Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 3.

1

Nr 3.

Ankom till riksdagens kansli den 10 juni 1920.

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag
till förordning med särskilda bestämmelser om avdrag vid
1921 års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt.

Närvarande vid beslutets fattande: herrar Edén, Trygger, Gustaf Nilsson *), Bror
Petrén, Swartz, Örne, Pålsson, J. Johansson i Kälkebo, Möller, Barthelsson,
Rune, Wigforss*), K. J. A. Gustafsson, Kristensson, Lindman, Bärg,
Jönsson i Boa, Lindqvist i Kosta *), R. G. Hamilton, Sjöblom *), Brunnström,
Löfgren i Stockholm *), Engberg och Svedberg.

*) Ej närvarande vid betänkandets slutjustering.

I en den 12 mars 1920 dagteeknad, till andra särskilda utskottet
hänvisad proposition, nr 233, har Kungl. Maj:t, under åberopande av
pi opositioneu bilagt utdrag av statsrådsprotokollet för finansärenden
samma dag, föreslagit riksdagen att antaga följande vid propositionen
fogade

Förslag

till

förordning med särskilda bestämmelser om avdrag vid 1921 ärs taxering till

inkomst- och förmögenhetsskatt.

Härigenom förordnas, att, utan hinder av bestämmelserna i 18 §
1 mom. i förordningen om inkomst,- och förmögenhetsskatt, vid 1921
års taxering till inkomst- och förmögenhetsskatt det beskattningsbara
beloppet för svensk medborgare, som är här i riket mantalsskriven, skall
beräknas efter följande grunder:

Bihang till riksdagens protokoll 1920. 11 samt. 2 avd. 3 käft. (Nr 3—4.) 1

2

Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 3.

a) För en var skattskyldig skall från det taxerade beloppet såsom
fritt från skatt avdragas följande belopp (ortsavdrag):

Om han är mantalsskriven inom ort tillhörande ortsgrupp 1, 900 kronor,

B

b

b

b

b

b

B

II,

1,050 b

B

b

b

b

b

»

b

B

III,

1,200 b

b

b

b

b

b

b

B

B

iv,

1.350 b

b

5)

B

b

b

b

B

B

V,

l''ö00 b

b)

Utöver

ortsavdraget

äger

skattskyldig, vilken

är

gift eller har

hemmavarande eller av honom helt eller delvis underhållna barn, vilka
icke uppnått 21 år och icke själva skola taxeras till inkomst- och förmögenhetsskatt,
erhålla avdrag (familjeavdrag) dels med 300 kronor för
varje sådant barn, dels ock med 300 kronor för hustru, om skattskyldig
är gift, eller för husföreståndarinna, om skattskyldig är ogift (varmed
jämställes, att skattskyldig är änkling, änka eller frånskild).

För barn, vars föräldrar båda leva men icke äro gifta med varandra,
skall, därest enligt ovan givna bestämmelser båda föräldrarna
skulle vara berättigade till avdrag, endast modern eller, om barnet vistas
hos fadern, endast denne åtnjuta avdrag.

c) I enskilda fall, då skattskyldigs skatteförmåga på grund av särskilda
omständigheter (långvarig sjukdom, olyckshändelse, underhåll av
andra närstående än dem, för vilka han äger åtnjuta familjeavdrag) är
väsentligt nedsatt, må det skattefria avdraget ökas med högst 700 kronor.
Sådana utgifter för annans underhåll, som avses i 1Ö § i förordningen
om inkomst- och förmögenhetsskatt, må icke åberopas såsom
grund för avdrag enligt detta stycke.

d) Den del av det taxerade beloppet, som överstiger summan av
de enligt a), b) och c) här ovan för den skattskyldige medgivna avdrag
men icke dubbla summan av samma avdrag, upptages i det beskattningsbara
beloppet till sitt halva belopp.

Den del av det taxerade beloppet, som överstiger dubbla summan
av medgivna avdrag, ingår i sin helhet i det beskattningsbara beloppet.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1921.

•Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 3. 3

Beträffande vad föredragande departementschefen anfört vid ärendets
föredragning inför Ivungl. Maj:t tillåter sig utskottet hänvisa till
nyssnämnda, vid propositionen fogade protokollsutdrag.

Kung!. Maj:ts förevarande förslag innebär, att vid 1921 års taxering
till inkomst- och förmögenhetsskatt skulle tillämpas förhöjning av
de skattefria avdragen — ortsavdrag, familjeavdrag och avdrag för
ömmande fall — efter i huvudsak enahanda grunder som enligt Kungl.
Maj:ts av riksdagen nästföregående år bifallna förslag tillämpas vid
innevarande års taxering. Bestämmelserna härom, som återfinnas i
Kungl. Maj:ts förordning den 16 juli 1919 (nr 455), innebära höjning
av orts- ech familjeavdragen med femtio procent, varjämte det fakultativa
avdraget för ömmande fall fått sitt maximum förhöjt från 500 till
^00 kronor. Därjämte stadgas i förordningen, att, om summan av ortsoch
familjeavdrag icke uppgår till jämnt hundratal kronor, belopp, som
överskjuter jämnt hundratal, bortfaller. Denna bestämmelse har införts
av praktiska skäl, för undvikande av att allt för stort antal tabeller för
avdragens uträknande skulle behöva upprättas. Uti årets förslag har
emellertid något dylikt stadgande icke medtagits, alldenstund de av
Kungl. Maj:t i sammanhang med framläggande av proposition om ny
kommunalskattelag föreslagna bestämmelserna om avdrag vid 1921 års
taxering till kommunal inkomstskatt komme att betinga upprättande
av tabeller i viss utsträckning jämväl för avdragsbelopp, slutande å
femtiotal kronor, vartill komme att stadgandet i fråga otvivelaktigt
verkade rubbning i det uti inkomstskatteförordningen fastställda förhållandet
mellan, avdragsbeloppen för olika ortsgrupper.

\''ad angår avfattningen av de nu föreslagna bestämmelserna har
en omformulering skett vid jämförelse med fjolårets förslag, i det att
bestämmelserna i 18 § 1 mom. inkomstskatteförordningen fått i erforderliga
delar tjäna till förebild.

Emellertid förefinnes en viss skiljaktighet i texten mellan nu
föreliggande förslag och sagda paragraf, sådan densamma skulle komma
att lyda enligt Kungl. Maj:ts proposition nr 400, vilken till denna del
blivit av utskottet i annat utlåtande tillstyrkt, i det att uti sistnämnda
paragiaf vid uppräkningen av de särskilda orsaker, som kunna föranleda
förhöjt skattefritt avdrag, även angivits »ålderdom» och »annan
därmed jämförlig omständighet.» Det synes utskottet nödigt att nu
förevaiande förslag bringas till överensstämmelse med huvudförordningens
text i denna del.

Kungl. Maj:ts föreliggande förslag innefattar således tillämpning

Utskottet.

4 Andra särskilda utskottets utlåtande Nr 3.

av principer i fråga om avdragsrätten, som godkänts av riksdagen
nästföregående år. De av departementschefen åberopade skäl för sådan
ändring i reglerna för avdragen att dessa i vissa fall skola kunna
utgå med belopp överskjutande jämna hundratal kronor, äga giltighet
jämväl vid den av utskottet i annat utlåtande förordade avfattning
av bestämmelserna för avdrag vid taxering till inkomstbevillning år
1921. I anledning härav har utskottet under förutsättning av en textförändring
i enlighet med vad ovan föreslagits intet att erinra mot bifall
till Kungl. Maj:ts förevarande proposition nr 233.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa

att riksdagen, med förklarande att Kungl. Maj:ts
förevarande förslag icke kunnat av riksdagen i oförändrat
skick bifallas, måtte för sin del antaga förslaget
med den ändring att det med c) betecknade
stycket i nedan angivna del erhåller följande lydelse:
»c) I enskilda fall, då skattskyldigs skatteförmåga på
grund av särskilda omständigheter (långvarig sjukdom,
olyckshändelse, ålderdom, underhåll av andra närstående
än dem, för vilka han äger åtnjuta familjeavdrag, eller
annan därmed jämförlig omständighet) är väsentligt
nedsatt, må — — — — detta stycke.»

Stockholm den 8 juni 1920.

På utskottets vägnar:

NILS EDEN.