BETÄ N KANDE
MED FÖRSLAG TILL
PARTI E 1.1, EÖN E FÖ R BÄTTRING FÖ R
HÄRADSHÖVDINGARNA M. M.
AVGIVET AV
DÄRTILL INOM KUNGL. JUSTITIEDEPARTEMENTET DEN 21
AUGUSTI 1919 TILLKALLADE SAKKUNNIGE
STOCKHOLM 1920
KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER
196218
Till
Havi'' Statsrådet och Chefen för Kungi. Justitiedepartementet.
I skrivelse den 31 maj 1919 har riksdagen anhållit, att Ivuugl.
Maj:t måtte verkställa utredning rörande lämpligheten av och omfattningen
för en partiell löneförbättring för häradshövdingarna och därefter
till riksdagen inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde giva
anledning. Sedermera har Kungl. Maj:t den 21 augusti 1919 bemyndigat
statsrådet och chefen för justitiedepartementet att tillkalla högst fyra personer
för att såsom sakkunnige inom departementet biträda vid verkställande
av den av riksdagen begärda utredningen samt till behandling
upptaga i samband därmed stående frågor om säkerställande av tillgången
pa nödiga arbetskrafter för rättsskipningens behöriga gång ävensom
andra- med utredningen sammanhängande spörsmål angående domsagornas
förvaltning. Tillika har departementschefen erhållit bemyndigande
att tillkalla särskild person för att hos de sakkunnige tjänstgöra som sekreterare.
Rätt har medgivits de sakkunnige att hos statens verk och
1—195218.
2
myndigheter inhämta de upplysningar i statistiskt eller annat avseende,
som kunde vara erforderliga för fullgörandet av deras uppdrag.
Därefter hava undertecknade Arhusiander, Cederschiöld, Pers och
Åkerman blivit av departementschefen utsedda att fullgöra berörda uppdrag,
varjämte undertecknad Cederschiöld anmodats att såsom ordförande
leda de sakkunniges förhandlingar. Undertecknad Zetterstrand
har förordnats till sekreterare åt de sakkunnige.
För att tagas i övervägande vid fullgörandet av de sakkunniges
uppdrag hava till dem överlämnats:
1) en av styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar enligt
uppdrag av nämnda förening till Kungl. Maj:t. ingiven underdånig framställning
angående reglering av löner och pensioner för häradshövdingarna;
2)
en av en tillförordnad domhavande hos Kungl. Maj:t gjort underdånig
framställning angående förbättrande av förste notariernas ekonomiska
ställning med däröver av Kungl. Göta hovrätt avgivet utlåtande;
3) särskilda av föreningen Extra lantdomare gjorda underdåniga
framställningar, avseende dels beredande av högre löneförmåner åt vice
häradshövdingar, dels beviljande av dyrtidstillägg å de vice häradshövdingar
tillkommande avlöningsförmåner, dels rätt för vice häradshövding,
vilken tjänstgör som ledamot i hovrätt, att uppbära hälften av det fasta
vicehäradshövdingarvodet, dels ock beviljande av semester åt vice häradshövding
ävensom över dessa framställningar avgivna utlåtanden;
4) en av åtskilliga personer inom Västra Hälsinglands domsaga
gjord underdånig framställning angående uppehållande av häradshövdingämbetet
i nämnda domsaga jämte över denna framställning avgivna
utlåtanden; oqh
5) en av lantmäteristyrelsen till statsrådet och chefen för justitiedepartementet
den 18 mars 1919 gjord anmälan rörande dröjsmål med
fullbordandet av det på domliavanden i Ångermanlands mellersta domsaga
ankommande jordregisterarbetet.
För utredning av hithörande frågor hava införskaffats vissa upplysningar
från rikets hovrätter och häradshövdingar samt från ledamöterna
av Sveriges Advokatsamfund.
8
Efter att hava slutbehandlat här ovan omförmälda frågor få de
sakkunnige härmed överlämna det betänkande, som därvid utarbetats.
Såsom bilagor äro vid betänkandet fogade dels vissa däri omnämnda
tabeller, dels särskilt yttrande från en av de sakkunnige.
De sakkunnige hava tidigare i följd av särskilda nådiga remisser
avgivit underdåniga yttranden
dels den 23 september 1919 med anledning av en av föreningarna
Sveriges häradshövdingar och Sveriges stadsdomare gjord underdånig
framställning om utsträckning av tiden för giltigheten av bestämmelserna
i Kungl. kungörelsen den 18 oktober 1918 om tillfällig ändring av 3 §
i Kungl. förordningen den 7 december 1883 angående expeditionslösen
samt om höjning av vissa i berörda förordning bestämda lösensatser;
dels den 18 november 1919 med anledning av två från de inom
civildepartementet tillkallade sakkunnige för revision av resereglementet
gjorda framställningar angående resekostnads- och traktamentsersättning åt
domhavande för resor, föranledda av rannsakningar med häktade personer;
dels den 1 december 1919 med anledning av ifrågasatt omreglering
av Gästriklands domsaga;
dels den 5 december 1919 över ett av Kungl. Göta hovrätt
uppgjort förslag till fördelning av tjänstgöringspenningarna i Marks,
Vedens och Bollebygds härads domsaga samt As och Gäsene härads
domsaga ävensom angående uppkommen fråga om de klasser, till vilka
de nybildade Marks och Borås domsagor böra hänföras; och
dels den 18 december 1919 med anledning av en av Allmänna Svenska
Elektriska Aktiebolaget till herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet
ingiven framställning om åtgärder i syfte att vissa vid häradsrätterna
förda protokoll måtte snabbare tillhandahållas vederbörande
parter.
Stockholm den 9 januari 1920.
C. H. G. CEDERSCHIÖLD.
Cari. Arhusiander. And. Pers. A. Åkerman.
Björn Zetterstrand.
; rf*
*r
5
Nu gällande lönereglering för häradshövdingarna i riket har till- 1874 års
kommit år 1874. Under tiden dessförinnan bestodo häradshövdingarnas 11öenre1^®s‘
löneförmåner till huvudsaklig del av sportelersättning för av dem verkställda
ämbetsåtgärder, varjämte omkring hälften av häradshövdingarna
åtnjöto större eller mindre inkomster från av dem innehavda boställen.
Från statsverket utgingo till häradshövdingarna vissa jämförelsevis mindre
belopp i form av boställsräntor, boställsersättning, löner, tingsgästningspenningar,
ersättning för domarenäst samt ersättning för mistade hötesandelar.
Inkomsterna från de särskilda domsagorna voro i hög grad
växlande, väsentligen till följd av ojämnheten av de båda huvudsakliga
inkomstkällorna: sportlerna samt avkastningen av boställena. Denna
ojämnhet i inkomsterna synes, vad sportlerna angår, till stor del hava
föranletts av de grunder, efter vilka ersättning utgått för inregistrering
av bouppteckningar samt utfärdande av fastebrev. I fråga om nämnda
handlingar skulle nämligen lösen erläggas med växlande belopp allt efter
storleken av behållningen i boet resp. fastighetens värde. Därav blev
åter en följd, att häradshövdingar i bygder med burgen befolkning och
högt jordvärde kommo att intaga en i ekonomiskt avseende gynnad ställning
i jämförelse med häradshövdingar i fattigare trakter.
För de kommitterade, vilka hade att utarbeta förslag till den år
1874 genomförda löneregleringen, framstod följaktligen som en huvudsaklig
uppgift att söka ernå större likformighet beträffande häradshövdingarnas
inkomster, därvid särskilt borde tillses, att inkomsterna från
de ekonomiskt svagare domsagorna förbättrades. För sådant ändamål
föreslogs en genomgripande förändring av det förutvarande avlöningssystemet.
De kommitterade tillstyrkte sålunda indragning till statsverket
av alla häradshövdingboställen. I fråga om sportlerna uttalade sig de
kommitterade för den allmänna grundsats »att sportlerna, såvitt de erfordras
såsom vederlag för de med domsagoförvaltningen förenade kost
-
6
nader, bibehållas men i övrigt avskaffas, och att häradshövdingarnas
egentliga avlöning däremot av statsmedel bestrides». Omförmälda grundsats
borde dock modifieras dels så att kostnaderna för resor till och
gästning vid de lagtima tingen undantoges från de förvaltningskostnader,
som skulle gäldas medelst sportler, dels så att så kallade extra sportelinkomster
»såsom av gravationsbevis, stämningar, syneförrättningar och
så vidare» fortfarande hänfördes till de medel, varmed domarens egen
avlöning skulle bestridas. I sammanhang därmed föreslogos vissa ändringar
i då gällande expeditionstaxa, bland annat så att lösen för fastebrev
och bouppteckningars inregistrerande icke vidare skulle beräknas
efter egendomens värde utan utgå med en gång för alla fixerade belopp,
nämligen för varje fastebrev 1 Rdr och för varje bouppteckning 50 öre.
Med hänsyn till de avlöningsförmåner, som borde tillkomma häradshövdingarna
i de särskilda domsagorna, indelades dessa senare i sex löneklasser,
och de sammanlagda avlöningsbeloppen ansågos böra bliva för
domsagor av första klassen 5,500 Rdr, för domsagor av andra klassen
6,000 Rdr, för domsagor av tredje klassen 6,500 Rdr, för domsagor av
fjärde klassen 7,000 Rdr, för domsagor av femte klassen 7,500 Rdr samt
för domsagor av sjätte klassen 8,000 Rdr. Av omförmälda belopp borde
emellertid endast en del utgå i statsanslag, nämligen för domsagorna av
första och andra klasserna 5,000 Rdr, för domsagorna av tredje och
fjärde klasserna 5,500 Rdr samt för domsagorna av femte och sjätte
klasserna 6,000 Rdr. Den del av avlöningen, som ej skulle utgå i statsanslag,
komme efter de kommitterades beräkning att i stället uppbäras
genom de extra sportelinkomsterna. Vissa häradshövdingar skulle vidare
tillerkännas ersättning av statsverket för resor till och gästning vid de
lagtima tingen. De förut omnämnda till häradshövdingarna under varjehanda
titlar utgående särskilda anslag, nämligen boställsränta, boställsersättning,
lön, tingsgästningspenningar, domarenäst och ersättning för
mistade bötesandelar, borde däremot försvinna.
Nu omförmälda förslag biträddes emellertid icke av samtliga kommitterade,
utan särskilda meningar uttalades dels av revisionssekreteraren
Aug. Östergren och dels av riksdagsmannen Liss Olof Larsson. — Den
förstnämnde föreslog beträffande lösenbeloppen vissa ytterligare nedsättningar
i syfte att sportelinkomsterna skulle komma att ännu närmare
motsvara förvaltningsomkostnaderna och sålunda några s. k. extra sportelinkomster
i allmänhet icke uppstå. Med pluraliteten var Östergren
ense beträffande den egentliga häradshövdinglönens högsta och lägsta
belopp, resp. 8,000 Rdr och 5,500 Rdr, men enligt hans mening borde
den kontanta häradshövdingavlöningen i stat upptagas under två olika
7
titlar, lön och tjänstgöringspenningar. Lönen föreslogs lika för alla häradshövdingar
till 4,500 Rdr. Tjänstgöringspenningarna borde däremot
utgå med olika belopp allt efter ämbetsförvaltningens besvärlighet och
göromålens mängd i värjo särskild domsaga, dock högst 3,500 Rdr och
i allmänhet lägst 1,000 Rdr. För vissa domsagor sattes dock tjänstgöriugspenningarna
till ännu lägre belopp, beroende på att den blivande
sportelinkomsten antagits komma att med något avsevärt belopp överstiga
förvaltningsomkostnaderna. Å andra sidan föreslogos för en del domsagor,
i vilka sportlerna ansetts icke bliva tillräckliga till förvaltningsomkostnadernas
bestridande, förvaltningskostnadsbidrag till angivna belopp.
Vid tjänstledighet för häradshövding borde denne till vikarien
avstå tjänstgöringspenningar, sportler och förvaltningskostnadsbidrag.
Från denna regel skulle emellertid hovrätt vid beviljande av tjänstledighet
äga att medgiva undantag så till vida, att den tjänstledige kunde
förklaras berättigad att tillgodonjuta alla med ämbetet förenade löneförmåner
mot det att han avlönade vikarien och bestrede omkostnaderna av
domsagoförvaltningen. Dock finge häradshövding under tjänstledighet,
som varade mer än sex månader, icke för längre tid bibehållas vid tjänstgöringspenningar,
sportler eller förvaltningskostnadsbidrag. Beträffande
slutligen frågan om indragning till statsverket av boställen och de för
häradshövdingarna dittills i riksstaten uppförda anslag var Osteigren
ense med pluraliteten. — Larsson instämde i de uti Östergrens reservation
framställda förslag med allenast den ändring att lönebeloppen enligt
Larssons förmenande borde föreslås till 4,000 Rdr i stället för 4,500 Rdr.
Kungl. Maj:ts till 1874 års riksdag avlåtna proposition med förslag
till ny reglering av häradshövdingarnas löneförmåner överensstämde beträffande
frågorna om indragning av häradshövdingarnas boställen och
upphörandet av de till häradshövdingarna dittills utgående särskilda an
slag med vad de kommitterade därutinnan föreslagit. I övrigt anslöt sig
propositionen på det närmaste till den av revisionssekreteiaren Östeigren
uttalade särskilda meningen. Särskilt anfördes i propositionen, att såsom
grund för en förnyad reglering av häradshövdingarnas löneförmåner enligt
Kungl. Maj:ts förmenande utan undantag den princip borde, så långt
i tillämpningen kunde ske, läggas, att sportlerna, i den mån de erfordrades
såsom vederlag för de med domsagoförvaltningen förenade kostnader,
bibehölles, men den egentliga avlöningen av staten bekostades. Ytterligare
anmärktes, att den för löneregleringen antagna principen just måste
innebära, att lösen utgjorde en ersättning egentligen blott för det materiella
arbetet, varemot det intellektuella arbetet jämte ämbetsansvaret gottgjordes
genom de såsom lön anvisade statsmedlen. Emellertid innefattade
8
Senare vidtagna
modifikationer
i
löneregleringen.
Bomsagostadgan
av den
20 juni 1918.
propositionen så till vida avvikelser från Östergrens reservation, att på
grund av vissa lämplighetshänsyn en av Östergren föreslagen nedsättning
i sportelsatserna för vanliga stämningar och för vederhäftighetsbevis ansags
icke böra äga rum. I enlighet med den av kommitténs flesta ledamöter
omfattade åsikten föreslogs i propositionen, att avlöningen måtte
bestämmas till minst 5,500 Rdr och högst 8,000 Rdr. Emellertid godkände
Kungl. Maj:t Östergrens reservation dels i fråga om uppdelningen
av löneförmånerna i lön och tjänstgöringspenningar, dels beträffande de
föreslagna bidragen till förvaltningskostnadernas täckande.
Kungl. Maj:ts proposition blev av riksdagen bifallen, dock med
villkor att häradshövding ej i följd av löneregleringen erliölle större pension
srätt än han förut kunde hava ägt.
Enligt nådigt cirkulär till hovrätterna av den 5 juni 1874 lät Kungl.
Maj:t bero vid riksdagens i frågan fattade beslut.
- 4. De1 vid löneregleringen år 1874 genomförda bestämmelserna bestå
torttarande i huvudsak oförändrade.
Vissa förändringar i föreskrifterna angående expeditionslösen hava
emellertid utövat inverkan på häradshövdingarnas inkomster. Härutinnan
äro särskilt att märka de nya lösenbestämmelser, vilka betingades av de
ar 1875 antagna lagfarts- och inteckningsförordningarna med deras föreskrifter
om uppläggande av fastighetsböcker. Under åren 1918 och 1919
hava dessutom vidtagits provisoriska förhöjningar av vissa lösensatser,
lor vilka Jorho,pungar redogörelse sedermera kommer att lämnas.
Vidare är i detta sammanhang att erinra om bestämmelserna i
Kungl. stadgan den 20 juni 1918 med vissa föreskrifter angående domsagornas
förvaltning. Med denna stadga har åsyftats bland annat att
bereda hos häradshövdingarna anställda rättsbildade biträden en förbättrad
stallning. För sådant ändamål hava meddelats bestämmelser om
lasta arvoden åt sa kallade förste notarier, vilka skola anställas i dom- •
sagorna pa anmälan av vederbörande häradshövding för att lämna honom
visst biträde i hans ämbetsgöromål. Med hänsyn till berörda arvoden
och en del andra frågor hava domsagorna indelats i tre särskilda klasser
aflt etter storleken av de belopp, till vilka häradshövdingarnas av tjänsten
härflytande inkomster efter avdrag av andra utgifter för tjänsten än
arvoden till vikarier och rättsbildade biträden beräknats årligen skola
uppgå. Därvid hava till första klassen hänförts domsagor, där årlio-a
inkomsten efter angivna avdrag beräknats skola understiga 9,800 kronor till
andra klassen domsagor, där årliga inkomsten efter verkställt avdrag beräk
-
näts skola uppgå till 9,800 kronor men ej till 13,200 kronor, samt till tredje
klassen övriga domsagor. Förste notaries arvode utgör i domsaga av första
klassen 1,800 kronor, i domsaga av andra klassen 2,000 kronor och i
domsaga av tredje klassen 2,200 kronor, allt årligen. Av berörda arvodesbelopp
utgå av statsmedel i domsaga av första klassen 1,400 kronor,
i domsaga av andra klassen 1,200 kronor och i domsaga av tredje klassen
1,000 kionor, varemot återstående delen bestrides av häradshövdingen.
Därjämte hava vissa bestämda belopp, olika för de särskilda klasserna
av domsagor, blivit fastställda att utgå såsom vikariatsarvoden, då annan
än förste notarie förordnas att förvalta häradshövdingämbetet. Dessa vikariatsarvoden
skola bestridas av häradshövdingarna. Dock har det stadgats,
att då annan än förste notarie förordnas till vikarie under semester
tör häradshövding i domsaga av första eller andra klassen, arvode åt
vikarien skall utgå av statsmedel intill ett belopp, för varje kalenderår
motsvarande en och en halv månads vikariatsarvode i domsagan. Vidare
har häradshövding även vid ledighet förklarats berättigad att uppbära
samtliga med domsagans förvaltning förenade sportler jämte stämpelpro
vision dock mot skyldighet att bestrida förvaltningskostnaderna.
I samband därmed, att vissa bidrag till avlöning åt förste notarier
och vikarier sålunda förklarats skola utgå av statsmedel, hava häradshövdingarna
fått sig ålagda vissa förpliktelser i den allmänna rättsordningens
intresse. Sålunda hava meddelats bestämmelser om skyldighet
lör häradshövding att viss tid å varje helgfri dag hålla kansli tillgängligt
för allmänheten, om rätt för vederbörande att hos domaren avlämna
ansökningshandlingar i ärenden hörande till de så kallade småprotokollen,
om anställande i varje domsaga av kommissionär med åliggande att
under tjänstemannaansvar tillhandagå allmänheten med ingivande, uttagande
och översändande av vissa handlingar samt om inskränkning i den
tjänstledighet, som må häradshövding årligen beviljas.
Slutligen har enligt Kungl. brevet till statskontoret den 17 oktober
1919 förordnats, att tillfällig löneförbättring skall för år 1919 utgå
till vissa häradshövdingar med angivna belopp, högst 1,000 kronor. Beträffande
detta avlöningstillägg gäller, att det ej utgår med högre belopp
än att avlöningstillägget och den behållna inkomsten å tjänsten, beräknad
enligt närmare angivna grunder, uppgå till sammanlagt högst 10,000
kronor.
På senaste tiden har vidare genom särskilda författningar dyrtidstillägg
tillförsäkrats häradshövdingarna i likhet med andra befattningshavare
i statens tjänst.
i—195218.
10
Verkningarna
av 1874 åre
lönereglering.
Motion av Hj
von Sydow.
Riksdagens
skrivelse.
Verkningarna av 1874 års lönereglering kava icke gestaltat sig så
som avsett varit. Den till grund för löneregleringen liggande förutsättningen
att sportelinkomsterna i de särskilda domsagorna i allmänhet
skulle komma att i det närmaste motsvara förvaltningskostnaderna har
som bekant icke inträffat, utan i de flesta fall har för häradshövdingarna
uppstått ett större eller mindre överskott. Berörda förhållande torde utgöra
enda förklaringen till att frågan om löneförbättring åt häradshövdingarna
kunnat så länge undanskjutas. För övrigt har ett flertal omständigheter
föranlett, att överskottet av sportelinkomsterna icke kunnat
utfalla jämnt i de särskilda domsagorna, liksom överskottet även i samma
domsaga ofta från tid till annan företett icke obetydliga växlingar. Under
det överskottet i en del domsagor oftast uppgår till tämligen avsevärda
belopp, är det i andra domsagor ganska ringa, och även på sista
tiden hava förekommit fall, då sportelinkomsternas belopp icke överstigit
förvaltningskostnaderna. Med hänsyn till penningvärdets betydande fall
måste emellertid de belopp, till vilka i de flesta domsagorna häradshövdingarnas
inkomster, efter avdrag av de avsevärt stegrade förvaltningskostnaderna,
för närvarande uppgå, utan tvivel betecknas såsom alltför
ringa. Detta förhållande framgår otvetydigt av de uppgifter rörande inkomster
och förvaltningskostnader i de särskilda domsagorna för åren
1915—1918, vilka äro sammanställda i den vid detta betänkande fogade
tabell I.
Behovet av ändrade bestämmelser angående häradshövdingarnas
löneförmåner har framhållits uti en vid 1919 års lagtima riksdag inom
första kammaren av vice häradshövdingen Hj. von Sydow väckt motion.
I denna motion har hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl.
Maj:t anhålla, det täcktes Kungl. Maj:t föranstalta om en utredning angående
häradshövdingarnas löneförmåner jämte vad därmed ägde sammanhang
och därefter för riksdagen framlägga förslag till en sådan lönereglering
för häradshövdingarna, som komme att bereda dem en skälig
bärgning och tillika giva utsikt till en god rekrytering av lantdomarekåren.
Motionären höll före, att vid en förbättring av häradshövdingarnas
löneförmåner det tillika vore nödvändigt att verkställa en utjämning
så, att ökningen icke tillgodokomme andra än dem, som verkligen vore
i behov därav.
Med anledning av berörda motion anhöll riksdagen i skrivelse den
31 maj 1919, det täcktes Kungl. Maj:t verkställa utredning rörande
lämpligheten av och omfattningen för en partiell löneförbättring för häradshövdingarna
och därefter till riksdagen inkomma med det förslag,
11
vartill utredningen kunde giva anledning. I denna skrivelse anfördes
bland annat: »Ett avvaktande av den omorganisation av domstolsväsendet,
som förväntas bliva ett resultat av processkommissionens arbete, synes
med hänsyn till de svagast avlönade häradshövdingarna icke vara tillrådligt.
I betraktande av att en dylik omorganisation likväl är under
övervägande, torde emellertid en nu igångsatt lönereglering böra begränsas
till en partiell sådan, så anordnad, att icke blivande bestämmelser
om vare sig löner eller jurisdiktionsområden därigenom föregripas. Den
bör alltså, enligt riksdagens förmenande, på samma gång den lämnar
häradshövdingar i bättre löneställning oberörda, gå ut på en utjämning
tills vidare genom en förbättring av löneförmånerna för befattningshavarna
i de ekonomiskt mindre gynnsamma domsagorna. Var gränsen för en
sådan lönereglering skäligen bör sättas och under vilken form samt med
vilka belopp löneförbättringen lämpligen bör utgå, låter sig givetvis lättast
bedömas på grundval av en därom verkställd allsidig utredning.»
Den åt de sakkunniga anförtrodda utredningen, som närmast för- De sakkuuanletts
av riksdagens omförmälda skrivelse, har angivits böra i första nig®®*^elka1''
hand avse lämpligheten av och omfattningen för en partiell löneförbätt- au *
ring för häradshövdingarna.
Vad som för närvarande gjort frågan om förändrade löne- dc s»kkuuvillkor
för häradshövdingarna ofrånkomlig är givetvis den i samband med ■li|sa^j>1p„rda(f
världskriget inträdda dyrtiden. Verkningarna av densamma äro tydligen tii/verkniutill
viss grad gemensamma för de flesta befattningshavare i statens tjänst, garntjdae„ dyr‘
och för deras mildrande krävas följaktligen generella åtgärder. Sådana 1 eu''
åtgärder hava som bekant även i viss omfattning vidtagits. Det må särskilt
anmärkas, att enligt de bestämmelser, som genom kungl. kungörelsen
den 30 maj 1919 senast blivit meddelade i detta ämne att
gälla till och med den 30 juni 1920, i ett avseende till häradshövdingarnas
förmån skett avvikelse från de grunder, enligt vilka dyrtidstillägg i
allmänhet förklarats skola utgå. Under det nämligen enligt sagda kungörelse
dyrtidstillägg i allmänhet beräknas endast å vissa angivna av
statsmedel utgående avlöningsförmåner, har det stadgats, att om häradshövdings
avlöningsförmåner av dessa slag icke uppgå till det belopp av
600 kronor för månad, varå dyrtidstillägg högst må beräknas, skall med
avseende å dyrtidstillägg så stor del av hans övriga inkomster i tjänsten,
som motsvarar skillnaden, likställas med berörda avlöningsförmåner. Häradshövding
äger sålunda att jämväl å detta skillnadsbelopp uppbära
dyrtidstillägg av statsmedel.
12
Vid den utredning, som de sakkunniga hava att verkställa, torde
emellertid icke böra komma i betraktande sådana verkningar av dyrtiden,
vilka icke beröra häradshövdingarna på annat sätt än andra befattningshavare
i statens tjänst. Detta gäller sålunda, såvitt den allmänna prisförhöjningen
givit sig tillkänna genom ökning av levnadskostnaderna
för häradshövdingarna och deras familjer. Åtgärderna för mildrandet
av sådana följder av dyrtiden synas nämligen fortfarande böra bliva
gemensamma för statens befattningshavare i allmänhet. De sakkunniga
hava följaktligen ansett sig hava att söka åvägabringa sådana bestämmelser
angående häradshövdingarnas löneförmåner, att dessa komma att
uppgå till skäligt belopp med hänsyn till den prisnivå, som var gällande
under tiden närmast före världskrigets utbrott. Det har sålunda förutsatts,
att även efter de nya bestämmelsernas genomförande dyrtidstillägg
kommer att beredas häradshövdingarna i likhet med övriga statens ämbetsmän.
Däremot torde den tillfälliga löneförbättringen, med vilken åsyftats
att tillförsäkra vederbörande ämbetsmän en med hänsyn till 1914 års
prisnivå skälig inkomst, ej vidare böra utgå efter det de nya lönebestämmelserna
trätt i tillämpning.
Det är emellertid att märka, att för häradshövdingarnas del föreligger
ett särskilt förhållande beträffande verkningarna av dyrtiden. Då
nämligen de löneförmåner, som tillförsäkrats häradshövdingarna, äro avsedda
att lämna tillgång icke blott till bestridande av deras levnadskostnader
utan även till täckande av utgifterna för domsagornas förvaltning,
hava häradshövdingarna, som i fråga om sistnämnda utgifter
uppenbarligen icke kunnat undgå att drabbas av den allmänna prisstegringen,
i själva verket fått i dubbel måtto vidkännas dyrtidens tryck.
Det lärer emellertid otvivelaktigt få anses åligga staten att tillse, att
den av dyrtiden föranledda stegringen av kostnaderna för domsagornas
förvaltning icke kommer att utan vederlag drabba häradshövdingarna.
Till den del berörda stegring har sin grund i ökade arvoden till av
häradshövdingarna avlönade biträden utgör den tydligen eu direkt motsvarighet
till de dyrtidstillägg, som staten beviljat befattningshavare i
dess tjänst.
Det torde förnämligast hava varit en önskan att bereda häradshövdingarna
ersättning för ökningen i förvaltningskostnaderna som föranlett
den höjning av vissa lösensatser, vilken genom Kungl. kungörelsen
den 18 oktober 1918 blivit fastställd att gälla tills vidare intill den 1
januari 1920. Denna höjning berör avskrifter och protokoll samt innebär,
att lösen skall utgå för avskrift med en krona för varje ark i stället för
förut gällande lösen av 50 öre och för de flesta protokoll med 2 kronor
13
för första arket och eu krona för varje av de övriga arken i stället för
förut gällande lösen av en krona resp. 50 öre.
Vidare har genom Kungl. kungörelsen den 7 november 1919
genomförts en förhöjning av lösen för utdrag av fastighetsbok, som
tecknas å lagfartsbevis eller å utdrag av lagfarts- eller inteckningsprotokoll.
Denna lösen har förut utgått med en krona, dock att, om i ett
och samma ärende meddelats utdrag från liera upplägg i fastighetsboken,
lösen för varje utdrag utöver det första utgjort 50 öre. Enligt omförmälda
kungörelse, som trätt i kraft den 17 november 1919 och skall
gälla tillsvidare till och med den 31 december 1921, skall lösen för utdrag
av fastighetsbok utgöra två kronor samt, vid utdrag från flera upplägg
i ett och samma ärende, en krona för varje utdrag utöver det första.
Då det gäller att bestämma beloppet av de avlöningsförmåner, som Allmänna
skäligen böra beredas häradshövdingarna, måste givetvis tagas behörig
hänsyn till beskaffenheten och omfattningen av det arbete, som de hava ningsförmåatt
utföra. Rörande detta arbetes synnerligen stora betydelse torde Jtämmaiut
emellertid icke kunna råda mera än en mening. De sakkunniga tillåta
sig att återgiva vissa därutinnan gjorda uttalanden i det till grund för
1874 års lönereglering liggande kommittébetänkandet. Beträffande frågan
om beloppet av den avlöning, häradshövdingarna borde för egen räkninguppbära,
yttras i nämnda betänkande bland annat:
»Vid övervägande av denna fråga hava kommitterade bort taga
hänsyn till, ej allena de löneförmåner som andra av staten lönade domare
åtnjuta, utan även de för vårt land egendomliga förhållanden, vilka
göra det till en viktig samhällsangelägenhet, att lantdomarna avlönas så,
att män med framstående duglighet finna sin uträkning vid att eftersträva
dessa befattningar, de mest besvärliga av alla domaresysslor.
Om ordföranden i underdomstolen på landet gäller ej blott vad
som gäller om domare i allmänhet, eller att man fåfängt söker bygga land
med lag, om icke de, som äro satta att tillämpa lagen, äro självständige
och oberoende även i ekonomiskt hänseende. Den okontrollerade ställning
lantdomaren intager, ej endast såsom den ende lagfarne i rätten och
således så gott som ensam beslutande, utan även såsom protokollsförande
och expeditionshavande, göra det av ytterligare vikt, att hans ekonomiska
villkor så tillgodoses, att han ej utsättes för frestelsen att, genom lycksökeri
eller ännu sämre medel, söka förbättra sin ställning. Även den
omständighet, att den första praktiska övning, som den nyblivne juristen
skall förvärva sig, nästan uteslutande står att vinna vid häradsrätterna,
gör det angeläget, att dessas ordförande!- icke, i följd av alltför knapp
14
avlöning, nödgas stänga sin skola för de juridiska lärjungarna, vilka
under början av sin bana sällan kunna göra något gagn, motsvarande
kostnaden för deras underhåll.
Men även om man lämnar utan avseende denna sida av saken,
fordrar den regel, att ämbetsmannens lön bör stå i förhållande till hans
ansvar och möda, att ifrågavarande ämbetsmän väl avlönas. Det ansvar,
ledamoten av den kollegiala domstolen delar med flera kamrater, får
häradsrättens ordförande ensam uppbära. Detta ansvar är desto tyngre,
som göromålen även i de minsta domsagor äro så många och mångartade,
att häradshövdingen själv ej medhinner dem alla. Han måste således
använda oansvariga biträden, av vilkas noggrannhet och ordentlighet
hela hans välfärd kan bero, enär det är för honom hart när omöjligt
att kontrollera allt. Den omständigheten att han dömer i första instans
minskar ej det anspråk på lagkunskap och skarpsinne, som man äger
att ställa på alla domare utan undantag. Snarare är anspråket på honom
större, eftersom det åligger honom att avgöra sakerna i första hand,
utan ledning av föregående domslut och utan tillfälle att samråda med
insiktsfulla ämbetsbröder. Han har därjämte ett åliggande, varifrån ej
blott ledamöterna i överrätterna utan även de flesta ledamöter av underdomstolarna
i städerna äro befriade och på vars samvetsgranna fullgörande
ofta nog målens utgång beror, nämligen desammas utredande
från början till slut; vartill kommer den särskilta förpliktelsen att själv
vara protokollsförande och expeditionshavande, i sistnämda egenskap även
i viss mån statens uppbördsman, enär det åligger honom, vid ämbetsmannaansvar,
att kontrollera, det statens inkomst av stämpelpapper ej
olagligen förringas eller undansnillas. Utöver sina ämbetsplikter är
häradshövdingen därjämte mångenstädes, där tillfälle att rådfråga andra
jurister saknas, ofta nödsakad att gå allmänheten tillhanda med råd och
dåd, ett lika lönlöst som tidsödande besvär, vilket dock en välvillig man
ej gärna undandrager sig.»
De sålunda av de kommitterade framhållna synpunkterna torde
fortfarande i huvudsak äga full giltighet. Därjämte är emellertid att
märka, att genom den efter år 1874 alltmer utvecklade lagstiftningen
häradshövdingarna fått sig ålagd en mångfald nya ämbetsgöromål. Särskilt
må därvid erinras om häradshövdingarnas åligganden beträffande
det för fastighetsförhållandena grundläggande inskrivningsväsendet.
Man lärer vidare vid bestämmandet av häradshövdingarnas löneförmåner
hava att taga i betraktande dessa ämbetsmäns sena befordringsålder
ävensom den osäkra ställning de före sin befordran ofta intagit.
I förstnämnda hänseende må anmärkas, att för de häradshövdingar, vilka
ir>
under åren 1909—1918 blivit nyutnämnda till sådan befattning, medelåldern
vid utnämningen utgjort 44 år. Genom domsagostadgan av år
1918 hava visserligen införts bestämmelser i ändamål att bereda domsagoaspiranterna
en något mera tryggad existens än förut varit fallet. Det
syftas härvid på föreskrifterna om förordnande av vice häradshövdingar,
vilka tillförsäkrats fasta arvoden av statsmedel. Tydligt är emellertid,
att ifrågavarande åtgärder icke kunna åberopas beträffande de häradshövdingar,
som innehade sina ämbeten vid tiden för omförmälda stadgas
ikraftträdande.
Det torde vara allmänt erkänt, att rikets lantdomarekår för närvarande
fyller högt ställda anspråk. För den händelse emellertid häradshövdingarnas
löneförmåner bliva för knappt tillmätta, föreligger uppenbarligen
fara för att de anspråk, som måste ställas på dessa ämbetsmän,
för framtiden icke skola kunna uppfyllas.
Den fara för en god rekrytering, som sammanhänger med avlöningsförmånernas
för låga belopp, gäller icke blott lantdomarekåren utan även
övriga domarebefattningar. Denna fråga kommer att av de sakkunniga
utförligare behandlas i annat sammanhang. Emellertid bör det redan nu
framhållas, att faran för brist på erforderligt antal arbetskrafter vid
domstolarna så till vida blivit större sedan tiden för 1874 års lönereglering,
som man numera i långt högre grad än förr har att räkna
med efterfrågan å jurister från den enskilda företagsamhetens sida.
Innan redogörelse lämnas för de åtgärder, som för avhjälpande av
nu rådande missförhållanden synas böra ifrågakomma, vilja de sakkunniga
anmärka, att de icke funnit lämpligt att föreslå några alltför genomgripande
förändringar av det nu tillämpade avlöningssystemet. Väl
synas åtskilliga skäl tala för en lösning av hithörande spörsmål
genom sportelsystemets avskaffande samt övertagande från statsverkets
sida av kostnaderna för domsagornas förvaltning. En så
genomgripande reform, i samband varmed det bland annat lärer
bliva nödigt att bereda statsanställning med pensionsrätt åt för kansliarbetets
utförande erforderliga icke rättsbildade biträden, torde dock icke böra
ifrågakomma annat än i samband med den omgestaltning av vårt rättegångsväsen,
för vars genomförande förarbeten för närvarande verkställas
av processkommissionen. Man torde under sådana förhållanden för närvarande
närmast böra söka att genomföra vissa modifikationer av de
grunder, efter vilka häradshövdingarnas avlöningsförmåner nu utgå. De
sakkunniga hava vidare, såsom längre fram skall närmare utvecklas, funnit
sig böra föreslå anställande i vissa domsagor av statsavlönade så
Sport elsystemet
m. m.
16
kallade andre notarier. En dylik åtgärd, ehuru förnämligast påkallad
av hänsyn till domarekårens rekrytering, komme emellertid givetvis att
även medföra en förmån för häradshövdingarna genom nedbringande av
deras förvaltningskostnader.
Beräkning För ett bedömande av den närmare beskaffenheten av de åtgärder,
"och''utgifter som sålunda böra vidtagas, är det naturligen av största vikt att äga
i dom- kännedom om den behållning, som med nu gällande bestämmelser synes
sagorna, yara att påräkna från de särskilda domsagorna. Därvid ligger det tydligen
nära till hands att utgå från de uppgifter rörande sportelinkomster
av domsagorna och utgifter för deras förvaltning, som det från och med
år 1915 författningsenligt ålegat häradshövdingarna att årligen avgiva.
Inkom- Vad särskilt sportel inkomsterna beträffar torde ifrågavarande upp
rterna.
gjfter förtjäna det största avseende. Dels äro ju sportelsatserna till beloppet
lagligen fixerade, dels hava i det övervägande flertalet domsagor
sedan gammalt över berörda inkomster förts noggranna anteckningar i
form av så kallade sportellistor, på vilka uppgifterna i denna del kunnat
byggas. Beträffande sportelinkomsterna för år 1918 föreligger emellertid
en oregelbundenhet beroende på den genom Kungl. kungörelsen den 18
oktober 1918 genomförda höjningen av vissa lösenbelopp, vilken höjningträtt
i kraft den 21 oktober samma år. Därest man icke på grund härav
skall nödgas lämna uppgifterna angående sportelinkomsterna för år 1918
utan avseende, lärer det därför bliva nödvändigt att på något sätt söka
reducera beloppen av dessa inkomster för att såvitt möjligt borteliminera
den nämnda lösenförhöjningen och ernå ett resultat jämförligt med de i
uppgifterna för de tidigare åren upptagna inkomstbeloppen. De sakkunniga
hava, under fullt medvetande om att en sådan reduktion icke
kan bliva fullt exakt, likväl hållit före, att densamma lämpligast bör
kunna ske enligt följande grunder. Under utgående från att i domsagor,
där ting hållas enligt Kungl. förordningen den 17 maj 1872,
två av de tio årligen förekommande allmänna tingssammanträdena infallit
efter det höjningen av sportelsatserna trätt i kraft, torde man
kunna antaga, att berörda höjning varit att tillämpa beträffande i genomsnitt
ungefärligen V5 av de under året i sådana domsagor utfärdade expeditionerna.
Då beträffande expeditioner tillhörande domboken sportelsatserna
höjts till dubbla beloppet av den förut utgående lösen, kan
man sålunda förutsätta, att den genomförda höjningen för sådana
expeditioners del medfört en ökning i inkomster motsvarande Va av det
belopp, som utan höjningen skolat under året inflyta. För att med led
-
17
ning av de statistiska uppgifterna för år 11)18 rörande inkomster av expeditioner
tillhörande domboken beräkna de belopp, som skolat inflyta,
därest höjningen icke blivit genomförd, har man följaktligen att från
de i uppgifterna angivna beloppen fråndraga Ve. Det kan vidare beräknas,
att lösen för flertalet expeditioner tillhörande lagfarts-, intecknings-
och tomträttsprotokollen höjts med en krona för varje expedition
eller beträffande lagfartsprotokollet från 3 kronor 50 öre till 4 kronor
50 öre samt beträffande intecknings- och tomträttsprotokollen från 2 kronor
50 öre till 3 kronor 50 öre. Då lösenbeloppen för de till nämnda
tre protokoll hörande expeditionerna sammanföras i en summa, lärer det
kunna antagas, att höjningen av sportelsatserna med avseende på dessa
protokoll medfört en ökning av inkomsterna motsvarande omkring V3 av
förut utgående lösen. Då vidare enligt vad förut anförts det synes kunna
antagas, att höjningen av lösen träffat omkring Vs av under år 1918 utfärdade
expeditioner, skulle samma höjning för lagfarts-, inteckningsoch
tomträttsprotokollens del hava medfört en ökning i inkomster motsvarande
ungefär b is av det belopp, som skolat inflyta, därest höjningen
icke kommit till stånd. Från de belopp, vilka i de statistiska uppgifterna
för år 1918 upptagits såsom inkomster av expeditioner tillhörande
lagfarts-, intecknings- och tomträttsprotokollen, har man följaktligen
att fråndraga Vie för att komma till de belopp, vilka utan höjningen
ma anses hava bort inflyta. Från den inverkan, som lösenförhöjningen
haft i fråga om övriga så kallade småprotokoll ävensom avskrifter,
torde i detta sammanhang kunna bortses. — Beträffande domsagor,
där den genom 1872 års förordning stadgade tingsordningen icke blivit
genomförd, kunna visserligen icke ovan anförda grunder åberopas för en
på angivna sätt företagen reduktion av löseninkomstema. I saknad av
annan antaglig grund hava emellertid de sakkunnige ansett sig kunna
även för sådana domsagors del verkställa reduktionen på samma sätt
som beträffande de övriga domsagorna.
De sakkunniga hava emellertid ansett sig böra utgå från att de
under åren 1918 och 1919 genomförda förhöjningarna av vissa lösensatser
komma att äga bestånd åtminstone för den närmaste framtiden. Därvid
har särskilt tagits i betraktande, att på grund av penningvärdets fall
de förhöjda lösensatserna i verkligheten säkerligen icke ens motsvara ett
sa högt värde, som de tidigare lösenbeloppen under tiden närmast före
världskriget representerat. Ännu mindre kunna de nya lösensatserna anses
motsvara det värde, som de förut gällande lösensatserna ägt vid tiden
för deras fastställande genom 1883 års förordning angående expeditions
3—19521S.
18
lösen. För att kunna bilda sig en föreställning om ungefärliga beloppen
av de sportelinkomster, som för framtiden må vara att påräkna i de
särskilda domsagorna, har man under angivna förutsättning att taga
hänsyn till verkan av ifrågavarande lösenförhöjningar. De sakkunniga
hava därför med ledning av förut omförmälda statistiska uppgifter samt
de statistiska arbetsredogörelserna från domsagorna för åren 1915—1918
låtit uträkna de belopp, till vilka sportelinkomsterna nämnda år i de
särskilda domsagorna kunna antagas hava uppgått, därest de nya lösensatserna
då varit gällande. Dessa belopp återfinnas i tabell III vid detta
betänkande.
De vid omförmälda beräkningar av sportelinkomsterna framkomna
beloppen torde emellertid icke böra utan vidare läggas till grund för de
följande undersökningarna angående häradshövdingarnas löneförmåner.
Man måste nämligen taga hänsyn till de växlingar, som sportelinkomsterna
äro underkastade bland annat på grund av skiftande konjunkturer.
Ej heller får det förbises, att genom åtgärder i lagstiftningsväg sportelinkomsternas
storlek kan komma att minskas. I sådant avseende må
exempelvis erinras om bestämmelserna i lagen den 28 juni 1918 om inskränkning
för viss tid i rätten att överlåta fast egendom, vilka bestämmelser
givetvis medfört en åtminstone tillfällig nedgång i antalet lagfarter.
På grund av berörda förhållanden kan det lätt komma att inträffa,
att sportelinkomsterna sjunka under de beräknade beloppen. För
vinnande av något större säkerhet för att häradshövdingarna skola komma
i åtnjutande av löneförmåner av den storlek, som man avser att tillförsäkra
dem, lärer det därför bliva nödvändigt att underkasta de beräknade
beloppen av sportelinkomsterna någon reduktion. Denna reduktion
anse de sakkunniga lämpligen kunna bestämmas till 5 procent av
de vid beräkningarna erhållna beloppen.
Utgifterna, Beträffande förvaltningsutgifterna i de särskilda domsagorna torde
de statistiska uppgifterna icke kunna tillmätas samma vitsord som beträffande
sportelinkomsterna, åtminstone icke då det gäller att bedöma
den mera stadigvarande behållning, som från domsagorna må vara att
förvänta. Även om uppgifterna i vad angår nämnda utgifter kunde anses
i och för sig äga en lika hög grad av tillförlitlighet som rörande
sportelinkomsterna, är det nämligen uppenbart, att det kunnat föreligga
tillfälliga omständigheter, som än gjort det möjligt att nedbringa
utgifterna än åter verkat i motsatt riktning. Även det sätt, på vilket
arbetet av de särskilda häradshövdingarna anordnats, är tydligen i förevarande
hänseende av stor betydelse.
Vid beräknande av förvaltningskostnadernas framtida storlek i de
särskilda domsagorna måste dessutom givetvis tagas hänsyn till betydelsen
av den allmänna prisstegringen. Denna prisstegring har som bekant
under de år, för vilka lämnats statistiska uppgifter angående domsagornas
ekonomiska förhållanden, så småningom gjort sig gällande i allt
större omfattning, och det synes till och med kunna antagas, att i vissa
avseenden prisstegringens gräns ännu ej blivit uppnådd.
Vad först angår utgifterna till vikarier och rättsbildade biträden,
torde det med hänsyn till de uti 1918 års domsagostadga meddelade
föreskrifterna rörande arvoden åt vikarier och förste notarier vara riktigast
att nu bortse från de statistiska uppgifterna i denna del. Än
mera bör detta gälla, för den händelse de sakkunniges förslag om anställande
av statsavlönade andi-e notarier vinner beaktande. Vid angivandet
av dylika utgifters storlek för framtiden har man i stället att räkna med
de belopp, med vilka enligt domsagostadgans bestämmelser häradshövdingarna
i de särskilda domsagorna hava att bidraga till förste notariernas
arvoden.
Beträffande utgifterna till stadigvarande skrivbiträden samt kostnaderna
i övrigt för renskrivning och expedition hava de sakkunnige i
september 1919 låtit till samtliga häradshövdingar utsända cirkulär
med begäran om uppgift bland annat rörande de belopp, till vilka med
hänsyn till då gällande pris samma kostnader ansetts kunna beträffande
de särskilda domsagorna för år räknat ungefärligen uppskattas. Dessa
uppgifter utvisa i allmänhet en mycket stark stegring av berörda kostnader
i jämförelse med förut utgående belopp.'' Med hänsyn till omförmälda
beräkningars subjektiva natur hava de sakkunnige emellertid
icke ansett de beräknade beloppen kunna utan vidare för de särskilda
domsagornas del läggas till grund för uppskattandet av de framtida kostnaderna
av nu ifrågavarande slag. Om man emellertid jämför de sålunda
av häradshövdingarna beräknade kostnaderna med medeltalet av de beträffande
varje särskild domsaga i de statistiska uppgifterna upptagna
kostnaderna av nämnda slag för åren 1915—1918, befinnes, att stegringen
i genomsnitt för samtliga domsagor utgjort omkring 110 procent. De
sakkunnige hava med anledning härav upptagit nu ifrågavarande kostnader
för varje särskild domsaga till ett belopp, med 110 procent överstigande
medeltalet av samma kostnader i domsagan för åren 1915—1918.
Dock har därvid iakttagits, att kostnaderna icke upptagits högre än 25
procent utöver det av vederbörande häradshövding beräknade beloppet
men att såsom minimum för samma kostnader antagits ett beJopp av
20
1 500 kronor årligen. I enstaka fall har på grund av särskilda omständigheter
någon avvikelse skett från de nu angivna reglerna.
Kostnaderna för kanslilokaler äro naturligen för de särskilda domsagornas
del i hög grad beroende av individuella faktorer. I domsagor,
där häradshövdingen själv bekostar sådan lokal, bliva därvid av huvudsaklig
betydelse de hyresbelopp, för vilka a skilda orter lämpliga lägenheter
kunna erhållas. Da det synes kunna med visshet antagas, att inom
den närmaste framtiden en ytterligare höjning av hyresbeloppen i stort
sett kommer att inträda, hava de sakkunnige för domsagor, där häradshövdingen
bekostar kanslilokal, i allmänhet upptagit kanslikostnaderna
till ett belopp, med 25 procent överstigande de uppgivna motsvarande
kostnaderna för år 1918. Beträffande övriga domsagor, där häradshövdingarna
blott hava att vidkännas kostnaderna för kanslilokalernas uppvärmning,
städning med mera, hava dessa kostnader i allmänhet upptagits
till samma belopp som uppgivits för år 1918.
Utgifterna för skrivmaterialier torde kunna förutsättas i allmänhet
komma att stå i ett visst förhållande till bruttosportlernas storlek^ de
särskilda domsagorna, så att med större sportelinkomster följa någorlunda
motsvarande större utgifter för skrivmaterialier. De sakkunniga
hava vid uppskattningen av ifrågavarande kostnader förfarit så, att i
fråga om domsagor, där bruttosportlerna för framtiden beräknats komma
att uppgå till högst 7 000 kronor, berörda kostnader upptagits till ett
belopp av 300 kronor, varjämte för varje därefter påbörjat belopp av
2 000 kronor i bruttosportier nämnda kostnader ökats med 100 kronor.
Hänsyn har då tagits därtill, att bland utgifter av ifrågavarande slag
komma att ingå jämväl kostnader för inköp samt reparationer av skrivmaskiner.
Vidkommande resekostnaderna hava de sakunnige haft att avgiva
särskilt yttrande över ett framställt förslag därom, att gottgörelse skall
beredas häradshövdingarna för utgifter för resor föranledda av rannsakningar
med häktade personer. Då, enligt vad de sakkunnige inhämtat,
förslag i angivna syfte kommer att av Kungl. Maj:t föreläggas riksdagen,
hava de sakkunnige ansett sig böra vid nu ifrågavarande beräkningar
lämna å sido kostnader för rannsakningsresor. Vid uppskattningen av
de kostnader, som häradshövdingarna i de särskilda domsagorna hava
att vidkännas för övriga resor till ting eller tingssammanträden, måste
givetvis tagas i betraktande den ansenliga fördyring av resor, som, enligt
vad allmänt är känt, på senaste tiden inträffat. Denna fördyring torde
emellertid icke kunna ens ungefärligen fastställas till någon viss procentsats
i förhållande till förutvarande resekostnader, utan den har träffat
de domsagor, som av densamma beröras, i tämligen olika grad, beroende
på det färdsätt, som kommer i fråga att användas, ävensom andra särskilda
omständigheter. De sakkunnige hava av sådan anledning icke
ansett sig kunna lägga de i de statistiska uppgifterna upptagna beloppen
för resekostnader till grund för några beräkningar i denna del, och detta
sä mycket mindre som i nämnda belopp ingå jämväl utgifter för rannsakningsresor.
För resekostnadernas bedömande hava de sakkunnige
därför i förut omförmälda i september 1919 till häradshövdingarna utsända
cirkulär tillika begärt uppgift rörande de belopp, till vilka med
hänsyn till då gällande pris utgifterna för resor till ting eller tingssammanträden
ansetts kunna beträffande de särskilda domsagorna för år
räknat ungefärligen uppskattas. Därvid har tillkännagivits, att i resekostnaden
jämväl borde inräknas utgifter för uppehälle och nattkvarter
men däremot icke tagas i betraktande vare sig sådana kostnader, för
vilka ersättning enligt nu gällande bestämmelser skall utgå, eller resor
föranledda av rannsakningar med häktade personer. De sålunda erhållna
uppgifterna angående resekostnadernas belopp hava de sakkunnige ansett
sig kunna taga för goda, i den mån icke beträffande någon viss domsaga
förelegat särskild anledning till avvikelse från det uppgivna beloppet.
Från de i de statistiska uppgifterna förekommande »andra utgifter
för tjänsten» hava de sakkunnige ansett sig kunna i detta sammanhang
bortse. Dels uppgå nämligen dessa utgifter i allmänhet till jämförelsevis
obetydliga belopp, och dels hava i uppgifterna från de särskilda domsagorna
under denna rubrik hänförts kostnader av vitt skilda slag, av
vilka en del icke bort komma i betraktande såsom utgifter för domsagornas
förvaltning eller ock rätteligen varit att hänföra till andra särskilt
angivna slag av kostnader.
De beräkningar rörande sportelinkomster och förvaltningsutgifter i
de särskilda domsagorna, för vilka nu redogjorts, måste emellertid av en
hittills icke berörd anledning bliva i viss mån missvisande. Man kar
nämligen att taga hänsyn jämväl till verkställda delningar av vissa domsagor
ävensom eljest vidtagna förändringar av domsagors områden. Av
tillgängliga uppgifter rörande sådana efter år 1914 inträdda förändringar
framgår, att dessa i regel berott på att med vissa städer införlivats
större eller mindre delar av närliggande landsbygd. Det förekommer
emellertid även, att områden överflyttats från en domsaga till en annan.
Slutligen hava enligt under år 1919 meddelad bestämmelse städerna
Öregrund och Östhammar, vilka förut haft egen jurisdiktion, blivit
i judiciellt avseende förenade med Norra Roslags domsaga. Det torde
icke vara möjligt att i varje särskilt fall exakt beräkna den inverkan
sådana förändringar hava beträffande inkomster och utgifter i de domsagor,
som av dem beröras. I åtskilliga fall, där på grund av de överflyttade
områdenas obetydlighet verkan av överflyttningen tydligen varit
synnerligen ringa, hava de sakkunnige ansett sig kunna helt bortse från
densamma. Ej heller har en inträdd förminskning av viss domsagas
område ansetts böra föranleda till någon reduktion av de beräknade
sportelinkomsterna i domsagan i sådana fall, där av tillgängliga statistiska
uppgifter att döma sportelinkomsterna, efter det förminskningen i
domsagans område ägt rum, icke uppgått till lägre belopp än före densamma.
I övrigt hava, med vissa jämkningar i särskilda fall, ifrågavarande
beräkningar skett efter följande grunder. Då ett område överflyttats
från en domsaga till en annan, har det antagits, att sportelinkomsterna
i den förminskade domsagan komma att minskas i förhållande till storleken
av den folkmängd, som frångått domsagan. I fråga om den domsaga, som
genom överflyttningen erhållit tillökning i område, har det antagits, att
sportelinkomsterna komma att ökas med motsvarande belopp. Då en del av
en domsaga införlivas med stad, torde den därav föranledda minskningen i
domsagans sportelinkomster i allmänhet bliva större än vad en beräkning
uteslutande efter den frångångna folkmängdens storlek skulle giva vid
handen. Detta förhållande har naturligen sin grund däri att den ekonomiska
livaktigheten oftast är större i närheten av städerna än på landsbygden
i övrigt. De sakkunnige hava med hänsyn härtill ansett, att i
dylika fall minskningen av sportelinkomsterna i de ifrågavarande domsagorna
skäligen kan skattas till det belopp, som enligt den angivna beräkningsgrunden
skulle hava motsvarat minskningen, därest invånarantalet
i den frångångna delen av domsagan utgjort 50 procent mera än det
verkliga antalet. Vidkommande slutligen det omförmälda överförandet av
vissa städer till landsrätt hava sportelinkomsterna i den därav berörda
domsagan beräknats bliva ökade i förhållande till den inträdda ökningen i
domsagans folkmängd. Beträffande de domsagor, vilkas områden på ena
eller andra sättet undergått förändring, hava de sakkunnige dessutom
vidtagit skäliga jämkningar i de beräknade kostnaderna för fast anställda
skrivbiträden samt renskrivning i övrigt och expedition. Däremot hava
de åsyftade förändringarna ansetts icke böra föranleda någon jämkning
i fråga om övriga förvaltningskostnader.
Vid samtliga förut omförmälda beräkningar har iakttagits, att om
vid desamma framkommit ojämna belopp, dessa blivit jämkade till
närmaste jämna 100-tal kronor.
Av den nu lämnade framställningen inhämtas de grunder, enligt
vilka de sakkunnige ansett sig kunna för de särskilda domsagornas del
ungefärligen uppskatta sportelinkomster och förvaltningsutgifter samt
därmed även den behållna sportelinkomsten för den närmaste framtiden.
Vid beräkning av den behållna totalinkomsten i domsagorna måste ytterligare
medtagas de kontanta avlöningsbeloppen, vilka såsom förut nämnts
utgöras av lön, tjänstgöringspenningar och förvaltningsbidrag. (Se omförmälda
tabell III.)
Emellertid bör anmärkas, att häradshövdingarna hava tillfälle till
ännu en inkomst utöver de hittills omförmälda, nämligen provision för
försålda stämplar. Även om det icke kan bortses från att för häradshövdingarna
förefinnes möjlighet till denna inkomst, torde man dock
enligt de sakkunniges förmenande vid bestämmande av de avlöningsförmåner,
som böra tillförsäkras häradshövdingarna bland annat i jämförelse
med andra statens ämbetsmän, icke böra taga stämpelprovisionen i betraktande.
Av de kommitterade, som hade att uppgöra förslag till den
år 1874 genomförda löneregleringen, uttalades också tydligen, att såsom
inkomst för häradshövdingarna icke borde räknas »provision för sålt
stämpelpapper och inkomster av hypoteksvärderingar eller sådant, som
ej tillfaller häradshövdingen såsom sportel för honom åliggande ämbetsåtgärd
utan såsom ersättning för frivilligt åtagna bestyr».
I detta sammanhang kan ytterligare anföras ett uttalande i det av
1902 års löneregleringskommitté år 1917 avgivna betänkandet beträffande
reglering av löneförhållanden m. m. vid statsdepartementen. Beträffande
en ifrågasatt indragning av sportlerna för registratorerna i statsdepartementen
yttras nämligen i detta betänkande (å sid. 397) följande: »Kommittén
vill emellertid genast i denna sak framhålla, att under sportler
torde här endast böra inbegripas sådana inkomster, som i anledning av
Kungl. Majrts förordning angående expeditionslösen tillkomma registratorerna,
och att härunder icke torde ingå inkomst av stämpelprovision,
vilken synes vara att betrakta såsom ersättning för ett särskilt åtagande,
som icke med nödvändighet är förenat med registratorstjänsten.»
Till upplysning angående stämpelprovisionens storlek äro emellertid
i tabell II vid detta betänkande upptagna de belopp, till vilka berörda
provision i de särskilda domsagorna uppgått för vart och ett av
åren 1915—1918.
De sakkunnige övergå härefter till frågan om storleken av de avlöningsförmåner,
som böra beredas häradshövdingarna. Därvid vilja de
u
sakkunnige till eu början anmärka, att enligt deras mening det icke bör
ifrågasättas att nu uppflytta häradshövdingarna till en lönenivå, fullt
motsvarande vad vid 1874 års lönereglering avsågs. Med hänsyn till
penningvärdets fall under den tid, som förflutit efter nämnda lönereglering,
skulle härför erfordras att tillförsäkra häradshövdingarna avlöningsförmåner,
uppgående till synnerligen betydande belopp. Sedan berörda
lönereglering kom till stånd, har emellertid gjort sig gällande en tendens
till nivelering i viss mån av ämbetsmännens löner, särskilt så, att de
högst avlönade ämbetsmännen fått vidkännas en relativ minskning i sina
inkomster. En fullständig återgång till de förut rådande förhållandena
lärer icke nu kunna genomföras.
Det har synts de sakkuimige lämpligt att vid de avlöningsbestämmelser,
som nu skola genomföras, utgå från att häradshövdingarna i de ekonomiskt
svagaste domsagorna böra beredas en inkomst — bortsett från
dvrtidstillägg och stämpelprovision — av 11,000 kronor årligen. Avlöningsbestämmelserna
torde emellertid böra vara så avvägda, att i domsagor
med större arbetsbörda häradshövdingarna komma i åtnjutande av
motsvarande större inkomst. I motsatt fall konnne givetvis i regel
varje motiv att saknas för att vid sökande av häradshövdingämbete
föredraga eu besvärligare domsaga framför en mindre arbetsam. Det
måste dock erkännas vara ett önskemål, att de arbetsammaste domsagorna
komma att tilldelas personer med den största kompetens. Därmed är
givetvis icke förnekat, att en utjämning i viss mån av inkomsterna de
särskilda domsagorna emellan bör eftersträvas. Enligt de sakkunniges
mening böra några åtgärder icke vidtagas för att bereda en förhöjd inkomst
åt häradshövdingar i domsagor, där den behållna inkomsten beräknats
komma att uppgå till eller överstiga 15,000 kronor.
Därest de sakkunniges åsikter rörande den lämpliga storleken av
häradshövdingarnas avlöningsförmåner komma att godtagas, skulle därav
bliva en följd, att häradshövdingarna i avlöningshänseende komma i
bättre ställning än hovrättsråden och revisionssekreterarna. Till stöd för
det berättigade i en sådan anordning må särskilt hänvisas till ovan anförda
uttalanden i det till grund för 1874 års lönereglering liggande
kommittébetänkandet. Vidare må erinras om häradshövdingarnas högre
befordringsålder ävensom därom, att häradshövdingämbetena i icke ringa
omfattning besättas med personer, vilka förut varit hovrättsråd eller
revisionssekreterare. Vid bibehållande av det nu tillämpade sportelsystemet
är tillika att märka den växling i inkomsternas årliga belopp
med därav beroende osäkerhet, som med nödvändighet måste bliva en
följd av att inkomsterna till en stor del utgöras av sportler.
Deu ökning'' av häradshövdingarnas avlöningsförmåner, som erfordras
för att dessa skola ernå den storlek, som sålunda ansetts
skalig, bör enligt de sakkunniges mening åvägabringas genom kontant
lönefyllnad av statsmedel utgående enligt följande grunder. I
fråga om domsagor, där behållna inkomsten beräknats uppgå till högst
11,000 kronor, bör lönefylliiaden utgå med det belopp, som erfordras för
att höja den beräknade inkomsten till 11,000 kronor. Beträffande domsagor,
där den behållna inkomsten beräknats överstiga 9,000 kronor, bör
lönefyllnaden utgå med successivt minskade belopp allt efter ökningen
av den beräknade inkomsten. De sakkunnige föreslå i sådant hänseende,
att i fråga om beräknade inkomster intill 13,000 kronor för varje till
400 kronor uppgående ökning i inkomsterna vidtages minskning i lönefyllnaden
med 100 kronor, samt att beträffande inkomster utöver 13,000
kronor lönefyllnaden minskas med 100 kronor för varje till 200 kronor
uppgående ökning i inkomsterna. De belopp, med vilka lönefyllnaden
sålunda skulle utgå vid inkomster av olika storlek, framgå av följande
uppställning.
Beräknat iukomstbelopp. Lönefyllnad.
Kronor. Kronor.
9,000— 9,300 .............. 2,000
9,400 — 9,700 .............. 1,900
9,800—10,100 .............. 1,800
10.200- 10,500 .............. 1,700
10.600- 10,900 .............. 1,600
11.000— 11,300 .............. 1,500
11.400— 11,700 .............. 1,400
11,800-12,100 .............. 1,300
12.200- 12,500 .............. 1,200
12.600- 12,900 .............. 1,100
13.000— 13,100 .............. 1,000
13.200- 13,300 .............. 900
13.400— 13,500 .............. 800
13.600- 13,700 .............. 700
13.800- 13,900 .............. 600
14.000— 14,100 ............. 500
14.200- 14,300 .............. 400
14.400— 14,500 .............. 300
14.600- 14,700 .............. 200
14.800- 14,900 .............. 100
Med den sålunda föreslagna anordningen med lönefyllnadsbelopp
efter en fallande skala är enligt de sakkunniges förmenande förenad en
beaktansvärd fördel. Såsom av det föregående framgår, äro de verkställda
beräkningarna över inkomster och utgifter i de särskilda domsagorna
i många avseenden osäkra, och misstag hava därvid tydligen icke
kunnat undgås. Då emellertid ett fel vid beräkningen av den behållna
inkomsten i en domsaga kommer att beträffande utgående lönefyllnad
medföra en verkan, motsvarande allenast en bråkdel av det begångna
felets storlek, bliva därigenom olägenheterna av eventuella misstag tydligen
i väsentlig mån reducerade.
Enligt de sakkunniges mening föreligger emellertid i fråga om häradshövdingarna
i Västerbottens och Norrbottens län anledning att så till vida
bereda dessa en något gynnsammare ställning, att för deras del minimiinkomsten
bör sättas till ett belopp av 11,500 kronor. Såsom skäl för
denna förmån må endast i allmänhet åberopas de olägenheter, vilka äro
förenade med en längre tids vistelse i dessa avlägsna trakter. Vidare må
framhållas, att häradshövdingarna i dessa län hava större svårighet att erhålla
biträden, varför de i allmänhet måste personligen utföra en större
del av ämbetsgöromålen än häradshövdingar i sydligare trakter. Väl
bruka häradshövdingarna i omförmälda län efter eu tids förlopp beviljas
transport till sydligare domsagor, men denna omständighet synes icke
böra föranleda till, att de skola undandragas en gottgörelse, som eljes
finnes väl motiverad.
Beträffande de domsagor, där häradshövdingarna hava att vidkännas
resekostnader, torde emellertid erfordras särskilda åtgärder till förebyggande
av dessa häradshövdingars oskäliga betungande i ekonomiskt
avseende. Ifrågavarande kostnader, vilka icke såsom exempelvis utskriftskostnaderna
stå i något som helst förhållande till sportelinkomsterna,
hava såsom förut nämts på senaste tiden avsevärt ökats. Visserligen
hava resekostnaderna vid de beräkningar, för vilka förut redogjorts,
tagits i betraktande såsom utgifter för domsagornas förvaltning, och de
föranleda således beträffande de domsagor, där de förekomma, en minskning
i behållningen med därav eventuellt betingad ökning av utgående
lönefyllnad. Med hänsyn till den påpekade omständigheten, att en minskning
av den behållna inkomsten föranleder ökning av lönefyllnaden med
allenast en bråkdel av minskningens belopp, måste emellertid den nämnda
stegringen av resekostnaderna medföra, att de häradshövdingar, som
hava att vidkännas sådana kostnader, bliva missgynnade i jämförelse
med andra häradshövdingar. Detta förhållande är så mycket mera betänk
-
ligt, aom ett tämligen stort antal domsagor med höga resekostnader, företrädesvis
i Norrland, äro i ekonomiskt avseende jämförelsevis mindre givande.
I ändamål att mildra dylika verkningar av resekostnadernas stegring föreslå
de sakkunnige, att resekostnadsbidrag tilldelas de häradshövdingar, som hava
att vidkännas sådana kostnader. Dessa bidrag synas lämpligen kunna
fastställas till Vs av resekostnadernas beräknade belopp. I fråga om domsagor,
där den beräknade behållningen understiger 9,000 kronor eller i fråga
om domsagor i Norrbottens och Västerbottens län 9,500 kronor och lönefyllnaden
således skall utgå med högre belopp än 2,000 kronor, måste det emellertid
anses, att genom den del av lönefyllnaden, som överstiger 2,000 kronor, beretts
gottgörelse för de ökade förvaltningskostnaderna med motsvarande
belopp. För sådana domsagors del bör därför resekostnaden i nu förevarande
avseende anses minskad med det belopp, varmed lönefyllnaden
överstiger 2,000 kronor, samt bidraget sålunda endast utgå med W av
det därefter återstående beloppet av berörda kostnader. Ej heller bör i
något fall resekostnadsbidraget utgå med sådant belopp, att därigenom
behållningen i domsagan kommer att överstiga 15,000 kronor.
Av tabell III vid detta betänkande inhämtas närmare det sätt, på
vilket de sakkunnige verkställt beräkningen av lönefyllnad och resekostnadsbidrag,
ävensom de belopp, med vilka dessa föreslås skola utgå i
de särskilda domsagorna.
Omförmälda lönefyllnad och resekostnadsbidrag torde emellertid icke
böra utgå oförändrade under någon längre tid, utan det synes lämpligt,
att deras belopp periodvis, exempelvis vart femte år, fastställes med ledning
av statistiken över inkomster och utgifter i de särskilda domsagorna
under närmast föregående period. Även genom en sådan anordningförminskas
tydligen olägenheterna av begångna misstag vid beräkningen
av inkomster och utgifter i domsagorna. Den förut omnämnda i doinsagostadgan
förekommande klassindelningen av domsagorna efter inkomsternas
storlek skall likaledes förnyas vart femte år, och den nu gällande
indelningen skall äga bestånd till utgången av år 1923. Det synes
vid sådant förhållande lämpligt, att de nu såsom lönefyllnad och resekostnadsbidrag
för de särskilda domsagorna föreslagna beloppen, vilka
likaledes framkommit genom en beräkning av inkomsterna i de särskilda
domsagorna, förklaras skola utgå intill sistnämnda tidpunkt. Vid de
beräkningar angående de ekonomiska förhållandena i domsagorna, som
komma att verkställas för bestämmande av de belopp, vilka från och
med år 1924 böra i denna ordning utgå till häradshövdingarna, torde kunna
tagas under övervägande, huruvida möjligen, med anledning av even
-
28
Fråga om
höjd
p ension.
tuellt inträffad nedgång av resekostnaderna, bidrag till dessa kostnaders
täckande icke vidare böra ifrågakomma.
Till de sakkunnige har överlämnats en av styrelsen för föreningen
Sveriges häradshövdingar enligt uppdrag av nämnda förening till Kungl.
Maj:t ingiven underdånig ansökning, att åt häradshövdingarna måtte beredas
högre pension, mera motsvarande vikten av deras ämbete och vad redan
tillerkänts andra ämbetsmän i jämförlig ställning.
Enligt bestämmelserna i Kungl. kungörelsen den 7 juni 1878 samt
lagen den 11 oktober 1907 angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension utgör det högsta pensionsbelopp, varav häradshövding kan komma
i åtnjutande, för närvarande 5,000 kronor. Angående berörda Kungl.
kungörelses tillkomst och innehåll är att märka följande. I den till 1878
års riksdag avlåtna statsverkspropositionen föreslog Kungl. Maj:t bland
annat, att häradshövding måtte förklaras berättigad att från och med
månaden näst efter den, då han efter fyllda 65 levnads- och 35 tjänsteår
från ämbetet avgått, under sin återstående livstid uppbära å allmänna
indragningsstaten en årlig pension av 5,000 kronor, samt att, därest
denna framställning av riksdagen bifölles, häradshövding, som utnämndes
efter det sådan pensionsrätt blivit åt häradshövding beviljad, skulle
vara förpliktad att vid fyllda 70 års ålder från ämbetet avgå. Detta
förslag bifölls av riksdagen, och sedermera utfärdades i överensstämmelse
därmed omnämnda Kungl. kungörelse av den 7 juni 1878.
Det belopp, som genom ifrågavarande Kungl. kungörelse tillförsäkrades
häradshövding i pension, var efter dåtida förhållanden utan tvivel
ganska betydande. Emellertid torde det ligga i sakens natur, att med
hänsyn till penningvärdets fall pensionsbeloppet numera icke kan anses
tillfredsställande. I betraktande kommer därvid särskilt häradshövdingarnas
höga befordringsålder, vilken har till följd, att dessa ämbetsmän under
jämförelsevis kort tid av sitt liv komma i åtnjutande av en betryggande
inkomst. De sakkunnige föreslå därför, att pensionen höjes till 6,000
kronor eller det belopp, vartill pensionsunderlaget enligt lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension må högst beräknas.
2!)
I de sakkunnigas uppdrag ingår jämväl att verkställa utredning av Säkerstälfrågan
om säkerställande av tillgången på nödiga arbetskrafter för rätts- tillgången
skipningens behöriga gång, i den mån denna fråga äger samband med på nödiga
den övriga utredning, som det åligger de sakkunniga att ombesörja. arbet^krui
Såsom
allmänt torde vara känt har under de senaste åren framträtt
en kännbar brist på arbetskrafter inom dera områden av statstjänsten.
Till utredning angående den omfattning, vari berörda missförhållande
gjort sig gällande särskilt i fråga om hovrätterna och lantdomstolarna,
hava de sakkunniga infordrat vissa uppgifter från de tre
hovrätterna och häradshövdingarna i riket.
I anledning härav har Svea hovrätt anfört, hurusom hovrätten i Uppgifter
skrivelse till chefen för justitiedepartementet den 10 december 1918 så-räiurna°och
som ett någorlunda normalt behov av extra tjänstemän angivit tjugufyra häradshöveller
i medeltal tre å en var av hovrättens åtta divisioner. Detta antal cl™9a™a
hade emellertid sedan längre tid icke stått, till buds. Antalet extra
tjänstemän, som tidigare varit betydande, hade på senare år stadigt avtagit,
så att detta under 1918 och förra delen av 1919 varit det lägsta
i mannaminne. Under sistnämnda tid hade nämligen inträffat, icke allenast
att vid förfall för tjänstemän det måst uppdragas åt samme person
att samtidigt förvalta två tjänstebefattningar, utan även att av de fyra
amanuensplatserna i hovrätten två å tre under längre tider stått obesatta
i brist på hugade aspiranter. Flera extra tjänstemän hade måst
indelas till protokollstjänstgöring på olika divisioner samtidigt. En amanuensplats
hade kunnat förses med innehavare endast på det villkor, att
denne medgivits halv tjänstgöringsskyldighet. Vid 1919 års höstsession
hade antalet till protokollstjänstgöring indelade extra tjänstemän, vilka
ej måst tagas i anspråk till skötande av ordinarie tjänstebefattningar,
något ökats, så att deras antal dåmera uppginge till åtta. På grund av
bristande tillgång på vikarier hade under de senaste två åren i nio fall
ansökningar om tjänstledighet från underdomare måst av hovrätten avslås.
Detta antal skulle varit avsevärt högre, därest ej åtskilliga häradshövdingar
genom förfrågningar på förhand förvissat sig om att vikarie
icke kunnat erhållas genom förmedling i hovrätten och på grund därav
inhiberat påtänkta ledighetsansökningar. I sju domsagor hade förste notarier
icke kunnat anställas i anledning av brist på kompetenta aspiranter.
Göta hovrätt har upplyst, bland annat, att det i följd av brist på
tillgång å erforderliga arbetskrafter icke varit möjligt att ordna fiskalstjänstgöringen
inom hovrätten i enlighet med den nyligen utfärdade ar
-
betsordningens föreskrifter. Efter den 5 september 1919, då hovrätten
haft till behandling frågan om nämnda tjänstgöring, hade i följd av
sjukdom ännu större svårighet yppat sig att ordna tjänstgöringen inom
hovrätten. Sedan den 16 december 1918 hade endast två rättsbildade personer
anmält sig till tjänstgöring i hovrätten, varemot en adjungerad
ledamot och en tjänstgörande fiskal upphört att tjänstgöra. Såvitt hovrätten
hade sig bekant, vore ytterligare arbetskrafter ej att för hovrättens
del påräkna, åtminstone ej för den närmaste framtiden.
Göta hovrätt har därjämte åberopat åtskilliga på hovrättens föranstaltande
utarbetade uppgifter, avseende tiden från och med den 1
oktober 1917 till och med den 30 september 1919 samt utvisande, bland
annat, dels att ett flertal befattningar inom hovrätten måst under berörda
tid i avsevärd utsträckning uppehållas av samme person, därvid bland
annat vid ett flertal tillfällen inträffat, att sekreterare, advokatfiskal, fiskal,
aktuarie och arkivarie måst med sin egen befattning förena annan tjänst,
varjämte exempelvis under år 1919 samme person varit förordnad såsom
aktuarieamanuens och biträdande fiskal 84 dagar ävensom samme person
såsom divisionsamanuens och biträdande fiskal 317 dagar; dels att under
år 1919 amanuensbefattningen hos aktuarien icke kunnat uppehållas
under 101 dagar; dels att de i hovrätten inrättade fyra divisionsamanuensbefattningarna
icke kunnat uppehållas under år 1918 857 dagar och
under 1919 626 dagar; dels att under omförmälda två år åtta ansökningar
från häradshövdingar om tjänstledighet icke kunnat bifallas, enär
vikarie icke funnits att tillgå; dels att ansökningar om förordnande av
förste notarie under samma år i tre fall av enahanda skäl måst avslås.
Hovrätten över Skåne och Blekinge har anmärkt, att någon verklig
brist å för hovrättsarbetets behöriga gång erforderliga extra ordinarie
tjänstemän icke yppats förrän med år 1919, då hovrätten förstärkts med
en extra division. Det därav föranledda ökade behovet av arbetskraft
hade förorsakat, att hovrätten måst såsom adjungerade ledamöter tillkalla
flera ordinarie innehavare av domartjänst i underrätt. Sedan ny
arbetsordning för hovrätten fastställts att gälla från och med den 10
september 1919 — varigenom, bland annat, hos hovrätten anställts ytterligare
två fiskaler — måste hovrätten dessutom för framtiden till sitt
förfogande äga ett större antal extra ordinarie tjänstemän än hittills erfordrats.
Med hänsyn till antalet dylika tjänstemän, som för närvarande
funnes att tillgå i hovrätten, hade hinder mött för anställande av fiskaler
till det i arbetsordningen bestämda antalet. Av samma anledning hade
hovrätten ej kunnat uppdraga åt förste fiskal att jämväl föredraga vädjade
mål. Därjämte hade förordnande att uppehålla flskalstjänst måst
ineddelas utan att den i arbetsordningen stadgade tid av nio månaders
tjänstgöring i hovrätt kunnat iakttagas. Vid två tillfällen under år 1910
hade ansökningar från häradshövdingar om ledighet måst återtagas på
grund av bristande tillgång på vikarie. Hittills hade avslag å framställning
om anställande av förste notarie i domsaga icke behövt göras,
enär vederbörande städse haft tillgång till behörig person, som kunnat
åtaga sig uppdraget, utom vid ett tillfälle, då lämplig person dock kunde
anskaffas.
Av de från häradshövdingarna infordrade uppgifterna, vilka bland
annat skolat innehålla upplysningar beträffande domsagobiträdenas eventuellt
tillkännagivna avsikter i fråga om valet av blivande verksamhet,
framgår, att i ett synnerligen stort antal domsagor antalet rättsbildade
biträden understiger vad för normala fall ansetts erforderligt. Även i
ett flertal tämligen svårskötta domsagor äro häradshövdingarna helt och
hållet i saknad av sådana biträden. Det är vidare påfallande, att av de
i domsagorna tjänstgörande rättsbildade biträdena endast jämförelsevis
få synas vara betänkta på att fortsätta på domarbanan, under det däremot
ett tämligen betydande antal uppgives hava för avsikt att ägna
sig åt advokatyrket eller annan enskild verksamhet.
Det kan vidare i detta sammanhang anmärkas, att enligt vad till
de sakkunniga överlämnade handlingar utvisa det på domhavanden ankommande
jordregisterarbetet i vissa domsagor måst under längre tid
avbrytas med anledning av brist på lämplig vikarie.
I fråga om tillgången på lantdomareaspiranter, som vunnit sin
huvudsakliga utbildning genom tjänstgöring i domsagorna, lämnas upplysning
genom en å dylika aspiranter uppgjord förteckning, som bifogats
en av föreningen Extra lantdomare ingiven underdånig framställning
om höjning av det vice häradshövding tillkommande arvode, för
vilken framställning redogörelse senare kommer att lämnas. Förteckningen
omfattar samtliga under hovrätterna lydande lantdomareaspiranter,
vilka den 1 april 1918 minst ett år föi’valtat domarämbete, samt
upptager aspiranternas nämnda dag förvärvade tjänsteår såsom fiskal i
hovrätt, domhavande, assessor i hovrätt och revisionssekreterare. Av
förteckningen framgår, att, medan fyra till elva tjänsteår vid angivna
tidpunkt innehades av 36 aspiranter, antalet aspiranter med färre tjänsteår
nedgått till den grad, att tre till fyra tjänsteår innehades av allenast
en aspirant, två till tre tjänsteår av tre aspiranter samt ett till två
tjänsteår av allenast två aspiranter.
Allmänna
synpunkter
beträffande
rekryte
ringen.
2
Resultatet av deu sålunda verkställda utredningen i fråga om rekryteringsförhållandena
på domarbanan är förvisso ägnat att väcka allvarliga
farhågor. Redan tidigare hava yppats klagomål över att mera
framstående förmågor, särskilt bland de yngre juristerna, i allt för stor
utsträckning föredragit privat verksamhet framför arbete i det allmännas
tjänst. Denna tendens till statstjänstens övergivande har under de senaste
åren fortgått i allt mer ökad utsträckning. Uppenbart är emellertid,
att olägenheterna av ett sådant förhållande, vilka redan nu i höggrad
framträtt, komma att visa sig synnerligen allvarliga, om förhållandet
får fortfara under någon längre tid. Hittills har väl domstolarnas
verksamhet, trots den betydande bristen på arbetskrafter, kunnat i det
stora hela vederbörligen upprätthållas. Givet är dock, att den avtagande
tillströmningen av unga jurister till domstolarna i längden måste leda
till hinder och uppehåll i arbetet. Framför allt äger emellertid det påtalade
missförhållandet betydelse från den synpunkten, att under angivna
omständigheter något urval av de bättre arbetskrafterna svårligen kan
ske i önskvärd utsträckning, i det att även de aspiranter, som endast
med tvekan anses fylla måttet, i brist på tävlan med dem överlägsna
kandidater måste tagas för goda. Olägenheten härav visar sig icke blott
i fråga om tillsättande av underdomare utan kominer säkerligen att i
lika eller ännu högre grad göra sig gällande jämväl i fråga om besättande
av hovrättsråds- och revisionssekreterarämbetena, bland vilkas
innehavare högsta instansens domare med få undantag hämtas.
En fara för nedgång av kvaliteten hos rikets domarekår måste givetvis
under alla förhållanden framkalla allvarliga bekymmer. Emellertid
måste det ligga särskild vikt på att vid övergången till en ny rättegångsordning
goda krafter äro att finna inom domarekåren med hänsyn
till de stora krav, som därvid komma att ställas på densamma. Vidare
må erinras om det arbete med uppläggande av nya fastighetsböcker, som
snart lär förestå, och det behov av ökade arbetskrafter, som därvid
kommer att göra sig gällande.
Redan förut är antytt, hurusom i vårt land någon tids tjänstgöring
å lantdomarekansli ofta fått tjäna som förberedelse för annat arbete
i statens tjänst samt även för enskild juridisk verksamhet. Nyttan
av en sådan förberedelse synes icke kunna ifrågasättas. Den inblick i
det praktiska rättslivet, som därvid vinnes under handlande på eget ansvar,
torde svårligen kunna till fullo ersättas vare sig genom de numera
vid universiteten införda praktiska kurserna eller genom praktisk verksamhet
inom andra områden av rättstillämpningen. De sakkunniga vilja
emellertid särskilt framhålla, att tjänstgöringen å domarekansli för de
aa
jurister, som sedan övergå till annan statstjänst, ofta representerar sä
gott som den enda tid, under vilken de genom sitt arbete komma i beröring
med personer av de mest skilda samhällsklasser. Och betydelsen
även därav torde svårligen kunna överskattas.
Anledningarna till den minskade tillströmningen av unga jurister
till lantdomstolarna och hovrätterna torde säkerligen vara att söka i flera
samverkande omständigheter. I främsta rummet må erinras, att ämbetsmannabanan
i allmänhet av skäl, som ligga i öppen dag, icke längre utövar
samma dragningskraft som under förutvarande förhållanden. Härvid spela
givetvis ekonomiska hänsyn den största, ehuru icke den enda rollen.
Vad särskilt angår domarbefattningarna, är det uppenbart, att de nuvarande
avlöningsförhållandena icke kunna föranleda någon talrikare uppslutning
av kandidater. Säkerligen har man att i ekonomiska hänsyn
söka en huvudorsak till den alltjämt fortgående minskningen även i antalet
av de jurister, vilka ägna sig åt tjänstgöring å domarekansli allenast
för att därigenom erhålla en förberedelse för annan juridisk verksamhet.
Det bör emellertid vidare undersökas, huruvida den minskade
tillströmningen av unga jurister till domarekanslierna kan antagas delvis
vara att tillskriva själva anordningen av tjänstgöringen, sådan densamma
blivit reglerad genom domsagostadgan.
Vad först beträffar de ekonomiska förhållandena, har, såsom förut
är nämnt, domsagostadgan medfört vissa förbättringar såväl för de yngre
domarebiträdena som för de äldre domsagoaspiranterna. Såvitt av erfarenheten
under den tid berörda stadga varit i tillämpning kan bedömas,
synes det emellertid icke kunna förväntas, att de sålunda genomförda
förbättringarna skola visa sig tillräckliga för avhjälpande av de nuvarande
svårigheterna beträffande rekryteringen. Icke heller torde det
kunna antagas, att de av de sakkunniga föreslagna förbättringarna i fråga
om häradshövdingarnas löneförmåner, därest de komma att genomföras,
samt de nya lönebestämmelserna för hovrätterna och nedre justitierevisionen
skola hava den verkan, att tillgången på biträden i domsagorna
tillräckligt ökas. Ifrågavarande lönebestämmelser komma ju i allt fall
icke att bliva av någon betydelse för personer, vilka med sin domsagotjänstgöring
allenast avse att vinna förberedelse för verksamhet inom
andra områden än domarebanan.
De bestämmelser i domsagostadgan, som framför allt avsetts skola
medföra ett förbättrande av domsagobiträdenas ställning, äro föreskrifterna
om anställande av förste notarier med bestämda arvoden. Det är
5—195218.
Anledningarna
till rekryteringssvårigheterna.
Ekonomiska
förhållanden.
34
emellertid att märka, att befattning som förste notarie kan ernås först
efter minst ett års tjänstgöring i domsaga, och om i en domsaga är o
anställda flera biträden, kommer i allmänhet ännu längre tid från tjänstgöringens
början att förflyta, innan anställning såsom förste notarie vinnes.
Under tiden före sådan anställning är domsagobiträdet icke i lag
tillförsäkrad någon som helst avlöning. Ovannämnda från häradshövdingarna
infordrade uppgifter utvisa, att de avlöningsförmåner, som
komma yngre biträden till del, äro synnerligen blygsamma och näppeligen
i något fall förslå att täcka levnadskostnaderna. Det torde icke
heller kunna förutsättas, att häradshövdingarna hädanefter annat än i
undantagsfall komma att bereda yngre biträden ersättning till något avsevärt
belopp. Vid de beräkningar, som lagts till grund för de av de
sakkunniga föreslagna bestämmelserna angående häradshövdingarnas löneförmåner,
hava kostnaderna till rättsbildade biträden icke heller upptagits
till högre belopp än de stadgade bidragen till förste notariers avlöning.
Med hänsyn till den senaste tidens starka stegring av levnadskostnaderna
med därav följande ökning av studieutgifterna måste emellertid
saknaden av inkomster under tiden före anställningen som förste
notarie verka i hög grad avskräckande för andra än sadana, för vilka
ekonomiska hänsyn icke spela någon större roll. Detta gäller i så mycket
högre grad, som de unga juristerna vid val av annan verksamhet äro i
tillfälle att så gott som omedelbart efter avlagd akademisk examen erhålla
avlöningsförmåner av jämförelsevis betydande storlek. För att erhålla
någon upplysning rörande de ekonomiska förmåner, som äro att
vinna särskilt inom advokatyrket, hava de sakkunnige låtit till ledamöterna
av Sveriges Advokatsamfund utsända cirkulär med förfrågan, dels
vilka inkomster de juridiskt bildade biträden, som hos samma ledamöter
anställts efter den 1 januari 1917, under denna sin anställning årligen
uppburit, och dels huruvida och i vilken omfattning dessa biträden före
berörda anställning tjänstgjort vid rådstuvurätt, å domarekansli eller å
advokatkontor. Att här lämna närmare redogörelse för de svar, som
erhållits å berörda cirkulär, torde icke vara erforderligt. Det må endast
framhållas, att, enligt vad svaren utvisa, de unga jurister, som omedelbart
efter avlagd akademisk examen eller efter en helt kort tjänstgöring
vid domstol antagits såsom biträden å advokatkontor, därvid ofta ganska
snart tillförsäkrats avlöningsförmåner, till vilka motsvarighet kan erhållas
först efter långvarig verksamhet i statens tjänst.
Anställande I betraktande av sålunda framhållna omständigheter hava de sak
utnade^andre
kunniga trött ett huvudsakligt medel för avhjälpande av de trängande
notarier.
svårigheterna beträffande rekryteringen böra sökas i anställande uti domsagorna
av andre notarier med bestämd av statsmedel utgående avlöning.
Uti förut omnämnda till häradshövdingarna utsända formulär har jämväl
framställts förfrågan, huruvida avsevärd lättnad i fråga om svårigheterna
att erhålla rättsbildade biträden syntes vara att förvänta, därest
bestämmelse meddelades om anställande i domsagorna av statsavlönade
andre notarier. Att genom en dylik åtgärd lättnad i berörda hänseende
skulle stå att vinna, har av ett stort antal häradshövdingar antagits.
Givet är emellertid, att andre notarier icke böra anställas i större
omfattning än som betingas av behovet av dylik arbetskraft. Man bör
sålunda icke göra anställandet av andre notarie beroende enbart på anmälan
av vederbörande häradshövding, på sätt i domsagostadgan föreskrivits
beträffande förste notarie. Sådan anmälan bör dock utgöra en
förutsättning även för förordnande av andre notarie. I fråga om domsagor
av viss storlek kan det utan vidare antagas, att konstant behov
av andre notarie skall föreligga. För sådana domsagors del synes det
därför icke möta betänkligheter att meddela föreskrift därom, att under
ovan angivna förutsättning andre notarie skall finnas anställd. Beträffande
mindre domsagor, där det icke utan vidare kan förutsättas, att behov
av andre notarie ständigt skall förefinnas, torde det böra ankomma
på vederbörande hovrätt att efter anmälan av häradshövdingen, därest
behov kan anses föreligga, meddela föreskrift om anställande av andre
notarie antingen för viss tid eller tills vidare. För att undvika allt för
stora avbrott beträffande rekryteringen av rättsbildade biträden synes det
emellertid i allmänhet vara lämpligt, att i dylika mindre domsagor andre
notarie förordnas i så god tid före förste notaries förmodade avgång, att
biträde med behörighet att erhålla förordnande som förste notarie såvitt
möjligt alltid må finnas att tillgå. Därest hovrätterna erhålla prövningsrätt
beträffande andre notaries anställande i de mindre domsagorna, ligger
det tydligen icke allt för stor vikt på, hur gränsen i detta fall dragés
mellan de större domsagorna, där konstant behov av andre notarie skall
anses föreligga, samt de övriga domsagorna. De sakkunniga hava vid
sådant förhållande ansett sig kunna föreslå, att vid bestämmandet av
denna gräns folkmängdens storlek i de särskilda domsagorna tages till
ledning, så att i domsagor med ett invånareantal uppgående till eller
överstigande 30,000 andre notarie bör finnas anställd, såvida framställning
därom gjorts av häradshövdingen. Emellertid torde för anställande
av andre notarie i domsaga böra uppställas ytterligare det villkor, att
från domsagan gjorts föreskriven anmälan om anställande av förste notarie.
Därest sådan anmälan skett, torde dock hinder icke böra möta
36
för anställande av andre notarie för tid, under vilken medgivits anstånd
med förordnande av förste notarie. Genom en bestämmelse av sist angivna
innehåll beredes möjlighet att under tid, då förste notarie ej kan
erhållas eller måhända icke kan anses erforderlig, anställa andre notarie
i syfte att denne sedermera må kunna förordnas till förste notarie i
domsagan.
Vissa av de i domsagostadgan meddelade bestämmelserna beträffande
förste notarie torde kunna göras tillämpliga även med avseende på
andre notarie. Emellertid torde för erhållande av förordnande som andre
notarie icke böra stadgas andra kvalifikationer än att hava avlagt för
utövande av domarämbete föreskrivna kunskapsprov. Det synes icke
heller böra ifrågakomma att tilldela andre notarie någon viss lagbestämd
befogenhet eller skyldighet att i vissa fall handla i häradshövdingens
ställe, såsom uti 2 § av domsagostadgan skett beträffande förste notarie.
Att genom generella bestämmelser närmare reglera andre notaries åligganden
torde icke vara lämpligt, utan bör det tillkomma häradshövdingen
att därom lämna erforderliga föreskrifter. De sakkunniga vilja
emellertid därvid uttala såsom en given förutsättning, att andre notarierna
böra sysselsättas med sådant arbete, som är av betydelse för deras
utbildning och blivande verksamhet, men däremot icke hållas till arbete,
som enligt sakens natur bör utföras av icke rättsbildade biträden.
Beträffande de avlöningsförmåner, som böra tillförsäkras andre notarie,
kan det tydligen icke ifrågakomma att bestämma dessa förmåner
till belopp motsvarande vad som i allmänhet erbjudes de unga juristerna
inom advokatyrket eller annan enskild verksamhet. De sakkunniga hava
emellertid trott sig kunna antaga, att fördelarna av någon tids tjänstgöring
å domarekansli efter fullbordade universitetsstudier även i framtiden
skola visa sig så påtagliga, att ett avsevärt antal unga jurister
komma att ägna sig åt sådan tjänstgöring, om man blott tillser, att de
därunder erhålla en lön tillräcklig för levnadskostnadernas täckande. Utgående
från detta antagande hava de sakkunnige ansett sig böra föreslå,
att avlöningsbeloppet för andre notarie fastställes att utgå lika för alla
domsagor med 1,200 kronor årligen, därvid emellertid förutsättes, att
dyrtidstillägg kommer att utgå å arvodet.
Det skulle kunna invändas, att genom anställande av statsavlönade
andre notarier även i de största domsagorna man komme att bereda
häradshövdingarna i sådana domsagor en ekonomisk förmån, som icke
kan anses påkallad och jämväl skulle stå i strid med vad riksdagen uti
sin förut omnämnda skrivelse av den 31 maj 1919 uttalat. Därvid bör
37
emellertid erinras, att i händelse de största domsagorna undantagas från
nu ifrågavarande bestämmelser, man tydligen riskerar, att dessa domsagor
bliva ogynnsammare ställda i fråga om tillgång på arbetskrafter,
ehuru de framför andra äro därav i behov. De från häradshövdingarna
infordrade uppgifterna synas därjämte giva vid handen, att just i några
av de största domsagorna behållningen kommit att uppgå till jämförelsevis
betydande belopp till stor del i följd därav, att det hittills varit möjligt
att erhålla juridiskt bildade biträden för ganska ringa kostnad. Det
lärer emellertid knappast kunna förväntas, att ett sådant förhållande
jämväl i framtiden kommer att bestå.
Beträffande de arvoden, om vilka domsagostadgan innehåller be- Nuvarande
stämmelser, gäller följande. Arvodet till förste notarie utgör i domsaga a^!"“^sförav
första klassen 1,800 kronor, i domsaga av andra klassen 2,000 kronor
samt i domsaga av tredje klassen 2,200 kronor, allt årligen. Av
dessa arvodesbelopp skall en del utgå av statsmedel, men återstoden bestridas
av vederbörande häradshövding. Vikarie för förste notarie uppbär
å tiden för vikariatsförordnandet belöpande arvode. För den del av
ifrågavarande arvodesbelopp, som häradshövdingen har att vidkännas,
göres avdrag å de avlöningsmedel, som till honom utbetalas från statsverket.
Då annan än förste notarie förordnas att förvalta häradshövdingeämbete,
utgå såsom vikariatsarvoden i domsaga av första klassen
2,800 kronor, i domsaga av andra klassen 3,200 kronor och i domsaga
av tredje klassen 3,600 kronor, allt årligen. Emellertid får man icke
förbise, att stadigvarande vikariatsförordnande, åtminstone för de yngre
domsagoaspiranterna icke äro mera allmänt att påräkna. Förut är nämnt,
att vid semester för häradshövding i domsaga av första eller andra klassen
vikariatsarvode i viss omfattning utgår av statsmedel. Det vice
häradshövding tillkommande arvodet utgår av statsmedel med ett belopp
av 2,400 kronor om året. Under vissa omständigheter skall dock detta
arvode innehållas antingen i sin helhet eller till hälften.
Enligt bestämmelserna i kungl. kungörelsen den 30 maj 1919 med
allmänna grunder för dyrtidstillägg åt befattningshavare i statens tjänst
skall dylikt tillägg utgå bland annat till vice häradshövdingar, förste notarier
samt vikarier för häradshövdingar och förste notarier. Därvid har
tillika föreskrivits, att dyrtidstillägg till förste notarie, vikarie för förste
notarie och den, som förordnats att förvalta häradshövdingeämbete, skall
bestridas av statsmedel även å den del av utgående arvode, som gottgöres
statsverket genom avdrag å häradshövdingens avlöningsmedel.
Dyrtidstillägget utgår i visst förhållande till ett grundtal, som av Kungl.
38
Förste
notarier.
Maj:t tid efter annan fastställes. Samtidigt med utfärdandet av nämnda
kungl. kungörelse förordnades, att grundtalet skulle vara 147, men grundtalet
kar sedermera blivit i någon mån sänkt. Om dyrtidstillägget beräknas
i förhållande till grundtalet 147, befinnes emellertid, att de i
domsagostadgan bestämda arvodena med å desamma belöpande tillägg
komma att utgå med sammanlagt följande årliga belopp. Arvodet till
förste notarie uppgår i domsaga av första klassen till 3,858 kronor, i
domsaga av andra klassen till 4,155 kronor 96 öre och i domsaga av
tredje klassen till 4,453 kronor 92 öre. Arvodet till vice häradshövding
utgör 4,752 kronor. Vikarie, som är vice häradshövding, äger uppbära
i domsaga av första klassen 8,923 kronor 92 öre, i domsaga av andra
klassen 9,519 kronor 96 öre samt i domsaga av tredje klassen 10,116
kronor. Arvodet till vikarie, som ej är vice häradshövding, utgår i domsaga
av första klassen med 5,347 kronor 92 öre, i domsaga av andra
klassen med 5,943 kronor 96 öre samt i domsaga av tredje klassen med
6,540 kronor.
Vidare är att märka, att enligt kungl. kungörelsen den 20 september
1919 angående tillfällig löneförbättring under år 1919 för viss
extra personal inom den civila statsförvaltningen hovrätterna hava att
till dem underlydande extra personal lämna tillfällig löneförbättring för
år 1919 enligt vissa närmare bestämmelser. Enligt hovrätternas i denna
fråga meddelade beslut skall tillfällig löneförbättring utgå till förste notarier
i domsaga av första klassen med 350 kronor, i domsaga av andra
klassen med 300 kronor och i domsaga av tredje klassen med 250 kronor.
Den tillfälliga löneförbättringen för vice häradshövdingar bar bestämts
av Svea hovrätt till 650 kronor samt av de båda övriga hovrätterna
till 600 kronor.
Härjämte lära inom den närmaste framtiden vara att motse bestämmelser
rörande tillfällig löneförbättring åt vikarier i domsagor, i den
mån deras arvoden utgå av statsmedel.
Slutligen må erinras, att enligt bestämmelse i förenämnda kungl.
kungörelse av den 30 maj 1919 dyrtidstillägg skall beräknas jämväl å
tillfällig löneförbättring.
Förut är omnämnt, hurusom i några fall ansökningar av häradshövdingar
om förordnande av förste notarie måst avslås, enär lämplig
person ej funnits att tillgå. Med anledning av avslag å sådan framställning
har i ett fall hos Kungl. Maj:t gjorts underdånig ansökningom
vidtagande av sådana åtgärder i avseende å förändring av förste
39
notariernas ställning, att det bleve möjligt att erhålla tillräckligt antal
aspiran ter till dessa befattningar. — Göta hovrätt, som anbefallts att avgiva
underdånigt utlåtande över berörda framställning, har i sådant utlåtande
av den 14 februari 1919 anfört följande: En förbättring av
förste notaries avlöningsförmåner, sådana dessa i domsagostadgan bestämts,
syntes vara av förhållandena oundgängligen påkallad. Emellertid
torde en höjning av förste notaries arvode, i den mån detta bestredes av
häradshövding, nu icke lämpligen böra ifrågakomma. Däremot ansåge
sig hovrätten böra tillstyrka sådant bifall till ifrågavarande framställning,
att det till förste notarie av statsmedel utgående arvodet avsevärt
höjdes.
Det är emellertid att märka, att vid tiden för ifrågavarande framställning
samt hovrättens däröver avgivna yttrande bestämmelser ännu
icke varit meddelade om rätt för förste notarie till dyrtidstillägg eller
tillfällig löneförbättring. Genom dessa bestämmelser har frågan om storleken
av förste notaries arvode givetvis kommit i ett annat läge. Med
hänsyn till beloppet av de avlöningsförmåner, som numera tillkomma
förste notarie, torde någon mera avsevärd höjning av samma förmåner
nu icke vara påkallad. För att emellertid anordningen med tillfällig
löneförbättring för framtiden må kunna undvikas, synes det lämpligt att
vidtaga någon höjning av de till förste notarie utgående arvodena. De
sakkunniga anse sig böra föreslå, att denna höjning av arvodena bestämmes
i domsagor av första klassen till 200 kronor, i domsagor av andra
klassen till 300 kronor och i domsagor av tredje klassen till 400 kronor.
Arvodena till förste notarier i domsagor av de särskilda klasserna skulle
följaktligen komma att uppgå till resp. 2,000 kronor, 2,300 kronor och
2,600 kronor. Berörda höjning torde statsverket böra vidkännas.
Samma synpunkter, som nyss anförts beträffande arvodena åt förste
notarier, synas böra föranleda till någon höjning även av vikariatsarvodena.
Med hänsyn till de föreslagna förbättringarna av häradshövdingarnas löneförmåner
torde det icke heller kunna anses obilligt, att häradshövdingarna
få vidkännas något högre ersättning till sina vikarier. Höjningen av vikariatsarvodena
bör enligt de sakkunnigas åsikt kunna bestämmas till samma
belopp, som föreslagits beträffande arvodena till förste notarier, eller sålunda
för domsagor av första klassen 200 kronor, för domsagor av andra
klassen 300 kronor och för domsagor av tredje klassen 400 kronor. Vikariatsarvodena
skulle följaktligen komma att utgöra resp. 3,000 kronor,
3,500 kronor och 4,000 kronor för år räknat.
Vikarier.
40
Vice härads- De sakkunniga övergå därefter till frågan om och i vad mån en
öv ingar. flättring av vice häradshövdingarnas ställning kan anses påkallad.
Därvid hava de sakkunniga att taga i betraktande vissa av föreningen
Extra lantdomare i november 1918 till Kungl. Maj:t ingivna underdåniga
framställningar, vilka de sakkunniga fått till sig överlämnade. I berörda
framställningar har, såvitt i detta sammanhang kan vara av intresse,
hemställts, dels att det vice häradshövding tillkommande arvodet måtte
höjas, dels att, med ändring av vad därutinnan i domsagostadgan föreskrivits,
vice häradshövding, vilken tjänstgör såsom ledamot i hovrätt,
måtte förklaras berättigad att uppbära hälften av vice häradshövdingarvodet,
dels och att åt vice häradshövding måtte tillförsäkras någon
semester.
Över samtliga framställningarna hava underdåniga utlåtanden avgivits
av hovrätterna, varjämte styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar
inkommit med underdånigt yttrande över framställningarna
om förhöjning av vice häradshövdingarvodet samt om rätt för vice häradshövding
till semester.
Anojen. Till stöd för framställningen om förhöjning av det vice härads
hövding
tillkommande arvodet har föreningen Extra lantdomare huvudsakligen
anfört följande. Den löneinkomst, som beretts vice häradshövding,
kunde icke anses tillfredsställande, varken om hänsyn toges enbart
till arten av den tjänstutövning, som ålåge honom, eller om inkomsten sattes
i jämförelse med de löneförmåner, som utginge till statens tjänstemän i
jämförlig ställning. Det vore att märka, att vice häradshövding endast
undantagsvis kunde påräkna att under någon längre tid få kvarbo å
samma plats. Han bleve därför ofta utsatt för de extra utgifter, som
medföljde en förflyttning från en plats till en annan. Om han vore
gift, torde han mer än en gång få underkasta sig att hava sin familj
boende på annan plats än den, dit hans tjänstgöring förlagts. Eedan
dessa förhållanden motiverade väl, att vice häradshövding tilldelades ett
arvode icke oväsentligt överstigande de inkomster, som åtnjötes av i övrigt
ungefär jämställda i statens tjänst. Av de hittills förordnade vice
häradshövdingarna vore ingen yngre än 33 år. Vid motsvarande ålder
hade jämställda befattningshavare i statens tjänst i regel uppnått högre
inkomster än som tillkomme vice häradshövding, och de hade dessutom
redan under lång tid uppburit en någorlunda skäligt tilltagen inkomst.
Om man därjämte toge vederbörlig hänsyn därtill, att vice häradshövding
för närvarande icke kunde beräkna att förrän vid omkring 40—50
års ålder erhålla häradshövdingbeställning samt att han först därvid
41
kunde motse någon stadig förbättring i sina ekonomiska förhållanden,
framstode det med ännu större tydlighet, att vice häradshövding ekonomiskt
sett vore sämre ställd än med honom jämförliga befattningshavare.
Frågan om den ersättning, som borde tillkomma vice häradshövding,
syntes böra lösas i samband med bestämmande av lönerna till hovrätternas
ämbets- och tjänstemän. Enligt föreningens mening borde nämnda
ersättning icke sättas lägre än den högsta, som kunde komma att tillerkännas
adjungerad ledamot i hovrätt. Ett ytterligare skäl för föreningens
framställning läge däri, att den genom domsagostadgan åvägabragta
förbättringen i domsagoaspiranternas ställning icke visat sig tillräcklig
för att å domarebanan kvarhålla det antal domsagoaspiranter,
som erfordrades för att nödtorftigt fylla behovet av vikarier för häradshövdingar,
och än mindre kunnat åstadkomma den åsyftade verkan, att
goda krafter skulle tillföras domarbanan. I stället hade domarbanan
avfolkats i större grad än någonsin tillförene och särskilt hade de yngre
årsklasserna bland de e. o. domsagoaspiranterna så gott som fullständigt
försvunnit. En förändring till det bättre torde icke kunna väntas inträda,
därest icke åt domsagoaspiranterna bereddes ekonomiska fördelar,
som motsvarade deras krävande tjänst och tillika uppvägde därmed förenade
olägenheter. Löneförmånerna borde ock ställas någorlunda i relation
till de inkomster, som efter kortare praktisk lärotid erbjödes en jurist
icke blott av den privata företagsamheten utan ock av staten inom andra
dess verksamhetsområden.
Samtliga hovrätterna hava uti sina avgivna utlåtanden tillstyrkt,
att en förbättrad ställning i avlöningshänseende bereddes vice häradshövdingarna.
— Svea hovrätt har därvid särskilt hänvisat till pågående
utredning om beredande av förbättrade löneförmåner åt hovrätternas ämbets-
och tjänstemän ävensom därtill, att av 1902 års löneregleringskommitté
avgivits förslag om beredande av avlöningstillägg åt ett stort antal
grupper av statens befattningshavare. Det syntes hovrätten lämpligt, att
storleken av vice häradshövdings avlöningsförmåner prövades i sammanhang
med bestämmandet av avlöningsförmånerna för statens ovanberörda
befattningshavare. Vid jämförelse med de avlöningsförmåner, som till
följd av framställda förslag kunde tänkas komma att beredas hovrätternas
ämbets- och tjänstemän, ordinarie såväl som extra ordinarie, ävensom
andra statens befattningshavare i med vice häradshövding likartad
ställning, syntes de vice häradshövding tillerkända arvoden alltför låga.
— Göta hovrätt har ansett en förbättring av vice häradshövdings avlöningsförmåner,
sådana dessa i domsagostadgan bestämts, vara av förhållandena
oundgängligen påkallad. Emellertid torde en höjning av de
6—195218.
42
utav tjänstledig'' häradshövdings lönemedel utgående vikariatsarvodena nu
icke lämpligen böra ifrågakomma. Däremot tillstyrkte hovrätten, att det
vice häradshövding tillkommande av statsmedel utgående fasta årsarvodet
avsevärt höjdes. — Hovrätten över Skåne och Blekinge har ansett förbättring
av vice häradshövdingarnas löneförmåner böra beredas därigenom,
att det av statsmedel till vice häradshövdingar utgående arvodet höjdes
med belopp, som svarade mot den höjning, som kunde komma att äga
rum av löneförmånerna för assessorer och extra ordinarie assessorer i
hovrätt.
Styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar har i sitt utlåtande
förklarat sig icke hava något att erinra mot bifall till framställningen
om höjning av det vice häradshövding tillkommande arvodet, helst
det kunde antagas, att därigenom svårigheterna för häradshövdingarna
att få tingsbiträden möjligen komme att i någon mån minskas samt utsikt
funnes, att ett större antal dugliga jurister skulle kvarstanna å domarbanan.
Det kan i detta sammanhang anmärkas, att enligt de avlöningsbestämmelser,
vilka från och med den 1 januari 1920 komma att gälla
för hovrätterna, därstädes tjänstgörande assessorer och extra ordinarie
assessorer skola hänföras till två särskilda klasser, samt att avlöningsförmånerna
komma att uppgå för den högre klassen till ett årligt belopp
av 7,000 kronor och för den lägre klassen till ett årligt belopp av 6,000
kronor.
Beträffande ifrågavarande framställning och över densamma avgivna
yttranden gäller, att dessa tillkommit, innan bestämmelser blivit
meddelade rörande dyrtidstillägg å de i domsagostadgan omförmälda arvodena
samt rörande tillfällig löneförbättring. I enlighet med vad de
sakkunniga förut anfört beträffande arvodena åt förste notarier och vikarier
torde även i fråga om vice häradshövdingarvodet en höjning böra
ske, så att den tillfälliga löneförbättringen må kunna bortfalla. Denna
höjning torde böra sättas till 600 kronor, så att arvodet kommer att utgöra
3,000 kronor. Någon längre gående höjning av arvodet synes enligt
de sakkunnigas förmenande nu icke böra ifrågasättas.
Med den av föreningen Extra lantdomare gjorda framställningen
om rätt för vice häradshövding, vilken tjänstgör som ledamot i hovrätt,
att uppbära hälften av det fasta vice häradshövdingarvodet synes, enligt
vad av motiveringen framgår, huvudsakligen hava åsyftats att bereda
vice häradshövding gottgörelse därför att han för sin tjänstgöring i hovrätten
i regel erhölle ersättning allenast med det lägre av de två för
dylik tjänstgöring fastställda arvodena.
43
Nämnda syfte kommer emellertid att i huvudsak tillgodoses genom de
lönebestämmelser för hovrätterna, vilka skola tillämpas från och med den
1 januari 1920. Enligt dessa bestämmelser skall det högre avlöningsbeloppet
för assessorer och e. o. assessorer i allmänhet tillkomma endast
dem, som i sådan egenskap tjänstgjort under minst ett och ett halvt år.
Tillika har emellertid föreskrivits, att hovrätterna skola äga tillerkänna
det högre avlöningsbeloppet, bland annat, åt adjungerad ledamot, som förvaltat
häradshövdingämbete i minst tre år eller förvaltat sådant ämbete
och tjänstgjort som adjungerad ledamot i hovrätt i likaledes minst tre
år. Sistnämnda bestämmelse torde medföra, att personer, som ägnat sig
åt lantdomarbanan, vid adjunktion i hovrätt åtminstone i regel komma i
åtnjutande av det högre assessorsarvodet. Med hänsyn därtill hava de
sakkunniga funnit någon åtgärd i anledning av förevarande framställning
nu icke vara påkallad.
I den av föreningen Extra lantdomare gjorda framställningen om Semester.
rätt för vice häradshövding till semester har huvudsakligen anförts: Då
föreskrift om rätt för vice häradshövding till semester saknades, medförde
detta, att vice häradshövding vid ledighet finge avstå från den del av
sin inkomst, som utginge endast vid förvaltande av häradshövdingämbete.
Då denna del utgjorde större delen av löneinkomsten, torde därav
bliva en följd, att varje vice häradshövding, som icke förfogade över
enskild förmögenhet, såge sig satt ur tillfälle att åtnjuta någon vila i
arbetet. Denna undantagsställning för vice häradshövding syntes icke
kunna motiveras av några giltiga skäl, i synnerhet om hänsyn toges därtill,
att en över hövan dryg arbetsbörda vilade å de personer, som förvalta
domarämbete, samt att denna arbetsbörda av vice häradshövding
skulle bäras under ogynnsamma och enerverande förhållanden. Det
kunde därför icke förväntas, att vice häradshövding utan att taga skada
till sin hälsa skulle förmå att utan tillfälle till någon arbetsvila år efter
år förvalta häradshövdingämbete, ända till dess ordinarie tjänst av honom
uppnåddes. I ändamål att tillförsäkra vice häradshövding semester syntes
nödigt, att under semesterledighet tillerkändes honom vederlag av statsmedel
för det arvode, som frånginge honom under den tid, då häradshövdingämbete
icke av honom förvaltades. Vidare torde i domsagostadgan
böra införas föreskrift därom, att vice häradshövding icke vore skyldig
att mottaga förordnande att förvalta häradshövdingämbete under
större del av ett kalenderår än IOV2 månader. Tillika syntes böra stadgas,
att för vice häradshövding förordnande att förvalta domarämbete i
44
101/2 månader under kalenderår skulle i merithänseende räknas lika med
sådant förordnande under ett år.
Hovrätterna hava i sina utlåtanden i huvudsak tillstyrkt ifrågavarande
framställning.
Svea hovrätt har i denna del anfört följande: Enligt hovrättens
mening måste kravet på årlig semester för vice häradshövding anses berättigat,
och semesterns längd syntes, med hänsyn till vad därutinnan i
allmänhet gällde för statens ämbets- och tjänstemän, lämpligen böra beräknas
till IV2 månad. Därest ovillkoidig rätt för vice häradshövding
till semester skulle stadgas, kunde emellertid svårighet uppstå att vid
förekommande laga förfall för ordinarie häradshövding erhålla tillgång
till lämplig vikarie. Liksom det av sådant skäl borde tillkomma vederbörande
hovrätt att bestämma, under vilken tid av året vice häradshövding
skulle äga att begagna sig av semester, borde hovrätten jämväl tillläggas
befogenhet att, därest förhållandena oundgängligen så krävde,
även under tid, då vice häradshövding eljest skulle vara berättigad åtnjuta
semester, meddela honom sådant förordnande, som det i annat fall
ålegat honom att mottaga. I den av Kungl. Maj:t den 10 december
1915 fastställda arbetsordningen för Svea hovrätt jämte krigshovrätten
hade rätten till årlig semester för hovrättens sekreterare, advokatfiskal,
aktuarier och arkivarie ävensom överkrigsfiskalen så till vida inskränkts,
att semester åtnjötes, när sådant kunde ske utan hinder för göromålens
behöriga gång. Då omförmälda ordinarie tjänstemän vore underkastade
en dylik inskränkning i sin rätt till semester, syntes det icke obilligt, att
vice häradshövding finge vidkännas ett motsvarande villkor beträffande
sin semesterrätt. Föreningens framställning om införande av bestämmelse
därom, att vice häradshövding icke skulle vara skyldig mottaga
förordnande att förvalta domarämbete under större del av ett kalenderår
än IOV2 månader, syntes följaktligen böra bifallas endast med den
av hovrätten sålunda antydda begränsning. Vice häradshövding, som
förordnats att vara adjungerad ledamot i hovrätt och i dylik egenskap
kommit i åtnjutande av semesterledighet, likasom vice häradshövding,
som under en tid av minst IV2 månad icke tjänstgjort, ägde naturligen
ingen rätt att under samma år komma i åtnjutande av semester, varemot
å andra sidan jämväl förordnande av annat slag än såsom vikarie för
ordinarie häradshövding borde i fråga om rätt till semester räknas vice
häradshövding till godo. Därest stadgandet om vice häradshövdings
tjänstgöringsskyldighet ändrades i sålunda föreslagen riktning, torde utan
vidare därav följa, att vice häradshövding även under tid, då han åtnjöte
semester såsom vice häradshövding, ägde uppbära det i domsago
-
stadgans § 26 omförmälda, av statsmedel utgående fasta arvodet. Det i
§ 29 av samma stadga omnämnda, av ordinarie häradshövdingens avlöningsmedel
utgående arvodet kunde vice häradshövding under sådan
tid däremot icke komma i åtnjutande av, utan skulle detta naturligen
uppbäras av den, som förordnats att under denna tid uppehålla häradshövdingämbetet,
och följaktligen erfordrades, på sätt föreningen framhållit,
för att icke vice häradshövding, som begagnade sig av semesterförmånen,
skulle tillskyndas ekonomisk förlust, att vederlag bereddes
honom av statsmedel. Mot ett stadgande i den av föreningen föreslagna
riktningen, att förordnande att förvalta domarämbete i IOV2 månader av
kalenderår skulle i merithänseende räknas lika med sådant förordnande
under ett år hade hovrätten intet att erinra. Stadgandet torde lämpligen
givas en sådan avfattning, att vice häradshövding medgåves att i meritavseende
få tillgodoräkna sig den tid, under vilken han med vederbörande
hovrätts tillstånd åtnjöte semester.
Göta hovrätt har i sitt härutinnan avgivna utlåtande anfört: Kravet
på rätt för vice häradshövding till någon tids årlig arbetsvila förtjänade
att tillgodoses, liksom det syntes billigt, att sådan arbetsvila finge åtnjutas
utan ekonomisk uppoffring. Sådana förhållanden kunde emellertid
tänkas vid något tillfälle vara för handen, att i det allmännas intresse
måste krävas, att vice häradshövding stode till förfogande för tjänstgöring
jämväl å tid, då han eljest skulle äga rätt till semester. Följaktligen
torde rätt för vice häradshövding att vägra mottaga domareförordnande
under viss del av kalenderår icke böra stadgas. Däremot
syntes det icke obilligt, att förvaltande av domarämbete under IOV2 månader
av ett kalenderår i merithänseende tillgodoräknades vice häradshövding
såsom helt år. Hovrätten tillstyrkte sålunda utfärdande av föreskrifter,
som berättigade vice häradshövding att, därest förhållandena
sådant medgåve, årligen åtnjuta kostnadsfri ledighet under högst IV2
månad med rätt att i merithänseende tillgodoräkna sig sådan ledighet
såsom tjänstgöring.
Hovrätten över Skåne och Blekinge har i denna del yttrat följande.
Hovrätten ansåge, att vice häradshövding borde, då så läte sig göra, erhålla
semester under IV2 månad årligen och under semesterledighet erhålla
vederlag av statsmedel för det arvode, som frånginge honom under
nämnda tid, ävensom att semesterledighet icke skulle frånräknas i merithänseende.
Dock torde icke i domsagostadgan böra införas bestämmelse
därom, att vice häradshövding icke vore skyldig mottaga förordnande att
förvalta domarämbete under större del av ett kalenderår än IOV2 månader.
En sådan bestämmelse torde vara överflödig, och möjligt vore, att det
46
fall kunde inträffa, att annan icke stode att anskaffa för domarämbetets
förvaltande. Ej heller syntes böra införas föreskrift, att för vice häradshövding
förordnande att förvalta domarämbete i IOV2 månader under kalenderår
skulle i merithänseende räknas lika med sådant förordnande
under ett år. Det torde falla av sig självt, att semesterledighet ej skulle
frånräknas i merithänseende, och vice häradshövding torde därför vid
sökande av tjänst i sin tjänsteförteckning angiva, vilken tid han begagnat
sig av semesterledighet.
Styrelsen för föreningen Sveriges häradshövdingar har icke haft
något att erinra mot framställningen om rätt för vice häradshövding till
semester.
Enligt de sakkunnigas förmenande är den av föreningen Extra lantdomare
gjorda framställningen i detta ämne för visso behjärtansvärd.
Utom vad föreningen till stöd för sin hemställan andragit torde såsom
skäl för bifall till denna kunna anföras, hurusom häradshövdingevikarierna,
vilka stundom med korta mellanrum förflyttas från en domsaga
till en annan, vid dylika förflyttningar i allmänhet få utföra ett synnerligen
strängt arbete för att medhinna dem åliggande expeditionsgöromål
i den domsaga, som de lämna.
Den ifrågasatta arbetsvilan torde emellertid utan olägenhet kunna
inskränkas till en månad årligen. Det synes icke påkallat, att vice häradshövdings
semester utsträckes till l1/2 månad eller samma tid, varunder
enligt domsagostadgan semester må ordinarie häradshövding högst
beviljas. En semester av en månad synes skälig jämväl med hänsyn till
den semesterledighet, som tillförsäkrats åtskilliga andra med vice häradshövding
någorlunda jämförliga icke ordinarie befattningshavare i statens
tjänst. Att särskilt assessorer och extra ordinarie assessorer i hovrätt
åtnjuta längre semester är tydligen med nödvändighet betingat av själva
hovrättsarbetets organisation.
Såsom av hovrätterna anförts, bör vidare vice häradshövdings rätt
till semesterledighet ej vara ovillkorlig utan beroende därav, huruvida
tillgång finnes å vikarier för häradshövdingar, som önska åtnjuta semester
eller eljest äro i behov av ledighet. De ordinarie befattningshavarnes
intressen härutinnan böra i främsta rummet tillgodoses. Hovrätten
bör ock äga bestämma tiden, då vice häradshövding må åtnjuta ledighet.
Ett blivande stadgande'' i ämnet bör avfattas så, att därav framgår, att
den ifrågasatta friheten från uppehållande av häradshövdingämbete kan
meddelas såväl för tid, under vilken vederbörande redan är förordnad att
bestrida vikariat, som beträffande tid, för vilken han ej erhållit något
47
sådant förordnande. Då fråga är om ledighet från pågående vikariat,
torde hovrätten före ledighets meddelande höra höra vederbörande häradshövding
i ämnet.
Om vice häradshövding under tjänstgöring i hovrätt eller eljest
under uppehållande av befattning i statens tjänst kommit i åtnjutande
av semester, synes den honom såsom vice häradshövding tillkommande
årliga ledigheten höra inskränkas i motsvarande grad.
Har vice häradshövding något år under en månad eller mera varit
utan förordnande, bör han icke utan vidare äga påfordra särskild ledighet
för arbetsvila; och har han under kortare tid varit i saknad av förordnande,
bör han i allmänhet vidkännas motsvarande inskränkning i
semesterledigheten. Stundom kunna dock förhållandena vara sådana, att
en vice häradshövding, som under längre eller kortare tid varit utan
förordnande, bör erhålla full ledighet för arbetsvila, till exempel om med
ett vikariat varit förenat arbete, vars avslutande ej kunnat medhinnas
under den tid, förordnandet omfattat, eller om vederbörande på grund
av sjukdom någon tid varit urståndsatt att mottaga förordnande. Därför
synes lämpligen böra stadgas befogenhet för hovrätten att pröva, om
och i vad mån vice häradshövding, som under någon tid av året varit
i saknad av förordnande, må åtnjuta särskild ledighet för arbetsvila.
Ersättning till vice häradshövding för mistning av löneinkomster
under semesterledigheten bör utgå av statsmedel. Det bör ej ifrågasättas,
att vid ledighet från innehaft förordnande dylik ersättning skall gäldas
av vederbörande häradshövding, vilken — om han ej själv inträder i
tjänstgöring — måste, där ej vikariatet under vice häradshövdingens ledighet
anförtros åt i domsagan anställd förste notarie eller i domsaga
av första eller andra klassen vice häradshövdingens ledighet sammanfaller
med häradshövdingens semester, under ifrågavarande tid vidkännas
arvode till annan vikarie.
Vad beträffar semesterarvodets belopp, kan det synas ligga närmast
till hands att bestämma semesterarvodet, om ledighet åtnjutes från ett
pågående förordnande, till samma belopp som vikariatsarvodet i domsagan,
men då ett stadgande, enligt vilket högre semesterarvode skulle
utgå vid ledighet från förordnande i en domsaga av högre klass än vid
semesterledighet i en domsaga av lägre klass, skulle kunna föranleda, att
den vice häradshövding, som kunde beräkna, att han under ett år komme
att förvalta domsagor av olika klasser, skulle komma att uttaga semesterledigheten
just under förordnandet i den av domsagorna, som vore av
den högsta klassen, samt det vore mindre lämpligt, att dylika synpunkter
bleve avgörande vid val av semester, och då vidare det vore svårt att
48
finna en tillfredsställande grund för bestämmande av semesterarvodets
belopp i de fall, då ledigheten endast till en ringa del sammanfölle med
ett meddelat förordnande, synes det lämpligaste vara att bestämma det
månatliga semesterarvodet till ett generellt belopp, och härvid kan skäligen
väljas det belopp, som är bestämt såsom vikariatsarvode i domsaga
av andra klassen.
Vad nu anförts i fråga om vice häradshövdings semester har närmast
avseende på vice häradshövding, som åtnjuter vikariatsarvode enligt
domsagostadgans bestämmelser. I de fall då vice häradshövding
icke åtnjuter sådant arvode utan i stället äger uppbära sporti erna i den
domsaga, som av honom förvaltas, synes det ej böra ifrågasättas, att
särskilt semesterarvode skall utgå. Däremot torde vidkommande själva
rätten till arbetsvila vice häradshövding, som äger uppbära sportlerna i
domsagan, böra vara likställd med annan vice häradshövding.
Det synes vara rätt och billigt, att vice häradshövding för tid, varunder
han åtnjutit semesterledighet, får räkna samma meriter som för
förordnande att uppehålla häradshövdingämbete. Direkt föreskrift därom
torde emellertid icke böra meddelas. Det är dock ett önskemål, att
vice häradshövding må äga kännedom om huru hovrätterna komma att
i meritavseende bedöma semestertiden, och nämnda önskemål synes
kunna vinnas, därest hovrätterna av Kungl. Maj:t anmodas att göra ett
uttalande, huru de finna vid uppskattning av vice häradshövdings meriter
av honom åtnjuten semesterledighet böra bedömas.
Fråga om De sakkunniga hava vidare ansett sig böra i detta sammanhang
pensionera». framhålla önskvärdheten av att vice häradshövdingarna i någon form beredas
pensionsrätt. Det behjärtansvärda häri framträder i särskilt hög
grad i betraktande av den exceptionellt höga ålder, vid vilken vice häradshövding
i allmänhet tidigast kan påräkna befordran till ordinarie anställning.
Då emellertid för närvarande inom finansdepartementet pågår
utredning om en allmän omläggning av pensionsväsendet samt därvid
enligt vad de sakkunnige inhämtat även lärer komma att upptagas frågan
om pensionsrätt för extra ordinarie personal, hava de sakkunnige
icke ansett sig böra framlägga något förslag i omförmälda hänseende.
Tjänst- De sakkunniga övergå härefter till frågan, huruvida den genom
Sörings- clomsagostadgan verkställda regleringen av tjänstgöringsförhållandena vid
enligt dom- domstolarna kan anses till någon del vara till hinder tor en god
sagostadgan. rekrytering. Därvid hava de sakkunniga särskilt haft att fästa uppmärksamheten
vid den i § 21 mom. 2 av nämnda stadga givna bestäm
-
4!>
melsen, enligt vilken förordnande att hålla liera än tre allmänna tingssammanträden
i allmänhet icke må meddelas annan än den, som tjänstgjort
såsom ledamot eller fiskal i hovrätt. Med detta stadgande
äro att jämföra de i arbetsordningarna för de särskilda hovrätterna
av den 29 augusti 1919 intagna föreskrifterna därom, att till assessor
i hovrätt i allmänhet må föreslås allenast den, som tjänstgjort
såsom ledamot i hovrätten och tillika hållit minst fem allmänna tingssammanträden
eller, så vitt angår tingslag, där ting ej hållas enligt förordningen
den 17 maj 1872, motsvarande antal lagtima ting. Av nämnda
stadganden är, bland annat, en följd, att personer, som ämna gå den så
kallade hovrättsvägen, hava att efter en första tjänstgöring å domarekansli
arbeta i hovrätt, till dess de komma i tillfälle att fullgöra fiskalstjänstgöring,
samt därefter skola hålla minst två allmänna tingssammanträden
eller lagtima ting, innan de vidare fortsätta hovrättstjänstgöringen.
Med ifrågavarande bestämmelse i domsagostadgan torde huvudsakligen
hava åsyftats, att de unga juristerna på ett tidigt stadium av sin utbildning
skola få en inblick jämväl i hovrättsarbetet samt att de med de
vidgade synpunkter, som därigenom erhållits, skola bliva bättre i tillfälle
att tillgodogöra sig de lärdomar, som genom domsagotjänstgöringen äro
att inhämta. Då av nämnda bestämmelse i allmänhet torde bliva en
följd, att de unga juristernas tingstjänstgöring kommer att bliva förlagd
till flera domsagor, böra de härigenom vinna ökad erfarenhet i fråga om
rättstillämpningen i underinstansen. Vidare komma hovrätterna med
ifrågavarande anordning givetvis i tillfälle att bland de unga juristerna
tidigt verkställa en gallring och från vidare förordnande utesluta dem,
som finnas därtill olämpliga.
Emellertid synas med omförmälda bestämmelse i domsagostadgan
vissa betydande olägenheter vara förbundna. För rättsskipningens behöriga
handhavande vid häradsrätterna kunna givetvis svårigheter uppkomma
därigenom, att domsagobiträdena tvingas lämna sina befattningar
just när de börjat vinna erforderlig mognad för att kunna mera självständigt
utföra de med domarämbetet förenade göromålen och tillika
erhållit . en viss förtrogenhet med de lokala förhållandena i den domsaga,
där de tjänstgöra. Också hava åtskilliga häradshövdingar vid meddelandet
»J de utav de sakkunnige infordrade uppgifterna beträffande biträdesförhållandena
i domsagorna tillika såsom sin mening uttalat, att ifrågavarande
bestämmelse lade hinder i vägen för rekryteringen av rättsbildade
biträden. Vidare har styrelsen för föreningen Sveriges häradshö.
vdingai i sitt förut omförmälda yttrande över vissa av föreningen
Extra lantdomare gjorda framställningar anfört, hurusom ej få härads
7—196218.
50
hövdingar vore av den mening, att tilloppet av tingsbiträden skulle ökas,
därest biträdena bleve i tillfälle att utan föregående tjänstgöring i hovrätt
hålla flera allmänna tingssammanträden än vad från ingången av år
1919 vore medgivet.
Jämväl för hovrättsarbetets vidkommande torde vissa nackdelar
vara förknippade med omförmälda bestämmelse i domsagostadgan. Det
måste sålunda för hovrätterna vara mindre förmånligt, att de nödgas
meddela fiskalsförordnande åt personer med avsevärt kortare tjänstgöring
såsom domhavande än förut varit fallet. Att därigenom arbetet för
hovrätternas ledamöter kommer att ej obetydligt förtyngas torde ligga
i sakens natur.
Slutligen har det beträffande Svea hovrätt meddelats, att de yngre
juristerna skulle hysa motvilja mot att underkasta sig den i domsagostadgan
föreskrivna nya ordningen, särskilt den upprepade förflyttningen
mellan underrätt och hovrätt. En dylik obenägenhet från de yngre juristernas
sida får, särskilt med hänsyn till den nu rådande bristen på
arbetskrafter vid domstolarna, anses icke sakna betydelse.
Det kan måhända förefalla i viss mån olämpligt att vidtaga ändring
i domsagostadgans bestämmelser om de unga juristernas utbildning
så kort tid efter det samma stadga trätt i tillämpning. De skäl, som
kunna anföras mot berörda bestämmelse angående inskränkning av den
första tingstjänstgöringen, äro emellertid enligt de sakkunniges förmenande
så talande, att nämnda bestämmelse bör upphävas. Då härmed
bland annat åsyftas att undvika den förut omnämnda tvångsvis fram
kallade förflyttningen av de unga juristerna mellan underrätt och hovrätt,
bör vid en ny bestämmelse i ämnet tydligen medgivas, att den
första tingstjänstgöringen får omfatta åtminstone det antal ting eller
tingssammanträden, som förutsättes för erhållande av assessorsförordnande,
eller sålunda fem ting eller tingssammanträden. Emellertid torde
det ofta vara förmånligt, att de unga juristernas tjänstgöring i
hovrätten tager sin början vid någon viss tidpunkt exempelvis vid
början av ny hovrättssession, och ur domsagoarbetets synpunkt kan
det vara olämpligt, att ett biträde avbryter sin tingstjänstgöring under
pågående tingsperiod. För att lämna de unga juristerna tillfälle att i
någon mån anpassa sig efter vad i det särskilda fallet kan visa sig lämpligt,
torde det därför böra medgivas, att den första tingstjänstgöringen
får utsträckas något utöver vad som erfordras för erhållande av
assessorsförordnande. Med hänsyn härtill anse de sakkunnige, att den
första tingstjänstgöringen lämpligen kan begränsas till hållande av
högst sex ting eller allmänna tingssammanträden. Emellertid vilja
51
de sakkunnige i detta sammanhang framhålla, att enligt deras mening
en tingstjänstgöring av den längd, som förutsättes för erhållande
av förordnande såsom assessor i hovrätt, icke alltid bör anses erforderlig
såsom förberedelse för verksamhet inom andra områden av rättslivet än
domarbanan. Såsom förberedelse för annan sådan verksamhet torde eu
tingstjänstgöring, därunder tre å fyra ting eller tingssammanträden förrättas,
i många fall vara tillräcklig.
Vidare hava de sakkunnige haft att taga i övervägande vissa
spörsmål beträffande uppehållandet av häradshövdingämbetet i domsagor,
där häradshövdingarna på grund av offentliga uppdrag åtnjuta långvarig
ledighet från sina ämbeten. Rörande detta ämne hava till de sakkunnige
överlämnats handlingarna angående en hos Kungl. Maj:t gjord
framställning berörande förhållandena i en domsaga under Svea hovrätt,
där den nuvarande häradshövdingen för fullgörande av allmänt uppdrag
allt sedan sin utnämning under år 1915 åtnjutit ledighet från häradshövdingämbetet.
I berörda framställning hava särskilt framhållits de
olägenheter för rättskipningen, som varit en följd därav, att vikarier för
häradshövdingen ofta ombytts.
Beträffande dessa förhållanden lämnas vissa upplysningar i ett av
Svea hovrätt med anledning av ifrågavarande framställning avgivet underdånigt
utlåtande. Av detta utlåtande inhämtas bland annat, att under
de första åren av nämnde häradshövdings tjänstledighet vikarierna enligt
den av 1874 års riksdag fastställda löneregleringen för häradshövdingarna
uppburit med häradshövdingämbetet förenade tjänstgöringspenningar
och sportler samt enligt nådigt brev den 10 mars 1916 därutöver
erhållit hälften av den häradshövdingen tillkommande lönen, att
häradshövdingen emellertid i januari 1919 hos hovrätten enligt 49 §
domsagostadgan gjort anmälan om anställande av förste notarie i domsagan
och därom att han underkastade sig de i stadgan meddelade bestämmelserna
angående vikariatsarvode och dess utbetalande, att någon
förste notarie i brist på sökande icke kunnat förordnas men att i följd
av sagda anmälan vikarien enligt 29 § i stadgan endast ägde åtnjuta
arvode av 3 600 kronor årligen, vartill för vice häradshövding komme
arvodet såsom sådan, 2 400 kronor, varemot vikarien hade att till häradshövdingen
redovisa alla sportler, att med anledning av denna ändring i
avlöningsvillkoren dåvarande vikarien anhållit att få övertaga förordnande
såsom vikarie för en häradshövding, vilken uppehölle vattenrättsdomarebefattning
och under vilkens ledighet vikarien ägde samma avlöningsförmåner,
som tidigare tillkommit vikarien i nu åsyftade domsaga, att vi
-
Vikarlat under
långvarig
ledighet lör
häradshövding
-
52
kariens berörda anhållan beviljats samt att den person, som förordnats
till hans efterträdare, redan kort tid därefter anmält sig till erhållande
av förordnande att upprätthålla domareämbetet i annan domsaga, som
under sommaren 1919 skulle bliva vakant och där vikarien enligt gällande
bestämmelser ägde samma förmåner som de, vilka tillkomma vikarierna
för vattenrättsdomarne. — Hovrätten har vidare i sitt utlåtande
anfört bland annat följande. Anledningen till det senaste ombytet av vikarie
inom domsagan vore uteslutande att söka i de nu tillämpade bestämmelserna
om de avlöningsförmåner, som bestodes vikarier, och det kunde
antagas, att dessa bestämmelser fortfarande komme att verka därhän, att
allt emellanåt ombyte av vikarie komme att äga rum. Därest den ordinarie
häradshövdingen ej finge tillträda häradshövdingämbetet, syntes ej
annan utväg till åstadkommande av stadga i förhållandena finnas, än att
bättre avlöningsförmåner tillförsäkrades vikarien. I annat utlåtande hade
hovrätten framhållit, att de i domsagostadgan bestämda avlöningsförmånerna
för de extra ordinarier, som mera självständigt förvaltade domsaga,
icke vore tillräckliga samt att det i allt fall vore synnerligen otillfredsställande,
att, när en häradshövding alldeles lämnat förvaltningen av
sin domsaga, hans vikarie skulle vara skyldig till honom redovisa inkomsterna
av domsagan. I förevarande fall hade detta framträtt så
mycket mera, som en enkel anmälan av häradshövdingen, att han underkastade
sig den nya stadgans bestämmelser, utan att han i följd därav
tagit mera befattning med domsagan än förut, medfört, att vikarien, som
förut åtnjutit större delen av inkomsterna, därefter ej ägde bekomma
mera än det i stadgan upptagna arvodesbeloppet och därjämte förlorade
den mera självständiga ställning i avseende å domsagans förvaltning han
förut haft. Det kunde ifrågasättas, i vad mån bättre villkor än dem
stadgan medgåve kunde beredas vikarien. Med avseende å den ordning,
vari stadgan tillkommit, torde dock få anses, att därmed icke företagits
någon definitiv ändring i de av riksdagen fastställda villkoren för häradshövdingarnas
åtnjutande av dem tillförsäkrade löneförmåner. Vid sådant
förhållande syntes Kungl. Maj:t vara oförhindrad att, utan avseende därå
att häradshövding må hava förklarat, att han underkastade sig de nya
bestämmelserna om vikariatsarvode, ändra stadgans bestämmelser härutinnan
eller i särskilda fall dispensera från dem. I allt fall torde det
ligga i sakens natur, att Kungl. Maj:t med avseende på häradshövding,
som på grund av offentligt uppdrag åtnjöte ledighet från sitt ämbete,
ägde föreskriva, att han skulle avstå från de med ämbetet förenade inkomsterna
i sin helhet eller till större eller mindre del. Sådana bestämmelser
hade Kungl. Maj:t meddelat, bland annat, beträffande de härads
-
hövdingar, som vore förordnade till vattenrättsdomare. Om en ändring
i avlöningsvillkoren för vikarien i förevarande domsaga skulle företagas,
syntes lämpligt, att honom tillförsäkrades samma förmåner, som tillkomma
vikarierna för vattenrättsdomare och i lediga domsagor, varemot
naturligen ordinarie häradshövdingen borde av andra medel erhålla vederlag
för vad som frånginge honom av inkomsterna från domsagan.
Hovrätten hemställde följaktligen, att Ivungl. Maj:t måtte förordna, att
under den tid sagde häradshövding vore av offentligt uppdrag hindrad
att utöva sitt häradshövdingämbete, vikarien skulle äga uppbära samtliga
med häradshövdingämbetet förenade avlöningsförmåner med undantag av
halva lönen, varemot, om vikarien vore vice häradshövding, honom tillkommande
arvode såsom vice häradshövding skulle innehållas.
Vad hovrätten sålunda anfört äger enligt de sakkunniges mening
giltighet i allmänhet beträffande vikarier för häradshövdingar, som på
grund av offentligt uppdrag åtnjuta tjänstledighet under längre tid. Såsom
hovrätten jämväl framhållit, torde Kungl. Maj:t med avseende på
häradshövding, som av sådan anledning åtnjuter ledighet, vara oförhindrad
att föreskriva, att han skall avstå från de med ämbetet förenade
inkomsterna i sin helhet eller till större eller mindre del. Vid sådant förhållande
'' torde någon ändring i doinsagostadgan icke vara påkallad med
hänsyn till förevarande fall. Det synes fastmera lämpligt, att Kungl.
Maj:t i varje särskilt fall, då häradshövding av Kungl. Maj:t förordnas
att fullgöra offentligt uppdrag, som kan förväntas under längre tid förhindra
honom från utövningen av sitt ämbete, tager i övervägande, huruvida
anledning till avvikelse från domsagostadgans bestämmelser rörande
vikariatsarvode kan anses föreligga, samt i sådant fall meddelar de föreskrifter
i berörda hänseende, vilka synas påkallade.
De sakkunnige hava slutligen ansett det vara av största betydelse, Ordnande av
att gynnsammare betingelser skapas för handhavandet av rättsskipningen äI1^1tes^ö[0‘
i de mest svårskötta domsagorna. I domsagostadgan hava meddelats arbetstyngda
vissa bestämmelser, med vilka man velat uppnå ett tidigare framträdande domsagor''
önskemål, att häradshövdingarna skulle i större utsträckning än förut
varit fallet själva förvalta sina ämbeten. Sålunda har stadgats, att
tjänstledighet må årligen beviljas häradshövding för åtnjutande av semester
högst en och en halv månad och för enskilda angelägenheter
likaledes högst en och en halv månad ävensom att ledighet, som nu nämnts,
ej må beviljas å sådan tid, att häradshövdingen vinner befrielse från
mera än högst tre allmänna tingssammanträden om året. Från dessa
54
bestämmelser gälla dock åtskilliga undantag. Bland annat har föreskrivits,
att ytterligare tjänstledighet må beviljas häradshövding, där Kungl.
Maj:t med avseende å arbetsbördan i viss domsaga eller vissa andra omständigheter
efter hovrättens hörande tillsvidare förordnat, att häradshövdingens
årliga ledighet må i angiven omfattning utsträckas. Sådant
förordnande har hittills meddelats endast beträffande ett jämförelsevis
litet antal domsagor. Det är särskilt att märka, att just i fråga om åtskilliga
av de mest arbetstyngda domsagorna dylikt förordnande icke ägt
rum. Beträffande vissa domsagor torde förklaringen härtill vara att söka
däri, att vederbörande häradshövdingar för arbete med jordregistret under
längre tid åtnjutit ledighet från övriga ämbetsgöromål.
Emellertid är det otvivelaktigt, att häradshövdingarna i de mest
svårskötta domsagorna icke äro i stånd att själva förvalta sina ämbeten
i en utsträckning någorlunda motsvarande vad enligt domsagostadgan för
normala fall föreskrivits. Det kunde synas, som om därav föranledda
missförhållanden lättast stode att avhjälpa genom en delning av vissa
av de största domsagorna. En dylik åtgärd torde dock icke lämpligen
kunna genomföras beträffande alla domsagor, där göromålen äro för omfattande
att kunna ombesörjas av en person med sedvanligt biträde av
notarier. Dels kunna nämligen de domsagor, som vid en delning skulle
bildas, bliva för små att utgöra självständiga domskretsar, och dels kunna
svårigheter föreligga att finna en lämplig gräns att följa vid delningen.
Vidare synes det icke osannolikt, att en nu företagen delning av vissa
domsagor kan komma i strid med de principer, som vid en blivande reform
av vårt rättegångsväsen komma att göra sig gällande. Det kan
icke anses lämpligt att genomföra en sådan delning utan säkerhet för att
densamma kommer att för framtiden upprätthållas. I synnerhet gör sig
olämpligheten därav gällande i sådana fall, där av delningen komma att
föranledas särskilda kostnader, exempelvis för uppförande av nya tingshus.
På grund av nu anförda förhållanden anse sig de sakkunnige icke
böra framställa förslag om delning av domsagor.
Man synes då vara hänvisad till att söka bereda bättre tillgäng på
arbetskrafter i de mest svårskötta domsagorna. Med hänsyn till de bestämmelser,
som nu gälla bland annat angående ersättning till vikarie
för häradshövding, måste det tydligen möta stora svårigheter att i sådana
domsagor erhålla mera erfarna domsagoaspiranter till vikarier för
den ordinarie häradshövdingen under de jämförelsevis kortvariga förordnanden,
som i allmänhet komma i fråga. På grund av göromålens beskaffenhet
och omfattning är det emellertid i hög grad önskligt, att i nu
ifrågavarande domsagor i allmänhet tjänstgör någon äldre domsagoaspi
-
55
rant. För att detta önskemål må kunna vinnas, anse sig de sakkunnige
böra föreslå, att i åtskilliga av de största domsagorna inrättas befattningar,
vilkas innehavare skola hava att på ett mera självständigt sätt
deltaga i domargöromålens handläggning. Dessa personer synas lämpligen
kunna benämnas biträdande domare. Med hänsyn därtill, att inrättandet
av dylika befattningar till väsentlig del är betingat av det allmännas
intresse av rättsskipningens behöriga handhavande, lärer det icke
böra göras beroende på vederbörande häradshövding, huruvida i viss
domsaga biträdande domare skall finnas anställd. Det torde böra ankomma
på Kungl. Maj:t att efter vederbörande hovrätts och häradshövdings
hörande meddela föreskrift i nämnda avseende. Detta förhållande
lärer emellertid medföra, att vederbörande häradshövdingar icke kunna
förpliktas att vidkännas någon ersättning till följd av anställandet av biträdande
domare. Till biträdande domare torde endast vice häradshövding
böra förordnas. För erhållande av förordnande som vikarie för
biträdande domare torde dock ej böra fordras andra kvalifikationer än
behörighet att förrätta allmänt tingssammanträde. I övrigt lärer vad i
domsagostadgan finnes föreskrivet rörande förordnande av förste notarie
kunna i tillämpliga delar utsträckas att gälla även beträffande biträdande
domare. Vid valet av person torde dock hovrätten böra erhålla en något
större frihet att avvika från häradshövdingens förslag. Det synes icke
böra ifrågakomma att meddela allmänna föreskrifter angående arbetsfördelningen
mellan häradshövdingen och den biträdande domaren. Det
lämpligaste torde vara, att hovrätten efter vederbörande häradshövdings
hörande meddelar erforderliga bestämmelser i berörda hänseende särskilt
för varje domsaga. I de fall, då en domsaga består av flera tingslag,
lärer en uppdelning av göromålen efter de särskilda tingslagen ofta visa
sig ändamålsenlig. Med hänsyn till det uppenbarligen mycket krävande
arbete, som kommer att åligga de biträdande domarne, anse sig de sakkunnige
böra föreslå arvodet för ifrågavarande befattning till ett belopp
av 5 000 kronor årligen, därtill vidare bliver att lägga arvodet såsom
vice häradshövding. En förutsättning för att den nu ifrågasatta anordningen
skall kunna genomföras är tydligen, att tjänstgöring såsom biträdande
domare i merithänseende tillbörligen värdesättes. Det synes lämpligt,
att av hovrätterna därutinnan göras tydliga uttalanden.
De kostnader, som krävas för genomförande av de i betänkandet föreslagna
åtgärderna, torde kunna beräknas till följande årliga belopp. För
förbättring av häradshövdingarnas avlöningsförmåner skulle enligt tabell
III vid detta betänkande utgå lönefyllnad med tillhopa 279,700 kro
-
Kostnadsbe
räkning.
5(5
nor samt resekostnads bidrag med tillhopa 12,100 kronor eller sålunda sammanlagt
291,800 kronor. Då för närvarande finnas förordnade 37
vice häradshövdingar, skulle en förhöjning av arvodet till en var av dem
med 600 kronor medföra en ökad utgift av 22,200 kronor. Emellertid
må erinras, dels att för några av vice häradshövdingarna arvodet enligt
domsagostadgans bestämmelser skall innehållas antingen helt och hållet
eller till hälften, dels att det torde erfordras ett något större antal vice
häradshövdingar för att behovet av biträdande domare må bliva tillgodosett.
Med tagen hänsyn till dessa omständigheter hava de sakkunnige
ansett sig kunna beräkna kostnaderna för ifrågavarande arvodesförhöjning
till ett belopp av 18,000 kronor. De föreslagna semesterarvodena
åt vice häradshövdingarna beräknas kräva en utgift av 7,000 kronor.
Under förutsättning att förste notarier ständigt funnes förordnade i rikets
samtliga 123 domsagor, skulle de föreslagna höjningarna av förste notariernas
arvoden medföra kostnader till följande belopp. För de 56 domsagorna
av första klassen skulle en förhöjning av arvodet med 200 kronor betinga
en utgift av 11,200 kronor. För de 46 domsagorna av andra klassen skulle
en arvodesförhöjning av 300 kronor betinga 13,800 kronor. För de 21
domsagorna av tredje klassen skulle en förhöjning av arvodet med 400 kronor
betinga 8,400 kronor. Kostnaderna för ifrågavarande arvodesförhöjningar
skulle sålunda uppgå till sammanlagt 33,400 kronor. Emellertid
hava, såvitt utrönas kunnat, förste notarier hittills icke förordnats i 18
domsagor av första klassen, 7 domsagor av andra klassen och 2 domsagor
av tredje klassen. Om förste notarier fortfarande icke komme
att förordnas i dessa domsagor, skulle sistnämnda belopp minskas med
6,500 kronor. Det torde dock vara att förvänta, att förste notarier
inom kort komma att anställas i allt flera domsagor. De sakkunnige
hava med hänsyn härtill ansett kostnaderna för de föreslagna förhöjningarna
av förste notariernas arvoden böra beräknas till omkring 30,000
kronor. För beräknande av de utgifter för statsverket, som de föreslagna
höjningarna av vikariatsarvodena komma att medföra, saknas givetvis
säkra hållpunkter. Förslagsvis torde dessa utgifter kunna uppskattas
till ett belopp av 5,000 kronor. Enligt de i betänkandet angivna
grunderna för anställande av statsavlönade andre notarier skulle sådana
samtidigt vara förordnade i omkring 100 domsagor. Då arvodena till
dessa notarier föreslagits till 1,200 kronor, skulle därav föranledas en
utgift av tillhopa 120,000 krouor. De sakkunnige hava ansett sig kunna
antaga, att biträdande domare tills vidare skulle komma att anställas i
omkring 10 domsagor. Under denna förutsättning skulle de till dessa
57
domare utgående arvodena, vilka föreslagits till 5,000 kronor, medföra
en kostnad för statsverket av omkring 50,000 kronor.
De till förbättring av häradshövdingarnas avlöningsförmåner i detta Tidon för bebetänkande
föreslagna lönefyllnaderna och resekostnadsbidragen böra en- B^a™Tkråftligt
de sakkunniges mening utgå från början av år 1920. Att nämnda trådande,
tidpunkt föreslagits har sin orsak bland annat däri, att de grunder, enligt
vilka den tillfälliga löneförbättringen beräknats, icke kunna, vad häradshövdingarnas
inkomster angår, tillämpas i fråga om annan tid än helt
kalenderår. Berörda löneförbättring, vilken enligt vad förut anförts icke
vidare bör utgå efter de nya lönebestämmelsernas ikraftträdande, bör
sålunda lämpligen upphöra vid slutet av ett kalenderår. Den föreslagna
höjningen av häradshövdingarnas pensioner synes lämpligen böra träda i
kraft omedelbart efter det bestämmelse därutinnan blivit meddelad. Förhöjningarna
av arvodena till förste notarier, vice häradshövdingar och
vikarier för häradshövdingar, vilka förhöjningar i huvudsak icke innebära
någon ökning av de för närvarande utgående avlöningsförmånernas
sammanlagda belopp, torde böra utgå från och med den 1 juli 1920.
De åtgärder, som i detta betänkande i övrigt föreslagits, förutsätta för
sitt genomförande vissa närmare bestämmelser, som synas lämpligen böra
erhålla sin plats i domsagostadgan. De bestämmelser, som därvid kunna
komma att lämnas angående anställande av statsavlönade andre notarier,
angående rätt för vice häradshövding till semester samt angående möjlighet
att utsträcka den första tingstjänstgöringen till att omfatta ökat antal
ting eller tingssammanträden, torde lämpligen böra förklaras skola träda i
kraft den 1 juli 1920. Anordningen med biträdande domare förutsätter
enligt de sakkunniges förslag dels beslut av Kungl. Maj:t i fråga om de
domsagor, där sådan domare skall finnas anställd, dels vederbörande
hovrätts bestämmande av arbetsfördelningen mellan häradshövdingen och
den biträdande domaren. Med hänsyn härtill synas de blivande bestämmelserna
angående biträdande domare icke böra träda i tillämpning tidigare
än den 1 januari 1921.
8—1D&21S.
58
Särskilt yttrande av häradshövdingen Cederschiöld.
Beträffande den av de sakkunnige behandlade frågan om lämpligheten
av den genom domsagostadgan verkställda regleringen av tjänstgöringsförhållandena
vid domstolarna anser jag i motsats mot övriga sakkunnige,
att de i betänkandet omförmälda fördelar, som vinnas genom
ifrågakomna bestämmelser, åsyftande växelverkan mellan arbetet i de båda
underinstanserna, mer än uppväga de i betänkandet jämväl berörda olägenheterna.
För min del anser jag sålunda bestämmelserna böra i princip
bibehållas. För bestämmelsernas genomförande i åsyftad utsträckning
förutsättes emellertid, att god tillgång på arbetskrafter förefinnes såväl
vid häradsrätterna som hos hovrätterna. Då den nu föreliggande utredningen
giver vid handen, att nämnda förutsättning för närvarande saknas
och att bristen på arbetskrafter icke kan antagas bliva avhjälpt inom
de närmaste åren, anser jag mig böra förorda, att de i betänkandet föreslagna
bestämmelserna i ämnet antagas att gälla till och med år 1923.
59
''Idb. 1.
Inkomster och utgifter i domsagorna 1915—1918 enligt statistiska uppgifter.
Domsaga . |
Årtal |
Kontant avlöning |
Inkom-ster av |
Utgifter för tjänsten |
Därav |
Behållen inkomst |
A n m. |
|
1. |
Norra Roslags......... |
1915 |
6.100 |
3,267 |
1,755 |
7,612 |
||
1913 |
) |
4,191 |
2,107 |
— |
8,184 |
|||
1917 |
5,512 |
2,613 |
300 |
8,999 |
||||
1918 |
4,703 |
3,965 |
1,300 |
6,838 |
||||
2. |
Mellersta Roslags....... |
1915 |
5,200 |
3,261 |
915 |
65 |
7,546 |
|
1916 |
> |
4,169 |
2,058 |
740 |
7,311 |
|||
1917 |
> |
5,231 |
1,626 |
477 |
8,805 |
|||
1918 |
> |
4,091 |
2,020 |
384 |
7,271 |
|||
3. |
Stockholms läns västra..... |
1915 |
5,900 |
4,170 |
2,960 |
_ |
7,110 |
|
1916 |
> |
5,147 |
3,010 |
— |
8,037 |
|||
1917 |
> |
4,445 |
2,990 |
— |
7,355 |
|||
1918 |
> |
5,514 |
3,049 |
8,365 |
||||
4. |
Södra Roslags......... |
1915 |
6,900 |
23,411 |
18,346 |
4,100 |
11,965 |
|
1916 |
5,900 |
18,930 |
12,868 |
2,665 |
11,962 |
|||
1917 |
> |
22.534 |
13,644 |
2,676 |
14,790 |
|||
1918 |
> |
25,351 |
18,595 |
3,889 |
12,656 |
|||
5. |
Sollentuna och Färentuna härads |
1916 |
5,500 |
6,589 |
3,075 |
750 |
9,014 |
|
1917 |
> |
8,093 |
3,085 |
1,600 |
10,508 |
|||
1918 |
10,869 |
5,912 |
1,500 |
10,457 |
||||
6. |
Södertörns . .......... |
1915 |
5,900 |
12,739 |
4,643 |
300 |
13,996 |
|
1916 |
> |
14,010 |
5,282 |
500 |
14,628 |
|||
1917 |
> |
15,693 |
6,663 |
950 |
14,930 |
|||
1918 |
> |
16,695 |
10,279 |
2,050 |
12,316 |
|||
7. |
Uppsala läns norra....... |
1915 |
6,800 |
5,360 |
5,879 |
1,200 |
6,281 |
|
1916 |
> |
6,405 |
6,202 |
1,200 |
7,003 |
|||
1917 |
> |
5,620 |
7,547 |
1,200 |
4,873 |
|||
1918 |
) |
8,585 |
8,613 |
1,200 |
6,772 |
|||
8. |
Uppsala läns mellersta . . . |
1915 |
5,900 |
4.434 |
1,207 |
95 |
9,127 |
|
1916 |
> |
4,18 |
1,368 |
— |
8,950 |
|||
1917 |
> |
5,50 |
2,254 |
250 |
9,596 |
|||
1918 |
6,629 |
3,410 |
300 |
9,119 |
60
Domsaga |
Årtal |
Kontant avlöning |
Inkom-ster av |
Utgifter för tjänsten |
Därav |
Beh&llen inkomst |
Anm. |
9. Uppsala läns södra....... |
1915 |
5,700 |
4,407 |
820 |
300 |
9,287 |
|
1916 |
) |
4,157 |
1,086 |
300 |
8,771 |
||
1917 |
T> |
4,525 |
1,275 |
300 |
8,950 |
||
1918 |
> |
4,811 |
2,015 |
525 |
8,496 |
||
10. Nyköpings........... |
1915 |
5,900 |
5,438 |
3,020 |
750 |
8,318 |
|
1916 |
» |
5,681 |
3,260 |
800 |
8,321 |
||
1917 |
) |
6,333 |
3,330 |
420 |
8,903 |
||
1918 |
» |
8,028 |
4,000 |
700 |
9,928 |
||
11. Oppunda och Villåttinge härads . |
1915 |
6,000 |
6,715 |
4,682 |
1,140 |
8,033 |
. .. j |
1916 |
> |
8,311 |
5.809 |
1,390 |
8,502 |
||
1917 |
9,098 |
6,670 |
1,800 |
8,428 |
|||
1918 |
> |
11,705 |
10,871 |
4,128 |
6,834 |
||
12. Livgcdingets.......... |
1915 |
5,700 |
7,710 |
2,819 |
450 |
10,591 |
|
1916 |
> |
5,600 |
3,026 |
367 |
8,274 |
||
1917 |
> |
6,866 |
3,543 |
543 |
9,023 |
||
i |
1918 |
> |
9,323 |
5,596 |
1,120 |
9,427 |
|
13. Gottlands norra........ |
1915 |
4,700 |
5,161 |
2,987 |
1,080 |
6,874 |
|
1916 |
> |
5,448 |
2,972 |
680 |
7,176 |
||
1917 |
» |
5,712 |
3,010 |
. 525 |
7,402 |
||
1918 |
> |
6,576 |
5,502 |
1,875 |
5,774 |
||
14. Gottlands södra........ |
1915 |
5,100 |
6,626 |
3,860 |
1,140 |
7,866 |
| |
1916 |
) |
5,815 |
4,430 |
400 |
6,485 |
||
1917 |
5,932 |
5,527 |
400 |
5,505 |
1 |
||
1918 |
> |
6,338 |
5,641 |
— |
5,797 |
||
16. ÖstersyBslcts.......... |
1915 |
7,100 |
5,206 |
3,712 |
473 |
8,594 |
j |
1916 |
> |
5,053 |
4,347 |
1,925 |
7,806 |
||
1917 |
> |
4,866 |
3,759 |
206 |
8,207 |
||
1918 |
> |
5,789 |
4,997 |
360 |
7,892 |
||
16. Mellansysslets......... |
1915 |
5,700 |
6,071 |
3,345 |
1,350 |
8,426 |
1 j |
1916 |
> |
6,159 |
4,130 |
1,150 |
7,729 |
! |
|
1917 |
> |
6,688 |
4.925 |
900 |
7,463 |
< |
|
1918 |
> |
8,493 |
5,705 |
900 |
8,488 |
||
17. Södersy sslets........... |
1915 |
6,400 |
4,010 |
1,280 |
125 |
9,130 |
1 |
1916 |
> |
4,006 |
3,460 |
2,135 |
6,946 |
- |
|
1917 |
•» |
4,927 |
2,825 |
900 |
8,502 |
i |
|
1918 |
> |
5,705 |
3,245 |
800 |
8,860 |
j |
|
18. Nordmarks . ......... |
1915 |
6,800 |
4,411 |
3,807 |
1,277 |
7,404 |
|
1916 |
> |
6,070 |
4,625 |
1,205 |
8,245 |
||
1917 |
— |
— |
— |
— |
Uppgifterna ofall- |
||
1918 |
> |
6,787 |
2,923 |
450 |
10,664 |
ständiga. |
61
Domsaga |
Årtal |
Kontant avlöning |
Inkom-ster av |
Utgifter för tjänsten |
Därav |
behållen inkomst |
Anm. |
19. Jösse............. |
1915 |
5,800 |
7,240 |
2,473 |
1,013 |
10,567 |
|
1916 |
» |
5,827 |
2,495 |
995 |
9,132 |
||
1917 |
> |
8,123 |
3,211 |
1,158 |
10,712 |
||
1918 |
» |
9,515 |
4,612 |
1,677 |
10,703 |
||
20. Frvksdals........... |
1915 |
7,000 |
6,480 |
3,123 |
857 |
10,357 |
|
1916 |
9 |
6,456 |
3,736 |
950 |
9,720 |
||
1917 |
> |
6,777 |
3,635 |
775 |
10,142 |
||
1918 |
> |
8,526 |
6,563 |
907 |
8,963 |
||
21. Älvdals och Nyeds....... |
1915 |
8,900 |
2,952 |
6,215 |
3.400 |
5,637 |
|
1916 |
> |
3,073 |
5,685 |
3,300 |
6,288 |
||
1917 |
> |
4,756 |
6,555 |
3,250 |
7,101 |
||
1918 |
9 |
4,086 |
9,165 |
5,300 |
3,821 |
||
22. Östernärkes . . ........ |
1915 |
6,000 |
8,789 |
2,309 |
450 |
12,480 |
|
1916 |
> |
8,439 |
3,358 |
„ 575 |
11,081 |
||
1917 |
> |
10,799 |
3,678 |
1,235 |
13,121 |
i |
|
1918 |
9 |
11,478 |
3,893 |
1,150 |
13,585 |
||
23. Västernärkes.......... |
1915 |
7,000 |
7,142 |
4,575 |
800 |
9,367 |
|
1916 |
> |
7.541 |
4,669 |
980 |
9,872 |
j |
|
% |
1917 |
» |
8,177 |
4,653 |
668 |
10,524 |
|
1918 |
9 |
9,591 |
6,153 |
1,050 |
10,438 |
||
24. Nora............. |
1915 |
6,300 |
7,599 |
2,100 |
_ |
11,799 |
|
1916 |
5 |
8,848 |
2,400 |
450 |
12,748 |
j |
|
1917 |
» |
6,137 |
3,050 |
780 |
9,387 |
||
1918 |
9,483 |
5,075 |
1,895 |
10,708 |
|||
25. Lindes............ |
1915 |
6,000 |
5,156 |
1,605 |
_ |
9,551 |
|
1916 |
> |
13,085 |
2,677 |
60 |
16,408 |
||
1917 |
9 |
8,580 |
5,196 |
2,750 |
9,384 |
j |
|
1918 |
9 |
7,348 |
4,268 |
1,940 |
9,080 |
||
26. Västmanlands södra...... |
1915 |
5,500 |
4,426 |
1,776 |
150 |
8,150 |
i |
1916 |
* |
4,755 |
2,485 |
360 |
7,770 |
i |
|
1917 |
9 |
4,962 |
2,642 |
200 |
7,820 |
||
1918 |
9 |
6,072 |
3,552 |
8,020 |
| |
||
- 27. Västmanlands västra ...... |
1915 |
5,500 |
3,705 |
1,150 |
- |
8,055 |
|
1916 |
9 |
3,631 |
928 |
8,203 |
|||
1917 |
9 |
3,784 |
1,225 |
— |
8,059 |
||
1918 |
9 |
4,096 |
1,952 |
7,644 |
|||
28. Västmanlands norra...... |
1915 |
5,500 |
4,364 |
1,513 |
_ |
8,351 |
|
1916 |
> |
3.684 |
1,945 |
— |
7,239 |
||
1917 |
> |
3.781 |
2,141 |
— |
7,140 |
||
1918 |
> |
5,681 |
2,835 |
8,346 |
62
Domsaga |
Årtal |
Kontant avlöning |
Inkom-ster av |
Utgifter för tjänsten |
Därav |
Behållen inkomst |
Anm. |
29. Västmanlands östra....... |
1915 |
6,000 |
7,027 |
3,030 |
9,997 |
||
1916 |
> |
5,950 |
2,110 |
— |
9,840 |
||
1917 |
> |
6,547 |
3,300 |
— |
9,247 |
||
1918 |
> |
6,834 |
4,550 |
450 |
8,284 |
||
30. Falu ....... |
1915 |
6,000 |
10,185 |
4,899 |
1,260 |
11,286 |
|
1916 |
> |
10,226 |
5,637 |
1,260 |
10,589 |
||
1917 |
> |
8,704 |
7,012 |
1,680 |
7,692 |
||
1918 |
> |
9,128 |
8,295 |
1,800 |
6,833 |
||
31. Hedemora........... |
1915 |
6,100 |
9,792 |
3,312 |
210 |
12,580 |
|
1916 |
7,512 |
3,723 |
780 |
9,889 |
|||
1917 |
> |
9,398 |
5,286 |
1,806 |
10,212 |
||
1918 |
> |
16,709 |
8,234 |
1,470 |
14,575 |
||
32. Västerbergslags......... |
1915 |
6,100 |
5,363 |
7,297 |
2,912 |
4,166 |
|
1916 |
> |
5,720 |
8,265 |
3,007 |
3,555 |
J |
|
1917 |
> |
6,551 |
7,507 |
2,349 |
5.144 |
||
1918 |
18,978 |
10,055 |
3,580 |
15,023 |
|||
[i*33. Nås och Malungs........ |
1915 |
6,300 |
8,015 |
4,868 |
1,116 |
9,447 |
|
1916 |
> |
6,828 |
5,529 |
1,550 |
7,599 |
||
1917 |
12,474 |
6,025 |
1,575 |
12,749 |
0 |
||
1918 |
> |
9,945 |
7,508 |
3,026 |
8,737 |
||
34. Nedansiljans.......... |
1915 |
6,700 |
9,681 |
4,177 |
1,550 |
12,204 |
|
1916 |
14,198 |
4,775 |
1,100 |
16,123 |
|||
1917 |
> |
8,218 |
3,839 |
668 |
11,079 |
||
1918 |
> |
9,966 |
3,755 |
555 |
12,911 |
||
1 35. Ovansiljans.......... |
1915 |
6,700 |
7,503 |
4,403 |
1,200 |
9,800 |
|
1916 |
> |
6,373 |
4,859 |
1,200 |
8.214 |
||
1917 |
i» |
5,731 |
5,163 |
1.200 |
7,267 |
||
1918 |
5> |
6,574 |
6,243 |
825 |
7,031 |
||
36. Gästriklands.......... |
1915 |
__ |
__ |
_ |
— |
— |
Uppgifterna ofull- |
1916 |
7,500 |
8,242 |
6,172 |
1,000 |
9,570 |
ständiga. |
|
1917 |
> |
8,642 |
7,426 |
2,000 |
8,716 |
||
1918 |
» |
11,262 |
9,645 |
2,400 |
9,117 |
||
37. Bollnäs............ |
1915 |
6,000 |
7,660 |
2,952 |
370 |
10,708 |
|
1916 |
> |
6,313 |
2,941 |
515 |
9,372 |
||
1917 |
> |
6,070 |
3,224 |
740 |
8,846 |
| |
|
1918 |
8,499 |
4,713 |
931 |
9,786 |
|||
38. Sydöstra Hälsinglands..... |
1915 |
6,100 |
3,221 |
2,135 |
7,186 |
||
1916 |
4,198 |
5,138 |
2,400 |
5,160 |
|||
1917 |
» |
4,389 |
5,080 |
2,400 |
5,409 |
||
1918 |
3,258 |
5.539 |
2,109 |
3,819 |
63
Domsaga |
Årtal |
Kontant avlöning |
Inkom-ster av |
Utgifter för tjänsten |
Därav |
Behållen inkomst |
Anm. |
i 39. Norra Hälsinglands....... |
1915 |
6,300 |
8,377 |
3,483 |
1,080 |
11,194 |
|
1916 |
> |
7,831 |
2.833 |
697 |
11,298 |
||
1917 |
» |
6,565 |
2,618 |
616 |
10,247 |
||
1918 |
> |
10,158 |
3,420 |
700 |
13,038 |
||
1 40. Västra Hälsinglands...... |
1915 |
6,200 |
10,611 |
3,338 |
219 |
13,473 |
|
1916 |
> |
11,458 |
4,429 |
775 |
13,229 |
||
1917 |
> |
9,070 |
4,783 |
525 |
10,487 |
||
1918 |
> |
12,196 |
5,685 |
— |
12,711 |
||
; 41. Medelpads västra........ |
1915 |
6,000 |
7,201 |
3,650 |
600 |
9,551 |
|
1916 |
> |
7,291 |
4,334 |
600 |
8,957 |
||
1917 |
> |
8,682 |
4,500 |
600 |
10,182 |
||
1 |
1918 |
> |
9,489 |
6,100 |
600 |
9,389 |
|
j 42. Medelpads östra........ |
1915 |
6,100 |
7.536 |
5,014 |
510 |
8,622 |
|
1916 |
> |
5,996 |
5,110 |
671 |
6,986 |
||
1917 |
> |
7,636 |
5,789 |
695 |
7,947 |
||
1 |
1918 |
10,159 |
8,428 |
469 |
7,831 |
||
43. Ångermanlands södra...... |
1915 |
6,000 |
6,395 |
2,478 |
300 |
9,917 |
1 |
1916 |
> |
5,912 |
2,441 |
350 |
9,471 |
||
1917 |
> |
6,467 |
3,542 |
300 |
8,925 |
||
1918 |
> |
7,586 |
3,448 |
— |
10,138 |
||
! 44. Ångermanlands mellersta .... |
1915 |
5,900 |
6,456 |
4,000 |
900 |
8,356 |
|
1916 |
> |
6,285 |
4,275 |
700 |
7,910 |
||
1917 |
5> |
6,006 |
5,000 |
500 |
6.906 |
||
1918 |
> |
6,900 |
5,500 |
700 |
7,300 |
||
1 45. Ångermanlands västra...... |
1915 |
6,400 |
3,776 |
4,468 |
1,200 |
5,708 |
|
1916 |
» |
3,732 |
4,616 |
1,200 |
5,516 |
||
1917 |
> |
5,200 |
4,915 |
1,400 |
6,685 |
||
1918 |
• '' |
9,489 |
6,681 |
1,200 |
9,208 |
||
i 46. Nät ra och Nordingrå...... |
1915 |
5,600 |
3,287 |
2,662 |
603 |
6,225 |
|
1916 |
> |
3,648 |
2,433 |
365 |
6,815 |
||
1 |
1917 |
> |
4,116 |
3,227 |
467 |
6,489 |
|
1918 |
: > |
4,340 |
4,217 |
475 |
5,723 |
||
: 47. Själevads och Arnäs......j |
1915 |
5,800 |
5,490 |
2,642 |
1,269 |
8,648 |
|
- • |
1916 |
6,938 |
2,023 |
. 386 |
10,715 |
||
1917 |
> |
5,615 |
1,956 |
110 |
9,459 |
||
1918 |
> |
6,720 |
2,384 |
94 |
10,136 |
||
48. Jämtlands östra........ |
1915 |
j |
— |
„ „77 i |
_ |
Uppgifterna ofall- 1 |
|
1916 |
6,000 |
4,890 |
3,300 |
500 |
7,590 |
ständiga. |
|
1917 |
> |
8,439 |
3,642 |
367 |
10,797 |
||
j |
1918 |
T> . • i |
7,758 |
4,033 |
133 |
9,725 |
H |
Domsaga |
Årtal |
Kontant avlöning |
Inkom-ster av |
Utgifter för tjänsten |
Därav |
Behållen inkomst |
A n m. |
49. Jämtlands norra........ |
1915 |
5,500 |
10,054 |
2,529 |
338 |
13,025 |
|
1916 |
> |
9,054 |
3,432 |
333 |
11122 |
||
1917 |
> |
8,422 |
2,724 |
— |
11,198 |
||
i |
1918 |
) |
9,224 |
3,169 |
150 |
11,555 |
| |
1 50. Jämtlands västra.....> . . |
1915 |
_ |
_ |
— |
Uppgifterna ofall- |
||
1916 |
5,500 |
6,507 |
2,861 |
920 |
9,146 |
ständige. |
|
1917 |
> |
6,678 |
1,657 |
— |
10,521 |
||
1 l |
1918 |
> |
6,964 |
2,311 |
— |
10,153 |
|
i 61. Härjedalens.......... |
1915 |
5,700 |
4,378 |
4,948 |
1,742 |
5,130 |
|
1916 |
t |
5,971 |
5,134 |
2.321 |
6,537 |
||
1917 |
> |
5,663 |
5,819 |
2,100 |
5,544 |
||
1 |
1918 |
> |
4,745 |
6,027 |
2,705 |
4,418 |
|
! 52. Västerbottens södra....... |
1915 |
6,400 |
8,153 |
5,082 |
1,950 |
9,471 |
|
1916 |
> |
9,064 |
5,122 |
2,100 |
10,342 |
||
1917 |
> |
8,623 |
4.916 |
1,510 |
10,107 |
||
1918 |
r |
8,759 |
5,975 |
1,440 |
9,184 |
||
■ 53. Västerbottens västra...... |
1915 |
6,100 |
4,268 |
3,820 |
2,375 |
6,548 |
{ |
1916 |
> |
4,429 |
3,275 |
825 |
7,254 |
’ |
|
1917 |
4,984 |
4,915 |
1,800 |
6,169 |
|||
1918 |
> |
3,846 |
4,692 |
1,150 |
5,254 |
||
i 54. Västerbottens mellersta ..... |
1915 |
5,700 |
4,524 |
3,102 |
778 |
7,122 |
|
1916 |
> |
4,259 |
4,035 |
1,429 |
5,924 |
||
1917 |
> |
4,250 |
4,949 |
1,748 |
5,001 |
||
1918 |
> |
5,569 |
7,024 |
2,415 |
4,245 |
||
55. Västerbottens norra....... |
1915 |
6,300 |
12,477 |
5,165 |
1,650 |
13,612 |
|
1916 |
» |
9,997 |
5,480 |
1,750 |
10,817 |
||
1917 |
> |
9,537 |
6,914 |
2,325 |
8,923 |
||
1918 |
> |
9,938 |
7,570 |
2,5% |
8.668 |
||
56. Piteå............. |
1915 |
6,000 |
6,874 |
3,046 |
_ ^ |
9,828 |
|
1916 |
» |
5,547 |
2,840 |
40 |
8,707 |
||
1917 |
> |
5,668 |
3,623 |
400 |
8,045 |
||
1918 |
| * |
6,635 |
5,002 |
180 |
7,633 |
||
57. Luleå............. |
1915 |
| 6,500 |
4,520 |
1 4,175 |
!• 1,700 |
1 6,845 |
|
1916 |
> |
4,611 |
| 4,150 |
; 1,500 |
6,961 |
1 |
|
1917 |
4,975 |
1 5,525 |
2,000 |
5,950 |
|||
1918 |
i * |
5,300 |
| 5,750 |
1,400 |
6,050 |
||
58. Kalix............ |
1915 |
6,700 |
4,038 |
3,284 |
! 1,965 |
7,454 |
|
1916 |
» |
4,625 |
j 2,943 |
| 1,325 |
8,382 |
||
1917 |
> |
4,920 |
! 3,371 |
! 575 |
8,219 |
||
1918 |
> |
4.650 |
! 3,649 |
150 |
7,701 |
t
t>5
1 Domsaga |
Årtal |
Kontant avlöning |
Inkom-ster av |
Utgifter för tjänsten |
Därav |
Behållen inkomst |
A n m. |
59. Torneå............ |
1915 |
7,400 |
3,455 |
2,942 |
25 |
7,913 |
|
1916 |
» |
3,412 |
3,799 |
742 |
7,013 |
||
1917 |
> |
3,598 |
4,627 |
2,040 |
6,371 |
||
1918 |
— |
— |
— |
— |
Uppgifterna ofull- |
||
ständiga. |
|||||||
I 60. Gällivare........... |
1915 |
6,800 > |
5,028 |
2,664 |
838 |
9.164 |
|
1916 |
4,294 |
1,748 |
414 |
9,346 |
|||
1917 |
> |
2,886 |
2,349 |
930 |
7,337 |
||
1918 |
3,713 |
3,166 |
1,200 |
7,347 |
• |
||
61. Kinda och Ydre....... |
1915 |
5,600 |
4,504 |
1,789 |
285 |
8,315 |
|
1916 |
> |
4,232 |
1,658 |
81 |
8,174 |
||
1917 |
> |
3,839 |
1,687 |
50 |
7.752 |
• |
|
1918 |
» |
4,328 |
2,741 |
— |
7,187 |
||
62. Vifolka, Valkebo och Gullbergs . |
1915 1916 |
5,700 > |
6,064 6,222 |
3,185 3,180 |
720 630 |
8,579 8,742 |
|
1917 |
» |
5,678 |
2,880 |
420. |
8,498 |
||
1918 |
> |
6,249 |
3,590 |
550 |
8,359 |
||
63. Lysings och Göstrings..... |
1915 |
5,800 |
4,623 |
2,480 |
7,943 |
||
1916 |
> |
4,357 |
3,060 |
665 |
7,097 |
||
1917 |
> |
4,351 |
3,089 |
900 |
7,062 |
||
1918 |
» |
4,842 |
4,679 |
900 |
5,963 |
||
64. Aska, Dalg och Bobergs..... |
1915 |
6.000 |
8,250 |
3,320 |
1,170 |
10,930 |
|
1916 |
< |
4,617 |
3,100 |
1,200 |
7,517 |
||
1917 |
> |
6,034 |
4,491 |
1,800 |
7,543 |
||
1918 |
> |
5,501 |
4,225 |
1,200 |
7,276 |
||
65. Fingpånga läns härads..... |
1915 |
5,800 > |
5,702 |
1,615 |
_ |
9,887 |
| |
1916 |
2,845 |
1,201 |
— |
7,444 |
1 |
||
1917 |
> |
2,976 |
1,805 |
350 |
6.971 |
j |
|
66. Björkekinds, Östkinds, Lösings, |
1918 |
> |
3,005 |
2,880 |
500 |
5,925 |
|
Bråbo och Memmings..... |
1915 ! |
5,900 |
5,861 |
2,356 |
600 |
9,405 |
|
1916 |
> |
6,201 |
2,881 |
1,086 |
9,220 |
||
1917 ! |
> |
5,451 |
2.848 |
900 |
8.503 |
||
1918 |
» |
5,806 |
3,386 |
1,300 |
8,320 |
||
67. Hammarkinds, Stegaborgs och Skär- |
|||||||
kinds............ |
1915 |
6,300 |
2,921 |
1,179 |
_ |
8,042 |
|
1916 I |
> |
3,260 |
2,805 |
1,765 |
6,755 |
||
1917 |
> |
3,685 |
3,350 |
1,965 |
6,635 |
||
1918 |
> |
3,286 |
6,550 |
3,250 |
3,036 |
||
68. Åkerbo, Bankekindg o. Hanekinds . |
1915 |
5,600 > |
3,942 |
965 |
200 |
8,577 |
|
1916 |
4,157 |
1,208 |
350 |
8,549 |
|||
1917 | |
> |
5,037 |
1.468 |
493 |
9,169 |
I |
|
1918 |
» |
4,706 |
2,867 |
1,880 |
7,439 |
J |
9—195218.
66
— |
-------*-— '' —..... ''* |
1 |
! |
Inkom- |
; |
Därav |
||
# |
ster av |
Utgifter |
rier och |
Behållen |
A -n in. i |
|||
Domsaga |
A rtal |
avlöning |
lösen för |
för tjänsten |
rätts- bildade |
inkomst |
||
tioner |
biträden |
1 |
||||||
69. |
Tveta, Vista och Mo....... |
1915 |
5.700 |
7,817 |
2,599 |
250 |
10,918 |
|
1916 |
> |
8,408 |
3,484 |
850 |
10.624 |
i |
||
1917 |
> |
8,945 |
4,139 |
800 |
10,506 |
|||
1918 |
> |
9,967 |
5,395 |
1,150 |
10.272 |
i |
||
70. |
Norra och Södra Vedbo . . . . • |
1915 |
5,900 |
6.597 |
2,090 |
— |
10,407 |
1 |
1916 |
> |
5,735 |
2,405 |
— |
9,230 |
|||
1917 |
5,876 |
4,228 |
1,635 |
7,548 |
||||
1918 |
» |
7,870 |
4,104 |
900 |
9,066 |
|||
71. |
Östra härads (Jönköpings län) . . |
1915 1916 |
5,700 > |
4,180 4,309 |
2,215 2.740 |
1.215 1,100 |
7,665 7,269 |
|
1917 |
> |
4,434 |
2,955 |
1,460 |
7,179 |
|||
1918 |
* |
5,527 |
4,145 |
2,160 |
7,082 |
- |
||
i 79 |
Västra härads . ........ |
1915 |
5,200 |
4.691 |
2.200 |
720 |
7,691 |
|
1916 |
3,754 |
1,745 |
500 |
7,209 |
||||
• |
1917 |
» |
4,167 |
2,000 |
450 |
7,367 |
||
1918 |
> |
4,736 |
3,320 |
940 |
6,616 |
|||
73. |
Östbo och Västbo....... |
1915 |
6,600 |
8,777 |
3,515 |
1,200 |
11,862 |
|
1916 |
> |
9,887 |
4.030 |
1.540 |
12,457 |
|||
1917 |
8,981 |
3,942 |
1,680 |
11,639 |
||||
1918 |
> |
10,455 |
5,140 |
2,440 |
11,915 |
|||
74. |
Östra Värends ......... |
1915 |
7.500 |
13,083 |
5,392 |
770 |
15,191 |
|
1916 |
> |
11.849 |
5,683 |
1,010 1,335 |
13,666 |
|||
1917 |
> |
12,898 |
5,634 |
14,764 |
||||
1918 |
> |
13,660 |
6,924 |
2,000 |
14.236 |
|||
75. |
Mellersta Värends........ |
1915 |
5,700 |
2,793 |
2,000 |
6,493 |
||
1916 |
> |
2,836 |
2,200 |
— |
6,336 |
|||
1917 |
> |
2,527 |
2,200 |
— |
6,027 |
|||
1918 |
> |
3,449 |
2,500 |
— |
6,649 |
|||
76. |
Västra Värends . . ....... |
1915 |
5,900 |
5,234 |
2,230 |
550 |
8,904 |
|
1916 |
> |
5,813 |
2,872 |
889 |
8,841 |
|||
1917 |
> |
5,621 |
2,280 |
370 |
9,241 |
|||
1918 |
1 |
7,379 |
4,718 |
1,150 |
8,561 |
|||
77. |
Sunncrbo........... |
1915 |
5.600 |
11.747 |
3,281 |
417 |
14,066 |
|
1916 |
> |
11,161 |
3,562 |
832 |
13,199 |
|||
1917 |
> |
10,840 |
3,639 |
925 |
12,801 |
|||
1918 |
> |
13,268 |
5,152 |
775 |
13,716 |
|||
! 78. |
Tjusts............. |
1915 |
7,300 |
4,541 |
3,220 |
2,100 |
8,621 |
|
1916 |
5,160 |
3,350 |
2,400 |
9,110 |
||||
1917 |
» |
5,029 |
5,145 |
2,900 |
7,184 |
|||
| |
1918 |
> |
5,575 |
5.160 |
3.000 |
7.715 |
67
H o m saga |
Å rtal |
Kontant avlöning |
Inkom-ster av 1 |
1 j Utgifter tjänsten |
Härav |
Behållen inkomst |
A n ni. |
79. Sevede och Tunaiäns...... |
1915 |
6,100 |
3,858 |
2,086 |
780 |
7,872 |
|
1916 |
> |
3,631 |
2,062 |
720 |
7,669 |
||
1917 |
> |
3,626 |
2,152 |
720 |
7,574 |
||
- |
| 1918 |
> |
4,328 |
4,020 |
1,180 |
6,408 |
- |
80. Åspelands och Handbörds ... |
1915 |
6,900 |
6,155 |
2,710 |
585 |
10,345 |
|
1916 |
» |
6.381 |
2,829 |
428 |
10,452 |
||
1917 |
» |
5.758 |
3,310 |
1 900 |
9,348 |
||
1918 |
> |
6,748 |
3,290 |
900 |
10,358 |
||
j 81. Norra Möre och Stranda..... |
1915 |
5,700 |
4,978 |
2,830 |
420 |
7,848 |
|
1916 |
> |
'' 4,889 |
2,890 |
225 |
7,699 |
||
1917 |
> |
4.874 |
4,105 |
520 |
6,469 |
||
1918 |
> |
5,994 |
5,065 |
525 |
6,629 |
||
82. Södra Möre.......... |
1915 |
7,200 |
8.417 |
3,076 |
50 |
12,541 |
|
1916 |
> |
8,485 |
3,319 |
200 |
12,366 |
||
1917 |
> |
8,350 |
4,026 |
275 |
11,524 |
||
1918 |
> |
9,086 |
6,455 |
100 |
9,831 |
||
83. Ölands ............ |
1915 |
6,900 |
7,805 |
1,904 |
150 |
12,801 |
|
1916 |
> |
6,154 |
2,608 |
700 |
10,446 |
||
1917 |
» |
6,312 |
2,787 |
— |
10,425 |
||
1918 |
> |
6,963 |
3,488 |
800 |
10,375 |
||
84. Hallands läns södra....... |
1915 |
5,600 |
9,306 |
3,967 |
1,000 |
10,939 |
|
1916 |
> |
9 817 |
4,372 |
1,000 |
11,045 |
||
1917 |
> |
10,885 |
4,862 |
1,000 |
11,623 |
||
1918 |
> |
14,399 |
6,332 |
1,000 |
13,667 |
||
85. Hallands läns mellersta ...... |
1915 |
6,500 |
8.670 |
3,315 |
400 |
11,855 |
|
1916 |
> |
9,017 |
3,669 |
500 |
11,848 |
||
1917 |
> |
9,745 |
4,007 |
500 |
12,238 |
||
i |
1918 | |
> |
10,535 |
4,956 |
500 |
12,079 |
|
! 86. Hallands läns norra......| |
1915 |
6,300 |
5,530 |
2,753 |
843 |
9,077 |
|
1916 |
> |
4,751 |
2,967 |
970 |
8,084 |
||
1917 | |
> |
5,692 |
3,525 |
1,160 |
8,467 |
||
1918 |
> |
6,814 |
3,785 |
1,170 |
9,329 |
||
| 87. Askims, Hisings och Sävedals . . |
1915 |
6.300 |
10,702 |
6,083 |
900 |
10,919 |
\ |
j |
1916 |
13,418 |
6,864 |
900 |
12,854 |
| |
|
1917 |
» |
13.900 |
8,026 |
1,810 |
12,174 |
||
1918 |
> |
~ |
— |
— |
— |
Uppgifterna ofnll- |
|
1 88. Inlands............. |
1915 |
6.800 |
4,698 |
2,728 |
1,300 |
8,770 |
ständiga. |
1916 |
> |
5,598 |
2,508 |
675 |
9,890 |
||
1917 |
> |
5,320 |
2,125 |
— |
9,995 |
||
1918 |
> |
5,139 |
2,699 |
— |
9,240 |
68
Inkom-ster av |
Därav |
||||||
Domsaga |
Årtal |
Kontant avlöning |
Utgifter för tjänsten |
till vika-rier och |
Behållen inkomst |
A n m. |
|
tioner |
biträden |
||||||
89. Orusts och Tjörns....... |
1915 1916 |
4,700 > |
3,602 3,838 |
1,726 2,007 |
175 510 |
6,576 6,531 |
'' |
1917 |
» |
3,858 |
2,643 |
1,200 |
5,915 |
||
1918 |
> |
3,966 |
2,897 |
750 |
5,769 |
||
90. Sunnervikeas......... |
1915 1916 |
6,200 > |
6,372 |
2,253 |
175 |
10,319 |
Uppgifterna ofull- j |
1917 |
> |
7,830 |
2.527 |
745 |
11,503 |
ständiga. |
|
1918 |
> |
7,201 |
5,451 |
1,260 |
7,950 |
||
91. Norrvikens........... |
1915 |
6,200 |
4,777 |
1,813 |
— |
9.164 |
|
1916 |
> |
4,502 |
2,413 |
650 |
8,289 |
||
1917 |
> |
4,788 |
2.819 |
1,013 |
8,169 |
1 |
|
1918 |
> |
5,308 |
3,492 |
850 |
8,016 |
||
92. Marks, Vedens och Bollebygds . . |
1915 |
8,000 |
7,212 |
5,040 |
1,672 |
10,172 |
| |
1916 |
> |
7,570 |
5,515 |
2,106 |
10,055 |
||
1917 |
> |
7,998 |
3,842 |
2,708 |
9,156 |
||
1918 |
» |
10,766 |
6,848 |
1,295 |
11.918 |
||
93. Kinds och Redvägs....... |
1915 |
7,400 |
9,293 |
4,105 3,751 |
1,535 |
12,588 |
|
1916 |
» |
7,972 |
1,300 |
11,621 |
|||
1917 |
» |
8,830 |
6,591 |
2,360 |
9.639 |
||
| |
1918 |
» |
9,815 |
4,702 |
900 |
12,513 |
|
94. As och Gäsene......... |
1915 |
_ |
_ |
2,348 |
— |
— |
Uppgifterna ofall- |
1916 |
5,300 |
3,536 |
134 |
6.488 |
ständiga. |
||
1917 |
» |
4,189 |
3,182 |
521 |
6,307 |
||
1918 |
> |
4,928 |
4,332 |
802 |
5,896 |
||
95. Vättle, Alc och Kullings .... |
1915 |
5.900 |
6,768 |
2,971 |
600 |
9,697 |
|
1916 |
> |
6,501 |
3,004 |
600 |
9,397 |
||
1917 |
> |
6,866 |
3,612 |
600 |
9,154 |
||
j 1918 |
» |
7,167 |
4,712 |
200 |
8,355 |
||
96. Flundre, Väne och Bjärke .... |
1915 |
5,900 |
7,386 |
3,738 |
700 |
9,548 |
|
1916 |
5,902 |
2,642 |
455 |
9,160 |
|||
1917 |
> |
7,020 |
3,065 |
535 |
9,855 |
||
1918 |
> |
8,262 |
8,986 |
1,017 |
10,176 |
||
97. Nordals, Sundals och Valbo . . . |
1915 |
7.100 |
8,665 |
4,483 |
550 |
11,282 |
1 |
1916 |
> |
6,330 |
4,864 |
709 |
8,566 |
||
1917 |
> |
7,498 |
5,447 |
985 |
9,151 |
||
1918 |
» |
8,709 |
5,556 ! |
385 |
10,253 |
. |
|
98. Tössbo och Vedbo....... |
-1915 |
5,800 |
5,103 |
3,348 |
1,038 |
7,555 |
I |
1916 |
> |
5,812 |
1 3,190 |
840 |
8,422 |
j |
|
1917 |
, |
6,684 |
3,279 |
600 |
9,205 |
||
1918 |
1 > |
I 6,871 |
3.880 |
450 |
| 8.791 |
| |
Domsaga |
Årtal |
Kontant avlöning |
Inkom-ster av |
Utgifter för tjänsten |
Därav |
Behållen inkomst |
Anm. |
99. Vadsbo norra......... |
1915 |
5,900 |
'' 3,546 |
1,675 |
260 |
7,771 |
|
1916 |
> |
4,033 |
2,542 |
500 |
7,391 |
||
1917 |
» |
4,628 |
2,582 |
— |
7,946 |
||
1918 |
> |
5,442 |
3,695 |
606 |
7,647 |
||
100. Vadsbo södra......... |
1915 |
5,700 |
4,326 |
1,571 |
8,455 |
||
1916 |
> |
4.111 |
2,135 |
210 |
7,676 |
||
1917 |
> |
4,967 |
2,057 |
150 |
8,610 |
||
1918 |
> |
5,130 |
3.035 |
200 |
7,795 |
||
101. Gudhems och Kåkinds..... |
1915 |
6,000 |
7,499 |
3,702 |
900 |
9,797 |
|
1916 |
» |
7,446 |
3,904 |
900 |
9,542 |
||
1917 |
> |
6,287 |
4,559 |
1,095 |
7,728 |
||
1918 |
> |
6,955 |
5,250 |
1,120 |
7,705 |
||
102. Vartofta och Frökinds..... |
1915 |
6,400 |
6,124 |
3,468 |
1,260 |
9,056 |
|
1916 |
> |
5,871 |
4,737 |
2,310 |
7,534 |
||
1917 |
> |
5,521 |
4,831 |
2,150 |
7,090 |
||
1918 |
> |
6,319 |
5,523 |
2,200 |
7,196 |
||
103. Skånings, Vilske och Valle . . . |
1915 |
6,300 |
3,200 |
2,850 |
600 |
6,650 |
|
1916 |
> |
3,200 |
2.775 |
400 |
6,725 |
||
1917 |
» |
3,300 |
4,210 |
1.550 |
5,390 |
||
1918 |
> |
3,700 |
7,250 |
3,250 |
2,750 |
||
104. Ase, Viste, Barne och Laske . . |
1915 |
6,000 |
8,327 |
3,380 |
1,630 |
10,947 |
|
1916 |
> |
6,767 |
3,415 |
1,590 |
9,352 |
||
1917. |
> |
6,322 |
3,115 |
1,290 |
9,207 |
||
1918 |
» |
7,312 |
4,135 |
1,695 |
9,177 |
||
105. Kinnefjärdings, Kinne o. Kållands |
1915 |
6,000 |
4,882 |
2,954 |
1,080 |
7,928 |
|
1916 |
> |
4,810 |
3,157 |
1,380 |
7,653 |
||
1917 |
» |
4,015 |
3,611 |
1,625 |
6,404 |
||
1918 |
» |
5,033 |
5,176 |
2,240 |
5,857 |
||
106. Östra härads (Blekinge län) . . |
1915 |
6,200 |
4,094 |
1,160 |
389 |
9,134 |
|
1916 |
» |
6.510 |
990 |
240 |
11,720 |
||
1917 |
, |
4,447 |
1,465 |
715 |
9,182 |
||
1918 |
> |
4,925 |
1,400 |
400 |
9,725 |
||
107. Medelstads härads....... |
1915 |
7,000 |
4,825 |
3,250 |
1,500 |
8,575 |
|
1916 |
> |
4,706 |
3,260 |
1,500 |
8,446 |
||
1917 |
> |
5,102 |
3,775 |
1,500 |
8,327 |
||
1918 |
> |
5,478 |
4,075 |
1,500 |
8,403 |
||
108. Bräkne härads......... |
1915 |
5,800 |
3,231 |
1,275 |
_ |
7,756 |
|
1916 |
> |
4,247 |
1,390 |
360 |
8,657 |
||
1917 |
» |
4,421 |
1,575 |
360 |
8,646 |
Uppgifterna of ull- |
|
1918 |
> |
— |
— 1 |
— |
— |
ständiga. |
70
Domsaga |
Årtal |
Kontant avlöning |
Inkom-ster av |
Utgifter för tjänsten |
Därav |
Behållen inkomst |
A n m. |
109. Listers härads......... |
1915 |
6,000 |
5,047 |
1,653 |
9,394 ! |
||
1916 |
> |
4,225 |
1,815 |
— |
8,410 |
||
1917 |
> |
4,159''1 |
2,232 |
322 |
7,927 |
||
1918 |
> |
4,971 i |
2,226 |
— |
8,745 , |
||
110. Ingelstads och Järrestads .... |
1915 |
5,800 |
8,697 |
3.166 |
815 |
11,331 1 |
|
1916 |
> |
8,382 |
2,257 |
720 |
11,925 |
||
1917 |
> |
8,948 |
2,826 |
735 |
11,922 |
||
1918 |
> |
8,897 |
3,115 |
600 |
11,582 |
||
111. Gärds och Albo........ |
1915 |
6.100 |
8,441 |
5,185 |
1,541 |
9.356 |
|
1916 |
> |
8,223 |
5,789 |
1,424 |
8,534 |
||
1917 |
7) |
9,653 |
5,981 |
1,200 |
9,772 |
||
1918 |
» |
9,464 |
6,767 |
440 |
8,797 |
||
Villands och Östra Göinge . . . |
1915 |
6,600 |
9,900 |
6,725 |
2,000 |
9,775 |
|
1916 |
> |
10,852 |
6,628 |
1,600 |
10,824 |
||
1917 |
» |
11,368 |
6,932 |
1,600 |
11,036 |
||
112. Villands........... |
1918 |
5,600 |
5,562 |
5,506 |
1,000 |
5,656 |
|
Ilo. Östra Göinge......... |
1918 |
5,500 |
7,868 |
6,135 |
1,000 |
7,233 |
|
114. Västra Göinge......... |
1915 |
6,600 |
9,789 |
3,135 |
1,000 |
13,254 |
|
1916 |
> |
9,865 |
3,720 |
1,200 |
12,745 |
||
1917 |
» |
9,546 |
4,140 |
1,200 |
12,006 |
||
1918 |
> |
13,187 |
5,890 |
1,200 |
13,897 |
||
115. Norra Åsbo.......... |
1915 |
_ |
_ |
— |
Uppgifterna ofull- |
||
1916 |
5,500 |
6,716 |
2,442 |
230 |
9,774 |
ständiga. |
|
1917 |
1 |
7,546 |
2,344 |
100 |
10,702 |
||
1918 |
> |
10,356 |
3,741 |
935 |
12,115 |
||
116. Södra Åsbo och Bjäre..... |
1915 |
5.900 |
8,754 |
3.527 |
600 |
11.127 |
|
1916 |
> |
7,967 |
| 3,467 |
600 |
10,400 |
||
1917 |
» |
8,139 |
3.831 |
600 |
10,208 |
i |
|
1918 |
> |
9,650 |
3,953 |
508 |
11,597 |
||
117. Oxie och Skvtts....... |
1915 |
6.000 |
8,617 |
3,475 |
720 |
11,142 |
|
1916 |
> |
9.922 |
3.819 |
873 |
12,103 |
||
1917 |
» |
10,074 |
4,429 |
1,016 |
11,645 |
||
1918 |
> |
13,070 |
5,805 |
1,200 |
13,265 |
||
118. Torna och Bara........ |
1915 |
_ |
_ |
_ |
— |
— |
Uppg. ofullständiga. |
1916 |
— |
— |
— |
— |
— |
> > |
|
1917 |
5,700 |
9,421 |
7,255 |
1.200 |
7,866 |
||
1918 |
> |
11,565 |
8,010 |
1,600 |
9,255 |
i
Domsaga |
! Årtal :Ko,n.tant |
Inkom-ster av |
Utgifter för tjänsten |
Därav |
Behållen inkomst |
A n in. |
|
1 119. Yemmenhögs, Ljuuits o.Herrestads |
1915 |
5,300 |
8,412 |
4,198 |
1,400 |
9,514 |
• |
1916 |
> |
7,384 |
2,299 |
380 |
10,385 |
||
1917 |
> |
7,264 |
2,467 |
350 |
10,097 |
||
1918 |
> |
8,919 |
2,772 |
1,000 |
11,447 |
||
190. Färs härads......... |
1915 |
5,300 |
6,238 |
2,031 |
1,100 |
9,507 |
|
1916 |
> |
6,115 |
2,465 |
1,440 |
8.950 |
||
1917 |
5,668 |
2,980 |
2,000 |
7,988 |
|||
1918 |
» |
6,999 |
4,028 |
3,000 |
8,271 |
||
121. Frosta och Eslövå....... |
1915 |
5.400 |
8,945 |
4,900 |
1,300 |
9,445 |
|
1916 |
* |
11,031 |
4.783 |
1,054 |
11,648 |
||
1917 |
» |
10,246 |
6,170 |
1,000 |
9,476 |
||
1918 |
> |
12.846 |
7,663 |
1,200 |
10,583 |
||
132. Rönnebergs, Onsjö och Harjagers |
1915 |
6,500 |
11,929 |
6,428 |
1,550 |
12,001 |
|
1916 |
> |
11,576 |
6,620 |
1,650 |
11,456 |
||
1917 |
> |
10,718 |
8,610 |
2,040 |
8,608 |
||
1918 |
> |
11,199 |
9,530 |
2,040 |
8,169 |
||
123. Luggude........... |
1915 |
5,700 |
10.501 |
4,763 |
1,802 |
11.438 |
|
1916 |
> |
14,046 |
5,443 |
3.027 |
14,303 |
||
1917 |
> |
15,332 |
7,961 |
3.600 |
13,071 |
||
1918 |
> |
14,250 |
6,400 |
1,320 |
13,550 |
72
Tab. II.
Uppgift å beloppet av stämpelprovisionen i domsagorna 1915—1918.
Domsaga |
1915 |
1916 |
1917 |
1918 |
1. Norra Roslags................. |
664 |
739 |
1,914 |
1,132 |
2. Mellersta Roslags................ |
556 |
679 |
1,012 |
1,259 |
3. Stockholms läns västra............. |
891 |
777 |
1,208 |
1,502 |
4. Södra Roslags................. |
2,470 |
2,441 |
2,618 |
2,864 |
5. Sollentuna och Färentuna härads......... |
— |
1,167 |
1,177 |
2,662 |
6. Södertörns................... |
2,250 |
2,010 |
2,765 |
2,600 |
7. Uppsala läns norra............... |
2,554 |
1223 |
869 |
1,947 |
8. Uppsala läns mellersta............. |
657 |
786 |
1,110 |
1,629 |
9. Uppsala läns södra...............'' |
619 |
791 |
933 |
. 1,962 |
10. Nyköpings................... |
2,279 |
1,510 |
1,309 |
2,051 |
11. Oppnnda och Villåttinge härads......... |
829 |
1,813 |
2,125 |
2,459 |
12. Livgedingets.................. |
774 |
797 |
1,392 |
2,160 |
13. Gottlands norra ................ |
466 |
639 |
770 |
1,101 |
14. Gottlands södra ................ |
625 |
658 |
584 |
1,784 |
15. Östersysslets.................. |
611 |
732 |
1,215 |
1,627 |
16. Mellansysslets................. |
674 |
755 |
1,044 |
1,975 |
17. Södersysslets.................. |
594 |
673 |
1,342 |
1,157 |
18. Nordmarks................... |
419 |
461 |
723 |
636 | |
19. Jösse...........•......... |
750 |
899 |
1,171 |
1,244 |
20. Fryksdals................... |
769 |
891 |
816 |
1,461 |
21. Älvdals och Nyeds............... |
750 |
931 |
993 |
858 | |
22. Östernärkes.................. |
1,013 |
1,635 |
1,336 |
2,066 1 |
23. Yästernärkes.................. |
745 |
911 |
1,026 |
2,192 |
24. Nora ..................... |
814 |
768 |
987 |
1,835 |
25. Lindes..................... |
716 |
776 |
1,368 |
1,664 |
26. Västmanlands södra............... |
859 |
964 |
1,054 |
1,452 1 |
27. Västmanlands västra.............. |
691 |
721 |
2,403 |
1,297 1 |
28. Västmanlands norra............... |
895 |
1,022 |
929 |
1,472 |
29. A7ästmanlands östra............... |
975 |
891 |
1.789 |
2,243 |
30. Faln . ''..................... |
781 |
1,080 |
1,100 |
1,185 | |
73
1) o in s a g a i |
1915 |
1916 |
1917 |
1918 |
31. Hedemora................... |
964 |
915 |
1,281 |
1,754 |
32. Västerbergslags................. |
827. |
766 |
856 |
2,356 |
33. Nås och Malungs................ |
672 |
619 |
817 |
885 |
34. Nedansiljans.................. |
691 |
631 |
752 |
744 |
35. Ovansiljans.................. |
653 |
805 |
675 |
857 |
36. Gästriklands................ . |
876 |
1,007 |
983 |
1,383 |
37. Bollnäs.................... |
662 |
742 |
855 |
2,328 |
38. Sydöstra Hälsinglands.............. |
523 |
360 |
761 |
684 |
39. Norra Hälsinglands............... |
691 |
812 |
939 |
894 |
140. Västra Hälsinglands.............. |
858 |
741 |
907 |
2,408 |
1 41. Medelpads västra................ |
678 |
889 |
1,093 |
1.852 |
142. Medelpads östra................ |
667 |
785 |
1,548 |
1,245 |
43. Ångermanlands södra.............. |
747 |
742 |
902 |
1,191 |
44. Ångermanlands mellersta............ |
499 |
721 |
694 |
871 |
45. Ångermanlands västra.............. |
709 |
637 |
649 |
708 |
46. Nätra och Nordingrå.............. |
384 |
626 |
1,182 |
722 |
47. Själevads och Arnäs.............. |
532 |
632 |
694 |
786 |
i 48. Jämtlands östra................ |
604 |
826 |
1,026 |
1,462 |
j 49. Jämtlands norra................ |
848 |
861 |
934 |
1,263 |
J 50. Jämtlands västra................ |
654 |
836 |
1,218 |
1,078 |
51. Härjedalens.................. |
436 |
707 |
974 |
832 |
52. Västerbottens södra............... |
679 |
701 |
813 |
933 |
53. Västerbottens västra.............. |
288 |
584 |
631 |
861 |
54. Västerbottens mellersta............. |
352 |
340 |
507 |
649 |
55. Västerbottens norra............... |
618 |
698 |
709 |
789 |
56. Piteå..................... |
370 |
495 |
530 |
671 |
57. Luleå..................... |
472 |
600 |
710 |
949 |
58. Kalix..................... |
297 |
273 |
943 |
805 |
59. Torneå..................... |
234 |
626 |
491 |
651 |
60. Gällivare.................... |
387 |
437 |
433 |
421 |
61. Kinda och Ydre................ |
611 |
625 |
842 |
1,181 |
62. Vifolka, Valkebo och Gullbergs......... |
698 |
738 |
1,295 |
1.669 |
63. Lysings och Göstrings.............. |
626 |
966 |
813 |
1,174 |
64. Aska, Dals och Bobergs............. |
754 |
799 |
1,264 |
1,570 |
65. Finspånga läns härads............. |
462 |
661 |
743 |
1,069 |
66. Björkekinds, Östkinds, Lösings, Bråbo och Memmings |
872 |
877 |
954 |
1,410 |
67. Hammarkinds. Stegeborgs och Skärkinds..... |
734 |
724 |
815 |
1,163 |
10— 18Ö21S.
74
Domsaga |
1915 |
1916 |
1917 |
1918 |
68. Åkerbo, Bankekinds och Hanekinds....... |
505 |
615 |
954 |
1,096 |
69. Tveta, Vista och Ho.............. |
789 |
947 |
1,589 |
1,698 |
70. Norra och Södra Vedbo.......•...... |
719 |
2,218 |
1,368 |
951 |
71. Östra härads (Jönköpings län).......... |
767 |
739 |
1,078 |
1,318 |
72. Västra härads................. |
622 |
619 |
777 |
729 |
73. Östbo och Västbo................ |
754 |
912 |
1,725 |
1,460 |
74. Östra Värcnds................. |
1,038 |
904 |
2,627 |
1,890 |
75. Mellersta Värends............... |
507 |
464 |
773 |
851 |
76. Västra Värends................ . |
501 |
720 |
694 |
921 |
77. Snnnerbo.................... |
698 |
970 |
960 |
1,521 |
78. Tjnsts..................... |
744 |
693 |
1,242 |
1,630 |
79. Sevede och Tunaläns.............. |
585 |
609 |
737 |
2,371 |
80. Aspeland3 och Handbörds............ |
691 |
659 |
1,118 |
1,166 |
81. Norra Möre och Stranda............. |
620 |
742 |
946 |
1,294 |
82. Södra Möre .................. |
787 |
746 |
1,103 |
1,208 |
83. Ölands ..................... |
619 |
1,018 |
817 |
933 |
84. Hallands läns södra............... |
715 |
1,008 |
1,181 |
1,817 |
85. Hallands läns mellersta............. |
777 |
931 |
1,120 |
1,810 |
86. Hallands läns norra............... |
621 |
658 |
939 |
908 |
87. Askims, Hisings och Sävedals.......... |
1,013 |
1,135 |
2,404 |
1,589 |
88. Inlands.................... |
560 |
710 |
- 734 |
1,213 |
89. Orusts och Tjörns................ |
359 |
454 |
487 |
469 |
90. Snnnervikens.................. |
616 |
628 |
853 |
1,208 |
91. Norrvikens................... |
431 |
493 |
631 |
811 |
92. Marks, Vedens och Bollebvgds.......... |
801 |
721 |
1,158 |
1,384 |
93. Kinds och Redvägs............... |
983 |
827 |
894 |
1,284 |
94. Ås och Gäsene......''.......... |
452 |
626 |
982 |
955 |
95. Vättle, Ale och Kullings............ |
668 |
744 |
851 |
1,344 |
96. Flundre, Väne och Bjärke............ |
731 |
790 |
1,397 |
1,457 |
97. Nordals, Sundals och Valbo........... |
630 |
655 |
919 |
1,048 |
98. Tössbo och Vedbo............... |
727 |
671 |
745 |
914 |
99. Vadsbo norra.................. |
518 |
604 |
807 |
1,490 |
100. Vadsbo södra.................. |
661 |
773 |
997 |
1,443 |
101. Gudhems och Kåkinds............. |
903 |
859 |
1,064 |
1,571 |
102. Vartofta och Frökinds............. |
862 |
916 |
1,137 |
1,910 |
103. Skänings, Vilske och Valle........... |
708 |
702 |
832 |
973 |
104. Åse, Viste, Barne och Laske........... |
663 |
872 |
878 |
1,236 |
Domsaga |
1915 |
1916 |
1917 |
1918 |
105. Kinnefjärdings, Kinnc och Kållands....... |
606 |
678 |
854 |
1,495 |
106. Östra härads (Blekinge län) . .......... |
498 |
609 |
635 |
778 |
107. Medclstads härads............... |
640 |
581 |
712 |
711 |
108. Bräkne härads................. |
397 |
616 |
657 |
662 |
109. Listers härads................. |
706 |
410 |
633 |
831 |
110. Ingelstads och Järrestads............ |
779 |
904 |
1,051 |
1,233 |
111. Gärds och Albo ................ |
723 |
1.427 |
948 |
1,145 |
Yillands och Östra Göinge ........... |
820 |
1,042 |
1,526 |
|
112. Villands.................... |
— |
— |
— |
997 |
113. Östra Göinge.................. |
— |
— |
— |
1,127 |
114. Västra Göinge................. |
808 |
991 |
1,041 |
1,708 |
115. Norra Åsbo................... |
643 |
68S |
1,070 |
1,378 |
116. Södra Åsbo och Bjäre.............. |
811 |
920 |
1,274 |
1,599 |
117. Oxie och Skytts................ |
1,184 |
1,897 |
1,422 |
2,140 |
118. Torna och Bara................. |
1,018 |
1,161 |
1,247 |
1,693 |
119. Vemmenhögs, Ljunits och Herrestads....... |
844 |
1,320 |
1,045 |
1,457 |
120. Färs härads.................. |
822 |
649 |
2,106 |
1,261 |
121. Frosta och Eslövs............... |
734 |
1,133 |
2,466 |
2,053 |
122. Rönnebergs. Onsjö och Harjagers......... |
1,094 |
1,288 |
1,415 |
2,420 |
123. Luggade.................... |
1,156 |
1.337 |
1,902 |
2,510 |
76
1 |
2 |
3 |
* |
5 |
B |
7 |
8 |
- 9 |
10 |
11 1 |
Kontant avlöning |
Beräkning av |
expeditionslösen |
||||||||
N:r |
Domsaga och antal invånare |
Klass |
f O: B |
o H O «-*• tr* B Hh 03 < Ot SL 2. gs CD ® B 2! ö 3 ‘S |
Summa |
Medeltal för 1915—1918 |
Medeltal för 1915—1917 |
Beräknade årliga mer-sportler av domboksexpedi-tioner i anledning av lösen-förhöjningen 1918 = medel-tal av sportler av dylika |
Medeltal av antalet §§ i |
Beräknade årliga mer-sportler av lagfarts- och |
1 |
Norra Roslags domsaga..... 31,827 inv. |
1 |
4,500 |
1,600 |
6,100 |
4,343 |
4,323 |
558 |
805 |
1,610 |
2 |
Mellersta Roslags domsaga . . . |
1 |
4,500 |
700 |
5,200 |
4,129 |
4,220 |
569 |
871 |
1,742 |
3 |
Stockholms läns västra domsaga |
1 |
4,500 |
1,400 |
5,900 |
4,741 |
4,587 |
472 |
1,011 |
2,082 |
4 |
Södra Roslags domsaga..... 55,351 inv. |
3 |
4,500 |
1,400 |
5,900 |
22,186 « |
21,625 |
1,683 |
6,037 |
12,074 |
5 |
Sollentuna och Färentuna härads domsaga....., .... 28,418 inv. |
2 |
4,500 |
1,000 |
5,500 |
8,291 |
7,341 |
807 |
1,713 |
3,426 |
6 |
Södertörns domsaga...... 47,261 inv. |
3 |
4,500 |
1,400 |
5,900 |
14,556 |
14,147 |
1,681 |
3,385 |
6,770 |
7 |
Uppsala läns norra domsaga . . |
2 |
4,500 |
2,300 |
6,800 |
6,354 |
5,795 |
861 |
1,093 |
2,186 |
8 |
Uppsala läns mellersta domsaga . |
1 |
4,500 |
1,400 |
5,900 |
5,265 |
4,934 |
443 |
1,111 |
2,222 |
9 |
Uppsala läns södra domsaga . . |
1 |
4,500 |
1,200 |
5,700 |
4,412 |
4,363 |
370 |
816 |
1,632 |
10 |
Nyköpings domsaga...... 47,941 inv. |
2 |
4.500 |
1,400 |
5,900 |
6,257 |
5,817 |
693 |
1,226 |
2,452 |
11 |
Oppunda och Yillåttinge härads domsaga.......... 54,040 inv. |
2 |
4,500 |
1,500 |
6,000 |
8,797 |
8,041 |
846 |
1,755 |
3,510 |
12 |
Livgedingets domsaga..... 37,179 inv. |
2 |
4,500 |
1,200 |
5,700 |
7,016 |
6,725 |
435 |
1,194 |
2,388 |
Tab. III.
77
1 12 |
18 |
14 |
15 |
Kl |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
28 |
24 |
25 |
26 |
27 |
Summa inkom-ster |
Beräknade utgifter |
Inkomster efter avdrag av |
Föreslagen lönefyllnad |
Föreslaget resekostnadsbidrag |
Behållen inkomst |
; Efter tabellen upptagna an-märkningar under n:r |
|||||||||
Summa beräknade årliga mersportler; kol. 9 + kol. 11 |
Summa beräknad årlig expeditionslösen; kol. 7 + kol. 12 |
Kol. 6 + kol. 13 |
Efter avdrag av 5 % å be- loppet i kol. 13 och utjäm-ning till närmaste 100-tal |
Bidrag till arvode åt förste notarie |
Skrivbiträ-dens avlöning |
Beräknade kansli- kostnader |
Beräknade kostnader för skrivmaterialier |
Uppgivna resekostnader, |för vilka ersättning ej utgår |
Summa utgifter |
||||||
enligt beräkning av häradshövdingarna |
enligt grunder, an- givna i betänkandet |
||||||||||||||
2,168 |
6,911 |
13,011 |
12,700 |
400 |
3,900 |
2,700 |
200 |
300 |
600 |
4,200 |
8,500 |
2,500 |
11,000 |
*) |
|
2,311 |
5,940 |
11,140 |
10,800 |
400 |
3,000 |
2,000 |
— |
300 |
2,700 |
8,100 |
2,900 |
— |
11,000 |
2) |
|
2,554 |
7,295 |
13,195 |
12,800 |
400 |
— |
2,900 |
— |
400 |
— |
3,700 |
9,100 |
2,000 |
— |
11,100 |
*) |
13,757 |
35,943 |
41,843 |
39,900 |
1,200 |
12,900 |
16,000 |
1,800 |
— |
19,000 |
20,900 |
— |
— |
20,900 |
4) |
|
4,233 |
12,524 |
18,024 |
17,400 |
800 |
— |
4,600 |
— |
600 |
— |
6,000 |
11,400 |
1,400 |
— |
12,800 |
5) |
8,451 |
23,007 |
28,907 |
27,800 |
1,200 |
8,500 |
9,700 |
— |
1,100 |
12,000 |
15,800 |
— |
— |
15,800 |
||
| 3,047 |
9,401 |
16,201 |
15,700 |
800 |
5,000 |
5,000 |
1,200 |
500 |
1,000 |
8,500 |
7,200 |
3,800 |
— |
11,000 |
I |
! 2,665 |
7,930 |
13,830 |
13,400 |
400 |
2,400 |
2,700 |
200 |
400 |
200 |
3,900 |
9,500 |
1,900 |
100 |
11,500 |
6) |
2,002 |
6,414 |
12,114 |
11,800 |
400 |
3,000 |
1,500 |
— |
300 |
- |
2,200 |
9,600 |
1,900 |
— |
11,500 |
7)- |
3,145 |
9,402 |
15,302 |
14,800 |
800 |
4,800 |
4,000 |
— |
500 |
600 |
5,900 |
8,900 |
2,100 |
200 |
11,200 |
|
4,356 |
13,153 |
19,153 |
18,500 |
800j 10,500 1 |
6,300 |
1,100 |
700 |
1,500 |
10,400 |
8,100 |
2,900 |
200 |
11,200 |
||
2,823 |
9,839 |
15,539 |
15,000 |
800 |
4.500 |
4,600 |
500 |
800 |
6,700 |
8.300 |
2,700 |
— |
11,000 |
78
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
B |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 |
Kontant avlöning |
Beräkning av |
expeditionslösen |
||||||||
N:r |
Domsaga och antal invånare |
Klass |
W O: » |
o H O e_t. CO < ©: ££ 5’ O 39 <3 3 g" 3 S''5'' |
Summa |
Medeltal för 1915—1918 träffande 1918 |
Medeltal för 1915—1917 |
Beräknade årliga mer-sportler av domboksexpedi-tioner i anledning av lösen-förhöjningen 1918 = medel-tal av sportler av dylika |
Medeltal av antalet §§ i |
sportler av lagfarts- och |
13 |
Gottlands norra domsaga .... |
1 |
4,500 |
200 |
4,700 |
5,627 |
5,440 |
461 |
1,284 |
2,568 |
14 |
Gottlands södra domsaga .... |
1 |
4,500 |
600 |
5,100 |
6,083 |
6,124 |
542 |
1,420 |
2,840 |
15 |
Östersysslets domsaga..... 38,638 inv. |
1 |
4,500 |
2,600 |
7,100 |
5,142 |
5,041 |
433 |
1,014 |
2,028 |
16 |
Mellansysslets domsaga..... 41,126 inv. |
1 |
4,500 |
1,200 |
5,700 |
6,724 |
6,306 |
843 |
1,229 |
2,458 |
17 |
Södersysslets domsaga ..... |
1 |
4,500 |
1,900 |
6,400 |
4,577 |
4,314 |
454 |
934 |
1,868 |
18 |
Nordmarks härads domsaga . . . |
1 |
4,500 |
2,300 |
6,800 |
4,939 |
4,473 |
560 |
1,168 |
2,336 |
19 |
Jösse härads domsaga..... 34,028 inv. |
2 |
4.500 |
1,300 |
5,SOO |
7,545 |
7,063 |
771 |
1,309 |
2,618 |
''20 i |
Fryksdals domsaga ...... 34,146 inv. |
2 |
4,500 |
2,500 |
7,000 |
6,923 |
6,571 |
991 |
1,187 |
2,374 |
21 |
Älvdals och Nyeds härads domsaga |
2 |
4,500 |
4.400 |
8,900 |
3,667 |
3,593 |
551 |
524 |
1,048 |
22 |
Östernärkes domsaga...... 44,298 inv. |
3 |
4,500 |
1,500 |
6,000 |
9,724 |
9,342 |
616 |
1,929 |
3,858 |
23 |
Västernärkes domsaga..... 51,556 inv. |
. 2 |
4,500 |
2,500 |
7,000 |
7,979 |
7,620 |
793 |
1,574 |
3,148 |
24 |
Nora domsaga......... 40,162 inv. |
2 |
4,500 |
1,800 |
6,300 |
7,884 |
7,528 |
530 |
1,206 |
2,412 |
25 |
Lindes domsaga . . . . . . . 37,513 inv. |
2 |
4,500 |
1,500 |
6,000 |
8,435 |
8,940 |
567 |
1,252 |
2,504 |
26 |
Västmanlands södra domsaga . . |
1 |
4,500 |
1,000 |
5,500 |
4,968 |
4,714 |
365 |
1,053 |
2,106 |
7<)
[ 12 | 18
14
1 f»
j Summa inkomster -
•-3
+ 1
Sä
Ml w
s > jp
3 I §
c >r re 3
g o M H
» r—3 g
ce P
-*&cr
+ £ 3
* o 3-
31
p
g pt
o “b
O: »
*
g
09*
P»1
<7:
+
pr
©_
C5
5,o
B *0 £•
01 ®
S p
PT
F S.. 2. g
§ g
O i W>J0
« O <1
St n
® J3-C^
SS.''*
5''—.- s»
i P -
lfl | 17 |18 f 19 J'' 20 |
Beräknade utgifter
22 |
l_28 |
24 |
26 |
*2i; |
1 27 |
a £;
Skrivbiträ
dens avlöning
p oi
D g
§4''
” 5
*8
c-*- C
p: B
B CL
3:
pr pr
o b
55. S?
CD
- pr
ni P
-
W
CD
a
p:
“ PT
2T »
§■&
B °
p pr
» S
S?
?a
S.*Ö
pr o?.
p
0 u
N p
01 s
Å?
a&
01 ®
B" ”
-2_
3
Ä
P.
P
34
sq
C:
3
34
P B
<1 ^
3
X u>
w ?r
5 o
£■ B
2. e
»
B
B -
pr
o
3
3,029
3,382
2,461''
3,306
2.322
2,896
3,389
3,365
1,599
4,474
3.941
2.942
3,071
2,471
8,656
13,356
9,465114,565
7,603
10,030
6,899
7,835
10,934
10,288
5,266
14,198
11,920
10,826
11,506
6.739
14,703
15,730
13,299
14,635
16,734
17,288
14,166
20,198
18,920
17,126
17,506
12.239
12.900 |
’ j
.
14,100 |
’ I
1
14.300 j
15.200 |
13,000 i
14.200 ;
16.200 |
16,800 |
13.900
19,500 |
18.300 ;
16,(300 j
16.900 j
11.900 I
400) 2,800
400 3,200
400 3,000
400 6,200
2,700
2,700
2,900
5,400
4,000
400
400
800
800
800
1,200
800
800
800
3.500
4,000
3,800
5.500
2.400
2,700
3,200
4,600
3.400
2,500 3,100
4.500
3,000
2.500
400) 3,500
4,800
3,400
3,100
4.000
700 400
800
800
100
300
700
500
600
900
200
500
1,500
500
400
500
300
400
500
500
300
700
600
500
6001
300| 300
5,500
7,200
7,400
6.900
800! 6,200| 8,100
3,600
4,100]
2,900
100
1,000
1,400
200
3,200
500
900
900
6,600] 8,600 2,400
4,400] 8,600
5,600! 8,600
4,500] 11,700
6,600
8,300
10,200
5,600
5,500^ 14,000
8,000! 10,300
5,600; 11,000
4,500^ 12,400
5,200! 6,700
2,400
2.400
1.400
1,700
5.400
500
1,700
1,500
1,200
4.300!
200
300
100
200
300
300
11,000
11,000
11,000
11,000
11,200
11.300
13,100
12,000
11,000
14,700
12.300
12,800
13,600
11,000
Efter tabellen upptagna an
märkningar under n:r
80
1 |
2 |
3 |
4 1 |
5 1 |
fi |
7 1 |
8 ! |
9 |
10 | |
11 i |
Kontant avlöning |
Beräkning av |
expeditionslösen |
||||||||
N:r |
Domsaga och antal invånare |
Klass |
t"1 O: P |
Tj änstgöringspenningar och förvaltningsbidrag |
Summa |
Medeltal för 1915—1918 träffande 1918 |
Medeltal för 1915—1917 |
Beräknade årliga mcr-sportler av domboksexpedi-tioner i anledning av lösen-förhöjningen 1918 = medel-tal av sportler av dylika |
Medeltal av antalet §§ i |
Beräknade årliga mer-sportler av lagfarts- och |
27 |
Västmanlands västra domsaga . . |
1 |
4,500 |
1,000 |
5,500 |
3,733 |
3,706 |
336 |
1,045 |
2,090 |
28 |
Västmanlands norra domsaga . . |
1 |
4,500 |
1,000 |
5,500 |
4,291 |
3,943 |
374 |
857 |
1.714 |
29 |
Västmanlands östra domsaga . . |
2 |
4,500 |
1,500 |
6,000 |
6,482 |
6,508 |
551 |
1,290 |
2,580 |
30 |
Fåla domsaga . . ....... 50,456 inv. |
2 |
4,500 |
1,500 |
6,000 |
9,659 |
9,705 |
687 |
1,858 |
3,466 |
31 |
Hedemora domsaga....... 41,982 inv. |
2 |
4,500 |
1,600 |
6,100 |
11,025 |
8,900 |
807 |
1,587 |
3,174 |
32 |
Västerbergslags domsaga .... |
1 |
4,500 |
1,600 |
6,100 |
6,516 |
5,878 |
637 |
1,017 |
2,034 |
33 |
Nås och Malnngs härads domsaga |
2 |
4,500 |
1,800 |
6.300 |
9,154 |
9,105 |
946 |
1,266 |
2,532 |
34 |
Nedansiljans domsaga..... 41,890 inv. |
o 3 |
4,500 |
2,200 |
6,700 |
10,342 |
10,699 |
821 |
1,638 |
3,276 |
35 |
Ovansil jans domsaga...... 33,491 inv. |
2 |
4,500 |
2,200 |
6,700 |
6,425 |
6,335 |
1,162 |
1,104 |
2,208 |
36 |
Gästriklands domsaga..... 70,581 inv. |
3 |
4,500 |
3,000 |
7,500 |
9,162 |
8,442 |
1,091 |
1,985 |
3,970 |
i 37 |
Bollnäs domsaga........ 34,458 inv. |
2 |
4,50C |
1,500 |
6,000 |
7,242 |
7,014 |
894 |
1,243 |
2,486 |
38 |
Sydöstra Hälsinglands domsaga . |
1 |
4,500 |
1,600 |
6,100 |
3,714 |
3,936 |
522 |
709 |
1,418 |
1 39 |
Norra Hälsinglands domsaga . . |
2 |
4,500 |
1,800 |
6,300 |
8,068 |
7,591 |
1,085 |
1,450 |
2,900 |
40 '' |
Västra Hälsinglands domsaga . . |
i o 1 |
j 4,500; 1,700 i |
6,200 1 |
10,658 |
10,379 |
1,025 |
1,656 |
3,312 |
12 |
! 18 |
14 |
I 15 |
ir> |
! 17 |
1 18 |
1 ''19 |
( 20 |
1 21 |
| 22 |
[28 " |
24 |
'' 25 |
1 28 |
f 27 |
Summa inkom-ster |
Beräknade utgifter |
O |
1 ►sj o« 3 |
1 w |
|||||||||||
in p *. g |
Samma beräknad årlig expeditionslösen; kol. 7 + kol. 12 |
2.o w 09 t? (t |
w p |
Skrivbiträ-dens avlöning |
te |
w CE> >■4 BM |
£♦> >—cr<5 |
Summa utgifter |
O s 00 ro |
ot 1 p* |
ca Sf er? CD < ** |
Behållen inkomst |
[S ® 3-g. ! B ''x |
||
ia beräknade årliga mersp.irtler; ul. 9 + kol. 11 |
Gi -1- PT 05 |
avdrag av 5 # å be- i kol. 13 och utjäm- ill närmaste 100-tal kronor |
rag till arvode åt förste notarie |
enligt beräkning av häradshövdingarna |
enligt grunder, an- givna i betänkandet |
;räknade kansli- kostnader |
made kostnader för krivmaterialier |
ivna resekostnader, ka ersättning ej utgår |
• efter avdrag av utgifter |
CD P c. p CD *2 p p p. |
s- 2 i Sb pf B g CD e+ ® g P CA g P P 09 |
p zz 09 CD \ g •§ cT p-*■» 09 »S X |
|||
2,426 |
5,559 |
11,059 |
10,800 |
400 |
3,000 |
2,300 |
100 |
300 |
— |
3,100 |
7,700 • |
3,300 |
-- |
11,000 |
m / |
2,088 |
6,279 |
11,779 |
11,500 |
400 |
2,000 |
2,100 |
— |
300 |
1,300 |
4,100 |
7,400 |
3,600 |
— |
11,000 |
u) i |
3,131 |
9,613 |
15,613 |
15,100 |
800 |
3,000 |
3,600 |
500 |
500 |
1,000 |
6,400 |
8,700 |
2,300 |
200 |
11,200 |
|
4,153 |
13,812 |
19,812 |
19,100 |
800 |
7,200 |
7,200 |
300 |
700 |
600 |
9,600 |
9,500 |
1,900 |
200 |
11,600 |
|
3,981 |
15,006 |
21,106 |
20,400 |
800 |
5,200 |
6,000 |
400 |
800 |
700 |
8,700 |
11,700 |
1,400 |
200 |
13,300 |
| |
2,671 |
9,187 |
15,287 |
14,800 |
400 |
5,500 |
■ 5,500 |
500 |
500 |
800 |
7,700 |
7,100 |
3,900 |
— |
11,000 |
i |
3,478 |
12,632 |
18,932 |
18,300 |
800 |
3,500 |
3,800 |
1,000 |
600 |
900 |
7,100 |
11,200 |
1,500 |
300 13,000 |
1 |
|
4.097 |
14,439 |
21,139 |
20,400 |
1,200 |
4,000 |
4,400 |
200 |
700 |
400 |
6,900 |
13,500 |
800 |
100 |
14,400 |
|
3,370 |
9,795 |
16,495 |
16,000 |
800 |
5,600 |
4,800 |
500 |
500 |
1,700 |
8,300 |
7,700 |
3,300 |
100 |
11,100 |
,s)i |
5.061 |
14,223 21,723 |
21,000 |
1.200 |
5,700 |
6,000 |
— |
700 |
1,400 |
9,300 |
11,700 |
1,400 |
500 |
13,600 |
i 13) ; |
|
3,380| 10,622116,622 |
16,100 |
800 |
4,300 |
4,300. |
100 |
500 |
— |
5,700 |
10,400: |
1,700 |
— |
12,100 |
|||
1,940 |
5,654 |
11,754 |
11,500 1 |
400 |
2,100 |
2,100 |
1,200; |
300 |
900 |
4,900 |
6,600 |
4,400; |
— |
11,000 |
|
3,985 |
12,053 |
18,353 |
17,800 j |
800 |
4,000 |
3,200 |
100 |
600j |
500 |
5,200 |
12,600 |
1,100 |
200 |
13,900 |
|
4,337 |
14,995 |
21,195 |
20,400 |
1,200 |
3,600 |
4,500 |
100 |
700 |
400 |
6,900 |
13,500 |
800 |
100 |
14,400 |
11 —196218.
82
11 |
2 |
3 |
4 |
5 1 |
6 |
7 1 |
8 1 |
9 |
10 1 |
11 1 |
Kontant avlöning |
Beräkning av |
expeditionslösen |
||||||||
N:r |
Domsaga och antal invånare den 31 december 1918 |
Klass |
F C* P |
O H P as- 93 *1. ^ p’ Eg P 8r) 09 IS Cfc 0 £ P 3 eg |
Summa |
Medeltal för 1915—1918 träffande 1918 |
Medeltal för 1915—1917 |
Beräknade årliga mer-sportler av domboksexpedi-tioner i anledning av lösen-förhöjningen 1918 = medel-tal av sportler av dylika |
Medeltal av antalet §§ i |
Beräknade årliga mer-sportler av lagfarts- och |
41 |
Medelpads västra domsaga . . . |
2 |
4,500 |
1,500 |
6,000 |
7,980 |
7,724 |
1,685 |
1,448 |
2,896 |
42 |
Medelpads östra domsaga .... |
1 |
4,500 |
1,600 |
6,100 |
7,687 |
7,056 |
1,059 |
1,423 |
2,846 |
43 |
Ångermanlands södra domsaga . |
2 |
4,500 |
1,500 |
6,000 |
6,457 |
6,258 |
1,387 |
1,200 |
2,400 |
! 44 |
Ångermanlands mellersta domsaga |
1 |
4,500 |
1,400 |
5,900 |
6,295 |
6,249 |
1,319 |
1,009 |
GO O
|
45 |
Ångermanlands västra domsaga . |
1 |
4,500 |
1,900 |
6,400 |
4,285 |
4,236 |
691 |
758 |
1,516 i |
46 |
Nätra och Nordingrå domsaga . . |
1 |
4,500 |
1,100 |
5,600 |
3,773 |
3,683 |
508 |
706 |
1,412 | |
47 |
Själevads och Arnäs domsaga . . |
2 |
4,500 |
1,300 |
5,800 |
6,084 |
6,014 |
905 |
1,140 |
2,280 | |
48 |
Jämtlands östra domsaga .... |
1 |
4,500 |
1,500 |
6,000 |
6,845 |
6,664 |
1,155 |
1,251 |
2,502 ! |
49 |
Jämtlands norra domsaga .... |
2 |
4,500 |
1,000 |
5,500 |
9,021 |
9,176 |
1,916 |
1,452 |
2,904 |
50 |
Jämtlands västra domsaga . . . |
2 |
4,500 |
1,000 |
5,500 |
6,568 |
6,592 |
855 |
1,200 |
2,400 |
51 |
Härjedalens domsaga...... 21,676 inv. |
1 |
4,500 |
1,200 |
5,700 |
5,121 |
5,337 |
620 |
773 |
1,546 |
52 |
Västerbottens södra domsaga . . |
2 |
4,500 |
1,900 |
6,40C |
8,505 |
8,613 |
897 |
1.901 |
3,802 |
53 |
Västerbottens västra domsaga . . |
1 |
4,500 |
1,600 |
6,100 |
4,320 |
4,560 |
778 |
| 921 |
1,842 |
54 |
Västerbottens mellersta domsaga |
1 |
4,500 |
1,200 : |
5,700 |
4,575 : |
4,344 |
430 |
i 882 |
1,764 |
83
1 12 |
1 1« |
14 |
I 18 |
lfi |
1 17 |
! 18 |
1 1« |
| 20 |
I 21 |
| 22 |
23 |
1 24 |
i 25 |
1 2R |
1 27 |
Summa inkom-ster |
lioräknade utgifter |
Inkomster efter avdrag av utgifter |
Föreslagen lönefyllnad |
Föreslaget resekostnadsbidrag |
Behållen inkomst |
Efter tabellen upptagna an-märkningar under n:r |
|||||||||
w a 3 g B O rr> “a » ® » g, h-* P» *1 p |
Samma beräknad årlig expeditionslösen; kol. 7 + kol. 12 |
Kol. 6 + kol. 13 |
Efter avdrag av 5 % å be- loppet i kol. 13 och utjäm-ning till närmaste 100-tal |
Bidrag till arvode åt förste notarie |
Skrivbiträ-dens avlöning |
Beräknade kansli- kostnader |
Beräknade kostnader för skrivmaterialier |
aS |
Summa utgifter |
||||||
enligt beräkning av häradshövdingarna |
enligt grunder, an- givna i betänkandet |
** ~* 2 5 p: -i P ® c* r* 93 2- & P |
|||||||||||||
4,581 |
12,561 |
18,561 |
17,900 |
800 |
7,700 |
6,900 |
— |
600 |
8,300 |
9,600 |
1,900 |
— |
11,500 |
||
3,905 |
11,592 |
17,692 |
17,100 |
400 |
'' 5,500 |
6,500 |
• 100 |
600 |
1,800 |
9,400 |
7,700 |
3,300 |
200 |
11,200 |
j |
3,787 |
10,244 |
16,244 |
15,700 |
800 |
3,500 |
4,300 |
— |
500 |
- |
5,600 |
10,100 |
1,800 |
— |
11,900 |
1 |
3,337 |
9,632 |
15,532 |
15,000 |
400 |
4,400 |
4,400 |
100 |
500 |
700 |
6,100 |
8,900 |
2,100 |
200 |
11,200 |
|
*2,207 |
6,492 |
12,892 |
12,600 |
400 |
3,700 |
4,000 |
900 |
300 |
1,700 |
7,300 |
5,300 |
5,700 |
— |
11,000 |
1 |
1,920 |
5,693 |
11,293 |
11,000 |
400 |
3,500 |
3,400 |
800 |
300 |
1,200 |
6,100 |
4,900 |
•6,100 |
— |
11,000 |
|
3,185 |
9,269 |
15,069 |
14,600 |
800 |
3,300 |
3,300 |
100 |
500 |
— |
4,700 |
9,900 |
1,800 |
— |
11,700 |
|
| 3,657 |
9,502 |
15,502 |
15,000 |
400 |
3,000 |
3,700 |
1,000 |
500 |
1,000 |
6,600 |
8,400 |
2,600 |
100 |
11,100 |
u) |
4,820 |
13,841 |
19,341 |
18,600 |
800 |
3,500 |
4,000 |
700 |
1,300 |
6,800 |
11,800 |
1,300 |
400 |
13,500 |
||
3,255 |
9,823 |
15.323 |
14,800 |
800 |
3,200 |
3,200 |
— |
500 |
400 |
4,900 |
9,900 |
1,800 |
100 |
11,800 |
16) |
2,166 |
7,287 |
12,987 |
12,600 |
400 |
3,500 |
3,500 |
400 |
400 |
1,500 |
6,200 |
6,400 |
4,600 |
— |
11,000 |
|
! 4,699 |
13,204 |
19,604 |
18,900 |
800 |
6,000 |
5,500 |
200 |
700 |
1,000 |
8,200 |
10,700 |
1,600 |
300 |
12,600 |
|
2,620 |
6,940^ 13,040 |
12,700 |
400 |
3,600 |
3,600; |
— |
300 |
800 |
5,100 |
7.600 |
3,900 |
— |
11,500 |
lö\ / |
|
2,194 |
6,769 12,469 1 |
12,100 |
400 |
3,800 |
3,800 |
200 |
300 |
600 |
5,300 |
6,800 |
4,700 |
— |
11,500 1 |
84
1 |
2 |
3 |
4 |
B 1 |
6 |
7 |
8 1 |
9 1 |
10 1 |
U 1 |
Kontant avlöning |
Beräkning av |
expeditionslösen |
||||||||
N:r 1 . 1 1 |
Domsaga och antal invånare : : |
Klass |
t* O* P |
h-4} 00 O: _£+-<-t 09 & 2. ^ B D 09 M* OD P 09 2 er p HI 5’ 09 2 |
Summa |
Medeltal för 1915—1918 träffande 1918 |
Medeltal för 1915—1917 |
Beräknade årliga mer-sportlcr av domboksexpedi-tioner i anledning av lösen- förhöjningen 1918 = medel- tal av sportler av dylika |
Medeltal av antalet §§ i |
Beräknade årliga mer-sportler av lagfarts- och |
» j |
Västerbottens norra domsaga . . |
3 |
4,500 |
1,800 |
6,300 |
10,344 |
10,670 |
874 . |
2,281 |
4,562 |
56 |
Piteå domsaga......... 37,816 inv. |
1 |
4,500 |
1,500 |
6,000 |
6,081 |
6,029 |
489 |
1,368 |
2.736 |
57 |
Luleå domsaga ........ 38,502 inv. |
1 |
4,500 |
2,000 |
6,500 |
4.775 |
4,702 |
526 |
.1,138 |
2,276 . |
58 |
Kalix domsaga . ....... 31,112 inv. |
1 |
4,500 |
2,200 |
6,700 |
— |
4,527 |
358 |
958 |
1,916 |
59 |
Torneå domsaga........ 24,904 inv. |
1 |
4,500 |
2,900 |
7,400 |
— |
3,488 |
743 |
582 |
1,164 ; |
60 |
Gällivare domsaga....... 33,324 inv. |
1 |
4,500 |
2,300 |
6,800 |
3,912 |
4,069 |
856 |
483 |
966 |
61 |
Kinda och Tdre härads domsaga |
1 |
4,500 |
1,100 |
5,600 |
4,169 |
4,191 |
376 |
803 |
1,606 j |
62 |
Vifolka, Valkebo och Gullbergs härads domsaga....... 26,829 inv. |
1 |
4,500 |
1,200 |
5,700 |
5,957 |
5,988 |
808 |
1,140 |
2,280 |
63 |
Lysings och Göstrings härads domsaga . ......... 24,700 inv. |
1 |
4,500 |
1,300 |
5,800 |
4,473 |
4,443 |
442 |
877 |
i 1,754 |
64 |
Aska, Dals och Bobergs härads domsaga .......... 27,555 inv. |
2 |
4,500 |
1,500 |
6,000 |
— |
6,300 |
500 |
1,085 |
2,170 | |
65 |
Finspånga läns härads domsaga |
1 |
4,500 |
1,300 |
5,800 |
3,592 |
3,841 |
237 |
546 |
1,092 |
66 |
Björkekinds, Östkinds. Lösings, domsaga.......... 28,409 inv. |
1 |
4,500 |
1,400 |
5,900 |
5,749 |
5,837 |
704 |
1,023 |
2,046 |
; i2 |
I 13 |
14 |
1 15 |
16 |
1 17 |
I I» |
1 19 |
| 20 |
I *1 |
| 22 |
23 |
24 |
25 |
| 26 |
27 |
Summa inkom-ster |
Beräknade utgifter |
Inkomster efter avdrag av utgifter |
Föreslagen lönefyllnad |
Föreslaget resekostnadsbidrag |
Behållen inkomst |
Efter tabellen upptagna an-märkningar under n:r |
|||||||||
Summa beräknade årliga mersportler; kol. 9 + kol. 11 |
Summa beräknad årlig expeditionslösen; kol. 7 + kol. 12 |
Kol. 6 + kol. 13 |
Efter avdrag av 5*å be- loppet i kol. 13 och utjäm-ning till närmaste 100-tal |
Bidrag till arvode åt förste notarie |
Skrivbiträ-dens avlöning |
Beräknade kansli- kostnader |
j Beräknade kostnader för skrivmaterialier |
| Uppgivna resekostnader, [för vilka ersättning ej utgår |
Summa utgifter |
||||||
enligt beräkning av häradshövdingarna |
enligt grunder, an- givna i betänkandet |
||||||||||||||
5,436 |
15,480 |
21,780 |
21,000 |
1,200 |
10,000 |
6,100 |
400 |
800 |
800 |
9,300 |
11,700 |
1,400 |
300 |
13,400 |
") |
| 3,225 |
9,306 |
15,306 |
14,800 |
400 |
2,700 |
3,400 |
- |
500 |
2,400 |
6,700 |
8,100 |
3,400 |
300 |
11,800 |
18) |
j 2,802 |
7,577 |
14,077 |
13,700 |
400 |
3,800 |
4,000 |
600 |
400 |
700 |
6,100 |
7,600 |
3,900 |
— |
11,500 |
.9) |
j 2,274 |
6,758 |
13,458 |
13,100 |
400 |
3,600 |
3,600 |
300 |
300 |
900 |
5,500 |
7,600 |
3,900 |
11,500 |
.0) |
|
1 | 1,907 |
5,395 |
12,795 |
12,500 |
400 |
5,500 |
3,500 |
400 |
300 |
900 |
5,500 |
7,000 |
4,500 |
— |
11,500 |
81) |
1,822 |
5,734 |
12,534 |
12,200 |
400 |
3,000 |
2,500 |
300 |
700 |
3,900 |
8,300 |
3,200 |
— |
11,500 |
||
1 1,982 |
6,051 |
11,651 |
11,300 |
400 |
2,000 |
2,100 |
100 |
300 |
500 |
3,400 |
7,900 |
3,100 |
— |
11,000 |
22) |
; 3,088 |
9,045 |
14,745 |
14,300 |
400 |
2,500 |
2,500 |
700 |
500 |
600 |
4,700 |
9,600 |
1,900 |
200 |
11,700 |
|
2,196 |
6,769 |
12,569 |
12,200 |
400 |
2,200 |
2,500 |
200 |
300 |
900 |
4,300 |
7,900 |
3,100 |
— |
11,000 |
28) |
2,670 |
8,470 |
14,470 |
14,000 |
800 |
4,000 |
4,000 |
— |
400 |
— |
5,200 |
8,800 |
2,200 |
— |
11,000 |
94) |
1,829 '' |
4,921 |
10,721 |
10,500 |
400 |
1,500 |
1,500 |
1,200 |
300 |
400 |
3,800 |
6,700 |
4,300 |
— |
11,000 |
|
2,750 |
6,999 |
12,899 |
12,500 |
400 |
2,800 |
3,000 |
— |
400 |
— |
3,800 |
8,700 |
2,300 |
— |
11,000 |
26) |
86
1 |
2 |
3 1 |
4 |
5 1 |
6 1 |
7 1 |
8 ! |
9 |
10 1 |
n | |
Kontant avlöning |
Beräkning av |
expeditionslösen |
||||||||
N:r |
Domsaga och antal invånare |
Klass |
t"1 o« B |
Tjänstgöringspenningar och förvaltningsbidrag |
Samma |
Medeltal för 1915—1918 träffande 1918 |
Medeltal för 1915—1917 |
Beräknade årliga mer-sportler av domboksexpedi-tioner i anledning av lösen-förhöjningen 1918 = medel-tal av sportler av dylika |
Medeltal av antalet §§ i |
Beräknade årliga mer-sportler av lagfarts- och |
67 |
Hammarkinds härads med Stege-borgs skärgärd och Skärkinds 23,111 inv. |
1 |
4,500 |
1,800 |
6,300 |
3,241 |
3,288 |
335 |
694 |
1,388 |
68 |
Åkerbo, BankekindS och Hane-kinds härads domsaga .... |
1 |
4,500 |
1,100 |
5,600 |
4,394 |
4,378 |
485 |
771 |
1,542 |
69 |
T veta, Vista och Mo härads dom- • saga............ 49,322 inv. |
2 |
4,500 |
1,200 |
5,700 |
8,623 |
8,390 |
1,187 |
1,658 |
3,316 |
70 |
Norra och Södra Vedbo härads domsaga .......... 34,735 inv. |
2 |
4,500 |
1,400 |
5,900 |
6,250 |
6,069 |
792 |
1,205 |
2,410 |
71 |
Östra härads domsaga (Jönköpings län)............ 23,208 inv. |
1 |
4,500 |
1,200 |
5,700 |
4,525 |
4,307 |
662 |
883 |
1,766 |
72 |
Västra härads domsaga..... 26,501 inv. |
1 |
4,500 |
700 |
5,200 |
4,263 |
4,204 |
485 |
911 |
1,822 |
73 |
Östbo och Västbo härads domsaga |
3 |
4,500 |
2,100 |
6,600 |
9,367 |
9,215 |
1,139 |
1,984 |
3,968 |
74 |
Östra Värends domsaga .... |
3 |
4,500 |
3,000 |
7,500 |
12,638 |
12,610 |
2,422 |
1,959 |
3,918 |
75 |
Mellersta Värends domsaga . . . |
1 |
4,500 |
1,200 |
5,700 |
— |
— |
937 |
1,874 |
|
76 |
Västra Värends domsaga .... |
1 |
4,500 |
1,400 |
5,900 |
5,895 |
5,556 |
1,061 |
1,080 |
2,160 |
i 77 |
Snnnerbo härads domsaga .... |
3 |
4,500 |
1,100 |
5,600 |
11,550 |
11,249 |
1,257 |
2,222 |
4,444 |
78 |
Tjnsts härads domsaga..... 37,510 inv. |
2 |
4,500 |
2,800 |
7,300 |
4,982 |
4,910 |
751 1 |
912 |
1,824 |
87
1 12 |
1 I» |
fl |
15 |
10 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
28 |
24 |
26 |
26 |
27 |
Samma inkom-ster |
Beräknade utgifter |
Inkomster efter avdrag av utgifter |
Föreslagen lönefyllnad |
Föreslaget resekostnadsbidrag |
Behållen inkomst |
Efter tabellen upptagna an-märkningar under n:r |
|||||||||
Samma beräknade årliga mersportler; kol. 9 + kol. 11 |
Summa beräknad årlig expeditionslösen; kol. 7 + kol. 12 |
Kol. 6 + kol. 13 |
Efter avdrag av 5 % å be- loppet i kol. 13 och utjäm-ning till närmaste 100-tal |
Bidrag till arvode åt förste notarie |
Skrivbiträ-dens avlöning |
Beräknade kansli- kostnader. |
Beräknade kostnader för skrivmaterialier |
1 Uppgivna resekostnader, [för vilka ersättning ej utgår |
Summa utgifter |
||||||
enligt beräkning av häradshövdingarna |
enligt grunder, an- givna i betänkandet |
||||||||||||||
1,723 |
4,764 |
11,064 |
10,800 |
400 |
2,600 |
2,300 |
600 |
300 |
600 |
4,200 |
6,600 |
4,400 |
— |
11,000 |
29) |
2,027 |
6,421 |
12,021 |
11,700 |
400 |
1,700 |
1,700 |
— |
300 |
— |
2,400 |
9,300 |
2,000 |
— |
11,300 |
|
1,503 |
13,126 |
18,826 |
18,200 |
800 |
5,900 |
5,300 |
200 |
700 |
100 |
7,100 |
11,100 |
1,500 |
— |
12,600 |
|
i 3,202 |
9,452 |
15,352 |
14,900 |
800 |
4,300 |
3,800 |
— |
500 |
900 |
6,000 |
8,900 |
2,100 |
300 |
11,300 |
|
! 2,428 |
6,953 |
12,653 |
12,300 |
400 |
1,500 |
2,000 |
300 |
300 |
— |
3,000 |
9,300 |
2,000 |
— |
11,300 |
") |
2,307 |
6,570 |
11,770 |
11,400 |
400 |
3,000 |
2,300 |
600 |
300 |
200 |
3,800 |
7,600 |
3,400 |
— |
11,000 |
|
5,107 |
14,474 |
21,074 |
20,400 |
1,200 |
2,300 |
3,400 |
— |
700 |
400 |
5,700 |
14,700 |
200 |
100 |
15,000 |
|
6,340 |
18,978 |
26,478 |
25,500 |
1,200 |
4,000 |
5,000 |
1,100 |
900 |
900 |
9,100 |
16,400 |
— |
— |
16,400 |
|
— |
— |
— |
— |
400 |
— |
— |
— |
— |
— |
— |
8,000 |
3,000 |
— |
11,000 |
28) |
3,221 |
9,116 |
15,016 |
14,600 |
400 |
4,200 |
3,000 |
— |
500 |
— |
3,900 |
10,700 |
1,600 |
— |
12,300 |
|
5,701 |
17,251 |
22,851 |
22,000 |
1,200 |
4,500 |
4,500 |
— |
900 |
— |
6,600 |
15,400 |
— |
— |
15,400 |
|
2,575 |
7,557 |
14,857 |
14,500 |
800 |
2,400 |
2,500 |
300 |
400 |
— |
4,000 |
10,500 |
1,700 |
— |
12,200 |
88
1 |
2 |
3 |
4 |
5 1 |
6 |
7 1 |
8 | |
9 I |
io | |
n | |
Kontant avlöning |
Beräkning av |
expeditionslösen |
||||||||
N:r |
Domsaga och antal invånare |
Klass |
Er1 a |
Tjänstgöringspenningar och förvaltningsbidrag |
Summa |
Medeltal för 1915—1918 |
Medeltal för 1915—1917 |
Beräknade årliga mer-sportlcr av domboksexpedi-tioner i anledning av lösen-förhöjningen 1918 = medel-tal av sportler av dylika |
Medeltal av antalet §§ i |
Beräknade årliga mer-sportler av lagfarts- och |
79 |
Sevede o. Tnnaläns härads domsaga |
1 |
4,500 |
1,600 |
6,100 |
3,791 |
3,705 |
492 |
743 |
1,486 |
80 |
Aspelands och Handbörds härads domsaga....... 30,595 inv. |
2 |
4,500 |
2.400 |
6,900 |
6,155 |
6,098 |
904 |
1,101 |
2,202 |
81 |
Norra Möre och Stranda härads domsaga . . . ...... 26,469 inv. |
1 |
4,500 |
1,200 |
5,700 |
5,099 |
4,913 |
604 |
1,000 |
2,000 |
82 |
Södra Möre härads domsaga . . |
3 |
4,500 |
2,700 |
7,200 |
8,435 |
8,417 |
1,067 |
1,659 |
3,318 J |
83 |
Ölands domsaga........ 27,924 inv. |
2 |
4,500 |
2,400 |
6,900 |
6,705 |
6,757 |
922 |
1,414 |
2,828 |
84 |
Hallands läns södra domsaga . . |
3 |
4,500 |
1,100 |
5,600 |
10,902 |
10,002 |
1,140 |
1,996 |
3,992 |
85 |
Hallands läns mellersta domsaga |
o |
4,500 |
2,000 |
6,500 |
9,353 |
9,144 |
715 |
1,964 |
3,928 |
86 |
Hallands läns norra domsaga . . |
1 |
4,500 |
1,800 |
6,300 |
5,603 |
5,324 |
485 |
1,106 |
2,212 |
87 |
Askims, Västra och Östra Hisings |
3 |
4,500 |
1,800 |
6,300 |
- |
12,673 |
976 |
2,782 |
5,564 |
88 |
Inlands domsaga........ 27,408 inv. |
2 |
4,500 |
2,300 |
6,800 |
5,104 |
5 205 |
411 |
1,141 |
2,282 |
89 |
Orusts och Tjöms härads domsaga |
1 |
4,500 |
200 |
4,700 |
3,753 |
3,766 |
481 |
693 |
1,386 |
90 |
Sunnervikens domsaga..... 42,671 inv. |
2 |
4,500 |
1,700 |
6,200 |
6,986 |
7,101 |
739 |
1,418 |
2,836 |
91 |
Norrvikens domsaga...... 31,508 inv. |
1 |
4,500 |
1,700 |
6,200 |
5,017 |
5,022 |
480 |
1,040 |
2,080 |
i >2 |
! i» |
14 |
1 15 |
I 18 |
1 17 |
| 18 |
| '' 19 |
| 20 |
f 21 |
| 22 " |
'' 23 |
24 |
| 25 |
26 |
27 |
Summa inkom-ster |
Beräknade utgifter |
Inkomster efter avdrag av utgifter |
Föreslagen lönefvllnad |
Föreslaget resekostnadsbidrag — |
Behållen inkomst |
Efter tabellen upptagna an-märkningar under n:r |
|||||||||
kamma beräknade årliga mersportler; kol. 9 + kol. 11. |
Summa beräknad årlig expeditionslösen; kol. 7 + kol. 12 |
Kol. 6 + kol. 13 |
Efter avdrag av 5 % å be- loppet i kol. 13 och utjäm-ning till närmaste 100-tal |
Bidrag till arvode åt förste notarie |
Skrivbiträ-dens avlöning |
Beräknade kansli- kostnader |
Beräknade kostnader för skrivmaterialier |
! Uppgivna resekostnader, iför vilka ersättning ej utgår |
Summa utgifter |
||||||
enligt beräkning av häradshövdingarna |
enligt grunder, an- givna i betänkandet |
||||||||||||||
1,978 |
5,769 |
11,869 |
10,600 |
400 |
1,800 |
1,800 |
100 |
300 |
700 |
3,300 |
7,300 |
3,700 |
11,000 |
||
: 3,106 |
9,261 |
16,161 |
15,700 |
800 |
5,200 |
3,500 |
— |
500 |
4,800 |
10,900 |
1,600 |
— |
12,500 |
||
2,604 |
7,403 13,103 |
12,700 |
100 |
3,400 |
3,400 |
1,000 |
400 |
800 |
6,000 |
6,700 |
4,300 |
— |
11,000 |
29) ! |
|
4,385 |
12,82oj 20,020 |
19,400 |
1,200 |
5,000 |
5,000 |
1,200 |
600 |
1,100 |
9,100 |
10,300 |
1,700 |
400 |
12,400 |
1 |
|
3,750 |
10,455 |
17,355 |
16,800 |
800 |
1,700 |
2,400 |
600 |
500 |
400 |
4,700 |
12,100 |
1,300 |
100 |
13,500 |
|
5,132 1 |
16,034 |
21,634 |
20,800 |
1,200 |
5,900 |
5,900 |
— |
800 |
500 |
8,400 |
12,400 |
1,200 |
200 |
13,800 |
|
4,643 |
13,996 |
20,496 |
19,800 |
1,200 |
6,400 |
5,500 |
- |
700 |
600 |
8,000 |
11,800 |
1,300 |
200 |
13,300 |
|
i 2,697 ! |
8,300 |
14,600 |
14,200 |
400 |
3,000 |
3,000 |
100 |
400 |
300 |
4,200 |
10,000 |
1,800 |
100 |
11,900 |
|
! 6,540 |
19,213 |
25,513 |
24,600 |
1,200 |
— |
9,000 |
— |
1,000 |
— |
11,200 |
13,400 |
800 |
— |
14,200 |
SO) | |
2,693 |
7,797 |
14,597 |
14,200 |
800 |
3,000 |
3,000 |
300 |
400 |
500 |
5,000 |
9,200 |
2,000 |
200 |
11,400 |
81) | |
1,870 |
5,623 |
10,323 |
10,000 |
400 |
2,000 |
2,000 |
800 |
300 |
400 |
3,900 |
6,100 |
4,900 |
— |
11,000 |
|
3,575 |
10,561 |
16,761 |
16,200 |
[ 800 |
3,900 |
3,40oj |
500 |
500 |
1,300 |
6,500 |
9,700 |
1,900 |
400 |
12,000 |
SS) |
2,560 |
7,577 |
13,777 |
13,400 |
400 |
2,500 |
2,500 |
200 |
400 |
3,500 |
9,900 |
1,800 |
- |
11,700 |
88) |
12—190218,
90
1 |
2 |
ä |
4 1 |
5 I |
6 |
7 1 |
8 |
9 |
10 i |
11 1 |
Kontant avlöning |
Beräkning av |
expeditionslösen |
||||||||
N:r |
Domsaga och antal invånare |
Klass |
C: B |
Tjänstgö ringspenningar och förvaltningsbidrag |
Summa |
Medeltal för 1915—1918 trädande 1918 |
Medeltal för 1915—1917 |
Beräknade årliga mer-sportler av domboksexpedi- tioner i anledning av lösen- förhöjningen 1918 = medel- tal av sportler av dylika |
Medeltal av antalet §§ i |
Beräknade årliga mer-sportler av lagfarts- och |
| 92 |
Marks domsaga........ 33,486 inv. |
1 |
4,500 |
2,500 |
7,000 |
4,938 |
4,555 |
450 |
932 |
1,864 |
93 |
Kinds och Redvägs härads domsaga |
3 |
4,500 |
2,900 |
7,400 |
8,827 |
8,698 |
1,157 |
1,516 |
3,032 |
94 |
Borås domsaga........ 33,131 inv. |
2 |
4,500 |
1,800 |
6,300 |
7,408 |
6,899 |
729 |
1,628 |
3,256 |
95 |
Vättle, Ale och Knllings härads domsaga.......... 39,673 inv. |
2 |
4,500 |
1,400 |
5,900 |
6,725 |
6,711 |
615 |
1,358 |
2,716 |
96 |
Flundre, Väno och Bjärke härads domsaga.......... 39,056 inv. |
2 |
4,500 |
1,400 |
5,900 |
7,013 |
6,769 |
948 |
1,200 |
2,400 |
97 |
Nordals, Sundals och Valbo hä-rads domsaga........ 33,233 inv. |
2 |
4,500 |
2,600 |
7,100 |
7,664 |
7,497 |
850 |
1,615 |
3,230 |
98 |
TöBsbo och Vedbo härads domsaga |
1 |
4,500 |
1,300 |
5,800 |
6,008 |
5,866 |
593 |
1,151 |
2,302 |
99 |
Vadsbo norra domsaga..... 25,448 inv. |
1 |
4,500 |
1,400 |
5,900 |
4,324 |
4,069 |
512 |
916 |
1,832 |
100 |
Vadsbo södra domsaga..... 27,987 inv. |
1 |
4,500 |
1,200 |
5,700 |
4,556 |
4,468 |
457 |
862 |
1,724 |
101 |
Gudhems och Kåkinds härads dom-saga ............ 26,241 inv. |
2 |
4,500 |
1,500 |
6,000 |
6,952 |
7,077 |
662 |
1,346 |
2,692 |
102 |
Vartofta och Frökinds härads dom- saga............ 35,246 inv. |
2 |
4,500 |
1,900 |
6,400 |
5,868 |
5,838 |
573 |
1,247 |
2,494 |
103 |
Skånings, Valle och Vilske härads domsaga.......... 25,164 inv. |
1 |
4,500 |
1,800 |
6,300 |
3,233 |
400 |
890 |
1,780 |
Dl
i 12 |
! ''3 |
14 |
i 15 |
16 |
1 17 |
1 1« |
I l» |
j 20 |
1 21 |
| 22 |
28 |
1 24 |
25 |
26 |
27 |
Samma inkom-ster |
Beräknade utgifter |
Inkomster efter avdrag av utgifter |
Föreslagen lönefyllnad |
Föreslaget, resekostnadsbidrag |
Behållen inkomst |
Efter tabellen upptagna an-märkningar under n:r |
|||||||||
! g3 8f i r-B * ja o o jr* 5° • 2 Q- si» h- ^ g <* P |
Samma beräknad ärlig expeditionslösen; kol. 7 + kol. 12 |
Kol. 6 + kol. 13 |
Efter avdrag av 5 % ä be- loppet i kol. 13 ocb utjäm-ning till närmaste 100-tal |
Bidrag till arvode åt förste notarie |
Skrivbiträ-dens avlöning |
Beräknade kansli- kostnader |
Beräknade kostnader för skrivmaterialier |
Uppgivna resekostnader, iför vilka ersättning ej utgår i |
Summa utgifter |
||||||
enligt beräkning av |
enligt grunder, an- givna i betänkandet |
||||||||||||||
2,314 |
7,252 |
14,252 |
13,900 |
400 |
3,000 |
3,000 |
1,000 |
400 |
1,000 |
5,800 |
8,100 |
2,900 |
— |
11,000 |
3‘) |
4,189 |
13,016 |
20,416 |
19,800 |
1,200 |
2,800 |
3,500 |
200 |
700 |
800 |
6,400 |
13,400 |
800 |
300 |
14,500 |
|
3,985 |
9,893 |
16,193 |
15,700 |
800 |
— |
3,600 |
500 |
500 |
300 |
5,600 |
10,100 |
1,800 |
100 |
12,000 |
") |
3,331 |
10,056 |
15,956 |
15,500 |
800 |
4,500 |
4,500 |
400 |
500 |
500 |
6,700 |
8,800 |
2,200 |
100 |
11,100 |
|
3,348 |
10,361 |
16,261 |
15,700 |
800 |
3,700 |
3,800 |
100 |
500 |
— |
5,200 |
10,500 |
1,700 |
— |
12,200 |
|
4,080 |
11,744 |
18,844 |
18,300 |
800 |
3,400 |
4,000 |
1,200 |
600 |
1,600 |
8,200 |
10,100 |
1,800 |
500 |
12,400 |
|
2,895 |
8,903 |
14,703 |
14,300 |
400 |
3,000 |
2,700 |
900 |
400 |
1,000 |
5,400 |
8,900 |
2,100 |
300 |
11,300 |
|
2,344 |
6,668 |
12,568 |
12,200 |
400 |
2,400 |
2,400 |
900 |
300 |
500 |
4,500 |
7,700 |
3,300 |
— |
11,000 |
|
2,181 |
6,737 |
12,437 |
12,100 |
400 |
1,800 |
2,400 |
400 |
300 |
800 |
4,300 |
7,800 |
3,200 |
— |
11,000 |
|
3,354 |
10,306 |
16,306 |
15,800 |
800 |
2,800 |
2,800 |
1,100 |
500 |
800 |
6,000 |
9,800 |
1,800 |
300 |
11,900 |
|
3,067 |
8,935 |
15,335 |
14.900 |
800 |
3,400 |
3,200 |
700 |
400 |
700 |
5,800 |
9,100 |
2,000 |
200 |
11,300 |
|
2,180 |
5,413 |
11,713 |
11,400 |
400 |
3,100 |
3,100 |
— |
300 |
800 |
4,600 |
6,800 |
4,200 |
— |
11,000 |
36) |
92
1 |
2 |
3 |
4 |
6 1 |
6 |
7 1 |
8 |
9 |
10 | |
n I |
Kontant avlöning |
Beräkning av expeditionslösen |
|||||||||
N:r |
Domsaga och antal invånare |
Klass |
! CS B I |
1 Tjänstgöringspenningar | och förvaltningsbidrag |
Summa |
Medeltal för 1915—1918 |
Medeltal för 1915—1917 |
Beräknade årliga mer-sportler av domboksexpedi-tioner i anledning av lösen- förhöjningen 1918 = medel- tal av sportler av dylika |
Medeltal av antalet §§ i |
Beräknade årliga mer-sportler av lagfarts- och |
104 |
Åse, Viste, Barne och Laske härads domsaga.......... 33,947 inv. |
2 |
4,500 |
1,500 |
6,000 |
7,067 |
7,138 |
1,034 |
1,321 |
2,642 |
105 1 |
Kinnefjärdings, Kinne och Kållands härads domsaga....... 31,418 inv. |
1 |
4,500 |
1,500 |
6,000 |
4,613 |
4,569 |
332 |
904 |
1,808 |
1106 i |
Östra härads domsaga i Blekinge län |
1 |
4,500 |
1,700 |
6,200 |
4,923 |
5,017 |
523 |
913 |
1,826 |
107 |
Medelsta härads domsaga .... |
2 |
4,500 |
2,500 |
7,000 |
4,958 |
4,877 |
416 • |
957 |
1,914 |
108 |
Bräkne härads domsaga .... |
1 |
4,500 |
1,300 |
5,800 |
3,966 |
637 |
768 |
1,536 |
|
109 |
Listers härads domsaga..... 25,109 inv. |
1 |
4,500 |
1,500 |
6,000 |
4,524 |
4,477 |
582 |
853 |
1,706 |
110 |
Ingelstads och Järrestads härads domsaga.......... 34,717 inv. |
3 |
4,500 |
1,300 |
5,800 |
8,597 |
8,675 |
901 | |
1,761 |
3,522 |
111 |
Gärds och Albo härads domsaga . |
2 i |
4,500 |
1,600 |
6,100 |
8,805 |
8,772 |
760 |
1,640 |
3,280 |
112 |
Villands härads domsaga..... 24,306 inv. |
i |
4,500 |
1,100 |
5,600 |
5,053 |
4,941 |
900 |
1,003 |
2.006 |
113 |
Östra Göinge härads domsaga . . |
i |
4,500 |
1,000 |
5,500 |
6,566 |
5,765 |
963 |
1,114 |
2,228 |
114 |
Västra Göinge härads domsaga . |
3 |
4,500 |
2,100 |
6,600 |
10,391 |
9,733 | |
1,355 |
2,270 |
4,540 |
115 |
Norra Åsbo härads domsaga . . |
2 |
4,500 |
1,000 |
5,500 |
8,011 |
j 7,131 |
658 |
1,593 |
3,186 |
116 |
Södra Åsbo och Bj äre härads domsaga |
2 |
4,50C |
1,400 |
5,900 |
8,478 |
| 8,286 1 |
816 |
1,717 |
3,434 |
93
| 12 |
1 1» |
1 K |
1 18 |
1 16 |
17 |
1 18 |
1 I» |
| 20 |
1 21 |
| 22 |
I 23 |
! 24 |
| 25 |
26 |
Summa inkom-ster |
1 |
Beräknade utgifter |
Inkomster efter avdrag av utgifter |
Föreslagen lönefyllnad |
j Föreslaget resekostnadsbidrag av statsmedel |
Behållen inkomst |
||||||||
summa DeraKnade ärliga mers portier; kol. 9 + kol. 11 |
summa ueraknad årlig expeditionslösen; kol. 7 + kol: 12 |
Kol. G + kol. 13 |
aiter avdrag nv o % ä be-loppet i kol. 13 och utjäm-ning till närmaste 100-tal |
Bidrag till arvode åt förste notarie |
Skrivbiträ-dens avlöning |
Beräknade kansli- kostnader |
| Beräknade kostnader för skrivmaterialier ---—- |
Uppgivna resekostnader, för vilka ersättning ej utgår |
Samma utgifter |
|||||
enligt beräkning av häradshövdingarna |
g <§. spa % a 0 c* p er»- • |
|||||||||||||
3,676 |
110,743 |
16,743 |
! 16,200 |
800 |
i 3,800 |
3,400! 200 |
j 500 |
1 _ |
| j 4,900 |
11,300 |
1,500 |
i - |
12,800 |
|
2,140 |
6,753 |
12,753 |
12,400 |
400 |
3,600 |
3,200 |
_ |
300 |
— |
1 3,900 |
8,500 |
2,500 |
1 ! 11,000 |
|
2,349 |
7,272 |
13,472 |
13,100 |
400 |
3,000 |
1,800 |
400 |
— |
2,600 |
10,500 |
1,700 |
— |
12,200 |
|
2,330 |
7,288 |
14,288 |
13,900 |
800 |
2,000 |
2,500 |
— |
400 |
— |
3,700 10,200 |
1,700 |
11,900 |
||
2,173 |
6,139 |
11,939 |
11,600 |
400 |
1,200 |
1,600 1 |
100 |
300 |
2,400 |
9,200 |
2,000 |
— |
11,200 |
|
2,288 |
6,812 |
12,812 |
12,500 |
400 |
5,000 |
1,800- |
800 |
300 |
_ |
3,300. |
9,200 |
2,000 |
— |
i 11.2001 1 |
4,423 |
i 13,020 18,820 |
18,200 |
1,200! |
2,800 |
2,800 |
400! |
700 |
— |
5,100 13,100 |
1,000 |
— |
14,1001 |
||
4,040 |
12,845 |
18,945 |
18,300 |
800! |
3,600 |
3,600j |
1,200 |
600 |
1,000 |
7,200l |
11,100 |
1,500 |
300 |
12,900! |
2,906 |
7,959 |
13,559 |
13,200 |
40oj |
2,800 |
2,500! |
1,200 |
400 |
700; |
5,200- |
8,000 |
3,000'' |
— |
11,000j |
3,191 |
9,757 |
15,259 |
14,800; |
400| |
2,600 |
2,500* |
1,200)! |
500j |
8001 |
5,400; |
9,400 |
1,900 |
300 |
11,600 |
5,895 |
16,286 |
22,886 |
22,100 |
1,200) |
4,000: 1 |
4,200! |
300; |
80öj |
— |
6,500 15,600 |
—j |
— |
15,600 |
|
3,844 |
11,855 |
17,355 |
16,800 |
800! |
2,8001 |
3,000 |
600 |
4,400 |
12,400 |
1,200! |
— |
13,600 |
||
4,250 |
12,728 |
18,628 |
18,000 |
j 800) |
| |
3,200 |
j |
600; |
1 |
4,600! |
13,400 |
800 |
— |
14,200 |
Efter tabellen upptagna anmärkningar
under n:r
94
1 |
2 1 |
3 |
4 1 |
B 1 |
6 |
7 I |
8 1 |
» t |
10 | |
ii i |
I |
Kontant avlöning |
Beräkning av |
expeditionslösen |
|||||||
N:r |
Domsaga och antal invånare |
E P t* ce |
t* C: ö |
o h5 åt Z+ 5’ a oq fl g-5'' f<5 as g |
m 0 B B p |
Medeltal för 1915—1918 |
Medeltal för 1915—1917 |
Beräknade årliga mer-sportler av domboksexpedi- tioner i anledning av lösen- förhöjningen 1918 = medel-tal av sportler av dylika |
Medeltal av antalet §§ i |
Beräknade årliga mer-sportler av lagfarts- och |
117 |
Oxie och Skvtts härads domsaga |
3 |
4,500 |
1,500 |
6,000 |
10,229 |
9,537 |
1,000 |
2,156 |
4,312 |
118 |
Torna och Bara härads domsaga . |
3 |
4,500 |
1,200 |
5,700 |
9,965 |
9,500 |
1,126 |
1,875 |
3,750 |
119 |
Yemmenhögs, Ljunits och Herre-stads härads domsaga .... 35,279 inv. |
2 |
4,500 |
800 |
5,300 |
7,868 |
7,686 |
790 |
1,466 |
2,932 |
120 |
Färs härads domsaga...... 23,386 inv. |
2 |
4,500 |
800 |
5,300 |
6,156 |
6,007 |
698 |
1,165 |
2,330 |
121 |
Frosta härads och Eslövs domsaga |
2 |
4,500 |
900 |
5,400 |
— |
10,074 |
1.200 |
1,891 |
3,782 |
122 |
Rönnebergs, Onsjö och Harjagers 42,993 inv. |
3 |
4,50C |
2,000 |
6,500 |
11,459 |
111,407 |
1.152 |
2,496 1 |
4,992 i |
1123 |
Luggude härads domsaga .... |
3 |
| 4,500 |
1,200 |
5,700 |
| 13.325 |
j 13,293 . |
1,468 |
2,521 1 |
| 5,042 |
Anmärkningar.
'') I anledning av städerna Östhammars och Öregrnnds införlivning med domsagan fr. o. m. 1920
har sportelhinttot ansetts höra ökas med 400 kronor. „ . .
8) I anledning av visst områdes införlivning med staden >.orrtälje fr. o. m. 1918 har sportel
brnttot
minskats med 500 kronor. ,
») Uppgift från häradshövdingen ang. beräknad avlöning till skrivbiträden saknas.
*) Före år 1916 hava jämväl Sollentuna och Färentnna härad tillhört domsagan, vadan ar 191.)
lämnats å sido vid beräkningarna enligt kol. 7—10. , . , , . ,, , . , «
6) gom domsagan är nybildad fr. o. m. 1916, grunda sig beraknmgarna enligt kol. 7— 1U endast
på tiden därefter. — Uppgift från häradshövdingen ang. beräknad avlöning till skrivbiträden saknas.
e) På grund av ofullständig uppgift har år 1915 icke kunnat medtagas vid beräkningen enligt
k01 ’) På grund av ofullständig uppgift har år 1915 icke kunnat medtagas vid beräkningen enligt
kol. 9.
95
1 12 |
1 18 |
1 14 |
1 16 |
1(5 |
1 17 |
1 18 |
1 I» |
| 20 |
! 21 |
| 22 |
23 |
1 24 |
1 25 |
1 2(5 |
1 27 |
Summa inkom-ster |
Beräknade utgifter |
Inkomster efter avdrag av utgifter |
Föreslagen lönefyllnad |
j Föreslaget resekostnadsbidrag |
Behållen inkomst |
Efter tabellen upptagna an-märkningar under n:r |
|||||||||
ljumma beräknade årliga mersportler; kol. 9 + kol. 11. |
tumma beräknad årlig expeditionslösen; kol. 7 + kol 12 |
Kol. 6 + kol. 13 |
Efter avdrag av 5 % å be- loppet i kol. 13 och utjäm-ning till närmaste 100-tal |
Bidrag till arvode åt | |
Skrivbiträ-dens avlöning |
Beräknade kansli- kostnader |
j Beräknade kostnader för skrivmaterialer |
J Uppgivna resekostnader, j för vilka ersättning ej utgår |
Summa utgifter |
||||||
enligt beräkning av häradshövdingarna |
enligt grunder, an- givna i betänkandet |
||||||||||||||
5,312 |
15,541 |
21,541 |
20,800 |
1,200 |
5,600 |
5,600 |
— |
800 |
— |
7,600 |
13,200 |
900 |
— |
14,100 |
! |
4,876 |
14,841 |
20,541 |
19,800 |
1,200 |
4,600 |
4,600 |
1,200 |
700 |
1,800 |
9,500 |
10,300 |
1,700 |
600 |
12,600 |
“) |
3,722 |
11,590 |
16,890 |
16.300 |
800 |
3,000 |
3,400 |
— |
600 |
— |
4,800 |
11,500 |
1,400 |
— |
12,900 |
i |
3,028 |
9,184 |
14,484 |
14,000 |
800 |
1,200 |
1,500 |
— |
500 |
— |
2,800 |
11,200 |
1,500 |
— |
12,700 |
|
4,982 |
15,856 |
21,256 |
20,500 | |
800 |
5,100 |
5,100 |
— |
800 |
2,000 |
8,700 |
11,800 |
1,300 |
700 |
13,800 |
|
6,144 |
16,803® |
23,303 |
22,500 |
1,200 |
7,200 |
6,700 |
1,500 |
800 |
1.500 |
11,700 |
10,800 |
1,600 |
500 |
12,900 |
i «) i i |
6,510 |
15,535: |
21,235 |
20,500 |
1,200 |
5,800 |
j 5,800 |
— |
800 |
— |
7,800 |
12,700 |
1,100 |
13,800 |
“) l |
kol. 9.
område
område
socken
kol. 9.
knnnat
Brnnflo
8) På grund av ofullständig uppgift hnr år 1917 icke knnnat medtagas vid beräkningen enligt
9) I anledning av införlivning med staden Västerås fr. o. m. 1918 av Lundbv socken jämte visst
av Sst. Ilians socken har sportelbruttot ansetts böra minskas med 700 kronor
) I anledning av införlivning med Köpings stad fr. o. m. 1919 av Köpings socken jämte visst
av Kungs Barkaro socken har sportelbruttot ansetts böra minskas med 600 kronor J
ilVffrlilv.ninS''nifid staden Västerås fr. o. m. 1918 av visst område av St. Ilians
har sportelbruttot ansetts böra minskas med 100 kronor.
U) Srnnd av ofullständig nppgift har år 1915 icke knnnat medtagas vid beräkningen enligt
,s) I anledning av ofullständiga uppgifter har vid beräkningarna enligt kol. 7 och 8 år 1915 icke
medtagas samt beräkningen i kol. 9 hänfört sig endast till åren 1917 och 1918.
) Uppgift å sportelinkomster för 1915 saknas, vadan nämnda år icke knnnat vid beräkningen
''• “ \ anled“,n£ av införlivning med staden Östersund fr. o. m. 1918 av vissa områden av
socken har sportelbruttot ansetts böra minskas med 1,000 kronor.
Ä) ^0m saknas för år 1915 har nämnda år icke knnnat vid beräkningarna medtagas.
9fi
i«) Pä grund av ofullständig uppgift har år 1915 icke kunnat vid beräkningen enligt kol. 9
medtagas. ^ anledn ay inf8rlivning med Skellefteå stad dels fr. o. in. 1916 av vissa områden från
Skellefteå socken och dels fr. o. in. 1917 av Ytterursviks by har sportelbruttot ansetts böra minskas
med 300^ ^ miMbuug av ofullständig uppgift har år 1915 icke kunnat vid beräkning enligt kol. 9
medtagas.^ ^ anle(jning av ofullständig uppgift har år 1915 icko kunnat vid beräkningen enligt kol. 9
medtag ^ anledning av ofullständiga uppgifter har år 1917 icke kunnat vid beräkningarna medtagas.
2i) I anledning av ofullständiga nppgiftor har år 1918 icke kunnat vid beräkningarna medtagas.
*=) I anledning av överflyttande fr. o. m. 1920 till Lysing* och Göstrings domsaga av den till
Ydre härad hörande delen av Malexanders socken har sportelbruttot ansetts böja minskas med 100 kronor^
2S) I anledning av den under 22) omförmälda överflyttningen har sportelbruttot ansetts böra ökas
med 100 „run(j av ofullständiga uppgifter hava beräkningarna enligt kol. 7 och 9 skett approxima
tivt.
- I anledning av införlivning med Motala stad fr. o. m. 1917 av vissa områden från Motala socken
har snortelbruttot ansetts böra minskas med 500 kronor. , _ , ,
85) i anledning av införlivning med staden Norrköping dels fr. o. in. 1916 av Östra Eneby socken
och dels fr. o. m. 1918 av St. Johannes kommun har sportelbruttot ansetts böra minskas med l,o00 kronor.
*>) I anledning av ofullständig uppgift har år 1915 icke kunnat vid beräkningen enligt kol. 9
medtagas. - På grund av införlivning med staden Söderköping dels fr. o. m. 1918 av visst område från
Drothems socken och dels fr. o. m. 1920 av visst område från Skonberga socken har sportelbruttot ansetts
böra minskas med 200 kronor. ... , , 0
»’) I anledning av ofullständig uppgift har år 1915 icke kunnat vid beräkningen enligt kol. 9
medtagas
S*) På grund av ofullständiga uppgifter hava beräkningarna skett approximativt..
89) I anledning av införlivning med staden Oskarshamn fr. o. m. 1919 av visst område från
Döderhults socken har sportelbrnttot ansetts böra minskas med 300 kronor. .
80) På grund av ofullständiga uppgifter har år 1918 icke kunnat vid berakmngarna medtagas.
»!) Uppgift å extra inkomster för år 1918 saknas, o . , , x .. , .
32) Som fullständiga uppgifter saknas för år 1916 har nämnda ar icke kunnat vid beräkningarna
me ^ ° ssj pa grund av ofullständig uppgift har år 1915 icke kunnat vid beräkningen enligt kol. 9
medta„as. gportelbruttot i Marks m. fl. härads domsaga har fördelats emellan Marks härad å ena samt
Vedens och Bollebygds härad å andra sidan med ledning av uppgifter från tf. domhavanden. Dombokslösen
har fördelats efter samma grund. Tjänstgönngspengarna hava upptagits enligt Göta hovratts for
Sla”
^ 35) på grund av ofullständiga uppgifter har beträffande As och Gäsene härad år 1915 icke kunnat
medtagas. Sportelbruttot från Vedens och Bollebygds härad jämte dombokslösen för dessa härad har
upptagits i enlighet med vad under 34) angivits. I anledning av införlivning av Torpa socken med
staden Borås fr. o. m. 1920 har det beräknade sportelbruttot ansetts bora minskas med 1,500 kronor.
Tifinatzörinesueneama hava upptagits enligt Göta hovrätts förslag i ämnet. .
3Q) På grund av ofullständiga uppgifter har beräkningen av dombokslösen Bkett approximativt.
37) Som vederbörliga uppgifter för år 1918 saknas, har uämnda år icke kunnat vid beräkningarna
medtaga?.^ ^ 1915—1917 har fördelningen av sportlerua emellan Villands och Östra Göinge ny
bildade
domsagor skett efter folkmängden.
89\ Se ant. under 33).
*°) På grund av ofullständiga uppgifter har år 1918 icke kunnat vid beräkningen enligt kol. 9
^ 41) Som vederbörliga uppgifter saknas för år 1915, har nämnda år icke knnnat vid beräkningarna
medtagas. Doml)okgl5gea jiar vi(j sa^nad av vederbörliga uppgifter beräknats approximativt. — J Inledning
av Eslövs stads överflyttning till domsagan fr. o. m. 1916 har sportelbruttot ansetts böra höjas
med 800 Jcr^ anledlljng av Eslövs stads överflyttning till annan domsaga fr. o. m. 1916 har sportel
bruttot
ansetts höra minskas med 800 kronor. Q _ .____
n) I anledning av införlivning med staden Hälsingborg dels fr. o. m. 1918 av Eaus kommun
samt vissa områden från Hälsingborgs och Allerums socknar och dels fr. o. m. 1919 av återstoden av
Hälsingborgs landskommun, har sportelbruttot ansetts böra minskas mad 4,300 kronor.