Bankoutskottets utlåtande Nr 65.

Nr 65.

Ankom till riksdagens kansli den 6 juni 1917 kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition med
förslag till bestämmelser angående rätt till pension för
vissa å extra stat upptagna befattningshavare vid statens
järnvägar, telegrafverket och statens vattenfallsverk.

I en till riksdagen den 4 april 1917 avlåten proposition, nr 222,
bär Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag av
statsrådsprotokollet över civilärenden för samma dag, föreslagit riksdagen
dels medgiva, att beträffande pensionering av vissa på extra stat
upptagna befattningshavare vid statens järnvägar, telegrafverket och
statens vattenfallsverk Kungl. Maj:t må utfärda bestämmelser i huvudsaklig
överensstämmelse med vid protokollet fogade förslag till reglementen
i sådant avseende;

dels, under förutsättning av bifall härtill, besluta,
att för bekostande av dylik pensionering må från och med år 1918
och tills vidare årligen avsättas:

av trafikmedel ............................................. 800,000 kronor,

» telegrafmedel .......................................... 150,000 » samt

» statens vattenfallsverks driftinkomster 50,000 b ;

att dessa belopp skola ingå till särskilda i vederbörande verks
räkenskap bokförda fonder, om vilkas förvaltning Kungl. Maj:t må
meddela närmare bestämmelser;

att första stycket i punkt c) av 2 § i lagen den 4 juli 1910 angående
rätt till pension för tjänstemän vid statens järnvägar skall erhålla
följande ändrade lydelse, att träda i tillämpning med ingången av år 1918:

Bankoutskott ds utlåtande Nr 65.

Utskottet.

varit delägare i kassa för pensionering av i statens tjänst anställd icke
ordinarie personal ävensom att han nnder de fem sista åren inneha! t,
ordinarie befattning vid statens järnvägar»; samt

att till 8 § i nyssnämnda lag skall göras följande tillägg, likaledes
att träda i tillämpning med ingången av år 1918:

»Om den, som är berättigad till pension enligt denna lag, tillika är
berättigad till pension på grund av inbetalning till pensionsstyrelsen
jämlikt föreskrift i reglemente för kassa för pensionering av i statens
tjänst anställd icke ordinarie personal, räknas sistnämnda pension som
del av den honom enligt denna lag tillkommande pension, vilken alltså
skall minskas med det pensionsbelopp, som pensionstagaren sålunda
äger utbekomma från pensionsförsäkringsfonden.»

•

Utskottet, som fått berörda proposition till sig hänvisad, får härmed
avgiva utlåtande över propositionen jämte följande i anledning av densamma
inom andra kammaren väckta, till utskottet likaledes överlämnade
motioner, nämligen nr 429 av herr Bärg i Katrineholm med instämmande
av åtta andra av kammarens ledamöter samt nr 446 av herr O. Nilsson
i Örebro jämte ytterligare två av kammarens ledamöter.

Beträffande den i propositionen förebragta utredningen tillåter sig
utskottet att hänvisa till åberopade statsrådsprotokollet, i den mån detsamma
icke i vissa delar här nedan intagits.

Till motionerna återkommer utskottet i annat sammanhang.

Utskottet har till en början ansett sig böra erinra, såsom också i
statsrådsprotokollet omförmäles, att Kungl. Maj:t i proposition till 1913
års riksdag framlade förslag till bestämmelser angående pensionering av
viss icke ordinarie personal vid statens järnvägar. Denna proposition
vann emellertid icke riksdagens godkännande. Riksdagen ansåg nämligen
den då föreliggande frågan böra behandlas i samband med frågan
om pensioneringen av telegrafverkets verkstadspersonal, varom förslag
förelåge hos Kungl. Maj:t. Båda dessa frågors lösning syntes för övrigt
böra göras beroende av lagen om allmän pensionsförsäkring. Riksdagen
uttalade samtidigt, att förslag i ämnet förutsattes komma att föreläggas
1914 års riksdag. Uppskov med ärendets avgörande vore så mycket
mera tillrådligt, som riksdagen ansåge, att till förnyad prövning borde
upptagas frågan om skyldighet för ifrågavarande pensionstagare att, för
rätt att erhålla pension, själva bidraga till pensioneringen, vilken då
syntes böra utgå med de högre belopp, vartill en sådan skyldighet
kunde anses föranleda.

Bankoutskottets utlåtande Nr <>5.

Enligt vad som framgår av statsrådsprotokollet, kar åsyftats att
åstadkomma i möjligaste mån likartade bestämmelser för pensioneringen
av här ifrågavarande tre verks extra personal. De ojämförligt största
grupperna av denna personal utgöras av arbetare med i stort sett
likartade anställnings- och avlöningsvillkor. Departementschefen framhåller
också uttryckligen, att önskemålet att ernå största möjliga likformighet
utgjort den ledande grundsatsen vid utarbetandet av ifrågavarande
förslag. Men givetvis hade man måst tillse, att en viss överensstämmelse
rådde mellan pensionsvillkoren för ordinarie och extra
ordinarie personal inom samma verk, framför allt så till vida att icke
den extra personalen i något viktigare hänseende erhölle gynnsammare
pensionsvillkor än motsvarande ordinarie personal.

Pensioneringen omfattar enligt förslaget ungefär följande antal
befattningshavare inom de tre verken, nämligen

vid statens järnvägar:

e. o. tjänstemän vid statens trafikerade järnvägar........... 700 personer

verkstads- och förrådsarbetare................................................. 3,500 )>

tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader........................... 200 »

tillhopa 4,400 personer

vid telegrafverket:

verkstads-, förråds- och linjearbetare..................................... 1,550 personer

vid vatten/allsverket:

extra tjänstemän samt arbetare med undantag av arbetare

vid byggnadsavdelningen.................................................. 375 personer

De grupper av personalen inom de tre verken, om vilka här är
fråga, utgöras av personer, vilka i ungefär samma omfattning året om
hava stadigvarande anställning, men av åtskilliga anledningar ansetts
icke lämpligen böra ifrågakomma till erhållande av ordinarie befattning.
Enligt utskottets mening tala också starka billighetsskäl för att genom
ordnade pensionsförhållanden draga försorg om dessa befattningshavare,
då arbetskraften tryter. Riksdagen avslog visserligen det år 1913 framlagda
förslaget om pensionering av statens järnvägars extra personal,
men av motiveringen synes framgå, att icke några principiella betänkligheter
gjort sig gällande. Endast beträffande formen och omfattningen
av den då ifrågasatta pensioneringen uttalade riksdagen sig för eu lösning
i annan riktning än den av Kungl. Maj:t föreslagna. Personer

Bankoutskottets utlåtande nr 65.

Pensionsbelopp.

Sakkunniga.
a) För

extraordinarie
tjänstemän vid
statens trafikerade
järnvägar.

med mera tillfällig anställning hava icke inbegripits i de nu föreliggande
förslagen.

Vid granskning av Kungl. Maj:ts proposition har utskottet funnit
sig böra i allt väsentligt godkänna de av Kungl. Maj:t föreslagna huvudgrunderna
för pensioneringen. Sålunda biträder utskottet vad i propositionen
föreslagits beträffande såväl pensioneringens omfattning samt frågan
om avgiftsplikt och förhållandet till den allmänna folkpensioneringen
som pensionsavgifternas belopp samt pensionsrätter inträde och pensionsålder.

Beträffande däremot pensionsbeloppen har utskottet kommit till en
från Kungl. Maj:ts förslag i visst avseende avvikande mening. Bestämmelserna
härom återfinnas i §§ 5 och 15 av förslagen.

Åberopade statsrådsprotokollet innehåller i detta avseende följande
utredning.

»Då för den ordinarie järnvägspersonalen pensionen är bestämd till
70 % av avlöningen, finna de sakkunniga lämpligt, att samma pensionsbelopp
fastställes för de extra ordinarie järnvägsmännen. Av den ordinarie
personalens pension beräknas 2, s utgöra statspension och Vs avgiftspension,
och föreslå sakkunniga samma fördelning för de extra ordinarie.

Under framhållande, att enligt 1913 års proposition vissa maximipensioner
finnas fastställda för olika kategorier av befattningshavare, uttala
de sakkunniga, att om denna anordning skulle bibehållas, borde enligt
deras förslag maximi pensionerna för e. o. tjänstemän motsvara 70 % av
de för närvarande enligt av järnvägsstyrelsen utfärdade allmänna bestämmelser
gällande högsta slutavlöningarna för respektive befattningar
å de orter, där avlöningarna äro lägst. Emellertid hava sakkunniga
kommit till den uppfattning, att ingen fördel är att vinna genom att
begränsa pensionsbeloppen på sådant sätt, detta särskilt med hänsyn
till sakkunnigas förslag att tjänstemännen skola genom egna i förhållande
till avlöningen bestämda avgifter gälda en tredjedel av kostnaden
för sin pension. Härigenom blir nämligen en följd, att om avlöningarna
väsentligt höjas och avgifterna sålunda ökas, personalen kan göra gällande
skäliga anspråk på att maximipensionerna höjas, enär i motsatt
fall personalen icke skulle vinna en mot ökade avgifter svarande förmån.
Den ifrågasatta anordningen skulle sålunda medföra, att statsmakterna,
så snart avlöningarna blivit av järnvägsstyrelsen ökade för
någon eller några kategorier av den extra ordinarie personalen, komme
att besväras med framställningar om motsvarande höjning av maximi -

Bankoutskottets utlåtande Nr 65, f>

pensionen, vilka framställningar svårligen kimde tillbakavisas. I anledning
härav hava de sakkunniga i sitt förslag till pensionsbestämmelser,
i vad angår extra ordinarie personal vid statens trafikerade järnvägar,
uteslutit föreskrifter om maximipensioner.

I fråga om pensionsbeloppet för verkstads- och förrådsarbetare vid
statens järnvägar och telegrafverket samt extra linjearbetare vid sistnämnda
verk framhålla sakkunniga till en början, att då såväl enligt
de för den ordinarie personalen gällande bestämmelserna som enligt de
av sakkunniga nu för den extra ordinarie personalen föreslagna pensionen
utgör viss procent av avlöningen, det kunde synas rimligt att
till grund för pensionens beräkning lägga arbetarens hela avlöning
och sålunda taga hänsyn såväl till hans efter timlönen beräknade
inkomst som till den förtjänst på grund av ackordsarbete, som i stor
omfattning åtnjutes av personalen vid statens järnvägars och telegrafverkets
verkstäder. Såsom järnvägsstyrelsen påpekat (se sid. 9 här
ovan), är emellertid inkomsten på ackordsarbete i ännu högre grad än
timlönen beroende på tillfälliga omständigheter och sålunda ännu mera
växlande än den senare, vilken omständighet gör det mindre lämpligt
att lägga nämnda inkomst till grund för pensionens beräkning. Av
denna anledning finna sakkunniga det å ena sidan riktigt, att man såsom
i Ivungl. Maj:ts förslag av år 1913 vid pensionens beräknande utgår från
vederbörandes tim- eller dagavlöning och icke från hans inkomst på grund
av ackordsarbete, men hålla sakkunniga dock å andra sidan före, att
man vid val av formel för pensionens beräkning ur tim- eller daglönen
bör taga viss hänsyn till omförmälda inkomst.

1 fråga om timlönens beräkning finna sakkunniga sig även böra godkänna
den i Kungl. Maj:ts nyssnämnda förslag intagna regeln, att timlönen,
allt efter den ort, där vederbörande är placerad, skall i förekommande
fall nedsättas med ett belopp, som enligt av järnvägsstvrelsen
fastställda grunder utgör skillnaden mellan minimilönen å placeringsorten,
å ena, samt minimilönen å den ort, där minimilönen är lägst, å andra
sidan. Några motsvarande bestämmelser beträffande olika minimilöner
å olika orter finnas icke för telegrafverkets personal, beroende därpå att
telegrafverket endast har en verkstad, belägen vid Nynäshamn, men
anse sakkunniga sig kunna utgå därifrån, att om den ifrågasatta pensioneringen
kommer till stånd enligt deras förslag, telegrafstyrelsen
kommer att utfärda föreskrifter i sådan riktning, att likformighet i förevarande
avseende vinnes emellan statens järnvägars och telegrafverkets
personal. Beträffande de skäl, som tala för det nu omhandlade beräk -

b) För
verkstads-,
förråds- och
linjearbetare.

Bankoutskottets utlåtande Nr 65.

ningssättet, hänvisa sakkunniga till järnvägsstyrelsens i den nådiga
propositionen intagna yttrande härutinnan (se sid. 9 här ovan).

Vidare erinra sakkunniga, att enligt Kungl. Maj:ts förslag ålderspensionen
för verkstads- och förrådsarbetare skulle utgå med belopp, som
ungefär motsvarar 47 % av arbetarens årsinkomst, beräknad efter 2,900
timmars arbetstid och den honom tillkommande timlönen, reducerad i förekommande
fall i enlighet med nyssnämnda grunder. Ålderspensionen
skulle dock minst vara 430 kronor och högst 850 kronor för verkstadsoch
förrådsarbetare, som äro yrkesutbildade hantverkare, samt 650
kronor för övriga. I övrigt erinras om att, då pensionen föreslogs till
47 % av den beräknade årsinkomsten, detta motiverades därmed, att
statspensionen till ordinarie tjänstemän beräknas vara */s av 70 % av
avlöningen. Statskontoret föreslog, att ålderspensionerna skulle utan
hänsyn till avlöningen bestämmas till vissa belopp för särskilda grupper
av personal, varvid verkstads- och förrådsarbetare, som vore yrkesutbildade
hantverkare, skulle erhålla 675 kronor, övriga 475 kronor. I
telegrafstyrelsens utlåtande den 18 februari 1913 föreslås en ålderspension
av 600 kronor för linje- och förrådsarbetare samt manliga verkstadsarbetare
och av 400 kronor för den kvinnliga verkstadspersonalen.

Sakkunniga anföra härefter beträffande förevarande fråga följande:

»Då det onekligen skulle i hög grad förenkla den ifrågasatta pensioneringen,
därest, på sätt statskontoret och telegrafstyrelsen föreslagit,
statspensionen kunde fastställas till vissa belopp, som hänföra sig icke
till avlöningen utan till särskilda grupper inom personalen, hava vi
tagit under övervägande olika utvägar för en lösning av pensionsfrågan
i dylik riktning. Efter en ingående undersökning, som huvudsakligen
avsett förhållandena vid statens järnvägars verkstäder, där en mängd
olika fack äro företrädda bland personalen och sålunda avlöningarna
växla i hög grad, hava vi emellertid kommit till samma uppfattning i
det föreliggande spörsmålet som järnvägsstyrelsen, nämligen att en anordning
av nu ifrågasatt slag skulle kunna medföra alltför stort missförhållande
mellan en befattningshavares avlöning samt den pension, som
enligt berörda system skulle tillkomma honom. Men icke nog härmed,
utan även uppenbar orättvisa skulle kunna tippkomma till följd av en
dylik anordning så till vida, att en befattningshavare med högre avlöning
än en annan kunde under i övrigt lika förhållanden bliva tilldelad en
lägre pension än denne senare. Anledningen härtill är den, att timlönerna
även inom samma fack förete avsevärda olikheter, vilket förhållande
beror på olika yrkesskicklighet. Sålunda inträffar icke sällan, att inom
ett fack, vars utövare tillhör gruppen yrkesutbildade hantverkare, en

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 05.

arbetare har lägre timlön än eu arbetare med lika tjänstetid inom gruppen
icke yrkesutbildade. Enligt statskontorets förslag skulle den förre
erhålla icke oväsentligt högre pension än den senare, vilket väl förefaller
föga tilltalande.

Av det föregående framgår alltså, att vi ansluta oss till den i Kungl.
Maj:ts proposition uttalade grundsatsen, att statspensionen bör bestämmas
av vederbörandes timlön. Likaledes finna vi det riktigt att statens kostnad
för nu ifrågavarande personals pensionering blir ungefär densamma
som om personalen varit ordinarie. Vid tillämpningen av dessa principer
skiljer sig emellertid vårt förslag från Kungl. Maj:ts proposition.

Enligt denna proposition var statspensionen i stort sett proportionell
mot timlönen. För timlöner, som äro lägre än 30 öre, voro pensionsbeloppen
proportionsvis högre, beroende därpå att ett minimum av
pension fastställts, nämligen 430 kronor. För de högsta timlönerna voro
pensionsbeloppen proportionsvis lägre, därför att ett maximum av 850
kronor stadgats. Pensionen steg icke jämt med timlönen utan språngvis,
i det en höjning av timlönen med ett öre kunde medföra en höjning
av pensionen med 40 å 50 kronor. Det synes oss önskvärt, att
timlönens inflytande på pensionen blir mindre. Å ena sidan bliva de
mot den lägre timlönen svarande pensionerna eljest alltför små; och
detta förhållande blir så mycket beklagligare, som de lägre timlönerna
förekomma mest i de yngre årsklasserna, vilken omständighet medför,
att genom fastställande av en pensionsskala, där pensionen är proportionell
mot timlönen, särskilt sjuk- och invalidpensionerna bliva avknappade.
Å andra sidan är det icke ovanligt, att arbetare inom ett
visst fack erhålla en hög timlön av den anledning, att deras arbete icke
är av det slag, att ackord där lämpligen kan förekomma. Den högre
timlönen är i detta fall avsedd att ersätta den minskning i inkomst, vederbörande
får vidkännas därigenom att han icke blir satt i tillfälle att
förtjäna på ackordsarbete. 1 ett dylikt fall komme ju den med högre
timlön avlönade arbetaren att i pensionshänseende obehörigen gynnas i
förhållande till en måhända lika yrkesskicklig kamrat, som innehar lägre
timlön därför att hans arbete i vidsträckt grad kan utföras på ackord.
Aven eljest förekomma nog ej sällan ojämnheter i timlönen, vilka ej
äro betingade av högre yrkesskicklighet och därför ej borde hava inflytande
på statspensionen.

Av dessa skäl hava vi föreslagit en sådan utjämning av statspensionens
belopp för olika timlöner, att när timlönen varierar från 25 öre
till 55 öre, varierar statspensionen jämt från 450 till 750 kronor; och
att när timlönen blir högre än 55 öre, statspensionen dock icke stiger.

8 jBanJcoutslcottets utlåtande Nr 65.

Vid val av formel för bestämmande av pensionens förhållande till
timlönen inom dessa gränser hava vi, såsom ovan nämnts, ansett oss
böra taga hänsyn till det förut omförmälda förhållandet, att ifrågavarande
arbetare i ganska stor utsträckning arbeta på ackord och därigenom
förskaöä sig en årsinkomst, som kan ej oväsentligt överstiga
den, som svarar mot deras timlön. Om också, såsom vi ovan framhållit,
det icke kan anses lämpligt att vid bestämmande av statspensionen
utgå från arbetarens årsinkomst, ackordsvinsten inberäknad, synes det
oss å andra sidan rimligt, att sagda vinst får i viss mån inverka på
pensionsskalan. Enligt vad vi från vederbörande verkstadsbefäl inhämtat,
kan ackordsförtjänsten lågt räknat i genomsnitt uppskattas till 20 %
av den inkomst, som svarar mot timlönen.»

Sakkunniga hänvisa i förevarande avseende till följande av dem
uppgjorda tabell:

	2.	3.	4.	5.
. Timlön.	Statspension enligt de sakkunnigas förslag.	Pension enligt Kungl. Maj:ts förslag 1913.	Pension, som är 47 % av årsinkomst, be-räknad efter timlönen (2,900 timmar per år).	Pensionen i kol. 4 ökad med 20 %.
25	450	430	341	409
30	500	430	409	491
35	550	520	477	572
40	600	570	545	654
44	640	620	600	720
45	650	660	613	735
46	660	660	627	752
47	670	660	641	769
48	680	660	654	785
49	690	710	668	802
50	700	710	682	818
55	750	760	750	900
60	750	850	818	982

Beträffande denna tabell anföra sakkunniga följande.

I kolumn 4 hava avgivits de belopp, som utgöra 47 % av den årsinkomst,
som svarar mot timlönen (kol. 1). Beloppen i kolumn 5 äro
20 % högre än beloppen i kol. 4 och äro alltså 47 % av den årsinkomst,
som svarar mot timlönen och en ackordsförtjänst på 20 /o. För en

Bankoutskottets utlåtande Nr 65. 9

arbetare, som icke bär någon ackordsförtjänst, skulle alltså statspensionen
bestämmas till de belopp, som angivas i kol. 4, därest den skulle utgöra
samma del av haris årsinkomst som en ordinarie befattningshavares
statspension. För eu arbetare, som arbetar på ackord, skulle under
samma förutsättning statspensionen bestämmas till de i kol. 5 angivna
beloppen.

Vid övervägande av dessa förhållanden har det synts sakkunniga
riktigt att välja en sådan skala för statspensionerna, att dessa komma
att ligga mellan de i kol. 4 och 5 angivna beloppen. Undantag härifrån
synas, av förut angivna skäl, endast böra göras ifråga om pensioner,
som svara mot de lägsta eller de högsta timlönerna.

Efter åtskilliga försök att finna en tillfredsställande lösning hava
sakkunniga slutligen stannat för följande formel för statspensionens bestämmande
:

»Statspensionen motsvarar ett belopp, som med 200 kronor överstiger
1,000 gånger medeltalet av de timlöner, efter vilka befattningshavarens
avgifter beräknats under de senast förflutna fem åren, dock
högst 750 kronor.»

Kol. 2 i tabellen anger statspensionens belopp enligt sakkunnigas
förslag.

För jämförelses skull anföras i kol. 3 pensionsbeloppen enligt Kungl.
Maj:ts till 1913 års riksdag framlagda förslag.

I detta sammanhang anföra sakkunniga följande angående de timlöner,
som de nu anställda arbetarna vid järnvägen åtnjuta. Om man
beräknar medeltalet av de timlöner, — reducerade i förekommande fall
på sätt i Kungl. Maj:ts förslag bestämts — som arbetare tillhörande en
viss åldersklass åtnjuta, finner man, att denna medeltimlön växer ganska
jämt från inträdesåldern till åldern 49 år; vid medelinträdesåldern (26 år)
är den 28 öre och vid den sistnämnda åldern 44 öre. För de högre
åldersklasserna är medeltimlönen ungefär densamma som vid 49 år eller
något lägre. Om denna löneskala bleve oförändrad under de närmaste
35 åren, skulle alltså de arbetare, som då pensionerades vid uppnådd
pensionsålder, få en statspension av i medeltal 640 kronor. För telegrafarbetarna
finner man på liknande sätt och under samma förutsättningar,
att statspensionen i medeltal blir 670 kronor.

Vad härefter angår frågan om avgiftspensionen, så är det uppenbart,
yttra sakkunniga vidare, att man vid dess bestämmande icke såsom
ifråga om statspensionen behöver avväga densamma, så att den icke
överstiger den avgiftspension, som tillkommer de ordinarie befattningshavarna.
Avgiftspensionen bekostas nämligen av arbetarna själva genom
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 sand. 50 höft. (Nr 65.) 2

Bankoutskottets utlåtande Nr 65.

c) För
tjänstemän
vid statens
järnvägsbyggnader
samt
personal vid
statens vattenfallsverk.

deras avgifter. Då nu enligt sakkunnigas förslag statspensionen bestämts
på ett sätt, som för de arbetare, vilka kava ingen eller obetydlig
ackordsförtjänst, innebär en större fördel än för ordinarie med samma
inkomst, så synes det lämpligt att av dessa arbetare fordra högre avgifter,
än som motsvarar den avgiftspension, vilken den ordinarie personalen
med samma inkomst beräknas bestrida med sina avgifter. Härigenom
vinnes, att de i allt fäll små totalpensionerna så långt som möjligt
förbättras. Sakkunniga föreslå för den skull, att avgiftspensionen
skall vara 800 gånger timlönen. Detta belopp har bestämts på följande
sätt. Efter beräkning av 2,900 arbetstimmar är årsinkomsten lika med
2,900 timlöner; genom ackordsförtjänster beräknas inkomsten höjas med
20 procent eller till 3,480 timlöner; 23 procent därav är 800,4 timlöner.

I följande av de sakkunniga uppgjorda tabell angivas för olika timlöner
de föreslagna beloppen av statspension, avgiftspension och totalpension.
Sakkunniga anmärka i detta sammanhang, att om den nuvarande
löneskalan för järnvägens arbetare bleve oförändrad i 35 år,
komme totalpensionen för arbetare, som därefter uppnår pensionsåldern,
att i medeltal bliva 992 kronor. För telegrafarbetare är detta medeltal
1,04G kronor.

1.	2.	3.	4.
Timlön.	Stats- pension.	Avgifts- pension.	Hela pensionen. -
25	450	200	650
30	500	240	740
35	550	280	830
40	600	320	920
45	650	360	1,010
50	700	400	1.100
55	750	440	1,190
60	750	480	1,230

För tjänstemän vid statens järnvägsbyggnader hava sakkunniga
jämväl föreslagit en högsta pension av 70 % av avlöningen, men har
beträffande dessa tjänstehavare angivits ett visst maximum för varje
tjänst. Härigenom hava de sakkunniga velat förebygga, att järnvägsbyggnadens
å extra stat anställda tjänstemän skulle erhålla högre pensioner
än närmast motsvarande ordinarie tjänstemän vid statens trafikerade
järnvägar, vilket eljest skulle kunna inträffa, enär avlöningarna
för de förra tjänstemännen äro högre än för de senare.

BanlcoutsJcottets utlåtande Nr 65. ] 1

Vid bestämmande av pensioner för vattenfallsverkets personal hava
sakkunniga indelat befattningshavarna i tre grupper.

Den törsta gruppen omfattar dem, som innehava befattning med
motsvarighet å ordinarie stat; pensionen har i detta fall satts lika med
den motsvarande ordinarie befattningens.

Den andra gruppen omfattar vissa angivna befattningar utan dylik
motsvarighet, för vilka pensionen skulle utgöra två tredjedelar av avlöningen
med begränsning till vissa angivna maxima. Såsom skäl för
att i senare fallet föreslagits två tredjedelar och icke, såsom i fråga om
järnvägspersonalen, 70 % av avlöningen hava sakkunniga anfört, att enahanda
förhållande äger rum enligt den för vattenfallsverkets ordinarie personal
gällande civila pensionslagen beträffande sådana befattningar,
vilkas avlöning icke är uppdelad i lön och tjänstgöringspenningar och
för vilka ej särskilt pensionsunderlag fastställts. Under framhållande,
att de föreslagna maxima i allmänhet äro mindre än vad som föreslagits
för motsvarande befattningar vid statens järnvägar, beroende därpå, att
pensionsunderlagen för de ordinarie befattningarna vid vattenfallsverket
äro lägre än vid järnvägen, anmärka de sakkunniga, att då de såvitt
möjligt sökt uppställa lika pensionsbestämmelser för båda verken, nämnda
olikhet tett sig som ett missförhållande.

För den tredje gruppen av nu ifrågavarande personal, som omfattar
övriga befattningshavare, hava pensionerna föreslagits såsom för statens
järnvägars och telegrafverkets arbetare.

Statskontoret har såsom eu allmän anmärkning mot de föreslagna
pensionsbestämmelserna förklarat sig icke kunna underlåta att finna, att
dessa i väsentliga delar sakna den önskvärda enkelhet, som skulle möjliggöra
för *en var av kassornas delägare att själv kunna beräkna vad
honom i pension tillkommer. I detta avseende anser statskontoret ett
bestämt företräde böra tillerkännas det förslag till pensionering av extra
tjänstemän samt verkstads- och förrådsarbetare vid statens järnvägar,
som av statskontoret framlades i underdånigt utlåtande av den 29 augusti
1912. Ett liknande förslag har, enligt vad statskontoret erinrar, av
telegrafstyrelsen förordats för pensionering av den extra personalen vid
telegrafverket. Enligt dessa förslag skulle pensionerna utgå med vissa
bestämda belopp för särskilda grupper inom personalen. De anmärkta
olägenheterna — särskilt den ojämnhet, som skulle uppstå vid jämförelse
mellan pension och avlöning — skulle enligt statskontorets förmenande
nu, då man vill göra gällande att även extra personal oaktat dess
mindre fasta anställning bör med egna avgifter bidraga till sin pensio -

Slatskontoret.

BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 65.

Departements

chefen.

nering, kunna i väsentlig mån reduceras genom att jämte de föreslagna
gruppvis bestämda statspensionerna införa avgiftspensioner, bestämda i
i förhållande till avlöningen. Huruvida en sådan utväg att lösa frågan
varit föremål för undersökning, framgår icke, säger statskontoret, av de
remitterade handlingarna.

Vidare anser sig statskontoret icke heller kunna underlåta att fästa
uppmärksamheten därpå, att de pensionsbelopp, som enligt föreliggande
förslag skulle komma att utgå särskilt till arbetare med hög timlön, äro
jämförelsevis så stora, att de i många fall överstiga vad ordinarie tj änsteinnehavare
på andra områden i sådant avseende kunna enligt nu gällande
bestämmelser påräkna; exempelvis gäller detta vissa lägre tjänstemän
vid fångvården, lotsverket, tullverket och skogsstaten. Det synes statskontoret
alltså kunna antagas såsom säkert att, om föreliggande pension
sbestämmelser godkännas, icke blott motsvarande personal vid statens
övriga verkstäder — såsom vid arméns verkstäder och ammunitionsläbriker,
flottans varv, myntverkets verkstad m. m. — måste förses med
ungefär liknande förmån, utan även stora grupper av ordinarie tjänstehavare
med fog kunna påkalla förbättring i sin pensionering. Då pensioneringen
nu synes avsedd att ordnas även för arbetarpersonal efter
dess avlöning, ehuru denna måste vara mer eller mindre beroende av
konjunkturerna på arbetsmarknaden, framhåller statskontoret, att avlöningens
nuvarande storlek måhända avpassats i någon mån just med
hänsyn därtill att pensionsrätt saknats.

Med hänsyn till nu berörda förhållanden och då de pensioneringsgrunder,
som av de sakkunniga föreslagits, delvis icke överensstämma
med hittills godkända grunder för pensionering av befattningshavare i
statens tjänst, och särskilt med avseende å sambandet med pensionering
enligt pensionsförsäkringslagen jämte därmed sammanhängande frågor
om tjänstårsberäkning och förening av pensioner vid övergång till annan
statstjänst från befattning, varom nu är fråga, svårligen kunna till sin
räckvidd och sina konsekvenser fullt överskådas utan en ingående undersökning,
vartill den knappa tiden icke lämnat statskontoret tillfälle, anser
statskontoret vissa betänkligheter förefinnas mot ärendets framläggande
redan nu inför riksdagen.

I fråga om pensionernas belopp för personal i tjänstemannaställning
är de sakkunnigas förslag byggt på den principen, att denna personal
bör i nämnda avseende vara i huvudsak likställd med motsvarande ordinarie
personal. Emot denna princip synes mig ingen erinran vara
att göra.

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 65.

Principens tillämpning medför emellertid det av de sakkunniga påvisade
förhållandet, att medan högsta pensionen för tjänstemännen vid
statens järnvägar skulle, med den modifikation, som betingas därav att
tjänstemännen vid statens järnvägsbyggnader i regeln äro högre avlönade
än motsvarande ordinarie tjänstemän vid statens trafikerade järnvägar,
utgöra 70 procent av avlöningen, komma tjänstemännen vid: statens
vattenfallsverk att endast erhålla en pension, som i förhållande till
avlöningen ställer sig icke obetydligt lägre, beroende därpå att lagen
om civila tjänstehavares rätt till pension är tillämplig å vattenfallsver- ’
kets ordinarie personal. Så länge den nämnda olikheten i pensionshänseende
består mellan verkens ordinarie personal, är uppenbarligen
härvid intet att åtgöra.

Vad åter angår arbetarna, skulle enligt det föreliggande förslaget
likformiga bestämmelser i förevarande avseende bliva gällande vid samtliga
tre verk, varom nu är fråga. Såsom de sakkunniga framhållit,
göra sig vissa svårigheter gällande i fråga om sättet för bestämmande
av pensionens förhållande till avlöningen för denna personal, beroende
å ena sidan därpå, att enda utvägen härvidlag synes vara att taga
timlönerna till utgångspunkt, medan man å andra feidan icke synes
kunna lämna ur räkningen den ökade inkomst, som flertalet arbetare
kunna bereda sig genom arbete å ackord. Den av de sakkunniga föreslagna
formeln för pensionens beräkning synes mig på ett lämpligt
satt tillgodose de synpunkter, som härvidlag böra göra sig gällande.
Aven i fråga om pensionsbeloppen för arbetarna har naturligen hänsyn
tagits till de för den ordinarie personalen utgående pensioner. Till upplysning
härutinnan vill jag framhålla, att beträffande de största arbetargrupperna,
nämligen de vid statens järnvägar och telegrafverket anställda,
ålderspensionen enligt de föreslagna bestämmelserna kommer att
enligt sakkunnigas beräkning utgöra i medeltal, för järnvägens arbetare
992 kronor och för telegrafverkets arbetare 1,046 kronor, under det att
motsvarande belopp för ordinarie personal i lägsta avlöningsgruppen
vid de bägge verken utgöra respektive 958 och 1,000 kronor. För de
nyligen å statens järnvägars ordinarie stat uppförda befattningshavarna
lokomotivreparatörer och vagnreparatörer, vilka i vissa avseenden kunna
jämföras med yrkesskickliga verkstadsarbetare, är ålderspensionen 1,260
respektive 1,159 kronor. Då man betänker, att inom ifrågavarande arbetargrupper
finnes personal med hög yrkesutbildning, synes det förhållande,
som framgår av den gjorda jämförelsen, icke giva anledning till erinran.

Onekligen hade det varit önskvärt, om, såsom statskontoret framhållit,
reglerna för pensionernas beräkning särskilt vad angår arbetarna

JBanJcoutsJcottets utlåtande Nr 65.

Motion

429.

hade kunnat göras enklare än de nu föreslagna. Den av de sakkunniga
förebragta utredningen synes mig dock tillräckligt klart giva vid handen,
att det icke rättvisligen låter sig göra — även sedan man numera övergått
till ett system, innefattande avgiftsplikt — att bestämma statspensionen på
sätt statskontoret ifrågasatt, d. v. s. med vissa belopp för särskilda grupper
bland personalen, oaktat en dylik anordning från enkelhetens synpunkt
givetvis vore att föredraga.

, Statskontoret har uttalat betänkligheter i fråga om pensionernas
belopp särskilt med hänsyn till konsekvenserna i avseende å annan statsanställd
personal. Då emellertid vid förslagets uppgörande tillsetts, att
den nu ifrågavarande personalen icke erhåller högre pensioner än motsvarande
ordinarie personal inom respektive verk, samt de personalgrupper,
som pensioneringen är avsedd att omfatta, i allmänhet äro anställda
under former, som i flere avseenden likna dem, som gälla för
den ordinarie personalen, synes det mig icke obilligt att de jämväl i pensionshänseende
bliva i viss mån likställda.»

Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle alltså maximibeloppet av statspensionen
för dag- eller tiin avi onåd personal utgöra 750 kronor.

ii: I ovanberörda av herr Bärg väckta motion bemställes, att ifrågava rande

belopp må höjas från 750 kronor till 900 kronor.

Motiveringen härför är av följande lydelse:

»Som utgångspunkt för pensionsbeloppens tillmätande har tagits de
ordinarie tjänstehavarnes vid statens järnvägar pensioner. Dessa utgå
med 70 % å det med 20 % förhöjda arvodet. Av denna pension beräknas
tjänstehavaren genom avgifter bekosta 33 % och statsverket
67 %, vilket motsvarar 23 % resp. 47 % av lönen. Till grund vid beräknandet
av statspensionens belopp för verkstads- och förrådsarbetare
vid statens järnvägar samt lör telegrafverkets verkstads-, förråds- och
linjearbetare lade sakkunnige tim- och daglönernas storlek. Materialet
härför förskrev sig från år 1912. Härvid togs dock hänsyn till att
förekommande ackordsarbeten i realiteten höjde timlönen, varför statspensionens
belopp ansågs böra ligga på en linje emellan 47 % av timlönen
och 47 % av timlönen höjd med 20 vilken förhöjning ansågs
motiverad av ackordsarbete. Detta vad beträffar timlöner i vars läge något
avsevärt antal personal befinna sig (se tabellen å sid. 43 i propositionen).
Vid 55 öres timlön har till följd av skalans uppläggning emellertid statspensionen
sjunkit ned till ett belopp som motsvarar 47 % av pensionen,
om denna beräknas efter timlönen utan förhöjning. Redan där är således
statspensionen under den mellanlinje man sökt draga mellan den

JlanJcoutsJcottets utlåtande Nr (15.

rena timlönen och timlönen förhöjd med ackordsprocenten. Vid detta
belopp, 750 kronor, har även maximum satts, så att ingen oavsett timlönens
storlek skall kunna erhålla större tillskott av statsmedel än
nämnda summa.

Den princip, som följts vid statspensionens beräknande genom att
medels ett grundbelopp (200 kronor) höja pensionen i de lägsta timlönerna
och sedan genom beräkningsgrunderna låta den något minska
uppåt, synes i allo välbetänkt. Fara föreligger endast, att minskningen
inträffar så tidigt på timlöneskalan, att ett avsevärt antal arbetare drabbas
alltför hårt därav. Var denna olägenhet märkbar redan vid förslagets
uppgörande med timlönsbeloppen av 1912 som grund, vilket
ju framgår av tabellen — enär ju redan då en reducerad timlön av 55
öre icke kunde sägas vara onormalt hög — blir saken för mig allt
mera betänklig med de timlönsförhöjningar, som sedan dess ägt rum
och som otvivelaktigt ytterligare måste ske till följd av beståndande prisstegringar
på levnadsomkostnader m. m. Då nu emellertid ändring av
dessa beräkningsgrunder skulle så väsentligt rubba förslaget i fråga,
vågar jag icke framställa ett ändringsyrkande därom utan har endast
velat anföra dessa synpunkter och uttala, att tidsförhållandena säkert
snarligen torde påkalla en ändring häri. Vad som däremot omedelbart
och utan att rubba något väsentligt i förslaget kan ske, är att höja
begränsningsstrecket upptill. Maximum är nu föreslaget till 750 kronor,
vilket, som ovan påvisats, motsvarar ett pensionsbelopp av statsmedel
av 67 ^ av pensionen, om densamma beräknas å timlönen utan förhöjning
och i övrigt utginge enligt den ordinarie personalens pensionsbestämmelser,
d. v. s. med 70 % å beräknad årslön. Alltefter som en
arbetares timlön stiger över 55 öre, minskas kraftigt den som normalt
ansedda proportionen av statens kostnad i pensionen, även om man
utgår från rena timlönen som grund, vilken grund ju dessutom ansetts
för låg. Denna kraftiga minskning beror dels därpå, att skalan är lagd
så, att den vid 55 öres timlön ger precis det som normalt ansedda beloppet
av statspensionen, (under 55 öres timlön ger den något mera: och
över nämnda timlön något mindre) och dels därpå, att man satt den
summa som motsvarar 55 öres timlön — 750 kronor — som maximum.
Oavsett löneläge över 55 öre bidrager staten således icke i något fall
med mer än 750 kronor. Detta gör ju, att varefter timlönsförhöjning
tvingar sig fram, minskas den normala proportionen av statens bidrag!
Begränsningen är avsedd som en garanti inför statsmakterna, därför
att här ifrågavarande personals löner bestämmes av andra myndigheter.
Funnes nu ingen annan begränsning av statspensionen upptill än den

Bankoutskottets utlåtande Nr 65.

att pensionen står i ett visst förhållande till lönen — en regel som
gäller för den ordinarie personalen och även är föreslagen för den
extra ordinarie vid statsbanorna och telegrafverket — skulle likväl en
tillstrypning av statspensionen ske vid över 55 öres timlön. Som förslaget
nu är, kommer den ju att alldeles stanna där.

Med de timlönsförhöjuingar, som skett sedan sakkunniges förslag
uppgjordes och som icke äro att betrakta som tillfälliga, lyftes personalens
löneläge dit hän, att begränsningen icke endast utgör den
åsyftade garantin utan dessutom otillbörligt ingriper reducerande på även
den normala statspensionen.

Utan alltför stor risk torde detta maximibelopp kunna helt slopas,
en fråga som ju även diskuterades inom sakkunnige. Men anser man
nu ett maximibelopp berättigat, bör det ju sättas så högt, att det icke
verkar otillbörligt beskärande på det rimliga statstillskottet till pensionen.
Ett allmänt bedömande av den reducerade timlön (55 öre), som
sammanfaller med statspensionens maximum, ger ju vid handen, att en
sådan beskäring i stor utsträckning kommer att ske. Det vill då synas
som mindre välbetänkt att antaga en lag, som redan vid dess första tilllämpning
måste te sig såsom uppenbart otillfredsställande. Sedan år
1912 torde t. ex., vad statens järnvägars verkstadsarbetare beträffar, en
timlönsförhöjning utan hänsyn till kristiden ha skett med c:a 15 %.
Även om man vid förslagets uppgörande ansåg 750 kronor tilltaget så,
att det utan ett otillbörligt beskärande av statspensionen medgav någon''
timlönsförhöjning, synes det påtagligt, att, med samma syn på saken
nu snart tre år därefter, man måste taga hänsyn till sedan dess inträffade
förhållanden. För att bringa saken i sitt ursprungliga läge
borde därför maximisumman höjas i motsvarande proportion som timlönerna
höjts.

Vid bedömande av hithörande saker må man erinra sig, att det
icke ger ett fullt riktigt utslag att räkna med utgående genomsnittslöner
utan med slutlönerna, enär ju pensionens viktigaste uppgift är
ålderdomspensionering, då ju det högsta löneläget bör ha uppnåtts.
Med hänsyn härtill och i betraktande av skedda löneförhöjningar torde
därför en uppflyttning av maximibeloppet från 750 kronor till 900
kronor böra ske. Åven förtjänar det uppmärksammas, att sedan sakkunnige
av år 1913 utarbetade här föreliggande grundbestämmelser, ha
statsmakterna beslutat en ny lag om försäkring för olycksfall i arbetet,
varvid ersättningsbelopp stipulerats ända upp till 2, 3 av den verkliga
årsinkomsten, denna dock begränsad till högst 1,800 kronor. Härigenom
är ju t. o. m. väsentligt större fördelar beredda genom denna
lag än i här föreliggande lagförslag, evad det rör olycksfall.»

Bankoutskottets utlåtande Nr tfa. 17

Såsom departementschefen erinrar, är i fråga om pensionernas belopp
för personal i tjänstemannaställning- förslaget byggt på den principen,
att denna personal bör i berörda avseende vara i huvudsak likställd
med motsvarande ordinarie personal. Då för den ordinarie järnvägspersonalen
pension är bestämd till 70 % av avlöningen, har alltså
ansetts lämpligt att samma pensionsbelopp fastställes för de extra ordinarie.
Av den ordinarie personalens pension beräknas ~/:> utgöra statspension
och 1 3 avgiftspension. Till grund för beräknande av statspensionens
belopp för verkstads- och förrådsarbetare vid statens järnvägar
samt för telegrafverkets verkstads-, förråds- och linjearbetare hava
de sakkunniga lagt tim- och daglönernas storlek med eu sådan utjämning
av statspensionens belopp för olika timlöner, att när timlönen
varierar från 25 öre till 55 öre, varierar statspensionen jämnt från 450
till 750 kronor; och att när timlönen blir högre statspensionen dock icke
stiger. För bestämmande av statspensionen hava de sakkunniga stannat
vid följande formel.

Berörda princip att vid statspensionens beräknande genom att medelst
ett grundbelopp, 200 kronor, höja pensionen i de lägsta timlönerna
och sedan genom beräkningsgrunderna låta den något minska uppåt
synes i allo välbetänkt.

Såsom motionärerna erinra, föreligger endast fara, att minskningen
inträffar så tidigt på timlöneskalan, att ett avsevärt antal arbetare drabbas
alltför hårt därav. Redan vid förslagets uppgörande med de timlönebelopp,
som gällde år 1912, såsom grund, var nämnda olägenhet
märkbar, och givet är, att med de timlöneförhöjningar, som sedan dess
ägt rum och ytterligare kunna väntas, olägenheten måste komma att än
ytterligare framträda. En ändring i dessa beräkningsgrunder skulle
emellertid högst väsentligt rubba förslaget och synes därför icke böra
nu komma ifråga, men utskottet kan icke annat än instämma med
motionärerna därutinnan, att tidsförhållandena snart nog torde påkalla
en ändring häruti.

Det har emellertid synts utskottet, att någon förbättring står att
vinna genom en höjning av maximibeloppet. Vad motionärerna härom
anfört synes utskottet beaktansvärt och utskottet har därför anslutit sigill
förslaget om en höjning av ifrågavarande maximum, men har utskottet
därvid icke velat förorda den av motionärerna föreslagna siffran
utan stannat vid en skälig ansedd förhöjning till 850 kronor.

Bihang till riksdagens protokoll 1917. S sand. oO höft. (Nr 65.) 3

Vt skal tet.

Bankoutskottets utlåtande Nr 65.

Departements

chefen.

Denna ändring föranleder givetvis en förhöjning i kostnadsberäkningen
och torde, enligt vad den bland de sakkunniga, som verkställt
de matematiska beräkningarna, meddelat, eu höjning av statspensionernas
maximum för timlönade befattningshavare till 850 kronor komma
att öka statens kostnader med 3 procent. Den årliga ersättningen från
de särskilda verken skulle alltså, under förutsättning att pensioneringen
träder i kraft den 1 januari 1918, kunna beräknas till följande belopp:

för statens järnvägar ............................................................ 824,000 kronor

>• telegrafverket.................................................................... 154,500 .»

» statens vattenfallsverk ....................................................... 51,500 »

Till förslaget hava fogats övergångsbestämmelser för den nu anställda
personalen. Departementschefen framhåller i avseende härå
följande:

»Frågan om övergångsbestämmelser för den nu anställda personalen
är givetvis av stor betydelse. Att giva denna personal samma pensionsrätt
som den, vilken anställes efter det pensionsbestämmelserna trätt i
kraft, skulle nämligen, frånsett avsevärda kostnader, medföra att den
extra personalen obehörigen gynnades i förhållande till den ordinarie. En
dylik anordning innebär nämligen, att staten för den nu anställda personalen
bekostade hela den del av dess avgiftspension, som densamma
skulle ha bekostat med egna avgifter under sin föregående tjänstetid,
därest pensionsbestämmelserna då varit gällande. Därför finner jag, i
likhet med de sakkunniga, lämpligt, att huvudregeln för bestämmande
av den nu anställda personalens pensionsbelopp blir den, att statspensionen
beräknas på samma sätt som för härefter antagen personal, alltså
i förhållande till befattningshavarens hela tjänstetid, men att avgiftspensionen
bestämmes endast efter befattningshavarens tjänstetid efter det
pensionsbestämmelserna trätt i kraft.

Från denna huvudregel synas emellertid vissa undantag böra göras.

Såsom i det föregående framhållits, hava hittills ifrågavarande befattningshavare
vid statens järnvägar, när de på grund av sjukdom icke
kunnat sköta sin befattning, åtnjutit sjukavlöning, i regel uppgående
till halv avlöning. För många av dem, som nu åtnjuta sådan sjukavlöning
sedan längre tid och som alltså i regeln skulle komma att
omedelbart pensioneras, när de föreslagna pensionsbestämmelserna trätt
i kraft, skulle pensionen efter den angivna huvudregeln bliva väsentligt
lägre än deras sjukavlöning. Från personalens sida har också påyrkats,

BanJcoutsJeottets utlåtande Nr (io. • 19

att övergångsbestämmelserna borde så avfattas, att ifrågavarande befattningshavare
icke komma att genom pensioneringen lida minskning i
sina nuvarande förmåner.

Att det icke låter sig göra att i sådan utsträckning tillgodose denna
personals intresse, synes mig vara till fullo ådagalagt genom vad som härutinnan
anförts såväl i Kungl. Maj:ts proposition av år 1913 som av de
sakkunniga.

De sakkunniga hava, såsom synes av deras betänkande av år 1914,
ägnat denna sak ingående undersökningar och därvid kommit till det
resultat, att den, som vid bestämmelsernas ikraftträdande åtnjutit sjukavlöning
i 10 är eller därutöver, bör utöver den statspension, som tillkommer
honom enligt omförmälda huvudregel, åtnjuta pension till belopp
motsvarande den avgiftspension, som skulle tillkommit honom, om han
erlagt avgifter i 10 är; hans pension blir alltså lika med statspensionen,
motsvarande hela hans tjänstetid (även sjuktiden inräknad), ökad med
200 gånger timlönen. Denna regel skall dock tillämpas endast i de fall,
då statspensionen ensam understiger sjukavlöningen, och genom dess
tillämpning må pensionen ej sättas högre än sjukavlöningen.

Det synes mig, att detta förslag på ett lämpligt sätt tillmötesgår
denna personals önskningar, så långt detta låter sig göra. Att ett sådant
tillägg till dessa befattningshavares statspensioner göres, synes mig
å andra sidan kunna försvaras därmed, att den, som i så lång tid
som 10 år eller däröver åtnjutit viss sjukavlöning, kan anses hava i
viss mån grundad anledning att vänta, att hans inkomst ej i alltför
kännbar grad skall reduceras genom de nya pensionsbestämmelserna.
Åven må framhållas, att sjukavlöning under så lång tid som
10 år icke kan förekomma inom en tjänstemannagrupp, ordinarie eller
extra, vars pensionsförhållanden ordnats, och att sålunda den förmån,
som nu skulle givas dessa befattningshavare, grundas på rent exceptionella
förhållanden.

Emellertid måste dock, såsom de sakkunniga framhållit, detta förslag
med avseende på de sjukavlönade medföra att samma förmån beviljas
även vissa andra befattningshavare. Saknaden av ordnad pensionering
har nämligen medfört, särskilt vid statens järnvägar, att befattningshavare
fått gå kvar i tjänsten långt efter den ålder, som nu föreslås till
pensionsålder, så länge deras nedsatta krafter tillåtit dem att utföra åtminstone
lättare sysslor. Detta har tydligen lika väl som beviljandet av
sjukavlöning vant i viss mån en form av pensionering. Det skulle
därför innebära en uppenbar orättvisa, om de i tjänsten kvarstående överåriga
befattningshavarna nu skulle få sämre pensionsvillkor än de sjuk -

Bankoutskottets utlåtande Nr 65.

avlönade. Av denna orsak ha de sakkunniga föreslagit, att om den,
som vid sin pensionering uppnått stadgad pensionsålder, icke räknar 10
tjänstår efter det pensionsbestämmelserna trätt i kraft, skall dock avgiftspensionen
utgå med det mot 10 tjänstår svarande beloppet eller 200 gånger
timlönen.

Nu finns det slutligen även en del befattningshavare, som åtnjuta
sjukavlöning sedan flera år, dock icke 10 år, och som räkna ända till 35
tjänstår, men icke uppnått full pensionsålder. De komma att pensioneras
omedelbart och skulle enligt huvudregeln få endast statspension. Det
har synts de sakkunniga skäligt att även för denna grupp föreslå samma
tillägg till statspensionen som för dem, vilka haft sjukavlöning i minst
10 år. Det skulle eljest uppkomma olikheter mellan pensionerna för
denna grupp och för den näst föregående, som skulle ha förefallit befattningshavarna
orättvisa.

De skäl, som sålunda anförts för att bevilja sistnämnda båda grupper
ungefär samma förmåner som de sedan minst 10 år sjiikavlöuade, synas
mig riktiga, varför jag även i denna del ansluter mig till de sakkunnigas
förslag.))

I avseende å de föreslagna övergångsbestämmelserna hemställes i
ovanberörda motion II: 446, att riksdagen måtte »antaga sådana övergångsbestämmelser,
att personal, som vid lagens trädande i kraft uppburit
sjukavlöning som ständigt sjuka under minst ett års tid och
som] på grund av sådan sjukdom avskedas, icke måtte erhålla någon
minskning i då utgående sjukavlöning i vidare mån än vad som kan
betingas av sådan begränsning av statspension som enligt förslagets
§ 15 kommer att bestämmas.»

Till stöd för detta yrkande hava motionärerna anfört följande:

»I Kungl. Maj:ts proposition nr 222 förelägges riksdagen förslag
till bestämmelser angående rätt till pension för vissa å extra stat upptagna
befattningshavare i statens tjänst. I övergångsbestämmelserna
för statens järnvägars personal finnes inryckt ett moment 4), vilket
icke återfinnes i de övriga förslagen. Detta moment har tillkommit
med hänsyn därtill, att vid statens järnvägar finnes ett avsevärt antal
personal, särskilt med dag- och timavlöning, som i avsaknad av pension
fått till namnet kvarstå i tjänst och uppbära sjukavlöning, halv
lön. Så har fortgått i flere årtionden och vunnit sådan hävd, att denna
förmån betraktats som en faktor att räkna med vid lönernas bestämmande.
Av det propositionen åtföljande betänkandet, avgivet av de
av chefen för civildepartementet den 12 september 1913 tillkallade

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 65.

sakkunnige, framgår, att frågan om dessa sjukavlönade betraktats såsom
mycket behjärtansvärd. Å sidan 24 i betänkandet refereras vad personalen
själv genom Svenska Järnvägsmannaförbundet hemställt i
denna sak. Å sid. 25 och följande redogöres likaledes för huru genom
motion vid 1913 års riksdag (motion nr 359 i Andra kammaren), då
kungl. proposition i här föreliggande fråga avgavs, påvisades det berättigade
i att sjukavlöningen ej försämrades. Av departementschefens
yttrande, refererat å sid. 25—26 i betänkandet, framgår även det önskvärda
i att ingen försämring skedde för denna sjukavlönade personal.
Icke heller synes kostnaden för ett tillmötesgående av personalens
berättigade krav i det hänseendet inför departementschefen spelat någon
egentlig roll. Åven de sakkunniga ha i sitt yttrande å sid. 54 och
följande i betänkandet givit erkännande åt det berättigade i att de
sjukavlönade i görligaste grad hållas skadeslösa. Ännu starkare trycka
tvenne av de sakkunniges ledamöter på denna sak i ett infört särskilt
yttrande, sid. 96 i betänkandet, ehuru av tydligt utpekade andra skäl
reservanterna icke ansett sig böra göra något bestämt yrkande i
frågan.

Med hänsyn till det sålunda påvisade, synes det som om sakkunniges
och Kungl. Maj:ts förslag i här berörda fråga icke vore tillfredsställande.
Se här ett exempel: En verkstadsarbetare i Stockholm
eller därmed likställd ort, som varit anställd i t. ex. 30 år och är 64
år gammal samt åtnjutit sjukavlöning i 8 år, har en timlön av 40 öre.
Då sjukavlöningen utgår med halv timlön och tiden pr år beräknas
till 3,500 timmar (sjukavlöning utgår jämväl sön- och helgdagar), har
han nu en pension av 3,500x 0,20 = 700 kronor. Enligt förslagets bestämmelser
skulle han få en pension av 405 kronor. Har han haft en
timlön av 50 öre får han en minskning från 875 kronor till 480 kronor.
Och även om han innehaft sjukavlöning i 10 år eller innehade 65 levnadsår,
skulle en minskning ha uppstått från 700 kronor till 473 kronor
eller enligt alternativet om 50 öres timlön en minskning från 875
kronor till 568 kronor. Har redan nu för en så gammal och obrukbar
tjänstehavare årsinkomsten med nöd räddat honom och hans kanske
likaledes åldriga hustru från fattighuset, är det tydligt att en så pass
stor minskning i inkomsten för den återstående levnaden omöjliggör
sådan räddning. Det vill därför synas som om starka billighetsskäl
talade för att ingen minskning skedde för dem, som t. ex. under minst
ett års tid åtnjutit sjukavlöning som ständigt sjuka och som vid lagens
trädande i kraft komma att pensioneras.

Bankoutskottets utlåtande Nr 65.

Utskottet.

§ 22.

För att förebygga det oformliga i att någon sådan pensionär skulle
få av statsmedel åtnjuta allt för hög pension, kunde ju stipuleras, att
statspensionen icke finge överstiga den maximisumma som riksdagen
kommer att fastslå enligt bestämmelserna i § 15. Med kännedom om
de jämförelsevis låga löner, som för denna sjukavlönade personal äro
gällande, komme en dylik gräns i ytterst få fall att uppnås.»

Såsom i statsrådsprotokollet framhålles, har från vederbörande personals
sida påyrkats, att övergångsbestämmelserna borde så avfattas,
att ifrågavarande befattningshavare icke komme att genom pensioneringen
lida minskning i sina nuvarande förmåner. Den i ärendet förebragta
utredningen synes emellertid giva vid handen, att det icke låter
sig göra att i sådan utsträckning tillgodose denna personals intressen.
Utskottet, som därför icke heller funnit sig böra biträda motionärernas
framställning, har dock ansett billigheten bjuda, att järnvägsstyrelsen i
ömmande fall tillerkännes rätt att höja pensionen, dock icke utöver sjukavlöningens
belopp. I punkten 4) har alltså införts en tilläggsbestämmelse
i berörda syfte.

Beträffande förslaget i övrigt har utskottet ansett sig böra föreslå
de jämkningar och ändringar, om vilka här nedan vidare förmäles.

§ 22 i nu föreliggande förslag till reglementen har erhållit följande
lydelse:

»Har pensionstagare blivit dömd till förlust av medborgerligt förtroende
eller till, i stället för avsättning, straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen,
skall han vid den tid, då nämnda beslut vinner laga kraft, anses
hava förverkat sin statspension.»

I specialmotiveringen till nämnda paragraf anför departementschefen
härom följande:

»Detta stadgande överensstämmer till sin innebörd med föreskriften
i § 16 av lagen angående rätt till pension för tjänstemän vid statens
järnvägar. Liknande stadganden förekomma jämväl i lagen angående
civila tjänstinnehavares rätt till pension samt i pensionsbestämmelserna
för telegrafverkets ordinarie personal.

De sakkunniga anföra rörande detta stadgande, att bland dem röster
höjts för en ändring av stadgandet i enlighet med den princip, som
jämlikt 9 § i pensionsförsäkringslagen gjort sig gällande beträffande det
från staten utgående pensionstillägget. Enligt denna åsikt skulle en
pensionstagare, oavsett ådömda straff, gå förlustig den honom tillerkända
statspensionen endast för den tid, under vilken han undergår frihets -

Bankoutskottets utlåtande Nr 05.

straff, som ej understiger en månad, eller är intagen å tvångsarbetsanstalt.
Därjämte skulle, för det fall att den pensionsberättigade liar
anhöriga, vilka för sitt uppehälle äro beroende av honom, kunna medgivas
rätt för dem att under nämnda tid uppbära pensionen. Med erkännande
av att skäl kunna tala för en dylik mera human behandling
av en pensionstagare beträffande den av honom en gång förvärvade
pensionsrätten har emellertid majoriteten bland de sakkunniga icke ansett
sig kunna förorda en gynnsammare ställning i förevarande avseende
för nu ifrågavarande personal än den, som intages av de ordinarie befattningshavarna
eller civila tjänstinnehavare i allmänhet.

Två av de sakkunniga hava på anförda skäl i avgiven reservation
yrkat, att ifrågavarande stadgande måtte erhålla följande lydelse:

»Statspension utgår ej för tid, under vilken pensionsberättigad undergår
frihetsstraff, som ej understiger en månad, eller är intagen å
tvångsarbetsanstalt. Har den pensionsberättigade anhöriga, vilka för sitt
uppehälle äro beroende av honom, må dem medgivas rätt att under
tiden uppbära pensionen.»

Järnvägsstyrelsen har beträffande detta stadgande anfört, att ehuru
styrelsen under nuvarande, av sakkunniga anmärkta förhållanden anser
sig böra biträda sakkunnigas förslag, styrelsen dook håller före, att en
förändring av nuvarande lagbestämmelser i berörda avseende i den
riktning reservanterna angivit vore önskvärd, med hänsyn särskilt därtill
att, om den dömde har familj, dennes medlemmar oförskylt bliva
lidande genom den dömdes förlust av pension.

För egen del har jag ansett mig på de av de sakkunniga anförda
skäl böra ansluta mig till den av majoriteten bland dem intagna ståndpunkten.
»

I ovanberörda motion nr 429 hemställes, att ifrågavarande paragraf
må erhålla följande ändrade lydelse:

»Statspension utgår ej för tid, under vilken pensionsberättigad
undergår frihetsstraff, som ej understiger eu månad, eller är intagen å
tvångsarbetsanstalt. Har den pensionsberättigade anhöriga, vilka för
sitt uppehälle äro beroende av honom, må dem medgivas rätt att under
tiden uppbära pensionen.»

Till stöd för detta yrkande har anförts bland annat:

»I Kungl. Maj:ts proposition, nr 222, förelägges riksdagen förslag till
bestämmelser angående rätt till pension för vissa å extra stat upptagna
befattningshavare vid statens järnvägar, telegrafverket och statens
vattenfallsverk. Propositionen åtföljdes jämväl av ett betänkande, av -

Motion
II: 429.

BanJcoutsTcottets utlåtande Nr 65.

givet av de av statsrådet och chefen för kungl. civildepartementet den
12 september 1913 tillkallade sakkunniga för verkställande av utredning
angående pensionering av statens järnvägars och telegrafverkets
extra personal.

I enlighet med den särskilda mening, som jag jämte en annan av
de tillkallade sakkunnige i detta betänkande låtit anteckna (bet. sid.
90—94), och som av departementschefen å sid. 54 och 55 i propositionen
vidrörts, anser jag fortfarande de skäl giltiga, som i nämnda
reservation närmare utvecklats, i fråga om personalens vid statens järnvägar
tjänsteår. Då jag nu emellertid avstår från ett yrkande i denna
sak, beror det därpå, att det för närvarande säkert finnes föga utsikt
till gehör för ett sådant yrkande.

Däremot har jag icke ansett mig böra frånträda ett i samma reservation
framställt ''annat yrkande, nämligen det om ändring av § 16 i
de vid betänkandet fogade båda förslagen till pensionsbestämmelser,
motsvarande § 22 i nu föreliggande samtliga förslag.

Som motivering härför tillåter jag mig upprepa vad som i reservationen
anförts:

»Endast det, att liknande stadganden förekomma i bestämmelserna
om rätt till pension för ordinarie tjänstemän vid statens järnvägar och
vid telegrafverket samt i lagen om rätt till pension för civila tjänstehavare,
bär icke synts mig nog att vid en ny lags antagande införa
samma stipulationer, då de enligt mitt förmenande hava både rättsliga
och humanitära skäl emot sig. Man må här lägga märke till, att be’
stämmelsen ifråga avser ett förhållande, som träffar pensionstagare,
d. v. s. eu person, vilken redan lämnat tjänsten och därvid en gång
tillerkänts sin pensionsrätt såsom lagligen förvärvad och som kanske
även en längre tid uppburit pensionen. Förhållandet kan således förutsättas
icke ha något som helst sammanhang med den tjänst eller det
arbetsmåtts fyllande, på vilken pensionsrätten verkligen grundats.

Motionsledes framfördes också i riksdagens andra kammare år 1913
hemställan om motsvarande paragrafs uteslutande ur Kungl. Maj:ts då
föreliggande förslag till lag om pension för här omhandlad personal.

Mycket starka humanitära skäl tala enligt mitt förmenande mot
införande av en dylik bestämmelse. Det är ju nämligen icke enbart
pensionären själv detta extra strafftillägg för ett begånget brott skulle
drabba utan kanske ock. i ännu högre grad eventuellt befintliga anhöriga,
vilka i sak vore alldeles skuldlösa.

Dessa synpunkter torde också huvudsakligen varit avgörande för
statsmakterna vid antagande av den senare beslutade lagen om allmän

Bankoutskottets utlåtande Nr 65.

pensionsförsäkring — samma lag, med vilken bär föreliggande lagförslag
avser att sammankopplas — i vars § 9 angående pensionstillägg
stadgas följande: Pensionstillägg utgår ej förtid, under vilken pensionsberättigad
undergår frihetsstraff, som ej understiger en månad, eller är
intagen å tvångsarbetsanstalt. Har den pensionsberättigade anhöriga,
vilka för sitt uppehälle äro beroende av honom, må dem medgivas rätt
under tiden uppbära pensionstillägget.

Detta pensionstillägg bör ju närmast kunna jämföras med den del
av pensionen, som i föreliggande förslag beräknats utgå av statsmedel,
varför samma bestämmelser, som finnas i pensionsförsäkringslagen angående
pensionstillägget, i omhandlade fall med goda skäl kunna tillämpas
på statspensionen. Ingen torde väl heller vilja bestrida, att icke
denna statspension rent rättsligt sett är minst lika rättmätigt förvärvad
som det i pensionsförsäkringslagen stipulerade pensionstillägget.

Den del av pensionen, som beräknats svara mot av pensionstagaren
erlagda avgifter, skall enligt sakkunnigas förslag i varje fall utgå.

På grund av det här anförda har jag därför yrkat, att § 16 i förslaget
måtte erhålla följande lydelse:

»Statspension utgår ej för tid, under vilken pensionsberättigad undergår
frihetsstraff, som ej understiger en månad, eller är intagen å tvångsarbetsanstalt.
Har den pensionsberättigade anhöriga, vilka för sitt
uppehälle äro beroende av honom, må dem medgivas rätt att under
tiden uppbära pensionen.»

I specialmotiveringen till nämnda paragraf ger också sakkunniges
majoritet erkännande åt det berättigade i ändringsyrkandet, ehuru formella
skäl likväl ansetts avgörande för paragrafens bibehållande i oförändrat
skick (sid. 86 i betänkandet). I specialmotiveringen i propositionen
(sid. 84 § 22) refererar departementschefen detta sakkunniges
uttalande jämte ett yttrande av järnvägsstyrelsen, vilket likaledes i sak
erkänner det berättigade i en förändring av denna bestämmelse i av
mig antydd riktning.

Av det anförda bör således framgå, att några egentliga realskäl
mot eu förändring av § 22 enligt yrkandet i reservationen icke förebragts
utan tvärtom. Detta ger ytterligare stöd för att fasthålla vid
samma yrkande. Och detta så mycket mera som en del av paragrafen
lärer bli meningslös i och med vanfrejdsstraffets borttagande.»

I överensstämmelse med den princip, som jämlikt 9 § i pensionsförsäkringslagen
gjort sig gällande rörande det från staten utgående

Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 sand. 50 käft. (Nr 65.) 4

Utskottet.

BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 65.

pensionstillägget, har utskottet ansett ifrågavarande paragraf böra erhålla
den lydelse, som föreslagits i motionen.

Beträffande förslaget till reglemente för pensionering av icke ordinarie
personal vid statens vattenfallsverk har utskottet med anledning av
en från vattenfallsstyrelsen till utskottet överlämnad, den 4 maj 1917
dagtecknad promemoria funnit sig böra föreslå vissa ändringar.

I § 5 av berörda reglemente föreslås, att pensionsunderlaget för
bland andra manlig kontorsskrivare bestämmes till 2,000 kronor.

Då emellertid pensionsunderlaget för ordinarie bokhållare av andra
graden är endast 1,800 kronor, har utskottet ansett detsamma för manlig
kontorsskrivare böra sättas till sistnämnda belopp. Utskottet bar jämväl
funnit ordet »skrivbiträde» böra utbytas mot »kontorsbiträde».

I § 7 av förberörda reglemente bar föreslagits följande:

»1. Delägare, som avses i § 5 a) eller b), skall erlägga en årsavgift
av viss procent av för honom gällande pensionsunderlag. Denna
avgift utgör, då pensionsunderlaget uppgår till

högst		2,000	kronor			*		. 4,6	O/ /o	därav
mer än	2,000	»	men	högst 2,200	kronor 4,7	»	»
»	»	2,200	»	»	»	2,400	»	4,8	»	»
»	»	2,400	»	»	»	2,600	»	4,9	»	»
»	»	2,600	»	»	»	2,800	»	5,0	»	»
»	»	2,800	»	»	»	3,000	»	5,1	»	»
»	»	3,000	»	»	»	3,200	»	5,2	»	»
»	»	3,200	»	»	»	3,400	»	5,3	»	»
»	»	3,400	»	»	»	3,600	»	5,4	»	»
»	»	3,600	»	»	»	3,800	»	5,5	»	»
»	»	3,800	»	»	»	4,000	»	5,6	»	»
»	»	4,000	»	»	»	4,200	»	5,7	»	»
»	».	4,200	»	»	»	4,400	»	5,8	»	»
3>	»	4,400	»	»	»	4,600	»	5,9	»	»
»	»	4,600	»	»	»	4,800	■»	6,0	»	»
»	»	4,800	»	»	»	5,000	»	6,1	»	»
»	»	5,000	D	»	»	5,200	»	6,2	»	»
»	»	5,200	»	»	»	5,400	»	6,3	»	»
»	»	5,400	»	»	»	5,600	»	6,4	»	»
»	»	5,600	»					6,5	»	»

SanJcoutsJcottets utlåtande Nr 65.

2. Delägare, Horn innehar befattning, som i § 5 c) sägs, skall erlägga
en månadsavgift, som, enligt vad nedan stadgas, motsvarar hans
enligt §§ 5 och 6 beräknade timlön.

Månadsavgiften utgöres dels av grundavgift, motsvarande 7 gånger
den timlön, delägaren har, när avgift första gången erlägges, dels av
tilläggsavgifter, som motsvara erhållna avlönings förhöjningar och beräknas
enligt nedanstående tabell.

Antalet tjänstår, när avlöningsförhöjning erhålles.	I tilläggsavgift erlägges nedan angivna mångfald av erhållen avlönings-
förhöjning per timme.
mindre än 5	8
5—9	12
10—14	17
15—19	25
20—24	35
25 — 29	45
mer än 29	60

3. För del av kalendermånad beräknas avgift såsom för hel månad».

Beträffande extra ordinarie tjänstemän vid statens trafikerade järnvägar
har på anförda skäl, föreslagits, att avgiftsplikt må för dem inträda
först vid den tidpunkt, då de nått en sådan levnadsålder, att ordinarieskap
för dem med största sannolikhet kan beräknas icke ifrågakomma.
Denna levnadsålder har på grund av erhållna upplysningar rörande befordringsförhållandena
vid statens järnvägar ansetts böra bestämmas
till 30 år.

Utskottet anser det synnerligen önskvärt att motsvarande princip
kommer till tillämpning beträffande de extra tjänstemän, som äro anställda
vid sådan avdelning av statens vattenfallsverk, vilken upptagits
i gällande avlöningsreglemente för tjänstemän vid nämnda verk, och
som innehava befattningar med motsvarighet å ordinarie stat. I den
mån statens vattenfallsverks olika avdelningar bliva fullständigt organiserade
på ordinarie stat, komma givetvis extra tjänstemän av nämnda
kategori att i regeln bliva befordrade till ordinarie befattning. Om dessa
gäller därför detsamma som anförts beträffande extra ordinarie tjänstemän
vid statens trafikerade järnvägar, nämligen att det synes ur flera
synpnnkter olämpligt att ålägga dem avgiftsplikt under tiden från anställande
i extra ordinarie tjänst, till dess befordran till ordinarie befattning
äger rum. Genom ordidarieblivandet tillförsäkras dem ju en pension,

Utskottet.

BanJcoutslcottets utlåtande Nr 65.

som av statsmakterna ansetts tillfredsställande, och för vars ökning avgifter
icke synas böra i denna ordning åläggas personalen.

Den levnadsålder, vid vilken avgiftsplikt skall inträda, kan lämpligen,
då tillräcklig erfarenhet beträffande befordringsförhållandena vid statens
vattenfallsverk ännu icke föreligger, bestämmas till samma som vid
statens järnvägar eller 30 år. Vid sådant förhållande bar utskottet
funnit de i § 7 intagna grunderna för avgiftsberäkningen böra ändras
till närmare överensstämmelse med vad som föreslagits för statens
järnvägar. I anslutning härtill bar utskottet ansett mom. 1 i § 7 böra
uppdelas i två moment samt momenten 2 och 3 i följd härav omnumreras
till 3 och 4.

I överensstämmelse med vad ovan föreslagits har utskottet beträffande
§ 10 funnit ordet »skrivbiträde» böra utbytas mot »kontorsbiträde».

Åberopande vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj:ts förevarande
proposition och herr Bärgs motion II: 429
samt med bifall till den av herr Nilsson m. fl. avgivna
motionen II: 446, må

dels medgiva, att beträffande pensionering av vissa
på extra stat upptagna befattningshavare vid statens
järnvägar, telegrafverket och statens vattenfallsverk
Kungl. Maj:t må utfärda bestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse
med härvid fogade förslag till reglementen
i sådant avseende;

dels, under förutsättning av bifall härtill, besluta,
att för bekostande av dylik pensionering må från
och med år 1918 och tills vidare årligen avsättas:

av trafikmedel................................ 824,000 kronor,

» telegrafmedel............................. 154,500 » samt

» statens vattenfallsverks driftinkomster.
............................... 51,500 » ;

att dessa belopp skola ingå till särskilda i vederbörande
verks räkenskap bokförda fonder, om vilkas
förvaltning Kungl. Maj:t må meddela närmare bestämmelser
;

att första stycket i punkt c) av 2 § i lagen den 4
juli 1910 angående rätt till pension för tjänstemän vid

Bankoutskottets utlåtande Nr 65.

statens järnvägar skall erhålla följande ändrade lydelse,
att träda i tillämpning med ingången av år 1918:

»c) den, som vid avgång från tjänsten uppnått
här nedan för samma tjänst stadgade levnadsålder,
under förutsättning tillika att tjänstinnehavaren under
sammanlagt minst tio år innehaft ordinarie statstjänst
eller varit delägare i kassa för pensionering av i statens
tjänst anställd icke ordinarie personal ävensom
att han under de fem sista åren innehaft ordinarie befattning
vid statens järnvägar;» samt

att till 8 § i nyssnämnda lag skall göras följande
tillägg, likaledes att träda i tillämpning med ingången
av år 1918:

»Om den, som är berättigad till pension enligt
denna lag, tillika är berättigad till pension på grund
av inbetalning till pensionsstyrelsen jämlikt föreskrift
i reglemente för kassa för pensionering av i statens
tjänst anställd icke ordinarie personal, räknas sistnämnda
pension som del av den honom enligt denna
lag tillkommande pension, vilken alltså skall minskas
med det pensionsbelopp, som pensionstagaren sålunda
äger utbekomma från pensionsförsäkringsfonden.»

Stockholm den 6 juni 1917.

På bankoutskottets vägnar:

ERNST HEDENSTIERNA.

Vid detta ärendes slutbehandling hava närvarit:

av törsta kammaren: herrar Hedenstierna, Hallin, Neiglick, Gustafsson, friherre
Langenskiöld, Ekman, Wickman och Roos samt

| i |av andra kammaren: herrar Kristensson, Vahlquist, Berg i Munkfors, Olsson i
Blädinge, Söderberg i Hobborn, Carlson i Herrljunga, Jonsson i Gumboda och Bäcklund.

Bankoutskottets utlåtande Nr 65.

Reservationer

rörande §§ 5 och 15 i de olika förslagen (maximum av statspension för
dag- eller timavlönade befattningshavare)

av herrar Hedenstierna, Hallin, Gustafson, friherre Langenskiöld,
Ekman och Roos, vilka anfört följande:

»Vi hava icke kunnat biträda utskottets förslag, att, för befattningshavare
med dag- eller timavlöning, maximum för det pensionsunderlag,
som hänför sig till statspensionen, höjes från av Kungl. Maj:t föreslagna
750 kronor till 850 kronor, utan anse, att Kungl. Maj:ts proposition i
denna del bör av riksdagen bifallas.

Till stöd för denna vår uppfattning få vi åberopa dels statskontorets
uttalande och dels föredragande departementschefens yttrande uti nu ifrågavarande
avseende.

Statskontoret fäster nämligen uppmärksamheten därpå, att de pensionsbelopp,
som enligt förslaget skulle komma att utgå särskilt till arbetare
med hög timlön, äro jämförelsevis så stora, att de i många fall
överstiga vad ordinarie tjänsteinnehavare på andra områden i sådant
avseende kunna enligt nu gällande bestämmelser påräkna; exempelvis
gäller detta lägre tjänstemän vid fångvården, lotsverket, tullverket och
skogsstaten. Det synes statskontoret alltså kunna antagas såsom säkert,
att, om föreliggande pensionsbestämmelser godkännas, icke blott motsvarande
personal vid statens övriga verkstäder — såsom vid arméns
verkstäder och ammunitionsfabriker, flottans varv, myntverkets verkstad
m. m. — måste förses med ungefär liknande förmån, utan även stora
grupper av ordinarie tjänstinnehavare med fog kunna påkalla förbättring i
sin pensionering. Då pensioneringen nu synes avsedd att ordnas även
för arbetarpersonal efter dess avlöning, ehuru denna måste vara mer
eller mindre beroende av konjunkturerna på arbetsmarknaden, framhåller
statskontoret, att avlöningens nuvarande storlek måhända avpassats i
någon mån just med hänsyn till att pensionsrätt saknats.

Statskontoret har således funnit redan det nu föreslagna beloppet
väl högt.

Departementschefen yttrar:

»Vad åter angår arbetarna, skulle enligt det föreliggande förslaget
likformiga bestämmelser i förevarande avseende bliva gällande vid samtliga
tre verk, varom nu är fråga. Såsom de sakkunniga framhållit, göra sig

lianlcoutslcottets utlåtande Nr 65.

vissa svårigheter gällande i fråga om sättet för bestämmande av pensionens
förhållande till avlöningen för denna personal, beroende å ena sidan
därpå, att enda utvägen härvidlag synes vara att taga timlönerna till
utgångspunkt, medan man å andra sidan icke synes kunna lämna ur
räkningen den ökade inkomst, som flertalet arbetare kunna bereda sig
genom arbete å ackord. Den av de sakkunniga föreslagna formeln för
pensionens beräkning synes mig på ett lämpligt sätt tillgodose de synpunkter,
som härvidlag böra göra sig gällande. Åven i fråga om pensionsbeloppen
för arbetarna har naturligen hänsyn tagits till de för den
ordinarie personalen utgående pensioner. Till upplysning härutinnan
vill jag framhålla, att beträffande de största arbetargrupperna, nämligen
de vid statens järnvägar och telegrafverket anställda, ålderspensionen
enligt de föreslagna bestämmelserna kommer att enligt sakkunnigas beräkning
utgöra i medeltal, för järnvägens arbetare 992 kronor och för
telegrafverkets arbetare 1,046 kronor, under det att motsvarande belopp
för ordinarie personal i lägsta avlöningsgruppen vid de bägge verken
utgöra respektive 958 och 1,000 kronor. För de nyligen å statens järnvägars
ordinarie stat uppförda befattningshavarna lokomotivreparatörer
och vagnreparatörer, vilka i vissa avseenden kunna jämföras med yrkesskickliga
verkstadsarbetare, är ålderspensionen 1,260 respektive 1,159
kronor. Då "man betänker, att inom ifrågavarande arbetargrupper finnes
personal med hög yrkesutbildning, synes det förhållande, som framgår
av den gjorda jämförelsen, icke giva anledning till erinran.»

Det enligt propositionen ifrågavarande befattningshavare med dageller
timavlöning tillkommande pensionsbelopp framgår av nedanstående
tablå.

1.	2.	3.	4.
Timlön.	Stats- pension.	Avgifts- pension.	Hela pensionen.
25	450	200	650
30	500	240	740
35	550	280	830
40	600	320	920
45	650	360	1,010
50	700	400	1,100
55	750	440	1,190
60	750	480	1,230

Bankoutskottets utlåtande Nr 65.

Vi hemställa alltså, att Kungl. Maj:ts proposition i denna del måtte
bifallas samt §§ 5 och 15 i de föreslagna pensionsreglementena i motsvarande
delar antagas enligt den nådiga propositionen.))

av herr Söderberg i Hobborn, som yrkat bifall till ifrågavarande
proposition i dess helhet oförändrad;

samt av herr Kristensson, med instämmande av herrar Berg i Munkfors
och Bäcklund, varvid herr Kristensson anfört följande:

»Mot de här föreslagna pensionsbestämmelserna har statskontoret
uttalat, att dessa sakna den önskvärda enkelhet, som skulle möjliggöra
för en var av kassornas delägare att kunna beräkna vad honom i pension
tillkommer. I likhet med statskontoret synes det mig, som om
betydligt enklare normer för pensionens utgående skulle kunna utfinnas.
Pensionsbeloppet brukar i allmänhet utgå med två tredjedelar-''hv lönen,
medan ifrågavarande pensionärer i allmänhet tillerkännas en betydligt
mindre pension. För de högst timavlönade blir denna skillnad mycket
avsevärd. Därtill kommer, att de förbättrade avlöningsvillkor, som ändrade
förhållanden redan medfört och kunna förväntas medföra, ytterligare
bidraga till att pensionsbeloppen icke komma att stå i rimligt
förhållande till avlöningarna. I betraktande härav är förslaget redan
vid sitt framläggande byggt på löneberäkningar, som ak) föråldrade.
Vid sådant förhållande och då en stor del av den personal, det här
gäller, borde kunna uppföras på ordinarie stat, har det synts mig, som
om ifrågavarande proposition icke bort av riksdagen bifallas; och har
jag inom utskottet framställt ett sådant yrkande.

Därest riksdagen emellertid skulle bifalla propositionen, borde till
förbättrande av pensionerna propositionen bifallas med den ändring, som
innefattas av den av herr Bärg i Katrineholm framburna motionen.
Ett bifall till herr Bärgs motion skulle medföra en ökning av statsbidraget
utöver vad utskottet föreslagit med endast en procent.»

Bankoutskottets utlutande Nr 65.

Kanyl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

Bil. 1.

Förslag

till

Reglemente

för statens järnvägars pensionskassa för pensionering av icke
ordinarie personal.

§ I Statens

järnvägars pensionskassa för pensionering av icke ordinarie
personal kar till ändamål att, på sätt i detta reglemente närmare angives,
bereda pension åt viss icke ordinarie personal vid statens järnvägar.

Med statens järnvägar avses i detta reglemente såväl statens trafikerade
järnvägar som även statens järnvägsbyggnader.

§ 2.

Pensionskassan förvaltas av järnvägsstyrelsen.

§ 3.

Skyldig att inträda såsom delägare i pensionskassan är med den
begränsning, som i § 4 stadgas, befattningshavare, som, utan att bekläda
ordinarie befattning vid statens järnvägar eller annat statens verk
eller inrättning, innehar anställning såsom

a) extra ordinarie tjänsteman vid statens trafikerade järnvägar;

b) fast anställd tjänsteman vid statens järnvägsbyggnader;

c) verkstads- och förrådsarbetare med stadigvarande anställning.

§ 4.

Inträdet i pensionskassan räknas från och med den dag, då befattningshavare
tillträtt sådan anställning, som i § 3 sägs, om han då fyllt
18 år, men eljest från och med den dag, då han uppnått nämnda ålder.
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 samt. 50 höft. (Nr 65.) 5

JBanJcoutskottets utlåtande Nr 65.

Kungl. yiajits förslag. Utskottets förslag.

Befattningshavare, som vunnit inträde i pensionskassan, skall erhålla
bevis om sitt delägarskap i densamma.

§ 5.

Såsom underlag för bestämmande av pensionsbelopp (pensionsunderlag)
skall tjäna:

a) för extra ordinarie tjänsteman vid statens trafikerade järnvägar med
månadsavlöning

70 procent av avlöningen för år;

b) för tjänsteman vid statens järnvägsbyggnader

70 procent av avlöningen för år, dock att pensionsunderlaget skall
utgöra högst det här nedan angivna beloppet, nämligen:

för arbetschef ..........................

b avdelningsingenjör.............

» byråingenjör av l:a klass

» byggnadskamrerare ...........

» byråingenjör av 2:a klass
)> materialförvaltar*e
» förste bokhållare

B underingenjör..............................

» bokhållare ...................•................

)) ritare |

b manlig kontorsskrivarej............

» förste schaktmästare..................

» materialskrivare)

)) schaktmästare | ........................

b verkmästare

» kvinnlig kontorsskrivare .........

b manligt skriv- eller ritbiträde
b maskinist 1

)> hantverksförmanj.................

b vaktmästare )

» bromsarförman |.........................

» tidskrivare

» utsättare .

» kvinnligt skriv- eller ritbiträde]

. 5,800 kronor

. 4,750 »

4.250 ))

. 4,000 »

3,500 »

. 3,000 »

. 2,700 »

. 2,250 »

. 2,000 »

. 1,750 b

. 1,500 »

1.250 »

. 1,150 b

1,000 b

950 b

Bankoutskottets utlåtande Nr <1~>.

Kanyl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

Beträffande tjänsteman vid statens järnvägsbyggnader, som icke
återfinnes i förestående förteckning, bestämmer järnvägsstyrelsen, till
vilken grupp tjänstemannen skall hänföras;

c) för befattningshavare med dageller
timavlöning

ett belopp, som med 200 kronor
överstiger 1,800 gånger timlönen,
dock högst T50 kronor mer än 800
gånger timlönen.

c) för befattningshavare med dageller
timavlöning

ett belopp, som med 200 kronor
överstiger 1,800 gånger timlönen,
dock högst 850 kronor mer än 800
gånger timlönen.

§ 6.

Vid beräkning av avlöning enligt dessa bestämmelser skall läggas
till grund:

för extra ordinarie tjänstemän av lägre grad med månadsavlöning
den månadsavlöning, som jämlikt av järnvägsstyrelsen fastställda allmänna
grunder är bestämd för den kategori av tjänstemän, vartill
vederbörande hör, med iakttagande att han alltid skall anses placerad
å ort, där jämlikt av Kungl. Maj:t med stöd av nådiga avlöningsreglementet
för tjänstemän vid statens järnvägar fastställda grunder ersättning
för bostad och bränsle utgår med 20 % av arvodet samt att ortstillägg,
övertidsersättning o. d. härvid icke medräknas;

för befattningshavare med dag- eller timavlöning den vederbörande
tilldelade timlönen, med iakttagande, att timlönen, allt efter den ort,
där vederbörande är placerad, nedsättes i förekommande fall med ett
belopp, som enligt av järnvägsstyrelsen fastställda grunder utgör skillnaden
mellan minimilönen å placeringsorten, å ena, samt minimilönen å
den ort, där minimilönen är lägst, å andra sidan; skolande för befattningshavare
med dagavlöning timlönen anses utgöra Vio av hans dagavlöning.

För extra ordinarie tjänstemän av högre grad ävensom tjänstemän
vid statens järnvägsbyggnader äger järnvägsstyrelsen, med iakttagande
av den i § 5 b) stadgade begränsning, bestämma den avlöning, efter
vilken pensionsunderlaget skall beräknas, därvid i fråga om sistnämnda
tjänstemän bör iakttagas, att enligt detta reglemente utgående pensionsavgifter
och pensioner komma att för de i § 5 b) omnämnda tjänstebefattningar
i möjligaste mån motsvara vad som i sådant avseende finnes
bestämt för med dem närmast likställda ordinarie befattningar vid statens
järnvägar.

BanJcoutsJcottets utlåtande Nr 65.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

§ 7‘

1. Extra ordinarie tjänsteman vid statens trafikerade järnvägar,
som åtnjuter månadsavlöning, skall från och med den dag, då han fyller
30 år, erlägga en årsavgift av viss procent av för honom gällande
pensionsunderlag. Denna avgift utgör, då pensionsunderlaget uppgår till

högst		2,800	kronor					5	°/ /o	därav
mer än	2,800	B	men	högst 3,000 kronor	5,1	»	B
B	B	3,000	B	B	B	3,200	B	5,2	B	B
B	B	3,200	B	B	B	3,400	B	5,3	B	B
B	B	3,400	B	B	B	3,600	B	5,4	B	B
B	B	3,600	B	B	5)	3,800	B	5,5	B	B
B	B	3,800	B	B	B	4,000	B	5,6	B	B
B	B	4,000	B	B	B	4,200	B	5,7	B	B
B	B	4,200	B	B	B	4,400	B	5,8	B	B
B	B	4,400	B	B	B	4,600	B	5,9	B	B
B	B	4,600	B	B	B	4,800	B	6,0	B	B
B	B	4,800	B	B	B	5,000	B	6,1	B	B
B	B	5,000	B	B	B	5,200	B	6,2	B	B
B	B	5,200	B	B	B	5,400	B	6,3	B	»
B	B	5,400	B	B	B	5,600	B	6,4	B	B
B	B	5,600	B				6,5	B	B

2. Fast anställd tjänsteman vid statens järnvägsbyggnader skall
från inträdet i kassan erlägga en årsavgift av viss procent av för honom
gällande pensionsunderlag. Denna avgift utgör, då pensionsunderlaget
uppgår till

högst 2,000 kronor................................................ 4,6 % därav

mer än 2,000 b men högst 2,200 kronor 4,7 b b

b b 2,200 b b d 2,400 b 4,8 b b

b b 2,400 )) b » 2,600 b 4,9 b b

b » 2,600 » » b 2,800 b 5,0 » b

b b 2,800 b den procent därav, som är för samma pensionsunderlag
bestämd i mom. 1.

3. Befattningshavare med dag- eller timavlöning skall erlägga en
månadsavgift som, enligt vad här nedan stadgas, motsvarar hans enligt
§ 6 beräknade timlön.

Bankoutskottets utlåtande Nr 65

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

Månadsavgiften utgöres dels av grundavgift, motsvarande 7 gånger
den timlön, delägaren har, när avgift första gången erlägges, dels av
tilläggsavgifter, som motsvara erhållna avlöningsförhöjningar och beräknas
enligt nedanstående tabell.

Antalet tj anstår, när avlöningsförhöjning
erhålles.

I tilläggsavgift erlägges nedan
angivna mångfald av erhållen
avlöningsförhöjning
per timme.

mindre än 5........................................... 8

5— 9.................................... 12

10—14.................................... 17

15—19.................................... 25

20—24 .................................... 35

25—29 .................................... 45

mer än 29............................................ 60

4. För del av kalendermånad beräknas avgift såsom för hel månad.

Statsbaneförvaltningen lämnar årligen det bidrag till pensioneringen,
som tillsammans med delägarnas egna avgifter motsvarar delägarnas
pensionsrätt.

§ 9.

Om delägares avlöning nedgår, skola dock avgifter och pensionsunderlag
beräknas efter den förutvarande högre avlöningen.

Delägare, som avses i § 3 a) och c), fritages från erläggande av
avgift för kalendermånad, under vilken han 15 dagar eller däröver
på grund av sjukdom eller för fullgörande av värnplikt varit hindrad
att tjänstgöra.

§ io.

Rätt till pension inträder:

a) då delägare till följd av otycksfall i tjänsten eller eljest till följd
av sjukdom, vilken han genom tjänstutövning ådragit sig, av järnvägsstyrelsen
prövas icke vidare kunna behörigen sköta sin befattning och
ej heller anses kunna lämpligen förflyttas till annan befattning samt
fördenskull entledigas;

Bankoutskottcts utlåtande Nr 65.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

b) då delägare, som räknar minst 10 tjänstår, antingen till följd av
kroppsskada eller sjukdom i andra fall än under a) sägs eller ock till
följd av väsentligen minskad arbetsförmåga av järnvägsstyrelsen prövas
icke vidare kunna behörigen sköta sin befattning och ej heller anses
kunna lämpligen förflyttas till annan befattning samt fördenskull entledigas; skolande

för rätt till pension enligt a) eller b) oförmågan att vidare
sköta befattningen vara styrkt med i behörig ordning av vederbörande
järnvägsläkare utfärdat intyg;

c) då delägare vid avgång från sådan befattning vid statens järnvägar,
vilken i detta reglemente avses, uppnått den här nedan för olika
slag av anställning stadgade levnadsålder, under förutsättning tillika att
delägaren vid uppnåendet av nämnda levnadsålder räknar minst tio tjänstår.

Nämnda levnadsålder utgör:

för manliga tjänstemän vid järnvägsstyrelsen 67 år;

för manliga tjänstemän av högre grad vid distrikten med undantag
av arbetschef och avdelningsingenjör, för de vid verkstäderna
anställda tjänstemän av lägre grad samt för befattningshavare med dageller
timaviöning 65 år;

för arbetschef och avdelningsingenjör samt övriga manliga tjänstemän
vid distrikten, som ej ovan särskilt nämnts, 63 år; samt

för kvinnliga befattningshavare 60 år.

§ 11-

1. Vid tjänstårsberäkning må befattningshavaren tillgodoräknas
endast den tid, under vilken han efter uppnåendet av 18 års ålder verkligen
tjänstgjort, därvid avdrag dock ej må ske för den tid, varunder
befattningshavaren på grund av sjukdom eller för fullgörande av värnplikt
varit hindrad att tjänstgöra eller åtnjutit tjänstledighet med bibehållande
av full avlöning eller för fullgörande av offentligt uppdrag eller
för resa, som med vederbörligt tillstånd företagits för egen utbildning.

Avdrag enligt förestående punkt göres endast för hel ledighetsdag.

Bankoutskottets utlåtande 2Vr 05.

Kanal. Maj sta försitta- Utskottets försina.

intjänat, under förutsättning att han ej blivit för fel eller försumlighet
skild från sin befattning, järnvägsstyrelsen dock obetaget att, där
särskilda förhållanden prövas därtill föranleda, medgiva rätt till tjänstårsberäkning
även för anställning, från vilken delägare blivit av dylik
anledning skild.

3. I. fråga om pension för den, som vid avgång från tjänst, med
vilken följer delaktighet i kassan, erhållit pension för annan sådan tjänst
som i punkt 2 sägs, må tjänstår, som beräknats för bestämmande av
den pension, ej ånyo beräknas såsom tjänstår, där det icke på grund
av annan tjänstgöring än den, på vilken den förra tjänstårsberäkningen
grundats, må såsom tjänstår beräknas.

§ 12.

_ Pension enligt § 10 c) utgår med belopp, som är lika med nedan
angivna % av medeltalet av de högsta pensionsunderlag, som varit
för delägaren gällande under vart och ett av de fem sista tjänståren.

Antal tjänstår.	Procent.	Antal tjänstår.	Procent.
10 ..................	.................. 25	23.............................	..... 57,5
11..................	.................. 27,5	24......................	..... 60
12 ..................	.................. 30	25............................	..... 62,5
13 ..................	.................. 32,5	26..............................	... 65
14 ..................	................. 35	27.........................	.... 67,5
15 .................	.................. 37,5	28....................	.... 70
16 ..................	.................. 40	29................................	... 72,5
17 ..................	................. 42,5	30................................	.... 75
18 .................	.................. 45	31................................	.... 80
19 .................	.................. 47,5	32................................	.... 85
20 ..................	................. 50	33................................	.... 90
21 ..................	.................. 52,5	34...............................	... 95
22 .................	................. 55	35 eller däröver.....	.... 100

§ 13.

Pension enligt § 10 a) utgår med belopp, som utgör det enligt
§ 12 beräknade procenttal, dock minst 70 % av medeltalet av de högsta
pensionsunderlag, som varit för delägaren gällande under vart och ett av

Bankoutskottets utlåtande Nr 65.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

de senaste fem åren eller den kortare tid, han varit delägare i kassan.
Dock skall pensionen utgå med hela detta medeltal, därest de förhållanden,
som grundlagt rätten till pension, omöjliggöra för delägaren att
vidare bidraga till sin försörjning.

§ 14-

Pension enligt § 10 b) utgår med belopp, som utgör det enligt
§ 12 beräknade procenttal av medeltalet av de högsta pensionsunderlag,
som varit för delägaren gällande under vart och ett av de senaste fem
tjänståren. Dock skall pensionen utgå med minst 70 % av detta medeltal,
därest de förhållanden, som grundlagt rätten till pension, omöjliggöra
för delägaren att vidare bidraga till sin försörjning.

§ 15-

Av delägares pension från kassan
utgör den de!, som svarar mot nedan
angivna pensionsunderlag, statspension;
återstoden utgör av giftspension.

Pensionsunderlaget för statspension
är

a) för delägare, som i § 5 a)
och b) sägs: 2/s av det för honom
gällande pensionsunderlag;

b) för delägare, som i § 5 c)
sägs: ett belopp, som med 200
kronor överstiger 1,000 gånger timlönen,
dock högst 750 kronor.

§ 15-

Av delägares pension från kassan
utgör den del, som svarar mot nedan
angivna pensionsunderlag, statspension;
återstoden utgör avgiftspension.

Pensionsunderlaget för statspension
är

a) för delägare, som i § 5 a)
och b) sägs: 2/3 av det för honom
gällande pensionsunderlag;

b) för delägare, som i § 5 c)
sägs: ett belopp, som med 200
kronor överstiger 1,000 gånger tim-,
lönen, dock högst 850 kronor.

§ 16-

1. Delägare, som utan att vara berättigad till pension enligt § 10
upphör att innehava med delaktighet i kassan förbunden tjänst, utträder
ur kassan utom i de fall, varom i punkt 2 här nedan stadgas; och
skola för beredande av pension jämlikt lagen den 30 juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring honom tillgodoräknas de av honom själv erlagda
avgifterna. Åven de av järnvägsstyrelsen för honom erlagda pensionsavgifterna
skola tillgodoräknas honom, om han

-Hankönl.skottets utlåtande Nr 65

Kungl. MaJ:ts förslag. Utskottets förslag.

a) vid entledigandet räknar minst 10 tjänstår och entledigas annorlunda
iiu efter egen ansökan och utan att avskedet föranletts därav att
han gjort sig skyldig till fel eller försumlighet i tjänsten eller ådömts
straff för grövre brott; eller

b) entledigats av anledning, som i § 10 b) sägs, innan han räknar
10 tjänstår.

Vid delägarens entledigande inbetalar kassan till pensionsstyrelsen
kapitalvärdet av den pensionsrätt, som sålunda tillkommer honom.

2. Vad i punkt 1 stadgats gäller icke för delägare, som vid entledigandet
innehar befattning såsom arbetschef eller avdelningsingenjör
vid statens järnvägsbyggnader och som entledigats annorlunda än efter
egen ansökan och utan att avskedet föranletts därav att vederbörande gjort
sig skyldig till fel eller försumlighet i tjänsten eller ådömts straff’ för
grövre brott. Sådan delägare kvarstår även efter entledigandet i kassan
och är vid den ålder, som i § 10 är bestämd för den av honom vid avskedet
innehavda befattning, eller vid varaktig oförmåga till arbete berättigad
till den pension, som efter försäkringsteknisk beräkning enligt av
Kungl. Maj:t fastställda grunder motsvarar de för honom till kassan
erlagda avgifterna. Pension på grund av-varaktig oförmåga till arbete
beviljas, när pensionsstyrelsen förklarat delägaren berättigad till pension
enligt lagen om allmän pensionsförsäkring. Skulle delägaren, innan
han kommit i åtnjutande av pension, erhålla antingen tjänst, som medför
delaktighet i kassa för pensionering av i statens tjänst anställd
icke ordinarie personal, eller ordinaiie statstjänst, bestämmes dock hans
pensionsrätt efter reglerna för denna tjänst, därvid bestämmelserna i
punkt 1 skola tillämpas, med iakttagande att samtliga för honom till
kassan erlagda avgifter tillgodoräknas honom.

§ U Den

pension, som må tillkomma pensionstagare i kassan på grund
av inbetalning till pensionsstyrelsen jämlikt detta eller annat reglemente
för kassa för pensionering av i statens tjänst anställd icke ordinarie
personal, räknas såsom del av hans pension från kassan, och skall
alltså sistnämnda pension minskas med det pensionsbelopp, som pensionstagaren
sålunda äger utbekomma från pensionsförsäkringsfonden.

§ 18.

Rätt till pension enligt detta reglemente tillkommer ej den, som
blivit för fel eller försumlighet skild från sin anställning vid statens
Bihang till riksdagens protokoll 1917. 8 sand. 50 höft. (Nr 65.) 6

Bankoutshottets utlåtande Nr 65.

KungI. Maj-.ts förslag. Utskottets förslag.

järnvägar, och ej heller den, som vid avgång från anställningen icke är
svensk medborgare.

§ 19-

Därest vid beräkning av pensionens belopp detta slutar å bråkdel
av kronor, skall den höjas till närmast högre krontal.

§ 20.

Pension sökes hos järnvägsstyrelsen, som utfärdar pensionsbrev.

§ 21.

Pension utgår utom i fall, varom i § 16 sägs, från och med månaden
näst efter den, under vilken anställningen vid statens järnvägar
upphör, till och med den månad, under vilken pensionstagaren dör.

§ 22.

Har pensionstagare blivit dömd
till förlust av medborgerligt förtroende
eller till, i stället för avsättning,
straff enligt 2 kap. 17 §
strafflagen, skall han vid den tid,
då nämnda beslut vinner laga kraft,
anses hava förverkat sin statspension.

§ 22.

Statspension utgår ej för tid,
under vilken pensionsberättigad
undergår frihetsstraff, som ej understiger
en månad, eller är intagen å
tvångsarbetsanstalt. Har den pensionsberättigade
anhöriga, vilka för
sitt uppehälle äro beroende av honom,
må dem medgivas rätt att under
tiden uppbära pensionen.

§ 23.

Pension från kassan må, ändock att de för erhållande av pension
föreskrivna villkor uppfyllts, icke förenas med lön eller pension för annan
tjänst, som medför delaktighet i kassa för pensionering av i statens
tjänst anställd icke ordinarie personal, eller för annan statstjänst förutom
i de fall och under de inskränkningar, som här nedan stadgas, nämligen:

1) Om pension från kassan skall utgå för tid, under vilken delägaren
åtnjuter lön för annan statstjänst, skall endast avgiftspension utgå.

2) Om pension från kassan skall utgå för tid, under vilken delägaren
åtnjuter pension för annan statstjänst, skall

BankoutsJeottets utlåtande Nr 65.

Kuiie/f. Mujtts förslug. Utskottets förslug.

r) pensionen utgå utan hänsyn till den andra pensionen, om denna
är lägre eller, om båda pensionerna äro lika, den i den andra pensionen
ingående statspensionen är lägre,

b) endast avgiftspensionen utgå, om den andra pensionen är högre
eller, om båda pensionerna äro lika, den i den andra pensionen ingående
statspensionen är högre,

c) avgiftspensionen och halva statspensionen utgå, om både avgiftspension
och statspension äro lika för båda tjänsterna.

Härvid skall pension för statstjänst, som icke medför delaktighet i
kassa för pensionering av i statens tjänst anställd icke ordinarie personal,
av Ivungl. Maj:t fördelas i stats- och avgiftspension.

Vid tillämpning av dessa bestämmelser skall dock iakttagas följande: 3)

Pensionen må icke i något fall utgå med lägre belopp, än att
summan av pension och lön eller av de båda pensionerna blir lika med
pensionens normala belopp.

4) Om enligt dessa bestämmelser summan av pension och lön eller
av de båda pensionerna skulle understiga tre tusen kronor, må avdrag
å pensionsbeloppet äga rum endast i den mån, som erfordras lör att
pensionen tillsammans med lönen eller den andra pensionen icke må
överstiga tre tusen kronor.

§ 24.

1 den män pensionskassans inkomster icke erfordras för löpande utgifter,
anses de som lån till statsbaneförvaltningen, som är skyldig att
därå gottgöra kassan ränta efter 3,8 %.

§ 25.

Vart femte år skall järnvägsstyrelsen låta genom sakkunnig person
undersöka kassans ställning. Visar ställningen överskott, lämnas detta
till statens järnvägar; visar den brist, täckes denna av statens järnvägars
medel.

§ 26.

Järnvägsstyrelsen äger meddela de närmare föreskrifter, som må
erfordras vid tillämpningen av detta reglemente.

BanJcoutskottets utlåtande Nr 65.

Kungl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

Detta reglemente träder i kraft den 1 januari 1918.

I fråga om befattningshavare, antagen före nämnda dag, gälla
i nedannämnda avseenden följande

för befattningshavare, som äro anställda i tjänst före den 1 januari 1918.

1) Årsavgiften för befattningshavare, som avses i § 5 a) och b),
beräknas enligt bestämmelserna i § 7, om tjänstemannens ålder den 1
januari 1918 är mindre än 35 år. År sådan befattningshavares ålder
35—39 år, höjes den enligt dessa bestämmelser beräknade årsavgiften
med 1 % av pensionsunderlaget, och är åldern mer än 39 år, höjes årsavgiften
med 2 % av pensionsunderlaget.

Grundavgiften för befattningshavare med dag- eller tim avlöning beräknas
efter den timlön, som tillkommer honom den 1 januari 1918, och
utgör den mångfald av denna timlön, som angives i nedanstående tabell:

2) Vid bestämmande av tilläggsavgift räknas endast tjänstår, som
intjänats efter den 1 januari 1918.

3) Vid bestämmande av statspension räknas alla de tjänstår delägaren
intjänat såsom innehavare av befattning, som i § 5 sägs. Vid
bestämmande av avgiftspension räknas endast tjänstår, som intjänats
efter den 1 januari 1918, dock att avgiftspension för den, som vid sin
pensionering uppnått den i § 10 c) stadgade levnadsålder eller räknar
35 tjänstår, icke må understiga den avgiftspension, som enligt § 12
motsvarar 10 tjänstår och medeltalet av den avlöning, efter vilken
befattningshavarens avgift under de sista fem åren beräknats eller
skolat beräknas, därest detta reglemente varit gällande.

Övergångsbestämmelser

Befattningshavarens
ålder den V1 1918.

Mångfald.

Mindre än 30 år

30—34 år ...........

35—39 » ..........

mer än 39 år.....

8
9

Barikoutskottets utlåtande Nr 6,r>.

Kanyl. MaJ:ts förstäf/.

4) För befattningshavare, som
den 1 januari 1918 icke uppnått
den i § 10 c) stadgade levnadsålder
och icke räknar 35 tjänstår,
men innehaft sjukavlöning minst
10 år i följd, skall pensionen, därest
densamma enligt §§ 12—14 samt
med tillämpning av föreskriften i
punkt 3) angående beräkning av
tjänst år för avgiftspension understiger
medelbeloppet för år av sjukavlöningen
under de sista fem åren,
utgå med sistnämnda belopp, med
iakttagande dock att pensionen icke
får överstiga den pension, som enligt
punkt 3) skolat tillkomma befattningshavaren,
därest han uppnått
ovannämnda levnadsålder.

Utskottets förstäf/.

4) För befattningshavare -— — levnadsålder; dock med rätt
för järnvägsstyrelsen att i ömmande
fall bevilja ökning av pensionen till
högst sjukavlöningens belopp.

Bil. 2.

Förslag

till

Reglemente

för statens vattenfallsverks pensionskassa för pensionering av
icke ordinarie personal.

§ I Statens

vattenfallsverks pensionskassa för pensionering av icke ordinarie
personal har till ändamål att, på sätt i detta reglemente närmare
angives, bereda pension åt viss icke ordinarie personal vid statens vattenfallsverk.

Med statens vattenfallsverk avses i detta reglemente såväl sådana
avdelningar av nämnda verk, vilka upptagits i gällande avlöningsregle -

Bankoutskottets utlåtande Nr 65.

Kungl. Maj:ts förslöa- Utskottets förslöa mente

för tjänstemän vid samma verk, som även vattentallsverkets
byggnadsordning.

§ 2.

Pensionskassan förvaltas av vattenfallsstyrelsen.

§ 3-

Skyldig att inträda såsom delägare i pensionskassan är med den
begränsning, som i § 4 stadgas, befattningshavare, som, utan att
bekläda ordinarie befattning vid statens vattenfallsverk eller annat statens
verk eller inrättning, innehar anställning såsom

a) extra tjänsteman vid statens vattenfallsverks byggnadsavdel ning,

eller t

b) extra tjänsteman eller arbetare vid sådan avdelning av statens

vattenfallsverk,'' vilken upptagits i gällande avlöningsreglemente för
tjänstemän vid nämnda verk.

§ 4.

Inträdet i pensionskassan räknas från och med den dag, då befattningshavare
under minst tolv hela kalendermånader innehaft i § 3 omförmäla
befattning, om han då fyllt 18 år, men eljest från och med den dag,
då han uppnått nämnda ålder; dock att, om befattningshavare, tidigare
erlagt avgift till denna eller annan kassa, för pensionering av i statens
tjänst anställd icke ordinarie personal, inträdet räknas från och med
dagen för hans anställning i sådan befattning., som . i § 3 avses.

Befattningshavare, som vunnit inträde i pensionskassan, skall erhålla
bevis om sitt delägarskap i densamma.

§ 5-

Såsom underlag för bestämmande
av pensionsbelopp (pensionsunderlag)
skall tjäna:

a) för delägare, som innehar befattning
med motsvarighet å ordinarie
stat, 73 av avlöningen för
år, dock högst det pensionsunderlag,
som är bestämt för motsvarande
ordinarie befattning;

§ 5.

Såsom underlag för bestämmande
av pensionsbelopp (pensionsuuderiag)
skall tjäna:

a) för delägare, som innehar befattning
med motsvarighet å ordinarie
stat, Vs av avlöningen för
år, dock högst det pensionsunderlag,
som är bestämt för motsvarande
ordinarie befattning;

llankoatskottets utlåtande Nr (15.

Kungl. Maj:ts förslag.

b) för nedan angivna delägare Va
av avlöningen för år, dock att pension
eunderlaget skall utgöra högst
det här nedan bestämda beloppet,
nämligen:

för överingenjör vid
statens vattenfallsverks
bygg nadsavdelning.

.. kronor 5,500: —
» överingenjörsassistenl,
arbetschef,
avdelningsingenjör,

Ijyråi ngen]''öivid
statens vattenfallsverks

byggnadsavdel ning.

....................

» kamrerare .........

» annan ingenjör
än här ovan avses.
.......................

» underingenjör,
material för valtare,
förrådsför valtare

...............

» manlig ritare,
manlig kontors slrivare.

..............

» schaktmästare,
verkmästare,
förrådsmästare
» kvinnlig bokhållare
...............

» kvinnlig ritare,
manligt rit- eller
sybwbiträde ......

Utskottets förslag.

b) för nedan angivna delägare Va
av avlöningen för år, dock att pensionsimderlaget
skall utgöra högst
det här nedan bestämda beloppet,
nämligen:

för överingenjör vid
statens vattenfallsverks
bygg nadsavdelning

kronor 5,500: —
» överingenjörsassistent,
arbetschef,
avdelningsingenjör,

byråingenjör
vid statens vattenfallsverks

byggnadsavdel ning.

....................

» kamrerare .........

)) annan ingenjör
än här ovan avses.
.......................

)) underingenjör,
material förvaltare,
förrådsför valtare

...............

» manlig ritare ...

» manlig kontorsskrivare,
schaktmästare,
verkmästare,
förrådsmästare
......

» kvinnlig bokhållare
...............

)) kvinnlig ritare,
manligt rit- eller
iontorsbiträde...

» 4,200: —

» 4*000: —

» 3,500: -

» 3,000: —

» 2,000: —

5) 1,800: —

» 1,400: —

» 1,200: —

» 4,200: —
» 4,000: —

)) 3,500: —

y> 3,000: —

» 2,000: —

» 1,800: —

» 1,400: —

» 1,200: —

jBankoutslcottets utlåtande Nr 65.

Kungl. Maj:ts förslag.

för kvinnligt riteller
kontorsbi träde

.................. kronor 900: —

Beträffande sådan i § 3 avsedd
tjänsteman, som icke återfinnes i
förestående förteckning, bestämmer
vattenfallsstyrelsen, till vilken grupp
tjänstemannen skall hänföras;

c) för övriga befattningar ett belopp,
som med 200 kronor överstiger
1,800 gånger timlönen, dock
högst 150 kronor mer än 800 gånger
timlönen.

Vid beräkning av pension sunderlaget
för befattning, som i c) sägs,
skall, där befattningshavaren har
månads- eller dagavlöning, timlönen
räknas utgöra 1 ar,o av månadslönen,
respektive Vu> av daglönen.

Utskottets förslag.

för kvinnligt riteller
kontorsbi träde

.................. kronor 900: —

Beträffande sådan i § 3 avsedd
tjänsteman, som icke återfinnes i
förestående förteckning, bestämmer
vattenfallsstyrelsen, till vilken grupp
tjänstemannen skall hänföras;

c) för övriga befattningar ett belopp,
som med 200 kronor överstiger
1,800 gånger timlönen, dock
högst 850 kronor mer än 800 gånger
timlönen.

Vid beräkning av pensionsunderlaget
för befattning, som i c) sägs,
skall, där befattningshavaren har
månads- eller dagavlöning, timlönen
räknas utgöra Vitso av månadslönen,
respektive 1 10 av daglönen.

§ G Vid

beräkning av avlöning enligt dessa bestämmelser skall iakttagas,
att avlöningen allt efter den ort, där vederbörande är placerad, nedsättes
med belopp, som enligt fastställda grunder utgör skillnaden mellan minimilönen
å placeringsorten, å ena, samt minimilönen å den ort, där minimilönen
är lägst, å andra sidan. Där bostadsförmån förekommer, skall denna
förmåns värde uppskattas enligt de för den ordinarie personalen gällande
grunder till värdet å billigaste ort, Dyrortstillägg, övertidsersättning,
beklädnadsersättning, provision, tilläggsarvode o. d. tagas däremot icke
i beräkning.

För de under § 5 a) och b) nämnda befattningar äger vattenfallsstyrelsen
med iakttagande av den i samma stadgande föreskrivna begränsning
bestämma den avlöning, efter vilken pensionsunderlaget skall
beräknas, därvid bör iakttagas, att enligt detta reglemente utgående
pensionsavgifter och pensioner komma att för de särskilda tjänstebefattningarna
i möjligaste mån motsvara vad som i sådant avseende finnes

HanlcoutsJcotteis utlåtande, Nr 65

Kanyl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

bestämt för med dem närmast likställda ordinarie befattningar vid statens
vatten fallsverk.

§ 7.

1. Delägare, som avses i § 5 a)
eller b), skall erlägga en årsavgift
av viss procent av för honom
gällande pensionsunderlag. Denna
avgift utgör, då pensionsunderlaget
uppgår till

högst 2,000	kronor					. 4, G % däray
mer än 2,000	»	men hög;	st 2,200 kronor 4,7 »	>
> » 2,200	»	»	»	2,400	»	4,8 i	»
» » 2,400	>	>	»	2,600		4,9 »
» » 2,G00			»	2,800	»	5,0 »
> » 2,800	>	7>		3,000		5,1 >	}
> > 3,000	»	»	S	3,200	»	5,2 »	»
> » 3,200	»		>	3,400	>	5,3 >	»
» > 3,400	T)	7>		3,600	»	5,4 »	7>
» » 3,600	7>	»	»	3,800	7>	5,5 »	7>
» » 3,800	»	7>	7>	4,000	»	5,6 »	7>
3 » 4,000	7>	»	»	4,200	7>	5,7 »	7>
» » 4,200	»	T)	7>	4,400	7>	5,8 »	»
» » 4,400	7>	>	7>	4,600	7>	5,9 K	7>
» ^ 4,600	7>	7>	»	4,800	7>	6,0 »	T)
» » 4,800	7>	7>	7>	5,000	7>	6,i »	»
> » 5,000	»	7>	»	5,200	»	6,2 »	7>
» » 5,200	T>	7>		5,400	»	6,3 >	7)
» » 5,400	7>	7>		5,600	7>	6,4 »	»
> » 5,600						6,5 »

2. Delägare, som innehar befattning
som i § 5 c) sägs, skall erlägga
en månadsavgift, som, enligt
vad nedan stadgas, motsvarar hans
enligt §§ 5 och 6 beräknade timlön.

§ 7.

1. Delägare, som avses i § 5 a),
och som är anställd vid sådan avdelning
av statens vattenfallsverk,
vilken upptagits i gällande avlöningsreglemente
för tjänstemän vid
nämnda verk, skall från och med
den dag, då han fyller 30 år, erlägga
en årsavgift av viss procent av för
honom gällande pensionsunderlag.
Denna avgift utgör, då pensionsunderlaget
uppgår till

högst 2,800	kronor				. 5,0	% därav
mer än 2,800		men högst 3,000 kronor 5,1	7>	7>
» » 3,000	»		» 3,200	7>	5,2	»	»
» ».3,200	7>	7)	» 3,400	7>	5,3	7>	7>
» »3,400	»	7>	» 3,600	5»	5,4	»	»
» 3,600	»	»	» 3,800	»	5,5	7)	>
» 13,800	7>	7>	» 4,000	»	5,6	»	7>
» »4,000	D	7)	* 4,200	7)	5,7	7>	»
» »4,200	7>	7>	5 4,400	>	5,8	7>	7>
» > 4,400	7>	7>	» 4,600	7>	5,9	>
» »4,600	»	»	> 4,800	3>	6,0	T»	>
» > 4,800		>	> 5,000	>	6,i	»	>
» > 5,000	*		> 5,200		6,2	>	Tf
» »5,200	>	>	i 5,400	»	6,3	»
» »5,400	>	>	» 5,600	»	6,4		»
> »5,600	»				6,5	»	>

2. Annan delägare, som avses i
§ 5 a), ävensom delägare, som avses
i § 5 b), skall från inträdet i kassan
erlägga en årsavgift av viss
procent av för honom gällande pen -

Bihang till riksdagens protokoll 1917. *8 sand. 50 käft. (Nr 65.)

BanhoutsTcottets utlåtande Nr 65.

Kungl. Majcts förslag.

Utskottets förslag.

Månadsavgiften utgöres dels av
grundavgift, motsvarande 7 gånger
den timlön, delägaren har, när avgift
första gången erlägges, dels
av tilläggsavgifter, som motsvara erhållna
avlöningsförhöjningar och beräknas
enligt nedanstående tabell.

Antalet tjänstår, när
avlöningsförhöjning
erhålles.

I tilläggsavgift erlägges
nedan angivna mångfald
av erhållen avlöningsförhöjning
per timme.

sionsunderlag. Denna avgift ntgör,
då pensionsnnderlaget nppår till

högst 2,000 kronor ....................... 4,6 % däray

mer än 2,000 kronor men högst 2,200 kronor 4,7 » »

2,200	» » » 2,400 »	4,8 » »
2.400	» » » 2,600 »	4,9 » »
2,600	» » » 2,800 »	5,0 » »
2,800	» den procent därav, som	är för samma

pensionsunderlag bestämd i mom 1.

mindre än 5 8

5—9 12

10—14 17

15—19 25

20—24 35

25—29 45

mer än 29 60

3. För del av kalendermånad be- 3. Lika med mom. 2 i Kungl.
räknas avgift såsom för hel månad. Maj:ts förslag.

4. Lika med mom. 3 i Kungl.

Maj:ts förslag.

§ 8.

Statens vattenfallsverk lämnar årligen det bidrag till pensioneringen,
som tillsammans med delägarnas egna avgifter motsvarar delägarnas
pensionsrätt.

§ 9.

Om delägares avlöning nedgår, skola dock avgifter och pensionsunderlag
beräknas efter den förutvarande högre avlöningen.

Delägare, som avses i § 5 c), fritages från erläggande av avgift för
kalendermånad, under vilken han 15 (lagar eller däröver på grund av
sjukdom eller för fullgörande av värnplikt varit hindrad att tjänstgöra.

§ io.

Rätt till pension inträder:

a) då delägare till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd
av sjukdom, vilken han genom tjänstutövning ådragit sig, av vattenfallsstyrelsen
prövas icke vidare kunna behörigen sköta sin befattning

Bankoutskottets utlåtande Nr 6!j.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

och ej heller anses kunna lämpligen förflyttas till annan befattning samt
fördenskull entledigas;

b) då delägare, som räknar minst 10 tjänstår, antingen till följd av
kroppskada eller sjukdom i andra’ fäll än under a) sägs eller ock till
följd av väsentligen minskad arbetsförmåga av vattenfallsstyrelsen prövas
icke vidare kunna behörigen sköta sin befattning och ej heller anses
kunna lämpligen förflyttas till annan befattning samt fördenskull entledigas; skolande

för rätt till pension enligt a) eller b) oförmågan att vidare
sköta befattningen vara styrkt med i behörig ordning av legitimerad
läkare utfärdat intyg;

c) då delägare vid avgång från sådan befattning vid statens vattenfallsverk,
vilken i detta reglemente avses, uppnått den här nedan för olika
slag av anställning stadgade levnadsålder, under förutsättning tillika att
delägaren vid uppnåendet av nämnda levnadsålder räknar minst tio tjänstår.

Nämnda levnadsålder utgör:

för manliga innehavare av befattningar, till vilka vid avdelning av
statens vattenfallsverk finnes motsvarighet å ordinarie stat, den levnadsålder,
vid vilken rätt till hel pension inträder för innehavare av den
ordinarie befattningen;

för kamrerare, byråingenjör, för kamrerare, byråingenjör,

underingenjör, manlig ritare, manlig underingenjör, manlig ritare, manlig
kontorsskrivare samt manligt rit- kontorsskrivare samt manligt riteller
s&nvbiträde 67 år; eller Åonforsbiträde 67 år;

för övriga manliga befattningshavare utom arbetschef och avdelningsingenjör
65 år;

för arbetschef och avdelningsingenjör 63 år; samt

för kvinnliga befattningshavare 60 år.

§ 11-

1. Vid tjänstårsberäkning må befattningshavaren tillgodoräknas endast
den tid, under vilken han efter uppnåendet av 18 års ålder verkligen
tjänstgjort, därvid avdrag dock ej må ske för den tid, varunder
befattningshavaren på grund av sjukdom eller för fullgörande av värnplikt
varit hindrad att tjänstgöra eller åtnjutit tjänstledighet med bibehållande
av full avlöning eller för fullgörande av offentligt uppdrag eller
för resa, som med vederbörligt tillstånd företagits för egen utbildning.

Avdrag enligt förestående punkt göres endast för hel ledighetsdag.

Bankoutskottets utlåtande Nr 65.

Kulle//. Majits förslag. Utskottets förslag.

2. Befattninghavare, som tidigare tillhört pensionskassan och efter
utträde därur åter inträtt såsom delägare i densamma eller som före sitt
inträde i kassan innehaft ordinarie statstjänst eller tjänst, som medför delaktighet
i annan kassa för pensionering av i statens tjänst anställd icke
ordinarie personal, äger räkna de tjänstår han sålunda intjänat, under
förutsättning, att han ej blivit för fel eller försumlighet skild från sin befattning,
vattenfallsstyrelsen dock obetaget att, där särskilda förhållanden
prövas därtill föranleda, medgiva rätt till tjänstårsberäkning även för
anställning, från vilken delägare blivit av dylik anledning skild.

3. I fråga om pension för den som vid avgång från tjänst, med
vilken följer delaktighet i kassan, erhållit pension för annan sådan tjänst,
som i 2 sägs, må tjänstår, som beräknats för bestämmande av den
pension, ej ånyo beräknas som tjänstår, där det icke på grund av annan
tjänstgöring än den, på vilken den förra tjänstårsberäkningen grundats,
må såsom tjänstår beräknas.

§ 12-

Pension enligt § 10 c) utgår med belopp, som är lika med nedan
angivna % av medeltalet av de högsta pensionsunderlag, som varit för
delägaren gällande under vart och ett av de fem sista tjänståren.

Antal tjänstår.	Procent.	Antal tjänstår.	Procent.
10.................	.......... 25	23.........................	.. 57,5
11.................	.......... 27,5	24.........................	. 60
12.................	.......... 30	25.........................	62,5
13	.......... 32,5	26.........................	. 65
14................	.......... 35	27.........................	.. 67,5
15.................	.......... 37,5	28.........................	. 70
16.................	.......... 40	29.........................	.. 72,5
17.................	..........42,5	30.........................	.. 75
18.................	.......... 45	31.........................	80
19.................	.......... 47,5	32.........................	.. 85
20.................	.......... 50	33........................	90
21.................	.......... 52,5	34.........................	95
22.................	.......... 55	35 eller däröver	100

§ 13.

Pension enligt § 10 a) utgår med belopp, som utgör det enligt § 12
beräknade procenttal, dock minst 70 % av medeltalet av de högsta pen -

Bankoutshottets utlåtande Nr (lä.

Kunf/t. Maj:ts förstäf/. Utskottets förstäf/.

sionsunderlag, som varit för delägaren gällande under vart och ett av de senaste
fem åren eller den kortare tid, lian varit delägare i kassan. Dock
skall pensionen utgå med hela detta medeltal, därest de förhållanden, som
grundlagt rätten till pension, omöjliggöra för delägaren att vidare bidraga
till sin försörjning.

§ U.

Pension enligt § 10 b) utgår med belopp, som utgör det enligt § 12
beräknade procenttal av medeltalet av de högsta pen sionsunderlag, som
varit för delägaren gällande under vart och ett av de senaste fem tjänst åren.
Dock skall pensionen utgå med minst 70 % av detta medeltal, därest de
förhållanden, som grundlagt rätten till pension, omöjliggöra för delägaren
att vidare bidraga till sin försörjning.

§ 15-

Av delägares pension från kassan
utgör den del, som svarar mot
nedan angivna pensionsunderlag,
statspension; återstoden utgör avgiftspension.

Pensionsunderlaget för statspension
är:

a) för delägare, som i § 5 a)
och b) sägs: 2is av det för honom
gällande pensionsunderlag;

b) för delägare, som i § 5 c)
sägs: ett belopp, som med 200 kronor
överstiger 1,000 gånger timlönen,
dock högst 750 kronor.

§ 15-

Av delägares pension från kassan
utgör den del, som svarar mot
nedan angivna pensionsunderlag,
statspension; återstoden utgör avgiftspension.

Pensionsunderlaget för statspension
är:

a) för delägare, som i § 5 a)
och b) sägs: 2is av det för honom
gällande pensionsunderlag;

b) för delägare, som i § 5 c)
sägs: ett belopp, som med 200 kronor
överstiger 1,000 gånger timlönen,
dock högst 850 kronor.

§ 16-

1. Delägare, som utan att vara berättigad till pension enligt § 10
upphör att innehava med delaktighet i kassan förbunden tjänst, utträder
ur kassan utom i de fall, varom i punkt 2 här nedan stadgas; och skola
för beredande av pension jämlikt lagen den 30 juni 1913 om allmän
pensionsförsäkring honom tillgodoräknas de av honom själv erlagda avgifterna.
Åven de av vattenfallsstyrelsen för honom erlagda pensionsavgifterna
skola tillgodoräknas honom, om han

BankoutskotteJs utlåtande Nr 65.

Kungl. Majits förslag. Utskottets förslag.

a) vid entledigandet räknar minst 10 tjänstår och entledigas annorlunda
än efter egen ansökan och utan att avskedet föranletts därav att
han gjort sig skyldig till fel eller försumlighet i tjänsten eller ådömts
straff för grövre brott; eller

b) entledigats av anledning, som i § 10 b) sägs, innan han räknar
10 tjänstår.

Vid delägarens entledigande inbetalar kassan till pensionsstyrelsen
kapitalvärdet av den pensionsrätt, som sålunda tillkommer honom.

2. Vad i punkt 1 stadgas gäller icke för delägare, som vid entledigandet
innehar befattning såsom överingenjör, överingenjörsassistent,
arbetschef eller avdelningsingenjör vid statens vattenfallsverks byggnadsavdelning
och som entledigats annorlunda än efter egen ansökan och
utan att avskedet föranletts därav att vederböraude gjort sig skyldig till
fel eller försumlighet i tjänsten eller ådömts straff för grövre brott. Sådan
delägare kvarstår även efter entledigandet i kassan och är vid den ålder,
som i § 10 år bestämd för den av honom vid avskedet innehavda befattning,
eller vid varaktig oförmåga till arbete berättigad till den pension,
som efter försäkringsteknisk beräkning enligt av Kungl. Maj:t fastställda
grunder motsvarar de för honom till kassan erlagda avgifterna. Pension
på grund av varaktig oförmåga till arbete beviljas, när pensionsstyrelsen
förklarat delägaren berättigad till pension enligt lagen om allmän pensionsförsäkring.
Skulle delägaren, innan han kommit i åtnjutande av
pension, erhålla antingen tjänst, som medför delaktighet i kassa för pensionering
av i statens tjänst anställd icke ordinarie personal, eller ordinarie
statstjänst, bestämmes dock hans pensionsrätt efter reglerna för
denna tjänst, därvid bestämmelserna i punkt 1 skola tillämpas, med iakttagande
att samtliga för honom till kassan erlagda avgifter tillgodoräknas
honom.

§ 17-

Den pension, som må tillkomma pensionstagare i kassan på grund
av inbetalniug till pensionsstyrelsen jämlikt detta eller annat reglemente
för kassa för pensionering av i statens tjänst anställd icke ordinarie
personal, räknas såsom del av hans pension från kassan, och skall
alltså sistnämnda pension minskas med det pensionsbelopp, som pensionstagaren
sålunda äger utbekomma från pensionsförsäkringsfonden.

§ 18-

Rätt till pension enligt detta reglemente tillkommer ej den, som
blivit för fel eller försumlighet skild från sin anställning vid statens

Bankoutslcottets utlåtande Nr Gå.

Knngl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

vattenfallsverk, och ej heller (lön, som vid avgång från anställningen
icke är svensk medborgare.

§ 19-

Därest vid beräkning av pensionens belopp detta slutar å bråkdel av
kronor, skall den höjas till närmast högre krontal.

§ 20-

Pension sökes hos vattenfallsstyrelsen, som utfärdar pensionsbrev.

§ 21.

Pension utgår utom i fall, varom i § 16 sägs, från och med månaden
näst efter den, under vilken anställningen vid statens vattenverksförvaltning
upphör, till och med den månad, under vilken pensionstagaren
dör.

§ 22. § 22.

Statspension utgår ej för tid,
under vilken pensionsberättigad
undergår frihetsstraff, som ej understiger
en månad, eller är intagen
å tvångsarbetsanstalt. Har den pensionsberättigade
anhöriga, vilka för
sitt uppehälle äro beroende av honom,
må dem medgivas rätt att
under tiden uppbära pensionen.

§ 23.

Pension från kassan må, ändock att de för erhållande av pension
föreskrivna villkor uppfjdlts, icke förenas med lön eller pension för
annan tjänst, som medför delaktighet i kassa för pensionering av i statens
tjänst anställd icke ordinarie personal, eller för annan statstjänst
förutom i de fall och under de inskränkningar, som här nedan stadgas,
nämligen:

1) Om pension från kassan skall utgå för tid, under vilken delägaren
åtnjuter lön för annan statstjänst, skall endast avgiftspension utgå.

2) Om pension från kassan skall utgå för tid, under vilken delägaren
åtnjuter pension för annan statstjänst, skall

BanlcoutsJcottets utlåtande Nr 65.

Kungl. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

a) pensionen utgå utan hänsyn till den andra pensionen, om denna
är lägre eller, om båda pensionerna äro lika, den i den andra pensionen
ingående statspensionen är lägre,

b) endast avgiftspensionen utgå, om den andra pensionen är högre
eller, om båda pensionerna äro lika, den i den andra pensionen ingående
statspensionen är högre,

c) avgiftspensionen och halva statspensionen utgå, om både avgiftspension
och statspension äro lika för båda tjänsterna.

Härvid skall pension för statstjänst, som icke medför delaktighet i
kassa för pensionering av i statens tjänst anställd icke ordinarie personal,
av Kungl. Maj:t fördelas i stats- och avgiftspension.

Vid tillämpning av dessa bestämmelser skall dock iakttagas följande:

3) Pensionen må icke i något fall utgå med lägre belopp, än att
summan av pension och lön eller av de båda pensionerna blir lika med
pensionens normala belopp.

4) Om enligt dessa bestämmelser summan av pension och lön eller
av de båda pensionerna skulle understiga tre tusen kronor, må avdrag
å pensionsbeloppet äga rum endast i den mån, som erfordras för att
pensionen tillsammans med lönen eller den andra pensionen icke må
överstiga tretusen kronor.

§ 24.

I den mån pensionskassans inkomster icke erfordras för löpande
utgifter, anses de som lån till statens vattenfalls verk, som är skyldigt
att därå gottgöra kassan ränta efter 3,8 %.

§ 25.

Vart femte år skall vattenfallsstyrelsen låta genom sakkunnig person
undersöka kassans ställning. Visar ställningen överskott, lämnas
detta till vattenfallsverket; visar den brist, täckes denna av vattenfallsverkets
medel.

§ 26.

Vattenfallsstyrelsen äger meddela de närmare föreskrifter, som må
erfordras vid tillämpningen av detta reglemente.

BanJcoutsIcottets utlåtande Nr 65. 57

Kalif//. Maj:ts forsla!/. Utskottets förslå!/.

§ 27.

Detta reglemente träder i kraft den 1 januari 1918.

I fråga om befattningshavare, antagen före nämnda dag, gälla i
nedannämnda avseenden följande

Övergångsbestämmelser

för befattningshavare, som äro anställda i tjänst före den 1 januari 1918.

1) Årsavgiften för befattningshavare, som avses i § 5 a) och b),
beräknas enligt bestämmelserna i § 7, om tjänstemannens ålder den
1 januari 1918 är mindre än 35 år. År sådan befattningshavares ålder
.35—39 år, höjes den enligt dessa bestämmelser beräknade årsavgiften
med 1 % av pensionsunderlaget, och är åldern mer än 39 år, höjes årsavgiften
med 2 % av pensionsunderlaget.

Grundavgiften för befattningshavare med dag- eller timavlöning beräknas
efter den timlön, som tillkommer honom den 1 januari 1918,
och utgör den mångfald av denna timlön, som angives i nedanstående
tabell:

Befattningshavares ålder den ‘/i 1918.	Mångfald.
Mindre än 30 år.............	................ 7
30—34 år ..................	................. 8
35—39 år.........................	................. 9
mer än 39 år..................	............... 10

2) Vid bestämmande av tilläggsavgift räknas endast tjänstår, som
intjänats efter den 1 januari 1918.

3) Vid bestämmande av statspension räknas alla de tjänstår, delägaren
intjänat såsom innehavare av befattning, som i § 5 sägs, eller
motsvarande befattning hos Nya Trollhätte kanalbolag eller Södertälje
kanal- och slussverksaktiebolag. Vid bestämmande av avgiftspension
räknas endast tjänstår, som intjänats efter den 1 januari 1918, dock att
avgiftspension för den, som vid sin pensionering uppnått den i § 10 c)
stadgade levnadsålder eller räknar 35 tjänstår, icke må understiga den
avgiftspension, som enligt § 12 motsvarar 10 tjänstår och .medeltalet av
den avlöning, efter vilken befattningshavarens avgift under de sista fem
åren beräknats eller skolat beräknas, därest detta reglemente varit gällande.

Bihang till riksdagms protokoll 1917. 8 sand. 50 käft. (Nr 65.)

ÖB

BankoutsJcottets utlåtande Nr 65.

Kungi. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

Bil. 3.

Förslag

till

Reglemente

för telegrafverkets pensionskassa för pensionering av verkstads-, förråds och

linjearbetare.

§ I Telegrafverkets

pensionskassa för pensionering av verkstads-, förråds-
och linjearbetare har till ändamål att, på sätt i detta reglementenärmare
angives, bereda pension åt nämnda befattningshavare.

§ 2.

Pensionskassan förvaltas av telegrafstyrelsen.

§ 3.

Skyldig att inträda såsom delägare i pensionskassan är med den
begränsning, som i § 4 stadgas, befattningshavare, som, utan att
bekläda ordinarie befattning vid telegrafverket eller annat statens verk
eller inrättning, innebar fast anställning såsom verkstads-, förråds- eller
linjearbetare vid telegrafverket.

§ 4.

Inträdet i pensionskassan räknas från och med den dag, då befattningshavare
tillträtt sådan anställning, som i § 3 sägs, om han då fyllt 18
år, men eljest från och med den dag, då han uppnått nämnda ålder.

Befattningshavare, som vunnit inträde i pensionskassan, skall erhålla
bevis om sitt delägarskap i densamma.

Banlcoutslcottets utlåtande Nr 65.

f>9

Kung!. Maj;ts förslag.

Utskottets förslag.

§ 5-

Såsom underlag för bestämmande
av pensionsbelopp (pensionsunderlag)
skall tjäna ett belopp, som
med 200 kronor överstiger 1,800
gånger timlönen, dock högst 750
kronor mer än 800 gånger timlönen.

Vid beräkning av pensionsunderlaget
skall, där befattningshavaren
har månads- eller dagavlöning,
timlönen räknas utgöra Vaso
av månadslönen, respektive Vio av
daglönen.

§ 5.

Såsom underlag för bestämmande
av pensionsbelopp (pensionsunderlag)
skall tjäna ett belopp, som
med 200 kronor överstiger 1,800
gånger timlönen, dock högst 850
kronor mer än 800 gånger timlönen.

Vid beräkning av pensionsunderlaget
skall, där befattningshavaren
har månads- eller dagavlöning,
timlönen räknas utgöra Väno
av månadslönen, respektive Vio av
daglönen.

§ 6.

Vid beräkning av avlöning enligt dessa bestämmelser skall hänsyn
tagas endast till den vederbörande tilldelade månads-, dag- eller timlön
jämte i förekommande fall bostadsförmån, denna förmåns värde uppskattat
enligt de för den ordinarie personalen gällande grunder till
värdet å billigaste ort; däremot medräknas icke dyrortstillägg.

För verkstadspersonal skall timlönen beräknas nedsatt i enlighet
med av telegrafstyrelsen utfärdade närmare bestämmelser.

§ 7.

Delägare skall erlägga en månadsavgift, som, enligt vad nedan
stadgas, motsvarar hans enligt §§ 5 och 6 beräknade timlön.

Månadsavgiften utgöres dels av grundavgift, motsvarande 7 gånger
den timlön, delägaren har, när avgift första gången erlägges, dels av
tilläggsavgifter, som motsvara erhållna avlöningsförhöjningar och beräknas
enligt nedanstående tabell.

BanJcoutslcottets utlåtande Nr 65.

Katigt. Majtts förslag. Utskottets förslag.

Antalet tjänstår, när avlönings-förhöjning erhålles.	I tilläggsavgift erlägges nedan angivna mångfald av erhållen avlöningsförhöjning per timme.
mindre än 5.....................	.................. 8
5— 9.............	................... 12
10—14.............	....................... 17
15—19.............	......................... 25
20—24.............	.................. 35
25—29.............	..................... 45
mer än 29......................	...................... 60

För del av kalendermånad beräknas avgift såsom för hel månad.

§ 8.

Telegrafverket lämnar årligen det bidrag till pensioneringen, som
tillsammans med delägarnas egna avgifter motsvarar delägarnas pensionsrätt.

§ 9.

Om delägares avlöning nedgår, skola dock avgifter och pensionsunderlag
beräknas efter den förutvarande högre avlöningen.

Delägare fritages från erläggande av avgift för kalendermånad,,
under vilken han 15 dagar eller däröver på grund av sjukdom eller för
fullgörande av värnplikt varit hindrad att tjänstgöra.

§ io.

Rätt till pension inträder:

a) då delägare till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd
av sjukdom, vilken han genom tjänstutövning ådragit sig, av telegrafstyrelsen
prövas icke vidare kunna behörigen sköta sin befattning och
ej heller anses kunna lämpligen förflyttas till annan befattning samt
fördenskull entledigas;

b) då delägare, som räknar minst 10 tjänstår, antingen till följd av
kroppsskada eller sjukdom i andra fall än under a) sägs eller ock till
följd av väsentligen minskad arbetsförmåga av telegrafstyrelsen prövas
icke vidare kunna behörigen sköta sin befattning och ej heller anses
kunna lämpligen förflyttas till annan befattning samt fördenskull entledigas; -

Bankoutskottets utlåtande Nr Gå.

Öl

Kung!. MaJ:ta förslag. Utskottets förslug.

skolande för rätt till pension enligt a) eller b) oförmågan att vidare
sköta befattningen vara styrkt med i behörig ordning av .legitimerad
läkare utfärdat intyg;

c) då delägare vid avgång från sådan befattning vid telegrafverket,
vilken i detta reglemente avses, uppnått den här nedan stadgade levnadsålder,
under förutsättning tillika att delägaren vid uppnåendet av
nämnda levnadsålder räknar minst tio tjänstår.

Nämnda levnadsålder utgör för män 65 år och för kvinnor 60 år.

§ 1L

Avdrag enligt förestående punkt göres endast för hel ledighetsdag.

2. Befattningshavare, som tidigare tillhört pensionskassan och efter
utträde därur åter inträtt såsom delägare i densamma eller som före sitt
inträde i kassan innehaft ordinarie statstjänst eller tjänst, som medför delaktighet
i annan kassa för pensionering av i statens tjänst anställd icke ordinarie
personal, äger räkna de tjänstår han sålunda intjänat, under förutsättning,
att han ej blivit för fel eller försumlighet skild från sin befattning,
telegrafstyrelsen dock obetaget att, där särskilda förhållanden prövas
därtill föranleda, medgiva rätt till tjänstårsberäkning även för anställning,
från vilken delägare blivit av dylik anledning skild.

3. I fråga om pension för den, som vid avgång från tjänst, med
vilken följer delaktighet i kassan, erhållit pension för annan sådan tjänst
som i punkt 2 sägs, må tjänstår, som beräknats för bestämmande av
den pension, ej ånyo beräknas såsom tjänstår, där det icke på grund
av annan tjänstgöring än den, på vilken den förra tjänstårsberäkningen
grundats, må såsom tjänstår beräknas.

§ 12-

Bankoutslcottets utlåtande Nr 65.

Kung!. Maj:ts förslag. Utskottets förslag.

Antal tjänstår.	Procent.	Antal tjänstår.	Procent.
10................	..........25	23.........................	... 57,5
11.................	..........27,5	24.........................	60
12.................	..........30	25.........................	. 62,5
13.................	..........32,5	26........................	65
14.................	..........35	27.........................	... 67,5
15.................	..........37,5	28.........................	... 70
16.................	.........40	29.........................	... 72,5
17.................	..........42,5	30.........................	... 75
18.................	..........45	31.........................	... 80
19.................	..........47,5	32.........................	... 85
20.................	..........50	33.........................	... 90
21.................	..........52,5	34.........................	... 95
22.................	..........55	35 ellei däröver	100

§ 13-

Pension, enligt § 10 a) utgår med belopp, som utgör det enligt § 12
beräknade procenttal, dock minst 70 % av medeltalet av de högsta pensionsunderlag,
som varit för delägaren gällande under vart och ett av
de senaste fem åren eller den kortare tid, han varit delägare i kassan.
Dock skall pensionen utgå med hela detta medeltal, därest de förhållanden,
som grundlagt rätten till pension, omöjliggöra för delägaren att vidare
bidraga till sin försörjning.

§ 14-

Pension enligt § 10 b) utgår med belopp, som utgör det enligt § 12
beräknade procenttal av medeltalet av de högsta pensionsunderlag, som
varit för delägaren gällande under vart och ett av de senaste fem
tjänståren. Dock skall pensionen utgå med minst 70 % av detta medeltal,
därest de förhållanden, som grundlagt rätten till pension, omöjliggöra
för delägaren att vidare bidraga till sin försörjning.

§ 15. § 15.

Av delägares pension från Av delägares pension från

kassan utgör den del, som svarar kassan utgör den del, som svarar
mot nedan angivna pensionsunder- mot nedan angivna pensionsunder -

Bankoutskottets utlåtande Nr 65

Kungl. Majt:s /''örnlaf/.

lag, statspension; återstoden utgör
avgiftspension.

Pensionsunderlaget för statspension
är ett belopp, som med
200 kronor överstiger 1,000 gånger
timlönen, dock högst 750 kronor.

Utskottets förslag.

lag, statspension; återstoden utgör
avgiftspension.

Pensionsunderlaget för statspension
är ett belopp, som med
200 kronor överstiger 1,000 gånger
timlönen, dock högst 850 kronor.

§ 16.

Delägare, som utan att vara berättigad till pension enligt § 10
upphör att innehava med delaktighet i kassan förbunden tjänst, utträder
ur kassan; och skola för beredande av pension jämlikt lagen den 30 juni
1913 om allmän pensionsförsäkring honom tillgodoräknas de av honom
själv erlagda avgifterna. Åven de av telegrafstyrelsen för honom erlagda
pensionsavgifterna skola tillgodoräknas honom, om han

j5) entledigats av anledning, som i § 10 b) sägs, innan han räknar
10 tjänstår.

_ Vid delägarens entledigande inbetalar kassan till pensionsstyrelsen
kapitalvärdet av den pensionsrätt, som sålunda tillkommer ho&om.

§ 17-

_ Den pension, som må tillkomma pensionstagare i kassan på grund
av inbetalning till pensionsstyrelsen jämlikt detta eller annat reglemente
för kassa för pensionering av i statens tjänst anställd icke ordinarie
personal, räknas såsom del av hans pension från kassan, och skall alltså
sistnämnda pension minskas med det pensionsbelopp, som pensionstagaren
sålunda äger utbekomma från pensionsförsäkringsfonden.

§ 18.

Rätt till pension enligt detta reglemente tillkommer ej den, som
blivit för fel eller försumlighet skild från sin anställning vid telegrafverket,
och ej heller den, som vid avgång från anställningen icke är
svensk medborgare.

Bankoutskottets utlåtande Nr 65.

Kung!. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

§ 19-

Därest vid beräkning av pensionens belopp detta slutar å bråkdel
av kronor, skall den höjas till närmast högre krontal.

§ 20.

Pension sökes hos telegrafstyrelsen, som utfärdar pensionsbrev.

§ 21.

Pension utgår utom i fall, varom i § 16 sägs, från och med månaden
näst efter den, under vilken anställningen vid telegrafverket upphör.
till och med den månad, under vilken pensionstagaren dör.

§ 22.

Har pensionstagare blivit dömd
till förlust av medborgerligt förtroende
eller till, i stället för avsättning,
straff enligt 2 kap. 17. §
strafflagen, skall han vid den tid,
då nämnda beslut vinner laga kraft,
anses hava förverkat sin statspension.

§ 22.

Statspension utgår ej för tid,
under vilken pensionsberättigad undergår
frihetsstraff, som ej understiger
en månad, eller är intagen å
tvångsarbetsanstalt. Har den pensionsberättigade
anhöriga, vilka för
sitt uppehälle äro beroende av honom,
må dem medgivas rätt att
under tiden uppbära pensionen.

§ 23.

Pension från kassan må, ändock att de för erhållande av pension
föreskrivna villkor uppfyllts, icke förenas med lön eller pension för
annan tjänst, som medför delaktighet i kassa för pensionering av i
statens tjänst anställd icke ordinarie personal, eller för annan statstjänst
förutom i de fall och under de inskränkningar, som här nedan stadgas,

nämligen: „ . ,

1) Om pension från kassan skall utgå för tid, under vilken delägaren
åtnjuter lön för annan statstjänst, skall endast avgiftspension utgå.

2) Om pension från kassan skall utgå för tid, under vilken de -ägaren åtnjuter pension för annan statstjänst, skall

a) pensionen utgå utan hänsyn till den andra pensionen, om denna
är lägre eller, om båda pensionerna äro lika, den i den andra pensionen
ingående statspensionen är lägre,

Bankoutskottets utlåtande Nr 65.

fi5

Kalif/1. Maja» för utaf/. Utskottets förslag.

b) endast avgiftspensionen utgå, om den andra pensionen är högre
eller, om båda pensionerna äro lika, den i den andra pensionen ingående
statspensionen är högre,

c) avgiftspensionen och halva statspensionen utgå, om både avgiftspension
och statspension äro lika för båda tjänsterna.

Vid tillämpning av dessa bestämmelser skall dock iakttagas följande:

3) Pensionen må icke i något fall utgå med lägre belopp, än att
summan av pension och lön eller av de båda pensionerna blir lika med
pensionens normala belopp.

4) Om enligt dessa bestämmelser summan av pension och lön eller
av de båda pensionerna skulle understiga tre tusen kronor, må avdrag
å pensionsbeloppet äga rum endast i den mån, som erfordras för att
pensionen tillsammans med lönen eller den andra pensionen icke må
överstiga tretusen kronor.

§ 24.

I den mån pensionskassans inkomster icke erfordras för löpande
utgifter, anses de som lån till telegrafverket, som är skyldigt att därå
gottgöra kassan ränta efter 3,8 %.

§ 25.

Vart femte år skall telegrafstyrelsen låta genom sakkunnig person
undersöka kassans ställning. Visar ställningen överskott, lämnas detta
till telegrafverket; visar den brist, täckes denna av telegrafverkets
medel.

§ 26.

Telegrafstyrelsen äger meddela de närmare föreskrifter, som må
erfordras vid tillämpningen av detta reglemente.

§ 27.

Detta reglemente träder i kraft den 1 januari 1918.

1 fråga om befattningshavare, antagen före nämnda dag, gälla i
nedannämnda avseenden följande

Bihang till riksdagens protokoll 1917. S sand. 50 käft. (Nr 65.)

Bankoutskottets utlåtande Nr 65.

Ilunffl. Maj:ts förslag.

Utskottets förslag.

Övergångsbestämmelser

för befattningshavare, som äro anställda i tjänst före den 1 januari 1918.

1) Grundavgiften för befattningshavare med dag- eller timavlöning
beräknas efter den timlön, som tillkommer honom den 1 januari 1918,
och utgör den mångfald av denna timlön, som angives i nedanstående
tabell:

2) Vid bestämmande av tilläggsavgift räknas endast tjänstår, som
intjänats efter den 1 januari 1918.

3) Vid bestämmande av statspension räknas alla de tjänstår, delägaren
intjänat såsom innehavare av befattning, som i § 5 sägs. Vid
bestämmande av avgiftspension räknas endast tjänstår, som intjänats
efter den 1 januari 1918, dock att avgiftspension för den, som vid sin
pensionering uppnått den i § 10 c) stadgade levnadsålder eller räknar
35 tjänstår, icke må understiga den avgiftspension, som enligt § 12
motsvarar 10 tjänstår och medeltalet av den avlöning, efter vilken befattningshavarens
avgift under de sista fem åren beräknats eller skolat
beräknas, därest detta reglemente varit gällande.

Befattningshavares
ålder den Vi 1918.

Mångfald.

Mindre än 30 år

30—34 år ...........

35—39 » ............

mer än 39 år......

8
9

Stockholm, K. L. Beckmans Boktr., 1917.