Kung!. Maj:ts skrivelse Nr 193.
1
Nr 193.
Kungl. Maj.ts skrivelse till riksdagen med tillkännagivande
att i statsverkspropositionen under femte huvudtiteln bebådad
framställning till riksdagen angående höjning av
avlöningen till månadslönare icke kommer att föreläggas
riksdagen; given Stockholms slott den 11 mars 1919.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över
sjöförsvarsärenden för denna dag vill Kung]. Maj:t härmed giva riksdagen
tillkänna, att Kungl. Maj:t funnit frågan om framställning till
innevarande riksdag i det under punkt 13 i statsverkspropositionen,
femte huvudtiteln, upptagna ärende angående höjning av avlöningen
till månadslönare hava förfallit, i följd varav medel för berörda ändamål
ej vidare behöva beräknas i 1920 års stat.
GUSTAF.
Erik Palmstierna.
Bihang till riksdagens protokoll 1910. 1 sand. 166 höft. (hr 193.)
eea n> J
2
Kung}. Maj ds skrivelse Nr 193.
Utdrag av protokollet över sjöförsvarsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet a Stockholms slott
den 11 mars 1919.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Eden,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena Hellner,
Statsråden: Petersson,
Schotte,
Petrén,
Nilson,
friherre Palmstierna,
Rydén,
Undén,
Thorsson.
Departementschefen, statsrådet friherre Palmstierna anförde härefter.
Genom nådigt beslut den 23 november 1917 bemyndigade Kungl.
Maj:t chefen för sjöförsvarsdepartementet att tillkalla högst fyra sakkunniga
personer för att inom departementet biträda med verkställande
av utredning och avgivande av förslag i fråga om erforderliga bestämmelser
beträffande månadslönarnas vid marinen anställande, avlönmg och
pensionering. På grund härav tillkallade sakkunniga avgåvo den 21
oktober 1918 betänkande och förslag i ämnet. De sakkunniga hemställde
därvid, att månadslönarna vid marinen måtte, i den mån deras
och den därmed jämnställda personalens i marinförvaltningen tjänster
prövades vara av stadigvarande natur och i övrigt motsvarade de anspråk,
som sedan gammalt och efter hand blivit ställda på månadslönarstatens
personal, uppföras såsom ordinarie tjänstemän på av Kungl.
o
O
Kungl. May.ts skrivelse Nr 193.
Maj:t och riksdagen fastställd avlöningsstat — marinens civila assistentstat.
De sakkunnigas förslag innebar i övrigt, bland annat, viss höjning
av avlöningen för de befattningshavare, som ifrågasattes övergå på
den nya staten. Denna avlöningshöjning beräknades medföra en kostnadsökning
av 92,873 kronor.
Då jag den 9 januari 1919 föredrog de frågor, som tillhörde regleringen
av riksstatens femte huvudtitel för år 1920, anmälde jag, att
ifrågavarande betänkande den 31 oktober 1918 remitterats till marinförvaltningen,
chefen för marinstaben, chefen för kustartilleriet, statskontoret
och direktionen över flottans pensionskassa, samt att jag, enär
emellertid utlåtanden från samtliga dessa myndigheter ännu icke inkommit
till Kungl. Maj:t, ej då kunde underställa ärendet Kungl. Majrts
prövning. Emellertid syntes det mig, att medel för ändamålet borde
tagas i beräkning vid framställningen till riksdagen i fråga om anslagsbehoven
för år 1920, även om det icke då kunde avgöras, huruvida
proposition i ämnet komme att föreläggas 1919 års riksdag. Under
punkt 13 av statsverkspropositionens femte huvudtitel föreslog också
Kungl. Maj:t riksdagen att i avvaktan på den proposition angående beviljande
av anslag till höjning av avlöningen till månadslönare, Kungl.
Maj:t kunde komma att till riksdagen avlåta, för berörda ändamål bland
de extra förslagsanslagen å femte huvudtiteln för år 1920 beräkna ett
belopp av 92,873 kronor.
De i ärendet infordrade utlåtandena hava numera inkommit. Av
vad i dessa utlåtanden anförts torde här endast behöva återgivas vissa
uttalanden av marin förvaltningen och av sakkunniga för verkställande
av utredning och utarbetande av förslag rörande lönereglering för arméns
och marinens personal.
Myndigheternas
utlåtanden.
Marinförvaltningen har yttrat, bland annat, följande.
Med hänsyn till vad i statsrådsprotokollet över sjöförsvarsärenden
den 9 januari 1919, bilagt statsverkspropositionen till nu pågående riksdag,
anförts om vikten att under rådande förhållanden inga anslag
för nya militära ändamål äskades och att vidtaga omfattande inskränkningar
inom försvarsväsendet, torde nu näppeligen kunna ifrågasättas,
att någon stat för månadslönare av Konung och riksdag fastställdes,
utan syntes såsom hittills personalbehovet och avlöningarna få bero av
arbetsdriften och anslagen därför. Enligt ämbetsverkets mening funnes
visserligen behov av mera reglerande bestämmelser beträffande månads
-
4
Kung1. May.ts skrivelse Nr 193.
lönarnas avlöning, men en förbättring därutinnan syntes icke böra ske
på sätt de sakkunniga föreslagit, utan borde lokalmyndigheterna var för
sitt verksamhetsområde reglera såväl personalbehovet som ett rättvist
och likartat avlöningssystem för dem underställda månadslönare i mån
av tillgång på medel. De för beredande av den föreslagna avlöningshöjningen
beräknade medlen, 92,000 kronor, vore av vissa angivna skäl
otillräckliga. Därest överhuvudtaget en marinens civila assistentstat
skulle inrättas, borde vid bestämmande av avlöningarna för densamma
tagas hänsyn till avlöningsförmånerna för marinens övriga personal.
Frågan om lönereglering för denna personal vore för närvarande under
utredning av arméns och marinens avlöningssakkunniga. Först i samband
med en sådan allmän lönereglering torde ett förslag rörande nya
avlöningsbestämmelser för månadslönare inom marinen böra upptagas
till slutlig behandling.
I övrigt hölle marinförvaltningen före att, då en särskild kommission
för närvarande vore tillsatt, vilken hade att verkställa utredning
och inkomma med förslag i fråga om inskränkningar och förenklingar
inom försvarsväsendet m. m., det icke torde vara lämpligt att, innan
statsmyndigheternas beslut i detta ämne förelåge, till avgörande upptaga
ett förslag till en fastare och mera omfattande organisation av
månadslönarstaten vid marinen.
Ovan bemälda sakkunniga hava i sitt utlåtande anfört, bland annat,
följande.
I likhet med vissa av de i ärendet hörda myndigheterna måste de
sakkunniga under nuvarande förhållanden, då fråga förelåge om inskränkningar
och förenklingar inom försvarsväsendet, ställa sig tveksamma
inför förslaget att å ordinarie stat uppföra den personal, som
avsåges i förevarande betänkande.
Det borde också beaktas, att inom såväl marinen som armén funnes
vissa andra personalgrupper, vilkas uppförande å stat, i likhet med
vad nu föreslagits beträffande månadslönarna, tilläventyrs skulle kunna
med ungefär lika fog ifrågasättas. På grund därav funne de sakkunniga
det tvivelaktigt, huruvida det nu föreliggande förslaget borde i
större eller mindre utsträckning bringas till genomförande utan att
samtidigt därmed spörsmålet om uppförande å stat av personal, tillhörande
nyssnämnda andra grupper, komme under omprövning.
Innan frågan om en definitiv löne- och pensionsreglering för övrig
till försvarsväsendet hörande personal hunnit närmare sin lösning, måste
det även ställa sig vanskligt att bedöma, huruvida de i betänkandet
5
Kungl. Maj:ts skrivelse Nr 193.
föreslagna löne- och pensionssatserna vore lämpligt avvägda och icke
på något sätt föregrepe den blivande löne- och pensionsregleringen för
nyssnämnda övriga personal. För vinnande av önskvärd överensstämmelse
i angivna hänseenden syntes det vara av vikt, att samtliga nu
berörda löne- och pensionsfrågor komme under skärskådande i ett
sammanhang.
I de inkomna yttrandena hade mot förslaget framställts en del
detaljanmärkningar, av vilka åtskilliga väl näppeligen läte sig avvisas.
På vissa punkter, exempelvis beträffande ordnandet av personalens pensionering,
hade av de hörda myndigheterna uttalats sinsemellan ganska
stridiga meningar. Vid sådant förhållande och oavsett de övriga skäl,
som enligt de sakkunnigas mening talade för ett uppskov med den vidare
handläggningen av förevarande ärende, torde det icke vara möjligt
att slutföra den ytterligare granskning och bearbetning av förslaget,
som utan tvivel vore av nöden, i så god tid att ärendet kunde hinna
föreläggas 1919 års riksdag.
De sakkunniga ville slutligen framhålla, att i den mån avgång
bland ifrågavarande personal inträffade, innan dess avlönings- och pensionsförhållanden
kunnat på ett mera definitivt sätt ordnas, frågan om
beredande av pension eller förhöjd pension åt avgående befattningshavare
torde böra genom särskilda framställningar föreläggas riksdagen.
Därest Kungl. Magt funne sig kunna biträda de sakkunnigas mening,
att förevarande ärende icke borde föreläggas innevarande års
riksdag, ifrågasatte de sakkunniga, huruvida icke handlingarna i ärendet
borde till dem återremitteras med uppdrag att i sinom tid inkomma
med förnyat utlåtande.
Vad i de avgivna utlåtandena sålunda anförts synes mig innebära
avgörande skäl att icke nu upptaga omförmälda frågor beträffande marinens
måuadslönare till prövning. Meddelande torde därför böra lämnas
riksdagen, att ovanberörda, i statsverkspropositionen bebådade framställning
icke kommer att föreläggas riksdagen.
Då det emellertid onekligen är behövligt, att de förbättringar i avseende
å månadslönarnas anställnings- och avlöningsförhållanden, som
i avvaktan å en definitiv lösning av ifrågavarande spörsmål kunna ske,
också komma till stånd, ämnar jag, därest sålunda framställning i ämnet
icke nu avlåtes till riksdagen, under nästföljande punkt av statsrådsprotokollet
föreslå Kungl. Maj:t att anbefalla marinförvaltningen taga i
övervägande lämpligheten av att, efter vederbörande myndigheters börande,
i mån av befogenhet och inom ramen av tillgängliga medel
Bihang till riksdagens ‘protokoll lull). / sand. lull käft. (Nr 193.) 8(52 19 2
6
Kung!. Maj:ts skrivelse Nr 193.
— utan att förutsätta tillkomsten av en av Kung!. Maj:t och riksdagen
beslutad avlöningsstat eller av Kungl. Maj:t fastställt reglemente för
marinens månadslönare — med ledning av det ovannämnda, av inom
sjöförsvarsdepartementet tillkallade sakkunniga den 21 oktober 1918 avgivna
betänkandet i ämnet vidtaga sådana förändringar beträffande månadslönarnas
anställningsvillkor och avlöning, däri inbegripet semester, uppdelning
i löneklasser och dylikt, som för vinnande av större enhetlighet
och stadga i berörda hänseenden må anses påkallade. Därvid torde
jämväl böra föreskrivas, att de bestämmelser, som i enlighet härmed
må komma att av marinförvaltningen utarbetas och som torde böra
vinna tillämpning från och med ingången av år 1920, böra föreligga
senast den 1 september 1919 och, så snart ske kan, delgivas chefen
för sjöförsvarsdepartementet.
Likaledes torde jag under nästföljande punkt få, såsom de sakkunniga
rörande lönereglering för arméns och marinens personal också
föreslagit, göra hemställan att handlingarna i ärendet återremitteras till
dem för avgivande av förnyat utlåtande. De bestämmelser, som marinförvaltningen,
i enlighet med vad jag i det förestående ifrågasatt, må
komma att utfärda, torde i sinom tid få överlämnas till de sakkunniga
för att vara tillgängliga vid fullgörandet av berörda uppdrag.
I den mån avgång bland ifrågavarande personal inträffar, innan
dess avlönings- och pensionsförhållanden hunnit på ett mera definitivt
sätt ordnas, lärer frågor om beredande av pension eller förhöjd pension
åt avgående befattningshavare böra, då så påkallas, genom särskilda
framställningar föreläggas riksdagen.
Jag hemställer alltså,
att Eders Kungl. Maj:t måtte giva riksdagen tillkänna, att Kungl.
Maj:t funnit frågan om framställning till innevarande riksdag i det under
punkt 13 i statsverkspropositionen, femte huvudtiteln, upptagna ärende
angående höjning av avlöningen till månadslönare hava förfallit, i följd
varav medel för berörda ändamål ej vidare behöva beräknas i 1920
års stat.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen lämna bifall;
och skulle till riksdagen avlåtas skrivelse av den
lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Carl Ridderstad.
Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1919