Kungl. Maj ds skrivelse Nr 205.

1

Nr 205.

Kungl. Maj:ts skrivelse till riksdagen med tillkännagivande, att bebådad
framställning till riksdagen angående anslag för år 1922
till åtgärder för skifteslag sindelning i vissa delar av Kopparbergs
län icke kommer att föreläggas riksdagen; given Stockholms
slott den 18 mars 1921.

Kungl. Magt vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av
statsrådsprotokollet över jordbruksärenden för denna dag, för riksdagen
göra tillkännagivande av det innehåll, som innefattas i föredragande
departementschefens hemställan.

Under Hans Maj:ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

GUSTAF ADOLF.

Nils Hansson.

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans Kungl.
Höghet Kronprinsen-JRegenten i statsrådet å Stockholms slott
den 18 mars 1921.

Närvarande:

Statsministern VON Sydow, ministern för utrikes ärendena greve Wrangel,
statsråden Ericsson, Dahlberg, Murray, Elmquist, Malm, Bergqvist,
Hammarskjöld, Ekeberg, Hansson, Beskow.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet
anförde departementschefen, statsrådet Hansson:

I proposition den 28 januari 1919, nr 38, föreslog Kungl. Magt
riksdagen att för utarbetande på statsverkets bekostnad i huvudsaklig
överensstämmelse med de i lantmäteristyrelsens utlåtande den 12 november
1918 angivna grunder av förslag till indelning i skifteslag av
Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 173 höft. (År 205.) 1

2

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 205.

vissa delar av Kopparbergs län på extra stat för år 1920 anvisa ett
reservationsanslag av 60,000 kronor.

I skrivelse den 12 juni 1919, nr 9 A, punkt 95, anmälde riksdagen
sitt beslut med anledning av denna proposition. Därvid anförde riksdagen,
bland annat, att riksdagen med hänsyn till det missnöje med de ifrågasatta
åtgärderna, som uti särskilda hos riksdagens vederbörande utskott
gjorda framställningar kommit till uttryck från befolkningens sida i
vissa av de socknar inom länet, vilka enligt det föreliggande förslaget
skulle komma att beröras . av skifteslagsindelningen, icke kunde förorda,
att åtgärder i nu ifrågavarande avseende utan vidare igångsattes i
de med förslaget avsedda delarna av länet. Riksdagen Rölle nämligen
före, att vid angivet förhållande utarbetandet av förslag till skifteslagsindelning
borde inskränka sig till att omfatta allenast sådana kommuner,
vil a efter från dem inhämtat yttrande genom beslut å kommunalstämma
ellei i annan av Kungl. Maj:t föreskriven ordning förklarat sig icke
hava något att däremot erinra. Riksdagen meddelade tillika, att riksdagen
föi utarbetande pa statsverkets bekostnad i huvudsaklig överensstämmelse
med de i lantmäteristyrelsens utlåtande den 12 november 1918
angivna giunder av förslag till indelning i skifteslag av vissa delar av
Kopparbergs län, i den mån vederbörande kommuner efter från dem
inhämtat yttrande genom beslut å kommunalstämma eller i annan av
Kungl. Maj:t föreskriven ordning förklarat sig icke hava något att
däremot erima, på extra stat för år 1920 anvisat ett reservationsanslag''
av 60,000 kronor. ö

Sedan härefter lantmäteristyrelsen, efter anmodan, inkommit med
förslag till . bestämmelser rörande anslagets användande, bemyndigade
Kungl. Maj.t den 27 februari 1920 dåvarande chefen för jordbruksdepartementet
att tillkalla _ tre sakkunniga personer för att såsom en
delegation under benämning kommissionen för Dalarnas indelning i
skifteslag vid sammanträden med vederbörande rättsägare inom Ovansiljans,
Nedansiljans samt Nås och Malungs domsagor utom Säfsnäs
socken ävensom inom Säters socken av Iiedemora domsaga samt Svärdsjö,
mvukens, \ ika, Torsångs, Stora Tima, Silvbergs och Gustafs socknar
av f alu domsaga utreda möjligheten att därstädes verkställa skifteslagsmdelning
såsom förberedande åtgärd till genomförande av laga skiften.
Kommissionen skulle i huvudsaklig överensstämmelse med de i lantmateristyrelsens
nämnda utlåtande den 12 november 1918 angivna
grunder utarbeta förslag till sådan indelning, i den mån kommun eller
del därav i viss av Kungl. Maj:t angiven ordning förklarat sig icke
hava något att erinra däremot. Samma den 27 februari 1920 tillkalla -

3

Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 205.

des såsom ledamöter i kommissionen byråchefen i lantmäteristyrelsen
J. Hamrin, som tillika skulle vara kommissionens ordförande, samt förste
lantmätaren i Kopparbergs län B. Mogensen och lantmäteriauskultanten
W. Nordenstedt.

Jämväl för år 1921 bar riksdagen för ifrågavarande ändamål på
extra stat anvisat ett anslag av 60,000 kronor.

I skrivelse den 13 november 1920 meddelade kommissionen, att
anslagsbehovet även för år 1922 syntes böra beräknas till enahanda
belopp. Därjämte anmälde kommissionen sin avsikt att i början av år
1921, sedan eu del undersökningar slutförts, inkomma med vissa förslag,
till vilka kommissionens vid dessa undersökningar vunna erfarenhet
gåve anledning. Till följd härav har Kungl. Maj:t i årets statsverksproposition
under punkt 100 av nionde huvudtiteln föreslagit riksdagen
att, i avbidan på proposition i ämnet, för år 1922 beräkna ett anslag
å extra stat av 60,000 kronor.

I skrivelse den 29 januari 1921, såsom bilaga A fogad till denna
skrivelse, har nu kommissionen avgivit omförmälda förslag och därvid
tillika lämnat redogörelse för kommissionens verksamhet.

I ärendet har utlåtande avgivits den 12 februari 1921 av lantmäteristyrelsen.
,

Kommissionen har i sin berörda framställning meddelat, bland
annat, att kommissionen hållit sammanträden inom 11 av de 31 socknar,
som beröras av ifrågavarande utredning, samt att frågan om upprättande
av förslag till skifteslagsindelning avgjorts inom 5 socknar, därvid 2
tillstått åtgärderna och 3 motsatt sig sådana. Till följd av rådande ägoblandning
kunde emellertid ej upprättas förslag till skifteslagsindelning
inom de 2 socknar, som ej haft något att däremot erinra, utan att
samtidigt beröra socknar, som motsatt sig förslags uppgörande. Kommissionen
har ansett, att utan ändrade förutsättningar pluralitet för
skifteslagsindelning knappast stode att vinna i någon socken.

Kommissionen har ifrågasatt, att Kungl. Maj:t skulle, under förutsättning
att viss utredning igångsattes rörande speciallagstiftning i fråga
om delning av jord å landet för ifrågavarande orter, till riksdagen framlägga
förslag om borttagande av villkoret om vederbörande kommuners
medgivande för upprättande av förslag till skifteslagsindelning.

Jag finner mig icke kunna tillråda, att förslag hos riksdagen
göres om borttagande av nämnda utav riksdagen bestämda villkor, injian
nyss berörda fråga om speciallagstiftning kommit närmare sin lösning.
I detta sammanhang vill jag emellertid erinra därom, att Kungl. Maj:t
den 4 i denna månad, på hemställan av chefen för justitiedepartementet,

4

Kungl. Maj ds skrivelse Nr 205.

i avbidan på resultatet av en utredning om speciallagstiftning för vissa
delar av Kopparbergs län i fråga om jorddelningen, beslutat inhämta
lagrådets yttrande angående förslag till sådan ändring i 7 § av det till
lagrådet remitterade lörslaget till lag om vad iakttagas skall i avseende
å införande av lagen om delning av jord å landet, att stadgandet i kungörelsen
den 18 februari 1859 om skiftes vitsord skulle även beträffande
den nya jorddelningslagstiftningen erhålla giltighet.

Därest förslag om borttagande av det ifrågavarande villkoret icke
för riksdagen framlägges, torde böra tagas i övervägande, huruvida och
i vad mån arbetet för upprättande av förslag till skifteslagsindelning
må kunna fortsättas med bibehållande av nämnda villkor, därvid givetvis
viss upplysningsverksamhet måste föregå frågans bringande till avgörande
genom omröstning i vederbörande socknar, eller om arbetet bör uppskjutas
och någon annan utväg sökas för frågans lösning.

Jag är icke beredd att nu taga ståndpunkt i denna fråga, utan
torde jag framdeles, efter att i ärendet hava samrått med chefen för
justitiedepartementet, få underställa denna fråga Kungl. Maj ds prövning.

Emellertid framgår av kommissionens redogörelse, att arbetet med
uppgörande av förslag till skifteslagsindelning, om villkoret bibehålies,
i varje fall icke under innevarande och nästkommande år lärer kunna
fullföljas i närmelsevis den utsträckning, som kommissionen tänkt sig.
Vid sådant förhållande och då, såsom kommissionen meddelat, omkring
hälften av 1920 års anslag återstår odisponerad och anslaget för innevarande
år icke alls tagits i anspråk, synes något anslag för år 1922
för ifrågavarande ändamål icke erforderligt.

Jag hemställer därför, att Eders Kungl. Maj:t måtte
meddela riksdagen, att proposition i det i statsverkspropositionen
under punkt 100 av nionde huvudtiteln upptagna ärendet angående anslag
för år 1922 till åtgärder för skifteslagsindelning i vissa delar av
Kopparbergs län ej kommer att avlåtas till den nu samlade riksdagen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan behagade Hans Kungl. Höghet
Kronprinsen-Regenten lämna bifall och skulle skrivelse
■ av den lydelse, bilaga vid detta protokoll utvisar avlåtas
till riksdagen.

Ur protokollet:

M. De Geer.

STOCKHOLM, ISAAC MARCUS'' BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1921.

1

Bilaga. A

till Kungl. Maj:ts skrivelse, till riksdagen
1921 nr 205

Till Konungen.

Till följd av nådig befallning bar kommissionen för Dalarnas indelning i
skifteslag uti underdånig skrivelse den 13 november 1920 lämnat upplysning
angående kommissionens anslagsbehov för åren 1921 och 1922, och har kommissionen
därvid meddelat, att densamma hade för avsikt att i början av år 1921,
sedan en del undersökningar utförts, till Eders Kungl. Maj:t inkomma med
närmare redogörelse för sin verksamhet och de förslag, vartill kommissionens
därvid vunna erfarenhet och berörda utredning kunde giva anledning.

Kommissionen tillåter sig nu till fullföljd härav i underdånighet anföra
följande.

Efter det riksdagen i skrivelse nr 9 A den 12 juni 1919 angående regleringen
av utgifterna under riksstatens nionde huvudtitel under punkt 95 anmält,
att riksdagen för utarbetande på statsverkets bekostnad i huvudsaklig
överensstämmelse med de i lantmäteristyrelsens utlåtande den 12 no\embei
1918 angivna grunder av förslag till indelning i skifteslag av vissa delar av.
Kopparbergs län, i den mån vederbörande kommuner efter från dem inhämtat
yttrande genom beslut å kommunalstämma eller i annan av Eders Kungl Maj :t
föreskriven ordning förklarat sig icke hava något att däremot erinra, pa extra
stat för år 1920 anvisat ett reservationsanslag å 60,000 kronor, anbefallde Eders
Kungl Maj :t den 27 juni 1919 lantmäteristyrelsen att med beaktande av vad
statsrådsprotokollet vid propositionen nr 38 samt riksdagens ifrågavarande skrivelse
under förenämnda punkt innehölle till Eders Kungl. Maj:t inkomma med
förslag till bestämmelser rörande användandet av det utav riksdagen sålunda
anvisade anslag.

Sedan lantmäteristyrelsen inkommit med yttrande och förslag i amnet
samt länsstyrelsen i Kopparbergs län avgivit infordrat utlåtande däröver, bomyndigade
Eders Kungl. Maj it den 2f februari 1920 chef en för jordbi uksdepartementet
att tillkalla tre sakkunniga personer för att såsom en delegation
under benämning kommissionen för Dalarnas indelning i skifteslag vid sammanträden
med vederbörande rättsägare inom Ovansiljans, Nedansiljans samt
Nås och Malungs domsagor utom Säfsnäs socken ävensom inom Säters socken
av Hedemora domsaga samt Svärdsjö, Envikens, Vika, Torsångs, Störa Tuna,
Silvbergs och Gustavs socknar av Falu domsaga, allt av Kopparbergs län, utreda
möjligheten att därstädes verkställa skifteslagsindelning såsom förberedande
åtgärd till genomförande av laga skiften samt att i huvudsaklig överBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 saml. 173 höft. (Nr 205.) 1

Kommissionens
uppdrag
och sammansättning
samt
hittillsvarande
verksamhet.

2

ensstammelse med de i lantmäteristyrelsens förenämnda utlåtande den 12 november
1918 angivna grunder utarbeta förslag till sådan indelning i den mån
eller del därav vid dylikt sammanträde i den ordning härefter sägs
förklarat sig icke kava något att däremot erinra.

Beträffande omförmälda sammanträden fann Eders Kungl. Makt därvid
gott föreskriva,

att sammanträde skulle avse hel socken eller, där särskilda skäl därtill
funnos, viss av kommissionen bestämd del av densamma;

att rösträtt finge utövas endast av innehavare av reducerad inägojord,
varvid röstberättigad finge utöva rösträtt genom fullmäktig;

att röstvärdet skulle för en var röstande beräknas efter storleken av jord,
som ovan sägs, varvid den mening skulle gälla, om vilken förenat sig de, som
innehade sådan jord till största myckenhet;

att socken, som efter storskiftet utbrutits såsom självständig sådan, finge,
där så prövades lämpligt, betraktas såsom del av den socken, varifrån densamma
utbrutits; samt

att, därest inom en socken uppkomma majoritet för avböjande av uppgörande
av förslag till indelning i skifteslag, men viss del av socknen uttalade
sig i motsatt riktning, dylikt förslag finge uppgöras för sådan del, därest
mellan denna och socknens övriga delar större ägoblandning icke förekomme.

Samtidigt härmed fann Eders Kungl. Maj:t gott förordna, att kommissionen
skulle äga att, i den mån dess uppdrag därtill föranledde, hos Eders
Kungl. Maj:t föreslå de ytterligare föreskrifter, som för utredningens fullföljande
kunde anses erforderliga, varjämte Eders Kungl. Maj:t bemyndigade
kommissionen att låta till trycket helt eller delvis befordra i en upplaga av högst
500 exemplar en med lantmäteristyrelsens förberörda utlåtande överlämnad
redogörelse för vissa jorddelningsförhållanden inom Kopparbergs, Gottlands
och Gävleborgs län.

Kommissionen, vilkens ledamöter tillkallades samma dag, som Eders
Kungl. Maj:t fattade ovan omförmälda beslut, började sina arbeten vid sammanträde
i Falun den 6 april 1920.

Under vårens lopp utfördes med nådigt tillstånd en del förberedande arbeten,
bestående i undersökning och anskaffande av en del kartmaterial samt
jämväl ortsundersökningar.

I anledning av en av kommissionen i ämnet gjord framställning och
sedan infordrade utlåtanden däröver avgivits av länsstyrelsen i Kopparbergs
län samt statskontoret, fann Eders Kungl. Maj:t den 4 juni 1920 gott föreskriva,
att, därest vid sammanträde, som avsåges i Eders Kungl. Maj:ts beslut
den 27 februari 1920, socken eller viss del därav förklarat sig icke hava
något att erinra mot utarbetande av förslag till indelning i skifteslag, skulle
vid sammanträdet — för socknen i dess helhet eller viss del därav efter kommissionens
bestämmande — utses två ombud att såsom ledamöter deltaga i
kommissionens arbeten så vitt anginge vederbörande socken eller sockendel
samt att härvid genom förberörda beslut den 27 februari 1920 lämnade föreskrifter
angående utövande av rösträtt och beräknande av röstvärde skulle
iiga motsvarande tillämpning.

Under juni månad 1920 höllos sammanträden med jordägarna inom socknarna
Våmhus, Siljansnäs, Mora, Ore, Boda, Leksand, Rättvik, Bjursås, Ål,

3

Svärdsjö och Enviken för utrönande, huruvida jordägarna inom dessa socknar
hade något att erinra mot åtgärders vidtagande för utarbetande på statsverkets
bekostnad av förslag till indelning i skifteslag. Efter uppehåll under
juli och förra hälften av augusti månader återupptogos arbetena, och höllos
därvid förnyade sammanträden för nyss angivet ändamål med jordägarna
inom socknarna Bjursås, Rättvik och Ål, varefter följde ortsundersölcningar
inom Leksands och Siljansnäs socknar, i anslutning vartill sammanträden
traktvis eller byavis hållits med befolkningen för att inhämta kännedom om
dess önskemål. Slutligen har det insamlade materialet i någon mån bearbetats
särskilt i de delar, som framgå av denna framställning.

Sedan hinder uppstått att kunna få ovanberörda redogörelse för vissa
jorddelningsförhållanden inom Kopparbergs, Gottlands och Gävleborgs län
tryckt så tidigt, att den kunde föreligga vid sammanträdena med befolkningen
under juni månad, beslöt kommissionen att låta trycka en av dess
ordförande författad och i populär anda hållen broschyr om jorddelningsförhållandena
i Kopparbergs län. Uti denna lämnas kortfattade redogörelser för
äldre och gällande lagstiftning i ämnet, för förut vidtagna åtgärder för befrämjande
av genomförandet av laga skiften i orten, för jorddelningsväsendct
på Gottland, för de nuvarande förhållandena inom ifrågavarande bygder, för
erforderliga åtgärder för åstadkommande av ändring och innebörden i förslaget
om skifteslagsindelning, för innehållet i den väntade nya skifteslagstiftningen
samt för statens bidrag till jorddelningsväsendet, varefter slutligen
beröres ifrågasatta åtgärder för vinnande av bättre ordning i fråga om fastighetsförhållandena
inom länet oberoende av skifte.

I anslutning till innehållet i denna broschyr, varav många vid sammanträdena
närvarande jordägare visade sig hava tagit del, inleddes sammanträdena
med föredrag, varefter allmänheten bereddes tillfälle till diskussion,
under vilken från kommissionens sida även gjordes inlägg för att lämna upplysningar
och bemöta vanföreställningar, som i skilda hänseenden kommo till
uttryck.

Vid sammanträdet i Siljansnäs socken anslöto sig de närvarande till ett
framställt yrkande, innehållande förklaring, att de icke hade något att erinra
mot utarbetande på statens bekostnad av förslag till socknens indelning i
skifteslag men att de samtidigt förklarade sig icke kunna utan ytterligare bidrag
från statsverkets sida bära kostnaderna för blivande laga skiften.

Vid härefter företaget upprop med åtföljande sammanräkning befanns,
att sammanträdet bevistats av jordägare med ett sammanlagt jordtal av 12,6S2
snesland, som låtit anteckna sig och som samtliga anslöto sig till det fattade
beslutet. Hela socknens jordtal med undantag av ett ecklesiastikt boställe utgör
49,198 snesland.

Härefter utsågos tvenne sockenombud att såsom ledamöter deltaga i
kommissionens arbete så vitt anginge socknen.

Inom Leksands socken vanns pluralitet för framställt yrkande, att de näivarande
skulle förklara sig icke hava något att erinra mot åtgärders vidtagande
för socknens indelning i skifteslag, men med tillägg att härmed icke
gjordes något ställningstagande till frågan om laga skiften, att socknen oj

Befolkni agens
uppfattning
och
ståndpunkt.

4

ansåge sig kunna bära kostnaderna för blivande laga skiften utan ytterligare
bidrag från staten särskilt till utflyttningar, vilka ej borde förekomma i större
utsträckning än som vore absolut nödvändigt, samt att skifteslagsindelningen
ej på något sätt finge förringa socknens rätt att beskatta de fastigheter eller
delar av sådana, som vore belägna inom andra socknar och som för närvarande
lydde under Leksands socken.

Då ordning och villkor för ändring av kommunal indelning finnas stadgade
i lag, ansåg sig kommissionen oaktat sistbcrörda villkor kunna godtaga
beslutet, vartill anslutit sig jordägare, som tillsammans innehade 27,957 snesland,
under det framställt yrkande om avslag samlat jordägare med tillhopa
18,771 snesland. Socknens hela jordtal utom boställena uppgår till 222,679 snesland.

. Härefter utsågos åtta sockenombud eller två för var och en av socknens
tre fjärdingar samt två för Djura kapellförsamling.

Beträffande övriga nio socknar, inom vilka sammanträden höllos under
juni manad, heslöts att uppskjuta fragan, varom vid dessa sammanträden
yrkande framställts utom vad angår en socken.

Kommissionen ansåg sig så mycket hellre böra besluta eller tillmötesgå
yrkande om uppskov, som kommissionen ansåg, att befolkningen borde beredas
tid att sätta sig in i frågans innebörd, och fått det intrycket, att densamma
på det hela taget ställde sig mera förstående än man vågat hoppas,
samt att det därför ej vore uteslutet, att genom uppskov anslutning från dess
sida skulle stå att vinna åtminstone inom åtskilliga socknar.

I förhoppning att så skulle ske utsatte kommissionen nya sammanträden
att hållas i senare hälften av augusti månad med Bjursås, Rättviks och
Als socknar, och voro dessa sammanträden föranledda även därav, att dessa
socknar, särskilt de två förstnämnda, hava sammanblandade ägor med Leksands
och Siljansnäs socknar.

Da kommissionen i augusti månad återkom till bygden, möttes densamma
emellertid av oförståelse och kompakt motstånd.

Vid sammanträdet i Bjursås voro alla, som därvid yttrade sig, emot åtgärders
vidtagande. Yrkande framställdes endast på avslag, och detta yrkande
vann enhällig anslutning. Inom Rättviks och Åls socknar gestaltade sig förhållandena
så till vida olika med dem inom Bjursås socken, att en del med
dessa socknars förhållanden väl förfarna personer yttrade sig för företagande
av skifteslagsindelning, men dessa, som eljest åtnjuta särskilt stort företroende
inom respektive socknar, kunde vid ifrågavarande sammanträden icke tillvinna
sig gehör.

Inom Rättviks socken röstade 575 jordägare med ett sammanlagt jordtal
av 53,698 snesland för rent avslag, under det minoriteten utgjordes av

25 jordägare, däribland några bolag, med ett jordtal av 10,331 snesland. Socknens
hela jordtal utgör 113,767 snesland. Inom Åls socken förenade sig 204 röstande
med ett jordtal av 2,539 snesland om avslag, och utgjordes minoriteten här av

26 fastighetsägare, däribland en del bolag, med ett jordtal av 579 snesland.
Socknens hela jordtal utgör 5,079 snesland. Det mest utmärkande för situationen
inom sistnämnda båda socknar är emellertid, att det yrkande, minoriteten
i båda fallen anslöt sig till, avsåg uppskov i avvaktan på den nya skifteslags -

5

stiftningen med tillägg, vad Åls socken angår för vinnande av erfarenhet
genom de fattade besluten inom Leksands och Siljansnäs socknar.

Med ledning av de protokoll, som förts vid ovanberörda sammanträden
jämte de överläggningar, som förekommit vid ortsundersökningen inom Leksands
och Siljansnäs socknar, samt vad kommissionen inhämtat under sin beröring
med befolkningen i övrigt anser sig kommissionen kunna sammanfatta
motiven till befolkningens avvisande hållning på följande sätt.

Förslaget till skifteslagsindelning vore en förberedelse till laga skiften.
Utan efterföljande laga skiften vore densamma meningslös. Då befolkningen
icke önskade laga skiften, ansåge den sig självfallet även böra motsätta sig
åtgärder för skifteslagsindelning så mycket hellre, som den befarade, att efter
skifteslagsindelning skiftena skulle följa omedelbart och att godtagande av
skifteslagsindelning kunde uppfattas såsom ett bevis för att befolkningen vore
för laga skiften och därför komme att påverka lagstiftningen i riktning mot
att underlätta möjligheterna att framkalla sådana. Godtagande av skifteslagsindelning
kunde även komma att försämra befolkningens ställning i fråga om
ytterligare statsbidrag. Den nya lagstiftningen borde därför samt även pa

andra grunder avvaktas. ....

Befolkningen fruktade för laga skiften, enär den ansåge sig icke kunna
bära därmed förenade kostnader. Då byarna vore mycket sammanbyggda,
kunde skiften ej genomföras utan omfattande utflyttningar. Ledningar, som
funnes för vatten och ljus, komme härigenom att spolieras. Kostnaderna för
utflyttningarna och anordnande av ledningar bleve så stora, att desamma
överstege befolkningens bärkraft.

Fastigheterna vore endast i ringa utsträckning jordbruksfastigheter.
Flertalet av dem vore fast mer att betrakta såsom egna hem för mdustriocb
skogsarbetare. Industrien kunde emellertid ej flytta till fäbodarna, där
det antogs att delägare, som utflyttades, komme att placeras. Isolerat
läge för en gård medförde dagliga olägenheter. Laga skiftena med
åtföljande utflyttningar vore även oförenliga med ordnade skolförhållanden.
Det bleve även omöjligt att hålla vintervägar. Utflyttningarna komme att
göra det uppväxande släktet ännu mera ovilligt än hittills att stanna hemma
och ägna sig åt jordbruk samt påskynda flykten till industrien och städerna.
På det hela taget skulle skiftena minska kärleken till jorden och fädernebygden.
Man finge ej tro, att vad som visat sig förmånligt i jordbruksbygder
skulle vara lika välgörande för ifrågavarande trakter. Erfarenheten från eu
del laga skiften, som verkställts här och var inom länet, vore ej ägnad att uppmuntra
till nya skiften. Förutom kostnader hade de medfört split och osämja.

Vanhävd av jorden skulle bliva följden redan av skifteslagsindelningen
och i ännu högre grad skulle den komma att visa sig under skiftena. För de
mindre jordägarna, och dessa utgjorde det långt övervägande antalet, skulle
skiftena bliva ruinerande. Olägenheterna av jordsplittringen överdrevos. Bönderna
hade ej klagat över det nuvarande tillståndet. På vissa håll förfäktade
man även den meningen, att jordsplittringen ej vore driven därhän, att den
nämnvärt försvårade jordens brukande och att den i allt fall ej vore större än
som betingades av jordmånens olika beskaffenhet. Det vore därför omöjligt att
avsevärt minska antalet skiften. Det behov av bättre ägoanordningar, som till

6

äventyrs funnes, kunde tillgodoses på frivilliglietens väg genom köp och byte,
och borde denna utväg underlättas genom ändring av bestämmelserna rörande
avsöndring. Erfarenheten och statistiken visade, att avkastningen av jorden
i Dalarna vore större än inom flertalet andra orter.

, Tillgången på odlingsmark vore flerstädes ytterst ringa. Huru än härmed
forhoUe sig saknade förhållandet betydelse, alldenstund det vore svårt
att skalla arbetskraft för de odllingar, som redan funnos.

, 4- Då,,e* jordägare kunde få del i flera skifteslag, komme laga skifte på
det ena att framkalla dylikt även på andra och på så sätt skulle skiftena hastigt
sprida sig.

? vefuD1-ycktes fruktan även för att bolagen skulle komma att begära
skiften och detta även vad anginge fäbode- och utskogar samt att de i
övrigt komme att få stort inflytande. Man har därför flerstädes med styrka
framhållit angelägenheten av att de nuvarande bestämmelserna om skiftesvitsord
komme att bibehållas. Om strävandena härför kröntes med framgång,
skulle aldrig några skiften komma att påkallas och då vore en skifteslagsindelning
ändamålslös.

, Skogstil]gången vore mycket ojämnt anlitad, till följd varav laga skiften
med åtföljande skogslikvider skulle medföra skogsskövling och i övrigt verka
ruinerande. Den, som hade sparad skog, komme att bliva lidande. På vissa
håll förordades bildande av allmänningsskogar, under det man eljest i allmänhet
förklarade sig hysa farhågor därför.

■Då- förslaget till skifteslagsindelning efter vad som blivit upplyst i och
för sig icke medförde några rättsverkningar, har uttryckts undran varför
jordagarna tillspordes. Även har försports farhåga för att statens bekostande
av skifteslagsindelningen och dess bidrag till utflyttningar m. m. skulle medföra,
att staten ville hava allt större bestämmanderätt och att bönderna komme
allt mer och mer under statens välde, varom andra åtgärder under de sista
åren varslade. Vad särskilt angår frågan om avsättande av allmänningsskogar
har man flerstädes däri velat se en tendens till socialisering av jorden.
Fruktan för eu dylik synes i en del fall hava varit ett vägande skäl att för
närvarande motsätta sig varje förändring.

Slutligen har framhållits, att det nuvarande tidsläget vore särskilt
olämpligt samt att ett avslag från befolkningens sida ej komme att föranleda,
att statsmakterna, därest skifteslagsindelning efter den nya lagstifningens
genomförande bleve erforderlig, skulle avslå en framställning om verkställande
av sådan på statens bekostnad.

Emellertid har hos många förståelse för kommissionens uppgift försports
och även offentligt uttalats. Av dessa har framhållts följande.

Jordsplittringen vore allmän och flerstädes driven så långt, att någon
vidare delning ej kunde ske. Det uppväxande släktet ville ej fortsätta att
bruka jorden med dess nuvarande arrendering. Skogstegar funnos, som vore
så smala, att ett träd ej kunde avverkas, utan att falla in på grannens lott.
Med den nuvarande ägosplittringen kunde jordägarna ej längre behålla äganderätten
till sin jord. Fortsatte jordstyckningen, bleve bönderna proletärer. Det
vore för övrigt illa ställt med äganderätten till jorden för närvarande.

Laga skiften kunde i längden ej undgås. Erfarenheten visade, att jord -

7

bruket genom skiften förbättrades. Dessa komme att medföra gagn för flertalet.
Om de ordnades så, att huvudvikten lades vid jordens sammandragning
med undvikande av utflyttningar, skulle fördelarna överstiga olägenheterna.
Det vore ej så stora olägenheter av att tomten med åbyggnader och jorden vore
skilda, enär flertalet hade små jordbruk.

Den nuvarande separatlagstiftningen för Dalarna förhindrade en effektiv
förbättring, emedan inskränkningen i skiftesvitsordet gällde endast förlaga
skiften och ej för liemmansklyvning.

Lagstiftningen och ej skiftcslagsindelningen vore inkörsporten till laga
skiften. Skifteslagsindelningen i och för sig medförde ej någon ökad möjlighet
att erhålla laga skifte. Sådant behövde ej påkallas, förr än man såge fördelarna.
Skiftenas genomförande underlättades genom skifteslagsindelningen, och därför
borde den komma till stånd. För närvarande kunde man tänka sig, att bolagen
komme att yrka på att få all jord inom de gamla storskifteslagen eller
socknarna sammanförd. Då socknarna genom skifteslagsindelningen uppdelades
i smärre skifteslag, minskade densamma möjligheterna för den enskilde att
dragas in i skifte.

Skifteslagsindelningen innebure endast en undersökning, om skifte i en
framtid kunde genomföras. Om skifte begärdes, utan att skifteslagsindelning
föregått, finge jordägarna själva vidkännas kostnaderna därför. Genom
densamma kunde skiftenas omfång begränsas och tvister därom undvikas. Det
föreliggande tillfället att få skifteslagsindelning utförd på statens bekostnad
borde därför ej för-summas. Förslaget borde uppfattas såsom ett led i myndigheternas
strävan att åstadkomma bättre förhållanden, och tillfället borde användas
för att klargöra, att större statsbidrag vore nödvändiga för att åstadkomma
bättre ägoanordningar i orten.

Slutligen finner sig kommissionen böra anteckna, att vid ett sammanträde,
vilket hållits i Smedby by i Leksands socken och vilket bevistades av
ett femtiotal jordägare från nämnda och angränsande byar, de närvarande enhälligt
hemställde, att kommissionen ville bringa till vederbörandes kännedom
nedan omförmälda önskemål beträffande den blivande lagstiftningen rörande
sättet för skiftenas genomförande i orten. Dessa önskemål gingo ut
på, att byarnas byggnadsplatser i största möjliga man borde bibehållas och
endast regleras närmast efter mönster för vad som gällde för municipalsamhällen,
att, då den ifrågasatta anordningen att endast en delägare skulle kunna
påkalla undersökning och därmed framkalla skifte innebure ett fåtalsvälde,
skiftesvitsordet borde bibehållas och minst 25 procent fordras för att påkalla
skifte eller undersökning om verkställandet av sådant samt att genom lagstiftningen
borde förekommas, att skifte a utskogar och fäbodeskogar i oträngt mål
f ramkallades.

Uti lantmäteristyrelsens utlåtande den 12 november 1918, vilket legat
till grund för Kungl. Maj:ts proposition, nr 38, till 1919 års riksdag angående
anslag till ifrågavarande ändamål, anföres följande, som kan tjäna till upplysning
angående ägoförhållandena i orten:

»Allt från äldre tider har klagats över den snart sagt gränslösa ägosplittringen
inom ifrågavarande delar av Kopparbergs län och olägenheterna
av densamma. Vid lantbruksmöte, som hölls i Mora den 24 och 25 augusti

I orten rådande
förhållanden.

8

1883, framhölls, att, då man vid bolbyn hade ända till eu fjärdedels mil till en
del ägoskiften, toge det givetvis längre tid att utföra det arbete, som deras
skötsel krävde, än om man hade sin egendom på ett ställe, och när man hade
ägor på ända till 3 och 4 mils avstånd från hemmet, måste ännu mera tid offras.
Sådan åtginge för folk och dragare ej blott till ägornas skötsel och grödans
bärgning utan även till grödans hemforsling. En följd av de små ägoskiftena
vore även, att brukarna blevo beroende av varandra vid ägornas skötsel,
att intresset för nyttiga jordförbättringar slappades, att sådana åtgärder,
som krävde gemensamhet, såsom avdikning bleve svårare att få genomförda,
att upptagande av diken och uppförande av stängsel flerstädes icke kunde
ifrågakomma samt att de små tegarna i övrigt icke heller kunde brukas som
sig borde. Jordstyckningen lade även hinder i vägen för de tidsödande, lönlösa
»hackslogarnas» förvandling till betesmarker, och härigenom framtvingades
det för boskapsskötselns höjande så hinderliga fäbodesystemet med de
magra skogsbetena. Detta system bleve särskilt dyrt för dem, som hade endast
ett fåtal kreatur eller endast en ko. Även i sådant fall måste nämligen vallhjon
medfölja till fäbodarna.

Betydelsen av dessa utalanden framträder ytterligare, då man erfar, att nu
verkställd undersökning giver vid handen, att inom Leksands, Rättviks, Mora
och Våmhus socknar jordsplittringen gått därhän, att hemmansägarna i dessa
socknar i regel hava andel i 5—10 hemmans- eller besutenhetsnummer samt ägorna
fördelade i 8—15 åkerskiften, 2—8 ängsskiften och 6—15 och ofta långt flera
skogsskiften. Ett stort antal jordbrukare har långt flera skiften. Flerstädes
påträffas skiften om 6, 8 å 10 meters bredd och ansenlig längd. Jordstyckningen
har på många ställen nått gränsen för vad som är möjligt med hänsyn
till brukningen.»

Till ytterligare belysning i ämnet må återgivas följande uttalande av en
representant från Dalarna vid ärendets behandling i andra kammaren den
17 maj 1919. Denne anförda därvid:

»Lantmäteristyrelsen överdriver inte, då den anför, att inom Leksands,
Rättviks, Mora och Våmhus socknar jordsplittringen gått därhän, att hemmansägarnai
dessa socknar i regel hava andel i 5—10 hemmans- eller besutenhetsnummer
samt ägorna fördelade i 8—15 åkerskifte!!, 2—8 ängsskiften och 6—15 och ofta
långt flera skogsskiften; att ett stort antal jordbrukare har långt flera skiften;
att flerstädes påträffas skiften om 6, 8 å 10 meters bredd och ansenlig
längd; och att jordstyckningen på många ställen nått gränsen för vad som
är möjligt med hänsyn till brukningen.

Vid ett sammanträde inför skiftesstadgekommittén, som jag för 12 år
sedan hade tillfälle att bevista, presenterades som något inte så ovanligt en
småbrukare från Sollerön, som hade åker på 30 ställen, 16 skogsskiften, del i
7 fäbodar och 22 hus att underhålla.

En Våmliusbo, som i fjol skildrade olägenheterna av den stora ägosplittringen
med särskilt understrykande av den arbetstid, som går förlorad
under flyttningarna från den ena ägan till den andra, yttrade slående, att »vi
få ligga ute på vägarna som turister». Det låg också en viss sanning i den
bild, som en lantman i Mora använde i fråga om bygdens jordförhållanden,
då den nu förevarande frågan nyligen var på tal. »Tag ett ark papper», yttrade
den odalmannen, »riv sönder det och strö ut bitarna! Säg sen: skriv på

9

detta papper! Det går, men hur går det? Det går som att driva jordbruk i
övre Dalarna». Redan nu ha vi kommit därhän, att den teoretiska delningen
drives längre, än det praktiska bruket av jorden kan följa med. Och om det
fortgår som hittills, skola vi efter ytterligare någon generation närma oss kaos
och ungdomen, som skulle utveckla fädernearvet, skall se ned på och fly ifrån
jordbruket.

Den som tagit kännedom om hur det härvidlag står till i Dalarna kan
knappast undgå att liksom statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
få ett starkt intryck av att kraftiga åtgärder äro nödvändiga för åstadkommande
av ordning i de förvirrade jordbesittningsförhållandena inom vidsträckta
delar av Kopparbergs län. Vår landsända har stora utvecklingsmöjligheter,
men som det nu är, kan varken jordbruk eller skogsbruk drivas
fullt rationellt. Den saken vitsordades även av den stora Daladeputation, som
för femton år sedan uppvaktade statsmakterna i den s. k. Norrlandsfrågan.
En väsentlig arbetstid för både folk och dragare går förlorad, och jordbrukets
produktionskostnader bli alldeles för höga. Intresset för jordförbättringar
slappas, och odlingsmöjligheterna bli inte utnyttjade som önskligt vore. Härtill
kommer, att befolkningen belastas med orimliga kostnader för delning afsina
hemman och att på flera trakter inom länet själva jordäganderättsförhållandena
lämna mycket övrigt att önska, i det att vilande lagfarter förekomma
i mycket stor utsträckning. Det lär i övre Dalarna finnas mellan SO
och 90 tusen fastigheter, som sakna klar lagfart.»

Då man emellertid vid ett par av kommissionen hållna sammanträden
velat bestrida, att ägosplittringen nått den utveckling, som sålunda påståtts,
och framhållit, att den på det hela taget ej vore hinderlig för jordbruket samt
ej större än som betingades av jordarternas växlingar, har kommissionen i
samband med andra för skifteslagsindelningen inom Siljansnäs och Leksands
socknar erforderliga utredningar i avseende å särskilda byar och jordägare,
beträffande vilka upplysningar utan särskilt arbete kunnat i ämnet vinnas,
genom ortsombuden införskaffat uppgifter dels rörande antalet skiften, som
innehavas av var och en jordägare och dels rörande antalet hemmansnummer,
vari de olika jordägarna hava del. Resultatet av denna utredning framgår
av bil. A, av vilken inhämtas följande.

Inom Leksands socken har undersökningen omfattat 876 jordägare. Av
dessa innehava 429 5 skiften eller därunder, 315 mellan 6—10, 91 mellan 11—15,
25 mellan 16—20 och 16 över 20 skiften. Antalet hemmansnummer, vari jordägarna
hava del, uppgår i medeltal till 2.?. Inom Siljansnäs socken har undersökningen
omfattat 531 jordägare. Av dessa innehava 139 5 skiften eller därunder,
183 mellan 6 och 10, 115 mellan 11 och 15, 69 mellan 16 och 20 samt
25 över 20 skiften. Det högsta antalet skiften för någon delägare utgör 35.
Maximiavståndet från gårdsplatserna till de längst bort belägna skiftena utgör
inom Leksands socken 2 till 5 kilometer samt inom Siljansnäs socken i medeltal
3.7 kilometer.

Det bör emellertid särskilt uppmärksammas, att denna undersökning
endast omfattar heminägorna och därinom belägna slogar, men däremot varken
därutanför belägna slogar eller fäbodeinägorna eller skogskiftena. UnderBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 173 käft. (Nr 205.) 2

10

sökningen i fråga bestyrker alltså ovan omförmäla förut i ämnet lämnade
uppgifter.

Till belysning av ägoblandningen byarna emellan bär kommissionen låtit
utai beta den såsom bil. B närslutna kartan. Denna återgiver en trakt av omkring
4.4 kilometer i ena samt 6.9 kilometer i andra riktningen eller omkring
30.5 kvadratkilometer. Inom denna trakt återfinnas ägor tillhörande 32 byar,
av vilka endast fyra hava sina tomtplatser och heminägor inom ifrågavarande
område. Detsamma upptages i övrigt av slog- och skogsskiften. 16 av dessa
byar innehava mindre än 6 särskilda områden, 10 mellan 6 och 10, 3 mellan 11
och 15 samt 3 över 15 områden. Två byar hava inom ifrågavarande trakt värdera
17 särskilda områden, och antalet dylika områden inom trakten i fråga
uppgår till 205. Här bör emellertid uppmärksammas, att varje å ifrågavarande
karta återgivet område med undantag endast beträffande ett eller annat mindre
sådant i sin ordning är uppdelat emellan ett större eller mindre antal delägare.

Emellertid råder stor ägoblandning här och var även mellan olika socknar.
Omfattningen av denna ägoblandning till den del densamma äger rum
mellan Leksands och Bjursas socknar framgar av bil. C. Ägoblandning av stor
omfattning förefinnes emellertid även mellan Leksands och Siljansnäs socknar
samt desslikes å det s. k. Stumsnäset på östra sidan av Siljan mellan Leksands,
Mora och Rättviks socknar. Den ägoblandning, som förefinnes mellan
Leksands och Siljansnäs socknar samt emellan Leksands och Bjursås socknar,
är av den beskaffenhet, att en skifteslagsindelning inom Siljansäs socken måste’
ske samtidigt med skifteslagsindelningen inom Leksands socken samt att i
samband med skiftslagsindelning inom sistnämnda socken måste verkställas
sådan även vad angår en väsentlig del av Bjursås socken. Förhållandena å
Stumsnäset äro sådana, att skifteslagsindelning därstädes måste omfatta hela
trakten oberoende av till vilken socken ägorna höra.

Lantmäteristyrelsen framhöll i sitt utlåtande den 12 november 1918 på
därvid anförda skäl, att fog funnes för den uppfattning, att den utveckling förhållandena
inom Kopparbergs län tagit icke enbart borde tillskrivas en inrotad
sedvänja och säregna egenskaper hos befolkningen utan att den även
berodde på den undantagställning, som Dalarna från äldre tider intagit i
fråga om villkoren för jordens delning, den osäkerhet, som rått i fråga om de
bestämmelse!’, vilka under särskilda tider gällde, samt bristande uppsikt över
bestämmelsernas efterlevnad. Åtskilligt ansåge styrelsen även böra tillskrivas
innehållet i de bestämmelser, som sedermera meddelades för att råda bot för
jordsplittringen. Lantmäteristyrelsen anslöt sig i denna del till det uttalande,
som vid föredragning i statsrådet av kungörelsen den 18 februari 1859 angående
förändrade föreskrifter i avseende å besutenhets- och skiftesväsendet i
Kopparbergs län gjordes av vederbörande departementschef. Denne erinrade
därvid, huru besutenhetsväsendet, sådant det utvecklat sig i Kopparbergs
län, mera än annorstädes företedde ett lärorikt exempel på vanskligheten av
lagstiftarens försök att reglera förhållanden, vilka enligt hans åsikt till sin
natur hörde under den enskildes fria verksamhet. I stället för att ernå syftemålet
med 1804 års bestämmelser hade det verkliga resultatet blivit, att Dalarnas
i små lotter kluvna jord till stor del innehades utan i laga ordning bekräftad
åtkomst. Erfarenheten visade, att de strängaste förbud icke kunnat

11

förekomma jordens styckning utan blott vållat en vådlig osäkerhet i den obesutna
jordens besittning.

Införandet av lagfartsböcker har icke visat sig kunna råda bot på dessa
missförhållanden. I stor utsträckning har härtill bidragit, att ägostyckningsinstitutet
icke fått tillämpas å storskiftade fastigheter i länet. Redan i september
1897 hemställde fyra ordinarie häradshövdingar jämte förste lantmätaren
i länet att så måtte få ske. Frågan har emellertid sammanförts med revisionen
av jorddelningslagstiftningen i dess helhet. I väntan på lösning av
frågan har man sökt sig fram vid sidan av lagstiftningen. Avtal hava i
mängd ingåtts, som i realiteten inneburit ägostyckning. Härtill kommer, att
även avsöndringsförfarandet i ett synnerligt stort antal fall tillämpats utan
iakttagande av lagens bestämmelser. Förhållandena hava lett därhän, att
oredan och osäkerheten i fråga om fastighetsväsendet är allmänt förekommande
och dagligen utbreder sig.

Enligt i mars månad 1919 av domhavanden i Ovansiljans domsaga lämnad
uppgift var antalet vilande lagfarter för Mora socken 13,OSS, för Våmlius
socken 2,032, för Sollerö socken 1,504 och för Venjans socken 2,614 eller för
Mora tingslag tillhopa 19,235, för Orsa socken och tingslag 3,501, för Älvdalens
socken och tingslag 1,988 samt för Sårna och Idre tingslag 1,460 eller
för hela domsagan 26,184. Nyligen verkställd undersökning beträffande Nedansiljans
domsaga visar, att antalet vilande lagfarter uppgår för Ore socken
till 893, för Rättviks socken till 6,146, för Boda socken till 1,081, för Leksands
socken till 4,258, för Siljansnäs socken till 1,108, för Bjursås socken till 528, för
Åls socken till 1,013 och för Gagnefs socken till 3,698 eller för hela domsagan
tillhopa 18,725. I stor utsträckning förekommer emellertid även, att lagfart ej
sökts, varjämte till följd av dödsfall och försummelse att i tid upprätta arvskiften
även torde förekomma, att fång helt och hållet saknas i fråga om eu
och annan fastighet. Om man söker att sammanlägga de särskilda fastigheter,
varav en storskifteslott består, är det ofta mera en lyckträff, om summan
av jordtalen å delarna överensstämmer med hela lottens jordtal enligt
storskifteshandlingarna, och även om så sker, kan man därför ej vara säker,
att jordtalet å varje särskild del är det riktiga. Ofta blir emellertid summan
av delarnas jordtal större eller mindre än storskifteslottens hela jordtal.

Om man undantager storskiftena, vilka utgöra grundval för den nuvarande
fastighetsindelningen, har legal jorddelning kommit till användning
inom de storskiftade socknarna i en utsträckning, som i jämförelse med antalet
förefintliga brukningsdelar måste betecknas såsom skäligen ringa. Någon
exakt uppgift om antalet genom sämjedelning utbrutna hemmansdelar kan
givetvis ej erhållas, men man torde ej göra sig skyldig till överdrift, om man
antager, att tre fjärdedelar av antalet nu förefintliga brukningsdelar fått
sitt ägoområde bestämt genom sådan delning. I fråga om den territoriella besittningsrätten
innebär givetvis berörda förhållande ett betänkligt osäkerhetstillstånd,
i det att antingen intet eller ock ett ofullständigt material finnes för
avgörande av eventuella tvister om gränserna för varje delägares innehav.
Därtill kommer, att såväl dessa sämjedelningar som ock de av lantmätare verkställda
klyvningar i stor utsträckning vila på åtkomsthandlingar, som formulerats
på sådant sätt, att ovisshet råder, huruvida fånget avser en hemmansdel
eller en avsöndring.

12

Innebörden
av skifteslagsindelningen.

• a D.a samjedelnmgar enligt gällande bestämmelser icke kunna upptagas i
jordregistret och upplägg för de därvid utbrutna ägolotterna följaktligen ej
eller komma att anordnas i de nya fastighetsböekerna, komma dessa böcker
därest den hittills uppgjorda planen skall fullföljas, ej att stå i behörig korrespondens
med den faktiska jorddelningen. Fastiglietsbokföringen torde därigenom
vad ifrågavarande trakter angår bliva i viss mån förfelad

Ur jordregistersynpunkt framträda de största olägenheterna av sämje.
m|Tarna, då det ifrågakommer, att på dessa delningar grunda en efterföljande
legal fastighetsbildning. Det enda tillfälle, då sådant enligt gällande
praxis kan förekomma, är vid fastställelse av avsöndring från en genom sämjedeimng
utbruten hemmansdel. Om en jordregisterfastighet innefattar flera
faktiska brukningsdelar, utvisa nämligen anteckningarna i jordregistret ej
med bestämdhet, vilken del av den i jordregistret införda fastigheten, som utgör
stamfastighet för en avsöndring. Om t. ex. ett i jordregistret infört hemman
ar genom sämjedelning delat i tvenne lika delar, framgår ej av jordregistret,
från vilkendera av dessa brukningsdelar de upplåtna lägenheterna
emanerat.

Därjämte bör bemärkas, att den indelning av ett hemman, som skett
genom sämjedelning, icke äger behörig stadga. Eu jordägare, som vid ett
visst tillfälle ager en sämjedelningslott, kan därifrån sälja en avsöndring.
F.oper han sedermera ytterligare en del av samma hemman (det vill säga en
hel sämjedelningslott eller en del av en sådan), uppgiver han i regel hela sin
pa detta satt förvärvade del av hemmanet såsom stamfastighet för en senare
avsöndring.

Den stora utsträckning, vari avsöndringar från genom sämjedolningar
utbrutna hemmansdelar förekomma inom de storskiftade socknarna, torde
till stor del liava sin grund däri, att avsöndringsinstitutet tillämpats i större
utsträckning än som ägt stöd i lag. Så har till exempel från ett synnerligen
stort antal hemman avsöndrats mer än en femtedel av ägovidden, och ofta
har såsom avsöndring upplåtits all till ett hemman hörande skogsmark.

I skrivelse den 13 juni 1911 anförde skiftesstadgekommittén följande,
som kan tjäna till belysning i denna del av ämnet.

Kommittén framhöll, att det förefunnes olika uppfattningar om vad som
enligt gällande skiftesstadga vore att anse såsom skifteslag inom ifrågavarande
delar av Kopparbergs län. Enligt eu uppfattning utgjorde det gamla storskifteslaget
— i allmänhet sammanfallande med det forna sockenområdet —
fortfarande egentliga skifteslaget. Enligt den andra uppfattningen vore de
vid storskiftet sammandragna byarna numera att anse: var för sig såsom
det skifteslag, inom vilket laga skiftet kunde ifrågakomma. Utginge man
från sistnämnda uppfattning, måste med hänsyn till ovan påpekade ägoblandning
mellan byarna laga skifte föregås av en skifteslagsindelning med
ändamål att samtliga de byar, emellan vilka avsevärd ägoblandning vore
rådande, sammanlades till ett skifteslag. Eu sådan kunde emellertid svårligen
komma till stånd annat än genom statens försorg och på dess bekostnad.
Betraktades åter de gamla storskifteslagen fortfarande såsom de egentligen
gällande skifteslagen, sa kunde de vittomfattande och dyrbara åtgärder, som
måste förutsättas, om laga skiften inom så vidsträckta områden skulle genom -

13

föras utan jordägarnas allt för hårda betungande och medföra alla de fördelar
för reglering av jordbesittningen, som borde åsyftas, ej komma till stånd
utan statens kraftiga mellankomst i en eller annan form. I ena som andra
fallet påkallades alltså ett system av administrativa åtgärder, om skiftesfrågan
i Kopparbergs län skulle kunna lösas på ett tillfredsställande sätt. I anslutning
härtill fäste kommittén Eders Kungl. Majtts uppmärksamhet på behovet
av en utredning angående vilka åtgärder, som erfordrades för att laga skiften
inom ifrågavarande delar av länet skulle kunna komma till stånd och med
största möjliga fördel genomföras.

Beträffande en senare av ovan angivna uppfattningar eller den, som betraktar
de gamla storskifteslagen såsom de egentligen gällande skifteslagen,
framhöll lantmäteristyrelsen uti sitt ovan omförmälda år 1918 avgivna utlåtande,
att detsamma måste påfordra statens kraftiga mellankomst i en eller
annan form, vartill komme, att genomförande av laga skiften under denna
förutsättning måste anses såsom en ytterst vansklig sak särskilt vad anginge
de större socknarna, och framhöll styrelsen härvid den långa tid dylika skiften
skulle kräva samt möjligheten för en enskild jordägare att genom process
uppehålla skiftet samt de olägenheter, som därav uppstode för övriga delägare.

Kommissionen ansluter sig obetingat till denna uppfattning och anser
det icke kunna bliva tal om att beträda denna väg, utan att en uppdelning i
mindre skifteslag är ofrånkomlig.

För bedömande av lämpligaste sättet för en sådan uppdelning må lämnas
följande upplysningar. Inägorna i orten bestå dels av sådana invid eller i
närheten av gårdarna dels av slogar, som förut varit ängar men som numera
vanligen äro mer eller mindre igenväxta med skog eller i en del fall uppodlade
och som ligga spridda på skogsmarken eller inom andra byars inägor,
dels ock av åker och äng vid fäbodarna. Av de sistnämnda finnas inom en del
socknar två slag eller dels hemiabodar, som ligga närmare hemägorna, och
dels långfäbodar, som ligga längre därifrån. Skogarna äro dels hemskogar omkring
eller i närheten av inägorna vid gårdarna dels fäbodeskogar omkring
fäbodarna dels ock utskogar.

Det bör emellertid uppmärksammas, att en by A kan hava ägosammanblandning
i hemägorna med exempelvis byarna B och C, del i inägorna vid
en fäbod med delägare i byarna E och F och vid en annan fäbod med delägare
i byarna G, H och I, del i skogsmarken vid en tredje fäbod med delägare
inom byarna K, L och M samt slutligen del i ntskog tillsammans med
delägare i byarna N, O och P. Slutligen bör erinras om de här och var spridda
slogmarkerna.

Om man nu utgår ifrån att byarna A, B och C, som hava sammanblandade
ägor i inägorna, på grund härav sammanföras till ett skiiteslag och man
samtidigt uppehåller grundsatsen om att all skifteslagets mark skall iuga i
skiftet, kommer man till det resultat, att den ägogemenskap, som finnes beträffande
övriga ägor, medför, att, även om man utgår ifrån att de särskilda
vid storskiftet utbrutna byalagen skola utgöra särskilda skifteslag, ett skifte
å ett sådant skifteslag kommer att leda till skifte för en väsentlig del av en

socken. . „ „ ,

Utom de svårigheter, som uppstå vid handläggning av skifte a ett saclant
skifteslag, bör uppmärksammas, att det blir beroende på tillfälliga omständig -

14

hetor, om genom ett sådant skifte eu med hänsyn till jordens brukande ändamålsenlig
fastighetsbildning kan åstadkommas. Till belysande härav hänvisar
ommissionen till kartbilagan B. Det torde för var och en vara tydligt, att
någon lämplig fastighetsindelning icke kan åstadkommas beträffande det område,
som a densamma finnes återgivet, utan att området i dess helhet eller
åtminstone större delen av detsamma får utgöra ett skifteslag.

, „.Pe* *orde, al,Itsa vara klart, att en annan uppdelning av socknarna i

och för blivande laga skiften bör ske än den byalagsindelning, som åstadkommits
genom storskiftet.

Beträffande riktlinjerna för skifteslagsindelningens genomförande råder
enighet om att densamma bör ske traktvis och därvid huvudsaklig hänsyn
.agas till radande ägoblandning. Att skifteslagsindelningen sker traktvis
innebar, att hänsyn därvid icke tages till den ägoblandning eller ägogemenskap,
som finnes i fråga om till en by eller ett hemman hörande ägor å annan
trakt, an varom fråga är. Och i realiteten leder detta i allmänhet till att
inagor och hemskogar med därinom belägna slogar sammanföras till skifteslag
or sig, och att sa i regel blir fallet med dels fäbodeägor och fäbodeskogar och
dels med utskogar.

i i *En skifteslagsindelning efter dessa linjer kommer emellertid att på det
Hela taget innebära en uppdelning av socknarna även med hänsyn till behovet
av skifte, sa att detta kan antagas vara störst beträffande de skifteslag, som
bestå av inagor och hemskogar, och minst beträffande de skifteslag, som utgöras
av utskogar.

i- • pfmsenom framstå!’ en stor fördel av skifteslagsindelningen, bestående
dari, att jordägarna bliva i tillfälle skifta inägor och hemskog, varav stort
behov kan antagas forefmnas, utan att behöva medtaga fäbodeägor samt fäbode-
och utskogar. Till följd härav kunna skiftena bringas till utförande på
kortare tid, varjämte kostnaderna nedbringas.

„ o P!.alP torde vara, att en skifteslagsindelning av det slag, varom här är
fråga, bor ske sockenvis. Utan att så blir fallet kan det icke antagas, att denoamma
bliver fullt planmässig och att tillräcklig hänsyn vid densammas utcranae
tages till ett framtida utnyttjande av befintliga odlingsmöjligheter.

Såsom ytterligare fördelar av en på detta sätt genomförd skifteslagsp,
7nm® 111 a framhållas, att frågan om skiftets omfattning är avgjord, när
skifte en gång kommer i fråga. Härigenom undgås tvister rörande skifteslagets
omfång samt den split och de kostnader dylika tvister ofta föra med
sig. icke minst bör uppmärksammas den tidsbesparing, som härigenom vinnCu
SP\..ST äF aY betydelse särskilt med hänsyn till den olust att väl hävda
och förbättra jorden, som i större eller mindre grad plär följa med ett skifte.

Emellertid kan en skifteslagsindelning efter ovan angivna linjer i viss
man anses innebära en uppdelning av fastigheterna uti de delar, som falla
inom skilda skifteslag. Av vad ovan anförts torde emellertid framgå, att
iAa 5.rn 0p''ållb°ralirå. Det synes emellertid långt ifrån uteslutet, att icke
detta förhållande kan bliva till nytta. Skifteslagsindelningen kommer givetvis
att verka klarläggande. Det ligger därför nära till hands antaga, att densamma
hos befolkningen kommer att frammana tanken på att söka vinna
bättre ägoanordning genom lämpligare arvskiften än hittills samt genom köp
eller byten eller med andra ord på frivillighetens väg oberoende av skifte.

15

Då befolkningen i orten icke önskar åvägabringandet av laga skiften, då
skifteslagsindelningen av densamma betraktas såsom en förberedelse till skiften,
som de efter skifteslagsindelningens genomförande tro skola med eller
mot dess vilja komma till stånd, samt då den hoppas, att densamma genom
att motsätta sig skifteslagsindelning skall kunna dels påverka lagstiftningen
därhän, att möjligheterna att påkalla skifte minskas, dels förbättra
sin stålning med hänsyn till ökade statsbidrag för genomförande av eventuella
laga skiften, är ju dess avvisande hållning mycket förklarlig.

Befolkningens tillspörjande i fråga om skifteslagsindelningen uppfattas
av densamma såsom en förfrågan om densamma önskar laga skiften, och man
bör enligt kommissionens mening ställa klart för sig, att var helst man inom
vårt land, innan skiftena i orten börjats, sockenvis arrangerat omröstning
för eller emot laga skiften, en avgjord pluralitet varit att påräkna för
avslag. Skiftet innebär en tvångsvis och under ledning av tjänstemän genomförd
omgestaltning av befolkningens ägor samt hus och hem. Om denna
tvångsprocedur från början mött motstånd i övriga delar av landet, bör ifrågavarande
befolknings avvisande av skifteslagsindelningen med hänsyn till vissa
särdrag hos densamma och den undantagsställning, som hittills givits den i
fråga om jorddelningen, bliva ännu mera förklarlig.

Kommissionens uppgift har givetvis redan från början varit mycket svår
och kommissionen vågar säga omöjlig att bringa till ett lyckligt resultat.
Kommissionen har emellertid under sin vistelse i bygden sökt att övertyga befolkningen
om nyttan och nödvändigheten såväl av laga skiften som därför
ock av skifteslagsindelningen. Det är tänkbart, att resultatet i någon mån
blivit ett annat, om kommissionen vid sitt första framträdande i orten underlåtit
detta och under första året inriktat sig på att hålla sammanträden mera
förberedelsevis för att upplysa befolkningen om frågans innebörd utan att
söka verka för dess antagande.

Det har givetvis varit en lätt sak för motståndarna till laga skiften
att genom allehanda svartmålningar väcka misstro mot kommissionen och oförståelse
för hela frågan. Vid avbrytandet av arbetena med utgången av juni
månad 1920 ansåg kommissionen emellertid ingalunda uteslutet, att befolkningen,
om densamma lämnats åt sig själv, kunnat vinnas för anslutning till
åtgärder för skifteslagsindelning. Såsom ovan meddelats visade det sig dock
vid kommissionens återkomst i mitten av augusti månad, att ett omslag i motsatt
riktning skett och att kommissionen då möttes av oförståelse och ett
kompakt motstånd.

Emellertid är det givet, att det nuvarande tidsläget kommer befolkningens
ståndpunkt att än ytterligare framstå såsom förklarlig.

På grund av vad sålunda anförts och med stöd av den kännedom kommissionen
har om läget ute i bygderna är kommissionen övertygad, att det
numera, utan att ändrade förutsättningar tillskapas, knappast i någon enda
socken finnes utsikt att vinna pluralitet för åtgärders vidtagande för uppgörande
av förslag till skifteslagsindelning. Kommisionen har därför icke
ansett sig böra utan vidare fortsätta med arbetet, utan har kommissionen funnit
sig böra underställa frågan härom Eders Kungl. Maj:ts provning.

Då kommissionen emellertid utgår ifrån att en skifteslagsindelning under

Förklaringen
till befolkningens
motstånd.

Kommissionens
förslag.
Alternativ I.

16

•illa förhållanden under närmaste åren måste genomföras, kan avhållandet av
sammanträden enbart i upplysningssyfte givetvis vara till nytta. Att bringa
Ilågan till avgörande genom röstning, i vilket fall såsom kommissionen ovan
framhållit avslag i de flesta fall är att förvänta, skulle måhända så vitt kommissionen
är i tillfälle att bedöma förhållandena kunna verka därhän, att befolkningen
därefter fick anledning att reflektera över om densamma handlat
klokt och pa sa sätt fa känsla av ett visst ansvar, på grundvalen varav uppkomsten
av en reaktion vore tänkbar.

Vid prövning av frågan huruvida kommissionens arbeten böra helt inställas
bör uppmärksammas, att kommunerna en gång förut i slutet på 1880-talet blivit hörda i ämnet och att de flesta av dem då ställde sig helt och
hållet avvisande.

Ett uppskov med kommissionens arbeten ett eller annat år särskilt i
avvaktan på tillkomsten av den väntade nya skifteslagstiftningen kan väl antagas
komma sinnena att lugna sig, men man torde dock alltid få räkna med
att, när helst frågan på nytt upptages, motståndarna till skifte skola framträda
och resultatet bliva detsamma. Denna förmodan blir enligt kommissionens
mening verklighet i samma mån, som befolkningen får kännedom om bestämmelsen
i 7 § i promulgationslagen vid numera föreliggande förslag till
ny skifteslagsstiftning, där det stadgas, att bestämmelserna i kungl. kungörelsen
den 18 februari 1859 om skiftesvitsord inom de med understöd av staten
storskiftade delarna av Kopparbergs län skola gälla, intill dess särskild indelning
i skifteslag enligt 1 kap. 3 § i nya lagen föreskrivits och trätt i kraft
eller Konungen efter vidtagen annan åtgärd i enahanda syfte annorlunda
förordnar. Givet är, att en befolkning, som icke önskar laga skifte, med denna
bestämmelse för ögonen motsätter sig åtgärder för skifteslagsindelning, och
kommissionen är övertygad, att, om ovanberörda promulgationsbestämmelse
varit känd för befolkningen i Siljansnäs och Leksands socknar vid fattandet
av beslut i förevarande ämne, även denna kommit att motsätta sig åtgärder
för socknarnas indelning i skifteslag.

Sammanlagda antalet socknar, som beröras av den ifrågasatta utredningen,
uppgår till 31. Inom 11 socknar har kommissionen hållit sammanträden,
och inom 5 socknar är frågan avgjord, därvid såsom ovan meddelats 2
tillstått åtgärder och 3 motsatt sig sådana. Avhållande vad angår de 20
socknar, som kommissionen ännu icke besökt, av sammanträden i syfte endast att
sprida upplysning om frågans innebörd, erfordrar inga förarbeten genom anskaffande
av översiktskartor och upprättande av utkast till skifteslagsindelning.
Kostnaderna för dylika sammanträden kunna beräknas till omkring
5,000 kronor. Om det däremot blir fråga om att bringa frågan till avgörande
genom röstning, i vilket fall för att bereda allmänheten tid att sätta sig in i
frågan två sammanträden i regel böra hållas för varje socken, översiktskartor
och röstlängder anskaffas samt utkast till skifteslagsindelning upprättas, böra
kostnaderna beräknas för sistberörda 20 socknar till omkring 15,000 kronor,
vartill komma kostnaderna för ett sammanträde inom var och en av ytterligare
6 socknar, så att totalsumman uppgår till 16,000 å 17,000 kronor.

På grund av vad sålunda anförts finner sig kommissionen böra hänskjuta
till Eders Kungl. Majrts prövning, huruvida kommissionens arbeten
böra helt och hållet inställas eller uppskjutas eller fortsättas och därvid hållas

17

sammanträden endast i syfte att sprida upplysning bland befolkningen om
frågans innebörd eller frågan bringas till avgörande genom röstning.

Då på sätt ovan framhållits det synes uteslutet för kommissionen att Alternativ II,
kunna bliva i tillfälle verkställa för skifteslagsindelning erforderliga utredningar
under förutsättning att företagande av dessa skall vara beroende på
medgivande från befolkningens sida och då den rådande ägoblandningen med
andra socknar föranleder, att skifteslagsindelning beträffande Leksands och
Siljansnäs socknar, som förklarat sig icke hava något att erinra mot åtgärders
vidtagande i ifrågavarande syfte, icke kan ske utan att samtidigt beröra
Bjursås socken och en del ägor, som tillhöra Rättviks socken, vilka sistnämnda
socknar emellertid motsatt sig åtgärders vidtagande, har kommissionen funnit
sig böra taga i övervägande, vilka olika utvägar som kunna stå till buds för
att ifrågavarande utredningar likväl måtte kunna fullföljas. Kommissionen
har funnit sig böra ingå på behandlingen av detta spörsmål desto hellre, som
kommisionen trott sig kunna utgå ifrån att Eders Kungl. Maj:t önskade kommissionens
uttalande i ämnet samt kommissionen anser det vara ett riksintresse
av betydenhet att det snarast möjligt bringas ordning och reda i fastighetsförhållandena
inom orten och att i tid erforderliga åtgärder vidtagas för.
att den väntade nya jorddelningslagstiftningen skall kunna med största möjliga
fördel tillämpas inom densamma.

Jämlikt 1 kap. 3 § i föreliggande förslag till ny skifteslagstiftning ankommer
det på Konungen att meddela föreskrifter om indelning i skifteslag.
då inom viss landsdel förekommer ägoblandning mellan skilda byalag eller
särskild indelning i skifteslag eljest erfordras. Denna bestämmelse har tillkommit,
torde man kunna säga, med särskild tanke på förhållandena inom
här ifrågavarande orter. Det torde redan på denna grund icke kunna ifrågakomma,
att någon ändring kommer att ske beträffande detta stadgande utan
att detsamma kommer att inflyta i den nya lagstiftningen. Stadgandet i fråga
står för övrigt i överensstämmelse med redan följd praxis och torde dessutom
innebära det lämpligaste sättet för tillgodoseende av här ifrågavarande behov.

Man skulle i anslutning härtill kunna ifrågasätta, att tillkomsten av den
nya skifteslagstiftningen borde avvaktas, varigenom en förändrad situation
vore att förvänta, bestående däri, att, sedan statsmakterna i lag bestämt,
att det tillkomme Konungen att meddela föreskrifter om särskild indelning i
skifteslag, därav måste följa, att villkoret om socknarnas medgivande härtill
måste frångås, då befolkningen eljest komme i tillfälle att sockenvis besluta,
huruvida en lagbestämmelse skulle kunna tillämpas inom socknen eller
icke. Kommisionen håller emellertid före, att en lösning efter denna linje icke
bleve lycklig med hänsyn till önskvärdheten av att kunna påräkna förståelse
och medverkan från befolkningens sida vid utarbetandet av förslagen till skifteslagsindelning,
vilket enligt kommissionens mening knappast kan antagas
bliva fallet under nu angiven förutsättning. Det torde nämligen få antagas
såsom säkert, att borttagande utan vidare av ovanberörda villkor skulle uppväcka
ett starkt missnöje blende befolkningen.

En annan tänkbar utväg vore, att 7 § i promulgationslagen uteslötes vid
den blivande lagstiftningen. Innebörden härav bleve den, att för ifrågavarande
trakter beträffande skiftesvitsord komme att gälla enahanda bestämBihang
till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 173 höft. (Nr 205.) 3

18

Kostnaderna
för laga skiften
ro. in.

melser som för landet i övrigt, ett förhållande, som kunde försvaras därmed,
att statsmakterna genom att anslå medel till skifteslagsindelning gjort vad
på dem ankomme för att minska vådan därav för befolkningen och att det
vore befolkningens ensak, om densamma ej ville begagna sig av erbjudandet.
Emellertid synes ej heller denna utväg kommissionen vidare tilltalande redan
med hänsyn till det sätt, varpå befolkningen kan antagas komma att uppfatta
ett beslut i denna riktning och de konsekvenser, som därav vore att motse.
En lösning efter denna linje kan antagas komma att leda till allmänt missnöje
bland befolkningen samt slutligen till att en del och måhända flertalet
skifteslagsindelningar komme att ske först i samband med skiftena. På sätt
ovan framhållits kan man icke räkna på att besluten därvid bleve fullt lämpliga
och komme att medföra möjligheter till ändamålsenliga ägoregleringar,
varigenom såväl allmänna som enskilda intressen bleve eftersatta.

Anledningarna till befolkningens motstånd hänföra sig förnämligast till
kostnadsfrågan samt skiftesvitsordet och utflyttningsskyldigheten. Därest tillmötesgående
kan visas dess önskemål i berörda delar eller sådant tillmötesgående
på ett auktoritativt sätt kan ställas i utsikt, är kommissionen övertygad,
att åtminstone vad den övervägande delen av befolkningen angår förståelse
skall stå att vinna och att borttagandet av villkoret om socknarnas hörande
därför under denna förutsättning icke heller bör möta allt för stora betänkligheter.
Kommissionen är av den uppfattning, att detta under alla förhållandena är
den enda framkomliga vägen, om skiften och skifteslagsindelning skola kunna
bringas till utförande utan större slitningar.

Vad kostnadsfrågan vidkommer har det nyss passerade årsskiftet medfört
betydliga förbättringar, om vilkas innebörd befolkningen givetvis icke
ännu har någon klar uppfattning. Enligt de beslut, som fattades av 1920 års
riksdag, övertager statsverket för så vitt i förevarande ärende är av betydelse
från och med ingången av innevarande år kostnaderna för lantmätarnas
resor och traktamenten samt hälften av kostnaderna för utflyttningar och väganläggningar,
som beslutas i samband med laga skiften, varjämte obemedlade
och mindre bemedlade kunna erhålla bidrag till arvodet till lantmätaren intill
hälften av detsamma.

Emellertid anhöll riksdagen samtidigt med fattande av dessa beslut om
skyndsamt verkställande av utredning, huruvida mindre bemedlade och obemedlade
sakägare lämpligen kunde beredas några ytterligare lättnader i de
av lantmäteriförrättningar förorsakade kostnader utöver dem, som redan
kunde erhållas eller som enligt då fattat beslut medgivits.

Enligt vad kommissionen inhämtat har lantmäteristyrelsen till följd av
erhållen nådig befallning verkställt den begärda utredningen och uti skrivelse
den 24 december 1920 framställt förslag i ämnet. Detta förslag innebär, för
så vitt här är av betydelse, att från det under nionde huvudtiteln uppförda
förslagsanslaget till rese- och traktamentspenningar må vid laga skifte få
utgå bidrag till belopp, motsvarande den å sökandens område eller ägolott
belöpande andel av ersättningen till de vid förrättningen biträdande gode
männen samt att för åtnjutande av sådant bidrag skulle gälla enahanda villkor,
som stadgas för erhållande av bidrag från anslaget till skiften och hem -

19

mansklyvningar, varav följer, att endast obemedlade och mindre bemedlade
kunna komma i åtnjutande av denna förmån.

Uti sistberörda skrivelse har lantmäteristyrelsen på anförda skal förklarat
sig icke vilja för närvarande understödja någon större omläggning
eller utvidgning av statsbidragen. Därmed syntes styrelsen böra anstå i avvaktan
dels på erfarenhet i fråga om verkningarna av de redan fattade besluten
och de mindre förändringar, som kunde komma att företagas i anledning
av de förslag styrelsen framställt i sistberörda skrivelse, dels på genomförandet
av den väntade nya skifteslagstiftningen. Särskilt ansåge styrelsen, att tilllämpningen
av bestämmelserna i berörda lagstiftning rörande »omskifte» borde
förbindas med ökade möjligheter till statsbidrag i främsta rummet till kostnaderna
för utflyttningar och väganläggningar samt möjligen även till nyodlingar
och likartade arbeten, och detsamma gällde, då man beträffande ö\ re
delen av Kopparbergs län, efter det skifteslagsindelning skett, ställdes inför
genomförandet av nya skiften därstädes.

För vart och ett av åren 1914—1918 har riksdagen till anläggning av
enklare vägar i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län beviljat ett anslag
av 500,000 kronor. Anslaget i fråga har för åren 1919—1921 utgått med
750,000 kronor och har under sistnämnda trenne år även Västernorrlands län
varit delaktigt av detsamma. I årets statsverksproposition har Eders Kungl.
Maj:t emellertid under punkt 16 under sjätte huvudtiteln föreslagit riksdagen
att för anläggning av enklare vägar på extra stat för år 1922 anvisa ett reservationsanslag
av 1,500,000 kronor och avses genom denna förhöjning att samtliga
rikets län skola kunna få del av anslaget i fråga. Vid beslutets fattande
om anslagets utsträckning att gälla även andra än de fyra nordligaste länen
synes hänsyn till Kopparbergs län varit förhärskande. Departmentschefen
har nämligen enligt vad statsrådsprotokollet utvisar vid fragans föredragning
framhållit, att det vore särskilt påkallat, att vissa delar av Kopparbergs
län bleve delaktiga av anslaget till enklare vägar. Tillkomsten av dylika
vägar utgjorde enligt departementschefens utsago en av förutsättningarna för
åstadkommande av ordning i de förvirrade jordbesittningsförhållandena inom
vidsträckta delar av nämnda län, och har därvid hänvisat till lantmäteiistj -relsens ovanberörda framställning av år 1918 med där lämnad redogörelse
för den betydelse, som anläggandet av bland annat enklare vägar hade tor ett
bättre utnyttjande av odlingsmöjliglieterna i orten.

Det vill alltså synas, som om frågan om ökade bidrag från statens Sida
till laga skiften inom orten och vad därmed äger sammanhang har ett för befolkningens
del mycket gynnsamt läge. Härför talar även det forkållanuet,
att det städse under senare åren, då det varit fråga om att söka åstadkomma
ordnade förhållanden på ifrågavarande område i orten, åtminstone mall och
man emellan synes hava ansetts såsom en självklar sak, att statsmakterna
måste och även komme att träda emellan i större utsträckning än ''7ad angingre
landet i övrigt.

Beträffande vitsord att påkalla laga skifte till rubbning av storskifte i
den ort, varom här är fråga, gäller jämlikt ovan omförmälda 1859 års kungörelse
för ovillkorligt sådant, att delägare, innehavande minst */» av skiiteslagets
skattetal, förena sig om skifte, samt att hälften av delägarna ud sam -

Skiftesvi teordet.

20

mantrade rosta för skiftet for att undersökning skal] företagas, huruvida
nyttan av ett skifte överstiger kostnaderna därför och skiftet, därest så visar
sig vara fallnt, skall fortgå. Dessa bestämmelser hava med få undantag uteslutit
möjligheten att framkalla laga skifte i orten.

•ii ^tolkningen är mot ,a-;l skiften, är det givet, att densamma även
mil motarbeta värjo som helst ändring uti nu ifrågavarande bestämmelser.
Och sällsynt enhällig är befolkningen i fråga om oantagligheten av jordstyckmngskommissionens
föreliggande förslag, som går ut på att en enda delägare
skall aga ridt att påkalla undersökning, som kan leda till skifte och i orten
antages stadse även komma att medföra sådant. Med de förhållanden, som
rada uti ifrågavarande trakter, torde också vara givet, att detta antagande
maste anses i flertalet fall vara riktigt åtminstone vad angår de skifteslag, i
vilka mägor ingå i någon större utsträckning. Därest jordstyckningskommissionens
förslag i nyssberörda del komrne att gälla för orten, skulle därför
etter eu skifteslagsmdelning kunna inträffa, att skiften komrne att påkallas i
^sträckning, att det bleve omöjligt att anskaffa erforderliga arbetskrafter
tor utförande av detsamma.

Jordstyckningskommissionen har litat till undersökning av förrättningsmännen
och prövning av ägodelningsrätten. Man må dock icke förtänka
ifrågavarande ^ befolkning, om densamma icke anser detta tillräckligt betryggande.
På grund härav och med hänsyn till önskvärdheten av att åtgarder
av den för orten djupt ingripande art, varom här är fråga, må komma
till utförande så vitt möjligt i samförstånd med befolkningen, håller kommis?jonen
före, att för ifrågavarande ort meddelande av särbestämmelse uti nu
ifrågavarande avseende på allvar bör tagas i övervägande.

Kommissionen tror sig liava skäl för den uppfattning, att eu lämplig lösumg.
vunnes, om såsom minimum för påkallande av undersökning angående
möjligheten att med fördel genomföra laga skifte uppställdes en fordran på
att delägare, som representera 2o procent av uppskattningsvärdet enligt storskifteshandlingarna,
förenade sig därom.

Emellertid är det givet, att behovet av laga skifte i regel är störst beträffande
de egentliga inägorna samt kan antagas vara mindre beträffande
slogmarker och hemskogar, inägor vid 1''äbodeställen och i samband därmed
belägen skogsmark allt efter omfattningen, beskaffenheten och belägenheten
av inägorna samt slutligen utskogarna i nu nämnd ordning. Det har synts
kommissionen med skäl kunna ifrågasättas, att möjligheterna att påkalla skifte
gjordes beroende på det behov av skifte, som i varje särskilt fall kan anses
föreligga, och att alltså delägare representerande en allt högre och högre procent
borde uppställas såsom villkor i samma mån som behovet av skifte anses
vara mindre.

Häremot kan emellertid med fog erinras, att förhållandena växla, så att
de om ett eller annat tiotal år kunna vara väsentligt olika.

En hel del fäbode- och utskogar ägas till största delen av bolag, och
ofta inträffar, att enskildas marker ligga insprängda i komplex, som tillhöra
dessa. Givet är, att det för bolagens del ofta vore av betydelse att i sådana
fall få en reglering till stånd, och att man därför kan antaga, att de för vinnande
av detta. syfte, i händelse tillfälle därtill beredes, komrne att påkalla
skifte. Befolkningen räknar även med denna möjlighet, som för densamma

21

skulle kunna medföra dryga kostnader utan motsvarande nytta, och här och
var har därför ock framhållits angelägenheten av att stark begränsning måtte
ske av möjligheterna att beträffande utskogar och en del fäbodeskogar påkalla
skifte. Emellertid har det icke förbigått kommissionens uppmärksamhet,
att en stark begränsning av skiftesvitsordet i fråga om fäbode- och särskilt
utskogar kunde leda till att rätten att påkalla skifte i fråga om dessa bleve
så gott som uteslutande förbehållen sågverksbolag, ett förhållande, som givetvis
även det medför betänkligheter.

Bestämmelserna angående storskifte i 1802 och 1804 års nådiga brev, som
utgjort de grundläggande författningarna för orten på ifrågavarande område,
byggde på 1700-talets storskiftesförordningar, under det bestämmelserna i
1859 års kungörelse ansluta sig till 1827 års skiftessta''dga, vilken i allt väsentligt
är av samma innehåll som den nu gällande. Till följd härav
böra storskiftena i orten indelas i tvenne klasser allt efter som de utförts före
eller efter tillkomsten av 1859 års kungörelse. De förra äro att likställa med
storskiftena i södra och mellersta Sverige från slutet av 1700-talet och börjar,
av 1800-talet. De senare äro åtminstone i en del fall lika bra utförda som laga
skiften. Till de senare äro att hänföra storskiftena i Svärdsjö och Enviken,
Lima och Transtrand, Orsa, Älvdalen samt Särna och Idre socknar. Befolkningen
i dessa socknar kan antagas stå ganska enig om önskemålet att möjligheterna
att påkalla laga skifte må göras så små som möjligt.

Det kan ifrågasättas, att man efter eu jämförelsevis ytlig undersökning
skulle kunna gruppera skifteslagen genom några särskilda beteckningar och
därmed kunna åstadkomma en indelning allt efter behovet av skifte och i anslutning
härtill meddela bestämmelser om skiftesvitsord. Härvid ligger det
närmast till hands att tänka på en indelning i inägo-, fäbode- och utskogsskifteslag.
Träder man emellertid frågan närmare in på livet, finner man, att
en sådan indelning icke bleve lämplig. Ett talande exempel härpå är det område,
som finnes upptaget å bil. B. Detta område är närmast att hänföra till
fäbodeskifteslag, men givet är, att man knappast kan tänka sig, att behovet av
skifte någonstädes är större än i fråga om detta område. Olikheten mellan
ovan omförmälda båda kategorier av storskiften bör i detta sammanhang även
ihågkommas.

Kommissionen anser sig på nu anförda skäl böra ifrågasätta företagandet
av en detaljerad undersökning för utrönande av behovet av skifte
beträffande de olika områdena eller skifteslagen och att dessa därvid hänfördes
till vissa klasser exempelvis tre, och att man först efter det en sådan undersökning
kommit till stånd ginge att överväga, under vilka villkor undersökning
för utförande av laga skifte beträffande skifteslag inom de olika klasserna
finge påkallas.

Av vad nu anförts torde framgå, att en prövning av frågan om skiftesvitsord
i orten på ovan angivet sätt förutsätter en skifteslagsindelning eller
åtminstone ett förslag till sådan. Förut har man väl tänkt sig, att beslut om
indelning i skifteslag skulle kunna meddelas allt efter som förslagen därtill
bleve uppgjorda. Men redan skifteslagsindelningens samband med frågan om
skiftesvitsord torde låta det framstå såsom naturligt, att förslag till indelning
i skifteslag bör föreligga beträffande samtliga socknar, innan Eders Ivungl.
Maj:t går att fatta beslut i ärendet. Även för kommissionen har det fram -

22

Utflyttnings ekyldig heten.

stått såsom lämpligt, att densamma finge avlåta förslag till skifteslagsindelnmg
rörande samtliga socknar på en gång. Givet är, att på detta sätt enhetaas^
aan astadkommas och erfarenheter, som vunnits inom en socken
tiiigodogoras för arbetena inom andra. Detta förfaringssätt synes även betingat
därav, att det ingalunda är uteslutet, att skifteslagsindelningen kan
komma att låta meddelandet även av andra bestämmelser än de, som angå
skiitesvitsordet, framstå såsom lämpligt eller behövligt. Ett nära till hands
liggande ämne för sådana framgår i någon mån redan av vad ovan anförts
rörande blandningen av bolagens och enskildas skogsområden. För att tillgodose
befogade anspråk och för att bespara delägarna kostnaderna för skifte
kan ifrågasättas att under vissa förutsättningar och säker kontroll medgiva
och befrämja byte mellan bolag och enskilda eller mellan enskilda av fastigheter
eller delar av sådana. I denna del är det ingalunda uteslutet att med
i-!:eS ° Smde nmsen såsom förutsättning stora möjligheter öppnas att utan
skifte åstadkomma ändamålsenliga regleringar allt efter de olika näringarnas
behov.

Här ovan har en speciell undersökning av vart och ett område eller skifteslag
förutsatts för bestämmande av den grupp, till vilken de olika skifteslagen
med hänsyn till skiftesvitsordet böra hänföras. Denna undersökning sker
givetvis bäst i samband med de undersökningar och utredningar, som erfordras
för uppgörande av förslagen till skifteslagsindelning, och kan betraktas såsom
en biprodukt av de senare.

Kommissionen bör därför hava att tillhandahålla erforderligt material
åt dem, som få sig anförtrott att behandla frågan om särbestämmelser beträffande
skiftesvitsordet. Kommissionen anser sig nämligen icke skickad åtminstone
icke utan förstärkning att taga befattning vare sig härmed eller
med frågan om i övrigt erforderliga särbestämmelser.

Kostnaderna för utflyttningarna verka givetvis under nuvarande förhållanden
särskilt avskräckande. Med hänvisning till ett eller annat fall,
där man tror sig hava funnit, att kostnaden för utflyttning blivit alldeles
för lågt beräknad, gör man från befolkningens sida skillnad emellan den beräknade
och verkliga kostnaden och begär, att genom lagstiftningen skall
fastslås, att bidragen från såväl staten som enskilda skola utgå efter den verkliga
kostnaden. Motståndet mot skiften och skifteslagsindelning har till grund
även en rätt allmän övertygelse, att utflyttningar icke äro förenliga med näringsförhållandena
i orten och i övrigt stå i strid med befolkningens vanor.
Huru livligt kommissionen än är övertygad om nyttan av utflyttningar, då
det gäller jordbruksbygd, har densamma emellertid icke kunnat undgå att
finna, att åtskilligt av vad från befolkningens sida anförts mot utflyttningar
med hänsyn till i orten rådande förhållanden har fog för sig. Så kan det till
exempel ej anses lämpligt, att utflyttning äger rum i fråga om åbyggnader,
som äro långt mer värda än den jord, som tillhör fastigheten. Sådana fall äro
emellertid talrika, och i vissa byalag utgöres det övervägande antalet fastigheter
av dylika. I många fall gäller även, att bostadens belägenhet är av
särskild betydelse med hänsyn till ägarens utkomst av annan näring än jordbruk.
Det torde vara tydligt, att vid reglering av ett sådant skifteslag andra

23

hänsyn höra tagas än som ifrågakommer vid ett skifte, vid vilket flertalet ägolotter
utgöres av jordbruksfastigheter.

Dessa synpunkter hava framförts även under förarbetena till föreliggande
förslag till ny skifteslagstiftning. Man har emellertid för att vinna
ett lämpligt resultat litat till omdömesförmågan hos förrättningsmännen och
ägodelningsrättens prövning, utan att förhållandet kan sägas hava kommit
till uttryck i lagtexten. Det torde emellertid icke finnas någon trakt i vårt
land, där ovanberörda förhållande är så allmänt förekommande som i ifrågavarande
delar av Kopparbergs län. Kommissionen anser sig därför böra ifrågasätta
företagandet av en undersökning för utrönande i vad mån särskilda bestämmelser
äro erforderliga beträffande utflyttningarna vid blivande laga
skiften i orten. Härvid torde även böra övervägas i vad mån utflyttning
bör förekomma enbart ur sundhets- och eldsäkerhetssynpunkt och alltså även
om densamma ej är betingad av hänsyn till brukningsförhållandena.

Att det kan komma att möta stora svårigheter att på detta område meddela
bestämmelser, som motsvara behovet av inskränkningar utan att samtidigt
skiftets ändamål vedervågas, har klart framstått för kommissionen, men å
andra sidan har kommissionen här liksom i fråga om skiftesvitsordet funnit
det förklarligt, att befolkningen önskar en i lag uttryckt garanti och ej finner
det tillfredsställande att enbart lita till prövning av förrättningsmän och
domstolar.

Emellertid torde en blivande undersökning om erforderliga särbestämmelser
i fråga om skiftesvitsordet och utflyttningsskyldigheten böra få omfatta
även andra delar av jorddelningslagstiftningen. Särskilt torde uppmärksamhet
böra ägnas avstyckningsinstitutet och därvid särskilt behovet
av avstyckning utan föregående avtal vad angår fastighet, vars ägor komma
att falla inom olika skifteslag.

Kommissionen bär emellertid ovan även berört den bristande ordning,
som råder i orten i fråga om fastighetshoksväsendet och fastighetsförhållan
dona. Dessa brister bliva dagligen allt större och allt mer framträdande. De
medföra rättsosäkerhet och utgöra ett allvarligt hinder för utvecklingen* Det
framstår därför för kommissionen såsom mycket angeläget, att åtgärder oförtövat
vidtagas för att få till stånd bättre förhållanden i dessa delar och torde
uppgiften härvid bland annat böra bliva att se till vad som må kunna göras
för att jordregistret och fastighetsväsendet på det hela taget skola medföra
den nytta, som med dem avsetts. Kommissionen har ansett sig så mycket hellre
höra beröra detta ämne, som en bättre ordning på ifrågavarande område synts
kommissionen var en viktig förutsättning för att till äventyrs förekommande
laga skiften skola bringas till ett lyckligt slut. Det kommer eljest liksom hittills
att inträffa, att det visar sig omöjligt att åvägabringa överensstämmelse
eller samband mellan åtkomster och ägoinnehav eller däremot svarande nya
lotter. Kommissionen har trott sig hava anledning finna, att åtgärder i nyssherörda
del äro erforderliga även för att den väntade nya lagstiftningen i fråga
om sekundär jorddelning särskilt vad angår avstyckningsinstitutet samt sammanläggning
av fastigheter med fördel skall kunna tillämpas i orten.

Uti sitt den 28 januari 1919 avgivna utlåtande över 1917 års lantmäteri -

Övriga delar
av skifteslairstiftningen.

Behov av
säiskilda utred
ningsförrättningar.

24

Provskifte.

kommissions betänkande synes lantmäteristyrelsen för att bringa ordning och
reda i fastighetsforhallandena hava tänkt sig anordnandet av särskilda utredmngsforrattmngar.
Kommissionen ansluter sig till denna tanke, och tilllatersig
framhålla vikten av att dessa förrättningar, som torde böra kunna
pakallas ej blott av enskilda sakägare utan även av länsstyrelsen, domhavand.
e;, ?.ch oyerlantmätaren, ordnas på det sätt, att förrättningarna i fråga få
rättslig giltighet, så att den fastighetsindelning, som genom desamma faststalles,
skall laggas till grund för jordregistret och inskrivningsväsendet.

Man kan icke förvåna sig över att befolkningen särskilt med hänsyn till
nuvarande förhållanden på det ekonomiska livets område ställer sig avvaktande.
Densamma önskar veta, vilka kostnader ett laga skifte i verkligheten
komme att medföra såväl till lantmätare och gode män som särskilt till utflyttningar
och vad i övrigt fordras, innan delägarna bliva i tillfälle att njuta
nyttan av ett skifte. Visserligen har ett eller annat laga skifte verkställts i
orten men under andra förutsättningar än som nu föreligga eller kunna antagas
komma att vara för handen efter införandet av den väntade nya lagstiftningen.
Något tillfredsställande svar kan därför icke lämnas beträffande kostii
3/ d s i r ci g ci n.

Ovan har framhållits, att uti ifrågavarande orter kanske i större utsträckning
än annorstädes i vårt land förefinnas fastigheter, som i viss mån
kunna vara att betrakta såsom jordbruksfastigheter men som med lika stort
log kunna anses vara egna hem för industri- och skogsarbetare samt att frågan i
vilken utsträckning utflyttning bör ifrågakomma därför är särskilt svår att
avgöra. Kommissionen har för reglering av detta spörsmål ifrågasatt utredmng
rörande behovet av särskild lagstiftning. Emellertid torde det vara
tydligt, att det vore av synnerligen stor betydelse, om denna utredning kunde
anslutas till en pågående förrättning, och har såsom följd härav framkommit
fråga om att kunna förtaga ett provskifte i orten. Givetvis komme ett sådant
att bliva av stor betydelse såväl för bedömande, huruvida jämväl i andra avseenden
några särbestämmelser kunna vara av behovet påkallade, som för
att skingra en hel del farhagor och vanföreställningar hos befolkningen.

Då kommissionen på nu anförda skäl finner sig böra föreslå de åtgärder,
som kommisionen ansett erforderliga för att ett sådant provskifte skulle komma
till stånd, sker detta med öppen blick för att resultatet kan tänkas bliva
mindre tillfredsställande. Den största betänkligheten möter därutinnan, att
fördelarna av ett skifte för jordbruket icke framträda förr än en del år efter
skiftets avslutande. Emellertid har kommissionen efter noggrant skärskådande
av skälen för och emot funnit de förra vara övervägande.

För att ett provskifte emellertid skall kunna komma till stånd kräves
först en lagbestämmelse, varigenom Eders Ivungl. Maj:t erhåller befogenhet
att meddela erforderliga föreskrifter, och kommissionen kommer att samtidigt
härmed göra särskild framställning med förslag i denna del. Här torde kommissionen
därför kunna inskränka sig till att behandla endast kostnadsfrågan.

Såsom ovan meddelats utgår bidrag av statsmedel till hälften av kostnaderna
för utflyttningar och väganläggningar, som beslutas vid laga skiften,
varjämte mindre bemedlade och obemedlade kunna erhålla bidrag intill
hälften av arvodet till lantmätaren. Ovan har emellertid även meddelats,

25

att lantmäteristyrelsen framställt förslag om bidrag av statsmedel till mindre
bemedlade och obemedlade även till ersättningen till gode männen.

Man torde kunna utgå ifrån att ett högst avsevärt antal av jordägarna i
de orter, varom här är fråga, kunna styrka sig vara mindre bemedlade eller
obemedlade, och att de därför vid ett skifte kunna komma i åtnjutande av statsbidrag
i nyss angiven utsträckning. Givetvis torde statsbidragen vid ett provskifte
böra tillmätas rikligare än eljest. Kommissionen tillåter sig därför föreslå,
att statsverket åtager sig helt och hållet ersättningen till förrättningsmännen
samt tre fjärdedelar av kostnaderna för utflyttningar och väganläggningar.
Ersättningen till lantmätaren torde kunna utgå av anslaget till bidrag
till skiften och hemmansklyvningar samt ersättningen till gode männen
antingen från detta anslag eller måhända hellre från nionde huvudtitelns anslag
till rese- och traktamentspenningar. Vad angår statens andel i kostnaderna
för utflyttningar och väganläggningar torde denna böra få utgå från
det för bidrag till dessa kostnader under nionde huvudtiteln uppförda anslaget.
De ökade utgifter, som genom antagande av detta förslag förorsakas statsverket,
bliva givetvis beroende på storleken av det skifteslag provskiftet kan
komma att omfatta. Någon bestämd beräkning av de ökade utgifterna för
statsverket kan ej ske, men desamma torde icke bliva av någon större betydelse.

På Gottland har förut rått en långt utvecklad jordsplittring. Delvis till
följd härav hava egentligen varken storskiften eller enskiften förekommit
därstädes. Detta beror bland annat på att byalag ej funnits på ön.
De laga skiften, som från början kommo till utförande, omfattade endast de
särskilda hemmanen. Då dessa hade sins emellan blandade ägor, kunde givetvis
någon lämplig ägoanordning icke vinnas genom på detta sätt verkställda
skiften. Dessa fingo endast till uppgift att utbryta delägarnas andelar i
spridda lägenheter.

Efter framställning av riksdagen tillsattes en kommitté, som hade att
inkomma med yttrande och förslag rörande lämpligaste sättet att genom beredande
av större skifteslag kunna tillämpa skiftesstadgan. Uti sitt år 1842
avgivna betänkande föreslogo kommitterade, dels att hela ön skulle indelas i
skifteslag och dels att sedermera vitsord till laga skifte inom dessa skulle tillkomma
delägare, som innehade 1/s-del av skifteslaget.

Vid år 1848 hållet möte av ombud för 89 av öns 93 socknar avstyrkte alla
utom ombuden för tvenne socknar förslaget. Anledningen härtill var hänsyn
till de mindre jordägarna, som ansågos icke kunna bära kostnaderna, vilka
antogos komma att bliva stora till följd av utflyttningarna samt flyttningarna
av gärdesgårdarna, som mångenstädes voro av sten. Även anfördes såsom
skäl för avstyrkandet jordmånens olika beskaffenhet, som skulle göra det
omöjligt att åstadkomma rättvisa skiften.

Konungens befallningshavande föreslog utverkande av statsbidrag och
att för skiftesvitsord skulle fordras hälften av delägarna i ett skifteslag.

Vid ärendets föredragning år 1848 gjordes frågan beroende på överenskommelse
av delägarna. Träffades sådan inom någon ort, skulle befallningshavanden
anmäla förhållandet och föreslå det statsbidrag, som borde ifrågakomma.
Några överenskommelser kommo emellertid icke till stånd.

Bihang till riksdagens protokoll 1921. 1 samt. 173 höft. (Nr 205.) 4

Jämförande
redogörelse
rörande (rottland.

26

Kostnaderna
för kommissionens
verksamhet.

dåm>-avgav rr?an 185(? Konungens befallningsha vande en under -t gn mstallnmg om åtgärders vidtagande för genomförande av laga skifra
bi°/rde b?S,tä 1 ÖDS inddllinff 1 skifteslag, och skiftesvits rd

borde tilleikannas /8 av delagarna, varjämte statsbidrag på ett eller annat
satt borde lamnas och monsterskiften utföras på statens bekostnad. Denna
framstaUnmg liksom overdircktorsämbetets vid lantmäteriet utlåtande där°
,r.trycktes 1„1’^°10 exemplar och utdelades tillika med ett Öppet brev till

jordagarna pa Gottland från dåvarande överdirektören L. B. Falkman

Den 2° december 1850 biföll Eders Kungl. Maj:t befallningshavandens
framställning vad änglök skifteslagsindelningen, varjämte till bestridande av
kostnaderna harfor samt for tvenne provskiften anslogos medel. Genom ett
nådigt beslut av ar 1853 forordnades emellertid, att laga skifte på statens bekostnad
skulle ske endast inom ett av de förut bestämda skifteslagen.

a a i Ri !,Cr i gJ°rdes icke vare sig då eller år 1850 någon ändring i år 1832
meddelade bestämmelser av innehåll, att enhällighet bland delägarna fordrades
ior vitsord till skifte.

här'' sddao emiällighet visade sig omöjlig att åstadkomma, gjordes ändring
häri 1859 darhan, att skiftesvitsord tillerkändes delägare, som tillhopa innehade
/8 av skifteslagets jord. Samtidigt ställde Eders Kungl. Maj:t i utsikt
1-agw/r°rh0;inm? 1 stf>tsbidraget till utflyttningar särskilt för delägare, vars
agoiott förut undergått laga skifte. Sådan förhöjning har därefter medgivits
tran tall till fall.

i • +■+ ^tutligen må meddelas, att den 1859 bestämda inskränkningen i fråga om
skiftesvitsordet upphävdes år 1875.

n in B®traffa,nde de erfarenheter, som man vunnit av skiftesverksamheten på
Gottland ma framhållas, att den efter 1859 tog stor fart och att, oaktat det
jämförelsevis ringa bidrag av statsmedel, som kommit befolkningen till del
densamma visat sig utan olägenhet kunna bära kostnaderna därför.

... ,V,ad angår skiftenas inverkan på öns jordbruk må enligt en inom lantmateristyreisen
gjord utredning rörande åren 1865-1915 meddelas, att spannmalskorden
ökats med 58 procent för hela riket och med 126 procent för Gottland,
att skörden av potatis och andra rotfrukter ökats med 438 procent för
hela riket och med 585 procent för Gottland, att foderskörden ökats med 229
procent för hela riket och med ej mindre än omkring 800 procent för Gottand,
samt att exportöverskottet av spannmål för hela riket företer en minsknmg
av 276 procent, resulterande i ett importöverskott, under det Gottland för
ifrågavarande period har att uppvisa en ökning i exportöverskottet av omkring
200 procent.

Uti sitt ovan omförmälda utlåtande den 12 november 1918 har lantmäteristyrelsen
vid beräkning av kostnaderna för kommissionens verksamhet
utgått ifrån eu ersättning till lantmäteribiträden av 6,500 kronor för år
samt till rit- och skrivbiträden av 1,600 kronor. Vid ärendets föredragning för
avlåtande av proposition framhöll departementschefen såsom lämpligt, att, då
personalen i medeltal årligen kunde komma att utgöra fyra lantmätare och sju
a åtta biträden, åt någon av lantmätarna anförtroddes den närmaste uppsikten
över arbetena, under det att de andra lantmätarna i viss mån finge karaktären
av medhjälpare vid arbetet. Oaktat givetvis även av de senare måste krävas

framstående kompetens vid behandlingen av de speciella och invecklade frågor,
som utredningen avsåge, ansåg departementschefen, att avlöningen åt dem
kunde sättas lägre än åt den förstnämnde. Enligt lantmäteristyrelsens förslag
komme årskostnaden för fyra lantmätare att uppgå till 26,000 kronor om
året, men densamma kunde enligt departementschefens förslag begränsas till
24,000 kronor. Beträffande den av lantmäteristyrelsen föreslagna ersättningeti
till rit- och skrivbiträden hade departementschefen ingen erinran samt framhöll
särskilt att, i betraktande av att här vore fråga om ett rent tillfälligt
uppdrag, något avdrag motsvarande pensionsavgift icke borde ifrågakomma.
Departementschefen erinrade vidare, att beloppen vore endast förslagsvis beräknade
och att det borde tillkomma Eders Kungl. Maj:t att i mån av behov
jämka avlöningarna efter sig företeende omständigheter

Dessa ersättningsbelopp liksom de anslag, som av Eders Kungl. Maj:t
begärts och av riksdagen beviljats för ifrågavarande ändamål, hava beräknats
under förutsättning att å ovan angiven ersättning åt personalen borde utgå
dyrtidstillägg i likhet med vad som gäller för befattningshavare i statens
tjänst samt att dessa dyrtidstilläg''g icke borde utgå från anslagen till skifteslagsindelningen
utan gäldas av medel, som bleve för sådant ändamål särskilt
anvisade.

Här ovan angivna ersättningsbelopp till kommissionens biträden voro beräknade
i enlighet med då föreliggande förhållanden. Dessa hava sedermera
ändrats genom tillkomsten av tillfällig löneförbättring, lantmäteristatens omorganisation
och tillkomna nya avlöningsbestämmelser för kvinnliga befattningshavare.

Eders Kungl. Maj:t har även funnit sig höra frångå ovanstående ersättningsbelopp.
Sålunda har Eders Kungl. Maj:t den 15 oktober 1920, jämte
det Eders Kungl. Maj:t bemyndigat kommissionen att i viss utsträckning anställa
biträden, förklarat, att ersättningen till dessa skulle utgå beträffande
lantmäteribiträden med högst 500 kronor för månad samt beträffande rit- och
skrivbiträden med högst 150 kronor i månaden, varjämte Eders Kungl. Maj:t
den 14 januari 1921 beträffande ett biträde, som hade att utöva den närmaste
uppsikten över kommissionens arbeten, medgivit en förhöjd ersättning intill
600 kronor för månad.

Emellertid har avsteg från förutsättningarna vid beräknande av anslagsbehovet
för ifrågavarande ändamål skett även i fråga om dyrtidstilläggen.
Sedan det visat sig möta svårigheter att låta dessa utgå från de allmänna anslagen
därtill, har Eders Kungl. Maj:t förklarat, att till nyssberörda ersättningsbelopp
finge från anslagen till skifteslagsindelningen därutöver utgå belopp,
motsvarande vad befattningshavare i statens tjänst åtnjöte såsom dyrtidsstillägg
å det för ett vart biträde fastställda ersättningsbeloppet, dock att
till biträde hos kommissionen, som tillika vore befattningshavare i statens
tjänst, dylikt dyrtidstillägg till ersättningsbeloppet finge utbetalas allenast
för det fall och i den mån det dyrtidstillägg å avlöningsförmåner i statens
tjänst, biträde finge uppbära under ledighet för uppdrag hos kommissionen,
understege vad enligt ovannämnda bestämmelser borde tillkomma biträdet såsom
dyrtidstillägg till biträdet av kommissionen tillerkänd månadsersättning.

Kommissionens arbeten äro dels fältarbeten, dels kontorsarbeten. För
att kommissionen vid de förra skall hava full nytta av ett lantmäteribiträde

28

mäste störa pretentioner ställas på biträdets erfarenhet och omdömesförmåga
sa ock lämplighet särskilt vad angår förhållandet till allmänheten. När härtill
kommer, att dylikt biträde, som i regel kan antagas vara distriktslantmatare,
genom att biträda kommissionen uppoffrar den tid av året, då han har
största inkomsten enligt taxan av sin verksamhet och därigenom även beskar
tillgängen för sig pa arbete under den tid av året, då fältarbeten icke

ufVkf furnk<rima’ a,r- df glve.t’ att ersättningen måste sättas mycket högt, om
utsikt skall finnas för kommissionen att få fullt lämpliga biträden till fältgoi
omalen. Kommissionen anser därför, att ersättningen till dessa biträden
jor kunna bestammas sa pass högt som till 800 kronor för månad. Emellertid
torde hela detta belopp icke komma att utgå från anslagen till skifteslagsindelningen,
da distriktslantmatarna eller annan lantmätare, som anlitas av kommissionen,
under tiden torde komma att berättigas behålla del av egna avlöningsförmåner.
Vad angår ersättningen till lantmäteribiträde under kontorsarbete
torde denna hora beräknas efter 600 kronor för månad.

,, ar ^Sålunda uteslutet, att det kan visa sig av behovet påkallat

att ytterligare höja ersättningen även till rit- och skrivbiträden.

T*11 nu angivna ersättningar bör givetvis komma dyrtidstillägg i enlighet
med vad som kan komma att gälla befattningshavare i statens tjänst.

_ Slutligen ten de i detta sammanhang böra nämnas, att det kan komma
att visa sig erforderligt att utbetala särskild ersättning för den närmaste tillsynen
av kommissionens arbeten särskilt i händelse det skulle visa sig erforderligt
att förlägga vissa delar av desamma till annan lokal än lantmäterikontoret
i Falun i vilket fall givetvis även tillkommer lokalhyra samt ersättning för
varme, ljus och städning.

I samband med fattandet av ovan omförmälda beslut angående gäldande
från anslagen till skifteslagsmdelnmgen av dyrtidstillägg till kommissionens
bitraden anbefallde Eders Kungl. Maj:t kommissionen att verkställa veder?01iilg
atredninf’ huruvida med anledning av sistberörda beslut ökat anslag erfordrades
för kommissionens verksamhet under år 1921 samt att inkomma
med förslag i fråga om de medel, som kunde erfordras för kommissionens verksamhet
under ar 1922 Till åtlydnad härav har kommissionen i skrivelse den

samhetef£be°r 1091 ™eddel„at’ ,att, nå^ot ökat anslag för kommissionens verksamhet
foi ar 1921 icke erfordrades samt hemställt, att anslaget till kommissio nens

verksamhet för år 1922 måtte beräknas till enahanda belopp, som
anslagits för vart och ett av åren 1920 och 1921 eller 60,000 kronor

Vid utgången av instundande februari månad 1921 kan medelåtgången
för kommissionens verksamhet beräknas i runt tal till 30,000 kronor Att
kostnaderna hittills varit jämförelsevis små beror på att arbetena varit av
inskränkt omfattning och till största delen bestått i åtgärder för socknarnas
hörande, ett arbete, som genom det av riksdagen i denna del tillagda villkoret
för anslagets antändning tillkommit och som icke kunnat tagas hänsyn till
vid beräknandet av kostnaderna för skifteslagsindelningens genomförande.

Ovanstående förslag om ändrade grunder i fråga om ersättningen till
^T?11.88?0116118 hitraden föranleder emellertid icke kommissionen att föreslå
höjning av anslagsbeloppet för år 1922. Samma förslag och vad kommissionen
i ovngt anfört i kostnadsavseende avser företrädesvis att förekomma
att allt för stor hänsyn tages till förut gjorda beräkningar i fråga om ersätt -

29

ningen till de arbetskrafter, som erfordras för kommissionens verksamhet.
Denna liksom vissa områden, vilka av densamma beröras, äro nämligen av
sådan beskaffenhet, att det är angeläget, att förhållandena kunna ordnas efter
som för varje tid och fall kan anses mest ändamålsenligt. Endast på detta
sätt kan bästa möjliga resultat vinnas för minsta möjliga kostnad.

Kommissionen har här ovan meddelat, att dess verksamhet skulle kunna
bedrivas på sådant sätt, att densamma om tre år härefter skulle kunna avlämna
erforderligt material för meddelandet av ifrågasatta särbestämmelser
i fråga om skiftesvitsordet. Detta innebär givetvis, att kommissionens arbete
med skifteslagsindelningen inom samma tid i det närmaste skall vara
slutfört. Ernående av detta resultat förutsätter givetvis ett forcerat arbete
och anlitande årligen av biträden i större utsträckning än som förut beräknats.
Fullföljd av denna plan föranleder emellertid icke heller den kommissionen
att ifrågasätta någon ökning av det årliga anslaget helst såsom ovan
meddelats omkring hälften av 1920 års anslag kommer att kvarstå oförbrukat
vid utgången av instundande februari månad.

Därest Eders Kungl. Maj:t önskar taga i övervägande möjligheterna av
företagande av skifteslagsindelning utan kommunernas hörande, finner sig
kommissionen på grund av vad densamma ovan anfört böra i underdånighet
hemställa, att Eders Kungl. Maj:t täcktes

dels gå i författning om anordnande beträffande ifrågavarande delar av
Kopparbergs län av utredning i fråga om erforderliga särbestämmelser rörande
skiftesvitsord och utflyttning samt möjligen övriga delar av jorddelningslagstiftningen
så ock rörande de åtgärder, som må anses erforderliga för åstadkommande
av ordnade fastighetsförhållanden, och torde det böra tillkomma
de personer, åt vilka denna utredning anförtros, att framställa förslag jämväl
rörande de bidrag, som från statsverkets sida böra ifrågakomma för vinnande
av ändamålet med blivande lagstiftning;

dels under förutsättning att ovan omförmäld utredning kommer till
stånd föreslå riksdagen ej mindre att för utarbetande på statsverkets bekostnad
i huvudsaklig överensstämmelse med de i lantmäteristyrelsens utlåtande
den 12 november 1918 angivna grunder av förslag till indelning i skifteslag
av vissa delar av Kopparbergs län på extra stat för år 1922 anvisa ett reservationsanslag
av 60,000 kronor än även medgiva, att de anslag till enahanda
ändamål, som av riksdagen anvisats för åren 1920 och 1921, måtte få användas
utan iakttagande av därvid fogat villkor om kommunernas medgivande.

Oberoende av vilketdera av ovan framställda båda alternativ, som kommer
att läggas till grund för Eders Kungl. Maj:ts beslut i ämnet, finner sig
kommissionen böra i underdånighet hemställa,

att Eders Kungl. Maj:t täcktes utverka riksdagens medgivande att vid
ett laga skifte, som bringas till utförande inom ifrågavarande del av Kopparbergs
län för vinnande av erfarenhet rörande kostnaderna och ändamålsenligaste
sättet för utförande av dylika skiften, må få utgå bidrag i nedan

30

sl° g1VeUer-mfattning från efterföI;>ande under nionde huvudtiteln uppförda an frän

ansiaget till bidrag till skiften och hemmansklyvningar bidrag motsvarande
hela beloppet av lantmätaren tillkommande arvode,

från anslaget till bidrag till utflyttnings- och väganläggningskostnader
i sammanhang med skiften och hemmansklyvningar bidrag motsvarande tre
fjärdedelar av det belopp, vartill kostnaden för vid skiftet beslutade utflyttningar
och väganläggningar uppskattats och värderats, samt

från anslaget till rese- och traktamentspenningar bidrag motsvarande
den gode männen tillkommande ersättning.

... Kommissionen närsluter avskrift av ovan omförmäld framställning med
förslag till lag angående särskilda föreskrifter rörande provskifte i Kopparbergs
län samt protokollsutdrag, innehållande av överlantmätaren B. Mogensen
uttalad särskild mening.

Underdånigst

Kommissionen för Dalarnas indelning i skifteslag.

JOH. HAMRING

«

B. MOGENSEN. WERNER NORDENSTEDT.

Falun den 29 januari 1921.

Avskrift.

. "Utdrag av protokoll, förda vid kommissionens för Dalarnas indelning
i skifteslag sammanträden nedanskrivna år och dagar.

Falun den 29 januari 1921.

§ 3.

. Föredrogs till slutligt avgörande frågan om redogörelse för kommissionens
verksamhet och därvid vunna erfarenheter m. m. och beslöts underdånig
framställning av det innehåll, kommissionens expedition nr 1 denna
(lag utvisar. I avseende å detta beslut anmälde överlantmätare B. Mogensen
reservation och anförde följande:

Till de av kommissionen under alternativ IT gjorda principuttalanden

31

och framställda förslag tiar jag icke kunnat ansluta mig och har därför funnit
mig höra angiva min särskilda mening i här nedan berörda hänseenden.

Enligt kommissionens åsikt skulle den föreslagna undersökningen beträffande
skiftesvitsordet gå ut på att få utrett det större eller mindre behovet
av laga skifte inom de olika skifteslagen och skiftesvitsordet därefter
jämkas i mån av nämnda behov, så att i skifteslag, där största behov av skifte
förelåg, det exempelvis skulle fordras, att delägare, som representerade 25 procent
av skifteslagets uppskattningsvärde enligt storskifteshandlingarna, skulle
förena sig om skifte, för att detsamma skulle få utföras, och att i skifteslag.
där mindre behov av skifte förefanns, det skulle fordras ett högre procenttal av
uppskattningsvärdet för att få tillstånd till skifte.

Behovet, eller rättare sagt nyttan av laga skifte ställer sig, såsom kommissionen
framhållit, väsentligen olika inom olika skifteslag, men växlar ofta
detta behov efter hand som förhållandena utveckla sig. Inom ett skifteslag.
där för närvarande knappast något behov av laga skifte föreligger, kunna
under en tidrymd av ett eller annat decennium förhållandena hava så förändrat
sig, att detta behov blivit mycket framträdande. Till följd härav skulle
en sådan utredning, som kommissionen härutinnan föreslagit, kunna anses
bliva påkallad tid efter annan. Den utredning, som av kommissionen i detta
hänseende skulle kunna förebringas, kan givetvis ej heller bliva så saklig
och fullständig, som den i det föreliggande förslaget till lag om skifte av jord
på landet för varje särskilt fall föreskrivna.

I jordstyckningskommissionens förslag till lag om skifte av jord har i
stället för begränsning av skiftesvitsordet föreslagits särskild och grundlig
undersökning och prövning, att skiftet i varje särskilt fall kommer att för
jordägarna medföra fördelar, som väsentligen överväga de med skiftet förenade
kostnader och olägenheter, innan laga skiftet får företagas. Denna undersökning
och prövning synes mig innebära väsentligen mycket mera betryggande
garantier mot s. k. okynnesskiftande än det graderade skiftesvitsord, vartill
den nu ifrågasatta utredningen syftar. Behovet av skifte är jämväl på andra
orter inom riket olika inom olika skifteslag och äro med all säkerhet variationerna
i detta hänseende minst lika stora inom de enskiftade eller lagaskiftade
skifteslag, som enligt de förliggande förslagen till lag om skifte av jord skulle
kunna bliva föremål för laga skiften, men har varken skiftesstadgekommittén,
skifteslagstiftningskommissionen eller jordstyckningskommissionen ens ifrågasatt
ett sådant graderat skiftesvitsord. Jordstyckningskommissionens förslag
i denna del synes mig så mycket mera effektivt, som däri föreslagna undersökning
och prövning skall äga rum samtidigt som fråga om skifte föreligger.
Då emellertid inom ifrågavarande orter den av jordstyckningskommissionen
föreslagna undersökning och prövning, som i varje särskilt fall skall föregå
skifte inom genom skifteslagsindelning bestämt skifteslag, kommer att bliva
förenad med jämförelsevis höga kostnader, synes mig en inskränkning i ratten
att påkalla sådan undersökning vara nödvändig. Skifteslagstiftningskommissionen
föreslog i 1 kap. 10 § av sitt den 26 oktober 1918 avgivna förslag till
lag angående delning av jord å landet, att ägor, som blivit delade genom enskifte,
som vunnit laga kraft, genom skifte, vilket enligt kungl. kungörelsen
den 20 februari 1821 blivit ansett och fastställt såsom enskifte, genom laga
skifte, klyvning eller ägostyckning, varå fastställelse meddelats, eller vilka

32

vid afvittring lagts till särskilda brukningsdelar inom by, enstaka hemman
l er nybygge, icke finge underkastas laga skifte med mindre i framställt
yrkande darom enade sig de, som inom skifteslaget ägde jordbruksfastighet,
vars sammanlagda värde enligt den senast till grund för allmänna bevillningens
utgörande verkställda uppskattning motsvarade mera än en fjärdedel av taxeringsvärdet
a all jordbruksegendom inom skifteslaget. I analogi härmed synes
mig vara nödvändigt, att i lagen om skifte av jord inrymmes en bestämmelse
darom, att för påkallande av utredning i och för laga skifte å genom skiftesiagsindelnmg
bestämt skifteslag inom ifrågavarande delar av detta län erlordras,
att delägare, som tillsammans representera minst 1U av skifteslagets
uppskattmngsvarde enligt storskifteshandiingarna, sig därom förena, men synes
någon vidare undersökning och utredning för en sådan bestämmelse icke
vara pakallad.

, -Beträffande dei1 av kommissionen ifrågasatta undersökning i och för
erhållande av särbestämmelser beträffande utflyttning vid laga skiften har lag
särskilt velat framhålla följande synpunkter.

. Enligt kap. 4 § 2 av jordstyckningskommissionens förslag till lag om
delning av jord skall, innan laga sidfte får företagas, utredning förebringas
bland annat om befintliga åbyggnader och deras beskaffenhet och om den art
av hushållning, vartill en var av ägolotterna är avsedd att användas. Härtill
kommer, att utredningen, som skall utföras av förrättningsmännen skall
omfatta samtliga kostnaderna för skiftet, således även kostnaderna för utflyttmngarna.
Den sålunda av förrättningsmännen förebragta utredningen
skall därefter underställas ägodelningsrättens prövning, varvid bland annat
skall, såsom ovan antytts, vara visat, att skiftet kommer att för delägarna
medföra fordelar, som väsentligen överväga de med skiftet förenade kostnader.
och olägenheter, innan skiftet får äga rum och således innan någon utflyttning
kan ifrågakomma. På grund härav torde det vara uppenbart, att
forenämnda lagförslag innehåller betryggande garantier mot utflyttningsskyldighetens
missbrukande. Däremot synes mig den nu av kommissionen föreslagna.
undersökning, vilken skulle utmynna i särskilda lagbestämmelser, som
givetvis måste innehålla mer eller mindre generella föreskrifter, kunna bliva
ett mycket betänkligt hinder för ett rationellt skiftande. Dessa särbestämmelser
kunna möjligen bliva lämpliga för ett eller annat fall, men uppenbart
är, att fall komma att möta, varvid särbestämmelserna bliva mer eller mindre
olämpliga och därigenom komma att lägga binder i vägen för förhållandenas
ändamålsenliga ordnande. I varje, fall kunna bestämmelserna icke tillnärmelsevis
så avfattas, att desamma i samma grad som jordstyckningskommissionens
förslag giva betryggande garantier mot ett olämpligt handhavande av
utflyttningsskyldigheten och på samma gång lämna rum för en ändamålsenlig
ägoarrondering.

Den av kommissionen ifrågasätta undersökning i och för vinnande av
särlagstiftning i fråga om skiftesvitsord och utflyttning vid blivande laga
skiften inom ifrågavarande landsdel synes mig sålunda icke vara av behovet
pakallad utan fast mera ägnad att tillskapa särbestämmelser, som kunna bliva
hinderliga ej blott för vinnande av välbehövliga ägoregleringar inom ifrågavarande
landsdel utan även för att dessa ägoregleringar skola kunna utföras
till största möjliga gagn för jordägarna.

33

Vid kommissionens förslag att anordna s. k. provskiften har jag i så
måtto varit av skiljaktig mening, att jag ansett, att de redan utförda laga
skiftena inom ifrågavarande ort lämna ett tillräckligt underlag för bédömandet
såväl av kostnaderna och olägenheterna som fördelarna med laga skiften i
orten, men att jag, då mot dessa laga skiften kan göras den i detta sammanhang
berättigade anmärkning, att desamma icke blivit utförda i överensstämmelse
med de föreskrifter, som antagas komma att gälla för de skiften, som
härefter komma till utförande, icke velat motsätta mig kommissionens förslag
i denna del, men synes mig, att genomförandet av provskiftena höra anstå,
till dess nya lagen om skifte av jord blivit antagen och skifteslagsindelningen
i orten hunnit genomföras.

Under de av kommissionen hållna sammanträden för kommunernas hörande
rörande skifteslagsindelningen har från befolkningens sida allmänt uttalats
den mening, att skifteslagsindelningen borde anstå, till dess den föreslagna
lagen om skifte av jord blivit slutbehandlad och ny lag om skifte blivit antagen.
Något väsentligt hinder för tillmötesgående av denna jordägarnas mening
torde icke föreligga, utan synes mig fastmera en sådan ordning vara
lämplig, synnerligast om villkoret om kommunernas medgivande bibehålies.

Falun den 29 januari 1921.

Som ovan

B. MOGENSEN.

In fidem

Werner Nordenstedt.

/

Bihang till riksdagens protokoll 1921, 1 sand. 173 höft. (Nr 205.)

5

Tablå

utvisande tar särskilda byur ock jord
-äyare inom Teksands och dil/ansnäs
socknar dels antalet jordägare, grupperade
etter antalet skzftert, som av
dem iraiehzzvas och dels antalet hem-rnansnum
mer • i medeltalvärr de o-tzÅa
jordötgarTta. hava del, allt avseende
heminägorna.

Byns namn

/fndxxJjardctgKcre,

*ir

Sum-

ma,

än-

tå/,

jord

dgans

jfrvta/

''C/n/ruznr

lummer''

c rrieo/eZ''
tal/Br/wn
ägarna.

/-S

i/cif

ten.

6-/0

skxf

<ot-

1-/5

9/tif-

ten,

6SO

skifY

ten.

kfer

dito

t/cif-

ban

1

2

3

A-

5

tf

7

&

-fa

’7cA

an*

is

soc

iber

mö

? f)

z/k

rnc,

Jfyttkvam

2

3

S

tf

Vedery

<7

1

tf

2,s

floberg-..-

{

1

z

h,s

Kil-en.

6

1

i

8

tf

l/ackmora

Z

3

7

Z,s

Almberg

8

tf

1

/Z

tf

Alm bergsi/örker,

... 2

2

tf

tf

6

7

/tf

tf

Aonnas, Ostra.

21

21

A

so

tf

21

9

zo

tf

Berg....................

ot

/

16

2

Bomma

tz

12

...../

26

tf

Ullvi

tf

7

tf

tf

17

tf

26

/tf

/

tftf

2,s

tf

Sb

/

tf

2,s.....

Vargruis

tf

2

tf

11

tf

/tf

tf

tf

1

25

%s

Koret

It

2

26

Z.s

B lämn a

176

too

18

tf

.J

306

tf____

Åkerö

k

tf

3

“tf

tf

Overmo

2

2

2

6

2,<-

Ytterm /

11

18

tf

tf

1

tf3

tf

löje Igen

tf

tf

7

J

.......3

2A

tf

Garde

22

/tf

Z

1

jAA

tf./

Övertöreå

\bz

tftf

2å

7

tf

m

JSiLA

__/_

tiverhh-t
YtterÅkerö
Tfagen
träl edhy
Västrmnor
dkeberg
Backen
tistannor
Jtdltlrndar
TTdstbcry
fleden
dtynsjöbo
Karlsaräct
Västaradk
Grytnäs
dundsnäs

tftf

tf

19

12

tf/

7

11

7

/

''!
171
/tf j
/

Öl
tf!
2 i

7

</3

12

tf

/tf

/tf

/

tf

tf

/

tf

/tf

7

2

tf

*

/!

i-i-

er

2

2

1

tf

tf

2

1

1

tf

o

.tf

T"

7

1

1

tf

/

/

2

tf

/

/

7 1
22

20

26

23

60

8

17

/O

8

12

33

2b

3

18

io

8

IT

tf

tf

tf

tf

2

2

2

2

tf

2s

tf

2

tf

tf

2

dumma

Kor-rTtatta
t>örBälta

di/ura

Tors

Hedby

f92 \/JJ

lutera

tf»j /tf

kanel

,//

2

2

602

22

13

71

19

ÅT

S''

2

tf

2

Z.s

tf

2

20

8

22

tf

7

tftf

9

2Z

tf

tf

/2

/

2

/

*

/

dumma

61

80

2tf

tf

b

17b

2;*

do

ian,

572^2

tf

wc,

ien

—

Alvik

8

/tf

/tf

/tf

s

3b

tf

Alm o

22

2/

/tf

tf

2

69

tf

TTallfm

Z9

Z6

/tf

tf

93

5,s

Björken.

28

68

tf»

27

13

13Z

tf

Basback

7

16

/7

tf

2

b3

tf

IToen

tf

tf

tf

tf

1

21

tf

fl/uZbdck

19

2tf

tf

7

2

66

tf.

Fomby

to

18

7

33

tf

dumma

139

183

//tf

tftf

23

■33/

tf*

den

''rån

Ira

o—

-Leksands socka

Tföunds tfärdin.

'',176

106

/tf

tf

''

306

tf

T/aradsfjar Unga

192

133

tf?

/tf

11

bOi

tf.

Mura kapell

tf/

86

23

tf

tf

m

2.2

/ lammaJ.ekianc

1629

513

'' tf/

2

r 11

1876

tftf

dil/ansnäs socka

i139

183

//tf

"I &.

V 23

'' .33,

tf»

Totals arom £

i268

tftf/

2tf/

? tftf

^ tf/

160

7 7,2

STATENS REPRODUKTICNSANSTALT

Bil. a

yu^cue

IS

Sy i is

Jjindberpe

2¥

'' <$!^ÖXV''Ä-vo*»exy,//

/*

fe

/in Ii!\m

l!|i

i!!;,|li!j''W1i1 :l

i^v : :K.\ d

k i!!

It -

''ntT~

B as Iberg -

/öbo de ställe ,

J .

uflmberg*

yW

YP tf!

YrÄ^jj Somt

lo

~ Y =3^-v

—v ? -- /.y /''f.s/fj.ht* dy

''SiifiJ /«/

fy

i

MS

1

tf

/ i t'' 0 <3---

/! i^X"'' -

X-0Jk.

t Y‘ty> ‘med K
^ik

ill

//

i-a''—3t—V"'' T''

vp/ irii—

iv-—

>A i -/

räioacve

tfäter-bo 6 ttcAbo

A llen s, Feberos ocA /fobergs byalag

KARTA

utvisande

äffoblandni/up-n byarna, emellan

inom visa irahi

LEKSANDS SOCKEN

av

KOPPA PBEF10K LÅN

itpprdlttfd </r /Silf

Kornjnissionejt fSr B ularrais
indelning i skiftes lag

SKALMÅTT

/ . JSOOO avverM&a Irftpdm

BETECKNINGAR

Byns namn.

zr.HiLri -

• ''j 1

! Klockor boel

trSM

lT^4^T ^-1®björken

rf

Tils koin.

Bomma

tf

o° 77*

„ ° ® o

ftönnäs, /"*

tf

<tf /Y .

/tf

./>* , tf*

tf

/

A A A

- IS
& *

Sruffarf

tf

/

so

KlrijUberg

rf

tf

—

•Stdfr''a

/tf

/tf

Z.&d_

Tibble

tf

tf’

±±tA

1 X

Tornberg

tf

••

CZY _

^ S*

<=> <=>

Täll.bcrg

•V

tf

f ''li v i

»7

tf

sagg

Faslanrtor

*

tf

l

tf

/tf

k|

Yllerboda

tf

7

^ ftf-

Yl ler Trio

/

/tf

■ .JO ^

-ijter-

tf

;; ’ >,''; i

tf

>> i *V>1*
> , »>>)

siker-o

tf

tf

■■."•ti-

Over-boda

"l

STATENS REPRODUKTIONSANSTALT

Bil. C

&

1 UrvcMjön

I 1 - - m I

Hisna ta j

/ älskog

H isås

pytt* ol

Ende (fart* fåb. skogf

/eib. skog

t ilska q

/ ! Raffla Qanthstn

(jfetnfäsen t

//ek k araala

V, --------

Ecö stM&dagsbo'' yS. /

Almbergs «>a At/rtbergsb^öeb,

j älskog

ut*MBsu

Norr och

^°9

•Söderi
/juidbtrg^

a o c Atens

/TM

I Höb ol. ^

o

”iM ''\fåffnuöben \

uts fröa

bskog | fdbodeskog

i _ ._)■----

________

/skog ■ ''I

oe**n

(YPmUnC: r Vefyrff

awmm

\ Vf Hob^9

1 Hytt.

v \V / ^ f

■yd&q

K A RTA

GOPA TUNNELAG

/ifZAörands

JseJMonds ork B/ttnaås ,voeksu/r>

? Bodn 4 i ~V - .

BE1T E1CKN IN G AF

Jveksasids s o rutt en
|jj§|jj BjursM

Sajrct för LeAsaml ejjfttryrås
ttättviJs.* sorken

KOPPARBERGS /AN

ZJjiftryxjt/fJu/ år/9£f
ao

Jfon&niAA ianen för Dala/* ials
Ozc/elru/zg v skifteslag.

•y- *

8 KA LM ATT

STATENS REPRODUKTIONSANSIALT