu brukliga förskottsvägen, utan en
tilläggsstat komma till användning. Det framgår emellertid av det sagda, att en
omläggning av finansåret av här nämnd art skulle i väsentlig grad minska behovet
av tilläggsstater.

Blir förskottsväsendet, såsom kommittén tänker sig, avskaffat även i de
övriga former, i vilka det nu praktiseras, kommer en omläggning av det svenska
finansåret i den riktning här är sagt att framträda som dess mera angelägen. Utan
en sådan omläggning blir det knappast möjligt att med tillräcklig kraft hävda kravet
på att riksstaten, redan då den av riksdagen i normal ordning fastställes, skall vara
i möjligaste grad fullständig. Omläggningen av finansåret är därför en reform av
väsentlig betydelse för genomförandet av kommitténs program.

Emellertid är en sådan omläggning också önskvärd ur andra synpunkter än
dem, som för kommittén närmast måste vara bestämmande. Särskilt torde böra
t framhållas, att Kungl. Maj:t, om han hade att uppgöra riksstatsförslag för ett

finansår, som började 1 juli, vid detta arbete bättre än nu skulle kunna tillgodogöra
sig erfarenheten av avslutade statsregleringar.

I början av oktober 1916 är riksbokslutet för 1915 gjort. Detta är det sista
räkenskapsmässigt färdiga material man har att bygga på, då man går att göra
upp förslag till riksstat för 1918. I denna mening kan alltså sägas, att riksstaten
för ett visst år göres upp på grundval av bokslutet för det tredje året förut. Det säger
sig självt att ett sådant förhållande måste medföra en stor osäkerhet i alla beräkningar.

Med ett finansår från 1 juli till 30 juni skulle i detta hänseende en väsentlig
förbättring kunna vinnas. Det gamla finansåret skulle då i ovan valda exempel
vara avslutat den 30 juni 1916. När den pågående statsbokföringsreformen når sin
fullbordan, skall bokslutet för ett den 30 juni avslutat finansår kunna föreligga i
god tid till den 1 oktober. Budgetarbetet, som enligt det nya systemet skulle avse
det finansår, som går till ända den 30 juni 1918, skulle således stödja sig på nämnda
bokslut, alltså på bokslutet för det andra finansåret förut. I detta ingalunda oviktiga
hänseende skulle man alltså genom den här ifrågasatta omläggningen av finansåret
kunna vinna ett helt år. När riksdagen ginge att fatta sitt beslut om den
nya riksstaten, skulle för övrigt också resultatet av det löpande finan-året, som ju
då snart skulle gå till ända, tämligen väl kunna överblickas, förutsatt naturligtvis
att statsbokföringsreformen bragts till avslutning och det system av månatliga kassarapporter,
som den innebär, genomförts, på det sätt som är avsett.

En praktisk fördel av mera speciell art skulle vinnas genom att finansåret

räknades från 1 juli, nämligen därutinnan, att inkomst- och förmögenhetsskatten
komme att inflyta före mitten av finansåret, medan den nu icke inflyter förr än
nära dess slut. Då denna skatt numera börjar bli statens förnämsta inkomstkälla,
måste uppenbarligen allt större vikt fästas vid att statsregleringen kan påräkna
detta bidrag i något så när god tid. Saken har särskild betydelse ur synpunkten
av önskvärdheten av att något så när kunna överskåda statsverkets behov av
kassaförlag.

En praktisk detalj, som torde böra bli föremål för närmare utredning, är
frågan om hur man skall ordna så, att specialstater för olika grenar av statsförvaltningen
hinna bliva upprättade före den 1 juli. Då riksdagen merendels avlåter
skrivelser om de olika huvudtitlarna redan under riksdagens gång. synes emellertid
som om ifrågavarande arbete till stor del skulle kunna undangöras, innan den nya
riksstaten blir fastställd.

I sammanhang med statsbokföringsreformens avslutning torde också särskild
uppmärksamhet böra ägnas frågan om revisionens lämpliga anordning efter finansårets
omläggning.

Vid övergången till det nya systemet inträffa särskilda svårigheter av huvudsakligen
budgetteknisk innebörd. Dessa svårigheter kunna emellertid endast lösas i
sammanhang med uppställandet av den riksstat, som skall bilda övergången från
den gamla till den nya ordningen. Om denna stat skulle framläggas för 1918 års
riksdag, kan den endast omfatta förra hälften av 1919. Huruvida den därjämte
skall i sig upptaga stat för senare hälften av 1918 eller icke, är en fråga, som först
kan besvaras efter närmare utredning. Kommittén torde emellertid sakna anledning
att närmare ingå på dessa frågor, som i varje fall lämpligast prövas av den regering,
på vars lott det faller att uppgöra övergångsstaten.

Emellertid torde av det sagda vara uppenbart, att övergången till ett nytt
finansår är ett så pass omfattande företag, att Kungl. Maj:t näppeligen lärer vilja
företaga en sådan, med mindre riksdagen först uttalat en önskan i den riktningen.
Genom den här givna utredningen har endast avsetts att klargöra den allmänna
innebörden av frågan om finansårets omläggning.’

Ehuru kommittén av ovan angivna skäl icke anser sig böra närmare
ingå i prövning av alla de spörsmål, som i ovanstående promemoria
beröras, och särskilt icke vill inlåta sig på frågan, i vad mån
grundlagsändringar skulle av den ifrågasatta reformen betingas, anser
sig kommittén dock kunna ansluta sig till de i promemorian gjorda
uttalandena om förslagets fördelar såväl ur den synpunkt, kommittén har
att särskilt uppmärksamma, som ock i övrigt. Likaledes delar kommittén
den i promemorian uttalade mening, att någon närmare utredning rörande
de med övergången till ett nytt finansår förknippade förhållanden
knappast, synes böra komma till stånd, förr än riksdagen i princip uttalat
sig för en reform i angiven riktning.

1 I vad angår frågan om reformens förhållande till gällande grundlagsbestämmelser, har
budgetårskommittén icke ansett sig böra återgiva innehållet i promemorian, då denna fråga redan
varit föremål för behandling.

'' : k det avseende, Korn närmast Sammanhänger med korn ?n i 11 éns före*

liggande undersökningar, vill kommittén emellertid betona, hurusom på
sätt, pcfc^åj il protnemorian, franahålleå, åtgärden. _at’tjnytta budge^äret'' till
den. 1 juli-m-30; juni icke skalle vara fullständigt tillräcklig för att undanröja
behovet av förskott av nu ifrågavarande art, utan att i allt fall
för vissa utgifter, nämligen sådana, som måste bestridas redan .före-det
nya budgetårets ingång, eu tilläggsstat kan bliva erforderlig. Men
^etta.forde (Jock klöf i ^ei^kun^antagevis'' bliya fallet, dixi ''jäiejb nyä bud7
getåret kärn .''börja så tidigt som; den d juli.?»

la ; • Såsom, slutresultat av »in utredning; i nämnda avseende .uttalar
kaSsätörlagskommittén bl. a;, att därest framdeles budgetåret, bienn förlagt
närmare tiden för riksstatens fastställande, behovet1'' av attj anlita en
tijfäiggB.stab .blleyU t''.1yasen{bgllfoåm miuykät, ‘ uf^gåri^bmjl^dd^étåtets omläggning
borde därför enligt kassaförlagskommitténs rpprung snarast
möjligt upptagas till närmare behandling.,t.;, i|jt j,r/

i i lo.lm-t bo v •! s ■ m : f o fitnro >! vitukänvr. i, U In; »bnin ;! i u >'' • < t ? i ;j i;;: ■ i ir — i! Åivr.

Hj.ii c j. sfp; skri-yelfedmr368 av dén-15 juni 1917 ''hav riksdagen''"också
ujffaliäb,8?^; fR^hnk;,^rå^^d^^ét(:Mik^dälgJen''!3ari‘ äfihÖIff ätt Khfigl: Mäjit
ville låta verkställa fullständig utredning angående frågan om omläggning
av budgetåret: till,tiden •kjidir—30, juni,.eller aunant.f ''forhåUaude
till-tiden för riksdagens -normala avslutande lämplig tidsperiod,,, ävensom
för riksdagen framlägga de förslag, vartill sagda''''utredning kunde lort
anleda. . I skrivelWn uftaiäde riksdagen emellertid, att frågan ieke ännu
kunde. ans^S|,sa!''.;Paj;lagd,'' att riksdagen redan då'' kunde i princip''tiftälu
m&iifåis; iKwqfwmia m .uayakep.ayntes;

utredningen giva vid handen^, att .frågan; vore .av.så .stor, sbetydelse, .att
densamma börda göras till föremål för d.en grundliga,undersökning, som
tydligen , erfordrades,, innan definitiv, ståndpunkt till reformen kunde, ,ipr
tagas.i i; / j fl '' i ieii!; ’!/''■'' ■>}!■>■ blö—i • • jiri-iri

Ten; Efter;- remissn -den 9,; oktober;'': 191[7 bär härefter, statskontoret,, den
141 januari .1919: .avgivit utlåtande i frågan,, och har statskontor^! därvid
jämväl ; överlämnat ..yttranden*!som. av ämbetsverket d;frågan, inhämtats
från fullmäktige, i riksgäldskontoret, överståthållareämbetet och Iynngl.
Maj:-ts samtliga befallningska vanden . i länen samt, ett flertal,, andra pervr
ningförvaltande. ämbete myndigheter,,, Statskontoret hemställde i sitt utlåtande*,
vilket såsom. bilaga finnes fogat vid detta betänkande, att Kung!
Maj:t täcktes uppdraga åt särskilda sakkunniga att,verkställa ytterligare
utredning i vissa av ämbetsverket närmare angivna avseenden.

j|jWafWåcf’ H^^jupptogs.:av Kutig!. ‘ öiajjt, förevarande

spörsmål till förnyad behandling. Efter att hava j korthet erfor,åt om

de huvudsakliga invändningar, vilka av ^myndigheterna i de avgivna
yttrandena framställts mot förslagét om !budgetsårets omläggning, framhöll
därvid föredragande departementschefen, att de med reformen förknippade
fördelar, vilka av myndigheterna också ganska allmänt erkänts,
syntes honom i Vayje fall talä för, att kassaförlagskommitténs jämväl
av riksdagen biträdda förslag om företagande av en närmare undersökning
beträffander möjligheterna för reformens genomförande nu borde
Omsättas i ''handling samt ätt särskilda kommitterade för ändamålet borde
utseS. Den första uppgift, söm vid denna Undersökning borde lösas,
syntes dlépärtementschefen vara att konstatera, huruvida reformen kunde
anses vara så pass mogen för lösning, att erforderliga förslag — bl. a.
eventuellt till därav betingade grunölåg^ndfingar — kunde i ämnet
franiläggas för 192Ö, års riksdag. Sä snart ett sådant konstaterande
skett — och cfeparterhéntschefen ''TorUijsafte, att detta skulle vara möjllgt
i göd tid under lÖl9 års'' höst —, syntés det honom riktigt,
att de kömhiitterade hos chefen för finansdepartementet anmälde detsamma^
Och afl det därvid, beroende på det resultat vartill de kommitterade
. körömit, bleve föremål fr>r nar m are över vä garn] e, Huruvida och i
Sa kfall på vad sätt arbetet Skulle fullföljas. Hade det emellertid blivit
ådagalagt, ,att röfÖrmén kunde gehöthföras utan tidsutdräkt, yofe det utan
vidare ^kTgrf, att de kömtiiittérädes arbete borde fortsättas och avslutas,
fjäder hänvisning till det'' Sålunda aufördä hemställde föredragande deri.
Makt ville uppdraga åt särskilda kommitverkstalla
utredning angående möjligheten av en sådan förändring
“Åy budgetåret, att det förlädes till tiden 1 juli—30 juni eller
ähhäh i’1 Förhållande till riksdagens nörmåla avslutande lämplig tidsperiod
samt, ’ därest deg åt .utredningen framginge,'' ätt en sådan reform lämpligen
borde p-éhomförås,1 utarbeta de förslag, söm därför kunde befinnas

g ;;''y-y rgyyg;-..

I eldighet!’ med" denna av Kling!. Maja godkända hemställan utsagos

förevarande kommitterade ’ att ''företaga berörda Utredningsarbeten.

eu v i 7 j; noiUuon/.o i t s; .obi; c-1 [!i;t‘u: i ■ - !

Körfimitténs forsta uppgift bTev med hänsyn till de vid dess tillsättande
givnqd direktiv atf Undersöka, Vilka förslag till befordrande av
frågans lösning borde i ämnet franiläggas för 192(1 års riksdag. För
detta 1 ändamål! .verksftälldé konimittén vissa, förberedande utredningar,
vilka bl. å. inriktade sig på förhållanden a inom ''pmrädet'' för de''dåvarande
fjärde och femte huvudtitlarna ävensom de ätfarsdrivande verkan. I
skrivelse den 3 oktober 1919 till chéfen för finansdepartementet anmälde
komniittén, ätt dess arbeten då fortskridit så dåligt, att kommittén bildat

partementschefen, ätt Kung!
fCradé att‘,,L-''"lv-~u~11lX'''' --•‘■—JU

sig den bestämda uppfattningen, att reformens genomförande vore under
vissa förutsättningar möjligt. Härefter fortsatte kommittén:

»Med den nuvarande förläggningen av riksdagssessionerna har kommittén
ansett, att en omläggning av budgetåret till annan tid än 1 juli—
30 juni knappast kan komma ifråga. Att låta budgetåret börja tidigare
får nämligen anses uteslutet. Och skulle budgetåret taga sin början vid
en senare tidpunkt än den 1 juli, komme vinsten av omlägguingen att bli så
ringa, att den näppeligen skulle uppväga de därmed förenade nackdelarna.

Det av statskontoret i ärendet avgivna utlåtandet ävensom de yttranden,
som på sagda ämbetsverks föranstaltande införskaffats från flertalet
centrala ämbetsverk, länsstyrelserna samt andra myndigheter, hava
ådagalagt, att för stora delar av förvaltningen några avsevärda svårigheter
ej äro att förvänta av en omläggning av budgetåret från kalenderåret
till tiden 1 juli—30 juni. De undersökningar, som kommittén låtit
verkställa, hava ock givit vid handen, att de svårigheter, vilka framhållits
av de myndigheter, som motsatt sig reformen, torde få anses möjliga
att undanrödja. Beträffande de affärsdrivande verken kan visserligen,
därest det vid närmare utredning skulle visa sig mindre lämpligt
att även för dem omlägga räkenskapsåret, bliva nödvändigt att låta dessa
verk bibehålla kalenderåret såsom räkenskapsår. En dylik ordning synes
likväl, såsom statskontoret påvisat, icke alldeles oförenlig med ett budgetår
1 juli—30 juni för statsförvaltningen i allmänhet.

Reformens genomförande vilar emellertid, såsom antytt, på ett flertal
förutsättningar, vilka kommittén anser sig böra i nu förevarande sammanhang
något beröra. Dessa förutsättningar avse huvudsakligen, att
förvaltningsarbetet ävensom riksdagens arbete ordnas på sådant sätt, att
statsregleringen kan börja tillämpas omedelbart vid budgetårets början.

Av grundläggande betydelse för reformens förverkligande är, att
de framställningar angående anslag å budgeten, som till Kungl. Maj:t
ingivas av vederbörande verk och myndigheter, göras så vitt möjligt
fullständiga och i detalj så bearbetade, att expedition av riksdagens
beslut kan ske utan tidsutdräkt. Förslag till stater, instruktionsändringar,
författningsföre^krifter och dylikt böra sålunda utarbetas redan i samband
med framläggande av anslagskraven. Det torde vidare bliva nödvändigt
att, åtminstone i betydande utsträckning, redan i samband med
framläggandet av anslagsäskandena utarbeta förslag till fördelning av
anslagen på vederbörande förvaltningsorgan.

Aven beträffande de delar av budgetförslaget, för vilka icke något
visst centralt ämbetsverk avger förslag till Kungl. Maj:t, torde komma att

erfordras en i detalj gående bearbetning av materialet, innan förslagen
föreläggas riksdagen.

För en snabb budgetbehandling är det av nöden, att anslagsfrågorna
i största möjliga utsträckning föreläggas riksdagen redan i statsverkspropositionen.
Utbrytning av frågor för behandling i särskilda propositioner
bör endast förekomma, då så är oundgängligen nödvändigt.

Yad arbetet inom riksdagen angår, gäller det i första hand och
huvudsakligen att ordna utskottsarbetet på sådant sätt att de olika huvuddelarna
av statsverkspropositionen kunna snarast möjligt upptagas till
behandling och avgörande. På utredningens nuvarande stadium har
kommittén icke haft anledning söka närmare undersöka, huru detta mål
bäst skall kunna nås. Olika utvägar kunna emellertid härvidlag tänkas.
En möjlighet är att dela upp statsverkspropositionen på flera utskott än
för närvarande är fallet. En förutsättning för eu dylik omläggning torde
likväl vara, att ett särskilt budgetutskott inrättas med huvuduppgift att
sammanhålla budgetbehandlingen. Men även genom en omläggning av
arbetet inom de nuvarande utskotten kan säkerligen en snabbare budgetbehandling
ernås. Genom förstärkning av den mera kvalificerade kanslipersonalen
torde sålunda exempelvis varje avdelning inom statsutskottet
kunna jämsides behandla olika huvudtitlar och större huvuddelar av dessa.
Vidare skulle en betydande tidsvinst uppstå, därest man övergåve det
delvis ännu bibehållna förfärandet med intagande i utskottsutlåtandena
av mer eller mindre vidlyftiga reciter av propositionens innebörd. Fördelarna
av dessa reciter synas nämligen i allmänhet icke stå i rimligt
förhållande till det arbete och den tidsspillan, som deras utarbetande
medför.

För att riksdagens beslut skola kunna hastigt verkställas är det
nödvändigt, att riksdagens skrivelser expedieras omedelbart efter det att
besluten fattats. Skrivelserna synas kunna utan olägenhet undergå en
betydande förenkling, vilken icke blott skulle befordra snabbheten i expedieringen
utan även underlätta utskottens arbete, om — såsom redan
beträffande andra frågor än statsregleringen vidrörande plägat tillämpas —
skrivelserna i regel inskränktes till en hänvisning till vederbörande utskottsutlåtande.
Omredigering av utlåtandena till skrivelser behöver nämligen
nödvändigtvis förekomma endast, då riksdagen ändrat utskottens
hemställan eller motivering.

I detta sammanhang bör framhållas, att det är av vikt, att beslut
rörande anskaffningen av medel till utgifterna för kapitalökning fattas
så snart som möjligt efter det anslagen av riksdagen beviljats. Innan
beslut om täckningen av dessa anslag föreligger, kan nämligen låneBudgetårskommittén.
2

medel icke tagas i anspråk för utgifternas bestridande, vilket föranleder
anlitande av förskott från statskontoret med därav följande omgång. I
flertalet fall lärer det ej behöva möta svårighet att redan på ett tidigt
stadium av budgetbehandlingen avgöra, i vilken utsträckning lånemedel
böra komma till användning för kapitalökningsutgifternas bestridande.
En dylik ändring i det förfaringssätt, som hittills tillämpats i förevarande
avseende, synes böra vidtagas utan avvaktan på omläggningen
av budgetåret.

Till befordrande över huvud taget av snabbhet i riksdagsbehandlingen
av budgeten skulle med all sannolikhet lända, om ett ordnat
samarbete mellan regeringsdepartementen och riksdagsutskotten komme
till stånd.

Samtidigt med budgetbehandlingen inom riksdagen måste departementen
förbereda erforderliga åtgärder för statsregleringens tillämpning,
eventuellt genom införskaffande av de ytterligare utredningar från ämbetsverken,
som kunna visa sig erforderliga. Koncept till regleringsbrev
böra uppsättas efter hand som riksdagens beslut anmälas. Redan under
riksdagens lopp böra, så långt ske kan, upprättas liggare över anslagen,
varjämte erforderliga bokförings föreskrifter böra förberedas.

Vad statsinkomsterna angår torde det — med nuvarande organisation
av taxeringsmyndigheterna — bliva nödvändigt att företaga viss
omläggning av taxerings- och uppbördsförfarandet, beroende på att det
förberedande arbetet för prövningsnämnderna icke lämpligen kan fortgå
samtidigt med upprättandet av länsstyrelsernas bokslut, som skulle komma
att infalla under tiden 1 juli—15 augusti. De undersökningar, som kommittén
verkställt, hava emellertid givit vid handen, att de svårigheter,
som kunna uppkomma, icke äro olösliga.

En förutsättning för reformens genomförande torde vidare få anses
vara, att statens räkenskapsväsen så ordnas, att riksbokslutet kan föreligga
inom tre månader efter budgetårets utgång, därest nämligen såsom
hittills riksdagens revisorer skola sammanträda den 1 oktober.

Aven om riksdagens budgetbeslut föreligga i maj månad kan det
emellertid inträffa, att en organisationsfråga för sitt förberedande kräver
så avsevärd tid efter riksdagsbeslutet, att organisationen ej kan träda i
kraft den 1 juli. För sådant fall kan den utvägen anlitas, att den nya
organisationen vinner tillämpning först efter budgetårets ingång, exempelvis
den 1 oktober eller 1 januari. De nödiga anslagen kunna i allt
fall beräknas för tiden 1 juli—30 juni.

En omläggning av budgetåret på sådant sätt, att detsamma skulle
börja så kort tid efter riksdagens normala avslutande som fallet blir, om

riksstaten skall träda i kraft den 1 juli, lärer böra medföra vissa ändringar
i grundlagarna i syfte att reglera förhållandena för det fall, att den nya
budgeten icke hunnit fastställas till den tid, då den skolat träda i
tillämpning. I detta avseende har kommittén tagit under övervägande
de grundlagsändringar, vilka skulle behöva antagas såsom vilande av
1920 års riksdag.

Frånsett förslagen till ändring i grundlagarna lärer icke behöva
för nästkommande års riksdag framläggas förslag på grund av en blivande
omläggning av budgetåret. Emellertid har kommittén, då i samband
med spörsmålet om finansdepartementets förestående nyorganisation
fråga lärer hava uppstått om inrättande i sagda departement av en särskild
budgetbyrå, velat i detta sammanhang uttala, att inrättandet av
en sådan byrå, vilken ur åtskilliga synpunkter torde få en viktig uppgift
att fylla, jämväl skulle vara av betydelse för ett säkert och ändamålsenligt
genomförande av den nu ifrågavarande reformen.»

Sedan kommitténs nu berörda anmälan varit föremål för behandling,
erhöll kommittén under hand meddelande från chefen för finansdepartementet,
att kommittén borde i enlighet med det uppgjorda programmet
fullfölja sitt arbete. Kommitténs närmaste uppgift blev nu att
förbereda förslag till de ändringar i grundlagarna, vilka för reformens
eventuella genomförande kunde finnas erforderliga, och detta i så god
tid, att förslag i nämnda avseenden kunde föreläggas 1920 års riksdag.
I skrivelse den 26 februari 1920 framlade kommittén till Kungl. Maj:t
sådant förslag, och yttrade kommittén därvid följande:

»Då kommitténs arbeten ännu icke fortskridit så långt, att kommittén
tilltror sig att med full säkerhet kunna överblicka de olägenheter,
som eventuellt kunna följa med det nya budgetårssystemet, är kommittén
för närvarande icke beredd att slutgiltigt tdlstyrka reformen, även om
det för kommittén är uppenbart, att den medför avsevärda fördelar.
Som emellertid den nu pågående riksdagen är den sista före närmaste
ordinarie nyval till andra kammaren och då fördenskull, därest ej för
omläggningens genomförande erforderliga grundlagsändringar beslutas
av 1920 års riksdag, reformen skulle för normala fall fördröjas ytterligare
fyra år, har kommittén dock ansett sig böra framlägga förslag
till de grundlagsändringar, vilka synas vara en förutsättning för omläggningen.
Kommittén har tillika ansett sig böra formulera sitt förslag
så, att dessa grundlagsändringar erhålla en avfattning, enligt vilken
de lämpa sig för vilken finansperiod som än väljes, något, som skulle

bliva av betydelse vid en eventuell förändring av tiden för riksdagssessionerna.
Därest lagtima riksdags sammanträden komme att förläggas
till exempelvis tiden oktober—mars, skulle sålunda finansåret möjligen
kunna omfatta tiden 1 april—31 mars, en finansperiod, som förekommer
i vissa andra länder och som i och för sig är förenad med åtskilliga
fördelar med hänsyn bland annat därtill att åtskilliga anläggningsarbeten
m. m. pläga igångsättas under våren och försommaren.

De grundlagsändringar, som kommittén funnit vara behövliga, äro
av två slag. Dels har det gällt att undanröja nu befintliga grundlagsbestämmelser,
vilka genom sin avfattning kunde lägga hinder i vägen
för den ifrågasatta omläggningen av budgetåret. Dels är det av nöden
att införa nya föreskrifter, som reglera statsregleringsförhållandena, för
den händelse att den nya budgeten icke skulle hinna fastställas till den
tid, då den bör träda i tillämpning.

Ur dessa synpunkter har kommittén funnit ändringar behövliga i §§
61 och 109 i regeringsformen samt i § 72 i riksdagsordningen, varförutom
ett övergångsstadgande till regeringsformen är av behovet påkallat.

§ 61 i regeringsformen har för närvarande följande lydelse: ''Alla
avgifter, som riksdagen under de i föregående § nämnda titlar beviljat,
skola utgöras intill slutet av det år, under vars lopp den nya bevillningen
av riksdagen fastställd bliver.’

Kommittén har av två skäl funnit ändring i denna paragraf nödig.
Kommittén är till en början icke övertygad att det utan grundlagsändring
skulle vara möjligt att i den förutvarande lydelsens år inlägga
betydelsen av ett oberoende av kalenderåret löpande statsregleringsår.
Men även om en sådan tolkning av ordet ’år’ måhända kunde ifrågakomma,
kan stadgandet av reella skäl icke bibehållas oförändrat vid
övergång till ett finansår, som tager sin början avsevärt tidigare än med
kalenderåret näst efter det, då budgeten fästställes. Därest nämligen
budgetåret skulle omfatta tiden 1 juli—30 juni, skxille, såsom riksdagsarbetet
för närvarande är förlagt, det icke vara otänkbart att ett riksdagsbeslut
om bevillningen kunde bliva uppskjutet till början av juli
månad, och i händelse detta skedde, skulle, även om ny bevillning antoges
under juli månads början, med nuvarande lydelse av § 61 den
gamla bevillningen komma att gälla ända till utgången av det nya
budgetåret, något som uppenbarligen bör förebyggas. Paragrafen måste
alltså även av detta skäl ändras, och då så är förhållandet, synes det
lämpligt att samtidigt ersätta dess förutvarande på kalenderåret syftande
’år’ med uttrycket ''statsregleringsår’, vilket otvetydigt lärer giva vid

handen, att bär icke behöver vara fråga om kalenderår. I övrigt synes
ändringen kunna inskränkas till att orden ''slutet av det år, under vars
lopp’ utbytas mot ''början av det statsregleringsår, för vilket’. Stadgandet
i sin helhet skulle alltså få följande lydelse:

''Alla avgifter, soro riksdagen under de i föregående paragraf
nämnda titlar beviljat, skola utgöras intill början av det statsregleringsår,
för vilket den nya bevillningen av riksdagen fastställd bliver.

I sak torde med den nya formuleringen stadgandets hittillsvarande
syftemål icke undergå någon egentlig förändring.

Den ovan antydda möjligheten att riksdagen, ehuru samlad, icke
hunnit besluta om den nya bevillningen eller statsregleringen innan det
nya statsregleringsåret inträtt, nödvändiggör emellertid även en grundlagsföreskrift
angående vad i fråga om statsreglering och bevillning
skall gälla under mellantiden mellan det tilländalupna statsregleringsårets
utgång och tidpunkten för riksdagens beslut om den nya statsregleringen.

Under hittillsvarande förhållanden har en dylik bestämmelse icke
varit erforderlig. Riksdagens behandling av statsreglerings- och bevillningsfrågor
har nämligen i följd av riksdagsarbetets koncentrering under
förra halvåret, legat till tiden så långt före statsregleringsårets utgång
med kalenderårets slut, att ett förskjutande av en riksdags beslut i statsregleringsfrågor
tills in under följande statsregleringsår varit otänkbart.
Budgetårets omläggning kan emellertid, som nämnts, framdeles tänkas
göra en dylik eventualitet, låt vara endast i undantagsfall, möjlig.

Vid bedömandet av frågan om plats och innehåll för den grundlagsbestämmelse,
som i följd härav synes vara av nöden, har kommittén
fast sin uppmärksamhet vid tredje stycket av § 109 i regeringsformen,
vilket innehåller en föreskrift för ett i viss mån likartat undantagsfall,
nämligen att riksdag mot förmodan skulle vara avslutad utan att hava
reglerat staten eller åtagit sig ny bevillning. Gemensamt för detta
undantagsfall och det av kommittén berörda är den uteblivna statsregleringen,
åtskillnaden åter att i det förra fallet anledningen härtill varit
riksdagens avslutande, innan statsregleringsarbetet blivit fullbordat, i det
senare att riksdagens arbete härmed av någon annan anledning blivit
fördröjt. Efter att noga hava prövat frågan har kommittén ansett lämpligast
att den för det senare av dessa fall behövliga undantagsbestämmelsen
sammanföres med den redan befintliga i en gemensam föreskrift,
vilken alltjämt får sin plats i § 109, tredje stycket.

Detta stycke är hittills av följande lydelse:

''Där så oförmodat skulle hända, att riksdag, när den avslutats,

icke hade staten reglerat eller någon ny bevillning till bestämt belopp
sig åtagit, fortfare den förra statsregleringen och bevillningen intill nästa
riksdag. År åter bevillningens hela belopp bestämt, men kamrarna icke
om fördelningen därav ense, då skola, efter den fastställda bevillningssummans
förhållande till den, som vid föregående riksdag blivit fördelad,
de i den sista bevillningsförordningen stadgade artiklar jämlikt ökas
eller minskas; och uppdrage riksdagen åt de av riksdagen valde fullmäktige
i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret att en ny bevillningsförordning
på sådan grund uppgöra och utfärda.’

Enligt kommitténs förslag skulle det lyda på följande sätt:

Där så oförmodat skulle bända, att riksdag före det nya statsregleringsårets
inträdande icke hade staten reglerat eller ny bevillning
sig åtagit, fortfare den förra statsregleringen och bevillningen till dess
ny statsreglering och bevillning beslutats.’

I denna formulering bar kommittén uteslutit styckets hela sista
del, som meddelar bestämmelser för det fall, att vid riksdagens avslutande
bevillningens hela belopp skulle vara bestämt men kamrarna
icke skulle vara ense om fördelningen. Föreskrift i sådant avseende
lärer hava varit av behovet påkallat under ståndsrepresentationens tid,
då varje stånd hade sin särskilda bevillning. Med införande av tvåkammarsystemet
och gemensam votering är den situation, för vilken
bestämmelsen ifråga är avsedd att tillämpas, praktiskt taget utesluten.
Har riksdagsarbetet verkligen fortskridit så långt, att bevillningens hela
belopp är fastställt, lära ock grunderna för beloppets uttaxerande kunna
utan tidsdräkt fastslås. Eventuellt kan en gemensam votering bliva
nödvändig, men den kan ju följa så gott som omedelbart på primärbesluten.
Härtill kommer, att den ordning, som i § 109 i regeringsformen
förutsättes, överhuvudtaget icke tillämpas vid riksdagsarbetet;
grunderna för bevillningen — varmed i förevarande sammanhang åsyftas
den så kallade allmänna bevillningen, som numera motsvaras av inkomstoch
förmögenhetsskatten — fastställas ju under riksdagens lopp. Vid
riksdagen 1919 infördes den ordningen, att själva procentsatsen för
skatten ifråga hålles öppen till riksdagens slut för att kunna jämkas
efter statsregleringens utfall i övrigt. Härvid bestämmes beräkningen
av skatten först efter det procenten blivit beslutad. Åren 1910—1918
fattades även formellt alla beslut om grunderna för bevillningen, innan
beräkningen av bevillningar och övriga inkomster ägde rum. Åven vid
den till och med år 1909 tillämpade proceduren beträffande statsregleringsförfarandets
avslutning, som ganska nära anslöt sig till den ordning
för handläggningen av dessa frågor, vilken förutsättes i § 109 i rege -

ringsformen och enligt vilken beslut rörande sättet för ''bevillningssummans
utgörande’ formellt fattades såsom sista ledet i statsregleringsarbetet,
följde sistnämnda beslut omedelbart på — vanligen dagen efter
— riksdagens fastställande av summan av den bevillning, som erfordrades
för fyllande av statsverkets behov. Något rum för tillämpningen
av föreskriften om jämkning i bevillningsförordningen genom riksdagens
fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontor fanns fördenskull praktiskt
sett icke. Faktiskt voro ock de reella besluten rörande grunderna
för bevillningen fattade långt tidigare under riksdagen.

Det synes nu på anförda skäl icke böra förehnnas någon betänklighet
mot att vid ändring av § 109, tredje stycket, utesluta sista punkten.
Vidtages denna ändring, synes i första punkten av tredje stycket
uttrycket ’någon ny bevillning till bestämt belopp sig åtagit’ böra förkortas
till ’ny bevillning sig åtagit.’

I första punkten av stycket har kommittén därutöver vidtagit följande
förändringar. De förutvarande i stadgandet förekommande orden
’när den (= riksdagen) avslutas’, vilka begränsa undantagsföreskriftens
giltighet till det fall, då riksdagen avslutas före verkställd statsreglering,
hava utbytts mot ordalagen ''före det nya statsregleringsårets inträdande’,
vilka täcka såväl denna eventualitet som den av kommittén ovan berörda,
att riksdagen icke i tid hunnit handlägga dithörande ärenden.

Vidare har kommittén utbytt bestämmelsen att den förra statsregleringen
och bevillningen skola fortfara ''intill nästa riksdag’ mot
att de skola fortfara ''till dess ny statsreglering och bevillning beslutats''.
Den förutvarande bestämmelsen är nämligen uppenbarligen i och för sig
icke tillfredsställande. Har riksdagen avslutats, måste den förra statsregleringen
räcka icke blott till nästa riksdags början, utan till dess
denna riksdag hunnit fatta beslut rörande den nya budgeten. Fortgår
åter riksdagen, ehuru utan att ha verkställt statsregleringen, bör den
gamla fortfara icke till nästa riksdag, utan till dess beslut om statsreglering
och bevillning hunnit fattas.

Vad åter angår den reella innebörden av stadgandets föreskrift,
att den gamla statsregleringen och bevillningen skola fortfara, intill dess
ny statsreglering och bevillning antagits, har kommittén även haft under
omprövning tanken att ersätta detta stadgande med ett annat, som skulle
avse, att de av riksdagen redan, före budgetårets ingång, fattade besluten
skola träda i tillämpning, medan i övrigt den gamla riksstaten
skulle gälla. Härav skulle emellertid följa, att äldre och nyare beslut
om statsreglering och bevillning, tillkomna under olika förutsättningar
och avseende olika tider, samtidigt skulle tillämpas vid sidan av var -

andra. Enligt kommitténs uppfattning skulle detta emellertid dels givetvis
förrycka statsregleringens enhet, dels lätt giva anledning till osäkerhet
i förvaltningen. Ur redovisningssynpunkt är det tvivelsutan och avsevärt
fördelaktigare, att den gamla riksstaten med dess titlar följes, intill
dess den nya riksstaten blivit fastställd.

Kommittén vill därjämte påpeka, att det undantagsfall, för vars
skull på grund av budgetårets omläggning en ny undantagsföreskrift i
§ 109 skulle. erfordras, säkerligen måste komma att räknas till de sällsynta
och till dem, som helt böra kunna undvikas, utom då lagtima
riksdag upplösts med förordnande om nya val. I sådana fall torde det
bliva nödvändigt, att den avgående riksdagen, innan den åtskiljes, fastställer
en budget. Att denna ej kan bliva fullständig är givet, men
den kan kompletteras med en av den nya riksdagen fastställd tillä°-ffSstat.

Budgetårets omläggning påkallar som sagt även viss ändring av
§72 i riksdagsordningen, vars första stycke nu lyder sålunda:

’A varje lagtima riksdag förordnas revisorer till ett antal av tolv
för vart år, vilka till halva antalet av vardera kammaren utses, att enligt
regeringsformen och särskild instruktion granska statsverkets, riksbankens
och riksgäldskontorets tillstånd, styrelse och förvaltning. Varje
revision skall omfatta ett års avslutade räkenskaper. Revisionsförrättningen
tager sin början å dag, som i instruktionen bestämmes, och skall
inom två månaders tid vara fullbordad.’

Till en början bör uttrycket i första punkten ''för vart år'' ändras.
Att utbyta år emot statsregleringsår’ är emellertid bär icke lämpligt,
då enligt kommitténs uppfattning riksbankens räkenskapsår icke behöver
och ej heller synes böra sammanfalla med statsregleringsåret. Med ’år’
torde ej heller hava avsetts det år, som skall granskas, utan det år, då
valet sker. Så måste i varje fall ordet hava tolkats före år 1886, då
dessförinnan samma statsrevisorer granskade dels riksbankens och riksgäldskontorets
räkenskaper för det sistförflutna året, dels ock statsverkets
räkenskaper för aret före det nästförflutna. För att ej tvekan om
innebörden av ordet ’ar’ skall uppkomma, synes det lämpligaste vara
att uttrycket för vart år utgår, vilket kan ske utan att någon lucka i
grundlagen uppstår. Kommitterade föreslå fördenskull, att sagda uttryck
uteslutes ur första punkten.

Jämväl andra punkten bör ändras. ’Ett års avslutade räkenskaper’
har ursprungligen, åsyftat ett kalenderårs räkenskaper. Att här införa
termen statsregleringsår låter sig av ovan antydda skäl ej göra. Däremot
torde man kunna använda begreppet ’räkenskapsår’, varvid punk -

ten synes böra omformuleras till: ''Varje revision skall omfatta ett
räkenskapsår.’ Att räkenskaperna böra vara avsluiade är självfallet ock
framgår för övrigt med full tydlighet av instruktionen för riksdagens
revisorer § 12 a).

Några andra ändringar av 72 § riksdagsordningen erfordras icke.

Vad själva övergången till det nya budgetårssystemet angår, torde
för det fall att det nya budgetåret skall räknas för tiden 1 juli—30 juni närmast
höra tagas under övervägande, huruvida den erforderliga övergångsbudgeten
skall omfatta ett hälft eller ett och ett hälft år. Kommittén
är för sin del övertygad om att av dessa alternativ det förra
obetingat bör föredragas. Att då ej tvingande skäl därtill föranleda
välja en längre tidrymd än 12 månader synes nämligen icke böra förekomma,
då grundlagen utgår från att budgetförslag skall föreläggas varje
lagtima riksdag. Skulle övergångsbudgeten avse ett och ett hälft år,
komme en riksdag att icke alls få sig någon statsreglering förelagd.
En dylik anordning med fastställande av riksstat för längre tid än ett
år skulle ock stå i strid med syftet med den förevarande reformen,
då den ju skulle innebära en ökning i stället för minskning av svårigheten
att verkställa tillförlitliga beräkningar för den kommande budgeten.
Det skulle fördenskull med all sannolikhet visa sig, att åtminstone
för den sista tredjedelen av budgetterminen en tilläggsstat av
mycket betydande omfattning skulle bliva erforderlig. Detta skulle vara
synnerligen olägligt, enär den riksdag, som första gången skall antaga
budget för det nya finansåret, bör äga möjlighet att ägna den nya
riksstaten en snabb behandling, vilket näppeligen skulle låta sig göra,
om eu omfattande tilläggsstat därjämte skulle behandlas. Tvivelsutan
komme det ock att visa sig nödvändigt att fastställa två tilläggsstater
till övergångsstaten — en antagen vid riksdagen näst efter den då
övergångsstaten fastställts och en antagen vid den riksdag, som skulle
fastställa den första riksstaten för det omlagda budgetåret. Att oreda
i finansplanen och svårigheter i förvaltningsarbetet härav skulle följa,
torde utan vidare vara uppenbart.

På i huvudsak ovan angivna skäl har kommittén ansett det uteslutet,
att för övergången budget fastställes för längre tid än ett år.
Med en övergångsbudget för ett hälft år undvikas nu nämnda svårigheter.
Men även ett dylikt övergångsår torde erbjuda vissa olägenheter
såsom måhända alltför främmande för vårt riksdagsarbete. Kommittén
har därför sökt efter och alternativt ansett sig också kunna förorda en
utväg, som skulle möjliggöra att även för övergångsbudgeten behålla
Budgetårskommittén. 3

den vanliga perioden av tolv månader. Förfarandet härvid torde lämpligast
åskådliggöras genom följande exempel.

Då de ändringar i grundlagarna, vilka betingas av budgetårets
omläggning, ej kunna antagas andra gången förrän vid 1921 års riksdag,
lärer för denna riksdag böra framläggas statsverksproposition i
vanlig ordning, d. v. s. för år 1922. Av 1922 års riksdag skulle emellertid
kunna antagas riksstat för tiden 1 juli 1922—30 juni 1923, varvid erforderliga
ändringar i den redan fastställda riksstaten för år 1922 skulle
vidtagas. Huru härvid borde närmare förfaras, torde i förevarande
sammanhang icke vara nödigt att utveckla. Övergången från det gamla
till det nya systemet skulle alltså sålunda ordnas, att två årsbudgeter
antoges, vilka i viss del skulle täcka varandra.

Då frågan, huru övergången till det nya budgetåret lämpligast
skall ordnas, icke nu föreligger till slutgiltigt avgörande, har kommittén
ansett, att övergångsstadgandet bör så avfattas, att det lämnar möjlighet
att framgå på vilkendera av de nu antydda båda utvägarna, som
vid närmare prövning kan befinnas vara mest lämplig.

Det erforderliga stadgandet synes i enlighet med det nu anförda
böra erhålla följande lydelse:

Genom beslut av Konung och riksdag må vid omläggning av
statsregleringsåret därav betingade ändringar vidtagas i redan fastställd
riksstat eller staten regleras och bevillningen fastställas för annan tid
än kalenderår.’

Till det föreslagna nya stadgandet i riksdagsordningen bar kommittén
ej ansett någon särskild övergångsbestämmelse erfordras. Däremot
lärer ett övergångsstadgande till instruktionen för riksdagens
revisorer vara erforderligt. Förslag till dylikt stadgande torde emellertid
icke böra framläggas i nu förevarande sammanhang.» I

I propositionen nr 254 den 12 mars 1920 framlade Kungl. Maj:t
härefter för riksdagen de av kommittén föreslagna ändringar i grundlagarna.
Efter eu redogörelse för kommitténs ovan återgivna framställning
i frågan framhålles i propositionen, att sedan det förberedande
utredningsarbetet givit vid handen, att en omläggning av budgetåret
sannolikt kunde ske under vissa förutsättningar, och då starka skäl
syntes tala för att den ifrågasatta förändringen av statens budgetväsen
snarast möjligt bleve genomförd, därest den fortsatta utredningen visade,
att de med reformen förenade svårigheterna kunde övervinnas, det vore
angeläget, att de hinder, som kunde föreligga i vissa grundlagsbestämmelsers
avfattning, redan nu bleve undanröjda. Därom borde så mycket

mindre tvekan råda, som kommittérades förslag till nya grundlagsbestämmelser
icke förutsatte någon omläggning av budgetåret. Statsmakterna
vore efter antagandet av bestämmelser av det slag, kommittén
förordade, oförhindrade att bestämma budgetåret med hänsyn till det
definitiva utredningsresultatet. Icke heller ifråga om övergången till ett
nytt budgetår innebure nu föreliggande förslag något bestämt ställningstagande.
Varken beträffande tidpunkten eller sättet för övergången till
en ny ordning i frågavarande hänseende borde något bindande uttalande
nu ifrågakomma. Med anledning av vad från kommitténs sida anförts
om de olika alternativ, som inom kommittén ifrågasatts, uttalades endast,
att i händelse det av kommittén i första hand förordade alternativet
att utföra övergången medelst tvenne riksstater, vardera för ett år, men
täckande varandra ifråga om ett halvår, skulle befinnas böra läggas till
grund för ett eventuellt förslag i ämnet, det icke syntes helt uteslutet
att genomföra budgetårets omläggning redan under nästkommande år.

Efter tillstyrkande av konstitutionsutskottet blevo de framlagda
förslagen till grundlagsändringar av riksdagen antagna såsom vilande
i grundlagsenlig ordning. Härmed har, om också ännu icke definitivt,
en av huvudförutsättningarna för reformens genomförande uppfyllts.

Innan kommittén övergår till den närmare behandlingen av det
föreliggande ämnet, vill kommittén framhålla, att förhållandena i främmande
länder endast i ringa mån givit några uppslag för lösningen av
det kommittén åliggande uppdraget. Organisationen av den svenska
statsförvaltningen och den svenska riksdagens arbetssätt skilja sig alltför
mycket från motsvarande utländska förhållanden för att några mera
givande erfarenheter skola vara att hämta från utlandet. Såsom det
huvudsakliga resultatet av de undersökningar rörande utländska budgetförhållanden,
som kommittén låtit utföra, har emellertid framgått, att
det allmänt ansetts vara av vikt, att förkorta tidrymden mellan budgetens
fastställande och dess ikraftträdande. I vissa länder börjar t. o. m.
finansåret regelmässigt, innan budgeten är antagen, på grund varav
också budgetprovisorier av olika slag måste anlitas. Den formlöshet
vid budgetbehandligen, som sålunda gör sig gällande utomlands, är visserligen
icke något för oss eftersträvansvärt. Men det torde sannolikt
vara så, att budgetårets omläggning i närmare anslutning till riksdags -

sessionerna även hos oss kommer att medföra förenkling i de hittills
tillämpade formerna för såväl budgetärendenas behandling inom riksdagen
som åtgärderna för statsregleringens bringande i verkställighet.

Kortfattade redogörelser för budgetbehandlingen i Norge, Danmark,
Schweiz, England och Holland meddelas i bilaga I vid detta betänkande.

Reformens allmänna innebörd.

I sin ovan berörda skrivelse den 3 oktober 1919 till clielen lör
finansdepartementet uttalade kommittén, att med den nuvarande förläggningen
av riksdagssessionerna en omläggning av budgetåret till annan
tid än den 1 juli—30 juni knappast kunde komma ifråga. Denna preliminärt
angivna uppfattning har kommittén efter närmare övervägande
ansett sig höra jämväl slutligen vidhålla.

Med hänsyn till tiden för riksdagens sammanträde lärer budgetåret
icke kunna börja tidigare än den 1 juli. De senaste åren har
statsregleringen förelegat avslutad först kort tid före midsommar. Såsom
i annat sammanhang närmare skall utvecklas, böra visserligen enligt
kommitténs mening genom lämpliga anordningar riksdagens sista beslut
i budgetärendena kunna fattas något tidigare än på sistone varit händelsen,
men då besluten i allmänhet icke kunna förväntas föreligga
förrän omkring den 1 juni, måste det likväl anses uteslutet att sätta
tiden för budgetårets inträde till en tidigare dag än den 1 juli.

Å andra sidan synes, därest en omläggning överhuvudtaget skall
ske, budgetåret icke kunna börja senare än den 1 juli. Ett vägande
skäl härför har framförts av statskontoret, nämligen omöjligheten att
med eu senare tidpunkt för finansårets början — och därmed också för
dess slut — få budgetredovisningen färdig i så god tid, att den hinner
föreläggas riksdagens revisorer vid deras sammanträde, även om tiden
härför skulle något framskjutas. Viktiga fördelar med reformen skulle
ock — såsom av det nedanstående torde framgå — väsentligen beskäras
eller alldeles bortfalla, om tiden för budgetårets början bestämdes
till exempelvis den 1 september, vilket torde vara den tidpunkt, som
närmast efter den 1 juli skulle kunna ifrågakomma såsom begynnelsetermin
för ett omlagt budgetår. För valet av tiden 1 juli—30 juni
såsom finansår talar jämväl lämpligheten av att budgetåret börjar med
jämnt halvår. På nu anförda skäl har kommittén ansett sig kunna
utgå från, att vid en omläggning av budgetåret dettas början bör bestämmas
till den 1 juli.

Kommittén vill i detta sammanhang erinra om, att sagda dag redan
tillämpats såsom begynnelsetermin för åtskilliga budgetbeslut.

De nuvarande bestämmelserna för statens dyrtidstillägg gälla
sålunda fr. o. m. den 1 juli 1920. Med samma dag har den under nästlidet
år antagna löneregleringen för de affärsdrivande verken trätt i
kraft. Vidare kan erinras, hurusom för åtskilliga nya tjänster, vilka
uppförts å tilläggsstaten för år 1920, anslagen beviljats fr. o. m. sagda
dag. Vad inkomstsidan angår, har den nya skatten å omsättning och
iskänkning av rusdrycker trätt i tillämpning den 1 juli 1920.

Vad ovan sagts om den lämpligaste begynnelseterminen för budgetåret,
gäller givetvis under förutsättning att riksdagens sessioner bibehållas
vid den nuvarande tidsperioden. Skulle i framtiden riksdagssessionerna
förläggas till annan tid, så att exempelvis en höstsession
jämväl skulle införas och riksdagsarbetet avslutas tidigt på våren, bör
en motsvarande förskjutning av tiden för budgetårets början kunna ske.
På denna fråga har dock kommittén icke funnit skäl att närmare ingå.
I regel torde emellertid de åtgärder, som med riksdagens nuvarande
sessionstider äro erforderliga, för att budgetåret skall kunna taga sin
början den 1 juli, ävenledes utgöra förutsättning för att budgetåret skall
kunna börja motsvarande tidrymd efter slutet av en på antytt sätt förkortad
vårsession.

Kommittén övergår härefter till att angiva de huvudsakliga fördelar,
som äro att vinna med ett budgetår omfattande tiden 1 juli—
30 juni.

Av kassaförlagskommitténs här ovan intagna uttalande i frågan
framgår, att sagda kommitté sett det förnämsta ändamålet med en
omläggning av budgetåret i undvikandet av sådana förskott å anslag
i det påföljande årets riksstat, som förut i stor utsträckning förekommit.
I nu nämnda avseende kan budgetårskommittén instämma med kassaförlagskommittén.
Det lärer icke behöva närmare utvecklas, att behovet
av förskott av nu nämnda slag minskas ju noggrannare utgifterna i en
riksstat kunna beräknas; och det är givet, att ju närmare i tiden riksstaten
ligger ej blott de beslut, som fattas angående densamma, utan
även alla de utredningar, som måste föregå uppgörande av förslag därtill,
desto säkrare kan den bliva, och desto större utsikter har man, att
de i densamma upptagna anslagsposterna skola motsvara verklighetens
krav. Det må härvid erinras om förhållandena sådana de för närvarande
gestalta sig. När förslag till budget exempelvis för år 1922 skall uppgöras,
måste arbetet därmed enligt nu gällande ordning påbörjas redan

sommaren 1920. Ämbetsverk och myndigheter, vilka i början av samma
års höst hava sig ålagt att till Kungl. Maj:t inkomma med anslagsäskande
för år 1922, nödgas sålunda minst ett och ett halvt år i förväg
söka beräkna sina blivande utgiftsbehov. Det ligger i sakens natur, att
dessa beräkningar måste bliva ganska osäkra samt att det icke låter sig
göra att så lång tid i förväg, som vid nu angivna ordning blir fallet,
förutse alla anslagsbehov under budgetåret.

På grund av nu berörda förhållanden hade före år 1918 efter
hand utbildat sig den praxis, att riksdagen beviljade anslag å det kommande
årets riksstat, »med rätt för Kungl. Maj:t att förskottsvis redan
under det löpande året av tillgängliga medel utanordna» anslagsbeloppet
antingen helt eller till viss del. På sätt kassaförlagskommittén i sitt
betänkade framhöll, hade sådana medgivanden förekommit särskilt ofta,
då det gällde anslag för kapitalökning för de affärsdrivande verken,
men även i rätt stor utsträckning beträffande vissa extra anslag under
huvudtitlarna, såsom för förstärkning av arbetskrafterna hos vissa ämbetsverk
o. dyl.

Såsom lämpliga åtgärder för att möjliggöra, att utgifter, som ej
kunde förutses i så god tid, att de kunde i vanlig ordning uppföras å
riksstaten, måtte i stället för att förskotteras mot ersättning av anslag
å nästa års stat, direkt avföras under det löpande året, hänvisade, såsom
i inledningen omförmälts, kassaförlagskommittén antingen till att upptaga
ifrågavarande utgifter å en tilläggsstat för det löpande året, eller
till en omläggning av budgetåret eller ock till en kombination av båda
dessa utvägar.

Ehuruväl kassaförlagskommittén i första hand hänvisade till användandet
av tilläggsstater, framhöll kommittén, att, därest framdeles budgetåret
bleve förlagt närmare tiden för riksstatens fastställande, behovet
av att anlita en särskild tilläggsstat kunde förväntas i väsentlig man
bliva minskat. Det har alltså redan från början stått klart, att tilläggsstater
borde anlitas i så inskränkt mån som möjligt och att en omläggning
av budgetåret till tiden 1 juli—30 juni från den synpunkten
skulle vara önsklig.

För nu förevarande kommitté måste ock en begränsning av användningen
av tilläggsstater framstå såsom ett av de viktigaste önskemål,
som äro att vinna med budgetårets omläggning.

Den av 1917 års riksdag beslutade tilläggsstaten för samma år
avsåg visserligen enbart finansiering av krigstidskommissionerna, men
den slutade i allt fall på betydande belopp. Den därefter av riksdagen
år 1918 antagna tilläggsstaten upptog i enlighet med kassaförlagskom -

mitténs förslag förutom utgifter för samma år jämväl anslag för täckande
av sådana förskott från föregående år, vilka ej tidigare blivit av
riksdagen ersatta. På grund av nämnda förhållanden måste tilläggsstaten
under övergången svälla ut till ett oproportionerligt stort omfång. Härtill
bidrog ock att 1918 års tilläggsstat i avsevärd utsträckning både att
sörja för det nödiga ordnandet av krigstidens provisoriska finansiering.
1919 och 1920 års tilläggsstater röra sig ävenledes om stora belopp,
men dock avsevärt mindre än tilläggsstaten för år 1918.

En sammanställning över riksstaternas och tilläggsstaternas slutsiffror
(i miljoner kronor) för åren 1917—1920 ter sig sålunda1:

	1917	1918	1919	1920
Riksstat ...................	............. 442.6	671.7	621.7	707.9
tilläggsstat ..............	............. 245.0	966.5	322.8	221.5
	687.6	1,638.2	944.5	929.4

Åven bortsett från tilläggsstaten för övergångsåret 1918, vilken
på ovan antydda grunder måste svälla ut till orimligt stora belopp, är
det tydligt, att tilläggsstaterna kommit att erhålla en omfattning, som
näppeligen varit av kassaförlagskommittén åsyftad eller beräknad. Visserligen
är att förvänta, att med ett mera stabiliserat penningvärde
anslag å tilläggsstat icke skola för framtiden bliva erforderliga i samma
utsträckning som under de senaste åren. Men om kalenderåret komme
att bibehållas såsom budgetår, torde dock tilläggsstaterna alltfort erhålla
en betydande omfattning, detta jämväl av den anledning, att införandet
av tilläggsstaterna såsom ett mera normalt led i budgetsystemet synes
hava föranlett en viss benägenhet dels att av riksdagen äska anslag att
utgå från en tidigare tidpunkt än vad eljest skulle varit fallet, dels ock
att anlita tilläggsstaten för erhållande av fyllnad i riksstatsanslag, som
tillmätts alltför knappt, bland annat emedan man ansett sig kunna utgå
från att genom anslag å tilläggsstaten rättelse skulle kunna ernås i den
ursprungliga beräkningen.

De olägenheter, som följa med tilläggsstatssystemet, komma visserligen
att minskas, därest tilläggsstaterna erhålla mindre omfång. Men

1 För att siffrorna skola ge en bild av den verkliga ställningen, har här den i staterna
dubbelförda posten i anspråk tagna medel från rusdrycksmedelsfonden frånräknats riksstaterna
för åren 1917 och 1918 samt tilläggsstaten för år 1919. Dessutom ha de avsättningar, som gjorts
å 1918, 1919 och 1920 årens riksstater för att sedan disponeras å samma års tilläggsstater, från.
räknats dessa tilläggsstaters slutsummor. I verkligheten betyder ju tilläggsstaten ifråga om dessa
belopp endast en specifikation över användningen av ett redan i riksstaten givet anslag.

svårigheterna minskas ej i samma mån som tilläggsstaternas slutsumma
sänkes. Och de äro i allt fall betydande.

Den största nackdelen av användandet i större utsträckning av
tilläggsstater är förbunden med upprättandet av finansplanen. Den årliga
finansplanen kommer faktiskt att sönderfalla i två: en för riksstaten
för det kommande året och en för det löpande årets tilläggsstat.
Att härav överblicken över det finansiella läget kommer att försvåras,
säger sig självt. Men även reella svårigheter uppstå. För normala fall
tager man givetvis i anspråk alla de inkomstkällor, som lämpligen
kunna utnyttjas, för den ordinarie riksstaten. Då sedan tilläggsstat
skall upprättas, gäller det att söka nya inkomstkällor eller höja avkastningen
av redan förefintliga. Hittills har finansieringen av tilläggsstaten
ej mött svårigheter, framförallt emedan betydande behållningar
å kassafonden stått till buds. Sistnämnda eventualitet kan och bör man
emellertid ej räkna med för framtiden. Under sådana förhållanden
kommer tilläggsstaternas finansiering att bliva ett problem av helt annan
och mera svårlöst natur än som varit förknippat med de hittills upprättade
tilläggsstaterna.

Systemet med vidlyftiga tilläggsstater är i och för sig svårhanterligt
och opraktiskt. Redan upprättandet av statsverkspropositionen
och den därmed korresponderande propositionen om tilläggsstaten kräver
åtskilligt mera tid och arbetskraft än om allenast en proposition skulle
avfattas. Motsvarande gäller i än högre grad beträffande riksdagsarbetet.
Varje departements huvudtitel och däremot svarande del av budgetförslaget
skall behandlas i två utlåtanden i stället för tidigare ett
utlåtande. Det vill synas ej osannolikt, att detta förhållande i ej ringa
mån bidragit till det sena avslutandet av riksdagsarbetet under de sistförflutna
åren. I tillämpningen medföra tilläggsstaterna ävenledes besvär
och osäkerhet. Särskilt gäller detta bokföringen och vad därmed sammanhänger.
Åven ur statistisk synpunkt kan systemet med tilläggsstater
lätt giva anledning till misstag och förbiseenden.

Med hänsyn till samtliga ovan berörda omständigheter måste det
enligt kommitténs uppfattning vara ett önskemål att i görligaste mån
inskränka användningen av tilläggsstater. Att helt avskaffa tilläggsstaterna
torde ej låta sig göra, därest man vill undvika förskottssystemet.
En undersökning, som kommittén med utgångspunkt från 1920
års tilläggsstat utfört, och som här nedan meddelas, har emellertid givit
vid handen, att med förläggning av budgetåret till tiden 1 juli—30
juni tilläggsstaten för normala fall bör kunna inskränkas till ett minimum
och måhända för ett eller annat år helt undvaras.

Budgetårskommittén. 4

Till en början torde det vara uppenbart, att en avsättning i riksstaten
av medel, om vilkas närmare disposition bestämmelse träffas i
tilläggsstaten, icke bör behöva ifrågakomma efter övergången till det
nya budgetåret. Sådana avsättningar hava gjorts dels för tillfällig
lönereglering, dels — och huvudsakligen — för dyrtidstillägg. Därest budgetåret
komme att börja så gott som omedelbart efter riksdagens slut,,
bör behovet av löneförbättringar för budgetåret kunna slutligt bedömas
under riksdagen, i synnerhet som utvecklingen av vårt penningvärde,
hur den än i övrigt må komma att gestalta sig, hädanefter bör kunna
förväntas förlöpa jämnare än under krigsåren. Vad särskilt angår
grunderna för dyrtidstillägget, hava dessa, såsom ovan omnämnts,
senast fastställts att gälla fr. o. m. den 1 juli, och någon ändring
i dessa grunder inom kortare tid än ett år torde icke vara att räkna
med, så mycket mindre som ju numera dyrtidstillägget utgår enligt
s. k. glidande skala.

I tilläggsstaten för 1920 uppgå anslagen för dyrtidstillägg till
ett belopp, som betydligt överskrider den för ändamålet i årets riksstat
avsatta summan. Av den ovan angivna slutsumman av nya anslag 221.5
miljoner kronor utgöres nämligen i det närmaste en tredjedel av dyrtidstillägg.
Med frånräknande jämväl av beloppet härför skulle tillläggsstaten
hava kunnat reduceras till omkring 150 miljoner kronor.

Närmast efter dyrtidstilläggen i betj^delse för tilläggsstatens verkliga
utgifter torde förstärkningar av redan i riksstaten upptagna anslagkomma.
Behovet av sådana förstärkningar har tydligen åtminstone i
huvudsak framkallats av samma anledning, som nödvändiggjort dyrtidstilläggen,
nämligen penningvärdets fall. Om dyrtidstilläggen enligt
vad nu är sagt efter budgetårets omläggning skulle kunna definitivt
upptagas på riksstaten, så synes ingen anledning förefinnas, varför icke
detsamma skulle kunna ske med de merkostnader, som rymmas under
dessa förstärkningsanslag. Därmed skulle tilläggsstatens verkliga utgifter
inskränkas till en jämförelsevis ringa summa.

Denna skulle ytterligare reduceras, om de anslag till täckande av
brister å anslag i ett föregående års riksstat, vilka nu förekomma å
tilläggsstaten, kunde undvikas. Sådana brister ha tydligen också sin
väsentliga orsak i penningvärdets fall, och man bör hädanefter kunna
beräkna de ursprungliga anslagen så, att dylika brister i allmänhet icke
uppkomma.

I vilken grad behovet av tilläggsstat skulle minskas, därest nu
nämnda typer av anslag till utjämning av verkningarna av penningvärdets
fall icke behövde upptagas på tilläggsstat, kan man få eu före -

ställning om genom att nämare undersöka ett par huvudtitlar i 1920
års tilläggsstat, t. ex. fjärde och sjätte.

Fjärde huvudtiteln slutar på en summa av 57,559,374 kronor.
Därav hänför sig ett belopp av 57,035,371 kronor till de ovanberörda
typerna av anslag och endast 524,003 kronor till anslag av annan
natur. Visserligen får man icke förbise, att oförutsedda försvarsåtgärder
kunna med nödvändighet behöva vidtagas så brådskande, att därmed
icke kan anstå, till dess en ny riksstat träder i tillämpning, men behovet
av försvarsanslag på tilläggsstat bör kunna väsentligen minskas
och i regel alldeles undvikas vid en förläggning av budgetåret till
tiden 1 juli—30 juni. Härvid måste emellertid förutsättas, att uppmärksamheten
verkligen inriktas på angelägenheten av att anslag för
dylika ändamål begäras på riksstaten för det budgetår, under vars lopp
de äro avsedda att användas.

Av sjätte huvudtitelns anslag å tilläggsstaten, tillsammans 28,983,601
kronor, torde anslag å sammanlagt 21,356,501 kronor kunna antagas
bero på det sjunkande penningvärdet. Vad angår de övriga anslagen,
å tillhopa 7,627,100 kronor, är att märka att, enligt vad kommittén
inhämtat, före den 1 juli 1920 icke skett någon utanordning å dessa
anslag.

Då för övriga huvudtitlar motsvarande förhållanden torde gälla,
kommer man till det resultat, att för »verkliga utgifter» en tilläggsstat
över huvud knappast skall behöva ifrågakomma annat än rent
undantagsvis.

Vad angår »utgifter för kapitalökning», vilka i 1920 års tilläggsstat
uppgå till sammanlagt 80,759,305 kronor, varav dock 7,423,905
kronor avse återbetalning av tillfälliga lånemedel, är det givetvis svårt att
säga, i vilken mån dessa extra anslag för kapitalökning oundgängligen
behövt upptagas på tilläggsstat. Vissa av dem kunde måhända ha förutsetts
redan vid uppgörandet av 1920 års riksstat, medan åter andra
kanske utan olägenhet kunde anstått till nästa år och alltså uppförts
först i 1921 års riksstat. Men det torde vara otvivelaktigt, att särskilt
affärsverkens kapitalökning med nuvarande läggning av budgetåret alltid
måste kräva en tilläggsstat av betydande omfattning. Det var på
hösten 1918, då riksstaten för 1920 skulle göras upp, säkerligen för
affärsverken mindre än för andra verk möjligt att fullständigt överblicka
och på ett tillfredsställande sätt förbereda alla de anslag, som
skulle komma att behövas under loppet av 1920. Och även om programmet
för kapitalökningsanslagen hade kunnat i viss mån fullständigas
på våren 1919 under riksdagens gång, så låg även denna tid -

punkt för långt tillbaka för ett säkert bedömande av de behov av
ifrågavarande art, som kunde komma att uppträda under senare delen
av år 1920.

En omläggning av budgetåret till tiden 1 juli—30 juni skulle i
nämnda hänseende medföra en väsentlig förändring och i de allra flesta
fall göra eu tilläggsstat onödig. De anslag för kapitalökning, som uppföras
på tilläggsstat, komma tydligen i regeln icke att tagas i anspråk
förrän efter den 1 juli. Men alla sådana behov kunna efter budgetårets
omläggning tillgodoses på riksstaten i normal ordning. Det skulle
då endast återstå sådana fall, då ett anslag för kapitalökning vore så
brådskande, att det måste finnas tillgängligt redan före den 1 juli, men
ändå icke kunnat förutses vid föregående års riksdag. I regeln avser
emellertid ett kapitalökningsanslag eu anläggning eller en byggnad eller
något annat ändamål, vars utförande kräver en längre tid. Anslaget
kommer då att behövas på den riksstat, som skall träda i kraft den 1
juli. Om det blir uppfört på denna stat, så kunna nödiga förberedande
åtgärder vidtagas redan före den 1 juli. Gäller det t. ex. inköp av en
fastighet, som skall tillträdas före den 1 juli, bör ock i regel kunna
så ordnas, att likviden ej behöver erläggas förrän efter det nya budgetårets
ingång. Endast i det fall att medel nödvändigt behöva utbetalas
före den 1 juli, bör ett anslag för sådant behov uppföras på tilläggsstat
för det löpande budgetåret. Om tilläggsstatens användning begränsas
till dylika fall, skall budgetårets förläggning till tiden 1 juli—
30 juni säkerligen medföra en mycket väsentlig inskränkning i behovet
av en tilläggsstat.

För att en dylik skarp begränsning av tilläggsstatssystemet skall
komma till stånd, fordras emellertid beträffande kapitalökningsanslagen
liksom ifråga om de verkliga utgifterna, att såväl regering som riksdag
strängt motsätta sig varje onödig användning av tilläggsstat. Och det
måste förhindras, att den föreställningen vinner insteg, att de anslag,
som äskas å tilläggsstat, bliva föremål för mindre noggrann prövning
än de anslagskrav, som skola tillgodoses å riksstaten.

Det säger sig självt, att genom en förläggning av budgetåret till
exempelvis tiden 1 september—31 augusti möjligheten att undvika användningen
av tilläggsstater skulle bliva väsentligt mindre än med ett
budgetår 1 juli—30 juni, enär behovet av tilläggsstat växer med tiden
emellan statsregleringens fastställande och dess ikraftträdande.

I detta sammanhang bör även beröras ett annat förhållande, som
inverkar på utgiftsberäkningen. Om budgetåret slutar så tidigt som
den 30 juni och om, såsom i det efterföljande närmare utvecklas, tiden

för ingivandet till Kungl. Maj:t av vederbörande verks medelsäskanden
för nästkommande riksdag framflyttas till den 1 oktober, böra nämligen
förvaltningsmyndigheterna kunna grunda sina petita på räkenskaperna
för ett budgetår, som slutar 6 månader senare än för närvarande, något
som måste bliva av betydelse för utgiftsberäkningarnas tillförlitlighet.
Jämväl för upprättande av statsverkspropositionen kan en motsvarande
fördel vinnas. Skulle budgetåret sluta så sent som den 31 augusti,
komme däremot förvaltningsmyndigheterna icke att för utgiftsberäkningen
hava att tillgå senare bokslut än för det räkenskapsår, som utgått
året innan petita skulle avgivas.

I fråga om beräkningen av statsinkomsterna spelar tillgången till
bokslut icke samma roll som beträffande utgifterna, enär andra uppgifter
härvid kunna tjäna till ledning. För den största inkomstkällan, inkomstoch
förmögenhetsskatten, kunna sålunda beräkningarna med lika stor
fördel grundas på uppgifter angående utfallet av taxeringsförrättningarna.
Av andra skäl blir emellertid omläggningen av budgetåret av betydelse
för inkomstberäkningen.

Svårigheten att någorlunda exakt beräkna statsinkomsterna med
den nuvarande förläggningen av budgetåret och riksdagens sammanträdestid
ligger i öppen dag. Också hava under de senaste åren skiljaktigheterna
mellan de i riksstaterna beräknade statsinkomsterna och de
i verkligheten influtna beloppen blivit högst betydande. Givetvis minskas
i hög grad felkällorna vid inkomstberäkningen, om den tidsperiod, som
skall överskådas, i allmänhet minskas med ett halvt år. Särskilt stor
blir vinsten ifråga om beräkningen av inkomst- och förmögenhetsskatten.

Under nuvarande förhållanden skall vid riksstatens upprättande
inkomst- och förmögenhetsskattens avkastning beräknas med hänsyn
till konjunkturförhållandena under det år, då riksstaten fastställes. Och
förarbetena för inkomstberäkningen i denna del måste utföras redan
året dessförinnan. Efter en omläggning av budgetåret till tiden 1
juli—30 juni skall däremot inkomst- och förmögenhetsskatten beräknas
med hänsyn till de inkomstbelopp, som intjänats året före det, då riksstaten
upprättas. Man kommer alltså då att kunna grunda beräkningarna
på kända förhållanden rörande ett redan förflutet år.

Osäkerheten i inkomstberäkningarna har hittills huvudsakligen
resulterat i överskott i statsregleringen. Ur kassasynpunkt har ju detta
varit fördelaktigt. Men det är också klart, att det i och för sig icke
är önskligt att uttaga drygare skatter eller högre avgifter för begagnandet
av statens anstalter än som på en var tidpunkt är av behovet

verkligen påkallat. Inkomstberäkningarnas otillförlitlighet kan emellertid
självfallet även leda till brist i statsregleringen. Det må härvid
allenast pekas på de affärsdrivande verken, vilkas i riksstaten beräknade
överskott stundom förbytts i betydande brister.

Det torde av det ovan anförda vara tydligt, att även med hänsyn
till statsinkomsterna en omläggning av budgetåret i närmare anslutning
till riksdagssessionerna skulle vara av stor betydelse.

En vinst av budgetårets förläggning till tiden 1 juli—30 juni
skulle, såsom framhållits redan i den av kassaförlagskommittén åberopade
promemorian i ämnet, bliva, att inkomst- och förmögenhetsskatten komme
att inflyta före mitten av budgetåret. Detta har också i avgivna utlåtanden
såväl av statskontoret som av fullmäktige i riksgäldskontoret
blivit framhållet.

Efter att hava påpekat, hurusom svårigheten att under nuvarande
förhållanden utföra beräkningar med någon grad av tillförlitlighet för
varje år gör sig så starkt kännbar, att statskontoret icke kan annat än
livligt instämma med kassaförlagskommittén i avseende på önskvärdheten
att härutinnan söka åstadkomma någon ändring, framhåller statskontoret
i nu nämnda avseende följande: »Statskontoret åligger även

att emottaga och redovisa statsverkets inkomster och bestrida statsutgifterna
i överensstämmelse med fastställda stater, allmänna författningar
och särskilda nådiga föreskrifter. Även i detta hänseende har statskontoret
känning av de olägenheter, som äro förenade med nuvarande
förhållanden, men som skulle avlägsnas genom omläggning av budgetåret.
De i riksstaten uppförda utgifterna skola nämligen bestridas med
de inkomster, som i samma riksstat upptagas, men då en huvudpost
å inkomstsidan, nämligen inkomst- och förmögenhetsskatten, icke inflyter
förrän i november och december, således i slutet av det nuvarande
budgetåret, måste för bestridande av utgifterna under tidigare
delar av året anlitas andra tillgångar än härför i riksstaten upptagits,
och om icke under särskilda år i kassafonden eller av andra medel föreligga
stora överskott, som kunna disponeras såsom kassaförlag, nödgas
statskontoret hos Kungl. Maj:t göra framställning om bemyndigande
att hos riksgäldskontoret lyfta kassaförstärkning. Det är givetvis både
för statskontoret och riksgäldskontoret önskvärt, om behovet av kassaförstärkning
under normala tidsförhållanden kunde hävas eller åtminstone
väsentligt minskas.»

Fullmäktige i riksgäldskontoret hava i sitt utlåtande i huvudsak
anslutit sig till en av riksgäldskommissarien avgiven promemoria i ären -

det. I denna promemoria framliålles bland annat, att på grund av att
de viktigaste ordinarie skatteinkomsterna under nuvarande förhållanden
först linjer budgetårets allra sista veckor bliva för statsverket tillgängliga,
statsverket under stora delar av finansåret fortfarande icke kan
undvara kassaförstärkningar från riksgäldskontoret. Med finansåret förlagt
till en tid, som närmare anslöte sig till tiden för riksdagens normala
avslutning, skulle de under november—december inflytande skatteinkomsterna
bliva tillgängliga redan före mitten av finansåret, vilket
väsentligt skulle bidraga till att kassaförstärkningar kunde undvikas och
till att i allmänhet förläna stadga åt budgeten i dess helhet.

För att berörda vinst av budgetårets omläggning ur kassaförlagssynpunkt
skall ernås, bör givetvis den nuvarande terminen för uppbörden
av inkomst- och förmögenhetsskatten i huvudsak bibehållas oförändrad.
Såsom kommittén i det följande blir i tillfälle att närmare
påvisa, kan någon ändring i nämnda avseende icke anses vara vare
sig påkallad eller lämplig. Den minskning i det framtida behovet av
kassaförlag, som blir en följd av uppbördens förläggande till tiden omkring
mitten av budgetåret, förutsätter visserligen å sin sida, att vid
övergången till det nya systemet — därest ej särskilda föränstaltningar
träffas därför — statsverkets kassafond kommer att få vidkännas eu
betydande engångsutgift. Men då för framtiden anspråken på fonden
bliva mindre, blir sådan minskning i fonden utan reell betydelse.

Or kassaförlagssynpunkt skulle reformen jämväl bliva till nytta så
till vida, att den tvingar till att åtskilliga utgifter, vilka nu bestridas
under förra hälften av kalenderåret men som kunna anstå till efter den
l juli, skjutas över på budgeten för senare halvåret. Denna fråga,
liksom spörsmålet om kassafondens anlitande för finansieringen av övergångsbudgeten,
får kommittén anledning att mera ingående behandla i
avdelningen om övergången till det nya systemet.

1 förevarande sammanhang vill kommittén till bemötande upptaga
vissa allmänna erinringar, som anförts mot en förläggning av budgetåret
till tiden 1 juli—30 juni.

Det har sålunda gjorts gällande, att därest budgetåret börjar så tidigt
som den 1 juli, det stundom torde bliva ogörligt att besätta nya tjänster
med ordinarie innehavare fr. o. m. befattningarnas uppförande å ordinarie
stat. Denna anmärkning må i och för sig vara riktig. Men uppenbarligen
komma efter omläggningen nya tjänster att i regel tillsättas avsevärt
tidigare än med den nuvarande ordningen är fallet. För befattningshavarna
själva spelar numera en försening av en utnämning till

inpå det nya budgetåret mindre roll än tidigare på gruud av de förändringar
av bestämmelserna rörande intjänande av ålderstillägg, som
på senare tid genomförts.

En annan invändning har riktats mot det förhållandet, att större
reformer eller omorganisationer icke skulle hinna genomföras från och
med budgetårets början, på grund av svårigheten att efter riksdagens
beslut medhinna erforderliga verkställighetsföreskrifter. Det är emellertid
till en början givet, att omläggningen av budgetåret i allmänhet bör
underlätta möjligheten att snabbt genomföra förändringar inom förvaltningen
eller eljest. Men omläggningen lämnar också den möjligheten
öppen att en dylik förändring kan träda i kraft efter början av budgetåret,
exempelvis den 1 oktober eller 1 januari, vilket ej hindrar att erforderliga
anslag kunna beräknas för budgetår, eventuellt efter olika
grunder lör olika delar av året. Exempel på ikraftträdandet av eu omorganisation
vid annan tidpunkt än finansperiodens början finnas redan.
Bortsett från uppförandet av enstaka tjänster å tilläggsstat må härvid
endast erinras, hurusom den nu gällande staten för utrikesdepartementet
trädde i kraft den 1 oktober 1919 samt hurusom med den lönereglering
för kommunikationsverken, som gäller fr. o. m. den 1 juli 1920, förknippats
väsentliga omgestaltningar inom vederbörande verk.

En anmärkning av allmän innebörd är slutligen den, att med en
budgetperiod 1 juli—30 juni den personal, som har att taga befattning
med boksluten inom de medelsförvaltande myndigheterna, skulle få möjligheten
till sommarsemester i hög grad beskuren. Denna anmärkning
har dock jämväl av myndigheter, som framfört densamma, ansetts ej
vara av den vikt att på grund därav reformen borde hindras. Kommittén
måste intaga samma ståndpunkt. För åtskilliga förvaltningsgrenar
är det i allt fall omöjligt att låta bokföringspersonalen åtnjuta
semester under sommaren. Och för övriga förvaltningsområden torde
svårigheterna huvudsakligen gälla tiden 1 juli—15 augusti, vadan alltså
även för denna personal tillfälle till sommarsemester ingalunda helt avskäres.
Vad angår de affärsdrivande verken, lärer för övrigt, på sätt
närmare utvecklas under den särskilda avdelningen om dessa verk, icke
vara ogörligt att väsentligt inskränka olägenheterna av reformen i nu
förevarande hänseende.

Såsom av det ovan anförda framgått, kan kommittén icke tillerkänna
de nu berörda allmänna anmärkningarna mot ett budgetår omfattande
tiden 1 juli—30 juni avgörande betydelse för frågan, om omläggningen
bör komma till stånd.

Reformens genomförande betingar, såsom kommittén i sin skrivelse
till chefen för finansdepartementet den 3 oktober 1919 framhållit, vissa
förändringar i såväl förvaltningsarbetet som riksdagens budgetbehandling,
på det att statsregleringen må kunna tillämpas omedelbart
vid budgetårets början. Vilka åtgärder, som i sådant syfte böra vidtagas,
kommer kommittén att utveckla i det efterföljande.

Det är givet, att kommittén icke kunnat vid sitt utredningsarbete
gå in i detaljer beträffande hela statsmedelsförvaltningen, utan har kommittén
i huvudsak måst hålla sig till de mera allmänna spörsmålen.
Med ledning av de riktlinjer för reformen, som kommittén härvid uppdragit,
torde i sinom tid vederbörande förvaltande verk böra avgiva
förslag till de ändringar i speciella författningar, instruktioner o. dyl.,
vilka erfordras för reformens förverkligande.

Budgetårskommittén.

Den förberedande behandlingen av budgetärendena.

Det är givet, att då budgetåret skall börja kort tid efter riksdagens
avslutande, det icke såsom hittills blir möjligt att låta den
väsentliga delen av det arbete, som erfordras för att bringa i verkställighet
riksdagens beslut rörande statsregleringen, utföras först efter
det att besluten ifråga fattats. Detta arbete måste nämligen utföras på
ett väsentligt tidigare stadium än vad för närvarande är fallet. I enlighet
härmed måste det hittills följda systemet med att till vederbörande
ämbetsverk på remiss utsända riksdagsskrivelserna för avgivande av
förslag till föreskrifter angående tillämpningen av budgetbesluten i
huvudsak övergivas, då tid icke kommer att stå till buds för ett dylikt
förfarande. I stället måste saken ordnas på sådant sätt, att det arbete,
som erfordras för statsregleringens verkställande, utföres så tidigt, att
detsamma till huvudsaklig del är undangjort redan då riksdagsbesluten
föreligga.

I nu berörda syfte böra i första hand de myndigheter, vilka för
Kungl. Maj:t framlägga de anslagsäskanden, som äro avsedda att framföras
till riksdagen, utarbeta dessa förslag så detaljerat, att de utan
större tidsutdräkt kunna sättas i verkställighet, därest de av Kungl.
Maj:t och riksdagen bifallas. Då det gäller större organisationsfrågor,
skulle emellertid med ett dylikt förfaringssätt stundom användas tid
och arbete, som icke bleve till full nytta, därest förslagen icke komme
att genomföras eller hos Kungl. Majrts och riksdagen underginge väsentliga
förändringar. Såsom kommittén redan förutskickat, kan likväl den
nya organisationen — därest den ej är särskilt brådskande — träda i
tillämpning först längre fram under budgetåret, på grund varav kravet,
att redan före avgivandet av proposition i ämnet förslag skola utarbetas
till erforderliga verkställighets föreskrifter, i viss mån kan eftergivas.
För normala förhållanden bör däremot detta krav vidhållas. Exempelvis
bör, då ett centralt ämbetsverk avger förslag om inrättande av nya
tjänster vid den lokala förvaltningen, icke blott angivas det erforderliga

antalet befattningar utan ock — i den mån placeringen av tjänsterna
skall fastställas av Kungl. Maj:t — huru dessa skola fördelas på olika
lokalmyndigheter. Visserligen kan, om reducering i det av vederbörande
verk begärda antalet befattningar vidtages av Kungl. Maj:t och riksdagen,
ändring i den ursprungligen uppgjorda planen för fördelningen bliva
nödvändig. Men det sålunda utförda arbetet behöver fördenskull ingalunda
bliva värdelöst, då dels vid en dylik detaljundersökning bör
framkomma, vilka anslagsbehov i första hand böra tillgodoses, varför
undersökningen kan tillgodogöras vid bestämmandet av fördelningen av
de platser, som beviljas, och dels en dylik utredning kan bliva av värde
för kommande framställningar i enahanda syfte.

Vad nu sagts rörande nya tjänstebefattningar gäller i motsvarande
mån beträffande andra ändringar i avlöningsstater och dyl. Föreslås
sådana organisationsändringar, att vederbörande verks instruktioner
behöva omarbetas, torde det sålunda vara nödvändigt, att förslag till
instruktionsändringar utarbetas samtidigt med att petita uppgöras.
Likaså bör utkast till författningsändringar, vilka följa av beviljandet
av nya anslag eller höjning i förut utgående, upprättas i samband med
avgivandet av förslagen i anslagsfrågorna. Vidare måste, även då fråga
icke är om nya tjänster, i viss utsträckning utarbetandet av anslagsäskaudena
förenas med fördelning av anslagen på vederbörande underordnad
lokala organ.

Beträffande vissa delar av budgeten avgives icke anslagsäskande
av något centralt ämbetsverk. I dylika fall måste den detalj behandling,
som bör föregå anslagskravens framläggande för riksdagen, utföras inom
Kungl. Maj:ts kansli.

Huru tyngande den nuvarande ordningen är, då arbetet för verkställandet
av budgetbesluten ofta sker utan samband med det förberedande
arbetet för budgetfrågornas framläggande för riksdagen, belyses
av följande fall.

Vid lagtima riksdagen år 1919 framlade Kungl. Maj:t förslag om
bland annat höjning av ordinarie reservationsanslaget till arvoden åt
extra länsnotarier m. m. Denna fråga hade inom civildepartementet
förberetts av särskilt tillkallade sakkunniga, som införskaffat uppgifter
om länsstyrelsernas behov av ökade anslag för ifrågavarande ändamål.
I propositionen i ämnet (nr 303) redogjordes icke närmare för dessa
yttranden, men angavs, att med godkännande i allt väsentligt av länsstyrelsernas
anspråk den för avlöning av extra biträden vid länsstyrelserna
erforderliga höjningen av anslaget inom departementet beräknats
till angivet belopp. Vidare avsåg propositionen viss ökning av samma

anslag för beredande av ersättning åt vissa vikarier vid fögderiförvaltningen
m. m. Sedan riksdagen bifallit propositionen i nu berörda delar,
anbefalldes statskontoret att avgiva förslag till fördelning av anslaget
ifråga ävensom att framlägga förslag till föreskrifter angående sagda
vikariatsersättning. Statskontoret införskaffade yttranden från länsstyrelserna,
vilkas krav på anslagsökningar nu uppgingo till mer än
dubbla den förhöjning, som av riksdagen beviljats. Sedan statskontoret
den 30 oktober 1919 avgivit utlåtande, som till Kungl. Maj:t
inkom i mitten av påföljande november, beslöt Kungl. Maj:t den 31
december 1919 nådigt brev i ärendet, vilket ankom till statskontoret
den 4 mars 1920.

Det är tydligt, att det förfarande, som i detta fall tillämpats, icke
kan anses vara ändamålsenligt. Ur arbetsbesparingssynpunkt hade det
givetvis varit bättre, om plan för fördelningen av anslaget ifråga upprättats
redan i samband med utarbetandet av propositionen i ämnet.
Därest en sådan fördelning verkställts, hade det varit onödigt att sända
ut ärendet på remiss till statskontoret, vilket förorsakade mycket arbete
för detta ämbetsverk samt försening av frågans avgörande. Vad nu
sagts om själva anslagsbeloppen gäller i motsvarande mån beträffande
avfattandet av föreskrifterna angående berörda vikariatsersättningar.

Om det nu i allmänhet använda tillvägagångssättet har den fördelen,
att det förberedande arbetet kan göras mindre ingående, äro
tydligen avsevärda olägenheter förenade med det nuvarande systemet
med dess splittring av det förberedande budgetarbetet och arbetet för
statsregleringens bringande i verkställighet. Självfallet måste i regel
tidsförlust uppstå, då de myndigheter, som skola utarbeta verkställighetsföreskrifterna,
icke haft någon befattning med det förberedande
arbetet. Men även då så varit fallet, kan på grund av inträffade personalförändringar
och dylikt dubbelarbetet blivit betydande. En reell
vinst av den ovan förordade förändringen ligger däri, att då detaljbehandlingen
sker före anslagsäskandet, det säkrare kan bedömas, om
det begärda anslaget är väl avvägt samt om de tänkta anslagsvillkoren
äro lämpliga. Den nya ordningen torde fördenskull, även om
den vid själva övergången kommer att medföra någon arbetsanhopning,
dock i längden bliva till nytta och tidsbesparing för förvaltningen.

Därest Kungl. Maj:t finner skäl att vid avlåtandet av proposition
till riksdagen göra mera väsentliga avvikelser från de av vederbörande
verk avgivna förslagen, så att andra verkställighetsföreskrifter skulle
erfordras än de redan utarbetade, bör myndigheten ifråga taga under
omprövning, vilka ändringar kunna påfordras vid bifall till propositionen.

Åven bär gäller, att det arbete, som nedlägges på en dylik undersökning,
någon gång kan komma att bliva i viss mån utan nytta, för den
händelse nämligen riksdagen skulle ändra Kungl. Maj:ts förslag. Att
riksdagen företar mera grundväsentliga ändringar i vad Kungl. Maj:t
föreslagit, är dock relativt sällsynt. Och skall omläggningen av budgetåret
kunna ske, är det, såsom ofta framhållits, nödvändigt att förarbetena
för verkställighetsåtgärderna beträffande budgeten i möjligaste
mån fortskyndas.

Kommittén har redan tidigare i förbigående vidrört en fråga, som
här torde böra närmare utvecklas, nämligen spörsmålet om tiden för
avgivandet av förvaltningsmyndigheternas förslag rörande de anslag,
som hos nästkommande riksdag skola äskas.

Enligt nu gällande kungörelse i ämnet den 28 juni 1918 (nr 458}
skola de framställningar från ämbetsmyndigheter, vilka äro av beskaffenhet
att kunna påkalla äskanden eller meddelanden till riksdagen, till
Kungl. Maj:t ingivas, så snart framställningarna kommit i det skick, att
de kunna underställas Kungl. Maj:ts prövning. Utom då särskilda förhållanden
det påkalla, må framställningar till Kungl. Maj:t icke ingivas
senare än den 31 augusti året före det, då desamma äro avsedda att
föreläggas riksdagen, varvid emellertid föreskrivits att, då dylik framställning
ej kan ingivas före den 1 september, vederbörande myndighet
i allt fall skall snarast möjligt och, där så låter sig göra, före sistnämnda
dag hos vederbörande departementschef anmäla den tillämnade framställningens
huvudsakliga innehåll, tiden, då densamma kan väntas bliva
till Kungl. Maj:t ingiven, samt, där fråga är om anslagsäskande, ungefärliga
storleken av det anslagskrav, vari framställningen kan antagas
komma att utmynna.

Ett strängt iakttagande av de nu återgivna bestämmelserna medför
vissa svårigheter för förvaltningen redan under nuvarande förhållanden.
Därest petita verkligen skola ingivas före den 1 september,
måste desamma utarbetas under den tid, då semester i allmänhet åtnjutes
inom de centrala verken, vilket givetvis är mindre lämpligt. Berörda
förhållande torde, bland annat, hava medverkat till, att det i kungörelsen
omförmälda förfaringssättet med en preliminär anmälan före sagda dag
i ej ringa utsträckning använts och sålunda de egentliga petita avgivits
först längre fram. Ganska allmänt torde ock hava förfarits så, att verkens
framställningar visserligen beslutats före den 1 september men ingivits
till vederbörande departement betydligt senare. Likaså hava utbryt -

ningar av vissa detaljer måst göras ur verkens allmänna äskanden och
dessa anmälas i särskilda skrivelser.

Därest budgetåret omlägges och därmed möjligheten att använda
tilläggsstater för avhjälpande av felaktiga anslagsberäkningar
avskäres, är det av vikt, att beräkningarna angående medelsbehoven
göras såvitt möjligt fullt tillförlitliga. Förutsättningen härför är givetvis
kännedom dels om det huvudsakliga innehållet i riksdagens budgetbeslut
dels ock om resultatet av det närmast liggande budgetårets verksamhet,
såvitt det framgår av den avslutade årsräkenskapen. Därest budgetåret
fastställes att sluta den 30 juni, kunna båda dessa förutsättningar tidigast
föreligga i början eller mitten av augusti. Och de lokala myndigheternas
beräkningar torde icke kunna komma de centrala förvaltningarna
tillhanda förrän i senare hälften av augusti, vadan det för dessa
icke blir möjligt att helt avlämna sina förslag rörande medelsbehoven
före den 1 oktober. Skulle den nuvarande tidpunkten för ingivande av
petita bibehållas, komme därför följden att bliva den, att vid förvaltningsgrenar
med lokalorgan anslagsberäkningarna finge grundas på ett
bokslut, som vore omkring ett år gammalt, vilket skulle innebära en
direkt försämring i de nu rådande förhållandena. På grund av det nu
anförda har kommittén kommit till den uppfattningen, att fördelarna av en
budgetförändring i angiven riktning icke fullt utnyttjas, med mindre än
att åtminstone för förvaltningsgrenar med lokala medelsförvaltande organ
tiden för avgivande till Kungl. Maj:t av förslag rörande medelsbehovet
framflyttas till den 1 oktober. Sker en dylik framflyttning för nu
nämnda förvaltningsgrenar, torde emellertid även för övriga förvaltningsområden
samma ändring böra göras, detta med hänsyn bland annat
till den ovanberörda svårigheten beträffande upprättandet av petita på
grund av semesterförhållandena.

Det vill synas kommittén, att en dylik ändring ej skulle behöva
medföra några olägenheter för upprättandet av statsverkspropositionen.
Någon verklig prövning av ämbetsverkens förslag torde för närvarande
i regel icke påbörjas förrän under oktober månad, då petita föreligga
mera samlade. I den mån det endast gäller att på ett tidigare stadium
erhålla en allmän bild av storleken av anslagskraven, exempelvis för övervägande
av behovet av nya inkomstkällor eller dylikt, torde det för
övrigt vara tillräckligt med att — i anslutning till det redan nu i viss
mån tillämpade, ovan berörda förfarandet — en preliminär anmälan från
vederbörande ämbetsverk avgives före den 1 september angående de
mera betydande nya äskanden, som ämbetsverken hava för avsikt
att framlägga. Den motiverade framställningen borde därefter ingivas

till vederbörande departement före den 1 oktober. Därest det föreskreves,
att anslagsframställningar, vilka ej inkommit före sistnämnda dag, icke
kunde påräknas bliva — utom då tvingande skäl sådant föranledde —
framförda till nästpåföljande riksdag, torde på det stora hela petita ej
komma att föreligga mycket senare än nu, då särskild föreskrift saknas
om viss sista tidpunkt för ingivande av sådana framställningar, som förhandsvis
anmälts. Om härtill arbetet inom departementen inriktas på
att omedelbart upptaga petita till behandling, synes någon försening av
arbetet med statsverkspropositionen näppeligen behöva inträda. Det må
vidare framhållas, att genom inrättandet av budgetbyrån i finansdepartementet
möjlighet skapats, att de uppgifter angående anslagsäskanden,
som inkomma från myndigheterna, kunna snabbt och sakkunnigt sammanställas
och alltså samlad översikt över anslagskraven hastigt erhållas.

Kommittén får sålunda i enlighet med det ovan anförda förorda,
att med ändring av nu gällande bestämmelser i ämnet senaste tidpunkten
för ingivande till Kungl. Maj:t av anslagsäskanden, avsedda att framföras
till riksdagen, bestämmes till den 1 oktober.

Då det för en snabb budgetbehandling inom riksdagen är av stor
betydelse, att arbetsmaterialet förelägges riksdagen redan vid dess
början, vill kommittén i detta sammanhang till slut betona angelägenheten
av att statsverkspropositionen göres i möjligaste mån fullständig
och att i varje fall de framställningar, som med hänsyn till
behovet av mera omfattande verkställighetsföreskrifter eller av annan
anledning kräva ett tidigt avgörande vid riksdagen, inflyta i statsverkspropositionen.

Riksdagens budgetbehandling.

Budgetårets förläggande till tiden 1 juli — 30 juni förutsätter, att
riksdagens beslut rörande statsregleringen i allmänhet äro Kungl. Maj:t
tillhanda senast den 1 juni. Kortare tid än en månad för bringande i
verkställighet av budgetbesluten torde man nämligen i regel icke kunna
räkna med, även om vissa åtgärder träffas i syfte att påskynda expedieringen
av Kungl. Maj:ts beslut. Då de senaste åren budgetbehandlingen
inom riksdagen icke avslutats förrän under senare hälften av juni, måste
fördenskull riksdagsarbetet beträffande statsregleringen i någon mån
påskyndas. Någon ökning av arbetet inom riksdagen erfordras emellertid
ej, tvärtom kommer en minskning däri att inträda, då tillläggsstaterna
i det närmaste komma att försvinna med budgetårets förläggande
till tiden 1 juli—30 juni.

De erforderliga förändringarna beträffande riksdagsarbetet hänföra
sig huvudsakligen till budgetbehandlingen inom utskotten samt expedieringen
av riksdagens budgetbeslut och upprättandet av riksstaten.

Genom vissa ändringar beträffande kammar behandlingen av budgetärendena
torde visserligen besluten stundom kunna föreligga något
tidigare än den nu tillämpade ordningen medgivit. Detta gäller sålunda
de frågor, som avgöras genom gemensam omröstning. Dessa omröstningar
pläga nu sammanföras till vissa tidpunkter men torde framdeles
böra äga rum snarast möjligt efter de primära besluten. Vad som kan
vinnas genom ändringar av själva kammarbehandlingen är emellertid av
ganska underordnad betydelse.

Vad utskottsarbetet angår, torde ett snabbare framläggande för
kamrarna av utskottens betänkanden i viss utsträckning kunna åstadkommas
genom mera kortfattat skrivsätt inom utskotten. Vidare
skulle det vara önskvärt, om budgetens olika huvuddelar kunde i större
utsträckning än nu är fallet omedelbart efter riksdagens början upptagas
till utskottsbehandling. I fråga om expedieringen av riksdagsbesluten
rörande statsregleringen torde böra tillämpas det förfarandet, att riks -

dagsskrivelserna avlåtas till Kungl. Maj:t, så snart besluten blivit fattade.
En förenkling av riksdagsskrivelserna skulle emellertid även bliva
av betydelse för vinnande av tid. Vidare måste åtgärder träffas för
åstadkommande av att riksstaten kan tillhandahållas de förvaltande myndigheterna
i god tid före den 1 juli, enär eljest svårigheter kommajitt
uppstå för anordningen och bokföringen av riksstatsutgifterna.

Ehuruväl kommittén icke ansett sig böra i nu ifrågavarande hänseenden
framlägga direkta förslag, har dock kommittén ingående diskuterat
frågan om riksdagens budgetbehandling. De synpunkter, som kommittén
härvid haft under övervägande, hava sammanfattats i nedan inom kommittén
utarbetade promemoria i ämnet.

»P. M.

angående åtgärder till befordran av snabbhet i riksdagens budgetbehandling.

Vad först angår utskottsarbetet, torde det alternativ, som erbjuder
de bästa möjligheterna för åstadkommande av en snabb budgetbehandling,
vara en fördelning av budgetarbetet på flera utskott.

Denna utväg är redan i viss utsträckning tillämpad. Ett ständigt
utskott (bevillningsutskottet) behandlar sålunda huvuddelen av statsinkomsterna,
bevillningarna, medan tre ständiga utskott (stats-, bankooch
jordbruksutskotten) handlägga frågor rörande statsutgifterna. Bortsett
från bankoutskottet arbeta dessa utskott på avdelningar, statsutskottet
på fyra samt bevillnings- och jordbruksutskotten vartdera på två avdelningar.
Inom sistnämnda utskott handlägger dock den ena avdelningen
huvudsakligen lagfrågor samt andra ärenden, som icke vidröra budgeten.

Därest en uppdelning av de nuvarande med budgetbehandling sysselsatta
utskotten skall äga rum, ligger det närmast till hands att göra de
redan förefintliga avdelningarna till självständiga utskott. Genom en
sådan anordning skulle vinnas, att de nu av avdelningarna handlagda
ärendena icke behövde dragas under prövning av vederbörande utskott
in pleno, något som dock huvudsakligen skulle få betydelse för de
ärenden, som handläggas av statsutskottet. Men uppdelningen skulle
icke i och för sig bereda ökade möjligheter att samtidigt upptaga till
behandling flera delar av budgeten än som med den nuvarande organisationen
kan ske, för så vitt icke de nya utskotten i sin ordning skulle
arbeta på avdelningar. Men då erfordrades en betydlig utökning av
medlemsantalet och samtidigt skulle den ovan antydda tidsvinsten av,
att ärendena ej behövde undergå dubbelbehandling i utskotten, gå förBudgetårskommittén.
6

lorad. Skall en uppdelning av de nuvarande utskotten äga rum, bör
utgångspunkten därför vara, att de nya utskotten endast behöva arbeta
på en avdelning. För att emellertid — om det nuvarande arbetssättet
inom utskotten skall bibehållas — statsverkspropositionens olika huvuddelar
omedelbart skola kunna upptagas till behandling i större uff
sträckning än vad nu är fallet, erfordras en längre gående uppdelning
åtminstone av statsutskottet än allenast genom att göra dess nuvarande
fyra avdelningar självständiga.

Aven om utskottsorganisationen väsentligen omlägges, böra dock
givetvis konstitutions- och lagutskotten bibehållas. Åvenså lärer bankoutskottet
böra fortfarande fylla de utskottet nu åliggande huvuduppgifterna
beträffande riksbanken och riksgäldskontor. Att statsinkomsterna
åtminstone på det förberedande stadiet behandlas skilda
från utgifterna torde ock vara lämpligt, om än en uppdelning av det
nuvarande bevillningsutskottet kan vara ändamålsenlig. Beträffande utgiftsbehandlingen
synes åter en väsentlig omläggning av det hittillsvarande
förfarandet kunna ifrågasättas.

För ernående av en snabb behandling av utgifterna skulle det
mest effektiva tillvägagångssättet vara, att varje departements budgetsärenden
förbereddes av ett för detta departement ensamt avsett utskott.
Det är emellertid uppenbart, att med en sådan anordning vissa utskott
skulle få en mycket ringa arbetsbörda. Det synes dock, att till ifrågavarande
utskott med fördel skulle kunna hänskjutas andra ärenden än
rena anslagsfrågor, i första hand sådana frågor, som nu handläggas av
tillfälliga utskott. Det kan nämligen med skäl sättas i fråga, om det är
lämpligt, att samma ärende på olika stadier handlägges av olika utskott,
av tillfälligt utskott, då det gäller initiativ till en utredning, och av
ständigt utskott, då det gäller genomförandet av det förslag, vartill utredningen
slutligen föranlett. Av de ärenden, som nu gå till tillfälligt
utskott, synas fördenskull de, vilka äro av den beskaffenhet, att, därest
det gällt att fatta definitivt beslut, desamma åtminstone i huvudsak skolat
behandlas såsom budgetfrågor, lämpligen kunna behandlas av samma
utskott, som handlägger vederbörande departements budgetfrågor. Men
även från lagutskotten torde vissa frågor kunna överflyttas till behandling
i samband med statsutgifterna. Det kan härvid erinras, att frågor
rörande värnplikt, pensionsförsäkringen och åtskilliga andra ärenden
nu ofta behandlas i sammansatt stats- och lagutskott. Givetvis böra
emellertid frågor rörande civil-, kriminal- och kyrkolag fortfarande handläggas
av lagutskott.

Därest de utskott, som handlade budgetutgifterna, finge sitt arbets -

område utökat på sätt nyss angivits, torde i regel ett utgiftsutskott lämpligen
kunna inrättas för varje departement. Undantag torde dock böra
göras för utrikes- och handelsdepartementen, vilkas ärenden synas kunna
sammanföras inom ett utskott. Det vill även synas, som skulle det vara
lämpligt att från bankoutskottet utbryta frågor rörande pensions- och
indragningsstaterna, vilka ärenden lämpligen skulle kunna behandlas av
det utskott, som handlade finansdepartementets budget.

Med ovan antydda fördelning och med inberäknande av det nuvarande
jordbruksutskottet skulle för beredning av utgiftsfrågor och därmed
sammanhängande ärenden erhållas åtta utskott.

Därest de olika utgiftsutskotten såsom regel först upptoge till
behandling de frågor, vilka avsåge omedelbart uppförande på budgeten
av anslag, medan ärenden rörande utredningar och dylikt därefter
behandlades, skulle statsregleringen kunna föreligga avslutad högst betydligt
tidigare än nu är fallet.

Det är givet, att mot den nu skisserade utskottsorganisationen
vissa betänkligheter kunna resas. Den tyngst vägande invändningen,
den som bottnar i farhågan för en bristande enhetlighet i budgetbehandlingen,
torde dock kunna helt undanrödjas, på sätt nedan närmare påvisas.
Erinras må ock, att redan hänskjutandet av jordbruksärendena
till jordbruksutskottet samt pensionsfrågorna till bankoutskottet innebar
ett avsteg från den förut gällande regeln för behandlingen av utgiftsbudgeten,
nämligen att denna skulle vara samlad i ett enda utskott,
statsutskottet. Den förut berörda möjligheten att till utgiftsutskotten
även hänskjuta vissa utredningsfrågor m. fl. ärenden saknar ej heller
förebild under den nuvarande organisationen av utskotten. Jordbruksutskottet
har nämligen att handlägga utom budgetärenden jämväl lagfrågor.
Utskottets åligganden äro ock så allmänt angivna, att till detta utskott
kunna hänvisas även motioner med förslag om skrivelser till Kungl.
Maj:t. Åven i övrigt hava till de ständiga utskotten efterhand hänskjuta
åtskilliga ärenden, som tidigare handlagts av tillfälliga utskott. En dylik
överflyttning från tillfälligt utskott till lagutskott befordrades sålunda genom
den formulering av riksdagsordningen § 42, som genomfördes år 1909.
En allmän benägenhet har även gjort sig gällande att söka tå till statsutskottet
hänvisade motioner, som åsyfta igångsättande av utredning.
På grund av att med dylika förslag om utredning förenats hemställan
om beviljande av anslag för utredningen hava också åtskilliga motioner,
som på grund av sin natur rätteligen bort tillhöra tillfälligt utskott,
behandlats av statsutskottet.

Därest på sätt i det föregående avhandlats det nuvarande stats -

utskottet uppdelades på flera utgiftsutskott, synes jordbruksutskottet böra
ombildas i motsvarighet därtill. De frågor av civillags natur, vilka nu
handläggas av jordbruksutskottet borde i samband härmed återflyttas
till behandling av lagutskott, som ju skulle erhålla lättnad genom överförande
av vissa frågor till utgiftsutskott. Det kan i detta sammanhang
anmärkas, att på grund av överflyttningen av ärenden rörande vägar
och skjutsväsende från jordbruks- till kommunikationsdepartementet samt
behandlingen av anslagen för ifrågavarande ändamål å sistnämnda
departements budget, det sakliga underlaget för handläggningen inom
jordbruksutskottet av lagar och författningar i avseende å vägar och
skjutsväsende bortfallit.

1 anslutning till den ovan angivna organisationen av de för utgiftsbehandlingen
avsedda utskotten kan även ifrågasättas en uppdelning av
bevillningsutskottet i två fristående inkomstutskott, i huvudsaklig överensstämmelse
med den uppdelning på två särskilda avdelningar, som redan
tillämpas inom utskottet. Uppdelningen på två olika utskott skulle medföra
den fördelen, att därest, såsom nedan angives, en allmän budgetdelegation
inrättas, antalet instanser i utskottsbehandlingen av bevillningsfrågorna
icke skulle ökas.

En uppdelning av de nuvarande budgetsutskotten kräver emellertid
inrättande av ett särskilt organ med uppgift att sammanhålla budgetbehandlingen.

Redan under nuvarande förhållanden har bristen på enhetlighet
och konsekvens i statsregleringsarbetet gjort sig kännbar. Vid den
utbrytning ur statsutskottet, som genomfördes år 1909, i det att jordbruksärendena
hänfördes till det nybildade jordbruksutskottet samt pensionsfrågorna
lades under bankoutskottet, avsågs visserligen, att statsutskottet
skulle »representera enheten i budgetbehandlingen». Men denna
avsikt har ej kunnat förverkligas. Over arbetet inom de utskott, som
sålunda övertagit vissa delar av statsutskottets förutvarande arbetsbörda,
har sistnämnda utskott icke kunnat öva något inflytande, vare sig i
formellt eller reellt hänseende. Vad särskilt realbehandlingen angår,
torde det vara otvivelaktigt, att utbrytningen från statsutskottet av
frågor rörande jordbruksdepartementet samt pensions- och indragningsstaterna
medfört, att dessa delar av budgeten icke blivit föremål för
det avvägande gentemot kraven å andra delar av statsregleringen, som
varit önskvärt.

Med hänsyn till de vunna erfarenheterna angående den redan vidtagna
klyvningen av budgetbehandlingen synes det vara ofrånkomligt,
att en uppdelning av statsregleringen på ytterligare ständiga utskott icke

bör äga rum, utan att samtidigt åtgärder träffas för att bevara enheten
i statsregleringen samt för att hindra, att särintressena inom de olika
utskotten få göra sig alltför starkt gällande. Detta synes lämpligen
kunna ske genom att samtliga utskottsförslag i budgetfrågor underställas
en särskild överprövning av en allmän finansdelegation inom
riksdagen. Denna delegation skulle kunna sammansättas av ordförandena
och vice ordförandena i de ständiga utskott, som hade att taga befattning
med budgeten, eventuellt med någon förstärkning för varje särskild
fråga av representanter för det utskott, som förberett ärendet.

Den allmänna finansdelegationen, som lämpligen skulle kunna övertaga
det nuvarande statsutskottets namn, då dess uppgift ju skulle bliva
att sammanhålla regleringen av riksstaten, borde arbeta på sådant sätt,
att behandlingen av övriga budgetutskotts betänkanden icke behövde
nämnvärt försenas. Utlåtanden från det nya statsutskottet borde bliva
i möjligaste mån kortfattade. Motivering skulle sålunda endast behöva
avgivas, då utskottet ansåge skäl föreligga att föreslå ändring i respektive
utgifts- eller inkomstutskotts hemställan.

Det nya statsutskottet borde givetvis upprätta själva riksstaten,
möjligen även avgiva förslag till beräkning av statsverkets inkomster
samt avgiva memorialet rörande statsregleringen (finansbetänkandet).
Utskottet borde självfallet avgiva förslag rörande anlitandet av lånemedel
för utgifternas täckande. Statsutskottet torde ock kunna uppsätta
memorial med propositioner för gemensam omröstning. Avenså borde
åt utskottet kunna överlåtas expedieringen av riksdagens skrivelser i
budgetfrågor, särskilt om dessa skrivelser förenklas på sätt nedan förordas,
och om i anslutning till en tanke, som framfördes i propositionen
till 1920 års riksdag angående omorganisation av statsdepartementen,
personal från finansdepartementets budgetbyrå kunde under riksdagarna
såsom ett slags budgetskansli tjänstgöra inom utskottet.

På grund av de allmänna åliggandena beträffande budgeten, som
skulle tillkomma det nya statsutskottet, borde detta utskott till tjänst
såväl för kamrarnas ledamöter som vederbörande departement upprätta
fortlöpande sammanställningar rörande statsregleringsarbetets läge, i viss
motsvarighet till de uppgifter, som för det nuvarande statsutskottets
egen räkning upprättas av dess kameralavdelning. För att göra dessa
sammanställningar mera värdefulla, synas de böra väsentligt utvidgas
mot vad för närvarande är fallet, så att för varje underrubrik å huvudtitlarna
kunde inhämtas, bland annat, sammanlagda beloppet av de anslag,
som av Kungl. Maj:t äskats, de anslagsbelopp, som ännu ej av riksdagen
behandlats, samt den av riksdagen anvisade anslagssumman.

Därest dylika sammanställningar minst en gång i månaden avlämnades
till kamrarna, skulle det för dessas ledamöter bliva möjligt att på ett
helt annat sätt än som nu är möjligt överblicka budgetarbetets läge. Sistberörda
anordning med fortlöpande budgetrapporter avhänger visserligen
icke av den nu förutsatta utskottsorganisationen utan skulle hava sin
uppgift även under nuvarande förhållanden, men nyttan av dylika
rapporter komme givetvis att ökas, om budgetarbetet skulle fördelas
på flera utskott. Det torde icke behöva närmare utvecklas, att utarbetandet
av dessa sammanställningar ingalunda finge bliva det nya
statsutskottets huvuduppgift, denna skulle vara att hålla en enande
hand över budgetarbetet samt att tillse såväl att statsrättsliga och
budgettekniska principer riktigt och konsekvent tillämpas som att
utgiftskraven väl avvägas dels mot inkomsterna, dels ock mot varandra
inbördes.

Med den ovan angivna utskottsorganisationen komme flera av
kamrarnas ledamöter än nu är fallet att tagas i anspråk för de ständiga
utskotten. Det torde dock vara tillräckligt med 8—10 ordinarie ledamöter
i varje av de nya budgetutskotten. Det är jämväl att märka, att
antalet tillfälliga utskott bör kunna något minskas. En omläggningav
suppleantinstitutionen torde ock kunna utan olägenhet ske, dels så
att antalet suppleanter väsentligt understege antalet ordinarie ledamöter,
dels i den riktningen, att suppleanterna i betydligt större utsträckning
än nu tillämpas tjänstgjorde i mer än ett utskott. Det kan i detta
sammanhang förtjäna framhållas, att någon suppleantinstitution icke
förefinnes inom utskotten vare sig i Danmarks riksdag eller Norges
storting.

Den ovan angivna utskottsorganisationen skulle vila på principiellt
riktigare grunder än den nuvarande, som särskilt genom tillskapandet
av jordbruksutskottet med dess såväl från statsutskottet som lagutskottet
hämtade arbetsområde kommit att bliva ganska inkonsekvent och föga
rationell.

I det nu framförda förslaget kunna självfallet åtskilliga jämkningar
tänkas. Vid en eventuell närmare utredning av riksdagsarbetets
organisation synes även böra tagas under övervägande, om utskottens
antal och uppgifter böra i grundlag fastslås så detaljerat, som de nuvarande
bestämmelserna i ämnet göra, och detta så mycket hellre som
numera t. o. m. antalet regeringsdepartement och arbetsfördelningen
dem emellan icke regleras i grundlagen. Det skulle sålunda kunna
tänkas, att grundlagen, även om utskottsindelningen ej lämnades helt
öppen, medgav, att exempelvis antalet utgiftsutskott kunde av riksdagen

regleras efter förefallande behov. Redan nu kunna ju kamrarna enas
om att tillsätta särskilda utskott för bestämda frågor. Och de ständiga
utskotten äga möjlighet att hänskjuta till dem remitterade frågor till
sammansatt utskott. En sådan valfrihet beträffande antalet utskott och
dessas uppgifter, som ovan ifrågasatts, synes därför icke böra väcka
betänklighet.

Även om eu så snabb budgetbehandling, som erfordras, om budgetåret
skall börja den 1 juli, i längden icke skulle kunna vinnas utan en
genomgripande omläggning av den nuvarande iitskottsorganisationen, är
det självfallet, att innan en så grundlig förändring som den i det
föregående berörda genomföres, bör prövas, om ej det avsedda syftet
kan nås genom vidtagande av andra åtgärder, som falla inom ramen
för den förefintliga organisationen och som fördenskull icke kräva
ändringar i grundlagen. Åven andra möjligheter för åstadkommande
av, att budgetens olika huvuddelar kunna samtidigt och i möjligaste mån
oberoende av varandra upptagas till behandling, böra därför tagas under
övervägande.

I första hand framställer sig härvid möjligheten att öka antalet
avdelningar inom statsutskottet. Därest det härvid icke ansåges lämpligt
öka antalet medlemmar i utskottet, kunde vissa ordinarie ledamöter
formellt indelas på två avdelningar men faktiskt endast arbeta på en av
dessa, medan å andra avdelningen suppleant regelmässigt skulle tjänstgöra.
Ett liknande förfaringssätt har faktiskt redan tillämpats, då det
någon gång för behandling av för avdelningarna gemensamma frågor
tillsatts en särskild —- femte — avdelning, vilket möjliggjorts just genom
att suppleanterna fått i viss utsträckning tjänstgöra såsom ordinarie. Före
delningen av lagutskottet år 1918 förfors ock på ett liknande sätt, i det
att lagutskottet i somliga frågor arbetade med vissa ordinarie medlemmar
och en del suppleanter, medan i somliga frågor andra ordinarie
ledamöter och andra suppleanter inträdde. Med 24 ledamöter i statsutskottet
och 6 avdelningar skulle varje avdelning kunna bestå av 4
ordinarie ledamöter och 2 suppleanter regelmässigt tjänstgörande såsom
ledamöter. Härigenom skulle suppleanternas arbetskraft kunna utnyttjas
bättre än vad nu är fallet.

Statsutskottet äger en annan utväg att öka antalet avdelningar,
nämligen genom att med stöd av riksdagsordningen § 37 begära förstärkning
av ledamotsantalet. Det kan möjligen mot en sådan anordning
göras gällande, att statsutskottets plenibehandling skulle bliva
alltför tyngande. Åven om en dylik invändning ej saknar allt berättigande,
får dock värdet av densamma ej överskattas. Det må härvid

allenast erinras, hurusom i engelska parlamentet utgifts- och inkomstberedningen
utföres av underhuset i sin helhet, konstituerat såsom
kommitté.

En ökning av antalet utskottsavdelningar skulle måhända liksom
en ökning av de ständiga utskottens antal medföra vissa lokalsvårigheter
inom riksdagshuset. Men det är ej absolut nödvändigt, att varje
utskottsavdelning disponerar eget rum. 1 danska riksdagen reder man
sig med ett fåtal utskottslokaler, där sammanträdena för de olika utskotten
följa tätt på varandra efter en bestämd plan.

En anordning, som skulle leda till en snabbare behandling av
statsregleringen och som samtidigt minst skulle rubba det nuvarande
arbetssättet, vore att förstärka kanslipersonalen inom statsutskottet,
så att arbetet inom varje avdelning kunde bedrivas jämnlöpande på
olika delar av budgeten. Under nuvarande förhållanden, då å varje
avdelning inom statsutskottet finnes anställd allenast en notarie — avdelningssekreterare
— måste arbetet utföras successivt, så att först en
huvudtitel upptages till behandling, därefter en annan o. s. v. Innan
den sista huvudtiteln blir behandlad, har man därför i regel hunnit
mycket långt fram på riksdagen. Anställdes däremot två notarier eller
avdelningssekreterare ä varje avdelning — varvid de nuvarande kanslisterna
torde kunna indragas — skulle avdelningarna kunna arbeta
på två linjer: vissa dagar kunde en huvuddel av budgeten behandlas
samt andra dagar en annan. Och då notarierna hade att svara för
var sin del, skulle något uppehåll för beredande av tid till uppsättande
av utlåtanden icke behöva göras. Visserligen komme vid en sådan
anordning avdelningarnas ledamöter att redan från början få sin tid
strängt upptagen av sammanträden. Men i stället skulle arbetet kunna
färdigställas så mycket fortare. Det är också en given fördel, att så
mycket arbete som möjligt kan presteras i början av riksdagen, då
mot slutet alltid hopar sig arbete på grund av sent kommande propositioner,
vilka måste behandlas i särskilda utlåtanden.

Slutligen må pekas på en fjärde utväg för åstadkommande av en
mera samtidig behandling av budgetens olika delar, nämligen anlitande
av det i vissa andra länders parlament tillämpade förfarandet, enligt
vilket ärendena inom de förberedande delegationerna fördelas mellan de
olika medlemmarna, så att var och en har att svara för föredragningen
av en bestämd del, eventuellt även för uppsättande av utlåtande. Genomfördes
en sådan anordning, skulle det förberedande arbetet kunna
bedrivas jämnlöpande på budgetens olika delar. På grund av att i vårt
land utskotten äro gemensamma för båda kamrarna och till följd av

den samtidiga behandlingen inom kamrarna torde emellertid bliva nödigt
att utse två föredragande för varje ärende, varav dock föredraganden
från den ena kammaren möjligen kunde utses bland suppleanterna. Därest
systemet med särskilda föredragande bland ledamöterna i utskotten
vunne tillämpning, skulle åtminstone utgiftsfrågorna kunna samlas till
en mera koncentrerad behandling i kamrarna än nu är fallet. Under
nuvarande förhållanden, då ansvaret för utskottsarbetet så gott som helt
och hållet åvilar ordförandena å utskottsavdelningarna, är det uppenbarligen
ett önskemål att få ärendena avgjorda i kamrarna så snart
som möjligt efter behandlingen i utskotten, enär givetvis det för en
enda person är omöjligt att längre tid hålla i minnet alla de fakta och
upplysningar, som röra måhända flera huvudtitlar. Det successiva behandlingssättet
av budgeten lider emellertid av den stora olägenheten,
att riksdagen aldrig får tillfälle att pröva budgetfrågorna i ett sammanhang,
så att de olika anslagskraven kunna vederbörligen vägas mot varandra.
Därest åter en arbetsfördelning utskottsledamöterna emellan kunde
genomföras, skulle det möta mindre svårighet att sammanföra åtminstone
huvudutlåtandena i budgetfrågorna till kammarbehandling inom en kortare
tidrymd. För den enskilda utskottsmedlemmen borde det nämligen
vara en jämförelsevis lätt sak att uppfriska minnet av de detaljer, som
hörde till den honom åliggande delen av utskottsarbetet. Det är givetvis
icke lämpligt att skjuta på den finansdebatt, som sålunda skulle kunna
åstadkommas, allt för långt fram, men det vill synas, att om en dylik
samlad utgiftsbehandling ägde rum före slutet av april månad, riksdagens
beslut i de flesta budgetfrågorna skulle föreligga vid en sådan
tidpunkt, att tillräcklig tid för att sätta besluten i verket skulle erhållas.

De i det föregående angivna ävensom andra till äventyrs förefintliga
möjligheter att utan ändring i grundlagarna påskynda budgetbehandlingen
torde delvis kunna tillämpas samtidigt.

Bortsett från de ovan antydda utvägarna till omläggning av själva
utskottsarbetet lära genom vissa förenklingar utlåtandena kunna föreligga
tidigare än vad nu är fallet. Härvid gäller det även att taga
hänsyn till den tid, som kräves för utlåtandenas tryckning, en omständighet
som med arbetstidens reglering vunnit i betydelse.

Redan genom ett mera kortfattat skrivsätt skulle åtskillig tid vinnas.
Det vill synas, att åtminstone delvis ett alltför omfattande arbete nedlägges
på utarbetande av reciter av vederbörande propositioners och
motioners innebörd. Givetvis kunna dylika reciter vara till viss nytta
för de ledamöter av riksdagen, vilka icke deltagit i utskottsbehandlingen.
Men dessa reciter kunna helt naturligt sällan givas sådan avfattning,
Budgetår skommittén. 7

att de gorå det överflödigt för den, vilken verkligen vill sätta sig in i
en fråga, att gå till propositionen eller motionen. Utarbetandet av reciterna
tager emellertid en betydande tid i anspråk. Att sammandraga en vidlyftig
proposition eller motion till ett utrymme på eu eller annan sida
fordrar nämligen ett ej ringa arbete, då det ju gäller att få fram det
väsentliga utan att dock förbigå mera viktiga detaljer. Under sådana
förhållanden synes böra tagas under omprövning, om icke användning
av reciter bör väsentligt begränsas, så att i regel reelt göres endast
i sådana fall, då den utgör nödvändigt underlag för det resonemang,
som utskottet självt vill föra.

Ur tryckningssynpunkt vore det givetvis mindre tidsödande, om
än ej billigare, att omtrycka mera kortfattade redogörelser ur vederbörande
propositioner, även om dessa bleve något längre, än att sätta i
utskotten utarbetade reciter. Tidsvinst ur tryckningssynpunkt skulle vidare
erhållas genom ett mera summariskt återgivande i utskottsutlåtandena av
Kungl. Maj:ts förslag, då det, åtminstone i åtskilliga fall, torde vara tillräckligt
att i stället för ett ordagrant återgivande i ingressen till vederbörande
utlåtanden, respektive punkt av utlåtande av departementschefens
hemställan inledningsvis göra en kort antydan om förslagets innebörd.
För närvarande plägar i allmänhet vederbörande departementschefs hemställan
i sin helhet återgivas i ingressen till utskottsutlåtandena, respektive
vederbörande punkt av utlåtande. I utskottets »klämm» upprepas åter
departementschefens hemställan, med de eventuella förändringar utskottet
funnit sig böra förorda. Särskilt då fråga är om lönevillkor men även
i andra fall, då »klämmen» är mera vidlyftig, uppstår härigenom en förlängning
av utlåtandet, som visserligen ej nämnvärt inverkar på uppsättningen
inom utskottet men som för tryckningen är av så mycket
större betydelse, enär satsen ur propositionen endast kan användas för
endera reciten eller »klämmen». Redan nu förfar statsutskottet i fall,
då ett extra anslag av Kungl. Maj:t äskats med oförändrat belopp och
utskottet icke ifrågasätter ändring häri, så, att utskottet allenast »under
åberopande av Kungl. Maj:ts i ämnet framställda förslag» eller med något
liknande uttryck tillstyrker riksdagen att antaga förslaget i den formulering,
som detsamma erhållit i statsrådsprotokollet. På enahanda
sätt pläga behandlas sådana anslag å tilläggsstat, beträffande vilka
motiveringen är att finna under motsvarande punkt i statsverkspropositionen.
Att även för andra fall regelmässigt övergå till liknande
förfarande lärer visserligen ej låta sig göra. Men ofta torde vara tillräckligt
att blott med några korta ord återgiva förslagets innebörd,
åtminstone då det ej ifrågasatts någon eller endast mindre ändring i

departementschefens hemställan. Från denna, som i sin helhet i allt
fall återges i utskottets »klämm», kunde därefter utskottets eventuella resonemang
utgå. Detta skulle få särskild betydelse, då det gäller längre
författningar, avlöningsbestämmelser o. dyl.

Det torde vidare kunna ifrågasättas, om icke en kortare avfattning
av utskottens egna uttalanden skulle kunna genomföras, så att dessa
regelmässigt inskränktes till meddelande av sådana upplysningar, som
utskotten själva anskaffat, samt tillkännagivande av utskottets skäl för
att tillstyrka ändring i förslagen eller förorda iakttagandet av vissa synpunkter
vid användningen av anslagen. Det kan härvid framhållas,
att det danska folketingets finansudvalg aldrig motiverar sina tillstyrkanden
av regeringsförslagen och att utskottets yttranden angående
ändring i sagda förslag äro synnerligen kortfattade.

De beslut, som av riksdagen fattas i anslagsfrågor, skulle möjligen
kunna inskränkas till uppförandet å riksstaten av vederbörande anslag,
på samma sätt som från och med år 1919 tillämpats i fråga om
statsverkspropositionen, i vilken numera blott upptagas anslagstitlarna
och anslagssummorna, d. v. s. förslaget till riksstat. Sedan flera
år tillbaka hava anslagen till riksdags- och revisionskosinader samt räntor
och avbetalning å statsskulden behandlats på liknande sätt i statsutskottets
utlåtanden. Förfore man så, skulle utskottens yttranden kunna
i huvudsak begränsas till de punkter, beträffande vilka utskottet föresloge
ändring i de av vederbörande departementschef förordade beloppen
av eller grunderna för ett anslag eller utskottet eljest hade något att
för egen del anföra. I så fall skulle Kungl. Maj:ts övriga förslag
icke behöva återgivas i utskottsutlåtandena. Med tillämpande av en
sådan ordning skulle utlåtandena kunna bliva jämförelsevis kortfattade.

Vad angår den behandling av budgetfrågorna, som efter avgivandet
av vederbörande utskottsutlåtanden följer inom riksdagen, torde ändring
ledande till ett snabbare förfarande huvudsakligen vara att vinna ifråga
om uppsättande och expediering av riksdagens skrhmlser rörande statsutgifterna.

Statsregleringsskrivelserna hava hittills plägat utgöra en omskrivning
av vederbörande utskotts utlåtanden. Då skrivelsen riktas till
Konungen och avlåtes i riksdagens namn, kräves ett ganska omfattande
omredigeringsarbete. De uttalanden, som utskottet gjort, skola — där
ej ändring skett inom kamrarna — göras till riksdagens. Då i utlåtandena
Kungl. Magt omnämnes, skall i skrivelsen »Eders» inskjutas.
Utskottets »tillstyrkande» skall utbytas emot riksdagens »beslut», »medgivande»
o. s. v. Det arbete, som dessa omformuleringar och ändringar

medföra, är visserligen i regel av jämförelsevis enkel art. Men det tar
i allt fall ej ringa tid i anspråk. Den största olägenheten med det nuvarande
förfaringssättet är dock den försening av expedieringen av skrivelserna,
som uppstår genom tryckningsarbetet med ändring och ombrytning
av utskottsutlåtandena, men även kontrollen inom utskotten
av skrivelsernas riktighet drar sin tid.

För vinnande av tidsbesparing synes en väsentlig förenkling i
den nu tillämpade proceduren kunna tillämpas, i det att själva skrivelsen
i regel torde kunna inskränkas till ett tillkännagivande, att riksdagen
bifallit vad vederbörande utskott hemställt i respektive utlåtande, som
skulle bifogas skrivelsen. Endast i de fall, då ändring skett i utskottets
uttalande eller förslag, skulle motiverad skrivelse i anslutning till det
nu tillämpade förfaringssättet behöva avlåtas. Därest beträffande en
eller annan punkt i ett huvudtitelutlåtande ändring vidtoges, kunde i
riksdagens skrivelse med överlämnande av utlåtandet förfaras så, att
beträffande de punkter, som bifallits, detta summariskt angåves, medan
för de ändrade punkterna omskrivning skedde. Vill man ej gå så
långt, som nu angivits, bör formen med tillkännagivande av bifall till
utskottets hemställan kunna användas i de fall, då utskottet tillstyrkt
Kungl. Maj:ts förslag oförändrat. En annan utväg vore att riksdagen,
då utskottets motivering godtagits av kamrarna, inlade denna i skrivelsen
utan vidtagande av ovanberörda omredigeringar.

Vad angår själva expedieringen av riksdagens beslut, böra vissa
åtgärder till befordrande av snabbhet genomföras. För närvarande pläga
besluten i anslagsfrågor sammanföras i en för varje huvudtitel gemensam
skrivelse, vilken självfallet ej kan expedieras, förrän samtliga beslut
rörande huvudtiteln föreligga. Då ett riksdagens beslut behöver sättas
i verket under riksdagens lopp, plägar dock särskild skrivelse avlåtas
omedelbart efter att beslutet fattats. I sådant fall göres i huvudtitelskrivelsen
allenast en erinran om att beslutet i den utbrutna frågan
anmäles i särskild skrivelse.

För att det förberedande arbetet inom departementen för utfärdande
av regleringsbreven till statskontoret och övriga föreskrifter beträffande
budgetens tillämpning skall snarast möjligt kunna igångsättas, måste
riksdagens beslut i budgetfrågor expedieras så fort de fattats. Då det
ur uppslagssynpunkt är en fördel, att riksdagsbesluten beträffande varje
huvudtitel finnas samlade i en skrivelse, skulle man kunna tänka sig,
att även efter övergång till ett dylikt system i en särskild skrivelse
sammanfattades själva besluten för varje huvudtitel. Dessa skrivelser
skulle på så sätt — såsom statskontoret i sitt utlåtande i ämnet yttrat

— få karaktär av register över förut anmälda beslut. Statskontoret
har även antytt den möjligheten, att regleringsskrivelserna alldeles
skulle avskaffas. Det vill dock förefalla, att under sådan förutsättning
i riksstaten borde i en särskild kolumn angivas numret på riksdagens
skrivelse beträffande varje särskilt anslag.

Statskontoret har i sitt utlåtande i ämnet icke ansett sig kunna
avgöra, huruvida genom det successiva avlåtandet av skrivelser angående
budgetbesluten skulle vinnas tillräckligt mycket tid för att utarbetandet
i departementen av regleringsbrev och andra tillämpningsföreskrifter för
det nya linansåret skulle kunna utföras i god tid före den 1 juli. Det
har dock synts statskontoret vara otvivelaktigt, att det skulle bliva förenat
med betydligt mera arbete för departementen att avfatta regleringsbreven
till statskontoret på grundvalen av en stor mängd olika riksdagsskrivelser
än att som nu endast behöva, åtminstone i huvudsak, hänföra sig
till en skrivelse.

Med anledning av vad statskontoret sålunda anfört, må framhållas,
att om än åtgärden med uppdelning av regleringsskrivelserna icke i och
för sig kan vara tillfyllest för att möjliggöra budgetens tillämpande
fr. o. m. den 1 juli, så bör densamma jämte i övrigt ifrågakommande
åtgärder och anordningar för en snabbare behandling av budgetärendena
inom riksdagen kunna antagas verka därhän, att Kungl. Maj:ts kansli
erhåller tillräcklig tid för vidtagande av verkställighetsåtgärderna beträffande
budgeten. Att arbetet för departementen skulle ökas, genom
att skrivelserna expedierades efter hand, kan måhända i någon mån vara
riktigt. Men denna arbetsökning kan näppeligen bliva av nämnvärd
betydelse. Och på det hela taget måste det otvivelaktigt för departementen
bliva av stor fördel att kunna uppsätta regleringsbreven successivt,
så att den eljest oundvikliga anhopningen av arbete för budgetens
realiserande inom en mycket kort tidrymd kan undvikas. Det bör för
övrigt framhållas, att redan nu särskrivelser angående de ärenden, som
behandlats i andra utlåtanden än de stora huvudtitelutlåtandena, i stor
utsträckning pläga avlåtas. Numren på dessa skrivelser angivas för närvarande
icke i regleringsskrivelserna. Om på sätt ovan antytts i en registerskrivelse
till vederbörande huvudtitel eller i en särskild kolumn
i riksstaten numren på särskrivelserna angåves, skulle därför en direkt
vinst uppstå för departementen. Att märka är också, att regleringsbreven
till statskontoret ingalunda pläga vara fullständiga, utan att
dessa till stora och viktiga delar kompletteras genom särskilda kungl.
brev och föreskrifter.

För att riksstaten skall kunna komma de förvaltande verken till -

hända i så god tid, att räkenskapsböckerna hinna uppläggas till den
1 juli, måste arbetet med riksstatens upprättande i viss mån omläggas.
Hittills har riksstaten först plägat utkomma under loppet av juli månad,
stundom än senare. Ändring härutinnan synes dock kunna vidtagas
utan större svårighet.

För närvarande tryckas som bilagor till de stora huvudtitelutlåtandena
tabeller upptagande icke blott de av riksdagen redan beviljade och
de av utskottet i respektive utlåtanden tillstyrkta anslagen utan även
de anslag, som av Kungl. Maj:t äskats men som ännu ej av utskottet
behandlats. Dessa tabeller äro uppställda i närmaste anslutning till
riksstaten, dock förekommer ej någon Kurering i tabellerna till utlåtandena.
Beträffande utgifter för kapitalökning upprättas motsvarande
tabellbilaga i samband med statsregleringsmemorialet, detta beroende
bland annat på att ifrågavarande anslags fördelning på lånemedel och
andra statsinkomster tidigare föreslagits först i sagda memorial.

De till utskottsutlåtandena hörande tabellerna, vilka pläga sättas
på de tryckerier, som handhava tryckningen av respektive utlåtandens
text, användas icke för upprättandet av riksstaten utan fogas vid vederbörande
regleringsskrivelser, då emellertid försedda med samma Kurering
som den slutliga riksstaten. Då skrivelserna avlåtas ungefär samtidigt
med statsregleringens avslutande eller få dagar därefter, kunde tydligen,
därest dessa tabeller användes direkt för riksstaten och alltså sattes av
samma tryckeri, som tryckte riksstaten, denna vara färdig strax efter
statsregleringens godkännande. Och om det handskrivna exemplaret av
riksstaten, som saklöst torde kunna undvaras och ersättas med ett skrivpappersavdrag
av den tryckta riksstaten, slopades, så att statsutskottets
kameralavdelning kunde de sista dagarna av statsregleringsarbetet koncentrera
sig på att få riksstaten färdigtryckt, torde sannolikt riksstaten
kunna såsom bilaga medfölja statsregleringsmemorialet till kamrarna.
Dessa skulle då få även formellt godkänna riksstaten i sin helhet, icke
blott såsom nu endast den sammanfattande tablå, som meddelas å riksstatens
första upplägg och som ensam ingått i själva statsregleringsmemorialet.
Detta vore också det riktigaste. Om riksstatsarbetet så
påskyndas, torde fogandet vid huvudtitelsskrivelserna av särskilda tabellbilagor
bliva obehövligt, vilket ur kostnadssynpunkt vore av betydelse.
Det är ock tydligt, att tidsvinst ävensom besparing i kostnader skulle
ernås, om riksstatsförslaget i statsverkspropositionen sattes på det tryckeri,
som sedermera skall trycka den färdiga riksstaten.»

Ehuruväl, såsom ovan antytts, kommittén icke ansett sig böra
taga direkt ställning till de uppslag i. syfte att påskynda riksdagsbehandlingen
av budgeten, som i förestående promemoria utvecklats, vill
dock kommittén, med stöd av vad i promemorian anförts, såsom sin
uppfattning framhålla, att de åtgärder, som äro oundgängligen erforderliga,
för att riksdagens beslut rörande statsregleringen i allmänhet
skola vara Kungl. Maj:t tillhanda före den 1 juni, kunna vidtagas inom
ramen av gällande grundlagsföreskrifter. Att märka är, att redan under
nuvarande förhållanden riksdagens budgetbeslut i det vida övervägande
antalet fall pläga föreligga före sistnämnda dag. Av promemorian synes
ock med tydlighet framgå, att några större svårigheter för att riksstaten
skall kunna utkomma i tillräckligt god tid före det nj-a budgetårets
början icke möta.

Beträffande vissa delar av budgeten lära emellertid riksdagens
beslut behöva föreligga tidigare än den 1 juni. Detta gäller bland annat
försvarsdepartementets huvudtitel, såsom närmare utvecklas i avdelningen
angående de särskilda åtgärder, som i avseende å försvarsförvaltningen
erfordras för reformens genomförande. Men även i speciella utgiftsfrågor,
exempelvis anvisande av anslag för fastighetsförvärv, varom avtal
skall vara träffat före det nya budgetårets början, även om likviden ej
behöver erläggas förrän senare, kan ett tidigare beslut vara av nöden.
Därest för sådant fall det allmänna huvudtitelutlåtandet icke kan föreligga
i tillräckligt god tid, får fördenskull, i likhet med vad hittills ofta tillämpats beträffande
anslag å tilläggsstat, ett särskilt utlåtande avgivas före det
allmänna utlåtandet. Nödvändigheten av att slutbehandla vissa utgiftsärenden
särskilt tidigt motväges i viss mån därav, att beträffande en
del frågor besluten kunna uppskjutas på den grund, att desamma icke
behöva sättas i verket omedelbart vid budgetårets början. Exempelvis
kan beslut rörande dyrtidstillägg anstå till mot slutet av riksdagen, då
tillämpningen av de nya bestämmelserna först sker vid avlöningsuträkningarna
i slutet av juli månad.

Vad riksstatsinkomsterna angår, är det givet, att sådana ändringar
i skatteförfattningarna, som äro avsedda att tillämpas vid årets taxeringsförrättningar,
måste beslutas i början av riksdagen. Vidkommande
åter procentsatsen för inkomst- och förmögenhetsskatten kan densammas
fastställande anstå till statsregleringens avslutande. Dessa frågor kommer
kommittén att närmare beröra i sammanhang med behandlingen av
reformens inflytande på taxeringen och skatteuppbörden.

I sin underdåniga skrivelse den 12 februari 1920 med förslag till
de grundlagsändringar, som betingas av budgetårets omläggning, har
kommittén berört frågan om förfarandet i den händelse, att statsregleringen
icke skulle föreligga färdig vid det nya budgetårets inträde.

Vad särskilt angår det fall, att riksdag, innan statsregleringen
avslutats, kommer att upplösas med förordnande om nya val, har kommittén
framhållit, att det torde bliva nödvändigt, att den avgående riksdagen,
förrän den åtskiljes, fastställer en budget, vilken sedermera kunde
kompletteras med eu av den nya riksdagen antagen tilläggsstat. Detta
förfarande synes särskilt kunna komma ifråga, därest riksdagen upplöses
först under en tämligen sen tidpunkt, då alltså de flesta budgetbeslut
redan fattats. I en sådan riksstat borde såvitt möjligt samtliga
ordinarie anslag uppföras, om än av Kungl. Maj:t begärda höjningar
finge göras till föremål för ny prövning vid den senare riksdagen. Upplöses
åter riksdagen tämligen tidigt, torde det kunna ifrågasättas, att
den nya riksdagen, även om den ej hunne slutbehandla budgeten före
den 1 juli, dessförinnan fastställde riksstat för det kommande finansåret,
till vilken sedermera under riksdagens lopp finge antagas en tilläggsstat.

Det kan tänkas, att även utan att riksdagsupplösning ägt rum
budgetarbetet skulle kunna bliva så försenat, att statsregleringen ej bleve
avslutad före den 1 juli. Jämväl i denna händelse skulle kunna antagas
en särskild riksstat på grundval av redan fattade beslut och därefter
en kompletterande tilläggsstat. Men man bör kunna uppställa den
fordran, att en sådan försening av statsregleringsarbetet icke får ske
utan under alldeles exceptionella förhållanden. I fråga om förfaringssättet
för den händelse, att riksstat ej hunnit antagas före den 1 juli
och sålunda den gamla statsregleringen tills vidare skall gälla, kunna
icke på förhand några särskilda förslag framläggas, utan lärer det ankomma
på Kungl. Maj:t att efter föreliggande omständigheter träffa de
anstalter, som kunna erfordras.

För sistnämnda liksom övriga undantagsfall, då statsregleringen
icke fastställts i normal ordning, bör det emellertid vara av betydelse,
att i finansdepartementet numera finnes en särskild budgetbyrå, som
har sin uppmärksamhet fästad å statsregleringsarbetet inom riksdagen
och som bör kunna föranstalta om nödiga anvisningar för en lämplig
budgetanordning.

Åtgärderna för statsregleringens utförande.

Kommittén har redan tidigare framhållit, att vid omläggning av
budgetåret verkställighetsföreskrifterna rörande statsregleringen måste
så vitt möjligt förberedas redan innan riksdagens beslut föreligga. Allt
efter som besluten anmälas för Kungl. Maj:t, böra de slutliga bestämmelserna
utarbetas. I den mån så låter sig göra, böra även Kungl.
Maj:ts beslut efter band expedieras till vederbörande myndigheter, vilket
särskilt är av betydelse för arbetet å statsliggaren. Med en sådan anordning
komma visserligen de till statskontoret avlåtna s. k. regleringsbreven
att uppdelas på ett flertal särbrev, vilket sagda ämbetsverk angivit
såsom en olägenhet. Det ifrågasatta förfarandet är emellertid ingen
nyhet. Beträffande mera brådskande frågor avlåtas nämligen ofta särskilda
brev redan under riksdagens lopp. Luckor i regleringsbreven
pläga ock förefinnas av den anledningen, att beträffande åtskilliga punkter
särskilda brev eller kungörelser senare beslutas. På grund härav och
då beträffande de anslag, som skola disponeras av centrala ämbetsverk
med egen dragningsrätt å statsverkets giroräkning, utbetalningsföreskrifterna
riktas direkt till dessa verk, återgiva regleringsbreven till
statskontoret även under nuvarande förhållanden mycket ofullständigt
riksdagens beslut beträffande vederbörande huvudtitlar. Exempelvis må
framhållas, att medan riksdagens skrivelse angående regleringen av femte
huvudtiteln för år 1921 upptog 111 punkter, motsvarande regleringsbrev
innehöll direkta föreskrifter endast beträffande 29 punkter.

En övergång till ett förfarande, enligt vilket i regel Kungl. Maj:ts
brev angående riksstatens realiserande avlätes successivt, skulle fördenskull
icke innebära någon mera väsentlig avvikelse från den hittills
tillämpade ordningen. I anslutning till vad som ovan förordats beträffande
riksdagens skrivelser angående statsregleringen skulle i allt fall
ett för varje huvudtitel sammanfattande brev till statskontoret kunna avlåtas,
vilket i huvudsak komme att bliva ett register till de förut avlåtna
breven. I ett dylikt allmänt brev borde varje punkt i riksdagens motBudgetårskommittén.
8

svarande skrivelse redovisas. Detta tillämpas i allmänhet icke för
närvarande, vadan tvekan stundom kan uppstå, om särskild föreskrift är att
vänta eller om utbetalning kan ske på grund av det generella förklarandet
i början av regleringsbrevet, att Kungl. Maj:t godkänt riksdagens i huvudtitelskrivelsen
anmälda beslut, i vad de skilja sig från Kungl. Maj:ts
framställningar. Om därtill i regleringsbreven angåves såväl dagen för
de särskilda brev, vilka tidigare avlåtits, och den myndighet, till vilken
desamma ställts, som ock data för beslutade kungörelser angående medelsdispositionen,
synas icke behöva uppstå några olägenheter av den nu
ifrågasatta anordningen beträffande regleringsföreskrifternas expedierande
utan snarare direkta fördelar vara att vinna.

I nu berörda hänseende torde den nyinrättade budgetbyrån i
finansdepartementet få en uppgift att fylla, i det att det på denna byrå
synes böra ankomma att tillse, att regleringsbreven expedieras så snabbt
som möjligt samt att de bliva uppställda på ett ändamålsenligt sätt och
efter enhetliga principer.

För så vitt angår de delar av budgeten, vilkas realiserande ombestyres
direkt av de centrala ämbetsverken, böra, under förutsättning att
riksdagens beslut rörande statsregleringen i allmänhet fattats senast den
1 juni, med tillämpande av ovan angivna system med successivt avlåtna
regleringsbrev, inga svårigheter uppstå beträffande verkställandet av en
budget omfattande tiden 1 juli—30 juni.

Något annorlunda ställer sig förhållandet beträffande de förvaltningsgrenar,
där under den centrala myndigheten lyda lokala organ,
vilka själva handhava medelsförvaltning. Härvidlag måste nämligen föreskrifterna
rörande budgetens realiserande passera genom den centrala
myndigheten, som i sin ordning har att meddela lokalorganen erforderliga
detaljföreskrifter. Av de förberedande yttranden, som i ärendet
avgivits till statskontoret, framgår emellertid, att av de centrala verken
med underlydande medelsförvaltande organ endast armé- och marinförvaltningarna
från nu berörda synpunkt hyst betänkligheter angående
möjligheten att realisera en budget omfattande tiden 1 juli—30 juni.
Vad angår den militära förvaltningen, där förhållandena på grund av
mängden av underordnade myndigheter samt den vid arméns myndigheter
tillämpade s. k. självhushållningsprincipen äro mera egenartade,
får kommittén hänvisa till den särskilda redogörelse för reformens inverkan
på försvarsbudgeten, som nedan meddelas och av vilken synes
framgå, att några oövervinneliga svårigheter för reformens genomförande
i avseende å försvarsväsendet icke torde möta. Detsamma synes även
gälla ifråga om övriga nu ifrågavarande förvaltningsgrenar, särskilt som

ju utvägen att vid riksdagen tidigt till behandling och avgörande upptaga
frågor, som röra dessa förvaltningsgrenar, kan i erforderlig mån
anlitas. Då vederbörande centrala verk icke haft något att förberedelsevis
erinra mot reformen, har kommittén ej heller ansett skäl föreligga att
närmare ingå på frågan, huruvida några speciella åtgärder kunna erfordras
för statsregleringens snabba iverksättande vid dessa förvaltningsgrenar.
Kommittén vill dock framhålla, att inom vederbörande departement
arbetet beträffande verkställighetsåtgärderna böra inriktas på att
snabbt expediera besluten rörande förvaltningsgrenar med lokala organ,
vilka själva omhänderhava medelsförvaltning.

1 nu förevarande sammanhang torde böra till behandling upptagas
frågan, huru efter budgetårets omläggning bör förhållas med upprättande
av länsstater och statsliggare, vilka göromål nu tillkomma
statskontoret.

Länsstaterna upptaga alla ordinarie anslag, som få disponeras av
vederbörande länsstyrelser, ävensom sådana extra anslag, å vilka utbetalningarna
vid länsstyrelserna äro begränsade till vissa på förhand
beräkneliga belopp. Vad angår de anslag, ifråga om vilka länsstyrelsernas
dispositionsrätt icke är begränsad till bestämda belopp, huvudsakligen
förslagsanslag, inskränker sig länsstaten i allmänhet till en förklaring,
att å vederbörande anslagstitel må avföras vad som enligt angivet
nådigt brev eller författning i ämnet må av länsstyrelsen utbetalas.

I en tryckt bilaga, som plägar utgivas vart tredje år och som är avsedd
för samtliga länsstyrelser, upptagas sådana ordinarie anslag, som för- «
väntas bliva orubbade något år framåt, främst avlöningsstater och dylikt.

I fråga om de anslag, som uppföras i den tryckta bilagan, hänvisas i
vederbörande länsstat till bilagan. Skulle, sedan bilagan tryckts men
innan ny upplaga utgives, ändringar erfordras, tillskrivas dessa i det
tryckta exemplar av bilagan, som för varje år medsändes huvudstaten,
vilken utskrives för hand.

Statskontoret har även till åliggande att årligen upprätta och till
trycket befordra en liggare över statsverkets specialutgiftsstater, den
s. k. statsliggaren. I denna specificeras riksstatens verkliga utgifter,
utom i vad angår anslagen till försvarsväsendet, beträffande vilka allenast
ett avtryck av riksstaten meddelas i liggaren. Specialiseringen avser
huvudsakligen avlöningsstater. I fråga om extra anslag angives i allmänhet
i liggaren endast numret på vederbörande riksdagsskrivelse samt
datum för regleringsbrevet. 1 liggaren meddelas även kronologiska uppgifter
rörande de ordinarie anslagens uppkomst och utveckling med hän -

visningar till riksdagsskrivelser och regleringsbrev. 1 stort sett ansluter
sig uppställningen i liggaren till länsstaterna och bilagan därtill. I ett
bihang till liggaren upptagas driftkostnadsstaterna — delvis i sammandrag
— för de affär sdrivande verken.

Av statskontorets merberörda utlåtande (se nedan sid. 127—128)
framgår att ämbetsverket synes hysa vissa tvivelsmål om möjligheten
att få länsstater och liggare färdiga inom två månader efter ingången
av ett till tiden 1 juli—30 juni omlagt budgetår. Det vill också förefalla
kommittén, att då det under nuvarande förhållanden icke låtit sig
göra att utsända länsstaterna förrän den 1 mars och då det — såsom de
sista åren varit fallet — icke varit möjligt att få statsliggaren färdigtryckt
ens till denna tid, utsikterna att få båda ifrågavarande arbeten
fullgjorda till den 1 september måste vara tämligen små, även
med en ganska väsentlig tillfällig förstärkning av arbetskrafterna i
statskontoret under den tid, då arbetet å liggaren och staterna skulle
koncentreras.

Under sådana omständigheter har det synts kommittén vara att
befara, att om berörda båda åligganden fortfarande skola tillkomma
statskontoret ettdera av dem måste skjutas undan till förmån för det
andra. Och då givetvis, om länsstaterna skola bibehållas, dessa liksom
nu lära få gå före statsliggaren, torde denna komma att föreligga så
sent, att nyttan av densamma bleve skäligen ringa. Då emellertid
statsliggaren, därest den utkommer i början av budgetåret, är av stor
betydelse för förvaltningen, och då det synts möjligt, att statsliggaren
• skulle kunna i väsentlig mån ersätta länsstaterna, bär kommittén närmare
undersökt, vilka nackdelar som skulle vara förenade med en indragning
av länsstaterna. I sådant syfte har kommittén från samtliga
länsstyrelser infordrat yttrande, huruvida från länsstyrelsernas sida hinder
anses möta mot länsstaternas avskaffande.

I sin cirkulärskrivelse i ämnet framhöll kommittén, bland annat,
att om länsstaterna borttoges, länsstyrelserna borde omedelbart erhålla
erforderliga meddelanden från Kungl. Maj:t rörande medelsförvaltningen
ävensom att länsstyrelserna måste för de olika riksstatsanslagen föra
anteckningar rörande kungl. brev och övriga föreskrifter om anslagens
disposition, vilka anteckningar emellertid lämpligen torde kunna anknytas
till statsliggaren. Vidare framhöll kommittén, att om länsstaterna avskaffades,
ansträngningarna borde koncentreras på att få statsliggaren
korrekt och snabbt tillgänglig. Därest liggaren därjämte kompletterades
med de uppgifter, som återfunnes i den tryckta bilagan till länsstaterna.

ville det synas kommittén, att för länsstyrelserna tillräcklig ledning för
medelsutbetalningen skulle förefinnas.

Av de till kommittén ingångna svaren från länsstyrelserna framgår,
att i allmänhet några betänkligheter mot länsstaternas upphävande
icke hysas av länsstyrelserna själva.

Endast en länsstyrelse — i Malmöhus län — har direkt motsatt
sig avskaffandet av länsstaterna. Sagda länsstyrelse har nämligen befarat,
att de anteckningar, som skulle av länsstyrelserna göras i statsliggaren
angående kungl. brev o. dyl., icke skulle bliva förda med nödig
tillförlitlighet, detta på grund av växlingen i arbetskrafterna å länsstyrelserna.
Såsom ett måhända tänkbart sätt att lösa frågan har länsstyrelsen
ifrågasatt, att den tryckta bilagan till länsstaterna utvidgades
att omfatta allt som nu står i länsstaterna, d. v. s. utvidgning av bilagan
till en hela riket omfattande general!änsstat. Länsstyrelsen i Gottlands
län har ansett, att statsliggaren skulle bliva en ganska otillfredsställande
ersättning för länsstaterna. Länsstyrelsen, som synes hava utgått från
att liggaren skulle utkomma först under senare hälften av budgetåret,
anför dock, att länsstaternas bortfallande kunde kompenseras med en
tillräckligt spatiös uppställning av liggaren samt de åtgärder i övrigt,
som kommittén angivit i sin cirkulärskrivelse. Länsstyrelsen i Yästernorrlands
län har ansett länsstaternas avskaffande vara till förfång för
länsstyrelserna på grund av länsstaternas större överskådlighet och fullständighet
i vissa avseenden.

Av övriga länsstyrelser avgivna yttranden utmynna däri, att inga
hinder eller avsevärda svårigheter möta mot länsstaternas avskaffande.
Dessa länsstyrelser hava i allmänhet utgått från, att de i kommitténs
cirkulärskrivelse i ämnet avgivna förutsättningarna uppfyllas. Några
länsstyrelser hava ock framhållit nödvändigheten av att riksstaten kommer
länsstyrelserna tillhanda före den 1 juli, en förutsättning, från vilken
ju även kommittén utgått och som äger sin giltighet vare sig länsstaterna
bibehållas eller icke.

Vissa länsstyrelser hava uttalat en del önskemål för det fall, att
länsstater ej längre skulle komma att upprättas.

Sålunda har länsstyrelsen i Jönköpings län framhållit, att länsstyrelserna
böra vid början av varje budgetår erhålla besked om de
anslag, som för året stå till vederbörande länsstyrelses förfogande.
Liknande uttalande har gjorts av länsstyrelsen i Västerbottens län, som
ansett det önskvärt, om i en eller annan form uppgift erhölles om de
för varje län fastställda beloppen av de bestämda anslagen. Blekinge
länsstyrelse har ifrågasatt utgivandet av en länsstat vart femte år, och

länsstyrelsen i Kristianstads län har uttalat, att det skulle vara värdefullt,
om den tryckta bilagan till länsstaterna bibehölles och fullständigades.
Norrbottens länsstyrelse har framhållit önskvärdheten av att
med vissa års mellanrum specificerande förteckningar å ålderstillägg
och pensioner infördes i statsliggaren.

Innan kommittén för egen del yttrar sig om betydelsen för länsstyrelserna
av länsstaternas avskaffande, vill kommittén i korthet beröra
den inverkan en dylik förändring skulle medföra för statskontoret.

Det torde till en början vara tydligt, att länsstaterna icke äro
behövliga för utförandet av statskontorets egen medelsförvaltning. Den
av länsstyrelserna utförda förvaltningen av riksstatsanslagen ingår icke
i statskontorets bokföring. Och efter ingången av år 1921, då riksbokslutsbyrån
utbrutits ur statskontoret, kommer ämbetsverket icke att
på något sätt kontrollera förvaltningen i länen. Allmänna föreskrifter
rörande bokföringen vid länsstyrelserna komma också framdeles att
meddelas icke av statskontoret utan av riksräkenskapsverket. Det kan
i detta sammanhang anföras, att enligt kungörelse den 18 oktober 1907
statskontoret upphört att vara besvärsinstans ifråga om länsstyrelsernas
beslut rörande utbetalning å de i länsstat upptagna anslagen. Statskontorets
uppgift i förevarande hänseende kan fördenskull numera anses
vara fylld i och med själva upprättandet av länsstaten.

För besvarandet av till statskontoret avlåtna nådiga remisser kunna
tvivelsutan länsstaterna stundom vara till gagn, liksom vid avgivandet
av förslag rörande ålderstillägg vid landsstaten. Men samma uppgifter,
torde för framtiden kunna fyllas genom dels en fullständigad samt mera
än hittills korrekt statsliggare, dels ock särskilda förteckningar över
ålderstillägg. Dylika förteckningar torde för övrigt bliva av nöden,
oavsett indragningen av länsstaterna, därest statskontoret framdeles
kommer att få sig ålagt att besluta rörande ålderstillägg vid vissa förvaltningsgrenar,
varom fråga i annan ordning blivit väckt.

På ovan angivna skäl vill det sålunda synas kommittén, att från
statskontorets egen synpunkt icke kan föreligga anledning att påfordra
länsstaternas bibehållande.

Frågan, huru länsstaternas avskaffande skall komma att verka beträffande
länsstyrelserna, är i viss mån beroende på den ersättning för
länsstaterna, som kan beredas.

Den första åtgärden härvidlag är att länsstyrelserna direkt erhålla
meddelande om Kungl. Maj:ts beslut rörande statsregleringens tilllämpande.
Medan hittills ifrågavarande beslut plägat i originalbrev
meddelas statskontoret, skulle alltså själva breven framdeles ställas till

länsstyrelserna och avskrifter meddelas statskontoret. Omläggningen
torde emellertid föranleda att formen av kungörelser eller cirkulär till
länsstyrelserna komme att användas i större utsträckning än redan varit
fallet. Avlåtandet av särskilda brev direkt till länsstyrelserna skulle
visserligen för vederbörande departement medföra något större besvär
än nu, då det i stor utsträckning överlämnats åt statskontoret att bestämma,
huruvida utgifterna skolat bestridas av ämbetsverket självt
eller av vederbörande länsstyrelse. Men en sådan utveckling torde
även innebära vissa fördelar, då departementen därigenom skulle erhålla
bättre kontakt med förvaltningen. Någon svårighet torde för övrigt
endast komma att uppstå vid övergången till det nya systemet.

Länsstaternas avskaffande förutsätter vidare, att å landskontoren
föras anteckningar om medelsanvisningarna å länen. Framdeles torde
dessa anteckningar kunna göras i statsliggaren eller — innan denna
hunnit utkomma — i ett interfolierat exemplar av riksstaten. Vad särskilt
angår löner, synas redan för närvarande liggare över dylika anvisningar
finnas vid vissa länsstyrelser. Och det bär från några länsstyrelser
uttalats, att nödiga förteckningar över ålderstillägg och pensioner
med lätthet kunna föras vid länsstyrelserna. 1 fråga om pensionerna
är för övrigt att märka, att numera inga nya pensioner
anvisas till utbetalning vid länsstyrelserna.

Såsom ovan framhållits har från en länsstyrelse uttalats farhåga
för, att berörda anteckningar i länen icke skulle komma att ske med
nödig noggrannhet. Kommittén vill häremot erinra, att fara härför
egentligen endast torde gälla de första månaderna av budgetåret, innan
statsliggaren kommit länsstyrelserna tillhanda. Om liggaren fullständigas
på sätt kommittén nedan anger, komma nämligen mera allmänna
föreskrifter rörande medelsförvaltningen att inflyta i liggaren i ungefär
samma utsträckning som nu i länsstaterna. Och vad beträffar tiden
innan statsliggaren utkommit, blir förhållandet enahanda som för närvarande,
då länsstyrelserna, innan länsstaterna blivit tillställda dem,
måste stödja sig på förut gällande bestämmelser med de ändringar och
tillägg, som särskilt meddelats och över vilka anteckningar givetvis
måste föras å landskontoren.

Såsom kommittén i sin cirkulärskrivelse till länsstyrelserna framhöll,
bör, om länsstaterna avskaffas, statsliggaren kompletteras med
vissa uppgifter, som nu förekomma i den tryckta bilagan. I de fall
då bilagan innehåller hänvisningar till gällande författningsbestämmelser,
böra dessa sålunda överflyttas till liggaren. Men även författningar,
som röra extra anslag och fördenskull ej åberopats i länsstaterna, höra

såvitt möjligt angivas i statsliggaren. Dennas uppställning bör ock
närmare ansluta sig till den i den tryckta bilagan använda. De avlöningsanslag,
som nu i statsliggaren intagas utan angivande av de
olika befattningarnas fördelning på de särskilda länen, böra sålunda
specificeras på sätt sker i bilagan. Då särskilda föreskrifter rörande
bokföringen lämnas i bilagan, såsom exempelvis rörande vissa arvoden
åt teckningslärare och gymnastiklärare vid de allmänna läroverken, böra
dessa även intagas i liggaren.

Åven om statsliggaren på nu angivet sätt kompletteras, skulle till
tjänst för länsstyrelserna och i anslutning till de önskemål, vilka i
sådant avseende uttalats, kunna av statskontoret meddelas ett utdrag
av liggaren, vilket för varje län angåve det sammanlagda belopp,
som å de särskilda riksstatsanslagen Unge av länsstyrelsen utbetalas,
ävensom upptoge de anslag, å vilka länsstyrelsen ägde att göra utbetalningar
utan bestämd förhandsbegränsning. En dylik sammanfattning
skulle ej nödvändigtvis behöva tillställas länsstyrelserna i början av
budgetåret utan kunde följa efter utgivandet av liggaren och alltså få
karaktär av en kontrolluppgift.

Vissa ändringar i statsliggareus uppställning torde böra vidtagas
i samband med den förordade utvidgningen. Sålunda är större överskådlighet
önskvärd. Vidare bör större lätthanterlighet eftersträvas,
vilket torde vinnas bland annat genom användande av mindre stilsort i
tabellerna samt uteslutande av åtskilliga uppgifter angående anslagens
tillkomst, vilka visserligen kunna vara av intresse vid något tillfälle
men som icke behöva upprepas år efter år. För beredande av plats
för nödiga anteckningar torde för länsstyrelsernas räkning erforderligt
antal exemplar böra interfolieras, vilket emellertid kan ske genom länsstyrelsernas
egen försorg.

Vad angår tidpunkten för statsliggarens utgivande, bör denna icke
sättas senare än till den 1 september. Stundom torde visserligen med
en sådan tidsbegränsning kunna inträffa, att ej alla specialförfattningar
kunna åberopas i liggaren. För sådan händelse torde emellertid vara
tillräckligt att — i anslutning till vad nu för liknande fäll sker i länsstaterna
— i liggaren anmäi-ka, att ny kungörelse eller ändring i förut
gällande är att förvänta.

Beträffande de anordningar, som böra vidtagas för att statsliggaren
skall kunna utkomma inom nyssnämnda tid, vill kommittén framhålla,
att arbetet på liggaren måste fortgå med ständigt aktgivande på riksdagsarbetets
läge samt under ständig kontakt med vederbörande departement.
Att regleringsbreven böra avlåtas från Kungl. Maj:ts kansli snarast

möjligt, efter deras fattande, har kommittén redan ovan angivit såsom
ett önskemål med hänsyn till liggararbetet. Huru själva arbetet bör
organiseras, är självfallet statskontoret bäst i stånd att bedöma, varför
kommittén ej torde behöva närmare inlåta sig på denna detalj.

Då det gäller att bedöma frågan om länsstaternas avskaffande, bör
tagas i betraktande, dels att för närvarande länsstyrelserna måste under
just den tid, då de största svårigheterna beträffande förvaltningen göra
sig gällande, eller i början av budgetåret, reda sig utan stater för samma
tid, dels att extra anslag endast undantagsvis uppföras å länsstat, dels
ock att tilläggsstatens utgifter anordnats alldeles vid sidan av länsstaten.
En inom statskontorets riksbokslutsbyrå upprättad sammanställning från
bokslutet för år 1919 visar, att av samtliga utgifter vid länsstyrelserna,
i runt tal 130.2 miljoner kronor, knappast mer än hälften eller 65.3
miljoner kronor grundat sig på föreskrift i länsstat. Enligt länsstaterna för
sagda år uppgingo emellertid anvisningarna till bestämda belopp allenast
till sammanlagt 10.4 miljoner kronor. För utgifterna i övrigt lämnade länsstaterna
beträffande de däri upptagna anslagen endast uppgift angående
bokföringstiteln. Någon ledning för själva utbetalningen av anslagen
innebar alltså länsstaten ej i dessa delar. För den egentliga förvaltningen
måste fördenskull staterna anses numera vara av jämförelsevis
ringa betydelse, varför det synes kommittén, att betänklighet icke bör
kunna resas mot att nu taga steget fullt och avskaffa länsstaterna.

Då statsliggaren för framtiden liksom hittills ej skulle få karaktären
av verklig stat, skulle länsstaternas avskaffande komma att i viss
mån giva länsstyrelserna en mera självständig ställning i avseende å
medelsförvaltningen än de nu intaga. Förhållandena hava emellertid
redan förut utvecklats i denna riktning på grand av dels tillväxten av
den extra staten, dels ock tillkomsten av tilläggsstaterna. Indragningen
av länsstaterna skulle därför endast innebära ett fullföljande av den
hittillsvarande utvecklingen.

Kommittén har på nu anförda skäl kommit till den uppfattningen,
att länsstaterna utan nämnvärda olägenheter kunna avskaffas. Anledning
att på grund av omläggningen av budgetåret direkt påyrka en dylik
åtgärd har kommittén visserligen icke, därest statskontoret skulle anse
sig i stånd att utan avsevärd kostnadsökning inom vederbörlig tid utarbeta
såväl liggare som länsstat. Men såsom nämnt har denna möjlighet
synts kommittén vara så gott som utesluten.

Kommittén vill ock framhålla, att därest en indragning av länsstaterna
skall ske, denna lämpligast bör komma till stånd just vid omläggningen
av budgetåret. Därest, såsom kommittén nedan förordar,
Buclgetårskommittén. 9

1922 års riksdag kommer att antaga riksstat endast för tiden 1 januari—
30 juni 1923, lärer, om länsstater ock statsliggare skola upprättas för
sagda halvår, åtminstone statsliggaren för budgetåret 1 juli 1923—30 juni
1924 komma att bliva betydligt försenad, vilket skulle kunna komma
att för måhända flera år framåt förrycka arbetet å liggaren. Om åter
statsliggare och länsstater icke upprättas för första halvåret 1923, kan
man redan under sommaren 1922 påbörja arbetena för den omläggning
av statsliggaren, som bör vidtagas, om länsstaterna indragas. Då kan
förhoppning hysas, att statsliggaren för budgetåret 1923—1924 skall
kunna utkomma i rätt tid och det hela för framtiden gå i lås. Det
bör även framhållas, att det skulle vara en given fördel, om övergången
till det nya systemet i avseende å meddelandet åt länsstyrelserna av
Kungl. Maj:ts föreskrifter rörande budgetens tillämpande kunde ske,
medan ännu en mera avsevärd tid stode till buds mellan statsregleringsbeslutens
fattande och deras bringande i verkställighet.

Några större svårigheter torde ej komma att följa därav, att länsstyrelserna
för första halvåret 1923 icke skulle hava tillgång till någon
liggare såsom ersättning för länsstaten, detta enär länsstaten för år 1922
kunde tjäna till ledning jämväl under år 1923 samt kompletteras genom
en av statskontoret upprättad sammanfattning rörande det sammanlagda
belopp, som å varje anslag skulle stå till vederbörande länsstyrelses
disposition under halvåret ifråga. Avsaknaden av statsliggaren torde
visserligen komma att för förvaltningen i allmänhet medföra vissa olägenheter,
men dessa kunna dock ej bliva synnerligen stora i jämförelse
med dem, som skulle uppstå, om liggaren för framtiden regelmässigt
skulle bliva väsentligt försenad.

Med utgångspunkt från att rikshuvudboken enligt nu gällande bestämmelser
den 1 oktober varje år skall avlämnas till statsrevisorerna
för granskning, har statskontoret i sitt merberörda utlåtande i ämnet
framhållit, att en omläggning av budgetåret icke bör ifrågakomma, förrän
en bokföringsreform i syfte, att så stor del som möjligt av bokslutsarbetet
göres undan under själva budgetåret — och detta icke blott
beträffande primärräkenskaperna utan även i fråga om granskningen av
desamma och vidtagande av rättelser samt uppgörande av rikshuvudboken
— blivit fullt genomförd och till sina verkningar prövad. Riksgäldsfullmäktige
hava åter i sitt yttrande till statskontoret givit uttryck
åt den uppfattningen, att då budgetårets omläggning är av den betydelse
särskilt med hänsyn till statsverkets kassaförlagsförhållanden, att
densamma bör ske snarast möjligt, utredning bör verkställas, huruvida

icke oaktat de förefintliga svårigheterna omläggningen kan äga rum
redan innan räkenskapsreformen blivit fullständigt genomförd. 1 sitt
anförande till statsrådsprotokollet vid kommitténs tillsättande meddelade
emellertid chefen för finansdepartementet, att han från statsbokföringskommittén
under hand inhämtat, att dess återstående arbeten med bokföringsreformens
genomförande så pass snart torde vara avslutade, att
den svårighet för budgetårets omläggning, som skulle sammanhänga
därmed, att bokföringsreformen ännu ej vore fullt färdig, också kunde
avlägsnas.

Med anledning av departementschefens sålunda gjorda uttalande
har kommittén icke ansett erforderligt att företaga någon närmare utredning
beträffande bokföringsreformens inflytande på frågan om budgetårets
omläggning. Kommittén har så mycket mindre haft anledning
att vidtaga en dylik undersökning, som, enligt vad kommittén nedan
påvisar, det första riksbokslutet för ett omlagt budgetår behöver föreläggas
statsrevisorerna först under år 1924. Kommittén vill ock erinra,
att enligt det förslag till instruktion för riksräkenskapsverket, som meddelades
vid framläggandet i 1920 års statsverksproposition av förslaget
om inrättandet av det nya ämbetsverket, detta senast den 1 april årligen
skall avgiva budgetredovisning för det nästförflutna året jämte
revisionsberättelse, vilken föreskrift synes vara avsedd att tillämpas
redan i fråga om upprättandet av budgetredovisningen för år 1920.
Motsvarande tidpunkt efter omläggningen av budgetåret skulle tydligen
bliva den 1 oktober. Någon bestämd tid för upprättandet av den
egentliga rikshuvudboken, vilken enligt instruktionsförslaget skall utvisa
statsverkets samtliga tillgångar, inkomster och utgifter, ånger emellertid
ej sagda förslag.

Med den senast behandlade frågan sammanhänger, såsom redan
antytts, nära spörsmålet om tiden för statsrevisorernas sammanträde.

Statskontoret har i sitt utlåtande satt ifråga, att tidpunkten för
sagda sammanträde skulle framflyttas från den 1 till den 21 oktober,
ifall de tjugo dagar, som sålunda skulle vinnas, vore behövliga för den
stora reformens genomförande.

Med hänsyn till den egentliga budgetredovisningen torde, att
döma av det ur förslaget till instruktion för räkenskapsverket ovan
anförda, ingen dylik framflyttning vara påkallad. Däremot kan det
tänkas, att av den anledningen, att själva kapitalbokslutet kommer att
föreligga först efter budgetredovisningen, statsrevisionen kan behöva något
framflyttas. Emellertid torde det ej vara nödvändigt, att rikshuvud -

boken, om dess uppgift i huvudsak begränsas till eu kapitalredovisning, avlämnas
till statsrevisorerna redan vid revisionens början. Medan det är
av vikt, att budgetredovisningen tidigt kan tillställas statsrevisorerna,
då däri angivna anslagsöverskridanden kunna giva anledning till närmare
undersökningar av vederbörande förvaltande verks räkenskaper,
torde däremot kapitalbokslutet, åtminstone så som statsrevisionen för
närvarande arbetar, huvudsakligen bliva av värde för sammanställandet
av den översikt över statsverkets finansiella ställning, som plägar
intagas i revisionsberättelsen. För upprättandet av de tabeller rörande
granskningsårets medelsförvaltning, som beträffande vissa myndigheter
meddelades i berättelsen, är nämligen riksbokslutet utan betydelse, enär
dessa tabeller utarbetas direkt på grundval av myndigheternas räkenskaper.
Åven om rikshuvudboken i dess nya form ej skulle kunna
föreligga förrän i början av november månad, synes detta i allt fäll
vara tillräckligt tidigt. Därest statsrevisionens början framflyttades till
den 15 eller 21 oktober, varför något hinder ej lärer föreligga, kunde
med rikshuvudbokens avgivande anstå ytterligare någon kortare tid.

Något förslag om förflyttning av tiden för statsrevisionen har kommittén
så mycket mindre funnit skäl att framlägga, som beslut härutinnan
icke nödvändigtvis behöver fattas förrän vid 1924 års riksdag,
till vilken tid erfarenhet bör hava vunnits, om behov av ändring i de
nu gällande föreskrifterna i ämnet verkligen förefinnes.

Reformens inverkan på vissa speciella förvaltningsområden.

Kommittén har redan tidigare omförmält sin avsikt att särskilt
behandla vissa förvaltningsområden, där mera speciella förhållanden
råda. Detta gäller i första hand försvarsförvaltningen samt statens
affärsdrivande verk. Men även ifråga om vissa andra till det egentliga
statsverket hörande myndigheter liksom beträffande riksbanken har kommittén
funnit sig böra särskilt yttra sig.

Försvarsförvaltningen.

Såväl arméförvaltningen som marinförvaltningen hava i sina till
statskontoret avgivna preliminära utlåtanden angående den förevarande
reformen ställt sig avvisande mot densamma, huvudsakligen av den
anledning att därest budgetåret skulle börja så kort tid efter det riksdagen
fattat sina beslut rörande statsregleringen som den 1 juni, svårigheter
skulle uppstå för statsregleringens tillämpande från och med
samma dag.

Det torde ej kunna förnekas, att ämbetsverken anfört vägande skäl
för den av dem intagna ståndpunkten. För dessa myndigheters förvaltningsområde
finnas nämligen ett stort antal specialstater och andra
förvaltningsföreskrifter givna i fullständig anslutning till det nuvarande
budgetåret. En förändring av detta budgetår medför följaktligen väsentliga
rubbningar i den nu gällande ordningen för förvaltningsarbetet.
Specialstater och särskilda med budgetåret förbundna förvaltningsföreskrifter
äro utan tvivel under alla förhållanden nödvändiga för försvarsförvaltningen.
Den betydande affärsverksamhet vidmakthållandet av
försvarsanstalterna innebär, kan ju icke såsom annan affärsverksamhet
inriktas på vinst av rörelsen med därav följande självkontroll i förhållande
mellan inkomster och utgifter. Tvärtom ligger det i sakens
natur, att vidmakthållandet av rikets försvar huvudsakligen medför om -

kostnader till betydande belopp. Det har därför varit av högsta vikt
för statsmakterna att i besparingssyfte begränsa icke blott anslagsbeloppen
utan även myndigheternas befogenhet vid medelsanvändningen genom
specialstater och andra särskilda föreskrifter. Behovet att iakttaga den
största möjliga sparsamhet har vidare successivt nödvändiggjort, stränga
former för hushållningen, som icke utan stora vådor kunna rubbas. Vid
armén, där manskapsnumerären är många gånger större än vid marinen,
har den så kallade självhushållningsprincipen genomgående vunnit tilllämpning
för betydande förvaltningsgrenar, såsom för manskapets beklädnad,
proviantering etc. Denna självhushållning förutsätter, att till
och med så små enheter som exempelvis ett kompani erhålla avgränsade
anslagsbelopp för sin hushållning med beklädnaden o. s. v. Någon
huvudsaklig rubbning i denna förvaltningsverksamhet kan givetvis icke
få framkallas av eu förändring av budgetåret. Kommittén har därför
ansett sig böra noggrant undersöka förutsättningarna för försvarsförvaltningens
anpassning till ett förändrat budgetår.

Vad då först beträffar arméförvaltningens förvaltningsområde, ställas
för närvarande ett stort antal av de ordinarie anslagen för lantförsvaret
till ämbetsverkets förfogande i slutgiltig form redan i det så kallade
regleringsbrevet, som år 1920 är daterat den 13 juni och ankom till
arméförvaltningen den 10 juli. Under förutsättning att riksdagens beslut
rörande för sv årsbudgeten meddelas i så god tid, att regleringsbrevet
kan tillställas arméförvaltningen före maj månads utgång, torde några
svårigheter i regel icke behöva föreligga för användningen i behörig
ordning av dessa anslag redan från och med den 1 påföljande juli, om
nämligen erforderliga förarbeten härför i övrigt på lämpligt sätt möjliggöras.

Först efter det regleringsbrevet för år 1920 expedierades, äro för
år 1920 utfärdade specialstater— förutom för användande av vissa arvoden
vid remontdepåerna och landstormen, vilka arvoden otvivelaktigt lika
väl kunna utgå för ett förändrat budgetår som för kalenderåret —, för
följande anslag, nämligen till rekryteringskostnader, till resestipendier,
till undervisnings- och gymnastikmateriel samt undervisningsanstalter
och utbildningskurser, till studiestipendier, till skrivmaterialier, expenser,
bränsle, lyse m. m., till skrivmaterialier, till munderingsutrustning, till
kasernutredning, intendenturfordon m. m., till bränsle, lyse, vatten, renhållning
och tvätt vid truppförbanden, till remontering, till truppförbandens
övningar, till arméns sjuk- och veterinärvård m.m., till vapen och ammunition
m. m., till byggnader, övningsfält och skjutbanor samt till ingenjörmaterial.
Huvudparten av dessa specialstater är av den art, att de måste

eller i varje fall böra föreligga i sak om ock icke i form färdiga redan
vid den framställning till Kungl. Maj:t om anslagsbehovet, som är avsedd
att underställas riksdagens prövning. Aven om det icke är i varje tall
möjligt att låta förslaget till specialstater åtfölja arméförvaltningens
riksdagspetita, som enligt nu gällande föreskrifter skola avgivas redan i
augusti månad, så torde dock icke något oöverkomligt hinder föreligga
för ämbetsverket att under höstens lopp och senast innan statsverkspropositionen
avlåtes till Kungl. Maj:t överlämna ifrågavarande statförslag.

Det enda undantaget härifrån utgör specialstaten för reservationsanslaget
till byggnader, övningsfält och skjutbanor. Detta anslag beräknas
av armé förvaltningens fortifikationsdepartement till huvudsaklig del enligt
vissa grunder, som framlagts för riksdagen, nämligen efter viss procent
av den kostnad, arméns byggnader dragit i uppförande, samt, beträffande
övriga under anslaget hörande anläggningar, såsom skjutfält och skjutbanor,
med stöd av erfarenhet från föregående års underhållskostnad.
Härtill beräknas ett ytterligare belopp, avsett att täcka oförutsedda utgifter
m. m., kostnader för mindre nybyggnads- och ändringsarbeten
däri inbegripna. Sålunda beräknat, upptages anslaget i vanlig ordning
tillsammans med arméförvaltningens övriga på hösten till Kungl. Maj:t
överlämnade anslagsäskanden, som skola föreläggas nästkommande års
riksdag och som avse det därpå följande kalenderåret. Sedan riksdagen
beviljat ifrågavarande anslag och regleringsbrev därom utgått, infordrar
fortifikationsdepartementet från truppförband och formationer underhållsförslag
för nästpåföljande år eller det år, anslaget avser, vilka förslag
enligt nu gällande, av fortifikationsdepartementet meddelade bestämmelser
skola vara inkomna till departementet före den 1 augusti samma år de
infordras. Därefter bearbetas inom departementet de inkomna förslagen
för uppgörande av förslag till stat för anslagets användning, vilket
förslag plägar till Kungl. Maj:t inkomna under oktober månad före
anslagsåret och av Kungl. Maj:t fastställas före samma års ingång.
Denna stat fördelar anslaget på truppförband och anstalter för »årliga
utgifter» och »större reparationer», vidare på arméfördelningschefer och
likställda med smärre belopp för »oförutsedda utgifter» inom respektive
fördelningar samt reserverar slutligen en större klumpsumma till omedelbar
disposition av fortifikationsdepartementet för nybyggnader, underhåll,
oförutsedda utgifter m. m. (»fortifikationsdepartementets byggnadsanslag»).

För anslagsposterna till »årliga utgifter» och »oförutsedda utgifter»
inom respektive fördelningar torde oöverkomliga svårigheter knappast
behöva förekomma att redan vid beräkningen av anslaget uppgöra specialstater.
Däremot torde det icke vara möjligt att fastställa stat för an -

slagsposten till större reparationer vid nämnda tid; och det torde icke
ens vara lämpligt att sådan stat fastställes för ett omlagt budgetår.

De med byggnadsanslaget avsedda större reparationsarbeten torde
nämligen merendels påkalla entreprenader, varom kontrakt i regel nu
upprättas och jämväl framdeles böra uppgöras under vintern och senast
i april månad före påföljande byggnadssäsong — den varmare årstiden
— om billigaste möjliga villkor för statsverket skola kunna uppnås.
Enligt nu gällande anslagsordning äger den kontrah erande myndigheten
kännedom om de för nämnda arbeten tillgängliga medel genom den
under samma höst fastställda byggnadsstaten för det påföljande året.
Jämväl vid omlagt budgetår kan eu stat fastställas för kalenderåi*et eller
för byggnadssäsongen. Men i denna stat kunna icke utan vidare upptagas
andra medel än dem, som äro beviljade för tiden till den 1 juli
eller mitten av byggnadssäsongen. I själva verket kommer emellertid,
under förutsättning att riksdagen beviljar byggnadsanslaget på grundval
av hävdvunnen beräkning, medel att finnas för större reparationer i avsedd
utsträckning. Men vid omlagt budgetår torde vid den tid, då
staten senast måste fastställas, det nya anslaget icke vara beviljat, och
följaktligen äro erforderliga medel tillgängliga till Kungl. Maj:ts disposition
allenast till halva beloppet.

Omläggningen av budgetåret medför sålunda onekligen för denna
anslagsposts vidkommande en svårighet, men denna svårighet utgör
allenast ett rent formellt problem, som torde kunna lösas på skilda
vägar. En utväg vore att för ett år höja anslagsposten med 50 procent.
Då anslaget är reservationsanslag, komme detta belopp att år efter år
reserveras endast för att möjliggöra för Kungl. Majd att fastställa en
stat för byggnadssäsongen. Att bevilja anslag, som i verkligheten icke
behöva tagas i anspråk, torde emellertid icke vara lämpligt. Tvärtom
synes statsverket i sin budgetuppställning böra åtminstone för närvarande
sträva åt rakt motsatt håll, nämligen att i stat upptaga anslag först för
det budgetår, varunder anslagen äro avsedda att faktiskt komma till
användning. En annan utväg att undgå svårigheter för arméns byggnadsanslag
vore, att riksdagen till snar behandling utbröte denna fråga.
Om nämligen detta anslagsbehov prövades senast i februari månad,
synas alla erforderliga åtgärder hinna vidtagas för att få specialstaten
för byggnadsanslaget fastställd i tillräckligt god tid före byggnadssäsongens
början. Icke heller denna utväg torde behöva tillgripas. Tv
enligt vad kommittén under hand inhämtat, anser sig arméförvaltningens
iortifikationsdepartement kunna genom besparingar å underhållet öka
reservationerna å anslaget i erforderlig utsträckning.

Såsom av det följande framgår finnes en liknande anslagspost
bland de av marinförvaltningen förvaltade medlen.

Härjämte förekomma vid armén jämförelsevis talrikt vissa kommenderingar,
förenade med särskild ersättning, som hava karaktären av
säsongarbeten med säsongen förlagd till tid, som avbrytes av ett budgetår
med början den 1 juli, men icke av det nuvarande budgetåret. Så
är exempelvis förhållandet med kurserna vid skjutskolorna. För att en
omläggning av budgetåret icke må verka störande å dessa kommenderingar,
äro utan tvivel detaljerade föreskrifter för övergången till det
nya budetåret erforderliga. Vidare finnas åtskilliga kontroll- och hushållningsföreskrifter
för säsongövningar, som måste omarbetas vid en
omläggning av budgetåret. Så är exempelvis förhållandet med vissa
föreskrifter rörande skjutövningarna vid truppförbanden, som pågå från
januari till oktober, därvid anslagsfördelningen hänför sig till antalet
skott. Det torde emellertid icke vara oöverkomligt att lämpa dylika
föreskrifter till ett förändrat budgetår. Åven om vissa svårigheter därvid
skulle uppkomma, synes det icke böra sättas ifråga, att omläggningen
av budgetåret därav skulle förhindras.

Åt arméförvaltningen torde lämpligen kunna uppdragas att utarbeta
de detalj föreskrifter, som betingas av nu angivna förhållanden.

Vad därefter beträffar marinförvaltningens ämbetsområde, pläga
staterna för närvarande väl fastställas först i december månad. Någon
saklig anledning att låta härmed anstå till slutet av året torde emellertid
icke föreligga för huvudparten av de ordinarie anslagen till sjöförsvaret.
Där nämligen någon fördelning av anslagen med begränsade
belopp för särskilda ändamål icke behöver äga rum, torde statförslagen
kunna åtfölja förslaget till riksdagspetita eller i vart fall avlämnas så
tidigt, att de kunna föreligga i korrektur vid tiden för riksdagsbeslutet.
Eudast i avseende å anslagen till flottans nybyggnad och underhåll samt
ordinarie anslagsmedlen till underhåll av kustartilleriets byggnader m. m.,
vilka torde komma att av nästkommande års riksdag anvisas såsom ett
särskilt anslag, föreligger ett annat förhållande.

Anslaget till flottans nybyggnad och underhåll kan för framtiden
som hittills väntas undergå jämförelsevis stora förändringar nästan årligen.
Och i varje fall kunna så många oförutsedda förhållanden inträffa,
att plan för anslagets användning icke kan lämpligen upprättas,
förrän riksdagen fattat sitt beslut om anslagets belopp. Därest emellertid
sådant beslut fattas senast i mitten av maj månad, kunna åtgärder
hinna vidtagas för att stat för anslaget må träda i tillämpning den 1
påföljande juli. Skulle däremot riksdagens beslut fattas senare, synas
Budgetår skommittén.

sådana rubbningai'' i varvsdriften vid flottans varv kunna inträda, att
det knappast kan anses tillrådligt att vidtaga en förändring i budgetåret.
- En oavvislig förutsättning härför är följaktligen att försvarsbudgeten
åtminstone i denna del blir behandlad före den 15 maj.

Anslaget till underhåll av kustartilleriets byggnader är i viss mån
av samma art som arméns byggnadsanslag. 1 stort sett medför en
förändring av budgetåret samma svårigheter i avseende å bägge anslagens
användning och betingar samma åtgärder till undvikande av
dessa svårigheter.

Ännu ett av de ordinarie anslagen till sjöförsvaret nämligen till
flottans krigsberedskap och övningar torde böra i detta sammanhang
omnämnas. Dispositionen av ifrågavarande anslag sker nämligen för
närvarande i olika avdelningar i enlighet med övningsprogram, som i
kommandoväg fastställes. En av dessa avdelningar omfattar tid, som
faller å två särskilda budgetår, vare sig det nuvarande budgetåret bibehålies
eller den nu ifrågasatta ändringen vidtages. Statsverket behöver
emellertid icke här såsom vid dispositionen av byggnadsanslagen hindras
genom entreprenadkontrakt, utan det står Kungl. Magt öppet, att därest
anslag icke beviljas av riksdagen, i god tid återkalla redan fastställd
övningsplan i vad därmed disponeras över medel, som icke på beräknat
sätt ställas till förfogande. En förändring av budgetåret kan följaktligen
för användningen av detta anslag icke medföra någon synnerlig olägenhet.

De bestämmelser, som erfordras för budgetens tillämpning, i vad
den avser de ordinarie anslagen till försvaret, torde huvudsakligen
lämnas i staterna. De föreskrifter, som därutöver givas i kungörelser
och andra allmänna föreskrifter, utarbetas väl nu i regel först efter det
staterna fastställts. Därest emellertid anslagsanvändningen med nödvändighet
måste börja redan vid inträdet av det nya budgetåret, synes
något hinder icke kunna föreligga att börja förarbetena till dylika
föreskrifter i så god tid att de föreligga färdiga omedelbart efter riksdagsbeslutet.
Där åter dylik brådska icke kan anses förefinnas, såsom
exempelvis vid upprättande av nya avdelningar inom ett ämbetsverk,
torde beslutet kunna avse, att nyorganisationen skall taga sin början
först vid årsskiftet. Därmed undvikas alla de svårigheter, som i nu
förevarande avseende kunna sammanhänga med ett förändrat budgetår.

Förutsättningen för att tillämpningen av riksdagens beslut i avseende
å försvarets medel skall kunna börja den 1 juli är givetvis, att
såväl i försvarsdepartementet som i armé- och marinförvaltningarna förarbetena
i god tid taga sin början och sedermera fortsättas i den mån
riksdagens beslut fattas. För sådant ändamål torde det vara nöd -

vändigt att samtliga stater i god tid föreligga uppsatta i korrektur såväl
för regleringsbrevet som för liggaren samt att särskilda personer
inom departementet samt armé- och marin förvaltningarna få till uppgift
att vidtaga de av riksdagens beslut påkallade ändringarna i korrekturet.
Om emellertid alla åtgärder skola kunna hinna vidtagas i avseende
å anslagsanvändningen och bokföringen, måste försvarsbudgeten
vara i riksdagen behandlad senast den 15 maj. För riksdagen torde
hinder härför knappast föreligga.

Till slut vill kommittén beträffande försvars förvaltningen framhålla,
att det särskilt för denna förvaltningsgren är av vikt, att tiden
för avgivande av medelspetita framflyttas till den 1 oktober, detta
beroende på det stora antalet lokala förvaltningsorgan och den mängd
anslag, som det här gäller och som medför, att det förberedande arbetet
hos de centrala myndigheterna blir särskilt omfattande och tidskrävande.

Statens affärstlrivande verk.

Enligt statskontorets utlåtande den 14 januari 1919 borde den av
ämbetsverket föreslagna utredningen angående omläggniugen av budgetåret
avse bland annat önskvärdheten och möjligheten att, under genomförande
av reformen i övrigt, bibehålla kalenderåret såsom budgetår för
en del verk. Med detta sitt uttalande åsyftade statskontoret i första
hand de affärsdrivande verken.

Statskontoret erinrade, hurusom enligt de till ämbetsverket avgivna
yttranden järnvägsstyrelsen framhållit såsom en följd av en eventuell
omläggning av dess eget räkenskapsår, att även de enskilda järnvägarnas
räkenskapsår omlades på liknande sätt, samt att vattenfallsstyrelsen
önskade behålla kalenderåret såsom räkenskapsår, även om
budgetåret omlades. Vidare framhöll statskontoret, att telegrafstyrelsen
hörde till det fåtal myndigheter, som bestämt avstyrkte reformen, detta
dock av hänsyn till sin materialredovisning och sina byggnadsarbeten.

För egen del yttrade statskontoret, att det icke vore nödvändigt,
att affärsverkens budgetår sammanfölle med statsverkets och deras
räkenskapsår med rikshuvudbokens. Det läte nämligen väl tänka sig, anförde
statskontoret, att riksdagen fortfarande fastställde budget för
affärsverken för nästföljande kalenderår, men att såväl de från statens
affärsverksamhet påräknade inkomsterna som de till affärsfonderna beviljade
anslagen för kapitalökning uppfördes i riksstaten för ett riksbudgetår,
som började redan den 1 juli. Vad anslagen beträffade,

skulle detta endast innebära, att dessa avsåges att utgå under den för
de bägge olika slagen av budgetår gemensamma delen, det vill säga
under tiden januari—juni, vilket enligt statskontoret ur ingen synpunkt
kunde medföra någon olägenhet. Ifråga om inkomsterna av affärsverksamheten
utvecklade statskontoret, hurusom det till och med skulle
vara till fördel att bibehålla kalenderåret såsom räkenskapsår för affärsverken,
enär för sådan händelse verkens nettobehållning kunde hinna
komma statsregleringen till godo under samma riksbudgetår, i vars
riksstat den upptagits.

Kommittén förmodar, att sistberörda synpunkt varit den för statskontoret
avgörande, då ämbetsverket om ej direkt förordat så dock
ifrågasatt, att för affärsverken skulle bestämmas annat budget- och
räkenskapsår än för statsverket i allmänhet. Den fördel med avseende
på inlevereringen av affärsverkens överskott, som skulle följa av att
kalenderåret bibehölles såsom budgetår för affärsverken, torde emellertid
numera hava förlorat sin betydelse, enär i riksbokslutet för år 1919
av statskontoret tillämpats den principen, att i budgetredovisningen
överskotten från affärsverken icke skola upptagas i annan mån än de
verkligen inbetalas till statskassan.

Ehuruväl enligt kommitténs mening det skäl, som från statskontorets
egen synpunkt synes hava talat för att bibehålla kalenderåret
såsom räkenskapsår vid affärsverken, numera förfallit, har kommittén
likväl, då vattenfallsstyrelsen ifrågasatt en dylik anordning, ansett sig
böra något uppehålla sig vid densamma.

Rent principiellt synes det kommittén vara oriktigt att låta olika
delar av budgeten omfatta helt olika tider. Har man på en punkt
givit upp enhetligheten, är det också fara värt, att denna kommer att
efter hand alldeles sönderbrytas. Ett närmare skärskådande, huru det
ovan angivna systemet i praktiken skulle verka, ger vid handen bland
annat följande.

Med bibehållande av kalenderåret såsom budgetår för affärsverkens
anslag till kapitalökning skulle det bliva nödvändigt att för dessa verk i
stor utsträckning bevilja anslag å tilläggsstat för behov avseende senare
delen av kalenderåret. Därmed vore man åter inne på systemet med
tilläggsstater, vilkas avskaffande ju är ett av huvudsyftena med omläggningen
av budgetåret. Att uppföra anslag å tilläggsstat för en budgetperiod
1 juli—SO juni, medan anslagsbehoven i verkligheten skulle avse
en tid följande efter samma period, synes också var föga lämpligt. Det
skulle därför möjligen kunna tänkas, att dylika anslag i stället för att
uppföras å en tilläggsstat upptoges i den nya riksbudgeten. Men då

skulle anslagen till affärsverken för deras budgetår vara att finna i två
olika riksstater. Och det skulle ej bliva möjligt att omedelbart av riksstaten
få fram de belopp, som för affärsverken beviljats för ett visst
kalenderår.

En vägande erinran mot användningen av olika budgetår för affärsverken
och statsverket i egentlig mening är den, att med en sådan
anordning rikshuvudbokens siffror för statens tillgångar skulle komma
att hänföra sig till olika tidsenheter för olika delar. Det skulle sålunda
icke låta sig göra att på grundval allenast av rikshuvudboken angiva
statens ställning vid ett visst budgetårs början eller slut. Det skulle
visserligen kunna tänkas, att även om kalenderåret bibehölles såsom
budgetår för affärsverken, halvårsbokslut kunde upprättas, på sätt kommittén
nedan ifrågasätter böra ske efter en omläggning av affärsverkens
budgetår. I så fall skulle emellertid icke någon anledning föreligga,
att för affärsverken fastställa annat budgetår än för statsförvaltningen
i övrigt.

Ur budgetredovisningssynpunkt skulle tillämpandet av kalenderåret
såsom budgetår för affärsverken medföra den egendomliga verkan
att — då det givetvis icke vore meningen att tvinga affärsverken att
före den 1 juli uttaga kapitalökningsanslagen i sin helhet, även om
behov därav ej förelåge — ifrågavarande anslag komme att i rikshuvudboken
utbalanseras med reservationer, vilka i regel komme att
uppgå till åtminstone hälften av årsanslagen. Och de kapitalökningsanslag,
som måste uppföras å tilläggsstat, komme i allmänhet att helt
och hållet reserveras till nästkommande riksbudgetår. Att under sådana
förhållanden budgetredovisningen skulle komma att giva en ganska
missvisande bild av statsregleringens resultat, torde vara tydligt.

Med hänsyn till vad som ovan anförts skulle enligt kommitténs
uppfattning ett bibehållande vid affärsverken av kalenderåret såsom
budgetår, därest finansperioden för statsverket i trängre bemärkelse bestämmes
till 1 juli—30 juni, bliva förenat med väsentliga olägenheter.

För att få frågan sakkunnigt belyst har kommittén uppdragit åt
förste revisorn i järnvägsstyrelsen G. F. Ouchterlony, att med ledning
av verkstyrelsernas yttranden till statskontoret verkställa en utredning
angående erforderliga åtgärder för undanröjande av de olägenheter,
som vid affärsverken skulle uppstå av budgetårets förläggande till tiden
1 juli—30 juni. Resultatet av undersökningen framgår av nedan intagna
promemoria.

»Promemoria rörande ifrågasatt omläggning av affärsverkens budgetår till tiden

1 juli SO juni.

Verkstyrelserna hava i sina utlåtanden allmänt erkänt fördelarna av reformen,
säkrare inkomst- och utgiftsberäkningar samt tidigare tillgång till anslag, men
hava även rest vissa invändningar, särskilt ur praktisk synpunkt. Sedan dessa utlåtanden
avgivits, har likväl frågan delvis kommit i annat läge. Nytt avlöningsreglemente
har under förra året utfärdats för kommunikationsverken och i samband
härmed har fastställandet av arvodes- och omkostnadsstater uppdragits åt Kungl.
Maj:t jämväl beträffande post- och telegrafverken, vilket numera är fallet även beträffande
domänförvaltningen. Då statsförslagen efter budgetårets omläggning skulle
komma att ingivas till Kungl. Maj:t på våren, behöver arbetet härmed icke utföras
samtidigt med bokslutet och framställningarna rörande de ärenden, som skola underställas
riksdagen. Genom 1919 års avlöningsreglemente för kommunikationsverken
bär införts ett system med löneförhöjningar kvartalsvis, och därmed hava vissa
erinringar i fråga om arvodesstaters och tryckta avlöningsstaters upprättande förfallit.
Aven i det nyligen fastställda avlöningsreglementet för domänstyrelsen har
samma system vunnit tillämpning.

Det har anförts, att svårigheter skulle uppstå för Kungl. Maj:t och underordnade
myndigheter att medhinna i anledning av riksdagsbesluten nödiga organisations-
och förvaltningsåtgärder. Då emellertid denna fråga berör statsförvaltningen
i dess helhet, torde densamma icke behöva här upptagas till undersökning, så mycket
mindre som svårigheterna för affärsverkens del genom dessas större handlingsfrihet
höra vara lättare att övervinna än beträffande andra grenar av statsförvaltningen.

En i verksstyrelsernas utlåtanden återkommande invändning är den, att bokslutets
förläggande till sommaren skulle förhindra en mängd tjänstemän att få
semester denna tid samt medföra, att liera omfattande arbeten måste utföras ungefär
samtidigt och kanske under den mest brådskande arbetssäsongen. Denna invändning,
vilken synes vara den mest vägande, liksom en del mera speciella erinringar,
upptages i det följande till skärskådande för varje särskilt verk. Först torde dock
mera allmänt böra beröras eu hithörande fråga. Till minskande av sommararbetet
bör man lämpligen söka att till annan tid uppskjuta de arbeten, som icke med nödvändighet
sammanhänga med bokslutet eller av andra skäl måste utföras vid samma
tid. Till dessa torde i regel höra upprättandet av de ofta synnerligen vidlyftiga
och tidsödande förråds- eller materialredovisningarna, d. v. s. de, vari för varje
olika slag av materialier redogöres för förändringarna i lagret genom upphandling,
utlämning o. s. v. Färdigställandet av dessa redovisningar är nämligen icke nödvändigt
för verkens bokslut. Uppgifter å kostnaderna för utlämnade eller återlämnade
materialier, som skola belasta eller gottskrivas respektive utgiftskonton, avgivas
periodiskt och inflyta i bokföringen. Upphandling och försäljning av förrådsmaterialier
framkomma i medelsredovisningarna. Man bör sålunda, utan avslutande av
förrådets materialbokföring, erhålla de för verkets bokslut nödiga uppgifterna såväl
å omföringarna mellan förrådets konto och utgiftskonti som å värdeförändringarna
i sin helhet i fråga om förrådet och alltså även å förrådsbehållningens värde, vilket
är nödvändigt för kapitalredovisningen. Om förrådsrörelsens omfattning gör avslutandet
av förrådets böcker och uppgörandet av materialredovisningarna särskilt

tidskrävande eller om ett förrådsbokslut under sommaren skulle medföra andra
svårigheter, bör därför kunna medgivas att kalenderåret bibehålies som räkenskapsoch
redovisningsår för materialbokföringen. Visserligen skulle detta vålla någon
olägenhet för revisionen vid kontrolleringen med ledning av medelsredovisningarna
att upphandlad material vederbörligen uppdebiterats, men torde denna olägenhet
icke vara av större betydelse. Lämpligen kunna till underlättande av denna kontroll
de upphandlade materialierna i förrådsredovisningen upptagas i skilda poster
för de olika halvåren. Inventeringarna behöva icke med nödvändighet ske i samband
med verkets bokslut. De torde tvärtom i allmänhet lämpligare utföras successivt
under årets lopp, såsom exempelvis sker vid statens järnvägar, och samtidigt
eller vid förrädsbokslutet kan eventuellt behövlig reglering av respektive förrådsvärden
verkställas.

Då det av flera skäl bör vara av gagn att kunna erhålla exakta uppgifter
å driftresultaten jämväl för kalenderår har vid denna undersökning utgåtts ifrån
att halvårsbokslut kunna verkställas, vare sig nu detta blir obligatoriskt eller det
lämnas åt vederbörande styrelses eget bedömande att avgöra om det är erforderligt

Jag övergår nu till de särskilda förhållandena vid de olika affärsverken.

Postverket.

Hos de underordnade redogörarna förekommer ingen särskild årsavslutning.
Däremot skola statistiska årsuppgifter lämnas, vilka likväl föras månad för månad,
vadan avslutningen ej vållar något avsevärt arbete. I generalpoststyrelsen skulle
bokslutet givetvis medföra ökat sommararbete (från ungefär den 1 augusti för 7 ä 8
personer). Uppgörandet av årsstatistiken torde icke behöva påbörjas förrän på
hösten.

Styrelsen anser själv en omläggning av budgetåret önskvärd och olägenheterna
vara av mindre betydelse.

Telegrafverket.

Medelsredovisning från stationer, linjedistrikt och verkstad avgives månatligen
och räkenskapsårsskiftet medför i fråga om denna redovisning intet ökat arbete
hos linjemyndigheterna.

Kostnaderna för från förråden uttagna materialier ingå för närvarande kvartalsvis
på resp. konton i huvudboken i enlighet med av förrådsbyrån till kamreraren
lämnad summarisk uppgift, som grundar sig på kostnadsrapporter från linjedistrikten.
Det praktiseras dock under löpande år så, att till arbetsbefälet utlämnad materiel,
som i verkligheten kommit till användning, i ej ringa utsträckning upptages som i
förråd befintlig och rapporteras som använd först då resp. arbeten färdigställts. Vid
årsskiftet åter lämnas fullständig uppgift å all använd materiel. Om på ett bokslut
den 1 juli ställdes samma fordran på exakthet i dessa delar som på nuvarande
bokslut, skulle detta nödvändiggöra tidsödande inventeringar på arbetsplatserna och
över huvud taget vålla stor tidsförlust mitt under brådaste arbetssäsongen. Ett
mera summariskt förfarande torde likvisst kunna godtagas av flera skäl. Icke
oväsentligt exaktare uppgifter lära nog utan avsevärt ökat besvär kunna lämnas,
då det står klart för vederbörande att bokslut skall göras. Om för anslagsarbeten

använda inaterialier balanseras som förrådstillgång torde sakna vidare betydelse,
ulämpligare är det givetvis att för driften förbrukad materiel icke påföres årets
driftkostnader, men utjämnas detta genom att förhållandena bliva i stort sett desamma
vid varje årsskifte. Även i fråga om medelsredovisningen strävar man för
närvarande efter att före årsskiftet få in alla på året fallande kostnader. Jämväl
härvidlag torde på ett sommarbokslut ur arbetsbesparingssynpunkt böra ställas
mindre fordringar. En viss tidpunkt torde dock lämpligen böra finnas fastställd,
till vilken alla vederbörande veta, att dylika svävande frågor skola vara ordnade,
och även ur denna synpunkt bleve ett halvårsbokslut 1 januari av gagn.

Telegrafstyrelsens obenägenhet för reformen tyckes huvudsakligast bero på
att den utgått från att inventeringen på arbetsplatser och i förråden samt materialredovisningen
även med nödvändighet måste äga rum vid räkenskapsårets utgång.
Detta torde emellertid ej vara fallet. Inventeringen på arbetsplatserna är nyss berörd.
Inventering i förråden kan, som tidigare framhållits, göras när som helst
under året, då det lämpar sig bäst ur arbetssynpunkt. För kostnadsbokföringen
och bokslutet nödiga uppgifter i fråga om förrådets värdeförändringar och omföringarna
till utgiftskonti erhållas genom kostnadsrapporter och medelsredovisningar och
är det därför icke nödigtvändigt, att förrådets vidlyftiga årsbokslut över materialierna
verkställes vid budgetårets utgång, utan torde detta fortfarande kunna ske vid kalenderårets
slut.

Uti styrelsen skulle omläggningen av räkenskapsåret för bokföringspersonalen
(6 å 7 personer) medföra ökat arbete på sensommaren, eller, om tiden för bokslutet
väsentligt inknappas, under högsommaren.

Ett vidlyftigt arbete å stationerna, som nu äger rum vid årsskifte, är uppläggandet
av abonnemangsliggare. Dessa kunna emellertid fortfarande upprättas per
kalenderår, varigenom sommararbete undvikes.

De statistiskt ekonomiska uppgifter, som det åligger stationerna och linjedistrikten
att ingiva till styrelsen, uppstå genom att man sammanfattar månad efter
månad uppförda siffror, vilket därför icke är vidare arbetskrävande. Med avgivandet
av en del andra mindre omfattande statistiska uppgifter torde eventuellt kunna
anstå till hösten.

Vid telegrafverkets verkstad, som har en i förhållande till verket i övrigt
självständig och principiellt olika bokföring, avgives icke någon materialredovisning
i vanlig bemärkelse, och avslutningen av lagerböckerna, som icke under året föras
med värden, består endast av utsättande på resp. konton av värdet av den angivna
behållningen. I fråga om inventeringen har man numera övergått till ett system
med successiva inventeringar under hela årets lopp. Det sagda gör att förrådet i
förhållande till sin vidlyftighet vållar relativt litet arbete vid årsavslutningen. Uppgörandet
av årsstatistiken torde kunna omändras därhän, att arbetet i högre grad
baseras på månadssiffror, varigenom sammanfattningen underlättas. För övrigt lär
färdigställandet av statistiken utan större olägenhet kunna förskjutas till hösten.
Ett möjligast förenklat sommarbokslut torde kräva ungefär fyra personers arbete
under tre veckor.

Statens järnvägar.

De olika avdelningarna av linjeförvaltningarna avgiva månadsredovisningar
beträffande sina utgifter och inkomster, även i fråga om mellanhavandet med för -

råden, och hos dem förekommer icke någon egentlig årsavslutning, utan endast på
en del håll avslutande av vissa konti, såsom för arbeten, vilka vid genomgåendet
av böckerna befinnas färdiga, och för sådana balanserade kostnader, som vid årsskiftet
fördelas och avföras. Vid linjeförvaltningarna uppstår sålunda icke något
bokföringsarbete av betydelse vid räkenskapsårets utgång.

Bokslut vid förråden ifråga om materialierna och redovisning i anslutning
härtill uppgöres nu för kalenderår. Då den tid dessa redovisningar omfatta icke
nödvändigt beror av den övriga bokföringen, torde man för att undvika ökat sommararbete
fortfarande kunna bibehålla kalenderåret såsom räkenskapstermin vid
förråden.

A styrelsens kammarkontor kommer bokslutet att medföra cirka en månads
sommararbete för ett par personer.

För banavdelningens vidkommande skulle kostnadsstatens fastställande för
det nya budgetåret i stället för kalenderår vålla olägenheter, enär statens ikraftträdande
komme att infalla mitt i- arbetssäsongen. Härav skulle, åtminstone i
fråga om extra ordinära underhållsarbeten, uppstå svårigheter både beträffande
statens uppgörande och övervakandet av dess realiserande som vid arbetenas planerande
och utförande. Emellertid torde svårigheterna till väsentlig del kunna
undanröjas, om de för dylika arbeten i staten anvisade beloppen erhålla reservationsanslags
natur. Enligt vad jag underhand inhämtat, har man inom den kommitté,
som erhållit i uppdrag att avgiva förslag till ändrad bokföring vid statens järnvägar,
preliminärt beslutat sig för ett system, vilket gör bokföringen till viss grad
oberoende av tiden för utbetalningen och därför möjliggör att låta gjorda utgifter
ingå i driftkostnaderna för en tidigare månad. Om detta system realiseras, komma
de här i fråga om banavdelningen påvisade olägenheterna att helt och hållet
bortfalla.

Någon årsstatistik förekommer i allmänhet ej vid linjeförvaltningarna, utan
lämnas uppgifter periodiskt till styrelsen. Undantag utgöra verkstäderna samt
banavdelningen (i fråga om årsrapporterna). Dessa arbeten torde dock utan olägenhet
kunna uppskjutas till hösten. För det statistiska kontoret med dess stora personal
är arbetet nu som brådast under sommaren, men skulle med räkenskapsårets
omläggning en förskjutning äga rum till vintern, vilket ju är en obestridlig fördel.

Järnvägsstyrelsen har framhållit, att en omläggning av det statistiska redovisningsåret
icke bör ifrågakomma, utan en motsvarande ändring i fråga om de
enskilda järnvägarnas räkenskaper. Sedan numera en kommitté av Kungl. Maj:t
tillsatts för utarbetande av förslag till enhetliga bestämmelser rörande de enskilda
järnvägarnas bokföring, lärer saken komma att bliva vederbörligen beaktad, därest
statsmakterna besluta sig för en ändring av räkenskapsåret för statens järnvägar.
Dessa frågor torde för övrigt icke äga något absolut nödvändigt sammanhang.
Utan större olägenhet bör man i allmän järnvägsstatistik, som benämningen är på
den av järnvägsstyrelsen publicerade statistiska redogörelsen för samtliga svenska
järnvägar, kunna jämsides intaga uppgifter, som för de enskilda banorna avse
kalenderår och för statens järnvägars del dessas räkenskapsår, ehuru dessa tidsperioder
endast ifråga om ett halvår komma att sammanfalla. Genom att en
mängd statistiska data framkomma månadsvis kunna, då så anses erforderligt, en
del av nämnda uppgifter för statens järnvägar närmare undersökas eller månadssiffrorna
användas eller dessa rent av sammanställas för kalenderåret. Med halvårsBudgetårskonimittén.
11

bokslut vid statens järnvägar skulle man därjämte kunna erhålla ytterligare jämförelsetal
hänförande sig till kalenderåret. För övrigt torde den allmänna järnvägsstatistiken
hava sin huvudsakliga betydelse i redogörelsen för de enskilda
banornas trafik- och ekonomiska förhållanden och i de jämförelser, som möjliggöras
dessa banor emellan, under det att jämförelsen mellan statens järnvägar och viss
enskild bana eller grupp av banor på grund av de olikartade förhållandena är av
väsentligt mindre värde.

Vid statens järnvägsbyggnader (nya statsbanor) avgivas likaledes månadsredovisningar,
men bandhaves även huvudbokföringen vid resp. statsbanor. Arsavslutningen
är icke förenad med något mera avsevärt arbete. Materialredovisning
avgives årsvis, och torde även denna kunna följa budgetåret, ehuruväl ur räkenskapssynpunkt
hinder ej möter att ifråga om den redovisa per kalenderår. De
statistiska uppgifterna avlämnas från byggena månadsvis. A styrelsens byggnadsbyrå,
där hos en byggnadskamrer vissa ekonomiska sammanställningar göras, vållar
ej omläggningen någon olägenhet.

Statens domäner.

De arbeten hos redogörarne, som åtfölja årsavslutningen, äro ökning eller
minskning i fastigheternas värde på grund av omtaxering, avskrivning på inventarierna,
avlämnande av virkesuppgift, fastställande av utgiftsrester, fastställande av
inkomstrester samt upprättandet av statistik. Med undantag av de två sistnämnda
äro dessa arbeten föga betungande. Virkesuppgifterna grunda sig på kronojägarnes
månatliga rapporter och böra även av jägmästarne föras månadsvis, varför årsresultaten
erhållas endast genom nedsummering av månadsposterna. Fastställandet
av inkomstresterna — försäljningsmedel, beträffande vilka virlcesköparna erhållit
betalningsanstånd — är för länsstyrelsernas del ett ganska betungande arbete,
hos jägmästarne däremot förekomma endast få sådana rester. Då emellertid
virket som regel säljes på hösten och till stor del likvideras före den 1 juli, skulle
med det ifrågasatta nya räkenskapsåret antalet inkomstrester högst väsentligt nedgå.
Årsstatistiken medför ett ganska betydande arbete, vars utförande sommartid skulle
verka hindrande på göromålen i skogarna. Om, som starkt är ifrågasatt, jägmästarna
tilldelades skrivbiträden, skulle likväl dessa kunna i huvudsak upprätta
uppgifterna. Arbetet synes för övrigt utan större olägenheter kunna förskjutas till
hösten. Efter räkenskapsårets omläggning skulle tillstånd icke vidare kunna medgivas
jägmästarna att avgiva redovisningar för juni och juli samtidigt. Som likvisst
detta medgivande endast begagnats i obetydlig utsträckning, under år 1920
endast av tre jägmästare, torde denna olägenhet vara ringa. Anställas skrivbiträden,
böra dessa dessutom kunna i det väsentliga ordningsställa redovisningarna.

Inom domänstyrelsen skulle omläggningen medföra svårigheter för bokföringspersonalen,
c:a 35 personer, att erhålla semester under juli—augusti. Efter hand
som det nyligen införda bokföringssystemet inarbetas, lär likväl bokslutet kunna
bliva något lättare att verkställa och förenämnda svårighet i någon mån minskas.

För virkesbokföringen, som bland annat avser att visa virkesförrådets ställning
vid räkenskapsårets utgång, skulle en avslutning den sista juni vara lämpligare,
enär förrådet då är som minst.

Över liuvud taget synes det föreslagna nya budgetåret bliva ett med hänsyn
till verksamheten naturligare räkenskapsår än kalenderåret.

Domänstyrelsen har ej haft något principiellt att erinra mot den ifrågasatta
omläggningen.

Statens vattenfallsverk.

Styrelsen framhåller det olämpliga i att beträffande kanalverken uppdela en
seglationsperiod på två räkenskapsår. Detta avhjälpes emellertid, om bokslut uppgöras
halvårsvis, då resultaten kunna sammanställas även för kalenderår. Kanalstatistiken
kan publiceras separat och innefatta jämväl en ekonomisk redogörelse.

Styrelsen påpekar, att efter räkenskapsårets omläggning slutlikviderna för
energileveranser kunna göra boksluten missvisande. Om förhållandet över huvud
taget har någon praktisk betydelse, torde vederbörliga approximativt beräknade belopp
vid bokslutet kunna uppdebiteras som inkomstrest. Befattningshavarnas tantiem
komme då att beräknas på en vid ett sålunda justerat och »av verket godkänt
bokslut» framkommen nettobehållning.

Bokföringen vid vattenfallsverken utgör för närvarande en tung och mycket
arbetsam procedur, beroende på flera omständigheter. Förvaltningen är relativt ny,
mångsidig och stadd i kraftig utveckling, och förhållandena hava icke hunnit stadga
sig. Bokföringen omfattar ett otal konti. En mängd gemensamma kostnader skola
fördelas på olika anläggningar och förvaltningar och därstädes ytterligare uppdelas.
Ehuru redovisningar uppgöras per månad och även huvudböckerna föras månadsvis,
bliva boksluten till följd av det förut sagda arbetskrävande och skulle för den med
detsamma sysselsatta personalen utgöra hinder för semester under senare hälften av
sommaren. Även för en del annan personal bleve det någon arbetsökning vid denna
tid. Det är dock att förmoda, att arbetet väsentligt kommer att förenklas, i den
mån organisationen tager fastare former och om, som nödvändigt torde bliva, redovisningsbokföringen
göres enklare och den erforderliga ytterligare detaljeringen
förlägges till en senare kalkylation.

För den egentliga förrådsbokföringen kan tiden för årsavslutningen bibehållas
för undvikande av ökat sommararbete och bokslutets infallande under högsäsongen
för arbetena. För kostnadsbokföringen erforderliga siffror framkomma nämligen
månatligen och inflyta i huvudboken, och överensstämmelsen mellan förråds- och
kostnadsbokföringen kontrolleras för varje månad. Inventeringarna behöva ej för
bokföringens skull ske vid viss tidpunkt, liksom ej heller avskrivningarna.

En viss svårighet torde uppstå genom att utarbetandet av framställningarna
till riksdagen och av årsberättelsen, vilket delvis påvilar samma tekniska personal,
komme att till tiden sammanfalla. Sannolikt bleve följden någon försening av årsberättelsen.
Å andra sidan medför arvodesstatens och kostnadsstaternas förskjutande
till våren en arbetsutj åmning.

Såsom allmän sammanfattning av föreliggande undersökning kan sägas följande.
En omläggning av räkenskapsåret vid affärsverken till tiden 1 juli—30 juni
låter sig utan större svårigheter verkställas. På en del håll, dock i stort sett ej
i avsevärdare omfattning, kommer detta att medföra ökat arbete för tjänstemännen
under sommaren, vilket i någon mån motväges av arbetsminskning å annat håll.
Till undvikande av ytterligare ökning i sommararbetet samt i övrigt av praktiska
skäl torde, där så anses lämpligt, böra medgivas att kalenderåret är räkenskapsår

i fråga om materialredovisningar. Av samma skäl synes böra få anstå till hösten
med avgivande av en del statistiska uppgifter. Bokslut synes lämpligen böra göras
halvårsvis. Särskilt under denna förutsättning torde i arbetsbesparingssyfte sommarbokslutet
kunna tillåtas vara mera summariskt än nuvarande bokslut. De olägenheter
som i vissa fall uppstå genom arbetssäsongens uppdelning på skilda räkenskapsår
böra. om de ej försvinna genom ändring av bokföringssystemet, kunna avhjälpas
genom att anslagen behandlas som reservationsanslag.»

Av den i förestående promemoria lämnade utredningen har kommittén
vunnit den uppfattningen, att några oöverkomliga svårigheter
ingalunda behöva resa sig mot ett tillämpande vid affärsverken av ett
budgetår, omfattande tiden 1 juli—30 juni. De åtgärder, som i sådant
syfte särskilt synas böra komma i betraktande, äro — i anslutning till det
i promemorian avgivna slututtalandet — dels upprättandet av halvårsbokslut
för medelsredovisningen, dels förläggande av bokslutet för materialbokföringen
till kalenderårsskiftet, dels årsstatistikens framskjutande
till hösten, dels ock vissa driftkostnaders anvisande i form av reservationsanslag.
Vad särskilt angår införandet av halvårsbokslut, synes en sådan
åtgärd vara väl motiverad i betraktande av önskvärdheten att vid affärsverken
kunna ständigt följa rörelsens utveckling. Det förtjänar i detta
sammanhang omnämnas, att hospitalens förrådsredovisning mi avslutas
halvårsvis och att deras inventarieredovisningar omfatta tidsperioden 1
juli—30 juni.

Därest icke av de affärsdrivande verkens styrelser skulle komma
att anföras andra och tyngre vägande anmärkningar mot reformen än
de preliminärt framförda, håller alltså kommittén före, att budgetåret
även för affärsverken bör omläggas på sätt för statsförvaltningen i allmänhet
föreslagits.

Postsparbanken m. fl. myndigheter.

I sitt meromnämnda utlåtande har statskontoret uttalat att,
om det befunnes lämpligt att för statens affärsverk bestämma annat
budget- och räkenskapsår än för statsverket, skäl torde kunna anföras
för att på samma sätt förfara med postsparbanken och riksförsäkringsanstalten.

På grund av den ståndpunkt, kommittén funnit sig böra intaga
ifråga om de affärsdrivande verkens budgetår, kan kommittén givetvis
ej heller förorda, att för vissa till det egentliga statsverket hörande
myndigheter ett budgetår olika det för statsverket i allmänhet gällande
tillämpas.

Vad särskilt riksförsäkringsanstalten angår, har detta ämbetsverk
visserligen ansett, att ett budgetår omfattande tiden 1 juli—30 juni
skulle medföra vissa olägenheter i avseende å redovisningen för anstaltens
försäkringsverksamhet, men ämbetsverket har dock uttalat, att
därest en omläggning av statsfinansiella skäl skulle anses önskvärd,
anstalten för sin del icke vill motsätta sig densamma.

Styrelsen för postsparbanken har framhållit önskvärdheten av att
budgetårets början skjutes några månader längre fram än till den 1 juli,
detta med hänsyn dels till svårigheten att under sommarmånaderna
erhålla lämplig tillfällig personal för avslutande av insättarnas konti
samt granskning av och införande av räntor i motböckerna, dels ock
till olägenheterna av att förlägga bokslutet till sommaren. I fråga om
förstnämnda slag av arbeten vill kommittén framhålla, att desamma
icke nödvändigtvis behöva utföras i samband med bokslutet. Och vad
räkenskapsavslutningen angår, torde med anledning därav, att postsparbanken
fr. o. m. år 1921 uppförts å riksstaten, i allt fall komma att verkställas
viss omläggning av bankens räkenskapsväsen, varvid bland annat
lärer få tagas hänsyn till angelägenheten av att själva bokslutet kan
verkställas med mindre omgång än nu är fallet. Vid sådant förhållande
har kommittén icke ansett sig böra närmare inlåta sig på spörsmålet,
i vad mån budgetårets anläggning kan inverka på postsparbankens bokföring
och vad därmed sammanhänger.

Betänkligheter mot omläggningen av budgetåret hava även framförts
av universiteten i Uppsala och Lund. De svårigheter, vilka för
universitetens del framhållits såsom en följd av omläggningen, kunna
emellertid väsentligen undvikas, enär redovisningen för riksstatsmedlen
kan föras fullt fristående från universitets räkenskaper i övrigt. Jämväl
denna fråga torde komma att i särskilt sammanhang bliva föremål
för utredning, då nämligen förslag väckts att göra universiteten till
s. k. huvudförvaltningar med egna konti i rikshuvudboken.

I övrigt hava de till statskontoret avgivna yttrandena icke givit
kommittén anledning till några särskilda utredningar eller uttalanden
rörande de till statsverket i trängre mening hörande myndigheterna.

Riksbanken.

Någon omläggning av räkenskapsåret för riksbanken bör enligt
kommitténs uppfattning ej vidtagas, även om budgetåret för statsverket
förändras.

Riksbanken står helt och hållet utanför statsverket, vilket ej i
samma mån gäller om affärsverken. Dess överskott ingår till statsregleringen
icke automatiskt utan efter särskilt beslut av riksdagen såsom
»andel i riksbankens vinst» för ett visst redan förflutet år. Och
några kapitalökningsanslag förekomma icke. Erforderlig förstärkning
av riksbankens fonder erhålles därigenom, att banken får behålla intjänta
vinstmedel. Riksbankens fonder redovisas ej heller i rikshuvudboken.
Sådana olägenheter, som skulle följa av att kalenderåret bibehölles
såsom räkenskapsår vid affärsverken, äro därför icke förknippade
med en motsvarande anordning ifråga om riksbanken.

Omläggningen av statsverkets budgetår blir emellertid icke alldeles
utan inflytande på riksbanken.

Enligt hittills tillämpad praxis upptages rikbanksvinsten för ett
visst år av nästföljande årets riksdag å det därefter närmast kommande
årets riksstat. Vinstandelen ifråga plägar enligt beslut av riksdagen
inbetalas till statsverket i olika repriser, jämväl under senare hälften av
kalenderåret. Vid omläggning av budgetåret måste det emellertid anses
uteslutet, att inbetalningen för ett visst år fördelas på två olika riksbudgeter,
utan bör beloppet i sin helhet uppföras senast i budgeten för
det finansår, som börjar ett halvt år efter det, varunder vinsten intjänats.
Under denna förutsättning skulle alltså 1923 års riksdag
komma att uppföra riksbanksvinsten för år 1922 i riksstaten för budgetåret
1 juli 1923—30 juni 1924.

Nu pämnda förändring måste anses såsom en oundgänglig konsekvens
av budgetårets omläggning. Det synes emellertid vara lämpligt,
att i samband med nu förevarande reform tidpunkten för riksbanksvinstens
uppförande i riksstaten flyttas ännu närmare det år, till vilket
vinstbeloppet hänför sig.

Redan i den kommitté, som förberedde 1911 års reform av riksstatens
uppställning, var denna fråga på tal. Riksstatskommittén föreslog
visserligen ingen ändring i den förut tillämpade ordningen, men
tvenne reservanter inom kommittén uttalade sig för, att riksbankens behållna
vinst i sin helhet skulle tillföras statsverket och beräknas som en
tillgång i riksstaten för det år, under vilket vinsten uppstode. Reservan -

terna framhöllo såsom skäl för denna ändring, bland annat, att med
det sätt på vilket riksbanksvinsten upptoges i riksstaten, dennas enhetlighet
komme att brjtas och att en finansplan, om den upptoge siffror
som avsåge olika år, i viss mån förfelade sin uppgift.

Reservanternas uppfattning vann anslutning av statskontoret,
medan riksbanksfullmäktige ställde sig på kommitténs ståndpunkt,
bland annat av det skälet, att i 25 § av lagen om riksbanken stadgats,
att riksdagen äger förfoga över riksbankens »bibehållna årliga vinst»,
vilket stadgande fullmäktige ansågo utesluta antecipation av vinsten.
Gentemot riksbanksfullmäktige fann sig chefen för finansdepartementet
icke böra tillstyrka reservanternas förslag.

Det synes budgetårskommittén vara möjligt att finna en lösning,
som tillgodoser såväl intresset av att riksbankens vinst i budgeten upptages
i närmare anslutning till tiden för intjänandet som önskvärdheten
av att riksdagen får bestämma över banko vinstens användning, först
sedan densamma blivit räkenskapsmässigt fastslagen.

I riksstaten för ett visst budgetår skulle nämligen kunna uppföras
riksbanksvinsten för det kalenderår, varunder riksstaten upprättades,
alltså med ett på förhand beräknat belopp. Vid den nästpåföljande
riksdagen skulle därefter, sedan bokslutet för riksbanken
blivit färdigt, definitivt beslutas, huru stor del av vinsten skulle få för
statsregleringen disponeras. Bleve detta belopp mindre än det föregående
år beräknade, finge kassafonden täcka bristen; bleve beloppet
större, komme överskottet att tillföras fonden. Med denna ordning
skulle alltså 1923 års riksdag i riksstaten för 1 juli 1923—30 juni
1924 uppföra den beräknade vinsten för år 1923 samt 1924 års riksdag
slutligen bestämma om vinstens disponerande. I anslutning till vad ovan
anförts om inbetalningen till statsverket av bankovinsten, borde därefter
beloppet ifråga senast den 30 juni 1924 tillföras statsverket.

Det nu angivna förfarandet skulle nära ansluta sig till vad som
nu tillämpas beträffande exempelvis utdelningen å statens aktier i
tobaksmonopolbolaget,. ehuru det här är bolagsstämman, som definitivt
fastställer det belopp, vilket skall tillföras statsverket.

Då med den ifrågasatta anordningen riksdagens ovanberörda
befogenhet enligt riksbankslagen lämnas oförkränkt och då anordningen
står i full överensstämmelse med syftet med förevarande reform samt i
övrigt synes väl motiverad, får kommittén för sin del förorda, att densamma
för framtiden varder tillämpad.

Beskattning och taxering.

Det har av kommittén tidigare, i anslutning till anförda yttranden
av statskontoret och riksgäldskontoret, framhållits såsom en av de viktigaste
fördelarna med förändringen av budgetåret, att inkomst- och förmögenhetsskatten
skulle komma att inflyta före budgetårets mitt i stället
för, såsom nu, inemot dess slut.

För att inkomst- och förmögenhetsskatten, liksom bevillningen av
fast egendom samt av inkomst, skall kunna inflyta före kalenderårets
utgång, böra skattskyldighet och deklaration för inkomst jämväl efter
omläggning av budgetåret i normala fall avse den inkomst, som åtnjutits
under det taxeringsåret närmast föregående kalenderåret. Så
länge taxeringsförfarandet vilar på samma grunder som nu, torde
taxeringen i stort sett även böra följa den nuvarande ordningen.

Innan kommittén övergår till frågan om de ändringar beträffande
själva taxeringsförfarandet, som i allt fall erfordras vid en övergång till
ett budgetår 1 juli—30 juni, vill kommittén beröra den förändring i
avseende på sättet för den direkta beskattningens påläggande, som följer
av budgetårets omläggning till sagda tidrymd.

Under nuvarande förhållanden har riksdagen att i riksstaten uppföra
den inkomst- och förmögenhetsskatt ävensom den bevillning av
fast egendom samt av inkomst, som skall taxeras under det nästföljande
kalenderåret och jämväl inflyta under samma år. Häri inträder med
budgetårets omläggning den förändringen, att de skattebelopp, som av
riksdagen uppföras i budgeten, komma att avse resultatet av taxeringen
samma kalenderår, under vilket riksstaten fastställes. Det är emellertid
uteslutet, att riksdagen — bortsett från procentsatsen för inkomst- och
förmögenhetsskatten samt en eller annan detalj av mindre räckvidd —
skall ''hinna så tidigt fatta några beslut rörande nämnda skatter, att
desamma kunna tillämpas vid det löpande årets taxeringsförrättningar.
Under sådana förhållanden komma beskattningsförfattningarna liksom
bestämmelserna om taxeringsförfarandet i regel att antagas icke av den

riksdag, som beslutar om de motsvarande skattebeloppens uppförande
i riksstaten, utan av den nästföregående riksdagen. Riksdagens grundlagsenliga
rätt att åtaga sig bevillning för det närmast förestående
budgetåret påverkas emellertid ej härav, då riksdagen ända till dess
skattetitlarna ifråga uppförts å riksstaten äger möjlighet att besluta, att
en viss bevillning — även om taxering för densamma redan ägt rum —
ej skall utgå. Såsom antytt behöver icke heller procentsatsen för inkomst-
och förmögenhetsskatten fastställas förrän i samband med skattens
uppförande i riksstaten. Att detta beslut kan fattas så omedelbart före
budgetårets ingång, är en given fördel av reformen.

Kommittén övergår härefter till frågan om budgetårsreformens
inflytande på taxerings- och uppbördsväsendet, varvid kommittén till en
början vill lämna en kortfattad redogörelse för nu gällande bestämmelser
rörande taxeringsförfarandet och skatteuppbörden.

Enligt gällande förordning om taxeringsmyndigheter och förfarandet
vid taxering böra taxeringsnämnderna hava avslutat sina arbeten i
länen senast den 15 maj och i Stockholm senast den 15 juni. Utom
beträffande Stockholm gäller vidare, att taxeringsnämndens ordförande
senast 5 dagar, efter det nämndens förrättningar avslutats, skall på landet
till häradsskrivaren och i stad till vederbörande tjänsteman överlämna
de upprättade taxeringslängderna, behörigen summerade, jämte mantalslängden
med tillhörande uppgifter och övriga handlingar ävensom
taxeringsnämndens protokoll. Inom samma tid skall ordföranden dels
till länsstyrelsen insända de deklarationer samt andra skriftliga uppgifter
och upplysningar, som avlämnats till ledning vid taxeringen, dels
ock till vederbörande kommunala uppbördsmyndighet överlämna den i
14 § i la gen om allmän pensionsförsäkring omförmälda förteckning, försedd
med anteckning för envar däri upptagen person om taxeringsnämndens
beslut i fråga, huruvida avgiftsplikt enligt nämnda lag för året åligger
honom eller icke. Efter mottagandet av taxeringslängderna åligger det
på landet häradsskrivaren och i stad vederbörande tjänsteman ej mindre
att ofördröjligen uträkna och i taxeringslängderna införa de avgifter,
som på grund av taxeringsnämndernas beslut skola påföras, än även att
genom granskning av taxeringslängderna efterforska möjligen förelupen
misskrivning eller annan oriktig anteckning och till kronans ombud hos
prövningsnämnden skriftligen framställa de anmärkningar, vartill granskningen
givit anledning. Före den 20 juni skola taxeringslängderna
med sammandrag och mantalslängderna jämte tillhörande handlingar
ävensom avskrifterna av taxeringslängder och prövningsnämndens särskilda
längder för föregående året insändas till länsstyrelsen, på landet
Buägetårskommiitén. 12

omedelbart av vederbörande liäradsskrivare och i stad genom magistratens
försorg. Avskrifter av taxeringslängderna, i vad de angå varje särskild
kommun på landet, skola jämväl före den 20 juni av häradsskrivaren
tillställas vederbörande kommunalstämmas ordförande, för att tillhandahållas
de skattskyldiga. 1 stad utom Stockholm skola genom magistratens
försorg avskrifter av taxeringslängderna för varje särskilt distrikt hållas
de skattskyldiga tillhanda. I Stockholm erhålla de skattskyldiga kännedom
om taxeringen genom kronodebetsedlarna, vilka för huvudstaden upprättas
på grundval av den utav taxeringsnämnderna verkställda taxeringen.

Besvär över taxeringsnämndernas beslut skola ingivas till Konungens
befallningshavande, i länen senast den 15 juli och i Stockholm senast
den 31 augusti.

Prövningsnämnden, som har att granska taxeringarna samt pröva
och avgöra anförda besvär eller framställda anmärkningar i anledning
av taxeringsnämndernas beslut, sammanträder på sålunda bestämd tid,
att dess arbeten må vara avslutade i varje län senast den 10 augusti
och i Stockholm senast den 31 oktober. Såsom kronans ombud och
för upplysningars meddelande har landskamreraren feamt för Stockholm
kamreraren vid överståthållareämbetets avdelning för uppbördsärenden
att övervara prövningsnämndens sammankomster, med skyldighet att
göra de anmärkningar och framställningar, vartill de för iakttagande
av kronans rätt och i övrigt för en behörig taxering finna sig äga anledning.
För granskning av avgivna taxeringsuppgifter, taxeringslängderna
och hos prövningsnämnden anförda besvär må, om och i den mån
länsstyrelse prövar sådant nödigt, landskamreraren erhålla ledighet från
övriga med tjänsten förenade göromål under tiden efter det taxeringshandlingarna
från häradsskrivare eller magistrater till länsstyrelse inkommit
och till dess prövningsnämndens sammanträde avslutats. För
protokoll och längdföring erforderliga biträclen hos prövningsnämnden
förordnas av Konungens befallningshavande. Taxering, som till följd
av prövningsnämndens beslut tillkommit eller blivit fastställd annorlunda
än taxeringsnämnden bestämt, skall antecknas i vederbörande taxeringslängd.
Justering av de hos prövningsnämnden förda protokoll skall
verkställas inför nämnden eller senast 14 dagar efter nämndens sista
sammankomst. Inom tre veckor efter prövningsnämndens sista sammankomst
skola, utom vad Stockholms stad angår, taxeringslängder jämte
tillhörande handlingar med vissa undantag, taxeringsnämndernas protokoll
samt de hos prövningsnämnden förda längderna översändas till
vederbörande häradsskrivare eller magistrat för debiteringens verkställande.
Senast den 15 september skall häradsskrivaren tillställa vederbörande

kommunalstämmors ordförande avskrifter av de kos prövningsnämnden
förda längderna, i vad de angå särskild kommun på landet, för att i
närmare föreskriven ordning hållas de skattskyldiga tillhanda. För stad,
utom Stockholm, sker detta genom magistratens försorg. I Stockholm
skall utdrag av prövningsnämndens protokoll, i vad det innehåller beslut
om ny taxering eller förhöjning i den av taxeringsnämnden verkställda
taxeringen, senast den 10 november tillställas vederbörande skattskyldig.
Samtidigt skall den skattskyldige erhålla ny debetsedel.

Beträffande landet skola kronodebetsedlarna senast 10 dagar före
uppbördsterminens början med allmänna posten sändas till de skattskyldiga.
I städerna, utom Stockholm, skola debetsedlarna senast 10
dagar oföre uppbördsstämmans början tillhandahållas vederbörande.

Å landet försiggår kronouppbörden under allmän uppbördstermin
fr. o. m. den 21 november t. o. m. den 5 december. Uppbördsstämma
i stad äger rum mellan den 1 november och den 15 december.

Vad beträffar Stockholms stad lärer ingen ändring i taxeriugsförfarandet
behöva följa av budgetårets omläggning. I fråga om riket
i övrigt torde däremot vissa ändringar bliva nödvändiga.

Enligt nu gällande föreskrifter skola räkenskaperna för länen vara
avslutade en och en halv månad efter räkenskapsårets, d. v. s. kalenderårets
utgång. Blir nu budgetåret omlagt till tiden 1 juli—30 juni,
följer därav, att räkenskapsavslutningen bör vara verkställd inom motsvarande
tid efter det nya budgetårets utgång, d. v. s. senast den 15
augusti.

Men hänsyn till ovan angivna bestämmelser angående prövningsnämndernas
arbeten och de förberedelser därtill, som vid länsstyrelserna
skola verkställas, komma dessa arbeten och arbetena med räkenskapsavslutningen
i länen att till tiden väsentligen sammanfalla. Länsstyrelserna
i de flesta län hava ock i avgivna yttranden över kassaförlagskommitténs
förslag fäst uppmärksamheten på detta förhållande och jämväl
i åtskilliga fäll framkommit med förslag i syfte att undvika anhopning
av arbete å landskontoren under sommarmånaderna.

Den lösning, som av länsstyrelserna mest allmänt omfattats, avser,
att prövningsnämndens sammanträden skulle framskjutas till höstmånaderna
september—november samt att, i likhet med vad nu äger rum
för Stockholms stad, debiteringen skulle grundas på taxeringsnämndernas
beslut. Länsstyrelserna i sju län hava emellertid icke föreslagit någon
ändring av tiden för prövningsnämndssammanträdena.

Statskontoret har anslutit sig till den av de flesta länsstyrelserna

framförda tanken, men har dock framhållit, att hur man än vill förlägga
tiden för taxerings- och prövningsnämndernas arbeten, detta dock
bör ske så, att uppbörden kan ske i november och december likasom nu.

Då önskemålet att söka lätta arbetsbördan å landskontoren vid
tiden för upprättandet av årsräken skapen för ett till tiden 1 juli—30
juni omlagt budgetår, synts mest fullständigt vinnas genom att prövningsnämnderna
sammanträdde först tämligen långt fram på hösten,
har kommittén närmare undersökt det ovan berörda, av åtskilliga länsstyrelser
framförda och jämväl av statskontoret omfattade förslaget.
Kommittén har dock funnit, att detsamma vidlådes av vissa olägenheter.

Åven i normala fall men särskilt under de år, då allmän fastighetstaxering
äger rum, lära prövningsnänmderna i stor utsträckning vidtaga
ändring i taxeringsnämndernas beslut. Detta har i fråga om länen
störte betydelse än för Stockholms stad, enär för länen kronodebetsedlarna
upptaga åtskilliga titlar, vilka äro beroende på bevillningstaxeringen
och som därför ändras i anslutning till denna. Ett högst betydande
arbete med ändring i uppbördsböckerna och utskrivning av nya debetsedlar
skulle därför kunna följa av mera omfattande ändringar av prövningsuämnderna.
Åven om prövningsnämndernas sammanträden ej komme
att hållas senare än inom oktober månads utgång, skulle — under förutsättning
att sammanträdena såsom hittills äga rum i en följd — för
debiteringsförrättarna och särskilt häradsskrivarna, vilka senare redan
före ingången av november månad torde behöva påbörja arbetet för
mantalsskrivningen, uppstå ett mycket forcerat arbete med nya debiteringar,
varav risker för arbetets behöriga fullgörande kunna tänkas
uppstå. Kommittén har fördenskull måst känna sig tveksam, huruvida
ur de synpunkter, från vilka kommittén haft att bedöma den föreliggande
frågan, skäl kunna anses föreligga att företaga de omläggningar med
därav förenat dubbelarbete, som skulle följa av den nu omhandlade lösningen.

Efter att hava ingående diskuterat åtskilliga andra förslag i ämnet
hade kommittén på ett tidigare stadium av sitt arbete preliminärt stannat
för att förorda vidtagande av allenast de ändringar i den nuvarande
ordningen, som kunde anses oundgängligen förbundna med budgetårets
omläggning. Kommittén ansåg sig hava så mycket större skäl därför,
som, enligt vad känt var, frågan om taxeringsarbetets omorganisation
kunde förväntas bliva upptagen till prövning i särskild ordning och
det givetvis var önskligt att ej på grund av budgetårsreformen vidtaga
några större ändringar, vilka måhända inom kort skulle behöva avlösas
av nya.

Det har synts kommittén, att länsstyrelserna i allmänhet varit
benägna att överskatta betydelsen av att årsbokslutet skulle sammanfalla
med det förberedande arbetet för prövningsnämnden. Det nya
bokföringssystem, som fr. o. m. år 1917 tillämpas i länen, hade, då
länsstyrelserna avgåvo sina preliminära yttranden till statskontoret, ej
prövats någon längre tid, och något bokslut efter detta system hade då
ännu ej upprättats. Enligt den numera tillämpade bokföringsmetoden
lärer bokslutsarbetet kunna till ej ringa del utföras av mindre kvalificerad
arbetskraft. Kommittén vill härvid erinra om, att samtliga de länsstyrelser,
som ansett behov därav föreligga, fr. o. m. år 1921 tilldelats
kvinnliga biträden av högre grad, avsedda för att å landskontoren biträda
med uppbörds- och bokföringsarbetet. Erinras må ock, att årsbokslutet
numera ej drager mer än en månad längre tid än de medelsredovisningar,
som för varje månad av länsstyrelserna avgivas. Att
märka är jämväl, att landskamrerarna endast rent undantagsvis lära
taga befattning med själva bokföringen vid länsstyrelserna.

Såsom framgår av det förut anförda, skola enligt nu gällande
bestämmelser debiteringsförrättarna till den 20 juni hava uträknat skattebeloppen
och infört dem i taxeringslängderna. Då efter omläggningen
av budgetåret procentsatsen för inkomst- och förmögenhetsskatten kommer
att bestämmas av riksdagen först samma år taxeringen verkställes, och
då beslut därom i regel icke lärer komma att fattas förrän under juni
månad, kunna givetvis icke, om taxeringslängderna redan den 20 juni
skola avlämnas av debiteringsförrättaren, inkomst- och förmögenhetsskattebeloppen
införas i längderna. Detta är ej heller nödvändigt.
För de skattskyldigas egen räkning är huvudsaken att erhålla kännedom
om det belopp, till vilket inkomsten uppskattats, medan däremot skattebeloppet
är utan betydelse för eventuella besvärs anförande. Under
sådana förhållanden torde den tid av en månad, som debiteringsförrättarna
nu hava till sitt förfogande för granskning av taxeringslängderna
m. in., kunna minskas till hälften och följaktligen tiden för
förarbetet vid länsstyrelserna i och för prövningsnämnderna i motsvarande
mån ökas. Den utsträckning av tiden för prövningsnämndsarbetet,
som sålunda skulle vinnas, har synts kommittén böra, på det
hela taget, för länsstyrelserna vara av så stor betydelse, att den åtminstone
i det närmaste borde kunna uppväga den ökning av arbetet,
söm årsbokslutets förläggande till halvårsskiftet skulle medföra, helst
sistnämnda arbete är begränsat till en viss personal, som i regel icke
torde användas för prövningsnämndsarbetet. Under sådana förhållanden
har det synts kommittén, att prövningsnämndens sammanträden utan

verklig olägenhet för länsstyrelserna skulle kunna bibehållas vid den
nuvaraude tiden, även om budgetåret utgår den 30 juni.

Då uträkningen av själva skattebeloppen för inkomst- och förmögenhetsskatten
med det nu angivna systemet torde böra följa efter
det prövningsnämnden avslutat sitt arbete, synes vederbörande debiteringsförrättare
böra tilldelas något ökad tid för utskrivandet av debetsedlarna.
Detta skulle kunna vinnas genom att tiden för uppbördsstämmans början
något framskjutes, dock under inga omständigheter längre, än att uppbörden
såväl på landet som i stad hinner avslutas senast vid mitten avdecember.
Den tid, som enligt nu gällande bestämmelser förflyter från
det debetsedlarna tillställas de skattskyldiga och till uppbördsstämmans
slut, bör likväl ej förkortas.

Med en lösning efter angivna linjer skulle de minsta möjliga
rubbningarna i den nu bestående ordningen erfordras. Såvitt kommittén
kunnat finna, skulle ock därmed ernås en lösning, som, om man allenast
ser till vad, som betingas av den nu förevarande reformen, kan anses
tillfredsställande.

Under sistlidna september månad erhöll kommittén underhand
kännedom om den framställning till Kungl. Maj:t rörande omläggningav
bland annat prövnirigsnämndernas arbetssätt, som förbereddes av
rikets landskamrerare. Sedermera har, den 23 oktober 1920, den avsedda
framställningen avgivits. I den del, som är av intresse för frågan
om budgetårets omläggning, åsyftar framställningen, att debiteringen
skall ske på grundval av taxeringsnämndernas beslut, att prövningsnämndernas
arbeten skola uppdelas på ett antal sammanträden, varav
det sista bör äga rum inom oktober månads slut, samt att landskamx-erarna
skola befrias från att vara kronans ombud i prövningsnämnden,
av vilken anledning och för att i övrigt ernå bättre effektivitet i
taxeringsarbetet länsstyrelsernas arbetskrafter föreslås skola i erforderlig
mån förstärkas.

Genom anordningen med successiva sammanträden av prövningsnämnden
skulle de på grund av prövningsnämndens beslut erforderliga
ändringai-na i uppbördsböckerna ävensom utskrivandet av nya debetsedlar
kunna ske efter hand och följaktligen med mindre forcering av
arbetet för debiteringsförrättarna. Under sådana förhållanden och då i
övrigt det i landskamrerarnas framställning framlagda förslaget ur de
synpunkter, från vilka kommittén haft att utgå, synts innebära en tillfredsställande
lösning av det föreliggande spörsmålet, bär kommittén
ansett sig sakna anledning att i detalj bearbeta det av kommittén
preliminärt omfattade förslaget. Vid den närmare behandling av lands -

kamrerarnas framställning, som redan lärer hava uppdragits åt sakkunniga
för utredning angående ändrade grunder för beskattningsnämndernas
organisation och taxeringsförfarandet, synes emellertid böra
tagas hänsyn till budgetårets omläggning, varvid särskilt bör beaktas
det ovan berörda förhållandet ifråga om tidpunkten för fastställandet
av procentsatsen för inkomst- och förmögenhetsskatten.

Skulle en lösning av frågan om taxeringsväsendets omgestaltning,
åtminstone i den utsträckning densamma berörts i landskamrerarnas
framställning, icke hava beslutats senast vid 1922 års riksdag, lärer
den av kommittén angivna anordningen böra, om än provisoriskt, tilllämpas
från och med år 1923. De detalj bestämmelser, som erfordras
för genomförande av sagda alternativ, kunna i så fall utarbetas antingen
inom finansdepartementet eller genom särskilt tillkallad sakkunnig.

Övergången till det nya budgetåret.

Vad angår den tidpunkt, vid vilken övergången till det nya budgetårssystemet
bör äga rum, bör givetvis 1921 års riksdag i vanlig ordning
fastställa statsreglering för år 1922. Tidigare än vid sistnämnda
års riksdag kan därför själva övergången ej genomföras. Att statsbokföringsreformens
läge ej utgör hinder för förändringen av budgetåret
fr. o. m. år 1923, har kommittén redan tidigare utvecklat. Anledning att
längre uppskjuta förändringen synes ej heller eljest finnas. Förslag
till de föreskrifter, som för budgetårets omläggning erfordras beträffande
olika verk och myndigheter, torde nämligen — försåvitt icke beslut
därom skulle behöva fattas redan vid 1921 års riksdag — böra avgivas
först sedan Kungl. Maj:t och'' riksdagen beslutat, att omläggningen
skall vidtagas. Under sådana förhållanden böra yttranden över
förevarande betänkanden kunna avgivas så tidigt, att till 1921 års riksdag
kan framläggas proposition, avseende principbeslut angående tiden
och sättet för omläggningen. Vid 1922 års riksdag kan därefter själva
övergångsbudgeten fastställas.

Frågan om omfattningen av övergångsbudgeten har kommittén
tidigare berört, nämligen i sin underdåniga skrivelse den 26 februari

1920 med förslag till de av budgetårets omläggning betingade grundlagsändringarna.
Kommittén angav däri de olika utvägar, som syntes stå
till buds för övergången till det nya systemet. På anförda skäl avvisade
kommittén alternativet att låta övergångsbudgeten omfatta ett och ett
hälft år. Utom alternativet att fastställa öv^rgångsbudget för ett hälft
år anvisade kommittén en ytterligare utväg, som gick ut därpå, att
vid övergången två budgeter skulle fastställas, vilka till viss del täckte
varandra. Kommittén exemplifierade detta alternativ sålunda, att om

1921 års riksdag antoge en riksstat för år 1922, skulle sistnämnda års
riksdag kunna antaga riksstat för tiden ljud 1922—30 juni 1923, varvid erforderliga
ändringar i den redan fastställda riksstaten för 1922 skulle
vidtagas. Det av kommittén föreslagna övergångsstadgandet till rege -

ringsformen, vilket såsom nämnts av riksdagen antagits att vila i grundlagsenlig
ordning, lämnade ock möjlighet att framgå på vilkendera av
de nu antydda utvägarna, som vid närmare prövning kunde befinnas
vara mest ändamålsenlig.

Då kommittén nu närmare övervägt frågan, huru övergångsbudgeten
lämpligast skall ordnas, har kommittén kommit till den uppfattningen,
att det är att föredraga, att särskild budget fastställes för första
hälften av det år, varunder övergången skall äga rum. Det lärer nämligen
ej kunna förnekas, att svårigheter komma att uppstå, därest man
för en del av ett år skulle hava att göra med två, varandra täckande
budgeter. I förvaltningen och särskilt vid bokföringen torde nämligen
med tämlig visshet oreda och osäkerhet bliva oundvikliga. Det skulle
sannolikt ock bliva förenat med ej ringa svårighet att i statsverkspropositionen
för ett budgetår 1922—1923 göra den erforderliga uppdelningen
av de i riksstaten för år 1922 uppförda anslagen. Även den
omständigheten, att utfallet av sistberörda budget komme att vitt skilja
sig från de i riksstaten beräknade inkomsterna och utgifterna, utgör
ett skäl mot alternativet ifråga. Till förmån för detsamma skulle åter
tala den omständigheten, att enligt denna ordning en helårsbudget, avseende
tiden 1 juli—30 juni, kunde antagas ett år tidigare än om övergångsbudgeten
begränsades till tiden 1 januari—30 juni. Men även i
sistnämnda fall behöver man ej vid 1922 års riksdag fastställa budget
för större del av det nästföljande kalenderåret än de sex första månaderna.
Behovet av tilläggsstat för första halvåret 1923 blir därför ej
större i det ena än i det andra fallet, vadan någon verklig fördel ur denna
synpunkt ej är att vinna med användningen av dubbelstater för senare
delen av år 1922. Med hänsyn till de med detta förfarande förenade
olägenheterna har kommittén därför ej kunnat förorda detsamma utan
tillstyrker istället, att övergångsbudgeten fastställes för de första sex
månaderna av övergångsåret, d. v. s. för tiden 1 januari—30 juni 1923.

Beträffande frågan om finansieringen av övergångsbudgeten har
statskontoret — som utgått från, att denna budget borde avse allenast
första hälften av övergåugsåret — i sitt utlåtande påpekat, att beloppen
för detta halvår ingalunda bliva hälften av beloppen av helt år, utan
att t. ex. de båda inkomsttitlarna inkomst- och förmögenhetsskatt och
överskott från postverket torde få helt och hållet uteslutas ur övergångshalvårets
budget, den förra titeln därför att den bör höra till det
efterföljande budgetåret, den senare titeln emedan ifrågavarande överskottsmedel
redan tagits i anspråk för budgeten för föregående år.
Budgetår sk ommittén. 13

»Härigenom uppkommer», yttrar statskontoret, »en viss svårighet att få
statsregleringen för nämnda halvår att gå ihop, men detta kan endast
bliva en svårighet på papperet, icke någon svårighet i avseende på anskaffning
av medel, då ju nu ifrågavarande reform icke avser någon
ändring vare sig av de belopp, med vilka inkomster skulle inflyta och
utgifter gäldas, eller av tidpunkterna härför.» Vilka inkomster och utgifter
böra beräknas för övergångshalvåret bör enligt statskontoret bliva
föremål för en särskild undersökning.

Enligt kommitténs uppfattning måste ett försök att uppkonstruera
en riksstat för övergångsåret bliva av ganska ringa värde. De omständigheter,
som öva inverkan på budgeten ifråga, kunna nämligen icke
nu bedömas med någon större grad av säkerhet. Ur mera allmänna
synpunkter har kommittén likvisst upptagit den av statskontoret berörda
frågan till skärskådande, varvid kommittén såsom utgångspunkt måst
använda 1921 års riksstat.

På sätt statskontoret framhållit, får vid uppgörandet av övergångsbudgeten
alldeles bortses från inkomst av inkomst- och förmögenhetsskatt.
Såsom statskontoret tydligen förutsatt, bör nämligen sagda skatt
redovisas i statsräkenskapen för det budgetår, varunder den inflyter till
statskassan, varav följer, att kronouppbörden hösten 1923 kommer att
upptagas i riksstaten för 1 juli 1923—30 juni 1924. Och då skattens belopp
kommer att erfordras för finansieringen av den sistnämnda årsbudgeten,
kan den lucka i övergångsstaten, som uppkommer genom berörda skatts
bortfallande, icke fyllas med tillfälliga lånemedel för att senare täckas
med inflytande inkomster av samma skatt. Beträffande åter vad av
statskontoret anförts om överskottet av postverket, är att märka, att
med det ovan berörda, förändrade sättet för upptagandet i budgetredovisningen
av inkomsterna från affärsverken vad som under övergångshalvåret
inflyter från postverket, d. v. s. huvudsakligen av 1922 års överskott,
kommer att redovisas i rikshuvudboken för 1 januari—30 juni 1923.

Liksom inkomst- och förmögenhetsskatten kommer ej heller bevillningen
av fast egendom samt av inkomst att kunna upptagas i riksstaten
för övergångshalvåret. Men då ej heller något bevillningen jnotsvarande
anslag till bidrag åt landsting och städer, som ej deltaga i
landsting, behöver uppföras å övergångsstaten, inverkar berörda förhållande
icke på finansieringen av halvårsbudgeten. Beträffande skatterna
för övrigt torde någon större förskjutning mellan fördelningen på de
båda halvåren i regel icke vara att räkna med utom beträffande inkomsterna
av rusdrycksförsäljningsmedlen, vilka huvudsakligen inflyta

under första halvåret. Att mantalspenningarna ävensom prästerskapets
till statsverket indragna tionde inflyta under senare halvåret är av mindre
betydelse.

Beträffande statens aktier fördelar sig utdelningen i Luossavaara—
Kirunavaara aktiebolag på båda halvåren, ehuru olika under olika år,
medan däremot utdelningen från tobaksmonopolet helt infäller under
första halvåret. Vad angår de i 1921 års riksstat ingående verkliga
inkomsterna i övrigt, torde ej några nämnvärda förskjutningar behöva
beräknas. Från lånemedelsinkomsterna kan självfallet helt bortses i nu
förevarande sammanhang.

Därest riksbanksvinsten för år 1921 anses kunna tagas i anspråk
för statsregleringen, bör — i anslutning till vad kommittén i det föregående
utvecklat — det ifrågakommande beloppet i sin helhet uppföras
å övergångsstaten. Om den utav kommittén ovan förordade förändringen
av sättet för riksbanksvinstens upptagande i riksstaten genomfördes
just vid övergången till det nya budgetåret, skulle jämväl vinsten
för år 1922 kunna disponeras för övergångsstatens finansiering.

Ehuruväl alltså vissa förskjutningar av inkomsttillflödet till förmån
för första halvåret äro att räkna med, måste dock, på grund av att
inkomst- och förmögenhetsskatten saknas i övergångsbudgeten, täckning
beredas''för ett avsevärt belopp, varför löpande statsinkomster ej torde kunna
påräknas. Till frågan om storleken av denna lucka i budgeten samt sättet
för dess fyllande återkommer kommittén efter en undersökning, huru
statsutgifterna å budgeten ifråga kunna antagas komma att ställa sig.

Vad statsutgifterna beträffar, torde gälla såsom allmän regel, att
övergångsbudgeten kommer att innefatta hälften av anslagsbeloppen å
en helårsbudget avseende enahanda ändamål. Detta gäller i första hand
anslag till avlöning av statens befattningshavare och därmed jämförliga
utgifter. På samma sätt torde förhålla sig med anslag till driftkostnader
för statsinrättningar, som fungera året om under jämförelsevis likartade
förhållanden.

Undantag från regeln i olika riktningar finnas emellertid.

Vad beträffar utgifterna för statens egen förvaltningsverksamhet,
torde snarast en förskjutning mot senare halvåret komma att äga rum.
Sålunda falla utgifterna för försvarsväsendet — särskilt armén — i större
omfattning på senare halvåret, detta bland annat på grund av repetitionsövningarnas
förläggande till hösten. Skulle under övergångsåret rekrytövningarna
vid armén påbörjas först under sommaren, kommer berörda
förhållande att än mera utpräglat göra sig gällande.

100

Beträffande anslagen för statens egen verksamhet lära emellertid
med hänsyn till budgetårets omläggning icke några särskilda förskjutningar
i fråga om tiderna för utgifternas bestridande böra sättas i fråga
i syfte att minska belastningen å övergångsbudgeten. Annorlunda förhåller
sig med de å riksstaten uppförda anslagen till statsbidrag åt
icke-statlig verksamhet och andra jämförliga ändamål.

I fråga om anslag av sistberörda slag förekommer nämligen i
stor utsträckning, att utbetalningarna ske på ett tidigare stadium än
som kan anses vara av omständigheterna påkallat. Häri synes ändring
böra vidtagas i samband med budgetårets omläggning, vilket icke
blott skulle underlätta finansieringen av övergångsbudgeten utan även
med hänsyn till statens kassaförlag bliva av varaktig betydelse.

Åtskilliga anslag till enskilda företag och sammanslutningar utgå
oavsett utvecklingen under budgetåret av den verksamhet, som bidraget
är avsett att understödja. I dylika fall plägar, därest ej annorlunda är
särskilt föreskrivet, anslaget få lyftas redan i början av året. I fråga
om en del anslag är genom författningsföreskrift bestämt, att utbetalningen
skall ske under första halvåret. Detta gäller exempelvis anslagen
för bidrag till vissa städer och köpingar ävensom till hushållningssällskapen
för till statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel, vilka
anslag skola utanordnas under april månad. Beträffande nu''bei''örda
grupper av anslag bör såvitt möjligt utbetalningen uppskjutas till den
1 juli, vilket emellertid icke hindrar att bidragen, respektive ersättningarna
böra anses avse kalenderåret.

I sådana fall, då huvudparten av ett anslag utbetalas först under
senare delen av året och inga tvingande skäl finnas att låta någon del
utgå under första halvåret, synes en förskjutning av utbetalningen i
sin helhet till senare halvåret böra ske. Ett sådant anslag av större
betydelse har socialstyrelsen berört i sitt yttrande till statskontoret, nämligen
förslagsanslaget till sjukkasseväsendets befrämjande. Statsbidragen
utdelas årligen av socialstyrelsen, allteftersom ansökningar härom inkomma.
Enligt styrelsens uppgift fördela sig utanordningarna så, att
ungefär en tredjedel av anslaget förbrukas under första halvåret. Därest
en omläggning av budgetåret kommer till stånd, förordar socialstyrelsen —
som ansett omläggning av den period, för vilken statsbidrag till statssubventionerade
institutioner i allmänhet beräknas, icke böra äga rum —
att utbetalningarna ske först efter den 1 juli, varigenom skulle vinnas
att samtliga statsbidrag för visst kalenderår kunde utbetalas under samma
budgetår. Motsvarande förhållanden gälla ock enligt socialstyrelsen
ifråga om förslagsanslaget till sjukkassor, som meddela moderskaps -

101

understöd. Ett annat anslag av liknande art är förslagsanslaget till
statsunderstöd åt synnerligt skattetyngda kommuner. Å detta anslagske
utbetalningarna för det löpande året först efter ingången av juni
månad, men hinner dock endast en mindre del därav utanordnas före
halvårsskiftet. En generell bestämmelse, att bidrag ej må utbetalas
tidigare än den 1 juli, synes ej kunna möta hinder.

I avseende å vissa anslag av nu ifrågavarande natur är emellertid
en förskjutning av utgifterna till senare halvåret utesluten. Sålunda
torde, vad de större anslagen angår, utbetalningarna å det till ersättning
för prästerskapets tionde anvisade förslagsanslaget icke kunna
framskjutas, enär enligt gällande lagbestämmelser dessa ersättningar
skola i början av ecklesiastikåret tillföras kyrkofonden och tillräcklig
anledning icke torde förefinnas att med hänsyn allenast till nu förevarande
reform utverka ändring härutinnan. Ej heller bör ifrågasättas
framflyttning av utbetalningarna å exempelvis anslag till statsunderstödda
skolor, vilka hänföra sig till läsår och som fördenskull utgå
under vårterminen.

Stundom förekommer att vid årets början å ett anslag förskottsvis
må utbekommas visst belopp i avräkning å det slutliga bidrag, som
under senare delen av året anordnas. Där, såsom särskilt är fallet
beträffande det stora anslaget till statsbidrag för avlöning åt lärare
vid folkskolor, förskottet uppgår till mer än hälften av årsanslaget, är
det icke tillräckligt att vid omläggningen av budgetåret så ordna, att
förskottsbeloppet upptages å övergångsstaten, Titan måste man även
tillse, att utbetalningen under första halvåret begränsas till vad som
skäligen kan anses belöpa på detta, d. v. s. för normala fall hälften av
årsanslaget. Med hänsyn till uppgörandet av övergångsbudgeten skulle
visserligen det allra förmånligaste vara, att de i avräkning utbetalda
beloppen finge balanseras såsom ett förskott utanför budgeten för att
sedermera ersättas från anslag å nästkommande budgetårs stat. Härigenom
skulle allenast för berörda anslag till folkskolelärares avlönande
övergångsbudgeten avlastas med omkring ett tjugutal miljoner kronor.
Men då en sådan anordning icke synes stå i god överensstämmelse
med förskottsväsendets numera principiellt genomförda avveckling, har
kommittén icke velat framställa förslag i sådan riktning.

Vad de i det föregående berörda statsbidragen angår, kan synbarligen
i stor utsträckning genom en i och för sig väl motiverad framflyttning
av tiderna för utbetalning av vissa statsbidrag en avsevärd
reducering av anslagen å riksstaten för första halvåret 1923 äga rum.

102

I ej ringa utsträckning böra till och med anslag för ändamål av ifrågavarande
slag kunna helt undvaras å övergångsbudgeten.

Eu avsevärd avlastning av övergångsstaten kan vidare ske på den
grund, att redan enligt nuvarande förhållanden anslag för statsbidrag
till olika ändamål liksom för statsverket åliggande ersättningar av flerahanda
slag i regel utbetalas först under senare hälften av det år, till
vilket bidraget eller ersättningen hänför sig. Bland dylika större anslag
må nämnas anslagen till rustning och rotering, till anläggning och förbättring
av vägar m. m., för bidrag till vägunderhållet på landet, till
ersättning åt landsting och städer, som ej deltaga i landsting, för till
statsverket indragna brännvinsförsäljningsmedel, till kostnader för taxering
till skatt å inkomst- och förmögenhet. Beträffande dessa anslag gäller
att bidragen, respektive ersättningarna på grund av uttryckliga bestämmelser
eller i sakens natur liggande förhållanden icke kunna för vederbörande
år utbetalas förrän under senare hälften av året.

Liksom övergångsbudgeten icke alls eller endast i mindre mån
behöver belastas med vissa anslag, på grund av att dessa i sin helhet
eller huvudsakligen utbetalas under senare hälften av övergångsåret, så
kunna vissa anslag för årligen återkommande ändamål uteslutas ur övergångsstaten
av den anledning, att statsbidrag för ett visst år utbetalas
först under det följande året. Så är särskilt förhållandet med en del
reservationsanslag under nionde huvudtiteln, vilka avse bidrag till av
hushållningssällskapen bedriven eller understödd verksamhet av olika
slag. De utbetalningar, som eventuellt komma att göras under tiden
januari—juni 1923, få alltså täckas med förefintliga reservationer. På
motsvarande sätt förhåller sig med reservationsanslaget för bidrag till
landsting och städer, som icke deltaga i landsting, vilket direkt utgår
av bevillningen av fast egendom samt av inkomst.

Förefintligheten över huvud taget av odisponerade besparingar å
reservationsanslag bör även föranleda, att vissa eljest årligen återkommande
anslag icke behöva uppföras å övergångsstaten, ett förfarande
som exempelvis tillämpats i 1921 års riksstat, där det stora så kallade
norrländska avdikningsanslaget av sådan anledning saknas. Av samma
skäl torde ock å övergångsstaten åtskilliga anslag kunna uppföras med
belopp understigande hälften av normalt årsanslag.

I detta sammanhang torde kommittén böra fästa uppmärksamheten
därpå, att ehuruväl beträffande vissa anslag — exempelvis reservationsanslaget
till anläggning eller förbättring av vägar — utbetalningen
ej behöver ske förrän efter den 1 juli, beslut rörande fördelning av
anslaget på olika företag o. s. v. dock måste av Kungl. Maj:t fattas redan

103

vid årets början eller dessförinnan. I dylika fall lärer böra tillämpas
ett sådant förfarande, att Kung!. Maj:t varje år av riksdagen bemyndigas
att för det nästkommande året bevilja bidrag till visst belopp,
varefter detta av sist.berörda års riksdag uppföres å budgeten. En förebild
till det sålunda ifrågasatta tillvägagångssättet förefinnes redan, i
det att riksdagen plägar bemyndiga Kung). Maj:t att tills vidare för
lån från vissa under jordbruksdepartementet hörande utlåningsfonder
disponera angivna belopp, oaktat därför erforderliga kapitalökningsanslag
endast anvisas för den närmast förestående statsregleringsperioden.

I det förut omnämnda yttrandet bär socialstyrelsen beträffande de
ovanberörda anslagen till sjukkasseväsendet framhållit, att å dessa anslag
utbetalning i viss utsträckning sker först efter anslagsårets utgång, varför
styrelsen ifrågasatt, att å övergångsbudgeten skulle uppföras vissa
mindre anslag, å vilka skulle avföras utbetalningar hänförande sig till
det sista budgetåret enligt det gamla systemet.

Det synes kommittén icke vara nödigt eller lämpligt att å övergångsstaten
uppföra särskilda anslag, vilka skulle avse ett föregående
års verksamhet. Ty även om något anslag för sådant ändamål icke
finnes uppfört å övergångsstaten, möter ej hinder att fullgöra efterbetalningar
för år 1922 under år 1923. Härvid finge förfaras på samma
sätt, som nu tillämpas ifråga om sådana äldre anslag, vilka ej återfinnas
i det löpande årets budget. Emellertid kan ett annat tillvägagångssätt
anlitas.

Aven om för vissa ändamål särskilda medelsbelopp ej behöva anvisas
å övergångsstaten, böra nämligen enligt kommitténs uppfattning å samma
stat upptagas de anslagstitlar, som för normala fall skulle uppförts å
budgeten, detta för att utgifter av årligen återkommande natur skola i
budgetredovisningen för övergångsåret återfinnas bland årets anslag och
icke bland de äldre anslagen. I riksstateu skulle då sifferkolumnen utföras
blank (med 0 eller —). Tillämpades detta förfaringssätt, borde
efterbetalningar å förslagsanslag eller förslagsanslag, högst, avföras å
riksstatstiteln för året, varvid kassafonden finge släppa till erforderliga
medel. Beträffande reservationsanslag skulle förefintlig reservation tillföras
övergångsstatens anslagstitel, varefter utgifterna finge anvisas å
densamma. Vad därefter de bestämda anslagen angår, tala visserligen
enligt kommitténs uppfattning åtskilliga skäl för, att denna anslagsform
för framtiden ersättes med den anslagstyp, som nu betecknas såsom
»förslagsanslag, högst». Då emellertid kommittén saknat tillräcklig
anledning att i nu förevarande sammanhang föreslå en förändring

104

i sådan riktning, har kommittén för det, sannolikt ganska sällsynta
fall att å ett bestämt anslag, som upptages blankt i övergångsbudgeten,
efterbetalning skulle ske under år 1923, icke velat ifrågasätta annat än
att i anslutning till det förfarande, som nu tillämpas, dylik utbetalning
verkställes med anlitande av vederbörande huvudtitels besparingsfond,
varifrån det erforderliga beloppet finge såsom särskilda uppbördsmedel
tillföras anslagstiteln å övergångsbudgeten. — Ett arrangemang, liknande
det ifråga om utgiftstitlarna nu förordade, torde för övrigt böra
träffas med avseende å de eljest årligen återkommande inkomsttitlar,
varå några inkomster för övergångshalvåret icke äro att påräkna men
som i allt fall böra finnas i övergångsbudgeten med hänsyn till möjligen
under sagda halvår inflytande, försenade inbetalningar för föregående
år.

Såsom ovan omnämnts, finnas vissa anslag å riksstateu, som helt
eller huvudsakligen falla på första hälften av kalenderåret och som ej
lämpligen kunna skjutas över på senare hälften. Dessa anslag synas dock
röra sig om betydligt mindre belopp än anslagen till sådana utgifter,
vilka — enligt vad kommittén i det föregående utvecklat — dels på grund
av nu gällande bestämmelser bestridas först under senare hälften av
kalenderåret, dels ock utan olägenhet framdeles kunna flyttas över på
andra halvåret. På grund härav bör övergångsstaten i förhållande till
eu helårsbudget av motsvarande omfång kunna avsevärt reduceras samt
följaktligen också den ovan berörda luckan å övergångsstatens inkomstsida
i motsvarande mån minskas.

Kommittén torde icke behöva närmare påvisa, att den omständigheten,
att utgifterna å staten för övergångshalvåret överstiga de löpande
inkomsterna för samma tid, icke innebär, att omläggningen av budgetåret
är förenad med en verklig kostnad. Sagda förhållande är allenast ett
uttryck för, att statsregleringen för närvarande är till stor del byggd
på förskott i den bemärkelsen, att inkomsterna till övervägande delen
inflyta först under budgetårets senare hälft. Intill dess inkomst- och
förmögenhetsskatten i slutet av året influtit, måste fördenskull kassaförlaget
anlitas för utgifternas bestridande. Det är därför också helt
naturligt, att det belopp, varmed å övergångsbudgeten utgifterna överskjuta
de löpande inkomsterna, får bestridas av kassafonden, i den
mån andra tillgångar ej stå till buds. Någon som helst försämring i
statsverkets ställning inträder ej genom en sådan åtgärd, tvärtom lägges
för framtiden statsregleringen på en sundare grundval. Mera allmänt

105

sett betyder upprättandet av halvårsbudgeten, att man gör ett särskilt
bokslut per den 30 juni 1923 och att det överskott av utgifter utöver
inkomster, som bestritts medelst det tillgängliga kassaförlaget, definitivt
avföres å kassafonden. Att kassafonden bör disponeras för möjliggörande
av övergången till det nya budgetårssystemet har ock förutsatts av
chefen för finansdepartementet i statsrådsprotokollet till propositionen
till 1920 års riksdag (nr 437) med förslag angående inkomstberäkningar
för 1920 års tilläggsstat och 1921 års riksstat m. m.

Det är emellertid givet, att kassafonden icke bör tagas i anspråk
för regleringen av övergången till det nya budgetårssystemet i större
utsträckning, än som är oundgängligen nödvändigt. Till en begränsning
av anspråken på fonden tjäna framför allt de av kommittén ovan
förordade åtgärderna, i syfte att vid övergången skjuta över utgifter till
den för senare halvåret 1923 avsedda budgeten. För ernående av ytterligare
reducering av det belopp, som måste tagas ur kassafonden, synes
ock kunna ifrågasättas att i övergångsbudgeten upptaga reserverade behållningar
å riksstatsanslag, vilka antingen icke äro erforderliga för de
löpande utgifterna eller synas icke komma att över huvud taget anlitas
för de med vederbörande anslag ursprungligen avsedda ändamålen. Kommittén
vill i nu nämnda avseende erinra, hurusom i envar av riksstaterna
för åren 1912—1918 tagits i anspråk reservationer å anslag för verkliga
utgifter, särskilt å anslagen till mynt- och justeringsverket samt till
allmänna läroverken.

Storleken av det belopp, som för övergångsstatens finansiering behöver
tagas ur kassafonden, är, såsom av det ovanstående framgår,
tämligen svår att på förhand bedöma. Om icke vid tiden för övergången
skatteinkomsterna inflyta med större del under senare halvåret
än enligt 1921 års riksstat är fallet, torde dock greppet ur fonden kunna
antagas stanna vid ett belopp, som med åtminstone något tiotal miljoner
kronor understiger 100 miljoner kronor. Falla åter 1923 års löpande
statsinkomster i relativt större utsträckning på senare halvåret, ökas
anspråken på fonden för övergångsbudgeteus finansiering i motsvarande
mån. Därest omkring 150 miljoner kronor reserveras för reformens genomförande,
synes man i varje händelse befinna sig på den säkra sidan.

Vad angår frågan, om kassafonden bokföringsmässigt — och om
annat är ju ej fråga — kan tåla en minskning jämväl med sistnämnda
belopp, må framhållas följande. Kassafonden utvisade vid 1919
års slut en behållning av 441.5 miljoner kronor. Härav hava för 1920
års tillägiisstat tagits i anspråk 115.7 miljoner kronor. På grund av
högst avsevärda överskott å vissa inkomsttitlar i sistberörda års riksBudgetärskommittén.
14

106

stat lärer dock kassafonden vid årets utgång komma att utvisa minst
lika stor behållning som vid dess början. För 1921 års riksstat har
visserligen kassafonden disponerats till ett belopp av 103.9 miljoner
kronor. Då statsreglering™ för sistnämnda år får antagas komma att
utfalla utan brist, bör likväl fondens behållning vid 1921 års utgång
komma att uppgå till en summa, som så väsentligt överstiger vad som
erfordras för att fylla fondens normala uppgifter, att även ett belopp
av 150 miljoner kronor bör kunna avses för omläggningen av budgetåret.

För att de reduceringar i anslagskraven för övergångsbudgeten,
som kommittén ovan förordat, skola komma till stånd, böra vederbörande
medelsförvaltande verk åläggas att vid upprättandet av sina anslagskrav
för övergångsåret noga tillse, att inga utgifter, vilka kunna
anstå till budgeten för år 1923—1924, upptagas å riksstaten för övergångshalvåret.
Vidare böra verken förständigas att i samband med
äskanden för övergångsbudgeten förebringa fullständig utredning, i vad
mån förefintliga reservationer å äldre anslag äro erforderliga för fullgörandet
av redan vidtagna dispositioner.

Enligt det övergångsstadgande till regeringsformen, som kommittén
i och för omläggningen av budgetaret föreslog i sin underdåniga
skrivelse den 2G februari 1920 och som efter proposition i ämnet
av samma års riksdag antogs såsom vilande i grundlagsenlig ordning,
må vid omläggning av statsregleringsåret genom beslut av Konung och
riksdag därav betingade ändringar vidtagas i redan fastställd riksstat
eller staten regleras och bevillningen fastställas för annan tid än
kalenderår.

Det anförda stadgandet förutsätter icke uttryckligen, att särskilt
beslut rörande tiden och sättet för omläggningen skall av statsmakterna
fattas, utan skulle förhållandena helt enkelt kunna ordnas så, att Kungl.
Maj:t för 1922 års riksdag utan vidare framlade statsverksproposition
för tiden 1 januari—30 juni 1923 och att riksdagen uppgjorde statsregleringen
på sådan grundval. Det måste dock anses vara mest ändamålsenligt,
att 1921 års riksdag efter därom av Kungl. Maj:t framlagt förslag
för sin del beslutar, att av 1922 års lagtima riksdag statsreglering
skall fastställas för tiden 1 januari—30 juni 1923. Och då, såsom
kommittén redan framhållit, tiden bör medgiva, att proposition med
dylikt förslag förelägges nästkommande års riksdag, lär kommittén
förorda sistberörda tillvägagångssätt.

107

Något övergångsstadgande till riksdagsordningen i syfte att reglera
den genom riksdagens revisorer utförda granskningen vid omläggningen
av budgetåret fann kommittén vid behandlingen av frågan om grundlagsändringarna
icke vara erforderlig, men förutsatte, att en övergångsbestämmelse
till instruktionen för revisorerna i sinom tid skulle antag-as.

Efter övergången till det nya systemet komma givetvis under ett
år statsrevisorerna att, vad statsverket och riksgäldsverket angår, få
granska räkenskaper för mer än ett budgetår. Denna dubbla granskning
kan utföras enligt i huvudsak två olika alternativ. Med 1923
såsom övergångsår skulle den snabbaste övergången till den nya ordningen
vara, att sagda års statsrevisorer granskade räkenskaperna såväl
för år 1922 som för första halvåret 1923. En annan utväg är, att 1923
års statsrevisorer i vanlig ordning granska 1922 års förvaltning, varefter
1924 års revisorer skulle granska räkenskaperna dels för övergångsbudgeten
(1 januari—30 juni 1923), dels ock för det första budgetåret
enligt nya systemet (1 juli 1923—30 juni 1924). Vilkendera
av dessa båda lösningar bör väljas, torde i viss mån böra göras beroende
av, huruvida rikshuvud boken för övergångsbudgeten kan påräknas
bliva färdig i så god tid, att den kan föreläggas 1923 års statsrevisorer.
Då emellertid definitivt beslut, huru med statsrevisionen under övergångsperioden
bör förhållas, kan anstå ända till sistnämnda års riksdag,
synes det nu icke vara skäl att intaga definitiv ställning till denna
fråga. Under sådana förhållanden har kommittén icke ansett sig hava
anledning att framlägga något förslag till övergångsbestämmelse till
instruktionen för statsrevisorerna. En förebild till det stadgande, som
i sådant avseende bör antagas, är för övrigt att finna i den tilläggsbestämmelse
till instruktionen i fråga, som av riksdagen år 1885 antogs
med anledning därav, att under år 1886 riksdagens revisorer skulle för
statsverkets vidkommande granska såväl 1884 som 1885 års förvaltning.

Sedan det blivit bestämt, huru övergången i förevarande avseende
skall ske, bör tagas under övervägande, vilka förändrade bestämmelser
av Kungl. Maj:t skola meddelas angående avgivandet av för statsrevisorerna
avsedda berättelser och räkenskapssammandrag.

108

Kommitténs hemställan.

Med hänsyn å ena sidan till de fördelar, som äro förbundna med
en omläggning av budgetåret till tiden 1 juli—30 juni, och å andra
sidan därtill, att de förändringar i förvaltnings- och riksdagsarbetet, som
utgöra förutsättning för reformen, synas kunna genomföras utan större
olägenheter, får kommittén tillstyrka,

att budgetåret snarast möjligt omlägges till
tiden 1 juli—30 juni.

Beträffande förutsättningarna för reformen och sättet för dess
genomförande vill kommittén särskilt framhålla,

att den förbered ande behandling en av budgetärendena
bär göras så fullständig, att i allmänhet riksdagens budgetbeslut
kunna utan omgång bringas i verkställighet;

att tidpunkten för avgivande av riksdagspetita bör
framflyttas till den 1 oktober;

att statsverkspropositionen bör göras i möjligaste
mån fullständig;

att riksdagens budgetbehandling bör så planläggas,
att besluten rörande statsreglering en i allmänhet kunna
vara Kungl. Maj:t tillhanda, beträffande försvarsdepartementet
senast den 15 maj och i övrigt den 1 juni;

att Kungl. Maj:ts föreskrifter rörande statsregleringens
tillämpande böra utarbetas och, där så finnes
erforderligt, expedieras efterhand som riksdagens beslut
anmälas;

109

att riksstaten bör komma de förvaltande myndigheterna
tillhanda i god tid före budgetårets ingång;

att länsstaterna böra avskaffas, därest desammas
bibehållande skulle försena utgivandet av statsliggaren,
i samband varmed denna publikation bör fullständigas
i erforderlig mån; samt

att beträffande tiden och sättet för övergången till
det nya budgetår ssystemet bör iakttagas vad kommittén
ovan förordat.

BILAGOR

113

Bilaga I.

Budgetbehandlingen i vissa främmande länder.

Norge.

Stortinget sammanträder till ordinarie session första söckendagen
efter den 10 januari. Finansåret löper fr. o. m. den 1 juli det kalenderår,
under vilket budgeten fastställes, t. o. m. den 30 juni nästföljande år.

Före den 1 november skola de olika fackdepartementen till finansdepartementet
lämna uppgifter angående de anslagsbelopp, som respektive
departement önskar få uppförda å budgeten för det kommande
finansåret. På grundval av dessa uppgifter samt finansdepartementets
egna beräkningar angående inkomster och utgifter upprättas inom finansdepartementet
en s. k. »raabudget», i vilken även angivas huvudanledningarna
till de föreslagna ändringarna i förhållande till den gällande
budgeten. Den preliminära budgetsammanställningen tillställes omkring
den 15 november övriga departement. »Raabudgeten» behandlas därefter
i samlade statsrådsmöten, varvid slutligen bestämmes, vilka belopp
de olika departementen få disponera. Besluten härom pläga föreligga i
mitten på december månad.

Allteftersom de olika delarna av budgetförslaget bliva färdiga, erhålles
kunglig resolution på de »hovedposter» (huvudtitlar), som skola
ingå i budgeten, eller underavdelningar därav.

I överensstämmelse med dessa resolutioner upprättas inom finansdepartementet
förslaget till den samlade statsbudgeten. Statsbudgetpropositionen
— som genomgående uppgöres med bruttosiffror, så att
vad som i Sverige benämnes särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen
behandlas såsom fristående inkomsttitlar — motsvarar den svenska statsverkspropositionen
i egentlig mening, d. v. s. de tabeller upptagande
statens inkomst- och utgiftstitlar, som innefattas i propositionen nr 1.
Specialiseringen är så till vida mindre genomförd i den norska budgetpropositionen,
att för vissa inkomst- och utgiftstitlar endast sammanlagda
summan utföres. Titlarna, vilka närmare framgå av de s. k.
resolutionerna, äro emellertid mera detaljerade än i den svenska riksBudgetår
skommittén. 15

114

staten. Så tinnes en titel för varje högre läroverk o. s. v. De olika
resolutionerna utgöra bilagor till statsbudgetpropositionen och motsvara
alltså sbitsrådsprot okollen till den svenska statsverkspropositionen. Inkomstberäkningen
för finans- och tulldepartementets inkomsttitlar, bland
vilka huvuddelen utgöres av skatterna, framlägges dock i själva statsbudgetpropositionen.
Häri redogör finansdepartementet för resultatet
av det sistförflutna budgetåret, för storleken av statskassans behållning
samt för statens tillgångar och skulder. Vidare lämnas en översikt
över förhållandet mellan inkomsterna och utgifterna enligt budgetförslaget.
I fall av behov framlägges i statsbudgetpropositionen förslag
angående nya skatter eller böjning av redan utgående eller ock tillkännagives
däri regeringens avsikt att i särskilda propositioner framlägga
förslag i sådant avseende. Till statsbudgetpropositionen böra
åtskiiliga specifikationer och bilagor, däribland statsräkenskapen för det
sistförflutna budgetåret jämte förklaringar.

Budgeten sönderfaller i en ordinär och en extraordinär budget.
På den senare uppföras sådana utgifter, som täckas genom andra än
normalt löpande inkomster, såsom statslån, kassabehållnmgar, tillfälliga
skatter o. dyl. Utgifterna å den extraordinära budgeten avse huvudsakligen
utgifter för kapitalökning. Under krigsåren hava emellertid
även anslag för dyrtidstillägg samt andra dyrtidsutgifter förts å sagda
budget. Vid 1919 års storting kunde den extraordinära budgeten icke
framläggas samtidigt med den ordinarie utan fi-amfördes denna i olika
partier under stortingets lopp.

Statsbudgetpropositionen jämte de kungliga resolutionerna för de
olika förvaltningsgrenarna överlämnas till stortinget vid dettas öppnande,
vilket sker först sedan stortinget konstituerat sig. Under de
sessioner, som följa närmast efter nyval, utföres före konstitueringen
ett omfattande arbete med granskning av stortingsmännens och deras
suppleanters fullmakter samt prövning av besvär över valen. Dessa år
kan därför statsbudgetpropositionen komma att avlämnas först omkring
slutet av januari månad.

Budgetpropositionen fördelas i stortinget på icke mindre än 14
fasta kommittéer eller utskott. Dessa handlägga utom budgetsaker även
lagfrågor och andra ärenden, som beröra det till kommittén hörande
förvaltningsområdet. En central ställning i avseende å budgetbehandlingen
tillkommer finans- och tullkommittén, som har att handlägga
frågor rörande upprättandet av själva budgeten samt alla till denna
samt skatt-, tull-, bank- och penningväsen hörande frågor, som icke
hänvisas till andra kommittéer. Ett annat utskott, som huvudsakligen

115

har att taga befattning med budgetärenden, är lönekommittén, vilken
handlägger bl. a. lönereglerings- och pensionsfrågor. Möjlighet förefinnes
för stortinget att för utjämnande av arbetsbördan hänskjuta viss
fråga till annan kommitté än den, som enligt arbetsordningen normalt
skulle handlägga ärendet. Särskilda utskott kunna ock tillsättas.

1 finans- och tullkommittén liksom i övriga utskott fördelas ärendena
på de olika ledamöterna. Referenterna hava även att svara för
uppsättandet av betänkandena, varvid de kunna anlita biträden mot
ersättning av stortingets medel.

Stortingets presidentskap skall enligt arbetsordningen efter samråd
med utskottsordförandena snarast möjligt upprätta en arbetsplan för
sessionen. I denna upptagas samtliga vid stortinget föreliggande ärenden
med angivande av dagen för frågans remitterande till respektive
kommitté, den tid då betänkande antages komma att avgivas ävensom
referenten i frågan. Vid uppställningen av arbetsplanen går man ut
från, att de stora budgetfrågorna böra vara utskottsberedda före den
15 april. Längre fram under sessionen upprättas nya arbetsplaner, i
vilka även angivas, när de utskottsbehandlade ärendena avgjorts.

Finans- och tullkommittén avger så fort sig göra låter ett betänkande,
vilket innehåller en allmän framställning av det finansiella
läget och den föreslagna budgeten. I anledning av detta betänkande
hålles en allmän finansdebatt i stortinget.

Allteftersom de olika huvuddelarna av budgeten hinna utskottsbehandlas,
avgivas därefter utlåtandena. Liksom i Sverige avgivas utom
utlåtandena för de stora huvudposterna särutlåtanden i stor utsträckning.
Större lagfrågor bruka behandlas först efter det budgetfrågorna avgjorts.

I stortingets arbetsordning är föreskrivet, att utlåtandena skola erhålla
kortast möjliga avfattning. Utlåtandena innehålla dock stundom
ganska utförliga motiveringar. Särskilda klämmar för varje anslag
förekomma ej, utan slutar utlåtandet i en hemställan rörande uppförandet
å budgeten av de avhandlade anslagen, vilket för de stora huvudpostutlåtandena
sker i tabellform.

Då fråga är om större anslag av extraordinär art, kan stortinget
besluta, att utlåtande från respektive fackutskott skall överlämnas tdl
finans- och tullkommittén för uttalande, försåvitt angår sakens finansiella
sida. Finans- och tullkommitténs ordförande kan också, när han finner
det nödvändigt, sammankalla ordförandena i övriga kommittéer, som
behandla budgetfrågor, till gemensam överläggning. Finans- och tullkommitténs
inflytande på budgetbehandlingen inom övriga utskott lär
emellertid, enligt vad som upplysts, vara ganska ringa.

116

Stortinget upptager budgetfrågorna till behandling efter hand som
utlåtandena inkomma från utskotten. Beträffande stora delar av budgeten
pläga emellertid besluten icke fattas förrän efter det nya finansårets
ingång.

Finans- och tullkommittén skall föra fortlöpande förteckningar om
alla budgetbeslut samt med lämpliga mellanrum låta trycka och utdela
dessa till stortingets medlemmar. Dessa förteckningar, vilka pläga utges
två gånger i månaden, angiva för olika underrubriker till huvudposterna
tiden för stortingets beslut, utlåtandets nummer, regeringens
förslag samt i vad mån besluten innebära ökning eller minskning i sagda
förslag, såväl för inkomst- som utgiftssidan.

Sedan stortinget fattat samtliga detaljbeslut rörande budgeten,
har finans- och tullkommittén att utarbeta och förelägga stortinget eu
samlad budget, vilken därefter formellt antages av tinget. Detta har
på senare tid ej skett förrän i juli eller augusti månad. Till budgeten
hör en bilaga, som upptar specifikation av vissa budgetposter. Här
upptagas de ''speciella inkomst- och utgiftstitlarna, i de fäll då titlarna i
själva budgeten sammanförts i en gemensam summa. Därjämte finnes
en närmare specificering av titlarna, så att exempelvis för den civila
förvaltningen befattningshavarnas antal och avlöningar angivas.

Liksom i andra frågor översändas stortingets beslut rörande budgeten
till regeringen så fort de äro fattade. Härvid göres i regel allenast
en hänvisning till vederbörande kommittébetänkande med angivande av
de ändringar däri, som vidtagits av stortinget. Endast då ändringarna
äro mera genomgripande, avlåtas tryckta skrivelser, men dessa innehålla
icke någon motivering.

Verkställighetsföreskrifterna angående budgeten expedieras av
vederbörande departement efter hand som de bliva färdiga. Departementens
expeditionstid är i regel 14 dagar.

Ehuruväl, såsom av det ovanstående framgått, budgeten ingalunda
föreligger färdig till finansårets början, lära, enligt uppgift, inga svårigheter
av sådan anledning uppstå för administrationen. De expedierade
besluten träda i kraft, oberoende av att budgeten i sin helhet icke är
fastställd. Och vid de administrationsgrenar, för vilka ännu ej beslut
föreligger, får man tills vidare följa den gamla budgeten. Antages sålunda
en ny lönereglering efter den 1 juli, som är avsedd att vinna
tillämpning fr. o. m. sagda dag, utgå de gamla lönerna, till dess de nya
bestämmelserna utkomma, varvid fyllnad beredes för den gångna tiden.
Tidigare beslutade och påbörjade arbeten fortsättas, även om ej de nya
anslagen hunnit beviljas till budgetårets början. Till dess de definitiva

117

anslagen anvisats, få utgifter av nu berörda slag behandlas såsom
förskott.

Förskottsväsendet användes också i Norge för att möjliggöra, att
anslag å nästkommande finansårets budget tages i anspråk redan tidigare.
Tilläggsstatssystemet tillämpas fördenskull ej i Norge. Det förekommer
emellertid även, att en utgift, som beslutes för det löpande budgetåret,
tillfälligt anvisas å statskassans kontaDta behållning för att sedermera
definitivt regleras.

Danmark.

I Danmark sammanträder riksdagen till ordinarie session första
måndagen i oktober. Finansåret omfattar tiden 1 april—31 mars.

Senast den 15 augusti skola de olika fackministerierna ingiva sina
budgetförslag till finansministeriet, som utarbetar förslaget till finanslag.

Vid riksdagens början avlämnas finanslagförslaget till folketinget.
Själva förslaget är i huvudsak en tabellarisk sammanställning av anslagen.
Inom linjen intagas emellertid stundom närmare bestämmelser
rörande anslagens användning. Sålunda meddela i dylik form föreskrifter
om lönetursberäkning och personliga lönetillägg, om vissa tjänstemäns
inordnande i bestämda avlöningsklasser enligt gällande lönelagar
o. dyl. I särskilda bilagor till budgetförslaget framläggas motiveringarna
till anslagsäskandena, vilka dock i regel äro mycket kortfattade. Ofta
göres däremot hänvisning till icke tryckta handlingar, som tillhandahållas
vederbörande utskott.

Enligt grundlagen skall finanslagen först behandlas av folketinget,
som också har det avgörande inflytandet på upprättandet av budgeten.

Finanslagen undergår liksom andra lagar tre behandlingar.

Den första behandlingen motsvarar den svenska remissdebatten.
Redan innan första behandlingen ägt rum, har emellertid folketingets
finansutskott (finansudvalg) börjat sitt arbete.

Finansutskottet består av 15 medlemmar. Vid dess första sammanträde
fördelas finanslagsförslaget på de olika ledamöterna, vilka även få
sig tilldelade akterna till propositionen. Efter 2 — 3 veckor sammanträder
utskottet, varvid ledamöterna föredraga respektive delar av lagförslaget.
Härvid kan omedelbart beslutas att tillstyrka anslagsäskandena
eller framställa förslag om ändringar. Vidare beslutes i fall av behov
att inhämta upplysningar från vederbörande ministerium. Slutligen före -

118

kommer att utskottet beslutar, att samråd skall äga rum mellan utskottet
och vederbörande minister.

Sedan den första behandlingen i utskottet avslutats, utses ett mindre
antal, vanligen 3 eller 4, särskilda referenter,, vilka ånyo föredraga de
uppskjutna ärendena. Härefter tryckes ett underhandsutlåtande, vari
anges de frågor, varom samråd önskas med vederbörande minister.
Detta betänkande delgives regeringens ledamöter.

Beslut om ändring i finanslagförslaget fattas först efter samråd
med ministern. Vanligen föreslår ministern själv ändring i skrivelse
till utskottet. Åven kan han helt återtaga ett äskande, som stått i
finanslagförslaget.

Sedan samrådet ägt rum, försiggår ny behandling i finansutskottet.
På grand av de beslut, som härvid fattas, avger utskottet betänkande,
som plägar utdelas i folketinget efter utgången av julferierna eller omkring
den 10 januari.

Betänkandets huvudinnehåll utgöres av ett återgivande av de talrika
skrivelser angående tillägg till och ändringar i finanslagförslaget,
som ministrarna pläga avlåta direkt till utskottet. Beträffande dylika
förslag angives i betänkandet, när utskottet tillstyrker, dock endast med
orden »forslaget tiltrasdes». Beträffande i det ursprungliga finanslagförslaget
behandlade frågor yttrar utskottet intet, utom för det fall att
utskottet avstyrker eller föreslår ändring. Utskottets motiveringar härvid
äro i regel synnerligen kortfattade, vanligen endast en mening.
Några egentliga skäl anföras sällan, utan få dessa framläggas i debatten
i folketinget.

Betänkandet kompletteras med en s. k. lista över ändringsförslagen,
vari angivas de av utskottet tillstyrkta förändringarna i de olika å finanslagförslaget
upptagna posterna liksom de på grund av förslag från
vederbörande ministrar nytillkomna anslagen eller inkomstposterna.

Omkring en vecka efter det betänkandet utdelats, behandlas det i
folketinget. Denna andra behandling av fiuanslagen, vid vilken ändringsförslag
kunna framställas, är en verklig finansdebatt. Den plägar pågå
i flera, t. o. m. 14 dagar.

Åven till tredje behandlingen plåga i stort antal till finansutskottet
inkomma nya förslag från de olika ministerierna. Något formellt betänkande
till tredje behandlingen avgives ej av utskottet, blott en s. k.
lista över ändringsförslagen. Till listan hör emellertid en bilaga, som
upptager de olika framställningarna från ministerierna. Sagda bilaga
skiljer sig från betänkandet till andra behandlingen endast däri, att i
bilagan icke angives, när utskottet tillstyrker ett förslag. Av listan

119

över ändringsförslagen framgår emellertid, om utskottet biträder eller
föreslår ändring i ministerns framställning.

Folketingets tredje behandling av finauslagen äger vanligen rum
omkring 15 20 mars, stundom något senare. Härvid ske endast rent

undantagsvis ändringar i utskottets förslag, varför också tryckningen av
finansförslaget igångsättes, så fort finansutskottet avgivit sitt slutliga
förslag.

Sedan folketinget fattat sitt beslut, påbörjar landstinget budgetbehandlingen.
Denna är ytterst summarisk. Även landstinget har ett
finansutskott, som tillsättes vid riksdagens början, men någon detaljbehandling
sker icke där, förrän det av folketinget antagna finanslagförslaget
översändes. Landstinget företar ävenledes tre läsningar, vilka
emellertid i regel måste koncentreras inom några få dagar. Sålunda
måste ofta såväl andra som tredje behandlingen äga rum samma dag.

Skulle landstinget vidtaga någon ändring i folketingets beslut,
återgår frågan till dotta senare för en enda behandling. Om folketinget
härvid ej biträder ändringen, går saken ånyo till landstinget. Därest
detta vidhåller sin första ståndpunkt, sker avgörandet i en för båda
tingen gemensam delegation, bestående av 15 ledamöter från vartdera
tiuget.

Vid sidan av finanslagförslaget framläggas i stor utsträckning lagförslag,
vilka intimt beröra budgeten. Detta gäller icke blott inkomstfrågor
utan även utgiftsärenden. Särskilt är att märka, att frågor om
löneregleringar pläga behandlas i särskilda lagförslag. Budgeten blir i
sådana fall blott en beräkning av inkomst- eller utgiftsposterna. Gränsen
mellan vad som skall behandlas i finanslagen och i särskilda lagar synes
dock vara obestämd. Sålunda avvisade finansutskottet år 1919 vissa i
finansförslaget uppförda nya tjänster med den motiveringen, att förslag
därom bort framföras i särskilda lagar. Dylika lagförslag behandlas av
utskott, vilka i regel utses för varje särskild fråga. Ett undantag utgöres
av folketingets lönentskott, som årligen tillsättes.

Finanslagen utfärdas i regel omedelbart före budgetårets början,
stundom ej förrän den 1 april. Skulle finanslagen ej bliva färdig till
sagda dag, bör en tillfällig (midlertidig) finanslag antagas, vilket dock
ej förekommit på lång tid.

Den danska budgeten är i motsats till den svenska riksstaten icke
så inrättad, att slutsummorna för inkomster och utgifter balansera mot
varandra, utan plägar inkomstsiffran väsentligt överstiga summan för
utgifterna.

Detta sammanhänger därmed, att finanslagen kan kompletteras

120

genom särskilda efter den första april fattade beslut i enskilda utgiftsfrågor.
Finanslagen innehåller därför alltid till slut en paragraf av det
innehållet, att därest i paragrafen särskilt angivna lagförslag (i finanslagen
för 1919—1920 exempelvis förslag till lag om kvinnors tillträde
till statstjänst, om upprättande av pressbyrå vid utrikesdepartementet,
om statsunderstöd till folkhögskolor och lantbruksskolor, om skolavgifter,
om inländskt statslån, förslag till postlag och pensionslag) antagas under
finansåret ifråga, de i fiuanslagen angivna inkomst- och utgittsbevillningar
ändras i överensstämmelse därmed samt att alla härav följande
bevillningar skola uppföras på förslaget till lag om tilläggsbevillning
för ifrågavarande finansår.

Överskottet av inkomster utöver utgifter användes emellertid även
för att täcka andra utgifter på tilläggsstat.

Tilläggsstaten har i Danmark fått vidsträckt användning. Detta
beror till ej ringa del därpå, att reservationsanslag icke förekomma å den
danska budgeten, vadan, därest utgifterna å ett i finanslagen upptaget
anslag icke hinna avföras i räkenskapen för finansåret ifråga, anslag
för ändamålet måste ånyo begäras. Riksdagens prövning av dylika å
tilläggsstat äskade s. k. gjenbevillinger lär emellertid vara ganska yl lig.
Delvis äro de å tilläggsstaten förekommande utgifterna redan gjorda,
då riksdagens beslut fattas. Detta gäller även om anslag för nya ändamål.
Men utgifterna pläga i sådana fall på förhand underställas prövning av
folketingets finansutskott, till vilket vederbörande minister under hand
vänder sig för att få ett förhandsuttalande i frågan. I brådskande fall
inhämtas dylikt yttrande även då riksdagen ej är samlad.

Förslag till »lov om tillsegsbevilling» plägar föreläggas riksdagen
först vid slutet av höstsessionen. Dess behandling kan uppskjutas till
efter det finanslagen blivit antagen och det budgetår, tilläggsanslagen
avse, gått till ända. Den eljest normala supplementsperioden för efterbetalning
å anslag av två månader har fördenskull för till äggss tätens
del stundom måst utsträckas, exempelvis år 1919 med ytterligare en
halv månad.

Oaktat finanslagen ej utkommer förrän omedelbart före eller vid
budgetårets början, anses några svårigheter ej följa härav. Framför allt
torde detta bero på, att i och med finanslagförslagets andra behandling
i folketinget budgetens faktiska utseende är i huvudsak avgjort, vadan
redan därefter åtgärderna för lagens tillämpande kunna börja förberedas.
Förvaltningsmyndigheterna anses också hava skyldighet att följa budgetbehandlingen
i riksdagen. Och då budgeten sedermera utkommer i form
av lag, blir den bragt till allmän kännedom på sådant sätt, att verk -

121

ställiglietsföreslcrifter endast i ringa omfattning behöva utfärdas av vederbörande
ministerier. Den omständigheten, att avlöningsbestämmelser,
organisationen av förvaltningsorganen, grunderna för statsunderstöd av
olika slag m. m. bestämts genom särskilda la< bidrager ock till att medelsförvaltningen kan utan svårighet utföras
oaktat den sena tidpunkten för budgetens fastställande.

Schweiz.

Schweiziska folkrepresentationen, förbundsförsamlingen, sammanträder
regelbundet en kortare tid i juni och december. Under mellantiderna
äro emellertid de båda kamrarnas finansutskott samlade, så att
deras arbete kan fortgå, vilket särskilt har betydelse för budgetens uppgörande.
r

Budgetförslaget avlämnas av förbundsrådet till finansutskottet i
mitten av november och slutbehandlas i reyeln av representationen i
december. Riksstaten är således i allmänhet färdig, då det nya budgetåret
börjar den 1 januari. Men undantag förekomma; särskilt plägar
militärbudgeten kräva en utsträckt behandling. Under år 1920 har budgeten
i sin helhet icke blivit färdig förrän den 2 mars.

''Allteftersom bpsluten fattas i representationen, expedieras de av
sekretariatet till förbundsrådet, som vidare expedierar besluten till de
särskilda förvaltningarna. Dessa ha själva gjort upp förslagen och kunna
därför upplägga sina räkenskapsböcker i god tid före det nya årets början.
Ändringar i förslagen förekomma jämförelsevis sällan; men i sådana fall
få^ naturligtvis motsvarande ändringar göras beträffande räkenskaperna.
Några praktiska svårigheter anses detta icke innebära.

Om budgeten icke är färdig, tillämpas den gamla budgeten till
dess den nya blir färdig. Detta anses icke heller medföra några svårigheter.
Om budgeten endast delvis är färdig, tillämpas den i dessa dehär.
Genom särskilt beslut bemyndigas departementen till de nödiga utgifterna
i icke avslutade delar av budgeten.

I budgetförslaget uppställas anslagskraven tabellariskt. Där ett
anslag från föregående budget upptages oförändrat, säges ingenting om
detsamma. Begäres ett högre belopp, angives orsaken härtill i en anmärkning.
Endast då ett nytt anslag av större betydenhet begäres, t. ex.
då det ifrågasattes att köpa mark för mer än 100,000 francs, utarbetas
en särskild proposition.

Då det är omöjligt att få budgeten fullständig, användas tilläggsstater
regelbundet. De förekomma numera i två »serier». Den första
Budgetårskommittén. , r

122

tilläggsstaten framlägges i maj för vederbörande utskott och fastställes
av representationen i juni. Den andra framlägges i slutet av november
och fastställes i allmänhet i december. Den senare tilläggsstaten omfattar
mestadels utgifter, som under året gjorts utanför riksstaten och
för vilka auktorisering sökes i efterhand. För utbetalning av anslag
hållas räkenskaperna öppna till den 15 februari, i frågan om militärdepartementet
till slutet av februari, i praktiken till slutet av mars.

England.

I regeln framläggas x>the Estimates» för parlamentet någon tid före
den 1 april, då det nya budgetåret börjar. Dessa »Estimates» upptaga vad
regeringen äskar på de olika huvudtitlarna, i allmänhet i klumpsummor.
Någon debatt om detaljerna kan icke medhinnas före den 1 april. Parlamentet
brukar därför genom »votes of account)) bevilja dessa titlar
mestadels för 4 månader framåt. Genom denna provisoriska bevillning
sättes administrationen i stånd att fortgå obehindrat. Bevillningen innebär
emellertid endast rätt att fortsätta med sådana utgifter, som redan
äro upptagna på den gamla budgeten, och innefattar alltså icke rätt för
regeringen att företaga nya utgifter. Da emellertid anslagstitlarna äro
mycket vidsträckta, har regeringen i verkligheten en hos oss okänd
frihet att göra nya utgifter.

Under parlamentets gång reserveras ett visst antal dagar till diskussion
av anslagstitlarna. Oppositionen har då tillfälle att taga ut de
titlar, där den vill göra en nedsättning. Hela resten voteras sedan på
en gång. Regeringen kan stundom gå med på en nedsättning av ett
anslag. Men om oppositionen skulle pruta ned ett anslag, som regeringen
fasthåller vid, så måste regeringen avgå.

Med den i England tillämpade budgetbehandlingen är det oundvikligt,
att en stor del av statsutgifterna måste företagas innan de kunna
diskuteras i parlamentet. Särskild bevillning ges icke för varje särskild
post i »the Estimate», icke heller uppskjutas utgifterna på varje särskild
post, till dess de fått parlamentets godkännande.

Vad budgetens inkomstsida beträffar, brukar finansministern framlägga
förslag därom i ett stort finanstal i underhuset strax i början av
det nya finansåret. De nya skatterna voteras då provisoriskt vid samma
sammanträde och träda genast i kraft. Den mera ingående behandlingen
kommer först senare under budgetårets gång.

Det framgår härav, att den verkliga engelska budgetbehandlingen

123

i huvudsak faller inom budgetåret och icke, såsom hos oss, anses böra
vara undangjord före budgetårets ingång.

Holland.

I Holland framställes budgetförslaget av regeringen till andra
kammaren den tredje tisdagen i september, då kammaren samlas. Sedan
behandlas budgeten av denna kammare under höstens lopp och huvudtitlarna
för de särskilda ministrarna beviljas. I regeln är denna behandling
avslutad före årets slut, men för detta ändamål tages ofta även
tiden mellan jul och nyår i anspråk. Det nya budgetåret börjar den 1
januari. Men konstitutionellt-rättsligt är budgeten då aldrig färdig. Den
går nämligen från andra kammaren till den första (senaten), som har
att antaga eller förkasta densamma. Första kammarens budgetbehandling
tar i regeln flera månader i anspråk. Förvaltningen måste alltså
löpa så som om budgeten vore färdig. Men detta sker på vederbörande
ministers ansvar. Varje minister får för sin underlydande förvaltning
en »specialkredit» av finansministern, som låter utbetala medlen av skattkammaren.
Denna specialkredit ges emellertid endast för sådana utgifter,
som betraktas som oomtvistliga, alltså i huvudsak för den bestående
förvaltningen. Anslag, om vilkas beviljande någon tvekan kan
råda, få icke tagas i anspråk, och företag, nybyggnader, anställning av
ny personal o. s. v., som äro beroende av sådana anslag, få alltså anstå
till dess budgeten hunnit definitivt beviljas.

Det händer att andra kammaren förkastar ett helt departements
budget och därigenom uttalar ett misstroendevotum mot vederbörande
departementschef. Denne måste då avgå. I sådana fall beslutar kammaren
antaga en ''bkreditlagD, som ställer nödiga medel för den löpande
förvaltningen till förfogande intill den 1 juli. Under tiden har den
nyinträdande ministern att inlämna budgetförslag för sitt departement
och få det beviljat före den 1 juli. I övrigt är beviljandet av provisoriska
delar av budgeten icke vanligt i Holland.

Med nu angivna metoder kan förvaltningen under alla förhållanden
hållas i gång och det anses icke bereda någon svårighet att behandlingen
av budgeten även i andra kammaren icke avslutas förrän tätt
inpå det nya budgetårets början. Även för räkenskapsväsendet anses
detta system icke innebära någon olägenhet.

I Holland hålles budgeten för ett år öppen under hela det följande
året, så att alla utgifter, som anses hänföra sig till det gångna året,
obehindrat kunna göras under det följande

124

Bilaga II.

Till Konungen.

Genom nådig remiss den 9 oktober 1917 erhöll statskontoret befallning att
över kassaförlagskommitténs betänkande den 20 mars 1917 och riksdagens skrivelse
den 15 juni samma år (nr 368) avgiva underdånigt utlåtande, som i vad detsamma
avsåge andra frågor än omläggning av budgetåret borde hava till Eders Kungl.
Maj:t inkommit före den 1 november 1917.

Till åtlydnad härav har statskontoret den 25 oktober 1917 avgivit underdånigt
utlåtande över berörda betänkande i vad detsamma avser andra frågor än
omläggning av budgetåret.

Därefter har statskontoret från vissa ämbetsverk och myndigheter genom
cirkulär den 8 februari 1918 infordrat utredning av frågan om budgetårets omläggning
beträffande olika förvaltningsområden och får nu överlämna de på grund härav
inkomna yttrandena jämte en häröver inom ämbetsverket utarbetad P. M. och för
egen del anföra följande.

Till statskontorets viktigaste åligganden hör att i mångahanda måtto taga
befattning med riksbudgeten, icke blott i avseende på tillämpningen av densamma,
sedan den blivit av riksdagen fastställd, utan ock såväl dessförinnan i avseende på
de beräkningar, som föregå framläggandet av budgetförslaget i statsverspropositionen,
som ock efteråt i och med avgivandet i rikshuvudboken av redogörelse för
det sätt, varpå budgeten faktiskt realiserats. Det är under sådana förhållanden
givet, att den ifrågasatta omläggningen av budgetåret måste på ett synnerligen ingripande
sätt beröra statskontorets verksamhet.

De statskontoret åliggande förberedande budgetberäkningama utföras för närvarande
i november och december varje år. De avse statsverkets inkomster för ett
kommande kalenderår, dock icke det närmast kommande utan det därpå följande.
Till grund för dessa beräkningar har statskontoret att lägga, förutom från andra
håll inhämtade upplysningar, huvudsakligen de fakta, som framgått ur riksboksluten,
av vilka det senast fullbordade avsett näst föregående kalenderår. Det ligger således
en tidrymd av två år mellan slutet av den tid, på vars förhållanden beräkningarna
grunda sig, och början av den, för vilken man vill draga några slutsatser.
Svårigheten att under sådana förhållanden utföra beräkningar med någon grad av
tillförlitlighet gör sig för varje år så starkt kännbar, att statskontoret icke kan
annat än livligt instämma med kommittén i avseende på önskvärdheten att härutinnan
söka åstadkomma någon ändring.

Statskontoret åligger även att emottaga och redovisa statsverkets inkomster
och bestrida statsutgifterna i överensstämmelse med fastställda stater, allmänna för -

125

fattningar och särskilda nådiga föreskrifter. Även i detta hänseende har statskontoret
känning av olägenheter, som äro förenade med nuvarande förhållanden,
men som skulle avlägsnas genom omläggning av budgetåret. De i riksstaten uppförda
utgifterna skola nämligen bestridas med de inkomster, som i samma riksstat
upptagas, men då en-huvudpost å inkomstsidan, nämligen inkomst- och förmögenhetsskatten,
icke inflyter förrän i november och december, således i slutet av det
nuvarande budgetåret, måste för bestridande av utgifterna under tidigare delar axåret
anlitas andra tillgångar, än härför i riksstaten upptagits, och om icke under
särskilda år i kassafonden eller av andra medel föreligga stora överskott, som kunna
disponeras såsom kassaförlag, nödgas statskontoret hos Eders Kungl. Maj:t göra
framställning om bemyndigande att hos riksgäldskontoret lyfta kassaförstärkning.
Det är givetvis både för statskontoret och riksgäldskontoret önskvärt, om behovet
av kassaförstärkning under normala tidsförhållanden kunde hävas eller åtminstone
väsentligt minskas.

Efter budgetårets slut hava statskontoret och övriga ämbetsverk och myndigheter
att till kammarrätten ingiva räkenskaper till redovisning av den del axbudgeten,
vars realiserande varit åt var och en av dem anförtrodd. Så snart de
första av dessa räkenskaper avlämnats till kammarrätten och sedermera i den mån
de inkomma, har statskontorets riksbokslutsbyrå att såsom lån rekvirera dem från
kammarrätten och ur budgetteknisk synpunkt underkasta dem formell granskning
samt efter verkställda omslut sammanföra dem i rikshuvudboken. Riksgäldskontorets
räkenskaper, som icke ingå till kammarrätten, lånar riksbokslutsbyrån direkt från
riksgäldskontoret, och av andra räkenskaper, för vilka en mycket sen inlämningstid
är föreskriven, söker riksbokslutsbyrån få taga del, innan de komma till kammarrätten.
Erfarenheten från de sista åren har visat, att med de många felaktigheter,
som i regel äro att rätta i sammanhang med riksliuvudbokens uppgörande, arbetet
därmed icke hinner fullbordas förrän nio månader efter budgetårets slut, d. v. s.
omedelbart före den 1 oktober, då boken skall överlämnas till statsrevisorerna för
granskning.

Här möter man den första och, efter statskontorets uppfattning, största av
de svårigheter, som vid den ifrågasatta omläggningen äro att övervinna. Tv vid
denna reform gäller det, såsom av kommittén och även här ovan framhållits, att
förkorta den tidrymd av två år, som för närvarande skiljer ett budgetår, vars finansförhållanden
förslagsvis beräknas i statsverkpropositionen, från det sista av de
räkenskapsår, vilkas statistiska data läggas till grund för beräkningen. Härvid kan
endast ifrågakomma att inskränka mellantiden till eit år. Men om nio månader av
detta år måste användas för uppgörande av räkenskaper, inklusive rikshuvudboken,
för senast förflutna budgetår, återstå endast tre månader till förberedelser för det
kommande budgetåret, vilket tydligen är alldeles otillräckligt. Den till räkenskapernas
uppgörande efter budgetårets slut anslagna tiden måste således väsentligt
inskränkas. Enda möjligheten härför är, att så stor del som möjligt av bokslutsarbetet
göres undan under själva budgetåret och detta icke blott beträffande primärräkenskaperna
utan även i fråga om granskningen av desamma och vidtagande
av rättelser samt uppgörande av rikshuvudboken. En räkenskapsreform i sådant
syfte håller också på att genomföras under ledning av statsbokföringskommittén.
Huruxdda och, i sådant fall, när man kan hoppas att på denna väg vinna tillräckligt
mycket tid, därom torde nyss nämnda kommitté bäst kunna lämna besked.

126

Statskontoret vill i detta hänseende endast, i överensstämmelse med vad av länsstyrelserna
i Kopparbergs och Gävleborgs län ifrågasatts, men i motsats mot fullmäktige
i riksgäldskontoret, såsom sin åsikt uttala, att omläggning av budgetåret
icke bör ifrågakomma, förrän en bokföringsreform med nyss antytt syfte blivit fullt
genomförd och till sina verkningar prövad. Erfarenheten har nämligen givit vid
handen, att dylika reformer, även aldrig så väl genomtänkta, under första tiden av
sin tillämpning giva anledning till misstag och felaktigheter, som sedermera icke
återkomma, men som, om flera reformer skola samtidigt genomföras, kunna sätta
hela fördelen av reformarbetet på spel.

Här ovan har framhållits, att under ett budgetår bokslutet för det närmast
föregående bör avslutas så tidigt, att dess resultat kunna läggas till grund för de
förberedande beräkningarna för riksstaten för det närmast efterföljande budgetåret.
Ur denna synpunkt vore det, med bibehållande av nu gällande bestämmelser angående
sättet och tidpunkten för beräkningen av inkomsterna i en blivande riksstat,
endast erforderligt, att rikshuvudboken förelåge färdig varje år till den 15 november.
Men för den granskning, som skall verkställas av statsrevisorerna, bör hela
bokslutsarbetet vara färdigt före dessas sammanträde, vilket för närvarande äger
rum under oktober och november månader. Möjligen skulle det kunna ifrågasättas

— såsom även skett i en P. M. av riksgäldskommissarien, som bilagts fullmäktiges
i riksgäldskontoret yttrande, och till vars uttalanden dessa fullmäktige anslutit sig

— om icke statsrevisorernas sammanträde skulle kunna något framskjutas. Såvitt
efter av statskontoret kända förhållanden kan bedömas, borde intet länder finnas
mot att förlägga nämnda sammanträde t. ex. till tiden 21 oktober—20 december,
ifall de tjugo dagar, som sålunda skulle vinnas, befunnes nödvändiga för den stora
reformens genomförande.

Att på detta sätt söka vinna tid genom framflyttande av den tidpunkt, då
bokslutet bör föreligga färdigt, torde vid en närmare undersökning av villkoren för
möjligheten av den ifrågasatta omläggningen av budgetåret visa sig så mycket
önskligare, som det säkerligen blir omöjligt att för tids vinnande låta budgetåret
börja tidigare än den 1 juli, som av kassaförlagskommittén antytts såsom i detta
hänseende lämplig tidpunkt. Dels har nämligen, på grund därav att riksstaten hittills
icke fastställts av riksdagen förrän någon av de sista dagarna, varunder riksdagen
varit samlad, och alltså först därefter kunnat till trycket befordras, denna
publikation under de senaste åren icke förelegat färdig till utdelning förrän i juli
månad. Dels torde, även om ändring i detta förhållande kan åvägabringas, det
bliva svårt att före den 1 juli medhinna alla de arbeten för riksstatens detaljering,
som efter dess fastställelse av riksdagen böra utföras av regeringen och ämbetsverken.
I en av professor G. Cassel till kommittén avgiven promemoria anföres,
att en stor del av detta arbete skulle kunna undangöras före riksstatens fastställelse,
då nämligen riksdagen merendels avläte skrivelser om de olika huvudtitlarna redan
under riksdagens gång.

Emellertid förhåller sig saken så, att riksdagens skrivelser angående huvudtitlarna,
de s. k. regleringsskrivelserna, icke expedieras och icke kunna expedieras
förr än under de sista dagarna riksdagen är samlad, detta beroende på att, åtminstone
hittills, alla på de olika huvudtitlarna inverkande beslut i många fall icke äro
fattade förr än mot slutet av riksdagen. Visserligen plägar riksdagen, då sådant
är av särskilda orsaker påkallat, under riksdagens lopp till Eders Kungl. Maj:t av -

127

låta skärskåda skrivelser angående sina beslut rörande vissa anslagsäskanden, vilka
eljest ej skulle anmälts förr än i vederbörande regleringsskrivelser, men de frågor,
som på detta sätt behandlas, utgöra i allt fall endast ett försvinnande fåtal i jämförelse
med dem, beträffande vilka riksdagens beslut först genom regleringsskrivelserna
bringas till Eders Kungl. Maj:ts kännedom. Man kan emellertid tänka sig,
att ovanberörda undantagsförfarande utvecklas till regel, d. v. s. att riksdagen
omedelbart efter varje budgeten berörande beslut anmäler detsamma för Eders Kungl.
Maj:t och att således regeringsskrivelserna — om de överhuvudtaget skola bibehållas
— endast i realiteten bliva ett register över förut anmälda beslut. Huruvida
härigenom skulle vinnas tillräckligt mycket tid, för att utarbetandet i departementen
av regleringsbrev för de särskilda huvudtitlarna och andra tillämpningsföreskrifter
för det nya linansåret skulle hinna utföras i god tid före den 1 juli, kan statskontoret
icke avgöra. Otvivelaktigt synes emellertid vara att det för departementena
skulle bliva förenat med betydligt mera arbete att avfatta regleringsbreven till
statskontoret på grundvalen av en synnerligen stor mängd olika riksdagsskrivelser
än att som nu vid detta arbetes utförande endast behöva, åtminstone i huvudsak
hänföra sig till en skrivelse — regleringsskrivelsen. Jämväl för statskontoret skulle
avskaffandet av sistberörda skrivelser givetvis komma att medföra ett rätt avsevärt
större besvär och ökad omgång vid behandlingen av budgetfrågor.

Enligt marinförvaltningens uppgift åtgår för närvarande, efter det att regleringsbrevet
för femte huvudtiteln kommit nämnda ämbetsverk till banda, ungefär
sex månader för uppgörande inom förvaltningen av förslag till specialstater och
samma staters prövning och fastställelse av Eders Kungl. Maj:t. Och arméförvaltningen
anför, att samtliga de Eders Kungl. Maj:ts föreskrifter, som betingas av
riksstatens fastställande, böra vara för arméförvaltningen tillgängliga åtminstone två
månader före budgetårets början och att, om denna början förlägges till den 1 juli,
förvaltningsmyndigheterna icke skulle kunna börja tillämpa specialstaterna och de
för riksstatens tillämpning utfärdade särskilda föreskrifterna förrän tre å fyra
månader efter det nya budgetårets början. Arméförvaltningen framhåller dessutom
liera omständigheter, däribland de till sommaren koncentrerade militärövningarna,
som särskilt för den militära förvaltningen försvåra förläggningen av budgetårets
början till samma tid.

Vad den civila statsförvaltningen beträffar, hava under de sista åren före
kriget huvudtitlarnas regleringsbrev kommit statskontoret till banda under juni, juli,
augusti och för tionde huvudtiteln t. o. m. september månad. Sedermera, ända fram
i januari månad nästföljande år, har statskontoret fått mottaga nådiga brev med
speciella föreskrifter för tillämpning av riksstaten och komplettering av regleringsbreven.
På grundvalen av dessa nådiga brev och andra bestämmelser av vederbörande
myndigheter, t. ex. av läroverksöverstyrelsen i fråga om läroverkslärarnas
uppflyttning i högre lönegrad, uppgör statskontoret de s. k. länsstaterna, vilka innefatta
föreskrifter angående de anslagstitlar, å vilka olika slag av utgifter må av
länsstyrelserna avföras. Dessa stater utsändas ärligen så tidigt, att de före februai
månads utgång komma länsstyrelserna till hända. Under tiden, innan länsstyrelserna
mottagit länsstaterna för året, få länsstaterna för det förflutna året provisoriskt
tillämpas, utom då i viktigare fall det befunnits nödvändigt att i förväg genom
cirkulärskrivelser underrätta länsstyrelserna om någon eller några av de bestämmelser,
som komma att intagas i länsstaterna.

128

I en liggare över statsverkets specialutgiftsstater sammanfattar statskontoret
årligen samtliga av Eders Kungl. Maj:t givna föreskrifter beträffande riksstatens
ordinarie anslag. Denna liggare jämte ett bihang, innefattande staterna för de
affärsdrivande verkens driftkostnader, plägar utgivas från trycket i början av mars
månad.

Om nu budgetåret skall kunna omläggas till att omfatta tiden 1 juli—30
juni, blir ett första villkor härför, att regleringsbreven och andra nådiga brev med
föreskrifter för det nya budgetåret kunna föreligga före den 1 juli. För att sedermera,
vad statskontoret vidkommer, arbetet med länsstaterna och liggaren över
statsverkets specialutgiftsstater skall kunna fullbordas inom en tid av ungefär två
månader, måste hittills använda arbetsmetoder helt och hållet omläggas, så att så
stor del som möjligt av detta arbete kan göras undan med ledning av riksdagens
beslut i särskilda punkter och andra upplysningar, som statskontoret kan på förhand
inhämta. Härigenom riskeras givetvis, att mycket arbete måste göras om och
att i de hos statskontoret kvarliggande, såväl administrativt som historiskt synnerligen
värdefulla, koncepten till länsstaterna en mängd på överskådligheten menligt inverkande
överstrykningar och ändringar måste göras. Med nuvarande arbetskrafter
blir en sådan omläggning icke möjlig. Men på grund av den enorma tillväxt av
arbetsmaterialet, som redan föreligger, är statskontoret i allt fall nödsakat att i höst
ingå till Eders Kungl. Maj:t med begäran om förstärkning av de på detta område
sysselsatta arbetskrafterna. Dessa utgöras för närvarande av en revisor, en amanuens
och ett kvinnligt biträde. Härtill behövas ytterligare en amanuens och ett
kvinnligt biträde. Möjligt är, att, om denna förstärkning beviljas, och om arbetet
inom departementen kan ordnas så, att nådiga föreskrifter angående riksstatens
specialisering till statskontoret expedieras under riksdagens lopp, allteftersom skrivelser
från riksdagen anlända till Eders Knngl. Maj:ts kansli men i varje fall före
det nya budgetårets början, det icke skall behöva möta oöverkomliga svårigheter
för statskontoret att fullgöra de ökade fordringar, som i avseende på länsstater och
liggare kunna ställas på ämbetsverket vid en omläggning av budgetåret till tiden
1 juli—30 juni, och således kunna expediera länsstater och statsliggare före den 1
september.

Om de likartade, i det föregående omnämnda, svårigheterna för de militära
förvaltningarna skola kunna lösas, synas försök därtill böra göras efter ungefär
samma riktlinjer, som här ovan antytts för statskontorets vidkommande. Men statskontoret
kan icke fälla något omdöme om utsikten, att sådana försök skola lyckas,
vilket torde få bliva föremål för utredning av särskilt tillkallade sakkunniga.

En grundförutsättning för möjligheten, att Eders Kungl. Maj:ts kansli och
ämbetsverken skola i tid medhinna alla de åtgärder, som på dem ankomma i och
för reformens genomförande, är givetvis, att alla riksdagens beslut i avseende på
statsregleringen för det nya året fattas i god tid. Det är tänkbart, att en eller
annan åtgärd kan vidtagas i detta hänseende och att därvid såsom mönster kunna
tjäna förhållandena i de länder, där finansåret tager sin början tämligen omedelbart
efter det folkrepresentationen avslutat budgetbehandlingen. Även detta torde böra
genom sakkunniga utredas.

Vid en sådan utredning torde jämväl böra tagas i övervägande införandet
av grundlagsbestämmelser för det fall, att riksdagen icke hunnit avsluta sin be -

129

handling av riksstaten före det nya budgetårets ingång. Statskontoret anser nämligen,
i likhet med professor Cassel, att 109 § regeringsformen enligt sin nuvarande
lydelse icke är för detta fall tillräcklig.

Av de erinringar, som framställts av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
i länen, är den viktigaste den som avser taxering och uppbörd av inkomst- och
förmögenhetsskatt och bevillning av fäst egendom samt av inkomst. Enligt 30 §
i nådiga förordningen den 28 oktober 1910 om taxeringsmyndigheter och förfärandet
vid taxering böra taxeringsnämnderna hava avslutat sina arbeten, i länen senast
den 15 maj och i Stockholm senast den 15 juni. Senast fem dagar efter det taxeringsnämndens
förrättningar avslutats skall nämndens ordförande till Eders Kungl.
Maj:ts befallningshavande insända de deklarationer samt andra skriftliga uppgifter
och upplysningar, som avlämnats till ledning vid taxeringen; och sedan på landet
häradsskrivaren och i stad vederbörande tjänsteman från taxeringsnämndens ordförande
mottagit taxeringslängd och däri infört vederbörligen uträknade avgifter,
skola taxeringslängder jämte tillhörande handlingar före den 20 juni insändas till
Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande (36 §). Till samma myndighet skola även,
i länen senast den 15 juli och i Stockholm den 31 augusti, ingivas besvär över
taxeringsnämndernas beslut, (39 §). För granskning av förenämnda handlingar må,
om och i den mån Eders Kung!. Maj:ts befallningshavande prövar sådant nödigt,
landskamreraren erhålla ledighet från övriga med tjänsten förenade göromål under
tiden till dess prövningsnämndens sammanträde avslutats (44 §), vilket bör ske i
varje län senast den 10 augusti (40 §).

Länsstyrelserna i de flesta länen, bland dem Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande
i Stockholms län, framhålla nu i sina infordrade yttranden, att enligt förberörda
stadganden är avsett, att landskontorets förberedande granskning av taxeringshandlingarna
skall utföras under tiden från och med den 20 juni intill prövningsnämndens
sammanträde. »Under samma tid», heter det i fortsättningen av
befallningshavandens i Stockholms län yttrande, »skall jämväl beredning av till
prövningsnämnden inkommande besvärsskrifter verkställas. Med dessa arbeten äro
sysselsatta, icke blott landskamreraren, utan därjämte så många av landskontorets
befattningshavare, som med hänsyn till övriga göromål kunna därtill avdelas. Oavsett
att den för det förberedande prövningsnämndsarbetet anslagna tiden är den
sämsta tänkbara, då den infaller under den varmaste delen av sommaren, är uppenbarligen
tiden i sig självt ytterligt knappt tilltagen. Oberoende av frågan om budgetårets
omläggning, vore därför önskligt att få detta arbete förlagt till höstmånaderna
och tiden förlängd så mycket som möjligt. Men om budgetåret omlägges
och därigenom räkenskapsavslutning och därmed sammanhängande, för närvarande
till december och januari månader förlagt arbete måste utföras under del av den
tid, som förut tämligen odelad kunnat anslås åt taxeringshandlingarnas granskning,
synes sådan framflyttning ofrånkomlig, enär eljest landskamrerarens möjlighet att
erhålla biträde av erfaren, kvalificerad arbetskraft avsevärt förminskas och fara
härigenom, åtminstone vad de större länen angår, uppstår, att granskningsarbetets
effektivitet avsevärt förminskas.

Tidigare var föreskrivet, att prövningsnämnderna inom såväl länen som StockBudgeiärskommittéti.
IT

130

holms stad skulle sammanträda under senare hälften av september månad. Ändring
härutinnan skedde genom bevillningsförordningen av den 13 september 1907, som
för länen framflyttade tiden för nämndens arbete i enlighet med vad ovan angivits,
medan för Stockholms stad tiden för avslutandet fastställdes till senast den 31
oktober. Anledningen till framflyttandet, vad länen angår, torde varit statsmakternas
behov att få in uppbörden före löpande budgetårets utgång. Vid en omläggning
av budgetåret på sätt. som ifrågasatts, skulle detta önskemål i allt fall
kunna tillgodoses, även om prövningsnämndernas arbete framflyttades till höstmånaderna
samt debitering och uppbörd som hittills sker på grund av prövningsnämndernas
beslut.

Emellertid torde icke vara erforderligt att framflytta uppbörden, även om tiden
för prövningsnämndernas avslutande inom länen framflyttas till exempelvis samma tid,
som gäller för Stockholms stad, enär för länen lika väl som för Stockholms stad synes
kunna utan olägenhet bestämmas, att till grund för debitering och uppbörd skall
läggas taxeringsnämndernas beslut. Genom sådan omläggning skulle utan tvivel på
landskontoret falla ökat arbete med dels restitution och dels efterdebitering på grund
av prövningsnämndernas ändringar i taxeringarna, men är besväret därmed oväsentligt
i förhållande till den lättnad, som i annat avseende skulle beredas landskontoren,
vartill ytterligare kommer, att debiteringsarbetet i fögderier och städer, om
det sker på grund av taxeringsnämndernas beslut, kan verkställas, utan den tornering
och därmed kostnadsökning för debiteringsförrättarna, som nu är oundviklig.»

Vad sålunda anförts av Eders Kung!. Maj:ts befallningshavande i Stockholms
län synes innefatta lösningen av de svårigheter, som genom en omläggning av
budgetåret skulle uppstå för taxerings- och uppbördsarbetet. Här bör också framhållas,
att enligt flera länsstyrelser även andra fördelar skulle vinnas genom eu
framflyttning av prövningsnämndens arbeten. Vid den utredning genom sakkunniga,
som statskontoret här ovan ifrågasatt, torde även dessa frågor böra tagas i övervägande.
Vid utredningen torde jämväl beaktas den från några länsstyrelser framkastade
frågan om ett framskjutande även av taxeringsnämndernas arbeten. Utan
att föregripa resultatet av utredningen vill dock statskontoret på förhand hava påpekat,
att reformen Ange anses i viss mån misslyckad, om den skulle innefatta en
så långt gående framskjutning av alla i samband med kronouppbörden stående förrättningar,
som från vissa håll, t. ex. från länsstyrelsen i Hallands län, ifrågasättes.
Enligt statskontorets mening böra icke taxerings- och prövningsnämndernas arbeten
framflyttas längre än att uppbörden kan ske i november och december likasom nu:
och icke heller bör någon ändring göras i nu gällande inkomstskattelags föreskrift,
att skattskyldighet och deklaration för inkomst skola avse den inkomst, som åtnjutits
under det näst föregående kalenderåret, utom i det fall att den skattskyldiges
räkenskapsår icke sammanfaller med kalenderår.

Eu särställning i fråga om budgetår intaga statens affärsdrivande verk, vilka
mera än övriga ämbetsverk påverkas av det privata affärslivet, för vilket räkenskapsåret
i regel sammanfaller med kalenderåret. Järnvägsstyrelsen framhåller
också såsom en följd av en eventuell omläggning av dess eget räkenskapsår önskvärdheten
ur statistisk synpunkt av att även de enskilda järnvägarnas räkenskapsår

omlägges på liknande sätt. Vattenfallsstyrelsen önskar bibehålla kalenderåret såsom
räkenskapsår, även om budgetåret omlägges. I detta sammanhang bör också framhållas,
att telegrafstyrelsen hör till det fåtal myndigheter, som bestämt avstyrka
reformen, detta dock av hänsyn till sin materialredovisning och sina byggnadsarbeten.
Med anledning härav vill statskontoret påpeka, att visserligen varje affärsverk
bör hava samma räkenskapsår som budgetår, eftersom räkenskaperna hava till
huvuduppgift att redovisa budgetens realiserande, men att det icke är nödvändigt,
att affärsverkens budgetår sammanfaller med statsverkets och deras räkenskapsår
med rikshuvudbokens. Det låter nämligen väl tänka sig, att riksdagen fortfarande
såsom hittills fastställer budget för affärsverken för nästföljande kalenderår, som
således blir deras budgetår, men att såväl de från statens affärsverksamhet påräknade
inkomsterna som de till affärsfonderna beviljade anslagen för kapitalökning
uppföras i riksstaten för ett riksbudgetår, som börjar redan den 1 juli. Vad anslagen
beträffar, skulle detta endast innebära, att dessa avsåges att utgå under den
för de bägge olika slagen av budgetår gemensamma delen, d. v. s. under tiden
januari—juni, vilket ur ingen synpunkt kunde medföra någon olägenhet, Analogt
är förhållandet med de inkomster, som tillföras statsregleringen från statens aflärsdrivande
verksamhet. Om överskottet från ett affärsverk, såsom för närvarande är
fallet med postverkets vinst, icke kan levereras till statsverket förrän tre ä fyra
månader efter utgången av samma verks budgetår, borde det upptagas i riksstaten
för det riksbudgetår, under vilket det inflyter till statsverket, något som nu icke
inträffar men som tydligen i och för sig är en fördel och står i full överensstämmelse
med syftet av den av kassaförlagskommittén ifrågasatta reformen. Om åter
ett affärsverk, såsom under normala förhållanden varit fallet med statens järnvägar,
inlevererar sitt överskott förskottsvis under löpande affärsår med approximativt beräknade
proportionella delar, har tydligen olikheten mellan affärsåret och riksbudgetåret
icke mycket att betyda, men medför dock den fördelen, att det överskott,
som vid bokslutet kan visa sig hava uppkommit utöver vad förut approximativt
beräknats och till statsverket levererats, kommer statsregleringen till godo under
samma riksbudgetår, i vars riksstat det upptagits.

Om det beflnnes lämpligt att för statens affärsverk, vilkas överskott redovisas
till statsregleringen, bestämma annat budget- och räkenskapsår än för statsverket,
torde skäl kunna anföras för att på samma sätt förfara med postsparbanken
och riksförsäkringsanstalten.

Valet av räkenskapsår för ett ämbetsverk eller en myndighet synes böra vara
bestämmande för alla slags av ämbetsverket eller myndigheten förvaltade medel
ävensom för ikraftträdandet av löneregleringar och väl även för tillträdandet av
ålderstillägg. Om således riksstaten omlägges att avse tiden 1 juli—30 juni. böra
t. ex. länsstyrelserna redovisa icke blott statsmedel utan även landstings-m. fl. medel
för räkenskapsår omfattande samma tidsperiod. Och om affärsverken få behålla
kalenderåret som räkenskapsår, böra löneregleringar för dessa verk liksom nu träda
i kraft den 1 januari.

Med avseende på övergången till ett budgetår, som börjar den 1 juli, är statskontoret
av samma tanke som professorn Cassel och alla statsmyndigheter, som
yttrat sig om denna fråga, att nämligen den riksdag, som beslutar reformen, bör

132

antaga budget för endast ett halvår, det halvår, som börjar den 1 januari närmast
efter beslutets fattande. Vilka inkomster och utgifter böra beräknas för detta halvår,
bör bliva föremål för en särskild undersökning. För närvarande vill statskontoret
inskränka sig till att påpeka, att beloppen för detta halvår ingalunda bliva
hälften av beloppen för helt år, utan att t. ex. de båda inkomsttitlarna inkomstoch
förmögenhetsskatt och överskott från postverket torde få helt och hållet uteslutas
ur övergångs-halvårets budget, den förra titeln därför att den bör höra till
efterföljande budgetår, den senare titeln emedan ifrågavarande överskottsmedel redan
tagits i anspråk i riksstaten för föregående år. Härigenom uppkommer en viss
svårighet att få statsregleringen för nämnda halvår att gå ihop, men detta kan
endast bliva en svårighet på papperet, icke någon svårighet i avseende på anskaffning
av medel, då ju nu ifrågavarande reform icke avser någon ändring vare sig av
de belopp, med vilka inkomster skulle inflyta och utgifter gäldas, eller av tidpunkterna
härför.

På grund av vad statskontoret nu anfört får statskontoret i underdånighet
hemställa, det täcktes Eders Kungl. Maj:t, efter inhämtande av yttrande från statsbokföringskommittén,
uppdraga åt särskilt tillkallade sakkunniga att verkställa utredning dels

angående möjligheten och bästa sättet att för framtiden häva de med
reformen förenade svårigheter med särskilt beaktande av möjligheten att omlägga
arbetet inom riksdagen och Eders Kungl. Maj:ts kansli samt hos den militära förvaltningen
och i avseende på uppbördsväsendet,

dels angående önskvärdheten och möjligheten att, under genomförande av reformen
i övrigt, bibehålla kalenderåret såsom budgetår för en del verk,

dels slutligen angående den budget för ett halvt år, som vid övergången till
det nya systemet bör beslutas.

Remissakten återställes härjämte.

Stockholm den 14 januari 1919.

Underdånigst:

PER SÖDERMARK. ,

K. BECKMAN, G. THORSTENSON. C. FR. NISSEN.

föredragande.

Nils Lindquist.